Tornevall Networks

Enlight Renewable Energy, ett av Israels största företag inom förnybar energi, har dussintals batteri-, sol-, och vindkraftsparker i de ockuperade Golanhöjderna och i Palestina. Deras anläggningar förser den israeliska industrin, hushåll och illegala bosättningar med el, samtidigt som de exploaterar palestinsk och syrisk mark för resurser, undergräver Palestinas utveckling och cementerar den israeliska koloniseringen.

Enlight har de senaste åren slagit sig in på den svenska vindkraftsmarknaden och äger två landbaserade vindparker i norra och mellersta Sverige: Björnberget i Ånge kommun i Västernorrland och Målarberget (även kallat Picasso) som sträcker sig över kommungränsen mellan Avesta och Norberg.

Björnberget består av 60 Siemens-vindkraftverk och är Sveriges fjärde största vindkraftspark. Den har en kapacitet på 372 megawatt och generar tillräckligt med ström för 300.000 hushåll. Parken stod klar 2023 och samägs av Enlight och det tyska förvaltningsbolaget Prime Capital.

När Björnberget började byggas 2021 var det en av de största landbaserade vindkraftsparkerna i Europa.

Målarberget med sina 27 vindkraftverk har en total effekt på 116 megawatt och generar ström för 70.000 hushåll. Elen som produceras distribueras ut på Vattenfalls regionnät och används främst i Dalarna och Västmanland. Vindkraftsparken sattes i drift förra året.

Utöver de svenska anläggningarna äger Enlight Renewable Energy även batteri-, sol- och vindkraftsparker i USA, Spanien, Italien, Ungern, Irland och på Balkanhalvön. Företaget grundades 2008 och är börsnoterat i Tel Aviv.

På deras hemsida ståtar Enlight med sin ledande roll i utvecklingen av förnybar energi och hur de banar väg för energiomställningen mot noll nettoutsläpp världen över. De beskriver utförligt åtgärder de tar för att skydda fåglar och fladdermöss på sina vindkraftsparker på ockuperad mark.

Ingenstans omnämns de 130.000 syriska invånarna i Golanhöjderna som tvingades fly på grund av den israeliska ockupationen 1967, eller den palestinska ursprungsbefolkningen, vars fördrivning och etniska rensning är en nödvändighet för Enlight och en förutsättning för Israels så kallade gröna omställning.

Enlight Renewable Energy har länge samarbetat med den israeliska armén IDF. Företaget har åtta solparker i Negevöknen och bedriver flera projekt i det ockuperade Västbanken. Deras anläggningar som omringar Gazaremsan förser bland annat de israeliska bosättningarna Yesha och Re’im med ström, bosättningar som är byggda på tidigare palestinska samhällen.

Flera av anläggningarna runt Gazaremsan färdigställdes efter 7 oktober 2023.

En stor del av Enlights verksamhet är koncentrerad till Golanhöjderna. Som till exempel Genesis Wind, det största projektet inom förnybar energi i Israel. Vindkraftsparken som sattes i drift 2023 ägs av Enlight genom dotterbolaget Ruach Beresheet och upprättades genom ett samarbete med ett tiotal israeliska bosättningar, som är delägare i projektet. Parken består av 39 vindturbiner.

Proletären har pratat med företaget RES, som sköter driften av vindkraftsparken på Björnberget. De vill inte kommentera parkens israeliska ägare.

– Jag kan inte svara på något vad gäller Enlight, eller Prime Capital som också är med och äger parken, säger Marcus Dunér, presstalesperson för RES i Sverige.

Du har inte möjlighet att överhuvudtaget kommentera Enlight, som har batteri-, sol-, och vindkraftsparker på ockuperade områden i Palestina och Syrien?

– Nej, jag har ingen aning om det.

Har det förts interna diskussioner bland de som jobbar hos er om Enlight? Har det inkommit några klagomål?

– Nej det har det inte. Vi har ett uppdrag mot Björnberget Vindkraft AB som är ett svenskt bolag, säger Marcus Dunér.

Björnberget Vindkraft AB ägs till 51 procent av Enlight genom en filial i Ungern. Vindparken i Målarberget ägs av till 74 procent av en annan av Enlights filialer, också i Ungern. Domenico Catalano, bosatt i Italien, jobbar för Enlight och är ordförande för båda bolagen som äger de svenska vindkraftparkerna.

