82-årige Ove Stenlund i Malå svimmade i bastun och ramlade på bastuaggregatet. Han fick brännskador på ryggen och vänsterarmen. När armen svällde upp behövde han träffa läkare och blev hänvisad till Sorsele, sedan fick han åka till Storuman för att läggas in. – Det blev många timmar i bil, det är snurrigt att man ska behöva åka runt halva Västerbotten för att få sjukvård. Får man inte vård där man bor, som i Malå, ska man åka till närmsta sjukhus vilket i det här fallet är Lycksele, säger dottern Jennie Granberg. Endast en läkare på natten Jenny Granberg anser att det borde finnas läkare och vårdplatser på alla sjukstugor dygnet runt. Men på helger och kvällar i Södra lappland finns det bara två jourläkare som har hand om sju sjukstugor i sex kommuner. På nätter finns det bara en i ett område lika stort som Västra Götaland. – Ja, du hör ju själv hur attraktivt det är att vara läkare här då. Det är ju inga läkare som vill komma hit och jobba under de här premisserna. Vilket ansvarsområde, vad händer om det blir ett trauma någonstans i det här området och helikoptern inte kan lyfta? Mer resurser behövs inte Trots långa avstånd och få läkare på jourtid menar områdeschefen att det är fullt tillräckligt. – Man har tillgång dygnets alla timmar, Inte alltid fysiskt, utan det kan vara digitalt. Man gör en klinisk bedömning med hjälp av distansteknik. Vi har bra utrustning och personalen är utbildad för det här, säger Isabell Zemrén, områdeschef för Södra lappland. Hon anser att det inte behövs mer resurser. – Nej, inte i dagsläget. Men ibland kan vi behöva fler läkare i Tärnaby när turistsäsongen är igång och det försöker vi ordna, säger Isabell Zemrén.
Ove som skadade sig i bastun. Besöker sjukstugan i Malå varje dag för att lägga om såret på armen. Sjukstugorna är ofta bemannade dygnet runt och det finns sjuksköterska där, men Jennie anser att det inte räcker. – Nej, jag tycker inte det. Det är därför vi har de här stegen. Vi har undersköterskor, vi har sjuksköterskor och vi har läkare. Så ser ju stegen ut i det här landet och sjukvårdssystemet. Det måste finnas läkare även på mindre orter- det kan inte vara omöjligt, säger Jennie Granberg.
Content
82-årige Ove Stenlund i Malå svimmade i bastun och ramlade på bastuaggregatet. Han fick brännskador på ryggen och vänsterarmen. När armen svällde upp behövde han träffa läkare och blev hänvisad till Sorsele, sedan fick han åka till Storuman för att läggas in. – Det blev många timmar i bil, det är snurrigt att man ska behöva åka runt halva Västerbotten för att få sjukvård. Får man inte vård där man bor, som i Malå, ska man åka till närmsta sjukhus vilket i det här fallet är Lycksele, säger dottern Jennie Granberg. Endast en läkare på natten Jenny Granberg anser att det borde finnas läkare och vårdplatser på alla sjukstugor dygnet runt. Men på helger och kvällar i Södra lappland finns det bara två jourläkare som har hand om sju sjukstugor i sex kommuner. På nätter finns det bara en i ett område lika stort som Västra Götaland. – Ja, du hör ju själv hur attraktivt det är att vara läkare här då. Det är ju inga läkare som vill komma hit och jobba under de här premisserna. Vilket ansvarsområde, vad händer om det blir ett trauma någonstans i det här området och helikoptern inte kan lyfta? Mer resurser behövs inte Trots långa avstånd och få läkare på jourtid menar områdeschefen att det är fullt tillräckligt. – Man har tillgång dygnets alla timmar, Inte alltid fysiskt, utan det kan vara digitalt. Man gör en klinisk bedömning med hjälp av distansteknik. Vi har bra utrustning och personalen är utbildad för det här, säger Isabell Zemrén, områdeschef för Södra lappland. Hon anser att det inte behövs mer resurser. – Nej, inte i dagsläget. Men ibland kan vi behöva fler läkare i Tärnaby när turistsäsongen är igång och det försöker vi ordna, säger Isabell Zemrén.
Ove som skadade sig i bastun. Besöker sjukstugan i Malå varje dag för att lägga om såret på armen. Sjukstugorna är ofta bemannade dygnet runt och det finns sjuksköterska där, men Jennie anser att det inte räcker. – Nej, jag tycker inte det. Det är därför vi har de här stegen. Vi har undersköterskor, vi har sjuksköterskor och vi har läkare. Så ser ju stegen ut i det här landet och sjukvårdssystemet. Det måste finnas läkare även på mindre orter- det kan inte vara omöjligt, säger Jennie Granberg.