Log in to subscribe to heads-up notifications for this feed or its category via email, Slack, or Discord.
Ask the AI anything about content, patterns, and edits for Journalisten. The AI will receive full version history including all edited articles. Open question history.
239dcdf69935d36bd35d7024ac548b33f554fe21Tomas Ramberg, politisk kommentator på Dagens Nyheter, får Publistklubbens stora pris 2026.
Publicistklubbens stora pris instiftades 1986 och delas varje år ut till en eller flera personer som under lång tid har hållit hög klass i sin journalistik.
Juryns motivering: “Tomas Ramberg gör politiken begriplig och fördjupar allmänhetens kunskap i en tid av ökande polarisering. Med gott humör, underfundighet, skarpa iakttagelser och hög integritet gör han en folkbildande insats om hur makten fungerar, särskilt viktigt under ett valår”.
Tomas Ramberg är politisk kommentator på Dagens Nyheter, och har tidigare varit politisk kommentator på Ekot.
Prissumman är 50 000 kronor och priset delas ut i samband med Publicistklubbens möte måndagen den 25 maj.
239dcdf69935d36bd35d7024ac548b33f554fe21
82332dd8b503ca0ed78c95da274ad8086136fb96
TITLE: Tomas Ramberg får Publicistklubbens stora pris DESCRIPTION: Tomas Ramberg, politisk kommentator på Dagens Nyheter, får Publistklubbens stora pris 2026. CONTENT: Publicistklubbens stora pris instiftades 1986 och delas varje år ut till en eller flera personer som under lång tid har hållit hög klass i sin journalistik. Juryns motivering: “Tomas Ramberg gör politiken begriplig och fördjupar allmänhetens kunskap i en tid av ökande polarisering. Med gott humör, underfundighet, skarpa iakttagelser och hög integritet gör han en folkbildande insats om hur makten fungerar, särskilt viktigt under ett valår”. Tomas Ramberg är politisk kommentator på Dagens Nyheter, och har tidigare varit politisk kommentator på Ekot. Prissumman är 50 000 kronor och priset delas ut i samband med Publicistklubbens möte måndagen den 25 maj.
TITLE: Tomas Ramberg får Publicistklubbens stora pris DESCRIPTION: Tomas Ramberg, politisk kommentator på Dagens Nyheter, får Publicistklubbens stora pris 2026. CONTENT: Juryns motivering: “Tomas Ramberg gör politiken begriplig och fördjupar allmänhetens kunskap i en tid av ökande polarisering. Med gott humör, underfundighet, skarpa iakttagelser och hög integritet gör han en folkbildande insats om hur makten fungerar, särskilt viktigt under ett valår”. Tomas Ramberg är politisk kommentator på Dagens Nyheter, och har tidigare varit politisk kommentator på Ekot. Publicistklubbens stora pris instiftades 1986 och delas varje år ut till en eller flera personer som under lång tid har hållit hög klass i sin journalistik. Prissumman är 50 000 kronor och priset delas ut i samband med Publicistklubbens möte måndagen den 25 maj.
82332dd8b503ca0ed78c95da274ad8086136fb96
239dcdf69935d36bd35d7024ac548b33f554fe21
7052dfb326d0f5a7b177722a79c78fb6f026f27e16 journalister får språkstipendium från Journalistförbundet för att läsa professionell engelska i Brighton i oktober.
Journalistförbundet har delat ut 16 stipendier för språkkurs i Brighton i höst:
Anna Björkman, Sveriges Radio
Tove Björnlundh, Aller media
Joel Dahlberg, Svenska Dagbladet
Annika Eller, frilans
Nora Fazel Abdollatif, SVT
Isabel Hallqvist, frilans
Märta Hulth, SVT
Ida Jernberg Palm, SVT
Malva Kauranen, Helsingborgs Dagblad
Linn Koch-Emmery, frilans
Daniel Martinsson, TT Nyhetsbyrån
Charlotta Naesenius, Nordiske Medier
Julia Pliscovaz, P4 Uppland
Niklas Wahllöf, frilans
Ulrika Wangel, Ystads Allehanda
Charlotte Wester, Mediehuset Grön Press
Stipendiet omfattar två veckors kurs, boende och ett rese- och omkostnadsstipendium á 15 000 kronor.
457a91273f9de11cabdf02331c9f8120695b2238DEBATT Ambitionen att skildra Indien i hela dess komplexitet innebär att bevakningen behöver rymma flera perspektiv – inte färre, skriver SVT:S utrikeschef Daniel Kederstedt i en replik.
Replik till ”SVT:s Indienbevakning missar den demokratiska tillbakagången”:
SVT:s journalistik ska granskas och diskuteras, och vi tar synpunkter om vår utrikesbevakning på allvar. Ambitionen är att skildra Indien genom flera perspektiv – inte färre.
Vårt uppdrag är att ge publiken saklig, oberoende och relevant utrikesjournalistik. I fallet Indien har SVT under lång tid rapporterat om just de frågor debattörerna menar saknas i vår bevakning, journalistik som har skett både på plats i landet och utanför, i flera olika format och på våra olika plattformar.
Rapporteringen om premiärminister Narendra Modis besök handlade om ett möte mellan två länder som formellt är demokratier och vars relationer blivit allt viktigare i ett nytt geopolitiskt läge. Det utesluter inte att det samtidigt finns frågor kring den demokratiska utvecklingen i Indien. Men en enskild nyhetsrapportering om ett statsbesök kan inte bära hela kontexten kring ett lands inrikespolitiska utveckling.
SVT:s Indien-rapportering stannar som sagt inte där.
I samband med det senaste nationella valet gjordes flera reportage och analyser om den demokratiska utvecklingen och yttrandefriheten i landet. Vi har till exempel också belyst minoriteters rättigheter, Kashmir-konflikten och relationen till Ryssland där Indien länge fungerat som en viktig mottagare och vidareförsäljare av rysk olja – något som hjälpt till att finansiera kriget mot Ukraina.
SVT har också granskat hur Indiens växande ekonomiska och geopolitiska betydelse påverkar svenska intressen. I rapporteringen har frågor om korruption och kopplingar mellan politik och näringsliv lyfts, bland annat i SVT-dokumentären “The Scania way”.
Indien är ett land i snabb förändring, med stor betydelse för omvärlden. Ambitionen att skildra Indien i hela dess komplexitet innebär att bevakningen behöver rymma flera perspektiv – inte färre. I detta ingår journalistik om demokrati, pressfrihet och mänskliga rättigheter, men också rapportering om vardagsliv, AI, kultur, klimat och samhällsutveckling. Det ena perspektivet ska inte utesluta det andra.
