Tornevall Networks

Versions

1. 2026-06-25 16:47:42

   Discovered: 2026-06-25 22:37:24 Hash: aa8d08a7edc3ac549496e6acd431637aca838089
   Title:

   Ge oss något nytt att minnas och jubla över
   Description:

   Ge oss något nytt att minnas och jubla över
   Content

   Ge oss något nytt att minnas och jubla över
2. 2026-06-25 16:47:42

   Discovered: 2026-06-25 22:33:24 Hash: 1014225581dc24e2e027498e17c99f2d08d09daa
   Title:

   Olof Lundh: Ge oss något nytt att minnas och jubla över
   Description:

   Olof Lundh: Ge oss något nytt att minnas och jubla över
   Content

   Olof Lundh: Ge oss något nytt att minnas och jubla över
3. 2026-06-25 16:47:42

   Discovered: 2026-06-25 16:49:24 Hash: 0f0f655728525857e066a3c265c4ded1b56e7c06
   Title:

   Ge Sverige något nytt att minnas och jubla över
   Description:

   Ge Sverige något nytt att minnas och jubla över i natt. De pulserande minuterna som följde efter Viktor Gyökeres 3-2 mot Polen och fram till slutsignalen är bland de häftigaste jag känt på den svenska nationalarenan. Sverige hade stapplande rest sig på nio och fått in ett knockoutslag. Glädjen var på en nivå som jag undrar om jag upplevt i samband med en svensk landslagstriumf. Mycket tveksamt. Det var en galen förlösning den där kvällen i mars och det räcker att jag kollar på bilderna för att känslan ska komma igen. Kalabaliken före Viktor Gyökeres avgörande mål och den efterföljande euforin när Sverige tog sig till VM är något som går att se många gånger. Gustav Lundgrens fint, det blockade skottet från Daniel Svensson, Lucas Bergvalls skott på den returen som målvakten räddar, Besfort Zenelis efterföljande avslut i stolpen innan Gyökeres tar sig framför backen och trycker in 3-2. Efter ett plågsamt VM-kval hade Sverige gjort vad få trodde på. Tagit sig till VM i Nordamerika och till det första stora mästerskapet på fem år, då EM 2021. Det hade gått åtta sedan VM-kvartsfinalen i Ryssland under Janne Andersson. Innan dess var Sveriges senaste VM 2006. Generationer av svenska spelare får aldrig chansen att spela ett VM och ingen vet när man får nästa möjlighet. **** Det hette inför VM-kvalet till Nordamerika 2026 att det var lättare än någonsin eftersom Europa fått 16 platser, men det är fortfarande 54 landslag bara i den delen av världen som vill vara med. För ett mindre land som Sverige kan det komma dippar i spelarmaterial, skador eller att man väljer fel förbundskapten alternativt håller kvar en gammal favorit för länge och så är chansen borta. Plötsligt sitter man hemma när resten av världen spelar VM. Under min uppväxt trodde jag att Sverige alltid var med i VM efter tre raka mästerskap på 1970-talet, men jag lärde mig den hårda vägen att inget kunde vara längre från sanningen mellan VM i Argentina 1978 och VM i Italien 1990 då det var helt tomt på svenska landslag i mästerskap. En del säger att vänstervridna och konstiga barnprogram förstörde deras barndom, jag är märkt av misslyckandena under Lars “Laban” Arnesson. **** Graham Potter och spelarna fick bra träff i VM-premiären mot Tunisien och vann med 5-1. Målen kom och försvaret höll ihop, men i efterhand var det tunisierna som klappade ihop när det väl gällde något. Sverige levererade och det är givet att kombinationen av förhoppningar och förväntningarna åker uppåt efter en sådan seger. Inte bara utanför VM-truppen, utan garanterat även inne bland spelarna och ledarna. Det är mänskligt att åka i väg i tankarna. Ronald Koeman och hans orangea landslag tog ner Sverige på jorden en knapp vecka senare. Inte bara landslaget utan hela landet som samlats kring skärmar runt om i Sverige på midsommardagens kväll. Festen dog ganska snabbt när ett bättre landslag såg ut att veta exakt hur man skulle såra Potters landslag. Femettan var riktigt jobbig och självklart har den hängt över det svenska landslaget inför avgörandet mot Japan. Förbundskapten