Log in to subscribe to heads-up notifications for this feed or its category via email, Slack, or Discord.
Ask the AI anything about content, patterns, and edits for Dagens Arena. The AI will receive full version history including all edited articles. Open question history.
645bcee51fe2452b489f74ebbe22f13ae9253a14Christian Petzolds nya film är ett välspelad drama med ett känslomässigt djup.
Inlägget Känslan för detaljer lyfter tyskt drama dök först upp på Dagens Arena.
Christian Petzolds“Miroirs nr 3: En båt på oceanen” är en välspelad dramafilm med ett känslomässigt djup. Det tycker Jon Andersson som sett den tyske regissörens nya film, med biopremiär på fredag.
Laura överlever mirakulöst en bilolycka och tas om hand av Betty, en okänd kvinna som bevittnat olyckan. Det uppstår något sorts band mellan kvinnorna på en gång, som är svårt att förklara. Vi förstår att det finns något mer under ytan, men vad det egentligen är kan vi bara ana. Bettys man och son är till en början skeptiska till främlingens närvaro men börjar snart se henne nästan som en del av familjen.
Bakom filmen står den tyske regissören Christian Petzold. Precis som sin franske regissörskollegan Robert Guédiguian, för att ta ett exempel, gillar Petzold att använda sig av samma skådespelare i sina filmer. I huvudrollen som Laura ser vi till exempel Petzoldfavoriten Paula Beer. Matthias Brandt, Barbara Auer och Enno Trebs som har de andra bärande rollerna har också medverkat i Petzolds filmer förut. Jag inbillar mig att det gör någonting med en film. Det känns som att skådespelarna vet hur de ska agera både i förhållande till regissörens önskningar och till varandra. Det gör att karaktärerna i filmen och deras inbördes relationer känns autentiska och naturliga. Det nästan sömlösa samspelet mellan skådespelarna är en stor behållning med filmen.
Barbara Auer och Paula Beer är båda mycket bra i rollerna som Betty och Laura. Foto: Edge Entertainment
En annan förtjänst med “Miroirs nr 3: En båt på oceanen” är den tyske regissörens känsla för detaljer. Han lyckas på ett skickligt sätt framhäva betydelsen av en hembakad kaka som äts tillsammans, att höra någon spela piano när man sitter ute på terassen och fikar eller hur en middag betående av favoriträtten och ett glas vin kan sammanföra en familj igen. Det är alla detaljer som utifrån kan tyckas obetydliga men som tillsammans ger filmen ett känslomässigt djup.
Med det sagt så finns det också en del svagheter med “Miroirs nr 3: En båt på oceanen” Grundpremissen för filmen känns inte helt trovärdig. Det känns lite svårt att tro att ett gäng främlingar ska bli så pass nära på endast ett fåtal dagar. Samtidigt finns det en sorg och känsla av förlust hos familjen, som klarläggs i slutet, vilket skulle kunna förklara en del av detta. Dessutom bidrar de utmärkta skådespelarinsatserna till att relationerna ändå känns äkta.
Jag såg “Miroirs nr 3: En båt på oceanen” för första gången på Stockholms filmfestival i höstas och intrycket var då att den inte helt trovärdiga intrigen drog ner betyget en aning. Nu när jag ser filmen igen rycks jag mer med av filmens känslomässiga djup och det fina samspelet mellan skådespelarna. Jag gillar också slutet som öppnar för flera tolkningar. Det gör att betyget trots allt blir en fyra, med visst darr på ribban.
Jon Andersson
Inlägget Känslan för detaljer lyfter tyskt drama dök först upp på Dagens Arena.
645bcee51fe2452b489f74ebbe22f13ae9253a14
658cdad3ec78ffcefaf2be60d058e13217bed459
TITLE: Känslan för detaljer lyfter tyskt drama DESCRIPTION: Christian Petzolds nya film är ett välspelad drama med ett känslomässigt djup. Inlägget Känslan för detaljer lyfter tyskt drama dök först upp på Dagens Arena. CONTENT: Miroirs nr 3: En båt på oceanen Christian Petzolds“Miroirs nr 3: En båt på oceanen” är en välspelad dramafilm med ett känslomässigt djup. Det tycker Jon Andersson som sett den tyske regissörens nya film, med biopremiär på fredag. Laura överlever mirakulöst en bilolycka och tas om hand av Betty, en okänd kvinna som bevittnat olyckan. Det uppstår något sorts band mellan kvinnorna på en gång, som är svårt att förklara. Vi förstår att det finns något mer under ytan, men vad det egentligen är kan vi bara ana. Bettys man och son är till en början skeptiska till främlingens närvaro men börjar snart se henne nästan som en del av familjen. Skådespeleriet stor behållning Bakom filmen står den tyske regissören Christian Petzold. Precis som sin franske regissörskollegan Robert Guédiguian, för att ta ett exempel, gillar Petzold att använda sig av samma skådespelare i sina filmer. I huvudrollen som Laura ser vi till exempel Petzoldfavoriten Paula Beer. Matthias Brandt, Barbara Auer och Enno Trebs som har de andra bärande rollerna har också medverkat i Petzolds filmer förut. Jag inbillar mig att det gör någonting med en film. Det känns som att skådespelarna vet hur de ska agera både i förhållande till regissörens önskningar och till varandra. Det gör att karaktärerna i filmen och deras inbördes relationer känns autentiska och naturliga. Det nästan sömlösa samspelet mellan skådespelarna är en stor behållning med filmen. Barbara Auer och Paula Beer är båda mycket bra i rollerna som Betty och Laura. Foto: Edge Entertainment En annan förtjänst med “Miroirs nr 3: En båt på oceanen” är den tyske regissörens känsla för detaljer. Han lyckas på ett skickligt sätt framhäva betydelsen av en hembakad kaka som äts tillsammans, att höra någon spela piano när man sitter ute på terassen och fikar eller hur en middag betående av favoriträtten och ett glas vin kan sammanföra en familj igen. Det är alla detaljer som utifrån kan tyckas obetydliga men som tillsammans ger filmen ett känslomässigt djup. Känslomässigt djup Med det sagt så finns det också en del svagheter med “Miroirs nr 3: En båt på oceanen” Grundpremissen för filmen känns inte helt trovärdig. Det känns lite svårt att tro att ett gäng främlingar ska bli så pass nära på endast ett fåtal dagar. Samtidigt finns det en sorg och känsla av förlust hos familjen, som klarläggs i slutet, vilket skulle kunna förklara en del av detta. Dessutom bidrar de utmärkta skådespelarinsatserna till att relationerna ändå känns äkta. Jag såg “Miroirs nr 3: En båt på oceanen” för första gången på Stockholms filmfestival i höstas och intrycket var då att den inte helt trovärdiga intrigen drog ner betyget en aning. Nu när jag ser filmen igen rycks jag mer med av filmens känslomässiga djup och det fina samspelet mellan skådespelarna. Jag gillar också slutet som öppnar för flera tolkningar. Det gör att betyget trots allt blir en fyra, med visst darr på ribban. Jon Andersson Inlägget Känslan för detaljer lyfter tyskt drama dök först upp på Dagens Arena.
