Tornevall Networks

För några veckor sedan såg jag Jan Troells klassiker ”Utvandrarna” och ”Nybyggarna” på Cinemateket.  Jag slogs av hur bra filmatiseringarna av Vilhelm Mobergs böcker fortfarande är, över 50 år efter att filmerna gjordes. Mycket av det har förstås att göra med det fantastiska skådespeleriet, det vackra fotot och den råa realismen. Filmernas innehåll gör också att man får en tankeställare kring hur det gamla Sverige var uppbyggt. 

Från mitten av 1800-talet till tidigt 1920-tal emigrerade över 1,5 miljoner svenskar främst till USA. Orsakerna var framför allt ekonomiska. Men inte bara.

I mitten på 1800-talet var religionsfriheten i princip obefintlig i Sverige. Att predika eller vistas på möten utanför kyrkan var belagt med stränga straff. Det var också ett hierarkiskt land. Respekten för auktoriteter var stor och möjligheten att bestämma över sig själv och sitt eget liv var liten, om man inte tillhörde någon av de styrande eliterna. 

I en tid när politikerna tävlar om vem som kan vara mest restriktiv mot flyktingar blir filmer som den här en påminnelse om de människor som döljer sig bakom pratet om volymer och miniminivåer.

Briljant skildrat

Det är lätt att dra paralleller mellan Karl Oskar och Kristinas öde och de migranter från främst Afrika och Mellanöstern som i dag söker ett bättre liv i Europa. Men det finns också skillnader. Även om de svenska migranternas resa över Atlanten var tuff så var de välkomna i det nya landet och resorna var relativt välordnade med den tidens mått.

Dagens migranter söker sig å andra sidan till en kontinent som gör allt för att stänga ute dem. Färden över till Europa i skrangliga gummibåtar utan tillgång till flytvästar är oftast livsfarlig.

Bild: SF Studios

Den här verkligheten skildrar den amerikanska filmskaparen och aktivisten Brandt Andersen på ett briljant sätt i långfilmsdebuten ”I Was a Stranger”. Ett mycket gripande flyktingdrama med hög närvarokänsla. 

I filmen får vi följa fem människor som på grund av olika händelsekedjor hamnar på samma båt på Medelhavet utanför den grekiska kusten. Läkaren Amira (Yasmine Al Massri) flyr med sin dotter från Aleppo efter att hennes föräldrars hus har bombats.

Under flykten stöter hon ihop med den syriske regimsoldaten Mustafa (Yahya Mahayni). Samtidigt arbetar människosmugglaren Marwan (Omar Sy) med att få ihop folk för att bemanna en flyktingbåt som ska gå från Turkiet till Grekland. En av dem som betalar för en plats på båten för sig och sin familj är Fathi (Ziad Bakri) eller “poeten” som han kallas för i filmen. Filmens femte huvudperson är Stavros (Constantine Markoulakis), kapten för en av den grekiska kustbevakningens båtar som patrullerar vid kusten. 

Känns autentisk

Genom att berätta historien ur fem olika personers synvinklar får Andersen med alla perspektiv i flyktingkedjan, från den skrupelfria människosmugglaren till den ansvarstagande sjökaptenen. Alla karaktärer blir människor av kött och blod. Det gäller även Marwan, som inte bara är en brutal människosmugglaren utan också en omhändertagande far, och Mustafa, som allt mer börjar ifrågasätta det moraliska i att jobba som soldat åt Bashar al–Assads brutala regim. 

Amira, Fathi och Stavros känns också som karaktärer hämtade ur verkliga livet. Det är imponerande hur filmskaparna lyckas skapa ett sådant djup i karaktärerna, trots att filmen har hela fem huvudpersoner.  

En annan styrka med filmen är det innovativa manuset. Historien är uppbyggd så att vi får se samma händelser flera gånger sett ur de olika huvudpersonernas perspektiv. Något som är både snyggt och effektivt. 

Bild: SF Studios

”I Was a Stranger” känns också riktigt autentisk. Andersens film bygger på en gedigen research. Han har själv varit på plats i flyktingläger i Turkiet och i det krigsdrabbade Syrien och samlat vittnesmål. Det märks. Det känns verkligen som att vi befinner oss mitt i bombregnet i Aleppo, ombord på kustbevakningens båt vid den grekiska kusten eller i det turkiska flyktinglägret. Scenen ombord på den överfulla gummibåten på väg mot den grekiska kusten kan vara en av de starkaste scener jag sett på film. 

”I Was a Stranger” känns också riktigt autentisk. Andersens film bygger på en gedigen research.

