Log in to subscribe to heads-up notifications for this feed or its category via email, Slack, or Discord.
Ask the AI anything about content, patterns, and edits for Journalisten. The AI will receive full version history including all edited articles. Open question history.
9304536c6ae2c079485af8bfe7e997a8a631bbe8En teknisk miss ledde till att Schibsteds alla tidningar skickade redaktionsinterna meddelanden till OpenAI. ”Det är självklart allvarligt”, säger Mikael Törnwall, ordförande i journalistklubben på SvD. UPPDATERAD.
Det är norska Morgonbladet som avslöjar den tekniska missen som ledde till att OpenAI fick tillgång till interna meddelanden i publiceringssystemet på alla Schibsteds titlar, inklusive Aftonbladet och Svenska Dagbladet. Schibsteds avtal med OpenAI innebär att artiklar skickas direkt från publiceringsverktyget till att träna bolagets språkmodell.
Schibsted uppger att uppgifterna filtrerats bort och raderats av OpenAI och inte har använts för träning.
– Internt arbetsmaterial har skickats till en extern part, och det är självklart allvarligt, säger Mikael Törnwall, ordförande i journalistklubben på SvD.
Vad för sorts uppgifter är det som skickats?
– Kommentarer som ligger i publiceringsverktyget. Ett typexempel är att kvällsgänget jobbat med en artikel och lämnar ett meddelande till morgonreportern, att man inte kunnat nå en viss expert, men att han eller hon borde vara tillgänglig på morgonen. Det är kommentarer som alla på redaktionen kan se. 98 procent av innehållet är ganska harmlöst.
Så det handlar inte om källskyddade uppgifter?
– Nej, däremot kan det ha förekommit att man lämnar telefonnummer till en intervjuperson i systemet, och det kanske den personen inte vill ska komma ut.
Vad tänker du om det här?
– Det är en påminnelse om att man aldrig ska lägga känsliga uppgifter så att andra kan nå dem. Jag är helt övertygad om att våra journalister är så professionella att de inte lägger sådant som kan röja källskyddet i publiceringsverktyget eller i något annat system som andra kan nå.
Petter Ovander, kommunikationschef på Schibsted Sverige, uppger att de interna kommentarerna oavsiktligt skickats till Open AI sedan API-integrationen etablerades i maj 2025.
Har misstaget inneburit att källskyddade uppgifter skickats till OpenAI?
– Fältet för interna kommentarer är inte avsett för känslig information utan används för praktiska arbetskommentarer kring produktion och samarbete på redaktionerna. När det gäller källskyddad information har vi strikta och väl upparbetade rutiner för hur vi hanterar den sortens ärenden, säger Petter Ovander.
OpenAI har uppgett att de filtrerat bort den data som skickats felaktigt. Har ni vidtagit några kontroller eller åtgärder för att undersöka om det stämmer?
– Vi baserar vår bedömning på uppgifter och tekniska genomgångar tillsammans med OpenAI, kombinerat med egna undersökningar och tester. OpenAI har lämnat information om vilka artiklar som omfattats av raderingen, och våra egna kontroller bekräftar att det stämmer. Utifrån detta har vi fått bekräftat att kommentarerna filtrerades bort, inte användes i OpenAI tjänster och inte exponerades för utomstående.
Kan ni vara helt säkra på att ingen obehörig har tagit del av uppgifterna?
– Vi har inte funnit något som tyder på att information från de interna kommentarsfälten har exponerats för någon utanför respektive redaktion.
Har den bortfiltrerade datan sparats externt någonstans? Och i sådant fall vilka har tillgång till den?
– Vi har fått bekräftat från OpenAI att ingen personal hos dem haft tillgång till den bortfiltrerade datan. Om någon hos dem ges access måste detta loggföras och några sådana loggar finns inte.
Vidtar ni några åtgärder med anledning av händelsen?
– Ja. Delningen av interna kommentarer stoppades omedelbart när detta upptäcktes. Vi har genomfört tekniska genomgångar av integrationen och sett över våra rutiner för att säkerställa att data hanteras korrekt och att något liknande inte kan hända igen.
16d9cab3334e4de5d42e95c1c75f5f2593e3bc2c
9304536c6ae2c079485af8bfe7e997a8a631bbe8
TITLE: Schibsted skickade internt arbetsmaterial till OpenAI DESCRIPTION: En teknisk miss ledde till att Schibsteds alla tidningar skickade redaktionsinterna meddelanden till OpenAI. ”Det är självklart allvarligt”, säger Mikael Törnwall, ordförande i journalistklubben på SvD. CONTENT: Det är norska Morgonbladet som avslöjar den tekniska missen som ledde till att OpenAI fick tillgång till interna meddelanden i publiceringssystemet på alla Schibsteds titlar, inklusive Aftonbladet och Svenska Dagbladet. Schibsteds avtal med OpenAI innebär att artiklar skickas direkt från publiceringsverktyget till att träna bolagets språkmodell. Schibsted uppger att uppgifterna filtrerats bort och raderats av OpenAI och inte har använts för träning. – Internt arbetsmaterial har skickats till en extern part, och det är självklart allvarligt, säger Mikael Törnwall, ordförande i journalistklubben på SvD. Vad för sorts uppgifter är det som skickats? – Kommentarer som ligger i publiceringsverktyget. Ett typexempel är att kvällsgänget jobbat med en artikel och lämnar ett meddelande till morgonreportern, att man inte kunnat nå en viss expert, men att han eller hon borde vara tillgänglig på morgonen. Det är kommentarer som alla på redaktionen kan se. 98 procent av innehållet är ganska harmlöst. Så det handlar inte om källskyddade uppgifter? – Nej, däremot kan det ha förekommit att man lämnar telefonnummer till en intervjuperson i systemet, och det kanske den personen inte vill ska komma ut. Vad tänker du om det här? – Det är en påminnelse om att man aldrig ska lägga känsliga uppgifter så att andra kan nå dem. Jag är helt övertygad om att våra journalister är så professionella att de inte lägger sådant som kan röja källskyddet i publiceringsverktyget eller i något annat system som andra kan nå.
TITLE: Schibsted skickade internt arbetsmaterial till OpenAI DESCRIPTION: En teknisk miss ledde till att Schibsteds alla tidningar skickade redaktionsinterna meddelanden till OpenAI. ”Det är självklart allvarligt”, säger Mikael Törnwall, ordförande i journalistklubben på SvD. UPPDATERAD. CONTENT: Det är norska Morgonbladet som avslöjar den tekniska missen som ledde till att OpenAI fick tillgång till interna meddelanden i publiceringssystemet på alla Schibsteds titlar, inklusive Aftonbladet och Svenska Dagbladet. Schibsteds avtal med OpenAI innebär att artiklar skickas direkt från publiceringsverktyget till att träna bolagets språkmodell. Schibsted uppger att uppgifterna filtrerats bort och raderats av OpenAI och inte har använts för träning. – Internt arbetsmaterial har skickats till en extern part, och det är självklart allvarligt, säger Mikael Törnwall, ordförande i journalistklubben på SvD. Vad för sorts uppgifter är det som skickats? – Kommentarer som ligger i publiceringsverktyget. Ett typexempel är att kvällsgänget jobbat med en artikel och lämnar ett meddelande till morgonreportern, att man inte kunnat nå en viss expert, men att han eller hon borde vara tillgänglig på morgonen. Det är kommentarer som alla på redaktionen kan se. 98 procent av innehållet är ganska harmlöst. Så det handlar inte om källskyddade uppgifter? – Nej, däremot kan det ha förekommit att man lämnar telefonnummer till en intervjuperson i systemet, och det kanske den personen inte vill ska komma ut. Vad tänker du om det här? – Det är en påminnelse om att man aldrig ska lägga känsliga uppgifter så att andra kan nå dem. Jag är helt övertygad om att våra journalister är så professionella att de inte lägger sådant som kan röja källskyddet i publiceringsverktyget eller i något annat system som andra kan nå. Petter Ovander, kommunikationschef på Schibsted Sverige, uppger att de interna kommentarerna oavsiktligt skickats till Open AI sedan API-integrationen etablerades i maj 2025. Har misstaget inneburit att källskyddade uppgifter skickats till OpenAI? – Fältet för interna kommentarer är inte avsett för känslig information utan används för praktiska arbetskommentarer kring produktion och samarbete på redaktionerna. När det gäller källskyddad information har vi strikta och väl upparbetade rutiner för hur vi hanterar den sortens ärenden, säger Petter Ovander. OpenAI har uppgett att de filtrerat bort den data som skickats felaktigt. Har ni vidtagit några kontroller eller åtgärder för att undersöka om det stämmer? – Vi baserar vår bedömning på uppgifter och tekniska genomgångar tillsammans med OpenAI, kombinerat med egna undersökningar och tester. OpenAI har lämnat information om vilka artiklar som omfattats av raderingen, och våra egna kontroller bekräftar att det stämmer. Utifrån detta har vi fått bekräftat att kommentarerna filtrerades bort, inte användes i OpenAI tjänster och inte exponerades för utomstående. Kan ni vara helt säkra på att ingen obehörig har tagit del av uppgifterna? – Vi har inte funnit något som tyder på att information från de interna kommentarsfälten har exponerats för någon utanför respektive redaktion. Har den bortfiltrerade datan sparats externt någonstans? Och i sådant fall vilka har tillgång till den? – Vi har fått bekräftat från OpenAI att ingen personal hos dem haft tillgång till den bortfiltrerade datan. Om någon hos dem ges access måste detta loggföras och några sådana loggar finns inte. Vidtar ni några åtgärder med anledning av händelsen? – Ja. Delningen av interna kommentarer stoppades omedelbart när detta upptäcktes. Vi har genomfört tekniska genomgångar av integrationen och sett över våra rutiner för att säkerställa att data hanteras korrekt och att något liknande inte kan hända igen.
9304536c6ae2c079485af8bfe7e997a8a631bbe8
16d9cab3334e4de5d42e95c1c75f5f2593e3bc2c
16d9cab3334e4de5d42e95c1c75f5f2593e3bc2cEn teknisk miss ledde till att Schibsteds alla tidningar skickade redaktionsinterna meddelanden till OpenAI. ”Det är självklart allvarligt”, säger Mikael Törnwall, ordförande i journalistklubben på SvD.