TITLE: Känslan för detaljer lyfter tyskt drama DESCRIPTION: Christian Petzolds nya film är ett välspelad drama med ett känslomässigt djup. Inlägget Känslan för detaljer lyfter tyskt drama dök först upp på Dagens Arena. CONTENT: Miroirs nr 3: En båt på oceanen Christian Petzolds“Miroirs nr 3: En båt på oceanen” är en välspelad dramafilm med ett känslomässigt djup. Det tycker Jon Andersson som sett den tyske regissörens nya film, med biopremiär på fredag. Laura överlever mirakulöst en bilolycka och flyttar tillfälligt in hos Betty, en okänd kvinna som bevittnat olyckan. Det uppstår något sorts band mellan kvinnorna på en gång, som är svårt att förklara. Vi förstår att det finns något mer under ytan, men vad det egentligen är kan vi bara ana. Bettys man och son är till en början skeptiska till främlingens närvaro men börjar snart se henne nästan som en del av familjen. Känslomässigt djup Bakom filmen står den tyske regissören Christian Petzold. Precis som den franske regissörskollegan Robert Guédiguian gillar Petzold att använda sig av samma skådespelare i sina filmer. I huvudrollen som Laura ser vi Petzoldfavoriten Paula Beer. Matthias Brandt, Barbara Auer och Enno Trebs som har de andra bärande rollerna har också medverkat i Petzolds filmer förut. Jag inbillar mig att det gör någonting med en film. Det känns som att skådespelarna vet hur de ska agera både i förhållande till regissörens önskningar och till varandra. Det gör att karaktärerna i filmen och deras inbördes relationer känns autentiska och naturliga. Det nästan sömlösa samspelet mellan skådespelarna är en stor behållning med filmen. Barbara Auer och Paula Beer är båda mycket bra i rollerna som Betty och Laura. Foto: Edge Entertainment En annan förtjänst med “Miroirs nr 3: En båt på oceanen” är den tyske regissörens känsla för detaljer. Han lyckas på ett skickligt sätt framhäva betydelsen av en hembakad kaka som äts tillsammans, att höra någon spela piano när man sitter ute på terassen och fikar eller hur en middag betående av favoriträtten och ett glas vin kan sammanföra en familj igen. Det är alla detaljer som utifrån kan tyckas obetydliga men som tillsammans ger filmen ett känslomässigt djup. Fint samspel Med det sagt så finns det också en del svagheter med “Miroirs nr 3: En båt på oceanen” Grundpremissen för filmen känns inte helt trovärdig. Det är lite svårt att tro att ett gäng främlingar ska bli så pass nära på endast ett fåtal dagar. Samtidigt finns det en sorg och känsla av förlust hos familjen, som klarläggs i slutet, vilket skulle kunna förklara en del av detta. Dessutom bidrar de utmärkta skådespelarinsatserna till att relationerna ändå känns äkta. Jag såg “Miroirs nr 3: En båt på oceanen” för första gången på Stockholms filmfestival i höstas och intrycket var då att den inte helt trovärdiga intrigen drog ner betyget en aning. Nu när jag ser filmen igen rycks jag mer med av filmens känslomässiga djup och det fina samspelet mellan skådespelarna. Jag gillar också slutet som öppnar för flera tolkningar. Det gör att betyget trots allt blir en fyra, med visst darr på ribban. Jon Andersson Inlägget Känslan för detaljer lyfter tyskt drama dök först upp på Dagens Arena.
658cdad3ec78ffcefaf2be60d058e13217bed459
645bcee51fe2452b489f74ebbe22f13ae9253a14
82fda0119ed30e1b00748dffcf7f30d1f6cca105Politiskt engagemang kan leda till diskriminering vid jobbsökande.
Inlägget Arbetsgivare väljer bort aktiva i SD och rödgröna partier dök först upp på Dagens Arena.
Den som är politiskt aktiv i något av de rödgröna partierna eller Sverigedemokraterna kontaktas mer sällan av arbetsgivare när de söker jobb. Särskilt stor är effekten för SD-aktiva. Det visar en ny forskningsartikel.
Forskning har tidigare undersökt diskriminering på arbetsmarknaden på grund av kön och etnicitet. Flera studier visar att arabiskklingande namn leder till diskriminering, särskilt för män.
I en tid när forskning pekar på ökad polarisering mellan olika politiska och ideologiska värderingar ville forskarna Mark Granberg och Samantha Sinclair undersöka om arbetsgivare diskriminerar kandidater som är öppna med sitt politiska engagemang.
Studien gjordes genom ett så kallat korrespondenstest. Forskarna skickade 500 fiktiva ansökningar till över 11 000 svenska arbetsgivare där de varierade kandidaternas politiska parti, kön och etniska bakgrund. För de ansökningar som ingick i undersökningsgruppen angavs i ansökningsbrevet nedanstående formulering:
”Jag är intresserad av sociala frågor. Jag är politiskt engagerad i [politiskt parti] och volontärarbetade för dem under valkampanjen”
Sammantaget visar studien en minskad sannolikhet på 2 procentenheter att få ett positivt svar från arbetsgivare när man uppger engagemang i ett politiskt parti. Men eftersom engagemang i Moderaterna, Centerpartiet, Kristdemokraterna eller Liberalerna inte ger någon effekt alls, är den negativa effekten helt fördelad på Socialdemokraterna, Vänsterpartiet, Miljöpartiet och Sverigedemokraterna.
Uppdelat på partier minskade sannolikheten till positiv respons från arbetsgivare med 2,9 procentenheter för engagemang i Vänsterpartiet och med 2,2 procentenheter för Miljöpartiet, men effekterna är statistiskt insignifikanta. För personer aktiva i Socialdemokraterna minskade chansen till positivt svar från arbetsgivare med 3,5 procentenheter.
Effekten är som störst för Sverigedemokraterna. Där är sannolikheten att få ett positivt svar från arbetsgivare 10,3 procentenheter lägre för de som uppger ett engagemang i partiet.
Olle Folke är professor i statsvetenskap som har studerat vilka som blir politiker i Sverige. Han säger att han är ”negativt överraskad” av resultatet, även om det inte är helt oväntat när det gäller Sverigedemokraterna.
– När man tittar på de personer som är politiskt aktiva är det väldigt engagerade och kompetenta människor. Så arbetsgivarna borde se politiskt engagemang som en kompetenssignal, säger han.
Han säger också att det vore intressant att få veta mer om mekanismerna bakom arbetsgivarnas reaktioner. Det här då det finns stora skillnader i partisympatier mellan olika yrken.
– Man kan ju generellt säga att det är problematiskt att det är en kostnad att vara politiker. Det finns en nidbild av att politiker gynnar sig själva. Men det är egentligen personer som engagerar sig frivilligt för samhället utan egen ekonomisk vinning, säger Olle Folke.
Att politiskt engagemang kan leda till diskriminering kan ha flera orsaker, enligt honom. En kan vara arbetsgivarens egna värderingar, en annan kan vara de anställdas värderingar och att arbetsgivaren inte vill skapa konflikt i gruppen genom att rekrytera folk med för skilda åsikter. Men det kan också finnas andra förklaringar som är svåra att känna till med de parametrar som studien redovisar.
Utan hänsyn till politiskt engagemang gällde att kvinnor med svenska namn var den grupp som i högst utsträckning fick positiv respons från arbetsgivaren (knappt 40 procent), medan män med arabiska namn bara kontaktades av arbetsgivaren i knappt 20 procent av fallen.
När politiskt engagemang lades till i resultat var trenden för män med arabiska namn motsatt den som gällde övriga grupper: där ökade sannolikheten att bli kontaktad av en arbetsgivare när de uppgav politiskt partiengagemang i sina ansökningar. Forskarna resonerar i diskussionen till artikeln kring om det kan bero på att politiskt engagemang ses som liktydigt med integration. Det skulle då väga upp den negativa diskriminering som muslimer annars drabbas av på arbetsmarknaden.
– Det är en rimlig tolkning författarna gör. Men den positiva reaktionen på politiskt engagemang borde också gälla andra, säger Olle Folke.
Forskarna har även undersökt skillnader i diskriminering av politiskt partiaktiva mellan olika valdistrikt i Sverige. Resultatet visar att diskriminering av personer engagerade i vänsterblockets fyra partier inte skiljer sig åt mellan höger- respektive vänsterlutande valdistrikt, medan personer aktiva inom Sverigedemokraterna diskrimineras mer i regioner där majoriteten röstar vänster.
Vad som också framgår i studien är en tydlig skillnad mellan storstäder och landsbygd. Den diskriminerande effekten av att vara politiskt engagerad i vissa partier finns bara i storstadsområdena.
– Det tyder på att det handlar om politiska preferenser, hos den som anställer eller hos övriga anställda, säger Olle Folke.
Inlägget Arbetsgivare väljer bort aktiva i SD och rödgröna partier dök först upp på Dagens Arena.
bf734e5a362ab68a8ce274fc5edc2723d80a3b19Nu ökar avslagen vid 180 dagar igen.
Inlägget Sjukförsäkringen stramas åt i tysthet dök först upp på Dagens Arena.
Den förra regeringen gav fler möjlighet att vara sjukskrivna längre än 180 dagar för att ha möjlighet att återgå till tidigare arbete. Men Tidöregeringen stramade åt regelverket igen. Nu ökar avslagen och sjuka tvingas ut i arbetslöshet, skriver Åsa Eriksson (S) och Jessica Rodén (S).