Potter som körde med cowboy-hatt när man hade öppen träning inför publik i början av vistelsen i Frisco (som ligger norr om Dallas) kom i veckan ut med dragna revolvrar på en presskonferens. Han tog spelarna i försvar, insatsen i försvar och även sig själv i försvar. Han tryckte på hur oerfaret laget är, hur lite tid man haft och hur mycket spelarna älskar att spela för Sverige. Pang, pang, pang var hans taktik och ifrågasatte medierna. Kanske var det rätt strategi? Att ge spelarna en tro och lite kärlek snarare än en hårtork efter Nederländerna (även om det kan ha skett internt). Mungiporna har åkt uppåt en aning under veckan på de spelare vi träffat, men det är klart att de är skakade. Försvarsspelet fungerar inte särskilt ofta och har inte gjort det på länge. Det klickade inte under Jon Dahl Tomasson heller, men när man mötte sämre lag lyckades man ändå vinna. Graham Potter har verkligen inte lyckats stoppa blödningen. Frågan är var felet finns. Taktiken? Spelarmaterialet? Genomförandet? Bristen på tid tillsammans? Som så ofta i allt komplext är det många saker som samverkar och här finns också en brist på försvarsspelare som det fanns gott om för några generationer sedan. Kanske har konstgräs och jakten på att ta fram talanger att sälja, där offensiva spelare ger mer, också spelat in. **** Oavsett vad det är som gör att det svenska försvaret lätt rämnar är det svårlöst under ett mästerskap. Potter och spelarna har gnuggat på försvarspelet och har en tydlig plan inför mötet med Japan och allt annat hade förvånat. Vad den går ut på vet vi inte och om den fungerat vet vi först i natt när slutsignalen gått. Ingen vågad gissning med en tajtare defensiv och japanskt bollinnehav. Japan är en stark motståndare som tagit rejäla kliv och bara under de senaste året slagit lag som Brasilien, Ghana och England i en träningsturnering. Laget vann sin kvalgrupp i Asien efter blott en förlust mot Australien. I senaste VM slog man Tyskland och Spanien och det finns en verklig tro på att förbundskapten Hajime Moriyasu som basat över laget sedan 2018 kan ta landet till en VM-titel. Nu har man inte tagit sig längre än till åttondelsfinal tre gånger efter hemma-VM (arrangerade ihop med Sydkorea 2002) och saknar en del av stjärnorna (Takefusa Kubo, Kaoru Mitoma, Takumi Minamino och Wataru Endo) men det laget visat under VM hittills är inget som varit bra för den svenska nattsömnen. Det kommer att bli jobbigt när ett taktiskt flexibelt lag (ofta 3-4-2-1) och högt pressande motståndarlag jagar livet ur svenska spelare. **** Ingen kan påstå att Fifas upplägg där 48 deltagande länder ska bli 32 till 16-delsfinaler är lätt att greppa. Ja, om Sverige vinner mot Japan kan man bli tvåa (även etta om Nederländerna skulle tappa poäng mot ett utslaget Tunisien) och då är alternativen enkla. Som gruppvinnare blir det Marocko i mexikanska Monterrey och som grupptvåa väntar Brasilien i Houston. Vid svensk förlust mot Japan blir det en jobbig väntan på andra grupper för att se om man klarar sig vidare på tre poäng och den målskillnad man får efter mötet med Japan. En poäng innebär att Sverige i princip är klart för 16-delsfinal. Alternativen är många som grupptrea men allt talar för att gruppvinnaren från I (Frankrike eller Norge) är troligast men även Tyskland, Mexiko och Schweiz finns med i mixen. Inget motstånd som lockar men alternativet att åka hem när VM börjar på riktigt med slutspel är inget man ens vill tänka på. Vet inte om Potter kan spela upp bilderna från Strawberry Arena i mars eller om han har något annat trick. För han måste se till att spelarna tar fram det som tog Sverige till VM och se till att mästerskapet inte tar slut redan i gruppspelet. Att den svenska VM-sommaren bli längre och att förhoppningar och förväntningar återigen kan få vara levande några dagar till. Det kan gå fyra, åtta eller tolv år till nästa chans.
   Content

