Log in to subscribe to heads-up notifications for this feed or its category via email, Slack, or Discord.
Ask the AI anything about content, patterns, and edits for Journalisten. The AI will receive full version history including all edited articles. Open question history.
8c429203fe2b53645eabe85e689115038d55d81dGRN-FÄLLNING Granskningsnämnden friar SVT:s dokumentär Jakten på diamanterna – men fäller Aktuellt för ett sakfel i ett inslag om dokumentären.
I december sändes SVT-dokumentären Jakten på diamanterna som handlade om diamantsmuggling från Kongo-Kinshasa till Zambia. Smugglingen driver på våld, exploatering och lidande för lokalbefolkningen och tittarna fick följa SVT:s korrespondents resa till gränsområdet mellan länderna.
Den 29 december gjorde Aktuellt ett inslag om dokumentären och intervjuade korrespondenten, som då bland annat sade:
”Den så kallade Kimberleycertifieringen används för att garantera för kunder världen över att de inte köper konfliktdiamanter. Nyligen hölls ett möte där aktörer som Hans Merket [en diamantexpert på The International Peace Information Service, reds anm] ville skärpa kraven för certifieringen till att innefatta exempelvis kriminella nätverk och våld mot civilbefolkning i diamanthanteringen. Men de förslagen röstades ner av industrin. Enligt Hans Merket är Kimberleycertifieringen en falsk trygghet för kunder, inte minst för att smugglade diamanter riskerar att blandas med lagliga.”
Fyra branschorganisationer inom smyckesindustrin anmälde dokumentären samt inslaget i Aktuellt och menade att SVT brustit i saklighet, verifiering och källkritik.
Granskningsnämnden friar nu dokumentären helt. Däremot anser nämnden att korrespondentens uttalande i Aktuellt innehöll ett faktafel. Det är inte industrin som röstar i Kimberleycertifieringsprocessen, utan medlemsländer. Nämnden anser att påståendet att ”förslagen röstades ner av industrin” stred mot kravet på saklighet och fäller därför inslaget i Aktuellt.
Granskningsnämndens beslutstext innehåller dock att allvarligt fel och har därför dragits tillbaka och går i skrivande stund inte att återfinna i Mediemyndighetens diarium, efter att Journalisten ställt frågor om innehållet. Man har blandat ihop vad som sades i dokumentären med vad som sades i Aktuellt och ett textblock har hamnat fel i beskrivningen. Det betyder inte att beslutet att fälla Aktuellt men fria dokumentären var fel, bara obegripligt.
”Detta kommer vi att justera”, uppger Helena Dal, pressansvarig på Mediemyndigheten i ett mejl till Journalisten.
8c429203fe2b53645eabe85e689115038d55d81d
35c63e512651329a6ffe942a38db2a2a96aa8f3e
TITLE: SVT påstod att industrin röstat ned skärpta krav på blodsdiamanter DESCRIPTION: GRN-FÄLLNING Granskningsnämnden friar SVT:s dokumentär Jakten på diamanterna – men fäller Aktuellt för ett sakfel i ett inslag om dokumentären. CONTENT: I december sändes SVT-dokumentären Jakten på diamanterna som handlade om diamantsmuggling från Kongo-Kinshasa till Zambia. Smugglingen driver på våld, exploatering och lidande för lokalbefolkningen och tittarna fick följa SVT:s korrespondents resa till gränsområdet mellan länderna. Den 29 december gjorde Aktuellt ett inslag om dokumentären och intervjuade korrespondenten, som då bland annat sade: ”Den så kallade Kimberleycertifieringen används för att garantera för kunder världen över att de inte köper konfliktdiamanter. Nyligen hölls ett möte där aktörer som Hans Merket [en diamantexpert på The International Peace Information Service, reds anm] ville skärpa kraven för certifieringen till att innefatta exempelvis kriminella nätverk och våld mot civilbefolkning i diamanthanteringen. Men de förslagen röstades ner av industrin. Enligt Hans Merket är Kimberleycertifieringen en falsk trygghet för kunder, inte minst för att smugglade diamanter riskerar att blandas med lagliga.” Fyra branschorganisationer inom smyckesindustrin anmälde dokumentären samt inslaget i Aktuellt och menade att SVT brustit i saklighet, verifiering och källkritik. Granskningsnämnden friar nu dokumentären helt. Däremot anser nämnden att korrespondentens uttalande i Aktuellt innehöll ett faktafel. Det är inte industrin som röstar i Kimberleycertifieringsprocessen, utan medlemsländer. Nämnden anser att påståendet att ”förslagen röstades ner av industrin” stred mot kravet på saklighet och fäller därför inslaget i Aktuellt. Granskningsnämndens beslutstext innehåller dock att allvarligt fel och har därför dragits tillbaka och går i skrivande stund inte att återfinna i Mediemyndighetens diarium, efter att Journalisten ställt frågor om innehållet. Man har blandat ihop vad som sades i dokumentären med vad som sades i Aktuellt och ett textblock har hamnat fel i beskrivningen. Det betyder inte att beslutet att fälla Aktuellt men fria dokumentären var fel, bara obegripligt. ”Detta kommer vi att justera”, uppger Helena Dal, pressansvarig på Mediemyndigheten i ett mejl till Journalisten.
