Log in to subscribe to heads-up notifications for this feed or its category via email, Slack, or Discord.
Ask the AI anything about content, patterns, and edits for Dagens Arena. The AI will receive full version history including all edited articles. Open question history.
Detta handlar om en månads samlat RSS-innehåll från Dagens Arena, med fokus på svensk samhällsdebatt och politik under perioden 20 juli till 19 augusti 2026. I materialet återkommer frågor om pensioner, arbetsmarknad och Teslastrejken, migration och familjeåterförening samt kriminalpolitik, till exempel förslaget om fängelse för 14-åringar. Konkreta exempel i underlaget är Jon Anderssons analys av Teslastrejken, Olle Bergvalls text om pensioner och Elsa Perssons rapportering om familjeåterförening och andra migrationsfrågor. Det finns också inslag om krigsdrönare, kommunismens relevans och bredare frågor om Sveriges prioriteringar.
1b9a40a7c2485c8e086ab5a54d41dc0297016799”Det är i huvudsak Vänsterpartiet som lyft boendefrågan som en central levnadsvillkorsfråga.”
Inlägget Forskare: Ekonomiska påfrestningar bakom V:s framgång i utsatta områden dök först upp på Dagens Arena.
Vänsterpartiet ser ut att göra ett starkt val i landets utsatta områden. Dominika V. Polanska, professor i socialt arbete vid Södertörns högskola, menar att det främst är de materiella villkoren i områdena som ligger bakom partiets framgångar.
– Budskap som ”lönen ska räcka till mat och hyra” knyter an till de ekonomiska påfrestningar som många hushåll, inte minst i socioekonomiskt utsatta områden, möter i vardagen, säger hon.
Sett utifrån andelen röster ser Vänsterpartiet ut att bli en av riksdagsvalets stora vinnare. I skrivande stund verkar partiet öka med 1,4 procentenheter och fem mandat. Särskilt i utsatta områden gör partiet ett starkt val, rapporterar Dagens Nyheter. Där ser väljarstödet ut att ha ökat med 14 procentenheter, jämfört med valet 2022, till 28,3 procent. I Rinkeby får Vänsterpartiet över 54 procent av rösterna.
– Vänsterpartiet har kampanjat extra mycket i invandrartäta områden, vilket kan vara en förklaring till det ökade stödet. Vi vet också att personer med invandrarbakgrund i större utsträckning röstar röd-grönt, vilket också kan vara en förklaring i detta val. Socialdemokraterna har förmodligen tappat en del till Vänsterpartiet i detta val. Det kan också vara en förklaring till det ökade stödet i utsatta områden, säger Jenny Madestam, docent i statsvetenskap vid Södertörns högskola, till Dagens Arena.
Jenny Madestam. Foto: Södertörns högskola.
Även Socialdemokraterna gör ett bra val i många utsatta områden, enligt Dagens Nyheter. Från 38,6 procent 2022 till 41,4 procent 2026. Tidningen skriver att Vänsterpartiet och Socialdemokraterna tillsammans får nästan 73 procent av rösterna i de områden som polisen klassificerar som särskilt utsatta.
Dominika V. Polanska, professor i socialt arbete vid Södertörns högskola, framhäver de materiella villkoren i de utsatta områdena som en faktor bakom just Vänsterpartiets framgångar.
– Genom att studera valaffischerna kan vi konstatera att det i huvudsak är Vänsterpartiet som lyft boendefrågan som en central levnadsvillkorsfråga. Budskap som ”lönen ska räcka till mat och hyra” knyter an till de ekonomiska påfrestningar som många hushåll, inte minst i socioekonomiskt utsatta områden, möter i vardagen, säger Dominika V. Polanska till Dagens Arena.
Dominika V Polanska. Foto: Kristina Sahlén.
Hon framhåller också att Vänsterpartiets vallöfte om att frysa hyreshöjningarna har direkt betydelse för många boende i dessa områden.
– På så sätt skiljer sig partiet från de övriga genom att formulera bostaden som en välfärds- och rättvisefråga snarare än främst en fråga om brottsbekämpning, integration eller fysisk stadsutveckling. Det innebär att Vänsterpartiet i högre grad än andra partier adresserar de materiella villkor som formar människors vardagsliv och möjligheter att skapa trygghet och stabilitet i sitt boende, säger Dominika V. Polanska.
Olle Bergvall
Inlägget Forskare: Ekonomiska påfrestningar bakom V:s framgång i utsatta områden dök först upp på Dagens Arena.
02bee694b223b59698ae95acb7af63503f92a576
1b9a40a7c2485c8e086ab5a54d41dc0297016799
TITLE: Forskare: Ekonomiska påfrestningar bakom V:s framgång i utsatta områden DESCRIPTION: ”Det är i huvudsak Vänsterpartiet som lyft boendefrågan som en central levnadsvillkorsfråga.” Inlägget Forskare: Ekonomiska påfrestningar bakom V:s framgång i utsatta områden dök först upp på Dagens Arena. CONTENT: Vänsterpartiet ser ut att göra ett starkt val i landets utsatta områden. Dominika V. Polanska, professor i socialt arbete vid Södertörns högskola, menar att det främst är de materiella villkoren i områdena som ligger bakom partiets framgångar. – Budskap som ”lönen ska räcka till mat och hyra” knyter an till de ekonomiska påfrestningar som många hushåll, inte minst i socioekonomiskt utsatta områden, möter i vardagen, säger hon. Sett utifrån andelen röster ser Vänsterpartiet ut att bli en av riksdagsvalets stora vinnare. I skrivande stund verkar partiet öka med 1,4 procentenheter och fem mandat. Särskilt i utsatta områden gör partiet ett starkt val, rapporterar Dagens Nyheter. Där ser väljarstödet ut att ha ökat med 14 procentenheter, jämfört med valet 2022, till 28,3 procent. I Rinkeby får Vänsterpartiet över 54 procent av rösterna. – Vänsterpartiet har kampanjat extra mycket i invandrartäta områden, vilket kan vara en förklaring till det ökade stödet. Vi vet också att personer med invandrarbakgrund i större utsträckning röstar röd-grönt, vilket också kan vara en förklaring i detta val. Socialdemokraterna har förmodligen tappat en del till Vänsterpartiet i detta val. Det kan också vara en förklaring till det ökade stödet i utsatta områden, säger Jenny Madestam, docent i statsvetenskap vid Södertörns högskola, till Dagens Arena. Jenny Madestam. Foto: Södertörns högskola. Även Socialdemokraterna gör ett bra val i många utsatta områden, enligt Dagens Nyheter. Från 38,6 procent 2022 till 41,4 procent 2026. Tidningen skriver att Vänsterpartiet och Socialdemokraterna tillsammans får nästan 73 procent av rösterna i de områden som polisen klassificerar som särskilt utsatta. Frysta hyror Dominika V. Polanska, professor i socialt arbete vid Södertörns högskola, framhäver de materiella villkoren i de utsatta områdena som en faktor bakom just Vänsterpartiets framgångar. – Genom att studera valaffischerna kan vi konstatera att det i huvudsak är Vänsterpartiet som lyft boendefrågan som en central levnadsvillkorsfråga. Budskap som ’lönen ska räcka till mat och hyra’ knyter an till de ekonomiska påfrestningar som många hushåll, inte minst i socioekonomiskt utsatta områden, möter i vardagen, säger Dominika V. Polanska till Dagens Arena. Dominika V Polanska. Foto: Kristina Sahlén. Hon framhåller också att Vänsterpartiets vallöfte om att frysa hyreshöjningarna har direkt betydelse för många boende i dessa områden. – På så sätt skiljer sig partiet från de övriga genom att formulera bostaden som en välfärds- och rättvisefråga snarare än främst en fråga om brottsbekämpning, integration eller fysisk stadsutveckling. Det innebär att Vänsterpartiet i högre grad än andra partier adresserar de materiella villkor som formar människors vardagsliv och möjligheter att skapa trygghet och stabilitet i sitt boende, säger Dominika V. Polanska. Olle Bergvall Inlägget Forskare: Ekonomiska påfrestningar bakom V:s framgång i utsatta områden dök först upp på Dagens Arena.
TITLE: Forskare: Ekonomiska påfrestningar bakom V:s framgång i utsatta områden DESCRIPTION: ”Det är i huvudsak Vänsterpartiet som lyft boendefrågan som en central levnadsvillkorsfråga.” Inlägget Forskare: Ekonomiska påfrestningar bakom V:s framgång i utsatta områden dök först upp på Dagens Arena. CONTENT: Vänsterpartiet ser ut att göra ett starkt val i landets utsatta områden. Dominika V. Polanska, professor i socialt arbete vid Södertörns högskola, menar att det främst är de materiella villkoren i områdena som ligger bakom partiets framgångar. – Budskap som ”lönen ska räcka till mat och hyra” knyter an till de ekonomiska påfrestningar som många hushåll, inte minst i socioekonomiskt utsatta områden, möter i vardagen, säger hon. Sett utifrån andelen röster ser Vänsterpartiet ut att bli en av riksdagsvalets stora vinnare. I skrivande stund verkar partiet öka med 1,4 procentenheter och fem mandat. Särskilt i utsatta områden gör partiet ett starkt val, rapporterar Dagens Nyheter. Där ser väljarstödet ut att ha ökat med 14 procentenheter, jämfört med valet 2022, till 28,3 procent. I Rinkeby får Vänsterpartiet över 54 procent av rösterna. – Vänsterpartiet har kampanjat extra mycket i invandrartäta områden, vilket kan vara en förklaring till det ökade stödet. Vi vet också att personer med invandrarbakgrund i större utsträckning röstar röd-grönt, vilket också kan vara en förklaring i detta val. Socialdemokraterna har förmodligen tappat en del till Vänsterpartiet i detta val. Det kan också vara en förklaring till det ökade stödet i utsatta områden, säger Jenny Madestam, docent i statsvetenskap vid Södertörns högskola, till Dagens Arena. Jenny Madestam. Foto: Södertörns högskola. Även Socialdemokraterna gör ett bra val i många utsatta områden, enligt Dagens Nyheter. Från 38,6 procent 2022 till 41,4 procent 2026. Tidningen skriver att Vänsterpartiet och Socialdemokraterna tillsammans får nästan 73 procent av rösterna i de områden som polisen klassificerar som särskilt utsatta. Frysta hyror Dominika V. Polanska, professor i socialt arbete vid Södertörns högskola, framhäver de materiella villkoren i de utsatta områdena som en faktor bakom just Vänsterpartiets framgångar. – Genom att studera valaffischerna kan vi konstatera att det i huvudsak är Vänsterpartiet som lyft boendefrågan som en central levnadsvillkorsfråga. Budskap som ”lönen ska räcka till mat och hyra” knyter an till de ekonomiska påfrestningar som många hushåll, inte minst i socioekonomiskt utsatta områden, möter i vardagen, säger Dominika V. Polanska till Dagens Arena. Dominika V Polanska. Foto: Kristina Sahlén. Hon framhåller också att Vänsterpartiets vallöfte om att frysa hyreshöjningarna har direkt betydelse för många boende i dessa områden. – På så sätt skiljer sig partiet från de övriga genom att formulera bostaden som en välfärds- och rättvisefråga snarare än främst en fråga om brottsbekämpning, integration eller fysisk stadsutveckling. Det innebär att Vänsterpartiet i högre grad än andra partier adresserar de materiella villkor som formar människors vardagsliv och möjligheter att skapa trygghet och stabilitet i sitt boende, säger Dominika V. Polanska. Olle Bergvall Inlägget Forskare: Ekonomiska påfrestningar bakom V:s framgång i utsatta områden dök först upp på Dagens Arena.
a35d27d2ccb6b8ce6efaf1663d21579a703acc28
02bee694b223b59698ae95acb7af63503f92a576
TITLE: Forskare: Ekonomiska påfrestningar bakom V:s framgång i utsatta områden DESCRIPTION: ”Det är i huvudsak Vänsterpartiet som lyft boendefrågan som en central levnadsvillkorsfråga.” Inlägget Forskare: Ekonomiska påfrestningar bakom V:s framgång i utsatta områden dök först upp på Dagens Arena. CONTENT: Vänsterpartiet ser ut att göra ett starkt val i landets utsatta områden. Dominika V. Polanska, professor i socialt arbete vid Södertörns högskola, menar att det främst är de materiella villkoren i områdena som ligger bakom partiets framgångar. – Budskap som ’lönen ska räcka till mat och hyra’ knyter an till de ekonomiska påfrestningar som många hushåll, inte minst i socioekonomiskt utsatta områden, möter i vardagen, säger hon. Sett utifrån andelen röster ser Vänsterpartiet ut att bli en av riksdagsvalets stora vinnare. I skrivande stund verkar partiet öka med 1,4 procentenheter och fem mandat. Särskilt i utsatta områden gör partiet ett starkt val, rapporterar Dagens Nyheter. Där ser väljarstödet ut att ha ökat med 14 procentenheter, jämfört med valet 2022, till 28,3 procent. I Rinkeby får Vänsterpartiet över 54 procent av rösterna. – Vänsterpartiet har kampanjat extra mycket i invandrartäta områden, vilket kan vara en förklaring till det ökade stödet. Vi vet också att personer med invandrarbakgrund i större utsträckning röstar röd-grönt, vilket också kan vara en förklaring i detta val. Socialdemokraterna har förmodligen tappat en del till Vänsterpartiet i detta val. Det kan också vara en förklaring till det ökade stödet i utsatta områden, säger Jenny Madestam, docent i statsvetenskap vid Södertörns högskola, till Dagens Arena. Jenny Madestam. Foto: Södertörns högskola. Även Socialdemokraterna gör ett bra val i många utsatta områden, enligt Dagens Nyheter. Från 38,6 procent 2022 till 41,4 procent 2026. Tidningen skriver att Vänsterpartiet och Socialdemokraterna tillsammans får nästan 73 procent av rösterna i de områden som polisen klassificerar som särskilt utsatta. Frysta hyror Dominika V. Polanska, professor i socialt arbete vid Södertörns högskola, framhäver de materiella villkoren i de utsatta områdena som en faktor bakom just Vänsterpartiets framgångar. – Genom att studera valaffischerna kan vi konstatera att det i huvudsak är Vänsterpartiet som lyft boendefrågan som en central levnadsvillkorsfråga. Budskap som ’lönen ska räcka till mat och hyra’ knyter an till de ekonomiska påfrestningar som många hushåll, inte minst i socioekonomiskt utsatta områden, möter i vardagen, säger Dominika V. Polanska till Dagens Arena. Dominika V Polanska. Foto: Kristina Sahlén. Hon framhåller också att Vänsterpartiets vallöfte om att frysa hyreshöjningarna har direkt betydelse för många boende i dessa områden. – På så sätt skiljer sig partiet från de övriga genom att formulera bostaden som en välfärds- och rättvisefråga snarare än främst en fråga om brottsbekämpning, integration eller fysisk stadsutveckling. Det innebär att Vänsterpartiet i högre grad än andra partier adresserar de materiella villkor som formar människors vardagsliv och möjligheter att skapa trygghet och stabilitet i sitt boende, säger Dominika V. Polanska. Inlägget Forskare: Ekonomiska påfrestningar bakom V:s framgång i utsatta områden dök först upp på Dagens Arena.
TITLE: Forskare: Ekonomiska påfrestningar bakom V:s framgång i utsatta områden DESCRIPTION: ”Det är i huvudsak Vänsterpartiet som lyft boendefrågan som en central levnadsvillkorsfråga.” Inlägget Forskare: Ekonomiska påfrestningar bakom V:s framgång i utsatta områden dök först upp på Dagens Arena. CONTENT: Vänsterpartiet ser ut att göra ett starkt val i landets utsatta områden. Dominika V. Polanska, professor i socialt arbete vid Södertörns högskola, menar att det främst är de materiella villkoren i områdena som ligger bakom partiets framgångar. – Budskap som ”lönen ska räcka till mat och hyra” knyter an till de ekonomiska påfrestningar som många hushåll, inte minst i socioekonomiskt utsatta områden, möter i vardagen, säger hon. Sett utifrån andelen röster ser Vänsterpartiet ut att bli en av riksdagsvalets stora vinnare. I skrivande stund verkar partiet öka med 1,4 procentenheter och fem mandat. Särskilt i utsatta områden gör partiet ett starkt val, rapporterar Dagens Nyheter. Där ser väljarstödet ut att ha ökat med 14 procentenheter, jämfört med valet 2022, till 28,3 procent. I Rinkeby får Vänsterpartiet över 54 procent av rösterna. – Vänsterpartiet har kampanjat extra mycket i invandrartäta områden, vilket kan vara en förklaring till det ökade stödet. Vi vet också att personer med invandrarbakgrund i större utsträckning röstar röd-grönt, vilket också kan vara en förklaring i detta val. Socialdemokraterna har förmodligen tappat en del till Vänsterpartiet i detta val. Det kan också vara en förklaring till det ökade stödet i utsatta områden, säger Jenny Madestam, docent i statsvetenskap vid Södertörns högskola, till Dagens Arena. Jenny Madestam. Foto: Södertörns högskola. Även Socialdemokraterna gör ett bra val i många utsatta områden, enligt Dagens Nyheter. Från 38,6 procent 2022 till 41,4 procent 2026. Tidningen skriver att Vänsterpartiet och Socialdemokraterna tillsammans får nästan 73 procent av rösterna i de områden som polisen klassificerar som särskilt utsatta. Frysta hyror Dominika V. Polanska, professor i socialt arbete vid Södertörns högskola, framhäver de materiella villkoren i de utsatta områdena som en faktor bakom just Vänsterpartiets framgångar. – Genom att studera valaffischerna kan vi konstatera att det i huvudsak är Vänsterpartiet som lyft boendefrågan som en central levnadsvillkorsfråga. Budskap som ’lönen ska räcka till mat och hyra’ knyter an till de ekonomiska påfrestningar som många hushåll, inte minst i socioekonomiskt utsatta områden, möter i vardagen, säger Dominika V. Polanska till Dagens Arena. Dominika V Polanska. Foto: Kristina Sahlén. Hon framhåller också att Vänsterpartiets vallöfte om att frysa hyreshöjningarna har direkt betydelse för många boende i dessa områden. – På så sätt skiljer sig partiet från de övriga genom att formulera bostaden som en välfärds- och rättvisefråga snarare än främst en fråga om brottsbekämpning, integration eller fysisk stadsutveckling. Det innebär att Vänsterpartiet i högre grad än andra partier adresserar de materiella villkor som formar människors vardagsliv och möjligheter att skapa trygghet och stabilitet i sitt boende, säger Dominika V. Polanska. Olle Bergvall Inlägget Forskare: Ekonomiska påfrestningar bakom V:s framgång i utsatta områden dök först upp på Dagens Arena.
bfaa5f6e17e9661d47ebb77eac6a1dbb2ee1994e
a35d27d2ccb6b8ce6efaf1663d21579a703acc28
TITLE: Forskare: Ekonomiska påfrestningar bakom V:s framgång i utsatta områden DESCRIPTION: ”Det är i huvudsak Vänsterpartiet som lyft boendefrågan som en central levnadsvillkorsfråga.” Inlägget Forskare: Ekonomiska påfrestningar bakom V:s framgång i utsatta områden dök först upp på Dagens Arena. CONTENT: Vänsterpartiet ser ut att göra ett starkt val i landets utsatta områden. Dominika V. Polanska, professor i socialt arbete vid Södertörns högskola, menar att det främst är de materiella villkoren i områdena som ligger bakom partiets framgångar. – Budskap som ’lönen ska räcka till mat och hyra’ knyter an till de ekonomiska påfrestningar som många hushåll, inte minst i socioekonomiskt utsatta områden, möter i vardagen, säger hon. Sett utifrån andelen röster ser Vänsterpartiet ut att bli en av riksdagsvalets stora vinnare. I skrivande stund verkar partiet öka med 1,4 procentenheter och fem mandat. Särskilt i utsatta områden gör partiet ett starkt val, rapporterar Dagens Nyheter. Där ser väljarstödet ut att ha ökat med 14 procentenheter, jämfört med valet 2022, till 28,3 procent. I Rinkeby får Vänsterpartiet över 54 procent av rösterna. – Vänsterpartiet har kampanjat extra mycket i invandrartäta områden, vilket kan vara en förklaring till det ökade stödet. Vi vet också att personer med invandrarbakgrund i större utsträckning röstar röd-grönt, vilket också kan vara en förklaring i detta val. Socialdemokraterna har förmodligen tappat en del till Vänsterpartiet i detta val. Det kan också vara en förklaring till det ökade stödet i utsatta områden, säger Jenny Madestam, docent i statsvetenskap vid Södertörns högskola, till Dagens Arena. Jenny Madestam. Foto: Södertörns högskola. Även Socialdemokraterna gör ett bra val i många utsatta områden, enligt Dagens Nyheter. Från 38,6 procent 2022 till 41,4 procent 2026. Tidningen skriver att Vänsterpartiet och Socialdemokraterna tillsammans får nästan 73 procent av rösterna i de områden som polisen klassificerar som särskilt utsatta. Frysta hyror Dominika V. Polanska, professor i socialt arbete vid Södertörns högskola, framhäver de materiella villkoren i de utsatta områdena som en faktor bakom just Vänsterpartiets framgångar. – Genom att studera valaffischerna kan vi konstatera att det i huvudsak är Vänsterpartiet som lyft boendefrågan som en central levnadsvillkorsfråga. Budskap som ’lönen ska räcka till mat och hyra’ knyter an till de ekonomiska påfrestningar som många hushåll, inte minst i socioekonomiskt utsatta områden, möter i vardagen, säger Dominika V. Polanska till Dagens Arena. Dominika V Polanska. Foto: Kristina Sahlén. Hon framhåller också att Vänsterpartiets vallöfte om att frysa hyreshöjningarna har direkt betydelse för många boende i dessa områden. – På så sätt skiljer sig partiet från de övriga genom att formulera bostaden som en välfärds- och rättvisefråga snarare än främst en fråga om brottsbekämpning, integration eller fysisk stadsutveckling. Det innebär att Vänsterpartiet i högre grad än andra partier adresserar de materiella villkor som formar människors vardagsliv och möjligheter att skapa trygghet och stabilitet i sitt boende, säger Dominika V. Polanska. Olle Bergvall Inlägget Forskare: Ekonomiska påfrestningar bakom V:s framgång i utsatta områden dök först upp på Dagens Arena.
TITLE: Forskare: Ekonomiska påfrestningar bakom V:s framgång i utsatta områden DESCRIPTION: ”Det är i huvudsak Vänsterpartiet som lyft boendefrågan som en central levnadsvillkorsfråga.” Inlägget Forskare: Ekonomiska påfrestningar bakom V:s framgång i utsatta områden dök först upp på Dagens Arena. CONTENT: Vänsterpartiet ser ut att göra ett starkt val i landets utsatta områden. Dominika V. Polanska, professor i socialt arbete vid Södertörns högskola, menar att det främst är de materiella villkoren i områdena som ligger bakom partiets framgångar. – Budskap som ’lönen ska räcka till mat och hyra’ knyter an till de ekonomiska påfrestningar som många hushåll, inte minst i socioekonomiskt utsatta områden, möter i vardagen, säger hon. Sett utifrån andelen röster ser Vänsterpartiet ut att bli en av riksdagsvalets stora vinnare. I skrivande stund verkar partiet öka med 1,4 procentenheter och fem mandat. Särskilt i utsatta områden gör partiet ett starkt val, rapporterar Dagens Nyheter. Där ser väljarstödet ut att ha ökat med 14 procentenheter, jämfört med valet 2022, till 28,3 procent. I Rinkeby får Vänsterpartiet över 54 procent av rösterna. – Vänsterpartiet har kampanjat extra mycket i invandrartäta områden, vilket kan vara en förklaring till det ökade stödet. Vi vet också att personer med invandrarbakgrund i större utsträckning röstar röd-grönt, vilket också kan vara en förklaring i detta val. Socialdemokraterna har förmodligen tappat en del till Vänsterpartiet i detta val. Det kan också vara en förklaring till det ökade stödet i utsatta områden, säger Jenny Madestam, docent i statsvetenskap vid Södertörns högskola, till Dagens Arena. Jenny Madestam. Foto: Södertörns högskola. Även Socialdemokraterna gör ett bra val i många utsatta områden, enligt Dagens Nyheter. Från 38,6 procent 2022 till 41,4 procent 2026. Tidningen skriver att Vänsterpartiet och Socialdemokraterna tillsammans får nästan 73 procent av rösterna i de områden som polisen klassificerar som särskilt utsatta. Frysta hyror Dominika V. Polanska, professor i socialt arbete vid Södertörns högskola, framhäver de materiella villkoren i de utsatta områdena som en faktor bakom just Vänsterpartiets framgångar. – Genom att studera valaffischerna kan vi konstatera att det i huvudsak är Vänsterpartiet som lyft boendefrågan som en central levnadsvillkorsfråga. Budskap som ’lönen ska räcka till mat och hyra’ knyter an till de ekonomiska påfrestningar som många hushåll, inte minst i socioekonomiskt utsatta områden, möter i vardagen, säger Dominika V. Polanska till Dagens Arena. Dominika V Polanska. Foto: Kristina Sahlén. Hon framhåller också att Vänsterpartiets vallöfte om att frysa hyreshöjningarna har direkt betydelse för många boende i dessa områden. – På så sätt skiljer sig partiet från de övriga genom att formulera bostaden som en välfärds- och rättvisefråga snarare än främst en fråga om brottsbekämpning, integration eller fysisk stadsutveckling. Det innebär att Vänsterpartiet i högre grad än andra partier adresserar de materiella villkor som formar människors vardagsliv och möjligheter att skapa trygghet och stabilitet i sitt boende, säger Dominika V. Polanska. Inlägget Forskare: Ekonomiska påfrestningar bakom V:s framgång i utsatta områden dök först upp på Dagens Arena.
1b9a40a7c2485c8e086ab5a54d41dc0297016799
02bee694b223b59698ae95acb7af63503f92a576
a35d27d2ccb6b8ce6efaf1663d21579a703acc28
bfaa5f6e17e9661d47ebb77eac6a1dbb2ee1994e
02bee694b223b59698ae95acb7af63503f92a576”Det är i huvudsak Vänsterpartiet som lyft boendefrågan som en central levnadsvillkorsfråga.”
Inlägget Forskare: Ekonomiska påfrestningar bakom V:s framgång i utsatta områden dök först upp på Dagens Arena.
Vänsterpartiet ser ut att göra ett starkt val i landets utsatta områden. Dominika V. Polanska, professor i socialt arbete vid Södertörns högskola, menar att det främst är de materiella villkoren i områdena som ligger bakom partiets framgångar.
– Budskap som ”lönen ska räcka till mat och hyra” knyter an till de ekonomiska påfrestningar som många hushåll, inte minst i socioekonomiskt utsatta områden, möter i vardagen, säger hon.
Sett utifrån andelen röster ser Vänsterpartiet ut att bli en av riksdagsvalets stora vinnare. I skrivande stund verkar partiet öka med 1,4 procentenheter och fem mandat. Särskilt i utsatta områden gör partiet ett starkt val, rapporterar Dagens Nyheter. Där ser väljarstödet ut att ha ökat med 14 procentenheter, jämfört med valet 2022, till 28,3 procent. I Rinkeby får Vänsterpartiet över 54 procent av rösterna.
– Vänsterpartiet har kampanjat extra mycket i invandrartäta områden, vilket kan vara en förklaring till det ökade stödet. Vi vet också att personer med invandrarbakgrund i större utsträckning röstar röd-grönt, vilket också kan vara en förklaring i detta val. Socialdemokraterna har förmodligen tappat en del till Vänsterpartiet i detta val. Det kan också vara en förklaring till det ökade stödet i utsatta områden, säger Jenny Madestam, docent i statsvetenskap vid Södertörns högskola, till Dagens Arena.
Jenny Madestam. Foto: Södertörns högskola.
Även Socialdemokraterna gör ett bra val i många utsatta områden, enligt Dagens Nyheter. Från 38,6 procent 2022 till 41,4 procent 2026. Tidningen skriver att Vänsterpartiet och Socialdemokraterna tillsammans får nästan 73 procent av rösterna i de områden som polisen klassificerar som särskilt utsatta.
Dominika V. Polanska, professor i socialt arbete vid Södertörns högskola, framhäver de materiella villkoren i de utsatta områdena som en faktor bakom just Vänsterpartiets framgångar.
– Genom att studera valaffischerna kan vi konstatera att det i huvudsak är Vänsterpartiet som lyft boendefrågan som en central levnadsvillkorsfråga. Budskap som ’lönen ska räcka till mat och hyra’ knyter an till de ekonomiska påfrestningar som många hushåll, inte minst i socioekonomiskt utsatta områden, möter i vardagen, säger Dominika V. Polanska till Dagens Arena.
Dominika V Polanska. Foto: Kristina Sahlén.
Hon framhåller också att Vänsterpartiets vallöfte om att frysa hyreshöjningarna har direkt betydelse för många boende i dessa områden.
– På så sätt skiljer sig partiet från de övriga genom att formulera bostaden som en välfärds- och rättvisefråga snarare än främst en fråga om brottsbekämpning, integration eller fysisk stadsutveckling. Det innebär att Vänsterpartiet i högre grad än andra partier adresserar de materiella villkor som formar människors vardagsliv och möjligheter att skapa trygghet och stabilitet i sitt boende, säger Dominika V. Polanska.
Olle Bergvall
Inlägget Forskare: Ekonomiska påfrestningar bakom V:s framgång i utsatta områden dök först upp på Dagens Arena.
02bee694b223b59698ae95acb7af63503f92a576
1b9a40a7c2485c8e086ab5a54d41dc0297016799
TITLE: Forskare: Ekonomiska påfrestningar bakom V:s framgång i utsatta områden DESCRIPTION: ”Det är i huvudsak Vänsterpartiet som lyft boendefrågan som en central levnadsvillkorsfråga.” Inlägget Forskare: Ekonomiska påfrestningar bakom V:s framgång i utsatta områden dök först upp på Dagens Arena. CONTENT: Vänsterpartiet ser ut att göra ett starkt val i landets utsatta områden. Dominika V. Polanska, professor i socialt arbete vid Södertörns högskola, menar att det främst är de materiella villkoren i områdena som ligger bakom partiets framgångar. – Budskap som ”lönen ska räcka till mat och hyra” knyter an till de ekonomiska påfrestningar som många hushåll, inte minst i socioekonomiskt utsatta områden, möter i vardagen, säger hon. Sett utifrån andelen röster ser Vänsterpartiet ut att bli en av riksdagsvalets stora vinnare. I skrivande stund verkar partiet öka med 1,4 procentenheter och fem mandat. Särskilt i utsatta områden gör partiet ett starkt val, rapporterar Dagens Nyheter. Där ser väljarstödet ut att ha ökat med 14 procentenheter, jämfört med valet 2022, till 28,3 procent. I Rinkeby får Vänsterpartiet över 54 procent av rösterna. – Vänsterpartiet har kampanjat extra mycket i invandrartäta områden, vilket kan vara en förklaring till det ökade stödet. Vi vet också att personer med invandrarbakgrund i större utsträckning röstar röd-grönt, vilket också kan vara en förklaring i detta val. Socialdemokraterna har förmodligen tappat en del till Vänsterpartiet i detta val. Det kan också vara en förklaring till det ökade stödet i utsatta områden, säger Jenny Madestam, docent i statsvetenskap vid Södertörns högskola, till Dagens Arena. Jenny Madestam. Foto: Södertörns högskola. Även Socialdemokraterna gör ett bra val i många utsatta områden, enligt Dagens Nyheter. Från 38,6 procent 2022 till 41,4 procent 2026. Tidningen skriver att Vänsterpartiet och Socialdemokraterna tillsammans får nästan 73 procent av rösterna i de områden som polisen klassificerar som särskilt utsatta. Frysta hyror Dominika V. Polanska, professor i socialt arbete vid Södertörns högskola, framhäver de materiella villkoren i de utsatta områdena som en faktor bakom just Vänsterpartiets framgångar. – Genom att studera valaffischerna kan vi konstatera att det i huvudsak är Vänsterpartiet som lyft boendefrågan som en central levnadsvillkorsfråga. Budskap som ’lönen ska räcka till mat och hyra’ knyter an till de ekonomiska påfrestningar som många hushåll, inte minst i socioekonomiskt utsatta områden, möter i vardagen, säger Dominika V. Polanska till Dagens Arena. Dominika V Polanska. Foto: Kristina Sahlén. Hon framhåller också att Vänsterpartiets vallöfte om att frysa hyreshöjningarna har direkt betydelse för många boende i dessa områden. – På så sätt skiljer sig partiet från de övriga genom att formulera bostaden som en välfärds- och rättvisefråga snarare än främst en fråga om brottsbekämpning, integration eller fysisk stadsutveckling. Det innebär att Vänsterpartiet i högre grad än andra partier adresserar de materiella villkor som formar människors vardagsliv och möjligheter att skapa trygghet och stabilitet i sitt boende, säger Dominika V. Polanska. Olle Bergvall Inlägget Forskare: Ekonomiska påfrestningar bakom V:s framgång i utsatta områden dök först upp på Dagens Arena.
TITLE: Forskare: Ekonomiska påfrestningar bakom V:s framgång i utsatta områden DESCRIPTION: ”Det är i huvudsak Vänsterpartiet som lyft boendefrågan som en central levnadsvillkorsfråga.” Inlägget Forskare: Ekonomiska påfrestningar bakom V:s framgång i utsatta områden dök först upp på Dagens Arena. CONTENT: Vänsterpartiet ser ut att göra ett starkt val i landets utsatta områden. Dominika V. Polanska, professor i socialt arbete vid Södertörns högskola, menar att det främst är de materiella villkoren i områdena som ligger bakom partiets framgångar. – Budskap som ”lönen ska räcka till mat och hyra” knyter an till de ekonomiska påfrestningar som många hushåll, inte minst i socioekonomiskt utsatta områden, möter i vardagen, säger hon. Sett utifrån andelen röster ser Vänsterpartiet ut att bli en av riksdagsvalets stora vinnare. I skrivande stund verkar partiet öka med 1,4 procentenheter och fem mandat. Särskilt i utsatta områden gör partiet ett starkt val, rapporterar Dagens Nyheter. Där ser väljarstödet ut att ha ökat med 14 procentenheter, jämfört med valet 2022, till 28,3 procent. I Rinkeby får Vänsterpartiet över 54 procent av rösterna. – Vänsterpartiet har kampanjat extra mycket i invandrartäta områden, vilket kan vara en förklaring till det ökade stödet. Vi vet också att personer med invandrarbakgrund i större utsträckning röstar röd-grönt, vilket också kan vara en förklaring i detta val. Socialdemokraterna har förmodligen tappat en del till Vänsterpartiet i detta val. Det kan också vara en förklaring till det ökade stödet i utsatta områden, säger Jenny Madestam, docent i statsvetenskap vid Södertörns högskola, till Dagens Arena. Jenny Madestam. Foto: Södertörns högskola. Även Socialdemokraterna gör ett bra val i många utsatta områden, enligt Dagens Nyheter. Från 38,6 procent 2022 till 41,4 procent 2026. Tidningen skriver att Vänsterpartiet och Socialdemokraterna tillsammans får nästan 73 procent av rösterna i de områden som polisen klassificerar som särskilt utsatta. Frysta hyror Dominika V. Polanska, professor i socialt arbete vid Södertörns högskola, framhäver de materiella villkoren i de utsatta områdena som en faktor bakom just Vänsterpartiets framgångar. – Genom att studera valaffischerna kan vi konstatera att det i huvudsak är Vänsterpartiet som lyft boendefrågan som en central levnadsvillkorsfråga. Budskap som ”lönen ska räcka till mat och hyra” knyter an till de ekonomiska påfrestningar som många hushåll, inte minst i socioekonomiskt utsatta områden, möter i vardagen, säger Dominika V. Polanska till Dagens Arena. Dominika V Polanska. Foto: Kristina Sahlén. Hon framhåller också att Vänsterpartiets vallöfte om att frysa hyreshöjningarna har direkt betydelse för många boende i dessa områden. – På så sätt skiljer sig partiet från de övriga genom att formulera bostaden som en välfärds- och rättvisefråga snarare än främst en fråga om brottsbekämpning, integration eller fysisk stadsutveckling. Det innebär att Vänsterpartiet i högre grad än andra partier adresserar de materiella villkor som formar människors vardagsliv och möjligheter att skapa trygghet och stabilitet i sitt boende, säger Dominika V. Polanska. Olle Bergvall Inlägget Forskare: Ekonomiska påfrestningar bakom V:s framgång i utsatta områden dök först upp på Dagens Arena.
a35d27d2ccb6b8ce6efaf1663d21579a703acc28
02bee694b223b59698ae95acb7af63503f92a576
TITLE: Forskare: Ekonomiska påfrestningar bakom V:s framgång i utsatta områden DESCRIPTION: ”Det är i huvudsak Vänsterpartiet som lyft boendefrågan som en central levnadsvillkorsfråga.” Inlägget Forskare: Ekonomiska påfrestningar bakom V:s framgång i utsatta områden dök först upp på Dagens Arena. CONTENT: Vänsterpartiet ser ut att göra ett starkt val i landets utsatta områden. Dominika V. Polanska, professor i socialt arbete vid Södertörns högskola, menar att det främst är de materiella villkoren i områdena som ligger bakom partiets framgångar. – Budskap som ’lönen ska räcka till mat och hyra’ knyter an till de ekonomiska påfrestningar som många hushåll, inte minst i socioekonomiskt utsatta områden, möter i vardagen, säger hon. Sett utifrån andelen röster ser Vänsterpartiet ut att bli en av riksdagsvalets stora vinnare. I skrivande stund verkar partiet öka med 1,4 procentenheter och fem mandat. Särskilt i utsatta områden gör partiet ett starkt val, rapporterar Dagens Nyheter. Där ser väljarstödet ut att ha ökat med 14 procentenheter, jämfört med valet 2022, till 28,3 procent. I Rinkeby får Vänsterpartiet över 54 procent av rösterna. – Vänsterpartiet har kampanjat extra mycket i invandrartäta områden, vilket kan vara en förklaring till det ökade stödet. Vi vet också att personer med invandrarbakgrund i större utsträckning röstar röd-grönt, vilket också kan vara en förklaring i detta val. Socialdemokraterna har förmodligen tappat en del till Vänsterpartiet i detta val. Det kan också vara en förklaring till det ökade stödet i utsatta områden, säger Jenny Madestam, docent i statsvetenskap vid Södertörns högskola, till Dagens Arena. Jenny Madestam. Foto: Södertörns högskola. Även Socialdemokraterna gör ett bra val i många utsatta områden, enligt Dagens Nyheter. Från 38,6 procent 2022 till 41,4 procent 2026. Tidningen skriver att Vänsterpartiet och Socialdemokraterna tillsammans får nästan 73 procent av rösterna i de områden som polisen klassificerar som särskilt utsatta. Frysta hyror Dominika V. Polanska, professor i socialt arbete vid Södertörns högskola, framhäver de materiella villkoren i de utsatta områdena som en faktor bakom just Vänsterpartiets framgångar. – Genom att studera valaffischerna kan vi konstatera att det i huvudsak är Vänsterpartiet som lyft boendefrågan som en central levnadsvillkorsfråga. Budskap som ’lönen ska räcka till mat och hyra’ knyter an till de ekonomiska påfrestningar som många hushåll, inte minst i socioekonomiskt utsatta områden, möter i vardagen, säger Dominika V. Polanska till Dagens Arena. Dominika V Polanska. Foto: Kristina Sahlén. Hon framhåller också att Vänsterpartiets vallöfte om att frysa hyreshöjningarna har direkt betydelse för många boende i dessa områden. – På så sätt skiljer sig partiet från de övriga genom att formulera bostaden som en välfärds- och rättvisefråga snarare än främst en fråga om brottsbekämpning, integration eller fysisk stadsutveckling. Det innebär att Vänsterpartiet i högre grad än andra partier adresserar de materiella villkor som formar människors vardagsliv och möjligheter att skapa trygghet och stabilitet i sitt boende, säger Dominika V. Polanska. Inlägget Forskare: Ekonomiska påfrestningar bakom V:s framgång i utsatta områden dök först upp på Dagens Arena.
TITLE: Forskare: Ekonomiska påfrestningar bakom V:s framgång i utsatta områden DESCRIPTION: ”Det är i huvudsak Vänsterpartiet som lyft boendefrågan som en central levnadsvillkorsfråga.” Inlägget Forskare: Ekonomiska påfrestningar bakom V:s framgång i utsatta områden dök först upp på Dagens Arena. CONTENT: Vänsterpartiet ser ut att göra ett starkt val i landets utsatta områden. Dominika V. Polanska, professor i socialt arbete vid Södertörns högskola, menar att det främst är de materiella villkoren i områdena som ligger bakom partiets framgångar. – Budskap som ”lönen ska räcka till mat och hyra” knyter an till de ekonomiska påfrestningar som många hushåll, inte minst i socioekonomiskt utsatta områden, möter i vardagen, säger hon. Sett utifrån andelen röster ser Vänsterpartiet ut att bli en av riksdagsvalets stora vinnare. I skrivande stund verkar partiet öka med 1,4 procentenheter och fem mandat. Särskilt i utsatta områden gör partiet ett starkt val, rapporterar Dagens Nyheter. Där ser väljarstödet ut att ha ökat med 14 procentenheter, jämfört med valet 2022, till 28,3 procent. I Rinkeby får Vänsterpartiet över 54 procent av rösterna. – Vänsterpartiet har kampanjat extra mycket i invandrartäta områden, vilket kan vara en förklaring till det ökade stödet. Vi vet också att personer med invandrarbakgrund i större utsträckning röstar röd-grönt, vilket också kan vara en förklaring i detta val. Socialdemokraterna har förmodligen tappat en del till Vänsterpartiet i detta val. Det kan också vara en förklaring till det ökade stödet i utsatta områden, säger Jenny Madestam, docent i statsvetenskap vid Södertörns högskola, till Dagens Arena. Jenny Madestam. Foto: Södertörns högskola. Även Socialdemokraterna gör ett bra val i många utsatta områden, enligt Dagens Nyheter. Från 38,6 procent 2022 till 41,4 procent 2026. Tidningen skriver att Vänsterpartiet och Socialdemokraterna tillsammans får nästan 73 procent av rösterna i de områden som polisen klassificerar som särskilt utsatta. Frysta hyror Dominika V. Polanska, professor i socialt arbete vid Södertörns högskola, framhäver de materiella villkoren i de utsatta områdena som en faktor bakom just Vänsterpartiets framgångar. – Genom att studera valaffischerna kan vi konstatera att det i huvudsak är Vänsterpartiet som lyft boendefrågan som en central levnadsvillkorsfråga. Budskap som ’lönen ska räcka till mat och hyra’ knyter an till de ekonomiska påfrestningar som många hushåll, inte minst i socioekonomiskt utsatta områden, möter i vardagen, säger Dominika V. Polanska till Dagens Arena. Dominika V Polanska. Foto: Kristina Sahlén. Hon framhåller också att Vänsterpartiets vallöfte om att frysa hyreshöjningarna har direkt betydelse för många boende i dessa områden. – På så sätt skiljer sig partiet från de övriga genom att formulera bostaden som en välfärds- och rättvisefråga snarare än främst en fråga om brottsbekämpning, integration eller fysisk stadsutveckling. Det innebär att Vänsterpartiet i högre grad än andra partier adresserar de materiella villkor som formar människors vardagsliv och möjligheter att skapa trygghet och stabilitet i sitt boende, säger Dominika V. Polanska. Olle Bergvall Inlägget Forskare: Ekonomiska påfrestningar bakom V:s framgång i utsatta områden dök först upp på Dagens Arena.
bfaa5f6e17e9661d47ebb77eac6a1dbb2ee1994e
a35d27d2ccb6b8ce6efaf1663d21579a703acc28
TITLE: Forskare: Ekonomiska påfrestningar bakom V:s framgång i utsatta områden DESCRIPTION: ”Det är i huvudsak Vänsterpartiet som lyft boendefrågan som en central levnadsvillkorsfråga.” Inlägget Forskare: Ekonomiska påfrestningar bakom V:s framgång i utsatta områden dök först upp på Dagens Arena. CONTENT: Vänsterpartiet ser ut att göra ett starkt val i landets utsatta områden. Dominika V. Polanska, professor i socialt arbete vid Södertörns högskola, menar att det främst är de materiella villkoren i områdena som ligger bakom partiets framgångar. – Budskap som ’lönen ska räcka till mat och hyra’ knyter an till de ekonomiska påfrestningar som många hushåll, inte minst i socioekonomiskt utsatta områden, möter i vardagen, säger hon. Sett utifrån andelen röster ser Vänsterpartiet ut att bli en av riksdagsvalets stora vinnare. I skrivande stund verkar partiet öka med 1,4 procentenheter och fem mandat. Särskilt i utsatta områden gör partiet ett starkt val, rapporterar Dagens Nyheter. Där ser väljarstödet ut att ha ökat med 14 procentenheter, jämfört med valet 2022, till 28,3 procent. I Rinkeby får Vänsterpartiet över 54 procent av rösterna. – Vänsterpartiet har kampanjat extra mycket i invandrartäta områden, vilket kan vara en förklaring till det ökade stödet. Vi vet också att personer med invandrarbakgrund i större utsträckning röstar röd-grönt, vilket också kan vara en förklaring i detta val. Socialdemokraterna har förmodligen tappat en del till Vänsterpartiet i detta val. Det kan också vara en förklaring till det ökade stödet i utsatta områden, säger Jenny Madestam, docent i statsvetenskap vid Södertörns högskola, till Dagens Arena. Jenny Madestam. Foto: Södertörns högskola. Även Socialdemokraterna gör ett bra val i många utsatta områden, enligt Dagens Nyheter. Från 38,6 procent 2022 till 41,4 procent 2026. Tidningen skriver att Vänsterpartiet och Socialdemokraterna tillsammans får nästan 73 procent av rösterna i de områden som polisen klassificerar som särskilt utsatta. Frysta hyror Dominika V. Polanska, professor i socialt arbete vid Södertörns högskola, framhäver de materiella villkoren i de utsatta områdena som en faktor bakom just Vänsterpartiets framgångar. – Genom att studera valaffischerna kan vi konstatera att det i huvudsak är Vänsterpartiet som lyft boendefrågan som en central levnadsvillkorsfråga. Budskap som ’lönen ska räcka till mat och hyra’ knyter an till de ekonomiska påfrestningar som många hushåll, inte minst i socioekonomiskt utsatta områden, möter i vardagen, säger Dominika V. Polanska till Dagens Arena. Dominika V Polanska. Foto: Kristina Sahlén. Hon framhåller också att Vänsterpartiets vallöfte om att frysa hyreshöjningarna har direkt betydelse för många boende i dessa områden. – På så sätt skiljer sig partiet från de övriga genom att formulera bostaden som en välfärds- och rättvisefråga snarare än främst en fråga om brottsbekämpning, integration eller fysisk stadsutveckling. Det innebär att Vänsterpartiet i högre grad än andra partier adresserar de materiella villkor som formar människors vardagsliv och möjligheter att skapa trygghet och stabilitet i sitt boende, säger Dominika V. Polanska. Olle Bergvall Inlägget Forskare: Ekonomiska påfrestningar bakom V:s framgång i utsatta områden dök först upp på Dagens Arena.
TITLE: Forskare: Ekonomiska påfrestningar bakom V:s framgång i utsatta områden DESCRIPTION: ”Det är i huvudsak Vänsterpartiet som lyft boendefrågan som en central levnadsvillkorsfråga.” Inlägget Forskare: Ekonomiska påfrestningar bakom V:s framgång i utsatta områden dök först upp på Dagens Arena. CONTENT: Vänsterpartiet ser ut att göra ett starkt val i landets utsatta områden. Dominika V. Polanska, professor i socialt arbete vid Södertörns högskola, menar att det främst är de materiella villkoren i områdena som ligger bakom partiets framgångar. – Budskap som ’lönen ska räcka till mat och hyra’ knyter an till de ekonomiska påfrestningar som många hushåll, inte minst i socioekonomiskt utsatta områden, möter i vardagen, säger hon. Sett utifrån andelen röster ser Vänsterpartiet ut att bli en av riksdagsvalets stora vinnare. I skrivande stund verkar partiet öka med 1,4 procentenheter och fem mandat. Särskilt i utsatta områden gör partiet ett starkt val, rapporterar Dagens Nyheter. Där ser väljarstödet ut att ha ökat med 14 procentenheter, jämfört med valet 2022, till 28,3 procent. I Rinkeby får Vänsterpartiet över 54 procent av rösterna. – Vänsterpartiet har kampanjat extra mycket i invandrartäta områden, vilket kan vara en förklaring till det ökade stödet. Vi vet också att personer med invandrarbakgrund i större utsträckning röstar röd-grönt, vilket också kan vara en förklaring i detta val. Socialdemokraterna har förmodligen tappat en del till Vänsterpartiet i detta val. Det kan också vara en förklaring till det ökade stödet i utsatta områden, säger Jenny Madestam, docent i statsvetenskap vid Södertörns högskola, till Dagens Arena. Jenny Madestam. Foto: Södertörns högskola. Även Socialdemokraterna gör ett bra val i många utsatta områden, enligt Dagens Nyheter. Från 38,6 procent 2022 till 41,4 procent 2026. Tidningen skriver att Vänsterpartiet och Socialdemokraterna tillsammans får nästan 73 procent av rösterna i de områden som polisen klassificerar som särskilt utsatta. Frysta hyror Dominika V. Polanska, professor i socialt arbete vid Södertörns högskola, framhäver de materiella villkoren i de utsatta områdena som en faktor bakom just Vänsterpartiets framgångar. – Genom att studera valaffischerna kan vi konstatera att det i huvudsak är Vänsterpartiet som lyft boendefrågan som en central levnadsvillkorsfråga. Budskap som ’lönen ska räcka till mat och hyra’ knyter an till de ekonomiska påfrestningar som många hushåll, inte minst i socioekonomiskt utsatta områden, möter i vardagen, säger Dominika V. Polanska till Dagens Arena. Dominika V Polanska. Foto: Kristina Sahlén. Hon framhåller också att Vänsterpartiets vallöfte om att frysa hyreshöjningarna har direkt betydelse för många boende i dessa områden. – På så sätt skiljer sig partiet från de övriga genom att formulera bostaden som en välfärds- och rättvisefråga snarare än främst en fråga om brottsbekämpning, integration eller fysisk stadsutveckling. Det innebär att Vänsterpartiet i högre grad än andra partier adresserar de materiella villkor som formar människors vardagsliv och möjligheter att skapa trygghet och stabilitet i sitt boende, säger Dominika V. Polanska. Inlägget Forskare: Ekonomiska påfrestningar bakom V:s framgång i utsatta områden dök först upp på Dagens Arena.
1b9a40a7c2485c8e086ab5a54d41dc0297016799
02bee694b223b59698ae95acb7af63503f92a576
a35d27d2ccb6b8ce6efaf1663d21579a703acc28
bfaa5f6e17e9661d47ebb77eac6a1dbb2ee1994e
a35d27d2ccb6b8ce6efaf1663d21579a703acc28”Det är i huvudsak Vänsterpartiet som lyft boendefrågan som en central levnadsvillkorsfråga.”
Inlägget Forskare: Ekonomiska påfrestningar bakom V:s framgång i utsatta områden dök först upp på Dagens Arena.
Vänsterpartiet ser ut att göra ett starkt val i landets utsatta områden. Dominika V. Polanska, professor i socialt arbete vid Södertörns högskola, menar att det främst är de materiella villkoren i områdena som ligger bakom partiets framgångar.
– Budskap som ’lönen ska räcka till mat och hyra’ knyter an till de ekonomiska påfrestningar som många hushåll, inte minst i socioekonomiskt utsatta områden, möter i vardagen, säger hon.
Sett utifrån andelen röster ser Vänsterpartiet ut att bli en av riksdagsvalets stora vinnare. I skrivande stund verkar partiet öka med 1,4 procentenheter och fem mandat. Särskilt i utsatta områden gör partiet ett starkt val, rapporterar Dagens Nyheter. Där ser väljarstödet ut att ha ökat med 14 procentenheter, jämfört med valet 2022, till 28,3 procent. I Rinkeby får Vänsterpartiet över 54 procent av rösterna.
– Vänsterpartiet har kampanjat extra mycket i invandrartäta områden, vilket kan vara en förklaring till det ökade stödet. Vi vet också att personer med invandrarbakgrund i större utsträckning röstar röd-grönt, vilket också kan vara en förklaring i detta val. Socialdemokraterna har förmodligen tappat en del till Vänsterpartiet i detta val. Det kan också vara en förklaring till det ökade stödet i utsatta områden, säger Jenny Madestam, docent i statsvetenskap vid Södertörns högskola, till Dagens Arena.
Jenny Madestam. Foto: Södertörns högskola.
Även Socialdemokraterna gör ett bra val i många utsatta områden, enligt Dagens Nyheter. Från 38,6 procent 2022 till 41,4 procent 2026. Tidningen skriver att Vänsterpartiet och Socialdemokraterna tillsammans får nästan 73 procent av rösterna i de områden som polisen klassificerar som särskilt utsatta.
Dominika V. Polanska, professor i socialt arbete vid Södertörns högskola, framhäver de materiella villkoren i de utsatta områdena som en faktor bakom just Vänsterpartiets framgångar.
– Genom att studera valaffischerna kan vi konstatera att det i huvudsak är Vänsterpartiet som lyft boendefrågan som en central levnadsvillkorsfråga. Budskap som ’lönen ska räcka till mat och hyra’ knyter an till de ekonomiska påfrestningar som många hushåll, inte minst i socioekonomiskt utsatta områden, möter i vardagen, säger Dominika V. Polanska till Dagens Arena.
Dominika V Polanska. Foto: Kristina Sahlén.
Hon framhåller också att Vänsterpartiets vallöfte om att frysa hyreshöjningarna har direkt betydelse för många boende i dessa områden.
– På så sätt skiljer sig partiet från de övriga genom att formulera bostaden som en välfärds- och rättvisefråga snarare än främst en fråga om brottsbekämpning, integration eller fysisk stadsutveckling. Det innebär att Vänsterpartiet i högre grad än andra partier adresserar de materiella villkor som formar människors vardagsliv och möjligheter att skapa trygghet och stabilitet i sitt boende, säger Dominika V. Polanska.
Inlägget Forskare: Ekonomiska påfrestningar bakom V:s framgång i utsatta områden dök först upp på Dagens Arena.
02bee694b223b59698ae95acb7af63503f92a576
1b9a40a7c2485c8e086ab5a54d41dc0297016799
TITLE: Forskare: Ekonomiska påfrestningar bakom V:s framgång i utsatta områden DESCRIPTION: ”Det är i huvudsak Vänsterpartiet som lyft boendefrågan som en central levnadsvillkorsfråga.” Inlägget Forskare: Ekonomiska påfrestningar bakom V:s framgång i utsatta områden dök först upp på Dagens Arena. CONTENT: Vänsterpartiet ser ut att göra ett starkt val i landets utsatta områden. Dominika V. Polanska, professor i socialt arbete vid Södertörns högskola, menar att det främst är de materiella villkoren i områdena som ligger bakom partiets framgångar. – Budskap som ”lönen ska räcka till mat och hyra” knyter an till de ekonomiska påfrestningar som många hushåll, inte minst i socioekonomiskt utsatta områden, möter i vardagen, säger hon. Sett utifrån andelen röster ser Vänsterpartiet ut att bli en av riksdagsvalets stora vinnare. I skrivande stund verkar partiet öka med 1,4 procentenheter och fem mandat. Särskilt i utsatta områden gör partiet ett starkt val, rapporterar Dagens Nyheter. Där ser väljarstödet ut att ha ökat med 14 procentenheter, jämfört med valet 2022, till 28,3 procent. I Rinkeby får Vänsterpartiet över 54 procent av rösterna. – Vänsterpartiet har kampanjat extra mycket i invandrartäta områden, vilket kan vara en förklaring till det ökade stödet. Vi vet också att personer med invandrarbakgrund i större utsträckning röstar röd-grönt, vilket också kan vara en förklaring i detta val. Socialdemokraterna har förmodligen tappat en del till Vänsterpartiet i detta val. Det kan också vara en förklaring till det ökade stödet i utsatta områden, säger Jenny Madestam, docent i statsvetenskap vid Södertörns högskola, till Dagens Arena. Jenny Madestam. Foto: Södertörns högskola. Även Socialdemokraterna gör ett bra val i många utsatta områden, enligt Dagens Nyheter. Från 38,6 procent 2022 till 41,4 procent 2026. Tidningen skriver att Vänsterpartiet och Socialdemokraterna tillsammans får nästan 73 procent av rösterna i de områden som polisen klassificerar som särskilt utsatta. Frysta hyror Dominika V. Polanska, professor i socialt arbete vid Södertörns högskola, framhäver de materiella villkoren i de utsatta områdena som en faktor bakom just Vänsterpartiets framgångar. – Genom att studera valaffischerna kan vi konstatera att det i huvudsak är Vänsterpartiet som lyft boendefrågan som en central levnadsvillkorsfråga. Budskap som ’lönen ska räcka till mat och hyra’ knyter an till de ekonomiska påfrestningar som många hushåll, inte minst i socioekonomiskt utsatta områden, möter i vardagen, säger Dominika V. Polanska till Dagens Arena. Dominika V Polanska. Foto: Kristina Sahlén. Hon framhåller också att Vänsterpartiets vallöfte om att frysa hyreshöjningarna har direkt betydelse för många boende i dessa områden. – På så sätt skiljer sig partiet från de övriga genom att formulera bostaden som en välfärds- och rättvisefråga snarare än främst en fråga om brottsbekämpning, integration eller fysisk stadsutveckling. Det innebär att Vänsterpartiet i högre grad än andra partier adresserar de materiella villkor som formar människors vardagsliv och möjligheter att skapa trygghet och stabilitet i sitt boende, säger Dominika V. Polanska. Olle Bergvall Inlägget Forskare: Ekonomiska påfrestningar bakom V:s framgång i utsatta områden dök först upp på Dagens Arena.
TITLE: Forskare: Ekonomiska påfrestningar bakom V:s framgång i utsatta områden DESCRIPTION: ”Det är i huvudsak Vänsterpartiet som lyft boendefrågan som en central levnadsvillkorsfråga.” Inlägget Forskare: Ekonomiska påfrestningar bakom V:s framgång i utsatta områden dök först upp på Dagens Arena. CONTENT: Vänsterpartiet ser ut att göra ett starkt val i landets utsatta områden. Dominika V. Polanska, professor i socialt arbete vid Södertörns högskola, menar att det främst är de materiella villkoren i områdena som ligger bakom partiets framgångar. – Budskap som ”lönen ska räcka till mat och hyra” knyter an till de ekonomiska påfrestningar som många hushåll, inte minst i socioekonomiskt utsatta områden, möter i vardagen, säger hon. Sett utifrån andelen röster ser Vänsterpartiet ut att bli en av riksdagsvalets stora vinnare. I skrivande stund verkar partiet öka med 1,4 procentenheter och fem mandat. Särskilt i utsatta områden gör partiet ett starkt val, rapporterar Dagens Nyheter. Där ser väljarstödet ut att ha ökat med 14 procentenheter, jämfört med valet 2022, till 28,3 procent. I Rinkeby får Vänsterpartiet över 54 procent av rösterna. – Vänsterpartiet har kampanjat extra mycket i invandrartäta områden, vilket kan vara en förklaring till det ökade stödet. Vi vet också att personer med invandrarbakgrund i större utsträckning röstar röd-grönt, vilket också kan vara en förklaring i detta val. Socialdemokraterna har förmodligen tappat en del till Vänsterpartiet i detta val. Det kan också vara en förklaring till det ökade stödet i utsatta områden, säger Jenny Madestam, docent i statsvetenskap vid Södertörns högskola, till Dagens Arena. Jenny Madestam. Foto: Södertörns högskola. Även Socialdemokraterna gör ett bra val i många utsatta områden, enligt Dagens Nyheter. Från 38,6 procent 2022 till 41,4 procent 2026. Tidningen skriver att Vänsterpartiet och Socialdemokraterna tillsammans får nästan 73 procent av rösterna i de områden som polisen klassificerar som särskilt utsatta. Frysta hyror Dominika V. Polanska, professor i socialt arbete vid Södertörns högskola, framhäver de materiella villkoren i de utsatta områdena som en faktor bakom just Vänsterpartiets framgångar. – Genom att studera valaffischerna kan vi konstatera att det i huvudsak är Vänsterpartiet som lyft boendefrågan som en central levnadsvillkorsfråga. Budskap som ”lönen ska räcka till mat och hyra” knyter an till de ekonomiska påfrestningar som många hushåll, inte minst i socioekonomiskt utsatta områden, möter i vardagen, säger Dominika V. Polanska till Dagens Arena. Dominika V Polanska. Foto: Kristina Sahlén. Hon framhåller också att Vänsterpartiets vallöfte om att frysa hyreshöjningarna har direkt betydelse för många boende i dessa områden. – På så sätt skiljer sig partiet från de övriga genom att formulera bostaden som en välfärds- och rättvisefråga snarare än främst en fråga om brottsbekämpning, integration eller fysisk stadsutveckling. Det innebär att Vänsterpartiet i högre grad än andra partier adresserar de materiella villkor som formar människors vardagsliv och möjligheter att skapa trygghet och stabilitet i sitt boende, säger Dominika V. Polanska. Olle Bergvall Inlägget Forskare: Ekonomiska påfrestningar bakom V:s framgång i utsatta områden dök först upp på Dagens Arena.
a35d27d2ccb6b8ce6efaf1663d21579a703acc28
02bee694b223b59698ae95acb7af63503f92a576
TITLE: Forskare: Ekonomiska påfrestningar bakom V:s framgång i utsatta områden DESCRIPTION: ”Det är i huvudsak Vänsterpartiet som lyft boendefrågan som en central levnadsvillkorsfråga.” Inlägget Forskare: Ekonomiska påfrestningar bakom V:s framgång i utsatta områden dök först upp på Dagens Arena. CONTENT: Vänsterpartiet ser ut att göra ett starkt val i landets utsatta områden. Dominika V. Polanska, professor i socialt arbete vid Södertörns högskola, menar att det främst är de materiella villkoren i områdena som ligger bakom partiets framgångar. – Budskap som ’lönen ska räcka till mat och hyra’ knyter an till de ekonomiska påfrestningar som många hushåll, inte minst i socioekonomiskt utsatta områden, möter i vardagen, säger hon. Sett utifrån andelen röster ser Vänsterpartiet ut att bli en av riksdagsvalets stora vinnare. I skrivande stund verkar partiet öka med 1,4 procentenheter och fem mandat. Särskilt i utsatta områden gör partiet ett starkt val, rapporterar Dagens Nyheter. Där ser väljarstödet ut att ha ökat med 14 procentenheter, jämfört med valet 2022, till 28,3 procent. I Rinkeby får Vänsterpartiet över 54 procent av rösterna. – Vänsterpartiet har kampanjat extra mycket i invandrartäta områden, vilket kan vara en förklaring till det ökade stödet. Vi vet också att personer med invandrarbakgrund i större utsträckning röstar röd-grönt, vilket också kan vara en förklaring i detta val. Socialdemokraterna har förmodligen tappat en del till Vänsterpartiet i detta val. Det kan också vara en förklaring till det ökade stödet i utsatta områden, säger Jenny Madestam, docent i statsvetenskap vid Södertörns högskola, till Dagens Arena. Jenny Madestam. Foto: Södertörns högskola. Även Socialdemokraterna gör ett bra val i många utsatta områden, enligt Dagens Nyheter. Från 38,6 procent 2022 till 41,4 procent 2026. Tidningen skriver att Vänsterpartiet och Socialdemokraterna tillsammans får nästan 73 procent av rösterna i de områden som polisen klassificerar som särskilt utsatta. Frysta hyror Dominika V. Polanska, professor i socialt arbete vid Södertörns högskola, framhäver de materiella villkoren i de utsatta områdena som en faktor bakom just Vänsterpartiets framgångar. – Genom att studera valaffischerna kan vi konstatera att det i huvudsak är Vänsterpartiet som lyft boendefrågan som en central levnadsvillkorsfråga. Budskap som ’lönen ska räcka till mat och hyra’ knyter an till de ekonomiska påfrestningar som många hushåll, inte minst i socioekonomiskt utsatta områden, möter i vardagen, säger Dominika V. Polanska till Dagens Arena. Dominika V Polanska. Foto: Kristina Sahlén. Hon framhåller också att Vänsterpartiets vallöfte om att frysa hyreshöjningarna har direkt betydelse för många boende i dessa områden. – På så sätt skiljer sig partiet från de övriga genom att formulera bostaden som en välfärds- och rättvisefråga snarare än främst en fråga om brottsbekämpning, integration eller fysisk stadsutveckling. Det innebär att Vänsterpartiet i högre grad än andra partier adresserar de materiella villkor som formar människors vardagsliv och möjligheter att skapa trygghet och stabilitet i sitt boende, säger Dominika V. Polanska. Inlägget Forskare: Ekonomiska påfrestningar bakom V:s framgång i utsatta områden dök först upp på Dagens Arena.