Sjukförsäkringen bygger på en lika enkel som självklar idé: den som blir sjuk ska ha ekonomisk trygghet och tid att återhämta sig tills arbetsförmågan kommer tillbaka. Så borde det fungera i ett land som Sverige. Men nu, med en borgerlig regering, ser vi återigen hur bedömningarna stramas åt.
I en ny rapport från Riksdagens utredningstjänst (RUT), som vi kan visa för första gången, framgår att avslagen på sjukpenning vid dag 180 har ökat tydligt. Andelen avslag steg från 6,1 procent för kvinnor 2024 till 8,7 procent 2025. För män ökade den från 8,5 till 10,6 procent. Det handlar om tusentals människor som mitt i sin sjukdom får beskedet att de inte längre har rätt till ersättning för utebliven inkomst.
Den här förändringen har inte beslutats av riksdagen. Inga nya lagar har införts. Förändringen kommer i stället efter Riksrevisionens rapport 2024 ”Undantaget som blev regel”, som visade på de positiva effekterna av den ändring av sjukförsäkringen som den socialdemokratiska regeringen införde 2021. Efter det uppdrog regeringen åt Försäkringskassan att strama upp tillämpningen.
Före 2021 kastades cancersjuka och utmattade människor ut ur sjukförsäkringen och in i arbetslöshet redan efter ett halvår, trots att mycket talade för att de med lite längre tid med sjukpenning skulle kunna komma tillbaka till sitt ordinarie arbete. Vi vill inte tillbaka dit. Det var inte värdigt ett land som vårt.
Därför ändrade vi socialdemokrater regelverket: om det fanns övervägande skäl att tro att en person med lite mer tid kunde komma tillbaka till sitt arbete, skulle prövningen mot hela arbetsmarknaden kunna skjutas upp.
Det fungerade, visar Riksrevisionens rapport. Fler fick möjlighet att återhämta sig och återfå arbetsförmåga. Fler kunde gå tillbaka till sitt jobb, till kollegor, till ett yrke de är utbildade till och har stor erfarenhet inom. Och det är just där samhällsnyttan finns; att människor som har utbildat sig, som vi har investerat i och som blivit yrkesskickliga, får komma tillbaka, bidra med sina kunskaper och leva ett liv som håller över tid.
Men nu visar RUT-rapporten att utvecklingen vänder. Signalen från regeringen och Sverigedemokraterna tycks vara att färre ska få den chansen. Fler ska tydligen ut i arbetslöshet medan de fortfarande är sjuka.
Att vara sjukskriven länge är förenat med stora risker, det vet vi. Ingen ska därför leva på sjukpenning längre än nödvändigt. Att komma tillbaka till ett sammanhang, till kollegor, vara behövd och ha tydliga rutiner mår vi människor bra av.
Men att förlora detsamma, när det finns anledning att tro att det finns en möjlig väg tillbaka, det är både ovärdigt och korkat. För bakom siffrorna finns människor. Ofta är det kvinnor som arbetar i välfärden. Undersköterskor, lärare, socialsekreterare. Många av dem är sjukskrivna på grund av stress och hög arbetsbelastning.
De är inte lata. De är slitna. Problemet ligger där, inte i att sjukförsäkringen är för generös.
Tidöregeringen talar om arbetslinjen. Men vilken arbetslinje är det som gör att människor som skulle kunna komma tillbaka till sitt arbete i stället ställs utanför? RUT-rapporten visar tydligt att avslagen ökar, trots att reglerna är desamma. Det betyder att tillämpningen har förändrats. Och ansvaret för det ligger hos regeringen.
Vi socialdemokrater vill något annat. Vi vill skapa ett samhälle där du inte lämnas ensam när du blir sjuk. Vi vill ha en sjukförsäkring som ger människor en verklig chans att komma tillbaka. Och vi ska skapa ett arbetsliv som håller, hela livet.
I höst avgörs riktningen.
Åsa Eriksson (S) och Jessica Rodén (S), ledamöter i riksdagens socialförsäkringsutskott
Inlägget Sjukförsäkringen stramas åt i tysthet dök först upp på Dagens Arena.
f9a1a84e3420841d7a00dae4da587ff1465cca11Trenden nedåt har vänt, men på högersidan finns bara ett parti.
Inlägget S större än myten säger bland LO-medlemmar dök först upp på Dagens Arena.
Trenden nedåt har vänt, men på högersidan finns bara ett parti.
Sedan valet 2010 har det varit en allmänt accepterad sanning att Socialdemokraterna tappat massor av väljare till Sverigedemokraterna, och särskilt bland S kärngrupper i fackföreningsrörelsen på LO-sidan.
På ett plan stämmer det också. Enligt Vallokalsundersökningen röstade 53 procent av LO-medlemmarna på S i valet 2006. 2018 var stödet nere på 41 procent och 2022 var det 42 procent.
Samtidigt ökade Sverigedemokraterna sitt stöd flera val i rad, från 3 procent 2006 till hela 27 procent 2022. Allra mest krisartat för det gamla sambandet mellan S och LO var det i november 2015. Då visade en Sifomätning att Sverigedemokraterna hade gått om Socialdemokraterna.
Jag minns själv reaktionerna när de siffrorna presenterades. Det gick som en skälvning genom hela arbetarrörelsen, och frågan är om inte en betydande del av den omsvängning som S gjort i migrationsfrågan och kriminalpolitiken går att hänföra till just den där mätningen.
I dag verkar utvecklingen ha vänt.
I SCB:s partisympatiundersökning för ett år sedan fick Socialdemokraterna 44,8 procent och SD backade till 25,9.
Och i veckan presenterade Infostat uppgifter som visar att S gått upp till 48 procent.
SD får 27,4.
Studerar man utvecklingen närmare ser man också att det långt ifrån är bara S som förlorat på SD:s starka tillväxt.
Moderaterna fick enligt Valu 16 procent bland LO-väljarna i valet 2010. Tolv år senare var stödet nere på 10 procent.
I den färska mätningen från Infostat får Moderaterna bara 7,9 procent. Bland LO-medlemmarna är Moderaterna mindre än Vänsterpartiet.
Det är självklart ett problem för LO, och ännu mer ett problem för den rödgröna sidan i politiken, om landets arbetare inte röstar vänster. Och det är ingen vild gissning att siffrorna skulle luta mer till SD:s fördel om man bara mätte männens röstbeteende, eller för den delen röstbeteendet i de LO-förbund som har en stark manlig övervikt.
Enligt Valu röstade 32,5 procent av LO-männen på SD i valet 2022.
Men även bland LO-män är S fortfarande största parti, och det är ett faktum att stödet för S är fortsatt väldigt starkt inom det samlade LO-kollektivet.
Det är också sant att det i dag i praktiken bara finns två partier i LO-grupperna. Eller två och ett halvt om man räknar in V.
Tidöpartierna vid sidan av SD existerar knappt.
Även om det inte gått lika långt bland alla väljare i Sverige så speglar det ändå utvecklingen som helhet.
Och det liknar utvecklingen i andra länder, där populistiska och auktoritära partier alltmer tagit kontroll över högerkanten i det politiska fältet.
Jesper Bengtsson
Inlägget S större än myten säger bland LO-medlemmar dök först upp på Dagens Arena.
9792a8cd7d70cb0547560a3ec8924a6277d3f909Ny film skildrar födelsen för Fridays for Future, och några ungdomars kamp.
Inlägget Så föds en folkrörelse dök först upp på Dagens Arena.
Ny film skildrar födelsen för Fridays for Future, och några ungdomars kamp.
I dag vet en hel värld vem Greta Thunberg är och nätverket/organisationen Fridays for Future har blivit ett globalt fenomen.
Men det kollektiva minnet är kort, och därför är det fascinerande att genom Helena Molins film Strejkarna få följa själva uppkomsten. Hur först Greta och därefter Isabelle, Sophia, Andreas, Anton, Ell, Simon och flera andra samlas utanför riksdagen under parollen Skolstrejk för klimatet.