TITLE: SVT påstod att industrin röstat ned skärpta krav på blodsdiamanter DESCRIPTION: GRN-FÄLLNING Granskningsnämnden friar SVT:s dokumentär Jakten på diamanterna – men fäller Aktuellt för ett sakfel i ett inslag om dokumentären. CONTENT: I december sändes SVT-dokumentären Jakten på diamanterna som handlade om diamantsmuggling från Kongo-Kinshasa till Zambia. Smugglingen driver på våld, exploatering och lidande för lokalbefolkningen och tittarna fick följa SVT:s korrespondents resa till gränsområdet mellan länderna. Den 29 december gjorde Aktuellt ett inslag om dokumentären och intervjuade korrespondenten, som då bland annat sade: ”Den så kallade Kimberleycertifieringen används för att garantera för kunder världen över att de inte köper konfliktdiamanter. Nyligen hölls ett möte där aktörer som Hans Merket [en diamantexpert på The International Peace Information Service, reds anm] ville skärpa kraven för certifieringen till att innefatta exempelvis kriminella nätverk och våld mot civilbefolkning i diamanthanteringen. Men de förslagen röstades ner av industrin. Enligt Hans Merket är Kimberleycertifieringen en falsk trygghet för kunder, inte minst för att smugglade diamanter riskerar att blandas med lagliga.” Fyra branschorganisationer inom smyckesindustrin anmälde dokumentären samt inslaget i Aktuellt och menade att SVT brustit i saklighet, verifiering och källkritik. Granskningsnämnden friar nu dokumentären helt. Däremot anser nämnden att korrespondentens uttalande i Aktuellt innehöll ett faktafel. Det är inte industrin som röstar i Kimberleycertifieringsprocessen, utan medlemsländer. Nämnden anser att påståendet att ”förslagen röstades ner av industrin” stred mot kravet på saklighet och fäller därför inslaget i Aktuellt. Granskningsnämndens beslutstext innehåller dock ett allvarligt fel och har därför dragits tillbaka och går i skrivande stund inte att återfinna i Mediemyndighetens diarium, efter att Journalisten ställt frågor om innehållet. Man har blandat ihop vad som sades i dokumentären med vad som sades i Aktuellt och ett textblock har hamnat fel i beskrivningen. Det betyder inte att beslutet att fälla Aktuellt men fria dokumentären var fel, bara obegripligt. ”Detta kommer vi att justera”, uppger Helena Dal, pressansvarig på Mediemyndigheten i ett mejl till Journalisten.
35c63e512651329a6ffe942a38db2a2a96aa8f3e
8c429203fe2b53645eabe85e689115038d55d81d
035da42cbb17b0aed01fe4c551a7fcb4c55d1fb8KRÖNIKA Orden ologiskt och förfärligt kan beskriva situationen för journalistiken i Turkiet bäst.
Den turkiska rättegången mot Joakim Medin, som skjutits upp tre gånger, äger kanske rum på torsdag (1 oktober) i Istanbul.
Kanske? Jo, Ankara använder uppskjutna rättegångar som ett vapen som håller journalister på halster. Vem vågar ägna sig åt kritisk journalistik när man redan riskerar ett långt fängelsestraff, inte tillåts lämna landet och kanske har anmälningsplikt hos polisen en gång i veckan?
