Tornevall Networks

TITLE:
Har han redan blivit världens mäktigaste?

DESCRIPTION:
Xi Jinping är känd för att totalt sakna karisma. Kontrasten mellan den strame kinesiske ledaren och den vilt svingande amerikanske presidenten kunde inte vara större. Trump söker snabba lukrativa affärer och kortsiktiga segrar. Xi däremot spelar ett strategiskt spel på längre sikt. Att han inte längre fjäskar för USA blev uppenbart under Trumps statsbesök. Det var den amerikanske presidenten som fjäskade. Trump prisade Xi för att vara en ”en lysande ledare” och ”en underbar kille”. Och låtsades inte om att Xi Jinping faktiskt hotade USA med en militär konflikt om de inte gör som kineserna vill och släpper sitt stöd till det självstyrande Taiwan. Svalt medialt intresse Ett tecken på Kinas nya självförtroende är att ett amerikanskt statsbesök inte ens hamnade på förstasidan i statskontrollerade kinesiska medier. Dagen då Trump anlände toppade engelskspråkiga China Daily istället med en bild på Xi Jinping som skakade hand med Tadjikistans president. Länge har USAs ställning som den enda verkliga globala supermakten varit en självklarhet. Fortfarande är USA militärt helt överlägset. Men det misslyckade anfallet mot Iran visar att det finns gränser för vad som går att uppnå med bomber allena. Trumps oberäkneliga och aggressiva utrikespolitik får många att se Kina som ett mer stabilt alternativ i världspolitiken. När Donald Trump drog igång sitt tullkrig rusade många ledare till Kina för att stärka handelsrelationerna. Det senaste året har bland annat Frankrikes president Emmanuel Macron, Tysklands Friedrich Merz, premiärministrarna i Irland, Finland och Portugal, och flera EU-ledare besökt Peking. När Europa måste frigöra sig från beroendet av USA tvekar man inte att skaka hand med Xi Jinping, trots att landet fortfarande är en diktatur och en konkurrent man länge sett på med stor misstänksamhet. Putin står på tur Nu är det Putins tur att komma på audiens hos den kinesiske ledaren. De två har redan träffats 40 gånger och sedan länge förklarat att Ryssland och Kina är bästa vänner. Men från att ha varit ett ganska jämbördigt partnerskap är det nu Kina som har överhanden. Efter den storskaliga invasionen av Ukraina 2022 har handeln mellan länderna exploderat. Tack vare Kina har Ryssland kunnat få tillgång till teknik som väst belagt med sanktioner. Kina köper idag en fjärdedel av den ryska oljan, vilket är avgörande för att Putin ska kunna fylla på sin krigskassa. Ryssland är ekonomiskt beroende av Kina. I den energikris som följt på stängningen av Hormuzsundet kan även Kina dra nytta av sin ”eviga” vänskap med det oljeproducerande Ryssland. Svängdörrarna öppna Men att Putin bjuds in till toppmöte bara dagar efter Trump signalerar också något annat. Det går inte längre att gå förbi Kina i det geopolitiska maktspelet, oavsett om det handlar om Iran, Ukraina eller tullar. Kina vill vara navet i den internationella toppdiplomatin, och håller svängdörrarna i Peking fortsatt öppna för alla länder som vill förhandla med Kina. Om Xi Jinping inte var en så kontrollerad och byråkratisk ledare utan använde Donald Trumps yviga retorik så skulle han kunna säga så här idag: Jag är den hetaste presidenten på planeten just nu.