Daniel Kederstedt, utrikeschef SVT
SLUTREPLIK:
SVT skriver att Indien ska skildras i hela sin komplexitet. Det håller vi med om. Därför kvarstår frågan: När blir mänskliga rättigheter, pressfrihet och demokratisk utveckling lika självklara perspektiv i den löpande Indienbevakningen som handel, geopolitik och ekonomisk tillväxt?
Vår invändning var aldrig att SVT helt saknar kritisk rapportering om Indien. Frågan gäller snarare vilka perspektiv som blir bärande när landet skildras för svenska tittare.
För att förstå dagens Indien räcker det inte att beskriva Narendra Modi som vare sig demokratisk reformator eller auktoritär nationalist. Man måste också förklara varför hundratals miljoner väljare fortsatt ger honom sitt stöd. Ekonomisk utveckling, digitalisering, utbyggd infrastruktur och sociala reformer är en del av berättelsen – liksom den nedåtgående utvecklingen för pressfrihet, minoritetsrättigheter och demokratiska institutioner.
Just därför kvarstår vår poäng: Indien blir begripligt först när dessa perspektiv skildras tillsammans. Indien blir inte begripligt om man enbart beskriver demokratisk tillbakagång. Men det blir inte heller begripligt om man fokuserar på handel, geopolitik och ekonomisk utveckling utan att samtidigt ge publiken en förståelse för de konflikter kring nationalism, pressfrihet och minoriteters rättigheter som präglar landet.
Komplexitet innebär att hålla båda tankarna i huvudet samtidigt.
Ulrika Nandra, journalist och författare
Parul Sharma, människorättsjurist med fokus på Sydasien
4775d5084466696f80a46865eb377140409c02efEric Rosén blir Aftonbladets publicistiska redaktör. Vad gör en sådan? Jobbar med en bred palett, tror Eric Rosén själv.
I augusti tillträder Aftonbladets biträdande kulturchef Eric Rosén den nyinrättade tjänsten som publicistisk redaktör och ställföreträdande ansvarig utgivare.
Vad gör en publicistisk redaktör?
– Fokus ligger på pressetik, publicistik och utgivarfrågor, förklarar Eric Rosén.
– Jag har jobbat med pressetik både som ansvarig utgivare en gång i tiden och har för Aftonbladets räkning haft all korrespondens och dialog med Medieombudsmannen och Mediernas etiknämnd de senaste sju åren. Jag har varit involverad i diskussionerna om många av de stora publiceringarna. Pressetik och publicistik är specialintressen jag har haft sedan jag var ganska ung.
Du blir alltså talesperson för Aftonbladet i publiceringsfrågor?
– Ja, både jag och redaktionschefen Karin Schmidt kommer att vara talespersoner, och förstås Lotta Folcker som publisher.
När man tittar på beskrivningen ser den lite grann ut som det jobb som Karin Olsson har på Expressen. Ska du bli Aftonbladets Karin Olsson?
– Jag tänkte fortsätta vara mig själv och inte Karin Olsson. Jag vet faktiskt inte exakt hur hennes roll ser ut. Aftonbladet gör en tydlig satsning på pressetik och frågor kring yttrandefrihet och pressfrihet och att man sätter mig på den här positionen känns helt otroligt spännande. Det senaste decenniet har tidningsledningarna ofta trätt tillbaka i den publicistiska diskussionen. Utanför Aftonbladet var Peter Wolodarski tidigare en av rätt få högljudda publiciströster i den offentliga debatten, nu har även han backat ut ur rummet. Jag tycker att det behövs mer publicistisk debatt. För mig känns det otroligt lyxigt att Aftonbladet delar den uppfattningen.
Hur föreställer du dig att en vanlig arbetsdag ser ut i för en publicistisk redaktör?
– Det kommer handla mycket om de snabba besluten kring namnpubliceringar och kring hur vi navigerar pressetiskt i enskilda artiklar, men det kommer också handla om att jobba långsiktigt. Är vi nöjda med hur det är? Vill vi förändra någonting? Jag ska också jobba med att utveckla våra externa profiler och leda redaktionella projekt. Det är en bred palett.
Det låter ju som ett fullt pådrag i den här tjänsten?
– Det tror jag att det blir. Jag kommer inte sitta sysslolös, det tror jag inte. Det anser jag att jag inte gjort innan heller.
Vad är det första du kommer att göra på den nya tjänsten?
– Det vet inte jag. Det som är fantastiskt med nyhetsjournalistik är att den frågan kräver ett nytt svar varje dag. Vad det svaret är i mitten på augusti, det vet inte jag än.
f6264474523f5b12ebddc8aa594daab76ae3d601Programchefen Michael Kucera har sökt och beviljats ett avgångserbjudande och lämnar SVT i höst, för att starta eget tillsammans med Agendas projektledare Kajsa Gudmundson. – Beslutet kom väldigt hastigt, säger han till Journalisten.
Informationen om att Kucera och Gudmundson lämnar gick ut på SVT:s intranät på onsdagseftermiddagen.
Michael Kucera är ansvarig för SVT Nyheters samhällsprogram och har när han lämnar SVT i höst jobbat nästan tre decennier på företaget. Han är en av de 85 anställda som sökt och beviljats ett avgångserbjudande. Även Kajsa Gudmundson, projektledare för Agenda, slutar i höst genom ett frivilligpaket. Till SVT säger Michael Kucera att han efter alla fina år på SVT blev nyfiken på om han kan göra något annat, ”skapa ett nytt kapitel i mitt yrkesliv och starta eget tillsammans med Kajsa Gudmundson”.
Vilken typ av verksamhet ska ni starta?
– Det ärliga svaret är att vi inte vet än. Det här är ett beslut som kom väldigt hastigt, säger Michael Kucera i ett sms till Journalisten.
Anna Careborg, nyhets- och sportdirektör på SVT, säger i en kommentar till SVT:
– Både Michael och Kajsa har gjort ett fantastiskt arbete på SVT. De är två mycket uppskattade chefer med ett skickligt och publicistiskt modigt ledarskap.
7a8241197a533225063c0921e42505c514907031TTELA:s reporter Joachim Flodin delgavs misstanke om brott mot skyddslagen – nu är poliserna misstänkta för brott.
