Tornevall Networks

Changes

Versions

1. 2022-03-25 11:19:26

   Discovered: 2022-03-25 12:34:11 Hash: 62b7886803b237c4d5918e0eccc55da2b25f8430
   Title:

   Dagens tankeställare 74
   Description:

   INSÄNDARE. Rune Holmström är född 1963 i Helsingfors. Förutom nÃ¥gra Ã¥r pÃ¥ universitet har han avverkat närmare 40 anställningar, bl.a. som däcksmatros och stamofficer, nattvakt, bartender och bananplockare. Rune har gett ut tre romaner och skrivit bÃ¥de det ena och det andra i press och pÃ¥ nätet pÃ¥ finska. Nu vill Rune delge oss en […]
   Content

   INSÄNDARE. Rune Holmström är född 1963 i Helsingfors. Förutom några år på universitet har han avverkat närmare 40 anställningar, bl.a. som däcksmatros och stamofficer, nattvakt, bartender och bananplockare. Rune har gett ut tre romaner och skrivit både det ena och det andra i press och på nätet på finska. Nu vill Rune delge oss en tankeställare då och då.
   
   En av Runes inspirationskällor är Jan FridegÃ¥rd: ”Jag har en del saker som jag mÃ¥ste skriva av mig. Det tror ni inte att jag kan, era jävlar, men vänta bara ska ni fÃ¥ se.”
   
   Rune Holmström
   
   Dagens tankeställare 74
   
   Denna artikel skrev jag för den finlandssvenska kulturtidskriften Svenskbygden år 2004. Kanske den kan glädja någon läsare också här på Petterssons.
   
   At minnum manna – så länge män leva
   
   Författaren Jan FridegÃ¥rd (1897-1968) växte upp pÃ¥ Upplandsslätten där största delen av Sveriges kända runstenar stÃ¥r. OcksÃ¥ i övrigt är landskapet ovanligt rikt pÃ¥ fornlämningar – ättehögar, rösen, hÃ¥lvägar. Statarsonen FridegÃ¥rd gick ”lite i skola men mycket i vall”, och redan i tidig barndom fick han en känsla för det historiska ute i skog och mark. Utöver de självbiografiska Lars HÃ¥rd-romanerna och andra samhällskritiska böcker, var handlingen i merparten av hans produktion förlagd till forntiden – Trägudars land (1940) är säkert boken man minns framom andra.
   
   I essän ”Där stenarna talar fornnordiskt sprÃ¥k” (tidningen Vi, 1938) skriver FridegÃ¥rd: Men det är inte endast runorna som talar om den täta, forntida bebyggelsen. Var och varannan höjd eller berg bär pÃ¥ hjässan minnen frÃ¥n olika skeden i form av rösen och kullar. Har man fÃ¥tt ögonen öppnade för fornminnen har naturen fÃ¥tt en ny, stämningsfull sida. – Det är inte alltid en runsten ristats Ã¥t en döds minne, ibland talar de om sociala bragder sÃ¥som väg- och brobyggen. Vid Västby ligger ett stort flyttblock med runor, som pÃ¥ ett lyriskt sätt talar om brobyggarna vilka en gÃ¥ng slog bro över Ã¥n, som numera är ett brett dike. ”Här skall sten stÃ¥nda till mäns minne sÃ¥ länge män leva”, förklarar runslingan profetiskt.
   
   Orden ger mig gåshud, detta måste vara den ståtligaste inristningen någonsin. Jag bestämmer mig för att leta upp stenen och se den med egna ögon.
   
   På internet finns en svåröverskådlig mängd uppgifter om runstenar, men ingen fullständig förteckning. Jag surfar av och an, kommer i kontakt med olika entusiaster: somliga ger goda råd men ändå inget klart besked. Samma gäller all tryckt information jag hittar på biblioteken.
   
   Nu hjälper inget annat än att vända sig till runologen Marit Ã…hlen pÃ¥ Riksantikvarieämbetet i Stockholm som emellertid svarsmailar: ”Svaret är nog att Jan FridegÃ¥rd tagit sig författarens frihet att manipulera verkligheten. Vad jag kan förstÃ¥ har han botaniserat bland sina runkunskaper och kombinerat ihop uppgifter om olika runristningar till en extraordinär historia.”
   
   Har Fridegård vinklat till det för att få det att låta? Ljugit och fuskat i brådskan?
   
   Sent omsider fÃ¥r jag napp pÃ¥ annat hÃ¥ll. Eldsjälen Börje Sandén pÃ¥ Upplands-Bro Kulturhistoriska Forskningsinstitut vägleder, jag fÃ¥r mig t.o.m. en exakt karta tillsänd. Runstenen, noga räknat en inristning pÃ¥ flyttblock, ligger strax utanför Upplands-Väsby. U114, fornlämningsnummer 45, uppskattningsvis frÃ¥n 1000-talet.
   
