En mer redaktionell vy: AI-analyser först som bakgrundsläsning, därefter kategorins artiklar presenterade som i en nyhetsöversikt med versionshistorik kvar.
Vi svensksomalier duger till att samla röster – men tydligen inte till att dela makten. Jag ställer inte dessa frågor för att skada mitt parti. Jag ställer dem därför att jag tror på de värderingar som fick mig att bli socialdemokrat, skriver Saida Hussein.
Vi svensksomalier duger till att samla röster – men tydligen inte till att dela makten. Jag ställer inte dessa frågor för att skada mitt parti. Jag ställer dem därför att jag tror på de värderingar som fick mig att bli socialdemokrat, skriver Saida Hussein.
Kan kaoset leda till en ny regering?
Inlägget Efter valet – vad nu? dök först upp på Dagens Arena.
Kaoset, kan det leda till en ny regering?
Dagens Arena TV efter valet: Lisa Pelling, chef för Arena Idé, reder ut varför Socialdemokraterna och Vänsterpartiet inte når fram, vad Centerpartiet kan välja och vad en regering av S, V, MP och C skulle kunna enas om. Dessutom valfusk-debatten, marknadsskolan och veckans bild: mellanårsvalet i USA.
Inlägget Efter valet – vad nu? dök först upp på Dagens Arena.
Vi frågade Peter Beijron, statistikansvarig på Medlingsinstitutet.
Inlägget Ser vi en bestående trend med minskat lönegap mellan könen? dök först upp på Dagens Arena.
Enligt Medlingsinstitutet minskade lönegapet mellan män och kvinnor med 0,4 procent 2024 jämfört med åren innan. Dagens Arena frågade Peter Beijron, statistikansvarig på myndigheten, om det bara handlar om en tillfällig trend.
– Att inkomstskillnaderna minskar mellan kvinnor och män är inte en tillfällig trend skulle jag säga, utan något som pågått kontinuerligt, om än relativt långsamt, de senaste 15–20 åren. Det beror även lite på hur man gör jämförelsen. Jämför man medelvärden mellan kvinnor och män är inte trenden lika tydlig. Det beror på att de allra högsta inkomsterna påverkar jämförelsen ganska mycket. De inkomsterna, som till stor del är kapitalinkomster, kan dessutom variera relativt mycket mellan enskilda år. Jämför man i stället medianinkomsten för kvinnor och män, alltså den mittersta inkomsten i fördelningen, blir bilden något annorlunda. Då är skillnaden mindre och minskningen mer tydlig och konsekvent från år till år, säger Peter Beijron.
– Att det går långsamt beror på att förändringar endast sker gradvist på arbetsmarknaden. Även om vi ser trender med minskad könssegregering på yrkesnivå, minskade löneskillnader och mindre deltidsarbete bland kvinnliga anställda så är det mesta beständigt från ett år till ett annat. Det är i mångt och mycket samma personer som är anställda i samma tjänst som föregående år med nästan samma lön som föregående år, säger Peter Beijron.
Han fortsätter:
– En person befinner sig dessutom ofta på arbetsmarknaden i många årtionden. Det tar därför lång tid för skillnader som en gång uppstått att försvinna ur arbetskraften. Många kvinnor och män som gjorde sitt inträde för många decennier sedan är fortfarande kvar på arbetsmarknaden idag. Och man kan se det som att de i någon mening bär med sig de skillnaderna som en gång varit än idag. Dessutom när vi tittar på inkomsterna för hela befolkningen så kommer ju de skillnaderna som tidigare funnits på arbetsmarknaden leva kvar via skillnader i pensionsinkomster bland kvinnor och män.
– Ett genomgående mönster som man kan se när man jämför skillnader mellan kvinnor och män i olika grupper är att det är större skillnad ju högre inkomstnivån är. Stockholms län är det län där de genomsnittliga inkomsterna är högst, och även den genomsnittliga skillnaden. Det finns ett antal faktorer som spelar in, den absoluta toppen i inkomstfördelningen är till stor del lokaliserad där. Det är individer som är högutbildade och antingen tjänstemän i privat sektor eller som driver företag, säger Peter Beijron.
Han fortsätter:
– Samtidigt kan man konstatera att jämför vi istället skillnaden i medianinkomst har Stockholms län istället den tredje lägsta inkomstskillnaden, efter Jämtland och Gotland. Störst är inkomstskillnaden då istället i Västmanlands län. Det är ett bra exempel på hur stor påverkan de allra högsta inkomsterna kan ha på jämförelsen.
Inlägget Ser vi en bestående trend med minskat lönegap mellan könen? dök först upp på Dagens Arena.