Det är norska Morgonbladet som avslöjar den tekniska missen som ledde till att OpenAI fick tillgång till interna meddelanden i publiceringssystemet på alla Schibsteds titlar, inklusive Aftonbladet och Svenska Dagbladet. Schibsteds avtal med OpenAI innebär att artiklar skickas direkt från publiceringsverktyget till att träna bolagets språkmodell.
Schibsted uppger att uppgifterna filtrerats bort och raderats av OpenAI och inte har använts för träning.
– Internt arbetsmaterial har skickats till en extern part, och det är självklart allvarligt, säger Mikael Törnwall, ordförande i journalistklubben på SvD.
Vad för sorts uppgifter är det som skickats?
– Kommentarer som ligger i publiceringsverktyget. Ett typexempel är att kvällsgänget jobbat med en artikel och lämnar ett meddelande till morgonreportern, att man inte kunnat nå en viss expert, men att han eller hon borde vara tillgänglig på morgonen. Det är kommentarer som alla på redaktionen kan se. 98 procent av innehållet är ganska harmlöst.
Så det handlar inte om källskyddade uppgifter?
– Nej, däremot kan det ha förekommit att man lämnar telefonnummer till en intervjuperson i systemet, och det kanske den personen inte vill ska komma ut.
Vad tänker du om det här?
– Det är en påminnelse om att man aldrig ska lägga känsliga uppgifter så att andra kan nå dem. Jag är helt övertygad om att våra journalister är så professionella att de inte lägger sådant som kan röja källskyddet i publiceringsverktyget eller i något annat system som andra kan nå.
16d9cab3334e4de5d42e95c1c75f5f2593e3bc2c
9304536c6ae2c079485af8bfe7e997a8a631bbe8
TITLE: Schibsted skickade internt arbetsmaterial till OpenAI DESCRIPTION: En teknisk miss ledde till att Schibsteds alla tidningar skickade redaktionsinterna meddelanden till OpenAI. ”Det är självklart allvarligt”, säger Mikael Törnwall, ordförande i journalistklubben på SvD. CONTENT: Det är norska Morgonbladet som avslöjar den tekniska missen som ledde till att OpenAI fick tillgång till interna meddelanden i publiceringssystemet på alla Schibsteds titlar, inklusive Aftonbladet och Svenska Dagbladet. Schibsteds avtal med OpenAI innebär att artiklar skickas direkt från publiceringsverktyget till att träna bolagets språkmodell. Schibsted uppger att uppgifterna filtrerats bort och raderats av OpenAI och inte har använts för träning. – Internt arbetsmaterial har skickats till en extern part, och det är självklart allvarligt, säger Mikael Törnwall, ordförande i journalistklubben på SvD. Vad för sorts uppgifter är det som skickats? – Kommentarer som ligger i publiceringsverktyget. Ett typexempel är att kvällsgänget jobbat med en artikel och lämnar ett meddelande till morgonreportern, att man inte kunnat nå en viss expert, men att han eller hon borde vara tillgänglig på morgonen. Det är kommentarer som alla på redaktionen kan se. 98 procent av innehållet är ganska harmlöst. Så det handlar inte om källskyddade uppgifter? – Nej, däremot kan det ha förekommit att man lämnar telefonnummer till en intervjuperson i systemet, och det kanske den personen inte vill ska komma ut. Vad tänker du om det här? – Det är en påminnelse om att man aldrig ska lägga känsliga uppgifter så att andra kan nå dem. Jag är helt övertygad om att våra journalister är så professionella att de inte lägger sådant som kan röja källskyddet i publiceringsverktyget eller i något annat system som andra kan nå.
TITLE: Schibsted skickade internt arbetsmaterial till OpenAI DESCRIPTION: En teknisk miss ledde till att Schibsteds alla tidningar skickade redaktionsinterna meddelanden till OpenAI. ”Det är självklart allvarligt”, säger Mikael Törnwall, ordförande i journalistklubben på SvD. UPPDATERAD. CONTENT: Det är norska Morgonbladet som avslöjar den tekniska missen som ledde till att OpenAI fick tillgång till interna meddelanden i publiceringssystemet på alla Schibsteds titlar, inklusive Aftonbladet och Svenska Dagbladet. Schibsteds avtal med OpenAI innebär att artiklar skickas direkt från publiceringsverktyget till att träna bolagets språkmodell. Schibsted uppger att uppgifterna filtrerats bort och raderats av OpenAI och inte har använts för träning. – Internt arbetsmaterial har skickats till en extern part, och det är självklart allvarligt, säger Mikael Törnwall, ordförande i journalistklubben på SvD. Vad för sorts uppgifter är det som skickats? – Kommentarer som ligger i publiceringsverktyget. Ett typexempel är att kvällsgänget jobbat med en artikel och lämnar ett meddelande till morgonreportern, att man inte kunnat nå en viss expert, men att han eller hon borde vara tillgänglig på morgonen. Det är kommentarer som alla på redaktionen kan se. 98 procent av innehållet är ganska harmlöst. Så det handlar inte om källskyddade uppgifter? – Nej, däremot kan det ha förekommit att man lämnar telefonnummer till en intervjuperson i systemet, och det kanske den personen inte vill ska komma ut. Vad tänker du om det här? – Det är en påminnelse om att man aldrig ska lägga känsliga uppgifter så att andra kan nå dem. Jag är helt övertygad om att våra journalister är så professionella att de inte lägger sådant som kan röja källskyddet i publiceringsverktyget eller i något annat system som andra kan nå. Petter Ovander, kommunikationschef på Schibsted Sverige, uppger att de interna kommentarerna oavsiktligt skickats till Open AI sedan API-integrationen etablerades i maj 2025. Har misstaget inneburit att källskyddade uppgifter skickats till OpenAI? – Fältet för interna kommentarer är inte avsett för känslig information utan används för praktiska arbetskommentarer kring produktion och samarbete på redaktionerna. När det gäller källskyddad information har vi strikta och väl upparbetade rutiner för hur vi hanterar den sortens ärenden, säger Petter Ovander. OpenAI har uppgett att de filtrerat bort den data som skickats felaktigt. Har ni vidtagit några kontroller eller åtgärder för att undersöka om det stämmer? – Vi baserar vår bedömning på uppgifter och tekniska genomgångar tillsammans med OpenAI, kombinerat med egna undersökningar och tester. OpenAI har lämnat information om vilka artiklar som omfattats av raderingen, och våra egna kontroller bekräftar att det stämmer. Utifrån detta har vi fått bekräftat att kommentarerna filtrerades bort, inte användes i OpenAI tjänster och inte exponerades för utomstående. Kan ni vara helt säkra på att ingen obehörig har tagit del av uppgifterna? – Vi har inte funnit något som tyder på att information från de interna kommentarsfälten har exponerats för någon utanför respektive redaktion. Har den bortfiltrerade datan sparats externt någonstans? Och i sådant fall vilka har tillgång till den? – Vi har fått bekräftat från OpenAI att ingen personal hos dem haft tillgång till den bortfiltrerade datan. Om någon hos dem ges access måste detta loggföras och några sådana loggar finns inte. Vidtar ni några åtgärder med anledning av händelsen? – Ja. Delningen av interna kommentarer stoppades omedelbart när detta upptäcktes. Vi har genomfört tekniska genomgångar av integrationen och sett över våra rutiner för att säkerställa att data hanteras korrekt och att något liknande inte kan hända igen.
9304536c6ae2c079485af8bfe7e997a8a631bbe8
16d9cab3334e4de5d42e95c1c75f5f2593e3bc2c
c182a1e4cd8590d8fd000d66e4e4bf99e08ba933Karin Lagerström, Rasmus Jeppsson, Helena Bengtsson och Mikael Eklund har tilldelats Smålands journalisters journalistpris.
Reportrarna Karin Lagerström, Rasmus Jeppsson, Helena Bengtsson och Mikael Eklund på Barometern-OT får priset för sin granskning av Marielund LSS i Flygsfors.
Motiveringen lyder:
”Med stor uthållighet och mod har reportrarna Karin Lagerström, Rasmus Jeppsson, Helena Bengtsson och Mikael Eklund avslöjat en verklighet präglad av våld, vanvård och systematiska brister – mitt i den skattefinansierade välfärden.
Med starka intervjuer med både personal och anhöriga till ungdomarna på Marielund LSS och granskning av avvikelserapporter, interna dokument och myndighetsbeslut, har journalisterna avslöjat hur utsatta barn och unga med autism har tvingats leva i otrygghet, samtidigt som ägarna gjort miljonvinster.”
Granskningen inleddes tipset från en anonym källa som vittnade om grava missförhållanden på LSS-boendet i Flygsfors. Under pågående granskning avgick vd:n. I juni i fjol drog IVO in tillståndet för Marielund LSS.
Smålands journalisters journalistpris delas ut en gång om året.
3429af78176c9c9f259f4f9659a76bbd1e6661e5
c182a1e4cd8590d8fd000d66e4e4bf99e08ba933
TITLE: De vann Smålands journalisters journalistpris DESCRIPTION: Karin Lagerström, Rasmus Jeppsson, Helena Bengtsson och Mikael Eklund på Barometern-OT har tilldelats Smålands journalisters journalistpris för sin granskning av missförhållanden på ett LSS-boende. CONTENT: Reportrarna Karin Lagerström, Rasmus Jeppsson, Helena Bengtsson och Mikael Eklund på Barometern-OT får priset för sin granskning av Marielund LSS i Flygsfors. Motiveringen lyder: ”Med stor uthållighet och mod har reportrarna Karin Lagerström, Rasmus Jeppsson, Helena Bengtsson och Mikael Eklund avslöjat en verklighet präglad av våld, vanvård och systematiska brister – mitt i den skattefinansierade välfärden. Med starka intervjuer med både personal och anhöriga till ungdomarna på Marielund LSS och granskning av avvikelserapporter, interna dokument och myndighetsbeslut, har journalisterna avslöjat hur utsatta barn och unga med autism har tvingats leva i otrygghet, samtidigt som ägarna gjort miljonvinster.” Granskningen inleddes tipset från en anonym källa som vittnade om grava missförhållanden på LSS-boendet i Flygsfors. Under pågående granskning avgick vd:n. I juni i fjol drog IVO in tillståndet för Marielund LSS. Smålands journalisters journalistpris delas ut en gång om året.