Tidigt på tisdagsmorgonen den 12 maj begav sig TTELA:s reporter Joachim Flodin till den gamla hamnen i Vänersborg för att fotografera och rapportera om fartyget Wilson Saimaa som lagt till i kanalen. Fartyget hade börjat ta in vatten sedan det gått hål vid en manöver vid en bro i Trollhättan och föregående dag anhölls kaptenen för grov vårdslöshet i sjötrafik, men är inte längre misstänkt.
Joachim Flodin tog flera bilder och videofilmer, gjorde en ståuppa, och skickade till redaktionen, som publicerade. Sedan körde han över Dalbobron till andra sidan för att få bättre bilder på fartyget.
– Det stod en polisbil vid en avspärrning så jag tänkte att det skulle bli en kanonbild av fartyget med en polisbil i förgrunden, berättar Joachim Flodin.
Två poliser var på plats och de språkades vid.
– De frågade om jag var journalist, och ville se presskort och körkort. Jag blev förvånad men frågade inte varför.
När han började ta bilder stoppade polisen honom.
– En av dem sa att jag inte får ta bilder innan de vet om det är fotoförbud medan den andre gick och ringde för att undersöka saken. Jag tyckte det var konstigt, det fanns inga skyltar om att det skulle vara ett skyddsobjekt med avbildningsförbud.
Det dröjde innan polisen fick svar, och under tiden fick han inte lämna platsen.
– Jag skrev i Slack till redaktionen vad som pågick, de kunde ju börja undra varför jag inte levererade någonting. Då blev jag tillsagd av polisen att jag borde avbryta, jag fick inte prata med någon. När jag frågade varför sa han bara: ”Vi tar det sen.”
Efter en lång väntan kom beskedet att det gamla hamnområdet var ett skyddsobjekt med avbildningsförbud.
– Jag frågade hur jag skulle kunna veta det när det inte finns några skyltar, och fick svaret att det borde jag ha vetat.
Joachim Flodin fick sätta sig i baksätet på polisbilen och delgavs misstanke om brott mot skyddslagen. De ville fotografera av bilderna i hans privata mobiltelefon samt jobbtelefonen som bevismaterial, och sedan skulle de raderas. Om han vägrade skulle de ta mobiltelefonerna i beslag. Efter samtal med TTELA:s chefredaktör Fredrik Hofflander raderades bilderna.
– Man känner sig liten när man sitter i baksätet på en polisbil och delges brottsmisstanke. Det kändes surrealistiskt, säger Joachim Flodin.
Bara några timmar senare fick han veta att han inte längre var misstänkt för brott. Det gamla hamnområdet är inte, och har aldrig varit, ett skyddsobjekt med avbildningsförbud.
– Jag fick väldigt bra stöd av cheferna och arbetskamraterna hela tiden.
TTELA:s chefredaktör Fredrik Hofflander säger till tidningen:
”Jag ser väldigt allvarligt på detta. Att poliser på så oerhört lösa grunder stoppar en reporter och går igenom hans telefon, det är ett arbetssätt som inte hör hemma i ett fritt land som Sverige.”
Nu har polisen anmält sig själva till avdelningen för särskilda utredningar, rapporterar TTELA.
Vad tycker du om polisens agerande?
– Det var oprofessionellt. De hade hindrat mig från att arbeta också, i ungefär en timme. Det sista en av poliserna sa till mig var: ”Jag hoppas att du har lärt dig något av detta.”
Men det var inte du som behövde lära dig något?
– Nej, det var de.
91fb91d4429bb63b7010a1de0321d4e4ff9b833e
7a8241197a533225063c0921e42505c514907031
TITLE: Polisen tvingade TTELA:s reporter att radera bilder – utan laglig grund DESCRIPTION: TTELA:s reporter Joachim Flodin delgavs misstanke om brott mot skyddslagen – nu är poliserna misstänkta för brott. CONTENT: Tidigt på tisdagsmorgonen den 12 maj begav sig TTELA:s reporter Joachim Flodin till den gamla hamnen i Vänersborg för att fotografera och rapportera om fartyget Wilson Saimaa som lagt till i kanalen. Fartyget hade kört in i en kaj i centrala Vänersborg föregående dag och kaptenen anhölls för grov vårdslöshet i sjötrafik men är inte längre misstänkt. Joachim Flodin tog flera bilder och videofilmer, gjorde en ståuppa och skickade till redaktionen, som publicerade. Sedan körde han över Dalbobron till andra sidan för att få bättre bilder på fartyget. – Det stod en polisbil vid en avspärrning så jag tänkte att det skulle bli en kanonbild av fartyget med en polisbil i förgrunden, berättar Joachim Flodin. Två poliser var på plats och de språkades vid. – De frågade om jag var journalist, och ville se presskort och körkort. Jag blev förvånad men frågade inte varför. När han började ta bilder stoppade polisen honom. – En av dem sa att jag inte får ta bilder innan de vet om det är fotoförbud medan den andre gick och ringde för att undersöka saken. Jag tyckte det var konstigt, det fanns inga skyltar om att det skulle vara ett skyddsobjekt med avbildningsförbud. Det dröjde innan polisen fick svar, och under tiden fick han inte lämna platsen. – Jag skrev i Slack till redaktionen vad som pågick, de kunde ju börja undra varför jag inte levererade någonting. Då blev jag tillsagd av polisen att jag borde avbryta, jag fick inte prata med någon. När jag frågade varför sa han bara: ”Vi tar det sen.” Efter en lång väntan kom beskedet att det gamla hamnområdet var ett skyddsobjekt med avbildningsförbud. – Jag frågade hur jag skulle kunna veta det när det inte finns några skyltar, och fick svaret att det borde jag ha vetat. Joachim Flodin fick sätta sig i baksätet på polisbilen och delgavs misstanke om brott mot skyddslagen. De ville fotografera av bilderna i hans privata mobiltelefon samt jobbtelefonen som bevismaterial, och sedan skulle de raderas. Om han vägrade skulle de ta mobiltelefonerna i beslag. Efter samtal med TTELA:s chefredaktör Fredrik Hofflander raderades bilderna. – Man känner sig liten när man sitter i baksätet på en polisbil och delges brottsmisstanke. Det kändes surrealistiskt, säger Joachim Flodin. Bara några timmar senare fick han veta att han inte längre var misstänkt för brott. Det gamla hamnområdet är inte, och har aldrig varit, ett skyddsobjekt med avbildningsförbud. – Jag fick väldigt bra stöd av cheferna och arbetskamraterna hela tiden. TTELA:s chefredaktör Fredrik Hofflander säger till tidningen: ”Jag ser väldigt allvarligt på detta. Att poliser på så oerhört lösa grunder stoppar en reporter och går igenom hans telefon, det är ett arbetssätt som inte hör hemma i ett fritt land som Sverige.” Nu har polisen anmält sig själva till avdelningen för särskilda utredningar, rapporterar TTELA. Vad tycker du om polisens agerande? – Det var oprofessionellt. De hade hindrat mig från att arbeta också, i ungefär en timme. Det sista en av poliserna sa till mig var: ”Jag hoppas att du har lärt dig något av detta.” Men det var inte du som behövde lära dig något? – Nej, det var poliserna.