TITLE: Forskare: Ekonomiska påfrestningar bakom V:s framgång i utsatta områden DESCRIPTION: ”Det är i huvudsak Vänsterpartiet som lyft boendefrågan som en central levnadsvillkorsfråga.” Inlägget Forskare: Ekonomiska påfrestningar bakom V:s framgång i utsatta områden dök först upp på Dagens Arena. CONTENT: Vänsterpartiet ser ut att göra ett starkt val i landets utsatta områden. Dominika V. Polanska, professor i socialt arbete vid Södertörns högskola, menar att det främst är de materiella villkoren i områdena som ligger bakom partiets framgångar. – Budskap som ”lönen ska räcka till mat och hyra” knyter an till de ekonomiska påfrestningar som många hushåll, inte minst i socioekonomiskt utsatta områden, möter i vardagen, säger hon. Sett utifrån andelen röster ser Vänsterpartiet ut att bli en av riksdagsvalets stora vinnare. I skrivande stund verkar partiet öka med 1,4 procentenheter och fem mandat. Särskilt i utsatta områden gör partiet ett starkt val, rapporterar Dagens Nyheter. Där ser väljarstödet ut att ha ökat med 14 procentenheter, jämfört med valet 2022, till 28,3 procent. I Rinkeby får Vänsterpartiet över 54 procent av rösterna. – Vänsterpartiet har kampanjat extra mycket i invandrartäta områden, vilket kan vara en förklaring till det ökade stödet. Vi vet också att personer med invandrarbakgrund i större utsträckning röstar röd-grönt, vilket också kan vara en förklaring i detta val. Socialdemokraterna har förmodligen tappat en del till Vänsterpartiet i detta val. Det kan också vara en förklaring till det ökade stödet i utsatta områden, säger Jenny Madestam, docent i statsvetenskap vid Södertörns högskola, till Dagens Arena. Jenny Madestam. Foto: Södertörns högskola. Även Socialdemokraterna gör ett bra val i många utsatta områden, enligt Dagens Nyheter. Från 38,6 procent 2022 till 41,4 procent 2026. Tidningen skriver att Vänsterpartiet och Socialdemokraterna tillsammans får nästan 73 procent av rösterna i de områden som polisen klassificerar som särskilt utsatta. Frysta hyror Dominika V. Polanska, professor i socialt arbete vid Södertörns högskola, framhäver de materiella villkoren i de utsatta områdena som en faktor bakom just Vänsterpartiets framgångar. – Genom att studera valaffischerna kan vi konstatera att det i huvudsak är Vänsterpartiet som lyft boendefrågan som en central levnadsvillkorsfråga. Budskap som ’lönen ska räcka till mat och hyra’ knyter an till de ekonomiska påfrestningar som många hushåll, inte minst i socioekonomiskt utsatta områden, möter i vardagen, säger Dominika V. Polanska till Dagens Arena. Dominika V Polanska. Foto: Kristina Sahlén. Hon framhåller också att Vänsterpartiets vallöfte om att frysa hyreshöjningarna har direkt betydelse för många boende i dessa områden. – På så sätt skiljer sig partiet från de övriga genom att formulera bostaden som en välfärds- och rättvisefråga snarare än främst en fråga om brottsbekämpning, integration eller fysisk stadsutveckling. Det innebär att Vänsterpartiet i högre grad än andra partier adresserar de materiella villkor som formar människors vardagsliv och möjligheter att skapa trygghet och stabilitet i sitt boende, säger Dominika V. Polanska. Olle Bergvall Inlägget Forskare: Ekonomiska påfrestningar bakom V:s framgång i utsatta områden dök först upp på Dagens Arena.
bfaa5f6e17e9661d47ebb77eac6a1dbb2ee1994e
a35d27d2ccb6b8ce6efaf1663d21579a703acc28
TITLE: Forskare: Ekonomiska påfrestningar bakom V:s framgång i utsatta områden DESCRIPTION: ”Det är i huvudsak Vänsterpartiet som lyft boendefrågan som en central levnadsvillkorsfråga.” Inlägget Forskare: Ekonomiska påfrestningar bakom V:s framgång i utsatta områden dök först upp på Dagens Arena. CONTENT: Vänsterpartiet ser ut att göra ett starkt val i landets utsatta områden. Dominika V. Polanska, professor i socialt arbete vid Södertörns högskola, menar att det främst är de materiella villkoren i områdena som ligger bakom partiets framgångar. – Budskap som ’lönen ska räcka till mat och hyra’ knyter an till de ekonomiska påfrestningar som många hushåll, inte minst i socioekonomiskt utsatta områden, möter i vardagen, säger hon. Sett utifrån andelen röster ser Vänsterpartiet ut att bli en av riksdagsvalets stora vinnare. I skrivande stund verkar partiet öka med 1,4 procentenheter och fem mandat. Särskilt i utsatta områden gör partiet ett starkt val, rapporterar Dagens Nyheter. Där ser väljarstödet ut att ha ökat med 14 procentenheter, jämfört med valet 2022, till 28,3 procent. I Rinkeby får Vänsterpartiet över 54 procent av rösterna. – Vänsterpartiet har kampanjat extra mycket i invandrartäta områden, vilket kan vara en förklaring till det ökade stödet. Vi vet också att personer med invandrarbakgrund i större utsträckning röstar röd-grönt, vilket också kan vara en förklaring i detta val. Socialdemokraterna har förmodligen tappat en del till Vänsterpartiet i detta val. Det kan också vara en förklaring till det ökade stödet i utsatta områden, säger Jenny Madestam, docent i statsvetenskap vid Södertörns högskola, till Dagens Arena. Jenny Madestam. Foto: Södertörns högskola. Även Socialdemokraterna gör ett bra val i många utsatta områden, enligt Dagens Nyheter. Från 38,6 procent 2022 till 41,4 procent 2026. Tidningen skriver att Vänsterpartiet och Socialdemokraterna tillsammans får nästan 73 procent av rösterna i de områden som polisen klassificerar som särskilt utsatta. Frysta hyror Dominika V. Polanska, professor i socialt arbete vid Södertörns högskola, framhäver de materiella villkoren i de utsatta områdena som en faktor bakom just Vänsterpartiets framgångar. – Genom att studera valaffischerna kan vi konstatera att det i huvudsak är Vänsterpartiet som lyft boendefrågan som en central levnadsvillkorsfråga. Budskap som ’lönen ska räcka till mat och hyra’ knyter an till de ekonomiska påfrestningar som många hushåll, inte minst i socioekonomiskt utsatta områden, möter i vardagen, säger Dominika V. Polanska till Dagens Arena. Dominika V Polanska. Foto: Kristina Sahlén. Hon framhåller också att Vänsterpartiets vallöfte om att frysa hyreshöjningarna har direkt betydelse för många boende i dessa områden. – På så sätt skiljer sig partiet från de övriga genom att formulera bostaden som en välfärds- och rättvisefråga snarare än främst en fråga om brottsbekämpning, integration eller fysisk stadsutveckling. Det innebär att Vänsterpartiet i högre grad än andra partier adresserar de materiella villkor som formar människors vardagsliv och möjligheter att skapa trygghet och stabilitet i sitt boende, säger Dominika V. Polanska. Olle Bergvall Inlägget Forskare: Ekonomiska påfrestningar bakom V:s framgång i utsatta områden dök först upp på Dagens Arena.
TITLE: Forskare: Ekonomiska påfrestningar bakom V:s framgång i utsatta områden DESCRIPTION: ”Det är i huvudsak Vänsterpartiet som lyft boendefrågan som en central levnadsvillkorsfråga.” Inlägget Forskare: Ekonomiska påfrestningar bakom V:s framgång i utsatta områden dök först upp på Dagens Arena. CONTENT: Vänsterpartiet ser ut att göra ett starkt val i landets utsatta områden. Dominika V. Polanska, professor i socialt arbete vid Södertörns högskola, menar att det främst är de materiella villkoren i områdena som ligger bakom partiets framgångar. – Budskap som ’lönen ska räcka till mat och hyra’ knyter an till de ekonomiska påfrestningar som många hushåll, inte minst i socioekonomiskt utsatta områden, möter i vardagen, säger hon. Sett utifrån andelen röster ser Vänsterpartiet ut att bli en av riksdagsvalets stora vinnare. I skrivande stund verkar partiet öka med 1,4 procentenheter och fem mandat. Särskilt i utsatta områden gör partiet ett starkt val, rapporterar Dagens Nyheter. Där ser väljarstödet ut att ha ökat med 14 procentenheter, jämfört med valet 2022, till 28,3 procent. I Rinkeby får Vänsterpartiet över 54 procent av rösterna. – Vänsterpartiet har kampanjat extra mycket i invandrartäta områden, vilket kan vara en förklaring till det ökade stödet. Vi vet också att personer med invandrarbakgrund i större utsträckning röstar röd-grönt, vilket också kan vara en förklaring i detta val. Socialdemokraterna har förmodligen tappat en del till Vänsterpartiet i detta val. Det kan också vara en förklaring till det ökade stödet i utsatta områden, säger Jenny Madestam, docent i statsvetenskap vid Södertörns högskola, till Dagens Arena. Jenny Madestam. Foto: Södertörns högskola. Även Socialdemokraterna gör ett bra val i många utsatta områden, enligt Dagens Nyheter. Från 38,6 procent 2022 till 41,4 procent 2026. Tidningen skriver att Vänsterpartiet och Socialdemokraterna tillsammans får nästan 73 procent av rösterna i de områden som polisen klassificerar som särskilt utsatta. Frysta hyror Dominika V. Polanska, professor i socialt arbete vid Södertörns högskola, framhäver de materiella villkoren i de utsatta områdena som en faktor bakom just Vänsterpartiets framgångar. – Genom att studera valaffischerna kan vi konstatera att det i huvudsak är Vänsterpartiet som lyft boendefrågan som en central levnadsvillkorsfråga. Budskap som ’lönen ska räcka till mat och hyra’ knyter an till de ekonomiska påfrestningar som många hushåll, inte minst i socioekonomiskt utsatta områden, möter i vardagen, säger Dominika V. Polanska till Dagens Arena. Dominika V Polanska. Foto: Kristina Sahlén. Hon framhåller också att Vänsterpartiets vallöfte om att frysa hyreshöjningarna har direkt betydelse för många boende i dessa områden. – På så sätt skiljer sig partiet från de övriga genom att formulera bostaden som en välfärds- och rättvisefråga snarare än främst en fråga om brottsbekämpning, integration eller fysisk stadsutveckling. Det innebär att Vänsterpartiet i högre grad än andra partier adresserar de materiella villkor som formar människors vardagsliv och möjligheter att skapa trygghet och stabilitet i sitt boende, säger Dominika V. Polanska. Inlägget Forskare: Ekonomiska påfrestningar bakom V:s framgång i utsatta områden dök först upp på Dagens Arena.
1b9a40a7c2485c8e086ab5a54d41dc0297016799
02bee694b223b59698ae95acb7af63503f92a576
a35d27d2ccb6b8ce6efaf1663d21579a703acc28
bfaa5f6e17e9661d47ebb77eac6a1dbb2ee1994e
bfaa5f6e17e9661d47ebb77eac6a1dbb2ee1994e”Det är i huvudsak Vänsterpartiet som lyft boendefrågan som en central levnadsvillkorsfråga.”
Inlägget Forskare: Ekonomiska påfrestningar bakom V:s framgång i utsatta områden dök först upp på Dagens Arena.
Vänsterpartiet ser ut att göra ett starkt val i landets utsatta områden. Dominika V. Polanska, professor i socialt arbete vid Södertörns högskola, menar att det främst är de materiella villkoren i områdena som ligger bakom partiets framgångar.
– Budskap som ’lönen ska räcka till mat och hyra’ knyter an till de ekonomiska påfrestningar som många hushåll, inte minst i socioekonomiskt utsatta områden, möter i vardagen, säger hon.
Sett utifrån andelen röster ser Vänsterpartiet ut att bli en av riksdagsvalets stora vinnare. I skrivande stund verkar partiet öka med 1,4 procentenheter och fem mandat. Särskilt i utsatta områden gör partiet ett starkt val, rapporterar Dagens Nyheter. Där ser väljarstödet ut att ha ökat med 14 procentenheter, jämfört med valet 2022, till 28,3 procent. I Rinkeby får Vänsterpartiet över 54 procent av rösterna.
– Vänsterpartiet har kampanjat extra mycket i invandrartäta områden, vilket kan vara en förklaring till det ökade stödet. Vi vet också att personer med invandrarbakgrund i större utsträckning röstar röd-grönt, vilket också kan vara en förklaring i detta val. Socialdemokraterna har förmodligen tappat en del till Vänsterpartiet i detta val. Det kan också vara en förklaring till det ökade stödet i utsatta områden, säger Jenny Madestam, docent i statsvetenskap vid Södertörns högskola, till Dagens Arena.
Jenny Madestam. Foto: Södertörns högskola.
Även Socialdemokraterna gör ett bra val i många utsatta områden, enligt Dagens Nyheter. Från 38,6 procent 2022 till 41,4 procent 2026. Tidningen skriver att Vänsterpartiet och Socialdemokraterna tillsammans får nästan 73 procent av rösterna i de områden som polisen klassificerar som särskilt utsatta.
Dominika V. Polanska, professor i socialt arbete vid Södertörns högskola, framhäver de materiella villkoren i de utsatta områdena som en faktor bakom just Vänsterpartiets framgångar.
– Genom att studera valaffischerna kan vi konstatera att det i huvudsak är Vänsterpartiet som lyft boendefrågan som en central levnadsvillkorsfråga. Budskap som ’lönen ska räcka till mat och hyra’ knyter an till de ekonomiska påfrestningar som många hushåll, inte minst i socioekonomiskt utsatta områden, möter i vardagen, säger Dominika V. Polanska till Dagens Arena.
Dominika V Polanska. Foto: Kristina Sahlén.
Hon framhåller också att Vänsterpartiets vallöfte om att frysa hyreshöjningarna har direkt betydelse för många boende i dessa områden.
– På så sätt skiljer sig partiet från de övriga genom att formulera bostaden som en välfärds- och rättvisefråga snarare än främst en fråga om brottsbekämpning, integration eller fysisk stadsutveckling. Det innebär att Vänsterpartiet i högre grad än andra partier adresserar de materiella villkor som formar människors vardagsliv och möjligheter att skapa trygghet och stabilitet i sitt boende, säger Dominika V. Polanska.
Olle Bergvall
Inlägget Forskare: Ekonomiska påfrestningar bakom V:s framgång i utsatta områden dök först upp på Dagens Arena.
02bee694b223b59698ae95acb7af63503f92a576
1b9a40a7c2485c8e086ab5a54d41dc0297016799
TITLE: Forskare: Ekonomiska påfrestningar bakom V:s framgång i utsatta områden DESCRIPTION: ”Det är i huvudsak Vänsterpartiet som lyft boendefrågan som en central levnadsvillkorsfråga.” Inlägget Forskare: Ekonomiska påfrestningar bakom V:s framgång i utsatta områden dök först upp på Dagens Arena. CONTENT: Vänsterpartiet ser ut att göra ett starkt val i landets utsatta områden. Dominika V. Polanska, professor i socialt arbete vid Södertörns högskola, menar att det främst är de materiella villkoren i områdena som ligger bakom partiets framgångar. – Budskap som ”lönen ska räcka till mat och hyra” knyter an till de ekonomiska påfrestningar som många hushåll, inte minst i socioekonomiskt utsatta områden, möter i vardagen, säger hon. Sett utifrån andelen röster ser Vänsterpartiet ut att bli en av riksdagsvalets stora vinnare. I skrivande stund verkar partiet öka med 1,4 procentenheter och fem mandat. Särskilt i utsatta områden gör partiet ett starkt val, rapporterar Dagens Nyheter. Där ser väljarstödet ut att ha ökat med 14 procentenheter, jämfört med valet 2022, till 28,3 procent. I Rinkeby får Vänsterpartiet över 54 procent av rösterna. – Vänsterpartiet har kampanjat extra mycket i invandrartäta områden, vilket kan vara en förklaring till det ökade stödet. Vi vet också att personer med invandrarbakgrund i större utsträckning röstar röd-grönt, vilket också kan vara en förklaring i detta val. Socialdemokraterna har förmodligen tappat en del till Vänsterpartiet i detta val. Det kan också vara en förklaring till det ökade stödet i utsatta områden, säger Jenny Madestam, docent i statsvetenskap vid Södertörns högskola, till Dagens Arena. Jenny Madestam. Foto: Södertörns högskola. Även Socialdemokraterna gör ett bra val i många utsatta områden, enligt Dagens Nyheter. Från 38,6 procent 2022 till 41,4 procent 2026. Tidningen skriver att Vänsterpartiet och Socialdemokraterna tillsammans får nästan 73 procent av rösterna i de områden som polisen klassificerar som särskilt utsatta. Frysta hyror Dominika V. Polanska, professor i socialt arbete vid Södertörns högskola, framhäver de materiella villkoren i de utsatta områdena som en faktor bakom just Vänsterpartiets framgångar. – Genom att studera valaffischerna kan vi konstatera att det i huvudsak är Vänsterpartiet som lyft boendefrågan som en central levnadsvillkorsfråga. Budskap som ’lönen ska räcka till mat och hyra’ knyter an till de ekonomiska påfrestningar som många hushåll, inte minst i socioekonomiskt utsatta områden, möter i vardagen, säger Dominika V. Polanska till Dagens Arena. Dominika V Polanska. Foto: Kristina Sahlén. Hon framhåller också att Vänsterpartiets vallöfte om att frysa hyreshöjningarna har direkt betydelse för många boende i dessa områden. – På så sätt skiljer sig partiet från de övriga genom att formulera bostaden som en välfärds- och rättvisefråga snarare än främst en fråga om brottsbekämpning, integration eller fysisk stadsutveckling. Det innebär att Vänsterpartiet i högre grad än andra partier adresserar de materiella villkor som formar människors vardagsliv och möjligheter att skapa trygghet och stabilitet i sitt boende, säger Dominika V. Polanska. Olle Bergvall Inlägget Forskare: Ekonomiska påfrestningar bakom V:s framgång i utsatta områden dök först upp på Dagens Arena.
TITLE: Forskare: Ekonomiska påfrestningar bakom V:s framgång i utsatta områden DESCRIPTION: ”Det är i huvudsak Vänsterpartiet som lyft boendefrågan som en central levnadsvillkorsfråga.” Inlägget Forskare: Ekonomiska påfrestningar bakom V:s framgång i utsatta områden dök först upp på Dagens Arena. CONTENT: Vänsterpartiet ser ut att göra ett starkt val i landets utsatta områden. Dominika V. Polanska, professor i socialt arbete vid Södertörns högskola, menar att det främst är de materiella villkoren i områdena som ligger bakom partiets framgångar. – Budskap som ”lönen ska räcka till mat och hyra” knyter an till de ekonomiska påfrestningar som många hushåll, inte minst i socioekonomiskt utsatta områden, möter i vardagen, säger hon. Sett utifrån andelen röster ser Vänsterpartiet ut att bli en av riksdagsvalets stora vinnare. I skrivande stund verkar partiet öka med 1,4 procentenheter och fem mandat. Särskilt i utsatta områden gör partiet ett starkt val, rapporterar Dagens Nyheter. Där ser väljarstödet ut att ha ökat med 14 procentenheter, jämfört med valet 2022, till 28,3 procent. I Rinkeby får Vänsterpartiet över 54 procent av rösterna. – Vänsterpartiet har kampanjat extra mycket i invandrartäta områden, vilket kan vara en förklaring till det ökade stödet. Vi vet också att personer med invandrarbakgrund i större utsträckning röstar röd-grönt, vilket också kan vara en förklaring i detta val. Socialdemokraterna har förmodligen tappat en del till Vänsterpartiet i detta val. Det kan också vara en förklaring till det ökade stödet i utsatta områden, säger Jenny Madestam, docent i statsvetenskap vid Södertörns högskola, till Dagens Arena. Jenny Madestam. Foto: Södertörns högskola. Även Socialdemokraterna gör ett bra val i många utsatta områden, enligt Dagens Nyheter. Från 38,6 procent 2022 till 41,4 procent 2026. Tidningen skriver att Vänsterpartiet och Socialdemokraterna tillsammans får nästan 73 procent av rösterna i de områden som polisen klassificerar som särskilt utsatta. Frysta hyror Dominika V. Polanska, professor i socialt arbete vid Södertörns högskola, framhäver de materiella villkoren i de utsatta områdena som en faktor bakom just Vänsterpartiets framgångar. – Genom att studera valaffischerna kan vi konstatera att det i huvudsak är Vänsterpartiet som lyft boendefrågan som en central levnadsvillkorsfråga. Budskap som ”lönen ska räcka till mat och hyra” knyter an till de ekonomiska påfrestningar som många hushåll, inte minst i socioekonomiskt utsatta områden, möter i vardagen, säger Dominika V. Polanska till Dagens Arena. Dominika V Polanska. Foto: Kristina Sahlén. Hon framhåller också att Vänsterpartiets vallöfte om att frysa hyreshöjningarna har direkt betydelse för många boende i dessa områden. – På så sätt skiljer sig partiet från de övriga genom att formulera bostaden som en välfärds- och rättvisefråga snarare än främst en fråga om brottsbekämpning, integration eller fysisk stadsutveckling. Det innebär att Vänsterpartiet i högre grad än andra partier adresserar de materiella villkor som formar människors vardagsliv och möjligheter att skapa trygghet och stabilitet i sitt boende, säger Dominika V. Polanska. Olle Bergvall Inlägget Forskare: Ekonomiska påfrestningar bakom V:s framgång i utsatta områden dök först upp på Dagens Arena.
a35d27d2ccb6b8ce6efaf1663d21579a703acc28
02bee694b223b59698ae95acb7af63503f92a576
TITLE: Forskare: Ekonomiska påfrestningar bakom V:s framgång i utsatta områden DESCRIPTION: ”Det är i huvudsak Vänsterpartiet som lyft boendefrågan som en central levnadsvillkorsfråga.” Inlägget Forskare: Ekonomiska påfrestningar bakom V:s framgång i utsatta områden dök först upp på Dagens Arena. CONTENT: Vänsterpartiet ser ut att göra ett starkt val i landets utsatta områden. Dominika V. Polanska, professor i socialt arbete vid Södertörns högskola, menar att det främst är de materiella villkoren i områdena som ligger bakom partiets framgångar. – Budskap som ’lönen ska räcka till mat och hyra’ knyter an till de ekonomiska påfrestningar som många hushåll, inte minst i socioekonomiskt utsatta områden, möter i vardagen, säger hon. Sett utifrån andelen röster ser Vänsterpartiet ut att bli en av riksdagsvalets stora vinnare. I skrivande stund verkar partiet öka med 1,4 procentenheter och fem mandat. Särskilt i utsatta områden gör partiet ett starkt val, rapporterar Dagens Nyheter. Där ser väljarstödet ut att ha ökat med 14 procentenheter, jämfört med valet 2022, till 28,3 procent. I Rinkeby får Vänsterpartiet över 54 procent av rösterna. – Vänsterpartiet har kampanjat extra mycket i invandrartäta områden, vilket kan vara en förklaring till det ökade stödet. Vi vet också att personer med invandrarbakgrund i större utsträckning röstar röd-grönt, vilket också kan vara en förklaring i detta val. Socialdemokraterna har förmodligen tappat en del till Vänsterpartiet i detta val. Det kan också vara en förklaring till det ökade stödet i utsatta områden, säger Jenny Madestam, docent i statsvetenskap vid Södertörns högskola, till Dagens Arena. Jenny Madestam. Foto: Södertörns högskola. Även Socialdemokraterna gör ett bra val i många utsatta områden, enligt Dagens Nyheter. Från 38,6 procent 2022 till 41,4 procent 2026. Tidningen skriver att Vänsterpartiet och Socialdemokraterna tillsammans får nästan 73 procent av rösterna i de områden som polisen klassificerar som särskilt utsatta. Frysta hyror Dominika V. Polanska, professor i socialt arbete vid Södertörns högskola, framhäver de materiella villkoren i de utsatta områdena som en faktor bakom just Vänsterpartiets framgångar. – Genom att studera valaffischerna kan vi konstatera att det i huvudsak är Vänsterpartiet som lyft boendefrågan som en central levnadsvillkorsfråga. Budskap som ’lönen ska räcka till mat och hyra’ knyter an till de ekonomiska påfrestningar som många hushåll, inte minst i socioekonomiskt utsatta områden, möter i vardagen, säger Dominika V. Polanska till Dagens Arena. Dominika V Polanska. Foto: Kristina Sahlén. Hon framhåller också att Vänsterpartiets vallöfte om att frysa hyreshöjningarna har direkt betydelse för många boende i dessa områden. – På så sätt skiljer sig partiet från de övriga genom att formulera bostaden som en välfärds- och rättvisefråga snarare än främst en fråga om brottsbekämpning, integration eller fysisk stadsutveckling. Det innebär att Vänsterpartiet i högre grad än andra partier adresserar de materiella villkor som formar människors vardagsliv och möjligheter att skapa trygghet och stabilitet i sitt boende, säger Dominika V. Polanska. Inlägget Forskare: Ekonomiska påfrestningar bakom V:s framgång i utsatta områden dök först upp på Dagens Arena.
TITLE: Forskare: Ekonomiska påfrestningar bakom V:s framgång i utsatta områden DESCRIPTION: ”Det är i huvudsak Vänsterpartiet som lyft boendefrågan som en central levnadsvillkorsfråga.” Inlägget Forskare: Ekonomiska påfrestningar bakom V:s framgång i utsatta områden dök först upp på Dagens Arena. CONTENT: Vänsterpartiet ser ut att göra ett starkt val i landets utsatta områden. Dominika V. Polanska, professor i socialt arbete vid Södertörns högskola, menar att det främst är de materiella villkoren i områdena som ligger bakom partiets framgångar. – Budskap som ”lönen ska räcka till mat och hyra” knyter an till de ekonomiska påfrestningar som många hushåll, inte minst i socioekonomiskt utsatta områden, möter i vardagen, säger hon. Sett utifrån andelen röster ser Vänsterpartiet ut att bli en av riksdagsvalets stora vinnare. I skrivande stund verkar partiet öka med 1,4 procentenheter och fem mandat. Särskilt i utsatta områden gör partiet ett starkt val, rapporterar Dagens Nyheter. Där ser väljarstödet ut att ha ökat med 14 procentenheter, jämfört med valet 2022, till 28,3 procent. I Rinkeby får Vänsterpartiet över 54 procent av rösterna. – Vänsterpartiet har kampanjat extra mycket i invandrartäta områden, vilket kan vara en förklaring till det ökade stödet. Vi vet också att personer med invandrarbakgrund i större utsträckning röstar röd-grönt, vilket också kan vara en förklaring i detta val. Socialdemokraterna har förmodligen tappat en del till Vänsterpartiet i detta val. Det kan också vara en förklaring till det ökade stödet i utsatta områden, säger Jenny Madestam, docent i statsvetenskap vid Södertörns högskola, till Dagens Arena. Jenny Madestam. Foto: Södertörns högskola. Även Socialdemokraterna gör ett bra val i många utsatta områden, enligt Dagens Nyheter. Från 38,6 procent 2022 till 41,4 procent 2026. Tidningen skriver att Vänsterpartiet och Socialdemokraterna tillsammans får nästan 73 procent av rösterna i de områden som polisen klassificerar som särskilt utsatta. Frysta hyror Dominika V. Polanska, professor i socialt arbete vid Södertörns högskola, framhäver de materiella villkoren i de utsatta områdena som en faktor bakom just Vänsterpartiets framgångar. – Genom att studera valaffischerna kan vi konstatera att det i huvudsak är Vänsterpartiet som lyft boendefrågan som en central levnadsvillkorsfråga. Budskap som ’lönen ska räcka till mat och hyra’ knyter an till de ekonomiska påfrestningar som många hushåll, inte minst i socioekonomiskt utsatta områden, möter i vardagen, säger Dominika V. Polanska till Dagens Arena. Dominika V Polanska. Foto: Kristina Sahlén. Hon framhåller också att Vänsterpartiets vallöfte om att frysa hyreshöjningarna har direkt betydelse för många boende i dessa områden. – På så sätt skiljer sig partiet från de övriga genom att formulera bostaden som en välfärds- och rättvisefråga snarare än främst en fråga om brottsbekämpning, integration eller fysisk stadsutveckling. Det innebär att Vänsterpartiet i högre grad än andra partier adresserar de materiella villkor som formar människors vardagsliv och möjligheter att skapa trygghet och stabilitet i sitt boende, säger Dominika V. Polanska. Olle Bergvall Inlägget Forskare: Ekonomiska påfrestningar bakom V:s framgång i utsatta områden dök först upp på Dagens Arena.
bfaa5f6e17e9661d47ebb77eac6a1dbb2ee1994e
a35d27d2ccb6b8ce6efaf1663d21579a703acc28
TITLE: Forskare: Ekonomiska påfrestningar bakom V:s framgång i utsatta områden DESCRIPTION: ”Det är i huvudsak Vänsterpartiet som lyft boendefrågan som en central levnadsvillkorsfråga.” Inlägget Forskare: Ekonomiska påfrestningar bakom V:s framgång i utsatta områden dök först upp på Dagens Arena. CONTENT: Vänsterpartiet ser ut att göra ett starkt val i landets utsatta områden. Dominika V. Polanska, professor i socialt arbete vid Södertörns högskola, menar att det främst är de materiella villkoren i områdena som ligger bakom partiets framgångar. – Budskap som ’lönen ska räcka till mat och hyra’ knyter an till de ekonomiska påfrestningar som många hushåll, inte minst i socioekonomiskt utsatta områden, möter i vardagen, säger hon. Sett utifrån andelen röster ser Vänsterpartiet ut att bli en av riksdagsvalets stora vinnare. I skrivande stund verkar partiet öka med 1,4 procentenheter och fem mandat. Särskilt i utsatta områden gör partiet ett starkt val, rapporterar Dagens Nyheter. Där ser väljarstödet ut att ha ökat med 14 procentenheter, jämfört med valet 2022, till 28,3 procent. I Rinkeby får Vänsterpartiet över 54 procent av rösterna. – Vänsterpartiet har kampanjat extra mycket i invandrartäta områden, vilket kan vara en förklaring till det ökade stödet. Vi vet också att personer med invandrarbakgrund i större utsträckning röstar röd-grönt, vilket också kan vara en förklaring i detta val. Socialdemokraterna har förmodligen tappat en del till Vänsterpartiet i detta val. Det kan också vara en förklaring till det ökade stödet i utsatta områden, säger Jenny Madestam, docent i statsvetenskap vid Södertörns högskola, till Dagens Arena. Jenny Madestam. Foto: Södertörns högskola. Även Socialdemokraterna gör ett bra val i många utsatta områden, enligt Dagens Nyheter. Från 38,6 procent 2022 till 41,4 procent 2026. Tidningen skriver att Vänsterpartiet och Socialdemokraterna tillsammans får nästan 73 procent av rösterna i de områden som polisen klassificerar som särskilt utsatta. Frysta hyror Dominika V. Polanska, professor i socialt arbete vid Södertörns högskola, framhäver de materiella villkoren i de utsatta områdena som en faktor bakom just Vänsterpartiets framgångar. – Genom att studera valaffischerna kan vi konstatera att det i huvudsak är Vänsterpartiet som lyft boendefrågan som en central levnadsvillkorsfråga. Budskap som ’lönen ska räcka till mat och hyra’ knyter an till de ekonomiska påfrestningar som många hushåll, inte minst i socioekonomiskt utsatta områden, möter i vardagen, säger Dominika V. Polanska till Dagens Arena. Dominika V Polanska. Foto: Kristina Sahlén. Hon framhåller också att Vänsterpartiets vallöfte om att frysa hyreshöjningarna har direkt betydelse för många boende i dessa områden. – På så sätt skiljer sig partiet från de övriga genom att formulera bostaden som en välfärds- och rättvisefråga snarare än främst en fråga om brottsbekämpning, integration eller fysisk stadsutveckling. Det innebär att Vänsterpartiet i högre grad än andra partier adresserar de materiella villkor som formar människors vardagsliv och möjligheter att skapa trygghet och stabilitet i sitt boende, säger Dominika V. Polanska. Olle Bergvall Inlägget Forskare: Ekonomiska påfrestningar bakom V:s framgång i utsatta områden dök först upp på Dagens Arena.
TITLE: Forskare: Ekonomiska påfrestningar bakom V:s framgång i utsatta områden DESCRIPTION: ”Det är i huvudsak Vänsterpartiet som lyft boendefrågan som en central levnadsvillkorsfråga.” Inlägget Forskare: Ekonomiska påfrestningar bakom V:s framgång i utsatta områden dök först upp på Dagens Arena. CONTENT: Vänsterpartiet ser ut att göra ett starkt val i landets utsatta områden. Dominika V. Polanska, professor i socialt arbete vid Södertörns högskola, menar att det främst är de materiella villkoren i områdena som ligger bakom partiets framgångar. – Budskap som ’lönen ska räcka till mat och hyra’ knyter an till de ekonomiska påfrestningar som många hushåll, inte minst i socioekonomiskt utsatta områden, möter i vardagen, säger hon. Sett utifrån andelen röster ser Vänsterpartiet ut att bli en av riksdagsvalets stora vinnare. I skrivande stund verkar partiet öka med 1,4 procentenheter och fem mandat. Särskilt i utsatta områden gör partiet ett starkt val, rapporterar Dagens Nyheter. Där ser väljarstödet ut att ha ökat med 14 procentenheter, jämfört med valet 2022, till 28,3 procent. I Rinkeby får Vänsterpartiet över 54 procent av rösterna. – Vänsterpartiet har kampanjat extra mycket i invandrartäta områden, vilket kan vara en förklaring till det ökade stödet. Vi vet också att personer med invandrarbakgrund i större utsträckning röstar röd-grönt, vilket också kan vara en förklaring i detta val. Socialdemokraterna har förmodligen tappat en del till Vänsterpartiet i detta val. Det kan också vara en förklaring till det ökade stödet i utsatta områden, säger Jenny Madestam, docent i statsvetenskap vid Södertörns högskola, till Dagens Arena. Jenny Madestam. Foto: Södertörns högskola. Även Socialdemokraterna gör ett bra val i många utsatta områden, enligt Dagens Nyheter. Från 38,6 procent 2022 till 41,4 procent 2026. Tidningen skriver att Vänsterpartiet och Socialdemokraterna tillsammans får nästan 73 procent av rösterna i de områden som polisen klassificerar som särskilt utsatta. Frysta hyror Dominika V. Polanska, professor i socialt arbete vid Södertörns högskola, framhäver de materiella villkoren i de utsatta områdena som en faktor bakom just Vänsterpartiets framgångar. – Genom att studera valaffischerna kan vi konstatera att det i huvudsak är Vänsterpartiet som lyft boendefrågan som en central levnadsvillkorsfråga. Budskap som ’lönen ska räcka till mat och hyra’ knyter an till de ekonomiska påfrestningar som många hushåll, inte minst i socioekonomiskt utsatta områden, möter i vardagen, säger Dominika V. Polanska till Dagens Arena. Dominika V Polanska. Foto: Kristina Sahlén. Hon framhåller också att Vänsterpartiets vallöfte om att frysa hyreshöjningarna har direkt betydelse för många boende i dessa områden. – På så sätt skiljer sig partiet från de övriga genom att formulera bostaden som en välfärds- och rättvisefråga snarare än främst en fråga om brottsbekämpning, integration eller fysisk stadsutveckling. Det innebär att Vänsterpartiet i högre grad än andra partier adresserar de materiella villkor som formar människors vardagsliv och möjligheter att skapa trygghet och stabilitet i sitt boende, säger Dominika V. Polanska. Inlägget Forskare: Ekonomiska påfrestningar bakom V:s framgång i utsatta områden dök först upp på Dagens Arena.
1b9a40a7c2485c8e086ab5a54d41dc0297016799
02bee694b223b59698ae95acb7af63503f92a576
a35d27d2ccb6b8ce6efaf1663d21579a703acc28
bfaa5f6e17e9661d47ebb77eac6a1dbb2ee1994e
1b0aeadaece1edf24f1928f22658fd426a0abbb2Magdalena Andersson redo att söka breda samarbeten om hon får bilda regering.
Inlägget ”Vi socialdemokrater är redo att ta ansvar för valresultatet” dök först upp på Dagens Arena.
Från en tydlig övervikt för oppositionen i den första vallokalsundersökningen till en ledning med ett mandat. Det blev en minst sagt svängig valkväll för Socialdemokraterna.
Allt började så bra för Socialdemokraterna och de andra rödgröna partierna. När SVT:s vallokalsundersökning presenterade sina resultat vid åttatiden på kvällen kom ett dämpat jubel när Socialdemokraternas resultat på 28,4 procent visades på storbildsskärmen nere i kongresshallen på Stockholm Waterfront, där Socialdemokraterna höll sin valvaka. Jublet blev ännu större då Sverigedemokraternas preliminära resultat på 17,2 procent dök upp på tv-skärmen. Vänsterpartiets siffra på 8,0 möttes också av stort jubel.
Trots att Socialdemokraterna enligt undersökningen backar med nästan 2 procentenheter jämfört med riksdagsvalet 2022 om resultatet skulle stå sig, var det glada miner på partiets valvaka. Att hoppet om regeringsskifte lever var tydligt. Mitt på kongressgolvet dansade ett gäng SSU:are i ring och sjöng: ”Shalalala Tidö åker ur, åker ur, Tidö åker ur”.
Men mycket hann förändras under kvällen. När SVT kom med sin valprognos vid kvart i tio visade det sig att valet verkade vara betydligt jämnare än man först trott. Helt plötsligt skilde det bara ett mandat mellan blocken.
Det var en samlad socialdemokratisk partiledare som kom ut för att tala till de partiaktiva på valvakan vid midnatt. Talet var inte minst ett peptalk till gräsrötterna. Andersson var också tydlig med att påvisa sambandet mellan Socialdemokraterna och facket.
– Det handlar inte bara om partiet utan det är fackföreningsrörelsen och socialdemokratin tillsammans. Två grenar på samma träd. Och i den här valrörelsen så är det så många fackliga som har engagerat sig, tagit de där viktiga samtalen på arbetsplatsen, stått upp för den svenska arbetsmarknadsmodellen för Sverige. Här i vårt land, här ska vi ha schyssta villkor, bra löner och här ska vi ha en rejäl politik för vanliga hårt arbetande människor. Svensk arbetarrörelse möter framtiden tillsammans. Nu ska vi vänta in det slutliga valresultatet. Varje röst som har lämnats ska räknas. Men mitt besked är tydligt. Vi socialdemokrater kommer alltid stå redo att ta ansvar för resultatet, sa Andersson, ivrigt påhejad av entusiastiska SSU:are.
Efter talet mötte hon pressen för att svara på några korta frågor. Hon betonade att det var svårt att dra några slutsatser av valresultatet så här långt.
– Det går inte att säga exakt på vilket sätt Sverige kommer att styras och om vi kommer att få en ny regering. Men mitt besked är också tydligt. Vi socialdemokrater står alltid redo att ta ansvar för valresultatet. Och givet att det tycks bli så här jämnt igen, så finns det all anledning att söka den nya samarbetsanda som jag har talat om. Det vore bra för svensk politik och det skulle också skapa en långsiktighet för både företag och för människor.
Magdalena Andersson mötte pressen vid midnatt.
Magdalena Andersson menar att hon tror att det går att bilda en handlingskraftig regering, även om det bara skulle bli med ett mandats övervikt.
– Jag ledde ju Sverige under NATO-processen med ett mandats övervikt. Så det får man väl säga att det är möjligt.
Efter Anderssons tal mötte Dagens Arena den före detta ministern och S-riksdagsledamoten Anders Ygeman på kongressgolvet. Han menade att valresultatet förmodligen kommer att dra ut på tiden.
– Det kommer bli otroligt jämnt. Och det är mycket som talar för att oavsett vilket valresultat vi får idag så kommer det inte vara säkert förrän på onsdag då förtidsrösterna och utlandsrösterna räknas.
Om det här håller med ett mandat, går det att skapa en stabil regering då?
– Det handlar väldigt mycket om hur mogna partierna är. Nu gäller det att alla partier tar ansvar för valresultatet. Vi är beredda att göra det och vi hoppas att de andra också är det.
Det verkar som att ni gör ert sämsta val på nästan 100 år. Vad tänker du om det?
– Det är ju tufft. Sen kommer väl ändå det här valet definieras av om vi klarar att byta regering eller inte. För det är ju vårt främsta mål. Gör vi inte det så är det klart att det är tufft. Men det vet vi inte idag.
Varför är det så viktigt att byta regering?
– För att Sverige är på väg åt fel håll. Vi har haft växande arbetslöshet, växande polarisering, ledande företrädare för regeringskoalitionen som hatar och hetsar. Det är helt enkelt en politik som är dålig för landet.
Anders Ygeman menar att valet kommer att definieras av om det blir regeringsskifte eller inte.
Annika Strandhäll, ordförande för S-kvinnor och före detta minister, är inne på samma linje.
– Det här är ett extremt viktigt vägval. Det handlar om vilket Sverige vi ska vara framöver. Partierna som har styrt de här fyra åren har verkligen förändrat vårt land. Dragit in bidrag till viktiga civilsamhällesorganisationer, slaktat biståndet, skurit ner resurserna till kvinnofridsarbetet och till kvinnoorganisationer. Jag har träffat så många svenskar som är oroliga för hur deras liv ska bli med indragna uppehållstillstånd, med fortsatta tonårsutvisningar och med en migrationspolitik från helvetet, säger Strandhäll till Dagens Arena.
Annika Strandhäll är orolig över vad som händer om Tidöpartierna får fortsätta regera.
Samtidigt som hon menar att Socialdemokraterna gått fram med en mer progressiv politik än på länge.
– Vi har gått till val på det mest progressiva valprogrammet som jag har upplevt i socialdemokratin på länge. Med slopandet av karensen, med dubbla barnbidrag, med indexering av bidrag till välfärden och satsningar på pensioner.
När Dagens Arena träffar LO:s ungsekreterare Elsa Alm vid åttatiden på kvällen, efter att SVT:s vallokalsundersökning visat på ett klart rödgrönt övertag, är hon optimistisk. Några timmar senare när valresultatet verkar bli betydligt jämnare än man först befarat är tongångarna av naturliga skäl mer nedtonade.
– Det kommer förmodligen ta några dagar tills alla röster är räknade och vi har ett slutgiltigt resultat. Men det är väl klart att just nu så känns det väl inte kanon, säger hon.
LO:s ungsekreterare Elsa Alm är stolt över den valrörelse som facket drivit.
Samtidigt är hon stolt över den valrörelse som facket drivit även om hon tycker att arbetsmarknadsfrågorna borde hamnat ännu mer i fokus.
– Det har varit väldigt mycket prat om vem som ska regera med vem. Det hade varit bättre för Sveriges arbetare ifall mer av debatten faktiskt kretsade kring frågor som är viktiga för dem.
Om det blir ett regeringsskifte nu, varför skulle det vara viktigt för LO?
– Därför att vi vill ha en regering som prioriterar jobben, ser till att unga kommer i arbete, löser ut frågan om karensavdraget, fixar billigare tandvård och ser till att höja pensionerna. Det är superviktigt.
Precis innan den här artikeln skulle publiceras verkade det dock som att oppositionen dragit ifrån en aning och vid tretiden på morgonen ledde man med 176 mot 173 mandat.
Jon Andersson
Inlägget ”Vi socialdemokrater är redo att ta ansvar för valresultatet” dök först upp på Dagens Arena.
814a9f6c14914ac5bd757de1bfb1457d93362161
1b0aeadaece1edf24f1928f22658fd426a0abbb2
TITLE: “Vi socialdemokrater är redo att ta ansvar för valresultatet” DESCRIPTION: Magdalena Andersson redo att söka breda samarbeten om hon får bilda regering. Inlägget “Vi socialdemokrater är redo att ta ansvar för valresultatet” dök först upp på Dagens Arena. CONTENT: Från en tydlig övervikt för oppositionen i den första vallokalsundersökningen till en ledning med ett mandat. Det blev en minst sagt svängig valkväll för Socialdemokraterna . Allt började så bra för Socialdemokraterna och de andra rödgröna partierna. När SVT:s vallokalsundersökning presenterade sina resultat vid åttatiden på kvällen kom ett dämpat jubel när Socialdemokraternas resultat på 28,4 procent visades på storbildsskärmen nere i kongresshallen på Stockholm Waterfront, där Socialdemokraterna höll sin valvaka. Jublet blev ännu större då Sverigedemokraternas preliminära resultat på 17,2 procent dök upp på tv-skärmen. Vänsterpartiets siffra på 8,0 möttes också av stort jubel. Trots att Socialdemokraterna enligt undersökningen backar med nästan 2 procentenheter jämfört med riksdagsvalet 2022 om resultatet skulle stå sig, var det glada miner på partiets valvaka. Att hoppet om regeringsskifte lever var tydligt. Mitt på kongressgolvet dansade ett gäng SSU:are i ring och sjöng: “Shalalala Tidö åker ur, åker ur, Tidö åker ur”. Facket och partiet Men mycket hann förändras under kvällen. När SVT kom med sin valprognos vid kvart i tio visade det sig att valet verkade vara betydligt jämnare än man först trott. Helt plötsligt skilde det bara ett mandat mellan blocken. Det var en samlad socialdemokratisk partiledare som kom ut för att tala till de partiaktiva på valvakan vid midnatt Talet var inte minst ett peptalk till gräsrötterna. Andersson var också tydlig med att påvisa sambandet mellan Socialdemokraterna och facket. – Det handlar inte bara om partiet utan det är fackföreningsrörelsen och socialdemokratin tillsammans. Två grenar på samma träd. Och i den här valrörelsen så är det så många fackliga som har engagerat sig, tagit de där viktiga samtalen på arbetsplatsen, stått upp för den svenska arbetsmarknadsmodellen för Sverige. Här i vårt land, här ska vi ha schyssta villkor, bra löner och här ska vi ha en rejäl politik för vanliga hårt arbetande människor. Svensk arbetarrörelse möter framtiden tillsammans. Nu ska vi vänta in det slutliga valresultatet. Varje röst som har lämnats ska räknas.Men mitt besked är tydligt. Vi socialdemokrater kommer alltid stå redo att ta ansvar för resultatet, sa Andersson, ivrigt påhejad av entusiastiska SSU:are. Vill ta ansvar Efter talet mötte hon pressen för att svara på några korta frågor. Hon betonade att det var svårt att dra några slutsatser av valresultatet så här långt. – Det går inte att säga exakt på vilket sätt Sverige kommer att styras och om vi kommer att få en ny regering. Men mitt besked är också tydligt. Vi socialdemokrater står alltid redo att ta ansvar för valresultatet. Och givet att det tycks bli så här jämnt igen, så finns det all anledning att söka den nya samarbetsanda som jag har talat om. Det vore bra för svensk politik och det skulle också skapa en långsiktighet för både företag och för människor. Magdalena Andersson mötte pressen vid midnatt. Magdalena Andersson menar att hon tror att det går att bilda en handlingskraftig regering, även om det bara skulle bli med ett mandats övervikt. – Jag ledde ju Sverige under NATO-processen med ett mandats övervikt. Så det får man väl säga att det är möjligt. Dålig politik Efter Anderssons tal mötte Dagens Arena den före detta ministern och S-riksdagsledamoten Anders Ygeman på kongressgolvet. Han menade att valresultatet förmodligen kommer att dra ut på tiden. – Det kommer bli otroligt jämnt. Och det är mycket som talar för att oavsett vilket valresultat vi får idag så kommer det inte vara säkert förrän på onsdag då förtidsrösterna och utlandsrösterna räknas. Om det här håller med ett mandat, går det att skapa en stabil regering då? – Det handlar väldigt mycket om hur mogna partierna är. Nu gäller det att alla partier tar ansvar för valresultatet. Vi är beredda att göra det och vi hoppas att de andra också är det. Det verkar som att ni gör ert sämsta val på nästan 100 år. Vad tänker du om det? – Det är ju tufft. Sen kommer väl ändå det här valet definieras av om vi klarar att byta regering eller inte. För det är ju vårt främsta mål. Gör vi inte det så är det klart att det är tufft. Men det vet vi inte idag. Varför är det så viktigt att byta regering? – För att Sverige är på väg åt fel håll. Vi har haft växande arbetslöshet, växande polarisering, ledande företrädare för regeringskoalitionen som hatar och hetsar. Det är helt enkelt en politik som är dålig för landet. Anders Ygeman menar att valet kommer att definieras av om det blir regeringsskifte eller inte. Viktigt vägval Annika Strandhäll, ordförande för S-kvinnor och före detta minister, är inne på samma linje. – Det här är ett extremt viktigt vägval. Det handlar om vilket Sverige vi ska vara framöver. Partierna som har styrt de här fyra åren har verkligen förändrat vårt land. Dragit in bidrag till viktiga civilsamhällesorganisationer, slaktat biståndet, skurit ner resurserna till kvinnofridsarbetet och till kvinnoorganisationer. Jag har träffat så många svenskar som är oroliga för hur deras liv ska bli med indragna uppehållstillstånd, med fortsatta tonårsutvisningar och med en migrationspolitik från helvetet, säger Strandhäll till Dagens Arena. Annika Strandhäll är orolig över vad som händer om Tidöpartierna får fortsätta regera. Samtidigt som hon menar att Socialdemokraterna gått fram med en mer progressiv politik än på länge. – Vi har gått till val på det mest progressiva valprogrammet som jag har upplevt i socialdemokratin på länge. Med slopandet av karensen, med dubbla barnbidrag, med indexering av bidrag till välfärden och satsningar på pensioner. Viktigt att byta regering När Dagens Arena träffar LO:s ungsekretare Elsa Alm vid åttatiden på kvällen, efter att SVT:s vallokalsundersökning visat på ett klart rödgrönt övertag, är hon optimistisk. Några timmar senare när valresultatet verkar bli betydligt jämnare än man först befarat är tongångarna av naturliga skäl mer nedtonade. – Det kommer förmodligen ta några dagar tills alla röster är räknade och vi har ett slutgiltigt resultat. Men det är väl klart att just nu så känns det väl inte kanon, säger hon. LO:s ungsekretarare Elsa Alm är stolt över den valrörelse som facket drivit. Samtidigt är hon stolt över den valrörelse som facket drivit även om hon tycker att arbetsmarknadsfrågorna borde hamnat ännu mer i fokus. – Det har varit väldigt mycket prat om vem som ska regera med vem. Det hade varit bättre för Sveriges arbetare ifall mer av debatten faktiskt kretsade kring frågor som är viktiga för dem Om det blir ett regeringsskift nu, varför skulle det vara viktigt för LO? – Därför att vi vill ha en regering som prioriterar jobben, ser till att unga kommer i arbete, löser ut frågan om karensavdraget, fixar billigare tandvård och ser till att höja pensionerna. Det är superviktigt. Precis innan den här artikeln skulle publiceras verkade det dock som att oppositionen dragit ifrån en aning och vid tretiden på morgonen ledde man med 176 mot 173 mandat. Jon Andersson Inlägget “Vi socialdemokrater är redo att ta ansvar för valresultatet” dök först upp på Dagens Arena.
TITLE: ”Vi socialdemokrater är redo att ta ansvar för valresultatet” DESCRIPTION: Magdalena Andersson redo att söka breda samarbeten om hon får bilda regering. Inlägget ”Vi socialdemokrater är redo att ta ansvar för valresultatet” dök först upp på Dagens Arena. CONTENT: Från en tydlig övervikt för oppositionen i den första vallokalsundersökningen till en ledning med ett mandat. Det blev en minst sagt svängig valkväll för Socialdemokraterna. Allt började så bra för Socialdemokraterna och de andra rödgröna partierna. När SVT:s vallokalsundersökning presenterade sina resultat vid åttatiden på kvällen kom ett dämpat jubel när Socialdemokraternas resultat på 28,4 procent visades på storbildsskärmen nere i kongresshallen på Stockholm Waterfront, där Socialdemokraterna höll sin valvaka. Jublet blev ännu större då Sverigedemokraternas preliminära resultat på 17,2 procent dök upp på tv-skärmen. Vänsterpartiets siffra på 8,0 möttes också av stort jubel. Trots att Socialdemokraterna enligt undersökningen backar med nästan 2 procentenheter jämfört med riksdagsvalet 2022 om resultatet skulle stå sig, var det glada miner på partiets valvaka. Att hoppet om regeringsskifte lever var tydligt. Mitt på kongressgolvet dansade ett gäng SSU:are i ring och sjöng: ”Shalalala Tidö åker ur, åker ur, Tidö åker ur”. Facket och partiet Men mycket hann förändras under kvällen. När SVT kom med sin valprognos vid kvart i tio visade det sig att valet verkade vara betydligt jämnare än man först trott. Helt plötsligt skilde det bara ett mandat mellan blocken. Det var en samlad socialdemokratisk partiledare som kom ut för att tala till de partiaktiva på valvakan vid midnatt. Talet var inte minst ett peptalk till gräsrötterna. Andersson var också tydlig med att påvisa sambandet mellan Socialdemokraterna och facket. – Det handlar inte bara om partiet utan det är fackföreningsrörelsen och socialdemokratin tillsammans. Två grenar på samma träd. Och i den här valrörelsen så är det så många fackliga som har engagerat sig, tagit de där viktiga samtalen på arbetsplatsen, stått upp för den svenska arbetsmarknadsmodellen för Sverige. Här i vårt land, här ska vi ha schyssta villkor, bra löner och här ska vi ha en rejäl politik för vanliga hårt arbetande människor. Svensk arbetarrörelse möter framtiden tillsammans. Nu ska vi vänta in det slutliga valresultatet. Varje röst som har lämnats ska räknas. Men mitt besked är tydligt. Vi socialdemokrater kommer alltid stå redo att ta ansvar för resultatet, sa Andersson, ivrigt påhejad av entusiastiska SSU:are. Vill ta ansvar Efter talet mötte hon pressen för att svara på några korta frågor. Hon betonade att det var svårt att dra några slutsatser av valresultatet så här långt. – Det går inte att säga exakt på vilket sätt Sverige kommer att styras och om vi kommer att få en ny regering. Men mitt besked är också tydligt. Vi socialdemokrater står alltid redo att ta ansvar för valresultatet. Och givet att det tycks bli så här jämnt igen, så finns det all anledning att söka den nya samarbetsanda som jag har talat om. Det vore bra för svensk politik och det skulle också skapa en långsiktighet för både företag och för människor. Magdalena Andersson mötte pressen vid midnatt. Magdalena Andersson menar att hon tror att det går att bilda en handlingskraftig regering, även om det bara skulle bli med ett mandats övervikt. – Jag ledde ju Sverige under NATO-processen med ett mandats övervikt. Så det får man väl säga att det är möjligt. Dålig politik Efter Anderssons tal mötte Dagens Arena den före detta ministern och S-riksdagsledamoten Anders Ygeman på kongressgolvet. Han menade att valresultatet förmodligen kommer att dra ut på tiden. – Det kommer bli otroligt jämnt. Och det är mycket som talar för att oavsett vilket valresultat vi får idag så kommer det inte vara säkert förrän på onsdag då förtidsrösterna och utlandsrösterna räknas. Om det här håller med ett mandat, går det att skapa en stabil regering då? – Det handlar väldigt mycket om hur mogna partierna är. Nu gäller det att alla partier tar ansvar för valresultatet. Vi är beredda att göra det och vi hoppas att de andra också är det. Det verkar som att ni gör ert sämsta val på nästan 100 år. Vad tänker du om det? – Det är ju tufft. Sen kommer väl ändå det här valet definieras av om vi klarar att byta regering eller inte. För det är ju vårt främsta mål. Gör vi inte det så är det klart att det är tufft. Men det vet vi inte idag. Varför är det så viktigt att byta regering? – För att Sverige är på väg åt fel håll. Vi har haft växande arbetslöshet, växande polarisering, ledande företrädare för regeringskoalitionen som hatar och hetsar. Det är helt enkelt en politik som är dålig för landet. Anders Ygeman menar att valet kommer att definieras av om det blir regeringsskifte eller inte. Viktigt vägval Annika Strandhäll, ordförande för S-kvinnor och före detta minister, är inne på samma linje. – Det här är ett extremt viktigt vägval. Det handlar om vilket Sverige vi ska vara framöver. Partierna som har styrt de här fyra åren har verkligen förändrat vårt land. Dragit in bidrag till viktiga civilsamhällesorganisationer, slaktat biståndet, skurit ner resurserna till kvinnofridsarbetet och till kvinnoorganisationer. Jag har träffat så många svenskar som är oroliga för hur deras liv ska bli med indragna uppehållstillstånd, med fortsatta tonårsutvisningar och med en migrationspolitik från helvetet, säger Strandhäll till Dagens Arena. Annika Strandhäll är orolig över vad som händer om Tidöpartierna får fortsätta regera. Samtidigt som hon menar att Socialdemokraterna gått fram med en mer progressiv politik än på länge. – Vi har gått till val på det mest progressiva valprogrammet som jag har upplevt i socialdemokratin på länge. Med slopandet av karensen, med dubbla barnbidrag, med indexering av bidrag till välfärden och satsningar på pensioner. Viktigt att byta regering När Dagens Arena träffar LO:s ungsekreterare Elsa Alm vid åttatiden på kvällen, efter att SVT:s vallokalsundersökning visat på ett klart rödgrönt övertag, är hon optimistisk. Några timmar senare när valresultatet verkar bli betydligt jämnare än man först befarat är tongångarna av naturliga skäl mer nedtonade. – Det kommer förmodligen ta några dagar tills alla röster är räknade och vi har ett slutgiltigt resultat. Men det är väl klart att just nu så känns det väl inte kanon, säger hon. LO:s ungsekreterare Elsa Alm är stolt över den valrörelse som facket drivit. Samtidigt är hon stolt över den valrörelse som facket drivit även om hon tycker att arbetsmarknadsfrågorna borde hamnat ännu mer i fokus. – Det har varit väldigt mycket prat om vem som ska regera med vem. Det hade varit bättre för Sveriges arbetare ifall mer av debatten faktiskt kretsade kring frågor som är viktiga för dem. Om det blir ett regeringsskifte nu, varför skulle det vara viktigt för LO? – Därför att vi vill ha en regering som prioriterar jobben, ser till att unga kommer i arbete, löser ut frågan om karensavdraget, fixar billigare tandvård och ser till att höja pensionerna. Det är superviktigt. Precis innan den här artikeln skulle publiceras verkade det dock som att oppositionen dragit ifrån en aning och vid tretiden på morgonen ledde man med 176 mot 173 mandat. Jon Andersson Inlägget ”Vi socialdemokrater är redo att ta ansvar för valresultatet” dök först upp på Dagens Arena.
cb969374480fa7dd6d94caa00e01f6c0e0eba6a7
814a9f6c14914ac5bd757de1bfb1457d93362161
TITLE: “Vi socialdemokrater är redo att ta ansvar för valresultatet” DESCRIPTION: Magdalena Andersson redo att söka breda samarbeten om hon får bilda regering. Inlägget “Vi socialdemokrater är redo att ta ansvar för valresultatet” dök först upp på Dagens Arena. CONTENT: Från en tydlig övervikt för oppositionen i den första vallokalsundersökningen till en ledning med ett mandat. Det blev en minst sagt svängig valkväll för Socialdemokraterna . Allt började så bra för Socialdemokraterna och de andra rödgröna partierna. När SVT:s vallokalsundersökning presenterade sina resultat vid åttatiden på kvällen kom ett dämpat jubel när Socialdemokraternas resultat på 28,4 procent visades på storbildsskärmen nere i kongresshallen på Stockholm Waterfront, där Socialdemokraterna höll sin valvaka. Jublet blev ännu större då Sverigedemokraternas preliminära resultat på 17,2 procent dök upp på tv-skärmen. Vänsterpartiets siffra på 8,0 möttes också av stort jubel. Trots att Socialdemokraterna enligt undersökningen backar med nästan 2 procentenheter jämfört med riksdagsvalet 2022 om resultatet skulle stå sig, var det glada miner på partiets valvaka. Att hoppet om regeringsskifte lever var tydligt. Mitt på kongressgolvet dansade ett gäng SSU:are i ring och sjöng: “Shalalala Tidö åker ur, åker ur, Tidö åker ur”. Facket och partiet Men mycket hann förändras under kvällen. När SVT kom med sin valprognos vid kvart i tio visade det sig att valet verkade vara betydligt jämnare än man först trott. Helt plötsligt skilde det bara ett mandat mellan blocken. Det var en samlad socialdemokratisk partiledare som kom ut för att tala till de partiaktiva på valvakan vid midnatt Talet var inte minst ett peptalk till gräsrötterna. Andersson var också tydlig med att påvisa sambandet mellan Socialdemokraterna och facket. – Det handlar inte bara om partiet utan det är fackföreningsrörelsen och socialdemokratin tillsammans. Två grenar på samma träd. Och i den här valrörelsen så är det så många fackliga som har engagerat sig, tagit de där viktiga samtalen på arbetsplatsen, stått upp för den svenska arbetsmarknadsmodellen för Sverige. Här i vårt land, här ska vi ha schyssta villkor, bra löner och här ska vi ha en rejäl politik för vanliga hårt arbetande människor. Svensk arbetarrörelse möter framtiden tillsammans. Nu ska vi vänta in det slutliga valresultatet. Varje röst som har lämnats ska räknas.Men mitt besked är tydligt. Vi socialdemokrater kommer alltid stå redo att ta ansvar för resultatet, sa Andersson, ivrigt påhejad av entusiastiska SSU:are. Vill ta ansvar Efter talet mötte hon pressen för att svara på några korta frågor. Hon betonade att det var svårt att dra några slutsatser av valresultatet så här långt. – Det går inte att säga exakt på vilket sätt Sverige kommer att styras och om vi kommer att få en ny regering. Men mitt besked är också tydligt. Vi socialdemokrater står alltid redo att ta ansvar för valresultatet. Och givet att det tycks bli så här jämnt igen, så finns det all anledning att söka den nya samarbetsanda som jag har talat om. Det vore bra för svensk politik och det skulle också skapa en långsiktighet för både företag och för människor. Magdalena Andersson mötte pressen vid midnatt. Magdalena Andersson menar att hon tror att det går att bilda en handlingskraftig regering, även om det bara skulle bli med ett mandats övervikt. – Jag ledde ju Sverige under NATO-processen med ett mandats övervikt. Så det får man väl säga att det är möjligt. Dålig politik Efter Anderssons tal mötte Dagens Arena den före detta ministern och S-riksdagsledamoten Anders Ygeman på kongressgolvet. Han menade att valresultatet förmodligen kommer att dra ut på tiden. – Det kommer bli otroligt jämnt. Och det är mycket som talar för att oavsett vilket valresultat vi får idag så kommer det inte vara säkert förrän på onsdag då förtidsrösterna och utlandsrösterna räknas. Om det här håller med ett mandat, går det att skapa en stabil regering då? – Det handlar väldigt mycket om hur mogna partierna är. Nu gäller det att alla partier tar ansvar för valresultatet. Vi är beredda att göra det och vi hoppas att de andra också är det. Det verkar som att ni gör ert sämsta val på nästan 100 år. Vad tänker du om det? – Det är ju tufft. Sen kommer väl ändå det här valet definieras av om vi klarar att byta regering eller inte. För det är ju vårt främsta mål. Gör vi inte det så är det klart att det är tufft. Men det vet vi inte idag. Varför är det så viktigt att byta regering? – För att Sverige är på väg åt fel håll. Vi har haft växande arbetslöshet, växande polarisering, ledande företrädare för regeringskoalitionen som hatar och hetsar. Det är helt enkelt en politik som är dålig för landet. Anders Ygeman menar att valet kommer att definieras av om det blir regeringsskifte eller inte. Viktigt vägval Annika Strandhäll, ordförande för S-kvinnor och före detta minister, är inne på samma linje. – Det här är ett extremt viktigt vägval. Det handlar om vilket Sverige vi ska vara framöver. Partierna som har styrt de här fyra åren har verkligen förändrat vårt land. Dragit in bidrag till viktiga civilsamhällesorganisationer, slaktat åt bistånd,] skurit ner resurserna till kvinnofridsarbetet och till kvinnoorganisationer.Jag har träffat så många svenskar som är oroliga för hur deras liv ska bli med indragna uppehållstillstånd, med fortsatta tonårsutvisningar och med en migrationspolitik från helvetet, säger Strandhäll till Dagens Arena. Annika Strandhäll är orolig över vad som händer om Tidöpartierna får fortsätta regera. Samtidigt som hon menar att Socialdemokraterna gått fram med en mer progressiv politik än på länge. – Vi har gått till val på det mest progressiva valprogrammet som jag har upplevt i socialdemokratin på länge. Med slopandet av karensen, med dubbla barnbidrag, med indexering av bidrag till välfärden och satsningar på pensioner.’ Viktigt att byta regering När Dagens Arena träffar LO:s ungsekretare Elsa Alm vid åttatiden på kvällen, efter att SVT:s vallokalsundersökning visat på ett klart rödgrönt övertag, är hon optimistisk. Några timmar senare när valresultatet verkar bli betydligt jämnare än man först befarat är tongångarna av naturliga skäl mer nedtonade. – Det kommer förmodligen ta några dagar tills alla röster är räknade och vi har ett slutgiltigt resultat. Men det är väl klart att just nu så känns det väl inte kanon, säger hon. LO:s ungsekretarare Elsa Alm är stolt över den valrörelse som facket drivit. Samtidigt är hon stolt över den valrörelse som facket drivit även om hon tycker att arbetsmarknadsfrågorna borde hamnat ännu mer i fokus. – Det har varit väldigt mycket prat om vem som ska regera med vem. Det hade varit bättre för Sveriges arbetare ifall mer av debatten faktiskt kretsade kring frågor som är viktiga för dem Om det blir ett regeringsskift nu, varför skulle det vara viktigt för LO? – Därför att vi vill ha en regering som prioriterar jobben, ser till att unga kommer i arbete, löser ut frågan om karensavdraget, fixar billigare tandvård och ser till att höja pensionerna. Det är superviktigt. Precis innan den här artikeln skulle publiceras verkade det dock som att oppositionen dragit ifrån en aning och vid tretiden på morgonen ledde man med 176 mot 173 mandat. Jon Andersson Inlägget “Vi socialdemokrater är redo att ta ansvar för valresultatet” dök först upp på Dagens Arena.
