Tornevall Networks

Versions

1. 2026-10-09 13:16:49

   Discovered: 2026-10-09 13:20:22 Hash: 4f03d4e6465d326594e393d7f1f47262f88994cc
   Title:

   Autistiske Anton fick flytta efter år i mardrömsboende – tvingas tillbaka
   Description:

   Anton Gustafsson är i färd med att klå sin pappa Hans i Yatzy. De sitter vid köksbordet i Hans hus i Sjuntorp utanför Trollhättan. Här i barndomshemmet är Anton bara på besök. Han bor ungefär 40 minuter bort på ett LSS-boende i Nossebro. Ett boende han nu kan tvingas lämna. – Det vill jag inte, så jag säger nej till det. Det känns inte så bra om jag skulle flytta tillbaka dit. Jag trivs jättebra där jag bor. Därför vill jag bo kvar där, säger Anton Gustafsson. Oro varje dag Anton har autism och en hjärnskada efter syrebrist i samband med födseln. Han lider dessutom av psykossjukdom. När han fyllde 18 flyttade Anton in på ett LSS-boende i hemkommunen Trollhättan. För familjen blev det boendet en mardröm. – Vi har ju gått och lagt oss varje dag och undrat om han ska leva imorgon, säger Antons mamma, Maria Thonander. Pappa Hans Gustafsson fyller i: – I princip har vi haft en kontakt eller ett problem nästan varje dag under de här sex åren. Varje dag och alltid en oro. Mardrömsboende Anton behöver mycket stöd i vardagen. Hans föräldrar ville att han skulle bo på ett stängt boende där han kunde ha konstant kontakt med personal. Men istället hamnade han i en egen lägenhet. Den fylldes snart av mögel, smuts och småkryp. Anton skulle få rena kläder framhängda varje dag. Men när hans föräldrar hälsade på kunde de hitta honom klädd i smutsig vinterjacka mitt i sommaren. När Antons föräldrar ifrågasatte om Anton fick den hjälp han hade rätt till svarade kommunen att Anton är myndig och har avböjt hjälpen. – De har bara frågat Anton, ”Nu är det dusch idag. Ja, det tar jag sen. Jaha, du vill inte duscha? Nej, det tar jag sen”. Man har ju frågat Anton de ledande frågorna utifrån vad de velat ha för svar, säger Maria Thonander. Under åren på boendet har Anton fått flera kroppsskador. Skavsår på fötterna som inte har upptäckts. Brännskador i huden. Antons psykiska mående har också stadigt försämrats och under åren har han försökt ta sitt liv flera gånger. Det sista försöket för två år sedan. – Då valde vi att köra upp Anton till akutpsykiatrisk avdelning. De la in Anton inom 45 minuter, säger Maria. ”Tagit ett beslut över våra huvuden” Efter att han blev inlagd gick Trollhättans stad med på en förflyttning då man inte kunde uppfylla Antons behov av vård. Han fick plats på ett privat boende utanför kommunen i Nossebro. Där har han nu bott i två år och trivs bra. Men för två veckor sedan fick pappa Hans, som är Antons gode man, ett telefonsamtal. – De har tagit ett beslut över våra huvuden. De har inte gjort någon återkoppling till vare sig boende, läkare, mig eller Anton. Jag fick bara ett telefonsamtal att Anton skall flyttas, säger Hans Gustafsson. Trollhättans stad vill säga upp platsen i Nossebro och flytta tillbaka Anton till ett nystartat boende i Trollhättan. Kommunen vill inte kommentera specifika fall utan svarar hur det generellt fungerar. – Man ska kunna bo i sin egen kommun. Man ska ha den rättigheten. Det handlar också om att ta hand om våra resurser, en extern plats kostar ju mer pengar. Vi ska kunna ge alla våra Trollhättebor samma möjligheter, säger Veronica Fransson, verksamhetschef funktionsstöd inom Trollhättans stad. Ska överklaga Antons föräldrar tänker överklaga beslutet och är beredda att ta kommunen till rätten för att försöka ge Anton rätt att stanna i Nossebro. – De har ju behandlat honom så illa, värre än ett husdjur. Det liknar ingenting det de har gjort mot honom. Det förlåter jag aldrig, säger Hans Gustafsson.
   Content