Stark bioupplevelse

På senare år har det kommit flera gripande spelfilmer som tagit upp flyktingkrisen i Europa ur olika perspektiv. Matteo Garrones ”Kaptenen” är en stark film om två unga killars farofyllda flykt från Senegal till Italien och Agnieszka Hollands ”Green Border”, som följer flyktingar på gränsen mellan Polen och Belarus, var en av 2023 års bästa filmer . “I Was a Stranger” är förmodligen den bästa av dem. Vilket inte säger lite.

I en tid när politikerna tävlar om vem som kan vara mest restriktiv mot flyktingar blir filmer som den här en påminnelse om de människor som döljer sig bakom pratet om volymer och miniminivåer. Människor som gör allt för att skapa en bättre tillvaro för sig själva och sina familjer. Precis som Karl Oskar och Kristina ville göra för över 170 år sedan.

“I Was a Stranger” är utan tvekan en av årets starkaste bioupplevelser. Jag uppmanar alla att gå och se den. Ni kommer inte att bli besvikna. 

Jon Andersson

Filmrecensioner publiceras i samarbete med Dagens Arena.

Emma (Zendaya) och Charlie (Robert Pattinson) ska gifta sig. Det är ett traditionellt amerikanskt bröllop med extra allt. Paret har till och med övat in en koreograferad dans som de ska visa upp för bröllopsgästerna. Men så mitt i slutplaneringen av bröllopet händer något som omkullkastar allt. 

Ägnas åt dilemma

Det blivande äkta paret har haft en trevlig kväll tillsammans med vännerna Mike (Mamoudou Athie) och Rachel (Alana Haim), som ska vara best man och tärna på bröllopet. De har provsmakat menyn till bröllopet och fått i sig en del alkohol.

Plötsligt kommer Rachel och Mike på idén att de ska berätta om det värsta de någonsin gjort. Som en sorts reningsritual inför bröllopet. Det Emma berättar kommer att förändra både Charlies syn på sin blivande fru och vännernas uppfattning om henne. Att förklara exakt vad det är hon berättar vore att avslöja för mycket av filmens innehåll. Det räcker att konstatera att det är en ganska allvarlig sak som gör att Charlie börjar ifrågasätta hur väl han känner Emma och om det verkligen är rätt att gifta sig med henne. Resten av filmen ägnas i huvudsak åt detta dilemma. Därav titeln “The Drama”. 

När Emma (Zendaya) berättar om en händelse från sitt förflutna för sin blivande make Charlie (Robert Pattinson) börjar han ifrågasätta hur väl han känner Emma och om det verkligen är rätt att gifta sig med henne. Foto: Nordisk Film

Den norske regissören Kristoffer Borgli slog igenom med den svarta komedin ”Sick of Myself” 2022, något som gjorde att han fick komma till USA och göra film för det trendiga filmbolaget A24. Resultatet blev ”Dream Scenario”. En absurd komedi där Nicolas Cage spelar en tråkig collegeprofessor vars liv vänds upp och ner då han helt plötsligt börjar förekomma i tusentals människors drömmar. Det var en rolig film som kritiserade såväl cancelkulturen, som sociala medier och alt-right rörelsen. 

Mycket blir pannkaka

”The Drama” försöker också vara någon sorts svart komedi med samhällskritiska inslag. Den lyckas dock inte alls lika bra som föregångaren. Det känns som att Borgli både vill göra en satir om äktenskap och bröllop och samtidigt spegla ett samhällsproblem. Genom att berätta om Emmas uppväxt är tanken att vi i filmpubliken ska få en ökad förståelse för henne som person och varför hon har blivit den person hon är.

Det känns som att Borgli både vill göra en satir om äktenskap och bröllop och samtidigt spegla ett samhällsproblem.

Det är inte rakt igenom misslyckat, men det känns som att Borgli vill göra för många saker på en gång. Han kan inte bestämma sig för om han vill göra en komedi om dejting och bröllop, en djupare karaktärsstudie eller samhällskritik. Det är svårt att lyckas med allt det, vilket gör att mycket blir pannkaka. Jag har också svårt att köpa filmens huvudpremiss. Det känns inte särskilt trovärdigt. 

Halvdan komedi

Det betyder inte att det inte finns saker att gilla med filmen. Det gäller inte minst de klipp där Borgli illustrerar vad karaktärerna tänker i stället för vad som händer. Ett snyggt sätt att använda sig av filmen som det bildmedium det är.

“The Drama” är definitivt ett steg tillbaka i karriären för Kristoffer Borgli. 

Filmen innehåller också precis som  ”Dream Scenario” en del roliga scener. Dessa är dock betydligt färre och mindre roliga än i föregångaren. Kanske beror det till viss del på skådespeleriet. “The Drama” har ingen Nicolas Cage. Samtidigt är både Zendaya och Robert Pattinson duktiga skådespelare. Jag gillar till exempel Pattisons prestation som förtvivlad make i “Die my Love” och Zendaya gjorde en av 2024 års bästa rollprestationer i Luca Guadagninos “Challengers”. Manuset är dock betydligt sämre den här gången , vilket kan förklara en del. 

