Det kanske inte är svårt att förstå varför lilla Sverige är slutmålet för många från länder utanför Europa. Nedan följer ett exempel som gjort att det forna föredömet Sverige numera används som ett skräckexempel. Pettersson tog upp det här tidigare idag, men det finns skäl att följa upp det. Han slog henne upprepade gånger i […]
Content
Det kanske inte är svårt att förstå varför lilla Sverige är slutmålet för många från länder utanför Europa. Nedan följer ett exempel som gjort att det forna föredömet Sverige numera används som ett skräckexempel.
Pettersson tog upp det här tidigare idag, men det finns skäl att följa upp det.
Han slog henne upprepade gånger i huvudet med knuten näve. Han hällde olja över henne. Han tryckte in kryddor i hennes ögon. Han piskade henne med en elsladd. Han har bitit och försökt strypa henne. Han har misshandlat henne grovt vid flera tillfällen, vandaliserat hennes bostad, stulit hennes bankkort och andra saker. ”Henne” är mannens partner som han gjort gravid.
Mannen är förstås ingen man, utan ett fegt kräk. Förutom att han är ett kräk, så är han medborgare i Syrien och borde inte befinna sig i Sverige överhuvudtaget.
Det hade han förmodligen inte gjort i framtiden om det svenska rättsväsendet fungerat som vi vill att det borde. Tingsrätten dömde förvisso kräket till utvisning, men hovrätten motsatte sig detta och håll i er nu…
Kräket får stanna i Sverige för att han kommer ha anknytning till ett barn som han uppenbart inte vill ha och vars mor han upprepade gånger misshandlat. Dessutom menar hovrätten att kräket kan komma att inkallas till militärtjänst i hemlandet Syrien och eventuellt dödas. Två uppgifter som kräket själv lagt fram till sitt försvar.
Om cirka ett år kan kräket vandra på gatorna i Sverige som en fri man. Han har inte haft något arbete och lär knappast vara mer aktuell för arbetsmarknaden efter det här. Vilket då givetvis innebär att skattebetalarna går in med medel, vilket de också tvingas göra för att ge kräket tak över huvudet då han saknar egen bostad. Jag upprepar också att han är medborgare i Syrien och inte i Sverige.
Hur hans gravida och misshandlade partner känner inför de här lär ingen bry sig om.
I en fungerande rättsstat ska utländska medborgare skickas ut ur landet efter avtjänat straff. Helst ska de avtjäna straffet i hemlandet. Vad som väntar där hemma kan inte vara något som det svenska rättsväsendet och Sveriges skattebetalare har med att göra. Väntar eventuella hemskheter, så är det individens ansvar att förhindra utvisning och det är egentligen ganska lätt. Sköt dig, svårare än så är det inte.
Tyvärr utgör detta 22-åriga kräk bara ett av många fall där individer från utomeuropeiska länder inte kan utvisas, trots att de begått grova brott. Det svenska rättsväsendet lyckas ofta hitta skäl som innebär att utvisning inte kan verkställas för att individerna i fråga eventuellt kan råka illa ut i hemlandet, inte sällan för att individerna själva hävdar det.
Vi har exempelvis de fyra eritreanerna som våldtog och förnedrade en kvinna, men som slipper utvisning för att de riskerar förföljelse i hemlandet. Flera av muslimerna som deltog i påskupploppen slipper utvisning för att de har ”personliga förhållanden” till Sverige. Ytterligare två eritreaner misshandlade och våldtog en kvinna under flera timmar, men de slapp utvisning för att de hade avvikit från militärtjänstgöring i hemlandet. Vi har 25-åringen som försökte mörda en kvinna i Linköping, men som slapp utvisning för att han lämnade sitt hemland illegalt. Vi har irakiern som dömdes för mordbrand, men som slapp utvisning för att han enligt honom själv utsetts till fredlös av sin klan i hemlandet.
Självklart finns det de som utvisas efter begångna brott, men de är alldeles för få. Grova brott borde med automatik leda till utvisning, oavsett vad som eventuellt väntar i hemlandet. Det är den egna individens ansvar. Sköt dig och du slipper utvisas. 2016 publicerade BRÅ en rapport med titeln ”Utvisning på grund av brott 2000-2014”. En intressant läsning som bland annat sade att endast 6 av 10 icke folkbokförda i Sverige som mördat dömdes till utvisning och bara 4 av 10 av de som var folkbokförda i landet. Siffran för grov våldtäkt var 7 av 10 respektive 2 av 10.
Notera att publikationen kom ut 2016, men så här förklarades nedgången i antalet utvisningar av utlänningar.
Tre lagstiftningsförändringar med bäring på villkoren för utvisning på grund av brott har genomförts under perioden: införandet av EU:s rörlighetsdirektiv 2006 som gav EES-medborgare och deras familjemedlemmar ett starkare skydd mot utvisning, förstärkningen av principen om barnets bästa vid utvisningar år 2004, samt förstärkningen av skyddet mot utvisning för personer med flyktingstatus år 2010
Just det sista är intressant. Året efter rapportens tidsintervall kom kaosåret 2015 då 163 000 utomeuropéer sökte sig till Sverige. Hur många gånger har vi inte läst om mördare, våldtäktsmän och andra grova brottslingar som kom i samband med flyktingvågen det året.
Richard Jomshof fick skarp kritik för sitt uttalande efter de milda domarna kring påskupploppen. Det är möjligt att justitieutskottets ordförande inte ska formulera sig så offentligt, men i grunden tror jag en stor majoritet av Sveriges befolkning håller med.