Även utrikesjournalisten Joakim Medin drabbas av ständigt uppskjutna rättegångar. Joakim vill gärna ha en turkisk dom i rättegången så att han snabbt kan överklaga till Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna i Strasbourg. I och med att journalistik inte är brottsligt i Europa kommer han att frias varefter han slipper få en Interpolefterlysning.
Hur ser situationen för journalistiken ut i landet som åtalat Joakim Medin för det fabricerade brottet ”medlemskap i en väpnad terrororganisation och spridning av terrorpropaganda”?
Orden ologiskt och förfärligt kan beskriva situationen för journalistiken i Turkiet bäst.
Låt mig först förklara icke-logiken i Turkiet. Enligt domstol nummer 13 i Istanbul påstås Medin ha koppling till Kurdistans arbetarparti (PKK) som löst upp sig självt efter nästan 50 år och vars ledare, Abdullah Öcalan, Ankara för dialog med.
PKK existerar inte längre men det turkiska rättsväsendet slutar inte förfölja en svensk utrikesjournalist för kopplingar till PKK. 3 500 krigare inom PKK, som tagit till vapen mot den turkiska staten, ska snart få amnesti i Turkiet, men en svensk journalist som skrivit artiklar om kurder och Turkiet riskerar flera års fängelse.
Förfärligt? Ja, situationen för journalistiken och journalister blir bara värre och värre i Turkiet. 86 miljoner invånare matas dygnet runt via tre dussin tv-kanaler och lika många rikstidningar med hyllningar till Turkiets despotiske president Recep Tayyip Erdogan. Många ämnen är fortfarande tabubelagda. Nästan ingen journalist vågar skriva om folkmordet på kristna i Turkiet 1915, den turkiska ockupationen av Cypern 1974, kurdfrågan eller hbtqi-rättigheter.
I september inledde Erdoganregimen en stor jakt på hbtqi-aktivister. En av dem som greps i en morgonrazzia var den erkänt duktiga journalisten Tuğba Tekerek. Hennes ”brott”? Att ha skrivit om hbtqi-aktivisters situation i Georgien på webbplatsen för Kaos GL, som är Turkiets första officiella hbtqi-förening. Osant hävdar rättsmyndigheterna att Tuğba Tekerek är ”Instagram-representant” för Kaos GL.
Visst hatar Erdoganregimen hbtqi-rörelsen och alla journalister som skriver om den, men jag tror frihetsberövandet av Tuğba Tekerek handlar om att hon har arbetat med flera internationella medier, inte minst med svenska medier, och hyllas av många redaktioner.
Med gripandet av Tuğba Tekerek vill Erdoganregimen skrämma alla kompetenta och flerspråkiga turkiska journalister som hjälper sina utländska kollegor, ibland som tolk, ibland som fixare. Medan jag skriver denna krönika berättar en turkisk kollega för mig att hen på grund av förföljelser slutat hjälpa utländska kollegor och skriva för utländska tidningar. Hen utreds för flera fabricerade brott men är säker på att hen jagas för att ha bistått utländska redaktioner.
Nu när Erdogan tystat många inhemska journalister vill han även tysta utländska journalister. I och med att Erdogan planerar att kandidera ännu en gång till presidentposten våren 2028 kommer han att vilja tysta ännu fler journalister i och utanför Turkiet.
Gripandet av Tuğba Tekerek skvallrar om att rättegången mot Medin skjuts upp igen.
Jag hoppas att jag har fel.
3c523ad16521de4687c366ffd27929419c062991En fällning i Mediernas etiknämnd kan svida för en redaktion – men vad betyder den för anmälaren? ”Linda” berättar för Journalisten att hon grät av lycka när hon, till slut, fick upprättelse.
Söndagen den 15 juni 2025. Det är årets varmaste dag i Stockholm, uppemot 30 grader på eftermiddagen. Linda har bott hos en tjejkompis över helgen och ett par vänner har…
359279c5ac892bfe206c2a1aef583e3a2888729dÅrets svenska pressfrihetspris går till den amerikanska pressfrihetsorganisationen The Marshall Project.
Pressfrihetspriset
Genom det svenska pressfrihetspriset uppmärksammar Reportrar utan gränser varje år oberoende journalister eller organisationer som genom sitt modiga arbete bidragit till att stärka pressfriheten. Priset har delats ut sedan 2003, då Dawit Isaak blev den första pristagaren.