Hur de sedan tar sitt engamang vidare. De samlas för att planera aktioner och protester. De börjar lära sig mer om själva sakfrågan. Pluggar fakta, söker kontakt med forskare och experter, parallellt med att de bokar mobila scener, högtalaranläggningar och lägger upp kommunikationsplaner. 7,6 miljoner människor i 185 länder.
För mig och alla andra som varit engagerade i civilsamhället är det något väldigt vackert som utspelar sig där framför dokumentärkameran.
Vi får se en folkrörelse födas i realtid och det är ungdomar som skapar den.
Och det går bra. Till en början väldigt bra. För nätverket får snabbt global spridning. Vid ett demonstrationstillfälle samlas 7,6 miljoner människor i 185 länder. 50 000 personer bara i Stockholm. Greta Thunberg blir rörelsen ansikte utåt och får tala inför allt från toppmötet i Davos till FN:s generalförsamling.
Filmen speglar även motståndet. Dels de konspirationsteorier som snabbt börjar spridas. Att Fridays for Future inte alls är en spontan ungdomsrörelse. Att vuxna woke-aktivister finns i bakgrunden.
Vi får se hur högerns alternativmedier tränger sig på och försöker pressa ungdomarna.
Sedan kommer bakslagen.
Politikerna hyllar deras engagemang, men i praktiken händer väldigt lite. I Sverige ser SD-regeringen till att höja utsläppen av klimatgaser. I USA säger Donald Trump ”Drill, baby, drill” och skrotar landets klimatpolitik. Polis släpar undan de aktivister som i protest satt sig utanför riksdagen.
I samma takt som bakslagen kommer stärks uppgivenheten bland de ungdomar som startade alltihop, parat med en slags politisk radikalisering och engagemang i bredare frågor definierade som ”vänster”.
Som dokumentärfilm är Strejkarna inte perfekt. Metoden att ställa upp kameran och låta saker hända skapar en otrolig närhet och äkthet. Men det blir kanske inte så medryckande för tittaren.
Värdet ligger i ungdomarna och deras engagemang. Att de upptäcker en uppgift, ett problem och en väg att göra något åt det. Alla som tror på samhällsförändring borde faktiskt se den här filmen.
Motgångarna skapar en viss dyster dramaturgi, men som ett par av dem säger i slutet av filmen:
”Det gäller att inte ge upp och fortsätta jobba för det, för det kommer inte hända av sig själv bara att komma genom en lång, kämpig gräsrotskamp.”
Och:
”Vi var inte de första. Vi kommer inte heller vara de sista.”
Det är fascinerande att se.
Och hoppfullt att höra.
Jesper Bengtsson
Inlägget Så föds en folkrörelse dök först upp på Dagens Arena.
4c368f061e164b18fbae1896fe3df2b361ece5acNu föreslås stora förenklingar vid tågresor i Europa.
Inlägget Ge hela Europa tillgång till enkla och trygga tågresor dök först upp på Dagens Arena.
EU-kommissionen föreslår att det ska gå att åka på samma tågbiljett genom flera EU-länder. Dessutom ska tågresenärer få samma rättigheter vid förseningar som flygpassagerare har idag. Miljöpartiet hoppas att förslagen kan stärka den ”tågrenässans” vi ser idag, skriver Pär Holmgren (MP).
Vi är många som älskar tåg. Bland oss internationella tågresenärer pratas det om en ”tågrenässans” i Europa. Dels är vi fler som tar tåget i vår jobbpendling, som jag mellan Uppsala, Bryssel och Strasbourg. Dels blir vi allt fler som ser tåg som det självklara transportmedlet under semestern.
Politiken hänger dock inte med, och det är mycket att göra både på EU-nivå och nationellt. Reformer för ökat tågresande är särskilt välkommet i och med att krisen i Hormuzsundet visar på sårbarheten i att vara alltför beroende av fossila bränslen som det lätt blir brist på i en orolig omvärld.
Men idag kommer ett glädjande besked från Europeiska kommissionen. Det som presenteras är det så kallade ”passagerarpaketet” med reformer som gör det enklare att boka tågresor i Europa. Den största förändringen från idag är den del av paketet som heter ”single ticketing”. Det innebär att du ska kunna köpa en biljett oavsett hur många länder du reser genom och hur många tågbolag sträckan är uppdelad mellan.
Alla som bokat tågresor mellan länder i Europa välkomnar detta, då alltför många av oss lagt alltför mycket tid på att använda olika flikar, appar och manövrerat logistiska utmaningar. Jämför med flygresenärens möjlighet att boka sina biljetter genom en enda sajt, med pris- och tidsjämförelser tydligt redovisade. Detta ska i framtiden även gälla tågresor.
En annan viktig reform syftar till att öka tryggheten för dig som resenär. Det som idag är självklart för flygresenärer, att ens rättigheter tillgodoses om en anslutning missas på grund av till exempel förseningar, ska även gälla för de som reser med tåg. Det är en fullkomligt orimlig konkurrensfördel för flyget som nu ska rättas till.
Det mest hållbara sättet att resa borde också vara det enklaste och tryggaste. Och på sikt även det billigaste om vi i Miljöpartiet får bestämma. Tågtrafik och järnvägssatsningar ska alltid prioriteras framför flygplatssubventioner och nya motorvägar.
Nu hoppas vi att EU-kommissionens förslag i passagerarpaketet med ”single ticketing” och ökad trygghet för tågresenärerna blir verklighet, och att processen i parlamentet blir så smidig som möjligt. Vi förväntar oss en bred politisk uppslutning för alla tågresenärer i Sverige och Europa.
Efter biljettreformen är det dags för tågresorna att bli billigare. Miljöpartiet går till val på ett svenskt ”single ticketing”, nämligen Sverigekortet som innebär att du kan resa kollektivt i Sverige på en biljett, oavsett var du ska – från dörr till dörr, för 499 kr för vuxna och 249 kr för barn, studenter och pensionärer.
Att göra något liknande på EU-nivå vore ett rimligt nästa steg för att i grunden förändra resandet, knyta samman hela Europa och på allvar äntligen få välkomna den fantastiska tågrenässansen.
Pär Holmgren (MP), ledamot i Europaparlamentet
Inlägget Ge hela Europa tillgång till enkla och trygga tågresor dök först upp på Dagens Arena.
d40aa0ff55d37bab0c5c41d3386aec30572945cfRiksdagsledamöterna bör ta uppmaningen på allvar.
Inlägget Rösta nej till sänkt straffbarhetsålder dök först upp på Dagens Arena.
Riksdagsledamöterna bör ta uppmaningen på allvar.
Ett stort antal organisationer har i dagarna lämnat över ett brev till landets riksdagsledamöter med en uppmaning att inte rösta för regeringens proposition om att sätta 13- och 14-åringar i fängelse.
Bland undertecknarna finns flera fackförbund, som Vision, SSR och ST, liksom Föreningen Sveriges socialchefer, Rädda Barnen och Brottsofferjouren Sverige.
Riksdagen ska besluta i juni och de nya reglerna ska träda i kraft från 2 augusti.
Det är något märkligt med hela debatten om att sätta barn i fängelse.
Alla som kan något om frågan är emot förändringen, ändå genomförs den.
Flera experter som utredde förslaget var kritiska och avrådde regeringen från att gå vidare. Det har även en lång rad remissinstanser gjort. Kriminalvården, Åklagarmyndigheten och Polismyndigheten har sågat förslaget. I höstas skrev 26 av landets mest meriterade åklagare en debattartikel i ämnet och var djupt kritiska till hur frågan har hanterats. De skrev:
”I klartext ska vi alltså börja häkta, åtala och straffa barn utan att konsekvenserna är utredda. Vi har aldrig hört talas om något liknande. Det vore illa nog om det handlade om vuxna, nu pratar vi om barn som kan gå i mellanstadiet.”
De påpekade också det många andra kritiker lyft fram: börjar vi sätta 13-åringar i fängelse kommer gängen börja rekrytera 12-åringar, som har ännu sämre konsekvenstänk.
Även Lagrådet avstyrkte förslaget, med motiveringen att det inte uppfyllt grundlagens krav på beredning, den sänkta straffbarhetsåldern kommer troligen inte leda till minskad brottslighet och, återigen, att det kommer leda till att rekryteringen kryper ännu längre ned i åldrarna.
