Log in to subscribe to heads-up notifications for this feed or its category via email, Slack, or Discord.
Ask the AI anything about content, patterns, and edits for Journalisten. The AI will receive full version history including all edited articles. Open question history.
55fae34110da9e0686092986d7cba0c497dec87fNyhetskonsumtionen i Sverige har blivit allt mer socioekonomiskt skiktad, visar ny forskning.
Erik Espeland är doktorand vid JMG i Göteborg. Hans forskning handlar om nyhetsundvikande. Tidigare forskning visar att nyhetskonsumtion har ett samband med socioekonomisk status: personer med högre socioekonomisk status tar del av nyheter i högre grad än personer med lägre socioekonomisk status.
I en ny studie har Erik Espeland använt SOM-institutets siffror över svenskarnas nyhetskonsumtion 1990–2023 för att undersöka hur det sambandet har utvecklats över tid.
Svaret är att skillnaderna mellan olika gruppers nyhetskonsumtion har förstärkts under de 33 åren.
– Jag hittar att skillnaden mellan grupper har ökat både utifrån politiskt intresse och socioekonomi. Det finns också en koppling där emellan. Högre socioekonomisk status leder till större politiskt intresse, vilket påverkar nyhetskonsumtionen. Min artikel visar också att denna koppling har blivit starkare över tid, säger Erik Espeland.
Är klyftorna i nyhetskonsumtion ett demokratiskt problem?
– Min läsning av min och tidigare forskning är att nyhetskonsumtion är kopplad till bättre kunskap om politik och deltagande i politiska processer. Det finns ett problem om minskningen av nyhetskonsumtionen sker oproportionerligt mycket för svaga grupper.
Vad beror de förstärkta skillnaderna på?
– Man brukar säga att en stor bidragande orsak är det väldiga utökandet av valmöjligheterna. När vi hade rätt få kanaler och medier att välja mellan hade det en utjämnande effekt. Stora delar av befolkningen såg Rapport eller Aktuellt, där de politiskt ointresserade kanske började kolla för att det låg efter eller före deras favoritserie. Och vi har haft starka morgontidningar i Sverige, där en grupp läsare kanske egentligen var mest intresserad av sporten men också fick nyheter i samma paket.
Medan det gamla medielandskapet hade en struktur som hjälpte till att jämna ut klyftor bidrar dagens digitala och fragmentiserade till motsatsen, menar han.
Även morgontidningarnas ändrade affärsmodell, där ökade prenumerantintäkter ersatt annonsintäkter, skulle kunna vara en bidragande orsak.
– Tidningar förlitar sig mer på prenumerationer idag. Då kanske många redaktioner fokuserar på att skriva för en publik man tänker har lite högre socioekonomisk status just för att man vet att det är en grupp som man kan locka lättare. Då kan det bli självförstärkande. I tidigare studier har personer i lägre socioekonomiska klasser som inte tar del av nyheter uppgett att de känner att nyheterna inte riktigt handlar om saker de bryr sig om, eller görs på ett sätt som är tillgängligt för dem.
Vad borde svenska medier göra utifrån dina slutsatser?
– Det är tiotusenkronorsfrågan. Forskning på hur man kan motverka sjunkande nyhetskonsumtion och nyhetsundvikande är i sin linda. Men kanske bör medierna försöka komma närmare det lokala, hitta tillbaka till att vara en självklar del i samhället.
– Det finns också en roll för politiken att spela. Mycket är algoritmstyrt och nyhetsmedierna kan inte själva göra allt, politiken behöver kanske reglera flödena.
Du tittar inte på sociala medier. Hade det förändrat bilden?
– Rent allmänt är det ju svårt att inte ta del av några nyheter alls på sociala medier. Men tidigare forskning visar att man inte ser effekter på kunskaper och demokratiskt deltagande av nyheter i sociala medier. Det verkar inte som att man lär sig av nyheter i sociala medier.
Varför då?
– Nyhetsflödet är uppdelat, fragmentiserat, väldigt kortsiktigt. Man sitter inte ner och läser. Så sociala medier skulle kanske ha gett jämnare siffror, men i själva verket dolt de klyftor som finns. Sen ska tilläggas att den forskning som finns på klyftor i sociala medier faktiskt också visar samma dynamik. De som får informativt material och nyheter av god kvalitet på sociala medier, är ofta personer som redan är intresserade.
bc0a945dbbf93da55f2cd86f079a8c58438549d8
55fae34110da9e0686092986d7cba0c497dec87f
TITLE: Större klyftor mellan nyhetskonsumenter DESCRIPTION: Nyhetskonsumtionen i Sverige har blivit allt mer socioekonomiskt skiktad, visar ny forskning. – Personer med hög socioekonomisk status är mer politiskt intresserade, vilket ökar deras nyhetskonsumtion, säger medieforskaren Erik Espeland. CONTENT: Erik Espeland är doktorand vid JMG i Göteborg. Hans forskning handlar om nyhetsundvikande. Tidigare forskning visar att nyhetskonsumtion har ett samband med socioekonomisk status: personer med högre socioekonomisk status tar del av nyheter i högre grad än personer med lägre socioekonomisk status. I en ny studie har Erik Espeland använt SOM-institutets siffror över svenskarnas nyhetskonsumtion 1990–2023 för att undersöka hur det sambandet har utvecklats över tid. Svaret är att skillnaderna mellan olika gruppers nyhetskonsumtion har förstärkts under de 33 åren. – Jag hittar att skillnaden mellan grupper har ökat både utifrån politiskt intresse och socioekonomi. Det finns också en koppling där emellan. Högre socioekonomisk status leder till större politiskt intresse, vilket påverkar nyhetskonsumtionen. Min artikel visar också att denna koppling har blivit starkare över tid, säger Erik Espeland. Är klyftorna i nyhetskonsumtion ett demokratiskt problem? – Min läsning av min och tidigare forskning är att nyhetskonsumtion är kopplad till bättre kunskap om politik och deltagande i politiska processer. Det finns ett problem om minskningen av nyhetskonsumtionen sker oproportionerligt mycket för svaga grupper. Vad beror de förstärkta skillnaderna på? – Man brukar säga att en stor bidragande orsak är det väldiga utökandet av valmöjligheterna. När vi hade rätt få kanaler och medier att välja mellan hade det en utjämnande effekt. Stora delar av befolkningen såg Rapport eller Aktuellt, där de politiskt ointresserade kanske började kolla för att det låg efter eller före deras favoritserie. Och vi har haft starka morgontidningar i Sverige, där en grupp läsare kanske egentligen var mest intresserad av sporten men också fick nyheter i samma paket. Medan det gamla medielandskapet hade en struktur som hjälpte till att jämna ut klyftor bidrar dagens digitala och fragmentiserade till motsatsen, menar han. Även morgontidningarnas ändrade affärsmodell, där ökade prenumerantintäkter ersatt annonsintäkter, skulle kunna vara en bidragande orsak. – Tidningar förlitar sig mer på prenumerationer idag. Då kanske många redaktioner fokuserar på att skriva för en publik man tänker har lite högre socioekonomisk status just för att man vet att det är en grupp som man kan locka lättare. Då kan det bli självförstärkande. I tidigare studier har personer i lägre socioekonomiska klasser som inte tar del av nyheter uppgett att de känner att nyheterna inte riktigt handlar om saker de bryr sig om, eller görs på ett sätt som är tillgängligt för dem. Vad borde svenska medier göra utifrån dina slutsatser? – Det är tiotusenkronorsfrågan. Forskning på hur man kan motverka sjunkande nyhetskonsumtion och nyhetsundvikande är i sin linda. Men kanske bör medierna försöka komma närmare det lokala, hitta tillbaka till att vara en självklar del i samhället. – Det finns också en roll för politiken att spela. Mycket är algoritmstyrt och nyhetsmedierna kan inte själva göra allt, politiken behöver kanske reglera flödena. Du tittar inte på sociala medier. Hade det förändrat bilden? – Rent allmänt är det ju svårt att inte ta del av några nyheter alls på sociala medier. Men tidigare forskning visar att man inte ser effekter på kunskaper och demokratiskt deltagande av nyheter i sociala medier. Det verkar inte som att man lär sig av nyheter i sociala medier. Varför då? – Nyhetsflödet är uppdelat, fragmentiserat, väldigt kortsiktigt. Man sitter inte ner och läser. Så sociala medier skulle kanske ha gett jämnare siffror, men i själva verket dolt de klyftor som finns. Sen ska tilläggas att den forskning som finns på klyftor i sociala medier faktiskt också visar samma dynamik. De som får informativt material och nyheter av god kvalitet på sociala medier, är ofta personer som redan är intresserade.
