Tornevall Networks

Versions

1. 2026-10-14 13:12:22

   Discovered: 2026-10-16 07:22:36 Hash: 2e6c836ba3b466218e4b6bde68387583462cc482
   Title:

   Deras mamma försvann: ”Ren panik – allt vändes upp och ner”
   Description:

   Varje år anmäls nästan 30 000 personer försvunna i Sverige. De allra flesta hittas, men omkring 30 personer förblir saknade. En av dem är Agneta Hultman, mamma till Vendela och Gabriella Eklund. Fyra år senare vet döttrarna fortfarande inte vad som hände henne. Mamman hade mått psykiskt dåligt en tid före försvinnandet och även sökt vård. Hon fick diagnosen medelsvår depression. – Hon blev trött, fick ångest. Hon beskrev det själv. Hon tyckte att det var läskigt. Hon blev en annan version av sig själv. Det gick snabbt, men hon började uttrycka att hon inte mådde bra, säger systrarna. Flyttade hem för att leta Beskedet om mammans försvinnande kom i en speciell tid för båda döttrarna. Gabriella var höggravid med sitt andra barn. – Det var fruktansvärt att tvingas uppleva de sakerna samtidigt. Samtidigt som jag skulle bli mamma behövde jag min egen mamma mer än någonsin. Hon var mitt största stöd i allting, säger hon. Vendela hade precis börjat på ett nytt jobb i Stockholm, men avbröt allt och flyttade hem till sin pappa. – Då var det bara att hitta mamma som gällde. Det var inget snack om vad man skulle göra. Det var bara att leta efter mamma som gällde, säger hon. Ovissheten ”ett öppet sår” Beskedet om försvinnandet blev en chock för hela familjen. – Det var ren panik. Så overkligt och bara kaos. Det var som att man inte förstod vad som hände. Man var säker på att hon är ju någonstans, hon lever ju, säger Vendela. Polisens akuta insats pågick i tre dagar, efter det har de fortsatt att leta själva efter mamman – med hjälp av vänner, familj och frivilligorganisationer. En påse med mammans tillhörigheter hittades vid en sjö. – Det var då det verkligen blev panik på riktigt. Den största rädslan var att hon skulle vara i sjön, säger Gabriella. Men ingen kropp har hittats. De lever fortfarande i hopp om att hitta mamman vid liv, eller åtminstone att få veta vad som hänt henne. De liknar ovissheten med ”ett öppet sår”. – Det är det som är så otroligt jobbigt, att man ska tvingas leva utan henne – men inte få veta vad som hände. Eller få hedra henne, säger Gabriella. Blivit ännu mer tajta Systrarna berättar att sorgeprocessen efter mamman blivit fördröjd i och med ovissheten. – Chocken blev så himla lång för oss. Man kommer inte automatiskt till sorgen. Det var hela tiden hoppet om att vi kanske hittar henne. Det är först det senaste halvåret, året som man har tillåtit sig att sörja, säger Gabriella. Det har tagit lång tid, men nu har båda systrarna hittat tillbaka till arbete och ett socialt liv igen. Saknaden efter mamman har svetsat familjen samman ännu mer. – Vi har alltid varit tajta, men jag tycker ändå att kärleken har blivit ännu starkare nu. Man är väldigt tacksam att vi har varandra, säger Vendela. Nu har systrarna skrivit en ljudbok om mammans försvinnande.
   Content