Inget av detta har spelat någon roll. Tidöregeringen vidhåller sitt förslag. Socialdemokraterna går inte riktigt så långt. De nöjer sig med att sätta 14-åringar i fängelse.
Justitieminister Gunnar Strömmer menar att läget är så akut att de måste driva igenom beslutet. Snabbt.
Men om läget verkligen är akut vore det mest logiska väl ändå att satsa på de åtgärder som kan ge resultat?
Det finns ju faktiskt inget som tyder på att det förslag som nu ligger på riksdagens bord skulle ge någon önskad effekt.
Här säger dessa förespråkare av att sätta barn i fängelse att ingen mördare ska gå fri från straff.
Det ligger något i detta. Samhället ska förstås aldrig lämna grova brott utan påföljd.
Men här reser sig samma fråga som tidigare: Vad är syftet med just det här straffet? Det förslag som nu ligger på riksdagens bord?
Till skillnad från vad den populistiska högern hävdar handlar nämligen motståndet inte om att 13-åringar som begått mycket grova brott ska slippa undan med att prata med en snäll socialtant ett par gånger i månaden.
Det är en nidbild av hur samhället i dag behandlar barn som begår grova brott. Och det är en nidbild av vad sådana som jag förespråkar.
Istället handlar det om att ge bästa möjliga straff med målet att 13- eller 14-åringen inte ska begå brott igen.
Att brottslingen ska kunna rehabiliteras och leva ett annat sorts liv.
Något rimligt alternativ till den målsättningen kan egentligen inte finnas. För ytterst få skulle nog säga att den som begår ett allvarligt brott som barn ska sitta i fängelse hela livet.
Så de riksdagsledamöter som nu fått det där brevet från fackförbund och andra bör ställa sig själva några kontrollfrågor innan omröstningen i juni.
Skulle det minska brottsligheten?
Svaret är troligen nej.
Skulle det underlätta för de som begått brott att rehabiliteras?
Även där är svaret troligen nej.
Så vad är skälet till att en majoritet ändå kommer rösta ja?
Ren populism, understödd av en ganska liten med mycket högljudd grupp väljare som ser hårdare tag som en mirakelkur.
För att det känns bra.
Jag säger det igen: ren populism. Med barn som insats.
Jesper Bengtsson
Inlägget Rösta nej till sänkt straffbarhetsålder dök först upp på Dagens Arena.
cf4e950ce24c3488db7720d3e56641ad1f483bbaTankesmedjan Arena Idé presenterar en översyn av det svenska skattesystemet.
Inlägget “Vi behöver öka skatteintäkterna” dök först upp på Dagens Arena.
Tankesmedjan Arena Idé presenterar en översyn av det svenska skattesystemet.
Hur bör det svenska skattesystemet utformas för att möta framtidens samhällsutmaningar? Det har tankesmedjan Arena Idé tittat närmare på i en översyn av de svenska skattesystemet som presenteras nu i veckan.
Gäst: Elinor Odeberg, chefsekonom på Arena Idé
Programledare: Jon Andersson
Ni kan lyssna på podden här eller på andra ställen där poddar finns.
Inlägget “Vi behöver öka skatteintäkterna” dök först upp på Dagens Arena.
962ae0a9d915e56fff32f19b8a11317cc77ead27Busmarie Bjarnevi kämpar med sin hälsa och vänder på varje krona.
Inlägget Sjuka BusMarie: “Medicin är det jag gör avkall på” dök först upp på Dagens Arena.
Tre organisationer för personer med psykisk ohälsa går ihop i ett gemensamt upprop inför valet. De kräver åtgärder för att stärka ekonomin hos sina målgrupper. En av de drabbade är BusMarie Bjarnevi.
BusMarie Bjarnevi, 48 år, är ensamstående trebarnsmamma med komplex sjukdomsbild med bland annat ADHD och fibromyalgi. Trots anställning på 80 procent som barnskötare kämpar hon varje månad för få ekonomin att gå ihop. Maten hon handlar blir den billigaste.
– Det är alltid Basic-varor. Jag önskar jag kunde köpa mer färskvaror men det existerar inte för oss, säger BusMarie Bjarnevi.
Trots att det finns tabletter för sömn och mot värk som hjälper tillvaron tvingas hon ofta låta blir att hämta ut medicinen av ekonomiska skäl.
– Jag är aldrig värkfri, men det blir bättre med Saroten. Men medicin är det jag gör avkall på. 10-åringen behöver ha sitt liv. Jag tar ut tabletter då och då när jag har råd, säger hon.
BusMarie Bjarnevi säger att hennes mediciner inte är dyra, men en stor utgift för henne. Tidigare kunde hon ibland komma upp till taket i högkostnadsskyddet, men inte sedan taket höjdes.
Riksförbundet för social och mental hälsa (RSMH), föreningen MIND och Nationell Samverkan för Psykisk Hälsa (NSPH) som lanserar nu ett upprop inför valet. Den gemensamma bilden är att en majoritet av grupperna med psykisk ohälsa också har svårt att klara sig ekonomiskt i vardagen – något som förvärrar den psykiska ohälsan.
6 av 10 av RSMH:s medlemmar uppger att deras ekonomi har påverkat deras psykiska hälsa negativt, och i en rapport av NSPH uppger lika många, 6 av 10, av personer med psykisk ohälsa att de känner ständig oro för sin ekonomi
Föreningen MIND, som arbetar mot suicid, uppger exempelvis att en fjärdedel av de som kontaktar organisationens självmordslinje tar upp ekonomiska problem.
Uppropet lanseras för att uppmärksamma frågan inför valet, och för att situationen blir allt svårare. Det säger Kristina Båth, ordförande för RSMH:
– Frågan blir allt viktigare allteftersom försörjningsstödet och sjuk- och aktivitetsersättningen hela tiden urholkas. Dels höjs inte nivåerna, även om levnadsomkostnader ökar. Det blir också allt svårare att få de här stöden. Det ställs till exempel krav på att du ska kunna visa upp läkarintyg som inte alltid godkänns, säger Kristina Båth.
Kraven är att nivåerna i sjuk- och aktivitetsersättning och försörjningsstödet räknas upp. De vill också se en utredning om hur förändringarna i de ekonomiska trygghetssystemen slår mot personer med psykisk ohälsa.
BusMarie Bjarnevis hälsoproblem bottnar framför allt i att hon länge levde i en relation där hon blev misshandlad. Sedan hon fick en diagnos för fibromyalgi för 12 år sedan har hon haft en rehab-plan som innebär att hon ska ha rätt att gå undan vid behov på jobbet och vila. Men i praktiken har det aldrig fungerar, säger hon. Hon försöker att prioritera sin hälsa, men behöver också ta hänsyn till förlorad inkomst vid en karensdag.
– Går jag till jobbet när jag mår dåligt vet jag att jag inte kommer kunna röra mig sen på tre dagar. För mig är det som konstant tandvärk fast i hela kroppen. Jag borde egentligen bara ha jobbat 60 procent, men det har jag inte råd med, säger BusMarie Bjarnevi.
Ovanpå alla utgifter har hon en utmätning för skulder hos Kronofogden varje månad. På frågan om vilken reform eller förändring som skulle underlätta säger hon:
– Matpriser framförallt. Det är ju chockpriser. För att samhället ska bära är mediciner extremt viktigt för folk. Det blir en extrem kostnad för samhället om jag mår dåligt, och varje individ som hamnar i en stor svacka, med vårdkostnader och allt det kan leda till.
Hur ser du på din ekonomi några år framåt?
– Jag ser inte alls någon ljusning. Varje gång jag betalar med mitt kontokort dras det 20 kr över till ett sparkonto. Det är ett sätt för mig att inte göra några onödiga inköp. Men sedan behöver jag ändå använda upp dem i slutet av månaden. Det är en enorm stress i sig att inte ha några sparpengar, säger BusMarie Bjarnevi.