Proletären har sökt Avesta och Ånge kommun för en kommentar, inklusive Stiven Wiklund (S), ordförande i kommunfullmäktige i Ånge, och Blerta Krenzi (S), ordförande i kommunstyrelsen i Avesta.

Jag fick privilegiet att delta vid Psykologförbundets kongress i mitten av maj som kongressombud. Förutom att driva på för ett minskat individfokus inom professionen valde jag att fokusera på folkmordet i Palestina och på de motioner om en bojkott av Israel som skickats in till kongressen.

När kriget mellan Ryssland och Ukraina bröt ut tog röstade förbundsordförande Kristina Taylor för en uteslutning av det ryska psykologförbundet inom det europeiska samarbetet. Men när det gäller Israels etniska rensning vill förbundsstyrelsen nu avstå från att uttala sig, och yrkade avslag på motionerna. Styrelsen hänvisade till att det fanns riktlinjer som innebär att Psykologförbundet ska förhålla sig restriktivt och endast uttala sig när det berör psykologers kärnuppdrag.

De tre motionerna om Palestina hade skickats in av Psykologer för Palestina. Två handlade om att tillsätta en redaktionsgrupp som skulle få i uppgift att skriva ett uttalande som fördömer Israels folkmord samt att verka för en akademisk bojkott av Israel.

Efter en debatt röstades yrkandena ner av ombuden, cirka 20 mot 40. Samtidigt var applåderna betydligt fler än 20 när jag själv hållit mitt eget framställande till stöd för motionerna.

De huvudsakliga invändningarna var dels farhågan om att skapa ett ohållbart prejudikat gällande förbundets verksamhet, och dels att ett ställningstagande riskerade att splittra förbundet. Rädslan var att om man tar ställning kring en konflikt, så riskerar förbundet att behöva ta ställning kring alla konflikter.

Argumentet bygger på att alla konflikter behandlas som principiellt likvärdiga och där särskiljande element ignoreras. Det osynliggör att många instanser anser att Israels krig utgör ett folkmord och därför måste ses som kvalitativt annorlunda än många andra konflikter.

Det andra argumentet om att riskera splittring inom förbundet är ett sätt att kategorisera ett icke-ställningstagande som opolitiskt. Men inte heller ett icke-handlande sker i ett politiskt vakuum. Dilemmat handlar om ifall viljan att undvika konflikt ska styra agerandet.

Ur ett strukturellt perspektiv framstår det som att palestiniers lidande kräver ett högre bevisvärde för att erkännas som universellt mänskligt. När ukrainska civila drabbades fanns en omedelbar identifiering, en självklarhet i att detta angick ”oss”. Men när palestinier utsätts för massdöd, svält och fördrivning uppstår plötsligt krav på återhållsamhet och neutralitet.

Frågan är vilka människor som räknas in i den moraliska gemenskapen och vilka som istället först måste passera genom lager av geopolitik och institutionellt obehag innan deras mänsklighet erkänns. Vilka medlemmars obehag väger tyngst? Och vilka medlemmar förväntas leva med att deras erfarenheter och sorg betraktas som för politiska för att kunna erkännas? Så rasifieras frågan.

Hur kommer det då sig att styrelsen inte ens kunde uttala sig om Israels brott när det ryska psykologförbundet samtidigt uteslöts på grund av Rysslands invasion av Ukraina? Har försök gjorts att reparera relationen till det ryska förbundet, nu när förbundet plötsligt skulle vara restriktivt med internationella ställningstaganden?

Frågorna var många. Ju mer tid jag spenderade på kongressen och ju fler jag talade med från styrelsen, desto mer förvirrad blev jag. Mitt intryck var att det fanns en stor önskan om konsensus och att misstro misstänkliggjordes.

Samtidigt mötte jag också meningsfränder, människor som tackade mig för att jag tillsammans med motionärerna, som tyvärr inte var på plats, tog strid för palestiniernas sak. Under middagen hade jag ett samtal med ett ombud från Göteborg om den mänskliga oviljan att agera när ingen annan agerar. Det stärkte min övertygelse om att fler än man tror faktiskt vill, även den som först förefaller reserverad.

