Tornevall Networks

Ett gediget forskningsarbete solkas av felaktiga och tendentiösa slutsatser.

“Allt fler miljardärer – men klyftorna har ändå inte vuxit”, så lyder rubriken i DN-debatt måndag 25 maj. Artikeln, författad av en grupp nationalekonomer med Daniel Waldenström i spetsen, lovar att vi alla blir rikare och inte behöver oroa oss över förmögenhetsfördelningen i samhället.

Eftersom de är förtrollade av idén att privat ägande alltid innebär högre rikedom än gemensamma lösningar når dock författarna sin slutsats genom att tolka bokföringstekniska förändringar som intäkt för ökad förmögensutveckling.

Rentav felaktig slutsats

Innan jag återkommer till felaktigheterna är en bakgrund på sin plats. Forskarna bakom artikeln har gjort ett minst sagt gediget arbete med att skapa en databas över förmögenhetsfördelningen i Sverige. I ett land som sedan 2007 saknar ett register över befolkningens tillgångar och skulder är det lättare sagt än gjort. Med hjälp av registerdata, ägaruppgifter och statistisk modellering har forskarna gjort en uppskattning av Sveriges förmögenhetsfördelning mellan åren 1999-2020.

Som det själva skriver önskar de att databasen kan “…bidra till en mer nyanserad diskussion om sambandet mellan tillväxt, ägande och jämlikhet.” Gott så, även Arena Idé fick ta del av den nya databasen i arbetet med skatteöversynen.

Problemet är att forskarnas främsta slutsats – att klyftorna inte vuxit – snällt kan sägas vara diskuterbar, rent av felaktig om man är mer uppriktig.

Vad är det då som är så problematiskt med forskarnas bild av förmögenhetsutvecklingen?

I databasen ingår förutom skulder, aktie- och fondinnehav, banktillgångar och fastigheter även pensionstillgångar. För mediansvensken är det de senare som stigit mest: från att utgöra 23 procent av bruttotillgångarna år 1999 till 39 procent år 2020. Till pensionstillgångarna räknas tjänstepension och den allmänna premiepensionen och om dessa tas bort från de förmögenhetstillgångarna har klyftorna tvärtom forskarnas slutsatser ökat. Problemet med att pensionstillgångarna ingår i förmögenhetsberäkningen kan delas in i två delar:

Uppskjuten lön

För det första är pensionen inte att betrakta som en förmögenhet utan som uppskjuten lön. Vi avsätter löneutrymme för en framtida pension och det finns dessutom strikta regler över hur och när pensionen kan tas ut. Pensionstillgångar i form av tjänstepension eller premiepension är därmed inte alls att jämföra med andra typer av förmögenheter som kan säljas eller bytas mot andra tillgångsslag.

För det andra är den avgränsning av förmögenheter till fonderade pensionstillgångar som forskarna använder direkt felaktig att jämföra över tid.

År 1999, samma år som forskarnas tidsserie börjar, gjordes Sveriges pensionssystem om i grunden. Hade pensionsreformen 1999 varit Sveriges första pensionssystem hade forskarnas beskrivning av förmögenhetsutvecklingen möjligen kunnat ses som rättvisande, men svenskarna fick ju pension även innan 1999. Många anser till och med att det gamla ATP-systemet var ett bättre pensionssystem eftersom det ofta gav högre pensioner. Även i det gamla systemet tjänade man in till sin pension på individuell basis, men pensionen var inte fonderad på personnivå.

Det skulle naturligtvis gå att beräkna ett förmögenhetsvärde även på den nuvarande inkomstpensionen och på det tidigare ATP-systemet, men med tanke på sjunkande ersättningsnivåer i pensionssystemet skulle det inte stärka tesen om minskande förmögenhetsklyftor.

I stället lyckas forskarna på detta vis med konststycket att få några privata brödsmulor att se bättre ut än en gemensam kaka med större bitar.

Inlägget Hellre en privat brödsmula än en gemensam kaka? dök först upp på Dagens Arena.

På tisdag röstar riksdagen om regeringens förslag om bidragstak och förändrat försörjningsstöd. Tapio Salonen, seniorprofessor i socialt arbete vid Malmö universitet, varnar för att reformen kommer att slå hårt mot redan utsatta hushåll.

– Det här spär bara på den situation som vi har med en fortsatt ökad ojämlikhet mellan hushållen i Sverige, säger han.