Inlägget Sjuka BusMarie: “Medicin är det jag gör avkall på” dök först upp på Dagens Arena.
ef65f4eaea4279a27ef55eff49b30d78d8c30426
962ae0a9d915e56fff32f19b8a11317cc77ead27
TITLE: Organisationer slår larm – ”Väljer bort mediciner” DESCRIPTION: Busmarie Bjarnevi kämpar med sin hälsa och vänder på varje krona. Inlägget Organisationer slår larm – ”Väljer bort mediciner” dök först upp på Dagens Arena. CONTENT: Tre organisationer för personer med psykisk ohälsa går ihop i ett gemensamt upprop inför valet. De kräver åtgärder för att stärka ekonomin hos sina målgrupper. En av de drabbade är BusMarie Bjarnevi. BusMarie Bjarnevi, 48 år, är ensamstående trebarnsmamma med komplex sjukdomsbild med bland annat ADHD och fibromyalgi. Trots anställning på 80 procent som barnskötare kämpar hon varje månad för få ekonomin att gå ihop. Maten hon handlar blir den billigaste. – Det är alltid Basic-varor. Jag önskar jag kunde köpa mer färskvaror men det existerar inte för oss, säger BusMarie Bjarnevi. Trots att det finns tabletter för sömn och mot värk som hjälper tillvaron tvingas hon ofta låta blir att hämta ut medicinen av ekonomiska skäl. – Jag är aldrig värkfri, men det blir bättre med Saroten. Men medicin är det jag gör avkall på. 10-åringen behöver ha sitt liv. Jag tar ut tabletter då och då när jag har råd, säger hon. BusMarie Bjarnevi säger att hennes mediciner inte är dyra, men en stor utgift för henne. Tidigare kunde hon ibland komma upp till taket i högkostnadsskyddet, men inte sedan taket höjdes. Majoritet oroar sig för ekonomin Riksförbundet för social och mental hälsa (RSMH), föreningen MIND och Nationell Samverkan för Psykisk Hälsa (NSPH) som lanserar nu ett upprop inför valet. Den gemensamma bilden är att en majoritet av grupperna med psykisk ohälsa också har svårt att klara sig ekonomiskt i vardagen – något som förvärrar den psykiska ohälsan. 6 av 10 av RSMH:s medlemmar uppger att deras ekonomi har påverkat deras psykiska hälsa negativt, och i en rapport av NSPH uppger lika många, 6 av 10, av personer med psykisk ohälsa att de känner ständig oro för sin ekonomi Föreningen MIND, som arbetar mot suicid, uppger exempelvis att en fjärdedel av de som kontaktar organisationens självmordslinje tar upp ekonomiska problem. Uppropet lanseras för att uppmärksamma frågan inför valet, och för att situationen blir allt svårare. Det säger Kristina Båth, ordförande för RSMH: – Frågan blir allt viktigare allteftersom försörjningsstödet och sjuk- och aktivitetsersättningen hela tiden urholkas. Dels höjs inte nivåerna, även om levnadsomkostnader ökar. Det blir också allt svårare att få de här stöden. Det ställs till exempel krav på att du ska kunna visa upp läkarintyg som inte alltid godkänns, säger Kristina Båth. Kraven är att nivåerna i sjuk- och aktivitetsersättning och försörjningsstödet räknas upp. De vill också se en utredning om hur förändringarna i de ekonomiska trygghetssystemen slår mot personer med psykisk ohälsa. “Ser ingen ljusning” BusMarie Bjarnevis hälsoproblem bottnar framför allt i att hon länge levde i en relation där hon blev misshandlad. Sedan hon fick en diagnos för fibromyalgi för 12 år sedan har hon haft en rehab-plan som innebär att hon ska ha rätt att gå undan vid behov på jobbet och vila. Men i praktiken har det aldrig fungerar, säger hon. Hon försöker att prioritera sin hälsa, men behöver också ta hänsyn till förlorad inkomst vid en karensdag. – Går jag till jobbet när jag mår dåligt vet jag att jag inte kommer kunna röra mig sen på tre dagar. För mig är det som konstant tandvärk fast i hela kroppen. Jag borde egentligen bara ha jobbat 60 procent, men det har jag inte råd med, säger BusMarie Bjarnevi. Ovanpå alla utgifter har hon en utmätning för skulder hos Kronofogden varje månad. På frågan om vilken reform eller förändring som skulle underlätta säger hon: – Matpriser framförallt. Det är ju chockpriser. För att samhället ska bära är mediciner extremt viktigt för folk. Det blir en extrem kostnad för samhället om jag mår dåligt, och varje individ som hamnar i en stor svacka, med vårdkostnader och allt det kan leda till. Hur ser du på din ekonomi några år framåt? – Jag ser inte alls någon ljusning. Varje gång jag betalar med mitt kontokort dras det 20 kr över till ett sparkonto. Det är ett sätt för mig att inte göra några onödiga inköp. Men sedan behöver jag ändå använda upp dem i slutet av månaden. Det är en enorm stress i sig att inte ha några sparpengar, säger BusMarie Bjarnevi. Inlägget Organisationer slår larm – ”Väljer bort mediciner” dök först upp på Dagens Arena.
TITLE: Sjuka BusMarie: “Medicin är det jag gör avkall på” DESCRIPTION: Busmarie Bjarnevi kämpar med sin hälsa och vänder på varje krona. Inlägget Sjuka BusMarie: “Medicin är det jag gör avkall på” dök först upp på Dagens Arena. CONTENT: Tre organisationer för personer med psykisk ohälsa går ihop i ett gemensamt upprop inför valet. De kräver åtgärder för att stärka ekonomin hos sina målgrupper. En av de drabbade är BusMarie Bjarnevi. BusMarie Bjarnevi, 48 år, är ensamstående trebarnsmamma med komplex sjukdomsbild med bland annat ADHD och fibromyalgi. Trots anställning på 80 procent som barnskötare kämpar hon varje månad för få ekonomin att gå ihop. Maten hon handlar blir den billigaste. – Det är alltid Basic-varor. Jag önskar jag kunde köpa mer färskvaror men det existerar inte för oss, säger BusMarie Bjarnevi. Trots att det finns tabletter för sömn och mot värk som hjälper tillvaron tvingas hon ofta låta blir att hämta ut medicinen av ekonomiska skäl. – Jag är aldrig värkfri, men det blir bättre med Saroten. Men medicin är det jag gör avkall på. 10-åringen behöver ha sitt liv. Jag tar ut tabletter då och då när jag har råd, säger hon. BusMarie Bjarnevi säger att hennes mediciner inte är dyra, men en stor utgift för henne. Tidigare kunde hon ibland komma upp till taket i högkostnadsskyddet, men inte sedan taket höjdes. Majoritet oroar sig för ekonomin Riksförbundet för social och mental hälsa (RSMH), föreningen MIND och Nationell Samverkan för Psykisk Hälsa (NSPH) som lanserar nu ett upprop inför valet. Den gemensamma bilden är att en majoritet av grupperna med psykisk ohälsa också har svårt att klara sig ekonomiskt i vardagen – något som förvärrar den psykiska ohälsan. 6 av 10 av RSMH:s medlemmar uppger att deras ekonomi har påverkat deras psykiska hälsa negativt, och i en rapport av NSPH uppger lika många, 6 av 10, av personer med psykisk ohälsa att de känner ständig oro för sin ekonomi Föreningen MIND, som arbetar mot suicid, uppger exempelvis att en fjärdedel av de som kontaktar organisationens självmordslinje tar upp ekonomiska problem. Uppropet lanseras för att uppmärksamma frågan inför valet, och för att situationen blir allt svårare. Det säger Kristina Båth, ordförande för RSMH: – Frågan blir allt viktigare allteftersom försörjningsstödet och sjuk- och aktivitetsersättningen hela tiden urholkas. Dels höjs inte nivåerna, även om levnadsomkostnader ökar. Det blir också allt svårare att få de här stöden. Det ställs till exempel krav på att du ska kunna visa upp läkarintyg som inte alltid godkänns, säger Kristina Båth. Kraven är att nivåerna i sjuk- och aktivitetsersättning och försörjningsstödet räknas upp. De vill också se en utredning om hur förändringarna i de ekonomiska trygghetssystemen slår mot personer med psykisk ohälsa. “Ser ingen ljusning” BusMarie Bjarnevis hälsoproblem bottnar framför allt i att hon länge levde i en relation där hon blev misshandlad. Sedan hon fick en diagnos för fibromyalgi för 12 år sedan har hon haft en rehab-plan som innebär att hon ska ha rätt att gå undan vid behov på jobbet och vila. Men i praktiken har det aldrig fungerar, säger hon. Hon försöker att prioritera sin hälsa, men behöver också ta hänsyn till förlorad inkomst vid en karensdag. – Går jag till jobbet när jag mår dåligt vet jag att jag inte kommer kunna röra mig sen på tre dagar. För mig är det som konstant tandvärk fast i hela kroppen. Jag borde egentligen bara ha jobbat 60 procent, men det har jag inte råd med, säger BusMarie Bjarnevi. Ovanpå alla utgifter har hon en utmätning för skulder hos Kronofogden varje månad. På frågan om vilken reform eller förändring som skulle underlätta säger hon: – Matpriser framförallt. Det är ju chockpriser. För att samhället ska bära är mediciner extremt viktigt för folk. Det blir en extrem kostnad för samhället om jag mår dåligt, och varje individ som hamnar i en stor svacka, med vårdkostnader och allt det kan leda till. Hur ser du på din ekonomi några år framåt? – Jag ser inte alls någon ljusning. Varje gång jag betalar med mitt kontokort dras det 20 kr över till ett sparkonto. Det är ett sätt för mig att inte göra några onödiga inköp. Men sedan behöver jag ändå använda upp dem i slutet av månaden. Det är en enorm stress i sig att inte ha några sparpengar, säger BusMarie Bjarnevi. Inlägget Sjuka BusMarie: “Medicin är det jag gör avkall på” dök först upp på Dagens Arena.