CONTENT:
Xi Jinping är känd för att totalt sakna karisma. Kontrasten mellan den strame kinesiske ledaren och den vilt svingande amerikanske presidenten kunde inte vara större. Trump söker snabba lukrativa affärer och kortsiktiga segrar. Xi däremot spelar ett strategiskt spel på längre sikt. Att han inte längre fjäskar för USA blev uppenbart under Trumps statsbesök. Det var den amerikanske presidenten som fjäskade. Trump prisade Xi för att vara en ”en lysande ledare” och ”en underbar kille”. Och låtsades inte om att Xi Jinping faktiskt hotade USA med en militär konflikt om de inte gör som kineserna vill och släpper sitt stöd till det självstyrande Taiwan. Svalt medialt intresse Ett tecken på Kinas nya självförtroende är att ett amerikanskt statsbesök inte ens hamnade på förstasidan i statskontrollerade kinesiska medier. Dagen då Trump anlände toppade engelskspråkiga China Daily istället med en bild på Xi Jinping som skakade hand med Tadjikistans president. Länge har USAs ställning som den enda verkliga globala supermakten varit en självklarhet. Fortfarande är USA militärt helt överlägset. Men det misslyckade anfallet mot Iran visar att det finns gränser för vad som går att uppnå med bomber allena. Trumps oberäkneliga och aggressiva utrikespolitik får många att se Kina som ett mer stabilt alternativ i världspolitiken. När Donald Trump drog igång sitt tullkrig rusade många ledare till Kina för att stärka handelsrelationerna. Det senaste året har bland annat Frankrikes president Emmanuel Macron, Tysklands Friedrich Merz, premiärministrarna i Irland, Finland och Portugal, och flera EU-ledare besökt Peking. När Europa måste frigöra sig från beroendet av USA tvekar man inte att skaka hand med Xi Jinping, trots att landet fortfarande är en diktatur och en konkurrent man länge sett på med stor misstänksamhet. Putin står på tur Nu är det Putins tur att komma på audiens hos den kinesiske ledaren. De två har redan träffats 40 gånger och sedan länge förklarat att Ryssland och Kina är bästa vänner. Men från att ha varit ett ganska jämbördigt partnerskap är det nu Kina som har överhanden. Efter den storskaliga invasionen av Ukraina 2022 har handeln mellan länderna exploderat. Tack vare Kina har Ryssland kunnat få tillgång till teknik som väst belagt med sanktioner. Kina köper idag en fjärdedel av den ryska oljan, vilket är avgörande för att Putin ska kunna fylla på sin krigskassa. Ryssland är ekonomiskt beroende av Kina. I den energikris som följt på stängningen av Hormuzsundet kan även Kina dra nytta av sin ”eviga” vänskap med det oljeproducerande Ryssland. Svängdörrarna öppna Men att Putin bjuds in till toppmöte bara dagar efter Trump signalerar också något annat. Det går inte längre att gå förbi Kina i det geopolitiska maktspelet, oavsett om det handlar om Iran, Ukraina eller tullar. Kina vill vara navet i den internationella toppdiplomatin, och håller svängdörrarna i Peking fortsatt öppna för alla länder som vill förhandla med Kina. Om Xi Jinping inte var en så kontrollerad och byråkratisk ledare utan använde Donald Trumps yviga retorik så skulle han kunna säga så här idag: Jag är den hetaste presidenten på planeten just nu.

TITLE:
Har han redan blivit världens mäktigaste?

DESCRIPTION:
Nu knackar Putin på dörren i Peking

CONTENT:
Nu knackar Putin på dörren i Peking

TITLE:
Har han redan blivit världens mäktigaste man?

DESCRIPTION:
Nu knackar Putin på dörren i Peking

CONTENT:
Nu knackar Putin på dörren i Peking

TITLE:
Har han redan blivit världens mäktigaste?