TITLE: “Vi socialdemokrater är redo att ta ansvar för valresultatet” DESCRIPTION: Magdalena Andersson redo att söka breda samarbeten om hon får bilda regering. Inlägget “Vi socialdemokrater är redo att ta ansvar för valresultatet” dök först upp på Dagens Arena. CONTENT: Från en tydlig övervikt för oppositionen i den första vallokalsundersökningen till en ledning med ett mandat. Det blev en minst sagt svängig valkväll för Socialdemokraterna . Allt började så bra för Socialdemokraterna och de andra rödgröna partierna. När SVT:s vallokalsundersökning presenterade sina resultat vid åttatiden på kvällen kom ett dämpat jubel när Socialdemokraternas resultat på 28,4 procent visades på storbildsskärmen nere i kongresshallen på Stockholm Waterfront, där Socialdemokraterna höll sin valvaka. Jublet blev ännu större då Sverigedemokraternas preliminära resultat på 17,2 procent dök upp på tv-skärmen. Vänsterpartiets siffra på 8,0 möttes också av stort jubel. Trots att Socialdemokraterna enligt undersökningen backar med nästan 2 procentenheter jämfört med riksdagsvalet 2022 om resultatet skulle stå sig, var det glada miner på partiets valvaka. Att hoppet om regeringsskifte lever var tydligt. Mitt på kongressgolvet dansade ett gäng SSU:are i ring och sjöng: “Shalalala Tidö åker ur, åker ur, Tidö åker ur”. Facket och partiet Men mycket hann förändras under kvällen. När SVT kom med sin valprognos vid kvart i tio visade det sig att valet verkade vara betydligt jämnare än man först trott. Helt plötsligt skilde det bara ett mandat mellan blocken. Det var en samlad socialdemokratisk partiledare som kom ut för att tala till de partiaktiva på valvakan vid midnatt Talet var inte minst ett peptalk till gräsrötterna. Andersson var också tydlig med att påvisa sambandet mellan Socialdemokraterna och facket. – Det handlar inte bara om partiet utan det är fackföreningsrörelsen och socialdemokratin tillsammans. Två grenar på samma träd. Och i den här valrörelsen så är det så många fackliga som har engagerat sig, tagit de där viktiga samtalen på arbetsplatsen, stått upp för den svenska arbetsmarknadsmodellen för Sverige. Här i vårt land, här ska vi ha schyssta villkor, bra löner och här ska vi ha en rejäl politik för vanliga hårt arbetande människor. Svensk arbetarrörelse möter framtiden tillsammans. Nu ska vi vänta in det slutliga valresultatet. Varje röst som har lämnats ska räknas.Men mitt besked är tydligt. Vi socialdemokrater kommer alltid stå redo att ta ansvar för resultatet, sa Andersson, ivrigt påhejad av entusiastiska SSU:are. Vill ta ansvar Efter talet mötte hon pressen för att svara på några korta frågor. Hon betonade att det var svårt att dra några slutsatser av valresultatet så här långt. – Det går inte att säga exakt på vilket sätt Sverige kommer att styras och om vi kommer att få en ny regering. Men mitt besked är också tydligt. Vi socialdemokrater står alltid redo att ta ansvar för valresultatet. Och givet att det tycks bli så här jämnt igen, så finns det all anledning att söka den nya samarbetsanda som jag har talat om. Det vore bra för svensk politik och det skulle också skapa en långsiktighet för både företag och för människor. Magdalena Andersson mötte pressen vid midnatt. Magdalena Andersson menar att hon tror att det går att bilda en handlingskraftig regering, även om det bara skulle bli med ett mandats övervikt. – Jag ledde ju Sverige under NATO-processen med ett mandats övervikt. Så det får man väl säga att det är möjligt. Dålig politik Efter Anderssons tal mötte Dagens Arena den före detta ministern och S-riksdagsledamoten Anders Ygeman på kongressgolvet. Han menade att valresultatet förmodligen kommer att dra ut på tiden. – Det kommer bli otroligt jämnt. Och det är mycket som talar för att oavsett vilket valresultat vi får idag så kommer det inte vara säkert förrän på onsdag då förtidsrösterna och utlandsrösterna räknas. Om det här håller med ett mandat, går det att skapa en stabil regering då? – Det handlar väldigt mycket om hur mogna partierna är. Nu gäller det att alla partier tar ansvar för valresultatet. Vi är beredda att göra det och vi hoppas att de andra också är det. Det verkar som att ni gör ert sämsta val på nästan 100 år. Vad tänker du om det? – Det är ju tufft. Sen kommer väl ändå det här valet definieras av om vi klarar att byta regering eller inte. För det är ju vårt främsta mål. Gör vi inte det så är det klart att det är tufft. Men det vet vi inte idag. Varför är det så viktigt att byta regering? – För att Sverige är på väg åt fel håll. Vi har haft växande arbetslöshet, växande polarisering, ledande företrädare för regeringskoalitionen som hatar och hetsar. Det är helt enkelt en politik som är dålig för landet. Anders Ygeman menar att valet kommer att definieras av om det blir regeringsskifte eller inte. Viktigt vägval Annika Strandhäll, ordförande för S-kvinnor och före detta minister, är inne på samma linje. – Det här är ett extremt viktigt vägval. Det handlar om vilket Sverige vi ska vara framöver. Partierna som har styrt de här fyra åren har verkligen förändrat vårt land. Dragit in bidrag till viktiga civilsamhällesorganisationer, slaktat biståndet, skurit ner resurserna till kvinnofridsarbetet och till kvinnoorganisationer. Jag har träffat så många svenskar som är oroliga för hur deras liv ska bli med indragna uppehållstillstånd, med fortsatta tonårsutvisningar och med en migrationspolitik från helvetet, säger Strandhäll till Dagens Arena. Annika Strandhäll är orolig över vad som händer om Tidöpartierna får fortsätta regera. Samtidigt som hon menar att Socialdemokraterna gått fram med en mer progressiv politik än på länge. – Vi har gått till val på det mest progressiva valprogrammet som jag har upplevt i socialdemokratin på länge. Med slopandet av karensen, med dubbla barnbidrag, med indexering av bidrag till välfärden och satsningar på pensioner. Viktigt att byta regering När Dagens Arena träffar LO:s ungsekretare Elsa Alm vid åttatiden på kvällen, efter att SVT:s vallokalsundersökning visat på ett klart rödgrönt övertag, är hon optimistisk. Några timmar senare när valresultatet verkar bli betydligt jämnare än man först befarat är tongångarna av naturliga skäl mer nedtonade. – Det kommer förmodligen ta några dagar tills alla röster är räknade och vi har ett slutgiltigt resultat. Men det är väl klart att just nu så känns det väl inte kanon, säger hon. LO:s ungsekretarare Elsa Alm är stolt över den valrörelse som facket drivit. Samtidigt är hon stolt över den valrörelse som facket drivit även om hon tycker att arbetsmarknadsfrågorna borde hamnat ännu mer i fokus. – Det har varit väldigt mycket prat om vem som ska regera med vem. Det hade varit bättre för Sveriges arbetare ifall mer av debatten faktiskt kretsade kring frågor som är viktiga för dem Om det blir ett regeringsskift nu, varför skulle det vara viktigt för LO? – Därför att vi vill ha en regering som prioriterar jobben, ser till att unga kommer i arbete, löser ut frågan om karensavdraget, fixar billigare tandvård och ser till att höja pensionerna. Det är superviktigt. Precis innan den här artikeln skulle publiceras verkade det dock som att oppositionen dragit ifrån en aning och vid tretiden på morgonen ledde man med 176 mot 173 mandat. Jon Andersson Inlägget “Vi socialdemokrater är redo att ta ansvar för valresultatet” dök först upp på Dagens Arena.
1b0aeadaece1edf24f1928f22658fd426a0abbb2
814a9f6c14914ac5bd757de1bfb1457d93362161
cb969374480fa7dd6d94caa00e01f6c0e0eba6a7
814a9f6c14914ac5bd757de1bfb1457d93362161Magdalena Andersson redo att söka breda samarbeten om hon får bilda regering.
Inlägget “Vi socialdemokrater är redo att ta ansvar för valresultatet” dök först upp på Dagens Arena.
Från en tydlig övervikt för oppositionen i den första vallokalsundersökningen till en ledning med ett mandat. Det blev en minst sagt svängig valkväll för Socialdemokraterna .
Allt började så bra för Socialdemokraterna och de andra rödgröna partierna. När SVT:s vallokalsundersökning presenterade sina resultat vid åttatiden på kvällen kom ett dämpat jubel när Socialdemokraternas resultat på 28,4 procent visades på storbildsskärmen nere i kongresshallen på Stockholm Waterfront, där Socialdemokraterna höll sin valvaka. Jublet blev ännu större då Sverigedemokraternas preliminära resultat på 17,2 procent dök upp på tv-skärmen. Vänsterpartiets siffra på 8,0 möttes också av stort jubel.
Trots att Socialdemokraterna enligt undersökningen backar med nästan 2 procentenheter jämfört med riksdagsvalet 2022 om resultatet skulle stå sig, var det glada miner på partiets valvaka. Att hoppet om regeringsskifte lever var tydligt. Mitt på kongressgolvet dansade ett gäng SSU:are i ring och sjöng: “Shalalala Tidö åker ur, åker ur, Tidö åker ur”.
Men mycket hann förändras under kvällen. När SVT kom med sin valprognos vid kvart i tio visade det sig att valet verkade vara betydligt jämnare än man först trott. Helt plötsligt skilde det bara ett mandat mellan blocken.
Det var en samlad socialdemokratisk partiledare som kom ut för att tala till de partiaktiva på valvakan vid midnatt Talet var inte minst ett peptalk till gräsrötterna. Andersson var också tydlig med att påvisa sambandet mellan Socialdemokraterna och facket.
– Det handlar inte bara om partiet utan det är fackföreningsrörelsen och socialdemokratin tillsammans. Två grenar på samma träd. Och i den här valrörelsen så är det så många fackliga som har engagerat sig, tagit de där viktiga samtalen på arbetsplatsen, stått upp för den svenska arbetsmarknadsmodellen för Sverige. Här i vårt land, här ska vi ha schyssta villkor, bra löner och här ska vi ha en rejäl politik för vanliga hårt arbetande människor. Svensk arbetarrörelse möter framtiden tillsammans. Nu ska vi vänta in det slutliga valresultatet. Varje röst som har lämnats ska räknas.Men mitt besked är tydligt. Vi socialdemokrater kommer alltid stå redo att ta ansvar för resultatet, sa Andersson, ivrigt påhejad av entusiastiska SSU:are.
Efter talet mötte hon pressen för att svara på några korta frågor. Hon betonade att det var svårt att dra några slutsatser av valresultatet så här långt.
– Det går inte att säga exakt på vilket sätt Sverige kommer att styras och om vi kommer att få en ny regering. Men mitt besked är också tydligt. Vi socialdemokrater står alltid redo att ta ansvar för valresultatet. Och givet att det tycks bli så här jämnt igen, så finns det all anledning att söka den nya samarbetsanda som jag har talat om. Det vore bra för svensk politik och det skulle också skapa en långsiktighet för både företag och för människor.
Magdalena Andersson mötte pressen vid midnatt.
Magdalena Andersson menar att hon tror att det går att bilda en handlingskraftig regering, även om det bara skulle bli med ett mandats övervikt.
– Jag ledde ju Sverige under NATO-processen med ett mandats övervikt. Så det får man väl säga att det är möjligt.
Efter Anderssons tal mötte Dagens Arena den före detta ministern och S-riksdagsledamoten Anders Ygeman på kongressgolvet. Han menade att valresultatet förmodligen kommer att dra ut på tiden.
– Det kommer bli otroligt jämnt. Och det är mycket som talar för att oavsett vilket valresultat vi får idag så kommer det inte vara säkert förrän på onsdag då förtidsrösterna och utlandsrösterna räknas.
Om det här håller med ett mandat, går det att skapa en stabil regering då?
– Det handlar väldigt mycket om hur mogna partierna är. Nu gäller det att alla partier tar ansvar för valresultatet. Vi är beredda att göra det och vi hoppas att de andra också är det.
Det verkar som att ni gör ert sämsta val på nästan 100 år. Vad tänker du om det?
– Det är ju tufft. Sen kommer väl ändå det här valet definieras av om vi klarar att byta regering eller inte. För det är ju vårt främsta mål. Gör vi inte det så är det klart att det är tufft. Men det vet vi inte idag.
Varför är det så viktigt att byta regering?
– För att Sverige är på väg åt fel håll. Vi har haft växande arbetslöshet, växande polarisering, ledande företrädare för regeringskoalitionen som hatar och hetsar. Det är helt enkelt en politik som är dålig för landet.
Anders Ygeman menar att valet kommer att definieras av om det blir regeringsskifte eller inte.
Annika Strandhäll, ordförande för S-kvinnor och före detta minister, är inne på samma linje.
– Det här är ett extremt viktigt vägval. Det handlar om vilket Sverige vi ska vara framöver. Partierna som har styrt de här fyra åren har verkligen förändrat vårt land. Dragit in bidrag till viktiga civilsamhällesorganisationer, slaktat biståndet, skurit ner resurserna till kvinnofridsarbetet och till kvinnoorganisationer. Jag har träffat så många svenskar som är oroliga för hur deras liv ska bli med indragna uppehållstillstånd, med fortsatta tonårsutvisningar och med en migrationspolitik från helvetet, säger Strandhäll till Dagens Arena.
Annika Strandhäll är orolig över vad som händer om Tidöpartierna får fortsätta regera.
Samtidigt som hon menar att Socialdemokraterna gått fram med en mer progressiv politik än på länge.
– Vi har gått till val på det mest progressiva valprogrammet som jag har upplevt i socialdemokratin på länge. Med slopandet av karensen, med dubbla barnbidrag, med indexering av bidrag till välfärden och satsningar på pensioner.
När Dagens Arena träffar LO:s ungsekretare Elsa Alm vid åttatiden på kvällen, efter att SVT:s vallokalsundersökning visat på ett klart rödgrönt övertag, är hon optimistisk. Några timmar senare när valresultatet verkar bli betydligt jämnare än man först befarat är tongångarna av naturliga skäl mer nedtonade.
– Det kommer förmodligen ta några dagar tills alla röster är räknade och vi har ett slutgiltigt resultat. Men det är väl klart att just nu så känns det väl inte kanon, säger hon.
LO:s ungsekretarare Elsa Alm är stolt över den valrörelse som facket drivit.
Samtidigt är hon stolt över den valrörelse som facket drivit även om hon tycker att arbetsmarknadsfrågorna borde hamnat ännu mer i fokus.
– Det har varit väldigt mycket prat om vem som ska regera med vem. Det hade varit bättre för Sveriges arbetare ifall mer av debatten faktiskt kretsade kring frågor som är viktiga för dem
Om det blir ett regeringsskift nu, varför skulle det vara viktigt för LO?
– Därför att vi vill ha en regering som prioriterar jobben, ser till att unga kommer i arbete, löser ut frågan om karensavdraget, fixar billigare tandvård och ser till att höja pensionerna. Det är superviktigt.
Precis innan den här artikeln skulle publiceras verkade det dock som att oppositionen dragit ifrån en aning och vid tretiden på morgonen ledde man med 176 mot 173 mandat.
Jon Andersson
Inlägget “Vi socialdemokrater är redo att ta ansvar för valresultatet” dök först upp på Dagens Arena.
814a9f6c14914ac5bd757de1bfb1457d93362161
1b0aeadaece1edf24f1928f22658fd426a0abbb2
TITLE: “Vi socialdemokrater är redo att ta ansvar för valresultatet” DESCRIPTION: Magdalena Andersson redo att söka breda samarbeten om hon får bilda regering. Inlägget “Vi socialdemokrater är redo att ta ansvar för valresultatet” dök först upp på Dagens Arena. CONTENT: Från en tydlig övervikt för oppositionen i den första vallokalsundersökningen till en ledning med ett mandat. Det blev en minst sagt svängig valkväll för Socialdemokraterna . Allt började så bra för Socialdemokraterna och de andra rödgröna partierna. När SVT:s vallokalsundersökning presenterade sina resultat vid åttatiden på kvällen kom ett dämpat jubel när Socialdemokraternas resultat på 28,4 procent visades på storbildsskärmen nere i kongresshallen på Stockholm Waterfront, där Socialdemokraterna höll sin valvaka. Jublet blev ännu större då Sverigedemokraternas preliminära resultat på 17,2 procent dök upp på tv-skärmen. Vänsterpartiets siffra på 8,0 möttes också av stort jubel. Trots att Socialdemokraterna enligt undersökningen backar med nästan 2 procentenheter jämfört med riksdagsvalet 2022 om resultatet skulle stå sig, var det glada miner på partiets valvaka. Att hoppet om regeringsskifte lever var tydligt. Mitt på kongressgolvet dansade ett gäng SSU:are i ring och sjöng: “Shalalala Tidö åker ur, åker ur, Tidö åker ur”. Facket och partiet Men mycket hann förändras under kvällen. När SVT kom med sin valprognos vid kvart i tio visade det sig att valet verkade vara betydligt jämnare än man först trott. Helt plötsligt skilde det bara ett mandat mellan blocken. Det var en samlad socialdemokratisk partiledare som kom ut för att tala till de partiaktiva på valvakan vid midnatt Talet var inte minst ett peptalk till gräsrötterna. Andersson var också tydlig med att påvisa sambandet mellan Socialdemokraterna och facket. – Det handlar inte bara om partiet utan det är fackföreningsrörelsen och socialdemokratin tillsammans. Två grenar på samma träd. Och i den här valrörelsen så är det så många fackliga som har engagerat sig, tagit de där viktiga samtalen på arbetsplatsen, stått upp för den svenska arbetsmarknadsmodellen för Sverige. Här i vårt land, här ska vi ha schyssta villkor, bra löner och här ska vi ha en rejäl politik för vanliga hårt arbetande människor. Svensk arbetarrörelse möter framtiden tillsammans. Nu ska vi vänta in det slutliga valresultatet. Varje röst som har lämnats ska räknas.Men mitt besked är tydligt. Vi socialdemokrater kommer alltid stå redo att ta ansvar för resultatet, sa Andersson, ivrigt påhejad av entusiastiska SSU:are. Vill ta ansvar Efter talet mötte hon pressen för att svara på några korta frågor. Hon betonade att det var svårt att dra några slutsatser av valresultatet så här långt. – Det går inte att säga exakt på vilket sätt Sverige kommer att styras och om vi kommer att få en ny regering. Men mitt besked är också tydligt. Vi socialdemokrater står alltid redo att ta ansvar för valresultatet. Och givet att det tycks bli så här jämnt igen, så finns det all anledning att söka den nya samarbetsanda som jag har talat om. Det vore bra för svensk politik och det skulle också skapa en långsiktighet för både företag och för människor. Magdalena Andersson mötte pressen vid midnatt. Magdalena Andersson menar att hon tror att det går att bilda en handlingskraftig regering, även om det bara skulle bli med ett mandats övervikt. – Jag ledde ju Sverige under NATO-processen med ett mandats övervikt. Så det får man väl säga att det är möjligt. Dålig politik Efter Anderssons tal mötte Dagens Arena den före detta ministern och S-riksdagsledamoten Anders Ygeman på kongressgolvet. Han menade att valresultatet förmodligen kommer att dra ut på tiden. – Det kommer bli otroligt jämnt. Och det är mycket som talar för att oavsett vilket valresultat vi får idag så kommer det inte vara säkert förrän på onsdag då förtidsrösterna och utlandsrösterna räknas. Om det här håller med ett mandat, går det att skapa en stabil regering då? – Det handlar väldigt mycket om hur mogna partierna är. Nu gäller det att alla partier tar ansvar för valresultatet. Vi är beredda att göra det och vi hoppas att de andra också är det. Det verkar som att ni gör ert sämsta val på nästan 100 år. Vad tänker du om det? – Det är ju tufft. Sen kommer väl ändå det här valet definieras av om vi klarar att byta regering eller inte. För det är ju vårt främsta mål. Gör vi inte det så är det klart att det är tufft. Men det vet vi inte idag. Varför är det så viktigt att byta regering? – För att Sverige är på väg åt fel håll. Vi har haft växande arbetslöshet, växande polarisering, ledande företrädare för regeringskoalitionen som hatar och hetsar. Det är helt enkelt en politik som är dålig för landet. Anders Ygeman menar att valet kommer att definieras av om det blir regeringsskifte eller inte. Viktigt vägval Annika Strandhäll, ordförande för S-kvinnor och före detta minister, är inne på samma linje. – Det här är ett extremt viktigt vägval. Det handlar om vilket Sverige vi ska vara framöver. Partierna som har styrt de här fyra åren har verkligen förändrat vårt land. Dragit in bidrag till viktiga civilsamhällesorganisationer, slaktat biståndet, skurit ner resurserna till kvinnofridsarbetet och till kvinnoorganisationer. Jag har träffat så många svenskar som är oroliga för hur deras liv ska bli med indragna uppehållstillstånd, med fortsatta tonårsutvisningar och med en migrationspolitik från helvetet, säger Strandhäll till Dagens Arena. Annika Strandhäll är orolig över vad som händer om Tidöpartierna får fortsätta regera. Samtidigt som hon menar att Socialdemokraterna gått fram med en mer progressiv politik än på länge. – Vi har gått till val på det mest progressiva valprogrammet som jag har upplevt i socialdemokratin på länge. Med slopandet av karensen, med dubbla barnbidrag, med indexering av bidrag till välfärden och satsningar på pensioner. Viktigt att byta regering När Dagens Arena träffar LO:s ungsekretare Elsa Alm vid åttatiden på kvällen, efter att SVT:s vallokalsundersökning visat på ett klart rödgrönt övertag, är hon optimistisk. Några timmar senare när valresultatet verkar bli betydligt jämnare än man först befarat är tongångarna av naturliga skäl mer nedtonade. – Det kommer förmodligen ta några dagar tills alla röster är räknade och vi har ett slutgiltigt resultat. Men det är väl klart att just nu så känns det väl inte kanon, säger hon. LO:s ungsekretarare Elsa Alm är stolt över den valrörelse som facket drivit. Samtidigt är hon stolt över den valrörelse som facket drivit även om hon tycker att arbetsmarknadsfrågorna borde hamnat ännu mer i fokus. – Det har varit väldigt mycket prat om vem som ska regera med vem. Det hade varit bättre för Sveriges arbetare ifall mer av debatten faktiskt kretsade kring frågor som är viktiga för dem Om det blir ett regeringsskift nu, varför skulle det vara viktigt för LO? – Därför att vi vill ha en regering som prioriterar jobben, ser till att unga kommer i arbete, löser ut frågan om karensavdraget, fixar billigare tandvård och ser till att höja pensionerna. Det är superviktigt. Precis innan den här artikeln skulle publiceras verkade det dock som att oppositionen dragit ifrån en aning och vid tretiden på morgonen ledde man med 176 mot 173 mandat. Jon Andersson Inlägget “Vi socialdemokrater är redo att ta ansvar för valresultatet” dök först upp på Dagens Arena.
TITLE: ”Vi socialdemokrater är redo att ta ansvar för valresultatet” DESCRIPTION: Magdalena Andersson redo att söka breda samarbeten om hon får bilda regering. Inlägget ”Vi socialdemokrater är redo att ta ansvar för valresultatet” dök först upp på Dagens Arena. CONTENT: Från en tydlig övervikt för oppositionen i den första vallokalsundersökningen till en ledning med ett mandat. Det blev en minst sagt svängig valkväll för Socialdemokraterna. Allt började så bra för Socialdemokraterna och de andra rödgröna partierna. När SVT:s vallokalsundersökning presenterade sina resultat vid åttatiden på kvällen kom ett dämpat jubel när Socialdemokraternas resultat på 28,4 procent visades på storbildsskärmen nere i kongresshallen på Stockholm Waterfront, där Socialdemokraterna höll sin valvaka. Jublet blev ännu större då Sverigedemokraternas preliminära resultat på 17,2 procent dök upp på tv-skärmen. Vänsterpartiets siffra på 8,0 möttes också av stort jubel. Trots att Socialdemokraterna enligt undersökningen backar med nästan 2 procentenheter jämfört med riksdagsvalet 2022 om resultatet skulle stå sig, var det glada miner på partiets valvaka. Att hoppet om regeringsskifte lever var tydligt. Mitt på kongressgolvet dansade ett gäng SSU:are i ring och sjöng: ”Shalalala Tidö åker ur, åker ur, Tidö åker ur”. Facket och partiet Men mycket hann förändras under kvällen. När SVT kom med sin valprognos vid kvart i tio visade det sig att valet verkade vara betydligt jämnare än man först trott. Helt plötsligt skilde det bara ett mandat mellan blocken. Det var en samlad socialdemokratisk partiledare som kom ut för att tala till de partiaktiva på valvakan vid midnatt. Talet var inte minst ett peptalk till gräsrötterna. Andersson var också tydlig med att påvisa sambandet mellan Socialdemokraterna och facket. – Det handlar inte bara om partiet utan det är fackföreningsrörelsen och socialdemokratin tillsammans. Två grenar på samma träd. Och i den här valrörelsen så är det så många fackliga som har engagerat sig, tagit de där viktiga samtalen på arbetsplatsen, stått upp för den svenska arbetsmarknadsmodellen för Sverige. Här i vårt land, här ska vi ha schyssta villkor, bra löner och här ska vi ha en rejäl politik för vanliga hårt arbetande människor. Svensk arbetarrörelse möter framtiden tillsammans. Nu ska vi vänta in det slutliga valresultatet. Varje röst som har lämnats ska räknas. Men mitt besked är tydligt. Vi socialdemokrater kommer alltid stå redo att ta ansvar för resultatet, sa Andersson, ivrigt påhejad av entusiastiska SSU:are. Vill ta ansvar Efter talet mötte hon pressen för att svara på några korta frågor. Hon betonade att det var svårt att dra några slutsatser av valresultatet så här långt. – Det går inte att säga exakt på vilket sätt Sverige kommer att styras och om vi kommer att få en ny regering. Men mitt besked är också tydligt. Vi socialdemokrater står alltid redo att ta ansvar för valresultatet. Och givet att det tycks bli så här jämnt igen, så finns det all anledning att söka den nya samarbetsanda som jag har talat om. Det vore bra för svensk politik och det skulle också skapa en långsiktighet för både företag och för människor. Magdalena Andersson mötte pressen vid midnatt. Magdalena Andersson menar att hon tror att det går att bilda en handlingskraftig regering, även om det bara skulle bli med ett mandats övervikt. – Jag ledde ju Sverige under NATO-processen med ett mandats övervikt. Så det får man väl säga att det är möjligt. Dålig politik Efter Anderssons tal mötte Dagens Arena den före detta ministern och S-riksdagsledamoten Anders Ygeman på kongressgolvet. Han menade att valresultatet förmodligen kommer att dra ut på tiden. – Det kommer bli otroligt jämnt. Och det är mycket som talar för att oavsett vilket valresultat vi får idag så kommer det inte vara säkert förrän på onsdag då förtidsrösterna och utlandsrösterna räknas. Om det här håller med ett mandat, går det att skapa en stabil regering då? – Det handlar väldigt mycket om hur mogna partierna är. Nu gäller det att alla partier tar ansvar för valresultatet. Vi är beredda att göra det och vi hoppas att de andra också är det. Det verkar som att ni gör ert sämsta val på nästan 100 år. Vad tänker du om det? – Det är ju tufft. Sen kommer väl ändå det här valet definieras av om vi klarar att byta regering eller inte. För det är ju vårt främsta mål. Gör vi inte det så är det klart att det är tufft. Men det vet vi inte idag. Varför är det så viktigt att byta regering? – För att Sverige är på väg åt fel håll. Vi har haft växande arbetslöshet, växande polarisering, ledande företrädare för regeringskoalitionen som hatar och hetsar. Det är helt enkelt en politik som är dålig för landet. Anders Ygeman menar att valet kommer att definieras av om det blir regeringsskifte eller inte. Viktigt vägval Annika Strandhäll, ordförande för S-kvinnor och före detta minister, är inne på samma linje. – Det här är ett extremt viktigt vägval. Det handlar om vilket Sverige vi ska vara framöver. Partierna som har styrt de här fyra åren har verkligen förändrat vårt land. Dragit in bidrag till viktiga civilsamhällesorganisationer, slaktat biståndet, skurit ner resurserna till kvinnofridsarbetet och till kvinnoorganisationer. Jag har träffat så många svenskar som är oroliga för hur deras liv ska bli med indragna uppehållstillstånd, med fortsatta tonårsutvisningar och med en migrationspolitik från helvetet, säger Strandhäll till Dagens Arena. Annika Strandhäll är orolig över vad som händer om Tidöpartierna får fortsätta regera. Samtidigt som hon menar att Socialdemokraterna gått fram med en mer progressiv politik än på länge. – Vi har gått till val på det mest progressiva valprogrammet som jag har upplevt i socialdemokratin på länge. Med slopandet av karensen, med dubbla barnbidrag, med indexering av bidrag till välfärden och satsningar på pensioner. Viktigt att byta regering När Dagens Arena träffar LO:s ungsekreterare Elsa Alm vid åttatiden på kvällen, efter att SVT:s vallokalsundersökning visat på ett klart rödgrönt övertag, är hon optimistisk. Några timmar senare när valresultatet verkar bli betydligt jämnare än man först befarat är tongångarna av naturliga skäl mer nedtonade. – Det kommer förmodligen ta några dagar tills alla röster är räknade och vi har ett slutgiltigt resultat. Men det är väl klart att just nu så känns det väl inte kanon, säger hon. LO:s ungsekreterare Elsa Alm är stolt över den valrörelse som facket drivit. Samtidigt är hon stolt över den valrörelse som facket drivit även om hon tycker att arbetsmarknadsfrågorna borde hamnat ännu mer i fokus. – Det har varit väldigt mycket prat om vem som ska regera med vem. Det hade varit bättre för Sveriges arbetare ifall mer av debatten faktiskt kretsade kring frågor som är viktiga för dem. Om det blir ett regeringsskifte nu, varför skulle det vara viktigt för LO? – Därför att vi vill ha en regering som prioriterar jobben, ser till att unga kommer i arbete, löser ut frågan om karensavdraget, fixar billigare tandvård och ser till att höja pensionerna. Det är superviktigt. Precis innan den här artikeln skulle publiceras verkade det dock som att oppositionen dragit ifrån en aning och vid tretiden på morgonen ledde man med 176 mot 173 mandat. Jon Andersson Inlägget ”Vi socialdemokrater är redo att ta ansvar för valresultatet” dök först upp på Dagens Arena.
cb969374480fa7dd6d94caa00e01f6c0e0eba6a7
814a9f6c14914ac5bd757de1bfb1457d93362161
TITLE: “Vi socialdemokrater är redo att ta ansvar för valresultatet” DESCRIPTION: Magdalena Andersson redo att söka breda samarbeten om hon får bilda regering. Inlägget “Vi socialdemokrater är redo att ta ansvar för valresultatet” dök först upp på Dagens Arena. CONTENT: Från en tydlig övervikt för oppositionen i den första vallokalsundersökningen till en ledning med ett mandat. Det blev en minst sagt svängig valkväll för Socialdemokraterna . Allt började så bra för Socialdemokraterna och de andra rödgröna partierna. När SVT:s vallokalsundersökning presenterade sina resultat vid åttatiden på kvällen kom ett dämpat jubel när Socialdemokraternas resultat på 28,4 procent visades på storbildsskärmen nere i kongresshallen på Stockholm Waterfront, där Socialdemokraterna höll sin valvaka. Jublet blev ännu större då Sverigedemokraternas preliminära resultat på 17,2 procent dök upp på tv-skärmen. Vänsterpartiets siffra på 8,0 möttes också av stort jubel. Trots att Socialdemokraterna enligt undersökningen backar med nästan 2 procentenheter jämfört med riksdagsvalet 2022 om resultatet skulle stå sig, var det glada miner på partiets valvaka. Att hoppet om regeringsskifte lever var tydligt. Mitt på kongressgolvet dansade ett gäng SSU:are i ring och sjöng: “Shalalala Tidö åker ur, åker ur, Tidö åker ur”. Facket och partiet Men mycket hann förändras under kvällen. När SVT kom med sin valprognos vid kvart i tio visade det sig att valet verkade vara betydligt jämnare än man först trott. Helt plötsligt skilde det bara ett mandat mellan blocken. Det var en samlad socialdemokratisk partiledare som kom ut för att tala till de partiaktiva på valvakan vid midnatt Talet var inte minst ett peptalk till gräsrötterna. Andersson var också tydlig med att påvisa sambandet mellan Socialdemokraterna och facket. – Det handlar inte bara om partiet utan det är fackföreningsrörelsen och socialdemokratin tillsammans. Två grenar på samma träd. Och i den här valrörelsen så är det så många fackliga som har engagerat sig, tagit de där viktiga samtalen på arbetsplatsen, stått upp för den svenska arbetsmarknadsmodellen för Sverige. Här i vårt land, här ska vi ha schyssta villkor, bra löner och här ska vi ha en rejäl politik för vanliga hårt arbetande människor. Svensk arbetarrörelse möter framtiden tillsammans. Nu ska vi vänta in det slutliga valresultatet. Varje röst som har lämnats ska räknas.Men mitt besked är tydligt. Vi socialdemokrater kommer alltid stå redo att ta ansvar för resultatet, sa Andersson, ivrigt påhejad av entusiastiska SSU:are. Vill ta ansvar Efter talet mötte hon pressen för att svara på några korta frågor. Hon betonade att det var svårt att dra några slutsatser av valresultatet så här långt. – Det går inte att säga exakt på vilket sätt Sverige kommer att styras och om vi kommer att få en ny regering. Men mitt besked är också tydligt. Vi socialdemokrater står alltid redo att ta ansvar för valresultatet. Och givet att det tycks bli så här jämnt igen, så finns det all anledning att söka den nya samarbetsanda som jag har talat om. Det vore bra för svensk politik och det skulle också skapa en långsiktighet för både företag och för människor. Magdalena Andersson mötte pressen vid midnatt. Magdalena Andersson menar att hon tror att det går att bilda en handlingskraftig regering, även om det bara skulle bli med ett mandats övervikt. – Jag ledde ju Sverige under NATO-processen med ett mandats övervikt. Så det får man väl säga att det är möjligt. Dålig politik Efter Anderssons tal mötte Dagens Arena den före detta ministern och S-riksdagsledamoten Anders Ygeman på kongressgolvet. Han menade att valresultatet förmodligen kommer att dra ut på tiden. – Det kommer bli otroligt jämnt. Och det är mycket som talar för att oavsett vilket valresultat vi får idag så kommer det inte vara säkert förrän på onsdag då förtidsrösterna och utlandsrösterna räknas. Om det här håller med ett mandat, går det att skapa en stabil regering då? – Det handlar väldigt mycket om hur mogna partierna är. Nu gäller det att alla partier tar ansvar för valresultatet. Vi är beredda att göra det och vi hoppas att de andra också är det. Det verkar som att ni gör ert sämsta val på nästan 100 år. Vad tänker du om det? – Det är ju tufft. Sen kommer väl ändå det här valet definieras av om vi klarar att byta regering eller inte. För det är ju vårt främsta mål. Gör vi inte det så är det klart att det är tufft. Men det vet vi inte idag. Varför är det så viktigt att byta regering? – För att Sverige är på väg åt fel håll. Vi har haft växande arbetslöshet, växande polarisering, ledande företrädare för regeringskoalitionen som hatar och hetsar. Det är helt enkelt en politik som är dålig för landet. Anders Ygeman menar att valet kommer att definieras av om det blir regeringsskifte eller inte. Viktigt vägval Annika Strandhäll, ordförande för S-kvinnor och före detta minister, är inne på samma linje. – Det här är ett extremt viktigt vägval. Det handlar om vilket Sverige vi ska vara framöver. Partierna som har styrt de här fyra åren har verkligen förändrat vårt land. Dragit in bidrag till viktiga civilsamhällesorganisationer, slaktat åt bistånd,] skurit ner resurserna till kvinnofridsarbetet och till kvinnoorganisationer.Jag har träffat så många svenskar som är oroliga för hur deras liv ska bli med indragna uppehållstillstånd, med fortsatta tonårsutvisningar och med en migrationspolitik från helvetet, säger Strandhäll till Dagens Arena. Annika Strandhäll är orolig över vad som händer om Tidöpartierna får fortsätta regera. Samtidigt som hon menar att Socialdemokraterna gått fram med en mer progressiv politik än på länge. – Vi har gått till val på det mest progressiva valprogrammet som jag har upplevt i socialdemokratin på länge. Med slopandet av karensen, med dubbla barnbidrag, med indexering av bidrag till välfärden och satsningar på pensioner.’ Viktigt att byta regering När Dagens Arena träffar LO:s ungsekretare Elsa Alm vid åttatiden på kvällen, efter att SVT:s vallokalsundersökning visat på ett klart rödgrönt övertag, är hon optimistisk. Några timmar senare när valresultatet verkar bli betydligt jämnare än man först befarat är tongångarna av naturliga skäl mer nedtonade. – Det kommer förmodligen ta några dagar tills alla röster är räknade och vi har ett slutgiltigt resultat. Men det är väl klart att just nu så känns det väl inte kanon, säger hon. LO:s ungsekretarare Elsa Alm är stolt över den valrörelse som facket drivit. Samtidigt är hon stolt över den valrörelse som facket drivit även om hon tycker att arbetsmarknadsfrågorna borde hamnat ännu mer i fokus. – Det har varit väldigt mycket prat om vem som ska regera med vem. Det hade varit bättre för Sveriges arbetare ifall mer av debatten faktiskt kretsade kring frågor som är viktiga för dem Om det blir ett regeringsskift nu, varför skulle det vara viktigt för LO? – Därför att vi vill ha en regering som prioriterar jobben, ser till att unga kommer i arbete, löser ut frågan om karensavdraget, fixar billigare tandvård och ser till att höja pensionerna. Det är superviktigt. Precis innan den här artikeln skulle publiceras verkade det dock som att oppositionen dragit ifrån en aning och vid tretiden på morgonen ledde man med 176 mot 173 mandat. Jon Andersson Inlägget “Vi socialdemokrater är redo att ta ansvar för valresultatet” dök först upp på Dagens Arena.
TITLE: “Vi socialdemokrater är redo att ta ansvar för valresultatet” DESCRIPTION: Magdalena Andersson redo att söka breda samarbeten om hon får bilda regering. Inlägget “Vi socialdemokrater är redo att ta ansvar för valresultatet” dök först upp på Dagens Arena. CONTENT: Från en tydlig övervikt för oppositionen i den första vallokalsundersökningen till en ledning med ett mandat. Det blev en minst sagt svängig valkväll för Socialdemokraterna . Allt började så bra för Socialdemokraterna och de andra rödgröna partierna. När SVT:s vallokalsundersökning presenterade sina resultat vid åttatiden på kvällen kom ett dämpat jubel när Socialdemokraternas resultat på 28,4 procent visades på storbildsskärmen nere i kongresshallen på Stockholm Waterfront, där Socialdemokraterna höll sin valvaka. Jublet blev ännu större då Sverigedemokraternas preliminära resultat på 17,2 procent dök upp på tv-skärmen. Vänsterpartiets siffra på 8,0 möttes också av stort jubel. Trots att Socialdemokraterna enligt undersökningen backar med nästan 2 procentenheter jämfört med riksdagsvalet 2022 om resultatet skulle stå sig, var det glada miner på partiets valvaka. Att hoppet om regeringsskifte lever var tydligt. Mitt på kongressgolvet dansade ett gäng SSU:are i ring och sjöng: “Shalalala Tidö åker ur, åker ur, Tidö åker ur”. Facket och partiet Men mycket hann förändras under kvällen. När SVT kom med sin valprognos vid kvart i tio visade det sig att valet verkade vara betydligt jämnare än man först trott. Helt plötsligt skilde det bara ett mandat mellan blocken. Det var en samlad socialdemokratisk partiledare som kom ut för att tala till de partiaktiva på valvakan vid midnatt Talet var inte minst ett peptalk till gräsrötterna. Andersson var också tydlig med att påvisa sambandet mellan Socialdemokraterna och facket. – Det handlar inte bara om partiet utan det är fackföreningsrörelsen och socialdemokratin tillsammans. Två grenar på samma träd. Och i den här valrörelsen så är det så många fackliga som har engagerat sig, tagit de där viktiga samtalen på arbetsplatsen, stått upp för den svenska arbetsmarknadsmodellen för Sverige. Här i vårt land, här ska vi ha schyssta villkor, bra löner och här ska vi ha en rejäl politik för vanliga hårt arbetande människor. Svensk arbetarrörelse möter framtiden tillsammans. Nu ska vi vänta in det slutliga valresultatet. Varje röst som har lämnats ska räknas.Men mitt besked är tydligt. Vi socialdemokrater kommer alltid stå redo att ta ansvar för resultatet, sa Andersson, ivrigt påhejad av entusiastiska SSU:are. Vill ta ansvar Efter talet mötte hon pressen för att svara på några korta frågor. Hon betonade att det var svårt att dra några slutsatser av valresultatet så här långt. – Det går inte att säga exakt på vilket sätt Sverige kommer att styras och om vi kommer att få en ny regering. Men mitt besked är också tydligt. Vi socialdemokrater står alltid redo att ta ansvar för valresultatet. Och givet att det tycks bli så här jämnt igen, så finns det all anledning att söka den nya samarbetsanda som jag har talat om. Det vore bra för svensk politik och det skulle också skapa en långsiktighet för både företag och för människor. Magdalena Andersson mötte pressen vid midnatt. Magdalena Andersson menar att hon tror att det går att bilda en handlingskraftig regering, även om det bara skulle bli med ett mandats övervikt. – Jag ledde ju Sverige under NATO-processen med ett mandats övervikt. Så det får man väl säga att det är möjligt. Dålig politik Efter Anderssons tal mötte Dagens Arena den före detta ministern och S-riksdagsledamoten Anders Ygeman på kongressgolvet. Han menade att valresultatet förmodligen kommer att dra ut på tiden. – Det kommer bli otroligt jämnt. Och det är mycket som talar för att oavsett vilket valresultat vi får idag så kommer det inte vara säkert förrän på onsdag då förtidsrösterna och utlandsrösterna räknas. Om det här håller med ett mandat, går det att skapa en stabil regering då? – Det handlar väldigt mycket om hur mogna partierna är. Nu gäller det att alla partier tar ansvar för valresultatet. Vi är beredda att göra det och vi hoppas att de andra också är det. Det verkar som att ni gör ert sämsta val på nästan 100 år. Vad tänker du om det? – Det är ju tufft. Sen kommer väl ändå det här valet definieras av om vi klarar att byta regering eller inte. För det är ju vårt främsta mål. Gör vi inte det så är det klart att det är tufft. Men det vet vi inte idag. Varför är det så viktigt att byta regering? – För att Sverige är på väg åt fel håll. Vi har haft växande arbetslöshet, växande polarisering, ledande företrädare för regeringskoalitionen som hatar och hetsar. Det är helt enkelt en politik som är dålig för landet. Anders Ygeman menar att valet kommer att definieras av om det blir regeringsskifte eller inte. Viktigt vägval Annika Strandhäll, ordförande för S-kvinnor och före detta minister, är inne på samma linje. – Det här är ett extremt viktigt vägval. Det handlar om vilket Sverige vi ska vara framöver. Partierna som har styrt de här fyra åren har verkligen förändrat vårt land. Dragit in bidrag till viktiga civilsamhällesorganisationer, slaktat biståndet, skurit ner resurserna till kvinnofridsarbetet och till kvinnoorganisationer. Jag har träffat så många svenskar som är oroliga för hur deras liv ska bli med indragna uppehållstillstånd, med fortsatta tonårsutvisningar och med en migrationspolitik från helvetet, säger Strandhäll till Dagens Arena. Annika Strandhäll är orolig över vad som händer om Tidöpartierna får fortsätta regera. Samtidigt som hon menar att Socialdemokraterna gått fram med en mer progressiv politik än på länge. – Vi har gått till val på det mest progressiva valprogrammet som jag har upplevt i socialdemokratin på länge. Med slopandet av karensen, med dubbla barnbidrag, med indexering av bidrag till välfärden och satsningar på pensioner. Viktigt att byta regering När Dagens Arena träffar LO:s ungsekretare Elsa Alm vid åttatiden på kvällen, efter att SVT:s vallokalsundersökning visat på ett klart rödgrönt övertag, är hon optimistisk. Några timmar senare när valresultatet verkar bli betydligt jämnare än man först befarat är tongångarna av naturliga skäl mer nedtonade. – Det kommer förmodligen ta några dagar tills alla röster är räknade och vi har ett slutgiltigt resultat. Men det är väl klart att just nu så känns det väl inte kanon, säger hon. LO:s ungsekretarare Elsa Alm är stolt över den valrörelse som facket drivit. Samtidigt är hon stolt över den valrörelse som facket drivit även om hon tycker att arbetsmarknadsfrågorna borde hamnat ännu mer i fokus. – Det har varit väldigt mycket prat om vem som ska regera med vem. Det hade varit bättre för Sveriges arbetare ifall mer av debatten faktiskt kretsade kring frågor som är viktiga för dem Om det blir ett regeringsskift nu, varför skulle det vara viktigt för LO? – Därför att vi vill ha en regering som prioriterar jobben, ser till att unga kommer i arbete, löser ut frågan om karensavdraget, fixar billigare tandvård och ser till att höja pensionerna. Det är superviktigt. Precis innan den här artikeln skulle publiceras verkade det dock som att oppositionen dragit ifrån en aning och vid tretiden på morgonen ledde man med 176 mot 173 mandat. Jon Andersson Inlägget “Vi socialdemokrater är redo att ta ansvar för valresultatet” dök först upp på Dagens Arena.
1b0aeadaece1edf24f1928f22658fd426a0abbb2
814a9f6c14914ac5bd757de1bfb1457d93362161
cb969374480fa7dd6d94caa00e01f6c0e0eba6a7
cb969374480fa7dd6d94caa00e01f6c0e0eba6a7Magdalena Andersson redo att söka breda samarbeten om hon får bilda regering.
Inlägget “Vi socialdemokrater är redo att ta ansvar för valresultatet” dök först upp på Dagens Arena.
Från en tydlig övervikt för oppositionen i den första vallokalsundersökningen till en ledning med ett mandat. Det blev en minst sagt svängig valkväll för Socialdemokraterna .
Allt började så bra för Socialdemokraterna och de andra rödgröna partierna. När SVT:s vallokalsundersökning presenterade sina resultat vid åttatiden på kvällen kom ett dämpat jubel när Socialdemokraternas resultat på 28,4 procent visades på storbildsskärmen nere i kongresshallen på Stockholm Waterfront, där Socialdemokraterna höll sin valvaka. Jublet blev ännu större då Sverigedemokraternas preliminära resultat på 17,2 procent dök upp på tv-skärmen. Vänsterpartiets siffra på 8,0 möttes också av stort jubel.
Trots att Socialdemokraterna enligt undersökningen backar med nästan 2 procentenheter jämfört med riksdagsvalet 2022 om resultatet skulle stå sig, var det glada miner på partiets valvaka. Att hoppet om regeringsskifte lever var tydligt. Mitt på kongressgolvet dansade ett gäng SSU:are i ring och sjöng: “Shalalala Tidö åker ur, åker ur, Tidö åker ur”.
Men mycket hann förändras under kvällen. När SVT kom med sin valprognos vid kvart i tio visade det sig att valet verkade vara betydligt jämnare än man först trott. Helt plötsligt skilde det bara ett mandat mellan blocken.
Det var en samlad socialdemokratisk partiledare som kom ut för att tala till de partiaktiva på valvakan vid midnatt Talet var inte minst ett peptalk till gräsrötterna. Andersson var också tydlig med att påvisa sambandet mellan Socialdemokraterna och facket.
– Det handlar inte bara om partiet utan det är fackföreningsrörelsen och socialdemokratin tillsammans. Två grenar på samma träd. Och i den här valrörelsen så är det så många fackliga som har engagerat sig, tagit de där viktiga samtalen på arbetsplatsen, stått upp för den svenska arbetsmarknadsmodellen för Sverige. Här i vårt land, här ska vi ha schyssta villkor, bra löner och här ska vi ha en rejäl politik för vanliga hårt arbetande människor. Svensk arbetarrörelse möter framtiden tillsammans. Nu ska vi vänta in det slutliga valresultatet. Varje röst som har lämnats ska räknas.Men mitt besked är tydligt. Vi socialdemokrater kommer alltid stå redo att ta ansvar för resultatet, sa Andersson, ivrigt påhejad av entusiastiska SSU:are.
Efter talet mötte hon pressen för att svara på några korta frågor. Hon betonade att det var svårt att dra några slutsatser av valresultatet så här långt.
– Det går inte att säga exakt på vilket sätt Sverige kommer att styras och om vi kommer att få en ny regering. Men mitt besked är också tydligt. Vi socialdemokrater står alltid redo att ta ansvar för valresultatet. Och givet att det tycks bli så här jämnt igen, så finns det all anledning att söka den nya samarbetsanda som jag har talat om. Det vore bra för svensk politik och det skulle också skapa en långsiktighet för både företag och för människor.
Magdalena Andersson mötte pressen vid midnatt.
Magdalena Andersson menar att hon tror att det går att bilda en handlingskraftig regering, även om det bara skulle bli med ett mandats övervikt.
– Jag ledde ju Sverige under NATO-processen med ett mandats övervikt. Så det får man väl säga att det är möjligt.
Efter Anderssons tal mötte Dagens Arena den före detta ministern och S-riksdagsledamoten Anders Ygeman på kongressgolvet. Han menade att valresultatet förmodligen kommer att dra ut på tiden.
– Det kommer bli otroligt jämnt. Och det är mycket som talar för att oavsett vilket valresultat vi får idag så kommer det inte vara säkert förrän på onsdag då förtidsrösterna och utlandsrösterna räknas.
Om det här håller med ett mandat, går det att skapa en stabil regering då?
– Det handlar väldigt mycket om hur mogna partierna är. Nu gäller det att alla partier tar ansvar för valresultatet. Vi är beredda att göra det och vi hoppas att de andra också är det.
Det verkar som att ni gör ert sämsta val på nästan 100 år. Vad tänker du om det?
– Det är ju tufft. Sen kommer väl ändå det här valet definieras av om vi klarar att byta regering eller inte. För det är ju vårt främsta mål. Gör vi inte det så är det klart att det är tufft. Men det vet vi inte idag.
Varför är det så viktigt att byta regering?
– För att Sverige är på väg åt fel håll. Vi har haft växande arbetslöshet, växande polarisering, ledande företrädare för regeringskoalitionen som hatar och hetsar. Det är helt enkelt en politik som är dålig för landet.
Anders Ygeman menar att valet kommer att definieras av om det blir regeringsskifte eller inte.
Annika Strandhäll, ordförande för S-kvinnor och före detta minister, är inne på samma linje.
– Det här är ett extremt viktigt vägval. Det handlar om vilket Sverige vi ska vara framöver. Partierna som har styrt de här fyra åren har verkligen förändrat vårt land. Dragit in bidrag till viktiga civilsamhällesorganisationer, slaktat åt bistånd,] skurit ner resurserna till kvinnofridsarbetet och till kvinnoorganisationer.Jag har träffat så många svenskar som är oroliga för hur deras liv ska bli med indragna uppehållstillstånd, med fortsatta tonårsutvisningar och med en migrationspolitik från helvetet, säger Strandhäll till Dagens Arena.
Annika Strandhäll är orolig över vad som händer om Tidöpartierna får fortsätta regera.
Samtidigt som hon menar att Socialdemokraterna gått fram med en mer progressiv politik än på länge.
– Vi har gått till val på det mest progressiva valprogrammet som jag har upplevt i socialdemokratin på länge. Med slopandet av karensen, med dubbla barnbidrag, med indexering av bidrag till välfärden och satsningar på pensioner.’
När Dagens Arena träffar LO:s ungsekretare Elsa Alm vid åttatiden på kvällen, efter att SVT:s vallokalsundersökning visat på ett klart rödgrönt övertag, är hon optimistisk. Några timmar senare när valresultatet verkar bli betydligt jämnare än man först befarat är tongångarna av naturliga skäl mer nedtonade.
– Det kommer förmodligen ta några dagar tills alla röster är räknade och vi har ett slutgiltigt resultat. Men det är väl klart att just nu så känns det väl inte kanon, säger hon.
LO:s ungsekretarare Elsa Alm är stolt över den valrörelse som facket drivit.
Samtidigt är hon stolt över den valrörelse som facket drivit även om hon tycker att arbetsmarknadsfrågorna borde hamnat ännu mer i fokus.
– Det har varit väldigt mycket prat om vem som ska regera med vem. Det hade varit bättre för Sveriges arbetare ifall mer av debatten faktiskt kretsade kring frågor som är viktiga för dem
Om det blir ett regeringsskift nu, varför skulle det vara viktigt för LO?
– Därför att vi vill ha en regering som prioriterar jobben, ser till att unga kommer i arbete, löser ut frågan om karensavdraget, fixar billigare tandvård och ser till att höja pensionerna. Det är superviktigt.
Precis innan den här artikeln skulle publiceras verkade det dock som att oppositionen dragit ifrån en aning och vid tretiden på morgonen ledde man med 176 mot 173 mandat.
Jon Andersson
Inlägget “Vi socialdemokrater är redo att ta ansvar för valresultatet” dök först upp på Dagens Arena.
