Tornevall Networks

Nyligen gick förre Aftonbladet-chefen Martin Schori in i Irena Pozars mediebolag Hint AB.

Idag går de ut med en ny satsning:nyhetstjänsten 08, som precis som Hint når sina läsare med nyhetsbrev. En medlemsfinansierad nyhetstjänst som ska ”granska makten och pengarna i en underbevakad huvudstad”.

– Det ska bli väldigt spännande. Vi har funderat på hur vi ska bygga vidare på Hint, och det här var något vi fastnade för. Vi känner att det finns ett utrymme att skapa en medieprodukt för stockholmare, där vi tar tillvara på den här direktrelationen, samskapandet, och försöker göra en engagerande journalistik som vänder sig till en ganska stor målgrupp som idag kanske inte har något medievarumärke som de känner är sitt, säger Martin Schori.

Hint

Hint Media AB är ett svenskt mediebolag som grundades i oktober 2025. 08 är bolagets andra lansering. Bakom Hint står Irena Pozar, Frida Olheden, Carl Grape och Martin Schori.

Källa: Hint

Tar ni upp konkurrensen med framför allt Mitt i, eller vem är huvudkonkurrenten?

– Jag tror att de som driver Mitt i nog kan sova gott om natten. Vi kommer in med en lite annan profil. Vi kommer att vända oss till dem som kanske inte har en vana att aktivt söka upp nyheterna, men vill veta vad som händer.

Ni ska inte göra originalnyheter, utan bara sätta i kontext?

– Jo, vi ska absolut göra unik journalistik.

Kommer ni att anställa journalister?

– Det hoppas jag verkligen. Men just nu tittar jag mig runt på kontoret och såg att det fanns ingen som inte hade något att göra. Så jag kommer nog själv ha en stor del i produktionen inledningsvis.

Makt, pengar, stadsliv – tänker ni er en yngre publik?

– Ja, men inte jätteung. Det finns ett uttryck som är ”young professionals”, det är väl ungefär det.

Ambitionen är att 08 ska bäras ekonomiskt av medlemskap, och Hint-grundarna vill bygga en relation till läsarna även genom events.

– Vi vill göra något som kan bäras av stockholmarna, helt enkelt, säger Martin Schori.

Lanseringen är planerad till augusti.

På torsdag morgon tas terroråtalet mot Joakim Medin upp i turkisk domstol. Vad som kommer att hända är oklart för huvudpersonen själv, som just nu är föräldraledig med dottern Esme. Efter den uppskjutna rättegången i vintras meddelade svenska Justitiedepartementet att man inte godkänner Turkiets begäran om rättsligt samarbete: Joakim Medin får inte delta i den turkiska rättegången på länk via en svensk rättssal.

– Regeringen svarade Turkiet på ett väldigt bra sätt, man förklarade att det som jag sysslar med är journalistik och att det inte brottsligt i Sverige. Men därmed kommer mina advokater att behöva förklara för domaren att saken inte gått att lösa. Så får vi se hur domaren reagerar, säger Joakim Medin.

Vilket utfall bedömer dina advokater som troligt?

– Jag har fått till mig att det är mindre sannolikt att jag blir dömd i min utevaro, för så brukar inte Turkiet arbeta. Det mest troliga är att man fryser åtalsprocessen och att jag blir efterlyst på nytt. Hur snabbt det går, om det blir internationellt, vet bara domaren.

Han har fortfarande inte fått se de turkiska åtalshandlingarna inför rättegången, innehållet har maskats av svenska justitiedepartementet.

– Det beror, enligt departementet, antingen på att det varit ett krav från Turkiet, det bedömer jag som mindre sannolikt. Eller så beror det på att det skulle kunna skada Sveriges relation till Turkiet.

Varför skulle det vara mer sannolikt?

– Därför att mina turkiska advokater inte alls upplever att Turkiet försöker mörka någon information för dem eller för mig. De har fått se allt, även den tidigare sekretessbelagda delen om mig.

Var kommer du att vara på torsdag?

– Jag kommer att stå i kontakt med mina advokater, som kommer att vara i rättssalen. Och med tillresta svenskar: Journalistförbundet, Utgivarnas James Savage, parlamentarikern Jonas Sjöstedt som nyss lade till mitt namn i saken som voterades i EU. Några turkiska pressfrihetsorganisationer kommer också att vara på plats, och svenska ambassaden i Ankara kommer att skicka en person.

Hur upplever du stödet?