   Och följande sommar har jag äntligen tillfälle att bese stenen. Översatt till modern svenska lyder texten: Ingrid lät göra ladbron och hugga stenen, efter Ingemar, sin man, och efter Dan och efter Banke, sina söner. De bodde i Runby och ägde där gÃ¥rd. Krist hjälpe deras själ. Detta skall stÃ¥ till minne av män sÃ¥ länge män leva.
   
   Jag stegar fram i den svenska midsommargrönskan, ett skogsparti invid en sovstad. Utmed ett stilla vattendrag, som jag anar varit lÃ¥ngt mäktigare för tusen Ã¥r sedan, löper asfaltvägen. Parallellt, nÃ¥gra meter inunder lövverket finns en grusvägsstump som inte längre leder nÃ¥gonvart, antagligen en rest av det vikingatida huvudstrÃ¥ket. Här lät Ingrid bygga sin ladbro, ett ord som det finns tvÃ¥ alternativa förklaringar till: antingen betydde det helt enkelt en bro över Ã¥n eller sÃ¥ avsÃ¥gs nÃ¥got slags lastkaj. Hursomhelst slÃ¥r jag mig ner i gräset och lutar ryggen mot runslingorna, uppvärmda av solgasset – och av tanken pÃ¥ det storslagna i människans fÃ¥fänga försök att besegra förgängligheten.
   
   ”Till minnet av män så länge män leva” lyder den tusenåriga inskriptionen bakom min rygg. På dagens språk skulle man väl säga ”så länge det finns människor på jorden.” Och för tillfället är det min tur att få finnas till.
   
   Rune Holmström
   
   Runsten U114. Bild: Svenska kulturbilder
   
   ***
   
   Stöd bloggen
   
   Petterssons blogg drivs ideellt och är reklamfri. Vi säljer inga varor eller tjänster. Vill du uppmuntra oss och hjälpa till med de kostnader som finns så är du välkommen med ett bidrag!
   
   Från Swedbank eller sparbanken konto 8257-8933415168
   
   Från andra banker konto 8257-933415168
   
   Paypal används av miljoner över hela världen för att överföra pengar utan att nÃ¥gon obehörig kan se dina betalningsuppgifter. Se till höger i datorn och längre ned i mobilen.
   
   Du kan även SWISHA till 0760 858 480 
   
   IBAN: SWEDSESS SE1580000825780933415168
2. 2022-03-25 11:19:26

   Discovered: 2022-03-25 12:20:10 Hash: cd059b12db4d28755ef8142b3f1fe83958a7539d
   Title:

   Dagens tankeställare 74
   Description:

   INSÄNDARE. Rune Holmström är född 1963 i Helsingfors. Förutom nÃ¥gra Ã¥r pÃ¥ universitet har han avverkat närmare 40 anställningar, bl.a. som däcksmatros och stamofficer, nattvakt, bartender och bananplockare. Rune har gett ut tre romaner och skrivit bÃ¥de det ena och det andra i press och pÃ¥ nätet pÃ¥ finska. Nu vill Rune delge oss en […]
   Content

   INSÄNDARE. Rune Holmström är född 1963 i Helsingfors. Förutom några år på universitet har han avverkat närmare 40 anställningar, bl.a. som däcksmatros och stamofficer, nattvakt, bartender och bananplockare. Rune har gett ut tre romaner och skrivit både det ena och det andra i press och på nätet på finska. Nu vill Rune delge oss en tankeställare då och då.
   
   En av Runes inspirationskällor är Jan FridegÃ¥rd: ”Jag har en del saker som jag mÃ¥ste skriva av mig. Det tror ni inte att jag kan, era jävlar, men vänta bara ska ni fÃ¥ se.”
   
   Rune Holmström
   
   Dagens tankeställare 74
   
   Denna artikel skrev jag för den finlandssvenska kulturtidskriften Svenskbygden år 2004. Kanske den kan glädja någon läsare också här på Petterssons.
   
   At minnum manna – så länge män leva
   
   Författaren Jan FridegÃ¥rd (1897-1968) växte upp pÃ¥ Upplandsslätten där största delen av Sveriges kända runstenar stÃ¥r. OcksÃ¥ i övrigt är landskapet ovanligt rikt pÃ¥ fornlämningar – ättehögar, rösen, hÃ¥lvägar. Statarsonen FridegÃ¥rd gick ”lite i skola men mycket i vall”, och redan i tidig barndom fick han en känsla för det historiska ute i skog och mark. Utöver de självbiografiska Lars HÃ¥rd-romanerna och andra samhällskritiska böcker, var handlingen i merparten av hans produktion förlagd till forntiden – Trägudars land (1940) är säkert boken man minns framom andra.
   