   Anton Gustafsson är i färd med att klå sin pappa Hans i Yatzy. De sitter vid köksbordet i Hans hus i Sjuntorp utanför Trollhättan. Här i barndomshemmet är Anton bara på besök. Han bor ungefär 40 minuter bort på ett LSS-boende i Nossebro. Ett boende han nu kan tvingas lämna. – Det vill jag inte, så jag säger nej till det. Det känns inte så bra om jag skulle flytta tillbaka dit. Jag trivs jättebra där jag bor. Därför vill jag bo kvar där, säger Anton Gustafsson. Oro varje dag Anton har autism och en hjärnskada efter syrebrist i samband med födseln. Han lider dessutom av psykossjukdom. När han fyllde 18 flyttade Anton in på ett LSS-boende i hemkommunen Trollhättan. För familjen blev det boendet en mardröm. – Vi har ju gått och lagt oss varje dag och undrat om han ska leva imorgon, säger Antons mamma, Maria Thonander. Pappa Hans Gustafsson fyller i: – I princip har vi haft en kontakt eller ett problem nästan varje dag under de här sex åren. Varje dag och alltid en oro. Mardrömsboende Anton behöver mycket stöd i vardagen. Hans föräldrar ville att han skulle bo på ett stängt boende där han kunde ha konstant kontakt med personal. Men istället hamnade han i en egen lägenhet. Den fylldes snart av mögel, smuts och småkryp. Anton skulle få rena kläder framhängda varje dag. Men när hans föräldrar hälsade på kunde de hitta honom klädd i smutsig vinterjacka mitt i sommaren. När Antons föräldrar ifrågasatte om Anton fick den hjälp han hade rätt till svarade kommunen att Anton är myndig och har avböjt hjälpen. – De har bara frågat Anton, ”Nu är det dusch idag. Ja, det tar jag sen. Jaha, du vill inte duscha? Nej, det tar jag sen”. Man har ju frågat Anton de ledande frågorna utifrån vad de velat ha för svar, säger Maria Thonander. Under åren på boendet har Anton fått flera kroppsskador. Skavsår på fötterna som inte har upptäckts. Brännskador i huden. Antons psykiska mående har också stadigt försämrats och under åren har han försökt ta sitt liv flera gånger. Det sista försöket för två år sedan. – Då valde vi att köra upp Anton till akutpsykiatrisk avdelning. De la in Anton inom 45 minuter, säger Maria. ”Tagit ett beslut över våra huvuden” Efter att han blev inlagd gick Trollhättans stad med på en förflyttning då man inte kunde uppfylla Antons behov av vård. Han fick plats på ett privat boende utanför kommunen i Nossebro. Där har han nu bott i två år och trivs bra. Men för två veckor sedan fick pappa Hans, som är Antons gode man, ett telefonsamtal. – De har tagit ett beslut över våra huvuden. De har inte gjort någon återkoppling till vare sig boende, läkare, mig eller Anton. Jag fick bara ett telefonsamtal att Anton skall flyttas, säger Hans Gustafsson. Trollhättans stad vill säga upp platsen i Nossebro och flytta tillbaka Anton till ett nystartat boende i Trollhättan. Kommunen vill inte kommentera specifika fall utan svarar hur det generellt fungerar. – Man ska kunna bo i sin egen kommun. Man ska ha den rättigheten. Det handlar också om att ta hand om våra resurser, en extern plats kostar ju mer pengar. Vi ska kunna ge alla våra Trollhättebor samma möjligheter, säger Veronica Fransson, verksamhetschef funktionsstöd inom Trollhättans stad. Ska överklaga Antons föräldrar tänker överklaga beslutet och är beredda att ta kommunen till rätten för att försöka ge Anton rätt att stanna i Nossebro. – De har ju behandlat honom så illa, värre än ett husdjur. Det liknar ingenting det de har gjort mot honom. Det förlåter jag aldrig, säger Hans Gustafsson.
2. 2026-10-09 13:16:49