– Jag har aldrig känt mig övergiven, jag känner ett intakt stöd från civilsamhället, pressfrihetsorganisationer, Journalistförbundet, min arbetsgivare, många människor som fortsätter stanna mig på gatan. Det är bara från det politiska hållet som det har backat.

Vad vill du ha svar på från regeringen?

– Åtalet rör mycket mer än mig som enskild journalist. Pressfrihetsorganisationer, journalistfederationer, EU-parlamentet, engagerar sig för att de ser att det är en eskalering av Turkiet, att gå efter utländska reportrar så här. Jag undrar varför Sveriges regering inte kommer med en tydligare markering mot det. Och det här att Turkiet har terrorstämplat fler svenska skribenter, varför tar man så lätt på det? Hade det gällt andra länder – Iran, Ryssland, Kina – tror jag man självklart hade tagit det på större allvar. Varför har inte polisiära myndigheter visat större intresse?

Polisen har inte hört av sig om den lista Medin fått se och berättat om.

I boken som han och hustrun Sofie Axelsson Medin släpper om några dagar berättar Joakim Medin också att han kontaktat Säpo angående den turkiska kartläggningen, för att få varna dem.

– Jag blev otroligt oimponerad av samtalet med Säpo. Jag försökte slå larm om de otroligt detaljerade uppgifter om svenska medborgare som jag sett. Det fanns bilder, en utpekad mötesadress där turkisk polis påstod att den terrorcell man fantiserat ihop skulle mötas, och så vidare. Jag förklarade det här för Säpo, men det var väldigt svårt att se att de blev intresserade, säger Joakim Medin.

Jonathan Svensson, presstalesperson vid Säkerhetspolisen, konstaterar att det står alla fritt att framföra synpunkter om Säpos verksamhet:

– Däremot har vi svårt att kommentera det som framgår av uttalandet i sak. Som nationell säkerhetstjänst hanterar vi stora mängder underrättelser. Av förklarliga skäl berättar vi inte när eller på vilket sätt den informationen hämtas in.

Journalisten söker företrädare för regeringen.

Förra veckan stod det klart att JP/Politikens hus köp av Altinget och Mandag Morgen nu är formellt godkänt av de danska konkurrensmyndigheterna.

I senaste Publicistpodden säger Altingets tidigare chefredaktör, nuvarande senior advisorn, Lisa Bjurwald att det finns för en risk att den nya ägaren helt enkelt lägger ned den förlusttyngda Altinget Sverige, att det skulle kunna vara en möjlighet för den nya ägaren.

Till Dagens Media säger dock JP/Politikens vd Mette Hundebøl Nielsen att Altinget Sverige kommer att fortsätta ”som en självständig enhet med full redaktionell självständighet”.

Anton Säll, tf chefredaktör på Altinget Sverige, säger till Journalisten att det är positivt att det är klart med de nya ägarna:

– Vi har väntat ivrigt på att affären ska bli klar, så det är kul att den äntligen är ett faktum!

Vilka besked har ni på redaktionen fått? Väntar förändringar av något slag? 

– Vi jobbar på som vanligt. JP/Pol har stor erfarenhet av att utveckla nischmedier i Sverige, Norge och Danmark, så vi ser fram emot att ha en så pass stark ägare i ryggen som tidigare har visat sig villiga att investera i nischmedier.

– Det finns inga uppgifter om några förändringar i vår verksamhet, utan det är business as usual för oss.

När kommer besked om ny chefredaktör?

– Vi hör av oss när det finns något mer att kommunicera kring det!

Hon kommer närmast från jobbet som redaktionschef och ansvarig utgivare för SVT Nyheter Sörmland.

Tidigare har hon även arbetat som nyhetschef på Eskilstuna-Kuriren.

Helle Schunnesson tillträder rollen i juni och kommer att arbeta med åsiktsdriven och analyserande journalistik i skärningspunkten mellan nöje och samhälle.

”Helle Schunnesson kombinerar en modig och tydlig röst med en stark känsla för populärkultur och samtiden. Hon har stenkoll på vad som engagerar unga målgrupper och en förmåga att tänka i flera format, vilket gör henne helt rätt för den nöjesjournalistik vi bygger nu”, säger Nathalie Mark, nöjeschef på Aftonbladet, i ett pressmeddelande.

Helle Schunnesson är idag frilansjournalist med fokus på populärkultur och kommenterar nöje och samtid för uppdragsgivare som ELLE, Sveriges Television, Sveriges Radio och TV4.