TITLE: Större klyftor mellan nyhetskonsumenter DESCRIPTION: Nyhetskonsumtionen i Sverige har blivit allt mer socioekonomiskt skiktad, visar ny forskning. CONTENT: Erik Espeland är doktorand vid JMG i Göteborg. Hans forskning handlar om nyhetsundvikande. Tidigare forskning visar att nyhetskonsumtion har ett samband med socioekonomisk status: personer med högre socioekonomisk status tar del av nyheter i högre grad än personer med lägre socioekonomisk status. I en ny studie har Erik Espeland använt SOM-institutets siffror över svenskarnas nyhetskonsumtion 1990–2023 för att undersöka hur det sambandet har utvecklats över tid. Svaret är att skillnaderna mellan olika gruppers nyhetskonsumtion har förstärkts under de 33 åren. – Jag hittar att skillnaden mellan grupper har ökat både utifrån politiskt intresse och socioekonomi. Det finns också en koppling där emellan. Högre socioekonomisk status leder till större politiskt intresse, vilket påverkar nyhetskonsumtionen. Min artikel visar också att denna koppling har blivit starkare över tid, säger Erik Espeland. Är klyftorna i nyhetskonsumtion ett demokratiskt problem? – Min läsning av min och tidigare forskning är att nyhetskonsumtion är kopplad till bättre kunskap om politik och deltagande i politiska processer. Det finns ett problem om minskningen av nyhetskonsumtionen sker oproportionerligt mycket för svaga grupper. Vad beror de förstärkta skillnaderna på? – Man brukar säga att en stor bidragande orsak är det väldiga utökandet av valmöjligheterna. När vi hade rätt få kanaler och medier att välja mellan hade det en utjämnande effekt. Stora delar av befolkningen såg Rapport eller Aktuellt, där de politiskt ointresserade kanske började kolla för att det låg efter eller före deras favoritserie. Och vi har haft starka morgontidningar i Sverige, där en grupp läsare kanske egentligen var mest intresserad av sporten men också fick nyheter i samma paket. Medan det gamla medielandskapet hade en struktur som hjälpte till att jämna ut klyftor bidrar dagens digitala och fragmentiserade till motsatsen, menar han. Även morgontidningarnas ändrade affärsmodell, där ökade prenumerantintäkter ersatt annonsintäkter, skulle kunna vara en bidragande orsak. – Tidningar förlitar sig mer på prenumerationer idag. Då kanske många redaktioner fokuserar på att skriva för en publik man tänker har lite högre socioekonomisk status just för att man vet att det är en grupp som man kan locka lättare. Då kan det bli självförstärkande. I tidigare studier har personer i lägre socioekonomiska klasser som inte tar del av nyheter uppgett att de känner att nyheterna inte riktigt handlar om saker de bryr sig om, eller görs på ett sätt som är tillgängligt för dem. Vad borde svenska medier göra utifrån dina slutsatser? – Det är tiotusenkronorsfrågan. Forskning på hur man kan motverka sjunkande nyhetskonsumtion och nyhetsundvikande är i sin linda. Men kanske bör medierna försöka komma närmare det lokala, hitta tillbaka till att vara en självklar del i samhället. – Det finns också en roll för politiken att spela. Mycket är algoritmstyrt och nyhetsmedierna kan inte själva göra allt, politiken behöver kanske reglera flödena. Du tittar inte på sociala medier. Hade det förändrat bilden? – Rent allmänt är det ju svårt att inte ta del av några nyheter alls på sociala medier. Men tidigare forskning visar att man inte ser effekter på kunskaper och demokratiskt deltagande av nyheter i sociala medier. Det verkar inte som att man lär sig av nyheter i sociala medier. Varför då? – Nyhetsflödet är uppdelat, fragmentiserat, väldigt kortsiktigt. Man sitter inte ner och läser. Så sociala medier skulle kanske ha gett jämnare siffror, men i själva verket dolt de klyftor som finns. Sen ska tilläggas att den forskning som finns på klyftor i sociala medier faktiskt också visar samma dynamik. De som får informativt material och nyheter av god kvalitet på sociala medier, är ofta personer som redan är intresserade.
55fae34110da9e0686092986d7cba0c497dec87f
bc0a945dbbf93da55f2cd86f079a8c58438549d8
a4da69c423199f5d0b76eb188b2e82df14e6a553DEBATT Granskningsnämnden konstaterar själv rörande vår anmälan att SR Ekot inte lät några andra röster än läkemedelsbranschens komma till tals. Ändå friades inslaget, skriver Behrang Kianzad och Stefan Bergmark.
Replik till ”Journalistisk granskning kan inte ersätta jävsredovisning”,”Jag tror inte på en standardjävsdeklaration med en punktlista” och ”Inga intervjupersoner ska bemötas okritiskt av journalister”:
”Alla säger att Jeppe super, men ingen frågar varför.” Holbergs gamla replik borde sitta inramad på varje nyhetsredaktion, ty god journalistik nöjer sig inte med att konstatera att något sägs, utan frågar varför det sägs, av vem och i vems intresse.
Den 24 april skrev vi här i Journalisten om SR Ekots inslag ”Trumps politik kan leda till färre nya mediciner i Sverige”, en nyhet som endast byggde på en ”enkät” som Läkemedelsindustriföreningen (Lif) låtit göra bland sina egna medlemsföretag, i efterdyningarna av Donald Trumps omläggning av amerikansk läkemedelsprissättning. Enkäten bland medlemsföretagen gav vid hand att med den införda politiken skulle det finnas risk för färre produktlanseringar i…Sverige. Ett tämligen vågat påstående, dränkt i industrins eviga talepunkter om att varje form av reglering oavkortat skulle leda till färre mediciner, som inte finner någon konkret verklighet i forskningen.
Varken Tandvårds- och läkemedelsförmånsverket (TLV), oberoende hälsoekonomer eller någon annan motröst fick komma till tals, varför inslaget anmäldes till Granskningsnämnden för bristande opartiskhet eftersom endast industrins röst hördes.
Den 3 juli friades inslaget, men beslutet fattades inte av nämnden i sin helhet, utan av dess andre vice ordförande ensam efter föredragning. Frågan om public service får låta en branschorganisations medlemsenkät bära en nyhet om svensk läkemedelsförsörjning ansågs med andra ord inte värd en samlad nämnd.
Granskningsnämnden menar att ”Det förhållandet att publiceringen utgick från denna rapports resultat, och exempelvis inte lyfte andra röster än läkemedelsbranschens, medför inte att inslaget stred mot kraven på opartiskhet och saklighet.” Det är ett anmärkningsvärt påstående, då det inte rörde sig om någon ”rapport”, utan en enkät, bland en intresseorganisations medlemmar, således grunddefinitionen på partsinlaga, särskilt sett mot allmän praxis som citeras i beslutet.
Där konstaterar man att ”Kravet på opartiskhet innebär enligt granskningsnämndens praxis bland annat att kontroversiella ämnen eller händelser inte får behandlas ensidigt, det vill säga så att endast en parts version eller synpunkter klart dominerar ett program eller inslag. Det är tillåtet att skildra ett ämne från en speciell utgångspunkt, men i så fall bör detta klart framgå av programmet eller programpresentationen.”