DESCRIPTION:
Xi Jinping är känd för att totalt sakna karisma. Kontrasten mellan den strame kinesiske ledaren och den vilt svingande amerikanske presidenten kunde inte vara större. Trump söker snabba lukrativa affärer och kortsiktiga segrar. Xi däremot spelar ett strategiskt spel på längre sikt. Att han inte längre fjäskar för USA blev uppenbart under Trumps statsbesök. Det var den amerikanske presidenten som fjäskade. Trump prisade Xi för att vara en ”en lysande ledare” och ”en underbar kille”. Och låtsades inte om att Xi Jinping faktiskt hotade USA med en militär konflikt om de inte gör som kineserna vill och släpper sitt stöd till det självstyrande Taiwan. Svalt medialt intresse Ett tecken på Kinas nya självförtroende är att ett amerikanskt statsbesök inte ens hamnade på förstasidan i statskontrollerade kinesiska medier. Dagen då Trump anlände toppade engelskspråkiga China Daily istället med en bild på Xi Jinping som skakade hand med Tadjikistans president. Länge har USAs ställning som den enda verkliga globala supermakten varit en självklarhet. Fortfarande är USA militärt helt överlägset. Men det misslyckade anfallet mot Iran visar att det finns gränser för vad som går att uppnå med bomber allena. Trumps oberäkneliga och aggressiva utrikespolitik får många att se Kina som ett mer stabilt alternativ i världspolitiken. När Donald Trump drog igång sitt tullkrig rusade många ledare till Kina för att stärka handelsrelationerna. Det senaste året har bland annat Frankrikes president Emmanuel Macron, Tysklands Friedrich Merz, premiärministrarna i Irland, Finland och Portugal, och flera EU-ledare besökt Peking. När Europa måste frigöra sig från beroendet av USA tvekar man inte att skaka hand med Xi Jinping, trots att landet fortfarande är en diktatur och en konkurrent man länge sett på med stor misstänksamhet. Putin står på tur Nu är det Putins tur att komma på audiens hos den kinesiske ledaren. De två har redan träffats 40 gånger och sedan länge förklarat att Ryssland och Kina är bästa vänner. Men från att ha varit ett ganska jämbördigt partnerskap är det nu Kina som har överhanden. Efter den storskaliga invasionen av Ukraina 2022 har handeln mellan länderna exploderat. Tack vare Kina har Ryssland kunnat få tillgång till teknik som väst belagt med sanktioner. Kina köper idag en fjärdedel av den ryska oljan, vilket är avgörande för att Putin ska kunna fylla på sin krigskassa. Ryssland är ekonomiskt beroende av Kina. I den energikris som följt på stängningen av Hormuzsundet kan även Kina dra nytta av sin ”eviga” vänskap med det oljeproducerande Ryssland. Svängdörrarna öppna Men att Putin bjuds in till toppmöte bara dagar efter Trump signalerar också något annat. Det går inte längre att gå förbi Kina i det geopolitiska maktspelet, oavsett om det handlar om Iran, Ukraina eller tullar. Kina vill vara navet i den internationella toppdiplomatin, och håller svängdörrarna i Peking fortsatt öppna för alla länder som vill förhandla med Kina. Om Xi Jinping inte var en så kontrollerad och byråkratisk ledare utan använde Donald Trumps yviga retorik så skulle han kunna säga så här idag: Jag är den hetaste presidenten på planeten just nu.

CONTENT:
Xi Jinping är känd för att totalt sakna karisma. Kontrasten mellan den strame kinesiske ledaren och den vilt svingande amerikanske presidenten kunde inte vara större. Trump söker snabba lukrativa affärer och kortsiktiga segrar. Xi däremot spelar ett strategiskt spel på längre sikt. Att han inte längre fjäskar för USA blev uppenbart under Trumps statsbesök. Det var den amerikanske presidenten som fjäskade. Trump prisade Xi för att vara en ”en lysande ledare” och ”en underbar kille”. Och låtsades inte om att Xi Jinping faktiskt hotade USA med en militär konflikt om de inte gör som kineserna vill och släpper sitt stöd till det självstyrande Taiwan. Svalt medialt intresse Ett tecken på Kinas nya självförtroende är att ett amerikanskt statsbesök inte ens hamnade på förstasidan i statskontrollerade kinesiska medier. Dagen då Trump anlände toppade engelskspråkiga China Daily istället med en bild på Xi Jinping som skakade hand med Tadjikistans president. Länge har USAs ställning som den enda verkliga globala supermakten varit en självklarhet. Fortfarande är USA militärt helt överlägset. Men det misslyckade anfallet mot Iran visar att det finns gränser för vad som går att uppnå med bomber allena. Trumps oberäkneliga och aggressiva utrikespolitik får många att se Kina som ett mer stabilt alternativ i världspolitiken. När Donald Trump drog igång sitt tullkrig rusade många ledare till Kina för att stärka handelsrelationerna. Det senaste året har bland annat Frankrikes president Emmanuel Macron, Tysklands Friedrich Merz, premiärministrarna i Irland, Finland och Portugal, och flera EU-ledare besökt Peking. När Europa måste frigöra sig från beroendet av USA tvekar man inte att skaka hand med Xi Jinping, trots att landet fortfarande är en diktatur och en konkurrent man länge sett på med stor misstänksamhet. Putin står på tur Nu är det Putins tur att komma på audiens hos den kinesiske ledaren. De två har redan träffats 40 gånger och sedan länge förklarat att Ryssland och Kina är bästa vänner. Men från att ha varit ett ganska jämbördigt partnerskap är det nu Kina som har överhanden. Efter den storskaliga invasionen av Ukraina 2022 har handeln mellan länderna exploderat. Tack vare Kina har Ryssland kunnat få tillgång till teknik som väst belagt med sanktioner. Kina köper idag en fjärdedel av den ryska oljan, vilket är avgörande för att Putin ska kunna fylla på sin krigskassa. Ryssland är ekonomiskt beroende av Kina. I den energikris som följt på stängningen av Hormuzsundet kan även Kina dra nytta av sin ”eviga” vänskap med det oljeproducerande Ryssland. Svängdörrarna öppna Men att Putin bjuds in till toppmöte bara dagar efter Trump signalerar också något annat. Det går inte längre att gå förbi Kina i det geopolitiska maktspelet, oavsett om det handlar om Iran, Ukraina eller tullar. Kina vill vara navet i den internationella toppdiplomatin, och håller svängdörrarna i Peking fortsatt öppna för alla länder som vill förhandla med Kina. Om Xi Jinping inte var en så kontrollerad och byråkratisk ledare utan använde Donald Trumps yviga retorik så skulle han kunna säga så här idag: Jag är den hetaste presidenten på planeten just nu.