”Jag vill göra nöjesjournalistik som gör avtryck – där populärkulturen tas på allvar och används för att förstå samtiden. Aftonbladet Nöje har både tempot och räckvidden för det, och jag ser fram emot att utmana hur vi berättar och vad vi väljer att lyfta”, säger Helle Schunnesson i pressmeddelandet.

Centrum för undersökande journalistik grundades hösten 2025 för att stärka den undersökande journalistiken i Sverige. I torsdags beslutade regeringen att CUJ tilldelas medel för att genomföra projektet Metodverktygslådansom ska höja den redaktionella kapaciteten för undersökande journalistik i hela landet.

”Att nu ha möjligheter att både kunna skapa väldigt skarpa tekniska verktyg och samtidigt kunna skicka ut experter som kan handleda mindre redaktioner gynnar oss alla. Och det bästa är att det gynnar demokratin”, säger Anna Serner, CUJ:s vd, i ett pressmeddelande.

I och med detta kommer hon att avveckla sin egen roll och ska nu söka en ny verksamhetschef.

– Vi ersätter mig som chef nu när vi går in i en ny fas. Jag har inte den praktiska erfarenheten av grävande journalistik, och CUJs funktion är väldigt hands-on. Jag har haft i uppdrag att starta upp och säkra finansiering, den delen är påbörjad och nu krävs andra kompetenser för att utföra uppdraget, säger Anna Serner till Journalisten.

Även Brottsofferjouren har beviljats stöd av regeringen på en 1 miljon kronor för sitt arbete för utsatta journalister. Målgruppen är främst journalister, redaktioner och personer som arbetar nära journalister, men även nära anhöriga och ”andra som i sitt yrke möter journalister”. Stödet avser verksamhet under 2026.

– Pressfriheten och det fria ordet är en fundamental del av demokratin. Regeringen ser mycket allvarligt på att journalister utsätts för våld, hot och trakasserier och det är viktigt att det finns stöd för den som utsätts. Centralt för demokratin är också att det finns oberoende och undersökande journalistik som granskar samhällets makthavare, avslöjar missförhållanden och stärker medborgarnas möjligheter att fatta välgrundade och informerade beslut, säger kulturminister Parisa Liljestrand (M), i en kommentar om de båda stöden som beviljades inför Pressfrihetens dag den 3 maj.

Guldhumlan prisar forskare, journalister, lärare och andra folkbildare, och delas ut i fem olika kategorier. Två av priserna gick i år till journalister:

Fredrik Rundkvist, Aftonbladet, vann i kategorin ”skrivet och tryckt”.

Juryns motivering: ”Pension är ett svårt ämne. Lagar, regler och avtal förändras ständigt, och för många känns pensionssystemet som en djungel av krångliga begrepp och samband. Därför väljer en del att blunda och hoppas på det bästa – trots att besluten vi tar påverkar ekonomin under en stor del av livet. I över 20 år har Aftonbladets artiklar och frågespalter hjälpt läsare att förstå pension på ett enkelt och begripligt sätt. Bakom dem står Fredrik Rundkvist – en outtröttlig folkbildare som gjort ett svårt ämne lite mer begripligt för oss alla.”

Priset delades ut av Johan Lagerström, chef Handelsbanken foundations and publishing och Martina Stenström, chef för EFN Vetenskap.

Hanna Malmodin, Sveriges Radio, vann i kategorin ”rörligt och sagt”

Juryns motivering: ”Hanna Malmodin har genom Ekonomiekot Extra utvecklat ett nyhetsdrivet reportageformat som gör avancerad ekonomi begriplig och relevant för en bred publik. Med tydlig pedagogik och ett starkt kunskapsintresse visar hon hur ekonomiska beslut påverkar människors vardag. Hon gör det komplexa begripligt – utan att förenkla bort det viktiga. Genom sitt arbete visar hon hur kvalificerad ekonomijournalistik kan vara både folkbildande och tillgänglig. Ekonomiekot Extra har därför blivit en självklar röst i det svenska ekonomisamtalet.”

Priset delades ut av Johan Lagerström, chef Handelsbanken foundations and publishing och Anders Hägerstrand, chefredaktör EFN och Finansmagasinet.

Mats “Masse” Söderström

För att hylla minnet av film- och tv-branschlegendaren Mats “Masse” Söderström instiftade EFN förra året TV-priset Priset till Masses Minne. Föreningen Guldhumlan förvaltar nu detta pris och kommer årligen att belöna tre personer om vardera 100 000 kronor. Prisets syfte är att uppmärksamma dem som gör eller har gjort extraordinära insatser i tv-produktioner.

