Keramikgrodan är Malmökonstnären Susanne Dagsbergs signum. Förr kunde hennes verk köpas av föreningar som skulle lotta ut dem i konstlotterier på olika arbetsplatser, men det sker inte längre. – Förr i tiden, på den gamla goda tiden, då hade vi konstföreningar som kom ut när vi hade konstrundan, valde ett och annat verk, köpte och lottade ut på företag. Men det är länge sedan nu, konstaterar Susanne Dagsberg. ”Påverkar hela konstbranschen” Arbetsplatskonstföreningar har stått för en stor och viktig del av inköpen från gallerier och konstnärer. Men de senaste åren har det skett en kraftig minskning, både när det gäller antalet föreningar och summan de handlar konst för. – 2025 låg den siffran på ungefär 25 miljoner kronor, vilket i sig är väldigt mycket pengar, men då ska man veta att för ungefär 15 år sedan så var det runt 150 miljoner kronor. Det påverkar ju så klart hela konstbranschen, säger Linnéa Jahn, verksamhetsutvecklare på Riksförbundet Sveriges konstföreningar. Den kanske främsta anledningen till att så många konstföreningar på arbetsplatser har lagt ned är att Skatteverket för några år sedan förtydligade att när arbetsgivare är med och ger bidrag till konstlotterier så är det en förmån som ska beskattas. Riksförbundet Sveriges konstföreningar tycker att skattereglerna slår olyckligt. – Det gör ju att många arbetsplatskonstföreningar inte köper lika mycket konst – och det i sig gör ju också att staten går miste om de här intäkterna i och med att konstnärerna när de säljer konst också betalar moms. Stigande materialkostnader För många konstnärer hade det varit välkommet att få sina verk uppköpta av konstlotterier. Att kunna försörja sig på sin konst är få förunnat. För Susanne Dagsberg har framför allt stigande materialkostnader varit ett stort bekymmer. – För keramik har de ju dubblerats om inte mer. Det kan vi inte lägga på priset, för det går inte att sälja en hur dyr keramikskål som helst, då är det ingen som vill ha den, säger hon.
Content
Keramikgrodan är Malmökonstnären Susanne Dagsbergs signum. Förr kunde hennes verk köpas av föreningar som skulle lotta ut dem i konstlotterier på olika arbetsplatser, men det sker inte längre. – Förr i tiden, på den gamla goda tiden, då hade vi konstföreningar som kom ut när vi hade konstrundan, valde ett och annat verk, köpte och lottade ut på företag. Men det är länge sedan nu, konstaterar Susanne Dagsberg. ”Påverkar hela konstbranschen” Arbetsplatskonstföreningar har stått för en stor och viktig del av inköpen från gallerier och konstnärer. Men de senaste åren har det skett en kraftig minskning, både när det gäller antalet föreningar och summan de handlar konst för. – 2025 låg den siffran på ungefär 25 miljoner kronor, vilket i sig är väldigt mycket pengar, men då ska man veta att för ungefär 15 år sedan så var det runt 150 miljoner kronor. Det påverkar ju så klart hela konstbranschen, säger Linnéa Jahn, verksamhetsutvecklare på Riksförbundet Sveriges konstföreningar. Den kanske främsta anledningen till att så många konstföreningar på arbetsplatser har lagt ned är att Skatteverket för några år sedan förtydligade att när arbetsgivare är med och ger bidrag till konstlotterier så är det en förmån som ska beskattas. Riksförbundet Sveriges konstföreningar tycker att skattereglerna slår olyckligt. – Det gör ju att många arbetsplatskonstföreningar inte köper lika mycket konst – och det i sig gör ju också att staten går miste om de här intäkterna i och med att konstnärerna när de säljer konst också betalar moms. Stigande materialkostnader För många konstnärer hade det varit välkommet att få sina verk uppköpta av konstlotterier. Att kunna försörja sig på sin konst är få förunnat. För Susanne Dagsberg har framför allt stigande materialkostnader varit ett stort bekymmer. – För keramik har de ju dubblerats om inte mer. Det kan vi inte lägga på priset, för det går inte att sälja en hur dyr keramikskål som helst, då är det ingen som vill ha den, säger hon.