   Ge Sverige något nytt att minnas och jubla över i natt. De pulserande minuterna som följde efter Viktor Gyökeres 3-2 mot Polen och fram till slutsignalen är bland de häftigaste jag känt på den svenska nationalarenan. Sverige hade stapplande rest sig på nio och fått in ett knockoutslag. Glädjen var på en nivå som jag undrar om jag upplevt i samband med en svensk landslagstriumf. Mycket tveksamt. Det var en galen förlösning den där kvällen i mars och det räcker att jag kollar på bilderna för att känslan ska komma igen. Kalabaliken före Viktor Gyökeres avgörande mål och den efterföljande euforin när Sverige tog sig till VM är något som går att se många gånger. Gustav Lundgrens fint, det blockade skottet från Daniel Svensson, Lucas Bergvalls skott på den returen som målvakten räddar, Besfort Zenelis efterföljande avslut i stolpen innan Gyökeres tar sig framför backen och trycker in 3-2. Efter ett plågsamt VM-kval hade Sverige gjort vad få trodde på. Tagit sig till VM i Nordamerika och till det första stora mästerskapet på fem år, då EM 2021. Det hade gått åtta sedan VM-kvartsfinalen i Ryssland under Janne Andersson. Innan dess var Sveriges senaste VM 2006. Generationer av svenska spelare får aldrig chansen att spela ett VM och ingen vet när man får nästa möjlighet. **** Det hette inför VM-kvalet till Nordamerika 2026 att det var lättare än någonsin eftersom Europa fått 16 platser, men det är fortfarande 54 landslag bara i den delen av världen som vill vara med. För ett mindre land som Sverige kan det komma dippar i spelarmaterial, skador eller att man väljer fel förbundskapten alternativt håller kvar en gammal favorit för länge och så är chansen borta. Plötsligt sitter man hemma när resten av världen spelar VM. Under min uppväxt trodde jag att Sverige alltid var med i VM efter tre raka mästerskap på 1970-talet, men jag lärde mig den hårda vägen att inget kunde vara längre från sanningen mellan VM i Argentina 1978 och VM i Italien 1990 då det var helt tomt på svenska landslag i mästerskap. En del säger att vänstervridna och konstiga barnprogram förstörde deras barndom, jag är märkt av misslyckandena under Lars “Laban” Arnesson. **** Graham Potter och spelarna fick bra träff i VM-premiären mot Tunisien och vann med 5-1. Målen kom och försvaret höll ihop, men i efterhand var det tunisierna som klappade ihop när det väl gällde något. Sverige levererade och det är givet att kombinationen av förhoppningar och förväntningarna åker uppåt efter en sådan seger. Inte bara utanför VM-truppen, utan garanterat även inne bland spelarna och ledarna. Det är mänskligt att åka i väg i tankarna. Ronald Koeman och hans orangea landslag tog ner Sverige på jorden en knapp vecka senare. Inte bara landslaget utan hela landet som samlats kring skärmar runt om i Sverige på midsommardagens kväll. Festen dog ganska snabbt när ett bättre landslag såg ut att veta exakt hur man skulle såra Potters landslag. Femettan var riktigt jobbig och självklart har den hängt över det svenska landslaget inför avgörandet mot Japan. Förbundskapten Potter som körde med cowboy-hatt när man hade öppen träning inför publik i början av vistelsen i Frisco (som ligger norr om Dallas) kom i veckan ut med dragna revolvrar på en presskonferens. Han tog spelarna i försvar, insatsen i försvar och även sig själv i försvar. Han tryckte på hur oerfaret laget är, hur lite tid man haft och hur mycket spelarna älskar att spela för Sverige. Pang, pang, pang var hans