Det lönar sig för dåligt att gå från bidrag till arbete. Det menar regeringen som därför vill införa ett bidragstak och strama åt riksnormen för försörjningsstöd. Riksnormen ska bättre återspegla ”dagens konsumtionsmönster” och inte ”beräknas utifrån dyrare livsval”, menar regeringen. Dessutom ska stödet räknas ner för större familjer från och med det fjärde barnet.

– Det här handlar om rättvisa. Det måste löna sig mer att arbeta än att inte göra det. Konsekvensen av ett långvarigt bidragsberoende är förödande. Både för den som cementeras in i ett bidragsberoende och för de barn som växer upp utan att se sina föräldrar gå till jobbet, säger äldre- och socialförsäkringsminister Anna Tenje, i ett pressmeddelande.

Stödet har urholkats

Men Tapio Salonen, seniorprofessor i socialt arbete vid Malmö universitet, menar att nivån för försörjningsstödet redan i dag är för lågt.

– På 90-talet var man överens från både höger och vänster om att man ska ha en skälig levnadsnivå. Man angav i socialtjänstförordningen att försörjningsstödet ska kopplas till den vanliga prisutvecklingen och till Konsumentverkets årliga prisundersökningar. Men 2006 gjorde man avsteg från det och knöt stödet till KPI, konsumentprisindex, säger Tapio Salonen.

Eftersom inflationen var låg från slutet av 00-talet till början av 2020-talet höjdes riksnormen i försörjningsstödet långsamt. När inflationen sedan steg kraftigt mellan 2022 och 2024 och priserna på bland annat mat, hyror och drivmedel ökade snabbt, hann stödet inte följa med, framhåller Tapio Salonen. Detta eftersom riksnormen räknas upp årsvis utifrån tidigare prisnivåer.

– Så värdet av riksnormen har redan i utgångsläget, innan de här förändringarna regeringen föreslår, försämrats. Hushåll som lever på försörjningsstöd ligger på en mycket lägre nivå i förhållande till normala levnadsförhållanden än tidigare. Forskningen är väldigt entydig med att den nivå som riksnormen ligger på nu, den kan inte sägas uppfylla lagens andemening om skälig levnadsnivå, säger han.

Civilsamhället larmar

Samtidigt som värdet på försörjningsstödet minskat har också andelen hushåll som får stödet minskat med omkring 30 procent sedan 2018, framhäver Tapio Salonen. Bland annat på grund av att de som kom till Sverige under den stora flyktinginvandringen på mitten av 10-talet i högre grad är självförsörjande i dag.

– Det är färre som får försörjningsstöd, men för dem som får det är den relativa nivån mycket lägre än tidigare. Civilsamhället larmar om detta. Att det är många som nu söker sig till Stadsmissionen, Matmissionen och andra frivilliga organisationer. Nu föreslår man att den generella riksnormen ska ligga ännu lägre. Och som grädde på moset föreslår man då ytterligare sänkningar av hjälpnivån för familjer med många barn. Vilket inom parentes är väldigt få hushåll egentligen, säger Tapio Salonen.

Politiska symbolsignaler

Han påpekar att debatten kommit att handla om några extremfall som skulle få ut väldigt mycket i bidrag, men att man då glömmer hur försörjningsstödet är utformat. Det är ett kompletterande stöd som bara fyller upp hushållets inkomster till den nivå som riksnormen anger. Man drar av för bostadsbidrag, barnbidrag och underhållsstöd samt aktivitetsersättning och sjukersättning. 

– De genomsnittliga utbetalningarna av försörjningsstöd ligger på en relativt låg nivå, säger Tapio Salonen.

Enligt regeringen ska reformen leda till att fler kommer i arbete då det lönar sig bättre än att gå på bidrag. Tror du inte att det kan bli så?

– Det finns inget som helst forskningsmässigt stöd för sådana påståenden. Vi som är insatta i de här frågorna är helt överens om att den här reformen går rakt i motsatt riktning mot all kunskap på det här området. Det här spär bara på den situation som vi har i Sverige med en fortsatt ökad ojämlikhet mellan hushållen. Det blir en bottenplatta för fortsatt otrygghet för barn och unga som växer upp i knappa ekonomiska villkor. Den här kontrollpolitiken har inte visat att den kan uppnå sina påstådda syften, säger Tapio Salonen och tillägger:

– Detta är en mycket cynisk och populistisk politik. Det handlar mer om politiska symbolsignaler än om vilket stöd hushållen faktiskt behöver.

Olle Bergvall

Inlägget Forskare om bidragstaket: ”Cynisk och populistisk politik” dök först upp på Dagens Arena.

