Tornevall Networks

Versions

1. 2022-08-27 09:30:27

   Discovered: 2022-08-27 13:02:12 Hash: c7b74f1c16644dd02a541807169e062a317a2ba6
   Title:

   Dagens tankeställare 116
   Description:

   En dag Ã¥r 1983 hade jag radion pÃ¥slagen pÃ¥ jobb. De spelade nÃ¥gon helt oerhörd musik, jag stannade upp för att lyssna och blev närmast paralyserad. PÃ¥ hemvägen stack jag mig in i Digelius skivaffär. Vid disken förklarade jag att jag letade efter en konstig lÃ¥t. ”Dom sjunger inte utan liksom pratar rytmiskt. I refrängen […]
   Content

   En dag år 1983 hade jag radion påslagen på jobb. De spelade någon helt oerhörd musik, jag stannade upp för att lyssna och blev närmast paralyserad.
   
   På hemvägen stack jag mig in i Digelius skivaffär. Vid disken förklarade jag att jag letade efter en konstig låt. ”Dom sjunger inte utan liksom pratar rytmiskt. I refrängen upprepar dom New York, New York.” Försäljaren smålog och plockade fram vinylen. ”Du menar säkert den här. Det kallas rap.” ”Vadå för nåt?” ”Rap.”
   
   En ny värld öppnade sig för mig. New York, New York av Grandmaster Flash måste vara alla tiders raplåt. Soundet, stilen, attityden. Här en snutt av låttexten:
   
   Nine months later, the baby is there
   And the nigger that did it said ”I don’t care!”
   You don’t have enough money to help feed two
   So you have to choose between the baby and you
   
   The sky was crying, rain and hail
   When you put your baby in the garbage pail
   Then you kissed the kid and put down the lid
   And you tried to forget what you just did
   
   The muffled screams of a dying baby
   Was enough to drive the young mother crazy
   So she ran in the rain trying to ease the pain
   And she drove herself insane
   
   DET kan man kalla socialt etos. Hela texten finns här.
   
   Denna musikrevolution pågick några år, men tyvärr urvattnade den småningom i partyskrål och gangsta-rap, som handlar om att framhäva artistens egen betydelse. I längden hade de svarta amerikanerna tydligen inget mer väsentligt att uttrycka (enstaka undantag fanns förstås).
   
   I mitt euforiska tillstånd spelade jag någon låt också för farsan min. Han lyssnade och skakade vantroget på huvudet. ”Den ena negern slår på en trumma och den andra babblar.”
   
   Rune Holmström
2. 2022-08-27 09:30:27

   Discovered: 2022-08-27 11:36:05 Hash: d0bce902da8ed6fc4ffa0ba6058178bee11c8f30
   Title:

   Dagens tankeställare 116
   Description:

   En dag Ã¥r 1983 hade jag radion pÃ¥slagen pÃ¥ jobb. De spelade nÃ¥gon helt oerhörd musik, jag stannade upp för att lyssna och blev närmast paralyserad. PÃ¥ hemvägen stack jag mig in i Digelius skivaffär. Vid disken förklarade jag att jag letade efter en konstig lÃ¥t. ”Dom sjunger inte utan liksom pratar rytmiskt. I refrängen […]
   Content

   En dag år 1983 hade jag radion påslagen på jobb. De spelade någon helt oerhörd musik, jag stannade upp för att lyssna och blev närmast paralyserad.
   
   På hemvägen stack jag mig in i Digelius skivaffär. Vid disken förklarade jag att jag letade efter en konstig låt. ”Dom sjunger inte utan liksom pratar rytmiskt. I refrängen upprepar dom New York, New York.” Försäljaren smålog och plockade fram vinylen. ”Du menar säkert den här. Det kallas rap.” ”Vadå för nåt?” ”Rap.”
   
   En ny värld öppnade sig för mig. New York, New York av Grandmaster Flash måste vara alla tiders raplåt. Soundet, stilen, attityden. Här en snutt av låttexten:
   
   Nine months later, the baby is there
   And the nigger that did it said ”I don’t care!”
   You don’t have enough money to help feed two
   So you have to choose between the baby and you
   
   The sky was crying, rain and hail
   When you put your baby in the garbage pail
   Then you kissed the kid and put down the lid
   And you tried to forget what you just did
   
   The muffled screams of a dying baby
   Was enough to drive the young mother crazy
   So she ran in the rain trying to ease the pain
   And she drove herself insane
   
   DET kan man kalla socialt etos. Hela texten finns här.
   
   Denna musikrevolution pågick några år, men tyvärr urvattnade den småningom i partyskrål och gangsta-rap, som handlar om att framhäva artistens egen betydelse. I längden hade de svarta amerikanerna tydligen inget mer väsentligt att uttrycka (enstaka undantag fanns förstås).
   
   I mitt euforiska tillstånd spelade jag någon låt också för farsan min. Han lyssnade och skakade vantroget på huvudet. ”Den ena negern slår på en trumma och den andra babblar.”
   
   Rune Holmström