BYRÅKRATI. EUROPEISKA UNIONEN är en ekonomisk jätte. Men jätten är trött, eftersom den ständigt måste vada igenom djupa träsk av byråkrati som kostar mycket mer än det smakar. Kritiken är ingalunda ny – men nu verkar EU-kommissionen ha insett problemet och faktiskt försökt vidta åtgärder, skriver The Economist. Men även om reformerna lyckas, kommer EU […]
Content
BYRÅKRATI. EUROPEISKA UNIONEN är en ekonomisk jätte. Men jätten är trött, eftersom den ständigt måste vada igenom djupa träsk av byråkrati som kostar mycket mer än det smakar. Kritiken är ingalunda ny – men nu verkar EU-kommissionen ha insett problemet och faktiskt försökt vidta åtgärder, skriver The Economist. Men även om reformerna lyckas, kommer EU aldrig att bli så integrerat som USA, skriver The Economist. EU:s 27 medlemsstater utgör tillsammans världens näst största ekonomi efter Amerika och dess tredje största inre marknad, efter Indien och Kina. EU är hemvist för några av världens mest kända varumärken, från Adidas till Zara, och viktiga industriföretag som ASML, vars litografimaskiner är avgörande för AI-chiptillverkning, och Zeiss, vars linser är avgörande för ASML, skriver The Economist.
Tyvärr är jätten sömnig nuförtiden. EU:s BNP och aktiemarknad har halkat långt efter USA:s under det senaste decenniet (se diagram 1 och 2). I april sjönk aktiviteten inom tjänstesektorn till en 62-månaderslägsta nivå. De senaste chockerna som bidrog till trögheten var inte EU:s egen orsak: covid-19-pandemin, Rysslands invasion av Ukraina och nu USA:s krig mot Iran. Men EU och dess medlemmar har också varit i vägen genom att överreglera företag (se diagram 3) och misslyckats med att integrera sin förmodade inre marknad ordentligt.
Mellan 2014 och 2024 behandlade Europeiska kommissionen, blockets verkställande gren, över 1 000 förslag. Omkring 660 antogs. Bland (många) andra saker tvingade dessa även små företag att övervaka sina data och globala leveranskedjor för alla typer av digitala, miljömässiga och mänskliga rättigheter. EU:s officiella bedömare på Eurostat uppskattar att rapporteringskrav och annat pappersarbete sammanlagt kostar europeiska företag 150 miljarder euro (176 miljarder dollar) per år, motsvarande nästan 1 % av EU:s BNP – och då räknas inte den innovation och tillväxt som gick förlorad på grund av att entreprenörer avskräcktes av alltihop.
Vissa nya regler som diskuteras skulle kunna lägga till ytterligare 80 miljarder euro på notan om de inte kontrolleras. IMF räknar med att försäljning av varor och tjänster över nationella gränser i EU kostar företag motsvarande en tull på 44 % respektive 110 %. En undersökning från 2025 visade att tyska företag var tvungna att anställa ytterligare 325 000 anställda under de föregående tre åren, vars uppgift var att kryssa i allt fler byråkratiska rutor.
Sporrad av två banbrytande rapporter om europeisk konkurrenskraft (eller brist på densamma) från två tidigare italienska premiärministrar, säger EU basta! I mars erkände de 27 nationella regeringarna gemensamt att en fördjupning av den inre marknaden var ”ett brådskande, delat ansvar för alla medlemsstater och EU:s institutioner”. ”Det får inte bli små justeringar”, säger Maria Luís Albuquerque, EU:s kommissionär för finansiella tjänster. ”Vi behöver grundläggande förändringar.” Eller, med de rakare orden från en eurokrat som varit inblandad i att genomföra dessa förändringar, ”Vi måste avskaffa de senaste fem årens misstag.”
Det här är inte första gången EU har vridit händerna åt ekonomisk dåsighet. Tidigare reformförsök började och slutade ofta i vad Scott Bessent, USA:s finansminister, hånade som ”den fruktade europeiska arbetsgruppen”. Nu handlar det dock inte längre bara om ekonomi. I en värld av rysk revanschism, transatlantisk splittring under Bessents chef, Donald Trump, och kinesisk kommersiell expansion är en starkare ekonomi plötsligt en fråga om säkerhet, till och med överlevnad som ett geopolitiskt projekt. Ursula von der Leyen, som njöt av byråkrati under sin första mandatperiod som kommissionsordförande 2019-24, har förvandlats till en reformförkämpe.
Von der Leyens kommission går tillväga på två sätt. Det första innebär att man behåller innehållet i reglerna men effektiviserar förfarandena. Tio ”omnibus”-lagförslag, som vart och ett fokuserar på att göra företags liv enklare inom ett visst område, är under arbete. Ett lagförslag som redan har antagits undantar företag som importerar mindre än 50 ton per år av smutsiga produkter som stål eller gödningsmedel från en EU-skatt på koldioxidutsläpp inbäddade i utländska varor. Ett annat låter företag med färre än 1 000 anställda och en årlig försäljning på mindre än 450 miljoner euro avstå från att rapportera vissa miljörisker. Företag med en arbetsstyrka på under 5 000 och en årlig omsättning på mindre än 1,5 miljarder euro behöver inte längre spåra sitt globala miljöavtryck och sin påverkan på mänskliga rättigheter. Om kommissionen får som den vill kommer företag som sysselsätter upp till 750 personer snart att slippa skulden för att föra många detaljerade register över hur de behandlar kunders personuppgifter.