TITLE: Polisen tvingade TTELA:s reporter att radera bilder – utan laglig grund DESCRIPTION: TTELA:s reporter Joachim Flodin delgavs misstanke om brott mot skyddslagen – nu är poliserna misstänkta för brott. CONTENT: Tidigt på tisdagsmorgonen den 12 maj begav sig TTELA:s reporter Joachim Flodin till den gamla hamnen i Vänersborg för att fotografera och rapportera om fartyget Wilson Saimaa som lagt till i kanalen. Fartyget hade börjat ta in vatten sedan det gått hål vid en manöver vid en bro i Trollhättan och föregående dag anhölls kaptenen för grov vårdslöshet i sjötrafik, men är inte längre misstänkt. Joachim Flodin tog flera bilder och videofilmer, gjorde en ståuppa, och skickade till redaktionen, som publicerade. Sedan körde han över Dalbobron till andra sidan för att få bättre bilder på fartyget. – Det stod en polisbil vid en avspärrning så jag tänkte att det skulle bli en kanonbild av fartyget med en polisbil i förgrunden, berättar Joachim Flodin. Två poliser var på plats och de språkades vid. – De frågade om jag var journalist, och ville se presskort och körkort. Jag blev förvånad men frågade inte varför. När han började ta bilder stoppade polisen honom. – En av dem sa att jag inte får ta bilder innan de vet om det är fotoförbud medan den andre gick och ringde för att undersöka saken. Jag tyckte det var konstigt, det fanns inga skyltar om att det skulle vara ett skyddsobjekt med avbildningsförbud. Det dröjde innan polisen fick svar, och under tiden fick han inte lämna platsen. – Jag skrev i Slack till redaktionen vad som pågick, de kunde ju börja undra varför jag inte levererade någonting. Då blev jag tillsagd av polisen att jag borde avbryta, jag fick inte prata med någon. När jag frågade varför sa han bara: ”Vi tar det sen.” Efter en lång väntan kom beskedet att det gamla hamnområdet var ett skyddsobjekt med avbildningsförbud. – Jag frågade hur jag skulle kunna veta det när det inte finns några skyltar, och fick svaret att det borde jag ha vetat. Joachim Flodin fick sätta sig i baksätet på polisbilen och delgavs misstanke om brott mot skyddslagen. De ville fotografera av bilderna i hans privata mobiltelefon samt jobbtelefonen som bevismaterial, och sedan skulle de raderas. Om han vägrade skulle de ta mobiltelefonerna i beslag. Efter samtal med TTELA:s chefredaktör Fredrik Hofflander raderades bilderna. – Man känner sig liten när man sitter i baksätet på en polisbil och delges brottsmisstanke. Det kändes surrealistiskt, säger Joachim Flodin. Bara några timmar senare fick han veta att han inte längre var misstänkt för brott. Det gamla hamnområdet är inte, och har aldrig varit, ett skyddsobjekt med avbildningsförbud. – Jag fick väldigt bra stöd av cheferna och arbetskamraterna hela tiden. TTELA:s chefredaktör Fredrik Hofflander säger till tidningen: ”Jag ser väldigt allvarligt på detta. Att poliser på så oerhört lösa grunder stoppar en reporter och går igenom hans telefon, det är ett arbetssätt som inte hör hemma i ett fritt land som Sverige.” Nu har polisen anmält sig själva till avdelningen för särskilda utredningar, rapporterar TTELA. Vad tycker du om polisens agerande? – Det var oprofessionellt. De hade hindrat mig från att arbeta också, i ungefär en timme. Det sista en av poliserna sa till mig var: ”Jag hoppas att du har lärt dig något av detta.” Men det var inte du som behövde lära dig något? – Nej, det var de.
7a8241197a533225063c0921e42505c514907031
91fb91d4429bb63b7010a1de0321d4e4ff9b833e
91fb91d4429bb63b7010a1de0321d4e4ff9b833eTTELA:s reporter Joachim Flodin delgavs misstanke om brott mot skyddslagen – nu är poliserna misstänkta för brott.
Tidigt på tisdagsmorgonen den 12 maj begav sig TTELA:s reporter Joachim Flodin till den gamla hamnen i Vänersborg för att fotografera och rapportera om fartyget Wilson Saimaa som lagt till i kanalen. Fartyget hade kört in i en kaj i centrala Vänersborg föregående dag och kaptenen anhölls för grov vårdslöshet i sjötrafik men är inte längre misstänkt.
Joachim Flodin tog flera bilder och videofilmer, gjorde en ståuppa och skickade till redaktionen, som publicerade. Sedan körde han över Dalbobron till andra sidan för att få bättre bilder på fartyget.
– Det stod en polisbil vid en avspärrning så jag tänkte att det skulle bli en kanonbild av fartyget med en polisbil i förgrunden, berättar Joachim Flodin.
Två poliser var på plats och de språkades vid.
– De frågade om jag var journalist, och ville se presskort och körkort. Jag blev förvånad men frågade inte varför.
När han började ta bilder stoppade polisen honom.
– En av dem sa att jag inte får ta bilder innan de vet om det är fotoförbud medan den andre gick och ringde för att undersöka saken. Jag tyckte det var konstigt, det fanns inga skyltar om att det skulle vara ett skyddsobjekt med avbildningsförbud.
Det dröjde innan polisen fick svar, och under tiden fick han inte lämna platsen.
– Jag skrev i Slack till redaktionen vad som pågick, de kunde ju börja undra varför jag inte levererade någonting. Då blev jag tillsagd av polisen att jag borde avbryta, jag fick inte prata med någon. När jag frågade varför sa han bara: ”Vi tar det sen.”