Mats ”Masse” Söderström (1962–2023) – bildproducent, fotograf och ljussättare – var en av film- och tv-branschens mest sensibla och nyfikna kreatörer. Han kom att arbeta med tv- och filmproduktioner under drygt 35 års tid. Under åren 2011–2018 var Masse med om att starta och driva ekonomikanalen EFN som teknisk chef. Han var även den som byggde upp dess studio samt fortlöpande utbildade kanalens personal i tv-produktion.

Samtidigt korades vinnarna i priset till Masses minne, som är EFN:s pris för att hylla personerna bakom kameran i TV. Prissumman är 100 000 kronor. Vinnarna:

Johan Virdehed

För hens ovärderliga insatser under 2025, där teknisk spetskompetens, uthållighet och förbättringsfokus har möjliggjort komplexa och storskaliga produktioner på SVT. Personen kombinerar djup kunskap med värme och omtanke, skapar trygghet och förtroende i teamet och visar hur engagemang, professionalism och samarbetsförmåga kan göra hela teamet framgångsrikt.

Åsa Zander

För hens genuina lyssnande, respekt och omtanke skapar trygghet och stabilitet för kollegor och samarbetspartners. Med djup kunskap, yrkesstolthet och passion för bild och tv-hantverket levererar hen konsekvent högsta kvalitet. Som generös kunskapsbärare inspirerar hen nästa generation, värnar tradition och driver utveckling framåt på TV4.

Alma Lindström

För hens enastående engagemang och omtanke. Hen ställer alltid upp för kollegor oavsett tid eller projekt. Ser till att alla känner sig sedda och uppskattade. Med stor kompetens inom produktion och efterbearbetning, prestigelöshet och lugn är hen en ovärderlig resurs i varje projekt. Dessutom bidrar hen till en varm och välkomnande arbetsmiljö på Alaska Film & TV.

Priset till Masses minne delades ut av Mats ”Masse” Söderströms barn Jesper, Douglas och Fanny.

TV4 Nyheterna rapporterade i september att regeringen vill införa ett bidragstak som kunde slå hårt mot stora barnfamiljer och påverka alla hushåll med försörjningsstöd. Bidragstaket behövdes på grund av att en ”ansvarslös migrationspolitik” hade förts, enligt socialförsäkringsminister Anna Tenje (M).

På sina Tiktok- och Youtube-konton använde TV4 en genrebild från TT för att bildsätta nyheten. På fotot syntes en kvinna med två barn och en barnvagn, fotograferade bakifrån.

Kvinnans man anmälde TV4:s publiceringar till Medieombudsmannen, MO. Hans fru och två barn hade fotograferats mot deras vetskap. Familjen hade blivit chockad av bilden – familjen hade inte socialbidrag och kände sig felaktigt utpekade. Familjen hade kontaktats av flera personer som kände dem, bland annat personer från barnens skola, som ställde frågor om bilden.

TV4 svarade MO att man bedömt att det inte gick att identifiera personerna på bilden men att det var olyckligt om familjen trots det känt sig utpekad. Redaktionen hade efter anmälan avpublicerat bilden på familjen.

MO konstaterar att det krävs försiktighet när medier använder genrebilder för att illustrera känsliga ämnen, så att det inte kan uppfattas som att personerna på bilden direkt kan kopplas till det ämne som berörs.

I det aktuella fallet har kontexten varit ”klart negativ”, skriver MO. ”Det handlar om personer som får försörjningsstöd, vilket kopplas till en ansvarslös migrationspolitik som gjort att människor hamnat i utanförskap. Det framgår också att ”ansträngning måste löna sig”. Att förekomma på bild i ett sådant sammanhang kan vara känsligt och integritetskränkande, inte minst om uppgifterna är felaktiga.”

Det är bra att TV4 avpublicerat bilden i efterhand, men TV4 kan inte undgå klander även om det handlar om en högst begränsad krets som kunnat identifiera familjen, anser MO.

Mediernas Etiknämnd delar MO:s bedömning och klandrar TV4 för att ha brutit mot god publicistisk sed.

I september 2025 dömdes den tidigare franska presidenten Nicolas Sarkozy till fem års fängelse för ”kriminellt samröre”. Sarkozy, som var Frankrikes statschef 2007-2012, ska ha låtit Libyens dåvarande diktator Muammar Gaddafi finansiera hans presidentkampanj 2007 med upp till 50 miljoner euro – i form av kontanter packade i resväskor.