TITLE: De vann Smålands journalisters journalistpris. DESCRIPTION: Karin Lagerström, Rasmus Jeppsson, Helena Bengtsson och Mikael Eklund har tilldelats Smålands journalisters journalistpris. CONTENT: Reportrarna Karin Lagerström, Rasmus Jeppsson, Helena Bengtsson och Mikael Eklund på Barometern-OT får priset för sin granskning av Marielund LSS i Flygsfors. Motiveringen lyder: ”Med stor uthållighet och mod har reportrarna Karin Lagerström, Rasmus Jeppsson, Helena Bengtsson och Mikael Eklund avslöjat en verklighet präglad av våld, vanvård och systematiska brister – mitt i den skattefinansierade välfärden. Med starka intervjuer med både personal och anhöriga till ungdomarna på Marielund LSS och granskning av avvikelserapporter, interna dokument och myndighetsbeslut, har journalisterna avslöjat hur utsatta barn och unga med autism har tvingats leva i otrygghet, samtidigt som ägarna gjort miljonvinster.” Granskningen inleddes tipset från en anonym källa som vittnade om grava missförhållanden på LSS-boendet i Flygsfors. Under pågående granskning avgick vd:n. I juni i fjol drog IVO in tillståndet för Marielund LSS. Smålands journalisters journalistpris delas ut en gång om året.
c182a1e4cd8590d8fd000d66e4e4bf99e08ba933
3429af78176c9c9f259f4f9659a76bbd1e6661e5
63a63c3eba4481972304156950a9c9f99cb7a3bdhar tilldelats Smålands journalisters journalistpris.
Reportrarna Karin Lagerström, Rasmus Jeppsson, Helena Bengtsson och Mikael Eklund på Barometern-OT får priset för sin granskning av Marielund LSS i Flygsfors.
Motiveringen lyder:
”Med stor uthållighet och mod har reportrarna Karin Lagerström, Rasmus Jeppsson, Helena Bengtsson och Mikael Eklund avslöjat en verklighet präglad av våld, vanvård och systematiska brister – mitt i den skattefinansierade välfärden.
Med starka intervjuer med både personal och anhöriga till ungdomarna på Marielund LSS och granskning av avvikelserapporter, interna dokument och myndighetsbeslut, har journalisterna avslöjat hur utsatta barn och unga med autism har tvingats leva i otrygghet, samtidigt som ägarna gjort miljonvinster.”
Granskningen inleddes tipset från en anonym källa som vittnade om grava missförhållanden på LSS-boendet i Flygsfors. Under pågående granskning avgick vd:n. I juni i fjol drog IVO in tillståndet för Marielund LSS.
Smålands journalisters journalistpris delas ut en gång om året.
9d7fd2b90d1c7a9ea42eb1529e32730a5776b4ddÖver 60 lokaltidningar samarbetar om opinionsundersökningar inför höstens val. Mediekoncernerna Bonnier News Locals, Gota Medias och Erna Medias redaktioner är involverade. Totalt planeras minst 80 undersökningar. ”Det här är ett demokratiprojekt.”
Lokaltidningskoncernerna, i vanliga fall konkurrenter, Bonnier News Local, Gota Media och Erna Media gör gemensamma lokala opinionsundersökningar i samarbete med opinionsundersökningsföretaget Novus inför valet 2026.
Totalt planeras omkring 80 undersökningar, varav 57 redan har genomförts – sex med fokus på region och resterande på kommun.
Undersökningarna bygger på gemensamma frågor i alla kommuner, men redaktionerna har även fått lägga till tre egna frågor för att fånga upp lokala valfrågor.
”Det här är ett demokratiprojekt. Vi vill ge även de minsta titlarna möjlighet att göra kvalificerad kommunjournalistik”, säger Pia Rehnquist, chef för Bonnier News Local, i ett pressmeddelande.
Opinionsföretaget Novus står genomförandet av undersökningarna, men tolkningen görs av redaktionerna.
ebb3f265ad8d42fca092494b9db8746df2dced3eDEBATT SVT måste både göra program som på riktigt fördjupar människors förståelse av världen — och som människor faktiskt väljer att se, skriver Helena Olsson, områdeschef och ansvarig utgivare på Samhälle & Fakta, SVT.
Replik till ”SVT visar vetenskap – men får oss inte att tänka”:
Ett av public services viktigaste uppdrag är att bidra till en bättre förståelse av samhället och världen vi lever i. Därför är Jan Axelssons resonemang om svensk vetenskaps-tv intressant. Analysen sätter fingret på en viktig fråga för journalistiken.
Vår tids offentlighet lider av en bristande förståelse för vad kritiskt tänkande faktiskt innebär. Många verkar se det som synonymt med att reflexmässigt inta en kritisk position gentemot andra. I själva verket handlar det om att pröva såväl egna som andras föreställningar, vara beredd att ompröva sina slutsatser och förstå värdet i processen där ny kunskap växer fram. Där har journalistik något att lära av vetenskapen. Forskning bygger inte på tvärsäkerhet, utan på att pröva hypoteser, omvärdera antaganden och steg för steg bygga kunskap.
Samtidigt finns en annan dimension som inte heller får underskattas. Berättandets kraft.
Tv-mediet, som samtidigt tar ögon, öron och intellekt i anspråk, har enligt min mening svårare än radio och text att bära verklig komplexitet. Men när det lyckas är det magiskt. Publiken har inte bara tagit till sig ny kunskap — man har förstått något på djupet och upplevelsen dröjer sig kvar.
Samtidigt behöver vi akta oss för att romantisera fördjupning på berättandets och publikens bekostnad. För om ingen tittar uteblir också folkbildningens effekt.
Detta är en utmaning i ett medielandskap som inte längre består av två kanaler och gemensamma lägereldar. Public service verkar i dag i ett hav av valmöjligheter och ingen kan i dag ta publikens uppmärksamhet för given.
Axelsson menar att public service inte bara borde fråga om publiken hittade programmet, utan om de blivit bättre på att tänka efter att ha sett det. Jag ser ingen motsättning mellan de två perspektiven. Vi måste lyckas med båda samtidigt: att göra program som på riktigt fördjupar människors förståelse av världen — och program som människor faktiskt väljer att se. Den verkliga utmaningen ligger i att förena dem.
Helena Olsson
Områdeschef och ansvarig utgivare
Samhälle & Fakta, SVT
SLUTREPLIK:
SVT:s replik på min artikel i Journalisten är intressant, eftersom vi på ytan verkar vara överens om mycket. Ja, public service måste nå publiken. Ja, berättande är avgörande om människor ska förstå komplexa frågor. Men det är egentligen inte där vi tycker olika. Snarare är vi överens om målet – det som skiljer oss åt är hur man ska ta sig dit.
Det finns nämligen en avgörande skillnad mellan att bara visa upp vetenskap och att bedriva vetenskapsjournalistik.
Man kan fylla tablån med faktaprogram och berättande innehåll som kryddas med enstaka forskningsresultat och intervjuer med forskare. Men vetenskapsjournalistik är något mer. Den bygger på redaktioner, journalister och producenter som över tid utvecklar specialistkunskap, följer forskningen och lär sig översätta vetenskapliga processer till berättande.
Det är den miljön och den kompetensen som nu helt riskerar att försvinna från SVT.
”Nu är det program från vetenskapsredaktionen som står näst på tur för SVT nedskärningar av kunskapsutbudet”, skrev nyligen SVT Vetenskaps tidigare programchef Anna Schytt i Aftonbladet och varnade för kraftiga neddragningar av både Vetenskapens värld och vetenskapsredaktionens arbete i nyheterna.
När svensk vetenskapsproduktion monteras ned och fönstren mot omvärlden tas bort försvinner nämligen inte bara program eller redaktioner. Hela infrastrukturen för att granska, förklara och berätta om forskning blir svagare hos SVT när ”internationella inköp” ska stå för vetenskapsjournalistiken.
Det är därför jag menar att problemet är strukturellt. Visst behöver vetenskapsjournalistiken utvecklas. Formaten måste förändras och berättandet förnyas. Men då måste utvecklingen innebära något mer än att klä forskning i mer spännande storytelling.
Storbritannien skapade inte David Attenborough eller Brian Cox genom publikoptimering. USA byggde inte Carl Sagan eller Neil deGrasse Tyson genom algoritmisk distributionslogik. De växte fram genom långsiktiga satsningar på vetenskapsredaktioner och berättartraditioner där vetenskap betraktades som ett eget journalistiskt område. Det är också därför svenska tittare hellre konsumerar internationella vetenskapsproduktioner än svenska.
Det är också därför jag reagerar när SVT så ofta jämför sig med Netflix.
Netflix bygger på en logik där innehåll främst värderas efter räckvidd och publikflöden. Public service borde snarare jämföra sig med miljöer som Cosmos, Nova, BBC eller VOX – aktörer som lyckats kombinera vetenskaplig kompetens med starkt berättande som förklarar vetenskap och når en publik, och som svenska tittare vänder sig till när det inte finns något liknande i Sverige.
Intressant vetenskapsjournalistik växer inte fram ur faktaformat eller starkare dramaturgi. Den byggs i specialiserade miljöer där människor får tid och förutsättningar att utveckla kunskap, perspektiv och berättande tillsammans.
Frågan handlar ytterst inte om hur många vetenskapsprogram som visas och om SVT Play är bästa plattformen. Den handlar om huruvida det fortfarande finns redaktioner och medarbetare som kan hjälpa publiken att förstå hur kunskap blir till. Vetenskapens största värde ligger trots allt inte bara i de enskilda resultaten utan i metoden: förmågan att pröva hypoteser, omvärdera slutsatser och gradvis närma sig en bättre förståelse av världen.