Kritiken mot fristående skolor har hittills mest gällt att offentliga medel för undervisning läcker till privata kapitalägare. Men huvudargumentet mot privata utförare är att de inte kan ges ansvar för myndighetsutövning utan att man undergräver rättssäkerhet och likabehandling, skriver Per Molander och Tormod Johansen.

Offentlig verksamhet består dels av tjänsteproduktion, dels av myndighetsutövning. Att undervisa är en tjänst, att sätta betyg är myndighetsutövning. Den sistnämnda kan knappast förenas med vinstmotiv. Det insåg högerregeringen 1991–94, som förklarade att det inte var aktuellt att bolagisera ett statligt affärsverk, om verksamheten omfattade myndighetsutövning (Prop. 1992/93:100, bil. 1). Märkligt nog lanserade samma regering en skolreform där skolans myndighetsutövning – antagning, betygssättning, disciplinära åtgärder – överläts på privata utförare. Sådana beslut kan ha livsavgörande konsekvenser.

Det som är speciellt för myndighetsutövningen är att staten har monopol inom sitt ansvarsområde, vilket krävs för att den ska fungera. Ingen argumenterar för konkurrerande domstolar som jagar kunder med mottot ”Om du är missnöjd med din dom – vänd dig till oss!” Lika absurda är konkurrerande socialförsäkringsorgan med tillgång till offentliga medel som lockar med generösa lagtolkningar.

Privata aktörer snedvrider spelplanen

All lagstiftning har ett bedömningsutrymme. Begrepp och villkor måste preciseras när en lag ska tillämpas, och det ger ett tolkningsutrymme. Ett aktiebolag har som mål att maximera avkastningen på kapitalet. Besluten snedvrids därför i riktning mot vad som är mest lönsamt. I det ligger ingen kritik mot medarbetarna; de gör bara vad aktiebolagslagen kräver.

Det finns många exempel på snedvridning i privat sektor. Friskolor väljer sina elever vid antagningen. Kostsamma elever ratas till förmån för elever med gynnsam social bakgrund och utan medicinska diagnoser. Elever som inte når upp till förväntad nivå återförvisas till kommunala skolor. I friskolor är gapet mellan betyg och resultat på nationella prov större än i kommunala.

Inom sjukvården: Det vårdvalssystem som infördes mellan åren 2007 och 2009 medförde en ökning av sjukskrivningar, liksom en ökad förskrivning av antibiotika.

Inom bilprovningen: Andelen underkända fordon vid de årliga kontrollbesiktningarna ökade när man öppnade för konkurrens men har sedan minskat stadigt sedan 2011, liksom antalet efterkontroller. Minskningen är en anpassning till kundernas önskemål.

Myndighetsutövning ska inte konkurrensutsättas

Icke-kommersiella privata utförare som stiftelser eller föreningar har också problem. Skolor vill locka elever, oavsett om de är baserade på en viss pedagogik eller på en religiös världsåskådning. Eftersom betygen är viktiga i konkurrensen, bidrar också sådana skolor till betygsinflationen.

Slutsatsen är att myndighetsutövning inte kan överlämnas till konkurrerande organ, helt enkelt därför att den som söker en förmån – sjukskrivning, högre betyg – eller vill undvika ett negativt beslut – underkänt fordon – i och med konkurrensen får ett för starkt förhandlingsläge.

Problemen kan minskas med en stark tillsyn, men den är svår att åstadkomma. Möjligheten till effektiv tillsyn i bilprovningen skrevs bort av högerregeringen när marknaden öppnades. Inom sjukvården är effekten av felaktiga sjukintyg och överdiagnosticering stark, samtidigt som tillsynen är svår.

Det dominerande problemet ligger dock inom skolan. Den selektering av elever som avslöjats av journalister och forskare kan inte upptäckas av en tillsynsmyndighet. Att övervaka själva undervisningen kräver orimliga resurser. Betygsinflation kan mötas med extern rättning men kräver också kontrollanter under de nationella proven.

Skolan lämpar sig helt enkelt inte för en marknad. Systemet med privata skolor i konkurrens bör avvecklas. Det gäller även de idédrivna, eftersom restriktionen annars blir lätt att kringgå via stiftelser, upphandling och liknande konstruktioner.

Per Molander, tekn dr, tidigare generaldirektör, aktuell med boken Politik för ett mänskligt samhälle

Tormod Johansen, docent i offentlig rätt vid Göteborgs universitet

Texten är en förkortad version av en text som publicerats i Förvaltningsrättslig tidskrift 2026/2.

