Full text
AI beskrivs ofta som den största tekniska förändringen sedan industrialiseringen. Investeringarna är enorma. De årliga investeringarna är redan jämförbara med elektrifieringen i början av 1900-talet och telekom- och internetutbyggnaden runt millennieskiftet. De väntas dessutom öka ytterligare och kan 2026 motsvara omkring 2,6 procent av världens BNP.
Utöver investeringarnas direkta effekt på ekonomin − som motverkat Trumps negativa tullpolitik och burit upp den amerikanska ekonomin det senaste året − syns relativt små effekter.
Arbetsmarknaden är i stort opåverkad och hur vi väljer att leva våra liv är i huvudsak oförändrat. För många är AI främst ett verktyg som förenklar vardagliga uppgifter − på jobbet och på fritiden − eller en bild- och videogenerator som suddar ut gränsen mellan verklighet och fiktion.
Har man frågor, även mycket specifika, har det aldrig varit enklare att få svar. Det kan handla om allt från recept baserat på vad som finns i kylskåpet till individanpassade träningsprogram eller medicinska frågor. Jag använde exempelvis AI för att förstå stickningar i fingrar och tår. Efter tester på vårdcentralen analyserade AI provsvaren och föreslog B-vitaminbrist. Två månader senare fick jag samma diagnos av läkaren.
Samtidigt förväntar sig de flesta att AI förr eller senare påverkar arbetsmarknaden. Hur detta kommer att ske − och i vilken omfattning − vet vi ännu relativt lite om.
Ekonomiprofessorn Erik Brynjolfsson, en av de ledande forskarna på området, menar att effekterna är svåra att se när man studerar arbetsmarknaden i sin helhet − även i USA där AI-utvecklingen ligger längst fram. För att upptäcka förändringar måste man analysera de grupper som är mest exponerade.
Framför allt har arbetslösheten ökat bland unga i USA, i synnerhet är det svårt att få det första jobbet. Samtidigt tycks högutbildade påverkas mer än personer med utbildning på grundskole- eller gymnasienivå. Problemet förstärks dessutom av att AI tar över enklare arbetsuppgifter − just de uppgifter där unga normalt bygger upp erfarenhet.
De tydligaste förändringarna syns inom IT och data. Mjukvaruföretag rapporterar att de fortfarande anställer − men nästan uteslutande seniora programmerare med lång erfarenhet.
Men ser vi inga tecken i Sverige? För att dra säkra slutsatser behövs individbaserad statistik, och sådan finns ännu inte tillgänglig för forskare. Dessa levereras av SCB med flera års fördröjning, vilket innebär att riktigt bra studier av fenomenet sannolikt börjar komma först om något år.
Däremot kan man analysera mer övergripande statistik. Arbetsförmedlingen publicerar exempelvis data över antalet inskrivna arbetssökande, uppdelat på ålder, utbildning och bransch.
Då framträder vissa mönster. Antalet inskrivna hos Arbetsförmedlingen i åldern 25–29 år med universitets- eller högskoleutbildning har ökat med 26 procent sedan ChatGPT lanserades i november 2022. För personer i samma ålder med grundskole- eller gymnasieutbildning har arbetslösheten under samma period i stället minskat med 7 procent.
Bryter man ned statistiken på branscher blir skillnaderna ännu tydligare. Inom IT och data har antalet inskrivna nästan fördubblats − en ökning på 84 procent. I övriga branscher är ökningen bara 6 procent. Slutsatsen är att man kan skönja effekter av AI som liknar dem man finner i USA.
Låt oss sätta analysen i ett bredare sammanhang. Vid varje tidigare tekniskt skifte har det varnats för att jobben ska minska. Samma farhågor hörs nu. Historiskt har dock nya jobb ersatt de som försvunnit. Teknik har alltså inte skapat varaktig arbetslöshet utan till omstrukturering av arbetsmarknaden. Däremot har övergångsproblem uppstått och vissa grupper har drabbats. Det har också funnits behov av att höja arbetskraftens kompetens för att motverka utslagning.
Frågan är om det blir likadant denna gång eller om behovet av arbetskraft faktiskt kan minska − alltså att AI tar jobben. Grundtipset är även denna gång att det skapas nya jobb som ersätter de som försvinner.
Samtidigt menar vissa att AI innebär en mer genomgripande förändring. Men att AI utför fler arbetsuppgifter och kanske till och med ”tar jobb” bör inte vara negativt om jobben kan fördelas bättre. Särskilt inte i ett läge där fallande födelsetal innebär färre unga som ska försörja och ta hand om en växande äldre befolkning.
Finns det politiska svar på utvecklingen? Ännu syns få åtgärdsförslag. Det kan dock vara brådskande att åtminstone underlätta för unga att komma in på arbetsmarknaden. Om de mer pessimistiska prognoserna får rätt kan även frågan om arbetstid komma att få nytt bränsle.
Martin Nordin