Tornevall Networks

Changes

TITLE:
Liberalerna klarar riksdagsspärren – ”En väldig lättnad”

DESCRIPTION:
Samtidigt blir M större än SD. ”Glädjer mig mycket.”

Inlägget Liberalerna klarar riksdagsspärren – ”En väldig lättnad” dök först upp på Dagens Arena.

CONTENT:
Enligt SVT:s vallokalsundersökning klarar Liberalerna spärren och får 5,4 procent. Dagens Arena är på plats på partiets valvaka där spänd tystnad bröt ut mot öronbedövande jubel.

– Det är ju en väldig lättnad att vi ser ut att klara spärren, säger tidigare partiledare och riksdagskandidat Lars Leijonborg.

Stämningen är lättad på Liberalernas valvaka när SVT:s vallokalsundersökning presenterats. Enligt den ser partiet ut att klara riksdagsspärren med god marginal, 5,4 procent. Detta från att länge ha legat på omkring 2 procent i opinionsmätningarna. Många kramar och gratulationer utbytes, tårar av lättnad.

Liberalernas (då Folkpartiet) tidigare partiledare Lars Leijonborg, som gör politisk comeback i år som riksdagskandidat, andas ut.

– Det är ju en väldig lättnad att vi ser ut att klara spärren. Vi har ju legat under i princip hela mandatperioden i mätningarna. Så det är stort att vi har klarat oss, säger han till Dagens Arena.

Lars Leijonborg. Foto: Olle Bergvall.

 

Vad tror du att det är som hänt de senaste veckorna som gör att Liberalerna nu ser att klara sig?

– Jag vet inte. Det blir intressant vad valforskarna kommer att komma fram till, men ovedersägligt är ju att Simona Mohamsson har gjort en väldig bra valrörelse och blivit mycket mer uppskattad. När jag rest runt i landet har jag hört från många väljare att var jätteförtjusta efter att ha de hört hennes långa utfrågning på tre timmar i TV4. Så mycket handlar om att hon har varit duktig, säger Lars Leijonborg.

Men kanske lite bitterljuvt för er ändå, det ser ju att bli regeringsskifte?

– Ja, men då måste man svara på frågan, vilken regering? Någon som räknat snabbare än jag påpekade att Tidö är större än båda de minst orealistiska alternativen som Magdalena Andersson har. Vänsterpartiet ser ju ut att ha gjort ett strålande val, hur benägna är de att bryta sitt kongressbeslut om regeringsmedverkan? Så det blir nog väldigt trassliga regeringsförhandlingar.

Moderaterna ser ut att bli större än Sverigedemokraterna, 18,1 procent respektive 17,2 procent. Hur ser du på det?

– Det är väldigt intressant. Det har de ju inte varit i mätningarna på länge. Men vi får nog avvakta. Det kan bli ganska stora förändringar gentemot Valun. Förra valet blev det ju regeringsskifte, vilket skilde från vad Valun hade sagt. Så när man går in på detaljer är det nog bäst att avvakta.

”Står väldigt långt ifrån SD”

Åsa Nilsson Söderström, liberal ledamot i kommunfullmäktige i Stockholm och riksdagskandidat, står med bubbel och firar med partikamrater.

– Det känns jättebra. Vi har varit underdogs så länge och fått så mycket skit, så det känns härligt. Det ser ut som att vi får en större riksdagsgrupp än sist, säger Åsa Nilsson Söderström.

Åsa Nilsson Söderström. Foto: Olle Bergvall.

 

Vad tänker du om att det ser ut att gå mot regeringsskifte?

– Jo, det lutar ju ditåt. Det är oroande för Sverige, och oroande att se hur de får ihop det här. Jag är själv från Järva-Spånga och vet hur extrema sossarna och vänstern har varit i Stockholm. Nu ser vi också ett större vänsterparti och ett försvagat sossarna, så det kan bli bekymmersamt. Både i riksdagen och i Stockholms stad, tänker jag.

Vad tänker du om att Moderaterna ser ut att bli större än Sverigedemokraterna?

– Det glädjer mig mycket. Moderaterna står oss närmare ideologiskt än vad SD gör. Vi har lyckats samarbeta, som man ibland måste i politiken, men vi står väldigt långt ifrån SD, säger Åsa Nilsson Söderström.

Stödröster

Mycket av Liberalernas kampanj har handlat om att partiet behövs kvar i riksdagen för att Tidöpartierna ska sitta kvar vid makten. Dagens Arena frågar gymnasie-, högskole- och forskningsminister Lotta Edholm (L) vad det betyder för partiet om en stor del av rösterna består av stödröster.

– Det spelar inte så stor roll egentligen. Det här med stöd och röstresonemanget är ju intressant för det bygger på någon slags tro att det finns människor som har en fast uppfattning om vad de ska rösta på, och så röstar man på ett annat parti. Men så fungerar inte borgerliga väljare, utan det är ju alltid flöden mellan borgerliga partier. Så har det alltid varit och kommer säkert också alltid att vara. Ibland kommer mätningar som visar att människor inte ens kommer ihåg vad de röstade på i valet innan så jag tycker inte man ska dra för stora växlar på det där faktiskt, säger Lotta Edholm.

Lotta Edholm. Foto: Olle Bergvall.

 

I stället är det en Simona-effekt vi ser, menar hon.

– Hon har ju gått fram som en ångvält bland väljarna. Det har varit fantastiskt att se och hon är så omtyckt, säger Lotta Edholm.

 

Inlägget Liberalerna klarar riksdagsspärren – ”En väldig lättnad” dök först upp på Dagens Arena.

TITLE:
Liberalerna klarar riksdagsspärren – ”En väldig lättnad”

DESCRIPTION:
Samtidigt blir M större än SD. ”Glädjer mig mycket.”

Inlägget Liberalerna klarar riksdagsspärren – ”En väldig lättnad” dök först upp på Dagens Arena.

CONTENT:
Enligt SVT:s vallokalsundersökning klarar Liberalerna spärren och får 5,4 procent. Dagens Arena är på plats på partiets valvaka där spänd tystnad bröt ut mot öronbedövande jubel.

– Det är ju en väldig lättnad att vi ser ut att klara spärren, säger tidigare partiledare och riksdagskandidat Lars Leijonborg.

Stämningen är lättad på Liberalernas valvaka när SVT:s vallokalsundersökning presenterats. Enligt den ser partiet ut att klara riksdagsspärren med god marginal, 5,4 procent. Detta från att länge ha legat på omkring 2 procent i opinionsmätningarna. Många kramar och gratulationer utbytes, tårar av lättnad.

Liberalernas (då Folkpartiet) tidigare partiledare Lars Leijonborg, som gör politisk comeback i år som riksdagskandidat, andas ut.

– Det är ju en väldig lättnad att vi ser ut att klara spärren. Vi har ju legat under i princip hela mandatperioden i mätningarna. Så det är stort att vi har klarat oss, säger han till Dagens Arena.

Lars Leijonborg. Foto: Olle Bergvall.

 

Vad tror du att det är som hänt de senaste veckorna som gör att Liberalerna nu ser att klara sig?

– Jag vet inte. Det blir intressant vad valforskarna kommer att komma fram till, men ovedersägligt är ju att Simona Mohamsson har gjort en väldig bra valrörelse och blivit mycket mer uppskattad. När jag rest runt i landet har jag hört från många väljare att var jätteförtjusta efter att ha de hört hennes långa utfrågning på tre timmar i TV4. Så mycket handlar om att hon har varit duktig, säger Lars Leijonborg.

Men kanske lite bitterljuvt för er ändå, det ser ju ut att bli regeringsskifte?

– Ja, men då måste man svara på frågan, vilken regering? Någon som räknat snabbare än jag påpekade att Tidö är större än båda de minst orealistiska alternativen som Magdalena Andersson har. Vänsterpartiet ser ju ut att ha gjort ett strålande val, hur benägna är de att bryta sitt kongressbeslut om regeringsmedverkan? Så det blir nog väldigt trassliga regeringsförhandlingar.

Moderaterna ser ut att bli större än Sverigedemokraterna, 18,1 procent respektive 17,2 procent. Hur ser du på det?

– Det är väldigt intressant. Det har de ju inte varit i mätningarna på länge. Men vi får nog avvakta. Det kan bli ganska stora förändringar gentemot Valun. Förra valet blev det ju regeringsskifte, vilket skilde från vad Valun hade sagt. Så när man går in på detaljer är det nog bäst att avvakta.

”Står väldigt långt ifrån SD”

Åsa Nilsson Söderström, liberal ledamot i kommunfullmäktige i Stockholm och riksdagskandidat, står med bubbel och firar med partikamrater.

– Det känns jättebra. Vi har varit underdogs så länge och fått så mycket skit, så det känns härligt. Det ser ut som att vi får en större riksdagsgrupp än sist, säger Åsa Nilsson Söderström.

Åsa Nilsson Söderström. Foto: Olle Bergvall.

 

Vad tänker du om att det ser ut att gå mot regeringsskifte?

– Jo, det lutar ju ditåt. Det är oroande för Sverige, och oroande att se hur de får ihop det här. Jag är själv från Järva-Spånga och vet hur extrema sossarna och vänstern har varit i Stockholm. Nu ser vi också ett större vänsterparti och ett försvagat sossarna, så det kan bli bekymmersamt. Både i riksdagen och i Stockholms stad, tänker jag.

Vad tänker du om att Moderaterna ser ut att bli större än Sverigedemokraterna?

– Det glädjer mig mycket. Moderaterna står oss närmare ideologiskt än vad SD gör. Vi har lyckats samarbeta, som man ibland måste i politiken, men vi står väldigt långt ifrån SD, säger Åsa Nilsson Söderström.

Stödröster

Mycket av Liberalernas kampanj har handlat om att partiet behövs kvar i riksdagen för att Tidöpartierna ska sitta kvar vid makten. Dagens Arena frågar gymnasie-, högskole- och forskningsminister Lotta Edholm (L) vad det betyder för partiet om en stor del av rösterna består av stödröster.

– Det spelar inte så stor roll egentligen. Det här med stöd och röstresonemanget är ju intressant för det bygger på någon slags tro att det finns människor som har en fast uppfattning om vad de ska rösta på, och så röstar man på ett annat parti. Men så fungerar inte borgerliga väljare, utan det är ju alltid flöden mellan borgerliga partier. Så har det alltid varit och kommer säkert också alltid att vara. Ibland kommer mätningar som visar att människor inte ens kommer ihåg vad de röstade på i valet innan så jag tycker inte man ska dra för stora växlar på det där faktiskt, säger Lotta Edholm.

Lotta Edholm. Foto: Olle Bergvall.

 

I stället är det en Simona-effekt vi ser, menar hon.

– Hon har ju gått fram som en ångvält bland väljarna. Det har varit fantastiskt att se och hon är så omtyckt, säger Lotta Edholm.

 

Inlägget Liberalerna klarar riksdagsspärren – ”En väldig lättnad” dök först upp på Dagens Arena.

TITLE:
Liberalerna ser ut att klara riksdagsspärren – ”En väldig lättnad”

DESCRIPTION:
Samtidigt ser M ut att blir större än SD. ”Glädjer mig mycket.”

Inlägget Liberalerna ser ut att klara riksdagsspärren – ”En väldig lättnad” dök först upp på Dagens Arena.

CONTENT:
Enligt SVT:s vallokalsundersökning klarar Liberalerna spärren och får 5,4 procent. Dagens Arena är på plats på partiets valvaka där spänd tystnad bröt ut mot öronbedövande jubel.

– Det är ju en väldig lättnad att vi ser ut att klara spärren, säger tidigare partiledare och riksdagskandidat Lars Leijonborg.

Stämningen är lättad på Liberalernas valvaka när SVT:s vallokalsundersökning presenterats. Enligt den ser partiet ut att klara riksdagsspärren med god marginal, 5,4 procent. Detta från att länge ha legat på omkring 2 procent i opinionsmätningarna. Många kramar och gratulationer utbytes, tårar av lättnad.

Liberalernas (då Folkpartiet) tidigare partiledare Lars Leijonborg, som gör politisk comeback i år som riksdagskandidat, andas ut.

– Det är ju en väldig lättnad att vi ser ut att klara spärren. Vi har ju legat under i princip hela mandatperioden i mätningarna. Så det är stort att vi har klarat oss, säger han till Dagens Arena.

Lars Leijonborg. Foto: Olle Bergvall.

 

Vad tror du att det är som hänt de senaste veckorna som gör att Liberalerna nu ser att klara sig?

– Jag vet inte. Det blir intressant vad valforskarna kommer att komma fram till, men ovedersägligt är ju att Simona Mohamsson har gjort en väldig bra valrörelse och blivit mycket mer uppskattad. När jag rest runt i landet har jag hört från många väljare att var jätteförtjusta efter att ha de hört hennes långa utfrågning på tre timmar i TV4. Så mycket handlar om att hon har varit duktig, säger Lars Leijonborg.

Men kanske lite bitterljuvt för er ändå, det ser ju att bli regeringsskifte?

– Ja, men då måste man svara på frågan, vilken regering? Någon som räknat snabbare än jag påpekade att Tidö är större än båda de minst orealistiska alternativen som Magdalena Andersson har. Vänsterpartiet ser ju ut att ha gjort ett strålande val, hur benägna är de att bryta sitt kongressbeslut om regeringsmedverkan? Så det blir nog väldigt trassliga regeringsförhandlingar.

Moderaterna ser ut att bli större än Sverigedemokraterna, 18,1 procent respektive 17,2 procent. Hur ser du på det?

– Det är väldigt intressant. Det har de ju inte varit i mätningarna på länge. Men vi får nog avvakta. Det kan bli ganska stora förändringar gentemot Valun. Förra valet blev det ju regeringsskifte, vilket skilde från vad Valun hade sagt. Så när man går in på detaljer är det nog bäst att avvakta.

”Står väldigt långt ifrån SD”

Åsa Nilsson Söderström, liberal ledamot i kommunfullmäktige i Stockholm och riksdagskandidat, står med bubbel och firar med partikamrater.

– Det känns jättebra. Vi har varit underdogs så länge och fått så mycket skit, så det känns härligt. Det ser ut som att vi får en större riksdagsgrupp än sist, säger Åsa Nilsson Söderström.

Åsa Nilsson Söderström. Foto: Olle Bergvall.

 

Vad tänker du om att det ser ut att gå mot regeringsskifte?

– Jo, det lutar ju ditåt. Det är oroande för Sverige, och oroande att se hur de får ihop det här. Jag är själv från Järva-Spånga och vet hur extrema sossarna och vänstern har varit i Stockholm. Nu ser vi också ett större vänsterparti och ett försvagat sossarna, så det kan bli bekymmersamt. Både i riksdagen och i Stockholms stad, tänker jag.

Vad tänker du om att Moderaterna ser ut att bli större än Sverigedemokraterna?

– Det glädjer mig mycket. Moderaterna står oss närmare ideologiskt än vad SD gör. Vi har lyckats samarbeta, som man ibland måste i politiken, men vi står väldigt långt ifrån SD, säger Åsa Nilsson Söderström.

Stödröster

Mycket av Liberalernas kampanj har handlat om att partiet behövs kvar i riksdagen för att Tidöpartierna ska sitta kvar vid makten. Dagens Arena frågar gymnasie-, högskole- och forskningsminister Lotta Edholm (L) vad det betyder för partiet om en stor del av rösterna består av stödröster.

– Det spelar inte så stor roll egentligen. Det här med stöd och röstresonemanget är ju intressant för det bygger på någon slags tro att det finns människor som har en fast uppfattning om vad de ska rösta på, och så röstar man på ett annat parti. Men så fungerar inte borgerliga väljare, utan det är ju alltid flöden mellan borgerliga partier. Så har det alltid varit och kommer säkert också alltid att vara. Ibland kommer mätningar som visar att människor inte ens kommer ihåg vad de röstade på i valet innan så jag tycker inte man ska dra för stora växlar på det där faktiskt, säger Lotta Edholm.

Lotta Edholm. Foto: Olle Bergvall.

 

I stället är det en Simona-effekt vi ser, menar hon.

– Hon har ju gått fram som en ångvält bland väljarna. Det har varit fantastiskt att se och hon är så omtyckt, säger Lotta Edholm.

 

Inlägget Liberalerna ser ut att klara riksdagsspärren – ”En väldig lättnad” dök först upp på Dagens Arena.

TITLE:
Liberalerna klarar riksdagsspärren – ”En väldig lättnad”

DESCRIPTION:
Samtidigt blir M större än SD. ”Glädjer mig mycket.”

Inlägget Liberalerna klarar riksdagsspärren – ”En väldig lättnad” dök först upp på Dagens Arena.

CONTENT:
Enligt SVT:s vallokalsundersökning klarar Liberalerna spärren och får 5,4 procent. Dagens Arena är på plats på partiets valvaka där spänd tystnad bröt ut mot öronbedövande jubel.

– Det är ju en väldig lättnad att vi ser ut att klara spärren, säger tidigare partiledare och riksdagskandidat Lars Leijonborg.

Stämningen är lättad på Liberalernas valvaka när SVT:s vallokalsundersökning presenterats. Enligt den ser partiet ut att klara riksdagsspärren med god marginal, 5,4 procent. Detta från att länge ha legat på omkring 2 procent i opinionsmätningarna. Många kramar och gratulationer utbytes, tårar av lättnad.

Liberalernas (då Folkpartiet) tidigare partiledare Lars Leijonborg, som gör politisk comeback i år som riksdagskandidat, andas ut.

– Det är ju en väldig lättnad att vi ser ut att klara spärren. Vi har ju legat under i princip hela mandatperioden i mätningarna. Så det är stort att vi har klarat oss, säger han till Dagens Arena.

Lars Leijonborg. Foto: Olle Bergvall.

 

Vad tror du att det är som hänt de senaste veckorna som gör att Liberalerna nu ser att klara sig?

– Jag vet inte. Det blir intressant vad valforskarna kommer att komma fram till, men ovedersägligt är ju att Simona Mohamsson har gjort en väldig bra valrörelse och blivit mycket mer uppskattad. När jag rest runt i landet har jag hört från många väljare att var jätteförtjusta efter att ha de hört hennes långa utfrågning på tre timmar i TV4. Så mycket handlar om att hon har varit duktig, säger Lars Leijonborg.

Men kanske lite bitterljuvt för er ändå, det ser ju att bli regeringsskifte?

– Ja, men då måste man svara på frågan, vilken regering? Någon som räknat snabbare än jag påpekade att Tidö är större än båda de minst orealistiska alternativen som Magdalena Andersson har. Vänsterpartiet ser ju ut att ha gjort ett strålande val, hur benägna är de att bryta sitt kongressbeslut om regeringsmedverkan? Så det blir nog väldigt trassliga regeringsförhandlingar.

Moderaterna ser ut att bli större än Sverigedemokraterna, 18,1 procent respektive 17,2 procent. Hur ser du på det?

– Det är väldigt intressant. Det har de ju inte varit i mätningarna på länge. Men vi får nog avvakta. Det kan bli ganska stora förändringar gentemot Valun. Förra valet blev det ju regeringsskifte, vilket skilde från vad Valun hade sagt. Så när man går in på detaljer är det nog bäst att avvakta.

”Står väldigt långt ifrån SD”

Åsa Nilsson Söderström, liberal ledamot i kommunfullmäktige i Stockholm och riksdagskandidat, står med bubbel och firar med partikamrater.

– Det känns jättebra. Vi har varit underdogs så länge och fått så mycket skit, så det känns härligt. Det ser ut som att vi får en större riksdagsgrupp än sist, säger Åsa Nilsson Söderström.

Åsa Nilsson Söderström. Foto: Olle Bergvall.

 

Vad tänker du om att det ser ut att gå mot regeringsskifte?

– Jo, det lutar ju ditåt. Det är oroande för Sverige, och oroande att se hur de får ihop det här. Jag är själv från Järva-Spånga och vet hur extrema sossarna och vänstern har varit i Stockholm. Nu ser vi också ett större vänsterparti och ett försvagat sossarna, så det kan bli bekymmersamt. Både i riksdagen och i Stockholms stad, tänker jag.

Vad tänker du om att Moderaterna ser ut att bli större än Sverigedemokraterna?

– Det glädjer mig mycket. Moderaterna står oss närmare ideologiskt än vad SD gör. Vi har lyckats samarbeta, som man ibland måste i politiken, men vi står väldigt långt ifrån SD, säger Åsa Nilsson Söderström.

Stödröster

Mycket av Liberalernas kampanj har handlat om att partiet behövs kvar i riksdagen för att Tidöpartierna ska sitta kvar vid makten. Dagens Arena frågar gymnasie-, högskole- och forskningsminister Lotta Edholm (L) vad det betyder för partiet om en stor del av rösterna består av stödröster.

– Det spelar inte så stor roll egentligen. Det här med stöd och röstresonemanget är ju intressant för det bygger på någon slags tro att det finns människor som har en fast uppfattning om vad de ska rösta på, och så röstar man på ett annat parti. Men så fungerar inte borgerliga väljare, utan det är ju alltid flöden mellan borgerliga partier. Så har det alltid varit och kommer säkert också alltid att vara. Ibland kommer mätningar som visar att människor inte ens kommer ihåg vad de röstade på i valet innan så jag tycker inte man ska dra för stora växlar på det där faktiskt, säger Lotta Edholm.

Lotta Edholm. Foto: Olle Bergvall.

 

I stället är det en Simona-effekt vi ser, menar hon.

– Hon har ju gått fram som en ångvält bland väljarna. Det har varit fantastiskt att se och hon är så omtyckt, säger Lotta Edholm.

 

Inlägget Liberalerna klarar riksdagsspärren – ”En väldig lättnad” dök först upp på Dagens Arena.

TITLE:
Liberalerna ser ut att klara riksdagsspärren – ”En väldig lättnad”

DESCRIPTION:
Samtidigt ser M ut att blir större än SD. ”Glädjer mig mycket.”

Inlägget Liberalerna ser ut att klara riksdagsspärren – ”En väldig lättnad” dök först upp på Dagens Arena.

CONTENT:
Enligt SVT:s vallokalsundersökning klarar Liberalerna spärren och får 5,4 procent. Dagens Arena är på plats på partiets valvaka där spänd tystnad bröt ut mot öronbedövande jubel.

– Det är ju en väldig lättnad att vi ser ut att klara spärren, säger tidigare partiledare och riksdagskandidat Lars Leijonborg.

Stämningen är lättad på Liberalernas valvaka när SVT:s vallokalsundersökning presenterats. Enligt den ser partiet ut att klara riksdagsspärren med god marginal, 5,4 procent. Detta från att länge ha legat på omkring 2 procent i opinionsmätningarna. Många kramar och gratulationer utbytes, tårar av lättnad.

Liberalernas (då Folkpartiet) tidigare partiledare Lars Leijonborg, som gör politisk comeback i år som riksdagskandidat, andas ut.

– Det är ju en väldig lättnad att vi ser ut att klara spärren. Vi har ju legat under i princip hela mandatperioden i mätningarna. Så det är stort att vi har klarat oss, säger han till Dagens Arena.

Lars Leijonborg. Foto: Olle Bergvall.

 

Vad tror du att det är som hänt de senaste veckorna som gör att Liberalerna nu ser att klara sig?

– Jag vet inte. Det blir intressant vad valforskarna kommer att komma fram till, men ovedersägligt är ju att Simona Mohamsson har gjort en väldig bra valrörelse och blivit mycket mer uppskattad. När jag rest runt i landet har jag hört från många väljare att var jätteförtjusta efter att ha de hört hennes långa utfrågning på tre timmar i tV4. Så mycket handlar om att hon har varit duktig, säger Lars Leijonborg.

Men kanske lite bitterljuvt för er ändå, det ser ju att bli regeringsskifte?

– Ja, men då måste man svara på frågan, vilken regering? Någon som räknat snabbare än jag påpekade att Tidö är större än både de minst orealistiska alternativen som Magdalena Andersson har. Vänsterpartiet ser ju ut att ha gjort ett strålande val, hur benägna är de att bryta sitt kongressbeslut om regeringsmedverkan? Så det blir nog väldigt trassliga regeringsförhandlingar.

Moderaterna ser ut att bli större än Sverigedemokraterna, 18,1 procent respektive 17,2 procent. Hur ser du på det?

– Det är väldigt intressant. Det har de ju inte varit i mätningarna på länge. Men vi får nog avvakta. Det kan bli ganska stora förändringar gentemot Valun. Förra valet blev det ju regeringsskifte, vilket skilde från vad Valun hade sagt. Så när man går in på detaljer är det nog bäst att avvakta.

”Står väldigt långt ifrån SD”

Åsa Nilsson Söderström, liberal ledamot i kommunfullmäktige i Stockholm och riksdagskandidat, står med bubbel och firar med partikamrater.

– Det känns jättebra. Vi har varit underdogs så länge och fått så mycket skit, så det känns härligt. Det ser ut som att vi får en större riksdagsgrupp än sist, säger Åsa Nilsson Söderström.

Åsa Nilsson Söderström. Foto: Olle Bergvall.

 

Vad tänker du om att det ser ut att gå mot regeringsskifte?

– Jo, det lutar ju ditåt. Det är oroande för Sverige, och oroande att se hur de får ihop det här. Jag är själv från Järva-Spånga och vet hur extrema sossarna och vänstern har varit i Stockholm. Nu ser vi också ett större vänsterparti och ett försvagat sossarna, så det kan bli bekymmersamt. Både i riksdagen och i Stockholms stad, tänker jag.

Vad tänker du om att Moderaterna ser ut att bli större än Sverigedemokraterna?

– Det glädjer mig mycket. Moderaterna står oss närmare ideologiskt än vad SD gör. Vi har lyckats samarbeta, som man ibland måste i politiken, men vi står väldigt långt ifrån SD, säger Åsa Nilsson Söderström.

Stödröster

Mycket av Liberalernas kampanj har handlat om att partiet behövs kvar i riksdagen för att Tidöpartierna ska sitta kvar vid makten. Dagens Arena frågar gymnasie- högskole- och forskningsminister Lotta Edholm (L) vad det betyder för partiet om en stor del av rösterna består av stödröster.

– Det spelar inte så stor roll egentligen. Det här med stöd och röstresonemanget är ju intressant för det bygger på någon slags tro att det finns människor som har en fast uppfattning om vad de ska rösta på, och så röstar man på ett annat parti. Men så fungerar inte borgerliga väljare, utan det är ju alltid flöden mellan borgerliga partier. Så har det alltid varit och kommer säkert också alltid att vara. Ibland kommer mätningar som visar att människor inte ens kommer ihåg vad de röstade på i valet innan så jag tycker inte man ska dra för stora växlar på det där faktiskt, säger Lotta Edholm.

Lotta Edholm. Foto: Olle Bergvall.

 

I stället är det en Simona-effekt vi ser, menar hon.

– Hon har ju gått fram som en ångvält bland väljarna. Det har varit fantastiskt att se och hon är så omtyckt, säger Lotta Edholm.

 

Inlägget Liberalerna ser ut att klara riksdagsspärren – ”En väldig lättnad” dök först upp på Dagens Arena.

TITLE:
Liberalerna ser ut att klara riksdagsspärren – ”En väldig lättnad”

DESCRIPTION:
Samtidigt ser M ut att blir större än SD. ”Glädjer mig mycket.”

Inlägget Liberalerna ser ut att klara riksdagsspärren – ”En väldig lättnad” dök först upp på Dagens Arena.

CONTENT:
Enligt SVT:s vallokalsundersökning klarar Liberalerna spärren och får 5,4 procent. Dagens Arena är på plats på partiets valvaka där spänd tystnad bröt ut mot öronbedövande jubel.

– Det är ju en väldig lättnad att vi ser ut att klara spärren, säger tidigare partiledare och riksdagskandidat Lars Leijonborg.

Stämningen är lättad på Liberalernas valvaka när SVT:s vallokalsundersökning presenterats. Enligt den ser partiet ut att klara riksdagsspärren med god marginal, 5,4 procent. Detta från att länge ha legat på omkring 2 procent i opinionsmätningarna. Många kramar och gratulationer utbytes, tårar av lättnad.

Liberalernas (då Folkpartiet) tidigare partiledare Lars Leijonborg, som gör politisk comeback i år som riksdagskandidat, andas ut.