TITLE: Ser vi en bestående trend med minskat lönegap mellan könen? DESCRIPTION: Vi frågade Peter Beijron, statistikansvarig på Medlingsinstitutet. Inlägget Ser vi en bestående trend med minskat lönegap mellan könen? dök först upp på Dagens Arena. CONTENT: Enligt Medlingsinstitutet minskade lönegapet mellan män och kvinnor med 0,4 procent 2024 jämfört med åren innan. Dagens Arena frågade Peter Beijron, statistikansvarig på myndigheten, om det bara handlar om en tillfällig trend. Ser vi en bestående eller tillfällig trend med minskade inkomstskillnader mellan könen? – Att inkomstskillnaderna minskar mellan kvinnor och män är inte en tillfällig trend skulle jag säga, utan något som pågått kontinuerligt, om än relativt långsamt, de senaste 15-20 åren. Det beror även lite på hur man gör jämförelsen. Jämför man medelvärden mellan kvinnor och män är inte trenden lika tydlig. Det beror på att de allra högsta inkomsterna påverkar jämförelsen ganska mycket. De inkomsterna, som till stor del är kapitalinkomster, kan dessutom variera relativt mycket mellan enskilda år. Jämför man i stället medianinkomsten för kvinnor och män, alltså den mittersta inkomsten i fördelningen, blir bilden något annorlunda. Då är skillnaden mindre och minskningen mer tydlig och konsekvent från år till år, säger Peter Beijron. Varför minskar gapet så långsamt trots decennier av jämställdhetsarbete? – Att det går långsamt beror på att förändringar endast sker gradvist på arbetsmarknaden. Även om vi ser trender med minskad könssegregering på yrkesnivå, minskade löneskillnader och mindre deltidsarbete bland kvinnliga anställda så är det mesta beständigt från ett år till ett annat. Det är i mångt och mycket samma personer som är anställda i samma tjänst som föregående år med nästan samma lön som föregående år, säger Peter Beijron. Han fortsätter: – En person befinner sig dessutom ofta på arbetsmarknaden i många årtionden. Det tar därför lång tid för skillnader som en gång uppstått att försvinna ur arbetskraften. Många kvinnor och män som gjorde sitt inträde för många decennier sedan är fortfarande kvar på arbetsmarknaden idag. Och man kan se det som att de i någon mening bär med sig de skillnaderna som en gång varit än idag. Dessutom när vi tittar på inkomsterna för hela befolkningen så kommer ju de skillnaderna som tidigare funnits på arbetsmarknaden leva kvar via skillnader i pensionsinkomster bland kvinnor och män. Varför är skillnaderna störst i Stockholms län, tror du? – Ett genomgående mönster som man kan se när man jämför skillnader mellan kvinnor och män i olika grupper är att det är större skillnad ju högre inkomstnivån är. Stockholms län är det län där de genomsnittliga inkomsterna är högst, och även den genomsnittliga skillnaden. Det finns ett antal faktorer som spelar in, den absoluta toppen i inkomstfördelningen är till stor del lokaliserad där. Det är individer som är högutbildade och antingen tjänstemän i privat sektor eller som driver företag, säger Peter Beijron. Han fortsätter: – Samtidigt kan man konstatera att jämför vi istället skillnaden i medianinkomst har Stockholms län istället den tredje lägsta inkomstskillnaden, efter Jämtland och Gotland. Störst är inkomstskillnaden då istället i Västmanlands län. Det är ett bra exempel på hur stor påverkan de allra högsta inkomsterna kan ha på jämförelsen. Inlägget Ser vi en bestående trend med minskat lönegap mellan könen? dök först upp på Dagens Arena.
TITLE: Ser vi en bestående trend med minskat lönegap mellan könen? DESCRIPTION: Vi frågade Peter Beijron, statistikansvarig på Medlingsinstitutet. Inlägget Ser vi en bestående trend med minskat lönegap mellan könen? dök först upp på Dagens Arena. CONTENT: Enligt Medlingsinstitutet minskade lönegapet mellan män och kvinnor med 0,4 procent 2024 jämfört med åren innan. Dagens Arena frågade Peter Beijron, statistikansvarig på myndigheten, om det bara handlar om en tillfällig trend. Ser vi en bestående eller tillfällig trend med minskade inkomstskillnader mellan könen? – Att inkomstskillnaderna minskar mellan kvinnor och män är inte en tillfällig trend skulle jag säga, utan något som pågått kontinuerligt, om än relativt långsamt, de senaste 15–20 åren. Det beror även lite på hur man gör jämförelsen. Jämför man medelvärden mellan kvinnor och män är inte trenden lika tydlig. Det beror på att de allra högsta inkomsterna påverkar jämförelsen ganska mycket. De inkomsterna, som till stor del är kapitalinkomster, kan dessutom variera relativt mycket mellan enskilda år. Jämför man i stället medianinkomsten för kvinnor och män, alltså den mittersta inkomsten i fördelningen, blir bilden något annorlunda. Då är skillnaden mindre och minskningen mer tydlig och konsekvent från år till år, säger Peter Beijron. Varför minskar gapet så långsamt trots decennier av jämställdhetsarbete? – Att det går långsamt beror på att förändringar endast sker gradvist på arbetsmarknaden. Även om vi ser trender med minskad könssegregering på yrkesnivå, minskade löneskillnader och mindre deltidsarbete bland kvinnliga anställda så är det mesta beständigt från ett år till ett annat. Det är i mångt och mycket samma personer som är anställda i samma tjänst som föregående år med nästan samma lön som föregående år, säger Peter Beijron. Han fortsätter: – En person befinner sig dessutom ofta på arbetsmarknaden i många årtionden. Det tar därför lång tid för skillnader som en gång uppstått att försvinna ur arbetskraften. Många kvinnor och män som gjorde sitt inträde för många decennier sedan är fortfarande kvar på arbetsmarknaden idag. Och man kan se det som att de i någon mening bär med sig de skillnaderna som en gång varit än idag. Dessutom när vi tittar på inkomsterna för hela befolkningen så kommer ju de skillnaderna som tidigare funnits på arbetsmarknaden leva kvar via skillnader i pensionsinkomster bland kvinnor och män. Varför är skillnaderna störst i Stockholms län, tror du? – Ett genomgående mönster som man kan se när man jämför skillnader mellan kvinnor och män i olika grupper är att det är större skillnad ju högre inkomstnivån är. Stockholms län är det län där de genomsnittliga inkomsterna är högst, och även den genomsnittliga skillnaden. Det finns ett antal faktorer som spelar in, den absoluta toppen i inkomstfördelningen är till stor del lokaliserad där. Det är individer som är högutbildade och antingen tjänstemän i privat sektor eller som driver företag, säger Peter Beijron. Han fortsätter: – Samtidigt kan man konstatera att jämför vi istället skillnaden i medianinkomst har Stockholms län istället den tredje lägsta inkomstskillnaden, efter Jämtland och Gotland. Störst är inkomstskillnaden då istället i Västmanlands län. Det är ett bra exempel på hur stor påverkan de allra högsta inkomsterna kan ha på jämförelsen. Inlägget Ser vi en bestående trend med minskat lönegap mellan könen? dök först upp på Dagens Arena.
Vi frågade Peter Beijron, statistikansvarig på Medlingsinstitutet.
Inlägget Ser vi en bestående trend med minskat lönegap mellan könen? dök först upp på Dagens Arena.
Enligt Medlingsinstitutet minskade lönegapet mellan män och kvinnor med 0,4 procent 2024 jämfört med åren innan. Dagens Arena frågade Peter Beijron, statistikansvarig på myndigheten, om det bara handlar om en tillfällig trend.