Det allvarliga ämnet slarvas bort, vilket gör “The Drama” till en halvdan komedi i stället för ett storartat drama.

“The Drama” är definitivt ett steg tillbaka i karriären för Kristoffer Borgli. Hade den norske regissören gått på djupet med Zendayas karaktär och vågat berätta en historia som fokuserade mer på samhällskritik och karaktärsutveckling hade det kunnat bli riktigt intressant. I stället slarvas det allvarliga ämnet bort, vilket gör “The Drama” till en halvdan komedi i stället för ett storartat drama. 

Jon Andersson

Filmrecensioner publiceras i samarbete med Dagens Arena.

Det är en solig dag. På gräsmattan utanför Vänsterpartiets lokaler i Malmö har krokusarna börjat slå ut. Inne i lokalen sitter Alexandra Thomasson, partiets regionråd i Skåne. Framför henne står ett glas vatten och en läsplatta.

De privata sjukvårdförsäkringarna är, menar hon och hennes parti, en kärnfråga. Enligt deras analys riskerar de att förändra svensk sjukvård i grunden. Detta då de gör att den som betalar får vård snabbare än andra.

– Om du tecknar den här försäkringen är du garanterad mer vård än den som inte gör det, säger hon.

Det sker på bekostnad av andra, argumenterar Vänsterpartiet. De grundar det i att kliniker som samarbetar med försäkringsbolag ofta samtidigt finansieras med offentliga resurser. Parallellt med att ta emot försäkringspatienter har de i många fall avtal med regionerna.

I praktiken innebär det att löpande kostnader – som lokaler, utrustning och bemanning – täcks av skattemedel, medan försäkringsbolagen endast betalar för sina egna patienter. 

– Försäkringsbolagen är beroende av att vi har en offentligt finansierad sjukvård, annars skulle det inte vara en bra affärsidé.

Påståendet får stöd av forskaren John Lapidus, doktor i ekonomisk historia vid Handelshögskolan i Göteborg. Han menar att det alltid har funnits privat sjukvård i Sverige. Som exempel nämner han Sophiahemmet i Stockholm, de har bedrivit privat vård sedan 1889.

– Det var svindyrt, väldigt få hade råd att vårdas där, säger han.

John Lapidus, doktor i ekonomisk historia vid Handelshögskolan i Göteborg. Foto: Wikipedia.

Under 90-talet började delar av sjukvården privatiseras och företag kunde, med offentliga medel, bedriva vård. Enligt John Lapidus är det en förutsättning för att sjukvårdsförsäkringarna ska kunna existera.

– Du kan inte ta din sjukvårdsförsäkring och gå till Karolinska, det drivs i offentligt regi, säger han.

Under 2000-talet har sjukvården i allt större utsträckning öppnats upp för försäkringsbolagen. Och successivt har den privata delen vuxit. I dag drivs 46 procent av alla vårdcentraler i privat regi och cirka 800 000 personer har en privat sjukvårdsförsäkring.

– Det är klart att de borgerliga partierna har varit pådrivande, men Socialdemokraterna har också varit med och luckrat upp systemet. De har ett ambivalent förhållande till frågan. I retoriken är de emot privatiseringar, men det händer väldigt lite även när de styr, säger han.

Det har lett till vad som inom forskningen kallas den ”gömda välfärden” – ett parallellt system där många kliniker har två ingångar till vården.

Den ena går via det offentliga systemet, där köerna ofta är långa och patienter prioriteras efter behov. Den andra går via försäkringsbolagen, där det går snabbare och där typen av försäkring påverkar vilken vård du får.

– Försäkringskunderna glider in i ett system där skattebetalarna redan har tagit kostnaderna. De kommer till ett dukat bord, säger han.

Enligt John Lapidus borde detta egentligen inte vara möjligt enligt gällande lagstiftning. Hälso- och sjukvårdslagen slår fast att vård ska ges på lika villkor och efter behov. Att försäkringspatienter ändå kan gå före i kön beror, enligt honom, på lobbying.

– Det är rena kamporganisationer som påverkar regioner, myndigheter och politiker, säger han.

Han har ett exempel. Under 2018 föreslogs att privata sjukvårdsförsäkringar skulle förmånsbeskattas fullt ut. Initialt bedömde Skatteverket att beskattningen skulle vara 100 procent. Efter möten med företrädare för försäkringsbranschen ändrades det till 60 procent.

– Det finns en snedvridning där de privata aktörerna har starka lobbyorganisationer. Den motkraften saknas på andra sidan, säger han.

Alexandra Thomasson, Vänsterpartiets regionråd i Skåne, utanför partiets lokaler i malmö. Foto: Hiram Li.