814a9f6c14914ac5bd757de1bfb1457d93362161
1b0aeadaece1edf24f1928f22658fd426a0abbb2
TITLE: “Vi socialdemokrater är redo att ta ansvar för valresultatet” DESCRIPTION: Magdalena Andersson redo att söka breda samarbeten om hon får bilda regering. Inlägget “Vi socialdemokrater är redo att ta ansvar för valresultatet” dök först upp på Dagens Arena. CONTENT: Från en tydlig övervikt för oppositionen i den första vallokalsundersökningen till en ledning med ett mandat. Det blev en minst sagt svängig valkväll för Socialdemokraterna . Allt började så bra för Socialdemokraterna och de andra rödgröna partierna. När SVT:s vallokalsundersökning presenterade sina resultat vid åttatiden på kvällen kom ett dämpat jubel när Socialdemokraternas resultat på 28,4 procent visades på storbildsskärmen nere i kongresshallen på Stockholm Waterfront, där Socialdemokraterna höll sin valvaka. Jublet blev ännu större då Sverigedemokraternas preliminära resultat på 17,2 procent dök upp på tv-skärmen. Vänsterpartiets siffra på 8,0 möttes också av stort jubel. Trots att Socialdemokraterna enligt undersökningen backar med nästan 2 procentenheter jämfört med riksdagsvalet 2022 om resultatet skulle stå sig, var det glada miner på partiets valvaka. Att hoppet om regeringsskifte lever var tydligt. Mitt på kongressgolvet dansade ett gäng SSU:are i ring och sjöng: “Shalalala Tidö åker ur, åker ur, Tidö åker ur”. Facket och partiet Men mycket hann förändras under kvällen. När SVT kom med sin valprognos vid kvart i tio visade det sig att valet verkade vara betydligt jämnare än man först trott. Helt plötsligt skilde det bara ett mandat mellan blocken. Det var en samlad socialdemokratisk partiledare som kom ut för att tala till de partiaktiva på valvakan vid midnatt Talet var inte minst ett peptalk till gräsrötterna. Andersson var också tydlig med att påvisa sambandet mellan Socialdemokraterna och facket. – Det handlar inte bara om partiet utan det är fackföreningsrörelsen och socialdemokratin tillsammans. Två grenar på samma träd. Och i den här valrörelsen så är det så många fackliga som har engagerat sig, tagit de där viktiga samtalen på arbetsplatsen, stått upp för den svenska arbetsmarknadsmodellen för Sverige. Här i vårt land, här ska vi ha schyssta villkor, bra löner och här ska vi ha en rejäl politik för vanliga hårt arbetande människor. Svensk arbetarrörelse möter framtiden tillsammans. Nu ska vi vänta in det slutliga valresultatet. Varje röst som har lämnats ska räknas.Men mitt besked är tydligt. Vi socialdemokrater kommer alltid stå redo att ta ansvar för resultatet, sa Andersson, ivrigt påhejad av entusiastiska SSU:are. Vill ta ansvar Efter talet mötte hon pressen för att svara på några korta frågor. Hon betonade att det var svårt att dra några slutsatser av valresultatet så här långt. – Det går inte att säga exakt på vilket sätt Sverige kommer att styras och om vi kommer att få en ny regering. Men mitt besked är också tydligt. Vi socialdemokrater står alltid redo att ta ansvar för valresultatet. Och givet att det tycks bli så här jämnt igen, så finns det all anledning att söka den nya samarbetsanda som jag har talat om. Det vore bra för svensk politik och det skulle också skapa en långsiktighet för både företag och för människor. Magdalena Andersson mötte pressen vid midnatt. Magdalena Andersson menar att hon tror att det går att bilda en handlingskraftig regering, även om det bara skulle bli med ett mandats övervikt. – Jag ledde ju Sverige under NATO-processen med ett mandats övervikt. Så det får man väl säga att det är möjligt. Dålig politik Efter Anderssons tal mötte Dagens Arena den före detta ministern och S-riksdagsledamoten Anders Ygeman på kongressgolvet. Han menade att valresultatet förmodligen kommer att dra ut på tiden. – Det kommer bli otroligt jämnt. Och det är mycket som talar för att oavsett vilket valresultat vi får idag så kommer det inte vara säkert förrän på onsdag då förtidsrösterna och utlandsrösterna räknas. Om det här håller med ett mandat, går det att skapa en stabil regering då? – Det handlar väldigt mycket om hur mogna partierna är. Nu gäller det att alla partier tar ansvar för valresultatet. Vi är beredda att göra det och vi hoppas att de andra också är det. Det verkar som att ni gör ert sämsta val på nästan 100 år. Vad tänker du om det? – Det är ju tufft. Sen kommer väl ändå det här valet definieras av om vi klarar att byta regering eller inte. För det är ju vårt främsta mål. Gör vi inte det så är det klart att det är tufft. Men det vet vi inte idag. Varför är det så viktigt att byta regering? – För att Sverige är på väg åt fel håll. Vi har haft växande arbetslöshet, växande polarisering, ledande företrädare för regeringskoalitionen som hatar och hetsar. Det är helt enkelt en politik som är dålig för landet. Anders Ygeman menar att valet kommer att definieras av om det blir regeringsskifte eller inte. Viktigt vägval Annika Strandhäll, ordförande för S-kvinnor och före detta minister, är inne på samma linje. – Det här är ett extremt viktigt vägval. Det handlar om vilket Sverige vi ska vara framöver. Partierna som har styrt de här fyra åren har verkligen förändrat vårt land. Dragit in bidrag till viktiga civilsamhällesorganisationer, slaktat biståndet, skurit ner resurserna till kvinnofridsarbetet och till kvinnoorganisationer. Jag har träffat så många svenskar som är oroliga för hur deras liv ska bli med indragna uppehållstillstånd, med fortsatta tonårsutvisningar och med en migrationspolitik från helvetet, säger Strandhäll till Dagens Arena. Annika Strandhäll är orolig över vad som händer om Tidöpartierna får fortsätta regera. Samtidigt som hon menar att Socialdemokraterna gått fram med en mer progressiv politik än på länge. – Vi har gått till val på det mest progressiva valprogrammet som jag har upplevt i socialdemokratin på länge. Med slopandet av karensen, med dubbla barnbidrag, med indexering av bidrag till välfärden och satsningar på pensioner. Viktigt att byta regering När Dagens Arena träffar LO:s ungsekretare Elsa Alm vid åttatiden på kvällen, efter att SVT:s vallokalsundersökning visat på ett klart rödgrönt övertag, är hon optimistisk. Några timmar senare när valresultatet verkar bli betydligt jämnare än man först befarat är tongångarna av naturliga skäl mer nedtonade. – Det kommer förmodligen ta några dagar tills alla röster är räknade och vi har ett slutgiltigt resultat. Men det är väl klart att just nu så känns det väl inte kanon, säger hon. LO:s ungsekretarare Elsa Alm är stolt över den valrörelse som facket drivit. Samtidigt är hon stolt över den valrörelse som facket drivit även om hon tycker att arbetsmarknadsfrågorna borde hamnat ännu mer i fokus. – Det har varit väldigt mycket prat om vem som ska regera med vem. Det hade varit bättre för Sveriges arbetare ifall mer av debatten faktiskt kretsade kring frågor som är viktiga för dem Om det blir ett regeringsskift nu, varför skulle det vara viktigt för LO? – Därför att vi vill ha en regering som prioriterar jobben, ser till att unga kommer i arbete, löser ut frågan om karensavdraget, fixar billigare tandvård och ser till att höja pensionerna. Det är superviktigt. Precis innan den här artikeln skulle publiceras verkade det dock som att oppositionen dragit ifrån en aning och vid tretiden på morgonen ledde man med 176 mot 173 mandat. Jon Andersson Inlägget “Vi socialdemokrater är redo att ta ansvar för valresultatet” dök först upp på Dagens Arena.
TITLE: ”Vi socialdemokrater är redo att ta ansvar för valresultatet” DESCRIPTION: Magdalena Andersson redo att söka breda samarbeten om hon får bilda regering. Inlägget ”Vi socialdemokrater är redo att ta ansvar för valresultatet” dök först upp på Dagens Arena. CONTENT: Från en tydlig övervikt för oppositionen i den första vallokalsundersökningen till en ledning med ett mandat. Det blev en minst sagt svängig valkväll för Socialdemokraterna. Allt började så bra för Socialdemokraterna och de andra rödgröna partierna. När SVT:s vallokalsundersökning presenterade sina resultat vid åttatiden på kvällen kom ett dämpat jubel när Socialdemokraternas resultat på 28,4 procent visades på storbildsskärmen nere i kongresshallen på Stockholm Waterfront, där Socialdemokraterna höll sin valvaka. Jublet blev ännu större då Sverigedemokraternas preliminära resultat på 17,2 procent dök upp på tv-skärmen. Vänsterpartiets siffra på 8,0 möttes också av stort jubel. Trots att Socialdemokraterna enligt undersökningen backar med nästan 2 procentenheter jämfört med riksdagsvalet 2022 om resultatet skulle stå sig, var det glada miner på partiets valvaka. Att hoppet om regeringsskifte lever var tydligt. Mitt på kongressgolvet dansade ett gäng SSU:are i ring och sjöng: ”Shalalala Tidö åker ur, åker ur, Tidö åker ur”. Facket och partiet Men mycket hann förändras under kvällen. När SVT kom med sin valprognos vid kvart i tio visade det sig att valet verkade vara betydligt jämnare än man först trott. Helt plötsligt skilde det bara ett mandat mellan blocken. Det var en samlad socialdemokratisk partiledare som kom ut för att tala till de partiaktiva på valvakan vid midnatt. Talet var inte minst ett peptalk till gräsrötterna. Andersson var också tydlig med att påvisa sambandet mellan Socialdemokraterna och facket. – Det handlar inte bara om partiet utan det är fackföreningsrörelsen och socialdemokratin tillsammans. Två grenar på samma träd. Och i den här valrörelsen så är det så många fackliga som har engagerat sig, tagit de där viktiga samtalen på arbetsplatsen, stått upp för den svenska arbetsmarknadsmodellen för Sverige. Här i vårt land, här ska vi ha schyssta villkor, bra löner och här ska vi ha en rejäl politik för vanliga hårt arbetande människor. Svensk arbetarrörelse möter framtiden tillsammans. Nu ska vi vänta in det slutliga valresultatet. Varje röst som har lämnats ska räknas. Men mitt besked är tydligt. Vi socialdemokrater kommer alltid stå redo att ta ansvar för resultatet, sa Andersson, ivrigt påhejad av entusiastiska SSU:are. Vill ta ansvar Efter talet mötte hon pressen för att svara på några korta frågor. Hon betonade att det var svårt att dra några slutsatser av valresultatet så här långt. – Det går inte att säga exakt på vilket sätt Sverige kommer att styras och om vi kommer att få en ny regering. Men mitt besked är också tydligt. Vi socialdemokrater står alltid redo att ta ansvar för valresultatet. Och givet att det tycks bli så här jämnt igen, så finns det all anledning att söka den nya samarbetsanda som jag har talat om. Det vore bra för svensk politik och det skulle också skapa en långsiktighet för både företag och för människor. Magdalena Andersson mötte pressen vid midnatt. Magdalena Andersson menar att hon tror att det går att bilda en handlingskraftig regering, även om det bara skulle bli med ett mandats övervikt. – Jag ledde ju Sverige under NATO-processen med ett mandats övervikt. Så det får man väl säga att det är möjligt. Dålig politik Efter Anderssons tal mötte Dagens Arena den före detta ministern och S-riksdagsledamoten Anders Ygeman på kongressgolvet. Han menade att valresultatet förmodligen kommer att dra ut på tiden. – Det kommer bli otroligt jämnt. Och det är mycket som talar för att oavsett vilket valresultat vi får idag så kommer det inte vara säkert förrän på onsdag då förtidsrösterna och utlandsrösterna räknas. Om det här håller med ett mandat, går det att skapa en stabil regering då? – Det handlar väldigt mycket om hur mogna partierna är. Nu gäller det att alla partier tar ansvar för valresultatet. Vi är beredda att göra det och vi hoppas att de andra också är det. Det verkar som att ni gör ert sämsta val på nästan 100 år. Vad tänker du om det? – Det är ju tufft. Sen kommer väl ändå det här valet definieras av om vi klarar att byta regering eller inte. För det är ju vårt främsta mål. Gör vi inte det så är det klart att det är tufft. Men det vet vi inte idag. Varför är det så viktigt att byta regering? – För att Sverige är på väg åt fel håll. Vi har haft växande arbetslöshet, växande polarisering, ledande företrädare för regeringskoalitionen som hatar och hetsar. Det är helt enkelt en politik som är dålig för landet. Anders Ygeman menar att valet kommer att definieras av om det blir regeringsskifte eller inte. Viktigt vägval Annika Strandhäll, ordförande för S-kvinnor och före detta minister, är inne på samma linje. – Det här är ett extremt viktigt vägval. Det handlar om vilket Sverige vi ska vara framöver. Partierna som har styrt de här fyra åren har verkligen förändrat vårt land. Dragit in bidrag till viktiga civilsamhällesorganisationer, slaktat biståndet, skurit ner resurserna till kvinnofridsarbetet och till kvinnoorganisationer. Jag har träffat så många svenskar som är oroliga för hur deras liv ska bli med indragna uppehållstillstånd, med fortsatta tonårsutvisningar och med en migrationspolitik från helvetet, säger Strandhäll till Dagens Arena. Annika Strandhäll är orolig över vad som händer om Tidöpartierna får fortsätta regera. Samtidigt som hon menar att Socialdemokraterna gått fram med en mer progressiv politik än på länge. – Vi har gått till val på det mest progressiva valprogrammet som jag har upplevt i socialdemokratin på länge. Med slopandet av karensen, med dubbla barnbidrag, med indexering av bidrag till välfärden och satsningar på pensioner. Viktigt att byta regering När Dagens Arena träffar LO:s ungsekreterare Elsa Alm vid åttatiden på kvällen, efter att SVT:s vallokalsundersökning visat på ett klart rödgrönt övertag, är hon optimistisk. Några timmar senare när valresultatet verkar bli betydligt jämnare än man först befarat är tongångarna av naturliga skäl mer nedtonade. – Det kommer förmodligen ta några dagar tills alla röster är räknade och vi har ett slutgiltigt resultat. Men det är väl klart att just nu så känns det väl inte kanon, säger hon. LO:s ungsekreterare Elsa Alm är stolt över den valrörelse som facket drivit. Samtidigt är hon stolt över den valrörelse som facket drivit även om hon tycker att arbetsmarknadsfrågorna borde hamnat ännu mer i fokus. – Det har varit väldigt mycket prat om vem som ska regera med vem. Det hade varit bättre för Sveriges arbetare ifall mer av debatten faktiskt kretsade kring frågor som är viktiga för dem. Om det blir ett regeringsskifte nu, varför skulle det vara viktigt för LO? – Därför att vi vill ha en regering som prioriterar jobben, ser till att unga kommer i arbete, löser ut frågan om karensavdraget, fixar billigare tandvård och ser till att höja pensionerna. Det är superviktigt. Precis innan den här artikeln skulle publiceras verkade det dock som att oppositionen dragit ifrån en aning och vid tretiden på morgonen ledde man med 176 mot 173 mandat. Jon Andersson Inlägget ”Vi socialdemokrater är redo att ta ansvar för valresultatet” dök först upp på Dagens Arena.
cb969374480fa7dd6d94caa00e01f6c0e0eba6a7
814a9f6c14914ac5bd757de1bfb1457d93362161
TITLE: “Vi socialdemokrater är redo att ta ansvar för valresultatet” DESCRIPTION: Magdalena Andersson redo att söka breda samarbeten om hon får bilda regering. Inlägget “Vi socialdemokrater är redo att ta ansvar för valresultatet” dök först upp på Dagens Arena. CONTENT: Från en tydlig övervikt för oppositionen i den första vallokalsundersökningen till en ledning med ett mandat. Det blev en minst sagt svängig valkväll för Socialdemokraterna . Allt började så bra för Socialdemokraterna och de andra rödgröna partierna. När SVT:s vallokalsundersökning presenterade sina resultat vid åttatiden på kvällen kom ett dämpat jubel när Socialdemokraternas resultat på 28,4 procent visades på storbildsskärmen nere i kongresshallen på Stockholm Waterfront, där Socialdemokraterna höll sin valvaka. Jublet blev ännu större då Sverigedemokraternas preliminära resultat på 17,2 procent dök upp på tv-skärmen. Vänsterpartiets siffra på 8,0 möttes också av stort jubel. Trots att Socialdemokraterna enligt undersökningen backar med nästan 2 procentenheter jämfört med riksdagsvalet 2022 om resultatet skulle stå sig, var det glada miner på partiets valvaka. Att hoppet om regeringsskifte lever var tydligt. Mitt på kongressgolvet dansade ett gäng SSU:are i ring och sjöng: “Shalalala Tidö åker ur, åker ur, Tidö åker ur”. Facket och partiet Men mycket hann förändras under kvällen. När SVT kom med sin valprognos vid kvart i tio visade det sig att valet verkade vara betydligt jämnare än man först trott. Helt plötsligt skilde det bara ett mandat mellan blocken. Det var en samlad socialdemokratisk partiledare som kom ut för att tala till de partiaktiva på valvakan vid midnatt Talet var inte minst ett peptalk till gräsrötterna. Andersson var också tydlig med att påvisa sambandet mellan Socialdemokraterna och facket. – Det handlar inte bara om partiet utan det är fackföreningsrörelsen och socialdemokratin tillsammans. Två grenar på samma träd. Och i den här valrörelsen så är det så många fackliga som har engagerat sig, tagit de där viktiga samtalen på arbetsplatsen, stått upp för den svenska arbetsmarknadsmodellen för Sverige. Här i vårt land, här ska vi ha schyssta villkor, bra löner och här ska vi ha en rejäl politik för vanliga hårt arbetande människor. Svensk arbetarrörelse möter framtiden tillsammans. Nu ska vi vänta in det slutliga valresultatet. Varje röst som har lämnats ska räknas.Men mitt besked är tydligt. Vi socialdemokrater kommer alltid stå redo att ta ansvar för resultatet, sa Andersson, ivrigt påhejad av entusiastiska SSU:are. Vill ta ansvar Efter talet mötte hon pressen för att svara på några korta frågor. Hon betonade att det var svårt att dra några slutsatser av valresultatet så här långt. – Det går inte att säga exakt på vilket sätt Sverige kommer att styras och om vi kommer att få en ny regering. Men mitt besked är också tydligt. Vi socialdemokrater står alltid redo att ta ansvar för valresultatet. Och givet att det tycks bli så här jämnt igen, så finns det all anledning att söka den nya samarbetsanda som jag har talat om. Det vore bra för svensk politik och det skulle också skapa en långsiktighet för både företag och för människor. Magdalena Andersson mötte pressen vid midnatt. Magdalena Andersson menar att hon tror att det går att bilda en handlingskraftig regering, även om det bara skulle bli med ett mandats övervikt. – Jag ledde ju Sverige under NATO-processen med ett mandats övervikt. Så det får man väl säga att det är möjligt. Dålig politik Efter Anderssons tal mötte Dagens Arena den före detta ministern och S-riksdagsledamoten Anders Ygeman på kongressgolvet. Han menade att valresultatet förmodligen kommer att dra ut på tiden. – Det kommer bli otroligt jämnt. Och det är mycket som talar för att oavsett vilket valresultat vi får idag så kommer det inte vara säkert förrän på onsdag då förtidsrösterna och utlandsrösterna räknas. Om det här håller med ett mandat, går det att skapa en stabil regering då? – Det handlar väldigt mycket om hur mogna partierna är. Nu gäller det att alla partier tar ansvar för valresultatet. Vi är beredda att göra det och vi hoppas att de andra också är det. Det verkar som att ni gör ert sämsta val på nästan 100 år. Vad tänker du om det? – Det är ju tufft. Sen kommer väl ändå det här valet definieras av om vi klarar att byta regering eller inte. För det är ju vårt främsta mål. Gör vi inte det så är det klart att det är tufft. Men det vet vi inte idag. Varför är det så viktigt att byta regering? – För att Sverige är på väg åt fel håll. Vi har haft växande arbetslöshet, växande polarisering, ledande företrädare för regeringskoalitionen som hatar och hetsar. Det är helt enkelt en politik som är dålig för landet. Anders Ygeman menar att valet kommer att definieras av om det blir regeringsskifte eller inte. Viktigt vägval Annika Strandhäll, ordförande för S-kvinnor och före detta minister, är inne på samma linje. – Det här är ett extremt viktigt vägval. Det handlar om vilket Sverige vi ska vara framöver. Partierna som har styrt de här fyra åren har verkligen förändrat vårt land. Dragit in bidrag till viktiga civilsamhällesorganisationer, slaktat åt bistånd,] skurit ner resurserna till kvinnofridsarbetet och till kvinnoorganisationer.Jag har träffat så många svenskar som är oroliga för hur deras liv ska bli med indragna uppehållstillstånd, med fortsatta tonårsutvisningar och med en migrationspolitik från helvetet, säger Strandhäll till Dagens Arena. Annika Strandhäll är orolig över vad som händer om Tidöpartierna får fortsätta regera. Samtidigt som hon menar att Socialdemokraterna gått fram med en mer progressiv politik än på länge. – Vi har gått till val på det mest progressiva valprogrammet som jag har upplevt i socialdemokratin på länge. Med slopandet av karensen, med dubbla barnbidrag, med indexering av bidrag till välfärden och satsningar på pensioner.’ Viktigt att byta regering När Dagens Arena träffar LO:s ungsekretare Elsa Alm vid åttatiden på kvällen, efter att SVT:s vallokalsundersökning visat på ett klart rödgrönt övertag, är hon optimistisk. Några timmar senare när valresultatet verkar bli betydligt jämnare än man först befarat är tongångarna av naturliga skäl mer nedtonade. – Det kommer förmodligen ta några dagar tills alla röster är räknade och vi har ett slutgiltigt resultat. Men det är väl klart att just nu så känns det väl inte kanon, säger hon. LO:s ungsekretarare Elsa Alm är stolt över den valrörelse som facket drivit. Samtidigt är hon stolt över den valrörelse som facket drivit även om hon tycker att arbetsmarknadsfrågorna borde hamnat ännu mer i fokus. – Det har varit väldigt mycket prat om vem som ska regera med vem. Det hade varit bättre för Sveriges arbetare ifall mer av debatten faktiskt kretsade kring frågor som är viktiga för dem Om det blir ett regeringsskift nu, varför skulle det vara viktigt för LO? – Därför att vi vill ha en regering som prioriterar jobben, ser till att unga kommer i arbete, löser ut frågan om karensavdraget, fixar billigare tandvård och ser till att höja pensionerna. Det är superviktigt. Precis innan den här artikeln skulle publiceras verkade det dock som att oppositionen dragit ifrån en aning och vid tretiden på morgonen ledde man med 176 mot 173 mandat. Jon Andersson Inlägget “Vi socialdemokrater är redo att ta ansvar för valresultatet” dök först upp på Dagens Arena.
TITLE: “Vi socialdemokrater är redo att ta ansvar för valresultatet” DESCRIPTION: Magdalena Andersson redo att söka breda samarbeten om hon får bilda regering. Inlägget “Vi socialdemokrater är redo att ta ansvar för valresultatet” dök först upp på Dagens Arena. CONTENT: Från en tydlig övervikt för oppositionen i den första vallokalsundersökningen till en ledning med ett mandat. Det blev en minst sagt svängig valkväll för Socialdemokraterna . Allt började så bra för Socialdemokraterna och de andra rödgröna partierna. När SVT:s vallokalsundersökning presenterade sina resultat vid åttatiden på kvällen kom ett dämpat jubel när Socialdemokraternas resultat på 28,4 procent visades på storbildsskärmen nere i kongresshallen på Stockholm Waterfront, där Socialdemokraterna höll sin valvaka. Jublet blev ännu större då Sverigedemokraternas preliminära resultat på 17,2 procent dök upp på tv-skärmen. Vänsterpartiets siffra på 8,0 möttes också av stort jubel. Trots att Socialdemokraterna enligt undersökningen backar med nästan 2 procentenheter jämfört med riksdagsvalet 2022 om resultatet skulle stå sig, var det glada miner på partiets valvaka. Att hoppet om regeringsskifte lever var tydligt. Mitt på kongressgolvet dansade ett gäng SSU:are i ring och sjöng: “Shalalala Tidö åker ur, åker ur, Tidö åker ur”. Facket och partiet Men mycket hann förändras under kvällen. När SVT kom med sin valprognos vid kvart i tio visade det sig att valet verkade vara betydligt jämnare än man först trott. Helt plötsligt skilde det bara ett mandat mellan blocken. Det var en samlad socialdemokratisk partiledare som kom ut för att tala till de partiaktiva på valvakan vid midnatt Talet var inte minst ett peptalk till gräsrötterna. Andersson var också tydlig med att påvisa sambandet mellan Socialdemokraterna och facket. – Det handlar inte bara om partiet utan det är fackföreningsrörelsen och socialdemokratin tillsammans. Två grenar på samma träd. Och i den här valrörelsen så är det så många fackliga som har engagerat sig, tagit de där viktiga samtalen på arbetsplatsen, stått upp för den svenska arbetsmarknadsmodellen för Sverige. Här i vårt land, här ska vi ha schyssta villkor, bra löner och här ska vi ha en rejäl politik för vanliga hårt arbetande människor. Svensk arbetarrörelse möter framtiden tillsammans. Nu ska vi vänta in det slutliga valresultatet. Varje röst som har lämnats ska räknas.Men mitt besked är tydligt. Vi socialdemokrater kommer alltid stå redo att ta ansvar för resultatet, sa Andersson, ivrigt påhejad av entusiastiska SSU:are. Vill ta ansvar Efter talet mötte hon pressen för att svara på några korta frågor. Hon betonade att det var svårt att dra några slutsatser av valresultatet så här långt. – Det går inte att säga exakt på vilket sätt Sverige kommer att styras och om vi kommer att få en ny regering. Men mitt besked är också tydligt. Vi socialdemokrater står alltid redo att ta ansvar för valresultatet. Och givet att det tycks bli så här jämnt igen, så finns det all anledning att söka den nya samarbetsanda som jag har talat om. Det vore bra för svensk politik och det skulle också skapa en långsiktighet för både företag och för människor. Magdalena Andersson mötte pressen vid midnatt. Magdalena Andersson menar att hon tror att det går att bilda en handlingskraftig regering, även om det bara skulle bli med ett mandats övervikt. – Jag ledde ju Sverige under NATO-processen med ett mandats övervikt. Så det får man väl säga att det är möjligt. Dålig politik Efter Anderssons tal mötte Dagens Arena den före detta ministern och S-riksdagsledamoten Anders Ygeman på kongressgolvet. Han menade att valresultatet förmodligen kommer att dra ut på tiden. – Det kommer bli otroligt jämnt. Och det är mycket som talar för att oavsett vilket valresultat vi får idag så kommer det inte vara säkert förrän på onsdag då förtidsrösterna och utlandsrösterna räknas. Om det här håller med ett mandat, går det att skapa en stabil regering då? – Det handlar väldigt mycket om hur mogna partierna är. Nu gäller det att alla partier tar ansvar för valresultatet. Vi är beredda att göra det och vi hoppas att de andra också är det. Det verkar som att ni gör ert sämsta val på nästan 100 år. Vad tänker du om det? – Det är ju tufft. Sen kommer väl ändå det här valet definieras av om vi klarar att byta regering eller inte. För det är ju vårt främsta mål. Gör vi inte det så är det klart att det är tufft. Men det vet vi inte idag. Varför är det så viktigt att byta regering? – För att Sverige är på väg åt fel håll. Vi har haft växande arbetslöshet, växande polarisering, ledande företrädare för regeringskoalitionen som hatar och hetsar. Det är helt enkelt en politik som är dålig för landet. Anders Ygeman menar att valet kommer att definieras av om det blir regeringsskifte eller inte. Viktigt vägval Annika Strandhäll, ordförande för S-kvinnor och före detta minister, är inne på samma linje. – Det här är ett extremt viktigt vägval. Det handlar om vilket Sverige vi ska vara framöver. Partierna som har styrt de här fyra åren har verkligen förändrat vårt land. Dragit in bidrag till viktiga civilsamhällesorganisationer, slaktat biståndet, skurit ner resurserna till kvinnofridsarbetet och till kvinnoorganisationer. Jag har träffat så många svenskar som är oroliga för hur deras liv ska bli med indragna uppehållstillstånd, med fortsatta tonårsutvisningar och med en migrationspolitik från helvetet, säger Strandhäll till Dagens Arena. Annika Strandhäll är orolig över vad som händer om Tidöpartierna får fortsätta regera. Samtidigt som hon menar att Socialdemokraterna gått fram med en mer progressiv politik än på länge. – Vi har gått till val på det mest progressiva valprogrammet som jag har upplevt i socialdemokratin på länge. Med slopandet av karensen, med dubbla barnbidrag, med indexering av bidrag till välfärden och satsningar på pensioner. Viktigt att byta regering När Dagens Arena träffar LO:s ungsekretare Elsa Alm vid åttatiden på kvällen, efter att SVT:s vallokalsundersökning visat på ett klart rödgrönt övertag, är hon optimistisk. Några timmar senare när valresultatet verkar bli betydligt jämnare än man först befarat är tongångarna av naturliga skäl mer nedtonade. – Det kommer förmodligen ta några dagar tills alla röster är räknade och vi har ett slutgiltigt resultat. Men det är väl klart att just nu så känns det väl inte kanon, säger hon. LO:s ungsekretarare Elsa Alm är stolt över den valrörelse som facket drivit. Samtidigt är hon stolt över den valrörelse som facket drivit även om hon tycker att arbetsmarknadsfrågorna borde hamnat ännu mer i fokus. – Det har varit väldigt mycket prat om vem som ska regera med vem. Det hade varit bättre för Sveriges arbetare ifall mer av debatten faktiskt kretsade kring frågor som är viktiga för dem Om det blir ett regeringsskift nu, varför skulle det vara viktigt för LO? – Därför att vi vill ha en regering som prioriterar jobben, ser till att unga kommer i arbete, löser ut frågan om karensavdraget, fixar billigare tandvård och ser till att höja pensionerna. Det är superviktigt. Precis innan den här artikeln skulle publiceras verkade det dock som att oppositionen dragit ifrån en aning och vid tretiden på morgonen ledde man med 176 mot 173 mandat. Jon Andersson Inlägget “Vi socialdemokrater är redo att ta ansvar för valresultatet” dök först upp på Dagens Arena.
1b0aeadaece1edf24f1928f22658fd426a0abbb2
814a9f6c14914ac5bd757de1bfb1457d93362161
cb969374480fa7dd6d94caa00e01f6c0e0eba6a7
aa247b214ca988deea8874ceaa26daa5143d480cMen Tidösidan ser ut att ha förlorat.
Inlägget Det kan bli nästan vilken regering som helst dök först upp på Dagens Arena.
Men Tidösidan ser ut att ha förlorat. Om oppositionen går segrande ur detta blir det nödvändigt med kompromisser.
Det blev ett olidligt jämnt val, kanske är det inte ens avgjort än. De sent inkomna förtidsrösterna och rösterna från utlandet, räknade på onsdag, kan avgöra hur de sista mandaten faller.
Det kan hur som helst bli svårt att bilda regering, det kan bli nästan vilken som helst av de tänkbara kombinationerna. Kristersson var i alla fall snabbt ute och sade att han skulle sondera möjligheten att få över Centern på sin sida.
I sitt tal inför partifolket sade Magdalena Andersson å sin sida att alla partier nu måste släppa gamla låsningar, underförstått att det kan krävas en regering över blockgränsen.
Så kanske det blir, givet att oppositionens övertag håller sig två dagar till.
Utöver det går två slutsatser att dra redan nu.
För det första: Utvecklingen mot ett politiskt allt mera delat Sverige förstärktes. Storstäderna och landets urbana centrum är numera rödgröna, inte minst för att Vänsterpartiet och Miljöpartiet går bättre där än i resten av landet. På samma sätt förstärktes uppdelningen mellan hur män och kvinnor röstar.
För det andra: Socialdemokraterna gjorde ett dåligt val. Inte lika dåligt som vissa opinionsundersökningar antydde, men dåligt.
Det kommer leda till en omfattande eftervalsdebatt internt i partiet, och i grova drag går det redan nu att förutsäga hur de olika analyserna kommer att se ut.
De flesta kan nog vara överens om att Socialdemokraterna hamnade i bakvattnet under själva valrörelsen.
I januari hade partiet runt 34–35 procent i de flesta opinionsmätningar. Att lyckas tappa 6–7 procent under ett valår, när man samtidigt är det ledande oppositionspartiet och missnöjet med Tidöregeringen varit stort under större delen av mandatperioden måste räknas som ett misslyckande.
En förklaring är att Tidöpartierna gjorde en stark valrörelse, givet att själva resultatet är det som räknas. Jag vet inte om de kommit överens om det, men strategin påminde om Donald Trumps ”flood-the-zone-strategi”. Från april och framåt gjorde de fyra partierna oavbrutet nya utspel. Sverigedemokraterna släppte fram sin mest högerpopulistiska och extrema gren (läs Richard Jomshof), Simona Mohamsson gjorde det ena marginella men klickvänliga utspelet efter det andra, Moderaterna gav löften som hade fått den gamle vänsterledaren Lars Werner sjuk av avund och Kristdemokraterna gjorde en påstådd gir åt vänster.
De fick också debatten att handla om Liberalerna och Simona Mohamsson, vilket gjort att hon till skillnad från tidigare under året framstått som en politiker det går att rösta på.
Allt detta gjorde att de dominerade valdebatten.
Socialdemokraterna verkade ha bestämt sig för en avvaktande strategi, där de länge räknade med att missnöjet mot regeringen skulle räcka. De hade ett starkt valmanifest, men hade svårt att förmedla det i den flod av budskap som präglade valrörelsen. Istället fastnade man i en berättelse om Magdalena Andersson kontra SD-ministrar i regeringen. Det räckte inte.
Till det ska läggas Vänsterpartiets och Centerpartiets röda linjer, där Centern sade sig vägra regera ihop med Vänsterpartiet och Vänsterpartiet krävde regeringsplats för att rösta på en regering.
Oro på ena kanten, och ständiga utspel, ofta tillsammans, på den andra.
Jämte Mohamssons centrala roll i offentligheten inför valet blev regeringsfrågan till slut också viktigare för väljarna, och det gjorde att Tidö ökade i spurten.
Men utöver valrörelseanalysen kommer det dra åt olika håll inom Socialdemokratin. Kretsen kring Magdalena Andersson och valledningen kommer troligen säga att det var just konflikten mellan C och V, och det faktum att båda uppmanade rödgröna väljare att rösta på just deras parti för att det skulle bli höger- eller vänsterlutning.
Det ligger något i den analysen.
Reformisterna och vänstern inom S kommer hävda att det var flirtandet med Kristdemokraterna, talet om en mittenregering och att partiet inte gjort en tillräckligt tydlig vänstergir, med större, och i valrörelsen tidigare lanserade, satsningar på välfärden.
Det ligger något i även den analysen.
Ytterligare en analys är att den förflyttning som S gjort under mandatperioden, med en kriminal- och migrationspolitik som liknat Tidöregeringens, har drivit väljare till Vänsterpartiet och Miljöpartiet. Det är en utveckling som liknar den i andra länder och egentligen ganska förutsägbart.
Det ligger något även i detta.
Helt klart är i alla fall att de partier som suttit i opposition under fyra år nu måste släppa prestigen om det ska vara möjligt att bilda en regering med det skakiga underlag väljarna tycks ha presenterat dem för.
Centern kan inte fortsätta att blockera Vänsterpartiet, som i sin tur måste vara berett på rejäla kompromisser för att inte Centern ska blockera dem.
Om det nu inte svänger över på onsdag och vi får samma resultat som för fyra år sedan.
Det skulle i så fall vara en unik upphämtning från Tidöpartiernas sida. I stort sett skulle det betyda att Tidöpartierna bara haft övertaget i opinionen under två veckor på fyra år, båda veckorna just runt själva valdagen.
Det kan man kalla timing – om det nu blir så.
Men i skrivande stund handlar det om tre mandats övervikt, och det tror de flesta bedömare kan bli svårt för Kristerssons gäng att plocka in.
Det ser ut att bli regeringsskifte.
Jesper Bengtsson
Inlägget Det kan bli nästan vilken regering som helst dök först upp på Dagens Arena.
5b7cbe2a7026e6f047d7e2901e2ce4811fae6f67
aa247b214ca988deea8874ceaa26daa5143d480c
TITLE: Det kan bli nästan vilken regering som helst DESCRIPTION: Men Tidösidan ser ut att ha förlorat. Inlägget Det kan bli nästan vilken regering som helst dök först upp på Dagens Arena. CONTENT: Men Tidösidan ser ut att ha förlorat. Om oppositionen går segrande ur detta blir det nödvändigt med kompromisser. Det blev ett olidligt jämnt val, kanske är det inte ens avgjort än. De sent inkomna förtidsrösterna och rösterna från utlandet, räknade på onsdag, kan avgöra hur de sista mandaten faller. Det kan hur som helst bli svårt att bilda regering, det kan bli nästan vilken som helst av de tänkbara kombinationerna. Kristersson var i alla fall snabbt ute och sade att han skulle sondera möjligheten att få över Centern på sin sida. I sitt tal inför partifolket sade Magdalena Andersson å sin sida att alla partier nu måste släppa gamla låsningar, underförstått att det kan krävas en regering över blockgränsen. Så kanske det blir, givet att oppositionens övertag håller sig två dagar till. Ett delat Sverige Utöver det går två slutsatser att dra redan nu. För det första: Utvecklingen mot ett politiskt allt mera delat Sverige förstärktes. Storstäderna och landets urbana centrum är numera rödgröna, inte minst för att Vänsterpartiet och Miljöpartiet går bättre där än i resten av landet. På samma sätt förstärktes uppdelningen mellan hur män och kvinnor röstar. För det andra: Socialdemokraterna gjorde ett dåligt val. Inte lika dåligt som vissa opinionsundersökningar antydde, men dåligt. Det kommer leda till en omfattande eftervalsdebatt internt i partiet, och i grova drag går det redan nu att förutsäga hur de olika analyserna kommer att se ut. De flesta kan nog vara överens om att Socialdemokraterna hamnade i bakvattnet under själva valrörelsen. I januari hade partiet runt 34–35 procent i de flesta opinionsmätningar. Att lyckas tappa 6–7 procent under ett valår, när man samtidigt är det ledande oppositionspartiet och missnöjet med Tidöregeringen varit stort under större delen av mandatperioden måste räknas som ett misslyckande. Tog inte initiativet i valrörelsen En förklaring är att Tidöpartierna gjorde en stark valrörelse, givet att själva resultatet är det som räknas. Jag vet inte om de kommit överens om det, men strategin påminde om Donald Trumps ”flood-the-zone-strategi”. Från april och framåt gjorde de fyra partierna oavbrutet nya utspel. Sverigedemokraterna släppte fram sin mest högerpopulistiska och extrema gren (läs Richard Jomshof), Simona Mohamsson gjorde det ena marginella men klickvänliga utspelet efter det andra, Moderaterna gav löften som hade fått den gamle vänsterledaren Lars Werner sjuk av avund och Kristdemokraterna gjorde en påstådd gir åt vänster. De fick också debatten att handla om Liberalerna och Simona Mohamsson, vilket gjort att hon till skillnad från tidigare under året framstått som en politiker det går att rösta på. Allt detta gjorde att de dominerade valdebatten. Socialdemokraterna verkade ha bestämt sig för en avvaktande strategi, där de länge räknade med att missnöjet mot regeringen skulle räcka. De hade ett starkt valmanifest, men hade svårt att förmedla det i den flod av budskap som präglade valrörelsen. Istället fastnade man i en berättelse om Magdalena Andersson kontra SD-ministrar i regeringen. Det räckte inte. Till det ska läggas Vänsterpartiets och Centerpartiets röda linjer, där Centern sade sig vägra regera ihop med Vänsterpartiet och Vänsterpartiet krävde regeringsplats för att rösta på en regering. Oro på ena kanten, och ständiga utspel, ofta tillsammans, på den andra. Jämte Mohamssons centrala roll i offentligheten inför valet blev regeringsfrågan till slut också viktigare för väljarna, och det gjorde att Tidö ökade i spurten. Bilda regering nu Helt klart är i alla fall att de partier som suttit i opposition under fyra år nu måste släppa prestigen om det ska vara möjligt att bilda en regering med det skakiga underlag väljarna tycks ha presenterat dem för. Centern kan inte fortsätta att blockera Vänsterpartiet, som i sin tur måste vara berett på rejäla kompromisser för att inte Centern ska blockera dem. Om det nu inte svänger över på onsdag och vi får samma resultat som för fyra år sedan. Det skulle i så fall vara en unik upphämtning från Tidöpartiernas sida. I stort sett skulle det betyda att Tidöpartierna bara haft övertaget i opinionen under två veckor på fyra år, båda veckorna just runt själva valdagen. Det kan man kalla timing – om det nu blir så. Men i skrivande stund handlar det om tre mandats övervikt, och det tror de flesta bedömare kan bli svårt för Kristerssons gäng att plocka in. Det ser ut att bli regeringsskifte. Jesper Bengtsson Inlägget Det kan bli nästan vilken regering som helst dök först upp på Dagens Arena.
TITLE: Det kan bli nästan vilken regering som helst DESCRIPTION: Men Tidösidan ser ut att ha förlorat. Inlägget Det kan bli nästan vilken regering som helst dök först upp på Dagens Arena. CONTENT: Men Tidösidan ser ut att ha förlorat. Om oppositionen går segrande ur detta blir det nödvändigt med kompromisser. Det blev ett olidligt jämnt val, kanske är det inte ens avgjort än. De sent inkomna förtidsrösterna och rösterna från utlandet, räknade på onsdag, kan avgöra hur de sista mandaten faller. Det kan hur som helst bli svårt att bilda regering, det kan bli nästan vilken som helst av de tänkbara kombinationerna. Kristersson var i alla fall snabbt ute och sade att han skulle sondera möjligheten att få över Centern på sin sida. I sitt tal inför partifolket sade Magdalena Andersson å sin sida att alla partier nu måste släppa gamla låsningar, underförstått att det kan krävas en regering över blockgränsen. Så kanske det blir, givet att oppositionens övertag håller sig två dagar till. Ett delat Sverige Utöver det går två slutsatser att dra redan nu. För det första: Utvecklingen mot ett politiskt allt mera delat Sverige förstärktes. Storstäderna och landets urbana centrum är numera rödgröna, inte minst för att Vänsterpartiet och Miljöpartiet går bättre där än i resten av landet. På samma sätt förstärktes uppdelningen mellan hur män och kvinnor röstar. För det andra: Socialdemokraterna gjorde ett dåligt val. Inte lika dåligt som vissa opinionsundersökningar antydde, men dåligt. Det kommer leda till en omfattande eftervalsdebatt internt i partiet, och i grova drag går det redan nu att förutsäga hur de olika analyserna kommer att se ut. De flesta kan nog vara överens om att Socialdemokraterna hamnade i bakvattnet under själva valrörelsen. I januari hade partiet runt 34–35 procent i de flesta opinionsmätningar. Att lyckas tappa 6–7 procent under ett valår, när man samtidigt är det ledande oppositionspartiet och missnöjet med Tidöregeringen varit stort under större delen av mandatperioden måste räknas som ett misslyckande. Tog inte initiativet i valrörelsen En förklaring är att Tidöpartierna gjorde en stark valrörelse, givet att själva resultatet är det som räknas. Jag vet inte om de kommit överens om det, men strategin påminde om Donald Trumps ”flood-the-zone-strategi”. Från april och framåt gjorde de fyra partierna oavbrutet nya utspel. Sverigedemokraterna släppte fram sin mest högerpopulistiska och extrema gren (läs Richard Jomshof), Simona Mohamsson gjorde det ena marginella men klickvänliga utspelet efter det andra, Moderaterna gav löften som hade fått den gamle vänsterledaren Lars Werner sjuk av avund och Kristdemokraterna gjorde en påstådd gir åt vänster. De fick också debatten att handla om Liberalerna och Simona Mohamsson, vilket gjort att hon till skillnad från tidigare under året framstått som en politiker det går att rösta på. Allt detta gjorde att de dominerade valdebatten. Socialdemokraterna verkade ha bestämt sig för en avvaktande strategi, där de länge räknade med att missnöjet mot regeringen skulle räcka. De hade ett starkt valmanifest, men hade svårt att förmedla det i den flod av budskap som präglade valrörelsen. Istället fastnade man i en berättelse om Magdalena Andersson kontra SD-ministrar i regeringen. Det räckte inte. Till det ska läggas Vänsterpartiets och Centerpartiets röda linjer, där Centern sade sig vägra regera ihop med Vänsterpartiet och Vänsterpartiet krävde regeringsplats för att rösta på en regering. Oro på ena kanten, och ständiga utspel, ofta tillsammans, på den andra. Jämte Mohamssons centrala roll i offentligheten inför valet blev regeringsfrågan till slut också viktigare för väljarna, och det gjorde att Tidö ökade i spurten. Olika analyser Men utöver valrörelseanalysen kommer det dra åt olika håll inom Socialdemokratin. Kretsen kring Magdalena Andersson och valledningen kommer troligen säga att det var just konflikten mellan C och V, och det faktum att båda uppmanade rödgröna väljare att rösta på just deras parti för att det skulle bli höger- eller vänsterlutning. Det ligger något i den analysen. Reformisterna och vänstern inom S kommer hävda att det var flirtandet med Kristdemokraterna, talet om en mittenregering och att partiet inte gjort en tillräckligt tydlig vänstergir, med större, och i valrörelsen tidigare lanserade, satsningar på välfärden. Det ligger något i även den analysen. Ytterligare en analys är att den förflyttning som S gjort under mandatperioden, med en kriminal- och migrationspolitik som liknat Tidöregeringens, har drivit väljare till Vänsterpartiet och Miljöpartiet. Det är en utveckling som liknar den i andra länder och egentligen ganska förutsägbart. Det ligger något även i detta. Bilda regering nu Helt klart är i alla fall att de partier som suttit i opposition under fyra år nu måste släppa prestigen om det ska vara möjligt att bilda en regering med det skakiga underlag väljarna tycks ha presenterat dem för. Centern kan inte fortsätta att blockera Vänsterpartiet, som i sin tur måste vara berett på rejäla kompromisser för att inte Centern ska blockera dem. Om det nu inte svänger över på onsdag och vi får samma resultat som för fyra år sedan. Det skulle i så fall vara en unik upphämtning från Tidöpartiernas sida. I stort sett skulle det betyda att Tidöpartierna bara haft övertaget i opinionen under två veckor på fyra år, båda veckorna just runt själva valdagen. Det kan man kalla timing – om det nu blir så. Men i skrivande stund handlar det om tre mandats övervikt, och det tror de flesta bedömare kan bli svårt för Kristerssons gäng att plocka in. Det ser ut att bli regeringsskifte. Jesper Bengtsson Inlägget Det kan bli nästan vilken regering som helst dök först upp på Dagens Arena.
9fc3db7e355450747008ffe2f19e7069c80928cd
5b7cbe2a7026e6f047d7e2901e2ce4811fae6f67
TITLE: Det kan bli nästan vilken regering som helst DESCRIPTION: Men Tidörsidan ser ut att ha förlorat. Inlägget Det kan bli nästan vilken regering som helst dök först upp på Dagens Arena. CONTENT: Men Tidösidan ser ut att ha förlorat. Om oppositionen går segrande ur detta blir det nödvändigt med kompromisser. Det blev ett olidligt jämnt val, kanske är det inte ens avgjort än. De sent inkomna förtidsrösterna och rösterna från utlandet, räknade på onsdag, kan avgöra hur de sista mandaten faller. Det kan hur som helst bli svårt att bilda regering, det kan bli nästan vilken som helst av de tänkbara kombinationerna. Kristersson var i alla fall snabbt ute och sade att han skulle sondera möjligheten att få över Centern på sin sida. I sitt tal inför partifolket sade Magdalena Andersson å sin sida att alla partier nu måste släppa gamla låsningar, underförstått att det kan krävas en regering över blockgränsen. Så kanske det blir, givet att oppositionens övertag håller sig två dagar till. Ett delat Sverige Utöver det går två slutsatser att dra redan nu. För det första: Utvecklingen mot ett politiskt allt mera delat Sverige förstärktes. Storstäderna och landets urbana centrum är numera rödgröna, inte minst för att Vänsterpartiet och Miljöpartiet går bättre där än i resten av landet. På samma sätt förstärktes uppdelningen mellan hur män och kvinnor röstar. För det andra: Socialdemokraterna gjorde ett dåligt val. Inte lika dåligt som vissa opinionsundersökningar antydde, men dåligt. Det kommer leda till en omfattande eftervalsdebatt internt i partiet, och i grova drag går det redan nu att förutsäga hur de olika analyserna kommer att se ut. De flesta kan nog vara överens om att Socialdemokraterna hamnade i bakvattnet under själva valrörelsen. I januari hade partiet runt 34-35 procent i de flesta opinionsmätningar. Att lyckas tappa 6–7 procent under ett valår, när man samtidigt är det ledande oppositionspartiet och missnöjet med Tidöregeringen varit stort under större delen av mandatperioden måste räknas som ett misslyckande. Tog inte initiativet i valrörelsen En förklaring är att Tidöpartierna gjorde en stark valrörelse, givet att själva resultatet är det som räknas. Jag vet inte om de kommit överens om det, men strategin påminde om Donald Trumps ”flood-the-zone-strategi”. Från april och framåt gjorde de fyra partierna oavbrutet nya utspel. Sverigedemokraterna släppte fram sin mest högerpopulistiska och extrema gren (läs Richard Jomshof), Simona Mohamsson gjorde det ena marginella men klickvänliga utspelet efter det andra, Moderaterna gav löften som hade fått den gamle vänsterledaren Lars Werner sjuk av avund och Kristdemokraterna gjorde en påstådd gir åt vänster. De fick också debatten att handla om Liberalerna och Simona Mohamsson, vilket gjort att hon till skillnad från tidigare under året framstått som en politiker det går att rösta på. Allt detta gjorde att de dominerade valdebatten. Socialdemokraterna verkade ha bestämt sig för en avvaktande strategi, där de länge räknade med att missnöjet mot regeringen skulle räcka. De hade ett starkt valmanifest, men hade svårt att förmedla det i den flod av budskap som präglade valrörelsen. Istället fastnade man i en berättelse om Magdalena Andersson kontra SD-ministrar i regeringen. Det räckte inte. Till det ska läggas Vänsterpartiets och Centerpartiets röda linjer, där Centern sade sig vägra regera ihop med Vänsterpartiet och Vänsterpartiet krävde regeringsplats för att rösta på en regering. Oro på ena kanten, och ständiga utspel, ofta tillsammans, på den andra. Jämte Mohamssons centrala roll i offentligheten inför valet blev regeringsfrågan till slut också viktigare för väljarna, och det gjorde att Tidö ökade i spurten. Bilda regering nu Helt klart är i alla fall att de partier som suttit i opposition under fyra år nu måste släppa prestigen om det ska vara möjligt att bilda en regering med det skakiga underlag väljarna tycks ha presenterat dem för. Centern kan inte fortsätta att blockera Vänsterpartiet, som i sin tur måste vara berett på rejäla kompromisser för att inte Centern ska blockera dem. Om det nu inte svänger över på onsdag och vi får samma resultat som för fyra år sedan. Det skulle i så fall vara en unik upphämtning från Tidöpartiernas sida. I stort sett skulle det betyda att Tidöpartierna bara haft övertaget i opinionen under två veckor på fyra år, båda veckorna just runt själva valdagen. Det kan man kalla timing – om det nu blir så. Men i skrivande stund handlar det om tre mandats övervikt, och det tror de flesta bedömare kan bli svårt för Kristerssons gäng att plocka in. Det ser ut att bli regeringsskifte. Jesper Bengtsson Inlägget Det kan bli nästan vilken regering som helst dök först upp på Dagens Arena.
TITLE: Det kan bli nästan vilken regering som helst DESCRIPTION: Men Tidösidan ser ut att ha förlorat. Inlägget Det kan bli nästan vilken regering som helst dök först upp på Dagens Arena. CONTENT: Men Tidösidan ser ut att ha förlorat. Om oppositionen går segrande ur detta blir det nödvändigt med kompromisser. Det blev ett olidligt jämnt val, kanske är det inte ens avgjort än. De sent inkomna förtidsrösterna och rösterna från utlandet, räknade på onsdag, kan avgöra hur de sista mandaten faller. Det kan hur som helst bli svårt att bilda regering, det kan bli nästan vilken som helst av de tänkbara kombinationerna. Kristersson var i alla fall snabbt ute och sade att han skulle sondera möjligheten att få över Centern på sin sida. I sitt tal inför partifolket sade Magdalena Andersson å sin sida att alla partier nu måste släppa gamla låsningar, underförstått att det kan krävas en regering över blockgränsen. Så kanske det blir, givet att oppositionens övertag håller sig två dagar till. Ett delat Sverige Utöver det går två slutsatser att dra redan nu. För det första: Utvecklingen mot ett politiskt allt mera delat Sverige förstärktes. Storstäderna och landets urbana centrum är numera rödgröna, inte minst för att Vänsterpartiet och Miljöpartiet går bättre där än i resten av landet. På samma sätt förstärktes uppdelningen mellan hur män och kvinnor röstar. För det andra: Socialdemokraterna gjorde ett dåligt val. Inte lika dåligt som vissa opinionsundersökningar antydde, men dåligt. Det kommer leda till en omfattande eftervalsdebatt internt i partiet, och i grova drag går det redan nu att förutsäga hur de olika analyserna kommer att se ut. De flesta kan nog vara överens om att Socialdemokraterna hamnade i bakvattnet under själva valrörelsen. I januari hade partiet runt 34–35 procent i de flesta opinionsmätningar. Att lyckas tappa 6–7 procent under ett valår, när man samtidigt är det ledande oppositionspartiet och missnöjet med Tidöregeringen varit stort under större delen av mandatperioden måste räknas som ett misslyckande. Tog inte initiativet i valrörelsen En förklaring är att Tidöpartierna gjorde en stark valrörelse, givet att själva resultatet är det som räknas. Jag vet inte om de kommit överens om det, men strategin påminde om Donald Trumps ”flood-the-zone-strategi”. Från april och framåt gjorde de fyra partierna oavbrutet nya utspel. Sverigedemokraterna släppte fram sin mest högerpopulistiska och extrema gren (läs Richard Jomshof), Simona Mohamsson gjorde det ena marginella men klickvänliga utspelet efter det andra, Moderaterna gav löften som hade fått den gamle vänsterledaren Lars Werner sjuk av avund och Kristdemokraterna gjorde en påstådd gir åt vänster. De fick också debatten att handla om Liberalerna och Simona Mohamsson, vilket gjort att hon till skillnad från tidigare under året framstått som en politiker det går att rösta på. Allt detta gjorde att de dominerade valdebatten. Socialdemokraterna verkade ha bestämt sig för en avvaktande strategi, där de länge räknade med att missnöjet mot regeringen skulle räcka. De hade ett starkt valmanifest, men hade svårt att förmedla det i den flod av budskap som präglade valrörelsen. Istället fastnade man i en berättelse om Magdalena Andersson kontra SD-ministrar i regeringen. Det räckte inte. Till det ska läggas Vänsterpartiets och Centerpartiets röda linjer, där Centern sade sig vägra regera ihop med Vänsterpartiet och Vänsterpartiet krävde regeringsplats för att rösta på en regering. Oro på ena kanten, och ständiga utspel, ofta tillsammans, på den andra. Jämte Mohamssons centrala roll i offentligheten inför valet blev regeringsfrågan till slut också viktigare för väljarna, och det gjorde att Tidö ökade i spurten. Bilda regering nu Helt klart är i alla fall att de partier som suttit i opposition under fyra år nu måste släppa prestigen om det ska vara möjligt att bilda en regering med det skakiga underlag väljarna tycks ha presenterat dem för. Centern kan inte fortsätta att blockera Vänsterpartiet, som i sin tur måste vara berett på rejäla kompromisser för att inte Centern ska blockera dem. Om det nu inte svänger över på onsdag och vi får samma resultat som för fyra år sedan. Det skulle i så fall vara en unik upphämtning från Tidöpartiernas sida. I stort sett skulle det betyda att Tidöpartierna bara haft övertaget i opinionen under två veckor på fyra år, båda veckorna just runt själva valdagen. Det kan man kalla timing – om det nu blir så. Men i skrivande stund handlar det om tre mandats övervikt, och det tror de flesta bedömare kan bli svårt för Kristerssons gäng att plocka in. Det ser ut att bli regeringsskifte. Jesper Bengtsson Inlägget Det kan bli nästan vilken regering som helst dök först upp på Dagens Arena.
4b6a04c83c9344a3fbc614280fd36387ab4caca1
9fc3db7e355450747008ffe2f19e7069c80928cd
TITLE: Det kan bli nästan vilken regering som helst DESCRIPTION: Men Tidörsidan ser ut att ha förlorat. Inlägget Det kan bli nästan vilken regering som helst dök först upp på Dagens Arena. CONTENT: Men Tidösidan ser ut att ha förlorat. Om oppositionen går segrande ur detta blir det nödvändigt med kompromisser. Det blev ett olidligt jämnt val, kanske är det inte ens avgjort än. De sent inkomna förtidsrösterna och rösterna från utlandet, räknade på onsdag, kan avgöra hur de sista mandaten faller. Det kan hur som helst bli svårt att bilda regering, det kan bli nästan vilken som helst av de tänkbara kombinationerna. Kristersson var i alla fall snabbt ute och sade att han skulle sondera möjligheten att få över Centern på sin sida. I sitt tal inför partifolket sade Magdalena Andersson å sin sida att alla partier nu måste släppa gamla låsningar, underförstått att det kan krävas en regering över blockgränsen. Så kanske det blir, givet att oppositionens övertag håller sig två dagar till. Ett delat Sverige Utöver det går två slutsatser att dra redan nu. För det första: Utvecklingen mot ett politiskt allt mera delat Sverige förstärktes. Storstäderna och landets urbana centrum är numera rödgröna, inte minst för att Vänsterpartiet och Miljöpartiet går bättre där än i resten av landet. På samma sätt förstärktes uppdelningen mellan hur män och kvinnor röstar. För det andra: Socialdemokraterna gjorde ett dåligt val. Inte lika dåligt som vissa opinionsundersökningar antydde, men dåligt. Det kommer leda till en omfattande eftervalsdebatt internt i partiet, och i grova drag går det redan nu att förutsäga hur de olika analyserna kommer att se ut. De flesta kan nog vara överens om att Socialdemokraterna hamnade i bakvattnet under själva valrörelsen. I januari hade partiet runt 34-35 procent i de flesta opinionsmätningar. Att lyckas tappa 6–7 procent under ett valår, när man samtidigt är det ledande oppositionspartiet och missnöjet med Tidöregeringen varit stort under större delen av mandatperioden måste räknas som ett misslyckande. Tog inte initiativet i valrörelsen En förklaring är att Tidöpartierna gjorde en stark valrörelse, givet att själva resultatet är det som räknas. Jag vet inte om de kommit överens om det, men strategin påminde om Donald Trumps ”flood-the-zone-strategi”. Från april och framåt gjorde de fyra partierna oavbrutet nya utspel. Sverigedemokraterna släppte fram sin mest högerpopulistiska och extrema gren (läs Richard Jomshof), Simona Mohamsson gjorde det ena marginella men klickvänliga utspelet efter det andra, Moderaterna gav löften som hade fått den gamle vänsterledaren Lars Werner sjuk av avund och Kristdemokraterna gjorde en påstådd gir åt vänster. De fick också debatten att handla om Liberalerna och Simona Mohamsson, vilket gjort att hon framstått som en politiker det går att rösta på. Allt detta gjorde att de dominerade valdebatten. Socialdemokraterna verkade ha bestämt sig för en avvaktande strategi, där de länge räknade med att missnöjet mot regeringen skulle räcka. De hade ett starkt valmanifest, men hade svårt att förmedla det i den flod av budskap som präglade valrörelsen. Istället fastnade man i en berättelse om Magdalena Andersson kontra SD-ministrar i regeringen. Det räckte inte. Till det ska läggas Vänsterpartiets och Centerpartiets röda linjer, där Centern sade sig vägra regera ihop med Vänsterpartiet och Vänsterpartiet krävde regeringsplats för att rösta på en regering. Oro på ena kanten, och ständiga utspel, ofta tillsammans, på den andra. Jämte Mohamssons centrala roll i offentligheten inför valet blev regeringsfrågan till slut också viktigare för väljarna, och det gjorde att Tidö ökade i spurten. Bilda regering nu Helt klart är i alla fall att de partier som suttit i opposition under fyra år nu måste släppa prestigen om det ska vara möjligt att bilda en regering med det skakiga underlag väljarna tycks ha presenterat dem för. Centern kan inte fortsätta att blockera Vänsterpartiet, som i sin tur måste vara berett på rejäla kompromisser för att inte Centern ska blockera dem. Om det nu inte svänger över på onsdag och vi får samma resultat som för fyra år sedan. Det skulle i så fall vara en unik upphämtning från Tidöpartiernas sida. I stort sett skulle det betyda att Tidöpartierna bara haft övertaget i opinionen under två veckor på fyra år, båda veckorna just runt själva valdagen. Det kan man kalla timing – om det nu blir så. Men i skrivande stund handlar det om tre mandats övervikt, och det tror de flesta bedömare kan bli svårt för Kristerssons gäng att plocka in. Det ser ut att bli regeringsskifte. Jesper Bengtsson Inlägget Det kan bli nästan vilken regering som helst dök först upp på Dagens Arena.