Om ett inslag där endast en part hörs, i ett av de mest kontroversiella ämnena som rör prisreglering inom läkemedelsbranschen, inte är ett inslag där en parts version dominerar på grund av just en ensidig ”enkät”, så blir det svårt att förstå vad regeln över huvud taget ska träffa.
Beslutet gör dessutom samma misstag som SR Ekot. Enkäten beskrivs som ”en nysläppt rapport” som visade att ”många bolag kan komma att avstå från lanseringar i Sverige”. En rundfrågning bland bolag som har ett uppenbart intresse av att beskriva amerikansk prispress som ett hot ”visar” ingenting annat än vad bolagen vill att vi ska tro om den konkreta verkligheten.
Rent konkret förhåller det sig så att Sverige enligt OECD och EU-kommissionen hör till de länder i EU som ger snabbast tillgång till nya läkemedel. I USA förhandlar Medicare sedan årsskiftet för första gången fram priser direkt med bolagen. När Congressional Budget Office bedömde den amerikanska reformen landade effekten på i storleksordningen ett dussin färre nya läkemedel under trettio år, av mer än tusen. Ingenting av detta nådde lyssnarna.
Vi är tydligen inte ensamma om att se mönstret. I en debattartikel här i Journalisten den 17 september kräver André Marx med flera läkare och forskare att medierna ska redovisa medicinska experters jäv. De påminner om Kalibers granskning av rapporteringen om Ozempic och Wegovy, där en femtedel av de medverkande experterna hade fått ersättning från Novo Nordisk men stod för omkring 60 procent av expertkommentarerna. De pekar också på hur en alzheimerforskare med starka band till industrin fick beklaga att läkemedlen inte godkänts, utan att banden nämndes.
Det är samma sjukdom med olika symtom. Våren 2026 lät SR på en och samma månad en alzheimerpatients vrede, ett läkemedelsbolags kommunikationschef och en branschorganisations enkät bära rapporteringen, medan den myndighet som faktiskt prövat priset knappt fick bemöta allt ovan. I Studio Ett-inslaget den 14 april om den nya alzheimermedicinen fick bolagets egen kommunikationschef komma till tals. Nämndens beslut säger i praktiken att detta är helt i sin ordning.
Det som därmed går förlorat är själva nyheten. Sveriges läkemedelsnota har på tjugo år vuxit från omkring 29 till över 70 miljarder kronor om året. Ökningen motsvarar årskostnaden för tusentals vårdplatser, tiotusentals sjuksköterskor eller tiotusentals läkare. Under samma period har Konkurrensverket haft två ärenden om misstänkt överprissättning av särläkemedel på sitt bord, varav det ena på uttrycklig anvisning från TLV. Båda lades ned utan åtgärd, medan motsvarande fall ledde till miljonböter i Nederländerna, Italien och Spanien. Den som följt svensk radio har knappast hört talas om det. Frågan är inte bara varför patienter nekas medicin, utan också varför priset blev vad det blev. Det är den frågan som alltför sällan ställs.
Public service ska inte agera megafon åt patientorganisationer, och ännu mindre åt de bolag vars ekonomiska intressen står på spel. Uppdraget är att pröva påståenden, förklara systemen och synliggöra makten bakom orden. Det gäller i synnerhet när ett ämne är så komplext att lyssnaren, och de flesta redaktioner, inte själva kan avgöra vad som är fakta och vad som är lobbying.
Behrang Kianzad
VD Magasinet Konkret, jurist och forskare i konkurrensrätt. Författare till debattboken ”Vad kostar ett liv? Om medicinen den dyra och vad som bör göras” (Norlén & Slottner), som presenteras på Bokmässan i Göteborg.
Stefan Bergmark
Chefredaktör och ansvarig utgivare Magasinet Konkret
bc0a945dbbf93da55f2cd86f079a8c58438549d8Nyhetskonsumtionen i Sverige har blivit allt mer socioekonomiskt skiktad, visar ny forskning. – Personer med hög socioekonomisk status är mer politiskt intresserade, vilket ökar deras nyhetskonsumtion, säger medieforskaren Erik Espeland.
Erik Espeland är doktorand vid JMG i Göteborg. Hans forskning handlar om nyhetsundvikande. Tidigare forskning visar att nyhetskonsumtion har ett samband med socioekonomisk status: personer med högre socioekonomisk status tar del av nyheter i högre grad än personer med lägre socioekonomisk status.
I en ny studie har Erik Espeland använt SOM-institutets siffror över svenskarnas nyhetskonsumtion 1990–2023 för att undersöka hur det sambandet har utvecklats över tid.
Svaret är att skillnaderna mellan olika gruppers nyhetskonsumtion har förstärkts under de 33 åren.
– Jag hittar att skillnaden mellan grupper har ökat både utifrån politiskt intresse och socioekonomi. Det finns också en koppling där emellan. Högre socioekonomisk status leder till större politiskt intresse, vilket påverkar nyhetskonsumtionen. Min artikel visar också att denna koppling har blivit starkare över tid, säger Erik Espeland.
Är klyftorna i nyhetskonsumtion ett demokratiskt problem?
– Min läsning av min och tidigare forskning är att nyhetskonsumtion är kopplad till bättre kunskap om politik och deltagande i politiska processer. Det finns ett problem om minskningen av nyhetskonsumtionen sker oproportionerligt mycket för svaga grupper.
Vad beror de förstärkta skillnaderna på?
– Man brukar säga att en stor bidragande orsak är det väldiga utökandet av valmöjligheterna. När vi hade rätt få kanaler och medier att välja mellan hade det en utjämnande effekt. Stora delar av befolkningen såg Rapport eller Aktuellt, där de politiskt ointresserade kanske började kolla för att det låg efter eller före deras favoritserie. Och vi har haft starka morgontidningar i Sverige, där en grupp läsare kanske egentligen var mest intresserad av sporten men också fick nyheter i samma paket.
Medan det gamla medielandskapet hade en struktur som hjälpte till att jämna ut klyftor bidrar dagens digitala och fragmentiserade till motsatsen, menar han.
Även morgontidningarnas ändrade affärsmodell, där ökade prenumerantintäkter ersatt annonsintäkter, skulle kunna vara en bidragande orsak.
– Tidningar förlitar sig mer på prenumerationer idag. Då kanske många redaktioner fokuserar på att skriva för en publik man tänker har lite högre socioekonomisk status just för att man vet att det är en grupp som man kan locka lättare. Då kan det bli självförstärkande. I tidigare studier har personer i lägre socioekonomiska klasser som inte tar del av nyheter uppgett att de känner att nyheterna inte riktigt handlar om saker de bryr sig om, eller görs på ett sätt som är tillgängligt för dem.
Vad borde svenska medier göra utifrån dina slutsatser?
– Det är tiotusenkronorsfrågan. Forskning på hur man kan motverka sjunkande nyhetskonsumtion och nyhetsundvikande är i sin linda. Men kanske bör medierna försöka komma närmare det lokala, hitta tillbaka till att vara en självklar del i samhället.
– Det finns också en roll för politiken att spela. Mycket är algoritmstyrt och nyhetsmedierna kan inte själva göra allt, politiken behöver kanske reglera flödena.
Du tittar inte på sociala medier. Hade det förändrat bilden?
– Rent allmänt är det ju svårt att inte ta del av några nyheter alls på sociala medier. Men tidigare forskning visar att man inte ser effekter på kunskaper och demokratiskt deltagande av nyheter i sociala medier. Det verkar inte som att man lär sig av nyheter i sociala medier.
Varför då?