2025 års svenska pressfrihetspris tilldelades den kongolesiska pressfrihetsorganisationen Journaliste en danger (JED). JED dokumenterar attacker mot journalister och uppmärksammar makthavare och allmänhet på övergreppen. Organisationens långsiktiga arbete har bidragit till att fängslade journalister frigivits, förövare gripits och straffriheten utmanas.
Motivering: Reportrar utan gränsers pressfrihetspris 2026 tilldelas The Marshall Project, en oberoende och ideell nyhetsorganisation som med mod, uthållighet och journalistisk skärpa granskar det amerikanska rätts- och fängelsesystemet.
Genom djuplodande granskningar och nyskapande datajournalistik blottlägger The Marshall Project systemfel och missförhållanden som annars riskerar att förbli osynliga. De riktar ljuset mot institutioner med stor makt över människors liv och lyfter erfarenheter och perspektiv som sällan får utrymme i de stora nationella medierna.
I en tid då oberoende journalistik och pressfrihet utsätts för ett allt hårdare tryck visar The Marshall Project varför granskande journalistik är oumbärlig för demokratin. Genom att envist söka fakta, utkräva ansvar och ge allmänheten insyn i slutna maktstrukturer försvarar de i praktiken det som pressfriheten ytterst handlar om: rätten att granska makten och allmänhetens rätt att veta.
För detta modiga och konsekventa arbete tilldelas The Marshall Project Reportrar utan gränsers pressfrihetspris 2026.
250428b8250a4d60d2686789f283cd33bdcf0b2aär två av de journalister som får NoK-stipendium.
Flera journalister har fått litterära arbetsstipendier från Natur & Kultur på 100 000 kronor vardera:
Karin Elfving: 2025 hade 28 procent i Sverige utländsk bakgrund. Boken skildrar personer som sedan efterkrigstiden flyttat hit under olika invandringsvågor och det samhälle de mötte. Hur mottogs de och hur blev deras liv? Hur har politik och samhälle förändrats i synen på invandrare?
Anna Hasselberg: Populärhistorisk bok om kvinnosakskvinnan, författaren, debattören med mera Elna Tenow och hennes idéer om hemmet kring sekelskiftet 1900. Via Tenow skildras hushållsarbete, tjänarinnor, kvinnors dubbelarbete, modernitet och klass, och varför hemmet aldrig bara är privat idyll.
Rebecka Kärde: En essäbok om berget som motiv. Genom läsningar av Kallimachos, Augustinus, Petrarca och Virginia Woolf med flera undersöks hur institutionen ”litteratur” har förändrats historiskt.
Per Leander: En biografi över politikern, poeten och publicisten Ture Nerman och skildrar hans dramatiska liv som revolutionär socialist med starka band till Sovjetryssland, hans kamp mot nazismen under Andra världskriget, och hur han slutligen blev en antikommunistisk amerikavän.
Anna Liljemalm: En bok om hur människan i hundratals år har stoppat liv på burk i hopp om att förstå naturen. De svenska naturaliesamlingarna hör till de äldsta i världen. Bokprojektet har döpts till De omistliga, eftersom samlingarna omöjligt kan undvaras, och är ett samarbete med fotograferna Sara Mac Key och Lena Granefelt.
Åke Persson: Skriver en bok om folkgruppen estlandssvenskarna. Om en av hans morbröder som stupade 1941, i sovjetisk uniform. En annan morbror som deltog i belägringen av Leningrad, på tysk sida. Hans mormors morbror som avrättades i Gulag. Och om hans mamma som flydde till Sverige 1944.
Matilda Voss Gustavsson: En bok om adhd-utredningen som modern bikt. Ur ständigt nya rum, ofta inredda för barn, stiger vuxna röster som plötsligt säger alldeles för mycket – om sig själva och därmed om tiden som fört dem dit. Om vad i ett liv som egentligen är ens eget. Och vad som måste hända när vi släpps ut.
a454852e8679b59ae7d4cc54e90b2619cd259f16lämnar Schibsted efter 26 år.
Ian Vännman började på Aftonbladet år 2000 och har sedan dess varit drivande i den tekniska utvecklingen inom Schibsted. Bland annat skapade han Omni tillsammans med Markus Gustafsson.
Han har de senaste två åren jobbat på Vend (tidigare Schibsted Marketplaces).
Vad han ska göra härnäst kommer han att avslöja inom kort, skriver han på Linkedin.