TITLE: Det kan bli nästan vilken regering som helst DESCRIPTION: Men Tidörsidan ser ut att ha förlorat. Inlägget Det kan bli nästan vilken regering som helst dök först upp på Dagens Arena. CONTENT: Men Tidösidan ser ut att ha förlorat. Om oppositionen går segrande ur detta blir det nödvändigt med kompromisser. Det blev ett olidligt jämnt val, kanske är det inte ens avgjort än. De sent inkomna förtidsrösterna och rösterna från utlandet, räknade på onsdag, kan avgöra hur de sista mandaten faller. Det kan hur som helst bli svårt att bilda regering, det kan bli nästan vilken som helst av de tänkbara kombinationerna. Kristersson var i alla fall snabbt ute och sade att han skulle sondera möjligheten att få över Centern på sin sida. I sitt tal inför partifolket sade Magdalena Andersson å sin sida att alla partier nu måste släppa gamla låsningar, underförstått att det kan krävas en regering över blockgränsen. Så kanske det blir, givet att oppositionens övertag håller sig två dagar till. Ett delat Sverige Utöver det går två slutsatser att dra redan nu. För det första: Utvecklingen mot ett politiskt allt mera delat Sverige förstärktes. Storstäderna och landets urbana centrum är numera rödgröna, inte minst för att Vänsterpartiet och Miljöpartiet går bättre där än i resten av landet. På samma sätt förstärktes uppdelningen mellan hur män och kvinnor röstar. För det andra: Socialdemokraterna gjorde ett dåligt val. Inte lika dåligt som vissa opinionsundersökningar antydde, men dåligt. Det kommer leda till en omfattande eftervalsdebatt internt i partiet, och i grova drag går det redan nu att förutsäga hur de olika analyserna kommer att se ut. De flesta kan nog vara överens om att Socialdemokraterna hamnade i bakvattnet under själva valrörelsen. I januari hade partiet runt 34-35 procent i de flesta opinionsmätningar. Att lyckas tappa 6–7 procent under ett valår, när man samtidigt är det ledande oppositionspartiet och missnöjet med Tidöregeringen varit stort under större delen av mandatperioden måste räknas som ett misslyckande. Tog inte initiativet i valrörelsen En förklaring är att Tidöpartierna gjorde en stark valrörelse, givet att själva resultatet är det som räknas. Jag vet inte om de kommit överens om det, men strategin påminde om Donald Trumps ”flood-the-zone-strategi”. Från april och framåt gjorde de fyra partierna oavbrutet nya utspel. Sverigedemokraterna släppte fram sin mest högerpopulistiska och extrema gren (läs Richard Jomshof), Simona Mohamsson gjorde det ena marginella men klickvänliga utspelet efter det andra, Moderaterna gav löften som hade fått den gamle vänsterledaren Lars Werner sjuk av avund och Kristdemokraterna gjorde en påstådd gir åt vänster. De fick också debatten att handla om Liberalerna och Simona Mohamsson, vilket gjort att hon till skillnad från tidigare under året framstått som en politiker det går att rösta på. Allt detta gjorde att de dominerade valdebatten. Socialdemokraterna verkade ha bestämt sig för en avvaktande strategi, där de länge räknade med att missnöjet mot regeringen skulle räcka. De hade ett starkt valmanifest, men hade svårt att förmedla det i den flod av budskap som präglade valrörelsen. Istället fastnade man i en berättelse om Magdalena Andersson kontra SD-ministrar i regeringen. Det räckte inte. Till det ska läggas Vänsterpartiets och Centerpartiets röda linjer, där Centern sade sig vägra regera ihop med Vänsterpartiet och Vänsterpartiet krävde regeringsplats för att rösta på en regering. Oro på ena kanten, och ständiga utspel, ofta tillsammans, på den andra. Jämte Mohamssons centrala roll i offentligheten inför valet blev regeringsfrågan till slut också viktigare för väljarna, och det gjorde att Tidö ökade i spurten. Bilda regering nu Helt klart är i alla fall att de partier som suttit i opposition under fyra år nu måste släppa prestigen om det ska vara möjligt att bilda en regering med det skakiga underlag väljarna tycks ha presenterat dem för. Centern kan inte fortsätta att blockera Vänsterpartiet, som i sin tur måste vara berett på rejäla kompromisser för att inte Centern ska blockera dem. Om det nu inte svänger över på onsdag och vi får samma resultat som för fyra år sedan. Det skulle i så fall vara en unik upphämtning från Tidöpartiernas sida. I stort sett skulle det betyda att Tidöpartierna bara haft övertaget i opinionen under två veckor på fyra år, båda veckorna just runt själva valdagen. Det kan man kalla timing – om det nu blir så. Men i skrivande stund handlar det om tre mandats övervikt, och det tror de flesta bedömare kan bli svårt för Kristerssons gäng att plocka in. Det ser ut att bli regeringsskifte. Jesper Bengtsson Inlägget Det kan bli nästan vilken regering som helst dök först upp på Dagens Arena.
6075f0598f2d91dc8e6127bc2faf4fa0eecad4c4
4b6a04c83c9344a3fbc614280fd36387ab4caca1
TITLE: Det kan bli nästan vilken regering som helst DESCRIPTION: Men Tidörsidan ser ut att ha förlorat. Inlägget Det kan bli nästan vilken regering som helst dök först upp på Dagens Arena. CONTENT: Men Tidösidan ser ut att ha förlorat. Om oppositionen går segrande ur detta blir det nödvändigt med kompromisser. Det blev ett olidligt jämnt val, kanske är det inte ens avgjort än. De sent inkomna förtidsrösterna och rösterna från utlandet, räknade på onsdag, kan avgöra hur de sista mandaten faller. Det kan hur som helst bli svårt att bilda regering, det kan bli nästan vilken som helst av de tänkbara kombinationerna. Kristersson var i alla fall snabbt ute och sade att han skulle sondera möjligheten att få över Centern på sin sida. I sitt tal inför partifolket sade Magdalena Andersson å sin sida att alla partier nu måste släppa gamla låsningar, underförstått att det kan krävas en regering över blockgränsen. Så kanske det blir, givet att oppositionens övertag håller sig två dagar till. Ett delat Sverige Utöver det går två slutsatser går att dra redan nu. För det första: Utvecklingen mot ett politiskt allt mera delat Sverige förstärktes. Storstäderna och landets urbana centrum är numera rödgröna, inte minst för att Vänsterpartiet och Miljöpartiet går bättre där än i resten av landet. På samma sätt förstärktes uppdelningen mellan hur män och kvinnor röstar. För det andra: Socialdemokraterna gjorde ett dåligt val. Inte lika dåligt som vissa opinionsundersökningar antydde, men dåligt. Det kommer leda till en omfattande eftervalsdebatt internt i partiet, och i grova drag går det redan nu att förutsäga hur de olika analyserna kommer att se ut. De flesta kan nog vara överens om att Socialdemokraterna hamnade i bakvattnet under själva valrörelsen. I januari hade partiet runt 34-35 procent i de flesta opinionsmätningar. Att lyckas tappa 6–7 procent under ett valår, när man samtidigt är det ledande oppositionspartiet och missnöjet med Tidöregeringen varit stort under större delen av mandatperioden måste räknas som ett misslyckande. Tog inte initiativet i valrörelsen En förklaring är att Tidöpartierna gjorde en stark valrörelse, givet att själva resultatet är det som räknas. Jag vet inte om de kommit överens om det, men strategin påminde om Donald Trumps ”flood-the-zone-strategi”. Från april och framåt gjorde de fyra partierna oavbrutet nya utspel. Sverigedemokraterna släppte fram sin mest högerpopulistiska och extrema gren (läs Richard Jomshof), Simona Mohamsson gjorde det ena marginella men klickvänliga utspelet efter det andra, Moderaterna gav löften som hade fått den gamle vänsterledaren Lars Werner sjuk av avund och Kristdemokraterna gjorde en påstådd gir åt vänster. De fick också debatten att handla om Liberalerna och Simona Mohamsson, vilket gjort att hon framstått som en politiker det går att rösta på. Allt detta gjorde att de dominerade valdebatten. Socialdemokraterna verkade ha bestämt sig för en avvaktande strategi, där de länge räknade med att missnöjet mot regeringen skulle räcka. De hade ett starkt valmanifest, men hade svårt att förmedla det i den flod av budskap som präglade valrörelsen. Istället fastnade man i en berättelse om Magdalena Andersson kontra SD-ministrar i regeringen. Det räckte inte. Till det ska läggas Vänsterpartiets och Centerpartiets röda linjer, där Centern sade sig vägra regera ihop med Vänsterpartiet och Vänsterpartiet krävde regeringsplats för att rösta på en regering. Oro på ena kanten, och ständiga utspel, ofta tillsammans, på den andra. Jämte Mohamssons centrala roll i offentligheten inför valet blev regeringsfrågan till slut också viktigare för väljarna, och det gjorde att Tidö ökade i spurten. Bilda regering nu Helt klart är i alla fall att de partier som suttit i opposition under fyra år nu måste släppa prestigen om det ska vara möjligt att bilda en regering med det skakiga underlag väljarna tycks ha presenterat dem för. Centern kan inte fortsätta att blockera Vänsterpartiet, som i sin tur måste vara berett på rejäla kompromisser för att inte Centern ska blockera dem. Om det nu inte svänger över på onsdag och vi får samma resultat som för fyra år sedan. Det skulle i så fall vara en unik upphämtning från Tidöpartiernas sida. I stort sett skulle det betyda att Tidöpartierna bara haft övertaget i opinionen under två veckor på fyra år, båda veckorna just runt själva valdagen. Det kan man kalla timing – om det nu blir så. Men i skrivande stund handlar det om tre mandats övervikt, och det tror de flesta bedömare kan bli svårt för Kristerssons gäng att plocka in. Det ser ut att bli regeringsskifte. Jesper Bengtsson Inlägget Det kan bli nästan vilken regering som helst dök först upp på Dagens Arena.
TITLE: Det kan bli nästan vilken regering som helst DESCRIPTION: Men Tidörsidan ser ut att ha förlorat. Inlägget Det kan bli nästan vilken regering som helst dök först upp på Dagens Arena. CONTENT: Men Tidösidan ser ut att ha förlorat. Om oppositionen går segrande ur detta blir det nödvändigt med kompromisser. Det blev ett olidligt jämnt val, kanske är det inte ens avgjort än. De sent inkomna förtidsrösterna och rösterna från utlandet, räknade på onsdag, kan avgöra hur de sista mandaten faller. Det kan hur som helst bli svårt att bilda regering, det kan bli nästan vilken som helst av de tänkbara kombinationerna. Kristersson var i alla fall snabbt ute och sade att han skulle sondera möjligheten att få över Centern på sin sida. I sitt tal inför partifolket sade Magdalena Andersson å sin sida att alla partier nu måste släppa gamla låsningar, underförstått att det kan krävas en regering över blockgränsen. Så kanske det blir, givet att oppositionens övertag håller sig två dagar till. Ett delat Sverige Utöver det går två slutsatser att dra redan nu. För det första: Utvecklingen mot ett politiskt allt mera delat Sverige förstärktes. Storstäderna och landets urbana centrum är numera rödgröna, inte minst för att Vänsterpartiet och Miljöpartiet går bättre där än i resten av landet. På samma sätt förstärktes uppdelningen mellan hur män och kvinnor röstar. För det andra: Socialdemokraterna gjorde ett dåligt val. Inte lika dåligt som vissa opinionsundersökningar antydde, men dåligt. Det kommer leda till en omfattande eftervalsdebatt internt i partiet, och i grova drag går det redan nu att förutsäga hur de olika analyserna kommer att se ut. De flesta kan nog vara överens om att Socialdemokraterna hamnade i bakvattnet under själva valrörelsen. I januari hade partiet runt 34-35 procent i de flesta opinionsmätningar. Att lyckas tappa 6–7 procent under ett valår, när man samtidigt är det ledande oppositionspartiet och missnöjet med Tidöregeringen varit stort under större delen av mandatperioden måste räknas som ett misslyckande. Tog inte initiativet i valrörelsen En förklaring är att Tidöpartierna gjorde en stark valrörelse, givet att själva resultatet är det som räknas. Jag vet inte om de kommit överens om det, men strategin påminde om Donald Trumps ”flood-the-zone-strategi”. Från april och framåt gjorde de fyra partierna oavbrutet nya utspel. Sverigedemokraterna släppte fram sin mest högerpopulistiska och extrema gren (läs Richard Jomshof), Simona Mohamsson gjorde det ena marginella men klickvänliga utspelet efter det andra, Moderaterna gav löften som hade fått den gamle vänsterledaren Lars Werner sjuk av avund och Kristdemokraterna gjorde en påstådd gir åt vänster. De fick också debatten att handla om Liberalerna och Simona Mohamsson, vilket gjort att hon framstått som en politiker det går att rösta på. Allt detta gjorde att de dominerade valdebatten. Socialdemokraterna verkade ha bestämt sig för en avvaktande strategi, där de länge räknade med att missnöjet mot regeringen skulle räcka. De hade ett starkt valmanifest, men hade svårt att förmedla det i den flod av budskap som präglade valrörelsen. Istället fastnade man i en berättelse om Magdalena Andersson kontra SD-ministrar i regeringen. Det räckte inte. Till det ska läggas Vänsterpartiets och Centerpartiets röda linjer, där Centern sade sig vägra regera ihop med Vänsterpartiet och Vänsterpartiet krävde regeringsplats för att rösta på en regering. Oro på ena kanten, och ständiga utspel, ofta tillsammans, på den andra. Jämte Mohamssons centrala roll i offentligheten inför valet blev regeringsfrågan till slut också viktigare för väljarna, och det gjorde att Tidö ökade i spurten. Bilda regering nu Helt klart är i alla fall att de partier som suttit i opposition under fyra år nu måste släppa prestigen om det ska vara möjligt att bilda en regering med det skakiga underlag väljarna tycks ha presenterat dem för. Centern kan inte fortsätta att blockera Vänsterpartiet, som i sin tur måste vara berett på rejäla kompromisser för att inte Centern ska blockera dem. Om det nu inte svänger över på onsdag och vi får samma resultat som för fyra år sedan. Det skulle i så fall vara en unik upphämtning från Tidöpartiernas sida. I stort sett skulle det betyda att Tidöpartierna bara haft övertaget i opinionen under två veckor på fyra år, båda veckorna just runt själva valdagen. Det kan man kalla timing – om det nu blir så. Men i skrivande stund handlar det om tre mandats övervikt, och det tror de flesta bedömare kan bli svårt för Kristerssons gäng att plocka in. Det ser ut att bli regeringsskifte. Jesper Bengtsson Inlägget Det kan bli nästan vilken regering som helst dök först upp på Dagens Arena.
1d655460d22bf47958d47a0ccfb0d9ca14edb010
6075f0598f2d91dc8e6127bc2faf4fa0eecad4c4
TITLE: Det kan bli nästan vilken regering som helst DESCRIPTION: Men Tidörsidan ser ut att ha förlorat. Inlägget Det kan bli nästan vilken regering som helst dök först upp på Dagens Arena. CONTENT: Men Tidösidan ser ut att ha förlorat. Om oppositionen går segrande ur detta blir det nödvändigt med kompromisser. Det blev ett olidligt jämnt val, kanske är det inte ens avgjort än. De sent inkomna förtidsrösterna och rösterna från utlandet, räknade på onsdag, kan avgöra hur de sista mandaten faller. Det kan hur som helst bli svårt att bilda regering, det kan bli nästan vilken som helst av de tänkbara kombinationerna. Kristersson var i alla fall snabbt ute och sade att han skulle sondera möjligheten att få över Centern på sin sida. I sitt tal inför partifolket sade Magdalena Andersson å sin sida att alla partier nu måste släppa gamla låsningar, underförstått att det kan krävas en regering över blockgränsen. Så kanske det blir, givet att oppositionens övertag håller sig två dagar till. Ett delat Sverige Utöver det går två slutsatser går att dra redan nu. För det första: Utvecklingen mot ett politiskt allt mera delat Sverige förstärktes. Storstäderna och landets urbana centrum är numera rödgröna, inte minst för att Vänsterpartiet och Miljöpartiet går bättre där än i resten av landet. På samma sätt förstärktes uppdelningen mellan hur män och kvinnor röstar. För det andra: Socialdemokraterna gjorde ett dåligt val. Inte lika dåligt som vissa opinionsundersökningar antydde, men dåligt. Det kommer leda till en omfattande eftervalsdebatt internt i partiet, och i grova drag går det redan nu att förutsäga hur de olika analyserna kommer att se ut. De flesta kan nog vara överens om att Socialdemokraterna hamnade i bakvattnet under själva valrörelsen. I januari hade partiet runt 34-35 procent i de flesta opinionsmätningar. Att lyckas tappa 6–7 procent under ett valår, när man samtidigt är det ledande oppositionspartiet och missnöjet med Tidöregeringen varit stort under större delen av mandatperioden måste räknas som ett misslyckande. Tog inte initiativet i valrörelsen En förklaring är att Tidöpartierna gjorde en stark valrörelse, givet att själva resultatet är det som räknas. Jag vet inte om de kommit överens om det, men strategin påminde om Donald Trumps ”flood-the-zone-strategi”. Från april och framåt gjorde de fyra partierna oavbrutet nya utspel. Sverigedemokraterna släppte fram sin mest högerpopulistiska och extrema gren (läs Richard Jomshof), Simona Mohamsson gjorde det ena marginella men klickvänliga utspelet efter det andra, Moderaterna gav löften som hade fått den gamle vänsterledaren Lars Werner sjuk av avund och Kristdemokraterna gjorde en påstådd gir åt vänster. De fick också debatten att handla om Liberalerna och Simona Mohamsson, vilket gjort att hon framstått som en politiker det går att rösta på. Allt detta gjorde att de dominerade valdebatten. Socialdemokraterna verkade ha bestämt sig för en avvaktande strategi, där de länge räknade med att missnöjet mot regeringen skulle räcka. De hade ett starkt valmanifest, men hade svårt att förmedla det i den flod av budskap som präglade valrörelsen. Till det ska läggas Vänsterpartiets och Centerpartiets röda linjer, där Centern sade sig vägra regera ihop med Vänsterpartiet och Vänsterpartiet krävde regeringsplats för att rösta på en regering. Oro på ena kanten, och ständiga utspel, ofta tillsammans, på den andra. Jämte Mohamssons centrala roll i offentligheten inför valet blev regeringsfrågan till slut också viktigare för väljarna. Bilda regering nu Helt klart är i alla fall att de partier som suttit i opposition under fyra år nu måste släppa prestigen om det ska vara möjligt att bilda en regering med det skakiga underlag väljarna tycks ha presenterat dem för. Centern kan inte fortsätta att blockera Vänsterpartiet, som i sin tur måste vara berett på rejäla kompromisser för att inte Centern ska blockera dem. Om det nu inte svänger över på onsdag och vi får samma resultat som för fyra år sedan. Det skulle i så fall vara en unik upphämtning från Tidöpartiernas sida. I stort sett skulle det betyda att Tidöpartierna bara haft övertaget i opinionen under två veckor på fyra år, båda veckorna just runt själva valdagen. Det kan man kalla timing – om det nu blir så. Men i skrivande stund handlar det om tre mandats övervikt, och det tror de flesta bedömare kan bli svårt för Kristerssons gäng att plocka in. Det ser ut att bli regeringsskifte. Jesper Bengtsson Inlägget Det kan bli nästan vilken regering som helst dök först upp på Dagens Arena.
TITLE: Det kan bli nästan vilken regering som helst DESCRIPTION: Men Tidörsidan ser ut att ha förlorat. Inlägget Det kan bli nästan vilken regering som helst dök först upp på Dagens Arena. CONTENT: Men Tidösidan ser ut att ha förlorat. Om oppositionen går segrande ur detta blir det nödvändigt med kompromisser. Det blev ett olidligt jämnt val, kanske är det inte ens avgjort än. De sent inkomna förtidsrösterna och rösterna från utlandet, räknade på onsdag, kan avgöra hur de sista mandaten faller. Det kan hur som helst bli svårt att bilda regering, det kan bli nästan vilken som helst av de tänkbara kombinationerna. Kristersson var i alla fall snabbt ute och sade att han skulle sondera möjligheten att få över Centern på sin sida. I sitt tal inför partifolket sade Magdalena Andersson å sin sida att alla partier nu måste släppa gamla låsningar, underförstått att det kan krävas en regering över blockgränsen. Så kanske det blir, givet att oppositionens övertag håller sig två dagar till. Ett delat Sverige Utöver det går två slutsatser går att dra redan nu. För det första: Utvecklingen mot ett politiskt allt mera delat Sverige förstärktes. Storstäderna och landets urbana centrum är numera rödgröna, inte minst för att Vänsterpartiet och Miljöpartiet går bättre där än i resten av landet. På samma sätt förstärktes uppdelningen mellan hur män och kvinnor röstar. För det andra: Socialdemokraterna gjorde ett dåligt val. Inte lika dåligt som vissa opinionsundersökningar antydde, men dåligt. Det kommer leda till en omfattande eftervalsdebatt internt i partiet, och i grova drag går det redan nu att förutsäga hur de olika analyserna kommer att se ut. De flesta kan nog vara överens om att Socialdemokraterna hamnade i bakvattnet under själva valrörelsen. I januari hade partiet runt 34-35 procent i de flesta opinionsmätningar. Att lyckas tappa 6–7 procent under ett valår, när man samtidigt är det ledande oppositionspartiet och missnöjet med Tidöregeringen varit stort under större delen av mandatperioden måste räknas som ett misslyckande. Tog inte initiativet i valrörelsen En förklaring är att Tidöpartierna gjorde en stark valrörelse, givet att själva resultatet är det som räknas. Jag vet inte om de kommit överens om det, men strategin påminde om Donald Trumps ”flood-the-zone-strategi”. Från april och framåt gjorde de fyra partierna oavbrutet nya utspel. Sverigedemokraterna släppte fram sin mest högerpopulistiska och extrema gren (läs Richard Jomshof), Simona Mohamsson gjorde det ena marginella men klickvänliga utspelet efter det andra, Moderaterna gav löften som hade fått den gamle vänsterledaren Lars Werner sjuk av avund och Kristdemokraterna gjorde en påstådd gir åt vänster. De fick också debatten att handla om Liberalerna och Simona Mohamsson, vilket gjort att hon framstått som en politiker det går att rösta på. Allt detta gjorde att de dominerade valdebatten. Socialdemokraterna verkade ha bestämt sig för en avvaktande strategi, där de länge räknade med att missnöjet mot regeringen skulle räcka. De hade ett starkt valmanifest, men hade svårt att förmedla det i den flod av budskap som präglade valrörelsen. Istället fastnade man i en berättelse om Magdalena Andersson kontra SD-ministrar i regeringen. Det räckte inte. Till det ska läggas Vänsterpartiets och Centerpartiets röda linjer, där Centern sade sig vägra regera ihop med Vänsterpartiet och Vänsterpartiet krävde regeringsplats för att rösta på en regering. Oro på ena kanten, och ständiga utspel, ofta tillsammans, på den andra. Jämte Mohamssons centrala roll i offentligheten inför valet blev regeringsfrågan till slut också viktigare för väljarna, och det gjorde att Tidö ökade i spurten. Bilda regering nu Helt klart är i alla fall att de partier som suttit i opposition under fyra år nu måste släppa prestigen om det ska vara möjligt att bilda en regering med det skakiga underlag väljarna tycks ha presenterat dem för. Centern kan inte fortsätta att blockera Vänsterpartiet, som i sin tur måste vara berett på rejäla kompromisser för att inte Centern ska blockera dem. Om det nu inte svänger över på onsdag och vi får samma resultat som för fyra år sedan. Det skulle i så fall vara en unik upphämtning från Tidöpartiernas sida. I stort sett skulle det betyda att Tidöpartierna bara haft övertaget i opinionen under två veckor på fyra år, båda veckorna just runt själva valdagen. Det kan man kalla timing – om det nu blir så. Men i skrivande stund handlar det om tre mandats övervikt, och det tror de flesta bedömare kan bli svårt för Kristerssons gäng att plocka in. Det ser ut att bli regeringsskifte. Jesper Bengtsson Inlägget Det kan bli nästan vilken regering som helst dök först upp på Dagens Arena.
c3f3bee58336df88b6c810f4ec454259bd9e20b2
1d655460d22bf47958d47a0ccfb0d9ca14edb010
TITLE: Det kan bli nästan vilken regering som helst DESCRIPTION: Om oppositionen går segrande ur detta blir det nödvändigt med kompromisser. Inlägget Det kan bli nästan vilken regering som helst dök först upp på Dagens Arena. CONTENT: Om oppositionen går segrande ur detta blir det nödvändigt med kompromisser. Det blev ett olidligt jämnt val, kanske är det inte ens avgjort än. De sent inkomna förtidsrösterna och rösterna från utlandet, räknade på onsdag, kan avgöra hur de sista mandaten faller. Det kan hur som helst bli svårt att bilda regering, det kan bli nästan vilken som helst av de tänkbara kombinationerna. Kristersson var i alla fall snabbt ute och sade att han skulle sondera möjligheten att få över Centern på sin sida. I sitt tal inför partifolket sade Magdalena Andersson att alla partier nu måste släppa gamla låsningar, underförstått att det kan krävas en regering över blockgränsen. Så kanske det blir, givet att oppositionens övertag håller sig två dagar till. Ett delat Sverige Utöver det går två slutsatser går att dra redan nu. För det första: Utvecklingen mot ett politiskt allt mera delat Sverige förstärktes. Storstäderna och landets urbana centrum är numera rödgröna, inte minst för att Vänsterpartiet och Miljöpartiet går bättre där än i resten av landet. På samma sätt förstärktes uppdelningen mellan hur män och kvinnor röstar. För det andra: Socialdemokraterna gjorde ett dåligt val. Inte lika dåligt som vissa opinionsundersökningar antydde, men dåligt. Det kommer leda till en omfattande eftervalsdebatt internt i partiet, och i grova drag går det redan nu att förutsäga hur de olika analyserna kommer att se ut. De flesta kan nog vara överens om att Socialdemokraterna hamnade i bakvattnet under själva valrörelsen. I januari hade partiet runt 34-35 procent i de flesta opinionsmätningar. Att lyckas tappa 6–7 procent under ett valår, när man samtidigt är det ledande oppositionspartiet och missnöjet med Tidöregeringen varit stort under större delen av mandatperioden måste räknas som ett misslyckande. Tog inte initiativet i valrörelsen En förklaring är att Tidöpartierna gjorde en stark valrörelse, givet att själva resultatet är det som räknas. Jag vet inte om de kommit överens om det, men strategin påminde om Donald Trumps ”flood-the-zone-strategi”. Från april och framåt gjorde de fyra partierna oavbrutet nya utspel. Sverigedemokraterna släppte fram sin mest högerpopulistiska och extrema gren (läs Richard Jomshof), Simona Mohamsson gjorde det ena marginella men klickvänliga utspelet efter det andra, Moderaterna gav löften som hade fått den gamle vänsterledaren Lars Werner sjuk av avund och Kristdemokraterna gjorde en påstådd gir åt vänster. De fick också debatten att handla om Liberalerna och Simona Mohamsson, vilket gjort att hon framstått som en politiker det går att rösta på. Allt detta gjorde att de dominerade valdebatten. Socialdemokraterna verkade ha bestämt sig för en avvaktande strategi, där de länge räknade med att missnöjet mot regeringen skulle räcka. De hade ett starkt valmanifest, men hade svårt att förmedla det i den flod av budskap som präglade valrörelsen. Till det ska läggas Vänsterpartiets och Centerpartiets röda linjer, där Centern sade sig vägra regera ihop med Vänsterpartiet och Vänsterpartiet krävde regeringsplats för att rösta på en regering. Oro på ena kanten, och ständiga utspel, ofta tillsammans, på den andra. Jämte Mohamssons centrala roll i offentligheten inför valet blev regeringsfrågan till slut också viktigare för väljarna. Bilda regering nu Helt klart är i alla fall att de partier som suttit i opposition under fyra år nu måste släppa prestigen om det ska vara möjligt att bilda en regering med det skakiga underlag väljarna tycks ha presenterat dem för. Centern kan inte fortsätta att blockera Vänsterpartiet, som i sin tur måste vara berett på rejäla kompromisser för att inte Centern ska blockera dem. Om det nu inte svänger över på onsdag och vi får samma resultat som för fyra år sedan. Det skulle i så fall vara en unik upphämtning från Tidöpartiernas sida. I stort sett skulle det betyda att Tidöpartierna bara haft övertaget i opinionen under två veckor på fyra år, båda veckorna just runt själva valdagen. Det kan man kalla timing – om det nu blir så. Men i skrivande stund handlar det om tre mandats övervikt, och det tror de flesta bedömare kan bli svårt för Kristerssons gäng att plocka in. Det ser ut att bli regeringsskifte. Jesper Bengtsson Inlägget Det kan bli nästan vilken regering som helst dök först upp på Dagens Arena.
TITLE: Det kan bli nästan vilken regering som helst DESCRIPTION: Men Tidörsidan ser ut att ha förlorat. Inlägget Det kan bli nästan vilken regering som helst dök först upp på Dagens Arena. CONTENT: Men Tidösidan ser ut att ha förlorat. Om oppositionen går segrande ur detta blir det nödvändigt med kompromisser. Det blev ett olidligt jämnt val, kanske är det inte ens avgjort än. De sent inkomna förtidsrösterna och rösterna från utlandet, räknade på onsdag, kan avgöra hur de sista mandaten faller. Det kan hur som helst bli svårt att bilda regering, det kan bli nästan vilken som helst av de tänkbara kombinationerna. Kristersson var i alla fall snabbt ute och sade att han skulle sondera möjligheten att få över Centern på sin sida. I sitt tal inför partifolket sade Magdalena Andersson å sin sida att alla partier nu måste släppa gamla låsningar, underförstått att det kan krävas en regering över blockgränsen. Så kanske det blir, givet att oppositionens övertag håller sig två dagar till. Ett delat Sverige Utöver det går två slutsatser går att dra redan nu. För det första: Utvecklingen mot ett politiskt allt mera delat Sverige förstärktes. Storstäderna och landets urbana centrum är numera rödgröna, inte minst för att Vänsterpartiet och Miljöpartiet går bättre där än i resten av landet. På samma sätt förstärktes uppdelningen mellan hur män och kvinnor röstar. För det andra: Socialdemokraterna gjorde ett dåligt val. Inte lika dåligt som vissa opinionsundersökningar antydde, men dåligt. Det kommer leda till en omfattande eftervalsdebatt internt i partiet, och i grova drag går det redan nu att förutsäga hur de olika analyserna kommer att se ut. De flesta kan nog vara överens om att Socialdemokraterna hamnade i bakvattnet under själva valrörelsen. I januari hade partiet runt 34-35 procent i de flesta opinionsmätningar. Att lyckas tappa 6–7 procent under ett valår, när man samtidigt är det ledande oppositionspartiet och missnöjet med Tidöregeringen varit stort under större delen av mandatperioden måste räknas som ett misslyckande. Tog inte initiativet i valrörelsen En förklaring är att Tidöpartierna gjorde en stark valrörelse, givet att själva resultatet är det som räknas. Jag vet inte om de kommit överens om det, men strategin påminde om Donald Trumps ”flood-the-zone-strategi”. Från april och framåt gjorde de fyra partierna oavbrutet nya utspel. Sverigedemokraterna släppte fram sin mest högerpopulistiska och extrema gren (läs Richard Jomshof), Simona Mohamsson gjorde det ena marginella men klickvänliga utspelet efter det andra, Moderaterna gav löften som hade fått den gamle vänsterledaren Lars Werner sjuk av avund och Kristdemokraterna gjorde en påstådd gir åt vänster. De fick också debatten att handla om Liberalerna och Simona Mohamsson, vilket gjort att hon framstått som en politiker det går att rösta på. Allt detta gjorde att de dominerade valdebatten. Socialdemokraterna verkade ha bestämt sig för en avvaktande strategi, där de länge räknade med att missnöjet mot regeringen skulle räcka. De hade ett starkt valmanifest, men hade svårt att förmedla det i den flod av budskap som präglade valrörelsen. Till det ska läggas Vänsterpartiets och Centerpartiets röda linjer, där Centern sade sig vägra regera ihop med Vänsterpartiet och Vänsterpartiet krävde regeringsplats för att rösta på en regering. Oro på ena kanten, och ständiga utspel, ofta tillsammans, på den andra. Jämte Mohamssons centrala roll i offentligheten inför valet blev regeringsfrågan till slut också viktigare för väljarna. Bilda regering nu Helt klart är i alla fall att de partier som suttit i opposition under fyra år nu måste släppa prestigen om det ska vara möjligt att bilda en regering med det skakiga underlag väljarna tycks ha presenterat dem för. Centern kan inte fortsätta att blockera Vänsterpartiet, som i sin tur måste vara berett på rejäla kompromisser för att inte Centern ska blockera dem. Om det nu inte svänger över på onsdag och vi får samma resultat som för fyra år sedan. Det skulle i så fall vara en unik upphämtning från Tidöpartiernas sida. I stort sett skulle det betyda att Tidöpartierna bara haft övertaget i opinionen under två veckor på fyra år, båda veckorna just runt själva valdagen. Det kan man kalla timing – om det nu blir så. Men i skrivande stund handlar det om tre mandats övervikt, och det tror de flesta bedömare kan bli svårt för Kristerssons gäng att plocka in. Det ser ut att bli regeringsskifte. Jesper Bengtsson Inlägget Det kan bli nästan vilken regering som helst dök först upp på Dagens Arena.
1102a13e1fd5cd5e8eeb3caae66702dcf7ae9926
c3f3bee58336df88b6c810f4ec454259bd9e20b2
TITLE: Det kan bli nästan vilken regering som helst DESCRIPTION: Om oppositionen går segrande ur detta blir det nödvändigt med kompromisser. Inlägget Det kan bli nästan vilken regering som helst dök först upp på Dagens Arena. CONTENT: Om oppositionen går segrande ur detta blir det nödvändigt med kompromisser. Det blev ett olidligt jämnt val, kanske är det inte ens avgjort än. De sent inkomna förtidsrösterna och rösterna från utlandet, räknade på onsdag, kan avgöra hur de sista mandaten faller. Det kan bli svårt att bilda regering, det kan bli nästan vilken som helst av de tänkbara kombinationerna. Kristersson var i alla fall snabbt ute och sade att han skulle sondera möjligheten att få över Centern på sin sida. I sitt tal inför partifolket sade Magdalena Andersson att alla partier nu måste släppa gamla låsningar, underförstått att det kan krävas en regering över blockgränsen. Så kanske det blir, givet att oppositionens övertag håller sig två dagar till. Ett delat Sverige Utöver det går två slutsatser går att dra redan nu. För det första: Utvecklingen mot ett politiskt allt mera delat Sverige förstärktes. Storstäderna och landets urbana centrum är numera rödgröna, inte minst för att Vänsterpartiet och Miljöpartiet går bättre där än i resten av landet. På samma sätt förstärktes uppdelningen mellan hur män och kvinnor röstar. För det andra: Socialdemokraterna gjorde ett dåligt val. Inte lika dåligt som vissa opinionsundersökningar antydde, men dåligt. Det kommer leda till en omfattande eftervalsdebatt internt i partiet, och i grova drag går det redan nu att förutsäga hur de olika analyserna kommer att se ut. De flesta kan nog vara överens om att Socialdemokraterna hamnade i bakvattnet under själva valrörelsen. I januari hade partiet runt 34-35 procent i de flesta opinionsmätningar. Att lyckas tappa 6–7 procent under ett valår, när man samtidigt är det ledande oppositionspartiet och missnöjet med Tidöregeringen varit stort under större delen av mandatperioden måste räknas som ett misslyckande. Tog inte initiativet i valrörelsen En förklaring är att Tidöpartierna gjorde en stark valrörelse, givet att själva resultatet är det som räknas. Jag vet inte om de kommit överens om det, men strategin påminde om Donald Trumps ”flood-the-zone-strategi”. Från april och framåt gjorde de fyra partierna oavbrutet nya utspel. Sverigedemokraterna släppte fram sin mest högerpopulistiska och extrema gren (läs Richard Jomshof), Simona Mohamsson gjorde det ena marginella men klickvänliga utspelet efter det andra, Moderaterna gav löften som hade fått den gamle vänsterledaren Lars Werner sjuk av avund och Kristdemokraterna gjorde en påstådd gir åt vänster. De fick också debatten att handla om Liberalerna och Simona Mohamsson, vilket gjort att hon framstått som en politiker det går att rösta på. Allt detta gjorde att de dominerade valdebatten. Socialdemokraterna verkade ha bestämt sig för en avvaktande strategi, där de länge räknade med att missnöjet mot regeringen skulle räcka. De hade ett starkt valmanifest, men hade svårt att förmedla det i den flod av budskap som präglade valrörelsen. Till det ska läggas Vänsterpartiets och Centerpartiets röda linjer, där Centern sade sig vägra regera ihop med Vänsterpartiet och Vänsterpartiet krävde regeringsplats för att rösta på en regering. Oro på ena kanten, och ständiga utspel, ofta tillsammans, på den andra. Jämte Mohamssons centrala roll i offentligheten inför valet blev regeringsfrågan till slut också viktigare för väljarna. Bilda regering nu Helt klart är i alla fall att de partier som suttit i opposition under fyra år nu måste släppa prestigen om det ska vara möjligt att bilda en regering med det skakiga underlag väljarna tycks ha presenterat dem för. Centern kan inte fortsätta att blockera Vänsterpartiet, som i sin tur måste vara berett på rejäla kompromisser för att inte Centern ska blockera dem. Om det nu inte svänger över på onsdag och vi får samma resultat som för fyra år sedan. Det skulle i så fall vara en unik upphämtning från Tidöpartiernas sida. I stort sett skulle det betyda att Tidöpartierna bara haft övertaget i opinionen under två veckor på fyra år, båda veckorna just runt själva valdagen. Det kan man kalla timing – om det nu blir så. Men i skrivande stund handlar det om tre mandats övervikt, och det tror de flesta bedömare kan bli svårt för Kristerssons gäng att plocka in. Det ser ut att bli regeringsskifte. Jesper Bengtsson Inlägget Det kan bli nästan vilken regering som helst dök först upp på Dagens Arena.
TITLE: Det kan bli nästan vilken regering som helst DESCRIPTION: Om oppositionen går segrande ur detta blir det nödvändigt med kompromisser. Inlägget Det kan bli nästan vilken regering som helst dök först upp på Dagens Arena. CONTENT: Om oppositionen går segrande ur detta blir det nödvändigt med kompromisser. Det blev ett olidligt jämnt val, kanske är det inte ens avgjort än. De sent inkomna förtidsrösterna och rösterna från utlandet, räknade på onsdag, kan avgöra hur de sista mandaten faller. Det kan hur som helst bli svårt att bilda regering, det kan bli nästan vilken som helst av de tänkbara kombinationerna. Kristersson var i alla fall snabbt ute och sade att han skulle sondera möjligheten att få över Centern på sin sida. I sitt tal inför partifolket sade Magdalena Andersson att alla partier nu måste släppa gamla låsningar, underförstått att det kan krävas en regering över blockgränsen. Så kanske det blir, givet att oppositionens övertag håller sig två dagar till. Ett delat Sverige Utöver det går två slutsatser går att dra redan nu. För det första: Utvecklingen mot ett politiskt allt mera delat Sverige förstärktes. Storstäderna och landets urbana centrum är numera rödgröna, inte minst för att Vänsterpartiet och Miljöpartiet går bättre där än i resten av landet. På samma sätt förstärktes uppdelningen mellan hur män och kvinnor röstar. För det andra: Socialdemokraterna gjorde ett dåligt val. Inte lika dåligt som vissa opinionsundersökningar antydde, men dåligt. Det kommer leda till en omfattande eftervalsdebatt internt i partiet, och i grova drag går det redan nu att förutsäga hur de olika analyserna kommer att se ut. De flesta kan nog vara överens om att Socialdemokraterna hamnade i bakvattnet under själva valrörelsen. I januari hade partiet runt 34-35 procent i de flesta opinionsmätningar. Att lyckas tappa 6–7 procent under ett valår, när man samtidigt är det ledande oppositionspartiet och missnöjet med Tidöregeringen varit stort under större delen av mandatperioden måste räknas som ett misslyckande. Tog inte initiativet i valrörelsen En förklaring är att Tidöpartierna gjorde en stark valrörelse, givet att själva resultatet är det som räknas. Jag vet inte om de kommit överens om det, men strategin påminde om Donald Trumps ”flood-the-zone-strategi”. Från april och framåt gjorde de fyra partierna oavbrutet nya utspel. Sverigedemokraterna släppte fram sin mest högerpopulistiska och extrema gren (läs Richard Jomshof), Simona Mohamsson gjorde det ena marginella men klickvänliga utspelet efter det andra, Moderaterna gav löften som hade fått den gamle vänsterledaren Lars Werner sjuk av avund och Kristdemokraterna gjorde en påstådd gir åt vänster. De fick också debatten att handla om Liberalerna och Simona Mohamsson, vilket gjort att hon framstått som en politiker det går att rösta på. Allt detta gjorde att de dominerade valdebatten. Socialdemokraterna verkade ha bestämt sig för en avvaktande strategi, där de länge räknade med att missnöjet mot regeringen skulle räcka. De hade ett starkt valmanifest, men hade svårt att förmedla det i den flod av budskap som präglade valrörelsen. Till det ska läggas Vänsterpartiets och Centerpartiets röda linjer, där Centern sade sig vägra regera ihop med Vänsterpartiet och Vänsterpartiet krävde regeringsplats för att rösta på en regering. Oro på ena kanten, och ständiga utspel, ofta tillsammans, på den andra. Jämte Mohamssons centrala roll i offentligheten inför valet blev regeringsfrågan till slut också viktigare för väljarna. Bilda regering nu Helt klart är i alla fall att de partier som suttit i opposition under fyra år nu måste släppa prestigen om det ska vara möjligt att bilda en regering med det skakiga underlag väljarna tycks ha presenterat dem för. Centern kan inte fortsätta att blockera Vänsterpartiet, som i sin tur måste vara berett på rejäla kompromisser för att inte Centern ska blockera dem. Om det nu inte svänger över på onsdag och vi får samma resultat som för fyra år sedan. Det skulle i så fall vara en unik upphämtning från Tidöpartiernas sida. I stort sett skulle det betyda att Tidöpartierna bara haft övertaget i opinionen under två veckor på fyra år, båda veckorna just runt själva valdagen. Det kan man kalla timing – om det nu blir så. Men i skrivande stund handlar det om tre mandats övervikt, och det tror de flesta bedömare kan bli svårt för Kristerssons gäng att plocka in. Det ser ut att bli regeringsskifte. Jesper Bengtsson Inlägget Det kan bli nästan vilken regering som helst dök först upp på Dagens Arena.
0a56b0f0bd7084d345700cb8f8ec089f0e475d7d
1102a13e1fd5cd5e8eeb3caae66702dcf7ae9926
TITLE: Det kan bli nästan vilken regering som helst DESCRIPTION: Om oppositionen går segrande ur detta blir det nödvändigt med kompromisser. Inlägget Det kan bli nästan vilken regering som helst dök först upp på Dagens Arena. CONTENT: Om oppositionen går segrande ur detta blir det nödvändigt med kompromisser. Det blev ett olidligt jämnt val, kanske är det inte ens avgjort än. De sent inkomna förtidsrösterna och rösterna från utlandet, räknade på onsdag, kan avgöra hur de sista mandaten faller. Det kan bli svårt att bilda regering, det kan bli nästan vilken som helst av de tänkbara kombinationerna. Kristersson var i alla fall snabbt ute och sade att han skulle sondera möjligheten att få över Centern på sin sida. I sitt tal inför partifolket sade Magdalena Andersson att alla partier nu måste släppa gamla låsningar, underförstått att det kan krävas en regering över blockgränsen. Så kanske det blir, givet att oppositionens övertag håller sig två dagar till. Ett delat Sverige Utöver det går två slutsatser går att dra redan nu. För det första: Utvecklingen mot ett politiskt allt mera delat Sverige förstärktes. Storstäderna och landets urbana centrum är numera rödgröna, inte minst för att Vänsterpartiet och Miljöpartiet går bättre där än i resten av landet. På samma sätt förstärktes uppdelningen mellan hur män och kvinnor röstar. För det andra: Socialdemokraterna gjorde ett dåligt val. Inte lika dåligt som vissa opinionsundersökningar antydde, men dåligt. Det kommer leda till en omfattande eftervalsdebatt internt i partiet, och i grova drag går det redan nu att förutsäga hur de olika analyserna kommer att se ut. De flesta kan nog vara överens om att Socialdemokraterna hamnade i bakvattnet under själva valrörelsen. I januari hade partiet runt 34-35 procent i de flesta opinionsmätningar. Att lyckas tappa 6–7 procent under ett valår, när man samtidigt är det ledande oppositionspartiet och missnöjet med Tidöregeringen varit stort under större delen av mandatperioden måste räknas som ett misslyckande. Tog inte initiativet i valrörelsen En förklaring är att Tidöpartierna gjorde en stark valrörelse, givet att själva resultatet är det som räknas. Jag vet inte om de kommit överens om det, men strategin påminde om Donald Trumps ”flood-the-zone-strategi”. Från april och framåt gjorde de fyra partierna oavbrutet nya utspel. Sverigedemokraterna släppte fram sin mest högerpopulistiska och extrema gren (läs Richard Jomshof), Simona Mohamsson gjorde det ena marginella men klickvänliga utspelet efter det andra, Moderaterna gav löften som hade fått den gamle vänsterledaren Lars Werner sjuk av avund och Kristdemokraterna gjorde en påstådd gir åt vänster. De fick också debatten att handla om Liberalerna och Simona Mohamsson, vilket gjort att hon framstått som en politiker det går att rösta på. Allt detta gjorde att de dominerade valdebatten. Socialdemokraterna verkade ha bestämt sig för en avvaktande strategi, där de länge räknade med att missnöjet mot regeringen skulle räcka. De hade ett starkt valmanifest, men hade svårt att förmedla det i den flod av budskap som präglade valrörelsen. Till det ska läggas Vänsterpartiets och Centerpartiets röda linjer, där Centern sade sig vägra regera ihop med Vänsterpartiet och Vänsterpartiet krävde regeringsplats för att rösta på en regering. Oro på ena kanten, och ständiga utspel, ofta tillsammans, på den andra. Jämte Mohamssons centrala roll i offentligheten inför valet blev regeringsfrågan till slut också viktigare för väljarna. Bilda regering nu Helt klart är i alla fall att de partier som suttit i opposition under fyra år nu måste släppa prestigen om det ska vara möjligt att bilda en regering med det skakiga underlag väljarna tycks ha presenterat dem för. Centern kan inte fortsätta att blockera Vänsterpartiet, som i sin tur måste vara berett på rejäla kompromisser för att inte Centern ska blockera dem. Om det nu inte svänger över på onsdag och vi får samma resultat som för fyra år sedan. Det skulle i så fall vara en unik upphämtning från Tidöpartiernas sida. I stort sett skulle det betyda att Tidöpartierna bara haft övertaget i opinionen under två veckor på fyra år, båda veckorna just runt själva valdagen. Det kan man kalla timing – om det nu blir så. Men i skrivande stund handlar det om tre mandats övervikt, och det tror de flesta bedömare kan bli svårt. Jesper Bengtsson Inlägget Det kan bli nästan vilken regering som helst dök först upp på Dagens Arena.
TITLE: Det kan bli nästan vilken regering som helst DESCRIPTION: Om oppositionen går segrande ur detta blir det nödvändigt med kompromisser. Inlägget Det kan bli nästan vilken regering som helst dök först upp på Dagens Arena. CONTENT: Om oppositionen går segrande ur detta blir det nödvändigt med kompromisser. Det blev ett olidligt jämnt val, kanske är det inte ens avgjort än. De sent inkomna förtidsrösterna och rösterna från utlandet, räknade på onsdag, kan avgöra hur de sista mandaten faller. Det kan bli svårt att bilda regering, det kan bli nästan vilken som helst av de tänkbara kombinationerna. Kristersson var i alla fall snabbt ute och sade att han skulle sondera möjligheten att få över Centern på sin sida. I sitt tal inför partifolket sade Magdalena Andersson att alla partier nu måste släppa gamla låsningar, underförstått att det kan krävas en regering över blockgränsen. Så kanske det blir, givet att oppositionens övertag håller sig två dagar till. Ett delat Sverige Utöver det går två slutsatser går att dra redan nu. För det första: Utvecklingen mot ett politiskt allt mera delat Sverige förstärktes. Storstäderna och landets urbana centrum är numera rödgröna, inte minst för att Vänsterpartiet och Miljöpartiet går bättre där än i resten av landet. På samma sätt förstärktes uppdelningen mellan hur män och kvinnor röstar. För det andra: Socialdemokraterna gjorde ett dåligt val. Inte lika dåligt som vissa opinionsundersökningar antydde, men dåligt. Det kommer leda till en omfattande eftervalsdebatt internt i partiet, och i grova drag går det redan nu att förutsäga hur de olika analyserna kommer att se ut. De flesta kan nog vara överens om att Socialdemokraterna hamnade i bakvattnet under själva valrörelsen. I januari hade partiet runt 34-35 procent i de flesta opinionsmätningar. Att lyckas tappa 6–7 procent under ett valår, när man samtidigt är det ledande oppositionspartiet och missnöjet med Tidöregeringen varit stort under större delen av mandatperioden måste räknas som ett misslyckande. Tog inte initiativet i valrörelsen En förklaring är att Tidöpartierna gjorde en stark valrörelse, givet att själva resultatet är det som räknas. Jag vet inte om de kommit överens om det, men strategin påminde om Donald Trumps ”flood-the-zone-strategi”. Från april och framåt gjorde de fyra partierna oavbrutet nya utspel. Sverigedemokraterna släppte fram sin mest högerpopulistiska och extrema gren (läs Richard Jomshof), Simona Mohamsson gjorde det ena marginella men klickvänliga utspelet efter det andra, Moderaterna gav löften som hade fått den gamle vänsterledaren Lars Werner sjuk av avund och Kristdemokraterna gjorde en påstådd gir åt vänster. De fick också debatten att handla om Liberalerna och Simona Mohamsson, vilket gjort att hon framstått som en politiker det går att rösta på. Allt detta gjorde att de dominerade valdebatten. Socialdemokraterna verkade ha bestämt sig för en avvaktande strategi, där de länge räknade med att missnöjet mot regeringen skulle räcka. De hade ett starkt valmanifest, men hade svårt att förmedla det i den flod av budskap som präglade valrörelsen. Till det ska läggas Vänsterpartiets och Centerpartiets röda linjer, där Centern sade sig vägra regera ihop med Vänsterpartiet och Vänsterpartiet krävde regeringsplats för att rösta på en regering. Oro på ena kanten, och ständiga utspel, ofta tillsammans, på den andra. Jämte Mohamssons centrala roll i offentligheten inför valet blev regeringsfrågan till slut också viktigare för väljarna. Bilda regering nu Helt klart är i alla fall att de partier som suttit i opposition under fyra år nu måste släppa prestigen om det ska vara möjligt att bilda en regering med det skakiga underlag väljarna tycks ha presenterat dem för. Centern kan inte fortsätta att blockera Vänsterpartiet, som i sin tur måste vara berett på rejäla kompromisser för att inte Centern ska blockera dem. Om det nu inte svänger över på onsdag och vi får samma resultat som för fyra år sedan. Det skulle i så fall vara en unik upphämtning från Tidöpartiernas sida. I stort sett skulle det betyda att Tidöpartierna bara haft övertaget i opinionen under två veckor på fyra år, båda veckorna just runt själva valdagen. Det kan man kalla timing – om det nu blir så. Men i skrivande stund handlar det om tre mandats övervikt, och det tror de flesta bedömare kan bli svårt för Kristerssons gäng att plocka in. Det ser ut att bli regeringsskifte. Jesper Bengtsson Inlägget Det kan bli nästan vilken regering som helst dök först upp på Dagens Arena.
4f9c42f7fc7edfd7f7eac9fcae2e35ce28ba5d34
0a56b0f0bd7084d345700cb8f8ec089f0e475d7d
TITLE: Det kan bli nästan vilken regering som helst DESCRIPTION: Om oppositionen går segrande ur detta blir det nödvändigt med kompromisser. Inlägget Det kan bli nästan vilken regering som helst dök först upp på Dagens Arena. CONTENT: Om oppositionen går segrande ur detta blir det nödvändigt med kompromisser. Det blev ett olidligt jämnt val, kanske är det inte ens avgjort än. De sent inkomna förtidsrösterna och rösterna från utlandet, räknade på onsdag, kan avgöra hur det sista mandatet faller. Både majoriteten av opinionsundersökningarna och Vallokalsundersökningarna träffade fel. Rejält fel. De förutspådde några procents övervikt för oppositionen, men i praktiken är det nästan helt jämnt. Därmed är det svårt att dra några slutsatser kring regeringsfrågan. I sitt tal inför partifolket sade Magdalena Andersson att alla partier nu måste släppa gamla låsningar, underförstått att det kan krävas en regering över blockgränsen. Så kanske det blir, givet att oppositionens övertag på ett mandat håller sig två dagar till. Ett delat Sverige Utöver det går två slutsatser går att dra redan nu. För det första: Utvecklingen mot ett politiskt allt mera delat Sverige förstärktes. Storstäderna och landets urbana centrum är numera rödgröna, inte minst för att Vänsterpartiet och Miljöpartiet går bättre där än i resten av landet. På samma sätt förstärktes uppdelningen mellan hur män och kvinnor röstar. För det andra: Socialdemokraterna gjorde ett dåligt val. Inte lika dåligt som vissa opinionsundersökningar antydde, men dåligt. Det kommer leda till en omfattande eftervalsdebatt internt i partiet, och i grova drag går det redan nu att förutsäga hur de olika analyserna kommer att se ut. De flesta kan nog vara överens om att Socialdemokraterna hamnade i bakvattnet under själva valrörelsen. I januari hade partiet runt 34-35 procent i de flesta opinionsmätningar. Att lyckas tappa 6–7 procent under ett valår, när man samtidigt är det ledande oppositionspartiet och missnöjet med Tidöregeringen varit stort under större delen av mandatperioden måste räknas som ett misslyckande. Tog inte initiativet i valrörelsen En förklaring är att Tidöpartierna gjorde en stark valrörelse, givet att själva resultatet är det som räknas. Jag vet inte om de kommit överens om det, men strategin påminde om Donald Trumps ”flood-the-zone-strategi”. Från april och framåt gjorde de fyra partierna oavbrutet nya utspel. Sverigedemokraterna släppte fram sin mest högerpopulistiska och extrema gren (läs Richard Jomshof), Simona Mohamsson gjorde det ena marginella men klickvänliga utspelet efter det andra, Moderaterna gav löften som hade fått den gamle vänsterledaren Lars Werner sjuk av avund och Kristdemokraterna gjorde en påstådd gir åt vänster. De fick också debatten att handla om Liberalerna och Simona Mohamsson, vilket gjort att hon framstått som en politiker det går att rösta på. Allt detta gjorde att de dominerade valdebatten. Socialdemokraterna verkade ha bestämt sig för en avvaktande strategi, där de länge räknade med att missnöjet mot regeringen skulle räcka. De hade ett starkt valmanifest, men hade svårt att förmedla det i den flod av budskap som präglade valrörelsen. Till det ska läggas Vänsterpartiets och Centerpartiets röda linjer, där Centern sade sig vägra regera ihop med Vänsterpartiet och Vänsterpartiet krävde regeringsplats för att rösta på en regering. Oro på ena kanten, och ständiga utspel, ofta tillsammans, på den andra. Jämte Mohamssons centrala roll i offentligheten inför valet blev regeringsfrågan till slut också viktigare för väljarna. Analyser åt olika håll Men utöver valrörelseanalysen kommer det dra åt olika håll inom Socialdemokratin. Kretsen kring Magdalena Andersson och valledningen kommer troligen säga att det var just konflikten mellan C och V, och det faktum att båda uppmanade rödgröna väljare att rösta på just deras parti för att det skulle bli höger- eller vänsterlutning. Det ligger något i den analysen. Reformisterna och vänstern inom S kommer hävda att det var flirtandet med Kristdemokraterna, talet om en mittenregering och att partiet inte gjort en tillräckligt tydlig vänstergir, med större, och i valrörelsen tidigare lanserade, satsningar på välfärden. Det ligger något i även den analysen. Ytterligare en analys är att den förflyttning som S gjort under mandatperioden, med en kriminal- och migrationspolitik som liknat Tidöregeringens, har drivit väljare till Vänsterpartiet och Miljöpartiet. Det är en utveckling som liknar den i andra länder och egentligen ganska förutsägbart. Det ligger något även i detta. Helt klart är i alla fall att de partier som suttit i opposition under fyra år nu måste släppa prestigen om det ska vara möjligt att bilda en regering med det skakiga underlag väljarna tycks ha presenterat dem för. Centern kan inte fortsätta att blockera Vänsterpartiet, som i sin tur måste vara berett på rejäla kompromisser för att inte Centern ska blockera dem. Unik upphämtning Om det nu inte svänger över ett mandat på onsdag och vi får samma resultat som för fyra år sedan. Det skulle i så fall vara en unik upphämtning från Tidöpartiernas sida. I stort sett skulle det betyda att Tidöpartierna bara haft övertaget i opinionen under två veckor på fyra år, båda veckorna just runt själva valdagen. Det kan man kalla timing – om det nu blir så. Med ett sånt resultat har vi med största sannolikhet att se fram emot fyra år till med stora skattesänkningar och mindre pengar till välfärden, orimliga utvisningar, ytterligare naggande i kanten på demokratiska grundförutsättningar och Det vore, milt uttryckt, inte bra för Sverige. Inlägget Det kan bli nästan vilken regering som helst dök först upp på Dagens Arena.
TITLE: Det kan bli nästan vilken regering som helst DESCRIPTION: Om oppositionen går segrande ur detta blir det nödvändigt med kompromisser. Inlägget Det kan bli nästan vilken regering som helst dök först upp på Dagens Arena. CONTENT: Om oppositionen går segrande ur detta blir det nödvändigt med kompromisser. Det blev ett olidligt jämnt val, kanske är det inte ens avgjort än. De sent inkomna förtidsrösterna och rösterna från utlandet, räknade på onsdag, kan avgöra hur de sista mandaten faller. Det kan bli svårt att bilda regering, det kan bli nästan vilken som helst av de tänkbara kombinationerna. Kristersson var i alla fall snabbt ute och sade att han skulle sondera möjligheten att få över Centern på sin sida. I sitt tal inför partifolket sade Magdalena Andersson att alla partier nu måste släppa gamla låsningar, underförstått att det kan krävas en regering över blockgränsen. Så kanske det blir, givet att oppositionens övertag håller sig två dagar till. Ett delat Sverige Utöver det går två slutsatser går att dra redan nu. För det första: Utvecklingen mot ett politiskt allt mera delat Sverige förstärktes. Storstäderna och landets urbana centrum är numera rödgröna, inte minst för att Vänsterpartiet och Miljöpartiet går bättre där än i resten av landet. På samma sätt förstärktes uppdelningen mellan hur män och kvinnor röstar. För det andra: Socialdemokraterna gjorde ett dåligt val. Inte lika dåligt som vissa opinionsundersökningar antydde, men dåligt. Det kommer leda till en omfattande eftervalsdebatt internt i partiet, och i grova drag går det redan nu att förutsäga hur de olika analyserna kommer att se ut. De flesta kan nog vara överens om att Socialdemokraterna hamnade i bakvattnet under själva valrörelsen. I januari hade partiet runt 34-35 procent i de flesta opinionsmätningar. Att lyckas tappa 6–7 procent under ett valår, när man samtidigt är det ledande oppositionspartiet och missnöjet med Tidöregeringen varit stort under större delen av mandatperioden måste räknas som ett misslyckande. Tog inte initiativet i valrörelsen En förklaring är att Tidöpartierna gjorde en stark valrörelse, givet att själva resultatet är det som räknas. Jag vet inte om de kommit överens om det, men strategin påminde om Donald Trumps ”flood-the-zone-strategi”. Från april och framåt gjorde de fyra partierna oavbrutet nya utspel. Sverigedemokraterna släppte fram sin mest högerpopulistiska och extrema gren (läs Richard Jomshof), Simona Mohamsson gjorde det ena marginella men klickvänliga utspelet efter det andra, Moderaterna gav löften som hade fått den gamle vänsterledaren Lars Werner sjuk av avund och Kristdemokraterna gjorde en påstådd gir åt vänster. De fick också debatten att handla om Liberalerna och Simona Mohamsson, vilket gjort att hon framstått som en politiker det går att rösta på. Allt detta gjorde att de dominerade valdebatten. Socialdemokraterna verkade ha bestämt sig för en avvaktande strategi, där de länge räknade med att missnöjet mot regeringen skulle räcka. De hade ett starkt valmanifest, men hade svårt att förmedla det i den flod av budskap som präglade valrörelsen. Till det ska läggas Vänsterpartiets och Centerpartiets röda linjer, där Centern sade sig vägra regera ihop med Vänsterpartiet och Vänsterpartiet krävde regeringsplats för att rösta på en regering. Oro på ena kanten, och ständiga utspel, ofta tillsammans, på den andra. Jämte Mohamssons centrala roll i offentligheten inför valet blev regeringsfrågan till slut också viktigare för väljarna. Bilda regering nu Helt klart är i alla fall att de partier som suttit i opposition under fyra år nu måste släppa prestigen om det ska vara möjligt att bilda en regering med det skakiga underlag väljarna tycks ha presenterat dem för. Centern kan inte fortsätta att blockera Vänsterpartiet, som i sin tur måste vara berett på rejäla kompromisser för att inte Centern ska blockera dem. Om det nu inte svänger över på onsdag och vi får samma resultat som för fyra år sedan. Det skulle i så fall vara en unik upphämtning från Tidöpartiernas sida. I stort sett skulle det betyda att Tidöpartierna bara haft övertaget i opinionen under två veckor på fyra år, båda veckorna just runt själva valdagen. Det kan man kalla timing – om det nu blir så. Men i skrivande stund handlar det om tre mandats övervikt, och det tror de flesta bedömare kan bli svårt. Jesper Bengtsson Inlägget Det kan bli nästan vilken regering som helst dök först upp på Dagens Arena.
aa247b214ca988deea8874ceaa26daa5143d480c
5b7cbe2a7026e6f047d7e2901e2ce4811fae6f67
9fc3db7e355450747008ffe2f19e7069c80928cd
4b6a04c83c9344a3fbc614280fd36387ab4caca1
6075f0598f2d91dc8e6127bc2faf4fa0eecad4c4
1d655460d22bf47958d47a0ccfb0d9ca14edb010
c3f3bee58336df88b6c810f4ec454259bd9e20b2
1102a13e1fd5cd5e8eeb3caae66702dcf7ae9926
0a56b0f0bd7084d345700cb8f8ec089f0e475d7d
4f9c42f7fc7edfd7f7eac9fcae2e35ce28ba5d34
5b7cbe2a7026e6f047d7e2901e2ce4811fae6f67Men Tidösidan ser ut att ha förlorat.
Inlägget Det kan bli nästan vilken regering som helst dök först upp på Dagens Arena.
Men Tidösidan ser ut att ha förlorat. Om oppositionen går segrande ur detta blir det nödvändigt med kompromisser.