– Att inkomstskillnaderna minskar mellan kvinnor och män är inte en tillfällig trend skulle jag säga, utan något som pågått kontinuerligt, om än relativt långsamt, de senaste 15-20 åren. Det beror även lite på hur man gör jämförelsen. Jämför man medelvärden mellan kvinnor och män är inte trenden lika tydlig. Det beror på att de allra högsta inkomsterna påverkar jämförelsen ganska mycket. De inkomsterna, som till stor del är kapitalinkomster, kan dessutom variera relativt mycket mellan enskilda år. Jämför man i stället medianinkomsten för kvinnor och män, alltså den mittersta inkomsten i fördelningen, blir bilden något annorlunda. Då är skillnaden mindre och minskningen mer tydlig och konsekvent från år till år, säger Peter Beijron.
– Att det går långsamt beror på att förändringar endast sker gradvist på arbetsmarknaden. Även om vi ser trender med minskad könssegregering på yrkesnivå, minskade löneskillnader och mindre deltidsarbete bland kvinnliga anställda så är det mesta beständigt från ett år till ett annat. Det är i mångt och mycket samma personer som är anställda i samma tjänst som föregående år med nästan samma lön som föregående år, säger Peter Beijron.
Han fortsätter:
– En person befinner sig dessutom ofta på arbetsmarknaden i många årtionden. Det tar därför lång tid för skillnader som en gång uppstått att försvinna ur arbetskraften. Många kvinnor och män som gjorde sitt inträde för många decennier sedan är fortfarande kvar på arbetsmarknaden idag. Och man kan se det som att de i någon mening bär med sig de skillnaderna som en gång varit än idag. Dessutom när vi tittar på inkomsterna för hela befolkningen så kommer ju de skillnaderna som tidigare funnits på arbetsmarknaden leva kvar via skillnader i pensionsinkomster bland kvinnor och män.
– Ett genomgående mönster som man kan se när man jämför skillnader mellan kvinnor och män i olika grupper är att det är större skillnad ju högre inkomstnivån är. Stockholms län är det län där de genomsnittliga inkomsterna är högst, och även den genomsnittliga skillnaden. Det finns ett antal faktorer som spelar in, den absoluta toppen i inkomstfördelningen är till stor del lokaliserad där. Det är individer som är högutbildade och antingen tjänstemän i privat sektor eller som driver företag, säger Peter Beijron.
Han fortsätter:
– Samtidigt kan man konstatera att jämför vi istället skillnaden i medianinkomst har Stockholms län istället den tredje lägsta inkomstskillnaden, efter Jämtland och Gotland. Störst är inkomstskillnaden då istället i Västmanlands län. Det är ett bra exempel på hur stor påverkan de allra högsta inkomsterna kan ha på jämförelsen.
Inlägget Ser vi en bestående trend med minskat lönegap mellan könen? dök först upp på Dagens Arena.
TITLE: Ser vi en bestående trend med minskat lönegap mellan könen? DESCRIPTION: Vi frågade Peter Beijron, statistikansvarig på Medlingsinstitutet. Inlägget Ser vi en bestående trend med minskat lönegap mellan könen? dök först upp på Dagens Arena. CONTENT: Enligt Medlingsinstitutet minskade lönegapet mellan män och kvinnor med 0,4 procent 2024 jämfört med åren innan. Dagens Arena frågade Peter Beijron, statistikansvarig på myndigheten, om det bara handlar om en tillfällig trend. Ser vi en bestående eller tillfällig trend med minskade inkomstskillnader mellan könen? – Att inkomstskillnaderna minskar mellan kvinnor och män är inte en tillfällig trend skulle jag säga, utan något som pågått kontinuerligt, om än relativt långsamt, de senaste 15-20 åren. Det beror även lite på hur man gör jämförelsen. Jämför man medelvärden mellan kvinnor och män är inte trenden lika tydlig. Det beror på att de allra högsta inkomsterna påverkar jämförelsen ganska mycket. De inkomsterna, som till stor del är kapitalinkomster, kan dessutom variera relativt mycket mellan enskilda år. Jämför man i stället medianinkomsten för kvinnor och män, alltså den mittersta inkomsten i fördelningen, blir bilden något annorlunda. Då är skillnaden mindre och minskningen mer tydlig och konsekvent från år till år, säger Peter Beijron. Varför minskar gapet så långsamt trots decennier av jämställdhetsarbete? – Att det går långsamt beror på att förändringar endast sker gradvist på arbetsmarknaden. Även om vi ser trender med minskad könssegregering på yrkesnivå, minskade löneskillnader och mindre deltidsarbete bland kvinnliga anställda så är det mesta beständigt från ett år till ett annat. Det är i mångt och mycket samma personer som är anställda i samma tjänst som föregående år med nästan samma lön som föregående år, säger Peter Beijron. Han fortsätter: – En person befinner sig dessutom ofta på arbetsmarknaden i många årtionden. Det tar därför lång tid för skillnader som en gång uppstått att försvinna ur arbetskraften. Många kvinnor och män som gjorde sitt inträde för många decennier sedan är fortfarande kvar på arbetsmarknaden idag. Och man kan se det som att de i någon mening bär med sig de skillnaderna som en gång varit än idag. Dessutom när vi tittar på inkomsterna för hela befolkningen så kommer ju de skillnaderna som tidigare funnits på arbetsmarknaden leva kvar via skillnader i pensionsinkomster bland kvinnor och män. Varför är skillnaderna störst i Stockholms län, tror du? – Ett genomgående mönster som man kan se när man jämför skillnader mellan kvinnor och män i olika grupper är att det är större skillnad ju högre inkomstnivån är. Stockholms län är det län där de genomsnittliga inkomsterna är högst, och även den genomsnittliga skillnaden. Det finns ett antal faktorer som spelar in, den absoluta toppen i inkomstfördelningen är till stor del lokaliserad där. Det är individer som är högutbildade och antingen tjänstemän i privat sektor eller som driver företag, säger Peter Beijron. Han fortsätter: – Samtidigt kan man konstatera att jämför vi istället skillnaden i medianinkomst har Stockholms län istället den tredje lägsta inkomstskillnaden, efter Jämtland och Gotland. Störst är inkomstskillnaden då istället i Västmanlands län. Det är ett bra exempel på hur stor påverkan de allra högsta inkomsterna kan ha på jämförelsen. Inlägget Ser vi en bestående trend med minskat lönegap mellan könen? dök först upp på Dagens Arena.