   I essän ”Där stenarna talar fornnordiskt sprÃ¥k” (tidningen Vi, 1938) skriver FridegÃ¥rd: Men det är inte endast runorna som talar om den täta, forntida bebyggelsen. Var och varannan höjd eller berg bär pÃ¥ hjässan minnen frÃ¥n olika skeden i form av rösen och kullar. Har man fÃ¥tt ögonen öppnade för fornminnen har naturen fÃ¥tt en ny, stämningsfull sida. – Det är inte alltid en runsten ristats Ã¥t en döds minne, ibland talar de om sociala bragder sÃ¥som väg- och brobyggen. Vid Västby ligger ett stort flyttblock med runor, som pÃ¥ ett lyriskt sätt talar om brobyggarna vilka en gÃ¥ng slog bro över Ã¥n, som numera är ett brett dike. ”Här skall sten stÃ¥nda till mäns minne sÃ¥ länge män leva”, förklarar runslingan profetiskt.
   
   Orden ger mig gåshud, detta måste vara den ståtligaste inristningen någonsin. Jag bestämmer mig för att leta upp stenen och se den med egna ögon.
   
   På internet finns en svåröverskådlig mängd uppgifter om runstenar, men ingen fullständig förteckning. Jag surfar av och an, kommer i kontakt med olika entusiaster: somliga ger goda råd men ändå inget klart besked. Samma gäller all tryckt information jag hittar på biblioteken.
   
   Nu hjälper inget annat än att vända sig till runologen Marit Ã…hlen pÃ¥ Riksantikvarieämbetet i Stockholm som emellertid svarsmailar: ”Svaret är nog att Jan FridegÃ¥rd tagit sig författarens frihet att manipulera verkligheten. Vad jag kan förstÃ¥ har han botaniserat bland sina runkunskaper och kombinerat ihop uppgifter om olika runristningar till en extraordinär historia.”
   
   Har Fridegård vinklat till det för att få det att låta? Ljugit och fuskat i brådskan?
   
   Sent omsider fÃ¥r jag napp pÃ¥ annat hÃ¥ll. Eldsjälen Börje Sandén pÃ¥ Upplands-Bro Kulturhistoriska Forskningsinstitut vägleder, jag fÃ¥r mig t.o.m. en exakt karta tillsänd. Runstenen, noga räknat en inristning pÃ¥ flyttblock, ligger strax utanför Upplands-Väsby. U114, fornlämningsnummer 45, uppskattningsvis frÃ¥n 1000-talet.
   
   Och följande sommar har jag äntligen tillfälle att bese stenen. Översatt till modern svenska lyder texten: Ingrid lät göra ladbron och hugga stenen, efter Ingemar, sin man, och efter Dan och efter Banke, sina söner. De bodde i Runby och ägde där gÃ¥rd. Krist hjälpe deras själ. Detta skall stÃ¥ till minne av män sÃ¥ länge män leva.
   
   Jag stegar fram i den svenska midsommargrönskan, ett skogsparti invid en sovstad. Utmed ett stilla vattendrag, som jag anar varit lÃ¥ngt mäktigare för tusen Ã¥r sedan, löper asfaltvägen. Parallellt, nÃ¥gra meter inunder lövverket finns en grusvägsstump som inte längre leder nÃ¥gonvart, antagligen en rest av det vikingatida huvudstrÃ¥ket. Här lät Ingrid bygga sin ladbro, ett ord som det finns tvÃ¥ alternativa förklaringar till: antingen betydde det helt enkelt en bro över Ã¥n eller sÃ¥ avsÃ¥gs nÃ¥got slags lastkaj. Hursomhelst slÃ¥r jag mig ner i gräset och lutar ryggen mot runslingorna, uppvärmda av solgasset – och av tanken pÃ¥ det storslagna i människans fÃ¥fänga försök att besegra förgängligheten.
   
   ”Till minnet av män så länge män leva” lyder den tusenåriga inskriptionen bakom min rygg. På dagens språk skulle man väl säga ”så länge det finns människor på jorden.” Och för tillfället är det min tur att få finnas till.
   
   Rune Holmström
   
   Runsten U114. Bild: Svenska kulturbilder
   
   ***
   
   Stöd bloggen
   
   Petterssons blogg drivs ideellt och är reklamfri. Vi säljer inga varor eller tjänster. Vill du uppmuntra oss och hjälpa till med de kostnader som finns så är du välkommen med ett bidrag!
   
   Från Swedbank eller sparbanken konto 8257-8933415168
   
   Från andra banker konto 8257-933415168
   
   Paypal används av miljoner över hela världen för att överföra pengar utan att nÃ¥gon obehörig kan se dina betalningsuppgifter. Se till höger i datorn och längre ned i mobilen.
   
   Du kan även SWISHA till 0760 858 480 
   
   IBAN: SWEDSESS SE1580000825780933415168