Efter en lång väntan kom beskedet att det gamla hamnområdet var ett skyddsobjekt med avbildningsförbud.
– Jag frågade hur jag skulle kunna veta det när det inte finns några skyltar, och fick svaret att det borde jag ha vetat.
Joachim Flodin fick sätta sig i baksätet på polisbilen och delgavs misstanke om brott mot skyddslagen. De ville fotografera av bilderna i hans privata mobiltelefon samt jobbtelefonen som bevismaterial, och sedan skulle de raderas. Om han vägrade skulle de ta mobiltelefonerna i beslag. Efter samtal med TTELA:s chefredaktör Fredrik Hofflander raderades bilderna.
– Man känner sig liten när man sitter i baksätet på en polisbil och delges brottsmisstanke. Det kändes surrealistiskt, säger Joachim Flodin.
Bara några timmar senare fick han veta att han inte längre var misstänkt för brott. Det gamla hamnområdet är inte, och har aldrig varit, ett skyddsobjekt med avbildningsförbud.
– Jag fick väldigt bra stöd av cheferna och arbetskamraterna hela tiden.
TTELA:s chefredaktör Fredrik Hofflander säger till tidningen:
”Jag ser väldigt allvarligt på detta. Att poliser på så oerhört lösa grunder stoppar en reporter och går igenom hans telefon, det är ett arbetssätt som inte hör hemma i ett fritt land som Sverige.”
Nu har polisen anmält sig själva till avdelningen för särskilda utredningar, rapporterar TTELA.
Vad tycker du om polisens agerande?
– Det var oprofessionellt. De hade hindrat mig från att arbeta också, i ungefär en timme. Det sista en av poliserna sa till mig var: ”Jag hoppas att du har lärt dig något av detta.”
Men det var inte du som behövde lära dig något?
– Nej, det var poliserna.
91fb91d4429bb63b7010a1de0321d4e4ff9b833e
7a8241197a533225063c0921e42505c514907031
TITLE: Polisen tvingade TTELA:s reporter att radera bilder – utan laglig grund DESCRIPTION: TTELA:s reporter Joachim Flodin delgavs misstanke om brott mot skyddslagen – nu är poliserna misstänkta för brott. CONTENT: Tidigt på tisdagsmorgonen den 12 maj begav sig TTELA:s reporter Joachim Flodin till den gamla hamnen i Vänersborg för att fotografera och rapportera om fartyget Wilson Saimaa som lagt till i kanalen. Fartyget hade kört in i en kaj i centrala Vänersborg föregående dag och kaptenen anhölls för grov vårdslöshet i sjötrafik men är inte längre misstänkt. Joachim Flodin tog flera bilder och videofilmer, gjorde en ståuppa och skickade till redaktionen, som publicerade. Sedan körde han över Dalbobron till andra sidan för att få bättre bilder på fartyget. – Det stod en polisbil vid en avspärrning så jag tänkte att det skulle bli en kanonbild av fartyget med en polisbil i förgrunden, berättar Joachim Flodin. Två poliser var på plats och de språkades vid. – De frågade om jag var journalist, och ville se presskort och körkort. Jag blev förvånad men frågade inte varför. När han började ta bilder stoppade polisen honom. – En av dem sa att jag inte får ta bilder innan de vet om det är fotoförbud medan den andre gick och ringde för att undersöka saken. Jag tyckte det var konstigt, det fanns inga skyltar om att det skulle vara ett skyddsobjekt med avbildningsförbud. Det dröjde innan polisen fick svar, och under tiden fick han inte lämna platsen. – Jag skrev i Slack till redaktionen vad som pågick, de kunde ju börja undra varför jag inte levererade någonting. Då blev jag tillsagd av polisen att jag borde avbryta, jag fick inte prata med någon. När jag frågade varför sa han bara: ”Vi tar det sen.” Efter en lång väntan kom beskedet att det gamla hamnområdet var ett skyddsobjekt med avbildningsförbud. – Jag frågade hur jag skulle kunna veta det när det inte finns några skyltar, och fick svaret att det borde jag ha vetat. Joachim Flodin fick sätta sig i baksätet på polisbilen och delgavs misstanke om brott mot skyddslagen. De ville fotografera av bilderna i hans privata mobiltelefon samt jobbtelefonen som bevismaterial, och sedan skulle de raderas. Om han vägrade skulle de ta mobiltelefonerna i beslag. Efter samtal med TTELA:s chefredaktör Fredrik Hofflander raderades bilderna. – Man känner sig liten när man sitter i baksätet på en polisbil och delges brottsmisstanke. Det kändes surrealistiskt, säger Joachim Flodin. Bara några timmar senare fick han veta att han inte längre var misstänkt för brott. Det gamla hamnområdet är inte, och har aldrig varit, ett skyddsobjekt med avbildningsförbud. – Jag fick väldigt bra stöd av cheferna och arbetskamraterna hela tiden. TTELA:s chefredaktör Fredrik Hofflander säger till tidningen: ”Jag ser väldigt allvarligt på detta. Att poliser på så oerhört lösa grunder stoppar en reporter och går igenom hans telefon, det är ett arbetssätt som inte hör hemma i ett fritt land som Sverige.” Nu har polisen anmält sig själva till avdelningen för särskilda utredningar, rapporterar TTELA. Vad tycker du om polisens agerande? – Det var oprofessionellt. De hade hindrat mig från att arbeta också, i ungefär en timme. Det sista en av poliserna sa till mig var: ”Jag hoppas att du har lärt dig något av detta.” Men det var inte du som behövde lära dig något? – Nej, det var poliserna.