   Discovered: 2026-10-09 13:19:12 Hash: 3751a55879d2a0c68b4c212cdc028f75025b33f9
   Title:

   Anton fick flytta efter år i mardrömsboende – nu tvingas han tillbaka
   Description:

   Anton Gustafsson är i färd med att klå sin pappa Hans i Yatzy. De sitter vid köksbordet i Hans hus i Sjuntorp utanför Trollhättan. Här i barndomshemmet är Anton bara på besök. Han bor ungefär 40 minuter bort på ett LSS-boende i Nossebro. Ett boende han nu kan tvingas lämna. – Det vill jag inte, så jag säger nej till det. Det känns inte så bra om jag skulle flytta tillbaka dit. Jag trivs jättebra där jag bor. Därför vill jag bo kvar där, säger Anton Gustafsson. Oro varje dag Anton har autism och en hjärnskada efter syrebrist i samband med födseln. Han lider dessutom av psykossjukdom. När han fyllde 18 flyttade Anton in på ett LSS-boende i hemkommunen Trollhättan. För familjen blev det boendet en mardröm. – Vi har ju gått och lagt oss varje dag och undrat om han ska leva imorgon, säger Antons mamma, Maria Thonander. Pappa Hans Gustafsson fyller i: – I princip har vi haft en kontakt eller ett problem nästan varje dag under de här sex åren. Varje dag och alltid en oro. Mardrömsboende Anton behöver mycket stöd i vardagen. Hans föräldrar ville att han skulle bo på ett stängt boende där han kunde ha konstant kontakt med personal. Men istället hamnade han i en egen lägenhet. Den fylldes snart av mögel, smuts och småkryp. Anton skulle få rena kläder framhängda varje dag. Men när hans föräldrar hälsade på kunde de hitta honom klädd i smutsig vinterjacka mitt i sommaren. När Antons föräldrar ifrågasatte om Anton fick den hjälp han hade rätt till svarade kommunen att Anton är myndig och har avböjt hjälpen. – De har bara frågat Anton, ”Nu är det dusch idag. Ja, det tar jag sen. Jaha, du vill inte duscha? Nej, det tar jag sen”. Man har ju frågat Anton de ledande frågorna utifrån vad de velat ha för svar, säger Maria Thonander. Under åren på boendet har Anton fått flera kroppsskador. Skavsår på fötterna som inte har upptäckts. Brännskador i huden. Antons psykiska mående har också stadigt försämrats och under åren har han försökt ta sitt liv flera gånger. Det sista försöket för två år sedan. – Då valde vi att köra upp Anton till akutpsykiatrisk avdelning. De la in Anton inom 45 minuter, säger Maria. ”Tagit ett beslut över våra huvuden” Efter att han blev inlagd gick Trollhättans stad med på en förflyttning då man inte kunde uppfylla Antons behov av vård. Han fick plats på ett privat boende utanför kommunen i Nossebro. Där har han nu bott i två år och trivs bra. Men för två veckor sedan fick pappa Hans, som är Antons gode man, ett telefonsamtal. – De har tagit ett beslut över våra huvuden. De har inte gjort någon återkoppling till vare sig boende, läkare, mig eller Anton. Jag fick bara ett telefonsamtal att Anton skall flyttas, säger Hans Gustafsson. Trollhättans stad vill säga upp platsen i Nossebro och flytta tillbaka Anton till ett nystartat boende i Trollhättan. Kommunen vill inte kommentera specifika fall utan svarar hur det generellt fungerar. – Man ska kunna bo i sin egen kommun. Man ska ha den rättigheten. Det handlar också om att ta hand om våra resurser, en extern plats kostar ju mer pengar. Vi ska kunna ge alla våra Trollhättebor samma möjligheter, säger Veronica Fransson, verksamhetschef funktionsstöd inom Trollhättans stad. Ska överklaga Antons föräldrar tänker överklaga beslutet och är beredda att ta kommunen till rätten för att försöka ge Anton rätt att stanna i Nossebro. – De har ju behandlat honom så illa, värre än ett husdjur. Det liknar ingenting det de har gjort mot honom. Det förlåter jag aldrig, säger Hans Gustafsson.
   Content