Det var också kärnan i min ursprungliga kritik. Att visa vetenskap är inte samma sak som att få människor att tänka vetenskapligt.
Public service har ett unikt uppdrag: att investera i det som är viktigt även när det inte är det mest klickvänliga. Därför duger det inte att säga att vetenskapsområdet inte drabbas mer av besparingarna än andra redaktioner. När den varit en hotad och numer utdöende art i media så länge jag kan minnas. Frågan är inte om vetenskapsjournalistiken ska förändras. Frågan är om det efter förändringen fortfarande finns någon kvar som kan utveckla den. För särskilt i vår tid behöver vi en riktig svensk vetenskapsjournalistisk satsning, inte bara mer och bättre storytelling.
Jan Axelsson
vetenskapsjournalist, Umeå
380d78906b378df3305e88f09f486615dbd4bd01
ebb3f265ad8d42fca092494b9db8746df2dced3e
TITLE: Replik: ”Tv-mediet har svårare att bära verklig komplexitet – men när det lyckas är det magiskt” DESCRIPTION: DEBATT SVT måste både göra program som på riktigt fördjupar människors förståelse av världen — och som människor faktiskt väljer att se, skriver Helena Olsson, områdeschef och ansvarig utgivare på Samhälle & Fakta, SVT. CONTENT: Ett av public services viktigaste uppdrag är att bidra till en bättre förståelse av samhället och världen vi lever i. Därför är Jan Axelssons resonemang om svensk vetenskaps-tv intressant. Analysen sätter fingret på en viktig fråga för journalistiken. Vår tids offentlighet lider av en bristande förståelse för vad kritiskt tänkande faktiskt innebär. Många verkar se det som synonymt med att reflexmässigt inta en kritisk position gentemot andra. I själva verket handlar det om att pröva såväl egna som andras föreställningar, vara beredd att ompröva sina slutsatser och förstå värdet i processen där ny kunskap växer fram. Där har journalistik något att lära av vetenskapen. Forskning bygger inte på tvärsäkerhet, utan på att pröva hypoteser, omvärdera antaganden och steg för steg bygga kunskap. Samtidigt finns en annan dimension som inte heller får underskattas. Berättandets kraft. Tv-mediet, som samtidigt tar ögon, öron och intellekt i anspråk, har enligt min mening svårare än radio och text att bära verklig komplexitet. Men när det lyckas är det magiskt. Publiken har inte bara tagit till sig ny kunskap — man har förstått något på djupet och upplevelsen dröjer sig kvar. Samtidigt behöver vi akta oss för att romantisera fördjupning på berättandets och publikens bekostnad. För om ingen tittar uteblir också folkbildningens effekt. Detta är en utmaning i ett medielandskap som inte längre består av två kanaler och gemensamma lägereldar. Public service verkar i dag i ett hav av valmöjligheter och ingen kan i dag ta publikens uppmärksamhet för given. Axelsson menar att public service inte bara borde fråga om publiken hittade programmet, utan om de blivit bättre på att tänka efter att ha sett det. Jag ser ingen motsättning mellan de två perspektiven. Vi måste lyckas med båda samtidigt: att göra program som på riktigt fördjupar människors förståelse av världen — och program som människor faktiskt väljer att se. Den verkliga utmaningen ligger i att förena dem. Helena Olsson Områdeschef och ansvarig utgivare Samhälle & Fakta, SVT SLUTREPLIK: SVT:s replik på min artikel i Journalisten är intressant, eftersom vi på ytan verkar vara överens om mycket. Ja, public service måste nå publiken. Ja, berättande är avgörande om människor ska förstå komplexa frågor. Men det är egentligen inte där vi tycker olika. Snarare är vi överens om målet – det som skiljer oss åt är hur man ska ta sig dit. Det finns nämligen en avgörande skillnad mellan att bara visa upp vetenskap och att bedriva vetenskapsjournalistik. Man kan fylla tablån med faktaprogram och berättande innehåll som kryddas med enstaka forskningsresultat och intervjuer med forskare. Men vetenskapsjournalistik är något mer. Den bygger på redaktioner, journalister och producenter som över tid utvecklar specialistkunskap, följer forskningen och lär sig översätta vetenskapliga processer till berättande. Det är den miljön och den kompetensen som nu helt riskerar att försvinna från SVT. ”Nu är det program från vetenskapsredaktionen som står näst på tur för SVT nedskärningar av kunskapsutbudet”, skrev nyligen SVT Vetenskaps tidigare programchef Anna Schytt i Aftonbladet och varnade för kraftiga neddragningar av både Vetenskapens värld och vetenskapsredaktionens arbete i nyheterna. När svensk vetenskapsproduktion monteras ned och fönstren mot omvärlden tas bort försvinner nämligen inte bara program eller redaktioner. Hela infrastrukturen för att granska, förklara och berätta om forskning blir svagare hos SVT när ”internationella inköp” ska stå för vetenskapsjournalistiken. Det är därför jag menar att problemet är strukturellt. Visst behöver vetenskapsjournalistiken utvecklas. Formaten måste förändras och berättandet förnyas. Men då måste utvecklingen innebära något mer än att klä forskning i mer spännande storytelling. Storbritannien skapade inte David Attenborough eller Brian Cox genom publikoptimering. USA byggde inte Carl Sagan eller Neil deGrasse Tyson genom algoritmisk distributionslogik. De växte fram genom långsiktiga satsningar på vetenskapsredaktioner och berättartraditioner där vetenskap betraktades som ett eget journalistiskt område. Det är också därför svenska tittare hellre konsumerar internationella vetenskapsproduktioner än svenska. Det är också därför jag reagerar när SVT så ofta jämför sig med Netflix. Netflix bygger på en logik där innehåll främst värderas efter räckvidd och publikflöden. Public service borde snarare jämföra sig med miljöer som Cosmos, Nova, BBC eller VOX – aktörer som lyckats kombinera vetenskaplig kompetens med starkt berättande som förklarar vetenskap och når en publik, och som svenska tittare vänder sig till när det inte finns något liknande i Sverige. Intressant vetenskapsjournalistik växer inte fram ur faktaformat eller starkare dramaturgi. Den byggs i specialiserade miljöer där människor får tid och förutsättningar att utveckla kunskap, perspektiv och berättande tillsammans. Frågan handlar ytterst inte om hur många vetenskapsprogram som visas och om SVT Play är bästa plattformen. Den handlar om huruvida det fortfarande finns redaktioner och medarbetare som kan hjälpa publiken att förstå hur kunskap blir till. Vetenskapens största värde ligger trots allt inte bara i de enskilda resultaten utan i metoden: förmågan att pröva hypoteser, omvärdera slutsatser och gradvis närma sig en bättre förståelse av världen. Det var också kärnan i min ursprungliga kritik. Att visa vetenskap är inte samma sak som att få människor att tänka vetenskapligt. Public service har ett unikt uppdrag: att investera i det som är viktigt även när det inte är det mest klickvänliga. Därför duger det inte att säga att vetenskapsområdet inte drabbas mer av besparingarna än andra redaktioner. När den varit en hotad och numer utdöende art i media så länge jag kan minnas. Frågan är inte om vetenskapsjournalistiken ska förändras. Frågan är om det efter förändringen fortfarande finns någon kvar som kan utveckla den. För särskilt i vår tid behöver vi en riktig svensk vetenskapsjournalistisk satsning, inte bara mer och bättre storytelling. Jan Axelsson vetenskapsjournalist, Umeå
TITLE: Replik: ”Tv-mediet har svårare att bära verklig komplexitet – men när det lyckas är det magiskt” DESCRIPTION: DEBATT SVT måste både göra program som på riktigt fördjupar människors förståelse av världen — och som människor faktiskt väljer att se, skriver Helena Olsson, områdeschef och ansvarig utgivare på Samhälle & Fakta, SVT. CONTENT: Replik till ”SVT visar vetenskap – men får oss inte att tänka”: Ett av public services viktigaste uppdrag är att bidra till en bättre förståelse av samhället och världen vi lever i. Därför är Jan Axelssons resonemang om svensk vetenskaps-tv intressant. Analysen sätter fingret på en viktig fråga för journalistiken. Vår tids offentlighet lider av en bristande förståelse för vad kritiskt tänkande faktiskt innebär. Många verkar se det som synonymt med att reflexmässigt inta en kritisk position gentemot andra. I själva verket handlar det om att pröva såväl egna som andras föreställningar, vara beredd att ompröva sina slutsatser och förstå värdet i processen där ny kunskap växer fram. Där har journalistik något att lära av vetenskapen. Forskning bygger inte på tvärsäkerhet, utan på att pröva hypoteser, omvärdera antaganden och steg för steg bygga kunskap. Samtidigt finns en annan dimension som inte heller får underskattas. Berättandets kraft. Tv-mediet, som samtidigt tar ögon, öron och intellekt i anspråk, har enligt min mening svårare än radio och text att bära verklig komplexitet. Men när det lyckas är det magiskt. Publiken har inte bara tagit till sig ny kunskap — man har förstått något på djupet och upplevelsen dröjer sig kvar. Samtidigt behöver vi akta oss för att romantisera fördjupning på berättandets och publikens bekostnad. För om ingen tittar uteblir också folkbildningens effekt. Detta är en utmaning i ett medielandskap som inte längre består av två kanaler och gemensamma lägereldar. Public service verkar i dag i ett hav av valmöjligheter och ingen kan i dag ta publikens uppmärksamhet för given. Axelsson menar att public service inte bara borde fråga om publiken hittade programmet, utan om de blivit bättre på att tänka efter att ha sett det. Jag ser ingen motsättning mellan de två perspektiven. Vi måste lyckas med båda samtidigt: att göra program som på riktigt fördjupar människors förståelse av världen — och program som människor faktiskt väljer att se. Den verkliga utmaningen ligger i att förena dem. Helena Olsson Områdeschef och ansvarig utgivare Samhälle & Fakta, SVT SLUTREPLIK: SVT:s replik på min artikel i Journalisten är intressant, eftersom vi