Inlägget Avveckla friskolorna, förstatliga bilprovningen! dök först upp på Dagens Arena.

I en ny undersökning uppger 9 av 10 svenska företag att AI kommer minska antalet anställda inom fem år. Vi frågade Emma Balod Lindgren, expert på digitalisering och konsumtion på Svea Bank, om vi bör vara oroliga.

Bör vi vara oroliga för att AI kommer att ta våra jobb?

– Nej, det tycker jag inte. Men vi bör förbereda oss på att fler arbetsgivare kommer att implementera AI de närmaste fem åren och att man som arbetstagare kan behöva lära sig att arbeta med den nya tekniken. Det är också viktigt att poängtera att undersökningen framför allt visar ett attitydskifte bland företag gällande hur AI kan komma att påverka organisationer, säger Emma Balod Lindgren.

Emma Balod Lindgren. Foto: Svea Bank.

Kommer AI att kunna skapa nya typer av jobb?

– Ja, historiskt har ny teknik ofta skapat nya roller som tidigare inte funnits. Behovet av roller inom AI-säkerhet, kvalitetssäkring, analys och kompetensutveckling kommer sannolikt öka. Men kanske ännu mer än helt nya jobb handlar det om att befintliga roller kommer förändras.

Hur kan samhället förbereda sig för förändringarna som AI kommer att innebära på arbetsmarknaden?

– Det viktigaste är att människor får möjlighet att utveckla nya kompetenser löpande genom arbetslivet. Förändringen kommer inte att ske över en natt, men den kommer sannolikt påverka många olika typer av arbeten över tid.

Olle Bergvall

Inlägget Bör vi vara oroliga för att AI kommer ta våra jobb? dök först upp på Dagens Arena.

I alla fall enligt AI:n själv

AI-verktyg som Claude, ChatGPT och Suno är på kort tid på väg att revolutionera stora delar av vårt liv. Hur vi arbetar, vad vi arbetar med, men också hur vi söker information och vad vi gör på fritiden.

Men vad använder vi egentligen AI till? Vad ställer vi för frågor till den tänkande maskinen?

Vi gjorde det enkelt för oss och ställde en fråga till ChatGPT: Vad är den vanligaste frågan folk ställer till dig?

Svaret blev detta:

”Det varierar mycket över tid, men några typer av frågor sticker ut rejält:

• ”Kan du hjälpa mig skriva …?”

Mail, CV:n, personliga brev, uppsatser, kontaktannonser, tal, sms efter en stel dejt — folk skriver mycket med hjälp av mig.

• ”Förklara detta enkelt.”

Matte, programmering, juridik, ekonomi, medicin, filosofi. Väldigt många vill ha komplicerade saker översatta till vanligt språk.

• ”Vad ska jag göra?”

Karriärval, relationer, studier, köpbeslut, konflikter, livsplanering. Ofta mindre faktafrågor och mer resonemangspartner.

• Teknisk felsökning

Kod som kraschar, appar som inte funkar, Excel-formler, nätverk, Linux-servrar, ”varför fungerar inte min Docker-container”.

• Kreativa grejer

Idéer till spel, noveller, D&D-kampanjer, låttexter, bildpromptar och världar.

En av de mest återkommande enskilda frågorna är nog någon variant av:

”Kan du hjälpa mig formulera det här bättre?”

Det säger ganska mycket om människor egentligen — många vet redan vad de menar, men vill få fram det tydligare.”

De flesta punkter på listan känns relativt förutsägbara, men punkt 3 avviker från de andra. Det är alltså vanligt att vi människor använder en maskin som resonemangspartner när vi funderar på karriärval, våra relationer, personliga konflikter och livsbeslut.

Om inte annat visar det väl att vi redan nu är på väg att sudda ut gränsen mellan människa och maskin, och kanske också att vi människor inte alltid är så smarta som vi tror.

Jesper Bengtsson i samarbete med ChatGPT

Inlägget Detta använder vi AI till dök först upp på Dagens Arena.

DA-tv om svenska skolan.

I dagens avsnitt av Dagens Arenas talk show, DA-TV träffar vi Linnea Lindquist, biträdande rektor vid Husbygårdsskolan i Stockholm, och pratar om varför vinstdrivande företag i skolsystemet är destruktivt och vad det går att göra för att skolan ska bli bättre på att kompensera så att de som växer upp i socioekonomiskt utsatta områden får samma chans som alla andra barn och ungdomar. Och som vanligt går Vilgot igenom viktig statistik, och Mia och Vanessa finns i opinonsrummet för att granska ännu en politisk kampanjmetod. Programledare: Silvia Kakembo och Jesper Bengtsson.

