Tornevall Networks

Mackenzie Scott, tidigare gift med Jeff Bezos, har uppmärksammats i svensk media sedan hon donerat 70 miljoner dollar till den amerikanska organisationen Meals on Wheels America – en verksamhet som ser till att äldre människor, funktionshindrade och krigsveteraner i USA får mat i magen.

Det låter, vid en första anblick, som en solskenshistoria.

De senaste åren har MacKenzie Scott gett bort närmare 20 miljarder dollar av sin förmögenhet. Bara under 2025 donerade hon 7 miljarder till välgörande ändamål och hon påstår själv att hon planerar att skänkt bort nästan hälften av alla sina pengar.

Trots detta kommer hon fortfarande att vara en av världens rikaste människor.

“Välgörenhet” är däremot inte någon exklusiv bisyssla som bara miljardärer ägnar sig åt. Varje svensk löntagare donerar mer än en tredjedel av sin inkomst till välgörande ändamål.

I folkmun kallar vi detta för skatt.

Må vara att skatten inte är frivillig men det är inte heller poängen – vi har byggt ett system där åtminstone tanken är att omfördela pengarna rättvist och gemensamt bekosta viktiga saker i samhället.

För de rika fungerar det annorlunda.

I såväl USA som Sverige beskattas kapitalinkomster – den typ av inkomst som bygger förmögenheter – betydligt lägre än arbete. Donationer fungerar samtidigt som ett skatteverktyg: de kan dras av mot inkomster flera år framåt i tiden och kraftigt minska din aktiva skattesats.

MacKenzie Scotts förmögenhet uppskattas idag till över 30 miljarder dollar. Om vi utgår från en relativt blygsam avkastning på tre procent skulle detta ge henne nära en miljard dollar i passiv inkomst, per år. Samtidigt är äldre människor, krigsveteraner och funktionshindrade beroende av välgörenhet för att få sina dagliga måltider.

Meals on Wheels America delar ut omkring 250 miljoner måltider varje år. Ändå är verksamheten beroende av donationer för att gå runt – i världens rikaste ekonomi – i en stat som inte kan garantera att äldre äter sig mätta.

Filantropi framställs ofta som en lösning. I själva verket är det ett symptom på sjukdomen.

Det är inte bara pengar som ges bort. Det är makten att avgöra vilka problem som går att lösa – och vilka som får fortsätta. Makten att välja vilka liv som är värda att rädda, vilka grupper som behöver stöd.

Jag minns en professor som beskrev det på ett enklare sätt. Tänk dig ett stup där människor faller ner – en efter en. Filantropi är att ta hand om de som ligger skadade på marken. Politik är att sätta upp ett räcke.

Problemet är inte att MacKenzie Scott hjälper de som skadats. Problemet är att människor fortsätter att falla – ofta just på grund av att de superrikas förmögenheterna växer.

I Sverige närmar vi oss den amerikanska situationen – där vi måste förlita oss på att miljardärerna ska kliva fram och “rädda” fattiga människor.

När MacKenzie Scott donerar 70 miljoner dollar till människor som inte har råd att äta sig mätta fylls mitt bröst inte med värme. Jag ser ett samhälle där demokrati långsamt ersätts med filantropi – där människors rätt till mat, vård och trygghet blir beroende av generositet.

Ett samhälle kan inte byggas på tacksamhet inför de rika. Det ska byggas på rättigheter. När människor måste förlita sig på en miljardärs goda vilja för att få mat på bordet är det inte ett tecken på mänsklig generositet. Det är ett tecken på ett politiskt misslyckande.

Efter två år av insamling via Fredsloppet är det snart dags, i sommar ska ett kubanskt ungdomslag för första gången delta i Gothia Cup, världens största fotbollsturnering för ungdomar.

– Vi har jobbat hela vintern och våren på att omsätta de här insamlade medlen i att få hit laget. Vår inställning har varit att det inte ska finnas ett enda telefonsamtal som inte ringts eller ett enda mejl eller sms som inte skickats, säger Henrik Källén från Proletären FF:s styrelse.

Bakgrunden till insamlingen och PFF:s ansträngningar är att klubben under 10 år haft en stående inbjudan från Gothia Cup-ledningen att få ett kubanskt lag till turneringen.

– Det här är något som vi alltså jobbat på i de 10 åren, men det krävs en hel del praktiskt och inte minst ekonomiskt för att få ihop det.