TITLE: Ser vi en bestående trend med minskat lönegap mellan könen? DESCRIPTION: Vi frågade Peter Beijron, statistikansvarig på Medlingsinstitutet. Inlägget Ser vi en bestående trend med minskat lönegap mellan könen? dök först upp på Dagens Arena. CONTENT: Enligt Medlingsinstitutet minskade lönegapet mellan män och kvinnor med 0,4 procent 2024 jämfört med åren innan. Dagens Arena frågade Peter Beijron, statistikansvarig på myndigheten, om det bara handlar om en tillfällig trend. Ser vi en bestående eller tillfällig trend med minskade inkomstskillnader mellan könen? – Att inkomstskillnaderna minskar mellan kvinnor och män är inte en tillfällig trend skulle jag säga, utan något som pågått kontinuerligt, om än relativt långsamt, de senaste 15–20 åren. Det beror även lite på hur man gör jämförelsen. Jämför man medelvärden mellan kvinnor och män är inte trenden lika tydlig. Det beror på att de allra högsta inkomsterna påverkar jämförelsen ganska mycket. De inkomsterna, som till stor del är kapitalinkomster, kan dessutom variera relativt mycket mellan enskilda år. Jämför man i stället medianinkomsten för kvinnor och män, alltså den mittersta inkomsten i fördelningen, blir bilden något annorlunda. Då är skillnaden mindre och minskningen mer tydlig och konsekvent från år till år, säger Peter Beijron. Varför minskar gapet så långsamt trots decennier av jämställdhetsarbete? – Att det går långsamt beror på att förändringar endast sker gradvist på arbetsmarknaden. Även om vi ser trender med minskad könssegregering på yrkesnivå, minskade löneskillnader och mindre deltidsarbete bland kvinnliga anställda så är det mesta beständigt från ett år till ett annat. Det är i mångt och mycket samma personer som är anställda i samma tjänst som föregående år med nästan samma lön som föregående år, säger Peter Beijron. Han fortsätter: – En person befinner sig dessutom ofta på arbetsmarknaden i många årtionden. Det tar därför lång tid för skillnader som en gång uppstått att försvinna ur arbetskraften. Många kvinnor och män som gjorde sitt inträde för många decennier sedan är fortfarande kvar på arbetsmarknaden idag. Och man kan se det som att de i någon mening bär med sig de skillnaderna som en gång varit än idag. Dessutom när vi tittar på inkomsterna för hela befolkningen så kommer ju de skillnaderna som tidigare funnits på arbetsmarknaden leva kvar via skillnader i pensionsinkomster bland kvinnor och män. Varför är skillnaderna störst i Stockholms län, tror du? – Ett genomgående mönster som man kan se när man jämför skillnader mellan kvinnor och män i olika grupper är att det är större skillnad ju högre inkomstnivån är. Stockholms län är det län där de genomsnittliga inkomsterna är högst, och även den genomsnittliga skillnaden. Det finns ett antal faktorer som spelar in, den absoluta toppen i inkomstfördelningen är till stor del lokaliserad där. Det är individer som är högutbildade och antingen tjänstemän i privat sektor eller som driver företag, säger Peter Beijron. Han fortsätter: – Samtidigt kan man konstatera att jämför vi istället skillnaden i medianinkomst har Stockholms län istället den tredje lägsta inkomstskillnaden, efter Jämtland och Gotland. Störst är inkomstskillnaden då istället i Västmanlands län. Det är ett bra exempel på hur stor påverkan de allra högsta inkomsterna kan ha på jämförelsen. Inlägget Ser vi en bestående trend med minskat lönegap mellan könen? dök först upp på Dagens Arena.
Brist på kunskap om vad som händer när tekniken möter verkligheten.
Inlägget AI utvecklas i rekordfart – men samhället hänger inte med dök först upp på Dagens Arena.
Utvecklingen av artificiell intelligens (AI) går i rekordfart. Men vår förmåga att omsätta tekniken i verklig samhällsnytta utvecklas hänger inte med, skriver tre forskare.
Sveriges AI-problem är inte längre brist på teknik. Det är brist på kunskap om vad som händer när tekniken möter verkligheten.
Vi investerar stort i datorkraft, modeller och alltmer avancerade AI-system, men betydligt mindre i kunskapen om hur de ska införas, styras och följas upp, och om de faktiskt förbättrar människors liv.
Gapet är särskilt tydligt i vård, omsorg och socialtjänst. Där räcker det inte att en algoritm presterar väl tekniskt. AI måste skapa mätbar nytta för patienter, brukare och personal, fungera i komplexa verksamheter och vara säker, kostnadseffektiv och jämlikt, även över tid.
AI är redan en del av Europas hälso- och sjukvård. Enligt WHO kartläggning av 27 EU-länder använder 74 procent AI inom diagnostik och 63 procent AI-baserade chatbotar. Ca hälften har etablerat särskilda roller inom AI och data science. Frågan är därför inte längre om AI ska användas, utan hur vi säkerställer att den skapar verklig nytta.
I Sverige växer samtidigt ett implementeringsgap. AI införs snabbare än styrning, uppföljning och organisatorisk beredskap utvecklas.
Socialstyrelsen betonar behovet av systematisk uppföljning även efter införandet. AI-system kan förändras över tid, prestera olika för olika patientgrupper och avvika från professionens bedömningar.
Patientsäkerhet och samhällsnytta kräver därför mer än fungerande algoritmer. De kräver kontinuerlig uppföljning, tydligt ansvar och evidens för vad som faktiskt fungerar, för vem och under vilka förutsättningar.
Samma gap syns i kommunerna. AI-användningen ökar, men endast 21 procent har en formell AI-plan och användningen är fortfarande främst koncentrerad till dokumentation och stödprocesser snarare än kärnverksamheten.