– Det är ju en väldig lättnad att vi ser ut att klara spärren. Vi har ju legat under i princip hela mandatperioden i mätningarna. Så det är stort att vi har klarat oss, säger han till Dagens Arena.

Lars Leijonborg. Foto: Olle Bergvall.

 

Vad tror du att det är som hänt de senaste veckorna som gör att Liberalerna nu ser att klara sig?

– Jag vet inte. Det blir intressant vad valforskarna kommer att komma fram till, men ovedersägligt är ju att Simona Mohamsson har gjort en väldig bra valrörelse och blivit mycket mer uppskattad. När jag rest runt i landet har jag hört från många väljare att var jätteförtjusta efter att ha de hört hennes långa utfrågning på tre timmar i TV4. Så mycket handlar om att hon har varit duktig, säger Lars Leijonborg.

Men kanske lite bitterljuvt för er ändå, det ser ju att bli regeringsskifte?

– Ja, men då måste man svara på frågan, vilken regering? Någon som räknat snabbare än jag påpekade att Tidö är större än båda de minst orealistiska alternativen som Magdalena Andersson har. Vänsterpartiet ser ju ut att ha gjort ett strålande val, hur benägna är de att bryta sitt kongressbeslut om regeringsmedverkan? Så det blir nog väldigt trassliga regeringsförhandlingar.

Moderaterna ser ut att bli större än Sverigedemokraterna, 18,1 procent respektive 17,2 procent. Hur ser du på det?

– Det är väldigt intressant. Det har de ju inte varit i mätningarna på länge. Men vi får nog avvakta. Det kan bli ganska stora förändringar gentemot Valun. Förra valet blev det ju regeringsskifte, vilket skilde från vad Valun hade sagt. Så när man går in på detaljer är det nog bäst att avvakta.

”Står väldigt långt ifrån SD”

Åsa Nilsson Söderström, liberal ledamot i kommunfullmäktige i Stockholm och riksdagskandidat, står med bubbel och firar med partikamrater.

– Det känns jättebra. Vi har varit underdogs så länge och fått så mycket skit, så det känns härligt. Det ser ut som att vi får en större riksdagsgrupp än sist, säger Åsa Nilsson Söderström.

Åsa Nilsson Söderström. Foto: Olle Bergvall.

 

Vad tänker du om att det ser ut att gå mot regeringsskifte?

– Jo, det lutar ju ditåt. Det är oroande för Sverige, och oroande att se hur de får ihop det här. Jag är själv från Järva-Spånga och vet hur extrema sossarna och vänstern har varit i Stockholm. Nu ser vi också ett större vänsterparti och ett försvagat sossarna, så det kan bli bekymmersamt. Både i riksdagen och i Stockholms stad, tänker jag.

Vad tänker du om att Moderaterna ser ut att bli större än Sverigedemokraterna?

– Det glädjer mig mycket. Moderaterna står oss närmare ideologiskt än vad SD gör. Vi har lyckats samarbeta, som man ibland måste i politiken, men vi står väldigt långt ifrån SD, säger Åsa Nilsson Söderström.

Stödröster

Mycket av Liberalernas kampanj har handlat om att partiet behövs kvar i riksdagen för att Tidöpartierna ska sitta kvar vid makten. Dagens Arena frågar gymnasie-, högskole- och forskningsminister Lotta Edholm (L) vad det betyder för partiet om en stor del av rösterna består av stödröster.

– Det spelar inte så stor roll egentligen. Det här med stöd och röstresonemanget är ju intressant för det bygger på någon slags tro att det finns människor som har en fast uppfattning om vad de ska rösta på, och så röstar man på ett annat parti. Men så fungerar inte borgerliga väljare, utan det är ju alltid flöden mellan borgerliga partier. Så har det alltid varit och kommer säkert också alltid att vara. Ibland kommer mätningar som visar att människor inte ens kommer ihåg vad de röstade på i valet innan så jag tycker inte man ska dra för stora växlar på det där faktiskt, säger Lotta Edholm.

Lotta Edholm. Foto: Olle Bergvall.

 

I stället är det en Simona-effekt vi ser, menar hon.

– Hon har ju gått fram som en ångvält bland väljarna. Det har varit fantastiskt att se och hon är så omtyckt, säger Lotta Edholm.

 

Inlägget Liberalerna ser ut att klara riksdagsspärren – ”En väldig lättnad” dök först upp på Dagens Arena.

TITLE:
Liberalerna ser ut att klara riksdagsspärren – ”En väldig lättnad”

DESCRIPTION:
Samtidigt ser M ut att blir större än SD. ”Glädjer mig mycket.”

Inlägget Liberalerna ser ut att klara riksdagsspärren – ”En väldig lättnad” dök först upp på Dagens Arena.

CONTENT:
Enligt SVT:s vallokalsundersökning klarar Liberalerna spärren och får 5,4 procent. Dagens Arena är på plats på partiets valvaka där spänd tystnad bröt ut mot öronbedövande jubel.

– Det är ju en väldig lättnad att vi ser ut att klara spärren, säger tidigare partiordförande och riksdagskandidat Lars Leijonborg.

Stämningen är lättad på Liberalernas valvaka när SVT:s vallokalsundersökning presenterats. Enligt den ser partiet ut att klara riksdagsspärren med god marginal, 5,4 procent. Detta från att länge ha legat på omkring 2 procent i opinionsmätningarna. Många kramar och gratulationer utbytes, tårar av lättnad.

Liberalernas (då Folkpartiet) tidigare ordförande Lars Leijonborg, som gör politisk comeback i år som riksdagskandidat, andas ut.

– Det är ju en väldig lättnad att vi ser ut att klara spärren. Vi har ju legat under i princip hela mandatperioden i mätningarna. Så det är stort att vi har klarat oss, säger han till Dagens Arena.

Lars Leijonborg. Foto: Olle Bergvall.

 

Vad tror du att det är som hänt de senaste veckorna som gör att Liberalerna nu ser att klara sig?

– Jag vet inte. Det blir intressant vad valforskarna kommer att komma fram till, men ovedersägligt är ju att Simona Mohamsson har gjort en väldig bra valrörelse och blivit mycket mer uppskattad. När jag rest runt i landet har jag hört från många väljare att var jätteförtjusta efter att ha de hört hennes långa utfrågning på tre timmar i tV4. Så mycket handlar om att hon har varit duktig, säger Lars Leijonborg.

Men kanske lite bitterljuvt för er ändå, det ser ju att bli regeringsskifte?

– Ja, men då måste man svara på frågan, vilken regering? Någon som räknat snabbare än jag påpekade att Tidö är större än både de minst orealistiska alternativen som Magdalena Andersson har. Vänsterpartiet ser ju ut att ha gjort ett strålande val, hur benägna är de att bryta sitt kongressbeslut om regeringsmedverkan? Så det blir nog väldigt trassliga regeringsförhandlingar.

Moderaterna ser ut att bli större än Sverigedemokraterna, 18,1 procent respektive 17,2 procent. Hur ser du på det?

– Det är väldigt intressant. Det har de ju inte varit i mätningarna på länge. Men vi får nog avvakta. Det kan bli ganska stora förändringar gentemot Valun. Förra valet blev det ju regeringsskifte, vilket skilde från vad Valun hade sagt. Så när man går in på detaljer är det nog bäst att avvakta.

”Står väldigt långt ifrån SD”

Åsa Nilsson Söderström, liberal ledamot i kommunfullmäktige i Stockholm och riksdagskandidat, står med bubbel och firar med partikamrater.

– Det känns jättebra. Vi har varit underdogs så länge och fått så mycket skit, så det känns härligt. Det ser ut som att vi får en större riksdagsgrupp än sist, säger Åsa Nilsson Söderström.

Åsa Nilsson Söderström. Foto: Olle Bergvall.

 

Vad tänker du om att det ser ut att gå mot regeringsskifte?

– Jo, det lutar ju ditåt. Det är oroande för Sverige, och oroande att se hur de får ihop det här. Jag är själv från Järva-Spånga och vet hur extrema sossarna och vänstern har varit i Stockholm. Nu ser vi också ett större vänsterparti och ett försvagat sossarna, så det kan bli bekymmersamt. Både i riksdagen och i Stockholms stad, tänker jag.

Vad tänker du om att Moderaterna ser ut att bli större än Sverigedemokraterna?

– Det glädjer mig mycket. Moderaterna står oss närmare ideologiskt än vad SD gör. Vi har lyckats samarbeta, som man ibland måste i politiken, men vi står väldigt långt ifrån SD, säger Åsa Nilsson Söderström.

Stödröster

Mycket av Liberalernas kampanj har handlat om att partiet behövs kvar i riksdagen för att Tidöpartierna ska sitta kvar vid makten. Dagens Arena frågar gymnasie- högskole- och forskningsminister Lotta Edholm (L) vad det betyder för partiet om en stor del av rösterna består av stödröster.

– Det spelar inte så stor roll egentligen. Det här med stöd och röstresonemanget är ju intressant för det bygger på någon slags tro att det finns människor som har en fast uppfattning om vad de ska rösta på, och så röstar man på ett annat parti. Men så fungerar inte borgerliga väljare, utan det är ju alltid flöden mellan borgerliga partier. Så har det alltid varit och kommer säkert också alltid att vara. Ibland kommer mätningar som visar att människor inte ens kommer ihåg vad de röstade på i valet innan så jag tycker inte man ska dra för stora växlar på det där faktiskt, säger Lotta Edholm.

Lotta Edholm. Foto: Olle Bergvall.

 

I stället är det en Simona-effekt vi ser, menar hon.

– Hon har ju gått fram som en ångvält bland väljarna. Det har varit fantastiskt att se och hon är så omtyckt, säger Lotta Edholm.

 

Inlägget Liberalerna ser ut att klara riksdagsspärren – ”En väldig lättnad” dök först upp på Dagens Arena.

TITLE:
Liberalerna ser ut att klara riksdagsspärren – ”En väldig lättnad”

DESCRIPTION:
Samtidigt ser M ut att blir större än SD. ”Glädjer mig mycket.”

Inlägget Liberalerna ser ut att klara riksdagsspärren – ”En väldig lättnad” dök först upp på Dagens Arena.

CONTENT:
Enligt SVT:s vallokalsundersökning klarar Liberalerna spärren och får 5,4 procent. Dagens Arena är på plats på partiets valvaka där spänd tystnad bröt ut mot öronbedövande jubel.

– Det är ju en väldig lättnad att vi ser ut att klara spärren, säger tidigare partiledare och riksdagskandidat Lars Leijonborg.

Stämningen är lättad på Liberalernas valvaka när SVT:s vallokalsundersökning presenterats. Enligt den ser partiet ut att klara riksdagsspärren med god marginal, 5,4 procent. Detta från att länge ha legat på omkring 2 procent i opinionsmätningarna. Många kramar och gratulationer utbytes, tårar av lättnad.

Liberalernas (då Folkpartiet) tidigare partiledare Lars Leijonborg, som gör politisk comeback i år som riksdagskandidat, andas ut.

– Det är ju en väldig lättnad att vi ser ut att klara spärren. Vi har ju legat under i princip hela mandatperioden i mätningarna. Så det är stort att vi har klarat oss, säger han till Dagens Arena.

Lars Leijonborg. Foto: Olle Bergvall.

 

Vad tror du att det är som hänt de senaste veckorna som gör att Liberalerna nu ser att klara sig?

– Jag vet inte. Det blir intressant vad valforskarna kommer att komma fram till, men ovedersägligt är ju att Simona Mohamsson har gjort en väldig bra valrörelse och blivit mycket mer uppskattad. När jag rest runt i landet har jag hört från många väljare att var jätteförtjusta efter att ha de hört hennes långa utfrågning på tre timmar i tV4. Så mycket handlar om att hon har varit duktig, säger Lars Leijonborg.

Men kanske lite bitterljuvt för er ändå, det ser ju att bli regeringsskifte?

– Ja, men då måste man svara på frågan, vilken regering? Någon som räknat snabbare än jag påpekade att Tidö är större än både de minst orealistiska alternativen som Magdalena Andersson har. Vänsterpartiet ser ju ut att ha gjort ett strålande val, hur benägna är de att bryta sitt kongressbeslut om regeringsmedverkan? Så det blir nog väldigt trassliga regeringsförhandlingar.

Moderaterna ser ut att bli större än Sverigedemokraterna, 18,1 procent respektive 17,2 procent. Hur ser du på det?

– Det är väldigt intressant. Det har de ju inte varit i mätningarna på länge. Men vi får nog avvakta. Det kan bli ganska stora förändringar gentemot Valun. Förra valet blev det ju regeringsskifte, vilket skilde från vad Valun hade sagt. Så när man går in på detaljer är det nog bäst att avvakta.

”Står väldigt långt ifrån SD”

Åsa Nilsson Söderström, liberal ledamot i kommunfullmäktige i Stockholm och riksdagskandidat, står med bubbel och firar med partikamrater.

– Det känns jättebra. Vi har varit underdogs så länge och fått så mycket skit, så det känns härligt. Det ser ut som att vi får en större riksdagsgrupp än sist, säger Åsa Nilsson Söderström.

Åsa Nilsson Söderström. Foto: Olle Bergvall.

 

Vad tänker du om att det ser ut att gå mot regeringsskifte?

– Jo, det lutar ju ditåt. Det är oroande för Sverige, och oroande att se hur de får ihop det här. Jag är själv från Järva-Spånga och vet hur extrema sossarna och vänstern har varit i Stockholm. Nu ser vi också ett större vänsterparti och ett försvagat sossarna, så det kan bli bekymmersamt. Både i riksdagen och i Stockholms stad, tänker jag.

Vad tänker du om att Moderaterna ser ut att bli större än Sverigedemokraterna?

– Det glädjer mig mycket. Moderaterna står oss närmare ideologiskt än vad SD gör. Vi har lyckats samarbeta, som man ibland måste i politiken, men vi står väldigt långt ifrån SD, säger Åsa Nilsson Söderström.

Stödröster

Mycket av Liberalernas kampanj har handlat om att partiet behövs kvar i riksdagen för att Tidöpartierna ska sitta kvar vid makten. Dagens Arena frågar gymnasie- högskole- och forskningsminister Lotta Edholm (L) vad det betyder för partiet om en stor del av rösterna består av stödröster.

– Det spelar inte så stor roll egentligen. Det här med stöd och röstresonemanget är ju intressant för det bygger på någon slags tro att det finns människor som har en fast uppfattning om vad de ska rösta på, och så röstar man på ett annat parti. Men så fungerar inte borgerliga väljare, utan det är ju alltid flöden mellan borgerliga partier. Så har det alltid varit och kommer säkert också alltid att vara. Ibland kommer mätningar som visar att människor inte ens kommer ihåg vad de röstade på i valet innan så jag tycker inte man ska dra för stora växlar på det där faktiskt, säger Lotta Edholm.

Lotta Edholm. Foto: Olle Bergvall.

 

I stället är det en Simona-effekt vi ser, menar hon.

– Hon har ju gått fram som en ångvält bland väljarna. Det har varit fantastiskt att se och hon är så omtyckt, säger Lotta Edholm.

 

Inlägget Liberalerna ser ut att klara riksdagsspärren – ”En väldig lättnad” dök först upp på Dagens Arena.

Versions

1. 2026-09-13 21:45:21

   Discovered: 2026-09-14 17:49:29 Hash: 4431c2d678354806e7be53dfa6e26f90eb40bb2e
   Title:

   Liberalerna klarar riksdagsspärren – ”En väldig lättnad”
   Description:

   Samtidigt blir M större än SD. ”Glädjer mig mycket.”
   
   Inlägget Liberalerna klarar riksdagsspärren – ”En väldig lättnad” dök först upp på Dagens Arena.
   Content

   Enligt SVT:s vallokalsundersökning klarar Liberalerna spärren och får 5,4 procent. Dagens Arena är på plats på partiets valvaka där spänd tystnad bröt ut mot öronbedövande jubel.
   
   – Det är ju en väldig lättnad att vi ser ut att klara spärren, säger tidigare partiledare och riksdagskandidat Lars Leijonborg.
   
   Stämningen är lättad på Liberalernas valvaka när SVT:s vallokalsundersökning presenterats. Enligt den ser partiet ut att klara riksdagsspärren med god marginal, 5,4 procent. Detta från att länge ha legat på omkring 2 procent i opinionsmätningarna. Många kramar och gratulationer utbytes, tårar av lättnad.
   
   Liberalernas (då Folkpartiet) tidigare partiledare Lars Leijonborg, som gör politisk comeback i år som riksdagskandidat, andas ut.
   
   – Det är ju en väldig lättnad att vi ser ut att klara spärren. Vi har ju legat under i princip hela mandatperioden i mätningarna. Så det är stort att vi har klarat oss, säger han till Dagens Arena.
   
   Lars Leijonborg. Foto: Olle Bergvall.
   
    
   
   Vad tror du att det är som hänt de senaste veckorna som gör att Liberalerna nu ser att klara sig?
   
   – Jag vet inte. Det blir intressant vad valforskarna kommer att komma fram till, men ovedersägligt är ju att Simona Mohamsson har gjort en väldig bra valrörelse och blivit mycket mer uppskattad. När jag rest runt i landet har jag hört från många väljare att var jätteförtjusta efter att ha de hört hennes långa utfrågning på tre timmar i TV4. Så mycket handlar om att hon har varit duktig, säger Lars Leijonborg.
   
   Men kanske lite bitterljuvt för er ändå, det ser ju ut att bli regeringsskifte?
   
   – Ja, men då måste man svara på frågan, vilken regering? Någon som räknat snabbare än jag påpekade att Tidö är större än båda de minst orealistiska alternativen som Magdalena Andersson har. Vänsterpartiet ser ju ut att ha gjort ett strålande val, hur benägna är de att bryta sitt kongressbeslut om regeringsmedverkan? Så det blir nog väldigt trassliga regeringsförhandlingar.
   
   Moderaterna ser ut att bli större än Sverigedemokraterna, 18,1 procent respektive 17,2 procent. Hur ser du på det?
   
   – Det är väldigt intressant. Det har de ju inte varit i mätningarna på länge. Men vi får nog avvakta. Det kan bli ganska stora förändringar gentemot Valun. Förra valet blev det ju regeringsskifte, vilket skilde från vad Valun hade sagt. Så när man går in på detaljer är det nog bäst att avvakta.
   
   ”Står väldigt långt ifrån SD”
   
   Åsa Nilsson Söderström, liberal ledamot i kommunfullmäktige i Stockholm och riksdagskandidat, står med bubbel och firar med partikamrater.
   
   – Det känns jättebra. Vi har varit underdogs så länge och fått så mycket skit, så det känns härligt. Det ser ut som att vi får en större riksdagsgrupp än sist, säger Åsa Nilsson Söderström.
   
   Åsa Nilsson Söderström. Foto: Olle Bergvall.
   
    
   
   Vad tänker du om att det ser ut att gå mot regeringsskifte?
   
   – Jo, det lutar ju ditåt. Det är oroande för Sverige, och oroande att se hur de får ihop det här. Jag är själv från Järva-Spånga och vet hur extrema sossarna och vänstern har varit i Stockholm. Nu ser vi också ett större vänsterparti och ett försvagat sossarna, så det kan bli bekymmersamt. Både i riksdagen och i Stockholms stad, tänker jag.
   
   Vad tänker du om att Moderaterna ser ut att bli större än Sverigedemokraterna?
   
   – Det glädjer mig mycket. Moderaterna står oss närmare ideologiskt än vad SD gör. Vi har lyckats samarbeta, som man ibland måste i politiken, men vi står väldigt långt ifrån SD, säger Åsa Nilsson Söderström.
   
   Stödröster
   
   Mycket av Liberalernas kampanj har handlat om att partiet behövs kvar i riksdagen för att Tidöpartierna ska sitta kvar vid makten. Dagens Arena frågar gymnasie-, högskole- och forskningsminister Lotta Edholm (L) vad det betyder för partiet om en stor del av rösterna består av stödröster.
   
   – Det spelar inte så stor roll egentligen. Det här med stöd och röstresonemanget är ju intressant för det bygger på någon slags tro att det finns människor som har en fast uppfattning om vad de ska rösta på, och så röstar man på ett annat parti. Men så fungerar inte borgerliga väljare, utan det är ju alltid flöden mellan borgerliga partier. Så har det alltid varit och kommer säkert också alltid att vara. Ibland kommer mätningar som visar att människor inte ens kommer ihåg vad de röstade på i valet innan så jag tycker inte man ska dra för stora växlar på det där faktiskt, säger Lotta Edholm.
   
   Lotta Edholm. Foto: Olle Bergvall.
   
    
   
   I stället är det en Simona-effekt vi ser, menar hon.
   
   – Hon har ju gått fram som en ångvält bland väljarna. Det har varit fantastiskt att se och hon är så omtyckt, säger Lotta Edholm.
   
    
   
   Inlägget Liberalerna klarar riksdagsspärren – ”En väldig lättnad” dök först upp på Dagens Arena.
2. 2026-09-13 21:45:21

   Discovered: 2026-09-14 09:29:53 Hash: b72df598bae11ca5325d962ede6faa7db8aeee86
   Title:

   Liberalerna klarar riksdagsspärren – ”En väldig lättnad”
   Description:

   Samtidigt blir M större än SD. ”Glädjer mig mycket.”
   
   Inlägget Liberalerna klarar riksdagsspärren – ”En väldig lättnad” dök först upp på Dagens Arena.
   Content

   Enligt SVT:s vallokalsundersökning klarar Liberalerna spärren och får 5,4 procent. Dagens Arena är på plats på partiets valvaka där spänd tystnad bröt ut mot öronbedövande jubel.
   
   – Det är ju en väldig lättnad att vi ser ut att klara spärren, säger tidigare partiledare och riksdagskandidat Lars Leijonborg.
   
   Stämningen är lättad på Liberalernas valvaka när SVT:s vallokalsundersökning presenterats. Enligt den ser partiet ut att klara riksdagsspärren med god marginal, 5,4 procent. Detta från att länge ha legat på omkring 2 procent i opinionsmätningarna. Många kramar och gratulationer utbytes, tårar av lättnad.
   
   Liberalernas (då Folkpartiet) tidigare partiledare Lars Leijonborg, som gör politisk comeback i år som riksdagskandidat, andas ut.
   
   – Det är ju en väldig lättnad att vi ser ut att klara spärren. Vi har ju legat under i princip hela mandatperioden i mätningarna. Så det är stort att vi har klarat oss, säger han till Dagens Arena.
   
   Lars Leijonborg. Foto: Olle Bergvall.
   
    
   
   Vad tror du att det är som hänt de senaste veckorna som gör att Liberalerna nu ser att klara sig?
   
   – Jag vet inte. Det blir intressant vad valforskarna kommer att komma fram till, men ovedersägligt är ju att Simona Mohamsson har gjort en väldig bra valrörelse och blivit mycket mer uppskattad. När jag rest runt i landet har jag hört från många väljare att var jätteförtjusta efter att ha de hört hennes långa utfrågning på tre timmar i TV4. Så mycket handlar om att hon har varit duktig, säger Lars Leijonborg.
   
   Men kanske lite bitterljuvt för er ändå, det ser ju att bli regeringsskifte?
   
   – Ja, men då måste man svara på frågan, vilken regering? Någon som räknat snabbare än jag påpekade att Tidö är större än båda de minst orealistiska alternativen som Magdalena Andersson har. Vänsterpartiet ser ju ut att ha gjort ett strålande val, hur benägna är de att bryta sitt kongressbeslut om regeringsmedverkan? Så det blir nog väldigt trassliga regeringsförhandlingar.
   
   Moderaterna ser ut att bli större än Sverigedemokraterna, 18,1 procent respektive 17,2 procent. Hur ser du på det?
   
   – Det är väldigt intressant. Det har de ju inte varit i mätningarna på länge. Men vi får nog avvakta. Det kan bli ganska stora förändringar gentemot Valun. Förra valet blev det ju regeringsskifte, vilket skilde från vad Valun hade sagt. Så när man går in på detaljer är det nog bäst att avvakta.
   
   ”Står väldigt långt ifrån SD”
   
   Åsa Nilsson Söderström, liberal ledamot i kommunfullmäktige i Stockholm och riksdagskandidat, står med bubbel och firar med partikamrater.
   
   – Det känns jättebra. Vi har varit underdogs så länge och fått så mycket skit, så det känns härligt. Det ser ut som att vi får en större riksdagsgrupp än sist, säger Åsa Nilsson Söderström.
   
   Åsa Nilsson Söderström. Foto: Olle Bergvall.
   
    
   
   Vad tänker du om att det ser ut att gå mot regeringsskifte?
   
   – Jo, det lutar ju ditåt. Det är oroande för Sverige, och oroande att se hur de får ihop det här. Jag är själv från Järva-Spånga och vet hur extrema sossarna och vänstern har varit i Stockholm. Nu ser vi också ett större vänsterparti och ett försvagat sossarna, så det kan bli bekymmersamt. Både i riksdagen och i Stockholms stad, tänker jag.
   
   Vad tänker du om att Moderaterna ser ut att bli större än Sverigedemokraterna?
   
   – Det glädjer mig mycket. Moderaterna står oss närmare ideologiskt än vad SD gör. Vi har lyckats samarbeta, som man ibland måste i politiken, men vi står väldigt långt ifrån SD, säger Åsa Nilsson Söderström.
   
   Stödröster
   
   Mycket av Liberalernas kampanj har handlat om att partiet behövs kvar i riksdagen för att Tidöpartierna ska sitta kvar vid makten. Dagens Arena frågar gymnasie-, högskole- och forskningsminister Lotta Edholm (L) vad det betyder för partiet om en stor del av rösterna består av stödröster.
   
   – Det spelar inte så stor roll egentligen. Det här med stöd och röstresonemanget är ju intressant för det bygger på någon slags tro att det finns människor som har en fast uppfattning om vad de ska rösta på, och så röstar man på ett annat parti. Men så fungerar inte borgerliga väljare, utan det är ju alltid flöden mellan borgerliga partier. Så har det alltid varit och kommer säkert också alltid att vara. Ibland kommer mätningar som visar att människor inte ens kommer ihåg vad de röstade på i valet innan så jag tycker inte man ska dra för stora växlar på det där faktiskt, säger Lotta Edholm.
   
   Lotta Edholm. Foto: Olle Bergvall.
   
    
   
   I stället är det en Simona-effekt vi ser, menar hon.
   
   – Hon har ju gått fram som en ångvält bland väljarna. Det har varit fantastiskt att se och hon är så omtyckt, säger Lotta Edholm.
   
    
   
   Inlägget Liberalerna klarar riksdagsspärren – ”En väldig lättnad” dök först upp på Dagens Arena.
3. 2026-09-13 21:45:21

   Discovered: 2026-09-14 08:18:37 Hash: 0f21e44ecd233f152bfd903e0f92e9a60f915bee
   Title:

   Liberalerna ser ut att klara riksdagsspärren – ”En väldig lättnad”
   Description:

   Samtidigt ser M ut att blir större än SD. ”Glädjer mig mycket.”
   
   Inlägget Liberalerna ser ut att klara riksdagsspärren – ”En väldig lättnad” dök först upp på Dagens Arena.
   Content

   Enligt SVT:s vallokalsundersökning klarar Liberalerna spärren och får 5,4 procent. Dagens Arena är på plats på partiets valvaka där spänd tystnad bröt ut mot öronbedövande jubel.
   
   – Det är ju en väldig lättnad att vi ser ut att klara spärren, säger tidigare partiledare och riksdagskandidat Lars Leijonborg.
   
   Stämningen är lättad på Liberalernas valvaka när SVT:s vallokalsundersökning presenterats. Enligt den ser partiet ut att klara riksdagsspärren med god marginal, 5,4 procent. Detta från att länge ha legat på omkring 2 procent i opinionsmätningarna. Många kramar och gratulationer utbytes, tårar av lättnad.
   
   Liberalernas (då Folkpartiet) tidigare partiledare Lars Leijonborg, som gör politisk comeback i år som riksdagskandidat, andas ut.
   
   – Det är ju en väldig lättnad att vi ser ut att klara spärren. Vi har ju legat under i princip hela mandatperioden i mätningarna. Så det är stort att vi har klarat oss, säger han till Dagens Arena.
   
   Lars Leijonborg. Foto: Olle Bergvall.
   
