Tornevall Networks

Versions

1. 2021-12-28 21:05:29

   Discovered: 2021-12-29 04:43:05 Hash: 29eee179d6099c22f336b4bfec016a7898744d74
   Title:

   Finland kan aldrig stå med ryggen mot Ryssland
   Description:

   FÖRSVARSPOLITIK. Det finns inte nÃ¥gon lösning till det finska säkerhetsproblemet som Ryssland utgör. Ett dilemma är ett olösbart problem, som enbart kan hanteras men aldrig slutgiltigt lösas. Det kräver bland annat en öppen, men samtidigt en förtrolig dialog med Kreml. Finland kan aldrig stÃ¥ med ryggen mot Ryssland, skriver ambassadör René Nyberg pÃ¥ HBL.fi. Rysslandshistorikern […]
   Content

   FÖRSVARSPOLITIK. Det finns inte någon lösning till det finska säkerhetsproblemet som Ryssland utgör. Ett dilemma är ett olösbart problem, som enbart kan hanteras men aldrig slutgiltigt lösas. Det kräver bland annat en öppen, men samtidigt en förtrolig dialog med Kreml. Finland kan aldrig stå med ryggen mot Ryssland, skriver ambassadör René Nyberg på HBL.fi.
   
   René Nyberg har en gedigen kunskap om Ryssland efter att ha spenderat största delen av sitt arbetsverksamma liv i Ryssland. Bild Barbro Ahlstedt
   
   Rysslandshistorikern Kristian Gerner sammanfattar den ryska utrikespolitiska traditionen pÃ¥ ett markant sätt. Ryssland känner enbart tvÃ¥ traditioner – Kazan eller Manchu. Man annekterar, dominerar eller trakasserar en granne. Eller man aktar ett land för likvärdigt – USA och Kina.
   
   Ryssland har fler grannar – inalles 14 – än något annat land. Och Ryssland har problem med alla, med undantag av Finland. Grannskapet med Kina tillhör Manchu-kategorin, vilket inte utestänger problem. Ryssland har godkänt de forna sovjetrepublikernas självständighet men inte deras suveränitet, med undantag av EU- och Natomedlemmarna Estland, Lettland och Litauen, vilket dock inte utesluter trakasserier.
   
   Geografi spelar en viktig roll. Stalins kända ord till J.K. Paasikivi hösten 1939 har inte förlorat sin betydelse: ”Varken ni eller vi kan rÃ¥ för geografin.” Men den geopolitiska tyngdpunkten i Norden har förflyttats sedan världskrigen. Det gäller inte längre Leningrads säkerhet. Brännpunkten är Murmanskkusten, där den ryska andraslagsförmÃ¥gan är koncentrerad i ubÃ¥tar bestyckade med interkontinentala missiler. Med andraslagsförmÃ¥ga menas kapacitet till ett nukleärt hämndslag. Ingen av de tvÃ¥ ledande kärnvapenmakterna har utsikt att desarmera den andra.
   
   Ryssland är ett land med svaga institutioner och en bristande tilltro till myndigheter. Det är ocksÃ¥ ett land där den hemliga polisen alltid har en avgörande roll för bevarandet av makten. Steget mot demokrati och uppbyggnad av ett rättssamhälle visade sig redan i ett tidigt skede alltför riskabelt för den nya presidenten Vladimir Putin. Först tystades televisionen, sedan visade makten sin knytnäve Ã¥t oligarkerna som snabbt fann sig även som handtama.
   
   Speciellt slÃ¥ende är kontrasten i Putins tvÃ¥ tal: i Berlin inför Förbundsdagen 2001 och under den säkerhetspolitiska konferensen i München 2007. Jag rÃ¥kade sitta bredvid Carl Bildt och lyssna pÃ¥ Putin i München. Bildts kommentar var träffande: ”Nu blir amerikanarna förbannade och tyskarna skrämda.” Följande talare var den amerikanska försvarsministern Robert Gates som konstaterade att han har levt i ett kallt krig och vill inte uppleva ett nytt. Sen tillade han: ”Även jag är en gammal spion, men har genomgÃ¥tt en omskolning” (re-education camp).
   