på ytan verkar vara överens om mycket. Ja, public service måste nå publiken. Ja, berättande är avgörande om människor ska förstå komplexa frågor. Men det är egentligen inte där vi tycker olika. Snarare är vi överens om målet – det som skiljer oss åt är hur man ska ta sig dit. Det finns nämligen en avgörande skillnad mellan att bara visa upp vetenskap och att bedriva vetenskapsjournalistik. Man kan fylla tablån med faktaprogram och berättande innehåll som kryddas med enstaka forskningsresultat och intervjuer med forskare. Men vetenskapsjournalistik är något mer. Den bygger på redaktioner, journalister och producenter som över tid utvecklar specialistkunskap, följer forskningen och lär sig översätta vetenskapliga processer till berättande. Det är den miljön och den kompetensen som nu helt riskerar att försvinna från SVT. ”Nu är det program från vetenskapsredaktionen som står näst på tur för SVT nedskärningar av kunskapsutbudet”, skrev nyligen SVT Vetenskaps tidigare programchef Anna Schytt i Aftonbladet och varnade för kraftiga neddragningar av både Vetenskapens värld och vetenskapsredaktionens arbete i nyheterna. När svensk vetenskapsproduktion monteras ned och fönstren mot omvärlden tas bort försvinner nämligen inte bara program eller redaktioner. Hela infrastrukturen för att granska, förklara och berätta om forskning blir svagare hos SVT när ”internationella inköp” ska stå för vetenskapsjournalistiken. Det är därför jag menar att problemet är strukturellt. Visst behöver vetenskapsjournalistiken utvecklas. Formaten måste förändras och berättandet förnyas. Men då måste utvecklingen innebära något mer än att klä forskning i mer spännande storytelling. Storbritannien skapade inte David Attenborough eller Brian Cox genom publikoptimering. USA byggde inte Carl Sagan eller Neil deGrasse Tyson genom algoritmisk distributionslogik. De växte fram genom långsiktiga satsningar på vetenskapsredaktioner och berättartraditioner där vetenskap betraktades som ett eget journalistiskt område. Det är också därför svenska tittare hellre konsumerar internationella vetenskapsproduktioner än svenska. Det är också därför jag reagerar när SVT så ofta jämför sig med Netflix. Netflix bygger på en logik där innehåll främst värderas efter räckvidd och publikflöden. Public service borde snarare jämföra sig med miljöer som Cosmos, Nova, BBC eller VOX – aktörer som lyckats kombinera vetenskaplig kompetens med starkt berättande som förklarar vetenskap och når en publik, och som svenska tittare vänder sig till när det inte finns något liknande i Sverige. Intressant vetenskapsjournalistik växer inte fram ur faktaformat eller starkare dramaturgi. Den byggs i specialiserade miljöer där människor får tid och förutsättningar att utveckla kunskap, perspektiv och berättande tillsammans. Frågan handlar ytterst inte om hur många vetenskapsprogram som visas och om SVT Play är bästa plattformen. Den handlar om huruvida det fortfarande finns redaktioner och medarbetare som kan hjälpa publiken att förstå hur kunskap blir till. Vetenskapens största värde ligger trots allt inte bara i de enskilda resultaten utan i metoden: förmågan att pröva hypoteser, omvärdera slutsatser och gradvis närma sig en bättre förståelse av världen. Det var också kärnan i min ursprungliga kritik. Att visa vetenskap är inte samma sak som att få människor att tänka vetenskapligt. Public service har ett unikt uppdrag: att investera i det som är viktigt även när det inte är det mest klickvänliga. Därför duger det inte att säga att vetenskapsområdet inte drabbas mer av besparingarna än andra redaktioner. När den varit en hotad och numer utdöende art i media så länge jag kan minnas. Frågan är inte om vetenskapsjournalistiken ska förändras. Frågan är om det efter förändringen fortfarande finns någon kvar som kan utveckla den. För särskilt i vår tid behöver vi en riktig svensk vetenskapsjournalistisk satsning, inte bara mer och bättre storytelling. Jan Axelsson vetenskapsjournalist, Umeå
ebb3f265ad8d42fca092494b9db8746df2dced3e
380d78906b378df3305e88f09f486615dbd4bd01
380d78906b378df3305e88f09f486615dbd4bd01DEBATT SVT måste både göra program som på riktigt fördjupar människors förståelse av världen — och som människor faktiskt väljer att se, skriver Helena Olsson, områdeschef och ansvarig utgivare på Samhälle & Fakta, SVT.
Ett av public services viktigaste uppdrag är att bidra till en bättre förståelse av samhället och världen vi lever i. Därför är Jan Axelssons resonemang om svensk vetenskaps-tv intressant. Analysen sätter fingret på en viktig fråga för journalistiken.
Vår tids offentlighet lider av en bristande förståelse för vad kritiskt tänkande faktiskt innebär. Många verkar se det som synonymt med att reflexmässigt inta en kritisk position gentemot andra. I själva verket handlar det om att pröva såväl egna som andras föreställningar, vara beredd att ompröva sina slutsatser och förstå värdet i processen där ny kunskap växer fram. Där har journalistik något att lära av vetenskapen. Forskning bygger inte på tvärsäkerhet, utan på att pröva hypoteser, omvärdera antaganden och steg för steg bygga kunskap.
Samtidigt finns en annan dimension som inte heller får underskattas. Berättandets kraft.
Tv-mediet, som samtidigt tar ögon, öron och intellekt i anspråk, har enligt min mening svårare än radio och text att bära verklig komplexitet. Men när det lyckas är det magiskt. Publiken har inte bara tagit till sig ny kunskap — man har förstått något på djupet och upplevelsen dröjer sig kvar.
Samtidigt behöver vi akta oss för att romantisera fördjupning på berättandets och publikens bekostnad. För om ingen tittar uteblir också folkbildningens effekt.
Detta är en utmaning i ett medielandskap som inte längre består av två kanaler och gemensamma lägereldar. Public service verkar i dag i ett hav av valmöjligheter och ingen kan i dag ta publikens uppmärksamhet för given.
Axelsson menar att public service inte bara borde fråga om publiken hittade programmet, utan om de blivit bättre på att tänka efter att ha sett det. Jag ser ingen motsättning mellan de två perspektiven. Vi måste lyckas med båda samtidigt: att göra program som på riktigt fördjupar människors förståelse av världen — och program som människor faktiskt väljer att se. Den verkliga utmaningen ligger i att förena dem.
Helena Olsson
Områdeschef och ansvarig utgivare
Samhälle & Fakta, SVT
SLUTREPLIK:
SVT:s replik på min artikel i Journalisten är intressant, eftersom vi på ytan verkar vara överens om mycket. Ja, public service måste nå publiken. Ja, berättande är avgörande om människor ska förstå komplexa frågor. Men det är egentligen inte där vi tycker olika. Snarare är vi överens om målet – det som skiljer oss åt är hur man ska ta sig dit.
Det finns nämligen en avgörande skillnad mellan att bara visa upp vetenskap och att bedriva vetenskapsjournalistik.
Man kan fylla tablån med faktaprogram och berättande innehåll som kryddas med enstaka forskningsresultat och intervjuer med forskare. Men vetenskapsjournalistik är något mer. Den bygger på redaktioner, journalister och producenter som över tid utvecklar specialistkunskap, följer forskningen och lär sig översätta vetenskapliga processer till berättande.
Det är den miljön och den kompetensen som nu helt riskerar att försvinna från SVT.
”Nu är det program från vetenskapsredaktionen som står näst på tur för SVT nedskärningar av kunskapsutbudet”, skrev nyligen SVT Vetenskaps tidigare programchef Anna Schytt i Aftonbladet och varnade för kraftiga neddragningar av både Vetenskapens värld och vetenskapsredaktionens arbete i nyheterna.
När svensk vetenskapsproduktion monteras ned och fönstren mot omvärlden tas bort försvinner nämligen inte bara program eller redaktioner. Hela infrastrukturen för att granska, förklara och berätta om forskning blir svagare hos SVT när ”internationella inköp” ska stå för vetenskapsjournalistiken.
Det är därför jag menar att problemet är strukturellt. Visst behöver vetenskapsjournalistiken utvecklas. Formaten måste förändras och berättandet förnyas. Men då måste utvecklingen innebära något mer än att klä forskning i mer spännande storytelling.
Storbritannien skapade inte David Attenborough eller Brian Cox genom publikoptimering. USA byggde inte Carl Sagan eller Neil deGrasse Tyson genom algoritmisk distributionslogik. De växte fram genom långsiktiga satsningar på vetenskapsredaktioner och berättartraditioner där vetenskap betraktades som ett eget journalistiskt område. Det är också därför svenska tittare hellre konsumerar internationella vetenskapsproduktioner än svenska.
Det är också därför jag reagerar när SVT så ofta jämför sig med Netflix.
Netflix bygger på en logik där innehåll främst värderas efter räckvidd och publikflöden. Public service borde snarare jämföra sig med miljöer som Cosmos, Nova, BBC eller VOX – aktörer som lyckats kombinera vetenskaplig kompetens med starkt berättande som förklarar vetenskap och når en publik, och som svenska tittare vänder sig till när det inte finns något liknande i Sverige.
Intressant vetenskapsjournalistik växer inte fram ur faktaformat eller starkare dramaturgi. Den byggs i specialiserade miljöer där människor får tid och förutsättningar att utveckla kunskap, perspektiv och berättande tillsammans.
Frågan handlar ytterst inte om hur många vetenskapsprogram som visas och om SVT Play är bästa plattformen. Den handlar om huruvida det fortfarande finns redaktioner och medarbetare som kan hjälpa publiken att förstå hur kunskap blir till. Vetenskapens största värde ligger trots allt inte bara i de enskilda resultaten utan i metoden: förmågan att pröva hypoteser, omvärdera slutsatser och gradvis närma sig en bättre förståelse av världen.
Det var också kärnan i min ursprungliga kritik. Att visa vetenskap är inte samma sak som att få människor att tänka vetenskapligt.