Människor behöver bara en strimma hopp ibland. Något litet som går emot allt det negativa. Men det behövs också de som vågar släppa fokus på vad andra eventuellt tänker, och organisationer som vågar gå före och ta ställning när andra tvekar.

Därför blev jag glad när Byggnads medlemmar i helgen röstade för att bojkotta Israel. Jag hoppas att det blir en tankeställare för styrelsen i Psykologförbundet.

Svea hovrätt har beslutat att ta upp överklagandet från Robert Lilja, som i april dömdes till 30 dagsböter för att ha anordnat en demonstration utan tillstånd på Gustav Adolfs torg i Stockholm.

Demonstrationen genomfördes den 6 januari som en protest mot USA kidnappning av Venezuelas president Nicolás Maduro tre dagar tidigare. Arrangörerna, Kommunistiska Partiet, hade kontaktat polisen den 4 januari men kunde inte få tillstånd på så kort varsel.

Tingsrätten menade att det stod klart att Robert Lilja var anordnare av demonstrationen och att sammankomsten genomfördes utan tillstånd, som krävs enligt ordningslagen. Han dömdes därför till 30 dagsböter om 620 kronor vardera.

Nu har Svea hovrätt meddelat att de kommer ge prövningstillstånd i målet. I ett föreläggande till parterna meddelar hovrätten att de överväger att avgöra målet utan huvudförhandling och ger samtidigt parterna möjlighet att slutföra sin talan skriftligt.

Robert Lilja menar att målet rör större frågor än bara hans egen dom.

– Enligt min advokat finns det två möjliga förklaringar till att hovrätten valt att ta upp målet. Antingen handlar det om någon teknisk fråga kring tingsrättens handläggning eller så ser hovrätten ett värde i att pröva hur demonstrationsfriheten ska vägas mot ordningslagens krav på tillstånd.

Robert Lilja berättar att han kontaktade polisen innan demonstrationen genomfördes.

– Vi ringde polisen och informerade att vi skulle genomföra mötet. Syftet med lagen är ju att polisen ska kunna säkerställa att den allmänna ordningen inte störs. Det gjorde vi allt vi kunde för att hjälpa till med.

Han anser att en fällande dom riskerar att få konsekvenser för möjligheten att genomföra spontana demonstrationer.

– Ibland går det inte att ha en så pass lång framförhållning att man hinner söka tillstånd och invänta besked. Om domen står fast innebär det en ganska stark begränsning av yttrande- och demonstrationsfriheten.

Samtidigt är han försiktigt inställd till sina chanser i hovrätten.

– Jag är ganska pessimistisk. Jag tror tyvärr inte att de kommer att ändra något. Min advokat är inte heller särskilt positiv, trots att hovrätten har beviljat prövningstillstånd.

Åklagaren motsätter sig att tingsrättens dom ändras och har meddelat hovrätten att målet enligt hennes uppfattning kan avgöras utan huvudförhandling.

SD-ledaren Jimmie Åkesson har tidigare öppnat för att sexbrottslingar ska kunna hängas ut offentligt. Vilket Proletären gör nu: under den nu pågående mandatperioden var Kent Sundström en av Sverigedemokraternas starka män i Sundsvall.

Inte längre. Nyligen dömdes den 61-årige datateknikern Sundström, ledamot av kultur- och fritidsnämnden i Sundsvall, till 2000 kronor i böter för förargelseväckande beteende. I närheten när Sundström började onanera gömd bakom ett elskåp, fanns tre kvinnor och en grupp lekande barn. Kvinnorna polisanmälde SD-politikern.

Sundström själv hävdade att han ”stretchade”. Det trodde rätten inte på. Ur domen: ”Kent Sundström [har] begått gärningen och att det är visat att detta skedde på en gata i ett bostadsområde i dagsljus så kan tingsrätten inte komma fram till något annat än att det skett med uppsåt. Särskilt då det agerande som läggs Kent Sundström till last är ett sådant agerande som vanligtvis sker på en privat plats, så som i hemmet, utan åskådare”.