   Härskaren i Kreml och hans starka förankring i det som i dag kallas för siloviki, säkerhetspolisen FSB och nationalgarden, var inte beredd att till de folkvalda eller medierna överlÃ¥ta en roll som kunde begränsa regimens suveränitet. Därmed var den europeiska vägen förebyggd, och en rysk väg bort frÃ¥n ett auktoritärt styre.
   
   Ukraina är viktigt för att begripa logiken i Kreml. Utsikten att Ukraina skulle gÃ¥ sin egen väg betraktades som ett reellt hot. Revolten i Kiev ledde till annekteringen av Krim och krigshandlingar i östra Ukraina. Utnötningskriget och den fortsatta fiendskapen mellan Moskva och Kiev har i mÃ¥ngt och mycket format den ukrainska nationen. Kreml hade rätt, Ukraina har utvecklat sig till en motmodell för den moskovitiska regimen. NÃ¥gonting som Putin själv medger. Med andra ord: situationen är lÃ¥st och fortfarande eldfängd.
   
   Men kriget i och om Ukraina är inte en bilateral affär. Den starka europeiska reaktionen pÃ¥ annekteringen av Krim och krigshandlingar i östra Ukraina överraskade Kreml. Angela Merkels mÃ¥lmedvetna tag i att förankra reaktionen och motÃ¥tgärder i den Europeiska unionen och i nära konsultationer med USA var en framgÃ¥ng. Logiken stämde fullt med den finska synen och instinkter. Ändrandet av gränser med vapenmakt är oacceptabelt.
   
   Det är slÃ¥ende hur annorlunda slutsatserna är av Sovjetunionens ockupation av Tjeckoslovakien i augusti 1968 och till Ukraina vÃ¥ren 2014. Den sovjetiska maktdemonstrationen förskräckte Finland och ledde under det lÃ¥nga 1970-talet till en självfinlandisering. Fast Finland självt var inte ”finlandiserat”. Vi rodde i hamn frihandelsavtalet med EEC, ordnade KSSE-toppmötet 1975 i Helsingfors och tackade nej till sovjetiska försvarsministern Dimitrij Ustinovs förslag om gemensamma manövrer.
   
   Våren 2014 var reaktionen en annan. Vi stärkte målmedvetet vårt försvar, höjde beredskapen och skapade en modern underrättelselagstiftning och utvecklade ett djupgående militärt samarbete med Sverige. Därtill kommer närmandet till Nato och ett utvecklat samarbete med USA.
   
   Ukraina är utan tvivel Putins fatala fel och jämförbart med inmarschen i Afghanistan 1979. Kriget demoraliserade Sovjetarmén och introducerade droger i landet. Skillnaden mellan det bankrutta Sovjetunionen och dagens Ryssland är dock slående. Putins Ryssland har i dag en krigskassa på över 600 miljarder dollar. Men finns det någonting annat som kunde undergräva dagens makt i Ryssland? Jag förmodar att covid-19 och speciellt de stigande dödssiffrorna och den sensationellt höga överdödligheten ännu kommer att skaka regimen i sina grundvalar.
   
   Ryssland var det första landet som tog fram ett vaccin mot covid-19. Redan namnet Sputnik V berättar att denna vetenskapliga bragd frÃ¥n första början fick en geopolitisk vridning. I stället för att med kraft ha vaccinerat sin egen befolkning överlät Kreml uppgiften att lovprisa denna prestation Ã¥t sin väl oljade propagandamaskin. Resultatet blev en enda katastrof. I och med att propagandisterna baktalade västliga vacciner höjdes inte tilltron för det ryska vaccinet, tvärtom. Vaccineringsgraden är fortfarande mycket lÃ¥g. Omkring en tredjedel har lÃ¥tit vaccinera sig och sjukfallen ökar och dödssiffrorna stiger.
   