– Nyhetsflödet är uppdelat, fragmentiserat, väldigt kortsiktigt. Man sitter inte ner och läser. Så sociala medier skulle kanske ha gett jämnare siffror, men i själva verket dolt de klyftor som finns. Sen ska tilläggas att den forskning som finns på klyftor i sociala medier faktiskt också visar samma dynamik. De som får informativt material och nyheter av god kvalitet på sociala medier, är ofta personer som redan är intresserade.
bc0a945dbbf93da55f2cd86f079a8c58438549d8
55fae34110da9e0686092986d7cba0c497dec87f
TITLE: Större klyftor mellan nyhetskonsumenter DESCRIPTION: Nyhetskonsumtionen i Sverige har blivit allt mer socioekonomiskt skiktad, visar ny forskning. – Personer med hög socioekonomisk status är mer politiskt intresserade, vilket ökar deras nyhetskonsumtion, säger medieforskaren Erik Espeland. CONTENT: Erik Espeland är doktorand vid JMG i Göteborg. Hans forskning handlar om nyhetsundvikande. Tidigare forskning visar att nyhetskonsumtion har ett samband med socioekonomisk status: personer med högre socioekonomisk status tar del av nyheter i högre grad än personer med lägre socioekonomisk status. I en ny studie har Erik Espeland använt SOM-institutets siffror över svenskarnas nyhetskonsumtion 1990–2023 för att undersöka hur det sambandet har utvecklats över tid. Svaret är att skillnaderna mellan olika gruppers nyhetskonsumtion har förstärkts under de 33 åren. – Jag hittar att skillnaden mellan grupper har ökat både utifrån politiskt intresse och socioekonomi. Det finns också en koppling där emellan. Högre socioekonomisk status leder till större politiskt intresse, vilket påverkar nyhetskonsumtionen. Min artikel visar också att denna koppling har blivit starkare över tid, säger Erik Espeland. Är klyftorna i nyhetskonsumtion ett demokratiskt problem? – Min läsning av min och tidigare forskning är att nyhetskonsumtion är kopplad till bättre kunskap om politik och deltagande i politiska processer. Det finns ett problem om minskningen av nyhetskonsumtionen sker oproportionerligt mycket för svaga grupper. Vad beror de förstärkta skillnaderna på? – Man brukar säga att en stor bidragande orsak är det väldiga utökandet av valmöjligheterna. När vi hade rätt få kanaler och medier att välja mellan hade det en utjämnande effekt. Stora delar av befolkningen såg Rapport eller Aktuellt, där de politiskt ointresserade kanske började kolla för att det låg efter eller före deras favoritserie. Och vi har haft starka morgontidningar i Sverige, där en grupp läsare kanske egentligen var mest intresserad av sporten men också fick nyheter i samma paket. Medan det gamla medielandskapet hade en struktur som hjälpte till att jämna ut klyftor bidrar dagens digitala och fragmentiserade till motsatsen, menar han. Även morgontidningarnas ändrade affärsmodell, där ökade prenumerantintäkter ersatt annonsintäkter, skulle kunna vara en bidragande orsak. – Tidningar förlitar sig mer på prenumerationer idag. Då kanske många redaktioner fokuserar på att skriva för en publik man tänker har lite högre socioekonomisk status just för att man vet att det är en grupp som man kan locka lättare. Då kan det bli självförstärkande. I tidigare studier har personer i lägre socioekonomiska klasser som inte tar del av nyheter uppgett att de känner att nyheterna inte riktigt handlar om saker de bryr sig om, eller görs på ett sätt som är tillgängligt för dem. Vad borde svenska medier göra utifrån dina slutsatser? – Det är tiotusenkronorsfrågan. Forskning på hur man kan motverka sjunkande nyhetskonsumtion och nyhetsundvikande är i sin linda. Men kanske bör medierna försöka komma närmare det lokala, hitta tillbaka till att vara en självklar del i samhället. – Det finns också en roll för politiken att spela. Mycket är algoritmstyrt och nyhetsmedierna kan inte själva göra allt, politiken behöver kanske reglera flödena. Du tittar inte på sociala medier. Hade det förändrat bilden? – Rent allmänt är det ju svårt att inte ta del av några nyheter alls på sociala medier. Men tidigare forskning visar att man inte ser effekter på kunskaper och demokratiskt deltagande av nyheter i sociala medier. Det verkar inte som att man lär sig av nyheter i sociala medier. Varför då? – Nyhetsflödet är uppdelat, fragmentiserat, väldigt kortsiktigt. Man sitter inte ner och läser. Så sociala medier skulle kanske ha gett jämnare siffror, men i själva verket dolt de klyftor som finns. Sen ska tilläggas att den forskning som finns på klyftor i sociala medier faktiskt också visar samma dynamik. De som får informativt material och nyheter av god kvalitet på sociala medier, är ofta personer som redan är intresserade.
TITLE: Större klyftor mellan nyhetskonsumenter DESCRIPTION: Nyhetskonsumtionen i Sverige har blivit allt mer socioekonomiskt skiktad, visar ny forskning. CONTENT: Erik Espeland är doktorand vid JMG i Göteborg. Hans forskning handlar om nyhetsundvikande. Tidigare forskning visar att nyhetskonsumtion har ett samband med socioekonomisk status: personer med högre socioekonomisk status tar del av nyheter i högre grad än personer med lägre socioekonomisk status. I en ny studie har Erik Espeland använt SOM-institutets siffror över svenskarnas nyhetskonsumtion 1990–2023 för att undersöka hur det sambandet har utvecklats över tid. Svaret är att skillnaderna mellan olika gruppers nyhetskonsumtion har förstärkts under de 33 åren. – Jag hittar att skillnaden mellan grupper har ökat både utifrån politiskt intresse och socioekonomi. Det finns också en koppling där emellan. Högre socioekonomisk status leder till större politiskt intresse, vilket påverkar nyhetskonsumtionen. Min artikel visar också att denna koppling har blivit starkare över tid, säger Erik Espeland. Är klyftorna i nyhetskonsumtion ett demokratiskt problem? – Min läsning av min och tidigare forskning är att nyhetskonsumtion är kopplad till bättre kunskap om politik och deltagande i politiska processer. Det finns ett problem om minskningen av nyhetskonsumtionen sker oproportionerligt mycket för svaga grupper. Vad beror de förstärkta skillnaderna på? – Man brukar säga att en stor bidragande orsak är det väldiga utökandet av valmöjligheterna. När vi hade rätt få kanaler och medier att välja mellan hade det en utjämnande effekt. Stora delar av befolkningen såg Rapport eller Aktuellt, där de politiskt ointresserade kanske började kolla för att det låg efter eller före deras favoritserie. Och vi har haft starka morgontidningar i Sverige, där en grupp läsare kanske egentligen var mest intresserad av sporten men också fick nyheter i samma paket. Medan det gamla medielandskapet hade en struktur som hjälpte till att jämna ut klyftor bidrar dagens digitala och fragmentiserade till motsatsen, menar han. Även morgontidningarnas ändrade affärsmodell, där ökade prenumerantintäkter ersatt annonsintäkter, skulle kunna vara en bidragande orsak. – Tidningar förlitar sig mer på prenumerationer idag. Då kanske många redaktioner fokuserar på att skriva för en publik man tänker har lite högre socioekonomisk status just för att man vet att det är en grupp som man kan locka lättare. Då kan det bli självförstärkande. I tidigare studier har personer i lägre socioekonomiska klasser som inte tar del av nyheter uppgett att de känner att nyheterna inte riktigt handlar om saker de bryr sig om, eller görs på ett sätt som är tillgängligt för dem. Vad borde svenska medier göra utifrån dina slutsatser? – Det är tiotusenkronorsfrågan. Forskning på hur man kan motverka sjunkande nyhetskonsumtion och nyhetsundvikande är i sin linda. Men kanske bör medierna försöka komma närmare det lokala, hitta tillbaka till att vara en självklar del i samhället. – Det finns också en roll för politiken att spela. Mycket är algoritmstyrt och nyhetsmedierna kan inte själva göra allt, politiken behöver kanske reglera flödena. Du tittar inte på sociala medier. Hade det förändrat bilden? – Rent allmänt är det ju svårt att inte ta del av några nyheter alls på sociala medier. Men tidigare forskning visar att man inte ser effekter på kunskaper och demokratiskt deltagande av nyheter i sociala medier. Det verkar inte som att man lär sig av nyheter i sociala medier. Varför då? – Nyhetsflödet är uppdelat, fragmentiserat, väldigt kortsiktigt. Man sitter inte ner och läser. Så sociala medier skulle kanske ha gett jämnare siffror, men i själva verket dolt de klyftor som finns. Sen ska tilläggas att den forskning som finns på klyftor i sociala medier faktiskt också visar samma dynamik. De som får informativt material och nyheter av god kvalitet på sociala medier, är ofta personer som redan är intresserade.
