Tornevall Networks

Charlotta Jeppsson vet hur det är att sväva mellan liv och död. Bara 16 år gammal blev hon inlagd med sepsis på infektionsavdelningen på centralsjukhuset i Kristianstad 1986. Under det mest kritiska dygnet hade hon så kraftiga smärtor att hon bara längtade efter att allt skulle ta slut. – Jag hade så fruktansvärt ont så att man får panik så jag ber till Jesus, Gud eller änglarna eller vilka som är där uppe; om det är någon gång jag ska dö så är det nu för jag orkar inte mer. Och när jag har uttalat eller tänkt det så kommer det en vind till mina fötter och när den kommer upp till huvudet upplever jag att jag lyfts upp och in i en ljus tunnel. Hon vet inte hur länge hon färdas genom den färgstarka ljustunneln, men hon känner sig lycklig. Smärtan och rädslan har försvunnit. – Jag dras till ett starkt ljus långt borta och när jag väl var framme där så möttes jag av sådan kärlek. Men då sa någon till mig, du ska inte vara kvar här. Du ska vara kvar på jorden. Forskaren skeptisk till vanliga förklaringen Hennes upplevelse är inte helt ovanlig. Överläkaren Hans Zingmark har i ett forskningsprojekt intervjuat patienter som överlevt hjärtstopp där många berättar om samma sak. – Ljus, värme, kärlek och lite grann av tidlöshet dessutom, förklarar han. Det finns enligt Hans olika förklaringar inom forskningen till de här fenomenen. – Ljustunneln förklarar man som att retinan, näthinnan i ögat, är försörjd med syresatt blod från mitten av näthinnan som sprider sig vidare utåt. Då tänker man att i samband med ett hjärtstopp och syrebrist att retinas funktion slutar fungera utifrån och in, därav tunnelseendet. Endorfiner, kroppens eget morfin ger då den här välkomnande sköna känslan. Det är den typen av förklaringar som man har. Men att förklara upplevelsen med utsöndring av endorfiner eller att retinas funktion upphör räcker inte för Hans. – Jag har väldigt svårt att se att det här håller faktiskt. Jag har hållit på i tio år med det här, mött de här fyra och många andra också. Jag har läst kvantfysik och det är många andra forskare internationellt också som nog ser andra förklaringsmodeller. Men då måste man lämna den materialistiska förklaringen att hjärnan och allt som existerar är det fysiska. Medvetandet överlever Om forskningen i framtiden kommer att komma fram till vad det är som egentligen händer med oss när vi dör är det idag ingen som vet. Men Hans Zingmark tror att vi måste skilja på den fysiska kroppen och vårt medvetande för att förstå. – Jag tänker ju att vår fysiska kropp dör ja, men medvetandet dör inte. Om man tänker att medvetandet är icke fysiskt, alltså att det inte är producerat av hjärnan, det är en egen entitet, då trillar polletten ner. Det är min egen konklusion av alltihop. Ljusvarelser som pratar För Charlotta är resan genom tunneln bara början, vad som väntar henne i det bländande ljuset har kommit att påverka hennes liv för alltid. – Ljusvarelserna som pratar med mig och säger ”du ska inte vara kvar”. Och då tänker jag bara; nähä, för jag är så lycklig och så färdas jag tillbaka i ljustunneln och vaknar upp i sjukhussängen. Idag är hon inte rädd för döden alls. – När det väl sker så vet jag att jag kommer dit igen.