   Det är viktigt att inte förlora perspektivet. Ryssland är och förblir en världsmakt. Oförutsägbar och tidvis labil. Samtidigt är det av yttersta vikt att inte underskatta landets grundläggande styrka. Fast Ryssland på många sätt är en makt på nedgång är det samtidigt en beständig makt med en stark armé och bevisad förmåga att reagera snabbt och målmedvetet plus kunna projicera militär kraft långt bortom sina gränser. I den amerikanska diskussionen om Ryssland i skuggan av Kina underskattas Ryssland lätt. Ryssland är inte enbart en bråkstake, utan en seriös militär motståndare med både förmåga och avsikt.
   
   I rapporten ”Konsekvenserna av ett eventuellt finskt Natomedlemskap” frÃ¥n 2016 som Utrikesministeriet hade beställt talas det om ”det geopolitiska dilemma som en oförutsägbar granne innebär” för Finland. I all korthet betyder det att det inte finns nÃ¥gon lösning till det finska säkerhetsproblemet som Ryssland utgör. Ett dilemma är ett olösbart problem, som enbart kan hanteras men aldrig slutgiltigt lösas. Det kräver bland annat en öppen, men samtidigt förtrolig dialog med Kreml. Finland kan aldrig stÃ¥ med ryggen mot Ryssland. Säkerhetspolitik är varken juridik eller ingenjörsvetenskap.
   
   René Nyberg är f.d ambassadör i Ryssland
   
   Den tidigare ambassadören René Nyberg: “Ryssland är inget att leka med”
   
   -Pettersson funderar, om Ryssland har problem/är osams med alla grannar utom möjligen Finland och ingen litar på Ryssland, vems fel är det då?
   
   ***
   
   Stöd bloggen
   
   Petterssons blogg drivs ideellt och är reklamfri. Vi säljer inga varor eller tjänster. Vill du uppmuntra oss och hjälpa till med de kostnader som finns så är du välkommen med ett bidrag!
   
   Från Swedbank eller sparbanken konto 8257-8933415168
   
   Från andra banker konto 8257-933415168
   
   Paypal används av miljoner över hela världen för att överföra pengar utan att nÃ¥gon obehörig kan se dina betalningsuppgifter. Se till höger i datorn och längre ned i mobilen.
   
   Du kan även SWISHA till 0760 858 480 
   
   IBAN: SWEDSESS SE1580000825780933415168
2. 2021-12-28 21:05:29

   Discovered: 2021-12-28 22:08:10 Hash: 6655e2167d757049a39fa4629a751b1c9b2eadd4
   Title:

   Finland kan aldrig stå med ryggen mot Ryssland
   Description:

   FÖRSVARSPOLITIK. Det finns inte nÃ¥gon lösning till det finska säkerhetsproblemet som Ryssland utgör. Ett dilemma är ett olösbart problem, som enbart kan hanteras men aldrig slutgiltigt lösas. Det kräver bland annat en öppen, men samtidigt en förtrolig dialog med Kreml. Finland kan aldrig stÃ¥ med ryggen mot Ryssland, skriver ambassadör René Nyberg pÃ¥ HBL.fi. Rysslandshistorikern […]
   Content

   FÖRSVARSPOLITIK. Det finns inte någon lösning till det finska säkerhetsproblemet som Ryssland utgör. Ett dilemma är ett olösbart problem, som enbart kan hanteras men aldrig slutgiltigt lösas. Det kräver bland annat en öppen, men samtidigt en förtrolig dialog med Kreml. Finland kan aldrig stå med ryggen mot Ryssland, skriver ambassadör René Nyberg på HBL.fi.
   
   René Nyberg har en gedigen kunskap om Ryssland efter att ha spenderat största delen av sitt arbetsverksamma liv i Ryssland. Bild Barbro Ahlstedt
   
   Rysslandshistorikern Kristian Gerner sammanfattar den ryska utrikespolitiska traditionen på ett markant sätt. Ryssland känner enbart två traditioner – Kazan eller Manchu. Man annekterar, dominerar eller trakasserar en granne. Eller man aktar ett land för likvärdigt – USA och Kina.
   
   Ryssland har fler grannar – inalles 14 – än något annat land. Och Ryssland har problem med alla, med undantag av Finland. Grannskapet med Kina tillhör Manchu-kategorin, vilket inte utestänger problem. Ryssland har godkänt de forna sovjetrepublikernas självständighet men inte deras suveränitet, med undantag av EU- och Natomedlemmarna Estland, Lettland och Litauen, vilket dock inte utesluter trakasserier.
   