Det blev ett olidligt jämnt val, kanske är det inte ens avgjort än. De sent inkomna förtidsrösterna och rösterna från utlandet, räknade på onsdag, kan avgöra hur de sista mandaten faller.
Det kan hur som helst bli svårt att bilda regering, det kan bli nästan vilken som helst av de tänkbara kombinationerna. Kristersson var i alla fall snabbt ute och sade att han skulle sondera möjligheten att få över Centern på sin sida.
I sitt tal inför partifolket sade Magdalena Andersson å sin sida att alla partier nu måste släppa gamla låsningar, underförstått att det kan krävas en regering över blockgränsen.
Så kanske det blir, givet att oppositionens övertag håller sig två dagar till.
Utöver det går två slutsatser att dra redan nu.
För det första: Utvecklingen mot ett politiskt allt mera delat Sverige förstärktes. Storstäderna och landets urbana centrum är numera rödgröna, inte minst för att Vänsterpartiet och Miljöpartiet går bättre där än i resten av landet. På samma sätt förstärktes uppdelningen mellan hur män och kvinnor röstar.
För det andra: Socialdemokraterna gjorde ett dåligt val. Inte lika dåligt som vissa opinionsundersökningar antydde, men dåligt.
Det kommer leda till en omfattande eftervalsdebatt internt i partiet, och i grova drag går det redan nu att förutsäga hur de olika analyserna kommer att se ut.
De flesta kan nog vara överens om att Socialdemokraterna hamnade i bakvattnet under själva valrörelsen.
I januari hade partiet runt 34–35 procent i de flesta opinionsmätningar. Att lyckas tappa 6–7 procent under ett valår, när man samtidigt är det ledande oppositionspartiet och missnöjet med Tidöregeringen varit stort under större delen av mandatperioden måste räknas som ett misslyckande.
En förklaring är att Tidöpartierna gjorde en stark valrörelse, givet att själva resultatet är det som räknas. Jag vet inte om de kommit överens om det, men strategin påminde om Donald Trumps ”flood-the-zone-strategi”. Från april och framåt gjorde de fyra partierna oavbrutet nya utspel. Sverigedemokraterna släppte fram sin mest högerpopulistiska och extrema gren (läs Richard Jomshof), Simona Mohamsson gjorde det ena marginella men klickvänliga utspelet efter det andra, Moderaterna gav löften som hade fått den gamle vänsterledaren Lars Werner sjuk av avund och Kristdemokraterna gjorde en påstådd gir åt vänster.
De fick också debatten att handla om Liberalerna och Simona Mohamsson, vilket gjort att hon till skillnad från tidigare under året framstått som en politiker det går att rösta på.
Allt detta gjorde att de dominerade valdebatten.
Socialdemokraterna verkade ha bestämt sig för en avvaktande strategi, där de länge räknade med att missnöjet mot regeringen skulle räcka. De hade ett starkt valmanifest, men hade svårt att förmedla det i den flod av budskap som präglade valrörelsen. Istället fastnade man i en berättelse om Magdalena Andersson kontra SD-ministrar i regeringen. Det räckte inte.
Till det ska läggas Vänsterpartiets och Centerpartiets röda linjer, där Centern sade sig vägra regera ihop med Vänsterpartiet och Vänsterpartiet krävde regeringsplats för att rösta på en regering.
Oro på ena kanten, och ständiga utspel, ofta tillsammans, på den andra.
Jämte Mohamssons centrala roll i offentligheten inför valet blev regeringsfrågan till slut också viktigare för väljarna, och det gjorde att Tidö ökade i spurten.
Helt klart är i alla fall att de partier som suttit i opposition under fyra år nu måste släppa prestigen om det ska vara möjligt att bilda en regering med det skakiga underlag väljarna tycks ha presenterat dem för.
Centern kan inte fortsätta att blockera Vänsterpartiet, som i sin tur måste vara berett på rejäla kompromisser för att inte Centern ska blockera dem.
Om det nu inte svänger över på onsdag och vi får samma resultat som för fyra år sedan.
Det skulle i så fall vara en unik upphämtning från Tidöpartiernas sida. I stort sett skulle det betyda att Tidöpartierna bara haft övertaget i opinionen under två veckor på fyra år, båda veckorna just runt själva valdagen.
Det kan man kalla timing – om det nu blir så.
Men i skrivande stund handlar det om tre mandats övervikt, och det tror de flesta bedömare kan bli svårt för Kristerssons gäng att plocka in.
Det ser ut att bli regeringsskifte.
Jesper Bengtsson
Inlägget Det kan bli nästan vilken regering som helst dök först upp på Dagens Arena.
5b7cbe2a7026e6f047d7e2901e2ce4811fae6f67
aa247b214ca988deea8874ceaa26daa5143d480c
TITLE: Det kan bli nästan vilken regering som helst DESCRIPTION: Men Tidösidan ser ut att ha förlorat. Inlägget Det kan bli nästan vilken regering som helst dök först upp på Dagens Arena. CONTENT: Men Tidösidan ser ut att ha förlorat. Om oppositionen går segrande ur detta blir det nödvändigt med kompromisser. Det blev ett olidligt jämnt val, kanske är det inte ens avgjort än. De sent inkomna förtidsrösterna och rösterna från utlandet, räknade på onsdag, kan avgöra hur de sista mandaten faller. Det kan hur som helst bli svårt att bilda regering, det kan bli nästan vilken som helst av de tänkbara kombinationerna. Kristersson var i alla fall snabbt ute och sade att han skulle sondera möjligheten att få över Centern på sin sida. I sitt tal inför partifolket sade Magdalena Andersson å sin sida att alla partier nu måste släppa gamla låsningar, underförstått att det kan krävas en regering över blockgränsen. Så kanske det blir, givet att oppositionens övertag håller sig två dagar till. Ett delat Sverige Utöver det går två slutsatser att dra redan nu. För det första: Utvecklingen mot ett politiskt allt mera delat Sverige förstärktes. Storstäderna och landets urbana centrum är numera rödgröna, inte minst för att Vänsterpartiet och Miljöpartiet går bättre där än i resten av landet. På samma sätt förstärktes uppdelningen mellan hur män och kvinnor röstar. För det andra: Socialdemokraterna gjorde ett dåligt val. Inte lika dåligt som vissa opinionsundersökningar antydde, men dåligt. Det kommer leda till en omfattande eftervalsdebatt internt i partiet, och i grova drag går det redan nu att förutsäga hur de olika analyserna kommer att se ut. De flesta kan nog vara överens om att Socialdemokraterna hamnade i bakvattnet under själva valrörelsen. I januari hade partiet runt 34–35 procent i de flesta opinionsmätningar. Att lyckas tappa 6–7 procent under ett valår, när man samtidigt är det ledande oppositionspartiet och missnöjet med Tidöregeringen varit stort under större delen av mandatperioden måste räknas som ett misslyckande. Tog inte initiativet i valrörelsen En förklaring är att Tidöpartierna gjorde en stark valrörelse, givet att själva resultatet är det som räknas. Jag vet inte om de kommit överens om det, men strategin påminde om Donald Trumps ”flood-the-zone-strategi”. Från april och framåt gjorde de fyra partierna oavbrutet nya utspel. Sverigedemokraterna släppte fram sin mest högerpopulistiska och extrema gren (läs Richard Jomshof), Simona Mohamsson gjorde det ena marginella men klickvänliga utspelet efter det andra, Moderaterna gav löften som hade fått den gamle vänsterledaren Lars Werner sjuk av avund och Kristdemokraterna gjorde en påstådd gir åt vänster. De fick också debatten att handla om Liberalerna och Simona Mohamsson, vilket gjort att hon till skillnad från tidigare under året framstått som en politiker det går att rösta på. Allt detta gjorde att de dominerade valdebatten. Socialdemokraterna verkade ha bestämt sig för en avvaktande strategi, där de länge räknade med att missnöjet mot regeringen skulle räcka. De hade ett starkt valmanifest, men hade svårt att förmedla det i den flod av budskap som präglade valrörelsen. Istället fastnade man i en berättelse om Magdalena Andersson kontra SD-ministrar i regeringen. Det räckte inte. Till det ska läggas Vänsterpartiets och Centerpartiets röda linjer, där Centern sade sig vägra regera ihop med Vänsterpartiet och Vänsterpartiet krävde regeringsplats för att rösta på en regering. Oro på ena kanten, och ständiga utspel, ofta tillsammans, på den andra. Jämte Mohamssons centrala roll i offentligheten inför valet blev regeringsfrågan till slut också viktigare för väljarna, och det gjorde att Tidö ökade i spurten. Bilda regering nu Helt klart är i alla fall att de partier som suttit i opposition under fyra år nu måste släppa prestigen om det ska vara möjligt att bilda en regering med det skakiga underlag väljarna tycks ha presenterat dem för. Centern kan inte fortsätta att blockera Vänsterpartiet, som i sin tur måste vara berett på rejäla kompromisser för att inte Centern ska blockera dem. Om det nu inte svänger över på onsdag och vi får samma resultat som för fyra år sedan. Det skulle i så fall vara en unik upphämtning från Tidöpartiernas sida. I stort sett skulle det betyda att Tidöpartierna bara haft övertaget i opinionen under två veckor på fyra år, båda veckorna just runt själva valdagen. Det kan man kalla timing – om det nu blir så. Men i skrivande stund handlar det om tre mandats övervikt, och det tror de flesta bedömare kan bli svårt för Kristerssons gäng att plocka in. Det ser ut att bli regeringsskifte. Jesper Bengtsson Inlägget Det kan bli nästan vilken regering som helst dök först upp på Dagens Arena.
TITLE: Det kan bli nästan vilken regering som helst DESCRIPTION: Men Tidösidan ser ut att ha förlorat. Inlägget Det kan bli nästan vilken regering som helst dök först upp på Dagens Arena. CONTENT: Men Tidösidan ser ut att ha förlorat. Om oppositionen går segrande ur detta blir det nödvändigt med kompromisser. Det blev ett olidligt jämnt val, kanske är det inte ens avgjort än. De sent inkomna förtidsrösterna och rösterna från utlandet, räknade på onsdag, kan avgöra hur de sista mandaten faller. Det kan hur som helst bli svårt att bilda regering, det kan bli nästan vilken som helst av de tänkbara kombinationerna. Kristersson var i alla fall snabbt ute och sade att han skulle sondera möjligheten att få över Centern på sin sida. I sitt tal inför partifolket sade Magdalena Andersson å sin sida att alla partier nu måste släppa gamla låsningar, underförstått att det kan krävas en regering över blockgränsen. Så kanske det blir, givet att oppositionens övertag håller sig två dagar till. Ett delat Sverige Utöver det går två slutsatser att dra redan nu. För det första: Utvecklingen mot ett politiskt allt mera delat Sverige förstärktes. Storstäderna och landets urbana centrum är numera rödgröna, inte minst för att Vänsterpartiet och Miljöpartiet går bättre där än i resten av landet. På samma sätt förstärktes uppdelningen mellan hur män och kvinnor röstar. För det andra: Socialdemokraterna gjorde ett dåligt val. Inte lika dåligt som vissa opinionsundersökningar antydde, men dåligt. Det kommer leda till en omfattande eftervalsdebatt internt i partiet, och i grova drag går det redan nu att förutsäga hur de olika analyserna kommer att se ut. De flesta kan nog vara överens om att Socialdemokraterna hamnade i bakvattnet under själva valrörelsen. I januari hade partiet runt 34–35 procent i de flesta opinionsmätningar. Att lyckas tappa 6–7 procent under ett valår, när man samtidigt är det ledande oppositionspartiet och missnöjet med Tidöregeringen varit stort under större delen av mandatperioden måste räknas som ett misslyckande. Tog inte initiativet i valrörelsen En förklaring är att Tidöpartierna gjorde en stark valrörelse, givet att själva resultatet är det som räknas. Jag vet inte om de kommit överens om det, men strategin påminde om Donald Trumps ”flood-the-zone-strategi”. Från april och framåt gjorde de fyra partierna oavbrutet nya utspel. Sverigedemokraterna släppte fram sin mest högerpopulistiska och extrema gren (läs Richard Jomshof), Simona Mohamsson gjorde det ena marginella men klickvänliga utspelet efter det andra, Moderaterna gav löften som hade fått den gamle vänsterledaren Lars Werner sjuk av avund och Kristdemokraterna gjorde en påstådd gir åt vänster. De fick också debatten att handla om Liberalerna och Simona Mohamsson, vilket gjort att hon till skillnad från tidigare under året framstått som en politiker det går att rösta på. Allt detta gjorde att de dominerade valdebatten. Socialdemokraterna verkade ha bestämt sig för en avvaktande strategi, där de länge räknade med att missnöjet mot regeringen skulle räcka. De hade ett starkt valmanifest, men hade svårt att förmedla det i den flod av budskap som präglade valrörelsen. Istället fastnade man i en berättelse om Magdalena Andersson kontra SD-ministrar i regeringen. Det räckte inte. Till det ska läggas Vänsterpartiets och Centerpartiets röda linjer, där Centern sade sig vägra regera ihop med Vänsterpartiet och Vänsterpartiet krävde regeringsplats för att rösta på en regering. Oro på ena kanten, och ständiga utspel, ofta tillsammans, på den andra. Jämte Mohamssons centrala roll i offentligheten inför valet blev regeringsfrågan till slut också viktigare för väljarna, och det gjorde att Tidö ökade i spurten. Olika analyser Men utöver valrörelseanalysen kommer det dra åt olika håll inom Socialdemokratin. Kretsen kring Magdalena Andersson och valledningen kommer troligen säga att det var just konflikten mellan C och V, och det faktum att båda uppmanade rödgröna väljare att rösta på just deras parti för att det skulle bli höger- eller vänsterlutning. Det ligger något i den analysen. Reformisterna och vänstern inom S kommer hävda att det var flirtandet med Kristdemokraterna, talet om en mittenregering och att partiet inte gjort en tillräckligt tydlig vänstergir, med större, och i valrörelsen tidigare lanserade, satsningar på välfärden. Det ligger något i även den analysen. Ytterligare en analys är att den förflyttning som S gjort under mandatperioden, med en kriminal- och migrationspolitik som liknat Tidöregeringens, har drivit väljare till Vänsterpartiet och Miljöpartiet. Det är en utveckling som liknar den i andra länder och egentligen ganska förutsägbart. Det ligger något även i detta. Bilda regering nu Helt klart är i alla fall att de partier som suttit i opposition under fyra år nu måste släppa prestigen om det ska vara möjligt att bilda en regering med det skakiga underlag väljarna tycks ha presenterat dem för. Centern kan inte fortsätta att blockera Vänsterpartiet, som i sin tur måste vara berett på rejäla kompromisser för att inte Centern ska blockera dem. Om det nu inte svänger över på onsdag och vi får samma resultat som för fyra år sedan. Det skulle i så fall vara en unik upphämtning från Tidöpartiernas sida. I stort sett skulle det betyda att Tidöpartierna bara haft övertaget i opinionen under två veckor på fyra år, båda veckorna just runt själva valdagen. Det kan man kalla timing – om det nu blir så. Men i skrivande stund handlar det om tre mandats övervikt, och det tror de flesta bedömare kan bli svårt för Kristerssons gäng att plocka in. Det ser ut att bli regeringsskifte. Jesper Bengtsson Inlägget Det kan bli nästan vilken regering som helst dök först upp på Dagens Arena.
9fc3db7e355450747008ffe2f19e7069c80928cd
5b7cbe2a7026e6f047d7e2901e2ce4811fae6f67
TITLE: Det kan bli nästan vilken regering som helst DESCRIPTION: Men Tidörsidan ser ut att ha förlorat. Inlägget Det kan bli nästan vilken regering som helst dök först upp på Dagens Arena. CONTENT: Men Tidösidan ser ut att ha förlorat. Om oppositionen går segrande ur detta blir det nödvändigt med kompromisser. Det blev ett olidligt jämnt val, kanske är det inte ens avgjort än. De sent inkomna förtidsrösterna och rösterna från utlandet, räknade på onsdag, kan avgöra hur de sista mandaten faller. Det kan hur som helst bli svårt att bilda regering, det kan bli nästan vilken som helst av de tänkbara kombinationerna. Kristersson var i alla fall snabbt ute och sade att han skulle sondera möjligheten att få över Centern på sin sida. I sitt tal inför partifolket sade Magdalena Andersson å sin sida att alla partier nu måste släppa gamla låsningar, underförstått att det kan krävas en regering över blockgränsen. Så kanske det blir, givet att oppositionens övertag håller sig två dagar till. Ett delat Sverige Utöver det går två slutsatser att dra redan nu. För det första: Utvecklingen mot ett politiskt allt mera delat Sverige förstärktes. Storstäderna och landets urbana centrum är numera rödgröna, inte minst för att Vänsterpartiet och Miljöpartiet går bättre där än i resten av landet. På samma sätt förstärktes uppdelningen mellan hur män och kvinnor röstar. För det andra: Socialdemokraterna gjorde ett dåligt val. Inte lika dåligt som vissa opinionsundersökningar antydde, men dåligt. Det kommer leda till en omfattande eftervalsdebatt internt i partiet, och i grova drag går det redan nu att förutsäga hur de olika analyserna kommer att se ut. De flesta kan nog vara överens om att Socialdemokraterna hamnade i bakvattnet under själva valrörelsen. I januari hade partiet runt 34-35 procent i de flesta opinionsmätningar. Att lyckas tappa 6–7 procent under ett valår, när man samtidigt är det ledande oppositionspartiet och missnöjet med Tidöregeringen varit stort under större delen av mandatperioden måste räknas som ett misslyckande. Tog inte initiativet i valrörelsen En förklaring är att Tidöpartierna gjorde en stark valrörelse, givet att själva resultatet är det som räknas. Jag vet inte om de kommit överens om det, men strategin påminde om Donald Trumps ”flood-the-zone-strategi”. Från april och framåt gjorde de fyra partierna oavbrutet nya utspel. Sverigedemokraterna släppte fram sin mest högerpopulistiska och extrema gren (läs Richard Jomshof), Simona Mohamsson gjorde det ena marginella men klickvänliga utspelet efter det andra, Moderaterna gav löften som hade fått den gamle vänsterledaren Lars Werner sjuk av avund och Kristdemokraterna gjorde en påstådd gir åt vänster. De fick också debatten att handla om Liberalerna och Simona Mohamsson, vilket gjort att hon till skillnad från tidigare under året framstått som en politiker det går att rösta på. Allt detta gjorde att de dominerade valdebatten. Socialdemokraterna verkade ha bestämt sig för en avvaktande strategi, där de länge räknade med att missnöjet mot regeringen skulle räcka. De hade ett starkt valmanifest, men hade svårt att förmedla det i den flod av budskap som präglade valrörelsen. Istället fastnade man i en berättelse om Magdalena Andersson kontra SD-ministrar i regeringen. Det räckte inte. Till det ska läggas Vänsterpartiets och Centerpartiets röda linjer, där Centern sade sig vägra regera ihop med Vänsterpartiet och Vänsterpartiet krävde regeringsplats för att rösta på en regering. Oro på ena kanten, och ständiga utspel, ofta tillsammans, på den andra. Jämte Mohamssons centrala roll i offentligheten inför valet blev regeringsfrågan till slut också viktigare för väljarna, och det gjorde att Tidö ökade i spurten. Bilda regering nu Helt klart är i alla fall att de partier som suttit i opposition under fyra år nu måste släppa prestigen om det ska vara möjligt att bilda en regering med det skakiga underlag väljarna tycks ha presenterat dem för. Centern kan inte fortsätta att blockera Vänsterpartiet, som i sin tur måste vara berett på rejäla kompromisser för att inte Centern ska blockera dem. Om det nu inte svänger över på onsdag och vi får samma resultat som för fyra år sedan. Det skulle i så fall vara en unik upphämtning från Tidöpartiernas sida. I stort sett skulle det betyda att Tidöpartierna bara haft övertaget i opinionen under två veckor på fyra år, båda veckorna just runt själva valdagen. Det kan man kalla timing – om det nu blir så. Men i skrivande stund handlar det om tre mandats övervikt, och det tror de flesta bedömare kan bli svårt för Kristerssons gäng att plocka in. Det ser ut att bli regeringsskifte. Jesper Bengtsson Inlägget Det kan bli nästan vilken regering som helst dök först upp på Dagens Arena.
TITLE: Det kan bli nästan vilken regering som helst DESCRIPTION: Men Tidösidan ser ut att ha förlorat. Inlägget Det kan bli nästan vilken regering som helst dök först upp på Dagens Arena. CONTENT: Men Tidösidan ser ut att ha förlorat. Om oppositionen går segrande ur detta blir det nödvändigt med kompromisser. Det blev ett olidligt jämnt val, kanske är det inte ens avgjort än. De sent inkomna förtidsrösterna och rösterna från utlandet, räknade på onsdag, kan avgöra hur de sista mandaten faller. Det kan hur som helst bli svårt att bilda regering, det kan bli nästan vilken som helst av de tänkbara kombinationerna. Kristersson var i alla fall snabbt ute och sade att han skulle sondera möjligheten att få över Centern på sin sida. I sitt tal inför partifolket sade Magdalena Andersson å sin sida att alla partier nu måste släppa gamla låsningar, underförstått att det kan krävas en regering över blockgränsen. Så kanske det blir, givet att oppositionens övertag håller sig två dagar till. Ett delat Sverige Utöver det går två slutsatser att dra redan nu. För det första: Utvecklingen mot ett politiskt allt mera delat Sverige förstärktes. Storstäderna och landets urbana centrum är numera rödgröna, inte minst för att Vänsterpartiet och Miljöpartiet går bättre där än i resten av landet. På samma sätt förstärktes uppdelningen mellan hur män och kvinnor röstar. För det andra: Socialdemokraterna gjorde ett dåligt val. Inte lika dåligt som vissa opinionsundersökningar antydde, men dåligt. Det kommer leda till en omfattande eftervalsdebatt internt i partiet, och i grova drag går det redan nu att förutsäga hur de olika analyserna kommer att se ut. De flesta kan nog vara överens om att Socialdemokraterna hamnade i bakvattnet under själva valrörelsen. I januari hade partiet runt 34–35 procent i de flesta opinionsmätningar. Att lyckas tappa 6–7 procent under ett valår, när man samtidigt är det ledande oppositionspartiet och missnöjet med Tidöregeringen varit stort under större delen av mandatperioden måste räknas som ett misslyckande. Tog inte initiativet i valrörelsen En förklaring är att Tidöpartierna gjorde en stark valrörelse, givet att själva resultatet är det som räknas. Jag vet inte om de kommit överens om det, men strategin påminde om Donald Trumps ”flood-the-zone-strategi”. Från april och framåt gjorde de fyra partierna oavbrutet nya utspel. Sverigedemokraterna släppte fram sin mest högerpopulistiska och extrema gren (läs Richard Jomshof), Simona Mohamsson gjorde det ena marginella men klickvänliga utspelet efter det andra, Moderaterna gav löften som hade fått den gamle vänsterledaren Lars Werner sjuk av avund och Kristdemokraterna gjorde en påstådd gir åt vänster. De fick också debatten att handla om Liberalerna och Simona Mohamsson, vilket gjort att hon till skillnad från tidigare under året framstått som en politiker det går att rösta på. Allt detta gjorde att de dominerade valdebatten. Socialdemokraterna verkade ha bestämt sig för en avvaktande strategi, där de länge räknade med att missnöjet mot regeringen skulle räcka. De hade ett starkt valmanifest, men hade svårt att förmedla det i den flod av budskap som präglade valrörelsen. Istället fastnade man i en berättelse om Magdalena Andersson kontra SD-ministrar i regeringen. Det räckte inte. Till det ska läggas Vänsterpartiets och Centerpartiets röda linjer, där Centern sade sig vägra regera ihop med Vänsterpartiet och Vänsterpartiet krävde regeringsplats för att rösta på en regering. Oro på ena kanten, och ständiga utspel, ofta tillsammans, på den andra. Jämte Mohamssons centrala roll i offentligheten inför valet blev regeringsfrågan till slut också viktigare för väljarna, och det gjorde att Tidö ökade i spurten. Bilda regering nu Helt klart är i alla fall att de partier som suttit i opposition under fyra år nu måste släppa prestigen om det ska vara möjligt att bilda en regering med det skakiga underlag väljarna tycks ha presenterat dem för. Centern kan inte fortsätta att blockera Vänsterpartiet, som i sin tur måste vara berett på rejäla kompromisser för att inte Centern ska blockera dem. Om det nu inte svänger över på onsdag och vi får samma resultat som för fyra år sedan. Det skulle i så fall vara en unik upphämtning från Tidöpartiernas sida. I stort sett skulle det betyda att Tidöpartierna bara haft övertaget i opinionen under två veckor på fyra år, båda veckorna just runt själva valdagen. Det kan man kalla timing – om det nu blir så. Men i skrivande stund handlar det om tre mandats övervikt, och det tror de flesta bedömare kan bli svårt för Kristerssons gäng att plocka in. Det ser ut att bli regeringsskifte. Jesper Bengtsson Inlägget Det kan bli nästan vilken regering som helst dök först upp på Dagens Arena.
4b6a04c83c9344a3fbc614280fd36387ab4caca1
9fc3db7e355450747008ffe2f19e7069c80928cd
TITLE: Det kan bli nästan vilken regering som helst DESCRIPTION: Men Tidörsidan ser ut att ha förlorat. Inlägget Det kan bli nästan vilken regering som helst dök först upp på Dagens Arena. CONTENT: Men Tidösidan ser ut att ha förlorat. Om oppositionen går segrande ur detta blir det nödvändigt med kompromisser. Det blev ett olidligt jämnt val, kanske är det inte ens avgjort än. De sent inkomna förtidsrösterna och rösterna från utlandet, räknade på onsdag, kan avgöra hur de sista mandaten faller. Det kan hur som helst bli svårt att bilda regering, det kan bli nästan vilken som helst av de tänkbara kombinationerna. Kristersson var i alla fall snabbt ute och sade att han skulle sondera möjligheten att få över Centern på sin sida. I sitt tal inför partifolket sade Magdalena Andersson å sin sida att alla partier nu måste släppa gamla låsningar, underförstått att det kan krävas en regering över blockgränsen. Så kanske det blir, givet att oppositionens övertag håller sig två dagar till. Ett delat Sverige Utöver det går två slutsatser att dra redan nu. För det första: Utvecklingen mot ett politiskt allt mera delat Sverige förstärktes. Storstäderna och landets urbana centrum är numera rödgröna, inte minst för att Vänsterpartiet och Miljöpartiet går bättre där än i resten av landet. På samma sätt förstärktes uppdelningen mellan hur män och kvinnor röstar. För det andra: Socialdemokraterna gjorde ett dåligt val. Inte lika dåligt som vissa opinionsundersökningar antydde, men dåligt. Det kommer leda till en omfattande eftervalsdebatt internt i partiet, och i grova drag går det redan nu att förutsäga hur de olika analyserna kommer att se ut. De flesta kan nog vara överens om att Socialdemokraterna hamnade i bakvattnet under själva valrörelsen. I januari hade partiet runt 34-35 procent i de flesta opinionsmätningar. Att lyckas tappa 6–7 procent under ett valår, när man samtidigt är det ledande oppositionspartiet och missnöjet med Tidöregeringen varit stort under större delen av mandatperioden måste räknas som ett misslyckande. Tog inte initiativet i valrörelsen En förklaring är att Tidöpartierna gjorde en stark valrörelse, givet att själva resultatet är det som räknas. Jag vet inte om de kommit överens om det, men strategin påminde om Donald Trumps ”flood-the-zone-strategi”. Från april och framåt gjorde de fyra partierna oavbrutet nya utspel. Sverigedemokraterna släppte fram sin mest högerpopulistiska och extrema gren (läs Richard Jomshof), Simona Mohamsson gjorde det ena marginella men klickvänliga utspelet efter det andra, Moderaterna gav löften som hade fått den gamle vänsterledaren Lars Werner sjuk av avund och Kristdemokraterna gjorde en påstådd gir åt vänster. De fick också debatten att handla om Liberalerna och Simona Mohamsson, vilket gjort att hon framstått som en politiker det går att rösta på. Allt detta gjorde att de dominerade valdebatten. Socialdemokraterna verkade ha bestämt sig för en avvaktande strategi, där de länge räknade med att missnöjet mot regeringen skulle räcka. De hade ett starkt valmanifest, men hade svårt att förmedla det i den flod av budskap som präglade valrörelsen. Istället fastnade man i en berättelse om Magdalena Andersson kontra SD-ministrar i regeringen. Det räckte inte. Till det ska läggas Vänsterpartiets och Centerpartiets röda linjer, där Centern sade sig vägra regera ihop med Vänsterpartiet och Vänsterpartiet krävde regeringsplats för att rösta på en regering. Oro på ena kanten, och ständiga utspel, ofta tillsammans, på den andra. Jämte Mohamssons centrala roll i offentligheten inför valet blev regeringsfrågan till slut också viktigare för väljarna, och det gjorde att Tidö ökade i spurten. Bilda regering nu Helt klart är i alla fall att de partier som suttit i opposition under fyra år nu måste släppa prestigen om det ska vara möjligt att bilda en regering med det skakiga underlag väljarna tycks ha presenterat dem för. Centern kan inte fortsätta att blockera Vänsterpartiet, som i sin tur måste vara berett på rejäla kompromisser för att inte Centern ska blockera dem. Om det nu inte svänger över på onsdag och vi får samma resultat som för fyra år sedan. Det skulle i så fall vara en unik upphämtning från Tidöpartiernas sida. I stort sett skulle det betyda att Tidöpartierna bara haft övertaget i opinionen under två veckor på fyra år, båda veckorna just runt själva valdagen. Det kan man kalla timing – om det nu blir så. Men i skrivande stund handlar det om tre mandats övervikt, och det tror de flesta bedömare kan bli svårt för Kristerssons gäng att plocka in. Det ser ut att bli regeringsskifte. Jesper Bengtsson Inlägget Det kan bli nästan vilken regering som helst dök först upp på Dagens Arena.
TITLE: Det kan bli nästan vilken regering som helst DESCRIPTION: Men Tidörsidan ser ut att ha förlorat. Inlägget Det kan bli nästan vilken regering som helst dök först upp på Dagens Arena. CONTENT: Men Tidösidan ser ut att ha förlorat. Om oppositionen går segrande ur detta blir det nödvändigt med kompromisser. Det blev ett olidligt jämnt val, kanske är det inte ens avgjort än. De sent inkomna förtidsrösterna och rösterna från utlandet, räknade på onsdag, kan avgöra hur de sista mandaten faller. Det kan hur som helst bli svårt att bilda regering, det kan bli nästan vilken som helst av de tänkbara kombinationerna. Kristersson var i alla fall snabbt ute och sade att han skulle sondera möjligheten att få över Centern på sin sida. I sitt tal inför partifolket sade Magdalena Andersson å sin sida att alla partier nu måste släppa gamla låsningar, underförstått att det kan krävas en regering över blockgränsen. Så kanske det blir, givet att oppositionens övertag håller sig två dagar till. Ett delat Sverige Utöver det går två slutsatser att dra redan nu. För det första: Utvecklingen mot ett politiskt allt mera delat Sverige förstärktes. Storstäderna och landets urbana centrum är numera rödgröna, inte minst för att Vänsterpartiet och Miljöpartiet går bättre där än i resten av landet. På samma sätt förstärktes uppdelningen mellan hur män och kvinnor röstar. För det andra: Socialdemokraterna gjorde ett dåligt val. Inte lika dåligt som vissa opinionsundersökningar antydde, men dåligt. Det kommer leda till en omfattande eftervalsdebatt internt i partiet, och i grova drag går det redan nu att förutsäga hur de olika analyserna kommer att se ut. De flesta kan nog vara överens om att Socialdemokraterna hamnade i bakvattnet under själva valrörelsen. I januari hade partiet runt 34-35 procent i de flesta opinionsmätningar. Att lyckas tappa 6–7 procent under ett valår, när man samtidigt är det ledande oppositionspartiet och missnöjet med Tidöregeringen varit stort under större delen av mandatperioden måste räknas som ett misslyckande. Tog inte initiativet i valrörelsen En förklaring är att Tidöpartierna gjorde en stark valrörelse, givet att själva resultatet är det som räknas. Jag vet inte om de kommit överens om det, men strategin påminde om Donald Trumps ”flood-the-zone-strategi”. Från april och framåt gjorde de fyra partierna oavbrutet nya utspel. Sverigedemokraterna släppte fram sin mest högerpopulistiska och extrema gren (läs Richard Jomshof), Simona Mohamsson gjorde det ena marginella men klickvänliga utspelet efter det andra, Moderaterna gav löften som hade fått den gamle vänsterledaren Lars Werner sjuk av avund och Kristdemokraterna gjorde en påstådd gir åt vänster. De fick också debatten att handla om Liberalerna och Simona Mohamsson, vilket gjort att hon till skillnad från tidigare under året framstått som en politiker det går att rösta på. Allt detta gjorde att de dominerade valdebatten. Socialdemokraterna verkade ha bestämt sig för en avvaktande strategi, där de länge räknade med att missnöjet mot regeringen skulle räcka. De hade ett starkt valmanifest, men hade svårt att förmedla det i den flod av budskap som präglade valrörelsen. Istället fastnade man i en berättelse om Magdalena Andersson kontra SD-ministrar i regeringen. Det räckte inte. Till det ska läggas Vänsterpartiets och Centerpartiets röda linjer, där Centern sade sig vägra regera ihop med Vänsterpartiet och Vänsterpartiet krävde regeringsplats för att rösta på en regering. Oro på ena kanten, och ständiga utspel, ofta tillsammans, på den andra. Jämte Mohamssons centrala roll i offentligheten inför valet blev regeringsfrågan till slut också viktigare för väljarna, och det gjorde att Tidö ökade i spurten. Bilda regering nu Helt klart är i alla fall att de partier som suttit i opposition under fyra år nu måste släppa prestigen om det ska vara möjligt att bilda en regering med det skakiga underlag väljarna tycks ha presenterat dem för. Centern kan inte fortsätta att blockera Vänsterpartiet, som i sin tur måste vara berett på rejäla kompromisser för att inte Centern ska blockera dem. Om det nu inte svänger över på onsdag och vi får samma resultat som för fyra år sedan. Det skulle i så fall vara en unik upphämtning från Tidöpartiernas sida. I stort sett skulle det betyda att Tidöpartierna bara haft övertaget i opinionen under två veckor på fyra år, båda veckorna just runt själva valdagen. Det kan man kalla timing – om det nu blir så. Men i skrivande stund handlar det om tre mandats övervikt, och det tror de flesta bedömare kan bli svårt för Kristerssons gäng att plocka in. Det ser ut att bli regeringsskifte. Jesper Bengtsson Inlägget Det kan bli nästan vilken regering som helst dök först upp på Dagens Arena.
6075f0598f2d91dc8e6127bc2faf4fa0eecad4c4
4b6a04c83c9344a3fbc614280fd36387ab4caca1
TITLE: Det kan bli nästan vilken regering som helst DESCRIPTION: Men Tidörsidan ser ut att ha förlorat. Inlägget Det kan bli nästan vilken regering som helst dök först upp på Dagens Arena. CONTENT: Men Tidösidan ser ut att ha förlorat. Om oppositionen går segrande ur detta blir det nödvändigt med kompromisser. Det blev ett olidligt jämnt val, kanske är det inte ens avgjort än. De sent inkomna förtidsrösterna och rösterna från utlandet, räknade på onsdag, kan avgöra hur de sista mandaten faller. Det kan hur som helst bli svårt att bilda regering, det kan bli nästan vilken som helst av de tänkbara kombinationerna. Kristersson var i alla fall snabbt ute och sade att han skulle sondera möjligheten att få över Centern på sin sida. I sitt tal inför partifolket sade Magdalena Andersson å sin sida att alla partier nu måste släppa gamla låsningar, underförstått att det kan krävas en regering över blockgränsen. Så kanske det blir, givet att oppositionens övertag håller sig två dagar till. Ett delat Sverige Utöver det går två slutsatser går att dra redan nu. För det första: Utvecklingen mot ett politiskt allt mera delat Sverige förstärktes. Storstäderna och landets urbana centrum är numera rödgröna, inte minst för att Vänsterpartiet och Miljöpartiet går bättre där än i resten av landet. På samma sätt förstärktes uppdelningen mellan hur män och kvinnor röstar. För det andra: Socialdemokraterna gjorde ett dåligt val. Inte lika dåligt som vissa opinionsundersökningar antydde, men dåligt. Det kommer leda till en omfattande eftervalsdebatt internt i partiet, och i grova drag går det redan nu att förutsäga hur de olika analyserna kommer att se ut. De flesta kan nog vara överens om att Socialdemokraterna hamnade i bakvattnet under själva valrörelsen. I januari hade partiet runt 34-35 procent i de flesta opinionsmätningar. Att lyckas tappa 6–7 procent under ett valår, när man samtidigt är det ledande oppositionspartiet och missnöjet med Tidöregeringen varit stort under större delen av mandatperioden måste räknas som ett misslyckande. Tog inte initiativet i valrörelsen En förklaring är att Tidöpartierna gjorde en stark valrörelse, givet att själva resultatet är det som räknas. Jag vet inte om de kommit överens om det, men strategin påminde om Donald Trumps ”flood-the-zone-strategi”. Från april och framåt gjorde de fyra partierna oavbrutet nya utspel. Sverigedemokraterna släppte fram sin mest högerpopulistiska och extrema gren (läs Richard Jomshof), Simona Mohamsson gjorde det ena marginella men klickvänliga utspelet efter det andra, Moderaterna gav löften som hade fått den gamle vänsterledaren Lars Werner sjuk av avund och Kristdemokraterna gjorde en påstådd gir åt vänster. De fick också debatten att handla om Liberalerna och Simona Mohamsson, vilket gjort att hon framstått som en politiker det går att rösta på. Allt detta gjorde att de dominerade valdebatten. Socialdemokraterna verkade ha bestämt sig för en avvaktande strategi, där de länge räknade med att missnöjet mot regeringen skulle räcka. De hade ett starkt valmanifest, men hade svårt att förmedla det i den flod av budskap som präglade valrörelsen. Istället fastnade man i en berättelse om Magdalena Andersson kontra SD-ministrar i regeringen. Det räckte inte. Till det ska läggas Vänsterpartiets och Centerpartiets röda linjer, där Centern sade sig vägra regera ihop med Vänsterpartiet och Vänsterpartiet krävde regeringsplats för att rösta på en regering. Oro på ena kanten, och ständiga utspel, ofta tillsammans, på den andra. Jämte Mohamssons centrala roll i offentligheten inför valet blev regeringsfrågan till slut också viktigare för väljarna, och det gjorde att Tidö ökade i spurten. Bilda regering nu Helt klart är i alla fall att de partier som suttit i opposition under fyra år nu måste släppa prestigen om det ska vara möjligt att bilda en regering med det skakiga underlag väljarna tycks ha presenterat dem för. Centern kan inte fortsätta att blockera Vänsterpartiet, som i sin tur måste vara berett på rejäla kompromisser för att inte Centern ska blockera dem. Om det nu inte svänger över på onsdag och vi får samma resultat som för fyra år sedan. Det skulle i så fall vara en unik upphämtning från Tidöpartiernas sida. I stort sett skulle det betyda att Tidöpartierna bara haft övertaget i opinionen under två veckor på fyra år, båda veckorna just runt själva valdagen. Det kan man kalla timing – om det nu blir så. Men i skrivande stund handlar det om tre mandats övervikt, och det tror de flesta bedömare kan bli svårt för Kristerssons gäng att plocka in. Det ser ut att bli regeringsskifte. Jesper Bengtsson Inlägget Det kan bli nästan vilken regering som helst dök först upp på Dagens Arena.
TITLE: Det kan bli nästan vilken regering som helst DESCRIPTION: Men Tidörsidan ser ut att ha förlorat. Inlägget Det kan bli nästan vilken regering som helst dök först upp på Dagens Arena. CONTENT: Men Tidösidan ser ut att ha förlorat. Om oppositionen går segrande ur detta blir det nödvändigt med kompromisser. Det blev ett olidligt jämnt val, kanske är det inte ens avgjort än. De sent inkomna förtidsrösterna och rösterna från utlandet, räknade på onsdag, kan avgöra hur de sista mandaten faller. Det kan hur som helst bli svårt att bilda regering, det kan bli nästan vilken som helst av de tänkbara kombinationerna. Kristersson var i alla fall snabbt ute och sade att han skulle sondera möjligheten att få över Centern på sin sida. I sitt tal inför partifolket sade Magdalena Andersson å sin sida att alla partier nu måste släppa gamla låsningar, underförstått att det kan krävas en regering över blockgränsen. Så kanske det blir, givet att oppositionens övertag håller sig två dagar till. Ett delat Sverige Utöver det går två slutsatser att dra redan nu. För det första: Utvecklingen mot ett politiskt allt mera delat Sverige förstärktes. Storstäderna och landets urbana centrum är numera rödgröna, inte minst för att Vänsterpartiet och Miljöpartiet går bättre där än i resten av landet. På samma sätt förstärktes uppdelningen mellan hur män och kvinnor röstar. För det andra: Socialdemokraterna gjorde ett dåligt val. Inte lika dåligt som vissa opinionsundersökningar antydde, men dåligt. Det kommer leda till en omfattande eftervalsdebatt internt i partiet, och i grova drag går det redan nu att förutsäga hur de olika analyserna kommer att se ut. De flesta kan nog vara överens om att Socialdemokraterna hamnade i bakvattnet under själva valrörelsen. I januari hade partiet runt 34-35 procent i de flesta opinionsmätningar. Att lyckas tappa 6–7 procent under ett valår, när man samtidigt är det ledande oppositionspartiet och missnöjet med Tidöregeringen varit stort under större delen av mandatperioden måste räknas som ett misslyckande. Tog inte initiativet i valrörelsen En förklaring är att Tidöpartierna gjorde en stark valrörelse, givet att själva resultatet är det som räknas. Jag vet inte om de kommit överens om det, men strategin påminde om Donald Trumps ”flood-the-zone-strategi”. Från april och framåt gjorde de fyra partierna oavbrutet nya utspel. Sverigedemokraterna släppte fram sin mest högerpopulistiska och extrema gren (läs Richard Jomshof), Simona Mohamsson gjorde det ena marginella men klickvänliga utspelet efter det andra, Moderaterna gav löften som hade fått den gamle vänsterledaren Lars Werner sjuk av avund och Kristdemokraterna gjorde en påstådd gir åt vänster. De fick också debatten att handla om Liberalerna och Simona Mohamsson, vilket gjort att hon framstått som en politiker det går att rösta på. Allt detta gjorde att de dominerade valdebatten. Socialdemokraterna verkade ha bestämt sig för en avvaktande strategi, där de länge räknade med att missnöjet mot regeringen skulle räcka. De hade ett starkt valmanifest, men hade svårt att förmedla det i den flod av budskap som präglade valrörelsen. Istället fastnade man i en berättelse om Magdalena Andersson kontra SD-ministrar i regeringen. Det räckte inte. Till det ska läggas Vänsterpartiets och Centerpartiets röda linjer, där Centern sade sig vägra regera ihop med Vänsterpartiet och Vänsterpartiet krävde regeringsplats för att rösta på en regering. Oro på ena kanten, och ständiga utspel, ofta tillsammans, på den andra. Jämte Mohamssons centrala roll i offentligheten inför valet blev regeringsfrågan till slut också viktigare för väljarna, och det gjorde att Tidö ökade i spurten. Bilda regering nu Helt klart är i alla fall att de partier som suttit i opposition under fyra år nu måste släppa prestigen om det ska vara möjligt att bilda en regering med det skakiga underlag väljarna tycks ha presenterat dem för. Centern kan inte fortsätta att blockera Vänsterpartiet, som i sin tur måste vara berett på rejäla kompromisser för att inte Centern ska blockera dem. Om det nu inte svänger över på onsdag och vi får samma resultat som för fyra år sedan. Det skulle i så fall vara en unik upphämtning från Tidöpartiernas sida. I stort sett skulle det betyda att Tidöpartierna bara haft övertaget i opinionen under två veckor på fyra år, båda veckorna just runt själva valdagen. Det kan man kalla timing – om det nu blir så. Men i skrivande stund handlar det om tre mandats övervikt, och det tror de flesta bedömare kan bli svårt för Kristerssons gäng att plocka in. Det ser ut att bli regeringsskifte. Jesper Bengtsson Inlägget Det kan bli nästan vilken regering som helst dök först upp på Dagens Arena.
1d655460d22bf47958d47a0ccfb0d9ca14edb010
6075f0598f2d91dc8e6127bc2faf4fa0eecad4c4
TITLE: Det kan bli nästan vilken regering som helst DESCRIPTION: Men Tidörsidan ser ut att ha förlorat. Inlägget Det kan bli nästan vilken regering som helst dök först upp på Dagens Arena. CONTENT: Men Tidösidan ser ut att ha förlorat. Om oppositionen går segrande ur detta blir det nödvändigt med kompromisser. Det blev ett olidligt jämnt val, kanske är det inte ens avgjort än. De sent inkomna förtidsrösterna och rösterna från utlandet, räknade på onsdag, kan avgöra hur de sista mandaten faller. Det kan hur som helst bli svårt att bilda regering, det kan bli nästan vilken som helst av de tänkbara kombinationerna. Kristersson var i alla fall snabbt ute och sade att han skulle sondera möjligheten att få över Centern på sin sida. I sitt tal inför partifolket sade Magdalena Andersson å sin sida att alla partier nu måste släppa gamla låsningar, underförstått att det kan krävas en regering över blockgränsen. Så kanske det blir, givet att oppositionens övertag håller sig två dagar till. Ett delat Sverige Utöver det går två slutsatser går att dra redan nu. För det första: Utvecklingen mot ett politiskt allt mera delat Sverige förstärktes. Storstäderna och landets urbana centrum är numera rödgröna, inte minst för att Vänsterpartiet och Miljöpartiet går bättre där än i resten av landet. På samma sätt förstärktes uppdelningen mellan hur män och kvinnor röstar. För det andra: Socialdemokraterna gjorde ett dåligt val. Inte lika dåligt som vissa opinionsundersökningar antydde, men dåligt. Det kommer leda till en omfattande eftervalsdebatt internt i partiet, och i grova drag går det redan nu att förutsäga hur de olika analyserna kommer att se ut. De flesta kan nog vara överens om att Socialdemokraterna hamnade i bakvattnet under själva valrörelsen. I januari hade partiet runt 34-35 procent i de flesta opinionsmätningar. Att lyckas tappa 6–7 procent under ett valår, när man samtidigt är det ledande oppositionspartiet och missnöjet med Tidöregeringen varit stort under större delen av mandatperioden måste räknas som ett misslyckande. Tog inte initiativet i valrörelsen En förklaring är att Tidöpartierna gjorde en stark valrörelse, givet att själva resultatet är det som räknas. Jag vet inte om de kommit överens om det, men strategin påminde om Donald Trumps ”flood-the-zone-strategi”. Från april och framåt gjorde de fyra partierna oavbrutet nya utspel. Sverigedemokraterna släppte fram sin mest högerpopulistiska och extrema gren (läs Richard Jomshof), Simona Mohamsson gjorde det ena marginella men klickvänliga utspelet efter det andra, Moderaterna gav löften som hade fått den gamle vänsterledaren Lars Werner sjuk av avund och Kristdemokraterna gjorde en påstådd gir åt vänster. De fick också debatten att handla om Liberalerna och Simona Mohamsson, vilket gjort att hon framstått som en politiker det går att rösta på. Allt detta gjorde att de dominerade valdebatten. Socialdemokraterna verkade ha bestämt sig för en avvaktande strategi, där de länge räknade med att missnöjet mot regeringen skulle räcka. De hade ett starkt valmanifest, men hade svårt att förmedla det i den flod av budskap som präglade valrörelsen. Till det ska läggas Vänsterpartiets och Centerpartiets röda linjer, där Centern sade sig vägra regera ihop med Vänsterpartiet och Vänsterpartiet krävde regeringsplats för att rösta på en regering. Oro på ena kanten, och ständiga utspel, ofta tillsammans, på den andra. Jämte Mohamssons centrala roll i offentligheten inför valet blev regeringsfrågan till slut också viktigare för väljarna. Bilda regering nu Helt klart är i alla fall att de partier som suttit i opposition under fyra år nu måste släppa prestigen om det ska vara möjligt att bilda en regering med det skakiga underlag väljarna tycks ha presenterat dem för. Centern kan inte fortsätta att blockera Vänsterpartiet, som i sin tur måste vara berett på rejäla kompromisser för att inte Centern ska blockera dem. Om det nu inte svänger över på onsdag och vi får samma resultat som för fyra år sedan. Det skulle i så fall vara en unik upphämtning från Tidöpartiernas sida. I stort sett skulle det betyda att Tidöpartierna bara haft övertaget i opinionen under två veckor på fyra år, båda veckorna just runt själva valdagen. Det kan man kalla timing – om det nu blir så. Men i skrivande stund handlar det om tre mandats övervikt, och det tror de flesta bedömare kan bli svårt för Kristerssons gäng att plocka in. Det ser ut att bli regeringsskifte. Jesper Bengtsson Inlägget Det kan bli nästan vilken regering som helst dök först upp på Dagens Arena.
TITLE: Det kan bli nästan vilken regering som helst DESCRIPTION: Men Tidörsidan ser ut att ha förlorat. Inlägget Det kan bli nästan vilken regering som helst dök först upp på Dagens Arena. CONTENT: Men Tidösidan ser ut att ha förlorat. Om oppositionen går segrande ur detta blir det nödvändigt med kompromisser. Det blev ett olidligt jämnt val, kanske är det inte ens avgjort än. De sent inkomna förtidsrösterna och rösterna från utlandet, räknade på onsdag, kan avgöra hur de sista mandaten faller. Det kan hur som helst bli svårt att bilda regering, det kan bli nästan vilken som helst av de tänkbara kombinationerna. Kristersson var i alla fall snabbt ute och sade att han skulle sondera möjligheten att få över Centern på sin sida. I sitt tal inför partifolket sade Magdalena Andersson å sin sida att alla partier nu måste släppa gamla låsningar, underförstått att det kan krävas en regering över blockgränsen. Så kanske det blir, givet att oppositionens övertag håller sig två dagar till. Ett delat Sverige Utöver det går två slutsatser går att dra redan nu. För det första: Utvecklingen mot ett politiskt allt mera delat Sverige förstärktes. Storstäderna och landets urbana centrum är numera rödgröna, inte minst för att Vänsterpartiet och Miljöpartiet går bättre där än i resten av landet. På samma sätt förstärktes uppdelningen mellan hur män och kvinnor röstar. För det andra: Socialdemokraterna gjorde ett dåligt val. Inte lika dåligt som vissa opinionsundersökningar antydde, men dåligt. Det kommer leda till en omfattande eftervalsdebatt internt i partiet, och i grova drag går det redan nu att förutsäga hur de olika analyserna kommer att se ut. De flesta kan nog vara överens om att Socialdemokraterna hamnade i bakvattnet under själva valrörelsen. I januari hade partiet runt 34-35 procent i de flesta opinionsmätningar. Att lyckas tappa 6–7 procent under ett valår, när man samtidigt är det ledande oppositionspartiet och missnöjet med Tidöregeringen varit stort under större delen av mandatperioden måste räknas som ett misslyckande. Tog inte initiativet i valrörelsen En förklaring är att Tidöpartierna gjorde en stark valrörelse, givet att själva resultatet är det som räknas. Jag vet inte om de kommit överens om det, men strategin påminde om Donald Trumps ”flood-the-zone-strategi”. Från april och framåt gjorde de fyra partierna oavbrutet nya utspel. Sverigedemokraterna släppte fram sin mest högerpopulistiska och extrema gren (läs Richard Jomshof), Simona Mohamsson gjorde det ena marginella men klickvänliga utspelet efter det andra, Moderaterna gav löften som hade fått den gamle vänsterledaren Lars Werner sjuk av avund och Kristdemokraterna gjorde en påstådd gir åt vänster. De fick också debatten att handla om Liberalerna och Simona Mohamsson, vilket gjort att hon framstått som en politiker det går att rösta på. Allt detta gjorde att de dominerade valdebatten. Socialdemokraterna verkade ha bestämt sig för en avvaktande strategi, där de länge räknade med att missnöjet mot regeringen skulle räcka. De hade ett starkt valmanifest, men hade svårt att förmedla det i den flod av budskap som präglade valrörelsen. Istället fastnade man i en berättelse om Magdalena Andersson kontra SD-ministrar i regeringen. Det räckte inte. Till det ska läggas Vänsterpartiets och Centerpartiets röda linjer, där Centern sade sig vägra regera ihop med Vänsterpartiet och Vänsterpartiet krävde regeringsplats för att rösta på en regering. Oro på ena kanten, och ständiga utspel, ofta tillsammans, på den andra. Jämte Mohamssons centrala roll i offentligheten inför valet blev regeringsfrågan till slut också viktigare för väljarna, och det gjorde att Tidö ökade i spurten. Bilda regering nu Helt klart är i alla fall att de partier som suttit i opposition under fyra år nu måste släppa prestigen om det ska vara möjligt att bilda en regering med det skakiga underlag väljarna tycks ha presenterat dem för. Centern kan inte fortsätta att blockera Vänsterpartiet, som i sin tur måste vara berett på rejäla kompromisser för att inte Centern ska blockera dem. Om det nu inte svänger över på onsdag och vi får samma resultat som för fyra år sedan. Det skulle i så fall vara en unik upphämtning från Tidöpartiernas sida. I stort sett skulle det betyda att Tidöpartierna bara haft övertaget i opinionen under två veckor på fyra år, båda veckorna just runt själva valdagen. Det kan man kalla timing – om det nu blir så. Men i skrivande stund handlar det om tre mandats övervikt, och det tror de flesta bedömare kan bli svårt för Kristerssons gäng att plocka in. Det ser ut att bli regeringsskifte. Jesper Bengtsson Inlägget Det kan bli nästan vilken regering som helst dök först upp på Dagens Arena.
c3f3bee58336df88b6c810f4ec454259bd9e20b2
1d655460d22bf47958d47a0ccfb0d9ca14edb010
TITLE: Det kan bli nästan vilken regering som helst DESCRIPTION: Om oppositionen går segrande ur detta blir det nödvändigt med kompromisser. Inlägget Det kan bli nästan vilken regering som helst dök först upp på Dagens Arena. CONTENT: Om oppositionen går segrande ur detta blir det nödvändigt med kompromisser. Det blev ett olidligt jämnt val, kanske är det inte ens avgjort än. De sent inkomna förtidsrösterna och rösterna från utlandet, räknade på onsdag, kan avgöra hur de sista mandaten faller. Det kan hur som helst bli svårt att bilda regering, det kan bli nästan vilken som helst av de tänkbara kombinationerna. Kristersson var i alla fall snabbt ute och sade att han skulle sondera möjligheten att få över Centern på sin sida. I sitt tal inför partifolket sade Magdalena Andersson att alla partier nu måste släppa gamla låsningar, underförstått att det kan krävas en regering över blockgränsen. Så kanske det blir, givet att oppositionens övertag håller sig två dagar till. Ett delat Sverige Utöver det går två slutsatser går att dra redan nu. För det första: Utvecklingen mot ett politiskt allt mera delat Sverige förstärktes. Storstäderna och landets urbana centrum är numera rödgröna, inte minst för att Vänsterpartiet och Miljöpartiet går bättre där än i resten av landet. På samma sätt förstärktes uppdelningen mellan hur män och kvinnor röstar. För det andra: Socialdemokraterna gjorde ett dåligt val. Inte lika dåligt som vissa opinionsundersökningar antydde, men dåligt. Det kommer leda till en omfattande eftervalsdebatt internt i partiet, och i grova drag går det redan nu att förutsäga hur de olika analyserna kommer att se ut. De flesta kan nog vara överens om att Socialdemokraterna hamnade i bakvattnet under själva valrörelsen. I januari hade partiet runt 34-35 procent i de flesta opinionsmätningar. Att lyckas tappa 6–7 procent under ett valår, när man samtidigt är det ledande oppositionspartiet och missnöjet med Tidöregeringen varit stort under större delen av mandatperioden måste räknas som ett misslyckande. Tog inte initiativet i valrörelsen En förklaring är att Tidöpartierna gjorde en stark valrörelse, givet att själva resultatet är det som räknas. Jag vet inte om de kommit överens om det, men strategin påminde om Donald Trumps ”flood-the-zone-strategi”. Från april och framåt gjorde de fyra partierna oavbrutet nya utspel. Sverigedemokraterna släppte fram sin mest högerpopulistiska och extrema gren (läs Richard Jomshof), Simona Mohamsson gjorde det ena marginella men klickvänliga utspelet efter det andra, Moderaterna gav löften som hade fått den gamle vänsterledaren Lars Werner sjuk av avund och Kristdemokraterna gjorde en påstådd gir åt vänster. De fick också debatten att handla om Liberalerna och Simona Mohamsson, vilket gjort att hon framstått som en politiker det går att rösta på. Allt detta gjorde att de dominerade valdebatten. Socialdemokraterna verkade ha bestämt sig för en avvaktande strategi, där de länge räknade med att missnöjet mot regeringen skulle räcka. De hade ett starkt valmanifest, men hade svårt att förmedla det i den flod av budskap som präglade valrörelsen. Till det ska läggas Vänsterpartiets och Centerpartiets röda linjer, där Centern sade sig vägra regera ihop med Vänsterpartiet och Vänsterpartiet krävde regeringsplats för att rösta på en regering. Oro på ena kanten, och ständiga utspel, ofta tillsammans, på den andra. Jämte Mohamssons centrala roll i offentligheten inför valet blev regeringsfrågan till slut också viktigare för väljarna. Bilda regering nu Helt klart är i alla fall att de partier som suttit i opposition under fyra år nu måste släppa prestigen om det ska vara möjligt att bilda en regering med det skakiga underlag väljarna tycks ha presenterat dem för. Centern kan inte fortsätta att blockera Vänsterpartiet, som i sin tur måste vara berett på rejäla kompromisser för att inte Centern ska blockera dem. Om det nu inte svänger över på onsdag och vi får samma resultat som för fyra år sedan. Det skulle i så fall vara en unik upphämtning från Tidöpartiernas sida. I stort sett skulle det betyda att Tidöpartierna bara haft övertaget i opinionen under två veckor på fyra år, båda veckorna just runt själva valdagen. Det kan man kalla timing – om det nu blir så. Men i skrivande stund handlar det om tre mandats övervikt, och det tror de flesta bedömare kan bli svårt för Kristerssons gäng att plocka in. Det ser ut att bli regeringsskifte. Jesper Bengtsson Inlägget Det kan bli nästan vilken regering som helst dök först upp på Dagens Arena.
TITLE: Det kan bli nästan vilken regering som helst DESCRIPTION: Men Tidörsidan ser ut att ha förlorat. Inlägget Det kan bli nästan vilken regering som helst dök först upp på Dagens Arena. CONTENT: Men Tidösidan ser ut att ha förlorat. Om oppositionen går segrande ur detta blir det nödvändigt med kompromisser. Det blev ett olidligt jämnt val, kanske är det inte ens avgjort än. De sent inkomna förtidsrösterna och rösterna från utlandet, räknade på onsdag, kan avgöra hur de sista mandaten faller. Det kan hur som helst bli svårt att bilda regering, det kan bli nästan vilken som helst av de tänkbara kombinationerna. Kristersson var i alla fall snabbt ute och sade att han skulle sondera möjligheten att få över Centern på sin sida. I sitt tal inför partifolket sade Magdalena Andersson å sin sida att alla partier nu måste släppa gamla låsningar, underförstått att det kan krävas en regering över blockgränsen. Så kanske det blir, givet att oppositionens övertag håller sig två dagar till. Ett delat Sverige Utöver det går två slutsatser går att dra redan nu. För det första: Utvecklingen mot ett politiskt allt mera delat Sverige förstärktes. Storstäderna och landets urbana centrum är numera rödgröna, inte minst för att Vänsterpartiet och Miljöpartiet går bättre där än i resten av landet. På samma sätt förstärktes uppdelningen mellan hur män och kvinnor röstar. För det andra: Socialdemokraterna gjorde ett dåligt val. Inte lika dåligt som vissa opinionsundersökningar antydde, men dåligt. Det kommer leda till en omfattande eftervalsdebatt internt i partiet, och i grova drag går det redan nu att förutsäga hur de olika analyserna kommer att se ut. De flesta kan nog vara överens om att Socialdemokraterna hamnade i bakvattnet under själva valrörelsen. I januari hade partiet runt 34-35 procent i de flesta opinionsmätningar. Att lyckas tappa 6–7 procent under ett valår, när man samtidigt är det ledande oppositionspartiet och missnöjet med Tidöregeringen varit stort under större delen av mandatperioden måste räknas som ett misslyckande. Tog inte initiativet i valrörelsen En förklaring är att Tidöpartierna gjorde en stark valrörelse, givet att själva resultatet är det som räknas. Jag vet inte om de kommit överens om det, men strategin påminde om Donald Trumps ”flood-the-zone-strategi”. Från april och framåt gjorde de fyra partierna oavbrutet nya utspel. Sverigedemokraterna släppte fram sin mest högerpopulistiska och extrema gren (läs Richard Jomshof), Simona Mohamsson gjorde det ena marginella men klickvänliga utspelet efter det andra, Moderaterna gav löften som hade fått den gamle vänsterledaren Lars Werner sjuk av avund och Kristdemokraterna gjorde en påstådd gir åt vänster. De fick också debatten att handla om Liberalerna och Simona Mohamsson, vilket gjort att hon framstått som en politiker det går att rösta på. Allt detta gjorde att de dominerade valdebatten. Socialdemokraterna verkade ha bestämt sig för en avvaktande strategi, där de länge räknade med att missnöjet mot regeringen skulle räcka. De hade ett starkt valmanifest, men hade svårt att förmedla det i den flod av budskap som präglade valrörelsen. Till det ska läggas Vänsterpartiets och Centerpartiets röda linjer, där Centern sade sig vägra regera ihop med Vänsterpartiet och Vänsterpartiet krävde regeringsplats för att rösta på en regering. Oro på ena kanten, och ständiga utspel, ofta tillsammans, på den andra. Jämte Mohamssons centrala roll i offentligheten inför valet blev regeringsfrågan till slut också viktigare för väljarna. Bilda regering nu Helt klart är i alla fall att de partier som suttit i opposition under fyra år nu måste släppa prestigen om det ska vara möjligt att bilda en regering med det skakiga underlag väljarna tycks ha presenterat dem för. Centern kan inte fortsätta att blockera Vänsterpartiet, som i sin tur måste vara berett på rejäla kompromisser för att inte Centern ska blockera dem. Om det nu inte svänger över på onsdag och vi får samma resultat som för fyra år sedan. Det skulle i så fall vara en unik upphämtning från Tidöpartiernas sida. I stort sett skulle det betyda att Tidöpartierna bara haft övertaget i opinionen under två veckor på fyra år, båda veckorna just runt själva valdagen. Det kan man kalla timing – om det nu blir så. Men i skrivande stund handlar det om tre mandats övervikt, och det tror de flesta bedömare kan bli svårt för Kristerssons gäng att plocka in. Det ser ut att bli regeringsskifte. Jesper Bengtsson Inlägget Det kan bli nästan vilken regering som helst dök först upp på Dagens Arena.
