← Back to feed

800 000 ton koldioxid fångas in och begravs under havsbottnen

Permalink
Published: 2026-04-18 08:58:17
Discovered: 2026-04-18 11:06:17
Hash: 9557dfa939a2c85061d1e2cbc0904ab4f6639780
https://www.tv4.se/artikel/2cO2eTTZCBL2S60Y2mKu89/800-000-ton-koldioxid-fangas-in-och-begravs-under-havsbottnen
Description
Tekniken kallas bio-CCS och innebär att koldioxiden från förbränningen av biobränslen i Värtaverket fångas in – något som i praktiken ger negativa utsläpp. Och natten till lördag lades alltså ett avgörande rör på plats – från anläggningen ner till hamnen.

– Här bygger vi en ny kaj där båtar ska lägga till och lasta koldioxid innan den transporteras vidare till Norge, berättar Tobias Pelicano, biträdande direktör för bio-CCS vid Stockholm Exergi. Flera miljoner ton från olika länder ska begravas Planen är att allt ska stå klart 2028. Då ska cirka 800 000 ton koldioxid per år skeppas iväg från Värtaverket. Men Stockholm är inte först.

Redan i dag transporteras omkring 400 000 ton koldioxid per år från en cementfabrik i Brevik i Norge. Och flera andra europeiska anläggningar är på väg in i systemet – bland annat i Nederländerna och Danmark.

Totalt kan upp till tre miljoner ton koldioxid per år samlas in och skickas till en omlastningsterminal utanför Bergen innan decenniet är slut. 100 kilometer ut – och 2 600 meter ner Från terminalen pumpas koldioxiden vidare i rör på havsbottnen. 100 kilometer ut i Nordsjön trycks den ner 2 600 meter under havsbotten. Där lagras den i en vattenfylld sandstensformation.

– Koldioxiden löses i vattnet och lagras i en geologisk formation permanent, säger Fridtjof Wisur, som är kommersiell direktör för Northern Lights. "Vi är helt säkra" Han är övertygad om att koldioxiden inte kommer att läcka ut.

– Ja, vi är helt säkra. Vi övervakar både anläggningen och lagringen kontinuerligt för att säkerställa att koldioxiden stannar där den ska, säger Fridtjof Wisur. Stockholm Exergi menar att den största delen av lösningen av klimatproblemet handlar om att förändra hur vi kör bil, vad vi konsumerar och hur vi lever i stort, men att koldioxidlagringen är en pusselbit som också behövs.

– Den här anläggningen skapar förutsättningar för att nå den sista biten – men i grunden måste vi också ändra våra beteenden, säger Tobias Pelicano.
Content
Tekniken kallas bio-CCS och innebär att koldioxiden från förbränningen av biobränslen i Värtaverket fångas in – något som i praktiken ger negativa utsläpp. Och natten till lördag lades alltså ett avgörande rör på plats – från anläggningen ner till hamnen.

– Här bygger vi en ny kaj där båtar ska lägga till och lasta koldioxid innan den transporteras vidare till Norge, berättar Tobias Pelicano, biträdande direktör för bio-CCS vid Stockholm Exergi. Flera miljoner ton från olika länder ska begravas Planen är att allt ska stå klart 2028. Då ska cirka 800 000 ton koldioxid per år skeppas iväg från Värtaverket. Men Stockholm är inte först.

Redan i dag transporteras omkring 400 000 ton koldioxid per år från en cementfabrik i Brevik i Norge. Och flera andra europeiska anläggningar är på väg in i systemet – bland annat i Nederländerna och Danmark.

Totalt kan upp till tre miljoner ton koldioxid per år samlas in och skickas till en omlastningsterminal utanför Bergen innan decenniet är slut. 100 kilometer ut – och 2 600 meter ner Från terminalen pumpas koldioxiden vidare i rör på havsbottnen. 100 kilometer ut i Nordsjön trycks den ner 2 600 meter under havsbotten. Där lagras den i en vattenfylld sandstensformation.

– Koldioxiden löses i vattnet och lagras i en geologisk formation permanent, säger Fridtjof Wisur, som är kommersiell direktör för Northern Lights. "Vi är helt säkra" Han är övertygad om att koldioxiden inte kommer att läcka ut.

– Ja, vi är helt säkra. Vi övervakar både anläggningen och lagringen kontinuerligt för att säkerställa att koldioxiden stannar där den ska, säger Fridtjof Wisur. Stockholm Exergi menar att den största delen av lösningen av klimatproblemet handlar om att förändra hur vi kör bil, vad vi konsumerar och hur vi lever i stort, men att koldioxidlagringen är en pusselbit som också behövs.

– Den här anläggningen skapar förutsättningar för att nå den sista biten – men i grunden måste vi också ändra våra beteenden, säger Tobias Pelicano.