I Vänsterpartiets lokaler sitter Alexandra Thomasson. Hon är trött, innan intervjun har hon delagit i ett ett regionalt invetseringsmöte som pågått i sex timmar. Även hon menar att utvecklingen bryter mot principen om vård på lika villkor.

– Man tar resurser från den gemensamma vården och ger dem till dem som betalar. Då frångår man den principen bara genom att teckna eller erbjuda en sådan försäkring, säger hon.

Att lösa frågan är, enligt henne, svårt. Den politiska viljan saknas hos de flesta partier. Även inom andra delar av folkrörelserna är motståndet mot systemet svagt. Många som i dag har privata vårdförsäkringar får dem via sina fackförbund, särskilt inom tjänstemannayrken, något hon upplever som ogenomtänkt.

– Vill de att vården ska bli mer ojämlik? Att vi i förlängningen får ett system som liknar det i USA? Det tror jag inte att de skulle svara ja på om man frågade dem, säger hon. 

Inför det stundande valet vill hennes parti se till att sjukvårdsförsäkringarna försvinner helt och hon hoppas att frågan får ta plats. 

– Det är en ödesfråga. I grunden handlar det om hur vi vill att vår sjukvård ska se ut, säger hon.

Så här tycker partierna:

LiberalernaÄr för privata sjukvårdsförsäkringar som komplement, men vill att den offentliga vården ska vara så bra att alla klarar sig utan.

KristdemokraternaVill att offentlig vård ska vara så bra att privata försäkringar inte behövs. Men motsätter sig inte dem. Tycker det är ineffektivt att betala dubbelt.

ModeraternaVill ha skattefinansierad vård som grund, med förespråkar privata försäkringar som frivilligt komplement.

SverigedemokraternaHar inga principiella invändningar mot sjukvårdsförsäkringar. Partiet ser det som ett sätt att tillföra mer resurser till vården.

MiljöpartietVill stoppa “gräddfiler”. Partiet menar att privata försäkringar inte ska ge förtur i offentligt finansierad vård.

VänsterpartietKritiska till privata sjukvårdsförsäkringar. Partiet menar att de ökar ojämlikheten och skapar ett system där pengar går före behov.

SocialdemokraternaVill stoppa möjligheten att via privata försäkringar få förtur i vårdkön.

CenterpartietSer privata försäkringar som ett tillfälligt komplement på grund av långa köer. Men vill inte att de ska ge förtur i offentlig vård.

Hiram Lihiram.li@skanesfolkblad.se

Det visar en ny analys från Arbetsförmedlingen som identifierar kontorsnedläggningar och minskade anslag som huvudorsaker till utvecklingen, skriver arbetsvarlden.se.

Sedan toppåret 2014 har antalet personer med ekonomiskt stöd för sin anställning minskat från nära 140 000 till cirka 86 000. Särskilt tydligt är raset för nystarts- och introduktionsjobb, som minskat med två tredjedelar sedan 2018. Enligt analytikern Andreas Mångs har behoven inte minskat, men myndighetens möjlighet att matcha arbetslösa med lokala arbetsgivare har försvagats efter att kontor stängdes ned 2019.

Utöver den minskade lokala närvaron pekar rapporten på en sämre arbetsmarknad och frysta lönetak. Eftersom ersättningen till arbetsgivare inte höjts på sex år ligger den i dag ofta under kollektivavtalens lägstalöner, vilket gör stöden mindre attraktiva för företag. Även långvariga stöd som lönebidrag för personer med funktionsnedsättning har krympt under perioden.

Olof Broddessonolof.broddesson@skanesfolkblad.se

• Påsk på kulturbryggeriet i Önneköp

Antikvariatet Blodboken öppnar (Skånes? Sveriges? minsta antikvariat) och vernissage vankas i verkstaden på Kulturbryggeriet i byn. Allt med påskfeeling!

Tid: skärtorsdag 2 april 17.00 till 19.00, och långfredag 3 april 10.00 till 16.00Plats: Antikvariatet i Önneköp 2,5 mil utanför Hörby och kulturbryggeriet i Önneköp

• Påskmagi

Malin Nilsson är en magiker med passion för att skapa unika trolleritrick och liveshower. Hon är känd för sin varieté-inspirerade stil och prestigelösa interaktion med publiken. Markus Zink är en magiker sprungen ur den sydtyska glesbygden. Tillsammans skapar de en kaosartade signaturkänsla där magi, humor och surrealism blandas i en salig mix.

Tid: torsdag 2 april till lördag 4 april, från 19.00Plats: Victoriateatern, Malmö

• Sjung med till Kristus

Det började som ett konceptalbum av Andrew Lloyd Webber och Tim Rice. Albumet blev scenmusikal och 1973 film, som är mer lik Hair än The Passion of the Christ. Nu visas filmen Jesus Christ Superstar på Biograf Spegeln. Och det vankas sing-along.