    
   
   Vad tror du att det är som hänt de senaste veckorna som gör att Liberalerna nu ser att klara sig?
   
   – Jag vet inte. Det blir intressant vad valforskarna kommer att komma fram till, men ovedersägligt är ju att Simona Mohamsson har gjort en väldig bra valrörelse och blivit mycket mer uppskattad. När jag rest runt i landet har jag hört från många väljare att var jätteförtjusta efter att ha de hört hennes långa utfrågning på tre timmar i TV4. Så mycket handlar om att hon har varit duktig, säger Lars Leijonborg.
   
   Men kanske lite bitterljuvt för er ändå, det ser ju att bli regeringsskifte?
   
   – Ja, men då måste man svara på frågan, vilken regering? Någon som räknat snabbare än jag påpekade att Tidö är större än båda de minst orealistiska alternativen som Magdalena Andersson har. Vänsterpartiet ser ju ut att ha gjort ett strålande val, hur benägna är de att bryta sitt kongressbeslut om regeringsmedverkan? Så det blir nog väldigt trassliga regeringsförhandlingar.
   
   Moderaterna ser ut att bli större än Sverigedemokraterna, 18,1 procent respektive 17,2 procent. Hur ser du på det?
   
   – Det är väldigt intressant. Det har de ju inte varit i mätningarna på länge. Men vi får nog avvakta. Det kan bli ganska stora förändringar gentemot Valun. Förra valet blev det ju regeringsskifte, vilket skilde från vad Valun hade sagt. Så när man går in på detaljer är det nog bäst att avvakta.
   
   ”Står väldigt långt ifrån SD”
   
   Åsa Nilsson Söderström, liberal ledamot i kommunfullmäktige i Stockholm och riksdagskandidat, står med bubbel och firar med partikamrater.
   
   – Det känns jättebra. Vi har varit underdogs så länge och fått så mycket skit, så det känns härligt. Det ser ut som att vi får en större riksdagsgrupp än sist, säger Åsa Nilsson Söderström.
   
   Åsa Nilsson Söderström. Foto: Olle Bergvall.
   
    
   
   Vad tänker du om att det ser ut att gå mot regeringsskifte?
   
   – Jo, det lutar ju ditåt. Det är oroande för Sverige, och oroande att se hur de får ihop det här. Jag är själv från Järva-Spånga och vet hur extrema sossarna och vänstern har varit i Stockholm. Nu ser vi också ett större vänsterparti och ett försvagat sossarna, så det kan bli bekymmersamt. Både i riksdagen och i Stockholms stad, tänker jag.
   
   Vad tänker du om att Moderaterna ser ut att bli större än Sverigedemokraterna?
   
   – Det glädjer mig mycket. Moderaterna står oss närmare ideologiskt än vad SD gör. Vi har lyckats samarbeta, som man ibland måste i politiken, men vi står väldigt långt ifrån SD, säger Åsa Nilsson Söderström.
   
   Stödröster
   
   Mycket av Liberalernas kampanj har handlat om att partiet behövs kvar i riksdagen för att Tidöpartierna ska sitta kvar vid makten. Dagens Arena frågar gymnasie-, högskole- och forskningsminister Lotta Edholm (L) vad det betyder för partiet om en stor del av rösterna består av stödröster.
   
   – Det spelar inte så stor roll egentligen. Det här med stöd och röstresonemanget är ju intressant för det bygger på någon slags tro att det finns människor som har en fast uppfattning om vad de ska rösta på, och så röstar man på ett annat parti. Men så fungerar inte borgerliga väljare, utan det är ju alltid flöden mellan borgerliga partier. Så har det alltid varit och kommer säkert också alltid att vara. Ibland kommer mätningar som visar att människor inte ens kommer ihåg vad de röstade på i valet innan så jag tycker inte man ska dra för stora växlar på det där faktiskt, säger Lotta Edholm.
   
   Lotta Edholm. Foto: Olle Bergvall.
   
    
   
   I stället är det en Simona-effekt vi ser, menar hon.
   
   – Hon har ju gått fram som en ångvält bland väljarna. Det har varit fantastiskt att se och hon är så omtyckt, säger Lotta Edholm.
   
    
   
   Inlägget Liberalerna ser ut att klara riksdagsspärren – ”En väldig lättnad” dök först upp på Dagens Arena.
4. 2026-09-13 21:45:21

   Discovered: 2026-09-13 22:04:44 Hash: 872cb17ab73a94c0f6b7ec2d8f9b8d5a7cf1d043
   Title:

   Liberalerna ser ut att klara riksdagsspärren – ”En väldig lättnad”
   Description:

   Samtidigt ser M ut att blir större än SD. ”Glädjer mig mycket.”
   
   Inlägget Liberalerna ser ut att klara riksdagsspärren – ”En väldig lättnad” dök först upp på Dagens Arena.
   Content

   Enligt SVT:s vallokalsundersökning klarar Liberalerna spärren och får 5,4 procent. Dagens Arena är på plats på partiets valvaka där spänd tystnad bröt ut mot öronbedövande jubel.
   
   – Det är ju en väldig lättnad att vi ser ut att klara spärren, säger tidigare partiledare och riksdagskandidat Lars Leijonborg.
   
   Stämningen är lättad på Liberalernas valvaka när SVT:s vallokalsundersökning presenterats. Enligt den ser partiet ut att klara riksdagsspärren med god marginal, 5,4 procent. Detta från att länge ha legat på omkring 2 procent i opinionsmätningarna. Många kramar och gratulationer utbytes, tårar av lättnad.
   
   Liberalernas (då Folkpartiet) tidigare partiledare Lars Leijonborg, som gör politisk comeback i år som riksdagskandidat, andas ut.
   
   – Det är ju en väldig lättnad att vi ser ut att klara spärren. Vi har ju legat under i princip hela mandatperioden i mätningarna. Så det är stort att vi har klarat oss, säger han till Dagens Arena.
   
   Lars Leijonborg. Foto: Olle Bergvall.
   
    
   
   Vad tror du att det är som hänt de senaste veckorna som gör att Liberalerna nu ser att klara sig?
   
   – Jag vet inte. Det blir intressant vad valforskarna kommer att komma fram till, men ovedersägligt är ju att Simona Mohamsson har gjort en väldig bra valrörelse och blivit mycket mer uppskattad. När jag rest runt i landet har jag hört från många väljare att var jätteförtjusta efter att ha de hört hennes långa utfrågning på tre timmar i tV4. Så mycket handlar om att hon har varit duktig, säger Lars Leijonborg.
   
   Men kanske lite bitterljuvt för er ändå, det ser ju att bli regeringsskifte?
   
   – Ja, men då måste man svara på frågan, vilken regering? Någon som räknat snabbare än jag påpekade att Tidö är större än både de minst orealistiska alternativen som Magdalena Andersson har. Vänsterpartiet ser ju ut att ha gjort ett strålande val, hur benägna är de att bryta sitt kongressbeslut om regeringsmedverkan? Så det blir nog väldigt trassliga regeringsförhandlingar.
   
   Moderaterna ser ut att bli större än Sverigedemokraterna, 18,1 procent respektive 17,2 procent. Hur ser du på det?
   
   – Det är väldigt intressant. Det har de ju inte varit i mätningarna på länge. Men vi får nog avvakta. Det kan bli ganska stora förändringar gentemot Valun. Förra valet blev det ju regeringsskifte, vilket skilde från vad Valun hade sagt. Så när man går in på detaljer är det nog bäst att avvakta.
   
   ”Står väldigt långt ifrån SD”
   
   Åsa Nilsson Söderström, liberal ledamot i kommunfullmäktige i Stockholm och riksdagskandidat, står med bubbel och firar med partikamrater.
   
   – Det känns jättebra. Vi har varit underdogs så länge och fått så mycket skit, så det känns härligt. Det ser ut som att vi får en större riksdagsgrupp än sist, säger Åsa Nilsson Söderström.
   
   Åsa Nilsson Söderström. Foto: Olle Bergvall.
   
    
   
   Vad tänker du om att det ser ut att gå mot regeringsskifte?
   
   – Jo, det lutar ju ditåt. Det är oroande för Sverige, och oroande att se hur de får ihop det här. Jag är själv från Järva-Spånga och vet hur extrema sossarna och vänstern har varit i Stockholm. Nu ser vi också ett större vänsterparti och ett försvagat sossarna, så det kan bli bekymmersamt. Både i riksdagen och i Stockholms stad, tänker jag.
   
   Vad tänker du om att Moderaterna ser ut att bli större än Sverigedemokraterna?
   
   – Det glädjer mig mycket. Moderaterna står oss närmare ideologiskt än vad SD gör. Vi har lyckats samarbeta, som man ibland måste i politiken, men vi står väldigt långt ifrån SD, säger Åsa Nilsson Söderström.
   
   Stödröster
   
   Mycket av Liberalernas kampanj har handlat om att partiet behövs kvar i riksdagen för att Tidöpartierna ska sitta kvar vid makten. Dagens Arena frågar gymnasie- högskole- och forskningsminister Lotta Edholm (L) vad det betyder för partiet om en stor del av rösterna består av stödröster.
   
   – Det spelar inte så stor roll egentligen. Det här med stöd och röstresonemanget är ju intressant för det bygger på någon slags tro att det finns människor som har en fast uppfattning om vad de ska rösta på, och så röstar man på ett annat parti. Men så fungerar inte borgerliga väljare, utan det är ju alltid flöden mellan borgerliga partier. Så har det alltid varit och kommer säkert också alltid att vara. Ibland kommer mätningar som visar att människor inte ens kommer ihåg vad de röstade på i valet innan så jag tycker inte man ska dra för stora växlar på det där faktiskt, säger Lotta Edholm.
   
   Lotta Edholm. Foto: Olle Bergvall.
   
    
   
   I stället är det en Simona-effekt vi ser, menar hon.
   
   – Hon har ju gått fram som en ångvält bland väljarna. Det har varit fantastiskt att se och hon är så omtyckt, säger Lotta Edholm.
   
    
   
   Inlägget Liberalerna ser ut att klara riksdagsspärren – ”En väldig lättnad” dök först upp på Dagens Arena.
5. 2026-09-13 21:45:21

   Discovered: 2026-09-13 21:47:16 Hash: 9229a8fa0082b8f8c2d47bfa081c04da486b71e5
   Title:

   Liberalerna ser ut att klara riksdagsspärren – ”En väldig lättnad”
   Description:

   Samtidigt ser M ut att blir större än SD. ”Glädjer mig mycket.”
   
   Inlägget Liberalerna ser ut att klara riksdagsspärren – ”En väldig lättnad” dök först upp på Dagens Arena.
   Content

   Enligt SVT:s vallokalsundersökning klarar Liberalerna spärren och får 5,4 procent. Dagens Arena är på plats på partiets valvaka där spänd tystnad bröt ut mot öronbedövande jubel.
   
   – Det är ju en väldig lättnad att vi ser ut att klara spärren, säger tidigare partiordförande och riksdagskandidat Lars Leijonborg.
   
   Stämningen är lättad på Liberalernas valvaka när SVT:s vallokalsundersökning presenterats. Enligt den ser partiet ut att klara riksdagsspärren med god marginal, 5,4 procent. Detta från att länge ha legat på omkring 2 procent i opinionsmätningarna. Många kramar och gratulationer utbytes, tårar av lättnad.
   
   Liberalernas (då Folkpartiet) tidigare ordförande Lars Leijonborg, som gör politisk comeback i år som riksdagskandidat, andas ut.
   
   – Det är ju en väldig lättnad att vi ser ut att klara spärren. Vi har ju legat under i princip hela mandatperioden i mätningarna. Så det är stort att vi har klarat oss, säger han till Dagens Arena.
   
   Lars Leijonborg. Foto: Olle Bergvall.
   
    
   
   Vad tror du att det är som hänt de senaste veckorna som gör att Liberalerna nu ser att klara sig?
   
   – Jag vet inte. Det blir intressant vad valforskarna kommer att komma fram till, men ovedersägligt är ju att Simona Mohamsson har gjort en väldig bra valrörelse och blivit mycket mer uppskattad. När jag rest runt i landet har jag hört från många väljare att var jätteförtjusta efter att ha de hört hennes långa utfrågning på tre timmar i tV4. Så mycket handlar om att hon har varit duktig, säger Lars Leijonborg.
   
   Men kanske lite bitterljuvt för er ändå, det ser ju att bli regeringsskifte?
   
   – Ja, men då måste man svara på frågan, vilken regering? Någon som räknat snabbare än jag påpekade att Tidö är större än både de minst orealistiska alternativen som Magdalena Andersson har. Vänsterpartiet ser ju ut att ha gjort ett strålande val, hur benägna är de att bryta sitt kongressbeslut om regeringsmedverkan? Så det blir nog väldigt trassliga regeringsförhandlingar.
   
   Moderaterna ser ut att bli större än Sverigedemokraterna, 18,1 procent respektive 17,2 procent. Hur ser du på det?
   
   – Det är väldigt intressant. Det har de ju inte varit i mätningarna på länge. Men vi får nog avvakta. Det kan bli ganska stora förändringar gentemot Valun. Förra valet blev det ju regeringsskifte, vilket skilde från vad Valun hade sagt. Så när man går in på detaljer är det nog bäst att avvakta.
   
   ”Står väldigt långt ifrån SD”
   
   Åsa Nilsson Söderström, liberal ledamot i kommunfullmäktige i Stockholm och riksdagskandidat, står med bubbel och firar med partikamrater.
   
   – Det känns jättebra. Vi har varit underdogs så länge och fått så mycket skit, så det känns härligt. Det ser ut som att vi får en större riksdagsgrupp än sist, säger Åsa Nilsson Söderström.
   
   Åsa Nilsson Söderström. Foto: Olle Bergvall.
   
    
   
   Vad tänker du om att det ser ut att gå mot regeringsskifte?
   
   – Jo, det lutar ju ditåt. Det är oroande för Sverige, och oroande att se hur de får ihop det här. Jag är själv från Järva-Spånga och vet hur extrema sossarna och vänstern har varit i Stockholm. Nu ser vi också ett större vänsterparti och ett försvagat sossarna, så det kan bli bekymmersamt. Både i riksdagen och i Stockholms stad, tänker jag.
   
   Vad tänker du om att Moderaterna ser ut att bli större än Sverigedemokraterna?
   
   – Det glädjer mig mycket. Moderaterna står oss närmare ideologiskt än vad SD gör. Vi har lyckats samarbeta, som man ibland måste i politiken, men vi står väldigt långt ifrån SD, säger Åsa Nilsson Söderström.
   
   Stödröster
   
   Mycket av Liberalernas kampanj har handlat om att partiet behövs kvar i riksdagen för att Tidöpartierna ska sitta kvar vid makten. Dagens Arena frågar gymnasie- högskole- och forskningsminister Lotta Edholm (L) vad det betyder för partiet om en stor del av rösterna består av stödröster.
   
   – Det spelar inte så stor roll egentligen. Det här med stöd och röstresonemanget är ju intressant för det bygger på någon slags tro att det finns människor som har en fast uppfattning om vad de ska rösta på, och så röstar man på ett annat parti. Men så fungerar inte borgerliga väljare, utan det är ju alltid flöden mellan borgerliga partier. Så har det alltid varit och kommer säkert också alltid att vara. Ibland kommer mätningar som visar att människor inte ens kommer ihåg vad de röstade på i valet innan så jag tycker inte man ska dra för stora växlar på det där faktiskt, säger Lotta Edholm.
   
   Lotta Edholm. Foto: Olle Bergvall.
   
    
   
   I stället är det en Simona-effekt vi ser, menar hon.
   
   – Hon har ju gått fram som en ångvält bland väljarna. Det har varit fantastiskt att se och hon är så omtyckt, säger Lotta Edholm.
   
    
   
   Inlägget Liberalerna ser ut att klara riksdagsspärren – ”En väldig lättnad” dök först upp på Dagens Arena.

Changes

TITLE:
Kristerssons dröm om den brittiska aristokratin

DESCRIPTION:
Klädda tweed reste Landerholm och Kristersson till Oxford. 

Inlägget Kristerssons dröm om den brittiska aristokratin dök först upp på Dagens Arena.

CONTENT:
Klädda i tweed reste Landerholm och Kristersson till Oxford. 

”Vi ser inte världen som den är, vi ser den som vi själva är.” Anaïs Nins ord inleder Peter Englunds fascinerande essä ”Om att misslyckas”, men passar lika bra under valrörelsens sista febriga dagar.

Ledtrådarna till det som präglar partiledarnas blick på världen är däremot få; inte ens kulturella referenser strösslas det särskilt generöst med. Därför blir jag upplivad när P3 ID:s underhållande porträtt av Ulf Kristersson påminner mig om hans begeistring i Evelyn Waughs klassiker ”En förlorad värld” från 1945.

Trots allt är det inte vilken roman som helst, utan en berättelse som griper över existensens alla delar: tro och begär, nostalgi och förändring. Framför allt handlar den om en livslång längtan efter sammanhang och alla de misslyckanden som följer i försöken att nå dit. Ett bitterljuvt pärlband av förspilld kärlek och förspillda liv, trots goda förutsättningar och storslagna ambitioner – inte olikt de slagna entusiasterna i Englunds bok.

Den brittiska aristokratin

Waughs roman blev åter aktuell i samband med att Kristerssons nära vän från skoltiden, Henrik Landerholm, utnämndes till landets första nationella säkerhetsrådgivare, men redan efter två år tvingades avgå efter att ha glömt hemliga handlingar på en kursgård.

En tragisk final – helt i Waughs smak – både på en karriär och möjligen också på en mångårig vänskapsrelation. Vänskapen hade inletts fyra decennier tidigare, med en gemensam fascination för den brittiska aristokratins sista skälvande år på det engelska godset Brideshead.

Oxfordstudenten Charles och den dekadente överklasslyngeln Sebastian möts när Sebastian bokstavligen spyr rakt in i Charles studentrum. Dagen därpå skickar han ett överdådigt blomsterbud tillsammans med en inbjudan till champagnelunch.

En Waughs ironi

Och artonåriga Ulf och Henrik ville inte vara sämre. I var sin nyinköpt tweedkostym från Eskilstuna flyger de till Oxford för att gå i Charles och Sebastians fotspår, bara för att upptäcka att den värld Waugh beskriver verkligen har gått förlorad – eller möjligen aldrig har funnits. Ännu en Waughsk ironi.

Miljön och tidsandan tycks däremot ha fungerat som inspiration och musa för den moderata politik Kristersson har gjort till sin. Själv har han sagt att romanen gjorde det tillåtet att spegla en borgerlig livsstil på ett romantiserat sätt. Även beskrivningen av umgänget med Landerholms öppna familj kan, med lite god vilja, associeras till Charles förtjusning i Sebastians spirituella  och egensinniga släktingar på Brideshead.

Liksom Sebastian har sin syster Julia, dyrkad av Charles, har Henrik sin syster Karin, mångårig vän till Ulf och politisk allierad. Och liksom Charles med häpen förundran tar del av familjens brinnande religiositet, gifter sig Ulf med Birgitta Ed, som så småningom prästvigs och med korset och prästkragen högst påtagligt närvarande i alla offentliga sammanhang.

Strömmer som Aloysius?

Evelyn Waugh hade sannolikt också blivit betagen av Sagerska palatset, med dess överdådiga textilier från Svenskt Tenn, på samma sätt som han livfullt och med subtil ironi beskriver hur Brideshead renoverats i Arts and Crafts-rörelsens stil: ”Änglar i vida bomullssärkar med tryckta mönster, slingrande rosor, blomsterängar, skuttande lamm, textbårder i keltiska typsnitt och helgon i rustningar…”

Egentligen är det bara Sebastians teddybjörn Aloysius som svävar lite fritt: symbolen för barndomens trygghet, alltid närvarande när världen känns krävande och hotfull. Han som har en egen hårborste med skaft av elfenben och som, när läsarna möter honom för första gången, sitter vid ratten i Sebastians tvåsitsiga Morris-Cowley.

För det kan väl ändå inte vara Gunnar Strömmer?

Gabriella Ahlström

Inlägget Kristerssons dröm om den brittiska aristokratin dök först upp på Dagens Arena.

TITLE:
Kristerssons dröm om den brittiska aristokratin

DESCRIPTION:
Klädda i tweed reste Landerholm och Kristersson till Oxford. 

Inlägget Kristerssons dröm om den brittiska aristokratin dök först upp på Dagens Arena.

CONTENT:
Klädda i tweed reste Landerholm och Kristersson till Oxford. 

”Vi ser inte världen som den är, vi ser den som vi själva är.” Anaïs Nins ord inleder Peter Englunds fascinerande essä ”Om att misslyckas”, men passar lika bra under valrörelsens sista febriga dagar.

Ledtrådarna till det som präglar partiledarnas blick på världen är däremot få; inte ens kulturella referenser strösslas det särskilt generöst med. Därför blir jag upplivad när P3 ID:s underhållande porträtt av Ulf Kristersson påminner mig om hans begeistring i Evelyn Waughs klassiker ”En förlorad värld” från 1945.

Trots allt är det inte vilken roman som helst, utan en berättelse som griper över existensens alla delar: tro och begär, nostalgi och förändring. Framför allt handlar den om en livslång längtan efter sammanhang och alla de misslyckanden som följer i försöken att nå dit. Ett bitterljuvt pärlband av förspilld kärlek och förspillda liv, trots goda förutsättningar och storslagna ambitioner – inte olikt de slagna entusiasterna i Englunds bok.

Den brittiska aristokratin

Waughs roman blev åter aktuell i samband med att Kristerssons nära vän från skoltiden, Henrik Landerholm, utnämndes till landets första nationella säkerhetsrådgivare, men redan efter två år tvingades avgå efter att ha glömt hemliga handlingar på en kursgård.

En tragisk final – helt i Waughs smak – både på en karriär och möjligen också på en mångårig vänskapsrelation. Vänskapen hade inletts fyra decennier tidigare, med en gemensam fascination för den brittiska aristokratins sista skälvande år på det engelska godset Brideshead.

Oxfordstudenten Charles och den dekadente överklasslyngeln Sebastian möts när Sebastian bokstavligen spyr rakt in i Charles studentrum. Dagen därpå skickar han ett överdådigt blomsterbud tillsammans med en inbjudan till champagnelunch.

En Waughs ironi

Och artonåriga Ulf och Henrik ville inte vara sämre. I var sin nyinköpt tweedkostym från Eskilstuna flyger de till Oxford för att gå i Charles och Sebastians fotspår, bara för att upptäcka att den värld Waugh beskriver verkligen har gått förlorad – eller möjligen aldrig har funnits. Ännu en Waughsk ironi.

Miljön och tidsandan tycks däremot ha fungerat som inspiration och musa för den moderata politik Kristersson har gjort till sin. Själv har han sagt att romanen gjorde det tillåtet att spegla en borgerlig livsstil på ett romantiserat sätt. Även beskrivningen av umgänget med Landerholms öppna familj kan, med lite god vilja, associeras till Charles förtjusning i Sebastians spirituella  och egensinniga släktingar på Brideshead.

Liksom Sebastian har sin syster Julia, dyrkad av Charles, har Henrik sin syster Karin, mångårig vän till Ulf och politisk allierad. Och liksom Charles med häpen förundran tar del av familjens brinnande religiositet, gifter sig Ulf med Birgitta Ed, som så småningom prästvigs och med korset och prästkragen högst påtagligt närvarande i alla offentliga sammanhang.

Strömmer som Aloysius?

Evelyn Waugh hade sannolikt också blivit betagen av Sagerska palatset, med dess överdådiga textilier från Svenskt Tenn, på samma sätt som han livfullt och med subtil ironi beskriver hur Brideshead renoverats i Arts and Crafts-rörelsens stil: ”Änglar i vida bomullssärkar med tryckta mönster, slingrande rosor, blomsterängar, skuttande lamm, textbårder i keltiska typsnitt och helgon i rustningar…”

Egentligen är det bara Sebastians teddybjörn Aloysius som svävar lite fritt: symbolen för barndomens trygghet, alltid närvarande när världen känns krävande och hotfull. Han som har en egen hårborste med skaft av elfenben och som, när läsarna möter honom för första gången, sitter vid ratten i Sebastians tvåsitsiga Morris-Cowley.

För det kan väl ändå inte vara Gunnar Strömmer?

Gabriella Ahlström

Inlägget Kristerssons dröm om den brittiska aristokratin dök först upp på Dagens Arena.

TITLE:
Kristerssons dröm om den brittiska aristokratin

DESCRIPTION:
Klädda tweed reste Landerholm och Kristersson till Oxford. 

Inlägget Kristerssons dröm om den brittiska aristokratin dök först upp på Dagens Arena.

CONTENT:
Klädda tweed reste Landerholm och Kristersson till Oxford. 

”Vi ser inte världen som den är, vi ser den som vi själva är.” Anaïs Nins ord inleder Peter Englunds fascinerande essä ”Om att misslyckas”, men passar lika bra under valrörelsens sista febriga dagar.

Ledtrådarna till det som präglar partiledarnas blick på världen är däremot få; inte ens kulturella referenser strösslas det särskilt generöst med. Därför blir jag upplivad när P3 ID:s underhållande porträtt av Ulf Kristersson påminner mig om hans begeistring i Evelyn Waughs klassiker ”En förlorad värld” från 1945.

Trots allt är det inte vilken roman som helst, utan en berättelse som griper över existensens alla delar: tro och begär, nostalgi och förändring. Framför allt handlar den om en livslång längtan efter sammanhang och alla de misslyckanden som följer i försöken att nå dit. Ett bitterljuvt pärlband av förspilld kärlek och förspillda liv, trots goda förutsättningar och storslagna ambitioner – inte olikt de slagna entusiasterna i Englunds bok.

Den brittiska aristokratin

Waughs roman blev åter aktuell i samband med att Kristerssons nära vän från skoltiden, Henrik Landerholm, utnämndes till landets första nationella säkerhetsrådgivare, men redan efter två år tvingades avgå efter att ha glömt hemliga handlingar på en kursgård.

En tragisk final – helt i Waughs smak – både på en karriär och möjligen också på en mångårig vänskapsrelation. Vänskapen hade inletts fyra decennier tidigare, med en gemensam fascination för den brittiska aristokratins sista skälvande år på det engelska godset Brideshead.

Oxfordstudenten Charles och den dekadente överklasslyngeln Sebastian möts när Sebastian bokstavligen spyr rakt in i Charles studentrum. Dagen därpå skickar han ett överdådigt blomsterbud tillsammans med en inbjudan till champagnelunch.

En Waughs ironi

Och artonåriga Ulf och Henrik ville inte vara sämre. I var sin nyinköpt tweedkostym från Eskilstuna flyger de till Oxford för att gå i Charles och Sebastians fotspår, bara för att upptäcka att den värld Waugh beskriver verkligen har gått förlorad – eller möjligen aldrig har funnits. Ännu en Waughsk ironi.

Miljön och tidsandan tycks däremot ha fungerat som inspiration och musa för den moderata politik Kristersson har gjort till sin. Själv har han sagt att romanen gjorde det tillåtet att spegla en borgerlig livsstil på ett romantiserat sätt. Även beskrivningen av umgänget med Landerholms öppna familj kan, med lite god vilja, associeras till Charles förtjusning i Sebastians spirituella  och egensinniga släktingar på Brideshead.

Liksom Sebastian har sin syster Julia, dyrkad av Charles, har Henrik sin syster Karin, mångårig vän till Ulf och politisk allierad. Och liksom Charles med häpen förundran tar del av familjens brinnande religiositet, gifter sig Ulf med Birgitta Ed, som så småningom prästvigs och med korset och prästkragen högst påtagligt närvarande i alla offentliga sammanhang.

Strömmer som Aloysius?

Evelyn Waugh hade sannolikt också blivit betagen av Sagerska palatset, med dess överdådiga textilier från Svenskt Tenn, på samma sätt som han livfullt och med subtil ironi beskriver hur Brideshead renoverats i Arts and Crafts-rörelsens stil: ”Änglar i vida bomullssärkar med tryckta mönster, slingrande rosor, blomsterängar, skuttande lamm, textbårder i keltiska typsnitt och helgon i rustningar…”

Egentligen är det bara Sebastians teddybjörn Aloysius som svävar lite fritt: symbolen för barndomens trygghet, alltid närvarande när världen känns krävande och hotfull. Han som har en egen hårborste med skaft av elfenben och som, när läsarna möter honom för första gången, sitter vid ratten i Sebastians tvåsitsiga Morris-Cowley.