55fae34110da9e0686092986d7cba0c497dec87f
bc0a945dbbf93da55f2cd86f079a8c58438549d8
ac55bb6367adf9c2cf7a3d201839941a37249facLäsare i Finland kan ta del av Bonnier News-titlar i både Finland och i Sverige.
Bonnier News lanserar ”+Allt Finland” som ger läsarna tillgång till nyheter, sport, kultur och nöje från hela Svenskfinland och Sverige.
– Vi gör det enklare än någonsin för läsare i Finland att ta del av ett komplett nyhetsutbud med nationellt innehåll och det starka svenska +Allt-innehållet, säger Tove Stenquist, Area Lead Subscription Sales på Bonnier News, i en kommentar.
Med ett inlogg kommer finländska läsare kunna ta del av innehåll från Bonnier News samtliga svenskspråkiga titlar i Finland: Hufvudstadsbladet, Vasabladet, Österbottens Tidning, Västra Nyland, Borgåbladet och Sydin. Dessutom erbjuds full tillgång till hela det svenska +Allt-erbjudandet inklusive Expressen, Dagens Nyheter och Bonnier News Locals lokala titlar.
421a8be08ab70132c6f414d477d7180356cd519aMEN-FÄLLNING Norrländska Socialdemokraten publicerade namn på en polisanmäld SD-politiker – och underlät i en senare artikel att berätta att förundersökningen mot honom lagts ned.
I augusti 2025 publicerade Norrländska Socialdemokraten en artikel med rubriken ”SD-ledare i Norrbotten polisanmäld för sexuella trakasserier”. I artikeln namngavs politikern, som anmälde publiceringen till Medieombudsmannen (MO).
I artikeln uppgavs att mannen skulle ha skickat en video med sexuellt innehåll till en kvinnlig SD-politiker i Norrbotten.
Politikern var kritisk till namnpubliceringen samt till att det inte framgick av artikeln att han inte spridit videomaterial av sig själv, utan att det i stället rörde sig om en video på en annan person, vilket han menade att NSD hade känt till.
I september 2025 lades förundersökningen ned, vilket NSD berättade om. I den nya artikeln uppgav politikern att han fått en video som visat en partimedlem i ett olämpligt sammanhang och att han skickat videon vidare till en partikamrat högre upp i hierarkin.
I januari 2026 berättade NSD att den kvinnliga SD-politiker som polisanmält honom bytt parti till KD efter turbulensen i SD. I artikeln återgavs uppgifterna om polisanmälan, men inte att förundersökningen lagts ned.
Medieombudsmannen ville fria NSD i fråga om den första namnpubliceringen i augusti, men Mediernas etiknämnd (MEN) anser att det var oförsvarligt att namnge den polisanmälde SD-politikern i ”ett så tidigt skede av rättsprocessen”, och klandrar NSD för att ha brutit mot god publicistisk sed. En MEN-ledamot anmälde skiljaktig mening och ansåg att NSD skulle frias.
När det gäller artikeln som publicerades i januari 2026 är däremot MO och MEN eniga. NSD klandras för att ha brutit mot god publicistisk sed när tidningen återgav uppgiften att SD-politikern polisanmälts men inte upplyste läsarna om att förundersökningen mot honom lagts ned flera månader tidigare.
adc8d927fa572534d1ad843404d69823c182d196DEBATT Dawit Isaak har tillbringat ett kvartssekel i fängelse. Den regering som nu tillträder måste göra allt som står i dess makt för att hans fångenskap ska få ett slut, skriver 21 undertecknare i ett gemensamt upprop.
Idag har det gått exakt 25 år sedan den svenske medborgaren, journalisten och författaren Dawit Isaak fängslades i Eritrea. I september 2001 slog Eritrea brutalt till mot den oberoende pressen i landet. Tidningar stängdes ner och mängder av journalister fängslades. Dawit Isaak var en av dem som greps tillsammans med flera andra journalister på Setit, sedan tidningen förbjudits för att ha publicerat artiklar med krav på demokratiska reformer. Under de 25 år som gått har ingen av journalisterna ställts inför rätta. De har förvägrats all kontakt med omvärlden. Eritrea är en brutal diktatur där oberoende journalistik har kriminaliserats.
Ansvaret för Dawit Isaak och hans fängslade kollegors öde vilar självklart på Eritrea. Påtryckningarna mot landet måste vara en internationell angelägenhet.
I många år har svenska medier och civilsamhället engagerat sig för Dawit Isaaks frigivning. Tidningar har drivit kampanjer. Manifestationer, diktläsningar och upprop har genomförts. Krav har också rests på rättsliga åtgärder.
Men den aktör i Sverige som har störst möjlighet att påverka Dawit Isaaks öde är regeringen och den behöver agera mer offensivt. Vi ser positivt på att utrikesministern besökte Eritrea förra året. Samtidigt anser vi att de svenska regeringarnas samlade ansträngningar under dessa 25 år inte har varit tillräckliga.
När Reportrar utan gränser frågade de åtta riksdagspartierna hur Sverige bör agera för att få Dawit Isaak fri visade svaren att en tydlig majoritet vill se ett starkare svenskt agerande. Samtliga åtta partier uppger att fallet är viktigt. Moderaterna och Kristdemokraterna vill fortsätta påtryckningarna mot Eritrea på samma linje som under den gångna mandatperioden. Övriga partier uppger att de vill att den tillträdande regeringen ska öka sina ansträngningar för att få honom fri.
Det bådar gott. Men vi som i många år har engagerat oss i Dawit Isaaks fall har hört många fagra ord förr. Nu ligger ansvaret hos den regering som tillträder efter valet. Före valdagen har en stor majoritet av partierna sagt att de vill öka Sveriges ansträngningar för Dawit Isaaks frigivning. Vi förväntar oss att de står fast vid det även nu när valet är över. Dawit Isaak har berövats sin frihet i 25 år för länge. Den regering som nu tillträder måste göra allt som står i dess makt för att hans fångenskap ska få ett slut.