TITLE:
Har han redan blivit världens mäktigaste man?

DESCRIPTION:
Xi Jinping är känd för att totalt sakna karisma. Kontrasten mellan den strame kinesiske ledaren och den vilt svingande amerikanske presidenten kunde inte vara större. Trump söker snabba lukrativa affärer och kortsiktiga segrar. Xi däremot spelar ett strategiskt spel på längre sikt. Att han inte längre fjäskar för USA blev uppenbart under Trumps statsbesök. Det var den amerikanske presidenten som fjäskade. Trump prisade Xi för att vara en ”en lysande ledare” och ”en underbar kille”. Och låtsades inte om att Xi Jinping faktiskt hotade USA med en militär konflikt om de inte gör som kineserna vill och släpper sitt stöd till det självstyrande Taiwan. Svalt medialt intresse Ett tecken på Kinas nya självförtroende är att ett amerikanskt statsbesök inte ens hamnade på förstasidan i statskontrollerade kinesiska medier. Dagen då Trump anlände toppade engelskspråkiga China Daily istället med en bild på Xi Jinping som skakade hand med Tadjikistans president. Länge har USAs ställning som den enda verkliga globala supermakten varit en självklarhet. Fortfarande är USA militärt helt överlägset. Men det misslyckade anfallet mot Iran visar att det finns gränser för vad som går att uppnå med bomber allena. Trumps oberäkneliga och aggressiva utrikespolitik får många att se Kina som ett mer stabilt alternativ i världspolitiken. När Donald Trump drog igång sitt tullkrig rusade många ledare till Kina för att stärka handelsrelationerna. Det senaste året har bland annat Frankrikes president Emmanuel Macron, Tysklands Friedrich Merz, premiärministrarna i Irland, Finland och Portugal, och flera EU-ledare besökt Peking. När Europa måste frigöra sig från beroendet av USA tvekar man inte att skaka hand med Xi Jinping, trots att landet fortfarande är en diktatur och en konkurrent man länge sett på med stor misstänksamhet. Putin står på tur Nu är det Putins tur att komma på audiens hos den kinesiske ledaren. De två har redan träffats 40 gånger och sedan länge förklarat att Ryssland och Kina är bästa vänner. Men från att ha varit ett ganska jämbördigt partnerskap är det nu Kina som har överhanden. Efter den storskaliga invasionen av Ukraina 2022 har handeln mellan länderna exploderat. Tack vare Kina har Ryssland kunnat få tillgång till teknik som väst belagt med sanktioner. Kina köper idag en fjärdedel av den ryska oljan, vilket är avgörande för att Putin ska kunna fylla på sin krigskassa. Ryssland är ekonomiskt beroende av Kina. I den energikris som följt på stängningen av Hormuzsundet kan även Kina dra nytta av sin ”eviga” vänskap med det oljeproducerande Ryssland. Svängdörrarna öppna Men att Putin bjuds in till toppmöte bara dagar efter Trump signalerar också något annat. Det går inte längre att gå förbi Kina i det geopolitiska maktspelet, oavsett om det handlar om Iran, Ukraina eller tullar. Kina vill vara navet i den internationella toppdiplomatin, och håller svängdörrarna i Peking fortsatt öppna för alla länder som vill förhandla med Kina. Om Xi Jinping inte var en så kontrollerad och byråkratisk ledare utan använde Donald Trumps yviga retorik så skulle han kunna säga så här idag: Jag är den hetaste presidenten på planeten just nu.