Public service har ett unikt uppdrag: att investera i det som är viktigt även när det inte är det mest klickvänliga. Därför duger det inte att säga att vetenskapsområdet inte drabbas mer av besparingarna än andra redaktioner. När den varit en hotad och numer utdöende art i media så länge jag kan minnas. Frågan är inte om vetenskapsjournalistiken ska förändras. Frågan är om det efter förändringen fortfarande finns någon kvar som kan utveckla den. För särskilt i vår tid behöver vi en riktig svensk vetenskapsjournalistisk satsning, inte bara mer och bättre storytelling.
Jan Axelsson
vetenskapsjournalist, Umeå
380d78906b378df3305e88f09f486615dbd4bd01
ebb3f265ad8d42fca092494b9db8746df2dced3e
TITLE: Replik: ”Tv-mediet har svårare att bära verklig komplexitet – men när det lyckas är det magiskt” DESCRIPTION: DEBATT SVT måste både göra program som på riktigt fördjupar människors förståelse av världen — och som människor faktiskt väljer att se, skriver Helena Olsson, områdeschef och ansvarig utgivare på Samhälle & Fakta, SVT. CONTENT: Ett av public services viktigaste uppdrag är att bidra till en bättre förståelse av samhället och världen vi lever i. Därför är Jan Axelssons resonemang om svensk vetenskaps-tv intressant. Analysen sätter fingret på en viktig fråga för journalistiken. Vår tids offentlighet lider av en bristande förståelse för vad kritiskt tänkande faktiskt innebär. Många verkar se det som synonymt med att reflexmässigt inta en kritisk position gentemot andra. I själva verket handlar det om att pröva såväl egna som andras föreställningar, vara beredd att ompröva sina slutsatser och förstå värdet i processen där ny kunskap växer fram. Där har journalistik något att lära av vetenskapen. Forskning bygger inte på tvärsäkerhet, utan på att pröva hypoteser, omvärdera antaganden och steg för steg bygga kunskap. Samtidigt finns en annan dimension som inte heller får underskattas. Berättandets kraft. Tv-mediet, som samtidigt tar ögon, öron och intellekt i anspråk, har enligt min mening svårare än radio och text att bära verklig komplexitet. Men när det lyckas är det magiskt. Publiken har inte bara tagit till sig ny kunskap — man har förstått något på djupet och upplevelsen dröjer sig kvar. Samtidigt behöver vi akta oss för att romantisera fördjupning på berättandets och publikens bekostnad. För om ingen tittar uteblir också folkbildningens effekt. Detta är en utmaning i ett medielandskap som inte längre består av två kanaler och gemensamma lägereldar. Public service verkar i dag i ett hav av valmöjligheter och ingen kan i dag ta publikens uppmärksamhet för given. Axelsson menar att public service inte bara borde fråga om publiken hittade programmet, utan om de blivit bättre på att tänka efter att ha sett det. Jag ser ingen motsättning mellan de två perspektiven. Vi måste lyckas med båda samtidigt: att göra program som på riktigt fördjupar människors förståelse av världen — och program som människor faktiskt väljer att se. Den verkliga utmaningen ligger i att förena dem. Helena Olsson Områdeschef och ansvarig utgivare Samhälle & Fakta, SVT SLUTREPLIK: SVT:s replik på min artikel i Journalisten är intressant, eftersom vi på ytan verkar vara överens om mycket. Ja, public service måste nå publiken. Ja, berättande är avgörande om människor ska förstå komplexa frågor. Men det är egentligen inte där vi tycker olika. Snarare är vi överens om målet – det som skiljer oss åt är hur man ska ta sig dit. Det finns nämligen en avgörande skillnad mellan att bara visa upp vetenskap och att bedriva vetenskapsjournalistik. Man kan fylla tablån med faktaprogram och berättande innehåll som kryddas med enstaka forskningsresultat och intervjuer med forskare. Men vetenskapsjournalistik är något mer. Den bygger på redaktioner, journalister och producenter som över tid utvecklar specialistkunskap, följer forskningen och lär sig översätta vetenskapliga processer till berättande. Det är den miljön och den kompetensen som nu helt riskerar att försvinna från SVT. ”Nu är det program från vetenskapsredaktionen som står näst på tur för SVT nedskärningar av kunskapsutbudet”, skrev nyligen SVT Vetenskaps tidigare programchef Anna Schytt i Aftonbladet och varnade för kraftiga neddragningar av både Vetenskapens värld och vetenskapsredaktionens arbete i nyheterna. När svensk vetenskapsproduktion monteras ned och fönstren mot omvärlden tas bort försvinner nämligen inte bara program eller redaktioner. Hela infrastrukturen för att granska, förklara och berätta om forskning blir svagare hos SVT när ”internationella inköp” ska stå för vetenskapsjournalistiken. Det är därför jag menar att problemet är strukturellt. Visst behöver vetenskapsjournalistiken utvecklas. Formaten måste förändras och berättandet förnyas. Men då måste utvecklingen innebära något mer än att klä forskning i mer spännande storytelling. Storbritannien skapade inte David Attenborough eller Brian Cox genom publikoptimering. USA byggde inte Carl Sagan eller Neil deGrasse Tyson genom algoritmisk distributionslogik. De växte fram genom långsiktiga satsningar på vetenskapsredaktioner och berättartraditioner där vetenskap betraktades som ett eget journalistiskt område. Det är också därför svenska tittare hellre konsumerar internationella vetenskapsproduktioner än svenska. Det är också därför jag reagerar när SVT så ofta jämför sig med Netflix. Netflix bygger på en logik där innehåll främst värderas efter räckvidd och publikflöden. Public service borde snarare jämföra sig med miljöer som Cosmos, Nova, BBC eller VOX – aktörer som lyckats kombinera vetenskaplig kompetens med starkt berättande som förklarar vetenskap och når en publik, och som svenska tittare vänder sig till när det inte finns något liknande i Sverige. Intressant vetenskapsjournalistik växer inte fram ur faktaformat eller starkare dramaturgi. Den byggs i specialiserade miljöer där människor får tid och förutsättningar att utveckla kunskap, perspektiv och berättande tillsammans. Frågan handlar ytterst inte om hur många vetenskapsprogram som visas och om SVT Play är bästa plattformen. Den handlar om huruvida det fortfarande finns redaktioner och medarbetare som kan hjälpa publiken att förstå hur kunskap blir till. Vetenskapens största värde ligger trots allt inte bara i de enskilda resultaten utan i metoden: förmågan att pröva hypoteser, omvärdera slutsatser och gradvis närma sig en bättre förståelse av världen. Det var också kärnan i min ursprungliga kritik. Att visa vetenskap är inte samma sak som att få människor att tänka vetenskapligt. Public service har ett unikt uppdrag: att investera i det som är viktigt även när det inte är det mest klickvänliga. Därför duger det inte att säga att vetenskapsområdet inte drabbas mer av besparingarna än andra redaktioner. När den varit en hotad och numer utdöende art i media så länge jag kan minnas. Frågan är inte om vetenskapsjournalistiken ska förändras. Frågan är om det efter förändringen fortfarande finns någon kvar som kan utveckla den. För särskilt i vår tid behöver vi en riktig svensk vetenskapsjournalistisk satsning, inte bara mer och bättre storytelling. Jan Axelsson vetenskapsjournalist, Umeå
TITLE: Replik: ”Tv-mediet har svårare att bära verklig komplexitet – men när det lyckas är det magiskt” DESCRIPTION: DEBATT SVT måste både göra program som på riktigt fördjupar människors förståelse av världen — och som människor faktiskt väljer att se, skriver Helena Olsson, områdeschef och ansvarig utgivare på Samhälle & Fakta, SVT. CONTENT: Replik till ”SVT visar vetenskap – men får oss inte att tänka”: Ett av public services viktigaste uppdrag är att bidra till en bättre förståelse av samhället och världen vi lever i. Därför är Jan Axelssons resonemang om svensk vetenskaps-tv intressant. Analysen sätter fingret på en viktig fråga för journalistiken. Vår tids offentlighet lider av en bristande förståelse för vad kritiskt tänkande faktiskt innebär. Många verkar se det som synonymt med att reflexmässigt inta en kritisk position gentemot andra. I själva verket handlar det om att pröva såväl egna som andras föreställningar, vara beredd att ompröva sina slutsatser och förstå värdet i processen där ny kunskap växer fram. Där har journalistik något att lära av vetenskapen. Forskning bygger inte på tvärsäkerhet, utan på att pröva hypoteser, omvärdera antaganden och steg för steg bygga kunskap. Samtidigt finns en annan dimension som inte heller får underskattas. Berättandets kraft. Tv-mediet, som samtidigt tar ögon, öron och intellekt i anspråk, har enligt min mening svårare än radio och text att bära verklig komplexitet. Men när det lyckas är det magiskt. Publiken har inte bara tagit till sig ny kunskap — man har förstått något på djupet och upplevelsen dröjer sig kvar. Samtidigt behöver vi akta oss för att romantisera fördjupning på berättandets och publikens bekostnad. För om ingen tittar uteblir också folkbildningens effekt. Detta är en utmaning i ett medielandskap som inte längre består av två kanaler och gemensamma lägereldar. Public service verkar i dag i ett hav av valmöjligheter och ingen kan i dag ta publikens uppmärksamhet för given. Axelsson menar att public service inte bara borde fråga om publiken hittade programmet, utan om de blivit bättre på att tänka efter att ha sett det. Jag ser ingen motsättning mellan de två perspektiven. Vi måste lyckas med båda samtidigt: att göra program som på riktigt fördjupar människors förståelse av världen — och program som människor faktiskt väljer att se. Den verkliga utmaningen ligger i att förena dem. Helena Olsson Områdeschef och ansvarig utgivare Samhälle & Fakta, SVT SLUTREPLIK: SVT:s replik på min artikel i Journalisten