962ae0a9d915e56fff32f19b8a11317cc77ead27
ef65f4eaea4279a27ef55eff49b30d78d8c30426
ef65f4eaea4279a27ef55eff49b30d78d8c30426Busmarie Bjarnevi kämpar med sin hälsa och vänder på varje krona.
Inlägget Organisationer slår larm – ”Väljer bort mediciner” dök först upp på Dagens Arena.
Tre organisationer för personer med psykisk ohälsa går ihop i ett gemensamt upprop inför valet. De kräver åtgärder för att stärka ekonomin hos sina målgrupper. En av de drabbade är BusMarie Bjarnevi.
BusMarie Bjarnevi, 48 år, är ensamstående trebarnsmamma med komplex sjukdomsbild med bland annat ADHD och fibromyalgi. Trots anställning på 80 procent som barnskötare kämpar hon varje månad för få ekonomin att gå ihop. Maten hon handlar blir den billigaste.
– Det är alltid Basic-varor. Jag önskar jag kunde köpa mer färskvaror men det existerar inte för oss, säger BusMarie Bjarnevi.
Trots att det finns tabletter för sömn och mot värk som hjälper tillvaron tvingas hon ofta låta blir att hämta ut medicinen av ekonomiska skäl.
– Jag är aldrig värkfri, men det blir bättre med Saroten. Men medicin är det jag gör avkall på. 10-åringen behöver ha sitt liv. Jag tar ut tabletter då och då när jag har råd, säger hon.
BusMarie Bjarnevi säger att hennes mediciner inte är dyra, men en stor utgift för henne. Tidigare kunde hon ibland komma upp till taket i högkostnadsskyddet, men inte sedan taket höjdes.
Riksförbundet för social och mental hälsa (RSMH), föreningen MIND och Nationell Samverkan för Psykisk Hälsa (NSPH) som lanserar nu ett upprop inför valet. Den gemensamma bilden är att en majoritet av grupperna med psykisk ohälsa också har svårt att klara sig ekonomiskt i vardagen – något som förvärrar den psykiska ohälsan.
6 av 10 av RSMH:s medlemmar uppger att deras ekonomi har påverkat deras psykiska hälsa negativt, och i en rapport av NSPH uppger lika många, 6 av 10, av personer med psykisk ohälsa att de känner ständig oro för sin ekonomi
Föreningen MIND, som arbetar mot suicid, uppger exempelvis att en fjärdedel av de som kontaktar organisationens självmordslinje tar upp ekonomiska problem.
Uppropet lanseras för att uppmärksamma frågan inför valet, och för att situationen blir allt svårare. Det säger Kristina Båth, ordförande för RSMH:
– Frågan blir allt viktigare allteftersom försörjningsstödet och sjuk- och aktivitetsersättningen hela tiden urholkas. Dels höjs inte nivåerna, även om levnadsomkostnader ökar. Det blir också allt svårare att få de här stöden. Det ställs till exempel krav på att du ska kunna visa upp läkarintyg som inte alltid godkänns, säger Kristina Båth.
Kraven är att nivåerna i sjuk- och aktivitetsersättning och försörjningsstödet räknas upp. De vill också se en utredning om hur förändringarna i de ekonomiska trygghetssystemen slår mot personer med psykisk ohälsa.
BusMarie Bjarnevis hälsoproblem bottnar framför allt i att hon länge levde i en relation där hon blev misshandlad. Sedan hon fick en diagnos för fibromyalgi för 12 år sedan har hon haft en rehab-plan som innebär att hon ska ha rätt att gå undan vid behov på jobbet och vila. Men i praktiken har det aldrig fungerar, säger hon. Hon försöker att prioritera sin hälsa, men behöver också ta hänsyn till förlorad inkomst vid en karensdag.
– Går jag till jobbet när jag mår dåligt vet jag att jag inte kommer kunna röra mig sen på tre dagar. För mig är det som konstant tandvärk fast i hela kroppen. Jag borde egentligen bara ha jobbat 60 procent, men det har jag inte råd med, säger BusMarie Bjarnevi.
Ovanpå alla utgifter har hon en utmätning för skulder hos Kronofogden varje månad. På frågan om vilken reform eller förändring som skulle underlätta säger hon:
– Matpriser framförallt. Det är ju chockpriser. För att samhället ska bära är mediciner extremt viktigt för folk. Det blir en extrem kostnad för samhället om jag mår dåligt, och varje individ som hamnar i en stor svacka, med vårdkostnader och allt det kan leda till.
Hur ser du på din ekonomi några år framåt?
– Jag ser inte alls någon ljusning. Varje gång jag betalar med mitt kontokort dras det 20 kr över till ett sparkonto. Det är ett sätt för mig att inte göra några onödiga inköp. Men sedan behöver jag ändå använda upp dem i slutet av månaden. Det är en enorm stress i sig att inte ha några sparpengar, säger BusMarie Bjarnevi.
Inlägget Organisationer slår larm – ”Väljer bort mediciner” dök först upp på Dagens Arena.