Axel Andén, chefredaktör Journalisten
Kurdo Baksi, författare
Stefan Eklund, vd Utgivarna
Josefine Engström, ordförande Svenska tecknare
Maria G Francke, kulturchef Sydsvenskan
Anja Gatu, ordförande Sveriges författarförbund
Johan Hilton, kulturchef Göteborgs-Posten
Ulrika Hyllert, ordförande Journalistförbundet
Anna Johansson, generalsekreterare Svenska Amnesty
Camilla Kvartoft, ordförande Publicistklubben
Erik Larsson, talesperson Reportrar utan gränser
Elisabeth Löfgren, ordförande FreeDawit
Victor Malm, kulturchef Expressen
Kerstin Neld, vd Sveriges Tidskrifter
Karin Olsson, biträdande chefredaktör Expressen
Karin Pettersson, kulturchef Aftonbladet
Johan Taubert, vd Tidningsutgivarna
Anders Teglund, ordförande Svenska PEN
Ghirmay Yohannes, eritreansk författare och journalist
Björn Wiman, kulturchef Dagens Nyheter
Ida Ölmedal, kulturchef Svenska Dagbladet
faf9941c2025bb9f26628912ac65ed2c04201e51
adc8d927fa572534d1ad843404d69823c182d196
TITLE: ”Sverige bör göra allt för Dawit Isaaks frihet” DESCRIPTION: DEBATT Dawit Isaak har tillbringat ett kvartssekel i fängelse. Den regering som nu tillträder måste göra allt som står i dess makt för att hans fångenskap ska få ett slut, skriver 21 undertecknare i ett gemensamt upprop. CONTENT: Idag har det gått exakt 25 år sedan den svenske medborgaren, journalisten och författaren Dawit Isaak fängslades i Eritrea. I september 2001 slog Eritrea brutalt till mot den oberoende pressen i landet. Tidningar stängdes ner och mängder av journalister fängslades. Dawit Isaak var en av dem som greps tillsammans med flera andra journalister på Setit, sedan tidningen förbjudits för att ha publicerat artiklar med krav på demokratiska reformer. Under de 25 år som gått har ingen av journalisterna ställts inför rätta. De har förvägrats all kontakt med omvärlden. Eritrea är en brutal diktatur där oberoende journalistik har kriminaliserats. Ansvaret för Dawit Isaak och hans fängslade kollegors öde vilar självklart på Eritrea. Påtryckningarna mot landet måste vara en internationell angelägenhet. I många år har svenska medier och civilsamhället engagerat sig för Dawit Isaaks frigivning. Tidningar har drivit kampanjer. Manifestationer, diktläsningar och upprop har genomförts. Krav har också rests på rättsliga åtgärder. Men den aktör i Sverige som har störst möjlighet att påverka Dawit Isaaks öde är regeringen och den behöver agera mer offensivt. Vi ser positivt på att utrikesministern besökte Eritrea förra året. Samtidigt anser vi att de svenska regeringarnas samlade ansträngningar under dessa 25 år inte har varit tillräckliga. När Reportrar utan gränser frågade de åtta riksdagspartierna hur Sverige bör agera för att få Dawit Isaak fri visade svaren att en tydlig majoritet vill se ett starkare svenskt agerande. Samtliga åtta partier uppger att fallet är viktigt. Moderaterna och Kristdemokraterna vill fortsätta påtryckningarna mot Eritrea på samma linje som under den gångna mandatperioden. Övriga partier uppger att de vill att den tillträdande regeringen ska öka sina ansträngningar för att få honom fri. Det bådar gott. Men vi som i många år har engagerat oss i Dawit Isaaks fall har hört många fagra ord förr. Nu ligger ansvaret hos den regering som tillträder efter valet. Före valdagen har en stor majoritet av partierna sagt att de vill öka Sveriges ansträngningar för Dawit Isaaks frigivning. Vi förväntar oss att de står fast vid det även nu när valet är över. Dawit Isaak har berövats sin frihet i 25 år för länge. Den regering som nu tillträder måste göra allt som står i dess makt för att hans fångenskap ska få ett slut. Axel Andén, chefredaktör Journalisten Kurdo Baksi, författare Stefan Eklund, vd Utgivarna Josefine Engström, ordförande Svenska tecknare Maria G Francke, kulturchef Sydsvenskan Anja Gatu, ordförande Sveriges författarförbund Johan Hilton, kulturchef Göteborgs-Posten Ulrika Hyllert, ordförande Journalistförbundet Anna Johansson, generalsekreterare Svenska Amnesty Camilla Kvartoft, ordförande Publicistklubben Erik Larsson, talesperson Reportrar utan gränser Elisabeth Löfgren, ordförande FreeDawit Victor Malm, kulturchef Expressen Kerstin Neld, vd Sveriges Tidskrifter Karin Olsson, biträdande chefredaktör Expressen Karin Pettersson, kulturchef Aftonbladet Johan Taubert, vd Tidningsutgivarna Anders Teglund, ordförande Svenska PEN Ghirmay Yohannes, eritreansk författare och journalist Björn Wiman, kulturchef Dagens Nyheter Ida Ölmedal, kulturchef Svenska Dagbladet
TITLE: ”Nästa regering måste göra allt för Dawit Isaaks frihet” DESCRIPTION: DEBATT Dawit Isaak har tillbringat ett kvartssekel i fängelse. Den regering som nu tillträder måste göra allt som står i dess makt för att hans fångenskap ska få ett slut, skriver 21 undertecknare i ett gemensamt upprop. CONTENT: Idag har det gått exakt 25 år sedan den svenske medborgaren, journalisten och författaren Dawit Isaak fängslades i Eritrea. I september 2001 slog Eritrea brutalt till mot den oberoende pressen i landet. Tidningar stängdes ner och mängder av journalister fängslades. Dawit Isaak var en av dem som greps tillsammans med flera andra journalister på Setit, sedan tidningen förbjudits för att ha publicerat artiklar med krav på demokratiska reformer. Under de 25 år som gått har ingen av journalisterna ställts inför rätta. De har förvägrats all kontakt med omvärlden. Eritrea är en brutal diktatur där oberoende journalistik har kriminaliserats. Ansvaret för Dawit Isaak och hans fängslade kollegors öde vilar självklart på Eritrea. Påtryckningarna mot landet måste vara en internationell angelägenhet. I många år har svenska medier och civilsamhället engagerat sig för Dawit Isaaks frigivning. Tidningar har drivit kampanjer. Manifestationer, diktläsningar och upprop har genomförts. Krav har också rests på rättsliga åtgärder. Men den aktör i Sverige som har störst möjlighet att påverka Dawit Isaaks öde är regeringen och den behöver agera mer offensivt. Vi ser positivt på att utrikesministern besökte Eritrea förra året. Samtidigt anser vi att de svenska regeringarnas samlade ansträngningar under dessa 25 år inte har varit tillräckliga. När Reportrar utan gränser frågade de åtta riksdagspartierna hur Sverige bör agera för att få Dawit Isaak fri visade svaren att en tydlig majoritet vill se ett starkare svenskt agerande. Samtliga åtta partier uppger att fallet är viktigt. Moderaterna och Kristdemokraterna vill fortsätta påtryckningarna mot Eritrea på samma linje som under den gångna mandatperioden. Övriga partier uppger att de vill att den tillträdande regeringen ska öka sina ansträngningar för att få honom fri. Det bådar gott. Men vi som i många år har engagerat oss i Dawit Isaaks fall har hört många fagra ord förr. Nu ligger ansvaret hos den regering som tillträder efter valet. Före valdagen har en stor majoritet av partierna sagt att de vill öka Sveriges ansträngningar för Dawit Isaaks frigivning. Vi förväntar oss att de står fast vid det även nu när valet är över. Dawit Isaak har berövats sin frihet i 25 år för länge. Den regering som nu tillträder måste göra allt som står i dess makt för att hans fångenskap ska få ett slut. Axel Andén, chefredaktör Journalisten Kurdo Baksi, författare Stefan Eklund, vd Utgivarna Josefine Engström, ordförande Svenska tecknare Maria G Francke, kulturchef Sydsvenskan Anja Gatu, ordförande Sveriges författarförbund Johan Hilton, kulturchef Göteborgs-Posten Ulrika Hyllert, ordförande Journalistförbundet Anna Johansson, generalsekreterare Svenska Amnesty Camilla Kvartoft, ordförande Publicistklubben Erik Larsson, talesperson Reportrar utan gränser Elisabeth Löfgren, ordförande FreeDawit Victor Malm, kulturchef Expressen Kerstin Neld, vd Sveriges Tidskrifter Karin Olsson, biträdande chefredaktör Expressen Karin Pettersson, kulturchef Aftonbladet Johan Taubert, vd Tidningsutgivarna Anders Teglund, ordförande Svenska PEN Ghirmay Yohannes, eritreansk författare och journalist Björn Wiman, kulturchef Dagens Nyheter Ida Ölmedal, kulturchef Svenska Dagbladet
adc8d927fa572534d1ad843404d69823c182d196
faf9941c2025bb9f26628912ac65ed2c04201e51
faf9941c2025bb9f26628912ac65ed2c04201e51DEBATT Dawit Isaak har tillbringat ett kvartssekel i fängelse. Den regering som nu tillträder måste göra allt som står i dess makt för att hans fångenskap ska få ett slut, skriver 21 undertecknare i ett gemensamt upprop.