   Varje år anmäls nästan 30 000 personer försvunna i Sverige. De allra flesta hittas, men omkring 30 personer förblir saknade. En av dem är Agneta Hultman, mamma till Vendela och Gabriella Eklund. Fyra år senare vet döttrarna fortfarande inte vad som hände henne. Mamman hade mått psykiskt dåligt en tid före försvinnandet och även sökt vård. Hon fick diagnosen medelsvår depression. – Hon blev trött, fick ångest. Hon beskrev det själv. Hon tyckte att det var läskigt. Hon blev en annan version av sig själv. Det gick snabbt, men hon började uttrycka att hon inte mådde bra, säger systrarna. Flyttade hem för att leta Beskedet om mammans försvinnande kom i en speciell tid för båda döttrarna. Gabriella var höggravid med sitt andra barn. – Det var fruktansvärt att tvingas uppleva de sakerna samtidigt. Samtidigt som jag skulle bli mamma behövde jag min egen mamma mer än någonsin. Hon var mitt största stöd i allting, säger hon. Vendela hade precis börjat på ett nytt jobb i Stockholm, men avbröt allt och flyttade hem till sin pappa. – Då var det bara att hitta mamma som gällde. Det var inget snack om vad man skulle göra. Det var bara att leta efter mamma som gällde, säger hon. Ovissheten ”ett öppet sår” Beskedet om försvinnandet blev en chock för hela familjen. – Det var ren panik. Så overkligt och bara kaos. Det var som att man inte förstod vad som hände. Man var säker på att hon är ju någonstans, hon lever ju, säger Vendela. Polisens akuta insats pågick i tre dagar, efter det har de fortsatt att leta själva efter mamman – med hjälp av vänner, familj och frivilligorganisationer. En påse med mammans tillhörigheter hittades vid en sjö. – Det var då det verkligen blev panik på riktigt. Den största rädslan var att hon skulle vara i sjön, säger Gabriella. Men ingen kropp har hittats. De lever fortfarande i hopp om att hitta mamman vid liv, eller åtminstone att få veta vad som hänt henne. De liknar ovissheten med ”ett öppet sår”. – Det är det som är så otroligt jobbigt, att man ska tvingas leva utan henne – men inte få veta vad som hände. Eller få hedra henne, säger Gabriella. Blivit ännu mer tajta Systrarna berättar att sorgeprocessen efter mamman blivit fördröjd i och med ovissheten. – Chocken blev så himla lång för oss. Man kommer inte automatiskt till sorgen. Det var hela tiden hoppet om att vi kanske hittar henne. Det är först det senaste halvåret, året som man har tillåtit sig att sörja, säger Gabriella. Det har tagit lång tid, men nu har båda systrarna hittat tillbaka till arbete och ett socialt liv igen. Saknaden efter mamman har svetsat familjen samman ännu mer. – Vi har alltid varit tajta, men jag tycker ändå att kärleken har blivit ännu starkare nu. Man är väldigt tacksam att vi har varandra, säger Vendela. Nu har systrarna skrivit en ljudbok om mammans försvinnande.
2. 2026-10-14 13:12:22

   Discovered: 2026-10-14 14:55:44 Hash: b6f32ee98139682c3a196b228773ead2f72626c9
   Title:

   Deras mamma försvann: ”Ren panik – allt vändes upp och ner”
   Description:

   Varje år anmäls nästan 30 000 personer försvunna i Sverige. De allra flesta hittas, men omkring 30 personer förblir saknade. En av dem är Agneta Hultman, mamma till Vendela och Gabriella Eklund. Fyra år senare vet döttrarna fortfarande inte vad som hände henne. Mamman hade mått psykiskt dåligt en tid före försvinnandet och även sökt vård. Hon fick diagnosen medelsvår depression. – Hon blev trött, fick ångest. Hon beskrev det själv. Hon tyckte att det var läskigt. Hon blev en annan version av sig själv. Det gick snabbt, men hon började uttrycka att hon inte mådde bra, säger systrarna. Flyttade hem för att leta Beskedet om mammans försvinnande kom i en speciell tid för båda döttrarna. Gabriella var höggravid med sitt andra barn. – Det var fruktansvärt att tvingas uppleva de sakerna samtidigt. Samtidigt som jag skulle bli mamma behövde jag min egen mamma mer än någonsin. Hon var mitt största stöd i allting, säger hon. Vendela hade precis börjat på ett nytt jobb i Stockholm, men avbröt allt och flyttade hem till sin pappa. – Då var det bara att hitta mamma som gällde. Det var inget snack om vad man skulle göra. Det var bara att leta efter mamma som gällde, säger hon. Ovissheten ”ett öppet sår” Beskedet om försvinnandet blev en chock för hela familjen. – Det var ren panik. Så overkligt och bara kaos. Det var som att man inte förstod vad som hände. Man var säker på att hon är ju någonstans, hon lever ju, säger Vendela. Polisens akuta insats pågick i tre dagar, efter det har de fortsatt att leta själva efter mamman – med hjälp av vänner, familj och frivilligorganisationer. En påse med mammans tillhörigheter hittades vid en sjö. – Det var då det verkligen blev panik på riktigt. Den största rädslan var att hon skulle vara i sjön, säger Gabriella. Men ingen kropp har hittats. De lever fortfarande i hopp om att hitta mamman vid liv, eller åtminstone att få veta vad som hänt henne. De liknar ovissheten med ”ett öppet sår”. – Det är det som är så otroligt jobbigt, att man ska tvingas leva utan henne – men inte få veta vad som hände. Eller få hedra henne, säger Gabriella. Blivit ännu mer tajta Systrarna berättar att sorgeprocessen efter mamman blivit fördröjd i och med ovissheten. – Chocken blev så himla lång för oss. Man kommer inte automatiskt till sorgen. Det var hela tiden hoppet om att vi kanske hittar henne. Det är först det senaste halvåret, året som man har tillåtit sig att sörja, säger Gabriella. Det har tagit lång tid, men nu har båda systrarna hittat tillbaka till arbete och ett socialt liv igen. Saknaden efter mamman har svetsat familjen samman ännu mer. – Vi har alltid varit tajta, men jag tycker ändå att kärleken har blivit ännu starkare nu. Man är väldigt tacksam att vi har varandra, säger Vendela.
   Content