Tid: Fredag 3 april 20.45Plats: Biograf Spegeln, Malmö

Filmen Jesus Christ Superstar visas på biograf Spegeln, och det blir sing-along.

• Påskbingo

Marcus Norrsjö aka Marqua bjuder in till festligt påskbingo under långhelgen. För den förväntansfulla utlovas det FärgFemman, Bingovinster för stora och små hål och möjligheten att snurra fram nästa nummer. Marqua hälsar ”Ta med bostadsföreningens ständige sekreterare Olof, Grannen Rut, Hebba och Elisabeth för en fartfylld, något förvirrad men framförallt gemytlig BINGO.”

Tid: lördag 4 mars 18.00 till 22.00Plats: Atemlos, Malmö

Det bjuds på Påskbingo på Atemlos under långhelgen. Bild: Atemlos/Marqua

• Påskblues

De har släppt tre kritikerrosade album och är i startblocken för inspelningen av sitt fjärde album. Yvette Eklund Band är ett liveband med enbart eget material i genren ”Americana”. Nu kommer de till Skillinge teater, två kvällar i rad, och bjuder på påskblues.

Tid: lördag 5 april och söndag 6 april 18.00Plats: Skillinge teater

Påskblues med Yvette Eklund Band på Skillinge Teater. Foto: Martina Holmberg/TT

• Världspianist till Hammenhög

Världsberömde pianisten Jan Lundgren kommer till Tingshuset tillsammans med gitarristen Ewan Svensson. Mellan låtarna bjuder musikerna på samtal med glimtar ur sina musikliv.

Tid: söndagen 5 april 19.30Plats: Tingshuset, Hammenhög

Pianisten Jan Lundgren. Foto: Yanan Li

Nea Magoo Erikssonnea.magoo.eriksson@skanesfolkblad.se

En man knäböjer mellan kyrkbänkarna, blickar upp mot det leende korset i Sankt Hans kyrka och gestikulerar korstecknet över sitt bröst med snabba handrörelser. Han tar sedan plats på en av bänkarna.

Människor fortsätter att stiga in i kyrkan, en efter en. Det doftar av tända ljus och en rofylld söndagsstämning vilar över salen. Högmässan väntas börja inom kort och prästen Lotta Miller förbereder sig och samtalar med konfirmanderna som spenderat natten i kyrkan. 

– Har du lyckats sova något? frågar hon en av konfirmanderna. 

Han svarar med ett stort leende att han knappt sovit något.

Tonåringar delar bänkar med äldre par, barnfamiljer och permobiler. Lotta Miller välkomnar församlingen. Dagens gudstjänst handlar om livets bröd. Men innan den börjar vill hon lyfta något annat.

– Det går inte att blunda för vad som pågår i vårt land. Som en svensk kyrka vill vi stå upp för allas lika värde och bjuda in till en manifestation för en human migrationspolitik efter högmässan, säger Lotta Miller till församlingen. 

Hon nämner de iranska flickorna Donya och Darya som utvisades utan sina föräldrar i början av året. Det visar på en cynisk människosyn och att vi lever i en demokrati som hellre fäller än friar, tycker hon. Men ingen är tvingad, betonar hon, det är ett fritt val att delta i manifestationen.

Kyrkans manifestation har tagit plats varje söndag i flera veckor och fortsätter fram till påsk. Även i Sankt Knuts och Maria Magdalena kyrka i Lund pågår protester.

En cirkel bildas på torget av församlingen under deras manifestation för en mer human migrationspolitik. Foto: Nea Magoo Eriksson

En central del i den kristna tron är just människosynen, menar Lotta Miller. Att våga tala om att människor har möjligheten till både den mörka och ljusa sidan inom sig och att varje människa är en del av Guds avbild.

– Det innebär att varje människa har ett värde och ska mötas med värdighet och respekt. Det är inte förhandlingsbart.

Under flyktingkrisen 2015 fanns ett stort engagemang i kyrkorna. I Lund bodde flyktingar till och med i en kyrka. Folk kom med kläder, förnödenheter och mobiler för att hjälpa till. Den andan har man inte bevarat, menar Lotta Miller.

– Det har inte tagits vara på dessa frivilliga ideella krafter som fanns. Men vi måste fortsätta. Kyrkan är envis i den frågan.

När tonårsutvisningarna kommer på tal bränner det till i Lotta Miller. Det finns ingen förälder som är född med svensk medborgarskap som tycker att deras artonåriga barn är flygfärdiga, menar hon.

– Men precis så blev det för de iranska flickorna. Har man själv en 18-åring vill man att den ska känna sig trygg, kunna drömma om framtiden och vara med sina vänner. 

Hon tycker att det finns en rättslig osäkerhet i regeringens migrationspolitiken och att man på vägen dit tappat en human människosyn.