är intressant, eftersom vi på ytan verkar vara överens om mycket. Ja, public service måste nå publiken. Ja, berättande är avgörande om människor ska förstå komplexa frågor. Men det är egentligen inte där vi tycker olika. Snarare är vi överens om målet – det som skiljer oss åt är hur man ska ta sig dit. Det finns nämligen en avgörande skillnad mellan att bara visa upp vetenskap och att bedriva vetenskapsjournalistik. Man kan fylla tablån med faktaprogram och berättande innehåll som kryddas med enstaka forskningsresultat och intervjuer med forskare. Men vetenskapsjournalistik är något mer. Den bygger på redaktioner, journalister och producenter som över tid utvecklar specialistkunskap, följer forskningen och lär sig översätta vetenskapliga processer till berättande. Det är den miljön och den kompetensen som nu helt riskerar att försvinna från SVT. ”Nu är det program från vetenskapsredaktionen som står näst på tur för SVT nedskärningar av kunskapsutbudet”, skrev nyligen SVT Vetenskaps tidigare programchef Anna Schytt i Aftonbladet och varnade för kraftiga neddragningar av både Vetenskapens värld och vetenskapsredaktionens arbete i nyheterna. När svensk vetenskapsproduktion monteras ned och fönstren mot omvärlden tas bort försvinner nämligen inte bara program eller redaktioner. Hela infrastrukturen för att granska, förklara och berätta om forskning blir svagare hos SVT när ”internationella inköp” ska stå för vetenskapsjournalistiken. Det är därför jag menar att problemet är strukturellt. Visst behöver vetenskapsjournalistiken utvecklas. Formaten måste förändras och berättandet förnyas. Men då måste utvecklingen innebära något mer än att klä forskning i mer spännande storytelling. Storbritannien skapade inte David Attenborough eller Brian Cox genom publikoptimering. USA byggde inte Carl Sagan eller Neil deGrasse Tyson genom algoritmisk distributionslogik. De växte fram genom långsiktiga satsningar på vetenskapsredaktioner och berättartraditioner där vetenskap betraktades som ett eget journalistiskt område. Det är också därför svenska tittare hellre konsumerar internationella vetenskapsproduktioner än svenska. Det är också därför jag reagerar när SVT så ofta jämför sig med Netflix. Netflix bygger på en logik där innehåll främst värderas efter räckvidd och publikflöden. Public service borde snarare jämföra sig med miljöer som Cosmos, Nova, BBC eller VOX – aktörer som lyckats kombinera vetenskaplig kompetens med starkt berättande som förklarar vetenskap och når en publik, och som svenska tittare vänder sig till när det inte finns något liknande i Sverige. Intressant vetenskapsjournalistik växer inte fram ur faktaformat eller starkare dramaturgi. Den byggs i specialiserade miljöer där människor får tid och förutsättningar att utveckla kunskap, perspektiv och berättande tillsammans. Frågan handlar ytterst inte om hur många vetenskapsprogram som visas och om SVT Play är bästa plattformen. Den handlar om huruvida det fortfarande finns redaktioner och medarbetare som kan hjälpa publiken att förstå hur kunskap blir till. Vetenskapens största värde ligger trots allt inte bara i de enskilda resultaten utan i metoden: förmågan att pröva hypoteser, omvärdera slutsatser och gradvis närma sig en bättre förståelse av världen. Det var också kärnan i min ursprungliga kritik. Att visa vetenskap är inte samma sak som att få människor att tänka vetenskapligt. Public service har ett unikt uppdrag: att investera i det som är viktigt även när det inte är det mest klickvänliga. Därför duger det inte att säga att vetenskapsområdet inte drabbas mer av besparingarna än andra redaktioner. När den varit en hotad och numer utdöende art i media så länge jag kan minnas. Frågan är inte om vetenskapsjournalistiken ska förändras. Frågan är om det efter förändringen fortfarande finns någon kvar som kan utveckla den. För särskilt i vår tid behöver vi en riktig svensk vetenskapsjournalistisk satsning, inte bara mer och bättre storytelling. Jan Axelsson vetenskapsjournalist, Umeå
ebb3f265ad8d42fca092494b9db8746df2dced3e
380d78906b378df3305e88f09f486615dbd4bd01
3429af78176c9c9f259f4f9659a76bbd1e6661e5Karin Lagerström, Rasmus Jeppsson, Helena Bengtsson och Mikael Eklund på Barometern-OT har tilldelats Smålands journalisters journalistpris för sin granskning av missförhållanden på ett LSS-boende.
Reportrarna Karin Lagerström, Rasmus Jeppsson, Helena Bengtsson och Mikael Eklund på Barometern-OT får priset för sin granskning av Marielund LSS i Flygsfors.
Motiveringen lyder:
”Med stor uthållighet och mod har reportrarna Karin Lagerström, Rasmus Jeppsson, Helena Bengtsson och Mikael Eklund avslöjat en verklighet präglad av våld, vanvård och systematiska brister – mitt i den skattefinansierade välfärden.
Med starka intervjuer med både personal och anhöriga till ungdomarna på Marielund LSS och granskning av avvikelserapporter, interna dokument och myndighetsbeslut, har journalisterna avslöjat hur utsatta barn och unga med autism har tvingats leva i otrygghet, samtidigt som ägarna gjort miljonvinster.”
Granskningen inleddes tipset från en anonym källa som vittnade om grava missförhållanden på LSS-boendet i Flygsfors. Under pågående granskning avgick vd:n. I juni i fjol drog IVO in tillståndet för Marielund LSS.
Smålands journalisters journalistpris delas ut en gång om året.
3429af78176c9c9f259f4f9659a76bbd1e6661e5
c182a1e4cd8590d8fd000d66e4e4bf99e08ba933
TITLE: De vann Smålands journalisters journalistpris DESCRIPTION: Karin Lagerström, Rasmus Jeppsson, Helena Bengtsson och Mikael Eklund på Barometern-OT har tilldelats Smålands journalisters journalistpris för sin granskning av missförhållanden på ett LSS-boende. CONTENT: Reportrarna Karin Lagerström, Rasmus Jeppsson, Helena Bengtsson och Mikael Eklund på Barometern-OT får priset för sin granskning av Marielund LSS i Flygsfors. Motiveringen lyder: ”Med stor uthållighet och mod har reportrarna Karin Lagerström, Rasmus Jeppsson, Helena Bengtsson och Mikael Eklund avslöjat en verklighet präglad av våld, vanvård och systematiska brister – mitt i den skattefinansierade välfärden. Med starka intervjuer med både personal och anhöriga till ungdomarna på Marielund LSS och granskning av avvikelserapporter, interna dokument och myndighetsbeslut, har journalisterna avslöjat hur utsatta barn och unga med autism har tvingats leva i otrygghet, samtidigt som ägarna gjort miljonvinster.” Granskningen inleddes tipset från en anonym källa som vittnade om grava missförhållanden på LSS-boendet i Flygsfors. Under pågående granskning avgick vd:n. I juni i fjol drog IVO in tillståndet för Marielund LSS. Smålands journalisters journalistpris delas ut en gång om året.
TITLE: De vann Smålands journalisters journalistpris. DESCRIPTION: Karin Lagerström, Rasmus Jeppsson, Helena Bengtsson och Mikael Eklund har tilldelats Smålands journalisters journalistpris. CONTENT: Reportrarna Karin Lagerström, Rasmus Jeppsson, Helena Bengtsson och Mikael Eklund på Barometern-OT får priset för sin granskning av Marielund LSS i Flygsfors. Motiveringen lyder: ”Med stor uthållighet och mod har reportrarna Karin Lagerström, Rasmus Jeppsson, Helena Bengtsson och Mikael Eklund avslöjat en verklighet präglad av våld, vanvård och systematiska brister – mitt i den skattefinansierade välfärden. Med starka intervjuer med både personal och anhöriga till ungdomarna på Marielund LSS och granskning av avvikelserapporter, interna dokument och myndighetsbeslut, har journalisterna avslöjat hur utsatta barn och unga med autism har tvingats leva i otrygghet, samtidigt som ägarna gjort miljonvinster.” Granskningen inleddes tipset från en anonym källa som vittnade om grava missförhållanden på LSS-boendet i Flygsfors. Under pågående granskning avgick vd:n. I juni i fjol drog IVO in tillståndet för Marielund LSS. Smålands journalisters journalistpris delas ut en gång om året.
c182a1e4cd8590d8fd000d66e4e4bf99e08ba933
3429af78176c9c9f259f4f9659a76bbd1e6661e5
302f8be70c4eadd34fba5a858c81412e8b72a7ccP4 Malmöhus och P4 Kristianstad läggs ned som kanalnamn och ersätts nästa år av P4 Malmö och P4 Skåne. ”Det finns många frågor”, säger sektionsordförande Anna Bubenko.
Sveriges Radio presenterar förändringen som en satsning på lokaljournalistiken i hela Skåne, samtidigt som Sveriges tredje största stad får en egen kanal. Båda kanalerna kommer organisatoriskt att ligga under området Storstad, och ha en gemensam utgivare i Carolina Källestål, idag kanalchef på P4 Malmöhus.
– Det känns verkligen roligt att kunna stärka bevakningen av Skåne. Malmöborna får framöver en egen kanal med ett mer anpassat utbud för Sveriges tredje största stad. Precis så som Stockholm och Göteborg har sina egna kanaler. Samtidigt fokuserar vi på ett starkt lokalt utbud i resten av Skåne som även inbegriper att vi förstärker bevakningen i nordvästra Skåne, det vill säga Helsingborg och omnejd, säger programdirektör Sofia Wadensjö Karén i ett pressmeddelande.
Anna Bubenko är ordförande för P4 Malmöhus-sektionen i journalistklubben vid Sveriges Radio. Hon fick informationen först idag, torsdag: förändringen har förhandlats på central nivå.
– Vi har fått informationen idag. Det finns såklart många frågor kring hur det här kommer att se ut rent organisatoriskt. Alla som jobbar på de här kanalerna kommer att bli berörda på ett eller annat sätt, säger hon.
Sveriges Radio finns idag på fem orter i Skåne: Malmö, Kristianstad, Helsingborg, Simrishamn och Ängelholm.
Vad blir viktigast i den fortsatta processen?
– Att man tar tillvara på den kompetens som finns på redaktionerna, och lyssnar in den kunskap vi har om vad vi gör och hur vår publik funkar. Och att det blir en transparent process.