   Varje år anmäls nästan 30 000 personer försvunna i Sverige. De allra flesta hittas, men omkring 30 personer förblir saknade. En av dem är Agneta Hultman, mamma till Vendela och Gabriella Eklund. Fyra år senare vet döttrarna fortfarande inte vad som hände henne. Mamman hade mått psykiskt dåligt en tid före försvinnandet och även sökt vård. Hon fick diagnosen medelsvår depression. – Hon blev trött, fick ångest. Hon beskrev det själv. Hon tyckte att det var läskigt. Hon blev en annan version av sig själv. Det gick snabbt, men hon började uttrycka att hon inte mådde bra, säger systrarna. Flyttade hem för att leta Beskedet om mammans försvinnande kom i en speciell tid för båda döttrarna. Gabriella var höggravid med sitt andra barn. – Det var fruktansvärt att tvingas uppleva de sakerna samtidigt. Samtidigt som jag skulle bli mamma behövde jag min egen mamma mer än någonsin. Hon var mitt största stöd i allting, säger hon. Vendela hade precis börjat på ett nytt jobb i Stockholm, men avbröt allt och flyttade hem till sin pappa. – Då var det bara att hitta mamma som gällde. Det var inget snack om vad man skulle göra. Det var bara att leta efter mamma som gällde, säger hon. Ovissheten ”ett öppet sår” Beskedet om försvinnandet blev en chock för hela familjen. – Det var ren panik. Så overkligt och bara kaos. Det var som att man inte förstod vad som hände. Man var säker på att hon är ju någonstans, hon lever ju, säger Vendela. Polisens akuta insats pågick i tre dagar, efter det har de fortsatt att leta själva efter mamman – med hjälp av vänner, familj och frivilligorganisationer. En påse med mammans tillhörigheter hittades vid en sjö. – Det var då det verkligen blev panik på riktigt. Den största rädslan var att hon skulle vara i sjön, säger Gabriella. Men ingen kropp har hittats. De lever fortfarande i hopp om att hitta mamman vid liv, eller åtminstone att få veta vad som hänt henne. De liknar ovissheten med ”ett öppet sår”. – Det är det som är så otroligt jobbigt, att man ska tvingas leva utan henne – men inte få veta vad som hände. Eller få hedra henne, säger Gabriella. Blivit ännu mer tajta Systrarna berättar att sorgeprocessen efter mamman blivit fördröjd i och med ovissheten. – Chocken blev så himla lång för oss. Man kommer inte automatiskt till sorgen. Det var hela tiden hoppet om att vi kanske hittar henne. Det är först det senaste halvåret, året som man har tillåtit sig att sörja, säger Gabriella. Det har tagit lång tid, men nu har båda systrarna hittat tillbaka till arbete och ett socialt liv igen. Saknaden efter mamman har svetsat familjen samman ännu mer. – Vi har alltid varit tajta, men jag tycker ändå att kärleken har blivit ännu starkare nu. Man är väldigt tacksam att vi har varandra, säger Vendela.
3. 2026-10-14 13:12:22

   Discovered: 2026-10-14 14:42:37 Hash: 64618fdd75f90506d6015ff5d8096d6eec16a8ab
   Title:

   Deras mamma försvann: ”Ren panik – allt vändes upp och ner”
   Description:

   Varje år anmäls nästan 30 000 personer försvunna i Sverige. De allra flesta hittas, men omkring 30 personer förblir saknade. En av dem är Agneta Eklund, mamma till Vendela och Gabriella Eklund. Fyra år senare vet döttrarna fortfarande inte vad som hände henne. Mamman hade mått psykiskt dåligt en tid före försvinnandet och även sökt vård. Hon fick diagnosen medelsvår depression. – Hon blev trött, fick ångest. Hon beskrev det själv. Hon tyckte att det var läskigt. Hon blev en annan version av sig själv. Det gick snabbt, men hon började uttrycka att hon inte mådde bra, säger systrarna. Flyttade hem för att leta Beskedet om mammans försvinnande kom i en speciell tid för båda döttrarna. Gabriella var höggravid med sitt andra barn. – Det var fruktansvärt att tvingas uppleva de sakerna samtidigt. Samtidigt som jag skulle bli mamma behövde jag min egen mamma mer än någonsin. Hon var mitt största stöd i allting, säger hon. Vendela hade precis börjat på ett nytt jobb i Stockholm, men avbröt allt och flyttade hem till sin pappa. – Då var det bara att hitta mamma som gällde. Det var inget snack om vad man skulle göra. Det var bara att leta efter mamma som gällde, säger hon. Ovissheten ”ett öppet sår” Beskedet om försvinnandet blev en chock för hela familjen. – Det var ren panik. Så overkligt och bara kaos. Det var som att man inte förstod vad som hände. Man var säker på att hon är ju någonstans, hon lever ju, säger Vendela. Polisens akuta insats pågick i tre dagar, efter det har de fortsatt att leta själva efter mamman – med hjälp av vänner, familj och frivilligorganisationer. En påse med mammans tillhörigheter hittades vid en sjö. – Det var då det verkligen blev panik på riktigt. Den största rädslan var att hon skulle vara i sjön, säger Gabriella. Men ingen kropp har hittats. De lever fortfarande i hopp om att hitta mamman vid liv, eller åtminstone att få veta vad som hänt henne. De liknar ovissheten med ”ett öppet sår”. – Det är det som är så otroligt jobbigt, att man ska tvingas leva utan henne – men inte få veta vad som hände. Eller få hedra henne, säger Gabriella. Blivit ännu mer tajta Systrarna berättar att sorgeprocessen efter mamman blivit fördröjd i och med ovissheten. – Chocken blev så himla lång för oss. Man kommer inte automatiskt till sorgen. Det var hela tiden hoppet om att vi kanske hittar henne. Det är först det senaste halvåret, året som man har tillåtit sig att sörja, säger Gabriella. Det har tagit lång tid, men nu har båda systrarna hittat tillbaka till arbete och ett socialt liv igen. Saknaden efter mamman har svetsat familjen samman ännu mer. – Vi har alltid varit tajta, men jag tycker ändå att kärleken har blivit ännu starkare nu. Man är väldigt tacksam att vi har varandra, säger Vendela.
   Content

   Varje år anmäls nästan 30 000 personer försvunna i Sverige. De allra flesta hittas, men omkring 30 personer förblir saknade. En av dem är Agneta Eklund, mamma till Vendela och Gabriella Eklund. Fyra år senare vet döttrarna fortfarande inte vad som hände henne. Mamman hade mått psykiskt dåligt en tid före försvinnandet och även sökt vård. Hon fick diagnosen medelsvår depression. – Hon blev trött, fick ångest. Hon beskrev det själv. Hon tyckte att det var läskigt. Hon blev en annan version av sig själv. Det gick snabbt, men hon började uttrycka att hon inte mådde bra, säger systrarna. Flyttade hem för att leta Beskedet om mammans försvinnande kom i en speciell tid för båda döttrarna. Gabriella var höggravid med sitt andra barn. – Det var fruktansvärt att tvingas uppleva de sakerna samtidigt. Samtidigt som jag skulle bli mamma behövde jag min egen mamma mer än någonsin. Hon var mitt största stöd i allting, säger hon. Vendela hade precis börjat på ett nytt jobb i Stockholm, men avbröt allt och flyttade hem till sin pappa. – Då var det bara att hitta mamma som gällde. Det var inget snack om vad man skulle göra. Det var bara att leta efter mamma som gällde, säger hon. Ovissheten ”ett öppet sår” Beskedet om försvinnandet blev en chock för hela familjen. – Det var ren panik. Så overkligt och bara kaos. Det var som att man inte förstod vad som hände. Man var säker på att hon är ju någonstans, hon lever ju, säger Vendela. Polisens akuta insats pågick i tre dagar, efter det har de fortsatt att leta själva efter mamman – med hjälp av vänner, familj och frivilligorganisationer. En påse med mammans tillhörigheter hittades vid en sjö. – Det var då det verkligen blev panik på riktigt. Den största rädslan var att hon skulle vara i sjön, säger Gabriella. Men ingen kropp har hittats. De lever fortfarande i hopp om att hitta mamman vid liv, eller åtminstone att få veta vad som hänt henne. De liknar ovissheten med ”ett öppet sår”. – Det är det som är så otroligt jobbigt, att man ska tvingas leva utan henne – men inte få veta vad som hände. Eller få hedra henne, säger Gabriella. Blivit ännu mer tajta Systrarna berättar att sorgeprocessen efter mamman blivit fördröjd i och med ovissheten. – Chocken blev så himla lång för oss. Man kommer inte automatiskt till sorgen. Det var hela tiden hoppet om att vi kanske hittar henne. Det är först det senaste halvåret, året som man har tillåtit sig att sörja, säger Gabriella. Det har tagit lång tid, men nu har båda systrarna hittat tillbaka till arbete och ett socialt liv igen. Saknaden efter mamman har svetsat familjen samman ännu mer. – Vi har alltid varit tajta, men jag tycker ändå att kärleken har blivit ännu starkare nu. Man är väldigt tacksam att vi har varandra, säger Vendela.