TITLE: Polisen tvingade TTELA:s reporter att radera bilder – utan laglig grund DESCRIPTION: TTELA:s reporter Joachim Flodin delgavs misstanke om brott mot skyddslagen – nu är poliserna misstänkta för brott. CONTENT: Tidigt på tisdagsmorgonen den 12 maj begav sig TTELA:s reporter Joachim Flodin till den gamla hamnen i Vänersborg för att fotografera och rapportera om fartyget Wilson Saimaa som lagt till i kanalen. Fartyget hade börjat ta in vatten sedan det gått hål vid en manöver vid en bro i Trollhättan och föregående dag anhölls kaptenen för grov vårdslöshet i sjötrafik, men är inte längre misstänkt. Joachim Flodin tog flera bilder och videofilmer, gjorde en ståuppa, och skickade till redaktionen, som publicerade. Sedan körde han över Dalbobron till andra sidan för att få bättre bilder på fartyget. – Det stod en polisbil vid en avspärrning så jag tänkte att det skulle bli en kanonbild av fartyget med en polisbil i förgrunden, berättar Joachim Flodin. Två poliser var på plats och de språkades vid. – De frågade om jag var journalist, och ville se presskort och körkort. Jag blev förvånad men frågade inte varför. När han började ta bilder stoppade polisen honom. – En av dem sa att jag inte får ta bilder innan de vet om det är fotoförbud medan den andre gick och ringde för att undersöka saken. Jag tyckte det var konstigt, det fanns inga skyltar om att det skulle vara ett skyddsobjekt med avbildningsförbud. Det dröjde innan polisen fick svar, och under tiden fick han inte lämna platsen. – Jag skrev i Slack till redaktionen vad som pågick, de kunde ju börja undra varför jag inte levererade någonting. Då blev jag tillsagd av polisen att jag borde avbryta, jag fick inte prata med någon. När jag frågade varför sa han bara: ”Vi tar det sen.” Efter en lång väntan kom beskedet att det gamla hamnområdet var ett skyddsobjekt med avbildningsförbud. – Jag frågade hur jag skulle kunna veta det när det inte finns några skyltar, och fick svaret att det borde jag ha vetat. Joachim Flodin fick sätta sig i baksätet på polisbilen och delgavs misstanke om brott mot skyddslagen. De ville fotografera av bilderna i hans privata mobiltelefon samt jobbtelefonen som bevismaterial, och sedan skulle de raderas. Om han vägrade skulle de ta mobiltelefonerna i beslag. Efter samtal med TTELA:s chefredaktör Fredrik Hofflander raderades bilderna. – Man känner sig liten när man sitter i baksätet på en polisbil och delges brottsmisstanke. Det kändes surrealistiskt, säger Joachim Flodin. Bara några timmar senare fick han veta att han inte längre var misstänkt för brott. Det gamla hamnområdet är inte, och har aldrig varit, ett skyddsobjekt med avbildningsförbud. – Jag fick väldigt bra stöd av cheferna och arbetskamraterna hela tiden. TTELA:s chefredaktör Fredrik Hofflander säger till tidningen: ”Jag ser väldigt allvarligt på detta. Att poliser på så oerhört lösa grunder stoppar en reporter och går igenom hans telefon, det är ett arbetssätt som inte hör hemma i ett fritt land som Sverige.” Nu har polisen anmält sig själva till avdelningen för särskilda utredningar, rapporterar TTELA. Vad tycker du om polisens agerande? – Det var oprofessionellt. De hade hindrat mig från att arbeta också, i ungefär en timme. Det sista en av poliserna sa till mig var: ”Jag hoppas att du har lärt dig något av detta.” Men det var inte du som behövde lära dig något? – Nej, det var de.
7a8241197a533225063c0921e42505c514907031
91fb91d4429bb63b7010a1de0321d4e4ff9b833e
ffc0d91b761379d479ca91f4cc104b7b69d2b1dcJa, det är ett historiskt beslut att offentlighetsprincipen nu införs i friskolor. Men någon “game changer” för öppenhet kommer det inte bli. För de journalister som granskar skolfrågor lär detta bli en besvikelse. Därför kommer vi fortsätta att kräva ökad insyn i friskolor
På torsdag (21/5) röstar riksdagen om förslaget att införa offentlighetsprincipen i friskolor. Förslaget ingår som en del av Tidööverenskommelsen och reglerna träder i kraft den 1 januari 2027.
Journalistförbundet ser dagens besked som ett första viktigt steg för att öka insynen i privata skolor. Med de nya reglerna kan journalister och andra ta del av allmänna handlingar på plats på skolorna och skolorna har även en skyldighet att lämna ut handlingar skyndsamt. På så sätt är förändringen historisk och principiellt viktig.
Men tyvärr finns det också begränsningar som kommer att göra att förändringen inte får så stort genomslag i praktiken. Den må vara historisk, men någon “game changer” är den tyvärr inte. De nya reglerna hade kunnat bidra till en ökad förståelse för vad de privata skolorna använder skattepengarna till. Det hade kunnat fylla en ännu större funktion, men förslaget är utformat på ett sätt som begränsar insynen i onödan. Det handlar dels om vilka uppgifter som kommer att omfattas av sekretess, dels om de lättnadsregler som föreslås för mindre skolor.
Sekretessreglerna som gäller för offentliga skolor går inte att direkt översätta till privata. Inte minst ekonomiska uppgifter hos friskolor träffas av sekretessbestämmelser om affärs- och driftsförhållanden på ett sätt som inte är fallet i kommunala skolor. Att bara införa samma regler för privata och kommunala skolor skulle därför inte vara möjligt. För att undvika att uppgifter sekretessbeläggs hos friskolorna innehåller förslaget regler om vilka uppgifter som friskolorna ska vara skyldiga att lämna ut.
Problemet är att det är väldigt begränsat vilka uppgifter som omfattas. Det handlar om uppgifter i underlag för mottagande och urval av elever i avslutade ärenden, uppgifter i ärenden om anställning och lön, antal elever och sammansättning av grupper, betyg och lärartäthet. Men när det gäller uppgifter om ekonomi – och därmed om hur skattemedel används i praktiken – saknas det undantag. Mycket lär därför även fortsatt vara hemligt, på ett område som de flesta nog anser att det vore rimligt att granska.
För journalister som bevakar skolfrågor och vill kartlägga hur skattepengar används lär de nya reglerna knappast underlätta. För elever och föräldrar som hade önskat sig mer insyn för att kunna bedöma risken för ekonomiska problem på en privat skola lär lagändringen inte heller hjälpa.
Till detta kommer att mindre privata skolor kommer att omfattas av lättnadsregler som gör att de inte behöver följa alla krav som ställs på kommunala skolor till exempel när det gäller att lämna ut handlingar skyndsamt.
Att även friskolor nu kommer omfattas av offentlighetsprincipen är en milstolpe. Men när det gäller att i praktiken få reell insyn är den här milstolpen bara ett första steg.
Listan med uppgifter som inte omfattas av sekretess måste utökas. Även mindre privata skolor måste prioritera att leva upp till lagkraven som deras kommunala motsvarigheter redan lyder under. Alla skolor ska gå att granska på samma villkor. Journalistförbundet kommer därför fortsätta argumentera för mer öppenhet såväl i friskolor som i annan offentligt finansierad verksamhet.