taktik och ifrågasatte medierna. Kanske var det rätt strategi? Att ge spelarna en tro och lite kärlek snarare än en hårtork efter Nederländerna (även om det kan ha skett internt). Mungiporna har åkt uppåt en aning under veckan på de spelare vi träffat, men det är klart att de är skakade. Försvarsspelet fungerar inte särskilt ofta och har inte gjort det på länge. Det klickade inte under Jon Dahl Tomasson heller, men när man mötte sämre lag lyckades man ändå vinna. Graham Potter har verkligen inte lyckats stoppa blödningen. Frågan är var felet finns. Taktiken? Spelarmaterialet? Genomförandet? Bristen på tid tillsammans? Som så ofta i allt komplext är det många saker som samverkar och här finns också en brist på försvarsspelare som det fanns gott om för några generationer sedan. Kanske har konstgräs och jakten på att ta fram talanger att sälja, där offensiva spelare ger mer, också spelat in. **** Oavsett vad det är som gör att det svenska försvaret lätt rämnar är det svårlöst under ett mästerskap. Potter och spelarna har gnuggat på försvarspelet och har en tydlig plan inför mötet med Japan och allt annat hade förvånat. Vad den går ut på vet vi inte och om den fungerat vet vi först i natt när slutsignalen gått. Ingen vågad gissning med en tajtare defensiv och japanskt bollinnehav. Japan är en stark motståndare som tagit rejäla kliv och bara under de senaste året slagit lag som Brasilien, Ghana och England i en träningsturnering. Laget vann sin kvalgrupp i Asien efter blott en förlust mot Australien. I senaste VM slog man Tyskland och Spanien och det finns en verklig tro på att förbundskapten Hajime Moriyasu som basat över laget sedan 2018 kan ta landet till en VM-titel. Nu har man inte tagit sig längre än till åttondelsfinal tre gånger efter hemma-VM (arrangerade ihop med Sydkorea 2002) och saknar en del av stjärnorna (Takefusa Kubo, Kaoru Mitoma, Takumi Minamino och Wataru Endo) men det laget visat under VM hittills är inget som varit bra för den svenska nattsömnen. Det kommer att bli jobbigt när ett taktiskt flexibelt lag (ofta 3-4-2-1) och högt pressande motståndarlag jagar livet ur svenska spelare. **** Ingen kan påstå att Fifas upplägg där 48 deltagande länder ska bli 32 till 16-delsfinaler är lätt att greppa. Ja, om Sverige vinner mot Japan kan man bli tvåa (även etta om Nederländerna skulle tappa poäng mot ett utslaget Tunisien) och då är alternativen enkla. Som gruppvinnare blir det Marocko i mexikanska Monterrey och som grupptvåa väntar Brasilien i Houston. Vid svensk förlust mot Japan blir det en jobbig väntan på andra grupper för att se om man klarar sig vidare på tre poäng och den målskillnad man får efter mötet med Japan. En poäng innebär att Sverige i princip är klart för 16-delsfinal. Alternativen är många som grupptrea men allt talar för att gruppvinnaren från I (Frankrike eller Norge) är troligast men även Tyskland, Mexiko och Schweiz finns med i mixen. Inget motstånd som lockar men alternativet att åka hem när VM börjar på riktigt med slutspel är inget man ens vill tänka på. Vet inte om Potter kan spela upp bilderna från Strawberry Arena i mars eller om han har något annat trick. För han måste se till att spelarna tar fram det som tog Sverige till VM och se till att mästerskapet inte tar slut redan i gruppspelet. Att den svenska VM-sommaren bli längre och att förhoppningar och förväntningar återigen kan få vara levande några dagar till. Det kan gå fyra, åtta eller tolv år till nästa chans.