För det kan väl ändå inte vara Gunnar Strömmer?

Gabriella Ahlström

Inlägget Kristerssons dröm om den brittiska aristokratin dök först upp på Dagens Arena.

TITLE:
Kristerssons dröm om den brittiska aristokratin

DESCRIPTION:
Klädda tweed reste Landerholm och Kristersson till Oxford. 

Inlägget Kristerssons dröm om den brittiska aristokratin dök först upp på Dagens Arena.

CONTENT:
Klädda i tweed reste Landerholm och Kristersson till Oxford. 

”Vi ser inte världen som den är, vi ser den som vi själva är.” Anaïs Nins ord inleder Peter Englunds fascinerande essä ”Om att misslyckas”, men passar lika bra under valrörelsens sista febriga dagar.

Ledtrådarna till det som präglar partiledarnas blick på världen är däremot få; inte ens kulturella referenser strösslas det särskilt generöst med. Därför blir jag upplivad när P3 ID:s underhållande porträtt av Ulf Kristersson påminner mig om hans begeistring i Evelyn Waughs klassiker ”En förlorad värld” från 1945.

Trots allt är det inte vilken roman som helst, utan en berättelse som griper över existensens alla delar: tro och begär, nostalgi och förändring. Framför allt handlar den om en livslång längtan efter sammanhang och alla de misslyckanden som följer i försöken att nå dit. Ett bitterljuvt pärlband av förspilld kärlek och förspillda liv, trots goda förutsättningar och storslagna ambitioner – inte olikt de slagna entusiasterna i Englunds bok.

Den brittiska aristokratin

Waughs roman blev åter aktuell i samband med att Kristerssons nära vän från skoltiden, Henrik Landerholm, utnämndes till landets första nationella säkerhetsrådgivare, men redan efter två år tvingades avgå efter att ha glömt hemliga handlingar på en kursgård.

En tragisk final – helt i Waughs smak – både på en karriär och möjligen också på en mångårig vänskapsrelation. Vänskapen hade inletts fyra decennier tidigare, med en gemensam fascination för den brittiska aristokratins sista skälvande år på det engelska godset Brideshead.

Oxfordstudenten Charles och den dekadente överklasslyngeln Sebastian möts när Sebastian bokstavligen spyr rakt in i Charles studentrum. Dagen därpå skickar han ett överdådigt blomsterbud tillsammans med en inbjudan till champagnelunch.

En Waughs ironi

Och artonåriga Ulf och Henrik ville inte vara sämre. I var sin nyinköpt tweedkostym från Eskilstuna flyger de till Oxford för att gå i Charles och Sebastians fotspår, bara för att upptäcka att den värld Waugh beskriver verkligen har gått förlorad – eller möjligen aldrig har funnits. Ännu en Waughsk ironi.

Miljön och tidsandan tycks däremot ha fungerat som inspiration och musa för den moderata politik Kristersson har gjort till sin. Själv har han sagt att romanen gjorde det tillåtet att spegla en borgerlig livsstil på ett romantiserat sätt. Även beskrivningen av umgänget med Landerholms öppna familj kan, med lite god vilja, associeras till Charles förtjusning i Sebastians spirituella  och egensinniga släktingar på Brideshead.

Liksom Sebastian har sin syster Julia, dyrkad av Charles, har Henrik sin syster Karin, mångårig vän till Ulf och politisk allierad. Och liksom Charles med häpen förundran tar del av familjens brinnande religiositet, gifter sig Ulf med Birgitta Ed, som så småningom prästvigs och med korset och prästkragen högst påtagligt närvarande i alla offentliga sammanhang.

Strömmer som Aloysius?

Evelyn Waugh hade sannolikt också blivit betagen av Sagerska palatset, med dess överdådiga textilier från Svenskt Tenn, på samma sätt som han livfullt och med subtil ironi beskriver hur Brideshead renoverats i Arts and Crafts-rörelsens stil: ”Änglar i vida bomullssärkar med tryckta mönster, slingrande rosor, blomsterängar, skuttande lamm, textbårder i keltiska typsnitt och helgon i rustningar…”

Egentligen är det bara Sebastians teddybjörn Aloysius som svävar lite fritt: symbolen för barndomens trygghet, alltid närvarande när världen känns krävande och hotfull. Han som har en egen hårborste med skaft av elfenben och som, när läsarna möter honom för första gången, sitter vid ratten i Sebastians tvåsitsiga Morris-Cowley.

För det kan väl ändå inte vara Gunnar Strömmer?

Gabriella Ahlström

Inlägget Kristerssons dröm om den brittiska aristokratin dök först upp på Dagens Arena.

Versions

1. 2026-09-12 01:54:47

   Discovered: 2026-09-12 10:53:07 Hash: 8c655bae2897b6e32fd23f23a3c9ef9e0a7c840e
   Title:

   Kristerssons dröm om den brittiska aristokratin
   Description:

   Klädda i tweed reste Landerholm och Kristersson till Oxford.
   
   Inlägget Kristerssons dröm om den brittiska aristokratin dök först upp på Dagens Arena.
   Content

   Klädda i tweed reste Landerholm och Kristersson till Oxford.
   
   ”Vi ser inte världen som den är, vi ser den som vi själva är.” Anaïs Nins ord inleder Peter Englunds fascinerande essä ”Om att misslyckas”, men passar lika bra under valrörelsens sista febriga dagar.
   
   Ledtrådarna till det som präglar partiledarnas blick på världen är däremot få; inte ens kulturella referenser strösslas det särskilt generöst med. Därför blir jag upplivad när P3 ID:s underhållande porträtt av Ulf Kristersson påminner mig om hans begeistring i Evelyn Waughs klassiker ”En förlorad värld” från 1945.
   
   Trots allt är det inte vilken roman som helst, utan en berättelse som griper över existensens alla delar: tro och begär, nostalgi och förändring. Framför allt handlar den om en livslång längtan efter sammanhang och alla de misslyckanden som följer i försöken att nå dit. Ett bitterljuvt pärlband av förspilld kärlek och förspillda liv, trots goda förutsättningar och storslagna ambitioner – inte olikt de slagna entusiasterna i Englunds bok.
   
   Den brittiska aristokratin
   
   Waughs roman blev åter aktuell i samband med att Kristerssons nära vän från skoltiden, Henrik Landerholm, utnämndes till landets första nationella säkerhetsrådgivare, men redan efter två år tvingades avgå efter att ha glömt hemliga handlingar på en kursgård.
   
   En tragisk final – helt i Waughs smak – både på en karriär och möjligen också på en mångårig vänskapsrelation. Vänskapen hade inletts fyra decennier tidigare, med en gemensam fascination för den brittiska aristokratins sista skälvande år på det engelska godset Brideshead.
   
   Oxfordstudenten Charles och den dekadente överklasslyngeln Sebastian möts när Sebastian bokstavligen spyr rakt in i Charles studentrum. Dagen därpå skickar han ett överdådigt blomsterbud tillsammans med en inbjudan till champagnelunch.
   
   En Waughs ironi
   
   Och artonåriga Ulf och Henrik ville inte vara sämre. I var sin nyinköpt tweedkostym från Eskilstuna flyger de till Oxford för att gå i Charles och Sebastians fotspår, bara för att upptäcka att den värld Waugh beskriver verkligen har gått förlorad – eller möjligen aldrig har funnits. Ännu en Waughsk ironi.
   
   Miljön och tidsandan tycks däremot ha fungerat som inspiration och musa för den moderata politik Kristersson har gjort till sin. Själv har han sagt att romanen gjorde det tillåtet att spegla en borgerlig livsstil på ett romantiserat sätt. Även beskrivningen av umgänget med Landerholms öppna familj kan, med lite god vilja, associeras till Charles förtjusning i Sebastians spirituella  och egensinniga släktingar på Brideshead.
   
   Liksom Sebastian har sin syster Julia, dyrkad av Charles, har Henrik sin syster Karin, mångårig vän till Ulf och politisk allierad. Och liksom Charles med häpen förundran tar del av familjens brinnande religiositet, gifter sig Ulf med Birgitta Ed, som så småningom prästvigs och med korset och prästkragen högst påtagligt närvarande i alla offentliga sammanhang.
   
   Strömmer som Aloysius?
   
   Evelyn Waugh hade sannolikt också blivit betagen av Sagerska palatset, med dess överdådiga textilier från Svenskt Tenn, på samma sätt som han livfullt och med subtil ironi beskriver hur Brideshead renoverats i Arts and Crafts-rörelsens stil: ”Änglar i vida bomullssärkar med tryckta mönster, slingrande rosor, blomsterängar, skuttande lamm, textbårder i keltiska typsnitt och helgon i rustningar…”
   
   Egentligen är det bara Sebastians teddybjörn Aloysius som svävar lite fritt: symbolen för barndomens trygghet, alltid närvarande när världen känns krävande och hotfull. Han som har en egen hårborste med skaft av elfenben och som, när läsarna möter honom för första gången, sitter vid ratten i Sebastians tvåsitsiga Morris-Cowley.
   
   För det kan väl ändå inte vara Gunnar Strömmer?
   
   Gabriella Ahlström
   
   Inlägget Kristerssons dröm om den brittiska aristokratin dök först upp på Dagens Arena.
2. 2026-09-12 01:54:47

   Discovered: 2026-09-12 10:52:42 Hash: 3932745fb96971ef53e300ab80ec664a5e099a09
   Title:

   Kristerssons dröm om den brittiska aristokratin
   Description:

   Klädda tweed reste Landerholm och Kristersson till Oxford.
   
   Inlägget Kristerssons dröm om den brittiska aristokratin dök först upp på Dagens Arena.
   Content

   Klädda i tweed reste Landerholm och Kristersson till Oxford.
   
   ”Vi ser inte världen som den är, vi ser den som vi själva är.” Anaïs Nins ord inleder Peter Englunds fascinerande essä ”Om att misslyckas”, men passar lika bra under valrörelsens sista febriga dagar.
   
   Ledtrådarna till det som präglar partiledarnas blick på världen är däremot få; inte ens kulturella referenser strösslas det särskilt generöst med. Därför blir jag upplivad när P3 ID:s underhållande porträtt av Ulf Kristersson påminner mig om hans begeistring i Evelyn Waughs klassiker ”En förlorad värld” från 1945.
   
   Trots allt är det inte vilken roman som helst, utan en berättelse som griper över existensens alla delar: tro och begär, nostalgi och förändring. Framför allt handlar den om en livslång längtan efter sammanhang och alla de misslyckanden som följer i försöken att nå dit. Ett bitterljuvt pärlband av förspilld kärlek och förspillda liv, trots goda förutsättningar och storslagna ambitioner – inte olikt de slagna entusiasterna i Englunds bok.
   
   Den brittiska aristokratin
   
   Waughs roman blev åter aktuell i samband med att Kristerssons nära vän från skoltiden, Henrik Landerholm, utnämndes till landets första nationella säkerhetsrådgivare, men redan efter två år tvingades avgå efter att ha glömt hemliga handlingar på en kursgård.
   
   En tragisk final – helt i Waughs smak – både på en karriär och möjligen också på en mångårig vänskapsrelation. Vänskapen hade inletts fyra decennier tidigare, med en gemensam fascination för den brittiska aristokratins sista skälvande år på det engelska godset Brideshead.
   
   Oxfordstudenten Charles och den dekadente överklasslyngeln Sebastian möts när Sebastian bokstavligen spyr rakt in i Charles studentrum. Dagen därpå skickar han ett överdådigt blomsterbud tillsammans med en inbjudan till champagnelunch.
   
   En Waughs ironi
   
   Och artonåriga Ulf och Henrik ville inte vara sämre. I var sin nyinköpt tweedkostym från Eskilstuna flyger de till Oxford för att gå i Charles och Sebastians fotspår, bara för att upptäcka att den värld Waugh beskriver verkligen har gått förlorad – eller möjligen aldrig har funnits. Ännu en Waughsk ironi.
   
   Miljön och tidsandan tycks däremot ha fungerat som inspiration och musa för den moderata politik Kristersson har gjort till sin. Själv har han sagt att romanen gjorde det tillåtet att spegla en borgerlig livsstil på ett romantiserat sätt. Även beskrivningen av umgänget med Landerholms öppna familj kan, med lite god vilja, associeras till Charles förtjusning i Sebastians spirituella  och egensinniga släktingar på Brideshead.
   
   Liksom Sebastian har sin syster Julia, dyrkad av Charles, har Henrik sin syster Karin, mångårig vän till Ulf och politisk allierad. Och liksom Charles med häpen förundran tar del av familjens brinnande religiositet, gifter sig Ulf med Birgitta Ed, som så småningom prästvigs och med korset och prästkragen högst påtagligt närvarande i alla offentliga sammanhang.
   
   Strömmer som Aloysius?
   
   Evelyn Waugh hade sannolikt också blivit betagen av Sagerska palatset, med dess överdådiga textilier från Svenskt Tenn, på samma sätt som han livfullt och med subtil ironi beskriver hur Brideshead renoverats i Arts and Crafts-rörelsens stil: ”Änglar i vida bomullssärkar med tryckta mönster, slingrande rosor, blomsterängar, skuttande lamm, textbårder i keltiska typsnitt och helgon i rustningar…”
   
   Egentligen är det bara Sebastians teddybjörn Aloysius som svävar lite fritt: symbolen för barndomens trygghet, alltid närvarande när världen känns krävande och hotfull. Han som har en egen hårborste med skaft av elfenben och som, när läsarna möter honom för första gången, sitter vid ratten i Sebastians tvåsitsiga Morris-Cowley.
   
   För det kan väl ändå inte vara Gunnar Strömmer?
   
   Gabriella Ahlström
   
   Inlägget Kristerssons dröm om den brittiska aristokratin dök först upp på Dagens Arena.
3. 2026-09-12 01:54:47

   Discovered: 2026-09-12 01:57:06 Hash: 7732b52b013e44b195bd64c29ebbef43e488996a
   Title:

   Kristerssons dröm om den brittiska aristokratin
   Description:

   Klädda tweed reste Landerholm och Kristersson till Oxford.
   
   Inlägget Kristerssons dröm om den brittiska aristokratin dök först upp på Dagens Arena.
   Content

   Klädda tweed reste Landerholm och Kristersson till Oxford.
   
   ”Vi ser inte världen som den är, vi ser den som vi själva är.” Anaïs Nins ord inleder Peter Englunds fascinerande essä ”Om att misslyckas”, men passar lika bra under valrörelsens sista febriga dagar.
   
   Ledtrådarna till det som präglar partiledarnas blick på världen är däremot få; inte ens kulturella referenser strösslas det särskilt generöst med. Därför blir jag upplivad när P3 ID:s underhållande porträtt av Ulf Kristersson påminner mig om hans begeistring i Evelyn Waughs klassiker ”En förlorad värld” från 1945.
   
   Trots allt är det inte vilken roman som helst, utan en berättelse som griper över existensens alla delar: tro och begär, nostalgi och förändring. Framför allt handlar den om en livslång längtan efter sammanhang och alla de misslyckanden som följer i försöken att nå dit. Ett bitterljuvt pärlband av förspilld kärlek och förspillda liv, trots goda förutsättningar och storslagna ambitioner – inte olikt de slagna entusiasterna i Englunds bok.
   
   Den brittiska aristokratin
   
   Waughs roman blev åter aktuell i samband med att Kristerssons nära vän från skoltiden, Henrik Landerholm, utnämndes till landets första nationella säkerhetsrådgivare, men redan efter två år tvingades avgå efter att ha glömt hemliga handlingar på en kursgård.
   
   En tragisk final – helt i Waughs smak – både på en karriär och möjligen också på en mångårig vänskapsrelation. Vänskapen hade inletts fyra decennier tidigare, med en gemensam fascination för den brittiska aristokratins sista skälvande år på det engelska godset Brideshead.
   
   Oxfordstudenten Charles och den dekadente överklasslyngeln Sebastian möts när Sebastian bokstavligen spyr rakt in i Charles studentrum. Dagen därpå skickar han ett överdådigt blomsterbud tillsammans med en inbjudan till champagnelunch.
   
   En Waughs ironi
   
   Och artonåriga Ulf och Henrik ville inte vara sämre. I var sin nyinköpt tweedkostym från Eskilstuna flyger de till Oxford för att gå i Charles och Sebastians fotspår, bara för att upptäcka att den värld Waugh beskriver verkligen har gått förlorad – eller möjligen aldrig har funnits. Ännu en Waughsk ironi.
   
   Miljön och tidsandan tycks däremot ha fungerat som inspiration och musa för den moderata politik Kristersson har gjort till sin. Själv har han sagt att romanen gjorde det tillåtet att spegla en borgerlig livsstil på ett romantiserat sätt. Även beskrivningen av umgänget med Landerholms öppna familj kan, med lite god vilja, associeras till Charles förtjusning i Sebastians spirituella  och egensinniga släktingar på Brideshead.
   
   Liksom Sebastian har sin syster Julia, dyrkad av Charles, har Henrik sin syster Karin, mångårig vän till Ulf och politisk allierad. Och liksom Charles med häpen förundran tar del av familjens brinnande religiositet, gifter sig Ulf med Birgitta Ed, som så småningom prästvigs och med korset och prästkragen högst påtagligt närvarande i alla offentliga sammanhang.
   
   Strömmer som Aloysius?
   
   Evelyn Waugh hade sannolikt också blivit betagen av Sagerska palatset, med dess överdådiga textilier från Svenskt Tenn, på samma sätt som han livfullt och med subtil ironi beskriver hur Brideshead renoverats i Arts and Crafts-rörelsens stil: ”Änglar i vida bomullssärkar med tryckta mönster, slingrande rosor, blomsterängar, skuttande lamm, textbårder i keltiska typsnitt och helgon i rustningar…”
   
   Egentligen är det bara Sebastians teddybjörn Aloysius som svävar lite fritt: symbolen för barndomens trygghet, alltid närvarande när världen känns krävande och hotfull. Han som har en egen hårborste med skaft av elfenben och som, när läsarna möter honom för första gången, sitter vid ratten i Sebastians tvåsitsiga Morris-Cowley.
   
   För det kan väl ändå inte vara Gunnar Strömmer?
   
   Gabriella Ahlström
   
   Inlägget Kristerssons dröm om den brittiska aristokratin dök först upp på Dagens Arena.

Changes

TITLE:
Kristerssons dröm om den brittiska aristokratin

DESCRIPTION:
Klädda tweed reste Landerholm och Kristersson till Oxford. 

Inlägget Kristerssons dröm om den brittiska aristokratin dök först upp på Dagens Arena.

CONTENT:
Klädda i tweed reste Landerholm och Kristersson till Oxford. 

”Vi ser inte världen som den är, vi ser den som vi själva är.” Anaïs Nins ord inleder Peter Englunds fascinerande essä ”Om att misslyckas”, men passar lika bra under valrörelsens sista febriga dagar.

Ledtrådarna till det som präglar partiledarnas blick på världen är däremot få; inte ens kulturella referenser strösslas det särskilt generöst med. Därför blir jag upplivad när P3 ID:s underhållande porträtt av Ulf Kristersson påminner mig om hans begeistring i Evelyn Waughs klassiker ”En förlorad värld” från 1945.

Trots allt är det inte vilken roman som helst, utan en berättelse som griper över existensens alla delar: tro och begär, nostalgi och förändring. Framför allt handlar den om en livslång längtan efter sammanhang och alla de misslyckanden som följer i försöken att nå dit. Ett bitterljuvt pärlband av förspilld kärlek och förspillda liv, trots goda förutsättningar och storslagna ambitioner – inte olikt de slagna entusiasterna i Englunds bok.

Den brittiska aristokratin

Waughs roman blev åter aktuell i samband med att Kristerssons nära vän från skoltiden, Henrik Landerholm, utnämndes till landets första nationella säkerhetsrådgivare, men redan efter två år tvingades avgå efter att ha glömt hemliga handlingar på en kursgård.

En tragisk final – helt i Waughs smak – både på en karriär och möjligen också på en mångårig vänskapsrelation. Vänskapen hade inletts fyra decennier tidigare, med en gemensam fascination för den brittiska aristokratins sista skälvande år på det engelska godset Brideshead.

Oxfordstudenten Charles och den dekadente överklasslyngeln Sebastian möts när Sebastian bokstavligen spyr rakt in i Charles studentrum. Dagen därpå skickar han ett överdådigt blomsterbud tillsammans med en inbjudan till champagnelunch.

En Waughs ironi

Och artonåriga Ulf och Henrik ville inte vara sämre. I var sin nyinköpt tweedkostym från Eskilstuna flyger de till Oxford för att gå i Charles och Sebastians fotspår, bara för att upptäcka att den värld Waugh beskriver verkligen har gått förlorad – eller möjligen aldrig har funnits. Ännu en Waughsk ironi.

Miljön och tidsandan tycks däremot ha fungerat som inspiration och musa för den moderata politik Kristersson har gjort till sin. Själv har han sagt att romanen gjorde det tillåtet att spegla en borgerlig livsstil på ett romantiserat sätt. Även beskrivningen av umgänget med Landerholms öppna familj kan, med lite god vilja, associeras till Charles förtjusning i Sebastians spirituella  och egensinniga släktingar på Brideshead.

Liksom Sebastian har sin syster Julia, dyrkad av Charles, har Henrik sin syster Karin, mångårig vän till Ulf och politisk allierad. Och liksom Charles med häpen förundran tar del av familjens brinnande religiositet, gifter sig Ulf med Birgitta Ed, som så småningom prästvigs och med korset och prästkragen högst påtagligt närvarande i alla offentliga sammanhang.

Strömmer som Aloysius?

Evelyn Waugh hade sannolikt också blivit betagen av Sagerska palatset, med dess överdådiga textilier från Svenskt Tenn, på samma sätt som han livfullt och med subtil ironi beskriver hur Brideshead renoverats i Arts and Crafts-rörelsens stil: ”Änglar i vida bomullssärkar med tryckta mönster, slingrande rosor, blomsterängar, skuttande lamm, textbårder i keltiska typsnitt och helgon i rustningar…”

Egentligen är det bara Sebastians teddybjörn Aloysius som svävar lite fritt: symbolen för barndomens trygghet, alltid närvarande när världen känns krävande och hotfull. Han som har en egen hårborste med skaft av elfenben och som, när läsarna möter honom för första gången, sitter vid ratten i Sebastians tvåsitsiga Morris-Cowley.

För det kan väl ändå inte vara Gunnar Strömmer?

Gabriella Ahlström

Inlägget Kristerssons dröm om den brittiska aristokratin dök först upp på Dagens Arena.

TITLE:
Kristerssons dröm om den brittiska aristokratin

DESCRIPTION:
Klädda i tweed reste Landerholm och Kristersson till Oxford. 

Inlägget Kristerssons dröm om den brittiska aristokratin dök först upp på Dagens Arena.

CONTENT:
Klädda i tweed reste Landerholm och Kristersson till Oxford. 

”Vi ser inte världen som den är, vi ser den som vi själva är.” Anaïs Nins ord inleder Peter Englunds fascinerande essä ”Om att misslyckas”, men passar lika bra under valrörelsens sista febriga dagar.

Ledtrådarna till det som präglar partiledarnas blick på världen är däremot få; inte ens kulturella referenser strösslas det särskilt generöst med. Därför blir jag upplivad när P3 ID:s underhållande porträtt av Ulf Kristersson påminner mig om hans begeistring i Evelyn Waughs klassiker ”En förlorad värld” från 1945.

Trots allt är det inte vilken roman som helst, utan en berättelse som griper över existensens alla delar: tro och begär, nostalgi och förändring. Framför allt handlar den om en livslång längtan efter sammanhang och alla de misslyckanden som följer i försöken att nå dit. Ett bitterljuvt pärlband av förspilld kärlek och förspillda liv, trots goda förutsättningar och storslagna ambitioner – inte olikt de slagna entusiasterna i Englunds bok.

Den brittiska aristokratin

Waughs roman blev åter aktuell i samband med att Kristerssons nära vän från skoltiden, Henrik Landerholm, utnämndes till landets första nationella säkerhetsrådgivare, men redan efter två år tvingades avgå efter att ha glömt hemliga handlingar på en kursgård.

En tragisk final – helt i Waughs smak – både på en karriär och möjligen också på en mångårig vänskapsrelation. Vänskapen hade inletts fyra decennier tidigare, med en gemensam fascination för den brittiska aristokratins sista skälvande år på det engelska godset Brideshead.

Oxfordstudenten Charles och den dekadente överklasslyngeln Sebastian möts när Sebastian bokstavligen spyr rakt in i Charles studentrum. Dagen därpå skickar han ett överdådigt blomsterbud tillsammans med en inbjudan till champagnelunch.

En Waughs ironi

Och artonåriga Ulf och Henrik ville inte vara sämre. I var sin nyinköpt tweedkostym från Eskilstuna flyger de till Oxford för att gå i Charles och Sebastians fotspår, bara för att upptäcka att den värld Waugh beskriver verkligen har gått förlorad – eller möjligen aldrig har funnits. Ännu en Waughsk ironi.

Miljön och tidsandan tycks däremot ha fungerat som inspiration och musa för den moderata politik Kristersson har gjort till sin. Själv har han sagt att romanen gjorde det tillåtet att spegla en borgerlig livsstil på ett romantiserat sätt. Även beskrivningen av umgänget med Landerholms öppna familj kan, med lite god vilja, associeras till Charles förtjusning i Sebastians spirituella  och egensinniga släktingar på Brideshead.

Liksom Sebastian har sin syster Julia, dyrkad av Charles, har Henrik sin syster Karin, mångårig vän till Ulf och politisk allierad. Och liksom Charles med häpen förundran tar del av familjens brinnande religiositet, gifter sig Ulf med Birgitta Ed, som så småningom prästvigs och med korset och prästkragen högst påtagligt närvarande i alla offentliga sammanhang.

Strömmer som Aloysius?

Evelyn Waugh hade sannolikt också blivit betagen av Sagerska palatset, med dess överdådiga textilier från Svenskt Tenn, på samma sätt som han livfullt och med subtil ironi beskriver hur Brideshead renoverats i Arts and Crafts-rörelsens stil: ”Änglar i vida bomullssärkar med tryckta mönster, slingrande rosor, blomsterängar, skuttande lamm, textbårder i keltiska typsnitt och helgon i rustningar…”

Egentligen är det bara Sebastians teddybjörn Aloysius som svävar lite fritt: symbolen för barndomens trygghet, alltid närvarande när världen känns krävande och hotfull. Han som har en egen hårborste med skaft av elfenben och som, när läsarna möter honom för första gången, sitter vid ratten i Sebastians tvåsitsiga Morris-Cowley.

För det kan väl ändå inte vara Gunnar Strömmer?

Gabriella Ahlström

Inlägget Kristerssons dröm om den brittiska aristokratin dök först upp på Dagens Arena.

TITLE:
Kristerssons dröm om den brittiska aristokratin

DESCRIPTION:
Klädda tweed reste Landerholm och Kristersson till Oxford. 

Inlägget Kristerssons dröm om den brittiska aristokratin dök först upp på Dagens Arena.

CONTENT:
Klädda tweed reste Landerholm och Kristersson till Oxford. 

”Vi ser inte världen som den är, vi ser den som vi själva är.” Anaïs Nins ord inleder Peter Englunds fascinerande essä ”Om att misslyckas”, men passar lika bra under valrörelsens sista febriga dagar.

Ledtrådarna till det som präglar partiledarnas blick på världen är däremot få; inte ens kulturella referenser strösslas det särskilt generöst med. Därför blir jag upplivad när P3 ID:s underhållande porträtt av Ulf Kristersson påminner mig om hans begeistring i Evelyn Waughs klassiker ”En förlorad värld” från 1945.

Trots allt är det inte vilken roman som helst, utan en berättelse som griper över existensens alla delar: tro och begär, nostalgi och förändring. Framför allt handlar den om en livslång längtan efter sammanhang och alla de misslyckanden som följer i försöken att nå dit. Ett bitterljuvt pärlband av förspilld kärlek och förspillda liv, trots goda förutsättningar och storslagna ambitioner – inte olikt de slagna entusiasterna i Englunds bok.