Här finns en tydlig jämlikhetsrisk. Kommuner och regioner har olika tillgång till data, resurser och kompetens, inte bara teknisk expertis, utan förmågan att kritiskt bedöma AI möjligheter, begränsningar och konsekvenser. Om varje organisation ska klara omställningen på egen hand riskerar tillgången till säker och effektiv AI att avgöras av var i Sverige du bor.
AI-utvecklingen accelererar. Evidensen, kompetensen och styrningen måste hinna i kapp.
Därför måste vi vända på frågan. I stället för att börja med ”Vad kan AI göra?” bör vi fråga: Vilket problem ska AI lösa, för vem, under vilka förutsättningar, och hur vet vi att det faktiskt blev bättre?
AI är därför inte bara en teknikfråga. Det är en fråga om forskningspolitik, styrning och jämlikhet.
Fem förändringar krävs för att omsätta AI-utvecklingen i verklig samhällsnytta.
Börja med samhällsproblemet, inte tekniken. Offentliga AI-satsningar ska utgå från ett tydligt behov: vilket problem ska lösas, för vem och vilken mätbar förbättring ska AI åstadkomma? AI ska vara ett verktyg, inte ett mål.
Matcha AI-investeringarna med implementeringsforskning. Satsningar på modeller, datorkraft och infrastruktur måste följas av forskning om hur AI fungerar i komplexa verksamheter, och vilka effekter och risker som uppstår.
3, Kräv evidens, inte fler isolerade pilotprojekt. AI måste följas över tid. Förbättras hälsa, kvalitet, arbetsmiljö och resursanvändning, och minskar eller ökar ojämlikheten? Utan uppföljning vet vi inte om AI skapar verklig nytta.
Bygg AI-kompetens inte bara AI-system. Vård och välfärd behöver kompetens att förstå AI möjligheter, begränsningar och konsekvenser. Annars riskerar skillnader i kompetens och kapacitet mellan kommuner och regioner att skapa en ny digital ojämlikhet.
Bygg en nationell kunskapsinfrastruktur för AI. Kommuner och regioner ska inte behöva uppfinna hjulet var för sig. Sverige behöver en gemensam kunskapsbas för AI-lösningar, evidens, effekter och risker samt gemensamma modeller för uppföljning. EU AI-förordning sätter ramarna. Sverige måste bygga kunskapen om vad som fungerar, för vem och under vilka förutsättningar.
Sverige har investerat stort i att utveckla AI. Nu krävs samma kraft i evidens, kompetens och styrning.
Målet ska inte vara att införa mest AI snabbast, utan att använda rätt AI där den skapar verklig nytta. Det som fungerar ska skalas, det som inte fungerar ska stoppas.
Sarah Wamala Andersson, professor, hälso- och välfärdsteknik, Mälardalens universitet. Expert, Scientific Advisory Board, WHO Europe.
Néna Roa Seïler, forskare och expert, Människocentrerad teknik, Mälardalens universitet
Maria Hägglund, professor, implementeringsforskning med särskilt fokus på e-hälsa och hälsoinformatik, Uppsala universitet och Akademiska sjukhuset. Ordförande, Svenska forskarnätverk för Digitalvård
Inlägget AI utvecklas i rekordfart – men samhället hänger inte med dök först upp på Dagens Arena.
Japanese text on one of the signs roughly translates to, "Watch for Cats Crossing the Road."
Japanese text on one of the signs roughly translates to, "Watch for Cats Crossing the Road."
After Tennessee's failed execution of Christa Pike on Sept. 30, capital punishment was under scrutiny.
After Tennessee's failed execution of Christa Pike on Sept. 30, capital punishment was under scrutiny.
I hennes kyrka möts kristen tro, popband och danskt kulturkrig. Frågan är vad som händer när predikstolen blir en plats för migrationspolitik – och när dessa tankegångar når svenska kyrkor. Marcus Hägglund går på söndagspredikan med Sørine Gotfredsen.
”Det är lite chict att kunna säga på brunchen att man varit och lyssnat på Sørine Gotfredsen predika.” Jag vet inte om min danska släkting är seriös, för i sådana fall måste ordet chict ha en helt annan laddning i Danmark. Det som gjort Gotfredsen till landets kanske kändaste präst är nämligen hennes nationalkonservativa samhällsdebatterande, och då inte minst hennes invandringsmotstånd och islamofobi.
I 25 år har hon debatterat i tidningar, radio, poddar och på tv, och även om hon ofta väcker ilska, inte minst efter att hon efter terrorattentatet i Utøya skrev att extremism uppstår när folk upplever sig hotade på grund av invandring, har hon fortsatt att ges utrymme. I dansk radio och Kristeligt Dagblad får hon egna radioprogram och i landets största tidningar porträtteras hon i långa reportage med just chic snarare än kritisk inramning.
För att fatta grejen besöker jag en av hennes söndagsgudstjänster i Valby, en välmående stadsdel i Köpenhamn. Den första chocken är att kyrkan är smockfull. Jag kommer i god tid men får bara plats uppe på läktaren (varifrån man i och för sig har god överblick över de propra och kärnfriska etniska danskarna i församlingen).
Kristna väljare verkar inte heller riktigt flytta med partierna när de anammar inhuman politik.
Evangelietexten som Gotfredsen utgår från den här dagen är den om hur Jesus säger åt lärjungarna att inte stöta bort barnen: ”Guds rike tillhör sådana som de. Sannerligen, den som inte tar emot Guds rike som ett barn kommer aldrig dit in.” (Mark 10:14-15.)
Det är som att tiden stannar i kyrksalen när hon med sin genomträngande gröna blick och trollbindande mix av värme och auktoritet framför predikan. Församlingen lyssnar andlöst. Hennes huvudpoäng är att vi bör ha en ”enfaldig” barnatro gentemot Gud, men vara krasst realistiska i det jordiska: ”Känslan av optimism måste hela tiden, mitt i den moderna maniska strömmen av nyheter, upprätthållas av egen kraft, och det är i längden för utmattande. Tron, däremot, står och faller med Guds styrka och vilja att upprätthålla mig.”