1102a13e1fd5cd5e8eeb3caae66702dcf7ae9926
c3f3bee58336df88b6c810f4ec454259bd9e20b2
TITLE: Det kan bli nästan vilken regering som helst DESCRIPTION: Om oppositionen går segrande ur detta blir det nödvändigt med kompromisser. Inlägget Det kan bli nästan vilken regering som helst dök först upp på Dagens Arena. CONTENT: Om oppositionen går segrande ur detta blir det nödvändigt med kompromisser. Det blev ett olidligt jämnt val, kanske är det inte ens avgjort än. De sent inkomna förtidsrösterna och rösterna från utlandet, räknade på onsdag, kan avgöra hur de sista mandaten faller. Det kan bli svårt att bilda regering, det kan bli nästan vilken som helst av de tänkbara kombinationerna. Kristersson var i alla fall snabbt ute och sade att han skulle sondera möjligheten att få över Centern på sin sida. I sitt tal inför partifolket sade Magdalena Andersson att alla partier nu måste släppa gamla låsningar, underförstått att det kan krävas en regering över blockgränsen. Så kanske det blir, givet att oppositionens övertag håller sig två dagar till. Ett delat Sverige Utöver det går två slutsatser går att dra redan nu. För det första: Utvecklingen mot ett politiskt allt mera delat Sverige förstärktes. Storstäderna och landets urbana centrum är numera rödgröna, inte minst för att Vänsterpartiet och Miljöpartiet går bättre där än i resten av landet. På samma sätt förstärktes uppdelningen mellan hur män och kvinnor röstar. För det andra: Socialdemokraterna gjorde ett dåligt val. Inte lika dåligt som vissa opinionsundersökningar antydde, men dåligt. Det kommer leda till en omfattande eftervalsdebatt internt i partiet, och i grova drag går det redan nu att förutsäga hur de olika analyserna kommer att se ut. De flesta kan nog vara överens om att Socialdemokraterna hamnade i bakvattnet under själva valrörelsen. I januari hade partiet runt 34-35 procent i de flesta opinionsmätningar. Att lyckas tappa 6–7 procent under ett valår, när man samtidigt är det ledande oppositionspartiet och missnöjet med Tidöregeringen varit stort under större delen av mandatperioden måste räknas som ett misslyckande. Tog inte initiativet i valrörelsen En förklaring är att Tidöpartierna gjorde en stark valrörelse, givet att själva resultatet är det som räknas. Jag vet inte om de kommit överens om det, men strategin påminde om Donald Trumps ”flood-the-zone-strategi”. Från april och framåt gjorde de fyra partierna oavbrutet nya utspel. Sverigedemokraterna släppte fram sin mest högerpopulistiska och extrema gren (läs Richard Jomshof), Simona Mohamsson gjorde det ena marginella men klickvänliga utspelet efter det andra, Moderaterna gav löften som hade fått den gamle vänsterledaren Lars Werner sjuk av avund och Kristdemokraterna gjorde en påstådd gir åt vänster. De fick också debatten att handla om Liberalerna och Simona Mohamsson, vilket gjort att hon framstått som en politiker det går att rösta på. Allt detta gjorde att de dominerade valdebatten. Socialdemokraterna verkade ha bestämt sig för en avvaktande strategi, där de länge räknade med att missnöjet mot regeringen skulle räcka. De hade ett starkt valmanifest, men hade svårt att förmedla det i den flod av budskap som präglade valrörelsen. Till det ska läggas Vänsterpartiets och Centerpartiets röda linjer, där Centern sade sig vägra regera ihop med Vänsterpartiet och Vänsterpartiet krävde regeringsplats för att rösta på en regering. Oro på ena kanten, och ständiga utspel, ofta tillsammans, på den andra. Jämte Mohamssons centrala roll i offentligheten inför valet blev regeringsfrågan till slut också viktigare för väljarna. Bilda regering nu Helt klart är i alla fall att de partier som suttit i opposition under fyra år nu måste släppa prestigen om det ska vara möjligt att bilda en regering med det skakiga underlag väljarna tycks ha presenterat dem för. Centern kan inte fortsätta att blockera Vänsterpartiet, som i sin tur måste vara berett på rejäla kompromisser för att inte Centern ska blockera dem. Om det nu inte svänger över på onsdag och vi får samma resultat som för fyra år sedan. Det skulle i så fall vara en unik upphämtning från Tidöpartiernas sida. I stort sett skulle det betyda att Tidöpartierna bara haft övertaget i opinionen under två veckor på fyra år, båda veckorna just runt själva valdagen. Det kan man kalla timing – om det nu blir så. Men i skrivande stund handlar det om tre mandats övervikt, och det tror de flesta bedömare kan bli svårt för Kristerssons gäng att plocka in. Det ser ut att bli regeringsskifte. Jesper Bengtsson Inlägget Det kan bli nästan vilken regering som helst dök först upp på Dagens Arena.
TITLE: Det kan bli nästan vilken regering som helst DESCRIPTION: Om oppositionen går segrande ur detta blir det nödvändigt med kompromisser. Inlägget Det kan bli nästan vilken regering som helst dök först upp på Dagens Arena. CONTENT: Om oppositionen går segrande ur detta blir det nödvändigt med kompromisser. Det blev ett olidligt jämnt val, kanske är det inte ens avgjort än. De sent inkomna förtidsrösterna och rösterna från utlandet, räknade på onsdag, kan avgöra hur de sista mandaten faller. Det kan hur som helst bli svårt att bilda regering, det kan bli nästan vilken som helst av de tänkbara kombinationerna. Kristersson var i alla fall snabbt ute och sade att han skulle sondera möjligheten att få över Centern på sin sida. I sitt tal inför partifolket sade Magdalena Andersson att alla partier nu måste släppa gamla låsningar, underförstått att det kan krävas en regering över blockgränsen. Så kanske det blir, givet att oppositionens övertag håller sig två dagar till. Ett delat Sverige Utöver det går två slutsatser går att dra redan nu. För det första: Utvecklingen mot ett politiskt allt mera delat Sverige förstärktes. Storstäderna och landets urbana centrum är numera rödgröna, inte minst för att Vänsterpartiet och Miljöpartiet går bättre där än i resten av landet. På samma sätt förstärktes uppdelningen mellan hur män och kvinnor röstar. För det andra: Socialdemokraterna gjorde ett dåligt val. Inte lika dåligt som vissa opinionsundersökningar antydde, men dåligt. Det kommer leda till en omfattande eftervalsdebatt internt i partiet, och i grova drag går det redan nu att förutsäga hur de olika analyserna kommer att se ut. De flesta kan nog vara överens om att Socialdemokraterna hamnade i bakvattnet under själva valrörelsen. I januari hade partiet runt 34-35 procent i de flesta opinionsmätningar. Att lyckas tappa 6–7 procent under ett valår, när man samtidigt är det ledande oppositionspartiet och missnöjet med Tidöregeringen varit stort under större delen av mandatperioden måste räknas som ett misslyckande. Tog inte initiativet i valrörelsen En förklaring är att Tidöpartierna gjorde en stark valrörelse, givet att själva resultatet är det som räknas. Jag vet inte om de kommit överens om det, men strategin påminde om Donald Trumps ”flood-the-zone-strategi”. Från april och framåt gjorde de fyra partierna oavbrutet nya utspel. Sverigedemokraterna släppte fram sin mest högerpopulistiska och extrema gren (läs Richard Jomshof), Simona Mohamsson gjorde det ena marginella men klickvänliga utspelet efter det andra, Moderaterna gav löften som hade fått den gamle vänsterledaren Lars Werner sjuk av avund och Kristdemokraterna gjorde en påstådd gir åt vänster. De fick också debatten att handla om Liberalerna och Simona Mohamsson, vilket gjort att hon framstått som en politiker det går att rösta på. Allt detta gjorde att de dominerade valdebatten. Socialdemokraterna verkade ha bestämt sig för en avvaktande strategi, där de länge räknade med att missnöjet mot regeringen skulle räcka. De hade ett starkt valmanifest, men hade svårt att förmedla det i den flod av budskap som präglade valrörelsen. Till det ska läggas Vänsterpartiets och Centerpartiets röda linjer, där Centern sade sig vägra regera ihop med Vänsterpartiet och Vänsterpartiet krävde regeringsplats för att rösta på en regering. Oro på ena kanten, och ständiga utspel, ofta tillsammans, på den andra. Jämte Mohamssons centrala roll i offentligheten inför valet blev regeringsfrågan till slut också viktigare för väljarna. Bilda regering nu Helt klart är i alla fall att de partier som suttit i opposition under fyra år nu måste släppa prestigen om det ska vara möjligt att bilda en regering med det skakiga underlag väljarna tycks ha presenterat dem för. Centern kan inte fortsätta att blockera Vänsterpartiet, som i sin tur måste vara berett på rejäla kompromisser för att inte Centern ska blockera dem. Om det nu inte svänger över på onsdag och vi får samma resultat som för fyra år sedan. Det skulle i så fall vara en unik upphämtning från Tidöpartiernas sida. I stort sett skulle det betyda att Tidöpartierna bara haft övertaget i opinionen under två veckor på fyra år, båda veckorna just runt själva valdagen. Det kan man kalla timing – om det nu blir så. Men i skrivande stund handlar det om tre mandats övervikt, och det tror de flesta bedömare kan bli svårt för Kristerssons gäng att plocka in. Det ser ut att bli regeringsskifte. Jesper Bengtsson Inlägget Det kan bli nästan vilken regering som helst dök först upp på Dagens Arena.
0a56b0f0bd7084d345700cb8f8ec089f0e475d7d
1102a13e1fd5cd5e8eeb3caae66702dcf7ae9926
TITLE: Det kan bli nästan vilken regering som helst DESCRIPTION: Om oppositionen går segrande ur detta blir det nödvändigt med kompromisser. Inlägget Det kan bli nästan vilken regering som helst dök först upp på Dagens Arena. CONTENT: Om oppositionen går segrande ur detta blir det nödvändigt med kompromisser. Det blev ett olidligt jämnt val, kanske är det inte ens avgjort än. De sent inkomna förtidsrösterna och rösterna från utlandet, räknade på onsdag, kan avgöra hur de sista mandaten faller. Det kan bli svårt att bilda regering, det kan bli nästan vilken som helst av de tänkbara kombinationerna. Kristersson var i alla fall snabbt ute och sade att han skulle sondera möjligheten att få över Centern på sin sida. I sitt tal inför partifolket sade Magdalena Andersson att alla partier nu måste släppa gamla låsningar, underförstått att det kan krävas en regering över blockgränsen. Så kanske det blir, givet att oppositionens övertag håller sig två dagar till. Ett delat Sverige Utöver det går två slutsatser går att dra redan nu. För det första: Utvecklingen mot ett politiskt allt mera delat Sverige förstärktes. Storstäderna och landets urbana centrum är numera rödgröna, inte minst för att Vänsterpartiet och Miljöpartiet går bättre där än i resten av landet. På samma sätt förstärktes uppdelningen mellan hur män och kvinnor röstar. För det andra: Socialdemokraterna gjorde ett dåligt val. Inte lika dåligt som vissa opinionsundersökningar antydde, men dåligt. Det kommer leda till en omfattande eftervalsdebatt internt i partiet, och i grova drag går det redan nu att förutsäga hur de olika analyserna kommer att se ut. De flesta kan nog vara överens om att Socialdemokraterna hamnade i bakvattnet under själva valrörelsen. I januari hade partiet runt 34-35 procent i de flesta opinionsmätningar. Att lyckas tappa 6–7 procent under ett valår, när man samtidigt är det ledande oppositionspartiet och missnöjet med Tidöregeringen varit stort under större delen av mandatperioden måste räknas som ett misslyckande. Tog inte initiativet i valrörelsen En förklaring är att Tidöpartierna gjorde en stark valrörelse, givet att själva resultatet är det som räknas. Jag vet inte om de kommit överens om det, men strategin påminde om Donald Trumps ”flood-the-zone-strategi”. Från april och framåt gjorde de fyra partierna oavbrutet nya utspel. Sverigedemokraterna släppte fram sin mest högerpopulistiska och extrema gren (läs Richard Jomshof), Simona Mohamsson gjorde det ena marginella men klickvänliga utspelet efter det andra, Moderaterna gav löften som hade fått den gamle vänsterledaren Lars Werner sjuk av avund och Kristdemokraterna gjorde en påstådd gir åt vänster. De fick också debatten att handla om Liberalerna och Simona Mohamsson, vilket gjort att hon framstått som en politiker det går att rösta på. Allt detta gjorde att de dominerade valdebatten. Socialdemokraterna verkade ha bestämt sig för en avvaktande strategi, där de länge räknade med att missnöjet mot regeringen skulle räcka. De hade ett starkt valmanifest, men hade svårt att förmedla det i den flod av budskap som präglade valrörelsen. Till det ska läggas Vänsterpartiets och Centerpartiets röda linjer, där Centern sade sig vägra regera ihop med Vänsterpartiet och Vänsterpartiet krävde regeringsplats för att rösta på en regering. Oro på ena kanten, och ständiga utspel, ofta tillsammans, på den andra. Jämte Mohamssons centrala roll i offentligheten inför valet blev regeringsfrågan till slut också viktigare för väljarna. Bilda regering nu Helt klart är i alla fall att de partier som suttit i opposition under fyra år nu måste släppa prestigen om det ska vara möjligt att bilda en regering med det skakiga underlag väljarna tycks ha presenterat dem för. Centern kan inte fortsätta att blockera Vänsterpartiet, som i sin tur måste vara berett på rejäla kompromisser för att inte Centern ska blockera dem. Om det nu inte svänger över på onsdag och vi får samma resultat som för fyra år sedan. Det skulle i så fall vara en unik upphämtning från Tidöpartiernas sida. I stort sett skulle det betyda att Tidöpartierna bara haft övertaget i opinionen under två veckor på fyra år, båda veckorna just runt själva valdagen. Det kan man kalla timing – om det nu blir så. Men i skrivande stund handlar det om tre mandats övervikt, och det tror de flesta bedömare kan bli svårt. Jesper Bengtsson Inlägget Det kan bli nästan vilken regering som helst dök först upp på Dagens Arena.
TITLE: Det kan bli nästan vilken regering som helst DESCRIPTION: Om oppositionen går segrande ur detta blir det nödvändigt med kompromisser. Inlägget Det kan bli nästan vilken regering som helst dök först upp på Dagens Arena. CONTENT: Om oppositionen går segrande ur detta blir det nödvändigt med kompromisser. Det blev ett olidligt jämnt val, kanske är det inte ens avgjort än. De sent inkomna förtidsrösterna och rösterna från utlandet, räknade på onsdag, kan avgöra hur de sista mandaten faller. Det kan bli svårt att bilda regering, det kan bli nästan vilken som helst av de tänkbara kombinationerna. Kristersson var i alla fall snabbt ute och sade att han skulle sondera möjligheten att få över Centern på sin sida. I sitt tal inför partifolket sade Magdalena Andersson att alla partier nu måste släppa gamla låsningar, underförstått att det kan krävas en regering över blockgränsen. Så kanske det blir, givet att oppositionens övertag håller sig två dagar till. Ett delat Sverige Utöver det går två slutsatser går att dra redan nu. För det första: Utvecklingen mot ett politiskt allt mera delat Sverige förstärktes. Storstäderna och landets urbana centrum är numera rödgröna, inte minst för att Vänsterpartiet och Miljöpartiet går bättre där än i resten av landet. På samma sätt förstärktes uppdelningen mellan hur män och kvinnor röstar. För det andra: Socialdemokraterna gjorde ett dåligt val. Inte lika dåligt som vissa opinionsundersökningar antydde, men dåligt. Det kommer leda till en omfattande eftervalsdebatt internt i partiet, och i grova drag går det redan nu att förutsäga hur de olika analyserna kommer att se ut. De flesta kan nog vara överens om att Socialdemokraterna hamnade i bakvattnet under själva valrörelsen. I januari hade partiet runt 34-35 procent i de flesta opinionsmätningar. Att lyckas tappa 6–7 procent under ett valår, när man samtidigt är det ledande oppositionspartiet och missnöjet med Tidöregeringen varit stort under större delen av mandatperioden måste räknas som ett misslyckande. Tog inte initiativet i valrörelsen En förklaring är att Tidöpartierna gjorde en stark valrörelse, givet att själva resultatet är det som räknas. Jag vet inte om de kommit överens om det, men strategin påminde om Donald Trumps ”flood-the-zone-strategi”. Från april och framåt gjorde de fyra partierna oavbrutet nya utspel. Sverigedemokraterna släppte fram sin mest högerpopulistiska och extrema gren (läs Richard Jomshof), Simona Mohamsson gjorde det ena marginella men klickvänliga utspelet efter det andra, Moderaterna gav löften som hade fått den gamle vänsterledaren Lars Werner sjuk av avund och Kristdemokraterna gjorde en påstådd gir åt vänster. De fick också debatten att handla om Liberalerna och Simona Mohamsson, vilket gjort att hon framstått som en politiker det går att rösta på. Allt detta gjorde att de dominerade valdebatten. Socialdemokraterna verkade ha bestämt sig för en avvaktande strategi, där de länge räknade med att missnöjet mot regeringen skulle räcka. De hade ett starkt valmanifest, men hade svårt att förmedla det i den flod av budskap som präglade valrörelsen. Till det ska läggas Vänsterpartiets och Centerpartiets röda linjer, där Centern sade sig vägra regera ihop med Vänsterpartiet och Vänsterpartiet krävde regeringsplats för att rösta på en regering. Oro på ena kanten, och ständiga utspel, ofta tillsammans, på den andra. Jämte Mohamssons centrala roll i offentligheten inför valet blev regeringsfrågan till slut också viktigare för väljarna. Bilda regering nu Helt klart är i alla fall att de partier som suttit i opposition under fyra år nu måste släppa prestigen om det ska vara möjligt att bilda en regering med det skakiga underlag väljarna tycks ha presenterat dem för. Centern kan inte fortsätta att blockera Vänsterpartiet, som i sin tur måste vara berett på rejäla kompromisser för att inte Centern ska blockera dem. Om det nu inte svänger över på onsdag och vi får samma resultat som för fyra år sedan. Det skulle i så fall vara en unik upphämtning från Tidöpartiernas sida. I stort sett skulle det betyda att Tidöpartierna bara haft övertaget i opinionen under två veckor på fyra år, båda veckorna just runt själva valdagen. Det kan man kalla timing – om det nu blir så. Men i skrivande stund handlar det om tre mandats övervikt, och det tror de flesta bedömare kan bli svårt för Kristerssons gäng att plocka in. Det ser ut att bli regeringsskifte. Jesper Bengtsson Inlägget Det kan bli nästan vilken regering som helst dök först upp på Dagens Arena.
4f9c42f7fc7edfd7f7eac9fcae2e35ce28ba5d34
0a56b0f0bd7084d345700cb8f8ec089f0e475d7d
TITLE: Det kan bli nästan vilken regering som helst DESCRIPTION: Om oppositionen går segrande ur detta blir det nödvändigt med kompromisser. Inlägget Det kan bli nästan vilken regering som helst dök först upp på Dagens Arena. CONTENT: Om oppositionen går segrande ur detta blir det nödvändigt med kompromisser. Det blev ett olidligt jämnt val, kanske är det inte ens avgjort än. De sent inkomna förtidsrösterna och rösterna från utlandet, räknade på onsdag, kan avgöra hur det sista mandatet faller. Både majoriteten av opinionsundersökningarna och Vallokalsundersökningarna träffade fel. Rejält fel. De förutspådde några procents övervikt för oppositionen, men i praktiken är det nästan helt jämnt. Därmed är det svårt att dra några slutsatser kring regeringsfrågan. I sitt tal inför partifolket sade Magdalena Andersson att alla partier nu måste släppa gamla låsningar, underförstått att det kan krävas en regering över blockgränsen. Så kanske det blir, givet att oppositionens övertag på ett mandat håller sig två dagar till. Ett delat Sverige Utöver det går två slutsatser går att dra redan nu. För det första: Utvecklingen mot ett politiskt allt mera delat Sverige förstärktes. Storstäderna och landets urbana centrum är numera rödgröna, inte minst för att Vänsterpartiet och Miljöpartiet går bättre där än i resten av landet. På samma sätt förstärktes uppdelningen mellan hur män och kvinnor röstar. För det andra: Socialdemokraterna gjorde ett dåligt val. Inte lika dåligt som vissa opinionsundersökningar antydde, men dåligt. Det kommer leda till en omfattande eftervalsdebatt internt i partiet, och i grova drag går det redan nu att förutsäga hur de olika analyserna kommer att se ut. De flesta kan nog vara överens om att Socialdemokraterna hamnade i bakvattnet under själva valrörelsen. I januari hade partiet runt 34-35 procent i de flesta opinionsmätningar. Att lyckas tappa 6–7 procent under ett valår, när man samtidigt är det ledande oppositionspartiet och missnöjet med Tidöregeringen varit stort under större delen av mandatperioden måste räknas som ett misslyckande. Tog inte initiativet i valrörelsen En förklaring är att Tidöpartierna gjorde en stark valrörelse, givet att själva resultatet är det som räknas. Jag vet inte om de kommit överens om det, men strategin påminde om Donald Trumps ”flood-the-zone-strategi”. Från april och framåt gjorde de fyra partierna oavbrutet nya utspel. Sverigedemokraterna släppte fram sin mest högerpopulistiska och extrema gren (läs Richard Jomshof), Simona Mohamsson gjorde det ena marginella men klickvänliga utspelet efter det andra, Moderaterna gav löften som hade fått den gamle vänsterledaren Lars Werner sjuk av avund och Kristdemokraterna gjorde en påstådd gir åt vänster. De fick också debatten att handla om Liberalerna och Simona Mohamsson, vilket gjort att hon framstått som en politiker det går att rösta på. Allt detta gjorde att de dominerade valdebatten. Socialdemokraterna verkade ha bestämt sig för en avvaktande strategi, där de länge räknade med att missnöjet mot regeringen skulle räcka. De hade ett starkt valmanifest, men hade svårt att förmedla det i den flod av budskap som präglade valrörelsen. Till det ska läggas Vänsterpartiets och Centerpartiets röda linjer, där Centern sade sig vägra regera ihop med Vänsterpartiet och Vänsterpartiet krävde regeringsplats för att rösta på en regering. Oro på ena kanten, och ständiga utspel, ofta tillsammans, på den andra. Jämte Mohamssons centrala roll i offentligheten inför valet blev regeringsfrågan till slut också viktigare för väljarna. Analyser åt olika håll Men utöver valrörelseanalysen kommer det dra åt olika håll inom Socialdemokratin. Kretsen kring Magdalena Andersson och valledningen kommer troligen säga att det var just konflikten mellan C och V, och det faktum att båda uppmanade rödgröna väljare att rösta på just deras parti för att det skulle bli höger- eller vänsterlutning. Det ligger något i den analysen. Reformisterna och vänstern inom S kommer hävda att det var flirtandet med Kristdemokraterna, talet om en mittenregering och att partiet inte gjort en tillräckligt tydlig vänstergir, med större, och i valrörelsen tidigare lanserade, satsningar på välfärden. Det ligger något i även den analysen. Ytterligare en analys är att den förflyttning som S gjort under mandatperioden, med en kriminal- och migrationspolitik som liknat Tidöregeringens, har drivit väljare till Vänsterpartiet och Miljöpartiet. Det är en utveckling som liknar den i andra länder och egentligen ganska förutsägbart. Det ligger något även i detta. Helt klart är i alla fall att de partier som suttit i opposition under fyra år nu måste släppa prestigen om det ska vara möjligt att bilda en regering med det skakiga underlag väljarna tycks ha presenterat dem för. Centern kan inte fortsätta att blockera Vänsterpartiet, som i sin tur måste vara berett på rejäla kompromisser för att inte Centern ska blockera dem. Unik upphämtning Om det nu inte svänger över ett mandat på onsdag och vi får samma resultat som för fyra år sedan. Det skulle i så fall vara en unik upphämtning från Tidöpartiernas sida. I stort sett skulle det betyda att Tidöpartierna bara haft övertaget i opinionen under två veckor på fyra år, båda veckorna just runt själva valdagen. Det kan man kalla timing – om det nu blir så. Med ett sånt resultat har vi med största sannolikhet att se fram emot fyra år till med stora skattesänkningar och mindre pengar till välfärden, orimliga utvisningar, ytterligare naggande i kanten på demokratiska grundförutsättningar och Det vore, milt uttryckt, inte bra för Sverige. Inlägget Det kan bli nästan vilken regering som helst dök först upp på Dagens Arena.
TITLE: Det kan bli nästan vilken regering som helst DESCRIPTION: Om oppositionen går segrande ur detta blir det nödvändigt med kompromisser. Inlägget Det kan bli nästan vilken regering som helst dök först upp på Dagens Arena. CONTENT: Om oppositionen går segrande ur detta blir det nödvändigt med kompromisser. Det blev ett olidligt jämnt val, kanske är det inte ens avgjort än. De sent inkomna förtidsrösterna och rösterna från utlandet, räknade på onsdag, kan avgöra hur de sista mandaten faller. Det kan bli svårt att bilda regering, det kan bli nästan vilken som helst av de tänkbara kombinationerna. Kristersson var i alla fall snabbt ute och sade att han skulle sondera möjligheten att få över Centern på sin sida. I sitt tal inför partifolket sade Magdalena Andersson att alla partier nu måste släppa gamla låsningar, underförstått att det kan krävas en regering över blockgränsen. Så kanske det blir, givet att oppositionens övertag håller sig två dagar till. Ett delat Sverige Utöver det går två slutsatser går att dra redan nu. För det första: Utvecklingen mot ett politiskt allt mera delat Sverige förstärktes. Storstäderna och landets urbana centrum är numera rödgröna, inte minst för att Vänsterpartiet och Miljöpartiet går bättre där än i resten av landet. På samma sätt förstärktes uppdelningen mellan hur män och kvinnor röstar. För det andra: Socialdemokraterna gjorde ett dåligt val. Inte lika dåligt som vissa opinionsundersökningar antydde, men dåligt. Det kommer leda till en omfattande eftervalsdebatt internt i partiet, och i grova drag går det redan nu att förutsäga hur de olika analyserna kommer att se ut. De flesta kan nog vara överens om att Socialdemokraterna hamnade i bakvattnet under själva valrörelsen. I januari hade partiet runt 34-35 procent i de flesta opinionsmätningar. Att lyckas tappa 6–7 procent under ett valår, när man samtidigt är det ledande oppositionspartiet och missnöjet med Tidöregeringen varit stort under större delen av mandatperioden måste räknas som ett misslyckande. Tog inte initiativet i valrörelsen En förklaring är att Tidöpartierna gjorde en stark valrörelse, givet att själva resultatet är det som räknas. Jag vet inte om de kommit överens om det, men strategin påminde om Donald Trumps ”flood-the-zone-strategi”. Från april och framåt gjorde de fyra partierna oavbrutet nya utspel. Sverigedemokraterna släppte fram sin mest högerpopulistiska och extrema gren (läs Richard Jomshof), Simona Mohamsson gjorde det ena marginella men klickvänliga utspelet efter det andra, Moderaterna gav löften som hade fått den gamle vänsterledaren Lars Werner sjuk av avund och Kristdemokraterna gjorde en påstådd gir åt vänster. De fick också debatten att handla om Liberalerna och Simona Mohamsson, vilket gjort att hon framstått som en politiker det går att rösta på. Allt detta gjorde att de dominerade valdebatten. Socialdemokraterna verkade ha bestämt sig för en avvaktande strategi, där de länge räknade med att missnöjet mot regeringen skulle räcka. De hade ett starkt valmanifest, men hade svårt att förmedla det i den flod av budskap som präglade valrörelsen. Till det ska läggas Vänsterpartiets och Centerpartiets röda linjer, där Centern sade sig vägra regera ihop med Vänsterpartiet och Vänsterpartiet krävde regeringsplats för att rösta på en regering. Oro på ena kanten, och ständiga utspel, ofta tillsammans, på den andra. Jämte Mohamssons centrala roll i offentligheten inför valet blev regeringsfrågan till slut också viktigare för väljarna. Bilda regering nu Helt klart är i alla fall att de partier som suttit i opposition under fyra år nu måste släppa prestigen om det ska vara möjligt att bilda en regering med det skakiga underlag väljarna tycks ha presenterat dem för. Centern kan inte fortsätta att blockera Vänsterpartiet, som i sin tur måste vara berett på rejäla kompromisser för att inte Centern ska blockera dem. Om det nu inte svänger över på onsdag och vi får samma resultat som för fyra år sedan. Det skulle i så fall vara en unik upphämtning från Tidöpartiernas sida. I stort sett skulle det betyda att Tidöpartierna bara haft övertaget i opinionen under två veckor på fyra år, båda veckorna just runt själva valdagen. Det kan man kalla timing – om det nu blir så. Men i skrivande stund handlar det om tre mandats övervikt, och det tror de flesta bedömare kan bli svårt. Jesper Bengtsson Inlägget Det kan bli nästan vilken regering som helst dök först upp på Dagens Arena.
aa247b214ca988deea8874ceaa26daa5143d480c
5b7cbe2a7026e6f047d7e2901e2ce4811fae6f67
9fc3db7e355450747008ffe2f19e7069c80928cd
4b6a04c83c9344a3fbc614280fd36387ab4caca1
6075f0598f2d91dc8e6127bc2faf4fa0eecad4c4
1d655460d22bf47958d47a0ccfb0d9ca14edb010
c3f3bee58336df88b6c810f4ec454259bd9e20b2
1102a13e1fd5cd5e8eeb3caae66702dcf7ae9926
0a56b0f0bd7084d345700cb8f8ec089f0e475d7d
4f9c42f7fc7edfd7f7eac9fcae2e35ce28ba5d34
9fc3db7e355450747008ffe2f19e7069c80928cdMen Tidörsidan ser ut att ha förlorat.
Inlägget Det kan bli nästan vilken regering som helst dök först upp på Dagens Arena.
Men Tidösidan ser ut att ha förlorat. Om oppositionen går segrande ur detta blir det nödvändigt med kompromisser.
Det blev ett olidligt jämnt val, kanske är det inte ens avgjort än. De sent inkomna förtidsrösterna och rösterna från utlandet, räknade på onsdag, kan avgöra hur de sista mandaten faller.
Det kan hur som helst bli svårt att bilda regering, det kan bli nästan vilken som helst av de tänkbara kombinationerna. Kristersson var i alla fall snabbt ute och sade att han skulle sondera möjligheten att få över Centern på sin sida.
I sitt tal inför partifolket sade Magdalena Andersson å sin sida att alla partier nu måste släppa gamla låsningar, underförstått att det kan krävas en regering över blockgränsen.
Så kanske det blir, givet att oppositionens övertag håller sig två dagar till.
Utöver det går två slutsatser att dra redan nu.
För det första: Utvecklingen mot ett politiskt allt mera delat Sverige förstärktes. Storstäderna och landets urbana centrum är numera rödgröna, inte minst för att Vänsterpartiet och Miljöpartiet går bättre där än i resten av landet. På samma sätt förstärktes uppdelningen mellan hur män och kvinnor röstar.
För det andra: Socialdemokraterna gjorde ett dåligt val. Inte lika dåligt som vissa opinionsundersökningar antydde, men dåligt.
Det kommer leda till en omfattande eftervalsdebatt internt i partiet, och i grova drag går det redan nu att förutsäga hur de olika analyserna kommer att se ut.
De flesta kan nog vara överens om att Socialdemokraterna hamnade i bakvattnet under själva valrörelsen.
I januari hade partiet runt 34-35 procent i de flesta opinionsmätningar. Att lyckas tappa 6–7 procent under ett valår, när man samtidigt är det ledande oppositionspartiet och missnöjet med Tidöregeringen varit stort under större delen av mandatperioden måste räknas som ett misslyckande.
En förklaring är att Tidöpartierna gjorde en stark valrörelse, givet att själva resultatet är det som räknas. Jag vet inte om de kommit överens om det, men strategin påminde om Donald Trumps ”flood-the-zone-strategi”. Från april och framåt gjorde de fyra partierna oavbrutet nya utspel. Sverigedemokraterna släppte fram sin mest högerpopulistiska och extrema gren (läs Richard Jomshof), Simona Mohamsson gjorde det ena marginella men klickvänliga utspelet efter det andra, Moderaterna gav löften som hade fått den gamle vänsterledaren Lars Werner sjuk av avund och Kristdemokraterna gjorde en påstådd gir åt vänster.
De fick också debatten att handla om Liberalerna och Simona Mohamsson, vilket gjort att hon till skillnad från tidigare under året framstått som en politiker det går att rösta på.
Allt detta gjorde att de dominerade valdebatten.
Socialdemokraterna verkade ha bestämt sig för en avvaktande strategi, där de länge räknade med att missnöjet mot regeringen skulle räcka. De hade ett starkt valmanifest, men hade svårt att förmedla det i den flod av budskap som präglade valrörelsen. Istället fastnade man i en berättelse om Magdalena Andersson kontra SD-ministrar i regeringen. Det räckte inte.
Till det ska läggas Vänsterpartiets och Centerpartiets röda linjer, där Centern sade sig vägra regera ihop med Vänsterpartiet och Vänsterpartiet krävde regeringsplats för att rösta på en regering.
Oro på ena kanten, och ständiga utspel, ofta tillsammans, på den andra.
Jämte Mohamssons centrala roll i offentligheten inför valet blev regeringsfrågan till slut också viktigare för väljarna, och det gjorde att Tidö ökade i spurten.
Helt klart är i alla fall att de partier som suttit i opposition under fyra år nu måste släppa prestigen om det ska vara möjligt att bilda en regering med det skakiga underlag väljarna tycks ha presenterat dem för.
Centern kan inte fortsätta att blockera Vänsterpartiet, som i sin tur måste vara berett på rejäla kompromisser för att inte Centern ska blockera dem.
Om det nu inte svänger över på onsdag och vi får samma resultat som för fyra år sedan.
Det skulle i så fall vara en unik upphämtning från Tidöpartiernas sida. I stort sett skulle det betyda att Tidöpartierna bara haft övertaget i opinionen under två veckor på fyra år, båda veckorna just runt själva valdagen.
Det kan man kalla timing – om det nu blir så.
Men i skrivande stund handlar det om tre mandats övervikt, och det tror de flesta bedömare kan bli svårt för Kristerssons gäng att plocka in.
Det ser ut att bli regeringsskifte.
Jesper Bengtsson
Inlägget Det kan bli nästan vilken regering som helst dök först upp på Dagens Arena.
5b7cbe2a7026e6f047d7e2901e2ce4811fae6f67
aa247b214ca988deea8874ceaa26daa5143d480c
TITLE: Det kan bli nästan vilken regering som helst DESCRIPTION: Men Tidösidan ser ut att ha förlorat. Inlägget Det kan bli nästan vilken regering som helst dök först upp på Dagens Arena. CONTENT: Men Tidösidan ser ut att ha förlorat. Om oppositionen går segrande ur detta blir det nödvändigt med kompromisser. Det blev ett olidligt jämnt val, kanske är det inte ens avgjort än. De sent inkomna förtidsrösterna och rösterna från utlandet, räknade på onsdag, kan avgöra hur de sista mandaten faller. Det kan hur som helst bli svårt att bilda regering, det kan bli nästan vilken som helst av de tänkbara kombinationerna. Kristersson var i alla fall snabbt ute och sade att han skulle sondera möjligheten att få över Centern på sin sida. I sitt tal inför partifolket sade Magdalena Andersson å sin sida att alla partier nu måste släppa gamla låsningar, underförstått att det kan krävas en regering över blockgränsen. Så kanske det blir, givet att oppositionens övertag håller sig två dagar till. Ett delat Sverige Utöver det går två slutsatser att dra redan nu. För det första: Utvecklingen mot ett politiskt allt mera delat Sverige förstärktes. Storstäderna och landets urbana centrum är numera rödgröna, inte minst för att Vänsterpartiet och Miljöpartiet går bättre där än i resten av landet. På samma sätt förstärktes uppdelningen mellan hur män och kvinnor röstar. För det andra: Socialdemokraterna gjorde ett dåligt val. Inte lika dåligt som vissa opinionsundersökningar antydde, men dåligt. Det kommer leda till en omfattande eftervalsdebatt internt i partiet, och i grova drag går det redan nu att förutsäga hur de olika analyserna kommer att se ut. De flesta kan nog vara överens om att Socialdemokraterna hamnade i bakvattnet under själva valrörelsen. I januari hade partiet runt 34–35 procent i de flesta opinionsmätningar. Att lyckas tappa 6–7 procent under ett valår, när man samtidigt är det ledande oppositionspartiet och missnöjet med Tidöregeringen varit stort under större delen av mandatperioden måste räknas som ett misslyckande. Tog inte initiativet i valrörelsen En förklaring är att Tidöpartierna gjorde en stark valrörelse, givet att själva resultatet är det som räknas. Jag vet inte om de kommit överens om det, men strategin påminde om Donald Trumps ”flood-the-zone-strategi”. Från april och framåt gjorde de fyra partierna oavbrutet nya utspel. Sverigedemokraterna släppte fram sin mest högerpopulistiska och extrema gren (läs Richard Jomshof), Simona Mohamsson gjorde det ena marginella men klickvänliga utspelet efter det andra, Moderaterna gav löften som hade fått den gamle vänsterledaren Lars Werner sjuk av avund och Kristdemokraterna gjorde en påstådd gir åt vänster. De fick också debatten att handla om Liberalerna och Simona Mohamsson, vilket gjort att hon till skillnad från tidigare under året framstått som en politiker det går att rösta på. Allt detta gjorde att de dominerade valdebatten. Socialdemokraterna verkade ha bestämt sig för en avvaktande strategi, där de länge räknade med att missnöjet mot regeringen skulle räcka. De hade ett starkt valmanifest, men hade svårt att förmedla det i den flod av budskap som präglade valrörelsen. Istället fastnade man i en berättelse om Magdalena Andersson kontra SD-ministrar i regeringen. Det räckte inte. Till det ska läggas Vänsterpartiets och Centerpartiets röda linjer, där Centern sade sig vägra regera ihop med Vänsterpartiet och Vänsterpartiet krävde regeringsplats för att rösta på en regering. Oro på ena kanten, och ständiga utspel, ofta tillsammans, på den andra. Jämte Mohamssons centrala roll i offentligheten inför valet blev regeringsfrågan till slut också viktigare för väljarna, och det gjorde att Tidö ökade i spurten. Bilda regering nu Helt klart är i alla fall att de partier som suttit i opposition under fyra år nu måste släppa prestigen om det ska vara möjligt att bilda en regering med det skakiga underlag väljarna tycks ha presenterat dem för. Centern kan inte fortsätta att blockera Vänsterpartiet, som i sin tur måste vara berett på rejäla kompromisser för att inte Centern ska blockera dem. Om det nu inte svänger över på onsdag och vi får samma resultat som för fyra år sedan. Det skulle i så fall vara en unik upphämtning från Tidöpartiernas sida. I stort sett skulle det betyda att Tidöpartierna bara haft övertaget i opinionen under två veckor på fyra år, båda veckorna just runt själva valdagen. Det kan man kalla timing – om det nu blir så. Men i skrivande stund handlar det om tre mandats övervikt, och det tror de flesta bedömare kan bli svårt för Kristerssons gäng att plocka in. Det ser ut att bli regeringsskifte. Jesper Bengtsson Inlägget Det kan bli nästan vilken regering som helst dök först upp på Dagens Arena.
TITLE: Det kan bli nästan vilken regering som helst DESCRIPTION: Men Tidösidan ser ut att ha förlorat. Inlägget Det kan bli nästan vilken regering som helst dök först upp på Dagens Arena. CONTENT: Men Tidösidan ser ut att ha förlorat. Om oppositionen går segrande ur detta blir det nödvändigt med kompromisser. Det blev ett olidligt jämnt val, kanske är det inte ens avgjort än. De sent inkomna förtidsrösterna och rösterna från utlandet, räknade på onsdag, kan avgöra hur de sista mandaten faller. Det kan hur som helst bli svårt att bilda regering, det kan bli nästan vilken som helst av de tänkbara kombinationerna. Kristersson var i alla fall snabbt ute och sade att han skulle sondera möjligheten att få över Centern på sin sida. I sitt tal inför partifolket sade Magdalena Andersson å sin sida att alla partier nu måste släppa gamla låsningar, underförstått att det kan krävas en regering över blockgränsen. Så kanske det blir, givet att oppositionens övertag håller sig två dagar till. Ett delat Sverige Utöver det går två slutsatser att dra redan nu. För det första: Utvecklingen mot ett politiskt allt mera delat Sverige förstärktes. Storstäderna och landets urbana centrum är numera rödgröna, inte minst för att Vänsterpartiet och Miljöpartiet går bättre där än i resten av landet. På samma sätt förstärktes uppdelningen mellan hur män och kvinnor röstar. För det andra: Socialdemokraterna gjorde ett dåligt val. Inte lika dåligt som vissa opinionsundersökningar antydde, men dåligt. Det kommer leda till en omfattande eftervalsdebatt internt i partiet, och i grova drag går det redan nu att förutsäga hur de olika analyserna kommer att se ut. De flesta kan nog vara överens om att Socialdemokraterna hamnade i bakvattnet under själva valrörelsen. I januari hade partiet runt 34–35 procent i de flesta opinionsmätningar. Att lyckas tappa 6–7 procent under ett valår, när man samtidigt är det ledande oppositionspartiet och missnöjet med Tidöregeringen varit stort under större delen av mandatperioden måste räknas som ett misslyckande. Tog inte initiativet i valrörelsen En förklaring är att Tidöpartierna gjorde en stark valrörelse, givet att själva resultatet är det som räknas. Jag vet inte om de kommit överens om det, men strategin påminde om Donald Trumps ”flood-the-zone-strategi”. Från april och framåt gjorde de fyra partierna oavbrutet nya utspel. Sverigedemokraterna släppte fram sin mest högerpopulistiska och extrema gren (läs Richard Jomshof), Simona Mohamsson gjorde det ena marginella men klickvänliga utspelet efter det andra, Moderaterna gav löften som hade fått den gamle vänsterledaren Lars Werner sjuk av avund och Kristdemokraterna gjorde en påstådd gir åt vänster. De fick också debatten att handla om Liberalerna och Simona Mohamsson, vilket gjort att hon till skillnad från tidigare under året framstått som en politiker det går att rösta på. Allt detta gjorde att de dominerade valdebatten. Socialdemokraterna verkade ha bestämt sig för en avvaktande strategi, där de länge räknade med att missnöjet mot regeringen skulle räcka. De hade ett starkt valmanifest, men hade svårt att förmedla det i den flod av budskap som präglade valrörelsen. Istället fastnade man i en berättelse om Magdalena Andersson kontra SD-ministrar i regeringen. Det räckte inte. Till det ska läggas Vänsterpartiets och Centerpartiets röda linjer, där Centern sade sig vägra regera ihop med Vänsterpartiet och Vänsterpartiet krävde regeringsplats för att rösta på en regering. Oro på ena kanten, och ständiga utspel, ofta tillsammans, på den andra. Jämte Mohamssons centrala roll i offentligheten inför valet blev regeringsfrågan till slut också viktigare för väljarna, och det gjorde att Tidö ökade i spurten. Olika analyser Men utöver valrörelseanalysen kommer det dra åt olika håll inom Socialdemokratin. Kretsen kring Magdalena Andersson och valledningen kommer troligen säga att det var just konflikten mellan C och V, och det faktum att båda uppmanade rödgröna väljare att rösta på just deras parti för att det skulle bli höger- eller vänsterlutning. Det ligger något i den analysen. Reformisterna och vänstern inom S kommer hävda att det var flirtandet med Kristdemokraterna, talet om en mittenregering och att partiet inte gjort en tillräckligt tydlig vänstergir, med större, och i valrörelsen tidigare lanserade, satsningar på välfärden. Det ligger något i även den analysen. Ytterligare en analys är att den förflyttning som S gjort under mandatperioden, med en kriminal- och migrationspolitik som liknat Tidöregeringens, har drivit väljare till Vänsterpartiet och Miljöpartiet. Det är en utveckling som liknar den i andra länder och egentligen ganska förutsägbart. Det ligger något även i detta. Bilda regering nu Helt klart är i alla fall att de partier som suttit i opposition under fyra år nu måste släppa prestigen om det ska vara möjligt att bilda en regering med det skakiga underlag väljarna tycks ha presenterat dem för. Centern kan inte fortsätta att blockera Vänsterpartiet, som i sin tur måste vara berett på rejäla kompromisser för att inte Centern ska blockera dem. Om det nu inte svänger över på onsdag och vi får samma resultat som för fyra år sedan. Det skulle i så fall vara en unik upphämtning från Tidöpartiernas sida. I stort sett skulle det betyda att Tidöpartierna bara haft övertaget i opinionen under två veckor på fyra år, båda veckorna just runt själva valdagen. Det kan man kalla timing – om det nu blir så. Men i skrivande stund handlar det om tre mandats övervikt, och det tror de flesta bedömare kan bli svårt för Kristerssons gäng att plocka in. Det ser ut att bli regeringsskifte. Jesper Bengtsson Inlägget Det kan bli nästan vilken regering som helst dök först upp på Dagens Arena.
9fc3db7e355450747008ffe2f19e7069c80928cd
5b7cbe2a7026e6f047d7e2901e2ce4811fae6f67
TITLE: Det kan bli nästan vilken regering som helst DESCRIPTION: Men Tidörsidan ser ut att ha förlorat. Inlägget Det kan bli nästan vilken regering som helst dök först upp på Dagens Arena. CONTENT: Men Tidösidan ser ut att ha förlorat. Om oppositionen går segrande ur detta blir det nödvändigt med kompromisser. Det blev ett olidligt jämnt val, kanske är det inte ens avgjort än. De sent inkomna förtidsrösterna och rösterna från utlandet, räknade på onsdag, kan avgöra hur de sista mandaten faller. Det kan hur som helst bli svårt att bilda regering, det kan bli nästan vilken som helst av de tänkbara kombinationerna. Kristersson var i alla fall snabbt ute och sade att han skulle sondera möjligheten att få över Centern på sin sida. I sitt tal inför partifolket sade Magdalena Andersson å sin sida att alla partier nu måste släppa gamla låsningar, underförstått att det kan krävas en regering över blockgränsen. Så kanske det blir, givet att oppositionens övertag håller sig två dagar till. Ett delat Sverige Utöver det går två slutsatser att dra redan nu. För det första: Utvecklingen mot ett politiskt allt mera delat Sverige förstärktes. Storstäderna och landets urbana centrum är numera rödgröna, inte minst för att Vänsterpartiet och Miljöpartiet går bättre där än i resten av landet. På samma sätt förstärktes uppdelningen mellan hur män och kvinnor röstar. För det andra: Socialdemokraterna gjorde ett dåligt val. Inte lika dåligt som vissa opinionsundersökningar antydde, men dåligt. Det kommer leda till en omfattande eftervalsdebatt internt i partiet, och i grova drag går det redan nu att förutsäga hur de olika analyserna kommer att se ut. De flesta kan nog vara överens om att Socialdemokraterna hamnade i bakvattnet under själva valrörelsen. I januari hade partiet runt 34-35 procent i de flesta opinionsmätningar. Att lyckas tappa 6–7 procent under ett valår, när man samtidigt är det ledande oppositionspartiet och missnöjet med Tidöregeringen varit stort under större delen av mandatperioden måste räknas som ett misslyckande. Tog inte initiativet i valrörelsen En förklaring är att Tidöpartierna gjorde en stark valrörelse, givet att själva resultatet är det som räknas. Jag vet inte om de kommit överens om det, men strategin påminde om Donald Trumps ”flood-the-zone-strategi”. Från april och framåt gjorde de fyra partierna oavbrutet nya utspel. Sverigedemokraterna släppte fram sin mest högerpopulistiska och extrema gren (läs Richard Jomshof), Simona Mohamsson gjorde det ena marginella men klickvänliga utspelet efter det andra, Moderaterna gav löften som hade fått den gamle vänsterledaren Lars Werner sjuk av avund och Kristdemokraterna gjorde en påstådd gir åt vänster. De fick också debatten att handla om Liberalerna och Simona Mohamsson, vilket gjort att hon till skillnad från tidigare under året framstått som en politiker det går att rösta på. Allt detta gjorde att de dominerade valdebatten. Socialdemokraterna verkade ha bestämt sig för en avvaktande strategi, där de länge räknade med att missnöjet mot regeringen skulle räcka. De hade ett starkt valmanifest, men hade svårt att förmedla det i den flod av budskap som präglade valrörelsen. Istället fastnade man i en berättelse om Magdalena Andersson kontra SD-ministrar i regeringen. Det räckte inte. Till det ska läggas Vänsterpartiets och Centerpartiets röda linjer, där Centern sade sig vägra regera ihop med Vänsterpartiet och Vänsterpartiet krävde regeringsplats för att rösta på en regering. Oro på ena kanten, och ständiga utspel, ofta tillsammans, på den andra. Jämte Mohamssons centrala roll i offentligheten inför valet blev regeringsfrågan till slut också viktigare för väljarna, och det gjorde att Tidö ökade i spurten. Bilda regering nu Helt klart är i alla fall att de partier som suttit i opposition under fyra år nu måste släppa prestigen om det ska vara möjligt att bilda en regering med det skakiga underlag väljarna tycks ha presenterat dem för. Centern kan inte fortsätta att blockera Vänsterpartiet, som i sin tur måste vara berett på rejäla kompromisser för att inte Centern ska blockera dem. Om det nu inte svänger över på onsdag och vi får samma resultat som för fyra år sedan. Det skulle i så fall vara en unik upphämtning från Tidöpartiernas sida. I stort sett skulle det betyda att Tidöpartierna bara haft övertaget i opinionen under två veckor på fyra år, båda veckorna just runt själva valdagen. Det kan man kalla timing – om det nu blir så. Men i skrivande stund handlar det om tre mandats övervikt, och det tror de flesta bedömare kan bli svårt för Kristerssons gäng att plocka in. Det ser ut att bli regeringsskifte. Jesper Bengtsson Inlägget Det kan bli nästan vilken regering som helst dök först upp på Dagens Arena.
TITLE: Det kan bli nästan vilken regering som helst DESCRIPTION: Men Tidösidan ser ut att ha förlorat. Inlägget Det kan bli nästan vilken regering som helst dök först upp på Dagens Arena. CONTENT: Men Tidösidan ser ut att ha förlorat. Om oppositionen går segrande ur detta blir det nödvändigt med kompromisser. Det blev ett olidligt jämnt val, kanske är det inte ens avgjort än. De sent inkomna förtidsrösterna och rösterna från utlandet, räknade på onsdag, kan avgöra hur de sista mandaten faller. Det kan hur som helst bli svårt att bilda regering, det kan bli nästan vilken som helst av de tänkbara kombinationerna. Kristersson var i alla fall snabbt ute och sade att han skulle sondera möjligheten att få över Centern på sin sida. I sitt tal inför partifolket sade Magdalena Andersson å sin sida att alla partier nu måste släppa gamla låsningar, underförstått att det kan krävas en regering över blockgränsen. Så kanske det blir, givet att oppositionens övertag håller sig två dagar till. Ett delat Sverige Utöver det går två slutsatser att dra redan nu. För det första: Utvecklingen mot ett politiskt allt mera delat Sverige förstärktes. Storstäderna och landets urbana centrum är numera rödgröna, inte minst för att Vänsterpartiet och Miljöpartiet går bättre där än i resten av landet. På samma sätt förstärktes uppdelningen mellan hur män och kvinnor röstar. För det andra: Socialdemokraterna gjorde ett dåligt val. Inte lika dåligt som vissa opinionsundersökningar antydde, men dåligt. Det kommer leda till en omfattande eftervalsdebatt internt i partiet, och i grova drag går det redan nu att förutsäga hur de olika analyserna kommer att se ut. De flesta kan nog vara överens om att Socialdemokraterna hamnade i bakvattnet under själva valrörelsen. I januari hade partiet runt 34–35 procent i de flesta opinionsmätningar. Att lyckas tappa 6–7 procent under ett valår, när man samtidigt är det ledande oppositionspartiet och missnöjet med Tidöregeringen varit stort under större delen av mandatperioden måste räknas som ett misslyckande. Tog inte initiativet i valrörelsen En förklaring är att Tidöpartierna gjorde en stark valrörelse, givet att själva resultatet är det som räknas. Jag vet inte om de kommit överens om det, men strategin påminde om Donald Trumps ”flood-the-zone-strategi”. Från april och framåt gjorde de fyra partierna oavbrutet nya utspel. Sverigedemokraterna släppte fram sin mest högerpopulistiska och extrema gren (läs Richard Jomshof), Simona Mohamsson gjorde det ena marginella men klickvänliga utspelet efter det andra, Moderaterna gav löften som hade fått den gamle vänsterledaren Lars Werner sjuk av avund och Kristdemokraterna gjorde en påstådd gir åt vänster. De fick också debatten att handla om Liberalerna och Simona Mohamsson, vilket gjort att hon till skillnad från tidigare under året framstått som en politiker det går att rösta på. Allt detta gjorde att de dominerade valdebatten. Socialdemokraterna verkade ha bestämt sig för en avvaktande strategi, där de länge räknade med att missnöjet mot regeringen skulle räcka. De hade ett starkt valmanifest, men hade svårt att förmedla det i den flod av budskap som präglade valrörelsen. Istället fastnade man i en berättelse om Magdalena Andersson kontra SD-ministrar i regeringen. Det räckte inte. Till det ska läggas Vänsterpartiets och Centerpartiets röda linjer, där Centern sade sig vägra regera ihop med Vänsterpartiet och Vänsterpartiet krävde regeringsplats för att rösta på en regering. Oro på ena kanten, och ständiga utspel, ofta tillsammans, på den andra. Jämte Mohamssons centrala roll i offentligheten inför valet blev regeringsfrågan till slut också viktigare för väljarna, och det gjorde att Tidö ökade i spurten. Bilda regering nu Helt klart är i alla fall att de partier som suttit i opposition under fyra år nu måste släppa prestigen om det ska vara möjligt att bilda en regering med det skakiga underlag väljarna tycks ha presenterat dem för. Centern kan inte fortsätta att blockera Vänsterpartiet, som i sin tur måste vara berett på rejäla kompromisser för att inte Centern ska blockera dem. Om det nu inte svänger över på onsdag och vi får samma resultat som för fyra år sedan. Det skulle i så fall vara en unik upphämtning från Tidöpartiernas sida. I stort sett skulle det betyda att Tidöpartierna bara haft övertaget i opinionen under två veckor på fyra år, båda veckorna just runt själva valdagen. Det kan man kalla timing – om det nu blir så. Men i skrivande stund handlar det om tre mandats övervikt, och det tror de flesta bedömare kan bli svårt för Kristerssons gäng att plocka in. Det ser ut att bli regeringsskifte. Jesper Bengtsson Inlägget Det kan bli nästan vilken regering som helst dök först upp på Dagens Arena.
4b6a04c83c9344a3fbc614280fd36387ab4caca1
9fc3db7e355450747008ffe2f19e7069c80928cd
TITLE: Det kan bli nästan vilken regering som helst DESCRIPTION: Men Tidörsidan ser ut att ha förlorat. Inlägget Det kan bli nästan vilken regering som helst dök först upp på Dagens Arena. CONTENT: Men Tidösidan ser ut att ha förlorat. Om oppositionen går segrande ur detta blir det nödvändigt med kompromisser. Det blev ett olidligt jämnt val, kanske är det inte ens avgjort än. De sent inkomna förtidsrösterna och rösterna från utlandet, räknade på onsdag, kan avgöra hur de sista mandaten faller. Det kan hur som helst bli svårt att bilda regering, det kan bli nästan vilken som helst av de tänkbara kombinationerna. Kristersson var i alla fall snabbt ute och sade att han skulle sondera möjligheten att få över Centern på sin sida. I sitt tal inför partifolket sade Magdalena Andersson å sin sida att alla partier nu måste släppa gamla låsningar, underförstått att det kan krävas en regering över blockgränsen. Så kanske det blir, givet att oppositionens övertag håller sig två dagar till. Ett delat Sverige Utöver det går två slutsatser att dra redan nu. För det första: Utvecklingen mot ett politiskt allt mera delat Sverige förstärktes. Storstäderna och landets urbana centrum är numera rödgröna, inte minst för att Vänsterpartiet och Miljöpartiet går bättre där än i resten av landet. På samma sätt förstärktes uppdelningen mellan hur män och kvinnor röstar. För det andra: Socialdemokraterna gjorde ett dåligt val. Inte lika dåligt som vissa opinionsundersökningar antydde, men dåligt. Det kommer leda till en omfattande eftervalsdebatt internt i partiet, och i grova drag går det redan nu att förutsäga hur de olika analyserna kommer att se ut. De flesta kan nog vara överens om att Socialdemokraterna hamnade i bakvattnet under själva valrörelsen. I januari hade partiet runt 34-35 procent i de flesta opinionsmätningar. Att lyckas tappa 6–7 procent under ett valår, när man samtidigt är det ledande oppositionspartiet och missnöjet med Tidöregeringen varit stort under större delen av mandatperioden måste räknas som ett misslyckande. Tog inte initiativet i valrörelsen En förklaring är att Tidöpartierna gjorde en stark valrörelse, givet att själva resultatet är det som räknas. Jag vet inte om de kommit överens om det, men strategin påminde om Donald Trumps ”flood-the-zone-strategi”. Från april och framåt gjorde de fyra partierna oavbrutet nya utspel. Sverigedemokraterna släppte fram sin mest högerpopulistiska och extrema gren (läs Richard Jomshof), Simona Mohamsson gjorde det ena marginella men klickvänliga utspelet efter det andra, Moderaterna gav löften som hade fått den gamle vänsterledaren Lars Werner sjuk av avund och Kristdemokraterna gjorde en påstådd gir åt vänster. De fick också debatten att handla om Liberalerna och Simona Mohamsson, vilket gjort att hon framstått som en politiker det går att rösta på. Allt detta gjorde att de dominerade valdebatten. Socialdemokraterna verkade ha bestämt sig för en avvaktande strategi, där de länge räknade med att missnöjet mot regeringen skulle räcka. De hade ett starkt valmanifest, men hade svårt att förmedla det i den flod av budskap som präglade valrörelsen. Istället fastnade man i en berättelse om Magdalena Andersson kontra SD-ministrar i regeringen. Det räckte inte. Till det ska läggas Vänsterpartiets och Centerpartiets röda linjer, där Centern sade sig vägra regera ihop med Vänsterpartiet och Vänsterpartiet krävde regeringsplats för att rösta på en regering. Oro på ena kanten, och ständiga utspel, ofta tillsammans, på den andra. Jämte Mohamssons centrala roll i offentligheten inför valet blev regeringsfrågan till slut också viktigare för väljarna, och det gjorde att Tidö ökade i spurten. Bilda regering nu Helt klart är i alla fall att de partier som suttit i opposition under fyra år nu måste släppa prestigen om det ska vara möjligt att bilda en regering med det skakiga underlag väljarna tycks ha presenterat dem för. Centern kan inte fortsätta att blockera Vänsterpartiet, som i sin tur måste vara berett på rejäla kompromisser för att inte Centern ska blockera dem. Om det nu inte svänger över på onsdag och vi får samma resultat som för fyra år sedan. Det skulle i så fall vara en unik upphämtning från Tidöpartiernas sida. I stort sett skulle det betyda att Tidöpartierna bara haft övertaget i opinionen under två veckor på fyra år, båda veckorna just runt själva valdagen. Det kan man kalla timing – om det nu blir så. Men i skrivande stund handlar det om tre mandats övervikt, och det tror de flesta bedömare kan bli svårt för Kristerssons gäng att plocka in. Det ser ut att bli regeringsskifte. Jesper Bengtsson Inlägget Det kan bli nästan vilken regering som helst dök först upp på Dagens Arena.