Idag har det gått exakt 25 år sedan den svenske medborgaren, journalisten och författaren Dawit Isaak fängslades i Eritrea. I september 2001 slog Eritrea brutalt till mot den oberoende pressen i landet. Tidningar stängdes ner och mängder av journalister fängslades. Dawit Isaak var en av dem som greps tillsammans med flera andra journalister på Setit, sedan tidningen förbjudits för att ha publicerat artiklar med krav på demokratiska reformer. Under de 25 år som gått har ingen av journalisterna ställts inför rätta. De har förvägrats all kontakt med omvärlden. Eritrea är en brutal diktatur där oberoende journalistik har kriminaliserats.
Ansvaret för Dawit Isaak och hans fängslade kollegors öde vilar självklart på Eritrea. Påtryckningarna mot landet måste vara en internationell angelägenhet.
I många år har svenska medier och civilsamhället engagerat sig för Dawit Isaaks frigivning. Tidningar har drivit kampanjer. Manifestationer, diktläsningar och upprop har genomförts. Krav har också rests på rättsliga åtgärder.
Men den aktör i Sverige som har störst möjlighet att påverka Dawit Isaaks öde är regeringen och den behöver agera mer offensivt. Vi ser positivt på att utrikesministern besökte Eritrea förra året. Samtidigt anser vi att de svenska regeringarnas samlade ansträngningar under dessa 25 år inte har varit tillräckliga.
När Reportrar utan gränser frågade de åtta riksdagspartierna hur Sverige bör agera för att få Dawit Isaak fri visade svaren att en tydlig majoritet vill se ett starkare svenskt agerande. Samtliga åtta partier uppger att fallet är viktigt. Moderaterna och Kristdemokraterna vill fortsätta påtryckningarna mot Eritrea på samma linje som under den gångna mandatperioden. Övriga partier uppger att de vill att den tillträdande regeringen ska öka sina ansträngningar för att få honom fri.
Det bådar gott. Men vi som i många år har engagerat oss i Dawit Isaaks fall har hört många fagra ord förr. Nu ligger ansvaret hos den regering som tillträder efter valet. Före valdagen har en stor majoritet av partierna sagt att de vill öka Sveriges ansträngningar för Dawit Isaaks frigivning. Vi förväntar oss att de står fast vid det även nu när valet är över. Dawit Isaak har berövats sin frihet i 25 år för länge. Den regering som nu tillträder måste göra allt som står i dess makt för att hans fångenskap ska få ett slut.
Axel Andén, chefredaktör Journalisten
Kurdo Baksi, författare
Stefan Eklund, vd Utgivarna
Josefine Engström, ordförande Svenska tecknare
Maria G Francke, kulturchef Sydsvenskan
Anja Gatu, ordförande Sveriges författarförbund
Johan Hilton, kulturchef Göteborgs-Posten
Ulrika Hyllert, ordförande Journalistförbundet
Anna Johansson, generalsekreterare Svenska Amnesty
Camilla Kvartoft, ordförande Publicistklubben
Erik Larsson, talesperson Reportrar utan gränser
Elisabeth Löfgren, ordförande FreeDawit
Victor Malm, kulturchef Expressen
Kerstin Neld, vd Sveriges Tidskrifter
Karin Olsson, biträdande chefredaktör Expressen
Karin Pettersson, kulturchef Aftonbladet
Johan Taubert, vd Tidningsutgivarna
Anders Teglund, ordförande Svenska PEN
Ghirmay Yohannes, eritreansk författare och journalist
Björn Wiman, kulturchef Dagens Nyheter
Ida Ölmedal, kulturchef Svenska Dagbladet
faf9941c2025bb9f26628912ac65ed2c04201e51
adc8d927fa572534d1ad843404d69823c182d196
TITLE: ”Sverige bör göra allt för Dawit Isaaks frihet” DESCRIPTION: DEBATT Dawit Isaak har tillbringat ett kvartssekel i fängelse. Den regering som nu tillträder måste göra allt som står i dess makt för att hans fångenskap ska få ett slut, skriver 21 undertecknare i ett gemensamt upprop. CONTENT: Idag har det gått exakt 25 år sedan den svenske medborgaren, journalisten och författaren Dawit Isaak fängslades i Eritrea. I september 2001 slog Eritrea brutalt till mot den oberoende pressen i landet. Tidningar stängdes ner och mängder av journalister fängslades. Dawit Isaak var en av dem som greps tillsammans med flera andra journalister på Setit, sedan tidningen förbjudits för att ha publicerat artiklar med krav på demokratiska reformer. Under de 25 år som gått har ingen av journalisterna ställts inför rätta. De har förvägrats all kontakt med omvärlden. Eritrea är en brutal diktatur där oberoende journalistik har kriminaliserats. Ansvaret för Dawit Isaak och hans fängslade kollegors öde vilar självklart på Eritrea. Påtryckningarna mot landet måste vara en internationell angelägenhet. I många år har svenska medier och civilsamhället engagerat sig för Dawit Isaaks frigivning. Tidningar har drivit kampanjer. Manifestationer, diktläsningar och upprop har genomförts. Krav har också rests på rättsliga åtgärder. Men den aktör i Sverige som har störst möjlighet att påverka Dawit Isaaks öde är regeringen och den behöver agera mer offensivt. Vi ser positivt på att utrikesministern besökte Eritrea förra året. Samtidigt anser vi att de svenska regeringarnas samlade ansträngningar under dessa 25 år inte har varit tillräckliga. När Reportrar utan gränser frågade de åtta riksdagspartierna hur Sverige bör agera för att få Dawit Isaak fri visade svaren att en tydlig majoritet vill se ett starkare svenskt agerande. Samtliga åtta partier uppger att fallet är viktigt. Moderaterna och Kristdemokraterna vill fortsätta påtryckningarna mot Eritrea på samma linje som under den gångna mandatperioden. Övriga partier uppger att de vill att den tillträdande regeringen ska öka sina ansträngningar för att få honom fri. Det bådar gott. Men vi som i många år har engagerat oss i Dawit Isaaks fall har hört många fagra ord förr. Nu ligger ansvaret hos den regering som tillträder efter valet. Före valdagen har en stor majoritet av partierna sagt att de vill öka Sveriges ansträngningar för Dawit Isaaks frigivning. Vi förväntar oss att de står fast vid det även nu när valet är över. Dawit Isaak har berövats sin frihet i 25 år för länge. Den regering som nu tillträder måste göra allt som står i dess makt för att hans fångenskap ska få ett slut. Axel Andén, chefredaktör Journalisten Kurdo Baksi, författare Stefan Eklund, vd Utgivarna Josefine Engström, ordförande Svenska tecknare Maria G Francke, kulturchef Sydsvenskan Anja Gatu, ordförande Sveriges författarförbund Johan Hilton, kulturchef Göteborgs-Posten Ulrika Hyllert, ordförande Journalistförbundet Anna Johansson, generalsekreterare Svenska Amnesty Camilla Kvartoft, ordförande Publicistklubben Erik Larsson, talesperson Reportrar utan gränser Elisabeth Löfgren, ordförande FreeDawit Victor Malm, kulturchef Expressen Kerstin Neld, vd Sveriges Tidskrifter Karin Olsson, biträdande chefredaktör Expressen Karin Pettersson, kulturchef Aftonbladet Johan Taubert, vd Tidningsutgivarna Anders Teglund, ordförande Svenska PEN Ghirmay Yohannes, eritreansk författare och journalist Björn Wiman, kulturchef Dagens Nyheter Ida Ölmedal, kulturchef Svenska Dagbladet