   Geografi spelar en viktig roll. Stalins kända ord till J.K. Paasikivi hösten 1939 har inte förlorat sin betydelse: ”Varken ni eller vi kan rÃ¥ för geografin.” Men den geopolitiska tyngdpunkten i Norden har förflyttats sedan världskrigen. Det gäller inte längre Leningrads säkerhet. Brännpunkten är Murmanskkusten, där den ryska andraslagsförmÃ¥gan är koncentrerad i ubÃ¥tar bestyckade med interkontinentala missiler. Med andraslagsförmÃ¥ga menas kapacitet till ett nukleärt hämndslag. Ingen av de tvÃ¥ ledande kärnvapenmakterna har utsikt att desarmera den andra.
   
   Ryssland är ett land med svaga institutioner och en bristande tilltro till myndigheter. Det är ocksÃ¥ ett land där den hemliga polisen alltid har en avgörande roll för bevarandet av makten. Steget mot demokrati och uppbyggnad av ett rättssamhälle visade sig redan i ett tidigt skede alltför riskabelt för den nya presidenten Vladimir Putin. Först tystades televisionen, sedan visade makten sin knytnäve Ã¥t oligarkerna som snabbt fann sig även som handtama.
   
   Speciellt slÃ¥ende är kontrasten i Putins tvÃ¥ tal: i Berlin inför Förbundsdagen 2001 och under den säkerhetspolitiska konferensen i München 2007. Jag rÃ¥kade sitta bredvid Carl Bildt och lyssna pÃ¥ Putin i München. Bildts kommentar var träffande: ”Nu blir amerikanarna förbannade och tyskarna skrämda.” Följande talare var den amerikanska försvarsministern Robert Gates som konstaterade att han har levt i ett kallt krig och vill inte uppleva ett nytt. Sen tillade han: ”Även jag är en gammal spion, men har genomgÃ¥tt en omskolning” (re-education camp).
   
   Härskaren i Kreml och hans starka förankring i det som i dag kallas för siloviki, säkerhetspolisen FSB och nationalgarden, var inte beredd att till de folkvalda eller medierna överlÃ¥ta en roll som kunde begränsa regimens suveränitet. Därmed var den europeiska vägen förebyggd, och en rysk väg bort frÃ¥n ett auktoritärt styre.
   
   Ukraina är viktigt för att begripa logiken i Kreml. Utsikten att Ukraina skulle gÃ¥ sin egen väg betraktades som ett reellt hot. Revolten i Kiev ledde till annekteringen av Krim och krigshandlingar i östra Ukraina. Utnötningskriget och den fortsatta fiendskapen mellan Moskva och Kiev har i mÃ¥ngt och mycket format den ukrainska nationen. Kreml hade rätt, Ukraina har utvecklat sig till en motmodell för den moskovitiska regimen. NÃ¥gonting som Putin själv medger. Med andra ord: situationen är lÃ¥st och fortfarande eldfängd.
   
   Men kriget i och om Ukraina är inte en bilateral affär. Den starka europeiska reaktionen pÃ¥ annekteringen av Krim och krigshandlingar i östra Ukraina överraskade Kreml. Angela Merkels mÃ¥lmedvetna tag i att förankra reaktionen och motÃ¥tgärder i den Europeiska unionen och i nära konsultationer med USA var en framgÃ¥ng. Logiken stämde fullt med den finska synen och instinkter. Ändrandet av gränser med vapenmakt är oacceptabelt.
   
   Det är slÃ¥ende hur annorlunda slutsatserna är av Sovjetunionens ockupation av Tjeckoslovakien i augusti 1968 och till Ukraina vÃ¥ren 2014. Den sovjetiska maktdemonstrationen förskräckte Finland och ledde under det lÃ¥nga 1970-talet till en självfinlandisering. Fast Finland självt var inte ”finlandiserat”. Vi rodde i hamn frihandelsavtalet med EEC, ordnade KSSE-toppmötet 1975 i Helsingfors och tackade nej till sovjetiska försvarsministern Dimitrij Ustinovs förslag om gemensamma manövrer.
   
