Tornevall Networks

För fem år sedan kunde Henrik Grahn gå med hjälp av käpp. Nu sitter han i rullstol och kan inte gå på toaletten utan assistans. Han lider av multipel skleros, MS, en sjukdom som kraftigt påverkar hans rörelseförmåga och kognitiva skärpa. Med hjälp av personliga assistenter har han ändå kunnat ha ett socialt liv. Men nu är assistansen borttagen. – Jag har ingen livskvalitet. Det känns som att man sitter i fängelse, säger Henrik Grahn. Assistansen drogs in Henrik har haft ett beslut om personlig assistans från Tibro kommun. Förutom att det gör att han får hjälp med sina grundläggande behov har det också möjliggjort att han har ett socialt liv. Med assistenters hjälp har han kunnat gå på fotboll och besöka ett av sina barn som har downs syndrom och inte själv kan komma till Henrik. I takt med att hans MS förvärrats har han behövt mer hjälp. För ett drygt år sedan efterfrågade Henrik fler timmar assistansersättning från kommunen. Efter runt åtta månaders handläggning kom svaret. I stället för utökade timmar blev Henrik av med all den assistans han hade från 1 juli då kommunen bedömde att han inte behövde personlig assistans utan klarade sig med hemtjänst. Sedan assistansen försvann 1 juli har Henriks familj hjälpt honom så mycket de kan. Hans syster Susanne Carlsson bor två timmar bort men åker upp för att hjälpa Henrik. Hon har ingen förståelse för bedömningen. – Ibland kanske han behöver vila sex gånger på en dag, ibland tre. Och när han behöver vila, det vet han ju inte. När han behöver gå på toaletten, när han tappar saker, det är ingenting man kan tajma med besök av hemtjänst utan Henrik är ju beroende av assistenternas hjälp hela tiden, säger hon. Antalet personer som har beviljat personlig assistans från kommunen har sjunkit i Sverige sedan 2020. 2025 var den lägsta noteringen sedan 2015. Tibro kommun avböjer intervju och vill inte kommentera specifika fall. I stället svarar man i generella termer per mail: Vi har sett över tidigare beslut om personlig assistans och det har då framgått att vi beviljat mer omfattande stöd än vad praxis säger, vilket medfört att några har fått förändrade beslut. Det kan såklart få stora konsekvenser för enskilda och anhöriga, vilket vi har stor förståelse och respekt för, skriver socialchef Rikard Strömqvist. Rädd för att bli sämre Förutom att han blir till stor del låst i sitt hem är Henrik också rädd att hans fysiska förmåga ska försämras ytterligare. För att underhålla muskler behöver Henrik träna. Hans mående kan variera dag till dag, när han hade assistenter, men är han för trött när hemtjänsten är på plats så blir träningen inte av. – Jag blir sämre och sämre om jag inte får någon hjälp att underhålla min fysik, säger Henrik. Henrik har överklagat beslutet och nu väntar man på avgörande från förvaltningsrätten. – Alla som kan MS, alltså neurologerna som har bedömt Henrik, neuropsykologer och ADL-utredning som man gör i hemmet, säger att Henrik är i behov av personlig assistans. Så de som tagit beslutet, som inte träffat Henrik och inte har MS-kompetens, är de enda som tycker att Henrik inte behöver assistans. Det är helt orimligt allting, säger Susanne Carlsson.