Henrik Källén sitter i styrelsen för Proletären FF. Foto: Proletären

Nu är flygbiljetterna köpta och allt pekar på att det kubanska ungdomslaget Leones del Caribe, Lejonen från Karibien, sammansatt av ungdomar från flera olika klubbar i Kuba, ska spela i både Gothia Cup och Norway Cup i sommar. Med en vecka träningsläger i Göteborg däremellan.

Men det finns såklart alltid ett visst mått av osäkerhet.

– Det har blivit betydligt svårare nu under våren, med USA:s attack på Venezuela och ökade aggression och krigshot mot Kuba. Nu är det brist på flygtrafik till Kuba överhuvudtaget, det är inte bara att biljetterna har blivit dyrare, säger Henrik Källén.

– Det här ökade kostnaderna för biljetterna innebär att vi behövt öppna en extra stödinsamling för att få hit dem. Det är en avvägning, för vi hade såklart kunnat säga att det inte skulle vara möjligt i år för det är för dyrt, men vår tilltro till solidariteten med Kuba här i Sverige gör att vi tror att vi kan, fortsätter han.

– Vi tror mer på idrottsutbyte än på USA:s hot om krigshandlingar.

Bidra till Proletären FF:s stödinsamling.

Det är just solidariteten som det hela handlar om. 

– Det finns en stark önskan från den kubanska idrotten och fotbollen om idrottsligt utbyte, men de har inte råd att själva skicka hit ett lag för Gothia Cup, säger Henrik Källén och fortsätter:

– De senaste årens utveckling gör det extra viktigt att visa symboliskt att de har vänner runt om i världen och då är det extra viktigt att de får delta i världens största fotbollsturnering för ungdomar, som samlar lag från hela världen. De senaste åren har vi till exempel tagit emot ett palestinskt ungdomslag från Västbanken. Det fyller ett behov.

Han berättar att det skulle betyda mycket för kubansk fotboll, som gått framåt de senaste decennierna, samt för Kuba och dess invånare att visa att de är en del av den globala idrottsgemenskapen.

– Jag ser själv hur oerhört viktigt det här deltagandet är för många ungdomar och jag minns själv från min ungdom att det var de häftigaste veckorna och då reste man bara från Lysekil till Göteborg. Jag kan inte föreställa mig hur det är om man kommer hit från Tulkarem på Västbanken eller Santiago de Cuba.

Stöd PFF:s insamling!Skänk valfritt belopp via swish 123-533 33 64 eller PG 947581-5 märk betalningen ”Kuba Gothia”.

På Sweden Rocks andra dag gjorde den vänsterpolitiskt anstrukna rockstjärnan Tom Morello sin debut på festivalen med kompbandet Freedom Fighter Orchestra

I presentationen av den gamle Rage Against The Machine-legendaren berättas att Morello har pluggat statsvetenskap och tänkt bli politiker, och ställer retoriskt frågan till publiken: ”hellre politiker eller rockstjärna?”

Men tänk om man kan göra både och på samma gång? Det är i alla fall Tom Morello genom sina otaliga musikarrangemang gjort genom åren. På så sätt att Morello gjort mer för vänsterpolitik genom musiken än vad han kunnat göra som amerikansk politiker.

Politiken genomsyrar Morellos fantastiska och innovativa gitarrspelande. Med låtar som Soldier in the Army of Love, Hold the line och Bruce Springsteens The Ghost of Tom Joad, lyckas Tom göra hundratals, om inte tusentals åskådare, lite mer medvetna.

Det är svårt att inte ryckas med. På bandtröjorna står det ”Destroy Fascism World Tour”, i publiken vajar en Venezuelaflagga och Morello samlar publiken i en ”antifascistisk jordbävning”. Och det är något speciellt och fint, när Morello kör sitt ikoniska tandspel och samtidigt visar upp en en skylt på undersidan av gitarren där det står ”Ner med fascismen”. Och detta i Jimmie Åkessons hemkommun tillika Sverigedemokraternas högborg.

Foto: Andreas Köhler

Trots sina 62 år visar Tom Morello inte några tecken på att sakta ner tempot och tona ner sin rebelliska sida. Tvärtom. I de två Rage Against The Machine-medleys vi bjuds på visar Morello fortsatt samma energi som det band som på riktigt kickade igång hans musikkarriär. Eller som, enligt en av hans många anekdoter, någon sa om deras musik: ”It makes me feel angry!”.

Och idag när högerkrafterna fortsätter stryka fram, så behövs Morellos musik mer än någonsin. Och vi behöver bli argare!