Det finns ingen bestämd straffsats för förargelseväckande beteende, men det kostar 800 kronor att urinera offentligt och 1000 att störa med högljudd musik. Att onanera offentligt kostar numera 2000 kronor.

Kent Sundström är inte den ende SD-politikern som dömts för sexualrelaterade brott. Proletären uppmärksammade nyligen att Bo Heijl, SD-topp i Skaraborg, dömts till tre och ett halvt års fängelse för våldtäkter och sexuellt ofredande. Åklagaren har nu överklagat domen och anser att Heijl ska dömas för ytterligare en våldtäkt.

Bland andra fall med SD-politiker inblandade i sexbrott märks händelserna 2017 då riksdagsledamoten Hanna Wigh (SD) anklagade en partikollega för våldtäkt. 2021 fälldes SD:s ledande EU-politiker Peter Lundgren för sexuellt ofredande. 2020 dömdes en av SD:s kommunpolitiker i Västsverige för fyra fall av sexuellt ofredande. Straffet blev villkorlig dom och 120 dagsböter.

Redan under helgen verkade de pågående samtalen mellan USA och Iran för att förlänga vapenvilan mellan länderna hänga på en skör tråd, då USA åter bombade mål i Iran och Irans revolutionsgarde meddelade att man attackerat en amerikansk militärbas i regionen.

Men det var Israels upptrappade attacker i Libanon som fick ledningen i Teheran att dra i handbromsen, och deklarera att förhandlingarna skulle avbrytas.

– Vi insisterar på att en vapenvila i Libanon är en grundförutsättning för ett avtal om ett krigsslut, sade Esmaeil Baqaei, talesperson för det iranska utrikesdepartementet, på måndagen.

Det ledde till en hektisk dag för USA:s Mellanösterndiplomater, och även för president Trump själv, enligt hans skriverier på Truth Social.

Trumps första svar var dock karakteristiskt, och uppenbart långt från sanningen. 

– Jag kunde inte bry mig mindre, påstod USA:s president när CNBC frågade om utspelet från Teheran, och att Iran också sagt att man var på väg att åter helt stänga Hormuzsundet för oljetrafik på grund av Israels härjningar.  

Trump sade i samma intervju att han i vilket fall tyckte att förhandlingarna ”börjat bli väldigt tråkiga”.

Men uppenbarligen ändå inte tråkigare än att han inte tyckte det kunde vara värt att ringa upp Israels premiärminister Benjamin Netanyahu och ”fråga vad som händer med Libanon”, som han uttryckte det till CNBC.

Netanyahu hade på förmiddagen deklarerat att Israels militär IDF åter skulle bomba Beirut, efter att de senaste veckorna tagit sig allt djupare in i södra Libanon. IDF hade också utfärdat evakueringsorder till de boende i Beiruts södra förorter, där stödet till den libanesiska motståndsrörelsen Hizbollah är stort.

Men efter att Trump pratat med Netanyahu – och enligt CNN behövt använda kraftuttryck för att få den israeliske premiärministern att förstå att han inte hade lov att äventyra USA:s förhandlingar med Iran – avbröts attacken. Även om Netanyahu efteråt insisterade på att Israel kommer att fortsätta sina operationer i södra Libanon, och har dödat minst fyra personer bara på tisdagsmorgonen.

Trump skrev på Truth Social att han haft ”ett mycket produktivt samtal” med Netanyahu, och även ”ett mycket bra samtal med Hizbollah”. Enligt presidenten hade den libanesiska milisen gått med på att sluta attackera Israel om de slutar attackera Libanon.

Det bekräftades kort därefter av Libanons ambassad i Washington, som skriver att fortsatta förhandlingar ska hållas under veckan för att använda förslaget som utgår från Beirut till att omfatta hela Libanon.

Det finns redan en gällande vapenvila sedan den 8 april, som Israel bryter mot dagligen. Frankrike har också fördömt Israels invasion av södra Libanon.

– Inget kan rättfärdiga Israels fortsatta militära operationer i Libanon och dess allt djupare ockupation av libanesiskt territorium, sade Frankrikes utrikesminister Jean-Noël Barrot i helgen.

Netanyahu är samtidigt under press på hemmaplan att slå ännu hårdare mot Libanon som svar på Hizbollahs framgångsrika försvar mot ockupationsstyrkorna.