CONTENT:
Xi Jinping är känd för att totalt sakna karisma. Kontrasten mellan den strame kinesiske ledaren och den vilt svingande amerikanske presidenten kunde inte vara större. Trump söker snabba lukrativa affärer och kortsiktiga segrar. Xi däremot spelar ett strategiskt spel på längre sikt. Att han inte längre fjäskar för USA blev uppenbart under Trumps statsbesök. Det var den amerikanske presidenten som fjäskade. Trump prisade Xi för att vara en ”en lysande ledare” och ”en underbar kille”. Och låtsades inte om att Xi Jinping faktiskt hotade USA med en militär konflikt om de inte gör som kineserna vill och släpper sitt stöd till det självstyrande Taiwan. Svalt medialt intresse Ett tecken på Kinas nya självförtroende är att ett amerikanskt statsbesök inte ens hamnade på förstasidan i statskontrollerade kinesiska medier. Dagen då Trump anlände toppade engelskspråkiga China Daily istället med en bild på Xi Jinping som skakade hand med Tadjikistans president. Länge har USAs ställning som den enda verkliga globala supermakten varit en självklarhet. Fortfarande är USA militärt helt överlägset. Men det misslyckade anfallet mot Iran visar att det finns gränser för vad som går att uppnå med bomber allena. Trumps oberäkneliga och aggressiva utrikespolitik får många att se Kina som ett mer stabilt alternativ i världspolitiken. När Donald Trump drog igång sitt tullkrig rusade många ledare till Kina för att stärka handelsrelationerna. Det senaste året har bland annat Frankrikes president Emmanuel Macron, Tysklands Friedrich Merz, premiärministrarna i Irland, Finland och Portugal, och flera EU-ledare besökt Peking. När Europa måste frigöra sig från beroendet av USA tvekar man inte att skaka hand med Xi Jinping, trots att landet fortfarande är en diktatur och en konkurrent man länge sett på med stor misstänksamhet. Putin står på tur Nu är det Putins tur att komma på audiens hos den kinesiske ledaren. De två har redan träffats 40 gånger och sedan länge förklarat att Ryssland och Kina är bästa vänner. Men från att ha varit ett ganska jämbördigt partnerskap är det nu Kina som har överhanden. Efter den storskaliga invasionen av Ukraina 2022 har handeln mellan länderna exploderat. Tack vare Kina har Ryssland kunnat få tillgång till teknik som väst belagt med sanktioner. Kina köper idag en fjärdedel av den ryska oljan, vilket är avgörande för att Putin ska kunna fylla på sin krigskassa. Ryssland är ekonomiskt beroende av Kina. I den energikris som följt på stängningen av Hormuzsundet kan även Kina dra nytta av sin ”eviga” vänskap med det oljeproducerande Ryssland. Svängdörrarna öppna Men att Putin bjuds in till toppmöte bara dagar efter Trump signalerar också något annat. Det går inte längre att gå förbi Kina i det geopolitiska maktspelet, oavsett om det handlar om Iran, Ukraina eller tullar. Kina vill vara navet i den internationella toppdiplomatin, och håller svängdörrarna i Peking fortsatt öppna för alla länder som vill förhandla med Kina. Om Xi Jinping inte var en så kontrollerad och byråkratisk ledare utan använde Donald Trumps yviga retorik så skulle han kunna säga så här idag: Jag är den hetaste presidenten på planeten just nu.

TITLE:
Har han redan blivit världens mäktigaste man?

DESCRIPTION:
Nu knackar Putin på dörren i Peking

CONTENT:
Nu knackar Putin på dörren i Peking