24b9dbfca9d2d93aba9325bf53416ed408b536d4
a454852e8679b59ae7d4cc54e90b2619cd259f16
TITLE: Ian Wännman DESCRIPTION: lämnar Schibsted efter 26 år. CONTENT: Ian Wännman började på Aftonbladet år 2000 och har sedan dess varit drivande i den tekniska utvecklingen inom Schibsted. Bland annat skapade han Omni tillsammans med Markus Gustafsson. Han har de senaste två åren jobbat på Vend (tidigare Schibsted Marketplaces). Vad han ska göra härnäst kommer han att avslöja inom kort, skriver han på Linkedin.
TITLE: Ian Vännman DESCRIPTION: lämnar Schibsted efter 26 år. CONTENT: Ian Vännman började på Aftonbladet år 2000 och har sedan dess varit drivande i den tekniska utvecklingen inom Schibsted. Bland annat skapade han Omni tillsammans med Markus Gustafsson. Han har de senaste två åren jobbat på Vend (tidigare Schibsted Marketplaces). Vad han ska göra härnäst kommer han att avslöja inom kort, skriver han på Linkedin.
a454852e8679b59ae7d4cc54e90b2619cd259f16
24b9dbfca9d2d93aba9325bf53416ed408b536d4
24b9dbfca9d2d93aba9325bf53416ed408b536d4lämnar Schibsted efter 26 år.
Ian Wännman började på Aftonbladet år 2000 och har sedan dess varit drivande i den tekniska utvecklingen inom Schibsted. Bland annat skapade han Omni tillsammans med Markus Gustafsson.
Han har de senaste två åren jobbat på Vend (tidigare Schibsted Marketplaces).
Vad han ska göra härnäst kommer han att avslöja inom kort, skriver han på Linkedin.
24b9dbfca9d2d93aba9325bf53416ed408b536d4
a454852e8679b59ae7d4cc54e90b2619cd259f16
TITLE: Ian Wännman DESCRIPTION: lämnar Schibsted efter 26 år. CONTENT: Ian Wännman började på Aftonbladet år 2000 och har sedan dess varit drivande i den tekniska utvecklingen inom Schibsted. Bland annat skapade han Omni tillsammans med Markus Gustafsson. Han har de senaste två åren jobbat på Vend (tidigare Schibsted Marketplaces). Vad han ska göra härnäst kommer han att avslöja inom kort, skriver han på Linkedin.
TITLE: Ian Vännman DESCRIPTION: lämnar Schibsted efter 26 år. CONTENT: Ian Vännman började på Aftonbladet år 2000 och har sedan dess varit drivande i den tekniska utvecklingen inom Schibsted. Bland annat skapade han Omni tillsammans med Markus Gustafsson. Han har de senaste två åren jobbat på Vend (tidigare Schibsted Marketplaces). Vad han ska göra härnäst kommer han att avslöja inom kort, skriver han på Linkedin.
a454852e8679b59ae7d4cc54e90b2619cd259f16
24b9dbfca9d2d93aba9325bf53416ed408b536d4
4930e3fbcc818ccea4d67c262b9084945f2eaf83GRN-FÄLLNING Granskningsnämnden fäller för första gången någonsin Sveriges Radio för en bildpublicering.
I januari publicerade Sveriges Radios modeprogram Stil ett inslag där programledaren och två gäster siade om modeåret 2026. På SR:s sajt illustrerades inslaget med en stillbild på de tre medverkande. På bilden bar en av gästerna ett midjesmycke med ett synligt varumärke: Chanel.
En person anmälde bildpubliceringen och ansåg att den otillbörligt gynnade Chanel.
SR har efter att anmälan inkommit beskurit bilden så att märket inte längre syns, men originalet finns sparat på Wayback Machine (se ovan).
Granskningsnämnden anser att exponeringen av varumärket utgjorde ett otillbörligt gynnande av kommersiella intressen och fäller SR för överträdelsen. Sådana överträdelser brukar leda till stora straffavgifter för mediebolaget, men inte i det här fallet. Granskningsnämnden anser att det saknas skäl att ansöka om en särskild avgift hos förvaltningsrätten ”eftersom detta är första gången SR fälls för en överträdelse av bestämmelsen om otillbörligt kommersiellt gynnande vid en stillbildspublicering”.