   Anton Gustafsson är i färd med att klå sin pappa Hans i Yatzy. De sitter vid köksbordet i Hans hus i Sjuntorp utanför Trollhättan. Här i barndomshemmet är Anton bara på besök. Han bor ungefär 40 minuter bort på ett LSS-boende i Nossebro. Ett boende han nu kan tvingas lämna. – Det vill jag inte, så jag säger nej till det. Det känns inte så bra om jag skulle flytta tillbaka dit. Jag trivs jättebra där jag bor. Därför vill jag bo kvar där, säger Anton Gustafsson. Oro varje dag Anton har autism och en hjärnskada efter syrebrist i samband med födseln. Han lider dessutom av psykossjukdom. När han fyllde 18 flyttade Anton in på ett LSS-boende i hemkommunen Trollhättan. För familjen blev det boendet en mardröm. – Vi har ju gått och lagt oss varje dag och undrat om han ska leva imorgon, säger Antons mamma, Maria Thonander. Pappa Hans Gustafsson fyller i: – I princip har vi haft en kontakt eller ett problem nästan varje dag under de här sex åren. Varje dag och alltid en oro. Mardrömsboende Anton behöver mycket stöd i vardagen. Hans föräldrar ville att han skulle bo på ett stängt boende där han kunde ha konstant kontakt med personal. Men istället hamnade han i en egen lägenhet. Den fylldes snart av mögel, smuts och småkryp. Anton skulle få rena kläder framhängda varje dag. Men när hans föräldrar hälsade på kunde de hitta honom klädd i smutsig vinterjacka mitt i sommaren. När Antons föräldrar ifrågasatte om Anton fick den hjälp han hade rätt till svarade kommunen att Anton är myndig och har avböjt hjälpen. – De har bara frågat Anton, ”Nu är det dusch idag. Ja, det tar jag sen. Jaha, du vill inte duscha? Nej, det tar jag sen”. Man har ju frågat Anton de ledande frågorna utifrån vad de velat ha för svar, säger Maria Thonander. Under åren på boendet har Anton fått flera kroppsskador. Skavsår på fötterna som inte har upptäckts. Brännskador i huden. Antons psykiska mående har också stadigt försämrats och under åren har han försökt ta sitt liv flera gånger. Det sista försöket för två år sedan. – Då valde vi att köra upp Anton till akutpsykiatrisk avdelning. De la in Anton inom 45 minuter, säger Maria. ”Tagit ett beslut över våra huvuden” Efter att han blev inlagd gick Trollhättans stad med på en förflyttning då man inte kunde uppfylla Antons behov av vård. Han fick plats på ett privat boende utanför kommunen i Nossebro. Där har han nu bott i två år och trivs bra. Men för två veckor sedan fick pappa Hans, som är Antons gode man, ett telefonsamtal. – De har tagit ett beslut över våra huvuden. De har inte gjort någon återkoppling till vare sig boende, läkare, mig eller Anton. Jag fick bara ett telefonsamtal att Anton skall flyttas, säger Hans Gustafsson. Trollhättans stad vill säga upp platsen i Nossebro och flytta tillbaka Anton till ett nystartat boende i Trollhättan. Kommunen vill inte kommentera specifika fall utan svarar hur det generellt fungerar. – Man ska kunna bo i sin egen kommun. Man ska ha den rättigheten. Det handlar också om att ta hand om våra resurser, en extern plats kostar ju mer pengar. Vi ska kunna ge alla våra Trollhättebor samma möjligheter, säger Veronica Fransson, verksamhetschef funktionsstöd inom Trollhättans stad. Ska överklaga Antons föräldrar tänker överklaga beslutet och är beredda att ta kommunen till rätten för att försöka ge Anton rätt att stanna i Nossebro. – De har ju behandlat honom så illa, värre än ett husdjur. Det liknar ingenting det de har gjort mot honom. Det förlåter jag aldrig, säger Hans Gustafsson.