Ulrika Hyllert
ordförande Journalistförbundet
e2c2c14d496eeaa51cca1bcc05d4ea006ea417cb16 journalister har fått Journalistförbundets kreativitetsstipendium på Södra Öland för hösten 2025.
Höstens stipendiater:
Sara Håkansson, Lunds universitet
Christoph Andersson, Frilans
Jerker Norlander, frilans
Maja Ljung, Ystads Allehanda
Gellert Tamas, frilans
Åsa Elmroth, Travronden/TR Media AB
Josefin Ulriksson, SVT
Elle Carlsson, frilans
Samuel Mesterton, frilans
Anette Niklasson, Helsingborgs Dagblad
Paul Enequist, Expressen
Amorina Ahlsell, Sveriges Radio
Matilda Arborelius, DN
Therese Thomasson, Sydsvenskan
Ellinor Collin, frilans
Matilda A Ljungkvist, Kyrkans tidning/Verbum
5c2296897e3f01b401c5b66066d6a00d855443adJournalistens pris Årets stilist 2025 går till ekonomijournalisten Katrine Kielos. – Vi ekonomijournalister brukar inte vinna skönhetspriser, så det var oväntat men desto roligare, säger Katrine Kielos, som avslöjar ett knep för att få slagkraftiga texter.
På tisdagskvällen utsågs vinnaren i Journalistens tävling Årets stilist, traditionsenligt under en middag på en restaurang i Stockholm. Årets pristagare är ekonomijournalisten och frilansen Katrine Kielos, författare, krönikör i Finansmagasinet och programledare på EFN.
Juryns motivering lyder:
”Att säga att Katrine Kielos har stil är närmast en tautologi, som att sminka en ros. Men vari består den? Kärnan är kärleken till folkbildning. Själv lärd som en uggla överskattar hon inte publikens kunskaper, men underskattar aldrig vår intelligens. Genom att besjäla torr nationalekonomi avdramatiserar hon pengar och politik, kön och kapital. Som en trollkarl rycker hon sidenduken av en massa myter, trollar bort kaninen men har den kvar – i bättre skick. Katrine Kielos stil gör läsarna smartare, ja, frågan är om vi inte blir snyggare också.”
De har vunnit Årets stilist
Katrine Kielos, 2025
Malena Rydell, 2024
Cecilia Uddén, 2023
Oisín Cantwell, 2022
Lubna El-Shanti, 2021 (Jubileumspristagare: Tom Alandh, 2021)
Anna-Lena Laurén, 2020
Kristina Lindh, 2019
Andres Lokko, 2018
Jenny Teleman, 2017
Torbjörn Nilsson, 2016
Karin Thunberg, 2015
Björn af Kleen, 2014
Johar Bendjelloul, 2013
Carina Bergfeldt, 2012
Grattis, hur känns det?
– Det känns underbart och väldigt roligt. Jag blev rörd av motiveringen.
Förväntade du dig att vinna?
– Nej, vi ekonomijournalister brukar inte vinna skönhetspriser, så det var oväntat, men desto roligare.
Behövs stilistik i ekonomijournalistiken?
– Den behövs mer där än på många andra ställen skulle jag säga. Det är viktiga frågor som ofta döljs i dåligt språk, i bemärkelsen väldigt tekniskt eller exkluderande språk. Jag tror att det är en typ av journalistik där man måste locka in folk.
Har du något knep?
– Jag läser mina texter högt. Om man kan höra en mänsklig röst i texten och det inte låter som en text så har man lyckats. Det strävar jag efter. Det är tur att man jobbar hemma en del.
Du sitter hemma och högläser dina texter?
– Ja. Då och då dunkar jag rytmen med handen också. Det ser ganska vansinnigt ut, men så har jag gjort i 20 år.
Det här vill man ju filma.
– Ja, det är bra content.
Gör du på samma sätt när du skriver böcker som när du skriver artiklar?
– Ja, kanske till och med ännu mer. Artiklar skriver man snabbare. Böcker har man möjlighet hålla på med längre.
Vad tänker du om din egen språkliga stil?
– Jag tror man hittar ett språk som bygger ens egna tillkortakommanden. Jag har aldrig varit så bra på kommentering – och semikolon undviker jag. Jag har ibland fått kritik för att jag skriver för enkelt. ”Ett provocerande enkelt språk” var det någon recensent som skrev om en av mina böcker. Förlaget ville använda det på baksidesblurben. Recensenten menade väl det som någonting dåligt, men jag tyckte det var positivt.
Priset Årets stilist instiftades av Tidningen Journalisten 2013 och tilldelas en journalist som utmärkt sig genom sitt språk. Priset är 10 000 kr.
Nominerade var också Christoffer Röstlund Jonsson, Dagens ETC, och Jonathan Bengtsson, GP.
Juryn består av Axel Andén, chefredaktör, Journalisten, Ulrika Knutson, kulturskribent och författare, Pelle Andersson, författare och förläggare Ordfront förlag, samt Hanna Lundquist, reporter och bokredaktör, Journalisten.