På Sweden Rocks andra dag gjorde den vänsterpolitiskt anstrukna rockstjärnan Tom Morello sin debut på festivalen med kompbandet Freedom Orchestra.

I presentationen av den gamle Rage Against The Machine-legendaren berättas att Morello har pluggat statsvetenskap och tänkt bli politiker, och ställer retoriskt frågan till publiken: ”hellre politiker eller rockstjärna?”

Men tänk om man kan göra både och på samma gång? Det är i alla fall Tom Morello genom sina otaliga musikarrangemang gjort genom åren. På så sätt att Morello gjort mer för vänsterpolitik genom musiken än vad han kunnat göra som amerikansk politiker.

Politiken genomsyrar Morellos fantastiska och innovativa gitarrspelande. Med låtar som Soldier in the Army of Love, Hold the line och Dylanklassikern The Ghost of Tom Joad, lyckas Tom göra hundratals, om inte tusentals åskådare, lite mer medvetna.

Det är svårt att inte ryckas med. På bandtröjorna står det ”Destroy Fascism World Tour”, i publiken vajar en Venezuelaflagga och Morello samlar publiken i en ”antifascistisk jordbävning”. Och det är något speciellt och fint, när Morello kör sitt ikoniska tandspel och samtidigt visar upp en en skylt på undersidan av gitarren där det står ”Ner med fascismen”. Och detta i Jimmie Åkessons hemkommun tillika Sverigedemokraternas högborg.

Foto: Andreas Köhler

Trots sina 62 år visar Tom Morello inte några tecken på att sakta ner tempot och tona ner sin rebelliska sida. Tvärtom. I de två Rage Against The Machine-medleys vi bjuds på visar Morello fortsatt samma energi som det band som på riktigt kickade igång hans musikkarriär. Eller som, enligt en av hans många anekdoter, någon sa om deras musik: ”It makes me feel angry!”.

Och idag när högerkrafterna fortsätter stryka fram, så behövs Morellos musik mer än någonsin. Och vi behöver bli argare!

SJF:s ordförande Ulrika Hyllert anser att SVT:s beslut att låta högerextremisten Nick Alinia vara en del av panelen i underhållningsprogrammet Invandrare för svenskar är både provocerande och dumt.

– Jag trodde först att det var ett skämt. Det är ofattbart hur man kan bjuda in honom till ett underhållningsprogram…. han är känd i mediebranschen och på andra håll för att han trakasserar och förföljer journalister och hbtq-personer. Han använder sin videoaktivism på ett väldigt obehagligt sätt, säger Hyllert till förbundets tidning Journalisten.

Också skyddsombudet på SVT invänder mot Alinias medverkan, och två av de andra deltagarna har hoppat av.

Hyllert vill själv inte sätta någon politisk etikett på Alinia.

– Men utifrån hur han uttrycker sig drar många slutsatsen att han är högerextrem, och spelar i händerna på högerextrema och nynazister. [Han] ska kunna använda sin yttrandefrihet, bli intervjuad i medier till exempel. Men inte vara gäst i ett underhållningsprogram.

I samarbete med andra högerextremister, sionister och nazister som Roger Sahlström och Christian Peterson har Alinia gjort sig känd för att just nu särskilt förfölja och hänga ut palestinaaktivister. I en krönika nyligen konstaterade Proletärens chefredaktör August Eliasson att Alinia är bland dem som tjänar pengar på att ”’granska’, förfölja och provocera bland annat Palestinaaktivister eller vänsterpersoner och tack vare en lång trollsvans av SD-följare får deras videoklipp ofta hundratusentals visningar, vilket ger reklamintäkter eller swish-pengar”.

Journalistfacket trycker särskilt hårt på det hot Alinia utgör mot legitima journalister:

– Det här blir ett legitimerande av en person som uttrycker sig högerextremt och beter sig väldigt problematiskt mot journalister och andra grupper i samhället. På svenska redaktioner finns en daglig diskussion kring hur man hanterar konfrontationer av Nick Alinia och Christian Peterson – som är säkerhetsrisker. Det är tyvärr en ny typ av arbetsmiljöfråga, säger Ulrika Hyllert.

Ur Kort & gott, Proletären nr 23, 2026.

Så kan man beskriva Silvia. Nu i juni är det 50 år sedan hon blev drottning, genom att gifta sig med Carl XVI Gustaf, som i sin tur blivit kung och statschef i Sverige genom att vara den snabbaste spermien i prins Gustaf Adolfs pung.