Under gudstjänsten lyfter Lotta Miller något en nära vän till henne berättat, om hur migrationspolisen ICE var på väg till en kyrka i staden Minneapolis. Kyrkan varnade sina medlemmar, varpå grannarna ställde sig i en ring runt kyrkan för att stoppa ICE.

– De skyddade kyrkan och församlingens medlemmar med sitt eget kött och blod, säger hon. 

På plats i kyrkan för att manifestera befinner sig också Gunilla Sjöstedt Sjöberg och Christina Bergil. När de blickar tillbaka på hur det var 2015 minns de stoltheten de bar över att Sverige öppnade sina gränser och sina hem till människor på flykt.

– I dag känner man en skam, säger Christina Bergil.

Christina Bergil och Gunilla Sjöstedt Sjöberg medverkade under manifestationen mot regeringen migrationspolitik. Foto: Nea Magoo Eriksson

Gunilla Sjöstedt Sjöberg och Christina Bergil håller med varandra om att landet behöver de som kommer hit och tycker att det finns en fruktansvärd snålhet mot människor som flyr för sina liv.

– Man måste protestera mot detta och visa att de som är hotade inte står ensamma. Vi är många som är emot denna politik, säger Christina Bergil. 

Efter gudstjänsten tågar Lotta Miller och gudstjänstvärden Charles ut ur kyrkan. Träkorset är höjt. Församlingen följer tätt efter. En stor cirkel formas utanför kyrkan. Lotta Miller håller en kort bön och tar sedan ton.

”Godhet har makt över ondskan, kärlek nedkämpar hat…”

Det är psalm 782 som sjungs ut, skriven av den sydafrikanske ärkebiskopen Desmond Tutu. Sången sprider sig från gruppen ut över torget.

”…ljuset upplyser mörkret, livet vinner över döden. Segern är vår, segern vi får, genom hans kärlek.”

Nea Magoo Erikssonnea.magoo.eriksson@skanesfolkblad.se

Under onsdagen kallade statsminister Ulf Kristersson (M) och Sverigedemokraternas partiledare Jimmie Åkesson till presskonferens. Efter valet, och vid en eventuell valvinst för Tidöpartierna, är SD nu välkomna in i regeringen.

Jimmie Åkesson kommer inte bli statsminister, det kommer Kristersson fortsätta vara. Däremot tindrade SD-ledarens ögon av tanken på att få bli migrationsminister.

Sedan tidigare har Kristdemokraterna släppt sina röda linjer mot SD i regering. Att Liberalerna gjorde samma sak för någon vecka sedan har nog inte undgått någon som hänger med i det politiska samtalet.

Oppositionen oeniga

Tidpunkten för presskonferensen är nog ingen slump.

Efter söndagens Agenda stod det klart att Magdalena Andersson kommer få rejält med huvudvärk om hon vill bilda regering med både Centerpartiet och Vänsterpartiet. C vägrar helt enkelt låta V få ministerposter, något som de i sin tur kräver vid en rödgrön valseger.

Oppositionens oenighet är Kristerssons starkaste kort just nu. Det är ett kort han och resten av Tidögänget tänker fortsätta slänga fram i tid och otid.

Frågan är om det är ett tillräckligt starkt kort? Opinionsmätningarna talar inte för Tidögänget just nu. Och dagens besked är inget som kommer locka väljare från oppositionen.

Behövs inga krångliga analyser

Vi kan hålla på och tjata om regeringsfrågan tills korna går hem. Men politik handlar faktiskt om just politik och hur samhällets resurser ska fördelas så att människor får det bättre. Följer man svensk debatt kan man lätt få känslan av att regeringsfrågan är universums mittpunkt.

Man kanske inte ska glömma bort att väljarna faktiskt främst röstar på vilken politik man själv vill se, inte vilket regeringsalternativ som är tydligast.

Och tittar vi på vilken politik som bedrivits på den här mandatperioden så märker människor att man fått det sämre i vardagen. Ibland behöver man inte göra analysen krångligare än så när man kikar på opinionssiffror.

Väckarklocka för S

Allt käbbel om regeringsfrågan borde också bli en väckarklocka för Socialdemokraterna. Det är nog dags att tydligt presentera vilken politik man vill gå till val på, något partiet själv påpekar i sin eftervalsanalys från 2022.

Där skriver man uttryckligen att många väljare ogillar när partier pratar illa om andras politik och därför istället borde ha fokus på sin egen politik.

Det första som hände idag var att högt uppsatta S-politiker kommenterade hur dåligt dagens besked är. Nästan som att be om att fokus ska hamna på regeringsfrågan. Det är väl inte det man vill?

Var är de egna reformidéerna man går till val på? Karensavdraget kan liksom inte vara det enda att luta sig emot i valrörelsen.

Presentera reformerna och avväpna Kristerssons enda, om än svaga, kort.