Bakom avslöjandet som började rulla ut 2011 stod den granskande nättidningen Médiapart. Det började med ett mejl till redaktionen. Som blev en resa till ett annat land. På hemvägen hade Médiaparts journalister Fabrice Arfi och Karl Laske med sig ett USB-minne fullt av dokument som skulle komma att möjliggöra det spektakulära avslöjandet om presidentens samröre med diktatorn.

Under femton år har Fabrice Arfi och Karl Laske fortsatt följa de många turerna kring ”Sarkos” Libyenaffär. När fallet nu prövas i nästa instans, i det pampiga justitiepalatset på Île de la Cité i Paris, är Fabrice Arfi på plats i rätten varje dag och lyssnar på de många vittnesmålen.

– Det är en ceremoni och en teaterpjäs. Bara sånt som kroppsspråk och ords nyanser säger mycket, säger Fabrice Arfi.

Fabrice Arfi. Foto: Sébastien Calvet/Médiapart.

Médiapart är en prenumererad nättidning med granskande profil, som till hundra procent lever på sina läsarintäkter. Inga annonser, inga externa ägare. ”Bara våra läsare kan köpa oss” är mottot. De första tre åren var skakiga men idag är man med runt 260 000 betalande prenumeranter tredje störst i Frankrike efter Le Figaro och Le Monde, och har runt 75 fastanställda journalister. 13 av dem har funnits med sedan start, däribland Arfi.

Tidningen grundades 2008, ett år in i Sarkozys presidentperiod.

– Vårt löfte till läsarna var att vara ekonomiskt oberoende och att granska makten. Och makten då, det var Sarkozy, säger Fabrice Arfi.

På kaféterrassen mitt emot rätten, där han brukar jobba före eller efter förhandlingarna – om det är bråttom – förklarar han att uppfattningen att korruption är skadlig för demokratin finns i Médiaparts DNA.

Efter Libyenavslöjandet fick tidningen snabbt motståndare, inte minst i miljön runt Sarkozy, och anklagades för att vara en politisk motståndare på vänsterkanten. Sarkozy försökte också få Médiapart fälld för påstådd användning av ”falska dokument”, men förlorade i högsta instans 2019.

Fabrice Arfi säger att Médiapart är en värderingsstyrd tidning, som har progressiva värderingar snarare än konservativa.

– Det är inte samma sak som att vara aktivist. Vi säljer inga åsikter, vi säljer nyheter. Man får gärna kritisera oss men vi ber om att bli bedömda på vår journalistik, säger han, och räknar upp tunga avslöjanden som tidningen gjort om i stort sett alla politiska läger i Frankrike: den traditionella högern, ytterhögern, socialistpartiet, de gröna, yttervänstern.

Att granskningarna slår åt olika politiska håll är också tydligt om man läser Médiaparts lista över tidningens ”avtryck” – vilka konsekvenser deras journalistik fått. Det handlar om allt från avsatta politiker, lagförslag, politiska reformer och nya antikorruptionsmyndigheter, till mångmiljonbelopp som gått tillbaka till den franska statskassan.

Varför listar ni det här?

– Eftersom avslöjanden kommer och går finns det annars en risk att läsarna glömmer. Vi försöker hålla räkningen, och visa vår nyttighet. Vi vill visa att journalistiken får konsekvenser. Ibland är journalistiken bättre än politiken på att tvinga fram reformer, säger Fabrice Arfi.

Att tidningen stör makthavare i olika sfärer är uppenbart om man tittar på antalet rättsprocesser den blivit indragen i: runt 300 på 18 år. Man har förlorat en knapp handfull, enligt Fabrice Arfi, och vunnit alla viktiga fall. Vissa är uppenbara munkavleprocesser.

– En gång stämde till exempel 13 chefer på en bank oss, bara för att dra tillbaka stämningarna dagen före förhandlingen – när de hade läst vårt försvar.

Médiapart har ett ett tätt samarbete med en juristbyrå, och Fabrice Arfi är själv ansvarig för att utbilda alla redaktionella medarbetare i grundläggande juridik. Tidningen har också slagit tillbaka och stämt för missbruk av rättssystemet – och vunnit.

– Vår inställning är att rättssystemet inte är någon lekstuga.

Tidningen har också vunnit juridiskt mot den franska staten. Under en granskning under Macrons presidentskap stod två åklagare och tre kriminalpoliser utanför redaktionsdörren en dag och ville göra husrannsakan. Dåvarande chefredaktören Edwy Plenel befann sig i rätten för en annan process, så grävredaktören Fabrice Arfi fick hantera saken.

