Tornevall Networks

Versions

1. 2026-04-15 19:33:08

   Discovered: 2026-04-15 21:55:16 Hash: e7f3597c7a5938fa8e0706d2534ae6f9f0a07787
   Title:

   Sorgen efter makens självmord: ”Varför är det så tyst om det?”
   Description:

   Varje år dör omkring 1 500 personer i Sverige i självmord. Ungefär 70 procent av de som tar sitt liv är män, något som delvis förklaras av att kvinnor oftare söker hjälp när de mår dåligt. Jenny Hamrén beskriver James, som dog i suicid för åtta år sedan, som en glad och påhittig person med många intressen. Det var först efter flera år tillsammans som hon märkte att han förändrades och blev låg. – Jag tänkte: Det här går ju över, så klart. Tills jag förstod att det här går inte över, säger Jenny i Efter fem. Utåt sett levde Jennys man ett vanligt liv och mådde bra. Han gick till jobbet, tog hand om familjen och ville inte att någon skulle veta hur dåligt han mådde. – Hans största mission var att det här inte skulle komma ut. Det här ska vi vara tysta om, berättar Jenny i Efter fem. – Men psykisk ohälsa syns inte. Sökte hjälp Det var när Jenny och James sökte sig till psykiatrin som hon förstod hur pass allvarligt det var. Hon betonar vikten av att lyssna på närstående, eftersom den som mår dåligt ofta döljer det. – Man behöver lyssna på de som är runt, som vet. För när vi var inom psykiatrin så sa han: "Nej, det är ingen fara." Medan jag vet vad han sa precis innan vi åkte. Då lyssnar man på de orden. Och det blir en fara, säger Jenny. Jenny berättar att hon först efter makens död insåg att hon varit medberoende. – Jag kan likna det vid att han gräver en grop och jag tar en spade och hjälper till att gräva gropen. Men det var inte så jag kände då. Jag ville bara göra allt för honom för att han skulle se livet från mina ögon. För jag har alltid älskat livet och han gjorde ju inte det, brukar jag säga. Bryta tabun kring psykisk ohälsa För att överleva det som hände för åtta år sedan, fick Jenny börja om och hitta nya sätt att leva. Sorgen försvinner inte, men hon hoppas att öppenheten kan hjälpa andra, därför har hon nu skrivit en bok. Jenny vill att fler vågar prata om självmord och psykisk ohälsa, för att minska skammen och ge stöd till dem som drabbas. – Varför är det så tyst om det? Varför pratar vi inte mer? Det gör att de som mår dåligt förstår att de inte är ensamma, säger Jenny. – Ingen på denna jord ska tro att det alltid kommer att vara mörkt. Det är meningen att vi ska ta oss igenom, att vi ska ta hjälp, att vi ska komma ur och faktiskt börja må bra igen i livet.
   Content

   Varje år dör omkring 1 500 personer i Sverige i självmord. Ungefär 70 procent av de som tar sitt liv är män, något som delvis förklaras av att kvinnor oftare söker hjälp när de mår dåligt. Jenny Hamrén beskriver James, som dog i suicid för åtta år sedan, som en glad och påhittig person med många intressen. Det var först efter flera år tillsammans som hon märkte att han förändrades och blev låg. – Jag tänkte: Det här går ju över, så klart. Tills jag förstod att det här går inte över, säger Jenny i Efter fem. Utåt sett levde Jennys man ett vanligt liv och mådde bra. Han gick till jobbet, tog hand om familjen och ville inte att någon skulle veta hur dåligt han mådde. – Hans största mission var att det här inte skulle komma ut. Det här ska vi vara tysta om, berättar Jenny i Efter fem. – Men psykisk ohälsa syns inte. Sökte hjälp Det var när Jenny och James sökte sig till psykiatrin som hon förstod hur pass allvarligt det var. Hon betonar vikten av att lyssna på närstående, eftersom den som mår dåligt ofta döljer det. – Man behöver lyssna på de som är runt, som vet. För när vi var inom psykiatrin så sa han: "Nej, det är ingen fara." Medan jag vet vad han sa precis innan vi åkte. Då lyssnar man på de orden. Och det blir en fara, säger Jenny. Jenny berättar att hon först efter makens död insåg att hon varit medberoende. – Jag kan likna det vid att han gräver en grop och jag tar en spade och hjälper till att gräva gropen. Men det var inte så jag kände då. Jag ville bara göra allt för honom för att han skulle se livet från mina ögon. För jag har alltid älskat livet och han gjorde ju inte det, brukar jag säga. Bryta tabun kring psykisk ohälsa För att överleva det som hände för åtta år sedan, fick Jenny börja om och hitta nya sätt att leva. Sorgen försvinner inte, men hon hoppas att öppenheten kan hjälpa andra, därför har hon nu skrivit en bok. Jenny vill att fler vågar prata om självmord och psykisk ohälsa, för att minska skammen och ge stöd till dem som drabbas. – Varför är det så tyst om det? Varför pratar vi inte mer? Det gör att de som mår dåligt förstår att de inte är ensamma, säger Jenny. – Ingen på denna jord ska tro att det alltid kommer att vara mörkt. Det är meningen att vi ska ta oss igenom, att vi ska ta hjälp, att vi ska komma ur och faktiskt börja må bra igen i livet.
2. 2026-04-15 19:33:08