8d49df8b96a2d3af3a4be041e335dac57bc5c89f
302f8be70c4eadd34fba5a858c81412e8b72a7cc
TITLE: SR bygger om i Skåne DESCRIPTION: P4 Malmöhus och P4 Kristianstad läggs ned som kanalnamn och ersätts nästa år av P4 Malmö och P4 Skåne. "Det finns många frågor", säger sektionsordförande Anna Bubenko. CONTENT: Sveriges Radio presenterar förändringen som en satsning på lokaljournalistiken i hela Skåne, samtidigt som Sveriges tredje största stad får en egen kanal. Båda kanalerna kommer organisatoriskt att ligga under området Storstad, och ha en gemensam utgivare i Carolina Källestål, idag kanalchef på P4 Malmöhus. – Det känns verkligen roligt att kunna stärka bevakningen av Skåne. Malmöborna får framöver en egen kanal med ett mer anpassat utbud för Sveriges tredje största stad. Precis så som Stockholm och Göteborg har sina egna kanaler. Samtidigt fokuserar vi på ett starkt lokalt utbud i resten av Skåne som även inbegriper att vi förstärker bevakningen i nordvästra Skåne, det vill säga Helsingborg och omnejd, säger programdirektör Sofia Wadensjö Karén i ett pressmeddelande. Anna Bubenko är sektionsordförande i journalistklubben i Malmö. Hon fick informationen först idag, torsdag: förändringen har förhandlats på central nivå. – Vi har fått informationen idag. Det finns såklart många frågor kring hur det här kommer att se ut rent organisatoriskt. Alla som jobbar på de här kanalerna kommer att bli berörda på ett eller annat sätt, säger hon. Sveriges Radio finns idag på fem orter i Skåne: Malmö, Kristianstad, Helsingborg, Simrishamn och Ängelholm. Vad blir viktigast i den fortsatta processen? – Att man tar tillvara på den kompetens som finns på redaktionerna, och lyssnar in den kunskap vi har om vad vi gör och hur vår publik funkar. Och att det blir en transparent process.
TITLE: SR bygger om i Skåne DESCRIPTION: P4 Malmöhus och P4 Kristianstad läggs ned som kanalnamn och ersätts nästa år av P4 Malmö och P4 Skåne. ”Det finns många frågor”, säger sektionsordförande Anna Bubenko. CONTENT: Sveriges Radio presenterar förändringen som en satsning på lokaljournalistiken i hela Skåne, samtidigt som Sveriges tredje största stad får en egen kanal. Båda kanalerna kommer organisatoriskt att ligga under området Storstad, och ha en gemensam utgivare i Carolina Källestål, idag kanalchef på P4 Malmöhus. – Det känns verkligen roligt att kunna stärka bevakningen av Skåne. Malmöborna får framöver en egen kanal med ett mer anpassat utbud för Sveriges tredje största stad. Precis så som Stockholm och Göteborg har sina egna kanaler. Samtidigt fokuserar vi på ett starkt lokalt utbud i resten av Skåne som även inbegriper att vi förstärker bevakningen i nordvästra Skåne, det vill säga Helsingborg och omnejd, säger programdirektör Sofia Wadensjö Karén i ett pressmeddelande. Anna Bubenko är ordförande för P4 Malmöhus-sektionen i journalistklubben vid Sveriges Radio. Hon fick informationen först idag, torsdag: förändringen har förhandlats på central nivå. – Vi har fått informationen idag. Det finns såklart många frågor kring hur det här kommer att se ut rent organisatoriskt. Alla som jobbar på de här kanalerna kommer att bli berörda på ett eller annat sätt, säger hon. Sveriges Radio finns idag på fem orter i Skåne: Malmö, Kristianstad, Helsingborg, Simrishamn och Ängelholm. Vad blir viktigast i den fortsatta processen? – Att man tar tillvara på den kompetens som finns på redaktionerna, och lyssnar in den kunskap vi har om vad vi gör och hur vår publik funkar. Och att det blir en transparent process.
302f8be70c4eadd34fba5a858c81412e8b72a7cc
8d49df8b96a2d3af3a4be041e335dac57bc5c89f
8d49df8b96a2d3af3a4be041e335dac57bc5c89fP4 Malmöhus och P4 Kristianstad läggs ned som kanalnamn och ersätts nästa år av P4 Malmö och P4 Skåne. "Det finns många frågor", säger sektionsordförande Anna Bubenko.
Sveriges Radio presenterar förändringen som en satsning på lokaljournalistiken i hela Skåne, samtidigt som Sveriges tredje största stad får en egen kanal. Båda kanalerna kommer organisatoriskt att ligga under området Storstad, och ha en gemensam utgivare i Carolina Källestål, idag kanalchef på P4 Malmöhus.
– Det känns verkligen roligt att kunna stärka bevakningen av Skåne. Malmöborna får framöver en egen kanal med ett mer anpassat utbud för Sveriges tredje största stad. Precis så som Stockholm och Göteborg har sina egna kanaler. Samtidigt fokuserar vi på ett starkt lokalt utbud i resten av Skåne som även inbegriper att vi förstärker bevakningen i nordvästra Skåne, det vill säga Helsingborg och omnejd, säger programdirektör Sofia Wadensjö Karén i ett pressmeddelande.
Anna Bubenko är sektionsordförande i journalistklubben i Malmö. Hon fick informationen först idag, torsdag: förändringen har förhandlats på central nivå.
– Vi har fått informationen idag. Det finns såklart många frågor kring hur det här kommer att se ut rent organisatoriskt. Alla som jobbar på de här kanalerna kommer att bli berörda på ett eller annat sätt, säger hon.
Sveriges Radio finns idag på fem orter i Skåne: Malmö, Kristianstad, Helsingborg, Simrishamn och Ängelholm.
Vad blir viktigast i den fortsatta processen?
– Att man tar tillvara på den kompetens som finns på redaktionerna, och lyssnar in den kunskap vi har om vad vi gör och hur vår publik funkar. Och att det blir en transparent process.
8d49df8b96a2d3af3a4be041e335dac57bc5c89f
302f8be70c4eadd34fba5a858c81412e8b72a7cc
TITLE: SR bygger om i Skåne DESCRIPTION: P4 Malmöhus och P4 Kristianstad läggs ned som kanalnamn och ersätts nästa år av P4 Malmö och P4 Skåne. "Det finns många frågor", säger sektionsordförande Anna Bubenko. CONTENT: Sveriges Radio presenterar förändringen som en satsning på lokaljournalistiken i hela Skåne, samtidigt som Sveriges tredje största stad får en egen kanal. Båda kanalerna kommer organisatoriskt att ligga under området Storstad, och ha en gemensam utgivare i Carolina Källestål, idag kanalchef på P4 Malmöhus. – Det känns verkligen roligt att kunna stärka bevakningen av Skåne. Malmöborna får framöver en egen kanal med ett mer anpassat utbud för Sveriges tredje största stad. Precis så som Stockholm och Göteborg har sina egna kanaler. Samtidigt fokuserar vi på ett starkt lokalt utbud i resten av Skåne som även inbegriper att vi förstärker bevakningen i nordvästra Skåne, det vill säga Helsingborg och omnejd, säger programdirektör Sofia Wadensjö Karén i ett pressmeddelande. Anna Bubenko är sektionsordförande i journalistklubben i Malmö. Hon fick informationen först idag, torsdag: förändringen har förhandlats på central nivå. – Vi har fått informationen idag. Det finns såklart många frågor kring hur det här kommer att se ut rent organisatoriskt. Alla som jobbar på de här kanalerna kommer att bli berörda på ett eller annat sätt, säger hon. Sveriges Radio finns idag på fem orter i Skåne: Malmö, Kristianstad, Helsingborg, Simrishamn och Ängelholm. Vad blir viktigast i den fortsatta processen? – Att man tar tillvara på den kompetens som finns på redaktionerna, och lyssnar in den kunskap vi har om vad vi gör och hur vår publik funkar. Och att det blir en transparent process.
TITLE: SR bygger om i Skåne DESCRIPTION: P4 Malmöhus och P4 Kristianstad läggs ned som kanalnamn och ersätts nästa år av P4 Malmö och P4 Skåne. ”Det finns många frågor”, säger sektionsordförande Anna Bubenko. CONTENT: Sveriges Radio presenterar förändringen som en satsning på lokaljournalistiken i hela Skåne, samtidigt som Sveriges tredje största stad får en egen kanal. Båda kanalerna kommer organisatoriskt att ligga under området Storstad, och ha en gemensam utgivare i Carolina Källestål, idag kanalchef på P4 Malmöhus. – Det känns verkligen roligt att kunna stärka bevakningen av Skåne. Malmöborna får framöver en egen kanal med ett mer anpassat utbud för Sveriges tredje största stad. Precis så som Stockholm och Göteborg har sina egna kanaler. Samtidigt fokuserar vi på ett starkt lokalt utbud i resten av Skåne som även inbegriper att vi förstärker bevakningen i nordvästra Skåne, det vill säga Helsingborg och omnejd, säger programdirektör Sofia Wadensjö Karén i ett pressmeddelande. Anna Bubenko är ordförande för P4 Malmöhus-sektionen i journalistklubben vid Sveriges Radio. Hon fick informationen först idag, torsdag: förändringen har förhandlats på central nivå. – Vi har fått informationen idag. Det finns såklart många frågor kring hur det här kommer att se ut rent organisatoriskt. Alla som jobbar på de här kanalerna kommer att bli berörda på ett eller annat sätt, säger hon. Sveriges Radio finns idag på fem orter i Skåne: Malmö, Kristianstad, Helsingborg, Simrishamn och Ängelholm. Vad blir viktigast i den fortsatta processen? – Att man tar tillvara på den kompetens som finns på redaktionerna, och lyssnar in den kunskap vi har om vad vi gör och hur vår publik funkar. Och att det blir en transparent process.
302f8be70c4eadd34fba5a858c81412e8b72a7cc
8d49df8b96a2d3af3a4be041e335dac57bc5c89f