Den brittiska aristokratin

Waughs roman blev åter aktuell i samband med att Kristerssons nära vän från skoltiden, Henrik Landerholm, utnämndes till landets första nationella säkerhetsrådgivare, men redan efter två år tvingades avgå efter att ha glömt hemliga handlingar på en kursgård.

En tragisk final – helt i Waughs smak – både på en karriär och möjligen också på en mångårig vänskapsrelation. Vänskapen hade inletts fyra decennier tidigare, med en gemensam fascination för den brittiska aristokratins sista skälvande år på det engelska godset Brideshead.

Oxfordstudenten Charles och den dekadente överklasslyngeln Sebastian möts när Sebastian bokstavligen spyr rakt in i Charles studentrum. Dagen därpå skickar han ett överdådigt blomsterbud tillsammans med en inbjudan till champagnelunch.

En Waughs ironi

Och artonåriga Ulf och Henrik ville inte vara sämre. I var sin nyinköpt tweedkostym från Eskilstuna flyger de till Oxford för att gå i Charles och Sebastians fotspår, bara för att upptäcka att den värld Waugh beskriver verkligen har gått förlorad – eller möjligen aldrig har funnits. Ännu en Waughsk ironi.

Miljön och tidsandan tycks däremot ha fungerat som inspiration och musa för den moderata politik Kristersson har gjort till sin. Själv har han sagt att romanen gjorde det tillåtet att spegla en borgerlig livsstil på ett romantiserat sätt. Även beskrivningen av umgänget med Landerholms öppna familj kan, med lite god vilja, associeras till Charles förtjusning i Sebastians spirituella  och egensinniga släktingar på Brideshead.

Liksom Sebastian har sin syster Julia, dyrkad av Charles, har Henrik sin syster Karin, mångårig vän till Ulf och politisk allierad. Och liksom Charles med häpen förundran tar del av familjens brinnande religiositet, gifter sig Ulf med Birgitta Ed, som så småningom prästvigs och med korset och prästkragen högst påtagligt närvarande i alla offentliga sammanhang.

Strömmer som Aloysius?

Evelyn Waugh hade sannolikt också blivit betagen av Sagerska palatset, med dess överdådiga textilier från Svenskt Tenn, på samma sätt som han livfullt och med subtil ironi beskriver hur Brideshead renoverats i Arts and Crafts-rörelsens stil: ”Änglar i vida bomullssärkar med tryckta mönster, slingrande rosor, blomsterängar, skuttande lamm, textbårder i keltiska typsnitt och helgon i rustningar…”

Egentligen är det bara Sebastians teddybjörn Aloysius som svävar lite fritt: symbolen för barndomens trygghet, alltid närvarande när världen känns krävande och hotfull. Han som har en egen hårborste med skaft av elfenben och som, när läsarna möter honom för första gången, sitter vid ratten i Sebastians tvåsitsiga Morris-Cowley.

För det kan väl ändå inte vara Gunnar Strömmer?

Gabriella Ahlström

Inlägget Kristerssons dröm om den brittiska aristokratin dök först upp på Dagens Arena.

TITLE:
Kristerssons dröm om den brittiska aristokratin

DESCRIPTION:
Klädda tweed reste Landerholm och Kristersson till Oxford. 

Inlägget Kristerssons dröm om den brittiska aristokratin dök först upp på Dagens Arena.

CONTENT:
Klädda i tweed reste Landerholm och Kristersson till Oxford. 

”Vi ser inte världen som den är, vi ser den som vi själva är.” Anaïs Nins ord inleder Peter Englunds fascinerande essä ”Om att misslyckas”, men passar lika bra under valrörelsens sista febriga dagar.

Ledtrådarna till det som präglar partiledarnas blick på världen är däremot få; inte ens kulturella referenser strösslas det särskilt generöst med. Därför blir jag upplivad när P3 ID:s underhållande porträtt av Ulf Kristersson påminner mig om hans begeistring i Evelyn Waughs klassiker ”En förlorad värld” från 1945.

Trots allt är det inte vilken roman som helst, utan en berättelse som griper över existensens alla delar: tro och begär, nostalgi och förändring. Framför allt handlar den om en livslång längtan efter sammanhang och alla de misslyckanden som följer i försöken att nå dit. Ett bitterljuvt pärlband av förspilld kärlek och förspillda liv, trots goda förutsättningar och storslagna ambitioner – inte olikt de slagna entusiasterna i Englunds bok.

Den brittiska aristokratin

Waughs roman blev åter aktuell i samband med att Kristerssons nära vän från skoltiden, Henrik Landerholm, utnämndes till landets första nationella säkerhetsrådgivare, men redan efter två år tvingades avgå efter att ha glömt hemliga handlingar på en kursgård.

En tragisk final – helt i Waughs smak – både på en karriär och möjligen också på en mångårig vänskapsrelation. Vänskapen hade inletts fyra decennier tidigare, med en gemensam fascination för den brittiska aristokratins sista skälvande år på det engelska godset Brideshead.

Oxfordstudenten Charles och den dekadente överklasslyngeln Sebastian möts när Sebastian bokstavligen spyr rakt in i Charles studentrum. Dagen därpå skickar han ett överdådigt blomsterbud tillsammans med en inbjudan till champagnelunch.

En Waughs ironi

Och artonåriga Ulf och Henrik ville inte vara sämre. I var sin nyinköpt tweedkostym från Eskilstuna flyger de till Oxford för att gå i Charles och Sebastians fotspår, bara för att upptäcka att den värld Waugh beskriver verkligen har gått förlorad – eller möjligen aldrig har funnits. Ännu en Waughsk ironi.

Miljön och tidsandan tycks däremot ha fungerat som inspiration och musa för den moderata politik Kristersson har gjort till sin. Själv har han sagt att romanen gjorde det tillåtet att spegla en borgerlig livsstil på ett romantiserat sätt. Även beskrivningen av umgänget med Landerholms öppna familj kan, med lite god vilja, associeras till Charles förtjusning i Sebastians spirituella  och egensinniga släktingar på Brideshead.

Liksom Sebastian har sin syster Julia, dyrkad av Charles, har Henrik sin syster Karin, mångårig vän till Ulf och politisk allierad. Och liksom Charles med häpen förundran tar del av familjens brinnande religiositet, gifter sig Ulf med Birgitta Ed, som så småningom prästvigs och med korset och prästkragen högst påtagligt närvarande i alla offentliga sammanhang.

Strömmer som Aloysius?

Evelyn Waugh hade sannolikt också blivit betagen av Sagerska palatset, med dess överdådiga textilier från Svenskt Tenn, på samma sätt som han livfullt och med subtil ironi beskriver hur Brideshead renoverats i Arts and Crafts-rörelsens stil: ”Änglar i vida bomullssärkar med tryckta mönster, slingrande rosor, blomsterängar, skuttande lamm, textbårder i keltiska typsnitt och helgon i rustningar…”

Egentligen är det bara Sebastians teddybjörn Aloysius som svävar lite fritt: symbolen för barndomens trygghet, alltid närvarande när världen känns krävande och hotfull. Han som har en egen hårborste med skaft av elfenben och som, när läsarna möter honom för första gången, sitter vid ratten i Sebastians tvåsitsiga Morris-Cowley.

För det kan väl ändå inte vara Gunnar Strömmer?

Gabriella Ahlström

Inlägget Kristerssons dröm om den brittiska aristokratin dök först upp på Dagens Arena.

Versions

1. 2026-09-12 01:54:47

   Discovered: 2026-09-12 10:53:07 Hash: 8c655bae2897b6e32fd23f23a3c9ef9e0a7c840e
   Title:

   Kristerssons dröm om den brittiska aristokratin
   Description:

   Klädda i tweed reste Landerholm och Kristersson till Oxford.
   
   Inlägget Kristerssons dröm om den brittiska aristokratin dök först upp på Dagens Arena.
   Content

   Klädda i tweed reste Landerholm och Kristersson till Oxford.
   
   ”Vi ser inte världen som den är, vi ser den som vi själva är.” Anaïs Nins ord inleder Peter Englunds fascinerande essä ”Om att misslyckas”, men passar lika bra under valrörelsens sista febriga dagar.
   
   Ledtrådarna till det som präglar partiledarnas blick på världen är däremot få; inte ens kulturella referenser strösslas det särskilt generöst med. Därför blir jag upplivad när P3 ID:s underhållande porträtt av Ulf Kristersson påminner mig om hans begeistring i Evelyn Waughs klassiker ”En förlorad värld” från 1945.
   
   Trots allt är det inte vilken roman som helst, utan en berättelse som griper över existensens alla delar: tro och begär, nostalgi och förändring. Framför allt handlar den om en livslång längtan efter sammanhang och alla de misslyckanden som följer i försöken att nå dit. Ett bitterljuvt pärlband av förspilld kärlek och förspillda liv, trots goda förutsättningar och storslagna ambitioner – inte olikt de slagna entusiasterna i Englunds bok.
   
   Den brittiska aristokratin
   
   Waughs roman blev åter aktuell i samband med att Kristerssons nära vän från skoltiden, Henrik Landerholm, utnämndes till landets första nationella säkerhetsrådgivare, men redan efter två år tvingades avgå efter att ha glömt hemliga handlingar på en kursgård.
   
   En tragisk final – helt i Waughs smak – både på en karriär och möjligen också på en mångårig vänskapsrelation. Vänskapen hade inletts fyra decennier tidigare, med en gemensam fascination för den brittiska aristokratins sista skälvande år på det engelska godset Brideshead.
   
   Oxfordstudenten Charles och den dekadente överklasslyngeln Sebastian möts när Sebastian bokstavligen spyr rakt in i Charles studentrum. Dagen därpå skickar han ett överdådigt blomsterbud tillsammans med en inbjudan till champagnelunch.
   
   En Waughs ironi
   
   Och artonåriga Ulf och Henrik ville inte vara sämre. I var sin nyinköpt tweedkostym från Eskilstuna flyger de till Oxford för att gå i Charles och Sebastians fotspår, bara för att upptäcka att den värld Waugh beskriver verkligen har gått förlorad – eller möjligen aldrig har funnits. Ännu en Waughsk ironi.
   
   Miljön och tidsandan tycks däremot ha fungerat som inspiration och musa för den moderata politik Kristersson har gjort till sin. Själv har han sagt att romanen gjorde det tillåtet att spegla en borgerlig livsstil på ett romantiserat sätt. Även beskrivningen av umgänget med Landerholms öppna familj kan, med lite god vilja, associeras till Charles förtjusning i Sebastians spirituella  och egensinniga släktingar på Brideshead.
   
   Liksom Sebastian har sin syster Julia, dyrkad av Charles, har Henrik sin syster Karin, mångårig vän till Ulf och politisk allierad. Och liksom Charles med häpen förundran tar del av familjens brinnande religiositet, gifter sig Ulf med Birgitta Ed, som så småningom prästvigs och med korset och prästkragen högst påtagligt närvarande i alla offentliga sammanhang.
   
   Strömmer som Aloysius?
   
   Evelyn Waugh hade sannolikt också blivit betagen av Sagerska palatset, med dess överdådiga textilier från Svenskt Tenn, på samma sätt som han livfullt och med subtil ironi beskriver hur Brideshead renoverats i Arts and Crafts-rörelsens stil: ”Änglar i vida bomullssärkar med tryckta mönster, slingrande rosor, blomsterängar, skuttande lamm, textbårder i keltiska typsnitt och helgon i rustningar…”
   
   Egentligen är det bara Sebastians teddybjörn Aloysius som svävar lite fritt: symbolen för barndomens trygghet, alltid närvarande när världen känns krävande och hotfull. Han som har en egen hårborste med skaft av elfenben och som, när läsarna möter honom för första gången, sitter vid ratten i Sebastians tvåsitsiga Morris-Cowley.
   
   För det kan väl ändå inte vara Gunnar Strömmer?
   
   Gabriella Ahlström
   
   Inlägget Kristerssons dröm om den brittiska aristokratin dök först upp på Dagens Arena.
2. 2026-09-12 01:54:47

   Discovered: 2026-09-12 10:52:42 Hash: 3932745fb96971ef53e300ab80ec664a5e099a09
   Title:

   Kristerssons dröm om den brittiska aristokratin
   Description:

   Klädda tweed reste Landerholm och Kristersson till Oxford.
   
   Inlägget Kristerssons dröm om den brittiska aristokratin dök först upp på Dagens Arena.
   Content

   Klädda i tweed reste Landerholm och Kristersson till Oxford.
   
   ”Vi ser inte världen som den är, vi ser den som vi själva är.” Anaïs Nins ord inleder Peter Englunds fascinerande essä ”Om att misslyckas”, men passar lika bra under valrörelsens sista febriga dagar.
   
   Ledtrådarna till det som präglar partiledarnas blick på världen är däremot få; inte ens kulturella referenser strösslas det särskilt generöst med. Därför blir jag upplivad när P3 ID:s underhållande porträtt av Ulf Kristersson påminner mig om hans begeistring i Evelyn Waughs klassiker ”En förlorad värld” från 1945.
   
   Trots allt är det inte vilken roman som helst, utan en berättelse som griper över existensens alla delar: tro och begär, nostalgi och förändring. Framför allt handlar den om en livslång längtan efter sammanhang och alla de misslyckanden som följer i försöken att nå dit. Ett bitterljuvt pärlband av förspilld kärlek och förspillda liv, trots goda förutsättningar och storslagna ambitioner – inte olikt de slagna entusiasterna i Englunds bok.
   
   Den brittiska aristokratin
   
   Waughs roman blev åter aktuell i samband med att Kristerssons nära vän från skoltiden, Henrik Landerholm, utnämndes till landets första nationella säkerhetsrådgivare, men redan efter två år tvingades avgå efter att ha glömt hemliga handlingar på en kursgård.
   
   En tragisk final – helt i Waughs smak – både på en karriär och möjligen också på en mångårig vänskapsrelation. Vänskapen hade inletts fyra decennier tidigare, med en gemensam fascination för den brittiska aristokratins sista skälvande år på det engelska godset Brideshead.
   
   Oxfordstudenten Charles och den dekadente överklasslyngeln Sebastian möts när Sebastian bokstavligen spyr rakt in i Charles studentrum. Dagen därpå skickar han ett överdådigt blomsterbud tillsammans med en inbjudan till champagnelunch.
   
   En Waughs ironi
   
   Och artonåriga Ulf och Henrik ville inte vara sämre. I var sin nyinköpt tweedkostym från Eskilstuna flyger de till Oxford för att gå i Charles och Sebastians fotspår, bara för att upptäcka att den värld Waugh beskriver verkligen har gått förlorad – eller möjligen aldrig har funnits. Ännu en Waughsk ironi.
   
   Miljön och tidsandan tycks däremot ha fungerat som inspiration och musa för den moderata politik Kristersson har gjort till sin. Själv har han sagt att romanen gjorde det tillåtet att spegla en borgerlig livsstil på ett romantiserat sätt. Även beskrivningen av umgänget med Landerholms öppna familj kan, med lite god vilja, associeras till Charles förtjusning i Sebastians spirituella  och egensinniga släktingar på Brideshead.
   
   Liksom Sebastian har sin syster Julia, dyrkad av Charles, har Henrik sin syster Karin, mångårig vän till Ulf och politisk allierad. Och liksom Charles med häpen förundran tar del av familjens brinnande religiositet, gifter sig Ulf med Birgitta Ed, som så småningom prästvigs och med korset och prästkragen högst påtagligt närvarande i alla offentliga sammanhang.
   
   Strömmer som Aloysius?
   
   Evelyn Waugh hade sannolikt också blivit betagen av Sagerska palatset, med dess överdådiga textilier från Svenskt Tenn, på samma sätt som han livfullt och med subtil ironi beskriver hur Brideshead renoverats i Arts and Crafts-rörelsens stil: ”Änglar i vida bomullssärkar med tryckta mönster, slingrande rosor, blomsterängar, skuttande lamm, textbårder i keltiska typsnitt och helgon i rustningar…”
   
   Egentligen är det bara Sebastians teddybjörn Aloysius som svävar lite fritt: symbolen för barndomens trygghet, alltid närvarande när världen känns krävande och hotfull. Han som har en egen hårborste med skaft av elfenben och som, när läsarna möter honom för första gången, sitter vid ratten i Sebastians tvåsitsiga Morris-Cowley.
   
   För det kan väl ändå inte vara Gunnar Strömmer?
   
   Gabriella Ahlström
   
   Inlägget Kristerssons dröm om den brittiska aristokratin dök först upp på Dagens Arena.
3. 2026-09-12 01:54:47

   Discovered: 2026-09-12 01:57:06 Hash: 7732b52b013e44b195bd64c29ebbef43e488996a
   Title:

   Kristerssons dröm om den brittiska aristokratin
   Description:

   Klädda tweed reste Landerholm och Kristersson till Oxford.
   
   Inlägget Kristerssons dröm om den brittiska aristokratin dök först upp på Dagens Arena.
   Content

   Klädda tweed reste Landerholm och Kristersson till Oxford.
   
   ”Vi ser inte världen som den är, vi ser den som vi själva är.” Anaïs Nins ord inleder Peter Englunds fascinerande essä ”Om att misslyckas”, men passar lika bra under valrörelsens sista febriga dagar.
   
   Ledtrådarna till det som präglar partiledarnas blick på världen är däremot få; inte ens kulturella referenser strösslas det särskilt generöst med. Därför blir jag upplivad när P3 ID:s underhållande porträtt av Ulf Kristersson påminner mig om hans begeistring i Evelyn Waughs klassiker ”En förlorad värld” från 1945.
   
   Trots allt är det inte vilken roman som helst, utan en berättelse som griper över existensens alla delar: tro och begär, nostalgi och förändring. Framför allt handlar den om en livslång längtan efter sammanhang och alla de misslyckanden som följer i försöken att nå dit. Ett bitterljuvt pärlband av förspilld kärlek och förspillda liv, trots goda förutsättningar och storslagna ambitioner – inte olikt de slagna entusiasterna i Englunds bok.
   
   Den brittiska aristokratin
   
   Waughs roman blev åter aktuell i samband med att Kristerssons nära vän från skoltiden, Henrik Landerholm, utnämndes till landets första nationella säkerhetsrådgivare, men redan efter två år tvingades avgå efter att ha glömt hemliga handlingar på en kursgård.
   
   En tragisk final – helt i Waughs smak – både på en karriär och möjligen också på en mångårig vänskapsrelation. Vänskapen hade inletts fyra decennier tidigare, med en gemensam fascination för den brittiska aristokratins sista skälvande år på det engelska godset Brideshead.
   
   Oxfordstudenten Charles och den dekadente överklasslyngeln Sebastian möts när Sebastian bokstavligen spyr rakt in i Charles studentrum. Dagen därpå skickar han ett överdådigt blomsterbud tillsammans med en inbjudan till champagnelunch.
   
   En Waughs ironi
   
   Och artonåriga Ulf och Henrik ville inte vara sämre. I var sin nyinköpt tweedkostym från Eskilstuna flyger de till Oxford för att gå i Charles och Sebastians fotspår, bara för att upptäcka att den värld Waugh beskriver verkligen har gått förlorad – eller möjligen aldrig har funnits. Ännu en Waughsk ironi.
   
   Miljön och tidsandan tycks däremot ha fungerat som inspiration och musa för den moderata politik Kristersson har gjort till sin. Själv har han sagt att romanen gjorde det tillåtet att spegla en borgerlig livsstil på ett romantiserat sätt. Även beskrivningen av umgänget med Landerholms öppna familj kan, med lite god vilja, associeras till Charles förtjusning i Sebastians spirituella  och egensinniga släktingar på Brideshead.
   
   Liksom Sebastian har sin syster Julia, dyrkad av Charles, har Henrik sin syster Karin, mångårig vän till Ulf och politisk allierad. Och liksom Charles med häpen förundran tar del av familjens brinnande religiositet, gifter sig Ulf med Birgitta Ed, som så småningom prästvigs och med korset och prästkragen högst påtagligt närvarande i alla offentliga sammanhang.
   
   Strömmer som Aloysius?
   
   Evelyn Waugh hade sannolikt också blivit betagen av Sagerska palatset, med dess överdådiga textilier från Svenskt Tenn, på samma sätt som han livfullt och med subtil ironi beskriver hur Brideshead renoverats i Arts and Crafts-rörelsens stil: ”Änglar i vida bomullssärkar med tryckta mönster, slingrande rosor, blomsterängar, skuttande lamm, textbårder i keltiska typsnitt och helgon i rustningar…”
   
   Egentligen är det bara Sebastians teddybjörn Aloysius som svävar lite fritt: symbolen för barndomens trygghet, alltid närvarande när världen känns krävande och hotfull. Han som har en egen hårborste med skaft av elfenben och som, när läsarna möter honom för första gången, sitter vid ratten i Sebastians tvåsitsiga Morris-Cowley.
   
   För det kan väl ändå inte vara Gunnar Strömmer?
   
   Gabriella Ahlström
   
   Inlägget Kristerssons dröm om den brittiska aristokratin dök först upp på Dagens Arena.

Changes

TITLE:
Kristerssons dröm om den brittiska aristokratin

DESCRIPTION:
Klädda tweed reste Landerholm och Kristersson till Oxford. 

Inlägget Kristerssons dröm om den brittiska aristokratin dök först upp på Dagens Arena.

CONTENT:
Klädda i tweed reste Landerholm och Kristersson till Oxford. 

”Vi ser inte världen som den är, vi ser den som vi själva är.” Anaïs Nins ord inleder Peter Englunds fascinerande essä ”Om att misslyckas”, men passar lika bra under valrörelsens sista febriga dagar.

Ledtrådarna till det som präglar partiledarnas blick på världen är däremot få; inte ens kulturella referenser strösslas det särskilt generöst med. Därför blir jag upplivad när P3 ID:s underhållande porträtt av Ulf Kristersson påminner mig om hans begeistring i Evelyn Waughs klassiker ”En förlorad värld” från 1945.

Trots allt är det inte vilken roman som helst, utan en berättelse som griper över existensens alla delar: tro och begär, nostalgi och förändring. Framför allt handlar den om en livslång längtan efter sammanhang och alla de misslyckanden som följer i försöken att nå dit. Ett bitterljuvt pärlband av förspilld kärlek och förspillda liv, trots goda förutsättningar och storslagna ambitioner – inte olikt de slagna entusiasterna i Englunds bok.

Den brittiska aristokratin

Waughs roman blev åter aktuell i samband med att Kristerssons nära vän från skoltiden, Henrik Landerholm, utnämndes till landets första nationella säkerhetsrådgivare, men redan efter två år tvingades avgå efter att ha glömt hemliga handlingar på en kursgård.

En tragisk final – helt i Waughs smak – både på en karriär och möjligen också på en mångårig vänskapsrelation. Vänskapen hade inletts fyra decennier tidigare, med en gemensam fascination för den brittiska aristokratins sista skälvande år på det engelska godset Brideshead.

Oxfordstudenten Charles och den dekadente överklasslyngeln Sebastian möts när Sebastian bokstavligen spyr rakt in i Charles studentrum. Dagen därpå skickar han ett överdådigt blomsterbud tillsammans med en inbjudan till champagnelunch.

En Waughs ironi

Och artonåriga Ulf och Henrik ville inte vara sämre. I var sin nyinköpt tweedkostym från Eskilstuna flyger de till Oxford för att gå i Charles och Sebastians fotspår, bara för att upptäcka att den värld Waugh beskriver verkligen har gått förlorad – eller möjligen aldrig har funnits. Ännu en Waughsk ironi.

Miljön och tidsandan tycks däremot ha fungerat som inspiration och musa för den moderata politik Kristersson har gjort till sin. Själv har han sagt att romanen gjorde det tillåtet att spegla en borgerlig livsstil på ett romantiserat sätt. Även beskrivningen av umgänget med Landerholms öppna familj kan, med lite god vilja, associeras till Charles förtjusning i Sebastians spirituella  och egensinniga släktingar på Brideshead.

Liksom Sebastian har sin syster Julia, dyrkad av Charles, har Henrik sin syster Karin, mångårig vän till Ulf och politisk allierad. Och liksom Charles med häpen förundran tar del av familjens brinnande religiositet, gifter sig Ulf med Birgitta Ed, som så småningom prästvigs och med korset och prästkragen högst påtagligt närvarande i alla offentliga sammanhang.

Strömmer som Aloysius?

Evelyn Waugh hade sannolikt också blivit betagen av Sagerska palatset, med dess överdådiga textilier från Svenskt Tenn, på samma sätt som han livfullt och med subtil ironi beskriver hur Brideshead renoverats i Arts and Crafts-rörelsens stil: ”Änglar i vida bomullssärkar med tryckta mönster, slingrande rosor, blomsterängar, skuttande lamm, textbårder i keltiska typsnitt och helgon i rustningar…”

Egentligen är det bara Sebastians teddybjörn Aloysius som svävar lite fritt: symbolen för barndomens trygghet, alltid närvarande när världen känns krävande och hotfull. Han som har en egen hårborste med skaft av elfenben och som, när läsarna möter honom för första gången, sitter vid ratten i Sebastians tvåsitsiga Morris-Cowley.

För det kan väl ändå inte vara Gunnar Strömmer?

Gabriella Ahlström

Inlägget Kristerssons dröm om den brittiska aristokratin dök först upp på Dagens Arena.

TITLE:
Kristerssons dröm om den brittiska aristokratin

DESCRIPTION:
Klädda i tweed reste Landerholm och Kristersson till Oxford. 

Inlägget Kristerssons dröm om den brittiska aristokratin dök först upp på Dagens Arena.

CONTENT:
Klädda i tweed reste Landerholm och Kristersson till Oxford. 

”Vi ser inte världen som den är, vi ser den som vi själva är.” Anaïs Nins ord inleder Peter Englunds fascinerande essä ”Om att misslyckas”, men passar lika bra under valrörelsens sista febriga dagar.

Ledtrådarna till det som präglar partiledarnas blick på världen är däremot få; inte ens kulturella referenser strösslas det särskilt generöst med. Därför blir jag upplivad när P3 ID:s underhållande porträtt av Ulf Kristersson påminner mig om hans begeistring i Evelyn Waughs klassiker ”En förlorad värld” från 1945.

Trots allt är det inte vilken roman som helst, utan en berättelse som griper över existensens alla delar: tro och begär, nostalgi och förändring. Framför allt handlar den om en livslång längtan efter sammanhang och alla de misslyckanden som följer i försöken att nå dit. Ett bitterljuvt pärlband av förspilld kärlek och förspillda liv, trots goda förutsättningar och storslagna ambitioner – inte olikt de slagna entusiasterna i Englunds bok.

Den brittiska aristokratin

Waughs roman blev åter aktuell i samband med att Kristerssons nära vän från skoltiden, Henrik Landerholm, utnämndes till landets första nationella säkerhetsrådgivare, men redan efter två år tvingades avgå efter att ha glömt hemliga handlingar på en kursgård.

En tragisk final – helt i Waughs smak – både på en karriär och möjligen också på en mångårig vänskapsrelation. Vänskapen hade inletts fyra decennier tidigare, med en gemensam fascination för den brittiska aristokratins sista skälvande år på det engelska godset Brideshead.

Oxfordstudenten Charles och den dekadente överklasslyngeln Sebastian möts när Sebastian bokstavligen spyr rakt in i Charles studentrum. Dagen därpå skickar han ett överdådigt blomsterbud tillsammans med en inbjudan till champagnelunch.

En Waughs ironi

Och artonåriga Ulf och Henrik ville inte vara sämre. I var sin nyinköpt tweedkostym från Eskilstuna flyger de till Oxford för att gå i Charles och Sebastians fotspår, bara för att upptäcka att den värld Waugh beskriver verkligen har gått förlorad – eller möjligen aldrig har funnits. Ännu en Waughsk ironi.

Miljön och tidsandan tycks däremot ha fungerat som inspiration och musa för den moderata politik Kristersson har gjort till sin. Själv har han sagt att romanen gjorde det tillåtet att spegla en borgerlig livsstil på ett romantiserat sätt. Även beskrivningen av umgänget med Landerholms öppna familj kan, med lite god vilja, associeras till Charles förtjusning i Sebastians spirituella  och egensinniga släktingar på Brideshead.