Se avsnittet här.

JB

Inlägget Rektor Linnea – Vi behöver kompensera för segrationen dök först upp på Dagens Arena.

DA-tv om svenska skolan.

I dagens avsnitt av Dagens Arenas talk show, DA-TV träffar vi Linnea Lindquist, biträdande rektor vid Husbygårdsskolan i Stockholm, och pratar om varför vinstdrivande företag i skolsystemet är destruktivt och vad det går att göra för att skolan ska bli bättre på att kompensera så att de som växer upp i socioekonomiskt utsatta områden får samma chans som alla andra barn och ungdomar. Och som vanligt går Vilgot igenom viktig statistik, och Mia och Vanessa finns i opinonsrummet för att granska ännu en politisk kampanjmetod. Programledare: Silvia Kakembo och Jesper Bengtsson.

Se avsnittet här.

JB

Inlägget Rektor Linnea – Vi behöver kompensera för segrationen dök först upp på Dagens Arena.

DA-tv om svenska skolan.

I dagens avsnitt av Dagens Arenas talk show, DA-TV träffar vi Rektor Linnea och pratar om varför vinstdrivande företag i skolssystemet är destruktivt och vad det går att göra för att skolan ska bli bättre på att kompensera så att de som växer upp i socioekonomiskt utsatta områden får samma chans som alla andra barn och ungdomar. Och som vanligt går Vilgot igenom viktig statistik, och Mia och Vanessa finns i opinonsrummet för att granska ännu en politisk kampanjmetod. Programledare: Silvia Kakembo och Jesper Bengtsson.

Se avsnittet här.

JB

Inlägget Rektor Linnea – Vi behöver kompensera för segrationen dök först upp på Dagens Arena.

David Szalay lyckas fånga det alldagliga i huvudpersonen och samtidigt göra honom intressant.Det är ett konststycke som långtifrån alla författare klarar av. Jon Andersson har läst Bookerprisbelönade “Kött”, som precis kommit i svensk översättning. 

Vem är egentligen István, huvudpersonen i David Szalays roman “Kött”? En machoman, en man med ett stort inneboende våldskapital eller en person som hela tiden anpassar sig efter andra önskningar? Förmodligen lite av varje. Det är i alla fall vad jag kommer fram till efter att ha tagit mig igenom den Bookerpris-vinnande bokens 378 sidor. 

Vanlig person

Men kanske mer än något annat är István en helt väldigt vanlig person. Han må ha gått igenom lite fler spektakulära saker än de flesta av oss. Han har hamnat på ungdomsanstalt efter att ha begått ett allvarligt brott, han har krigat i Irak och han har tagit sig in i Londons rika societetsvärld.  Men alla dessa saker verkar nästan ha skett av en slump. Det är inte på grund av egna strävanden som han blir rik och får en upphöjd position i samhället. Han är en person som anpassar sig efter andras agerande snarare än någon som tar egna beslut. Ibland tar den våldsamma sidan av honom över, vilket leder till att han tappar kontrollen över sitt agerande. Men det är endast i undantagsfall. Den mesta delen av tiden verkar han mest bara flyta med. 

Szalays roman är uppdelad i olika delar. I varje kapitel hoppar vi fram ett antal år i tiden. Men författaren förklarar aldrig vad som hänt med István. Det får vi gissa oss till. Ofta blir vi som läsare direkt inslängda i en scen. Genom ett replikskifte eller en kort bisats får vi sedan veta vad som hänt sedan vi träffade István senast. Det är ett mycket skickligt berättargrepp som leder till att man blir sugen på att läsa vidare. 

Paralleller till Hemingway

Prosan är extremt saklig och historien förs till stor del fram genom en minimalistisk och naturtrogen dialog. Parallellerna till en författare som Ernest Hemingway är tydliga. Inte minst språkligt, men även i karaktären István som skulle kunna vara hämtad ur en roman av den amerikanske författarlegenden. En annan författare jag tänker på när jag läser Szalay är John Williams och då framför allt hans mästerverk “Stoner” från 1965. Precis som William i “Stoner” är István en medelmåtta som vi egentligen inte skulle bry oss om. Men på samma sätt som Williams lyckas Szalay fånga det alldagliga i huvudpersonen och samtidigt gör honom intressant. Det är ett konststycke som långtifrån alla författare klarar av. 