Särskilt patriotiska är vi inte när det kommer till film. Här härskar den amerikanska kulturimperialismen ostört. Av de tio mest sedda biofilmerna och tio mest streamade på Netflix just nu är bara en svensk… och utspelar sig i Frankrike (Je m’apelle Agneta ligger fyra på Netflixlistan vecka 22). Samtliga övriga filmer är från USA, med en handfull samproduktioner mellan amerikanska bolag och kanadensiska eller australiska diton.

Quisling-demokraterna

Nationalister är ofta dåliga på att vara just nationalister. Särskilt när det kommer till en grundläggande grej – att inte sälja ut sitt land till främmande intressen. Ibland räcker det med 2-3 bjudluncher från krigslobbyn för att få dem att rucka på ”principerna”.

Ta bara Sverigedemokraterna. De är duktiga på att hat-trolla på nätet, men desto sämre att stå upp för Svea Rikes självständighet.

Först sade de ja till att slänga in oss i Nato. En 180-graderssväng av partiet som sade sig måna om alliansfriheten. 

Sedan röstade de ja till DCA-avtalet med USA, vilket i praktiken säljer ut den svenska militära infrastrukturen till Washington. Smart att ge världens mest krigiska land fritt tillträde till våra militärbaser…

Och i år öppnade SD för att placera kärnvapen på svensk mark (även utanför krigstid), vilket gör oss till mål i händelse av kärnvapenkrig. 

Både fly och illa fäkta

Det är svårt att föreställa sig att Liberalerna haft ännu mer korkade partiledare än Tidötidens Johan Pehrson och Simona Mohamsson – men det har de! Kort & Gott-redaktionen minns Nyamko Sabuni, som begick politiskt självmord då hon (mitt under krigshysterin våren 2022) sade att hon vid händelse av krig i Sverige… skulle fly till Norge. Aj, aj. Så får man inte säga Nyamko – här ska alla strida och dö, fattar du väl! Att som representant för ett av de stridspittigaste partierna säga att man vill fly landet… nej, det passar sig inte.

Men Sabuni avslöjade på sätt och vis överhetens hyckleri. Att ”leva och dö i Norden” gäller inte de rika ”patrioter” som sticker utomlands med stålarna så fort det börjar ryktas om en halv procents skattehöjning, eller de politiker som gärna propsar för väpnat våld men pissar ner sig om kriget kommer för nära. 

Grattis bossen!

Slutligen vill Kort & gott-redaktionen önska grattis till August Eliasson, denna tidnings chefredaktör, som fyller 40 år på självaste nationaldagen. 

Kommunal förhandlar just nu i 122 kommuner om att få bort minutstyrningen, ett system som innebär att vård- och omsorgsinsatserna i hemtjänsten styrs av strikta tidsgränser.

– [På 1980-talet] hade man kanske fyra vårdtagare på en dag. Nu ska man ibland hinna med 23 på en dag, säger undersköterskan Birgit Ångström till Kommunalarbetaren (27 maj). I fjol visade en rapport från Socialstyrelsen att hemtjänstpersonalens handlingsutrymme är litet i många kommuner, men att det finns stora skillnader mellan hur kommunerna väljer att styra – och att det påverkar både kvalitet och arbetsmiljö. Rapporten visade också att brukarna generellt sett är mer nöjda när de tillsammans med personalen har större möjlighet att påverka vad som ska göras och vid vilka tider. 

Prefabbyggarna i Mälardalen, ett byggföretag baserat i Örebro, har genom oaktsamhet begått arbetsmiljöbrott och ska betala en företagsbot på 750.000 kronor, enligt ett strafföreläggande.

I samband med ett sprängningsarbete i Solna 2023 rasade en balk ner från nio meters höjd och träffade en arbetare från en inhyrd underentreprenör. Arbetaren fick livshotande skador och har kvarstående men från olyckan, som gör att personen idag har svårt att klara av vardagen.

”Då det på arbetsstället utfördes arbete med tunga maskiner och fordon samt sprängningsarbete var det av särskild vikt att tillse att traversbalkarna var förankrade i betongpelarna. Hade ovan angivna åtgärder vidtagits hade olyckan med hög grad av sannolikhet kunnat undvikas”, skriver Åklagarmyndigheten i sitt strafföreläggandet.

När bogserfartyget Ron Jeremy förliste utanför Piteå i juni 2025 omkom en besättningsman. Nu pekar Statens haverikommission ut brister hos rederiet bakom transporten.

Fartyget hade anlitats av skogsägarbolaget Norra Skog för att transportera timmer från Hindersön till Munksund utanför Piteå. För uppdraget användes det 95 år gamla bogserfartyget Ron Jeremy och pråmen Oskar.