Liksom Sebastian har sin syster Julia, dyrkad av Charles, har Henrik sin syster Karin, mångårig vän till Ulf och politisk allierad. Och liksom Charles med häpen förundran tar del av familjens brinnande religiositet, gifter sig Ulf med Birgitta Ed, som så småningom prästvigs och med korset och prästkragen högst påtagligt närvarande i alla offentliga sammanhang.

Strömmer som Aloysius?

Evelyn Waugh hade sannolikt också blivit betagen av Sagerska palatset, med dess överdådiga textilier från Svenskt Tenn, på samma sätt som han livfullt och med subtil ironi beskriver hur Brideshead renoverats i Arts and Crafts-rörelsens stil: ”Änglar i vida bomullssärkar med tryckta mönster, slingrande rosor, blomsterängar, skuttande lamm, textbårder i keltiska typsnitt och helgon i rustningar…”

Egentligen är det bara Sebastians teddybjörn Aloysius som svävar lite fritt: symbolen för barndomens trygghet, alltid närvarande när världen känns krävande och hotfull. Han som har en egen hårborste med skaft av elfenben och som, när läsarna möter honom för första gången, sitter vid ratten i Sebastians tvåsitsiga Morris-Cowley.

För det kan väl ändå inte vara Gunnar Strömmer?

Gabriella Ahlström

Inlägget Kristerssons dröm om den brittiska aristokratin dök först upp på Dagens Arena.

TITLE:
Kristerssons dröm om den brittiska aristokratin

DESCRIPTION:
Klädda tweed reste Landerholm och Kristersson till Oxford. 

Inlägget Kristerssons dröm om den brittiska aristokratin dök först upp på Dagens Arena.

CONTENT:
Klädda tweed reste Landerholm och Kristersson till Oxford. 

”Vi ser inte världen som den är, vi ser den som vi själva är.” Anaïs Nins ord inleder Peter Englunds fascinerande essä ”Om att misslyckas”, men passar lika bra under valrörelsens sista febriga dagar.

Ledtrådarna till det som präglar partiledarnas blick på världen är däremot få; inte ens kulturella referenser strösslas det särskilt generöst med. Därför blir jag upplivad när P3 ID:s underhållande porträtt av Ulf Kristersson påminner mig om hans begeistring i Evelyn Waughs klassiker ”En förlorad värld” från 1945.

Trots allt är det inte vilken roman som helst, utan en berättelse som griper över existensens alla delar: tro och begär, nostalgi och förändring. Framför allt handlar den om en livslång längtan efter sammanhang och alla de misslyckanden som följer i försöken att nå dit. Ett bitterljuvt pärlband av förspilld kärlek och förspillda liv, trots goda förutsättningar och storslagna ambitioner – inte olikt de slagna entusiasterna i Englunds bok.

Den brittiska aristokratin

Waughs roman blev åter aktuell i samband med att Kristerssons nära vän från skoltiden, Henrik Landerholm, utnämndes till landets första nationella säkerhetsrådgivare, men redan efter två år tvingades avgå efter att ha glömt hemliga handlingar på en kursgård.

En tragisk final – helt i Waughs smak – både på en karriär och möjligen också på en mångårig vänskapsrelation. Vänskapen hade inletts fyra decennier tidigare, med en gemensam fascination för den brittiska aristokratins sista skälvande år på det engelska godset Brideshead.

Oxfordstudenten Charles och den dekadente överklasslyngeln Sebastian möts när Sebastian bokstavligen spyr rakt in i Charles studentrum. Dagen därpå skickar han ett överdådigt blomsterbud tillsammans med en inbjudan till champagnelunch.

En Waughs ironi

Och artonåriga Ulf och Henrik ville inte vara sämre. I var sin nyinköpt tweedkostym från Eskilstuna flyger de till Oxford för att gå i Charles och Sebastians fotspår, bara för att upptäcka att den värld Waugh beskriver verkligen har gått förlorad – eller möjligen aldrig har funnits. Ännu en Waughsk ironi.

Miljön och tidsandan tycks däremot ha fungerat som inspiration och musa för den moderata politik Kristersson har gjort till sin. Själv har han sagt att romanen gjorde det tillåtet att spegla en borgerlig livsstil på ett romantiserat sätt. Även beskrivningen av umgänget med Landerholms öppna familj kan, med lite god vilja, associeras till Charles förtjusning i Sebastians spirituella  och egensinniga släktingar på Brideshead.

Liksom Sebastian har sin syster Julia, dyrkad av Charles, har Henrik sin syster Karin, mångårig vän till Ulf och politisk allierad. Och liksom Charles med häpen förundran tar del av familjens brinnande religiositet, gifter sig Ulf med Birgitta Ed, som så småningom prästvigs och med korset och prästkragen högst påtagligt närvarande i alla offentliga sammanhang.

Strömmer som Aloysius?

Evelyn Waugh hade sannolikt också blivit betagen av Sagerska palatset, med dess överdådiga textilier från Svenskt Tenn, på samma sätt som han livfullt och med subtil ironi beskriver hur Brideshead renoverats i Arts and Crafts-rörelsens stil: ”Änglar i vida bomullssärkar med tryckta mönster, slingrande rosor, blomsterängar, skuttande lamm, textbårder i keltiska typsnitt och helgon i rustningar…”

Egentligen är det bara Sebastians teddybjörn Aloysius som svävar lite fritt: symbolen för barndomens trygghet, alltid närvarande när världen känns krävande och hotfull. Han som har en egen hårborste med skaft av elfenben och som, när läsarna möter honom för första gången, sitter vid ratten i Sebastians tvåsitsiga Morris-Cowley.

För det kan väl ändå inte vara Gunnar Strömmer?

Gabriella Ahlström

Inlägget Kristerssons dröm om den brittiska aristokratin dök först upp på Dagens Arena.

TITLE:
Kristerssons dröm om den brittiska aristokratin

DESCRIPTION:
Klädda tweed reste Landerholm och Kristersson till Oxford. 

Inlägget Kristerssons dröm om den brittiska aristokratin dök först upp på Dagens Arena.

CONTENT:
Klädda i tweed reste Landerholm och Kristersson till Oxford. 

”Vi ser inte världen som den är, vi ser den som vi själva är.” Anaïs Nins ord inleder Peter Englunds fascinerande essä ”Om att misslyckas”, men passar lika bra under valrörelsens sista febriga dagar.

Ledtrådarna till det som präglar partiledarnas blick på världen är däremot få; inte ens kulturella referenser strösslas det särskilt generöst med. Därför blir jag upplivad när P3 ID:s underhållande porträtt av Ulf Kristersson påminner mig om hans begeistring i Evelyn Waughs klassiker ”En förlorad värld” från 1945.

Trots allt är det inte vilken roman som helst, utan en berättelse som griper över existensens alla delar: tro och begär, nostalgi och förändring. Framför allt handlar den om en livslång längtan efter sammanhang och alla de misslyckanden som följer i försöken att nå dit. Ett bitterljuvt pärlband av förspilld kärlek och förspillda liv, trots goda förutsättningar och storslagna ambitioner – inte olikt de slagna entusiasterna i Englunds bok.

Den brittiska aristokratin

Waughs roman blev åter aktuell i samband med att Kristerssons nära vän från skoltiden, Henrik Landerholm, utnämndes till landets första nationella säkerhetsrådgivare, men redan efter två år tvingades avgå efter att ha glömt hemliga handlingar på en kursgård.

En tragisk final – helt i Waughs smak – både på en karriär och möjligen också på en mångårig vänskapsrelation. Vänskapen hade inletts fyra decennier tidigare, med en gemensam fascination för den brittiska aristokratins sista skälvande år på det engelska godset Brideshead.

Oxfordstudenten Charles och den dekadente överklasslyngeln Sebastian möts när Sebastian bokstavligen spyr rakt in i Charles studentrum. Dagen därpå skickar han ett överdådigt blomsterbud tillsammans med en inbjudan till champagnelunch.

En Waughs ironi

Och artonåriga Ulf och Henrik ville inte vara sämre. I var sin nyinköpt tweedkostym från Eskilstuna flyger de till Oxford för att gå i Charles och Sebastians fotspår, bara för att upptäcka att den värld Waugh beskriver verkligen har gått förlorad – eller möjligen aldrig har funnits. Ännu en Waughsk ironi.

Miljön och tidsandan tycks däremot ha fungerat som inspiration och musa för den moderata politik Kristersson har gjort till sin. Själv har han sagt att romanen gjorde det tillåtet att spegla en borgerlig livsstil på ett romantiserat sätt. Även beskrivningen av umgänget med Landerholms öppna familj kan, med lite god vilja, associeras till Charles förtjusning i Sebastians spirituella  och egensinniga släktingar på Brideshead.

Liksom Sebastian har sin syster Julia, dyrkad av Charles, har Henrik sin syster Karin, mångårig vän till Ulf och politisk allierad. Och liksom Charles med häpen förundran tar del av familjens brinnande religiositet, gifter sig Ulf med Birgitta Ed, som så småningom prästvigs och med korset och prästkragen högst påtagligt närvarande i alla offentliga sammanhang.

Strömmer som Aloysius?

Evelyn Waugh hade sannolikt också blivit betagen av Sagerska palatset, med dess överdådiga textilier från Svenskt Tenn, på samma sätt som han livfullt och med subtil ironi beskriver hur Brideshead renoverats i Arts and Crafts-rörelsens stil: ”Änglar i vida bomullssärkar med tryckta mönster, slingrande rosor, blomsterängar, skuttande lamm, textbårder i keltiska typsnitt och helgon i rustningar…”

Egentligen är det bara Sebastians teddybjörn Aloysius som svävar lite fritt: symbolen för barndomens trygghet, alltid närvarande när världen känns krävande och hotfull. Han som har en egen hårborste med skaft av elfenben och som, när läsarna möter honom för första gången, sitter vid ratten i Sebastians tvåsitsiga Morris-Cowley.

För det kan väl ändå inte vara Gunnar Strömmer?

Gabriella Ahlström

Inlägget Kristerssons dröm om den brittiska aristokratin dök först upp på Dagens Arena.

Versions

1. 2026-09-12 01:54:47

   Discovered: 2026-09-12 10:53:07 Hash: 8c655bae2897b6e32fd23f23a3c9ef9e0a7c840e
   Title:

   Kristerssons dröm om den brittiska aristokratin
   Description:

   Klädda i tweed reste Landerholm och Kristersson till Oxford.
   
   Inlägget Kristerssons dröm om den brittiska aristokratin dök först upp på Dagens Arena.
   Content

   Klädda i tweed reste Landerholm och Kristersson till Oxford.
   
   ”Vi ser inte världen som den är, vi ser den som vi själva är.” Anaïs Nins ord inleder Peter Englunds fascinerande essä ”Om att misslyckas”, men passar lika bra under valrörelsens sista febriga dagar.
   
   Ledtrådarna till det som präglar partiledarnas blick på världen är däremot få; inte ens kulturella referenser strösslas det särskilt generöst med. Därför blir jag upplivad när P3 ID:s underhållande porträtt av Ulf Kristersson påminner mig om hans begeistring i Evelyn Waughs klassiker ”En förlorad värld” från 1945.
   
   Trots allt är det inte vilken roman som helst, utan en berättelse som griper över existensens alla delar: tro och begär, nostalgi och förändring. Framför allt handlar den om en livslång längtan efter sammanhang och alla de misslyckanden som följer i försöken att nå dit. Ett bitterljuvt pärlband av förspilld kärlek och förspillda liv, trots goda förutsättningar och storslagna ambitioner – inte olikt de slagna entusiasterna i Englunds bok.
   
   Den brittiska aristokratin
   
   Waughs roman blev åter aktuell i samband med att Kristerssons nära vän från skoltiden, Henrik Landerholm, utnämndes till landets första nationella säkerhetsrådgivare, men redan efter två år tvingades avgå efter att ha glömt hemliga handlingar på en kursgård.
   
   En tragisk final – helt i Waughs smak – både på en karriär och möjligen också på en mångårig vänskapsrelation. Vänskapen hade inletts fyra decennier tidigare, med en gemensam fascination för den brittiska aristokratins sista skälvande år på det engelska godset Brideshead.
   
   Oxfordstudenten Charles och den dekadente överklasslyngeln Sebastian möts när Sebastian bokstavligen spyr rakt in i Charles studentrum. Dagen därpå skickar han ett överdådigt blomsterbud tillsammans med en inbjudan till champagnelunch.
   
   En Waughs ironi
   
   Och artonåriga Ulf och Henrik ville inte vara sämre. I var sin nyinköpt tweedkostym från Eskilstuna flyger de till Oxford för att gå i Charles och Sebastians fotspår, bara för att upptäcka att den värld Waugh beskriver verkligen har gått förlorad – eller möjligen aldrig har funnits. Ännu en Waughsk ironi.
   
   Miljön och tidsandan tycks däremot ha fungerat som inspiration och musa för den moderata politik Kristersson har gjort till sin. Själv har han sagt att romanen gjorde det tillåtet att spegla en borgerlig livsstil på ett romantiserat sätt. Även beskrivningen av umgänget med Landerholms öppna familj kan, med lite god vilja, associeras till Charles förtjusning i Sebastians spirituella  och egensinniga släktingar på Brideshead.
   
   Liksom Sebastian har sin syster Julia, dyrkad av Charles, har Henrik sin syster Karin, mångårig vän till Ulf och politisk allierad. Och liksom Charles med häpen förundran tar del av familjens brinnande religiositet, gifter sig Ulf med Birgitta Ed, som så småningom prästvigs och med korset och prästkragen högst påtagligt närvarande i alla offentliga sammanhang.
   
   Strömmer som Aloysius?
   
   Evelyn Waugh hade sannolikt också blivit betagen av Sagerska palatset, med dess överdådiga textilier från Svenskt Tenn, på samma sätt som han livfullt och med subtil ironi beskriver hur Brideshead renoverats i Arts and Crafts-rörelsens stil: ”Änglar i vida bomullssärkar med tryckta mönster, slingrande rosor, blomsterängar, skuttande lamm, textbårder i keltiska typsnitt och helgon i rustningar…”
   
   Egentligen är det bara Sebastians teddybjörn Aloysius som svävar lite fritt: symbolen för barndomens trygghet, alltid närvarande när världen känns krävande och hotfull. Han som har en egen hårborste med skaft av elfenben och som, när läsarna möter honom för första gången, sitter vid ratten i Sebastians tvåsitsiga Morris-Cowley.
   
   För det kan väl ändå inte vara Gunnar Strömmer?
   
   Gabriella Ahlström
   
   Inlägget Kristerssons dröm om den brittiska aristokratin dök först upp på Dagens Arena.
2. 2026-09-12 01:54:47

   Discovered: 2026-09-12 10:52:42 Hash: 3932745fb96971ef53e300ab80ec664a5e099a09
   Title:

   Kristerssons dröm om den brittiska aristokratin
   Description:

   Klädda tweed reste Landerholm och Kristersson till Oxford.
   
   Inlägget Kristerssons dröm om den brittiska aristokratin dök först upp på Dagens Arena.
   Content

   Klädda i tweed reste Landerholm och Kristersson till Oxford.
   
   ”Vi ser inte världen som den är, vi ser den som vi själva är.” Anaïs Nins ord inleder Peter Englunds fascinerande essä ”Om att misslyckas”, men passar lika bra under valrörelsens sista febriga dagar.
   
   Ledtrådarna till det som präglar partiledarnas blick på världen är däremot få; inte ens kulturella referenser strösslas det särskilt generöst med. Därför blir jag upplivad när P3 ID:s underhållande porträtt av Ulf Kristersson påminner mig om hans begeistring i Evelyn Waughs klassiker ”En förlorad värld” från 1945.
   
   Trots allt är det inte vilken roman som helst, utan en berättelse som griper över existensens alla delar: tro och begär, nostalgi och förändring. Framför allt handlar den om en livslång längtan efter sammanhang och alla de misslyckanden som följer i försöken att nå dit. Ett bitterljuvt pärlband av förspilld kärlek och förspillda liv, trots goda förutsättningar och storslagna ambitioner – inte olikt de slagna entusiasterna i Englunds bok.
   
   Den brittiska aristokratin
   
   Waughs roman blev åter aktuell i samband med att Kristerssons nära vän från skoltiden, Henrik Landerholm, utnämndes till landets första nationella säkerhetsrådgivare, men redan efter två år tvingades avgå efter att ha glömt hemliga handlingar på en kursgård.
   
   En tragisk final – helt i Waughs smak – både på en karriär och möjligen också på en mångårig vänskapsrelation. Vänskapen hade inletts fyra decennier tidigare, med en gemensam fascination för den brittiska aristokratins sista skälvande år på det engelska godset Brideshead.
   
   Oxfordstudenten Charles och den dekadente överklasslyngeln Sebastian möts när Sebastian bokstavligen spyr rakt in i Charles studentrum. Dagen därpå skickar han ett överdådigt blomsterbud tillsammans med en inbjudan till champagnelunch.
   
   En Waughs ironi
   
   Och artonåriga Ulf och Henrik ville inte vara sämre. I var sin nyinköpt tweedkostym från Eskilstuna flyger de till Oxford för att gå i Charles och Sebastians fotspår, bara för att upptäcka att den värld Waugh beskriver verkligen har gått förlorad – eller möjligen aldrig har funnits. Ännu en Waughsk ironi.
   
   Miljön och tidsandan tycks däremot ha fungerat som inspiration och musa för den moderata politik Kristersson har gjort till sin. Själv har han sagt att romanen gjorde det tillåtet att spegla en borgerlig livsstil på ett romantiserat sätt. Även beskrivningen av umgänget med Landerholms öppna familj kan, med lite god vilja, associeras till Charles förtjusning i Sebastians spirituella  och egensinniga släktingar på Brideshead.
   
   Liksom Sebastian har sin syster Julia, dyrkad av Charles, har Henrik sin syster Karin, mångårig vän till Ulf och politisk allierad. Och liksom Charles med häpen förundran tar del av familjens brinnande religiositet, gifter sig Ulf med Birgitta Ed, som så småningom prästvigs och med korset och prästkragen högst påtagligt närvarande i alla offentliga sammanhang.
   
   Strömmer som Aloysius?
   
   Evelyn Waugh hade sannolikt också blivit betagen av Sagerska palatset, med dess överdådiga textilier från Svenskt Tenn, på samma sätt som han livfullt och med subtil ironi beskriver hur Brideshead renoverats i Arts and Crafts-rörelsens stil: ”Änglar i vida bomullssärkar med tryckta mönster, slingrande rosor, blomsterängar, skuttande lamm, textbårder i keltiska typsnitt och helgon i rustningar…”
   
   Egentligen är det bara Sebastians teddybjörn Aloysius som svävar lite fritt: symbolen för barndomens trygghet, alltid närvarande när världen känns krävande och hotfull. Han som har en egen hårborste med skaft av elfenben och som, när läsarna möter honom för första gången, sitter vid ratten i Sebastians tvåsitsiga Morris-Cowley.
   
   För det kan väl ändå inte vara Gunnar Strömmer?
   
   Gabriella Ahlström
   
   Inlägget Kristerssons dröm om den brittiska aristokratin dök först upp på Dagens Arena.
3. 2026-09-12 01:54:47

   Discovered: 2026-09-12 01:57:06 Hash: 7732b52b013e44b195bd64c29ebbef43e488996a
   Title:

   Kristerssons dröm om den brittiska aristokratin
   Description:

   Klädda tweed reste Landerholm och Kristersson till Oxford.
   
   Inlägget Kristerssons dröm om den brittiska aristokratin dök först upp på Dagens Arena.
   Content

   Klädda tweed reste Landerholm och Kristersson till Oxford.
   
   ”Vi ser inte världen som den är, vi ser den som vi själva är.” Anaïs Nins ord inleder Peter Englunds fascinerande essä ”Om att misslyckas”, men passar lika bra under valrörelsens sista febriga dagar.
   
   Ledtrådarna till det som präglar partiledarnas blick på världen är däremot få; inte ens kulturella referenser strösslas det särskilt generöst med. Därför blir jag upplivad när P3 ID:s underhållande porträtt av Ulf Kristersson påminner mig om hans begeistring i Evelyn Waughs klassiker ”En förlorad värld” från 1945.
   
   Trots allt är det inte vilken roman som helst, utan en berättelse som griper över existensens alla delar: tro och begär, nostalgi och förändring. Framför allt handlar den om en livslång längtan efter sammanhang och alla de misslyckanden som följer i försöken att nå dit. Ett bitterljuvt pärlband av förspilld kärlek och förspillda liv, trots goda förutsättningar och storslagna ambitioner – inte olikt de slagna entusiasterna i Englunds bok.
   
   Den brittiska aristokratin
   
   Waughs roman blev åter aktuell i samband med att Kristerssons nära vän från skoltiden, Henrik Landerholm, utnämndes till landets första nationella säkerhetsrådgivare, men redan efter två år tvingades avgå efter att ha glömt hemliga handlingar på en kursgård.
   
   En tragisk final – helt i Waughs smak – både på en karriär och möjligen också på en mångårig vänskapsrelation. Vänskapen hade inletts fyra decennier tidigare, med en gemensam fascination för den brittiska aristokratins sista skälvande år på det engelska godset Brideshead.
   
   Oxfordstudenten Charles och den dekadente överklasslyngeln Sebastian möts när Sebastian bokstavligen spyr rakt in i Charles studentrum. Dagen därpå skickar han ett överdådigt blomsterbud tillsammans med en inbjudan till champagnelunch.
   
   En Waughs ironi
   
   Och artonåriga Ulf och Henrik ville inte vara sämre. I var sin nyinköpt tweedkostym från Eskilstuna flyger de till Oxford för att gå i Charles och Sebastians fotspår, bara för att upptäcka att den värld Waugh beskriver verkligen har gått förlorad – eller möjligen aldrig har funnits. Ännu en Waughsk ironi.
   
   Miljön och tidsandan tycks däremot ha fungerat som inspiration och musa för den moderata politik Kristersson har gjort till sin. Själv har han sagt att romanen gjorde det tillåtet att spegla en borgerlig livsstil på ett romantiserat sätt. Även beskrivningen av umgänget med Landerholms öppna familj kan, med lite god vilja, associeras till Charles förtjusning i Sebastians spirituella  och egensinniga släktingar på Brideshead.
   
   Liksom Sebastian har sin syster Julia, dyrkad av Charles, har Henrik sin syster Karin, mångårig vän till Ulf och politisk allierad. Och liksom Charles med häpen förundran tar del av familjens brinnande religiositet, gifter sig Ulf med Birgitta Ed, som så småningom prästvigs och med korset och prästkragen högst påtagligt närvarande i alla offentliga sammanhang.
   
   Strömmer som Aloysius?
   
   Evelyn Waugh hade sannolikt också blivit betagen av Sagerska palatset, med dess överdådiga textilier från Svenskt Tenn, på samma sätt som han livfullt och med subtil ironi beskriver hur Brideshead renoverats i Arts and Crafts-rörelsens stil: ”Änglar i vida bomullssärkar med tryckta mönster, slingrande rosor, blomsterängar, skuttande lamm, textbårder i keltiska typsnitt och helgon i rustningar…”
   
   Egentligen är det bara Sebastians teddybjörn Aloysius som svävar lite fritt: symbolen för barndomens trygghet, alltid närvarande när världen känns krävande och hotfull. Han som har en egen hårborste med skaft av elfenben och som, när läsarna möter honom för första gången, sitter vid ratten i Sebastians tvåsitsiga Morris-Cowley.
   
   För det kan väl ändå inte vara Gunnar Strömmer?
   
   Gabriella Ahlström
   
   Inlägget Kristerssons dröm om den brittiska aristokratin dök först upp på Dagens Arena.

Changes

TITLE:
Det finns tecken på försvagade demokratiska normer

DESCRIPTION:
Danieli dribblar bort vad frågan handlar om. Det är mönstret som oroar.

Inlägget Det finns tecken på försvagade demokratiska normer dök först upp på Dagens Arena.

CONTENT:
Danieli försöker dribbla bort vad frågan handlar om. Det är mönstret som oroar.

Timbros Adam Danieli har på Dagens Nyheters debattsida låtit publicera en text om Magdalena Andersson som beskrivs med orden ”olämplig som statsminister”. Upplysningsvis var Adam Danieli ansvarig på Timbro för ”Tidö 2.0” som skrevs tillsammans och i samarbete med Sverigedemokraternas tankesmedja Oikos.

Artikeln kommer fyra dagar innan valet.

Jag behöver väl inte påminna om att den är ett inslag i valkampanjen.

Men Danieli passar inte bara på att försöka diskreditera Magdalena Andersson, utan vänder sig explicit mot alla som hävdat att Tidöregeringen styrt landet på ett sätt som riskerar att gröpa ur svensk liberal demokrati. Hans viktigaste argument är att Sverige fortfarande ligger mycket högt på olika demokratiindex. Men det säger inte mycket om huruvida utvecklingen går åt rätt eller fel håll. Det är tidigare svenska regeringar, såväl de som lutat åt vänster som åt höger, som har fört Sverige högt upp på dessa index, medan Sverige nu har börjat falla – om än långsamt – på flera demokratiindex. Sverige rankas också lägre i Transparency Internationals korruptionsindex.

Vet vad forskningens säger

Danieli tar sedan till det klassiska – och numera till leda uttjatade – ”vargen kommer”-argumentet. Varningarna för demokratins utveckling avfärdas som ”ogrundad alarmism” som ”förgiftar samtalet”. Men frågan är inte om Sverige fortfarande är en demokrati. För så är det förstås. Frågan är om det finns tecken på att de institutioner, regler och normer som har gjort Sverige till en stark liberal demokrati håller på att försvagas. Och sådana tecken finns.

Vi vet från forskning och erfarenhet hur autokratisering har gått till i andra länder. Därmed är det förstås också legitimt och nödvändigt att undersöka om liknande risker finns i Sverige. Historien uppvisar ju exempel på att demokratier kan falla och dessutom ger utvecklingen i flera länder anledning till stark oro. Demokratier monteras sällan ned genom en dramatisk statskupp. Förändringen sker ofta stegvis, till att börja med genom att regler och etablerade normer försvagas. Det kan också handla om att balanspunkten mellan förvaltning och politik förändras. Eller att de procedurer som reglerar den politiska maktutövningen gradvis kringgås. Det är just sådana tendenser som måste uppmärksammas innan det är för sent, så att de inte normaliseras.

Det som oroar är inte någon enskild reform eller något enskilt politiskt beslut i sig. Det är mönstret, att olika principer som konstituerar vår demokratiska rättsstat gång på gång har åsidosatts när Tidöregeringen har genomfört reformer, fattat beslut och organiserat den offentliga verksamheten. Dessa bör utvärderas mot våra konstitutionella krav på legalitet, objektivitet, likabehandling, proportionalitet och offentlighet.

Utmanat principerna

Inte minst har Tidöregeringens snabba och omfattande lagstiftningsarbete, framför allt inom straffrätt och migrationsrätt, utmanat flera av dessa principer. När lagar bereds snabbt och remisstider kortas riskerar kvalitetssäkringen att försämras. När invändningar från remissinstanser, Lagrådet och juridiska experter återkommande avfärdas försvagas de institutioner och procedurer som skapats för att säkerställa väl genomtänkt och rättssäker lagstiftning. Problemet är därför inte främst innehållet i de enskilda reformerna, utan hur de kommer till och vilka institutionella skyddsräcken som samtidigt rundas och försvagas.

Ett annat problem är att etablerade normer om likabehandling, saklighet, förutsebarhet och respekt för oberoende institutioner åsidosätts. Särskilt allvarligt är när regeringsföreträdare framställer domstolar och förvaltningsmyndigheter som politiska motståndare eller demokratihot som bör pressas eller kringgås. En sådan utveckling riskerar att försvaga den ömsesidiga respekt mellan politik, förvaltning och rättsväsende, liksom den tillit mellan medborgare och stat, som den demokratiska rättsstaten ytterst vilar på.

Även den olika-behandling som Tidöregeringen bygger in i lagen är bekymmersam. Det är inte principiellt fel att skilja mellan medborgare och icke-medborgare, men varje sådan särbehandling måste vara relevant för lagens syfte och proportionerlig i förhållande till de rättigheter som påverkas. Medborgarskapet riskerar annars att bli en generell grund för olika rättigheter och skyldigheter.