Eurokrater uppskattar att en sådan förenkling skulle kunna minska företagens årliga administrativa kostnader med 37,5 miljarder euro fram till 2029. Det större hoppet i Bryssel är att övningen bara är början, och att en djupare städning är på gång. Vinsten kan bli stor. Ifo-institutet, en tankesmedja i München, granskade 27 episoder av byråkratisk utrensning runt om i världen mellan 2006 och 2020 och fann att det ökade BNP per person med i genomsnitt 4,6 %.
Den andra delen av strategin är att uppfylla EU:s ouppfyllda strävan att skapa en verklig paneuropeisk marknad. IMF räknar med att bättre reglering och djupare integration skulle kunna öka blockets BNP med 3 % under det kommande decenniet – inget att fnysa åt för en kontinent som växte med i genomsnitt mindre än 1 % per år mellan 2008 och 2024.
Ett uppenbart drag är att damma av ”tjänstepass”. Dessa skulle göra det möjligt för företag som har licens att betjäna kunder i en medlemsstat att göra det i hela EU. Blocket driver ett passförslag för telekomtjänster, av vilka många regleras på nationell nivå. En annan policy med potential är att stoppa länder från att överprägla EU-regler, som ofta sätter blockomfattande mål men låter regeringarna fylla i detaljerna. Särskilt när det gäller den inre marknaden är kommissionen fast besluten att, där det är juridiskt och politiskt möjligt, skriva uttömmande regler som inte lämnar utrymme för nationellt glitter.
En mer ambitiös idé är att skapa verkligt paneuropeiska företag. Eftersom EU-fördragen lämnar grundläggande val om skatter, arbetsrätt och andra aspekter av bolagsrätt till medlemsstaterna, möter alla företag som är bildade i någon av dem huvudbry när de korsar gränser. Efter åratal av trakasserier från tankesmedjor och policyexperter har kommissionen presenterat en effektiviserad ”28:e ordning” av regler som skulle leva sida vid sida med de 27 nationella ramverken. Den låter företag registrera sig digitalt för mindre än 100 euro och kräver inget minimikapital. Startups som uppfyller kriterier som att spendera mycket på forskning och utveckling åtnjuter EU-omfattande aktieoptionsprogram, ett förenklat, helt online-insolvensförfarande och andra förmåner.
Kommissionens nyfunna iver att förenkla och integrera syns tydligt inom finanssektorn. Att ena EU:s fragmenterade kapitalmarknader skulle kunna sänka företagens finansieringskostnader, uppmuntra investeringar i mer riskfyllda och innovativa företag och förbättra avkastningen. Föreslagna förändringar skulle göra finansföretag mindre regelbundna och finansiella rörledningar mindre benägna att blockeras. De skulle göra livet enklare och billigare för gränsöverskridande investeringsfonder, som idag kostar mellan 20 000 och 60 000 euro att etablera i varje medlemsland där de är verksamma och 400 000 euro per år i administrativa kostnader att driva. Reglerna för handelsplatser skulle harmoniseras och mer tillsyn centraliseras hos Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten.
Kommer kriget mot byråkratin att fungera? Att nå amerikanska integrationsnivåer är omöjligt om inte EU blir en mycket mer federal enhet, vilket det inte finns någon aptit för. Många hinder för en mer kraftfull ekonomisk union ligger bortom eurokraternas makt att undanröja. Medlemsstaterna kommer sannolikt inte att ge upp sin röst om hur skulder och eget kapital ska behandlas i skattesyfte eller hur arbetsmarknaderna ska styras. En del av kostnaderna för företag som försöker sälja inom EU är ett resultat av olika språk, kulturer och rättstraditioner, inte regleringar. Hur mycket de än reformeras och integreras kommer kapitalmarknaderna att förbli små om européerna vägrar att investera besparingar i något mer riskabelt än en bankinsättning.
Och även de begränsade reformerna kan komma att vackla. Den 28 april bröt diskussionerna mellan kommissionen, Europaparlamentet och nationella regeringar om ”omnibus” gällande AI samman. En kritisk framtidsbransch kan bli fast med befintliga, restriktiva regler. Något liknande tjänstepass och den 28:e ordningen har prövats tidigare med lite att visa upp. ”Vi vill vara för detta”, sammanfattar Fredrik Sand från TechSverige, en lobbygrupp för Sveriges teknikindustri, med hänvisning till paneuropeiska startups, ”men det är ingen mirror bullet.” Han har rätt. Men det är trevligt att se EU skjuta rakt på mål.
-Pettersson har noterat att EU är en byråkratisk jätte. En bra början skulle vara att ta bort flyttcirkusen mellan Bryssel och Strasbourg som kostar miljarder och sedan arbeta sig nedåt i organisationen.
Dessutom har många länder fortfarande egna regler för mycket som kostar ofantligt.
EU-parlamentet i Bryssel, Belgien överst och EU-parlamentet i Strasbourg, Frankrike. Avståndet mellan städerna är c:a 42 mil bilvägen. Europaparlamentet, vars dagliga arbete främst sker i Bryssel, flyttar en gång per månad sin verksamhet till franska Strasbourg, det kostar miljarder.
***
Pettersson på Facebook
Petterssons på X
Stöd bloggen
Petterssons blogg drivs ideellt och är reklamfri. Vi säljer inga varor eller tjänster. Vill du uppmuntra oss och hjälpa till med de kostnader som finns så är du välkommen med ett bidrag!
Från Swedbank eller sparbanken konto 8257-8933415168
Från andra banker konto 8257-933415168
Paypal används av miljoner över hela världen för att överföra pengar utan att någon obehörig kan se dina betalningsuppgifter.