Tornevall Networks

Vägen till föräldraskapet var allt annat än enkel. När Maria vände sig till en IVF-klinik bemöttes hon med förvåning och ifrågasättande. – De sa: ”Vi är inte vana vid funktionsnedsatta som vill bli föräldrar. Den här gruppen ses oftast inte som föräldrar”. De funderade väldigt mycket kring det praktiska. Hur ska jag kunna byta blöja på ett litet barn, hur ska jag kunna ta hand om ett barn med min cp-skada?, säger Maria. Trots att hon genomgick både psykosocial och fysisk utredning och blev godkänd på båda, blev resultatet ändå ett avslag. Maria, som är utbildad jurist, bestämde sig för att driva ärendet vidare. – Jag vet processen, men det finns också en viss skam i det. Att som ung kvinna få höra att man inte är lämplig som förälder men jag var ganska tydlig och klar med att det här måste jag gå vidare med. Målet, det vill säga möjligheten att få ett barn, var så pass lockande. Lång kamp gav resultat Efter flera år av juridisk kamp fick Maria till slut rätt att genomgå IVF. I dag är hon ensamstående mamma till tvåårige Manne. – Det tog sin tid, men det var värt mödan. Manne är den absolut största vinsten och också att han kan fungera som en social nyckel. När jag är ute med honom är jag inte Maria med cp-skadan längre. Jag är Maria, mamman till Manne. Det är otroligt att se hur det kan skifta så, på grund av ett barn. Vardagen som ensamstående mamma innebär många utmaningar, men Maria upplever att det fungerar bättre än hon först trodde. – Jag hade nog gått in i det här med att det kommer vara grymt tufft på alla sätt. Jag har blivit positivt överraskad över att det ändå går så smidigt som det gör. Vill se rättvisa bedömningar Maria anser att lämplighetsbedömningar inför IVF är viktiga, för att utreda om personer är kapabla att ta hand om ett barn, men hon efterlyser likvärdighet i hela landet. – Jag vill att de här lämplighetsbedömningarna ska vara samma inom alla regioner. Detta är en vårdfråga till syvende och sist. Vi ska ha en och samma vård och det har vi inte i dag på det här området. På Internationella cp-dagen vill Maria att fler ska uppmärksamma att personer med cp-skada ofta lever liknande liv som andra – och att rörelsenedsättning inte betyder kognitiv nedsättning. – Vi förstår, upplever och känner precis som alla andra trots att vi rör oss lite annorlunda.