Enligt haverikommissionen hade området kring lastplatsen vid Hindersön bristfälliga sjömätningar. Den sista delen av färdvägen gick genom grunt vatten där Norra Skog låtit en lokal entreprenör göra egna mätningar och markerat en tillfällig led med plastdunkar.

Sex timmar efter avgång upptäckte besättningen att fartyget fått slagsida. Kort därefter kantrade båten och sjönk. Tre av de fyra sjömännen ombord räddades, medan en däcksman senare hittades död i vraket.

Haverikommissionen bedömer att den direkta orsaken till förlisningen var att vatten trängde in i en vattentät sektion – förmodligen genom en mindre skada på skrovet. Eftersom larmet i utrymmet inte fungerade upptäcktes inte vatteninträngningen i tid.

Rapporten riktar också kritik mot rederiet T Ekstrand Sjötjänst AB. Besättningen hade begränsade kunskaper om fartygets tekniska system och hade inte genomfört några evakueringsövningar sedan de mönstrat på. Haverikommissionen rekommenderar därför rederiet att stärka utbildningen kring fartygens utrustning och agerande i nödsituationer.

Den 6 juni firar vi nationaldagen. Eller tja… det är väl ingen som firar den direkt. Kungen och Silvia står på slottsbalkongen och vinkar till turisterna, det sätts upp solblekta flaggor på några husvagnar, Sverige-demokraterna lägger upp en Facebookhälsning och alla som glömt att handla starköl och Barone Rosso-boxar svär över att Systembolaget har stängt.

Alla vet ju att Midsommarafton är vår riktiga nationaldag. Det har till och med skrivits (misslyckade) riksdagsmotioner om att göra det officiellt. Men några Sverigedängor kan man i alla fall unna sig på nationaldagen. Här är fem låtar om Sverige som vi gillar:

5. Ulf Lundell – Folket bygger landet

Du kanske tror att det är experterna

Du kanske tror att det är direktörerna

Men det är folket som bygger landet

Öppna landskap kanske är Uffes kändaste ”Sverigelåt”. Men Folket… är politiskt bättre – och svängigare. Riktigt härlig gubbrockdänga som får en att tänka på när Brecht frågade vilka det var som släpat klippblocken till alla monument som kungarna hade ”byggt”. 

4. Alf Robertson – Mitt land

En kärleksförklaring till vårt avlånga land och det tidigare nämnda folk som bygger det. Göteborgssonen Robertson, den svenska countryns koryfé, pratsjunger om att han är ”en kran i Göteborgs frihamn”, en ”badande unge på sommarlovet”, ”lördagskvällsdansen i Åmåls Folkets Hus”, ”stämpeluret hos Asea i Västerås” och allt som är både fint, folkligt och ibland lite bitterljuvt med Sverige, ett land man trots allt älskar.  

3. David Ritschard – Sverigerocken

Och trean kommer från Södermalms svar på Robertson. David Ritschard, som turnerat mycket och sett det mesta av Sverige, bjuder på en kulturell referenskavalkad om Clock i Huddinge centrum, Dragon Gate i Älvkarleby och att han vill ”spela sänka skepp” med Amaltheabombaren (och Proletärenläsaren) Anton Nilsson. 

Ritschard frågar, i en blinkning till Lena Andersson, om det är konstigt att längta bort ibland:

Jag svarar nej men reserverar mig

För trots allt så älskar jag mitt land

2. Euskefeurat – Det är hit man kommer när man kommer hem

En norrbottnisk nationalhymn. Lite sentimental, men som Ronny Eriksson, frontman och frejdig socialist, sade till Norrbottens-Kuriren:

– Det är väl styrkan. Nu har det blivit så fult med sentiment, allt ska vara så framåtsträvande, hippt och ballt.

Den fest som Det är hit man kommer… inte spelas på är en fest som jag inte vill bli bjuden till.

1. GES – När vi gräver guld i USA

Sveriges inofficiella nationalsång. Den gamla kampdängan från VM-sommaren 1994 fick nytt liv efter att Sverige, mot alla odds, kvalificerade sig till Trumps fotbolls-VM. Faktum är att det var en av vårens mest streamade svenska låtar (!). 

Amanda Jenssen framförde en gåshudsframkallande version på engelska 2014, men det är originalet som får oss att gråta och längta tillbaka till en tid då vi fortfarande hade fungerande skola, post och järnväg – och var tredje bäst i världen på fotboll.