TITLE: ”Nästa regering måste göra allt för Dawit Isaaks frihet” DESCRIPTION: DEBATT Dawit Isaak har tillbringat ett kvartssekel i fängelse. Den regering som nu tillträder måste göra allt som står i dess makt för att hans fångenskap ska få ett slut, skriver 21 undertecknare i ett gemensamt upprop. CONTENT: Idag har det gått exakt 25 år sedan den svenske medborgaren, journalisten och författaren Dawit Isaak fängslades i Eritrea. I september 2001 slog Eritrea brutalt till mot den oberoende pressen i landet. Tidningar stängdes ner och mängder av journalister fängslades. Dawit Isaak var en av dem som greps tillsammans med flera andra journalister på Setit, sedan tidningen förbjudits för att ha publicerat artiklar med krav på demokratiska reformer. Under de 25 år som gått har ingen av journalisterna ställts inför rätta. De har förvägrats all kontakt med omvärlden. Eritrea är en brutal diktatur där oberoende journalistik har kriminaliserats. Ansvaret för Dawit Isaak och hans fängslade kollegors öde vilar självklart på Eritrea. Påtryckningarna mot landet måste vara en internationell angelägenhet. I många år har svenska medier och civilsamhället engagerat sig för Dawit Isaaks frigivning. Tidningar har drivit kampanjer. Manifestationer, diktläsningar och upprop har genomförts. Krav har också rests på rättsliga åtgärder. Men den aktör i Sverige som har störst möjlighet att påverka Dawit Isaaks öde är regeringen och den behöver agera mer offensivt. Vi ser positivt på att utrikesministern besökte Eritrea förra året. Samtidigt anser vi att de svenska regeringarnas samlade ansträngningar under dessa 25 år inte har varit tillräckliga. När Reportrar utan gränser frågade de åtta riksdagspartierna hur Sverige bör agera för att få Dawit Isaak fri visade svaren att en tydlig majoritet vill se ett starkare svenskt agerande. Samtliga åtta partier uppger att fallet är viktigt. Moderaterna och Kristdemokraterna vill fortsätta påtryckningarna mot Eritrea på samma linje som under den gångna mandatperioden. Övriga partier uppger att de vill att den tillträdande regeringen ska öka sina ansträngningar för att få honom fri. Det bådar gott. Men vi som i många år har engagerat oss i Dawit Isaaks fall har hört många fagra ord förr. Nu ligger ansvaret hos den regering som tillträder efter valet. Före valdagen har en stor majoritet av partierna sagt att de vill öka Sveriges ansträngningar för Dawit Isaaks frigivning. Vi förväntar oss att de står fast vid det även nu när valet är över. Dawit Isaak har berövats sin frihet i 25 år för länge. Den regering som nu tillträder måste göra allt som står i dess makt för att hans fångenskap ska få ett slut. Axel Andén, chefredaktör Journalisten Kurdo Baksi, författare Stefan Eklund, vd Utgivarna Josefine Engström, ordförande Svenska tecknare Maria G Francke, kulturchef Sydsvenskan Anja Gatu, ordförande Sveriges författarförbund Johan Hilton, kulturchef Göteborgs-Posten Ulrika Hyllert, ordförande Journalistförbundet Anna Johansson, generalsekreterare Svenska Amnesty Camilla Kvartoft, ordförande Publicistklubben Erik Larsson, talesperson Reportrar utan gränser Elisabeth Löfgren, ordförande FreeDawit Victor Malm, kulturchef Expressen Kerstin Neld, vd Sveriges Tidskrifter Karin Olsson, biträdande chefredaktör Expressen Karin Pettersson, kulturchef Aftonbladet Johan Taubert, vd Tidningsutgivarna Anders Teglund, ordförande Svenska PEN Ghirmay Yohannes, eritreansk författare och journalist Björn Wiman, kulturchef Dagens Nyheter Ida Ölmedal, kulturchef Svenska Dagbladet
adc8d927fa572534d1ad843404d69823c182d196
faf9941c2025bb9f26628912ac65ed2c04201e51
f9e9ec67461a1a2b6145e515a88dee99de54db44blir chefredaktör på Läkemedelsvärlden.
Han kommer närmast från jobbet som chefredaktör för Forskning för hälsa på Hjärt-Lungfonden.
Nils Bergeå börjar som chefredaktör på Läkemedelsvärlden den 28 september.
fc019f0a7588b5c4b3dd8a0c4d116a7a9e1158ccMEN-FÄLLNING Tidskriften Kvartal sponsrade ett inlägg på Facebook med en länk till en gammal artikel om kriminologen Nina Rung – en artikel som tidigare friats av MEN. Nu fäller MEN Kvartal för inlägget på Facebook.
I oktober 2022 publicerade Kvartal en artikel med rubriken ”Nina Rungs akademiska luftslott” som handlade om debattören och kriminologen Nina Rungs akademiska meriter.
Nina Rung anmälde Kvartal till Allmänhetens Medieombudsman (MO) och Mediernas etiknämnd (MEN), som i april 2023 valde att fria Kvartal med motiveringen att det funnits belägg för de publicerade uppgifterna och att Nina Rung haft en sådan ställning att hon fick tåla att granskas. Fyra ledamöter i MEN var av skiljaktig mening och ville klandra Kvartal för att Nina Rung inte getts tillräcklig möjlighet till bemötande.
Nu har Nina Rung anmält Kvartal igen – och denna gång väljer en enig nämnd att klandra publikationen.
Orsaken är att Kvartal gjort ett sponsrat inlägg på Facebook med länk till den gamla artikeln samt en pufftext och en bild på Nina Rung. I puffen stod: ”I medierna har Nina Rung titulerats som forskare och berättat om sina studier på magisternivå på Stockholms universitet. Men SU har aldrig utfärdat någon examen till henne – och hon verkar inte ha fått en enda vetenskaplig artikel publicerad.”
Det är egentligen samma inlägg som gjordes redan i samband med artikelpubliceringen 2022, men sponsringen hade skett i närtid, vilket medförde att inlägget blev mer synligt i flödet. MO anser att själva sponsringen är att likställa med en återpublicering eller reprisering.
Eftersom Nina Rung sedan artikeln först publicerades har tagit en magisterexamen i polisiärt arbete är uppgifterna om hennes akademiska meriter i pufftexten delvis förlegade.
”Om det sker en händelseutveckling efter ursprungspubliceringen, och den återpubliceras, så är det utgivarens ansvar att se till att relevanta saker uppdateras. Det ansvaret kan inte åläggas den kritiserade parten”, skriver MO i sin redogörelse och anser att Kvartal inte kan undgå klander.
MEN delar MO:s bedömning och klandrar Kvartal för att ha brutit mot god publicistisk sed.
f45713f8c249ad55393b941fa34828a122771e70blir ny chefredaktör för Dalslänningen.
Anton Eriksson kommer närmast från P4 Värmland och har tidigare arbetat som reporter, nyhetschef och ställföreträdande ansvarig utgivare på Arvika Nyheter.
Den 1 oktober tillträder han som ny chefredaktör och ansvarig utgivare för Dalslänningen.
”Vi ska våga testa nya sätt att berätta, men samtidigt fortsätta göra det som redaktionen redan är duktig på. Journalistikens kärna är att hitta bra nyheter, avslöja missförhållanden och ställa makthavare till svars”, säger Anton Eriksson i ett pressmeddelande.
Elma Pasalic Östborg, redaktionell chef för lokala titlar på Erna Media:
”Anton har ett starkt driv och en vilja att testa nya idéer, något som är otroligt viktigt för att vi ska fortsätta vara relevanta och nå nya läsare. Jag är väldigt glad över att välkomna honom som chefredaktör och det ska bli både spännande och roligt att följa Dalslänningens resa framåt.”