Två partier kan dratta ur

Men det finns fler frågor man behöver ställa sig efter dagens besked.

Vilket existensberättigande har partierna i Tidösamarbetet om alla hela tiden ska vara överens om allting? Väljarna tycks undra samma sak.

Alla tre partier i regeringsställning har minskat sitt stöd sedan valet 2022. För L verkar Tidösamarbetet sluta med att de drattar ur riksdagen. KD kan gå samma öde till mötes. Att nu M gör samma analys som de andra och surrar fast sig än mer vid SD-masten är en minst sagt underlig slutsats.

Lärdomen borde alltså vara en annan. Men Kristerssons vägar äro outgrundliga.

SD är borgerlighetens mittpunkt

Dagens handslag signalerade också något annat. Numera är det SD som är borgerlighetens mittpunkt.

Det har de även visat politiskt. För det är inte bara så att borgerligheten kopierat SD:s invandringspolitik. SD har också kopierat borgarnas ekonomiska politik.

I fyra år har de visat att de fullkomligt struntar i arbetarklassens levnadsvillkor. De har varit med och sänkt skatten för höginkomsttagare, skurit i a-kassan och låtit Elisabeth Svantesson sätta regionerna på svältkur och därmed tvingat vården till rejäla nedskärningar.

SD är partiet alla till höger måste förhålla sig till, inte till M. Det är SD:s godkännande man måste ha. Den gamla borgerligheten tynar långsamt bort.

För det viktigaste i svensk politik är tydligen att man kan presentera ett regeringsalternativ.

Rasmus Hansson, ledarskribentrasmus.hansson@skanesfolkblad.se

Projektet ska leda till en gemensam beredskapsplan och en långsiktig modell för hur anläggningen ska förvaltas. Bakgrunden är att ansvaret i dag är utspritt över flera län, kommuner och organisationer, samtidigt som sjön saknar ett statligt huvudansvar.

Peter Danielsson, Skånes landshövding. Foto: Johan Nilsson/TT

Enligt Peter Danielsson, landshövding i Skåne, kräver klimatförändringar och risken för sabotage en tydligare styrning.

– Genom att skapa en gemensam modell för ansvarsfördelning och förvaltning stärker vi både det förebyggande skyddet och vår förmåga att hantera allvarliga händelser, vilket i förlängningen bidrar till en robust och långsiktigt trygg dricksvattenförsörjning i södra Sverige, säger Peter Danielsson, landshövding i Skåne.

Arbetet finansieras av Myndigheten för civilt försvar.

Olof Broddessonolof.broddesson@skanesfolkblad.se

Världsnaturfonden WWF varnar för att det moderna skogsbruket och fisket är de främsta orsakerna till den negativa utvecklingen. Sedan 2020 bedöms ytterligare 46 arter ha dött ut nationellt, däribland fjälluggla och tornuggla. Enligt listan är nu nästan en fjärdedel av alla storsvampar rödlistade och 21 olika matfiskar, som torsk och sill, finns med i statistiken.

För att vända trenden kräver WWF krafttag från politiskt håll. Organisationen efterlyser bland annat mer effektiva fridlysningsregler, ökat skydd av natur och bättre kontroll av miljölagstiftningen.

– Att många arter hotas eller försvinner helt sker trots att riksdagen har tagit beslut om att bevara Sveriges arter i livskraftiga bestånd. Utan ett kraftigt förstärkt naturvårdsarbete kommer vi att förlora ännu fler arter, säger Emelie Nilsson, expert svensk naturvårdspolicy på WWF. 

Trots den mörka bilden har vissa arter, som utter och havsörn, nu lämnat listan tack vare aktiva naturvårdsinsatser.

Läs mer om rödlistan.

Olof Broddessonolof.broddesson@skanesfolkblad.se

Fakta:

Vad är rödlistan och vad visar rapporten?Rödlistan bedömer risken för att arter försvinner från Sverige. Enligt SLU Artdatabanken är läget allvarligt: 23 procent av de bedömda arterna är nu rödlistade, vilket är en ökning sedan 2020. Över 200 arter har dött ut i landet sedan år 1800.

Vilka är de största hoten?De främsta orsakerna är modernt skogsbruk, ett förändrat jordbrukslandskap och igenväxning. För arter i vatten utgör överfiske, bottentrålning och klimatförändringar de största hoten. WWF kräver nu politiska förändringar inom skogs- och fiskenäringen.

Vilka djur har fått försämrad status?Pärlugglan bedöms nu som starkt hotad och igelkotten flyttas till en högre hotkategori. Älg, iller och vikare listas som nära hotade. I havet är läget kritiskt för torsken, och för första gången återfinns även vanlig matfisk som sill och lax på listan.

Finns det några positiva nyheter?Utter, havsörn och långbensgroda har återhämtat sig och tas nu bort från rödlistan.