“Kött” är också till mångt och mycket en historia om en klassresa.István rör sig från botten till toppen av samhället under romanens gång. Resan sker också rent faktiskt då han rör sig från ett fattigt postkommunistiskt Ungern till de rika delarna av Västeuropas finanshuvudstad. Att det inte är helt lätt för István att ta sig fram i den nya världen är inte svårt att förstå.

Helhetsomdömet är att “Kött” är en mångbottnad och njutbar bok både i sin stil och sitt val av ämne. Att man inte blir helt klok på vem huvudpersonen är gör bara läsupplevelsen mer intressant. 

Jon Andersson

Inlägget Njutbar läsning om machoman som gör klassresa dök först upp på Dagens Arena.

Svensk sjukvård står inför ett avgörande teknikskifte. I det läget borde regionerna välja de bästa digitala lösningar som finns. I stället är regionernas gemensamma IT-bolag Inera på väg att upprepa Skolplattformen, fast i sjukvården, skriver Gustaf Drougge, på tankesmedjan Synaps.

Inera är vårdens eget IT-bolag, ägt av alla Sveriges regioner och kommuner (SKR) tillsammans, och driver ett 40-tal nationella tjänster som 1177, Nationell patientöversikt och identitetstjänster. Uppdraget är att utveckla det marknaden inte klarar som exempelvis säkra inloggningar och annan gemensam infrastruktur. I övrigt ska SKR-bolaget nyttja marknaden.

Det är inte vad som händer. I en ny inriktning satsar SKR nu på nya IT-tjänster för till exempel patientdialog och lösningar till ungdomsmottagningar, tandvård och psykiatri. Detta är områden där det redan finns fungerande och konkurrensutsatta lösningar från privata aktörer och som används i flera regioner.

Kommer sluta illa

Vi vet att detta slutar illa. Stockholms Skolplattform kostade över 1,25 miljarder kronor innan den skrotades och fick sin bästa version byggd av två föräldrar. Föräldrar som kommunen försökte polisanmäla för att de förenklade vardagen för tiotusentals stockholmare.

Skolverkets digitala nationella prov är ett annat exempel på ett statligt IT-haveri. Efter sju års arbete med bland annat Inera och investeringar på närmare 900 miljoner kronor tvingades projektet pausas i slutet av 2025. Detta samtidigt som skolor fick gå tillbaka till papper och penna, trots att fungerande lösningar redan finns på marknaden.

Den gemensamma nämnaren är tydlig: när det offentliga bygger egna system där marknaden redan levererar ökar risken för dyra förseningar och sämre resultat. Det är inte ett undantag. Det är så systemet fungerar.

Privata företag bygger bra digitala lösningar för att de måste. Kunder kan gå, konkurrenter vinner, dåliga produkter dör. Det är den disciplinen som får fram bankappar som faktiskt funkar, journalsystem som sparar tid åt läkare och digitala vårdbesök som tar halva tiden. Samma disciplin saknas i ett monopol finansierat av obligatoriska avgifter från sina ägare. När kostnaderna är tagna väljs tjänsten inte för att den är bäst, utan för att den är svår att välja bort.

Minimal transparens

Lägg till det att SKR:s bolag Ineras drivs av upphandlade konsultavtal i fleråriga cykler, en modell som Riksrevisionen 2025 konstaterar regelmässigt levererar kostnadsöverskridanden och förseningar i statliga IT-projekt. Transparensen är dessutom minimal: inga öppna jämförelser med kommersiella alternativ och inga totalkostnadsanalyser.

Det är inte bara slöseriet med resurser. För vårdpersonalen betyder det fler system att logga in i och för patienter betyder det sämre tjänster och längre väntan på att nya lösningar införs.

Varje krona som läggs på att återuppfinna det marknaden redan gör bra är en krona som inte går till fler vårdplatser, kortare köer eller bättre behandlingar. Innovation kommer inte från offentligt styrda verksamhetsplaner. Den kommer från företag som tvingas leverera varje dag och endast får betalt först när det faktiskt funkar.

Partierna som styr SKR bör fokusera på lösningar som gemensam infrastruktur i vården och stoppa Ineras utveckling av tjänster där marknaden redan levererar.

Gustaf Drougge, vd på tankesmedjan Synaps 

Inlägget SKR-bolag på väg att bli en ny Skolplattform dök först upp på Dagens Arena.