Hans minister för inrikes säkerhet, Itamar Ben-Gvir, skrev på X att Netanyahu sagt att ”en stark premiärminister säger ’ja’ till USA:s president när det är möjligt, och ’nej’ när det är nödvändigt. Det här är tiden för att säga ’nej’ till vår vän president Trump”.

Den legendariske skönångaren Frank Sinatra (1915-1998) var benhård sionist – och stödde sionistiska terrorgrupper med stora summor pengar. Åtminstone om man får tro hans dotter Nancy, som stolt berättade om sin fars Israelkopplingar på X.

Enligt henne smugglade fadern omkring en miljon dollar i kontanter för vapen åt en judisk paramilitär grupp i Palestina – mitt under sionisternas etniska rensning av Palestina 1948.

Pengarna gick till Haganah, den ledande underjordiska sionistiska milisen i det brittiska mandatområdet Palestina, och föregångare till den moderna israeliska krigsmakten IDF.

Haganah kopplades till flera terroristdåd, inklusive sänkningen av SS Patrial 1940, enbåt i hamnen i Haifa som innehöll 1 800 judiska flyktingar som de brittiska myndigheterna ville deportera till Mauritius.

Haganah hade för avsikt att immobilisera båten och stoppa deportationerna, men dödade istället 267 personer och skadade ytterligare 172.

Men framför allt var gruppen ledande i fördrivningen av det palestinska folket. De belägrade palestinska byar, brände ner bostadshus och jordbruksmark.

Nancy Sinatra delade sin story på självaste Nakba-dagen den 15 maj. Det är den dag då palestinier uppmärksammar den stora etniska rensningen som låg till grund för Israels bildande.

Men hon har skrivit om det tidigare – 2023 beskrev hon sioniststödet och pengasmugglingen som sin fars ”tappraste och mest heroiska ögonblick”

”Fan, tack för att du påminde världen om att din pappa var en folkmordsivrig skitstövel som hjälpte till med den etniska rensningen av palestinier.” Den palestinsk-amerikanske poeten Remi Kanazis svar på Nancy Sinatras familjestory. Skärmdump: X

Frank Sinatra var känd under hela sin karriär som en passionerad anhängare av den sionistiska saken. Han besökte Israel för första gången 1962 och genomförde sju konserter, däribland en för IDF-soldater.

Enligt Eliot Weismans Sinatrabiografi The Way it Was (2018) fick sångaren en guld-Uzi (ökänd israelisk kulsprutepistol) i present av Golda Meir, Israels premiärminister 1969-1974, känd för sitt ”det finns inga palestinier”-uttalande. Uzin följde med Sinatra på alla hans resor, varav en av de sista gjordes till Israel i samband med hans 80-årsdag 1995. 

Det halländska skoföretaget Vagabond Shoemakers har beviljats garanti från Exportkreditnämnden för försäljning av varor till Israel. Enligt garantivillkoren kan staten ersätta företaget med upp till 95 procent av 1.800.000 amerikanska dollar, om den israeliska kunden av någon anledning inte skulle betala.

Vagabond drivs sedan 2024 av en stiftelse som heter Vagabond Shoemakers Foundation. Företagsgrundarna skänkte företaget till stiftelsen i slutet av 2023, och när det annonserades skrev man att den förändrade ägarstrukturen innebär att ”avkastningen från Vagabond Shoemakers från och med nu kommer användas till forskning, utbildning och behövande i enlighet med stiftelsens stadgar.” Stiftelsens första år med donationer var 2025, och bland de största mottagarna fanns UNHCR och Läkare utan gränser.

Många välkomnade regeringens valfläsk om möjligheten för regionerna att låna pengar för att subventionera biljettpriserna i kollektivtrafiken – men inte Liberalernas ungdomsförbund (LUF), som menar att de 6,5 miljarderna istället borde gått till kriget i Ukraina. 

I sociala medier (27 maj) skriver LUF att regeringen hade kunnat skänka sju Jas-plan eller en miljon(!) drönare till den ukrainska försvarsmakten och beskyller Tidöpartierna, däribland sitt moderparti, för slöseri med skattepengar.