Vad krävs för att skydda mångfalden?WWF efterlyser kraftfulla politiska satsningar, bättre kontroll av miljölagstiftningen och mer pengar till åtgärdsprogram.

En färgglad mural pryder väggen på det annars slitna flerfamiljshuset. På dörren in till trapphuset hänger A4-ark med information till de boende. Kupolen, som äger fastigheten, meddelade i mitten av mars att bolaget gått i konkurs.

– Det är klart att vi blev chockade. Kanske var det lite att vänta, men vi trodde inte att de skulle försätta hela beståndet i konkurs, säger Doris Yang.

Hon har bott i huset i över 30 år. Av dessa har hon haft Kupolen som hyresvärd i cirka ett decennium. Sedan de tog över har underhållet försummats och skicket på fastigheterna successivt blivit sämre. 

– Det var väldigt fint när vi flyttade hit. Det fanns en lekplats, körsbärsträd och en fritidsverksamhet på bottenvåningen, berättar hon.

Huset “Stjärnan” som Doris Yang bor i är numera omtalat. Vid flera tillfällen har Kupolen uppmärksammats i media och under 2025 hamnade de på tidningen Hem och Hyras årliga lista över landets värsta hyresvärdar.

Ett av fastighetshusen som Kupolen haft i Perstorp. Foto: Hiram Li

– Vilken idiot som helst kan bli fastighetsägare i dag. Det borde vara licens på det. Man ska inte bara kunna pumpa pengar ur fastigheter. Det känns som att det här huset har blivit ganska rejält urmjölkat, säger hon.

Det bristande underhållet har gjort att många av de cirka 450 lägenheterna i beståndet stått tomma, och fastighetsägaren har låtit personer med skulder och betalningsanmärkningar flytta in.   

– Om jag ska säga något positivt om dem så har nästan vem som helst fått chans till en lägenhet, säger hon. 

Enligt Doris Yang finns det en stor oro i området för vad som ska hända efter konkursen. Rykten har gjort gällande att husen ska rivas. 

–  För mig är det inget problem, men många har nog svårt att hitta något annat. Jag hoppas att någon seriös ska ta över. Någon som lyssnar på hyresgästerna och helhjärtat bryr sig om både inne- och utemiljö, säger hon.

Att hitta någon som vill köpa konkursboet kan dock bli svårt. År av dålig skötsel har gjort att kostnaden för att rusta upp husen skulle bli hög.

– Intressenter ringer och säger att jag ska vara glad att de hör av sig och vill köpa fastigheterna. Men jag vill sälja dem på ett strukturerat sätt, säger konkursförvaltaren Christian Andersch.

Han räknar med att det åtminstone tar tre till fem månader att sälja och betonar att hyresgäster under tiden har rätt att bo kvar.

Konkursförvaltaren Christian Andersch. Foto: Viktor Fremling

Under veckan anordnades ett stormöte av Hyresgästföreningen för Kupolens hyresgäster. Christian Andersch var på plats för att prata om fastighetens framtid. Många frågor kretsade kring de depositioner boende betalat in till värden. Pengar som de inte vet om de får tillbaka.

– Bolaget begärde säkerhet för hyresavtalen genom antingen borgensåtagande eller deposition. Många har betalat in och gör det fortfarande, säger Christian Andersch.

Depositionerna har inte hållits åtskilda från Kupolens allmänna kassa och därför flätats in i hyresvärdens ekonomi. Det betyder att återbetalning av depositioner inte prioriteras. Först och främst ska skatteskulder och banklån drivas in.

– Depositioner som betalas in efter konkursen hålls dock åtskilda, menar Christian Andersch.

Anita och Angela Gunnarsson. Foto: Nea Magoo Eriksson

Nere i Perstorps församlingshem sitter systrarna Anita och Angela Gunnarsson och pratar om Kupolens framtid. Angela Gunnarsson har bott hos Kupolen sedan 2016 och systern från och till under fyra år. Båda menar att de kommit bra överens med fastighetsägarna, men att skicket på lägenheterna inte är bra.

– Ja, jag skulle ju få en standardförbättring i min lägenhet och jag behöver nya golv. Jag kommer inte att acceptera en hyreshöjning förrän jag fått nya golv, säger Angela Gunnarsson.

Hon har inte betalat in någon deposition. Men det har systern Anita Gunnarsson gjort löpande. Hon riskerar nu att inte få tillbaka något vid en flytt.

– Det känns inte bra att ha betalat in pengar man inte får tillbaka, säger hon.

Totalt är har fastighetsbolaget Kupolen skulder på 190 miljoner kronor som ska betalas genom försäljningen av fastigheterna.

Hiram Lihiram.li@skanesfolkblad.se

Nea Magoo Erikssonnea.magoo.eriksson@skanesfolkblad