Vi har inte ens klarat av mellanårsvalet innan amerikanska medier skuttat vidare till presidentvalet 2028. Pete Buttigieg, Jon Ossoff och Gavin Newsom ses som toppkandidater i demokraternas kommande primärval. När det gäller Trumps efterträdare är det JD Vance som lyfts fram som den oundvikliga arvtagaren. Men historien visar att en haussad mediedarling oftast faller ihop som en sufflé. Vissa kör över stupet för att de misslyckas med det mest grundläggande – att förklara varför de kandiderar. När senatorn Ted Kennedy 1979 förberedde sin utmaning av president Jimmy Carter fick han frågan varför han ville bli president. Svaret var ett mångordigt ingenting. Kom inte på myndighet Andra gånger orsakas suffléfenomenet av ett offentligt magplask. Som när guvernören Rick Perry, i en primärvalsdebatt 2011, skulle berätta vilka myndigheter han ville lägga ner. Han räknade upp de två första och sa sen: – Jag kan inte komma på den tredje … Oops! Sedan har vi kandidater vars hype inte överlevt mötet med väljarna. Som New Yorks tidigare borgmästare Michael Bloomberg. På scenen i demokraternas primärval 2020 verkade det som att han rent fysiskt krympte. Insatsen var så blek att kampanjen knappt kändes som ett uppriktigt försök. Den kanske mest underhållande kategorin är de uppenbart okvalificerade med kort brinntid. Affärsmannen Herman Cain är ett talande exempel. Hösten 2011 toppade han opinionsundersökningarna i det republikanska primärvalet. Detta trots att Cain oavsett fråga svarade ”9-9-9”, idén om att ersätta nuvarande system med endast tre olika skatter och samma procentsats. Med tiden blev frågorna tuffare, anklagelser om otrohet briserade och sedan försvann Cain ut i skuggorna. Kan övergå i hybris Att peaka för tidigt är alltid farligt i amerikansk politik. Det interna självförtroendet kan övergå i hybris, väljarna hinner tröttna och medierna får längre tid på sig att gräva fram lik i garderoben. Demokraternas gamla spinndoktor James Carville har liknat det vid för tidig utlösning. Därför borde Jon Ossoff, Gavin Newsom, JD Vance och alla andra som just nu befinner sig i hypezonen omedelbart duscha kallt. Vi andra får ägna oss åt något så tråkigt som tålamod.
Content
Vi har inte ens klarat av mellanårsvalet innan amerikanska medier skuttat vidare till presidentvalet 2028. Pete Buttigieg, Jon Ossoff och Gavin Newsom ses som toppkandidater i demokraternas kommande primärval. När det gäller Trumps efterträdare är det JD Vance som lyfts fram som den oundvikliga arvtagaren. Men historien visar att en haussad mediedarling oftast faller ihop som en sufflé. Vissa kör över stupet för att de misslyckas med det mest grundläggande – att förklara varför de kandiderar. När senatorn Ted Kennedy 1979 förberedde sin utmaning av president Jimmy Carter fick han frågan varför han ville bli president. Svaret var ett mångordigt ingenting. Kom inte på myndighet Andra gånger orsakas suffléfenomenet av ett offentligt magplask. Som när guvernören Rick Perry, i en primärvalsdebatt 2011, skulle berätta vilka myndigheter han ville lägga ner. Han räknade upp de två första och sa sen: – Jag kan inte komma på den tredje … Oops! Sedan har vi kandidater vars hype inte överlevt mötet med väljarna. Som New Yorks tidigare borgmästare Michael Bloomberg. På scenen i demokraternas primärval 2020 verkade det som att han rent fysiskt krympte. Insatsen var så blek att kampanjen knappt kändes som ett uppriktigt försök. Den kanske mest underhållande kategorin är de uppenbart okvalificerade med kort brinntid. Affärsmannen Herman Cain är ett talande exempel. Hösten 2011 toppade han opinionsundersökningarna i det republikanska primärvalet. Detta trots att Cain oavsett fråga svarade ”9-9-9”, idén om att ersätta nuvarande system med endast tre olika skatter och samma procentsats. Med tiden blev frågorna tuffare, anklagelser om otrohet briserade och sedan försvann Cain ut i skuggorna. Kan övergå i hybris Att peaka för tidigt är alltid farligt i amerikansk politik. Det interna självförtroendet kan övergå i hybris, väljarna hinner tröttna och medierna får längre tid på sig att gräva fram lik i garderoben. Demokraternas gamla spinndoktor James Carville har liknat det vid för tidig utlösning. Därför borde Jon Ossoff, Gavin Newsom, JD Vance och alla andra som just nu befinner sig i hypezonen omedelbart duscha kallt. Vi andra får ägna oss åt något så tråkigt som tålamod.
Search Tools
Results load without reloading the page. Ctrl+K and / also open search.