USA:s artistelit är inte Trump-anhängare. Flertalet av de artister som var tänkta som huvudnummer i serien av Freedom 250-konserter den 25 juni-10 juli, har hoppat av.

Country-stjärnan Martin McBride är en av dem. McBride vill inte uppträda på ett evenemang tänkt som en hyllning till president Trump:

– Jag har tillbringat hela min karriär med att sjunga sånger om riktiga människor med verkliga problem. Jag har välsignats med möjligheten att vara en röst för dem som har känt att de inte hade en. Det upprör mig mycket att alla fans som berörts av min musik kan känna att jag överger innebörden bakom de där låtarna. Så är inte fallet, säger Martina McBride i ett uttalande.

Soul- och funkgruppen The Commodores har också hoppat av:

”Vår musik har alltid varit vår röst och vi väljer att inte offentligt knyta an till något enskilt politiskt parti. Vi stöder alla amerikaners välfärd”, skrev gruppen på sociala medier.

Donald Trump, som tidigare hyllat artisterna som värdiga representanter för USA, och som personligen skulle inviga konsertturnén, tycker nu i ett inlägg på sin plattform Truth Social att artisterna är ”överbetalda” och att ”ingen vill höra dem”. Trump överväger att göra om konserterna för USA 250 år, till ett evenemang för hans Make America Great Again-rörelse (MAGA). Där ska han själv hyllas, skriver han på Truth Social, som ”den främsta attraktionen någonstans i världen”.

Av de nio artister som figurerar som dragplåster på affischen för evenemanget har sex nu sagt att de inte kommer att uppträda: McBride, Commodores, rapparen Young MC, Bret Michaels från glamrockbandet Poison, funkrockaren Morris Day och hans band Time samt flera musiker bakom bandet Milli Vanilli. Där kommer en av medlemmarna, Fab Morvan, att delta. Milli Vanilli hyllades under 1990-talet tills det avslöjades att frontmännen Morvan och Rob Pilatus inte alls sjungit på de låtar de hyllats för: den verklige sångaren Jodie Rocco vill inte uppträda för Trump. 

Byggnads är med sina över 100 000 medlemmar LO:s fjärde största förbund (efter Kommunal, IF Metall och Handels). En stor organisation, vars politik kan ge genomslag. Här är några motioner som behandlades på kongressen och kan påverka LO i stort, kommande avtalsrörelse och den politiska debatten. 

Förbundsstyrelsen

I dag får den som blir vald till ordförande i en av Byggnads tio regioner automatiskt en plats i förbundsstyrelsen. En ordning som utmanades av Byggnads Skåne, med en motion om att det istället ska vara kongressen som utser styrelseledamöter, utifrån kandidater som regionerna nominerar. En viktig demokratisk reform, menar förespråkarna – och något som kan röra om i pampgrytan. Förbundsstyrelsen var emot, men förlorade mot den skånska linjen med röstsiffran 85-68.

Kärnkraft

Kongressen röstade ja till att säga nej. Till kärnkraft, alltså. 

Förbundet kommer hädanefter säga nej utbyggd kärnkraft och till statliga bidrag för en kärnkraftsutbyggnad. Motionen om detta kom från Region Stockholm-Gotland ochröstades igenom med siffrorna 98-73.

Märket

Frågan om ”märket” har länge varit en het potatis. Många byggnadsarbetare menar att industrins märke håller tillbaka deras löner och gör att andra sätter gränsen för Byggnads krav. I den senaste avtalsrörelsen krävde bland annat Unga Byggare Väst lönelyft på 15 procent (långt mer än de 6,4 procent över 24 månader som avtalsrörelsen landade i).

Kongressen röstade efter en debatt nej till att lämna industrimärket. Däremot röstade den ja till en motion med krav på att förbundet ska verka för att lönebildningsmodellen reformeras ”i syfte att skapa en mer jämlik och rättvis fördelning av löneutrymmet”.

Sex timmars arbetsdag

Kongressen beslutade att Byggnads ska verka för att normalarbetstiden i Sverige sänks till sex timmar (med bibehållen lön). En seger för Söderströms och Wagners anhängare, som varit drivande i frågan.

Sänkt arbetstid är en av de hetaste fackliga frågorna just nu – speciellt inom välfärdsyrkena.