– Jag lyckades stoppa dem, och vi fick faktiskt staten dömd för försöket till husrannsakan, för maktmissbruk. Det var en seger.

Det granskande benet är starkt på Médiapart, och läsarna vill uppenbarligen betala för det. Men Fabrice Arfi drar sig för att använda termen ”undersökande journalist” om sig själv och kollegorna på grävredaktionen han leder. Det finns två sorters journalister, anser han, åsiktsjournalister och nyhetsjournalister.

– Jag ogillar tanken på att undersökande journalister skulle vara bättre än andra, ett slags journalist-adel. Alla nyhetsjournalister ägnar sig åt granskning, även en lokalreporter som kanske inte nöjer sig med vad polisens presstalesperson säger om en trafikolycka.

Det är snart dags för dagens förhandling i Cour d’Appel i Paris. Fabrice Arfi, som personligen blivit kallad ”gangster” av ex-presidenten, väntar sig inga kommentarer från honom idag heller. Tidningen har inte fått någon intervju på 15 år och Arfi har kommit att bli särskild syndabock, kanske också eftersom han ofta suttit i tv-studior och kommenterat affären. Presidenten blänger i rätten varje dag, menar han.

– Jag tänker på mig själv som Sarkozys voodoodocka. Men ska jag vara uppriktig så är det lite tröttande. Det är en tung resväska vi har släpat i femton år nu, den här affären.

Hannah Ohlén och Björn Hellström valdes till ordförande för Journalistförbundets frilansklubb Frilans Riks vid årsmötet i måndags.

Journalisten ställde fyra frågor till Hannah Ohlén:

Vem är du?

– Jag kommer från kulturen och litteraturen specifikt. Jag har arbetat med många tidskrifter genom åren, som skribent, redaktör, ”hobbyöversättare”, lektör och språkgranskare. Född i Seoul men uppväxt i Ekshärad. En av frilanslivets fördelar är ju att man kan flytta runt lite, då ens arbete oftast inte är platsbundet. Så har hunnit bo i Uppsala, Berlin, Malmö och sen några år tillbaka så bor och verkar jag i Stockholm.

Varför tackade du ja till att vara en av Frilans Riks två ordförande?

– I Malmö träffade jag många viktiga fackförebilder genom Frilans Syd, däribland stridbara Åsa Ohlsson, vars styrelse jag hade äran att sitta i. Satt även några fina år i Riks och Gert Lundstedts styrelse, men blev tvungen att kliva av för att jag tog en heltidsanställning, men är sedan något år tillbaka, nu som heltidsfrilans.

– Under de åren var jag med och rekryterade Björn Hellström till både Syd och Riks, så det känns lite som att cirkeln sluts nu, och det säger väl en del om det stora förtroende jag har för Björn. Så när han ringde under julledigheten och sonderade lite terräng, kändes det självklart.

Hannah Ohlén är också ledamot i Mälardalens frilanssektion, i Föreningen för Sveriges kulturtidskrifter, i Hägerstensåsens medborgarhus och i ett flertal tidskriftsstyrelser.

– Det finns ju en del dubbelanslutna medlemmar, så jag tänker att en viktig del blir att försöka sammanföra och samarbeta kring frågor och aktiviteter och försöka hitta fler gemensamma plattformar.

Vilka frilansfackliga frågor blir viktigast framöver?

– Arvodesfrågan, ersättningsnivåerna och rekrytering. Vi har ju länge bevittnat hur frilansens villkor försämras i takt med att medieekonomin pressas och redaktioner slimmas. Se till exempel på kulturjournalistiken, under de senaste decennierna har den successivt urholkats och förväntas i viss mån att bära sig själv, med låga arvoden och decimerat utrymme. Och därför blir det under valåret även särskilt viktigt, givet de tendenser vi ser i samhället, att försvara frilansjournalistikens existens och dess demokratiska uppdrag.

Hur är relationen mellan Frilans Riks och Journalistförbundet nuförtiden, bedömer du? 

– Den är i stort sett bra, skulle jag säga. Samtidigt vore det rimligt med fler representanter i FS från frilanssidan. Kongressen förra året visade ganska tydligt att frilansens villkor fortfarande inte fullt ut förstås från de anställdas håll inom förbundet. I praktiken är ju frilansens villkor med osäkra inkomster, låga arvoden och försvagade eller icke-befintliga trygghetssystem, något man borde arbeta för mer centralt.