Så långt hänger jag med. Men sedan tar predikan en överraskande vändning. Ondskan och motsatsen till den moraliska hållning hon just salufört, återfinner hon i hippa och omåttligt populära popgruppen Aphaca, eftersom de hörts skanderat ”öppna hjärtan, öppna gränser” på radio några dagar tidigare.
”Världsligt enfaldig framtidstro” är hennes dom. En tro som inte tar hänsyn till människans fallna natur, och dessutom, förmanar hon, ska man ju ”vara försiktig med att öppna ett lands gränser, eftersom det behövs trygghet och harmoni i de egna leden.”
Så fick hon in det också, i en predikan om att Guds rike tillhör barnen. Jag häpnar och ser mig om. Jag tittar för att se om jag kan hitta något rynkat ögonbryn. Men nej, församlingens odelade uppmärksamhet mot Gotfredsen förblir obruten. Det gör mig ärligt talat rädd.
Att avfärda Gotfredsen som en populistisk demagog av amerikanskt snitt skulle dock vara ett misstag. I klarhet och uttrycksförmåga överglänser hon tveklöst de flesta svenska konservativa skribenter. På gott och ont har hon en förmåga att hitta vår kulturs ömmaste smärtpunkter, om det så är moral, vår ovilja att växa upp eller samtidens falska frihetssyn.
Ingen i Sverige hade till exempel skrivit en krönika med rubriken ”Även konfirmanden rymmer det onda” (Berlingske, 26/4). I den menar hon att barn i dag blir uppfostrade med budskapet att de är vidunderliga och därför värdefulla – men att de i kyrkan i stället bör få del i den förlösande insikten att de är värda att älska trots att de inte endast är vidunderliga, utan även rymmer synd och mörker. Kyrkan måste våga möta de unga med det allvar som samtidskulturen annars saknar.
Men även om hon ibland skriver verkligt bra och uppfriskande så går det bara inte att särskilja hennes teologiska tankegångar från kulturkrigandet och nationalismen – hon själv gör ju inte en sådan åtskillnad. I en predikan (vilka samtliga, såklart, finns uppladdade på hennes hemsida soerine.dk) från den 29 mars beklagar Gotfredsen rentav hur de medeltida korstågen, då lokalbefolkningen utsattes för tvångsfördrivningar och massakrer, brukar ”tolkas entydigt negativt”. Och i en krönika från förra året hävdar hon på fullt allvar att det är ”sannolikt att Folkekirken långsamt kommer dö ut på grund av invandring” (Berlingske 22/6 2025).
Som tur är låter de allra flesta kyrkoledare i Sverige inte som Sørine Gotfredsen. Den som kommer närmast en svensk version är kanske den tidigare pingstpastorn Josef Barkenbom på SD-kopplade Riks, med de tre stora skillnaderna att han verkar tämligen obegåvad, att han blev uppsagd från sin tjänst i kyrkan och att han är mycket långt från att tas på allvar i mainstreamsammanhang.
https://www.flamman.se/miljardaren-som-radikaliserar-frankrike/
Miljardären som radikaliserar Frankrike
Kyrkosamfunden är också i regel tydliga i de här frågorna, där till exempel ärkebiskop Martin Modéus i vintras skrev en debattartikelmed rubriken ”Det är dags att göra motstånd mot den kristna nationalismen”, där han redogör för hur nationalism inte går att förena teologiskt med en Jesus som levde, dog och uppstod för den gränslösa, utgivande kärlekens skull och inte för att bringa ”trygghet och harmoni i de egna leden”.
Kristna väljare verkar inte heller riktigt flytta med partierna när de anammar omänsklig politik. Enligt SVT:s vallokalsundersökning var det en fyraprocentig lutning mot Tidöpartierna i valet 2022 bland gudstjänstbesökare, vilket i detta val skiftat till en övervikt för vänstersidan med 52 mot 45. Särskilt har stödet för Kristdemokraterna kollapsat de senaste valen.
Även om allt detta är betryggande så är det naivt att tro att Gotfredsen-teologin inte kan få genomslag också här, precis som att den danska migrationspolitiken gått hit på export. Kommer kyrkan i sådana fall ha självförtroende och mod till verkligt motstånd? Kommer man börja våga kritisera utvisningarna, eller rasismen med samma ihärdighet som Gotfredsen hetsar mot muslimer?
Det vore väl ändå chict på riktigt.
I gårdagens parlamentsval i Lettland gick två populistpartier framåt rejält – LPV som ingår i den högerradikala PfE-gruppen i EU-parlamentet och som kom tvåa och tog hem 13,15% samt SV/AJ som kom på tredje plats och har ryssvänliga tendenser och som erhöll 11,77%. Dessutom lyckades högerextrema NA erhålla 9% vilket visserligen var en tillbakagång men […]
I gårdagens parlamentsval i Lettland gick två populistpartier framåt rejält – LPV som ingår i den högerradikala PfE-gruppen i EU-parlamentet och som kom tvåa och tog hem 13,15% samt SV/AJ som kom på tredje plats och har ryssvänliga tendenser och som erhöll 11,77%. Dessutom lyckades högerextrema NA erhålla 9% vilket visserligen var en tillbakagång men tillsammans har de tre olika populistpartierna vunnit 33,92%. Därutöver vann tre högerpopulistiska småpartier tillsammans 5,83% vilket innebär att 39,75% av letterna röstade på ett populistparti i gårdagens val. Det ska också sägas att den sittande premiärministern Andris Kulbergs parti AS, som gick segrande ur valet med 35,35%, ingår i samma partigrupp som SD (d v s ECR).
