Tornevall Networks

Sofia Edholt låg och sov när bomben exploderade i en radhuslänga i Hässelby i mars 2023. Hon vaknade av tryckvågen och möttes av ett rum i kaos. – Det var grejer överallt. Glas hade gått sönder och fönstret låg på golvet, berättar hon. Hon minns en enorm rädsla. Efter explosionen fick hon psykiska besvär, bland annat av vissa ljud och av att se utryckningsfordon. Efter händelsen har väntan på besked om ersättning från Brottsoffermyndigheten varit lång. – Man kan inte riktigt gå vidare från själva händelsen. Det är hela tiden någonting som man går och väntar på, säger Sofia Edholt. Sprängladdning med 15 kilo dynamit Det var i mars 2023 som en kraftig explosion skakade ett radhusområde i Hässelby villastad. Ett 60-tal hus fick skador och totalt berördes 236 personer i området. Sprängladdningen innehöll omkring 15 kilo dynamit. På adressen där bomben placerades bodde anhöriga till en rappare med kopplingar till Foxtrot-nätverket. I februari 2024 dömde Solna tingsrätt sex personer för brott kopplade till sprängningen i Hässelby och ett sprängningsförsök i Årsta. Fyra dömdes till fängelse och två till sluten ungdomsvård. Miljonbelopp till de direkt drabbade Av 236 målsägande får bara 19 ersättning och beloppen skiljer sig kraftigt. De som bodde i huset där bomben exploderade omfattades av en utredning om mordförsök och får omkring en miljon kronor i ersättning. För de boende i radhuset vägg i vägg ligger ersättningen i genomsnitt på omkring 50 000 kronor. Där rubricerades brottet som grov allmänfarlig ödeläggelse. Pär Andersson är en av dem som nu fått besked om hur mycket han ska få. Han hade kommit överens om 36 000 kronor i ersättning för kränkning, men Brottsoffermyndigheten halverade beloppet till 20 000 kronor eftersom han inte var hemma när bomben exploderade. – Så det är inte så kränkande, för man måste vara hemma för det. Resten tog de inte hänsyn till, att det hade varit jobbigt och man fick flytta runt, säger han. Har diagnostiserats med PTSD Sprängningen har fått konsekvenser på flera plan. Pär Andersson har diagnostiserats med posttraumatiskt stressyndrom, PTSD. Även hans företag påverkades kraftigt. Han och hans kollega halverade omsättningen det år som explosionen skedde och blev av med anställda. Sedan dess har Pär Andersson sålt sin del av företaget till kollegan. Han beskriver en lång process där han upplevt att han inte fått det stöd han behövt från myndigheter och andra aktörer. – Man får ingen hjälp, tyvärr. Man måste kunna allting själv. Det är det som är problemet, säger han. Efter beskedet om ersättningen är han kritisk till hur myndigheter har hanterat ärendet. – Vi har gjort allting rätt, allt som alla sa. Men med facit i hand, jag skulle inte ha gjort den första polisanmälan. Jag skulle inte ha gjort någonting. Det hade varit bättre för mig, för det hade sparat otroligt mycket elände. Det är väl det vi har känt hela tiden. Brottsoffren, det är ingen som bryr sig om det, säger han. ”Inte den människa jag var” Även Joakim Jedholt och hans familj fick sitt liv förändrat av sprängningen. Familjen hade bott i området i 19 år, men efter explosionen kände de sig inte längre trygga. De drabbade tvingades hantera skador på sina hem, ekonomiska förluster och en lång kamp för att få ersättning. – Jag är inte den människa jag var för tre och ett halvt år sedan. Jag kommer aldrig bli den människan, säger han. Han är kritisk till hur de drabbade har behandlats under processen och menar att brottsoffren inte har satts i första rummet. – Det handlar inte om pengarna, det är mer principen på hur man ser på brottsoffer, säger Joakim Jedholt.