   Våren 2014 var reaktionen en annan. Vi stärkte målmedvetet vårt försvar, höjde beredskapen och skapade en modern underrättelselagstiftning och utvecklade ett djupgående militärt samarbete med Sverige. Därtill kommer närmandet till Nato och ett utvecklat samarbete med USA.
   
   Ukraina är utan tvivel Putins fatala fel och jämförbart med inmarschen i Afghanistan 1979. Kriget demoraliserade Sovjetarmén och introducerade droger i landet. Skillnaden mellan det bankrutta Sovjetunionen och dagens Ryssland är dock slående. Putins Ryssland har i dag en krigskassa på över 600 miljarder dollar. Men finns det någonting annat som kunde undergräva dagens makt i Ryssland? Jag förmodar att covid-19 och speciellt de stigande dödssiffrorna och den sensationellt höga överdödligheten ännu kommer att skaka regimen i sina grundvalar.
   
   Ryssland var det första landet som tog fram ett vaccin mot covid-19. Redan namnet Sputnik V berättar att denna vetenskapliga bragd frÃ¥n första början fick en geopolitisk vridning. I stället för att med kraft ha vaccinerat sin egen befolkning överlät Kreml uppgiften att lovprisa denna prestation Ã¥t sin väl oljade propagandamaskin. Resultatet blev en enda katastrof. I och med att propagandisterna baktalade västliga vacciner höjdes inte tilltron för det ryska vaccinet, tvärtom. Vaccineringsgraden är fortfarande mycket lÃ¥g. Omkring en tredjedel har lÃ¥tit vaccinera sig och sjukfallen ökar och dödssiffrorna stiger.
   
   Det är viktigt att inte förlora perspektivet. Ryssland är och förblir en världsmakt. Oförutsägbar och tidvis labil. Samtidigt är det av yttersta vikt att inte underskatta landets grundläggande styrka. Fast Ryssland på många sätt är en makt på nedgång är det samtidigt en beständig makt med en stark armé och bevisad förmåga att reagera snabbt och målmedvetet plus kunna projicera militär kraft långt bortom sina gränser. I den amerikanska diskussionen om Ryssland i skuggan av Kina underskattas Ryssland lätt. Ryssland är inte enbart en bråkstake, utan en seriös militär motståndare med både förmåga och avsikt.
   
   I rapporten ”Konsekvenserna av ett eventuellt finskt Natomedlemskap” frÃ¥n 2016 som Utrikesministeriet hade beställt talas det om ”det geopolitiska dilemma som en oförutsägbar granne innebär” för Finland. I all korthet betyder det att det inte finns nÃ¥gon lösning till det finska säkerhetsproblemet som Ryssland utgör. Ett dilemma är ett olösbart problem, som enbart kan hanteras men aldrig slutgiltigt lösas. Det kräver bland annat en öppen, men samtidigt förtrolig dialog med Kreml. Finland kan aldrig stÃ¥ med ryggen mot Ryssland. Säkerhetspolitik är varken juridik eller ingenjörsvetenskap.
   
   René Nyberg är f.d ambassadör i Ryssland
   
   Den tidigare ambassadören René Nyberg: “Ryssland är inget att leka med”
   
   -Pettersson funderar, om Ryssland är osams med alla grannar utom möjligen Finland och ingen litar på Ryssland, vems fel är det då?
   
   ***
   
   Stöd bloggen
   
   Petterssons blogg drivs ideellt och är reklamfri. Vi säljer inga varor eller tjänster. Vill du uppmuntra oss och hjälpa till med de kostnader som finns så är du välkommen med ett bidrag!
   
   Från Swedbank eller sparbanken konto 8257-8933415168
   
   Från andra banker konto 8257-933415168
   
   Paypal används av miljoner över hela världen för att överföra pengar utan att nÃ¥gon obehörig kan se dina betalningsuppgifter. Se till höger i datorn och längre ned i mobilen.
   
   Du kan även SWISHA till 0760 858 480 
   
   IBAN: SWEDSESS SE1580000825780933415168