ef65f4eaea4279a27ef55eff49b30d78d8c30426
962ae0a9d915e56fff32f19b8a11317cc77ead27
TITLE: Organisationer slår larm – ”Väljer bort mediciner” DESCRIPTION: Busmarie Bjarnevi kämpar med sin hälsa och vänder på varje krona. Inlägget Organisationer slår larm – ”Väljer bort mediciner” dök först upp på Dagens Arena. CONTENT: Tre organisationer för personer med psykisk ohälsa går ihop i ett gemensamt upprop inför valet. De kräver åtgärder för att stärka ekonomin hos sina målgrupper. En av de drabbade är BusMarie Bjarnevi. BusMarie Bjarnevi, 48 år, är ensamstående trebarnsmamma med komplex sjukdomsbild med bland annat ADHD och fibromyalgi. Trots anställning på 80 procent som barnskötare kämpar hon varje månad för få ekonomin att gå ihop. Maten hon handlar blir den billigaste. – Det är alltid Basic-varor. Jag önskar jag kunde köpa mer färskvaror men det existerar inte för oss, säger BusMarie Bjarnevi. Trots att det finns tabletter för sömn och mot värk som hjälper tillvaron tvingas hon ofta låta blir att hämta ut medicinen av ekonomiska skäl. – Jag är aldrig värkfri, men det blir bättre med Saroten. Men medicin är det jag gör avkall på. 10-åringen behöver ha sitt liv. Jag tar ut tabletter då och då när jag har råd, säger hon. BusMarie Bjarnevi säger att hennes mediciner inte är dyra, men en stor utgift för henne. Tidigare kunde hon ibland komma upp till taket i högkostnadsskyddet, men inte sedan taket höjdes. Majoritet oroar sig för ekonomin Riksförbundet för social och mental hälsa (RSMH), föreningen MIND och Nationell Samverkan för Psykisk Hälsa (NSPH) som lanserar nu ett upprop inför valet. Den gemensamma bilden är att en majoritet av grupperna med psykisk ohälsa också har svårt att klara sig ekonomiskt i vardagen – något som förvärrar den psykiska ohälsan. 6 av 10 av RSMH:s medlemmar uppger att deras ekonomi har påverkat deras psykiska hälsa negativt, och i en rapport av NSPH uppger lika många, 6 av 10, av personer med psykisk ohälsa att de känner ständig oro för sin ekonomi Föreningen MIND, som arbetar mot suicid, uppger exempelvis att en fjärdedel av de som kontaktar organisationens självmordslinje tar upp ekonomiska problem. Uppropet lanseras för att uppmärksamma frågan inför valet, och för att situationen blir allt svårare. Det säger Kristina Båth, ordförande för RSMH: – Frågan blir allt viktigare allteftersom försörjningsstödet och sjuk- och aktivitetsersättningen hela tiden urholkas. Dels höjs inte nivåerna, även om levnadsomkostnader ökar. Det blir också allt svårare att få de här stöden. Det ställs till exempel krav på att du ska kunna visa upp läkarintyg som inte alltid godkänns, säger Kristina Båth. Kraven är att nivåerna i sjuk- och aktivitetsersättning och försörjningsstödet räknas upp. De vill också se en utredning om hur förändringarna i de ekonomiska trygghetssystemen slår mot personer med psykisk ohälsa. “Ser ingen ljusning” BusMarie Bjarnevis hälsoproblem bottnar framför allt i att hon länge levde i en relation där hon blev misshandlad. Sedan hon fick en diagnos för fibromyalgi för 12 år sedan har hon haft en rehab-plan som innebär att hon ska ha rätt att gå undan vid behov på jobbet och vila. Men i praktiken har det aldrig fungerar, säger hon. Hon försöker att prioritera sin hälsa, men behöver också ta hänsyn till förlorad inkomst vid en karensdag. – Går jag till jobbet när jag mår dåligt vet jag att jag inte kommer kunna röra mig sen på tre dagar. För mig är det som konstant tandvärk fast i hela kroppen. Jag borde egentligen bara ha jobbat 60 procent, men det har jag inte råd med, säger BusMarie Bjarnevi. Ovanpå alla utgifter har hon en utmätning för skulder hos Kronofogden varje månad. På frågan om vilken reform eller förändring som skulle underlätta säger hon: – Matpriser framförallt. Det är ju chockpriser. För att samhället ska bära är mediciner extremt viktigt för folk. Det blir en extrem kostnad för samhället om jag mår dåligt, och varje individ som hamnar i en stor svacka, med vårdkostnader och allt det kan leda till. Hur ser du på din ekonomi några år framåt? – Jag ser inte alls någon ljusning. Varje gång jag betalar med mitt kontokort dras det 20 kr över till ett sparkonto. Det är ett sätt för mig att inte göra några onödiga inköp. Men sedan behöver jag ändå använda upp dem i slutet av månaden. Det är en enorm stress i sig att inte ha några sparpengar, säger BusMarie Bjarnevi. Inlägget Organisationer slår larm – ”Väljer bort mediciner” dök först upp på Dagens Arena.
TITLE: Sjuka BusMarie: “Medicin är det jag gör avkall på” DESCRIPTION: Busmarie Bjarnevi kämpar med sin hälsa och vänder på varje krona. Inlägget Sjuka BusMarie: “Medicin är det jag gör avkall på” dök först upp på Dagens Arena. CONTENT: Tre organisationer för personer med psykisk ohälsa går ihop i ett gemensamt upprop inför valet. De kräver åtgärder för att stärka ekonomin hos sina målgrupper. En av de drabbade är BusMarie Bjarnevi. BusMarie Bjarnevi, 48 år, är ensamstående trebarnsmamma med komplex sjukdomsbild med bland annat ADHD och fibromyalgi. Trots anställning på 80 procent som barnskötare kämpar hon varje månad för få ekonomin att gå ihop. Maten hon handlar blir den billigaste. – Det är alltid Basic-varor. Jag önskar jag kunde köpa mer färskvaror men det existerar inte för oss, säger BusMarie Bjarnevi. Trots att det finns tabletter för sömn och mot värk som hjälper tillvaron tvingas hon ofta låta blir att hämta ut medicinen av ekonomiska skäl. – Jag är aldrig värkfri, men det blir bättre med Saroten. Men medicin är det jag gör avkall på. 10-åringen behöver ha sitt liv. Jag tar ut tabletter då och då när jag har råd, säger hon. BusMarie Bjarnevi säger att hennes mediciner inte är dyra, men en stor utgift för henne. Tidigare kunde hon ibland komma upp till taket i högkostnadsskyddet, men inte sedan taket höjdes. Majoritet oroar sig för ekonomin Riksförbundet för social och mental hälsa (RSMH), föreningen MIND och Nationell Samverkan för Psykisk Hälsa (NSPH) som lanserar nu ett upprop inför valet. Den gemensamma bilden är att en majoritet av grupperna med psykisk ohälsa också har svårt att klara sig ekonomiskt i vardagen – något som förvärrar den psykiska ohälsan. 6 av 10 av RSMH:s medlemmar uppger att deras ekonomi har påverkat deras psykiska hälsa negativt, och i en rapport av NSPH uppger lika många, 6 av 10, av personer med psykisk ohälsa att de känner ständig oro för sin ekonomi Föreningen MIND, som arbetar mot suicid, uppger exempelvis att en fjärdedel av de som kontaktar organisationens självmordslinje tar upp ekonomiska problem. Uppropet lanseras för att uppmärksamma frågan inför valet, och för att situationen blir allt svårare. Det säger Kristina Båth, ordförande för RSMH: – Frågan blir allt viktigare allteftersom försörjningsstödet och sjuk- och aktivitetsersättningen hela tiden urholkas. Dels höjs inte nivåerna, även om levnadsomkostnader ökar. Det blir också allt svårare att få de här stöden. Det ställs till exempel krav på att du ska kunna visa upp läkarintyg som inte alltid godkänns, säger Kristina Båth. Kraven är att nivåerna i sjuk- och aktivitetsersättning och försörjningsstödet räknas upp. De vill också se en utredning om hur förändringarna i de ekonomiska trygghetssystemen slår mot personer med psykisk ohälsa. “Ser ingen ljusning” BusMarie Bjarnevis hälsoproblem bottnar framför allt i att hon länge levde i en relation där hon blev misshandlad. Sedan hon fick en diagnos för fibromyalgi för 12 år sedan har hon haft en rehab-plan som innebär att hon ska ha rätt att gå undan vid behov på jobbet och vila. Men i praktiken har det aldrig fungerar, säger hon. Hon försöker att prioritera sin hälsa, men behöver också ta hänsyn till förlorad inkomst vid en karensdag. – Går jag till jobbet när jag mår dåligt vet jag att jag inte kommer kunna röra mig sen på tre dagar. För mig är det som konstant tandvärk fast i hela kroppen. Jag borde egentligen bara ha jobbat 60 procent, men det har jag inte råd med, säger BusMarie Bjarnevi. Ovanpå alla utgifter har hon en utmätning för skulder hos Kronofogden varje månad. På frågan om vilken reform eller förändring som skulle underlätta säger hon: – Matpriser framförallt. Det är ju chockpriser. För att samhället ska bära är mediciner extremt viktigt för folk. Det blir en extrem kostnad för samhället om jag mår dåligt, och varje individ som hamnar i en stor svacka, med vårdkostnader och allt det kan leda till. Hur ser du på din ekonomi några år framåt? – Jag ser inte alls någon ljusning. Varje gång jag betalar med mitt kontokort dras det 20 kr över till ett sparkonto. Det är ett sätt för mig att inte göra några onödiga inköp. Men sedan behöver jag ändå använda upp dem i slutet av månaden. Det är en enorm stress i sig att inte ha några sparpengar, säger BusMarie Bjarnevi. Inlägget Sjuka BusMarie: “Medicin är det jag gör avkall på” dök först upp på Dagens Arena.
962ae0a9d915e56fff32f19b8a11317cc77ead27
ef65f4eaea4279a27ef55eff49b30d78d8c30426