e42f4d8bb83e530bfdbffba22b819bedbecffd77
5c2296897e3f01b401c5b66066d6a00d855443ad
TITLE: Katrine Kielos är Årets stilist – ”Känns underbart” DESCRIPTION: Journalistens pris Årets stilist 2025 går till ekonomijournalisten Katrine Kielos. – Vi ekonomijournalister brukar inte vinna skönhetspriser, så det var oväntat men desto roligare, säger Katrine Kielos, som avslöjar ett knep för att få slagkraftiga texter. CONTENT: På tisdagskvällen utsågs vinnaren i Journalistens tävling Årets stilist, traditionsenligt under en middag på en restaurang i Stockholm. Årets pristagare är ekonomijournalisten och frilansen Katrine Kielos, författare, krönikör i Finansmagasinet och programledare på EFN. Juryns motivering lyder: ”Att säga att Katrine Kielos har stil är närmast en tautologi, som att sminka en ros. Men vari består den? Kärnan är kärleken till folkbildning. Själv lärd som en uggla överskattar hon inte publikens kunskaper, men underskattar aldrig vår intelligens. Genom att besjäla torr nationalekonomi avdramatiserar hon pengar och politik, kön och kapital. Som en trollkarl rycker hon sidenduken av en massa myter, trollar bort kaninen men har den kvar – i bättre skick. Katrine Kielos stil gör läsarna smartare, ja, frågan är om vi inte blir snyggare också.” Grattis, hur känns det? – Det känns underbart och väldigt roligt. Jag blev rörd av motiveringen. Förväntade du dig att vinna? – Nej, vi ekonomijournalister brukar inte vinna skönhetspriser, så det var oväntat, men desto roligare. Behövs stilistik i ekonomijournalistiken? – Den behövs mer där än på många andra ställen skulle jag säga. Det är viktiga frågor som ofta döljs i dåligt språk, i bemärkelsen väldigt tekniskt eller exkluderande språk. Jag tror att det är en typ av journalistik där man måste locka in folk. Har du något knep? – Jag läser mina texter högt. Om man kan höra en mänsklig röst i texten och det inte låter som en text så har man lyckats. Det strävar jag efter. Det är tur att man jobbar hemma en del. Du sitter hemma och högläser dina texter? – Ja. Då och då dunkar jag rytmen med handen också. Det ser ganska vansinnigt ut, men så har jag gjort i 20 år. Det här vill man ju filma. – Ja, det är bra content. Gör du på samma sätt när du skriver böcker som när du skriver artiklar? – Ja, kanske till och med ännu mer. Artiklar skriver man snabbare. Böcker har man möjlighet hålla på med längre. Vad tänker du om din egen språkliga stil? – Jag tror man hittar ett språk som bygger ens egna tillkortakommanden. Jag har aldrig varit så bra på kommentering – och semikolon undviker jag. Jag har ibland fått kritik för att jag skriver för enkelt. ”Ett provocerande enkelt språk” var det någon recensent som skrev om en av mina böcker. Förlaget ville använda det på baksidesblurben. Recensenten menade väl det som någonting dåligt, men jag tyckte det var positivt. Priset Årets stilist instiftades av Tidningen Journalisten 2013 och tilldelas en journalist som utmärkt sig genom sitt språk. Priset är 10 000 kr. Nominerade var också Christoffer Röstlund Jonsson, Dagens ETC, och Jonathan Bengtsson, GP. Juryn består av Axel Andén, chefredaktör, Journalisten, Ulrika Knutson, kulturskribent och författare, Pelle Andersson, författare och förläggare Ordfront förlag, samt Hanna Lundquist, reporter och bokredaktör, Journalisten.
TITLE: Katrine Kielos är Årets stilist – ”Känns underbart” DESCRIPTION: Journalistens pris Årets stilist 2025 går till ekonomijournalisten Katrine Kielos. – Vi ekonomijournalister brukar inte vinna skönhetspriser, så det var oväntat men desto roligare, säger Katrine Kielos, som avslöjar ett knep för att få slagkraftiga texter. CONTENT: På tisdagskvällen utsågs vinnaren i Journalistens tävling Årets stilist, traditionsenligt under en middag på en restaurang i Stockholm. Årets pristagare är ekonomijournalisten och frilansen Katrine Kielos, författare, krönikör i Finansmagasinet och programledare på EFN. Juryns motivering lyder: ”Att säga att Katrine Kielos har stil är närmast en tautologi, som att sminka en ros. Men vari består den? Kärnan är kärleken till folkbildning. Själv lärd som en uggla överskattar hon inte publikens kunskaper, men underskattar aldrig vår intelligens. Genom att besjäla torr nationalekonomi avdramatiserar hon pengar och politik, kön och kapital. Som en trollkarl rycker hon sidenduken av en massa myter, trollar bort kaninen men har den kvar – i bättre skick. Katrine Kielos stil gör läsarna smartare, ja, frågan är om vi inte blir snyggare också.” De har vunnit Årets stilist Katrine Kielos, 2025 Malena Rydell, 2024 Cecilia Uddén, 2023 Oisín Cantwell, 2022 Lubna El-Shanti, 2021 (Jubileumspristagare: Tom Alandh, 2021) Anna-Lena Laurén, 2020 Kristina Lindh, 2019 Andres Lokko, 2018 Jenny Teleman, 2017 Torbjörn Nilsson, 2016 Karin Thunberg, 2015 Björn af Kleen, 2014 Johar Bendjelloul, 2013 Carina Bergfeldt, 2012 Grattis, hur känns det? – Det känns underbart och väldigt roligt. Jag blev rörd av motiveringen. Förväntade du dig att vinna? – Nej, vi ekonomijournalister brukar inte vinna skönhetspriser, så det var oväntat, men desto roligare. Behövs stilistik i ekonomijournalistiken? – Den behövs mer där än på många andra ställen skulle jag säga. Det är viktiga frågor som ofta döljs i dåligt språk, i bemärkelsen väldigt tekniskt eller exkluderande språk. Jag tror att det är en typ av journalistik där man måste locka in folk. Har du något knep? – Jag läser mina texter högt. Om man kan höra en mänsklig röst i texten och det inte låter som en text så har man lyckats. Det strävar jag efter. Det är tur att man jobbar hemma en del. Du sitter hemma och högläser dina texter? – Ja. Då och då dunkar jag rytmen med handen också. Det ser ganska vansinnigt ut, men så har jag gjort i 20 år. Det här vill man ju filma. – Ja, det är bra content. Gör du på samma sätt när du skriver böcker som när du skriver artiklar? – Ja, kanske till och med ännu mer. Artiklar skriver man snabbare. Böcker har man möjlighet hålla på med längre. Vad tänker du om din egen språkliga stil? – Jag tror man hittar ett språk som bygger ens egna tillkortakommanden. Jag har aldrig varit så bra på kommentering – och semikolon undviker jag. Jag har ibland fått kritik för att jag skriver för enkelt. ”Ett provocerande enkelt språk” var det någon recensent som skrev om en av mina böcker. Förlaget ville använda det på baksidesblurben. Recensenten menade väl det som någonting dåligt, men jag tyckte det var positivt. Priset Årets stilist instiftades av Tidningen Journalisten 2013 och tilldelas en journalist som utmärkt sig genom sitt språk. Priset är 10 000 kr. Nominerade var också Christoffer Röstlund Jonsson, Dagens ETC, och Jonathan Bengtsson, GP. Juryn består av Axel Andén, chefredaktör, Journalisten, Ulrika Knutson, kulturskribent och författare, Pelle Andersson, författare och förläggare Ordfront förlag, samt Hanna Lundquist, reporter och bokredaktör, Journalisten.
5c2296897e3f01b401c5b66066d6a00d855443ad
e42f4d8bb83e530bfdbffba22b819bedbecffd77