Märkligt resonemang

Det är mot denna bakgrund som Danielis resonemang om ”alarmism” blir så märkligt. Den demokratikritik som har förts fram mot Tidöregeringen bygger inte på en allmän känsla av att något är fel. Den bygger på ett mycket stort antal empiriska fall. Många av dessa har nu dessutom dokumenterats och analyserats systematiskt i fyra rapporter som Tankesmedjan Arena i samarbete med Akademikerförbundet SSR tagit fram. Dessa har fått den övergripande rubriken ”Skymningsläge” och skrivits av professorn i statsvetenskap Göran Sundström och journalisten och tidigare myndighetschefen Anette Novak. Jag rekommenderar verkligen alla att läsa dessa rapporter, särskilt innan man slår fast att allt är gott ställt i den svenska demokratin.

Jag har noterat att ett par debattinlägg publicerats som vänder sig mot slutsatserna i ”Skymningläge”, utan att direkt nämna denna omfattande och grundliga undersökning. Som Mikael Persson och Andrej Kokkonen i Svenska Dagbladet: ”Svensk demokratin är inte hotad”. Och Peter Esaiassons artikel i Expressen med samma titel, men med ett ”nej” tillagt: ”Nej, den svenska demokratin är inte hotad”.

Till denna kategori kan vi addera Adam Danielis till debattartikel maskerade kampanjinlägg på DN-Debatt.

Det går naturligtvis att göra andra tolkningar av dessa händelser och de enskilda processer som föregått politiska beslut under de senaste åren. Man kan hävda att regeringens agerande är motiverat av andra hänsyn, att de rättsstatliga principerna inte har åsidosatts eller att de enskilda fallen inte bildar något sammanhängande mönster. Det är en fullt legitim diskussion.

Måste bemöta den empiriska grunden

Men de som vill avfärda varningarna som ”ogrundad alarmism” måste rimligen bemöta den empiriska grund av det som hänt de senaste fyra åren som varningarna vilar på. Att Sverige fortfarande ligger högt på demokratiindex är inte ett svar på frågan om den aktuella utvecklingen ger anledning till oro. De här frågorna borde diskuteras – inte avfärdas.

Frågan är därför inte om ”vargen” redan har kommit. Oviljan att diskutera de här varningarna och det upprörda avvisandet av kritiken är därvidlag särskilt illavarslande. Det finns tillräckligt många tecken på att det vore oansvarigt att sluta varna. Och för att ta ett exempel, åtskilliga personer och företrädare i den sverigedemokratiska sfären har tidigare uttryckt sympatier för Orbáns Ungern, det kanske främsta exemplet på illiberal demokrati.

Vi befinner oss nu i en värld som präglas av geopolitisk kris, hybridkrig, global desinformation och propaganda. Att måla upp en rosenskimrande bild av den svenska demokratin i denna osäkra och oroliga tid är inte ett tillrådligt förhållningssätt. Den som vill demokratin väl bör vara nyfiken på hur den kan förbättras.

Håkan A Bengtsson

Inlägget Det finns tecken på försvagade demokratiska normer dök först upp på Dagens Arena.

TITLE:
Det finns tecken på försvagade demokratiska normer

DESCRIPTION:
Danieli dribblar bort vad frågan handlar om. Det är mönstret som oroar.

Inlägget Det finns tecken på försvagade demokratiska normer dök först upp på Dagens Arena.

CONTENT:
Danieli försöker dribbla bort vad frågan handlar om. Det är mönstret som oroar.

Timbros Adam Danieli har på Dagens Nyheters debattsida låtit publicera en text om Magdalena Andersson som beskrivs med orden ”olämplig som statsminister”. Upplysningsvis var Adam Danieli ansvarig på Timbro för ”Tidö 2.0” som skrevs tillsammans och i samarbete med Sverigedemokraternas tankesmedja Oikos.

Artikeln kommer fyra dagar innan valet.

Jag behöver väl inte påminna om att den är ett inslag i valkampanjen.

Men Danieli passar inte bara på att försöka diskreditera Magdalena Andersson, utan vänder sig explicit mot alla som hävdat att Tidöregeringen styrt landet på ett sätt som riskerar att gröpa ur svensk liberal demokrati. Hans viktigaste argument är att Sverige fortfarande ligger mycket högt på olika demokratiindex. Men det säger inte mycket om huruvida utvecklingen går åt rätt eller fel håll. Det är tidigare svenska regeringar, såväl de som lutat åt vänster som åt höger, som har fört Sverige högt upp på dessa index, medan Sverige nu har börjat falla – om än långsamt – på flera demokratiindex. Sverige rankas också lägre i Transparency Internationals korruptionsindex.

Vet vad forskningen säger

Danieli tar sedan till det klassiska – och numera till leda uttjatade – ”vargen kommer”-argumentet. Varningarna för demokratins utveckling avfärdas som ”ogrundad alarmism” som ”förgiftar samtalet”. Men frågan är inte om Sverige fortfarande är en demokrati. För så är det förstås. Frågan är om det finns tecken på att de institutioner, regler och normer som har gjort Sverige till en stark liberal demokrati håller på att försvagas. Och sådana tecken finns.

Vi vet från forskning och erfarenhet hur autokratisering har gått till i andra länder. Därmed är det förstås också legitimt och nödvändigt att undersöka om liknande risker finns i Sverige. Historien uppvisar ju exempel på att demokratier kan falla och dessutom ger utvecklingen i flera länder anledning till stark oro. Demokratier monteras sällan ned genom en dramatisk statskupp. Förändringen sker ofta stegvis, till att börja med genom att regler och etablerade normer försvagas. Det kan också handla om att balanspunkten mellan förvaltning och politik förändras. Eller att de procedurer som reglerar den politiska maktutövningen gradvis kringgås. Det är just sådana tendenser som måste uppmärksammas innan det är för sent, så att de inte normaliseras.

Det som oroar är inte någon enskild reform eller något enskilt politiskt beslut i sig. Det är mönstret, att olika principer som konstituerar vår demokratiska rättsstat gång på gång har åsidosatts när Tidöregeringen har genomfört reformer, fattat beslut och organiserat den offentliga verksamheten. Dessa bör utvärderas mot våra konstitutionella krav på legalitet, objektivitet, likabehandling, proportionalitet och offentlighet.

Utmanat principerna

Inte minst har Tidöregeringens snabba och omfattande lagstiftningsarbete, framför allt inom straffrätt och migrationsrätt, utmanat flera av dessa principer. När lagar bereds snabbt och remisstider kortas riskerar kvalitetssäkringen att försämras. När invändningar från remissinstanser, Lagrådet och juridiska experter återkommande avfärdas försvagas de institutioner och procedurer som skapats för att säkerställa väl genomtänkt och rättssäker lagstiftning. Problemet är därför inte främst innehållet i de enskilda reformerna, utan hur de kommer till och vilka institutionella skyddsräcken som samtidigt rundas och försvagas.

Ett annat problem är att etablerade normer om likabehandling, saklighet, förutsebarhet och respekt för oberoende institutioner åsidosätts. Särskilt allvarligt är när regeringsföreträdare framställer domstolar och förvaltningsmyndigheter som politiska motståndare eller demokratihot som bör pressas eller kringgås. En sådan utveckling riskerar att försvaga den ömsesidiga respekt mellan politik, förvaltning och rättsväsende, liksom den tillit mellan medborgare och stat, som den demokratiska rättsstaten ytterst vilar på.

Även den olika-behandling som Tidöregeringen bygger in i lagen är bekymmersam. Det är inte principiellt fel att skilja mellan medborgare och icke-medborgare, men varje sådan särbehandling måste vara relevant för lagens syfte och proportionerlig i förhållande till de rättigheter som påverkas. Medborgarskapet riskerar annars att bli en generell grund för olika rättigheter och skyldigheter.

Märkligt resonemang

Det är mot denna bakgrund som Danielis resonemang om ”alarmism” blir så märkligt. Den demokratikritik som har förts fram mot Tidöregeringen bygger inte på en allmän känsla av att något är fel. Den bygger på ett mycket stort antal empiriska fall. Många av dessa har nu dessutom dokumenterats och analyserats systematiskt i fyra rapporter som Tankesmedjan Arena i samarbete med Akademikerförbundet SSR tagit fram. Dessa har fått den övergripande rubriken ”Skymningsläge” och skrivits av professorn i statsvetenskap Göran Sundström och journalisten och tidigare myndighetschefen Anette Novak. Jag rekommenderar verkligen alla att läsa dessa rapporter, särskilt innan man slår fast att allt är gott ställt i den svenska demokratin.

Jag har noterat att ett par debattinlägg publicerats som vänder sig mot slutsatserna i ”Skymningsläge”, utan att direkt nämna denna omfattande och grundliga undersökning. Som Mikael Persson och Andrej Kokkonen i Svenska Dagbladet: ”Svensk demokrati är inte hotad”. Och Peter Esaiassons artikel i Expressen med samma titel, men med ett ”nej” tillagt: ”Nej, den svenska demokratin är inte hotad”.

Till denna kategori kan vi addera Adam Danielis till debattartikel maskerade kampanjinlägg på DN-Debatt.

Det går naturligtvis att göra andra tolkningar av dessa händelser och de enskilda processer som föregått politiska beslut under de senaste åren. Man kan hävda att regeringens agerande är motiverat av andra hänsyn, att de rättsstatliga principerna inte har åsidosatts eller att de enskilda fallen inte bildar något sammanhängande mönster. Det är en fullt legitim diskussion.

Måste bemöta den empiriska grunden

Men de som vill avfärda varningarna som ”ogrundad alarmism” måste rimligen bemöta den empiriska grund av det som hänt de senaste fyra åren som varningarna vilar på. Att Sverige fortfarande ligger högt på demokratiindex är inte ett svar på frågan om den aktuella utvecklingen ger anledning till oro. De här frågorna borde diskuteras – inte avfärdas.

Frågan är därför inte om ”vargen” redan har kommit. Oviljan att diskutera de här varningarna och det upprörda avvisandet av kritiken är därvidlag särskilt illavarslande. Det finns tillräckligt många tecken på att det vore oansvarigt att sluta varna. Och för att ta ett exempel, åtskilliga personer och företrädare i den sverigedemokratiska sfären har tidigare uttryckt sympatier för Orbáns Ungern, det kanske främsta exemplet på illiberal demokrati.

Vi befinner oss nu i en värld som präglas av geopolitisk kris, hybridkrig, global desinformation och propaganda. Att måla upp en rosenskimrande bild av den svenska demokratin i denna osäkra och oroliga tid är inte ett tillrådligt förhållningssätt. Den som vill demokratin väl bör vara nyfiken på hur den kan förbättras.

Håkan A Bengtsson

Inlägget Det finns tecken på försvagade demokratiska normer dök först upp på Dagens Arena.

Versions

1. 2026-09-12 01:41:56

   Discovered: 2026-09-14 08:09:35 Hash: 2d086d0cf2a72c3de6f18793c7e61cd18e28cc84
   Title:

   Det finns tecken på försvagade demokratiska normer
   Description:

   Danieli dribblar bort vad frågan handlar om. Det är mönstret som oroar.
   
   Inlägget Det finns tecken på försvagade demokratiska normer dök först upp på Dagens Arena.
   Content

   Danieli försöker dribbla bort vad frågan handlar om. Det är mönstret som oroar.
   
   Timbros Adam Danieli har på Dagens Nyheters debattsida låtit publicera en text om Magdalena Andersson som beskrivs med orden ”olämplig som statsminister”. Upplysningsvis var Adam Danieli ansvarig på Timbro för ”Tidö 2.0” som skrevs tillsammans och i samarbete med Sverigedemokraternas tankesmedja Oikos.
   
   Artikeln kommer fyra dagar innan valet.
   
   Jag behöver väl inte påminna om att den är ett inslag i valkampanjen.
   
   Men Danieli passar inte bara på att försöka diskreditera Magdalena Andersson, utan vänder sig explicit mot alla som hävdat att Tidöregeringen styrt landet på ett sätt som riskerar att gröpa ur svensk liberal demokrati. Hans viktigaste argument är att Sverige fortfarande ligger mycket högt på olika demokratiindex. Men det säger inte mycket om huruvida utvecklingen går åt rätt eller fel håll. Det är tidigare svenska regeringar, såväl de som lutat åt vänster som åt höger, som har fört Sverige högt upp på dessa index, medan Sverige nu har börjat falla – om än långsamt – på flera demokratiindex. Sverige rankas också lägre i Transparency Internationals korruptionsindex.
   
   Vet vad forskningen säger
   
   Danieli tar sedan till det klassiska – och numera till leda uttjatade – ”vargen kommer”-argumentet. Varningarna för demokratins utveckling avfärdas som ”ogrundad alarmism” som ”förgiftar samtalet”. Men frågan är inte om Sverige fortfarande är en demokrati. För så är det förstås. Frågan är om det finns tecken på att de institutioner, regler och normer som har gjort Sverige till en stark liberal demokrati håller på att försvagas. Och sådana tecken finns.
   
   Vi vet från forskning och erfarenhet hur autokratisering har gått till i andra länder. Därmed är det förstås också legitimt och nödvändigt att undersöka om liknande risker finns i Sverige. Historien uppvisar ju exempel på att demokratier kan falla och dessutom ger utvecklingen i flera länder anledning till stark oro. Demokratier monteras sällan ned genom en dramatisk statskupp. Förändringen sker ofta stegvis, till att börja med genom att regler och etablerade normer försvagas. Det kan också handla om att balanspunkten mellan förvaltning och politik förändras. Eller att de procedurer som reglerar den politiska maktutövningen gradvis kringgås. Det är just sådana tendenser som måste uppmärksammas innan det är för sent, så att de inte normaliseras.
   
   Det som oroar är inte någon enskild reform eller något enskilt politiskt beslut i sig. Det är mönstret, att olika principer som konstituerar vår demokratiska rättsstat gång på gång har åsidosatts när Tidöregeringen har genomfört reformer, fattat beslut och organiserat den offentliga verksamheten. Dessa bör utvärderas mot våra konstitutionella krav på legalitet, objektivitet, likabehandling, proportionalitet och offentlighet.
   
   Utmanat principerna
   
   Inte minst har Tidöregeringens snabba och omfattande lagstiftningsarbete, framför allt inom straffrätt och migrationsrätt, utmanat flera av dessa principer. När lagar bereds snabbt och remisstider kortas riskerar kvalitetssäkringen att försämras. När invändningar från remissinstanser, Lagrådet och juridiska experter återkommande avfärdas försvagas de institutioner och procedurer som skapats för att säkerställa väl genomtänkt och rättssäker lagstiftning. Problemet är därför inte främst innehållet i de enskilda reformerna, utan hur de kommer till och vilka institutionella skyddsräcken som samtidigt rundas och försvagas.
   
   Ett annat problem är att etablerade normer om likabehandling, saklighet, förutsebarhet och respekt för oberoende institutioner åsidosätts. Särskilt allvarligt är när regeringsföreträdare framställer domstolar och förvaltningsmyndigheter som politiska motståndare eller demokratihot som bör pressas eller kringgås. En sådan utveckling riskerar att försvaga den ömsesidiga respekt mellan politik, förvaltning och rättsväsende, liksom den tillit mellan medborgare och stat, som den demokratiska rättsstaten ytterst vilar på.
   
   Även den olika-behandling som Tidöregeringen bygger in i lagen är bekymmersam. Det är inte principiellt fel att skilja mellan medborgare och icke-medborgare, men varje sådan särbehandling måste vara relevant för lagens syfte och proportionerlig i förhållande till de rättigheter som påverkas. Medborgarskapet riskerar annars att bli en generell grund för olika rättigheter och skyldigheter.
   
   Märkligt resonemang
   
   Det är mot denna bakgrund som Danielis resonemang om ”alarmism” blir så märkligt. Den demokratikritik som har förts fram mot Tidöregeringen bygger inte på en allmän känsla av att något är fel. Den bygger på ett mycket stort antal empiriska fall. Många av dessa har nu dessutom dokumenterats och analyserats systematiskt i fyra rapporter som Tankesmedjan Arena i samarbete med Akademikerförbundet SSR tagit fram. Dessa har fått den övergripande rubriken ”Skymningsläge” och skrivits av professorn i statsvetenskap Göran Sundström och journalisten och tidigare myndighetschefen Anette Novak. Jag rekommenderar verkligen alla att läsa dessa rapporter, särskilt innan man slår fast att allt är gott ställt i den svenska demokratin.
   
   Jag har noterat att ett par debattinlägg publicerats som vänder sig mot slutsatserna i ”Skymningsläge”, utan att direkt nämna denna omfattande och grundliga undersökning. Som Mikael Persson och Andrej Kokkonen i Svenska Dagbladet: ”Svensk demokrati är inte hotad”. Och Peter Esaiassons artikel i Expressen med samma titel, men med ett ”nej” tillagt: ”Nej, den svenska demokratin är inte hotad”.
   
   Till denna kategori kan vi addera Adam Danielis till debattartikel maskerade kampanjinlägg på DN-Debatt.
   
   Det går naturligtvis att göra andra tolkningar av dessa händelser och de enskilda processer som föregått politiska beslut under de senaste åren. Man kan hävda att regeringens agerande är motiverat av andra hänsyn, att de rättsstatliga principerna inte har åsidosatts eller att de enskilda fallen inte bildar något sammanhängande mönster. Det är en fullt legitim diskussion.
   
   Måste bemöta den empiriska grunden
   
   Men de som vill avfärda varningarna som ”ogrundad alarmism” måste rimligen bemöta den empiriska grund av det som hänt de senaste fyra åren som varningarna vilar på. Att Sverige fortfarande ligger högt på demokratiindex är inte ett svar på frågan om den aktuella utvecklingen ger anledning till oro. De här frågorna borde diskuteras – inte avfärdas.
   
   Frågan är därför inte om ”vargen” redan har kommit. Oviljan att diskutera de här varningarna och det upprörda avvisandet av kritiken är därvidlag särskilt illavarslande. Det finns tillräckligt många tecken på att det vore oansvarigt att sluta varna. Och för att ta ett exempel, åtskilliga personer och företrädare i den sverigedemokratiska sfären har tidigare uttryckt sympatier för Orbáns Ungern, det kanske främsta exemplet på illiberal demokrati.
   
   Vi befinner oss nu i en värld som präglas av geopolitisk kris, hybridkrig, global desinformation och propaganda. Att måla upp en rosenskimrande bild av den svenska demokratin i denna osäkra och oroliga tid är inte ett tillrådligt förhållningssätt. Den som vill demokratin väl bör vara nyfiken på hur den kan förbättras.
   
   Håkan A Bengtsson
   
   Inlägget Det finns tecken på försvagade demokratiska normer dök först upp på Dagens Arena.
2. 2026-09-12 01:41:56

   Discovered: 2026-09-12 01:46:02 Hash: c8bab832955cd4eb0d91f379dfa22f1ace3ea790
   Title:

   Det finns tecken på försvagade demokratiska normer
   Description:

   Danieli dribblar bort vad frågan handlar om. Det är mönstret som oroar.
   
   Inlägget Det finns tecken på försvagade demokratiska normer dök först upp på Dagens Arena.
   Content

   Danieli försöker dribbla bort vad frågan handlar om. Det är mönstret som oroar.
   
   Timbros Adam Danieli har på Dagens Nyheters debattsida låtit publicera en text om Magdalena Andersson som beskrivs med orden ”olämplig som statsminister”. Upplysningsvis var Adam Danieli ansvarig på Timbro för ”Tidö 2.0” som skrevs tillsammans och i samarbete med Sverigedemokraternas tankesmedja Oikos.
   
   Artikeln kommer fyra dagar innan valet.
   
   Jag behöver väl inte påminna om att den är ett inslag i valkampanjen.
   
   Men Danieli passar inte bara på att försöka diskreditera Magdalena Andersson, utan vänder sig explicit mot alla som hävdat att Tidöregeringen styrt landet på ett sätt som riskerar att gröpa ur svensk liberal demokrati. Hans viktigaste argument är att Sverige fortfarande ligger mycket högt på olika demokratiindex. Men det säger inte mycket om huruvida utvecklingen går åt rätt eller fel håll. Det är tidigare svenska regeringar, såväl de som lutat åt vänster som åt höger, som har fört Sverige högt upp på dessa index, medan Sverige nu har börjat falla – om än långsamt – på flera demokratiindex. Sverige rankas också lägre i Transparency Internationals korruptionsindex.
   
   Vet vad forskningens säger
   
   Danieli tar sedan till det klassiska – och numera till leda uttjatade – ”vargen kommer”-argumentet. Varningarna för demokratins utveckling avfärdas som ”ogrundad alarmism” som ”förgiftar samtalet”. Men frågan är inte om Sverige fortfarande är en demokrati. För så är det förstås. Frågan är om det finns tecken på att de institutioner, regler och normer som har gjort Sverige till en stark liberal demokrati håller på att försvagas. Och sådana tecken finns.
   
   Vi vet från forskning och erfarenhet hur autokratisering har gått till i andra länder. Därmed är det förstås också legitimt och nödvändigt att undersöka om liknande risker finns i Sverige. Historien uppvisar ju exempel på att demokratier kan falla och dessutom ger utvecklingen i flera länder anledning till stark oro. Demokratier monteras sällan ned genom en dramatisk statskupp. Förändringen sker ofta stegvis, till att börja med genom att regler och etablerade normer försvagas. Det kan också handla om att balanspunkten mellan förvaltning och politik förändras. Eller att de procedurer som reglerar den politiska maktutövningen gradvis kringgås. Det är just sådana tendenser som måste uppmärksammas innan det är för sent, så att de inte normaliseras.
   
   Det som oroar är inte någon enskild reform eller något enskilt politiskt beslut i sig. Det är mönstret, att olika principer som konstituerar vår demokratiska rättsstat gång på gång har åsidosatts när Tidöregeringen har genomfört reformer, fattat beslut och organiserat den offentliga verksamheten. Dessa bör utvärderas mot våra konstitutionella krav på legalitet, objektivitet, likabehandling, proportionalitet och offentlighet.
   
   Utmanat principerna
   
   Inte minst har Tidöregeringens snabba och omfattande lagstiftningsarbete, framför allt inom straffrätt och migrationsrätt, utmanat flera av dessa principer. När lagar bereds snabbt och remisstider kortas riskerar kvalitetssäkringen att försämras. När invändningar från remissinstanser, Lagrådet och juridiska experter återkommande avfärdas försvagas de institutioner och procedurer som skapats för att säkerställa väl genomtänkt och rättssäker lagstiftning. Problemet är därför inte främst innehållet i de enskilda reformerna, utan hur de kommer till och vilka institutionella skyddsräcken som samtidigt rundas och försvagas.
   
   Ett annat problem är att etablerade normer om likabehandling, saklighet, förutsebarhet och respekt för oberoende institutioner åsidosätts. Särskilt allvarligt är när regeringsföreträdare framställer domstolar och förvaltningsmyndigheter som politiska motståndare eller demokratihot som bör pressas eller kringgås. En sådan utveckling riskerar att försvaga den ömsesidiga respekt mellan politik, förvaltning och rättsväsende, liksom den tillit mellan medborgare och stat, som den demokratiska rättsstaten ytterst vilar på.
   
   Även den olika-behandling som Tidöregeringen bygger in i lagen är bekymmersam. Det är inte principiellt fel att skilja mellan medborgare och icke-medborgare, men varje sådan särbehandling måste vara relevant för lagens syfte och proportionerlig i förhållande till de rättigheter som påverkas. Medborgarskapet riskerar annars att bli en generell grund för olika rättigheter och skyldigheter.
   
   Märkligt resonemang
   
   Det är mot denna bakgrund som Danielis resonemang om ”alarmism” blir så märkligt. Den demokratikritik som har förts fram mot Tidöregeringen bygger inte på en allmän känsla av att något är fel. Den bygger på ett mycket stort antal empiriska fall. Många av dessa har nu dessutom dokumenterats och analyserats systematiskt i fyra rapporter som Tankesmedjan Arena i samarbete med Akademikerförbundet SSR tagit fram. Dessa har fått den övergripande rubriken ”Skymningsläge” och skrivits av professorn i statsvetenskap Göran Sundström och journalisten och tidigare myndighetschefen Anette Novak. Jag rekommenderar verkligen alla att läsa dessa rapporter, särskilt innan man slår fast att allt är gott ställt i den svenska demokratin.
   
   Jag har noterat att ett par debattinlägg publicerats som vänder sig mot slutsatserna i ”Skymningläge”, utan att direkt nämna denna omfattande och grundliga undersökning. Som Mikael Persson och Andrej Kokkonen i Svenska Dagbladet: ”Svensk demokratin är inte hotad”. Och Peter Esaiassons artikel i Expressen med samma titel, men med ett ”nej” tillagt: ”Nej, den svenska demokratin är inte hotad”.
   
   Till denna kategori kan vi addera Adam Danielis till debattartikel maskerade kampanjinlägg på DN-Debatt.
   
   Det går naturligtvis att göra andra tolkningar av dessa händelser och de enskilda processer som föregått politiska beslut under de senaste åren. Man kan hävda att regeringens agerande är motiverat av andra hänsyn, att de rättsstatliga principerna inte har åsidosatts eller att de enskilda fallen inte bildar något sammanhängande mönster. Det är en fullt legitim diskussion.
   
   Måste bemöta den empiriska grunden
   
   Men de som vill avfärda varningarna som ”ogrundad alarmism” måste rimligen bemöta den empiriska grund av det som hänt de senaste fyra åren som varningarna vilar på. Att Sverige fortfarande ligger högt på demokratiindex är inte ett svar på frågan om den aktuella utvecklingen ger anledning till oro. De här frågorna borde diskuteras – inte avfärdas.
   
   Frågan är därför inte om ”vargen” redan har kommit. Oviljan att diskutera de här varningarna och det upprörda avvisandet av kritiken är därvidlag särskilt illavarslande. Det finns tillräckligt många tecken på att det vore oansvarigt att sluta varna. Och för att ta ett exempel, åtskilliga personer och företrädare i den sverigedemokratiska sfären har tidigare uttryckt sympatier för Orbáns Ungern, det kanske främsta exemplet på illiberal demokrati.
   
   Vi befinner oss nu i en värld som präglas av geopolitisk kris, hybridkrig, global desinformation och propaganda. Att måla upp en rosenskimrande bild av den svenska demokratin i denna osäkra och oroliga tid är inte ett tillrådligt förhållningssätt. Den som vill demokratin väl bör vara nyfiken på hur den kan förbättras.
   
   Håkan A Bengtsson
   
   Inlägget Det finns tecken på försvagade demokratiska normer dök först upp på Dagens Arena.

Changes

TITLE:
Det finns tecken på försvagade demokratiska normer

DESCRIPTION:
Danieli dribblar bort vad frågan handlar om. Det är mönstret som oroar.

Inlägget Det finns tecken på försvagade demokratiska normer dök först upp på Dagens Arena.

CONTENT:
Danieli försöker dribbla bort vad frågan handlar om. Det är mönstret som oroar.

Timbros Adam Danieli har på Dagens Nyheters debattsida låtit publicera en text om Magdalena Andersson som beskrivs med orden ”olämplig som statsminister”. Upplysningsvis var Adam Danieli ansvarig på Timbro för ”Tidö 2.0” som skrevs tillsammans och i samarbete med Sverigedemokraternas tankesmedja Oikos.

Artikeln kommer fyra dagar innan valet.

Jag behöver väl inte påminna om att den är ett inslag i valkampanjen.

Men Danieli passar inte bara på att försöka diskreditera Magdalena Andersson, utan vänder sig explicit mot alla som hävdat att Tidöregeringen styrt landet på ett sätt som riskerar att gröpa ur svensk liberal demokrati. Hans viktigaste argument är att Sverige fortfarande ligger mycket högt på olika demokratiindex. Men det säger inte mycket om huruvida utvecklingen går åt rätt eller fel håll. Det är tidigare svenska regeringar, såväl de som lutat åt vänster som åt höger, som har fört Sverige högt upp på dessa index, medan Sverige nu har börjat falla – om än långsamt – på flera demokratiindex. Sverige rankas också lägre i Transparency Internationals korruptionsindex.