TITLE: Det kan bli nästan vilken regering som helst DESCRIPTION: Men Tidörsidan ser ut att ha förlorat. Inlägget Det kan bli nästan vilken regering som helst dök först upp på Dagens Arena. CONTENT: Men Tidösidan ser ut att ha förlorat. Om oppositionen går segrande ur detta blir det nödvändigt med kompromisser. Det blev ett olidligt jämnt val, kanske är det inte ens avgjort än. De sent inkomna förtidsrösterna och rösterna från utlandet, räknade på onsdag, kan avgöra hur de sista mandaten faller. Det kan hur som helst bli svårt att bilda regering, det kan bli nästan vilken som helst av de tänkbara kombinationerna. Kristersson var i alla fall snabbt ute och sade att han skulle sondera möjligheten att få över Centern på sin sida. I sitt tal inför partifolket sade Magdalena Andersson å sin sida att alla partier nu måste släppa gamla låsningar, underförstått att det kan krävas en regering över blockgränsen. Så kanske det blir, givet att oppositionens övertag håller sig två dagar till. Ett delat Sverige Utöver det går två slutsatser att dra redan nu. För det första: Utvecklingen mot ett politiskt allt mera delat Sverige förstärktes. Storstäderna och landets urbana centrum är numera rödgröna, inte minst för att Vänsterpartiet och Miljöpartiet går bättre där än i resten av landet. På samma sätt förstärktes uppdelningen mellan hur män och kvinnor röstar. För det andra: Socialdemokraterna gjorde ett dåligt val. Inte lika dåligt som vissa opinionsundersökningar antydde, men dåligt. Det kommer leda till en omfattande eftervalsdebatt internt i partiet, och i grova drag går det redan nu att förutsäga hur de olika analyserna kommer att se ut. De flesta kan nog vara överens om att Socialdemokraterna hamnade i bakvattnet under själva valrörelsen. I januari hade partiet runt 34-35 procent i de flesta opinionsmätningar. Att lyckas tappa 6–7 procent under ett valår, när man samtidigt är det ledande oppositionspartiet och missnöjet med Tidöregeringen varit stort under större delen av mandatperioden måste räknas som ett misslyckande. Tog inte initiativet i valrörelsen En förklaring är att Tidöpartierna gjorde en stark valrörelse, givet att själva resultatet är det som räknas. Jag vet inte om de kommit överens om det, men strategin påminde om Donald Trumps ”flood-the-zone-strategi”. Från april och framåt gjorde de fyra partierna oavbrutet nya utspel. Sverigedemokraterna släppte fram sin mest högerpopulistiska och extrema gren (läs Richard Jomshof), Simona Mohamsson gjorde det ena marginella men klickvänliga utspelet efter det andra, Moderaterna gav löften som hade fått den gamle vänsterledaren Lars Werner sjuk av avund och Kristdemokraterna gjorde en påstådd gir åt vänster. De fick också debatten att handla om Liberalerna och Simona Mohamsson, vilket gjort att hon till skillnad från tidigare under året framstått som en politiker det går att rösta på. Allt detta gjorde att de dominerade valdebatten. Socialdemokraterna verkade ha bestämt sig för en avvaktande strategi, där de länge räknade med att missnöjet mot regeringen skulle räcka. De hade ett starkt valmanifest, men hade svårt att förmedla det i den flod av budskap som präglade valrörelsen. Istället fastnade man i en berättelse om Magdalena Andersson kontra SD-ministrar i regeringen. Det räckte inte. Till det ska läggas Vänsterpartiets och Centerpartiets röda linjer, där Centern sade sig vägra regera ihop med Vänsterpartiet och Vänsterpartiet krävde regeringsplats för att rösta på en regering. Oro på ena kanten, och ständiga utspel, ofta tillsammans, på den andra. Jämte Mohamssons centrala roll i offentligheten inför valet blev regeringsfrågan till slut också viktigare för väljarna, och det gjorde att Tidö ökade i spurten. Bilda regering nu Helt klart är i alla fall att de partier som suttit i opposition under fyra år nu måste släppa prestigen om det ska vara möjligt att bilda en regering med det skakiga underlag väljarna tycks ha presenterat dem för. Centern kan inte fortsätta att blockera Vänsterpartiet, som i sin tur måste vara berett på rejäla kompromisser för att inte Centern ska blockera dem. Om det nu inte svänger över på onsdag och vi får samma resultat som för fyra år sedan. Det skulle i så fall vara en unik upphämtning från Tidöpartiernas sida. I stort sett skulle det betyda att Tidöpartierna bara haft övertaget i opinionen under två veckor på fyra år, båda veckorna just runt själva valdagen. Det kan man kalla timing – om det nu blir så. Men i skrivande stund handlar det om tre mandats övervikt, och det tror de flesta bedömare kan bli svårt för Kristerssons gäng att plocka in. Det ser ut att bli regeringsskifte. Jesper Bengtsson Inlägget Det kan bli nästan vilken regering som helst dök först upp på Dagens Arena.
6075f0598f2d91dc8e6127bc2faf4fa0eecad4c4
4b6a04c83c9344a3fbc614280fd36387ab4caca1
TITLE: Det kan bli nästan vilken regering som helst DESCRIPTION: Men Tidörsidan ser ut att ha förlorat. Inlägget Det kan bli nästan vilken regering som helst dök först upp på Dagens Arena. CONTENT: Men Tidösidan ser ut att ha förlorat. Om oppositionen går segrande ur detta blir det nödvändigt med kompromisser. Det blev ett olidligt jämnt val, kanske är det inte ens avgjort än. De sent inkomna förtidsrösterna och rösterna från utlandet, räknade på onsdag, kan avgöra hur de sista mandaten faller. Det kan hur som helst bli svårt att bilda regering, det kan bli nästan vilken som helst av de tänkbara kombinationerna. Kristersson var i alla fall snabbt ute och sade att han skulle sondera möjligheten att få över Centern på sin sida. I sitt tal inför partifolket sade Magdalena Andersson å sin sida att alla partier nu måste släppa gamla låsningar, underförstått att det kan krävas en regering över blockgränsen. Så kanske det blir, givet att oppositionens övertag håller sig två dagar till. Ett delat Sverige Utöver det går två slutsatser går att dra redan nu. För det första: Utvecklingen mot ett politiskt allt mera delat Sverige förstärktes. Storstäderna och landets urbana centrum är numera rödgröna, inte minst för att Vänsterpartiet och Miljöpartiet går bättre där än i resten av landet. På samma sätt förstärktes uppdelningen mellan hur män och kvinnor röstar. För det andra: Socialdemokraterna gjorde ett dåligt val. Inte lika dåligt som vissa opinionsundersökningar antydde, men dåligt. Det kommer leda till en omfattande eftervalsdebatt internt i partiet, och i grova drag går det redan nu att förutsäga hur de olika analyserna kommer att se ut. De flesta kan nog vara överens om att Socialdemokraterna hamnade i bakvattnet under själva valrörelsen. I januari hade partiet runt 34-35 procent i de flesta opinionsmätningar. Att lyckas tappa 6–7 procent under ett valår, när man samtidigt är det ledande oppositionspartiet och missnöjet med Tidöregeringen varit stort under större delen av mandatperioden måste räknas som ett misslyckande. Tog inte initiativet i valrörelsen En förklaring är att Tidöpartierna gjorde en stark valrörelse, givet att själva resultatet är det som räknas. Jag vet inte om de kommit överens om det, men strategin påminde om Donald Trumps ”flood-the-zone-strategi”. Från april och framåt gjorde de fyra partierna oavbrutet nya utspel. Sverigedemokraterna släppte fram sin mest högerpopulistiska och extrema gren (läs Richard Jomshof), Simona Mohamsson gjorde det ena marginella men klickvänliga utspelet efter det andra, Moderaterna gav löften som hade fått den gamle vänsterledaren Lars Werner sjuk av avund och Kristdemokraterna gjorde en påstådd gir åt vänster. De fick också debatten att handla om Liberalerna och Simona Mohamsson, vilket gjort att hon framstått som en politiker det går att rösta på. Allt detta gjorde att de dominerade valdebatten. Socialdemokraterna verkade ha bestämt sig för en avvaktande strategi, där de länge räknade med att missnöjet mot regeringen skulle räcka. De hade ett starkt valmanifest, men hade svårt att förmedla det i den flod av budskap som präglade valrörelsen. Istället fastnade man i en berättelse om Magdalena Andersson kontra SD-ministrar i regeringen. Det räckte inte. Till det ska läggas Vänsterpartiets och Centerpartiets röda linjer, där Centern sade sig vägra regera ihop med Vänsterpartiet och Vänsterpartiet krävde regeringsplats för att rösta på en regering. Oro på ena kanten, och ständiga utspel, ofta tillsammans, på den andra. Jämte Mohamssons centrala roll i offentligheten inför valet blev regeringsfrågan till slut också viktigare för väljarna, och det gjorde att Tidö ökade i spurten. Bilda regering nu Helt klart är i alla fall att de partier som suttit i opposition under fyra år nu måste släppa prestigen om det ska vara möjligt att bilda en regering med det skakiga underlag väljarna tycks ha presenterat dem för. Centern kan inte fortsätta att blockera Vänsterpartiet, som i sin tur måste vara berett på rejäla kompromisser för att inte Centern ska blockera dem. Om det nu inte svänger över på onsdag och vi får samma resultat som för fyra år sedan. Det skulle i så fall vara en unik upphämtning från Tidöpartiernas sida. I stort sett skulle det betyda att Tidöpartierna bara haft övertaget i opinionen under två veckor på fyra år, båda veckorna just runt själva valdagen. Det kan man kalla timing – om det nu blir så. Men i skrivande stund handlar det om tre mandats övervikt, och det tror de flesta bedömare kan bli svårt för Kristerssons gäng att plocka in. Det ser ut att bli regeringsskifte. Jesper Bengtsson Inlägget Det kan bli nästan vilken regering som helst dök först upp på Dagens Arena.
TITLE: Det kan bli nästan vilken regering som helst DESCRIPTION: Men Tidörsidan ser ut att ha förlorat. Inlägget Det kan bli nästan vilken regering som helst dök först upp på Dagens Arena. CONTENT: Men Tidösidan ser ut att ha förlorat. Om oppositionen går segrande ur detta blir det nödvändigt med kompromisser. Det blev ett olidligt jämnt val, kanske är det inte ens avgjort än. De sent inkomna förtidsrösterna och rösterna från utlandet, räknade på onsdag, kan avgöra hur de sista mandaten faller. Det kan hur som helst bli svårt att bilda regering, det kan bli nästan vilken som helst av de tänkbara kombinationerna. Kristersson var i alla fall snabbt ute och sade att han skulle sondera möjligheten att få över Centern på sin sida. I sitt tal inför partifolket sade Magdalena Andersson å sin sida att alla partier nu måste släppa gamla låsningar, underförstått att det kan krävas en regering över blockgränsen. Så kanske det blir, givet att oppositionens övertag håller sig två dagar till. Ett delat Sverige Utöver det går två slutsatser att dra redan nu. För det första: Utvecklingen mot ett politiskt allt mera delat Sverige förstärktes. Storstäderna och landets urbana centrum är numera rödgröna, inte minst för att Vänsterpartiet och Miljöpartiet går bättre där än i resten av landet. På samma sätt förstärktes uppdelningen mellan hur män och kvinnor röstar. För det andra: Socialdemokraterna gjorde ett dåligt val. Inte lika dåligt som vissa opinionsundersökningar antydde, men dåligt. Det kommer leda till en omfattande eftervalsdebatt internt i partiet, och i grova drag går det redan nu att förutsäga hur de olika analyserna kommer att se ut. De flesta kan nog vara överens om att Socialdemokraterna hamnade i bakvattnet under själva valrörelsen. I januari hade partiet runt 34-35 procent i de flesta opinionsmätningar. Att lyckas tappa 6–7 procent under ett valår, när man samtidigt är det ledande oppositionspartiet och missnöjet med Tidöregeringen varit stort under större delen av mandatperioden måste räknas som ett misslyckande. Tog inte initiativet i valrörelsen En förklaring är att Tidöpartierna gjorde en stark valrörelse, givet att själva resultatet är det som räknas. Jag vet inte om de kommit överens om det, men strategin påminde om Donald Trumps ”flood-the-zone-strategi”. Från april och framåt gjorde de fyra partierna oavbrutet nya utspel. Sverigedemokraterna släppte fram sin mest högerpopulistiska och extrema gren (läs Richard Jomshof), Simona Mohamsson gjorde det ena marginella men klickvänliga utspelet efter det andra, Moderaterna gav löften som hade fått den gamle vänsterledaren Lars Werner sjuk av avund och Kristdemokraterna gjorde en påstådd gir åt vänster. De fick också debatten att handla om Liberalerna och Simona Mohamsson, vilket gjort att hon framstått som en politiker det går att rösta på. Allt detta gjorde att de dominerade valdebatten. Socialdemokraterna verkade ha bestämt sig för en avvaktande strategi, där de länge räknade med att missnöjet mot regeringen skulle räcka. De hade ett starkt valmanifest, men hade svårt att förmedla det i den flod av budskap som präglade valrörelsen. Istället fastnade man i en berättelse om Magdalena Andersson kontra SD-ministrar i regeringen. Det räckte inte. Till det ska läggas Vänsterpartiets och Centerpartiets röda linjer, där Centern sade sig vägra regera ihop med Vänsterpartiet och Vänsterpartiet krävde regeringsplats för att rösta på en regering. Oro på ena kanten, och ständiga utspel, ofta tillsammans, på den andra. Jämte Mohamssons centrala roll i offentligheten inför valet blev regeringsfrågan till slut också viktigare för väljarna, och det gjorde att Tidö ökade i spurten. Bilda regering nu Helt klart är i alla fall att de partier som suttit i opposition under fyra år nu måste släppa prestigen om det ska vara möjligt att bilda en regering med det skakiga underlag väljarna tycks ha presenterat dem för. Centern kan inte fortsätta att blockera Vänsterpartiet, som i sin tur måste vara berett på rejäla kompromisser för att inte Centern ska blockera dem. Om det nu inte svänger över på onsdag och vi får samma resultat som för fyra år sedan. Det skulle i så fall vara en unik upphämtning från Tidöpartiernas sida. I stort sett skulle det betyda att Tidöpartierna bara haft övertaget i opinionen under två veckor på fyra år, båda veckorna just runt själva valdagen. Det kan man kalla timing – om det nu blir så. Men i skrivande stund handlar det om tre mandats övervikt, och det tror de flesta bedömare kan bli svårt för Kristerssons gäng att plocka in. Det ser ut att bli regeringsskifte. Jesper Bengtsson Inlägget Det kan bli nästan vilken regering som helst dök först upp på Dagens Arena.
1d655460d22bf47958d47a0ccfb0d9ca14edb010
6075f0598f2d91dc8e6127bc2faf4fa0eecad4c4
TITLE: Det kan bli nästan vilken regering som helst DESCRIPTION: Men Tidörsidan ser ut att ha förlorat. Inlägget Det kan bli nästan vilken regering som helst dök först upp på Dagens Arena. CONTENT: Men Tidösidan ser ut att ha förlorat. Om oppositionen går segrande ur detta blir det nödvändigt med kompromisser. Det blev ett olidligt jämnt val, kanske är det inte ens avgjort än. De sent inkomna förtidsrösterna och rösterna från utlandet, räknade på onsdag, kan avgöra hur de sista mandaten faller. Det kan hur som helst bli svårt att bilda regering, det kan bli nästan vilken som helst av de tänkbara kombinationerna. Kristersson var i alla fall snabbt ute och sade att han skulle sondera möjligheten att få över Centern på sin sida. I sitt tal inför partifolket sade Magdalena Andersson å sin sida att alla partier nu måste släppa gamla låsningar, underförstått att det kan krävas en regering över blockgränsen. Så kanske det blir, givet att oppositionens övertag håller sig två dagar till. Ett delat Sverige Utöver det går två slutsatser går att dra redan nu. För det första: Utvecklingen mot ett politiskt allt mera delat Sverige förstärktes. Storstäderna och landets urbana centrum är numera rödgröna, inte minst för att Vänsterpartiet och Miljöpartiet går bättre där än i resten av landet. På samma sätt förstärktes uppdelningen mellan hur män och kvinnor röstar. För det andra: Socialdemokraterna gjorde ett dåligt val. Inte lika dåligt som vissa opinionsundersökningar antydde, men dåligt. Det kommer leda till en omfattande eftervalsdebatt internt i partiet, och i grova drag går det redan nu att förutsäga hur de olika analyserna kommer att se ut. De flesta kan nog vara överens om att Socialdemokraterna hamnade i bakvattnet under själva valrörelsen. I januari hade partiet runt 34-35 procent i de flesta opinionsmätningar. Att lyckas tappa 6–7 procent under ett valår, när man samtidigt är det ledande oppositionspartiet och missnöjet med Tidöregeringen varit stort under större delen av mandatperioden måste räknas som ett misslyckande. Tog inte initiativet i valrörelsen En förklaring är att Tidöpartierna gjorde en stark valrörelse, givet att själva resultatet är det som räknas. Jag vet inte om de kommit överens om det, men strategin påminde om Donald Trumps ”flood-the-zone-strategi”. Från april och framåt gjorde de fyra partierna oavbrutet nya utspel. Sverigedemokraterna släppte fram sin mest högerpopulistiska och extrema gren (läs Richard Jomshof), Simona Mohamsson gjorde det ena marginella men klickvänliga utspelet efter det andra, Moderaterna gav löften som hade fått den gamle vänsterledaren Lars Werner sjuk av avund och Kristdemokraterna gjorde en påstådd gir åt vänster. De fick också debatten att handla om Liberalerna och Simona Mohamsson, vilket gjort att hon framstått som en politiker det går att rösta på. Allt detta gjorde att de dominerade valdebatten. Socialdemokraterna verkade ha bestämt sig för en avvaktande strategi, där de länge räknade med att missnöjet mot regeringen skulle räcka. De hade ett starkt valmanifest, men hade svårt att förmedla det i den flod av budskap som präglade valrörelsen. Till det ska läggas Vänsterpartiets och Centerpartiets röda linjer, där Centern sade sig vägra regera ihop med Vänsterpartiet och Vänsterpartiet krävde regeringsplats för att rösta på en regering. Oro på ena kanten, och ständiga utspel, ofta tillsammans, på den andra. Jämte Mohamssons centrala roll i offentligheten inför valet blev regeringsfrågan till slut också viktigare för väljarna. Bilda regering nu Helt klart är i alla fall att de partier som suttit i opposition under fyra år nu måste släppa prestigen om det ska vara möjligt att bilda en regering med det skakiga underlag väljarna tycks ha presenterat dem för. Centern kan inte fortsätta att blockera Vänsterpartiet, som i sin tur måste vara berett på rejäla kompromisser för att inte Centern ska blockera dem. Om det nu inte svänger över på onsdag och vi får samma resultat som för fyra år sedan. Det skulle i så fall vara en unik upphämtning från Tidöpartiernas sida. I stort sett skulle det betyda att Tidöpartierna bara haft övertaget i opinionen under två veckor på fyra år, båda veckorna just runt själva valdagen. Det kan man kalla timing – om det nu blir så. Men i skrivande stund handlar det om tre mandats övervikt, och det tror de flesta bedömare kan bli svårt för Kristerssons gäng att plocka in. Det ser ut att bli regeringsskifte. Jesper Bengtsson Inlägget Det kan bli nästan vilken regering som helst dök först upp på Dagens Arena.
TITLE: Det kan bli nästan vilken regering som helst DESCRIPTION: Men Tidörsidan ser ut att ha förlorat. Inlägget Det kan bli nästan vilken regering som helst dök först upp på Dagens Arena. CONTENT: Men Tidösidan ser ut att ha förlorat. Om oppositionen går segrande ur detta blir det nödvändigt med kompromisser. Det blev ett olidligt jämnt val, kanske är det inte ens avgjort än. De sent inkomna förtidsrösterna och rösterna från utlandet, räknade på onsdag, kan avgöra hur de sista mandaten faller. Det kan hur som helst bli svårt att bilda regering, det kan bli nästan vilken som helst av de tänkbara kombinationerna. Kristersson var i alla fall snabbt ute och sade att han skulle sondera möjligheten att få över Centern på sin sida. I sitt tal inför partifolket sade Magdalena Andersson å sin sida att alla partier nu måste släppa gamla låsningar, underförstått att det kan krävas en regering över blockgränsen. Så kanske det blir, givet att oppositionens övertag håller sig två dagar till. Ett delat Sverige Utöver det går två slutsatser går att dra redan nu. För det första: Utvecklingen mot ett politiskt allt mera delat Sverige förstärktes. Storstäderna och landets urbana centrum är numera rödgröna, inte minst för att Vänsterpartiet och Miljöpartiet går bättre där än i resten av landet. På samma sätt förstärktes uppdelningen mellan hur män och kvinnor röstar. För det andra: Socialdemokraterna gjorde ett dåligt val. Inte lika dåligt som vissa opinionsundersökningar antydde, men dåligt. Det kommer leda till en omfattande eftervalsdebatt internt i partiet, och i grova drag går det redan nu att förutsäga hur de olika analyserna kommer att se ut. De flesta kan nog vara överens om att Socialdemokraterna hamnade i bakvattnet under själva valrörelsen. I januari hade partiet runt 34-35 procent i de flesta opinionsmätningar. Att lyckas tappa 6–7 procent under ett valår, när man samtidigt är det ledande oppositionspartiet och missnöjet med Tidöregeringen varit stort under större delen av mandatperioden måste räknas som ett misslyckande. Tog inte initiativet i valrörelsen En förklaring är att Tidöpartierna gjorde en stark valrörelse, givet att själva resultatet är det som räknas. Jag vet inte om de kommit överens om det, men strategin påminde om Donald Trumps ”flood-the-zone-strategi”. Från april och framåt gjorde de fyra partierna oavbrutet nya utspel. Sverigedemokraterna släppte fram sin mest högerpopulistiska och extrema gren (läs Richard Jomshof), Simona Mohamsson gjorde det ena marginella men klickvänliga utspelet efter det andra, Moderaterna gav löften som hade fått den gamle vänsterledaren Lars Werner sjuk av avund och Kristdemokraterna gjorde en påstådd gir åt vänster. De fick också debatten att handla om Liberalerna och Simona Mohamsson, vilket gjort att hon framstått som en politiker det går att rösta på. Allt detta gjorde att de dominerade valdebatten. Socialdemokraterna verkade ha bestämt sig för en avvaktande strategi, där de länge räknade med att missnöjet mot regeringen skulle räcka. De hade ett starkt valmanifest, men hade svårt att förmedla det i den flod av budskap som präglade valrörelsen. Istället fastnade man i en berättelse om Magdalena Andersson kontra SD-ministrar i regeringen. Det räckte inte. Till det ska läggas Vänsterpartiets och Centerpartiets röda linjer, där Centern sade sig vägra regera ihop med Vänsterpartiet och Vänsterpartiet krävde regeringsplats för att rösta på en regering. Oro på ena kanten, och ständiga utspel, ofta tillsammans, på den andra. Jämte Mohamssons centrala roll i offentligheten inför valet blev regeringsfrågan till slut också viktigare för väljarna, och det gjorde att Tidö ökade i spurten. Bilda regering nu Helt klart är i alla fall att de partier som suttit i opposition under fyra år nu måste släppa prestigen om det ska vara möjligt att bilda en regering med det skakiga underlag väljarna tycks ha presenterat dem för. Centern kan inte fortsätta att blockera Vänsterpartiet, som i sin tur måste vara berett på rejäla kompromisser för att inte Centern ska blockera dem. Om det nu inte svänger över på onsdag och vi får samma resultat som för fyra år sedan. Det skulle i så fall vara en unik upphämtning från Tidöpartiernas sida. I stort sett skulle det betyda att Tidöpartierna bara haft övertaget i opinionen under två veckor på fyra år, båda veckorna just runt själva valdagen. Det kan man kalla timing – om det nu blir så. Men i skrivande stund handlar det om tre mandats övervikt, och det tror de flesta bedömare kan bli svårt för Kristerssons gäng att plocka in. Det ser ut att bli regeringsskifte. Jesper Bengtsson Inlägget Det kan bli nästan vilken regering som helst dök först upp på Dagens Arena.
c3f3bee58336df88b6c810f4ec454259bd9e20b2
1d655460d22bf47958d47a0ccfb0d9ca14edb010
TITLE: Det kan bli nästan vilken regering som helst DESCRIPTION: Om oppositionen går segrande ur detta blir det nödvändigt med kompromisser. Inlägget Det kan bli nästan vilken regering som helst dök först upp på Dagens Arena. CONTENT: Om oppositionen går segrande ur detta blir det nödvändigt med kompromisser. Det blev ett olidligt jämnt val, kanske är det inte ens avgjort än. De sent inkomna förtidsrösterna och rösterna från utlandet, räknade på onsdag, kan avgöra hur de sista mandaten faller. Det kan hur som helst bli svårt att bilda regering, det kan bli nästan vilken som helst av de tänkbara kombinationerna. Kristersson var i alla fall snabbt ute och sade att han skulle sondera möjligheten att få över Centern på sin sida. I sitt tal inför partifolket sade Magdalena Andersson att alla partier nu måste släppa gamla låsningar, underförstått att det kan krävas en regering över blockgränsen. Så kanske det blir, givet att oppositionens övertag håller sig två dagar till. Ett delat Sverige Utöver det går två slutsatser går att dra redan nu. För det första: Utvecklingen mot ett politiskt allt mera delat Sverige förstärktes. Storstäderna och landets urbana centrum är numera rödgröna, inte minst för att Vänsterpartiet och Miljöpartiet går bättre där än i resten av landet. På samma sätt förstärktes uppdelningen mellan hur män och kvinnor röstar. För det andra: Socialdemokraterna gjorde ett dåligt val. Inte lika dåligt som vissa opinionsundersökningar antydde, men dåligt. Det kommer leda till en omfattande eftervalsdebatt internt i partiet, och i grova drag går det redan nu att förutsäga hur de olika analyserna kommer att se ut. De flesta kan nog vara överens om att Socialdemokraterna hamnade i bakvattnet under själva valrörelsen. I januari hade partiet runt 34-35 procent i de flesta opinionsmätningar. Att lyckas tappa 6–7 procent under ett valår, när man samtidigt är det ledande oppositionspartiet och missnöjet med Tidöregeringen varit stort under större delen av mandatperioden måste räknas som ett misslyckande. Tog inte initiativet i valrörelsen En förklaring är att Tidöpartierna gjorde en stark valrörelse, givet att själva resultatet är det som räknas. Jag vet inte om de kommit överens om det, men strategin påminde om Donald Trumps ”flood-the-zone-strategi”. Från april och framåt gjorde de fyra partierna oavbrutet nya utspel. Sverigedemokraterna släppte fram sin mest högerpopulistiska och extrema gren (läs Richard Jomshof), Simona Mohamsson gjorde det ena marginella men klickvänliga utspelet efter det andra, Moderaterna gav löften som hade fått den gamle vänsterledaren Lars Werner sjuk av avund och Kristdemokraterna gjorde en påstådd gir åt vänster. De fick också debatten att handla om Liberalerna och Simona Mohamsson, vilket gjort att hon framstått som en politiker det går att rösta på. Allt detta gjorde att de dominerade valdebatten. Socialdemokraterna verkade ha bestämt sig för en avvaktande strategi, där de länge räknade med att missnöjet mot regeringen skulle räcka. De hade ett starkt valmanifest, men hade svårt att förmedla det i den flod av budskap som präglade valrörelsen. Till det ska läggas Vänsterpartiets och Centerpartiets röda linjer, där Centern sade sig vägra regera ihop med Vänsterpartiet och Vänsterpartiet krävde regeringsplats för att rösta på en regering. Oro på ena kanten, och ständiga utspel, ofta tillsammans, på den andra. Jämte Mohamssons centrala roll i offentligheten inför valet blev regeringsfrågan till slut också viktigare för väljarna. Bilda regering nu Helt klart är i alla fall att de partier som suttit i opposition under fyra år nu måste släppa prestigen om det ska vara möjligt att bilda en regering med det skakiga underlag väljarna tycks ha presenterat dem för. Centern kan inte fortsätta att blockera Vänsterpartiet, som i sin tur måste vara berett på rejäla kompromisser för att inte Centern ska blockera dem. Om det nu inte svänger över på onsdag och vi får samma resultat som för fyra år sedan. Det skulle i så fall vara en unik upphämtning från Tidöpartiernas sida. I stort sett skulle det betyda att Tidöpartierna bara haft övertaget i opinionen under två veckor på fyra år, båda veckorna just runt själva valdagen. Det kan man kalla timing – om det nu blir så. Men i skrivande stund handlar det om tre mandats övervikt, och det tror de flesta bedömare kan bli svårt för Kristerssons gäng att plocka in. Det ser ut att bli regeringsskifte. Jesper Bengtsson Inlägget Det kan bli nästan vilken regering som helst dök först upp på Dagens Arena.
TITLE: Det kan bli nästan vilken regering som helst DESCRIPTION: Men Tidörsidan ser ut att ha förlorat. Inlägget Det kan bli nästan vilken regering som helst dök först upp på Dagens Arena. CONTENT: Men Tidösidan ser ut att ha förlorat. Om oppositionen går segrande ur detta blir det nödvändigt med kompromisser. Det blev ett olidligt jämnt val, kanske är det inte ens avgjort än. De sent inkomna förtidsrösterna och rösterna från utlandet, räknade på onsdag, kan avgöra hur de sista mandaten faller. Det kan hur som helst bli svårt att bilda regering, det kan bli nästan vilken som helst av de tänkbara kombinationerna. Kristersson var i alla fall snabbt ute och sade att han skulle sondera möjligheten att få över Centern på sin sida. I sitt tal inför partifolket sade Magdalena Andersson å sin sida att alla partier nu måste släppa gamla låsningar, underförstått att det kan krävas en regering över blockgränsen. Så kanske det blir, givet att oppositionens övertag håller sig två dagar till. Ett delat Sverige Utöver det går två slutsatser går att dra redan nu. För det första: Utvecklingen mot ett politiskt allt mera delat Sverige förstärktes. Storstäderna och landets urbana centrum är numera rödgröna, inte minst för att Vänsterpartiet och Miljöpartiet går bättre där än i resten av landet. På samma sätt förstärktes uppdelningen mellan hur män och kvinnor röstar. För det andra: Socialdemokraterna gjorde ett dåligt val. Inte lika dåligt som vissa opinionsundersökningar antydde, men dåligt. Det kommer leda till en omfattande eftervalsdebatt internt i partiet, och i grova drag går det redan nu att förutsäga hur de olika analyserna kommer att se ut. De flesta kan nog vara överens om att Socialdemokraterna hamnade i bakvattnet under själva valrörelsen. I januari hade partiet runt 34-35 procent i de flesta opinionsmätningar. Att lyckas tappa 6–7 procent under ett valår, när man samtidigt är det ledande oppositionspartiet och missnöjet med Tidöregeringen varit stort under större delen av mandatperioden måste räknas som ett misslyckande. Tog inte initiativet i valrörelsen En förklaring är att Tidöpartierna gjorde en stark valrörelse, givet att själva resultatet är det som räknas. Jag vet inte om de kommit överens om det, men strategin påminde om Donald Trumps ”flood-the-zone-strategi”. Från april och framåt gjorde de fyra partierna oavbrutet nya utspel. Sverigedemokraterna släppte fram sin mest högerpopulistiska och extrema gren (läs Richard Jomshof), Simona Mohamsson gjorde det ena marginella men klickvänliga utspelet efter det andra, Moderaterna gav löften som hade fått den gamle vänsterledaren Lars Werner sjuk av avund och Kristdemokraterna gjorde en påstådd gir åt vänster. De fick också debatten att handla om Liberalerna och Simona Mohamsson, vilket gjort att hon framstått som en politiker det går att rösta på. Allt detta gjorde att de dominerade valdebatten. Socialdemokraterna verkade ha bestämt sig för en avvaktande strategi, där de länge räknade med att missnöjet mot regeringen skulle räcka. De hade ett starkt valmanifest, men hade svårt att förmedla det i den flod av budskap som präglade valrörelsen. Till det ska läggas Vänsterpartiets och Centerpartiets röda linjer, där Centern sade sig vägra regera ihop med Vänsterpartiet och Vänsterpartiet krävde regeringsplats för att rösta på en regering. Oro på ena kanten, och ständiga utspel, ofta tillsammans, på den andra. Jämte Mohamssons centrala roll i offentligheten inför valet blev regeringsfrågan till slut också viktigare för väljarna. Bilda regering nu Helt klart är i alla fall att de partier som suttit i opposition under fyra år nu måste släppa prestigen om det ska vara möjligt att bilda en regering med det skakiga underlag väljarna tycks ha presenterat dem för. Centern kan inte fortsätta att blockera Vänsterpartiet, som i sin tur måste vara berett på rejäla kompromisser för att inte Centern ska blockera dem. Om det nu inte svänger över på onsdag och vi får samma resultat som för fyra år sedan. Det skulle i så fall vara en unik upphämtning från Tidöpartiernas sida. I stort sett skulle det betyda att Tidöpartierna bara haft övertaget i opinionen under två veckor på fyra år, båda veckorna just runt själva valdagen. Det kan man kalla timing – om det nu blir så. Men i skrivande stund handlar det om tre mandats övervikt, och det tror de flesta bedömare kan bli svårt för Kristerssons gäng att plocka in. Det ser ut att bli regeringsskifte. Jesper Bengtsson Inlägget Det kan bli nästan vilken regering som helst dök först upp på Dagens Arena.
1102a13e1fd5cd5e8eeb3caae66702dcf7ae9926
c3f3bee58336df88b6c810f4ec454259bd9e20b2
TITLE: Det kan bli nästan vilken regering som helst DESCRIPTION: Om oppositionen går segrande ur detta blir det nödvändigt med kompromisser. Inlägget Det kan bli nästan vilken regering som helst dök först upp på Dagens Arena. CONTENT: Om oppositionen går segrande ur detta blir det nödvändigt med kompromisser. Det blev ett olidligt jämnt val, kanske är det inte ens avgjort än. De sent inkomna förtidsrösterna och rösterna från utlandet, räknade på onsdag, kan avgöra hur de sista mandaten faller. Det kan bli svårt att bilda regering, det kan bli nästan vilken som helst av de tänkbara kombinationerna. Kristersson var i alla fall snabbt ute och sade att han skulle sondera möjligheten att få över Centern på sin sida. I sitt tal inför partifolket sade Magdalena Andersson att alla partier nu måste släppa gamla låsningar, underförstått att det kan krävas en regering över blockgränsen. Så kanske det blir, givet att oppositionens övertag håller sig två dagar till. Ett delat Sverige Utöver det går två slutsatser går att dra redan nu. För det första: Utvecklingen mot ett politiskt allt mera delat Sverige förstärktes. Storstäderna och landets urbana centrum är numera rödgröna, inte minst för att Vänsterpartiet och Miljöpartiet går bättre där än i resten av landet. På samma sätt förstärktes uppdelningen mellan hur män och kvinnor röstar. För det andra: Socialdemokraterna gjorde ett dåligt val. Inte lika dåligt som vissa opinionsundersökningar antydde, men dåligt. Det kommer leda till en omfattande eftervalsdebatt internt i partiet, och i grova drag går det redan nu att förutsäga hur de olika analyserna kommer att se ut. De flesta kan nog vara överens om att Socialdemokraterna hamnade i bakvattnet under själva valrörelsen. I januari hade partiet runt 34-35 procent i de flesta opinionsmätningar. Att lyckas tappa 6–7 procent under ett valår, när man samtidigt är det ledande oppositionspartiet och missnöjet med Tidöregeringen varit stort under större delen av mandatperioden måste räknas som ett misslyckande. Tog inte initiativet i valrörelsen En förklaring är att Tidöpartierna gjorde en stark valrörelse, givet att själva resultatet är det som räknas. Jag vet inte om de kommit överens om det, men strategin påminde om Donald Trumps ”flood-the-zone-strategi”. Från april och framåt gjorde de fyra partierna oavbrutet nya utspel. Sverigedemokraterna släppte fram sin mest högerpopulistiska och extrema gren (läs Richard Jomshof), Simona Mohamsson gjorde det ena marginella men klickvänliga utspelet efter det andra, Moderaterna gav löften som hade fått den gamle vänsterledaren Lars Werner sjuk av avund och Kristdemokraterna gjorde en påstådd gir åt vänster. De fick också debatten att handla om Liberalerna och Simona Mohamsson, vilket gjort att hon framstått som en politiker det går att rösta på. Allt detta gjorde att de dominerade valdebatten. Socialdemokraterna verkade ha bestämt sig för en avvaktande strategi, där de länge räknade med att missnöjet mot regeringen skulle räcka. De hade ett starkt valmanifest, men hade svårt att förmedla det i den flod av budskap som präglade valrörelsen. Till det ska läggas Vänsterpartiets och Centerpartiets röda linjer, där Centern sade sig vägra regera ihop med Vänsterpartiet och Vänsterpartiet krävde regeringsplats för att rösta på en regering. Oro på ena kanten, och ständiga utspel, ofta tillsammans, på den andra. Jämte Mohamssons centrala roll i offentligheten inför valet blev regeringsfrågan till slut också viktigare för väljarna. Bilda regering nu Helt klart är i alla fall att de partier som suttit i opposition under fyra år nu måste släppa prestigen om det ska vara möjligt att bilda en regering med det skakiga underlag väljarna tycks ha presenterat dem för. Centern kan inte fortsätta att blockera Vänsterpartiet, som i sin tur måste vara berett på rejäla kompromisser för att inte Centern ska blockera dem. Om det nu inte svänger över på onsdag och vi får samma resultat som för fyra år sedan. Det skulle i så fall vara en unik upphämtning från Tidöpartiernas sida. I stort sett skulle det betyda att Tidöpartierna bara haft övertaget i opinionen under två veckor på fyra år, båda veckorna just runt själva valdagen. Det kan man kalla timing – om det nu blir så. Men i skrivande stund handlar det om tre mandats övervikt, och det tror de flesta bedömare kan bli svårt för Kristerssons gäng att plocka in. Det ser ut att bli regeringsskifte. Jesper Bengtsson Inlägget Det kan bli nästan vilken regering som helst dök först upp på Dagens Arena.
TITLE: Det kan bli nästan vilken regering som helst DESCRIPTION: Om oppositionen går segrande ur detta blir det nödvändigt med kompromisser. Inlägget Det kan bli nästan vilken regering som helst dök först upp på Dagens Arena. CONTENT: Om oppositionen går segrande ur detta blir det nödvändigt med kompromisser. Det blev ett olidligt jämnt val, kanske är det inte ens avgjort än. De sent inkomna förtidsrösterna och rösterna från utlandet, räknade på onsdag, kan avgöra hur de sista mandaten faller. Det kan hur som helst bli svårt att bilda regering, det kan bli nästan vilken som helst av de tänkbara kombinationerna. Kristersson var i alla fall snabbt ute och sade att han skulle sondera möjligheten att få över Centern på sin sida. I sitt tal inför partifolket sade Magdalena Andersson att alla partier nu måste släppa gamla låsningar, underförstått att det kan krävas en regering över blockgränsen. Så kanske det blir, givet att oppositionens övertag håller sig två dagar till. Ett delat Sverige Utöver det går två slutsatser går att dra redan nu. För det första: Utvecklingen mot ett politiskt allt mera delat Sverige förstärktes. Storstäderna och landets urbana centrum är numera rödgröna, inte minst för att Vänsterpartiet och Miljöpartiet går bättre där än i resten av landet. På samma sätt förstärktes uppdelningen mellan hur män och kvinnor röstar. För det andra: Socialdemokraterna gjorde ett dåligt val. Inte lika dåligt som vissa opinionsundersökningar antydde, men dåligt. Det kommer leda till en omfattande eftervalsdebatt internt i partiet, och i grova drag går det redan nu att förutsäga hur de olika analyserna kommer att se ut. De flesta kan nog vara överens om att Socialdemokraterna hamnade i bakvattnet under själva valrörelsen. I januari hade partiet runt 34-35 procent i de flesta opinionsmätningar. Att lyckas tappa 6–7 procent under ett valår, när man samtidigt är det ledande oppositionspartiet och missnöjet med Tidöregeringen varit stort under större delen av mandatperioden måste räknas som ett misslyckande. Tog inte initiativet i valrörelsen En förklaring är att Tidöpartierna gjorde en stark valrörelse, givet att själva resultatet är det som räknas. Jag vet inte om de kommit överens om det, men strategin påminde om Donald Trumps ”flood-the-zone-strategi”. Från april och framåt gjorde de fyra partierna oavbrutet nya utspel. Sverigedemokraterna släppte fram sin mest högerpopulistiska och extrema gren (läs Richard Jomshof), Simona Mohamsson gjorde det ena marginella men klickvänliga utspelet efter det andra, Moderaterna gav löften som hade fått den gamle vänsterledaren Lars Werner sjuk av avund och Kristdemokraterna gjorde en påstådd gir åt vänster. De fick också debatten att handla om Liberalerna och Simona Mohamsson, vilket gjort att hon framstått som en politiker det går att rösta på. Allt detta gjorde att de dominerade valdebatten. Socialdemokraterna verkade ha bestämt sig för en avvaktande strategi, där de länge räknade med att missnöjet mot regeringen skulle räcka. De hade ett starkt valmanifest, men hade svårt att förmedla det i den flod av budskap som präglade valrörelsen. Till det ska läggas Vänsterpartiets och Centerpartiets röda linjer, där Centern sade sig vägra regera ihop med Vänsterpartiet och Vänsterpartiet krävde regeringsplats för att rösta på en regering. Oro på ena kanten, och ständiga utspel, ofta tillsammans, på den andra. Jämte Mohamssons centrala roll i offentligheten inför valet blev regeringsfrågan till slut också viktigare för väljarna. Bilda regering nu Helt klart är i alla fall att de partier som suttit i opposition under fyra år nu måste släppa prestigen om det ska vara möjligt att bilda en regering med det skakiga underlag väljarna tycks ha presenterat dem för. Centern kan inte fortsätta att blockera Vänsterpartiet, som i sin tur måste vara berett på rejäla kompromisser för att inte Centern ska blockera dem. Om det nu inte svänger över på onsdag och vi får samma resultat som för fyra år sedan. Det skulle i så fall vara en unik upphämtning från Tidöpartiernas sida. I stort sett skulle det betyda att Tidöpartierna bara haft övertaget i opinionen under två veckor på fyra år, båda veckorna just runt själva valdagen. Det kan man kalla timing – om det nu blir så. Men i skrivande stund handlar det om tre mandats övervikt, och det tror de flesta bedömare kan bli svårt för Kristerssons gäng att plocka in. Det ser ut att bli regeringsskifte. Jesper Bengtsson Inlägget Det kan bli nästan vilken regering som helst dök först upp på Dagens Arena.
0a56b0f0bd7084d345700cb8f8ec089f0e475d7d
1102a13e1fd5cd5e8eeb3caae66702dcf7ae9926
TITLE: Det kan bli nästan vilken regering som helst DESCRIPTION: Om oppositionen går segrande ur detta blir det nödvändigt med kompromisser. Inlägget Det kan bli nästan vilken regering som helst dök först upp på Dagens Arena. CONTENT: Om oppositionen går segrande ur detta blir det nödvändigt med kompromisser. Det blev ett olidligt jämnt val, kanske är det inte ens avgjort än. De sent inkomna förtidsrösterna och rösterna från utlandet, räknade på onsdag, kan avgöra hur de sista mandaten faller. Det kan bli svårt att bilda regering, det kan bli nästan vilken som helst av de tänkbara kombinationerna. Kristersson var i alla fall snabbt ute och sade att han skulle sondera möjligheten att få över Centern på sin sida. I sitt tal inför partifolket sade Magdalena Andersson att alla partier nu måste släppa gamla låsningar, underförstått att det kan krävas en regering över blockgränsen. Så kanske det blir, givet att oppositionens övertag håller sig två dagar till. Ett delat Sverige Utöver det går två slutsatser går att dra redan nu. För det första: Utvecklingen mot ett politiskt allt mera delat Sverige förstärktes. Storstäderna och landets urbana centrum är numera rödgröna, inte minst för att Vänsterpartiet och Miljöpartiet går bättre där än i resten av landet. På samma sätt förstärktes uppdelningen mellan hur män och kvinnor röstar. För det andra: Socialdemokraterna gjorde ett dåligt val. Inte lika dåligt som vissa opinionsundersökningar antydde, men dåligt. Det kommer leda till en omfattande eftervalsdebatt internt i partiet, och i grova drag går det redan nu att förutsäga hur de olika analyserna kommer att se ut. De flesta kan nog vara överens om att Socialdemokraterna hamnade i bakvattnet under själva valrörelsen. I januari hade partiet runt 34-35 procent i de flesta opinionsmätningar. Att lyckas tappa 6–7 procent under ett valår, när man samtidigt är det ledande oppositionspartiet och missnöjet med Tidöregeringen varit stort under större delen av mandatperioden måste räknas som ett misslyckande. Tog inte initiativet i valrörelsen En förklaring är att Tidöpartierna gjorde en stark valrörelse, givet att själva resultatet är det som räknas. Jag vet inte om de kommit överens om det, men strategin påminde om Donald Trumps ”flood-the-zone-strategi”. Från april och framåt gjorde de fyra partierna oavbrutet nya utspel. Sverigedemokraterna släppte fram sin mest högerpopulistiska och extrema gren (läs Richard Jomshof), Simona Mohamsson gjorde det ena marginella men klickvänliga utspelet efter det andra, Moderaterna gav löften som hade fått den gamle vänsterledaren Lars Werner sjuk av avund och Kristdemokraterna gjorde en påstådd gir åt vänster. De fick också debatten att handla om Liberalerna och Simona Mohamsson, vilket gjort att hon framstått som en politiker det går att rösta på. Allt detta gjorde att de dominerade valdebatten. Socialdemokraterna verkade ha bestämt sig för en avvaktande strategi, där de länge räknade med att missnöjet mot regeringen skulle räcka. De hade ett starkt valmanifest, men hade svårt att förmedla det i den flod av budskap som präglade valrörelsen. Till det ska läggas Vänsterpartiets och Centerpartiets röda linjer, där Centern sade sig vägra regera ihop med Vänsterpartiet och Vänsterpartiet krävde regeringsplats för att rösta på en regering. Oro på ena kanten, och ständiga utspel, ofta tillsammans, på den andra. Jämte Mohamssons centrala roll i offentligheten inför valet blev regeringsfrågan till slut också viktigare för väljarna. Bilda regering nu Helt klart är i alla fall att de partier som suttit i opposition under fyra år nu måste släppa prestigen om det ska vara möjligt att bilda en regering med det skakiga underlag väljarna tycks ha presenterat dem för. Centern kan inte fortsätta att blockera Vänsterpartiet, som i sin tur måste vara berett på rejäla kompromisser för att inte Centern ska blockera dem. Om det nu inte svänger över på onsdag och vi får samma resultat som för fyra år sedan. Det skulle i så fall vara en unik upphämtning från Tidöpartiernas sida. I stort sett skulle det betyda att Tidöpartierna bara haft övertaget i opinionen under två veckor på fyra år, båda veckorna just runt själva valdagen. Det kan man kalla timing – om det nu blir så. Men i skrivande stund handlar det om tre mandats övervikt, och det tror de flesta bedömare kan bli svårt. Jesper Bengtsson Inlägget Det kan bli nästan vilken regering som helst dök först upp på Dagens Arena.
TITLE: Det kan bli nästan vilken regering som helst DESCRIPTION: Om oppositionen går segrande ur detta blir det nödvändigt med kompromisser. Inlägget Det kan bli nästan vilken regering som helst dök först upp på Dagens Arena. CONTENT: Om oppositionen går segrande ur detta blir det nödvändigt med kompromisser. Det blev ett olidligt jämnt val, kanske är det inte ens avgjort än. De sent inkomna förtidsrösterna och rösterna från utlandet, räknade på onsdag, kan avgöra hur de sista mandaten faller. Det kan bli svårt att bilda regering, det kan bli nästan vilken som helst av de tänkbara kombinationerna. Kristersson var i alla fall snabbt ute och sade att han skulle sondera möjligheten att få över Centern på sin sida. I sitt tal inför partifolket sade Magdalena Andersson att alla partier nu måste släppa gamla låsningar, underförstått att det kan krävas en regering över blockgränsen. Så kanske det blir, givet att oppositionens övertag håller sig två dagar till. Ett delat Sverige Utöver det går två slutsatser går att dra redan nu. För det första: Utvecklingen mot ett politiskt allt mera delat Sverige förstärktes. Storstäderna och landets urbana centrum är numera rödgröna, inte minst för att Vänsterpartiet och Miljöpartiet går bättre där än i resten av landet. På samma sätt förstärktes uppdelningen mellan hur män och kvinnor röstar. För det andra: Socialdemokraterna gjorde ett dåligt val. Inte lika dåligt som vissa opinionsundersökningar antydde, men dåligt. Det kommer leda till en omfattande eftervalsdebatt internt i partiet, och i grova drag går det redan nu att förutsäga hur de olika analyserna kommer att se ut. De flesta kan nog vara överens om att Socialdemokraterna hamnade i bakvattnet under själva valrörelsen. I januari hade partiet runt 34-35 procent i de flesta opinionsmätningar. Att lyckas tappa 6–7 procent under ett valår, när man samtidigt är det ledande oppositionspartiet och missnöjet med Tidöregeringen varit stort under större delen av mandatperioden måste räknas som ett misslyckande. Tog inte initiativet i valrörelsen En förklaring är att Tidöpartierna gjorde en stark valrörelse, givet att själva resultatet är det som räknas. Jag vet inte om de kommit överens om det, men strategin påminde om Donald Trumps ”flood-the-zone-strategi”. Från april och framåt gjorde de fyra partierna oavbrutet nya utspel. Sverigedemokraterna släppte fram sin mest högerpopulistiska och extrema gren (läs Richard Jomshof), Simona Mohamsson gjorde det ena marginella men klickvänliga utspelet efter det andra, Moderaterna gav löften som hade fått den gamle vänsterledaren Lars Werner sjuk av avund och Kristdemokraterna gjorde en påstådd gir åt vänster. De fick också debatten att handla om Liberalerna och Simona Mohamsson, vilket gjort att hon framstått som en politiker det går att rösta på. Allt detta gjorde att de dominerade valdebatten. Socialdemokraterna verkade ha bestämt sig för en avvaktande strategi, där de länge räknade med att missnöjet mot regeringen skulle räcka. De hade ett starkt valmanifest, men hade svårt att förmedla det i den flod av budskap som präglade valrörelsen. Till det ska läggas Vänsterpartiets och Centerpartiets röda linjer, där Centern sade sig vägra regera ihop med Vänsterpartiet och Vänsterpartiet krävde regeringsplats för att rösta på en regering. Oro på ena kanten, och ständiga utspel, ofta tillsammans, på den andra. Jämte Mohamssons centrala roll i offentligheten inför valet blev regeringsfrågan till slut också viktigare för väljarna. Bilda regering nu Helt klart är i alla fall att de partier som suttit i opposition under fyra år nu måste släppa prestigen om det ska vara möjligt att bilda en regering med det skakiga underlag väljarna tycks ha presenterat dem för. Centern kan inte fortsätta att blockera Vänsterpartiet, som i sin tur måste vara berett på rejäla kompromisser för att inte Centern ska blockera dem. Om det nu inte svänger över på onsdag och vi får samma resultat som för fyra år sedan. Det skulle i så fall vara en unik upphämtning från Tidöpartiernas sida. I stort sett skulle det betyda att Tidöpartierna bara haft övertaget i opinionen under två veckor på fyra år, båda veckorna just runt själva valdagen. Det kan man kalla timing – om det nu blir så. Men i skrivande stund handlar det om tre mandats övervikt, och det tror de flesta bedömare kan bli svårt för Kristerssons gäng att plocka in. Det ser ut att bli regeringsskifte. Jesper Bengtsson Inlägget Det kan bli nästan vilken regering som helst dök först upp på Dagens Arena.
4f9c42f7fc7edfd7f7eac9fcae2e35ce28ba5d34
0a56b0f0bd7084d345700cb8f8ec089f0e475d7d
TITLE: Det kan bli nästan vilken regering som helst DESCRIPTION: Om oppositionen går segrande ur detta blir det nödvändigt med kompromisser. Inlägget Det kan bli nästan vilken regering som helst dök först upp på Dagens Arena. CONTENT: Om oppositionen går segrande ur detta blir det nödvändigt med kompromisser. Det blev ett olidligt jämnt val, kanske är det inte ens avgjort än. De sent inkomna förtidsrösterna och rösterna från utlandet, räknade på onsdag, kan avgöra hur det sista mandatet faller. Både majoriteten av opinionsundersökningarna och Vallokalsundersökningarna träffade fel. Rejält fel. De förutspådde några procents övervikt för oppositionen, men i praktiken är det nästan helt jämnt. Därmed är det svårt att dra några slutsatser kring regeringsfrågan. I sitt tal inför partifolket sade Magdalena Andersson att alla partier nu måste släppa gamla låsningar, underförstått att det kan krävas en regering över blockgränsen. Så kanske det blir, givet att oppositionens övertag på ett mandat håller sig två dagar till. Ett delat Sverige Utöver det går två slutsatser går att dra redan nu. För det första: Utvecklingen mot ett politiskt allt mera delat Sverige förstärktes. Storstäderna och landets urbana centrum är numera rödgröna, inte minst för att Vänsterpartiet och Miljöpartiet går bättre där än i resten av landet. På samma sätt förstärktes uppdelningen mellan hur män och kvinnor röstar. För det andra: Socialdemokraterna gjorde ett dåligt val. Inte lika dåligt som vissa opinionsundersökningar antydde, men dåligt. Det kommer leda till en omfattande eftervalsdebatt internt i partiet, och i grova drag går det redan nu att förutsäga hur de olika analyserna kommer att se ut. De flesta kan nog vara överens om att Socialdemokraterna hamnade i bakvattnet under själva valrörelsen. I januari hade partiet runt 34-35 procent i de flesta opinionsmätningar. Att lyckas tappa 6–7 procent under ett valår, när man samtidigt är det ledande oppositionspartiet och missnöjet med Tidöregeringen varit stort under större delen av mandatperioden måste räknas som ett misslyckande. Tog inte initiativet i valrörelsen En förklaring är att Tidöpartierna gjorde en stark valrörelse, givet att själva resultatet är det som räknas. Jag vet inte om de kommit överens om det, men strategin påminde om Donald Trumps ”flood-the-zone-strategi”. Från april och framåt gjorde de fyra partierna oavbrutet nya utspel. Sverigedemokraterna släppte fram sin mest högerpopulistiska och extrema gren (läs Richard Jomshof), Simona Mohamsson gjorde det ena marginella men klickvänliga utspelet efter det andra, Moderaterna gav löften som hade fått den gamle vänsterledaren Lars Werner sjuk av avund och Kristdemokraterna gjorde en påstådd gir åt vänster. De fick också debatten att handla om Liberalerna och Simona Mohamsson, vilket gjort att hon framstått som en politiker det går att rösta på. Allt detta gjorde att de dominerade valdebatten. Socialdemokraterna verkade ha bestämt sig för en avvaktande strategi, där de länge räknade med att missnöjet mot regeringen skulle räcka. De hade ett starkt valmanifest, men hade svårt att förmedla det i den flod av budskap som präglade valrörelsen. Till det ska läggas Vänsterpartiets och Centerpartiets röda linjer, där Centern sade sig vägra regera ihop med Vänsterpartiet och Vänsterpartiet krävde regeringsplats för att rösta på en regering. Oro på ena kanten, och ständiga utspel, ofta tillsammans, på den andra. Jämte Mohamssons centrala roll i offentligheten inför valet blev regeringsfrågan till slut också viktigare för väljarna. Analyser åt olika håll Men utöver valrörelseanalysen kommer det dra åt olika håll inom Socialdemokratin. Kretsen kring Magdalena Andersson och valledningen kommer troligen säga att det var just konflikten mellan C och V, och det faktum att båda uppmanade rödgröna väljare att rösta på just deras parti för att det skulle bli höger- eller vänsterlutning. Det ligger något i den analysen. Reformisterna och vänstern inom S kommer hävda att det var flirtandet med Kristdemokraterna, talet om en mittenregering och att partiet inte gjort en tillräckligt tydlig vänstergir, med större, och i valrörelsen tidigare lanserade, satsningar på välfärden. Det ligger något i även den analysen. Ytterligare en analys är att den förflyttning som S gjort under mandatperioden, med en kriminal- och migrationspolitik som liknat Tidöregeringens, har drivit väljare till Vänsterpartiet och Miljöpartiet. Det är en utveckling som liknar den i andra länder och egentligen ganska förutsägbart. Det ligger något även i detta. Helt klart är i alla fall att de partier som suttit i opposition under fyra år nu måste släppa prestigen om det ska vara möjligt att bilda en regering med det skakiga underlag väljarna tycks ha presenterat dem för. Centern kan inte fortsätta att blockera Vänsterpartiet, som i sin tur måste vara berett på rejäla kompromisser för att inte Centern ska blockera dem. Unik upphämtning Om det nu inte svänger över ett mandat på onsdag och vi får samma resultat som för fyra år sedan. Det skulle i så fall vara en unik upphämtning från Tidöpartiernas sida. I stort sett skulle det betyda att Tidöpartierna bara haft övertaget i opinionen under två veckor på fyra år, båda veckorna just runt själva valdagen. Det kan man kalla timing – om det nu blir så. Med ett sånt resultat har vi med största sannolikhet att se fram emot fyra år till med stora skattesänkningar och mindre pengar till välfärden, orimliga utvisningar, ytterligare naggande i kanten på demokratiska grundförutsättningar och Det vore, milt uttryckt, inte bra för Sverige. Inlägget Det kan bli nästan vilken regering som helst dök först upp på Dagens Arena.
TITLE: Det kan bli nästan vilken regering som helst DESCRIPTION: Om oppositionen går segrande ur detta blir det nödvändigt med kompromisser. Inlägget Det kan bli nästan vilken regering som helst dök först upp på Dagens Arena. CONTENT: Om oppositionen går segrande ur detta blir det nödvändigt med kompromisser. Det blev ett olidligt jämnt val, kanske är det inte ens avgjort än. De sent inkomna förtidsrösterna och rösterna från utlandet, räknade på onsdag, kan avgöra hur de sista mandaten faller. Det kan bli svårt att bilda regering, det kan bli nästan vilken som helst av de tänkbara kombinationerna. Kristersson var i alla fall snabbt ute och sade att han skulle sondera möjligheten att få över Centern på sin sida. I sitt tal inför partifolket sade Magdalena Andersson att alla partier nu måste släppa gamla låsningar, underförstått att det kan krävas en regering över blockgränsen. Så kanske det blir, givet att oppositionens övertag håller sig två dagar till. Ett delat Sverige Utöver det går två slutsatser går att dra redan nu. För det första: Utvecklingen mot ett politiskt allt mera delat Sverige förstärktes. Storstäderna och landets urbana centrum är numera rödgröna, inte minst för att Vänsterpartiet och Miljöpartiet går bättre där än i resten av landet. På samma sätt förstärktes uppdelningen mellan hur män och kvinnor röstar. För det andra: Socialdemokraterna gjorde ett dåligt val. Inte lika dåligt som vissa opinionsundersökningar antydde, men dåligt. Det kommer leda till en omfattande eftervalsdebatt internt i partiet, och i grova drag går det redan nu att förutsäga hur de olika analyserna kommer att se ut. De flesta kan nog vara överens om att Socialdemokraterna hamnade i bakvattnet under själva valrörelsen. I januari hade partiet runt 34-35 procent i de flesta opinionsmätningar. Att lyckas tappa 6–7 procent under ett valår, när man samtidigt är det ledande oppositionspartiet och missnöjet med Tidöregeringen varit stort under större delen av mandatperioden måste räknas som ett misslyckande. Tog inte initiativet i valrörelsen En förklaring är att Tidöpartierna gjorde en stark valrörelse, givet att själva resultatet är det som räknas. Jag vet inte om de kommit överens om det, men strategin påminde om Donald Trumps ”flood-the-zone-strategi”. Från april och framåt gjorde de fyra partierna oavbrutet nya utspel. Sverigedemokraterna släppte fram sin mest högerpopulistiska och extrema gren (läs Richard Jomshof), Simona Mohamsson gjorde det ena marginella men klickvänliga utspelet efter det andra, Moderaterna gav löften som hade fått den gamle vänsterledaren Lars Werner sjuk av avund och Kristdemokraterna gjorde en påstådd gir åt vänster. De fick också debatten att handla om Liberalerna och Simona Mohamsson, vilket gjort att hon framstått som en politiker det går att rösta på. Allt detta gjorde att de dominerade valdebatten. Socialdemokraterna verkade ha bestämt sig för en avvaktande strategi, där de länge räknade med att missnöjet mot regeringen skulle räcka. De hade ett starkt valmanifest, men hade svårt att förmedla det i den flod av budskap som präglade valrörelsen. Till det ska läggas Vänsterpartiets och Centerpartiets röda linjer, där Centern sade sig vägra regera ihop med Vänsterpartiet och Vänsterpartiet krävde regeringsplats för att rösta på en regering. Oro på ena kanten, och ständiga utspel, ofta tillsammans, på den andra. Jämte Mohamssons centrala roll i offentligheten inför valet blev regeringsfrågan till slut också viktigare för väljarna. Bilda regering nu Helt klart är i alla fall att de partier som suttit i opposition under fyra år nu måste släppa prestigen om det ska vara möjligt att bilda en regering med det skakiga underlag väljarna tycks ha presenterat dem för. Centern kan inte fortsätta att blockera Vänsterpartiet, som i sin tur måste vara berett på rejäla kompromisser för att inte Centern ska blockera dem. Om det nu inte svänger över på onsdag och vi får samma resultat som för fyra år sedan. Det skulle i så fall vara en unik upphämtning från Tidöpartiernas sida. I stort sett skulle det betyda att Tidöpartierna bara haft övertaget i opinionen under två veckor på fyra år, båda veckorna just runt själva valdagen. Det kan man kalla timing – om det nu blir så. Men i skrivande stund handlar det om tre mandats övervikt, och det tror de flesta bedömare kan bli svårt. Jesper Bengtsson Inlägget Det kan bli nästan vilken regering som helst dök först upp på Dagens Arena.
aa247b214ca988deea8874ceaa26daa5143d480c
5b7cbe2a7026e6f047d7e2901e2ce4811fae6f67
9fc3db7e355450747008ffe2f19e7069c80928cd
4b6a04c83c9344a3fbc614280fd36387ab4caca1
6075f0598f2d91dc8e6127bc2faf4fa0eecad4c4
1d655460d22bf47958d47a0ccfb0d9ca14edb010
c3f3bee58336df88b6c810f4ec454259bd9e20b2
1102a13e1fd5cd5e8eeb3caae66702dcf7ae9926
0a56b0f0bd7084d345700cb8f8ec089f0e475d7d
4f9c42f7fc7edfd7f7eac9fcae2e35ce28ba5d34