https://tobiashubinette.wordpress.com/wp-content/uploads/2026/10/a.jpg
https://tobiashubinette.wordpress.com/wp-content/uploads/2026/10/sss-2.jpg
TITLE: Igår skrällde två populistpartier i det lettiska parlamentsvalet och sammantaget röstade nästan 40% av letterna på högerpopulistiska partier DESCRIPTION: I gårdagens parlamentsval i Lettland gick två populistpartier framåt rejält – LPV som ingår i den högerradikala PfE-gruppen i EU-parlamentet och som kom tvåa och tog hem 13,15% samt SV/AJ som kom på tredje plats och har ryssvänliga tendenser och som erhöll 11,77%. Dessutom lyckades högerextrema NA erhålla 9% vilket visserligen var en tillbakagång men […] CONTENT: I gårdagens parlamentsval i Lettland gick två populistpartier framåt rejält – LPV som ingår i den högerradikala PfE-gruppen i EU-parlamentet och som kom tvåa och tog hem 13,15% samt SV/AJ som kom på tredje plats och har ryssvänliga tendenser och som erhöll 11,77%. Dessutom lyckades högerextrema NA erhålla 9% vilket visserligen var en tillbakagång men tillsammans har de tre olika populistpartierna vunnit 33,92%. Därutöver vann tre högerpopulistiska småpartier tillsammans 5,83% vilket innebär att 39,75% av letterna röstade på ett populistparti i gårdagens val. Det ska också sägas att den sittande premiärministern Andris Kulbergs parti AS, som gick segrande ur valet med 35,35%, ingår i samma partigrupp som SD (d v s ECR).
TITLE: Igår skrällde två populistpartier i det lettiska parlamentsvalet och sammantaget röstade nästan 40% av letterna på populistiska partier DESCRIPTION: I gårdagens parlamentsval i Lettland gick två populistpartier framåt rejält – LPV som ingår i den högerradikala PfE-gruppen i EU-parlamentet och som kom tvåa och tog hem 13,15% samt SV/AJ som kom på tredje plats och har ryssvänliga tendenser och som erhöll 11,77%. Dessutom lyckades högerextrema NA erhålla 9% vilket visserligen var en tillbakagång men […] CONTENT: I gårdagens parlamentsval i Lettland gick två populistpartier framåt rejält – LPV som ingår i den högerradikala PfE-gruppen i EU-parlamentet och som kom tvåa och tog hem 13,15% samt SV/AJ som kom på tredje plats och har ryssvänliga tendenser och som erhöll 11,77%. Dessutom lyckades högerextrema NA erhålla 9% vilket visserligen var en tillbakagång men tillsammans har de tre olika populistpartierna vunnit 33,92%. Därutöver vann tre högerpopulistiska småpartier tillsammans 5,83% vilket innebär att 39,75% av letterna röstade på ett populistparti i gårdagens val. Det ska också sägas att den sittande premiärministern Andris Kulbergs parti AS, som gick segrande ur valet med 35,35%, ingår i samma partigrupp som SD (d v s ECR).
TITLE: Igår skrällde två populistpartier i det lettiska parlamentsvalet och sammantaget röstade nästan 40% av letterna på högerpopulistiska partier DESCRIPTION: I gårdagens parlamentsval i Lettland gick två populistpartier framåt rejält – LPV som ingår i den högerradikala PfE-gruppen i EU-parlamentet och som kom tvåa och tog hem 13,15% samt SV/AJ som kom på tredje plats och har ryssvänliga tendenser och som erhöll 11,77%. Dessutom lyckades högerextrema NA erhålla 9% vilket visserligen var en tillbakagång men […] CONTENT: I gårdagens parlamentsval i Lettland gick två populistpartier framåt rejält – LPV som ingår i den högerradikala PfE-gruppen i EU-parlamentet och som kom tvåa och tog hem 13,15% samt SV/AJ som kom på tredje plats och har ryssvänliga tendenser och som erhöll 11,77%. Dessutom lyckades högerextrema NA erhålla 9% vilket visserligen var en tillbakagång men tillsammans har de tre olika populistpartierna vunnit 33,92%. Dessutom vann tre högerpopulistiska småpartier tillsammans 5,83% vilket innebär att 39,75% av letterna röstade på ett populistparti i gårdagens val. Det ska också sägas att den sittande premiärministern Andris Kulbergs parti AS, som gick segrande ur valet med 35,35%, ingår i samma partigrupp som SD (d v s ECR).
TITLE: Igår skrällde två populistpartier i det lettiska parlamentsvalet och sammantaget röstade nästan 40% av letterna på högerpopulistiska partier DESCRIPTION: I gårdagens parlamentsval i Lettland gick två populistpartier framåt rejält – LPV som ingår i den högerradikala PfE-gruppen i EU-parlamentet och som kom tvåa och tog hem 13,15% samt SV/AJ som kom på tredje plats och har ryssvänliga tendenser och som erhöll 11,77%. Dessutom lyckades högerextrema NA erhålla 9% vilket visserligen var en tillbakagång men […] CONTENT: I gårdagens parlamentsval i Lettland gick två populistpartier framåt rejält – LPV som ingår i den högerradikala PfE-gruppen i EU-parlamentet och som kom tvåa och tog hem 13,15% samt SV/AJ som kom på tredje plats och har ryssvänliga tendenser och som erhöll 11,77%. Dessutom lyckades högerextrema NA erhålla 9% vilket visserligen var en tillbakagång men tillsammans har de tre olika populistpartierna vunnit 33,92%. Därutöver vann tre högerpopulistiska småpartier tillsammans 5,83% vilket innebär att 39,75% av letterna röstade på ett populistparti i gårdagens val. Det ska också sägas att den sittande premiärministern Andris Kulbergs parti AS, som gick segrande ur valet med 35,35%, ingår i samma partigrupp som SD (d v s ECR).
I gårdagens parlamentsval i Lettland gick två populistpartier framåt rejält – LPV som ingår i den högerradikala PfE-gruppen i EU-parlamentet och som kom tvåa och tog hem 13,15% samt SV/AJ som kom på tredje plats och har ryssvänliga tendenser och som erhöll 11,77%. Dessutom lyckades högerextrema NA erhålla 9% vilket visserligen var en tillbakagång men […]
I gårdagens parlamentsval i Lettland gick två populistpartier framåt rejält – LPV som ingår i den högerradikala PfE-gruppen i EU-parlamentet och som kom tvåa och tog hem 13,15% samt SV/AJ som kom på tredje plats och har ryssvänliga tendenser och som erhöll 11,77%. Dessutom lyckades högerextrema NA erhålla 9% vilket visserligen var en tillbakagång men tillsammans har de tre olika populistpartierna vunnit 33,92%. Därutöver vann tre högerpopulistiska småpartier tillsammans 5,83% vilket innebär att 39,75% av letterna röstade på ett populistparti i gårdagens val. Det ska också sägas att den sittande premiärministern Andris Kulbergs parti AS, som gick segrande ur valet med 35,35%, ingår i samma partigrupp som SD (d v s ECR).