426b515568be424667fda824d96221ea419cb1ecAndreas Rågsjö Thorell blir chefredaktör för både Resumé och Dagens Media.
Nu är det klart vem som tar över Dagens Media efter att Yasmine Winberg slutade innan hon hunnit börja: Andreas Rågsjö Thorell.
Han har varit Resumés tillförordnade chefredaktör sedan november, en tidning han jobbat på sedan 2011, och haft motsvarande roll på Dagens Media sedan 1 september. Nu blir han ordinarie publicist på båda titlarna.
”Det känns otroligt hedrande att få chansen att fortsätta utveckla Resumés och Dagens Medias journalistik tillsammans våra otroligt kunniga, kreativa och flitiga redaktioner. Resumé har en självklar plats i branschen. Målet framåt är att stärka relationen med dem som redan läser titlarna, men också hitta sätt att nå nya läsare med vår journalistik”, säger Andreas Rågsjö Thorell till Dagens Media.
bc3aee3c0bb8b02eed80cd79db78eb162d3c2a58DEBATT Om svenska journalister bara får stöd för att ta sig till säkra platser på vår bakgård blir det väldigt skevt, skriver Somar Al Naher.
Varje år söker hundratals journalister och andra upphovspersoner Journalistförbundets stipendium. För många frilansare, och kollegor på små redaktioner, är det en av få möjligheter att fortbilda sig utomlands.
Men nyligen upptäckte jag att en formulering har smugit sig in på Journalistförbundets hemsida. Numera står det att stipendier för utbildnings- och kompetensutveckling inte beviljas till ”länder där det råder inreseavrådan från UD”.
Någon utförligare information än så finns inte.
Trots att UD har tre nivåer av reseavrådan framgår det inte om förbundets stopp gäller samtliga. Inte heller om ett helt land utesluts när avrådan bara gäller ett begränsat område. Allt är högst oklart.
Men oavsett om detta bara är ett förtydligande eller en ny skärpning så väcker den en större principiell fråga: Vilken sorts kompetensutveckling vill Journalistförbundet uppmuntra?
Ska vi nöja oss med studiebesök på Washington Post och Der Spiegel? Gå på språkkurs i London och kolla på konst i Venedig? Det kan förstås vara både lärorikt och givande. Men om svenska journalister bara får stöd för att ta sig till säkra platser på vår bakgård så blir det väldigt skevt.
Bland länder vi inte får åka till finns Israel, Palestina, Ukraina och Libanon. Länder som alltså står i centrum för svensk nyhetsrapportering. Hur ska vi journalister kunna lära av våra kollegor och ta del av deras erfarenheter när vi inte får vara på plats?
Samtidigt konstaterar Reportrar utan gränser att pressfriheten befinner sig på sin lägsta nivå på 25 år. Just när medier möter hårdare repression och allt fler länder försöker begränsa den fria journalistiken väljer alltså vårt eget förbund att göra det svårare för oss att komma ut och möta världen.
På hemsidan finns inte heller någon motivering till varför formuleringen har dykt upp det senaste året. Jag kan förstås bara spekulera, men tidpunkten gör det svårt att inte tänka på min kollega Joakim Medin. I mars 2025 greps Dagens ETC:s reporter vid ankomsten till Istanbul och satt sedan fängslad i 51 dagar.
Det är förståeligt om hans fall har väckt oro inom Journalistförbundet. Ingen vill ha fängslade journalister på sitt samvete. Kanske vill förbundet också undvika kritik om en stipendiat hamnar i trubbel under en resa som man har bidragit till trots UD:s avrådan. Å andra sidan har journalister alltid tagit risker och rest till krigsdrabbade länder, diktaturer och andra riskfyllda platser. Dessutom är Journalistförbundet varken arbetsgivare eller uppdragsgivare och ansvarar inte för stipendiaternas säkerhet.
Regeln om avrådan riskerar dessutom att slå väldigt olika. De stora mediehusen som har resurser kan fortsätta att skicka sina anställda, medan frilansarna och journalisterna på små redaktioner – som är beroende av stipendier – blir tvungna att stanna hemma.
Självklart måste säkerheten tas på allvar, men Journalistförbundet kan inte överlåta besluten åt UD.
Världen har blivit farligare, ja, men vårt uppdrag som journalister är att möta verkligheten som den är, inte att stänga in oss.
Somar Al Naher
politisk redaktör på Dagens ETC.