   Discovered: 2026-04-15 21:40:23 Hash: 30f2c5eab8a463895c3440918f67c4a591bdec97
   Title:

   Sorgen efter makens självmord: ”Varför är det så tyst om det?”
   Description:

   Varje år dör omkring 1 500 personer i Sverige i självmord. Ungefär 70 procent av de som tar sitt liv är män, något som delvis förklaras av att kvinnor oftare söker hjälp när de mår dåligt. Jenny Hamrén beskriver James, som dog i suicid för åtta år sedan, som en glad och påhittig person med många intressen. Det var först efter flera år tillsammans som hon märkte att han förändrades och blev låg. – Jag tänkte: Det här går ju över, så klart. Tills jag förstod att det här går inte över, säger Jenny i Efter fem. Utåt sett levde Jennys man ett vanligt liv och mådde bra. Han gick till jobbet, tog hand om familjen och ville inte att någon skulle veta hur dåligt han mådde. – Hans största mission var att det här inte skulle komma ut. Det här ska vi vara tysta om, berättar Jenny i Efter fem. – Men psykisk ohälsa syns inte. Sökte hjälp Det var när Jenny och James sökte sig till psykiatrin som hon insåg att det värsta kunde hända. Hon betonar vikten av att lyssna på närstående, eftersom den som mår dåligt ofta döljer det. – Man behöver lyssna på de som är runt, som vet. För när vi var inom psykiatrin så sa han: "Nej, det är ingen fara." Medan jag vet vad han sa precis innan vi åkte. Då lyssnar man på de orden. Och det blir en fara, säger Jenny. Jenny berättar att hon först efter makens död insåg att hon varit medberoende. – Jag kan likna det vid att han gräver en grop och jag tar en spade och hjälper till att gräva gropen. Men det var inte så jag kände då. Jag ville bara göra allt för honom för att han skulle se livet från mina ögon. För jag har alltid älskat livet och han gjorde ju inte det, brukar jag säga. Bryta tabun kring psykisk ohälsa För att överleva det som hände för åtta år sedan, fick Jenny börja om och hitta nya sätt att leva. Sorgen försvinner inte, men hon hoppas att öppenheten kan hjälpa andra, därför har hon nu skrivit en bok. Jenny vill att fler vågar prata om självmord och psykisk ohälsa, för att minska skammen och ge stöd till dem som drabbas. – Varför är det så tyst om det? Varför pratar vi inte mer? Det gör att de som mår dåligt förstår att de inte är ensamma, säger Jenny. – Ingen på denna jord ska tro att det alltid kommer att vara mörkt. Det är meningen att vi ska ta oss igenom, att vi ska ta hjälp, att vi ska komma ur och faktiskt börja må bra igen i livet.
   Content

   Varje år dör omkring 1 500 personer i Sverige i självmord. Ungefär 70 procent av de som tar sitt liv är män, något som delvis förklaras av att kvinnor oftare söker hjälp när de mår dåligt. Jenny Hamrén beskriver James, som dog i suicid för åtta år sedan, som en glad och påhittig person med många intressen. Det var först efter flera år tillsammans som hon märkte att han förändrades och blev låg. – Jag tänkte: Det här går ju över, så klart. Tills jag förstod att det här går inte över, säger Jenny i Efter fem. Utåt sett levde Jennys man ett vanligt liv och mådde bra. Han gick till jobbet, tog hand om familjen och ville inte att någon skulle veta hur dåligt han mådde. – Hans största mission var att det här inte skulle komma ut. Det här ska vi vara tysta om, berättar Jenny i Efter fem. – Men psykisk ohälsa syns inte. Sökte hjälp Det var när Jenny och James sökte sig till psykiatrin som hon insåg att det värsta kunde hända. Hon betonar vikten av att lyssna på närstående, eftersom den som mår dåligt ofta döljer det. – Man behöver lyssna på de som är runt, som vet. För när vi var inom psykiatrin så sa han: "Nej, det är ingen fara." Medan jag vet vad han sa precis innan vi åkte. Då lyssnar man på de orden. Och det blir en fara, säger Jenny. Jenny berättar att hon först efter makens död insåg att hon varit medberoende. – Jag kan likna det vid att han gräver en grop och jag tar en spade och hjälper till att gräva gropen. Men det var inte så jag kände då. Jag ville bara göra allt för honom för att han skulle se livet från mina ögon. För jag har alltid älskat livet och han gjorde ju inte det, brukar jag säga. Bryta tabun kring psykisk ohälsa För att överleva det som hände för åtta år sedan, fick Jenny börja om och hitta nya sätt att leva. Sorgen försvinner inte, men hon hoppas att öppenheten kan hjälpa andra, därför har hon nu skrivit en bok. Jenny vill att fler vågar prata om självmord och psykisk ohälsa, för att minska skammen och ge stöd till dem som drabbas. – Varför är det så tyst om det? Varför pratar vi inte mer? Det gör att de som mår dåligt förstår att de inte är ensamma, säger Jenny. – Ingen på denna jord ska tro att det alltid kommer att vara mörkt. Det är meningen att vi ska ta oss igenom, att vi ska ta hjälp, att vi ska komma ur och faktiskt börja må bra igen i livet.