https://tobiashubinette.wordpress.com/wp-content/uploads/2026/10/a.jpg
https://tobiashubinette.wordpress.com/wp-content/uploads/2026/10/sss-2.jpg
TITLE: Igår skrällde två populistpartier i det lettiska parlamentsvalet och sammantaget röstade nästan 40% av letterna på högerpopulistiska partier DESCRIPTION: I gårdagens parlamentsval i Lettland gick två populistpartier framåt rejält – LPV som ingår i den högerradikala PfE-gruppen i EU-parlamentet och som kom tvåa och tog hem 13,15% samt SV/AJ som kom på tredje plats och har ryssvänliga tendenser och som erhöll 11,77%. Dessutom lyckades högerextrema NA erhålla 9% vilket visserligen var en tillbakagång men […] CONTENT: I gårdagens parlamentsval i Lettland gick två populistpartier framåt rejält – LPV som ingår i den högerradikala PfE-gruppen i EU-parlamentet och som kom tvåa och tog hem 13,15% samt SV/AJ som kom på tredje plats och har ryssvänliga tendenser och som erhöll 11,77%. Dessutom lyckades högerextrema NA erhålla 9% vilket visserligen var en tillbakagång men tillsammans har de tre olika populistpartierna vunnit 33,92%. Därutöver vann tre högerpopulistiska småpartier tillsammans 5,83% vilket innebär att 39,75% av letterna röstade på ett populistparti i gårdagens val. Det ska också sägas att den sittande premiärministern Andris Kulbergs parti AS, som gick segrande ur valet med 35,35%, ingår i samma partigrupp som SD (d v s ECR).
TITLE: Igår skrällde två populistpartier i det lettiska parlamentsvalet och sammantaget röstade nästan 40% av letterna på populistiska partier DESCRIPTION: I gårdagens parlamentsval i Lettland gick två populistpartier framåt rejält – LPV som ingår i den högerradikala PfE-gruppen i EU-parlamentet och som kom tvåa och tog hem 13,15% samt SV/AJ som kom på tredje plats och har ryssvänliga tendenser och som erhöll 11,77%. Dessutom lyckades högerextrema NA erhålla 9% vilket visserligen var en tillbakagång men […] CONTENT: I gårdagens parlamentsval i Lettland gick två populistpartier framåt rejält – LPV som ingår i den högerradikala PfE-gruppen i EU-parlamentet och som kom tvåa och tog hem 13,15% samt SV/AJ som kom på tredje plats och har ryssvänliga tendenser och som erhöll 11,77%. Dessutom lyckades högerextrema NA erhålla 9% vilket visserligen var en tillbakagång men tillsammans har de tre olika populistpartierna vunnit 33,92%. Därutöver vann tre högerpopulistiska småpartier tillsammans 5,83% vilket innebär att 39,75% av letterna röstade på ett populistparti i gårdagens val. Det ska också sägas att den sittande premiärministern Andris Kulbergs parti AS, som gick segrande ur valet med 35,35%, ingår i samma partigrupp som SD (d v s ECR).
TITLE: Igår skrällde två populistpartier i det lettiska parlamentsvalet och sammantaget röstade nästan 40% av letterna på högerpopulistiska partier DESCRIPTION: I gårdagens parlamentsval i Lettland gick två populistpartier framåt rejält – LPV som ingår i den högerradikala PfE-gruppen i EU-parlamentet och som kom tvåa och tog hem 13,15% samt SV/AJ som kom på tredje plats och har ryssvänliga tendenser och som erhöll 11,77%. Dessutom lyckades högerextrema NA erhålla 9% vilket visserligen var en tillbakagång men […] CONTENT: I gårdagens parlamentsval i Lettland gick två populistpartier framåt rejält – LPV som ingår i den högerradikala PfE-gruppen i EU-parlamentet och som kom tvåa och tog hem 13,15% samt SV/AJ som kom på tredje plats och har ryssvänliga tendenser och som erhöll 11,77%. Dessutom lyckades högerextrema NA erhålla 9% vilket visserligen var en tillbakagång men tillsammans har de tre olika populistpartierna vunnit 33,92%. Dessutom vann tre högerpopulistiska småpartier tillsammans 5,83% vilket innebär att 39,75% av letterna röstade på ett populistparti i gårdagens val. Det ska också sägas att den sittande premiärministern Andris Kulbergs parti AS, som gick segrande ur valet med 35,35%, ingår i samma partigrupp som SD (d v s ECR).
TITLE: Igår skrällde två populistpartier i det lettiska parlamentsvalet och sammantaget röstade nästan 40% av letterna på högerpopulistiska partier DESCRIPTION: I gårdagens parlamentsval i Lettland gick två populistpartier framåt rejält – LPV som ingår i den högerradikala PfE-gruppen i EU-parlamentet och som kom tvåa och tog hem 13,15% samt SV/AJ som kom på tredje plats och har ryssvänliga tendenser och som erhöll 11,77%. Dessutom lyckades högerextrema NA erhålla 9% vilket visserligen var en tillbakagång men […] CONTENT: I gårdagens parlamentsval i Lettland gick två populistpartier framåt rejält – LPV som ingår i den högerradikala PfE-gruppen i EU-parlamentet och som kom tvåa och tog hem 13,15% samt SV/AJ som kom på tredje plats och har ryssvänliga tendenser och som erhöll 11,77%. Dessutom lyckades högerextrema NA erhålla 9% vilket visserligen var en tillbakagång men tillsammans har de tre olika populistpartierna vunnit 33,92%. Därutöver vann tre högerpopulistiska småpartier tillsammans 5,83% vilket innebär att 39,75% av letterna röstade på ett populistparti i gårdagens val. Det ska också sägas att den sittande premiärministern Andris Kulbergs parti AS, som gick segrande ur valet med 35,35%, ingår i samma partigrupp som SD (d v s ECR).