Vet vad forskningens säger

Danieli tar sedan till det klassiska – och numera till leda uttjatade – ”vargen kommer”-argumentet. Varningarna för demokratins utveckling avfärdas som ”ogrundad alarmism” som ”förgiftar samtalet”. Men frågan är inte om Sverige fortfarande är en demokrati. För så är det förstås. Frågan är om det finns tecken på att de institutioner, regler och normer som har gjort Sverige till en stark liberal demokrati håller på att försvagas. Och sådana tecken finns.

Vi vet från forskning och erfarenhet hur autokratisering har gått till i andra länder. Därmed är det förstås också legitimt och nödvändigt att undersöka om liknande risker finns i Sverige. Historien uppvisar ju exempel på att demokratier kan falla och dessutom ger utvecklingen i flera länder anledning till stark oro. Demokratier monteras sällan ned genom en dramatisk statskupp. Förändringen sker ofta stegvis, till att börja med genom att regler och etablerade normer försvagas. Det kan också handla om att balanspunkten mellan förvaltning och politik förändras. Eller att de procedurer som reglerar den politiska maktutövningen gradvis kringgås. Det är just sådana tendenser som måste uppmärksammas innan det är för sent, så att de inte normaliseras.

Det som oroar är inte någon enskild reform eller något enskilt politiskt beslut i sig. Det är mönstret, att olika principer som konstituerar vår demokratiska rättsstat gång på gång har åsidosatts när Tidöregeringen har genomfört reformer, fattat beslut och organiserat den offentliga verksamheten. Dessa bör utvärderas mot våra konstitutionella krav på legalitet, objektivitet, likabehandling, proportionalitet och offentlighet.

Utmanat principerna

Inte minst har Tidöregeringens snabba och omfattande lagstiftningsarbete, framför allt inom straffrätt och migrationsrätt, utmanat flera av dessa principer. När lagar bereds snabbt och remisstider kortas riskerar kvalitetssäkringen att försämras. När invändningar från remissinstanser, Lagrådet och juridiska experter återkommande avfärdas försvagas de institutioner och procedurer som skapats för att säkerställa väl genomtänkt och rättssäker lagstiftning. Problemet är därför inte främst innehållet i de enskilda reformerna, utan hur de kommer till och vilka institutionella skyddsräcken som samtidigt rundas och försvagas.

Ett annat problem är att etablerade normer om likabehandling, saklighet, förutsebarhet och respekt för oberoende institutioner åsidosätts. Särskilt allvarligt är när regeringsföreträdare framställer domstolar och förvaltningsmyndigheter som politiska motståndare eller demokratihot som bör pressas eller kringgås. En sådan utveckling riskerar att försvaga den ömsesidiga respekt mellan politik, förvaltning och rättsväsende, liksom den tillit mellan medborgare och stat, som den demokratiska rättsstaten ytterst vilar på.

Även den olika-behandling som Tidöregeringen bygger in i lagen är bekymmersam. Det är inte principiellt fel att skilja mellan medborgare och icke-medborgare, men varje sådan särbehandling måste vara relevant för lagens syfte och proportionerlig i förhållande till de rättigheter som påverkas. Medborgarskapet riskerar annars att bli en generell grund för olika rättigheter och skyldigheter.

Märkligt resonemang

Det är mot denna bakgrund som Danielis resonemang om ”alarmism” blir så märkligt. Den demokratikritik som har förts fram mot Tidöregeringen bygger inte på en allmän känsla av att något är fel. Den bygger på ett mycket stort antal empiriska fall. Många av dessa har nu dessutom dokumenterats och analyserats systematiskt i fyra rapporter som Tankesmedjan Arena i samarbete med Akademikerförbundet SSR tagit fram. Dessa har fått den övergripande rubriken ”Skymningsläge” och skrivits av professorn i statsvetenskap Göran Sundström och journalisten och tidigare myndighetschefen Anette Novak. Jag rekommenderar verkligen alla att läsa dessa rapporter, särskilt innan man slår fast att allt är gott ställt i den svenska demokratin.

Jag har noterat att ett par debattinlägg publicerats som vänder sig mot slutsatserna i ”Skymningläge”, utan att direkt nämna denna omfattande och grundliga undersökning. Som Mikael Persson och Andrej Kokkonen i Svenska Dagbladet: ”Svensk demokratin är inte hotad”. Och Peter Esaiassons artikel i Expressen med samma titel, men med ett ”nej” tillagt: ”Nej, den svenska demokratin är inte hotad”.

Till denna kategori kan vi addera Adam Danielis till debattartikel maskerade kampanjinlägg på DN-Debatt.

Det går naturligtvis att göra andra tolkningar av dessa händelser och de enskilda processer som föregått politiska beslut under de senaste åren. Man kan hävda att regeringens agerande är motiverat av andra hänsyn, att de rättsstatliga principerna inte har åsidosatts eller att de enskilda fallen inte bildar något sammanhängande mönster. Det är en fullt legitim diskussion.

Måste bemöta den empiriska grunden

Men de som vill avfärda varningarna som ”ogrundad alarmism” måste rimligen bemöta den empiriska grund av det som hänt de senaste fyra åren som varningarna vilar på. Att Sverige fortfarande ligger högt på demokratiindex är inte ett svar på frågan om den aktuella utvecklingen ger anledning till oro. De här frågorna borde diskuteras – inte avfärdas.

Frågan är därför inte om ”vargen” redan har kommit. Oviljan att diskutera de här varningarna och det upprörda avvisandet av kritiken är därvidlag särskilt illavarslande. Det finns tillräckligt många tecken på att det vore oansvarigt att sluta varna. Och för att ta ett exempel, åtskilliga personer och företrädare i den sverigedemokratiska sfären har tidigare uttryckt sympatier för Orbáns Ungern, det kanske främsta exemplet på illiberal demokrati.

Vi befinner oss nu i en värld som präglas av geopolitisk kris, hybridkrig, global desinformation och propaganda. Att måla upp en rosenskimrande bild av den svenska demokratin i denna osäkra och oroliga tid är inte ett tillrådligt förhållningssätt. Den som vill demokratin väl bör vara nyfiken på hur den kan förbättras.

Håkan A Bengtsson

Inlägget Det finns tecken på försvagade demokratiska normer dök först upp på Dagens Arena.

TITLE:
Det finns tecken på försvagade demokratiska normer

DESCRIPTION:
Danieli dribblar bort vad frågan handlar om. Det är mönstret som oroar.

Inlägget Det finns tecken på försvagade demokratiska normer dök först upp på Dagens Arena.

CONTENT:
Danieli försöker dribbla bort vad frågan handlar om. Det är mönstret som oroar.

Timbros Adam Danieli har på Dagens Nyheters debattsida låtit publicera en text om Magdalena Andersson som beskrivs med orden ”olämplig som statsminister”. Upplysningsvis var Adam Danieli ansvarig på Timbro för ”Tidö 2.0” som skrevs tillsammans och i samarbete med Sverigedemokraternas tankesmedja Oikos.

Artikeln kommer fyra dagar innan valet.

Jag behöver väl inte påminna om att den är ett inslag i valkampanjen.

Men Danieli passar inte bara på att försöka diskreditera Magdalena Andersson, utan vänder sig explicit mot alla som hävdat att Tidöregeringen styrt landet på ett sätt som riskerar att gröpa ur svensk liberal demokrati. Hans viktigaste argument är att Sverige fortfarande ligger mycket högt på olika demokratiindex. Men det säger inte mycket om huruvida utvecklingen går åt rätt eller fel håll. Det är tidigare svenska regeringar, såväl de som lutat åt vänster som åt höger, som har fört Sverige högt upp på dessa index, medan Sverige nu har börjat falla – om än långsamt – på flera demokratiindex. Sverige rankas också lägre i Transparency Internationals korruptionsindex.

Vet vad forskningen säger

Danieli tar sedan till det klassiska – och numera till leda uttjatade – ”vargen kommer”-argumentet. Varningarna för demokratins utveckling avfärdas som ”ogrundad alarmism” som ”förgiftar samtalet”. Men frågan är inte om Sverige fortfarande är en demokrati. För så är det förstås. Frågan är om det finns tecken på att de institutioner, regler och normer som har gjort Sverige till en stark liberal demokrati håller på att försvagas. Och sådana tecken finns.

Vi vet från forskning och erfarenhet hur autokratisering har gått till i andra länder. Därmed är det förstås också legitimt och nödvändigt att undersöka om liknande risker finns i Sverige. Historien uppvisar ju exempel på att demokratier kan falla och dessutom ger utvecklingen i flera länder anledning till stark oro. Demokratier monteras sällan ned genom en dramatisk statskupp. Förändringen sker ofta stegvis, till att börja med genom att regler och etablerade normer försvagas. Det kan också handla om att balanspunkten mellan förvaltning och politik förändras. Eller att de procedurer som reglerar den politiska maktutövningen gradvis kringgås. Det är just sådana tendenser som måste uppmärksammas innan det är för sent, så att de inte normaliseras.

Det som oroar är inte någon enskild reform eller något enskilt politiskt beslut i sig. Det är mönstret, att olika principer som konstituerar vår demokratiska rättsstat gång på gång har åsidosatts när Tidöregeringen har genomfört reformer, fattat beslut och organiserat den offentliga verksamheten. Dessa bör utvärderas mot våra konstitutionella krav på legalitet, objektivitet, likabehandling, proportionalitet och offentlighet.

Utmanat principerna

Inte minst har Tidöregeringens snabba och omfattande lagstiftningsarbete, framför allt inom straffrätt och migrationsrätt, utmanat flera av dessa principer. När lagar bereds snabbt och remisstider kortas riskerar kvalitetssäkringen att försämras. När invändningar från remissinstanser, Lagrådet och juridiska experter återkommande avfärdas försvagas de institutioner och procedurer som skapats för att säkerställa väl genomtänkt och rättssäker lagstiftning. Problemet är därför inte främst innehållet i de enskilda reformerna, utan hur de kommer till och vilka institutionella skyddsräcken som samtidigt rundas och försvagas.

Ett annat problem är att etablerade normer om likabehandling, saklighet, förutsebarhet och respekt för oberoende institutioner åsidosätts. Särskilt allvarligt är när regeringsföreträdare framställer domstolar och förvaltningsmyndigheter som politiska motståndare eller demokratihot som bör pressas eller kringgås. En sådan utveckling riskerar att försvaga den ömsesidiga respekt mellan politik, förvaltning och rättsväsende, liksom den tillit mellan medborgare och stat, som den demokratiska rättsstaten ytterst vilar på.

Även den olika-behandling som Tidöregeringen bygger in i lagen är bekymmersam. Det är inte principiellt fel att skilja mellan medborgare och icke-medborgare, men varje sådan särbehandling måste vara relevant för lagens syfte och proportionerlig i förhållande till de rättigheter som påverkas. Medborgarskapet riskerar annars att bli en generell grund för olika rättigheter och skyldigheter.

Märkligt resonemang

Det är mot denna bakgrund som Danielis resonemang om ”alarmism” blir så märkligt. Den demokratikritik som har förts fram mot Tidöregeringen bygger inte på en allmän känsla av att något är fel. Den bygger på ett mycket stort antal empiriska fall. Många av dessa har nu dessutom dokumenterats och analyserats systematiskt i fyra rapporter som Tankesmedjan Arena i samarbete med Akademikerförbundet SSR tagit fram. Dessa har fått den övergripande rubriken ”Skymningsläge” och skrivits av professorn i statsvetenskap Göran Sundström och journalisten och tidigare myndighetschefen Anette Novak. Jag rekommenderar verkligen alla att läsa dessa rapporter, särskilt innan man slår fast att allt är gott ställt i den svenska demokratin.

Jag har noterat att ett par debattinlägg publicerats som vänder sig mot slutsatserna i ”Skymningsläge”, utan att direkt nämna denna omfattande och grundliga undersökning. Som Mikael Persson och Andrej Kokkonen i Svenska Dagbladet: ”Svensk demokrati är inte hotad”. Och Peter Esaiassons artikel i Expressen med samma titel, men med ett ”nej” tillagt: ”Nej, den svenska demokratin är inte hotad”.

Till denna kategori kan vi addera Adam Danielis till debattartikel maskerade kampanjinlägg på DN-Debatt.

Det går naturligtvis att göra andra tolkningar av dessa händelser och de enskilda processer som föregått politiska beslut under de senaste åren. Man kan hävda att regeringens agerande är motiverat av andra hänsyn, att de rättsstatliga principerna inte har åsidosatts eller att de enskilda fallen inte bildar något sammanhängande mönster. Det är en fullt legitim diskussion.

Måste bemöta den empiriska grunden

Men de som vill avfärda varningarna som ”ogrundad alarmism” måste rimligen bemöta den empiriska grund av det som hänt de senaste fyra åren som varningarna vilar på. Att Sverige fortfarande ligger högt på demokratiindex är inte ett svar på frågan om den aktuella utvecklingen ger anledning till oro. De här frågorna borde diskuteras – inte avfärdas.

Frågan är därför inte om ”vargen” redan har kommit. Oviljan att diskutera de här varningarna och det upprörda avvisandet av kritiken är därvidlag särskilt illavarslande. Det finns tillräckligt många tecken på att det vore oansvarigt att sluta varna. Och för att ta ett exempel, åtskilliga personer och företrädare i den sverigedemokratiska sfären har tidigare uttryckt sympatier för Orbáns Ungern, det kanske främsta exemplet på illiberal demokrati.

Vi befinner oss nu i en värld som präglas av geopolitisk kris, hybridkrig, global desinformation och propaganda. Att måla upp en rosenskimrande bild av den svenska demokratin i denna osäkra och oroliga tid är inte ett tillrådligt förhållningssätt. Den som vill demokratin väl bör vara nyfiken på hur den kan förbättras.

Håkan A Bengtsson

Inlägget Det finns tecken på försvagade demokratiska normer dök först upp på Dagens Arena.

Versions

1. 2026-09-12 01:41:56

   Discovered: 2026-09-14 08:09:35 Hash: 2d086d0cf2a72c3de6f18793c7e61cd18e28cc84
   Title:

   Det finns tecken på försvagade demokratiska normer
   Description:

   Danieli dribblar bort vad frågan handlar om. Det är mönstret som oroar.
   
   Inlägget Det finns tecken på försvagade demokratiska normer dök först upp på Dagens Arena.
   Content

   Danieli försöker dribbla bort vad frågan handlar om. Det är mönstret som oroar.
   
   Timbros Adam Danieli har på Dagens Nyheters debattsida låtit publicera en text om Magdalena Andersson som beskrivs med orden ”olämplig som statsminister”. Upplysningsvis var Adam Danieli ansvarig på Timbro för ”Tidö 2.0” som skrevs tillsammans och i samarbete med Sverigedemokraternas tankesmedja Oikos.
   
   Artikeln kommer fyra dagar innan valet.
   
   Jag behöver väl inte påminna om att den är ett inslag i valkampanjen.
   
   Men Danieli passar inte bara på att försöka diskreditera Magdalena Andersson, utan vänder sig explicit mot alla som hävdat att Tidöregeringen styrt landet på ett sätt som riskerar att gröpa ur svensk liberal demokrati. Hans viktigaste argument är att Sverige fortfarande ligger mycket högt på olika demokratiindex. Men det säger inte mycket om huruvida utvecklingen går åt rätt eller fel håll. Det är tidigare svenska regeringar, såväl de som lutat åt vänster som åt höger, som har fört Sverige högt upp på dessa index, medan Sverige nu har börjat falla – om än långsamt – på flera demokratiindex. Sverige rankas också lägre i Transparency Internationals korruptionsindex.
   
   Vet vad forskningen säger
   
   Danieli tar sedan till det klassiska – och numera till leda uttjatade – ”vargen kommer”-argumentet. Varningarna för demokratins utveckling avfärdas som ”ogrundad alarmism” som ”förgiftar samtalet”. Men frågan är inte om Sverige fortfarande är en demokrati. För så är det förstås. Frågan är om det finns tecken på att de institutioner, regler och normer som har gjort Sverige till en stark liberal demokrati håller på att försvagas. Och sådana tecken finns.
   
   Vi vet från forskning och erfarenhet hur autokratisering har gått till i andra länder. Därmed är det förstås också legitimt och nödvändigt att undersöka om liknande risker finns i Sverige. Historien uppvisar ju exempel på att demokratier kan falla och dessutom ger utvecklingen i flera länder anledning till stark oro. Demokratier monteras sällan ned genom en dramatisk statskupp. Förändringen sker ofta stegvis, till att börja med genom att regler och etablerade normer försvagas. Det kan också handla om att balanspunkten mellan förvaltning och politik förändras. Eller att de procedurer som reglerar den politiska maktutövningen gradvis kringgås. Det är just sådana tendenser som måste uppmärksammas innan det är för sent, så att de inte normaliseras.
   
   Det som oroar är inte någon enskild reform eller något enskilt politiskt beslut i sig. Det är mönstret, att olika principer som konstituerar vår demokratiska rättsstat gång på gång har åsidosatts när Tidöregeringen har genomfört reformer, fattat beslut och organiserat den offentliga verksamheten. Dessa bör utvärderas mot våra konstitutionella krav på legalitet, objektivitet, likabehandling, proportionalitet och offentlighet.
   
   Utmanat principerna
   
   Inte minst har Tidöregeringens snabba och omfattande lagstiftningsarbete, framför allt inom straffrätt och migrationsrätt, utmanat flera av dessa principer. När lagar bereds snabbt och remisstider kortas riskerar kvalitetssäkringen att försämras. När invändningar från remissinstanser, Lagrådet och juridiska experter återkommande avfärdas försvagas de institutioner och procedurer som skapats för att säkerställa väl genomtänkt och rättssäker lagstiftning. Problemet är därför inte främst innehållet i de enskilda reformerna, utan hur de kommer till och vilka institutionella skyddsräcken som samtidigt rundas och försvagas.
   
   Ett annat problem är att etablerade normer om likabehandling, saklighet, förutsebarhet och respekt för oberoende institutioner åsidosätts. Särskilt allvarligt är när regeringsföreträdare framställer domstolar och förvaltningsmyndigheter som politiska motståndare eller demokratihot som bör pressas eller kringgås. En sådan utveckling riskerar att försvaga den ömsesidiga respekt mellan politik, förvaltning och rättsväsende, liksom den tillit mellan medborgare och stat, som den demokratiska rättsstaten ytterst vilar på.
   
   Även den olika-behandling som Tidöregeringen bygger in i lagen är bekymmersam. Det är inte principiellt fel att skilja mellan medborgare och icke-medborgare, men varje sådan särbehandling måste vara relevant för lagens syfte och proportionerlig i förhållande till de rättigheter som påverkas. Medborgarskapet riskerar annars att bli en generell grund för olika rättigheter och skyldigheter.
   
   Märkligt resonemang
   
   Det är mot denna bakgrund som Danielis resonemang om ”alarmism” blir så märkligt. Den demokratikritik som har förts fram mot Tidöregeringen bygger inte på en allmän känsla av att något är fel. Den bygger på ett mycket stort antal empiriska fall. Många av dessa har nu dessutom dokumenterats och analyserats systematiskt i fyra rapporter som Tankesmedjan Arena i samarbete med Akademikerförbundet SSR tagit fram. Dessa har fått den övergripande rubriken ”Skymningsläge” och skrivits av professorn i statsvetenskap Göran Sundström och journalisten och tidigare myndighetschefen Anette Novak. Jag rekommenderar verkligen alla att läsa dessa rapporter, särskilt innan man slår fast att allt är gott ställt i den svenska demokratin.
   
   Jag har noterat att ett par debattinlägg publicerats som vänder sig mot slutsatserna i ”Skymningsläge”, utan att direkt nämna denna omfattande och grundliga undersökning. Som Mikael Persson och Andrej Kokkonen i Svenska Dagbladet: ”Svensk demokrati är inte hotad”. Och Peter Esaiassons artikel i Expressen med samma titel, men med ett ”nej” tillagt: ”Nej, den svenska demokratin är inte hotad”.
   
   Till denna kategori kan vi addera Adam Danielis till debattartikel maskerade kampanjinlägg på DN-Debatt.
   
   Det går naturligtvis att göra andra tolkningar av dessa händelser och de enskilda processer som föregått politiska beslut under de senaste åren. Man kan hävda att regeringens agerande är motiverat av andra hänsyn, att de rättsstatliga principerna inte har åsidosatts eller att de enskilda fallen inte bildar något sammanhängande mönster. Det är en fullt legitim diskussion.
   
   Måste bemöta den empiriska grunden
   
   Men de som vill avfärda varningarna som ”ogrundad alarmism” måste rimligen bemöta den empiriska grund av det som hänt de senaste fyra åren som varningarna vilar på. Att Sverige fortfarande ligger högt på demokratiindex är inte ett svar på frågan om den aktuella utvecklingen ger anledning till oro. De här frågorna borde diskuteras – inte avfärdas.
   
   Frågan är därför inte om ”vargen” redan har kommit. Oviljan att diskutera de här varningarna och det upprörda avvisandet av kritiken är därvidlag särskilt illavarslande. Det finns tillräckligt många tecken på att det vore oansvarigt att sluta varna. Och för att ta ett exempel, åtskilliga personer och företrädare i den sverigedemokratiska sfären har tidigare uttryckt sympatier för Orbáns Ungern, det kanske främsta exemplet på illiberal demokrati.
   
   Vi befinner oss nu i en värld som präglas av geopolitisk kris, hybridkrig, global desinformation och propaganda. Att måla upp en rosenskimrande bild av den svenska demokratin i denna osäkra och oroliga tid är inte ett tillrådligt förhållningssätt. Den som vill demokratin väl bör vara nyfiken på hur den kan förbättras.
   
   Håkan A Bengtsson
   
   Inlägget Det finns tecken på försvagade demokratiska normer dök först upp på Dagens Arena.
2. 2026-09-12 01:41:56

   Discovered: 2026-09-12 01:46:02 Hash: c8bab832955cd4eb0d91f379dfa22f1ace3ea790
   Title:

   Det finns tecken på försvagade demokratiska normer
   Description:

   Danieli dribblar bort vad frågan handlar om. Det är mönstret som oroar.
   
   Inlägget Det finns tecken på försvagade demokratiska normer dök först upp på Dagens Arena.
   Content

   Danieli försöker dribbla bort vad frågan handlar om. Det är mönstret som oroar.
   
   Timbros Adam Danieli har på Dagens Nyheters debattsida låtit publicera en text om Magdalena Andersson som beskrivs med orden ”olämplig som statsminister”. Upplysningsvis var Adam Danieli ansvarig på Timbro för ”Tidö 2.0” som skrevs tillsammans och i samarbete med Sverigedemokraternas tankesmedja Oikos.
   
   Artikeln kommer fyra dagar innan valet.
   
   Jag behöver väl inte påminna om att den är ett inslag i valkampanjen.
   
   Men Danieli passar inte bara på att försöka diskreditera Magdalena Andersson, utan vänder sig explicit mot alla som hävdat att Tidöregeringen styrt landet på ett sätt som riskerar att gröpa ur svensk liberal demokrati. Hans viktigaste argument är att Sverige fortfarande ligger mycket högt på olika demokratiindex. Men det säger inte mycket om huruvida utvecklingen går åt rätt eller fel håll. Det är tidigare svenska regeringar, såväl de som lutat åt vänster som åt höger, som har fört Sverige högt upp på dessa index, medan Sverige nu har börjat falla – om än långsamt – på flera demokratiindex. Sverige rankas också lägre i Transparency Internationals korruptionsindex.
   
   Vet vad forskningens säger
   
   Danieli tar sedan till det klassiska – och numera till leda uttjatade – ”vargen kommer”-argumentet. Varningarna för demokratins utveckling avfärdas som ”ogrundad alarmism” som ”förgiftar samtalet”. Men frågan är inte om Sverige fortfarande är en demokrati. För så är det förstås. Frågan är om det finns tecken på att de institutioner, regler och normer som har gjort Sverige till en stark liberal demokrati håller på att försvagas. Och sådana tecken finns.
   
   Vi vet från forskning och erfarenhet hur autokratisering har gått till i andra länder. Därmed är det förstås också legitimt och nödvändigt att undersöka om liknande risker finns i Sverige. Historien uppvisar ju exempel på att demokratier kan falla och dessutom ger utvecklingen i flera länder anledning till stark oro. Demokratier monteras sällan ned genom en dramatisk statskupp. Förändringen sker ofta stegvis, till att börja med genom att regler och etablerade normer försvagas. Det kan också handla om att balanspunkten mellan förvaltning och politik förändras. Eller att de procedurer som reglerar den politiska maktutövningen gradvis kringgås. Det är just sådana tendenser som måste uppmärksammas innan det är för sent, så att de inte normaliseras.
   
   Det som oroar är inte någon enskild reform eller något enskilt politiskt beslut i sig. Det är mönstret, att olika principer som konstituerar vår demokratiska rättsstat gång på gång har åsidosatts när Tidöregeringen har genomfört reformer, fattat beslut och organiserat den offentliga verksamheten. Dessa bör utvärderas mot våra konstitutionella krav på legalitet, objektivitet, likabehandling, proportionalitet och offentlighet.
   
   Utmanat principerna
   
   Inte minst har Tidöregeringens snabba och omfattande lagstiftningsarbete, framför allt inom straffrätt och migrationsrätt, utmanat flera av dessa principer. När lagar bereds snabbt och remisstider kortas riskerar kvalitetssäkringen att försämras. När invändningar från remissinstanser, Lagrådet och juridiska experter återkommande avfärdas försvagas de institutioner och procedurer som skapats för att säkerställa väl genomtänkt och rättssäker lagstiftning. Problemet är därför inte främst innehållet i de enskilda reformerna, utan hur de kommer till och vilka institutionella skyddsräcken som samtidigt rundas och försvagas.
   
   Ett annat problem är att etablerade normer om likabehandling, saklighet, förutsebarhet och respekt för oberoende institutioner åsidosätts. Särskilt allvarligt är när regeringsföreträdare framställer domstolar och förvaltningsmyndigheter som politiska motståndare eller demokratihot som bör pressas eller kringgås. En sådan utveckling riskerar att försvaga den ömsesidiga respekt mellan politik, förvaltning och rättsväsende, liksom den tillit mellan medborgare och stat, som den demokratiska rättsstaten ytterst vilar på.
   
   Även den olika-behandling som Tidöregeringen bygger in i lagen är bekymmersam. Det är inte principiellt fel att skilja mellan medborgare och icke-medborgare, men varje sådan särbehandling måste vara relevant för lagens syfte och proportionerlig i förhållande till de rättigheter som påverkas. Medborgarskapet riskerar annars att bli en generell grund för olika rättigheter och skyldigheter.
   
   Märkligt resonemang
   
   Det är mot denna bakgrund som Danielis resonemang om ”alarmism” blir så märkligt. Den demokratikritik som har förts fram mot Tidöregeringen bygger inte på en allmän känsla av att något är fel. Den bygger på ett mycket stort antal empiriska fall. Många av dessa har nu dessutom dokumenterats och analyserats systematiskt i fyra rapporter som Tankesmedjan Arena i samarbete med Akademikerförbundet SSR tagit fram. Dessa har fått den övergripande rubriken ”Skymningsläge” och skrivits av professorn i statsvetenskap Göran Sundström och journalisten och tidigare myndighetschefen Anette Novak. Jag rekommenderar verkligen alla att läsa dessa rapporter, särskilt innan man slår fast att allt är gott ställt i den svenska demokratin.
   
   Jag har noterat att ett par debattinlägg publicerats som vänder sig mot slutsatserna i ”Skymningläge”, utan att direkt nämna denna omfattande och grundliga undersökning. Som Mikael Persson och Andrej Kokkonen i Svenska Dagbladet: ”Svensk demokratin är inte hotad”. Och Peter Esaiassons artikel i Expressen med samma titel, men med ett ”nej” tillagt: ”Nej, den svenska demokratin är inte hotad”.
   
   Till denna kategori kan vi addera Adam Danielis till debattartikel maskerade kampanjinlägg på DN-Debatt.
   
   Det går naturligtvis att göra andra tolkningar av dessa händelser och de enskilda processer som föregått politiska beslut under de senaste åren. Man kan hävda att regeringens agerande är motiverat av andra hänsyn, att de rättsstatliga principerna inte har åsidosatts eller att de enskilda fallen inte bildar något sammanhängande mönster. Det är en fullt legitim diskussion.
   
   Måste bemöta den empiriska grunden
   
   Men de som vill avfärda varningarna som ”ogrundad alarmism” måste rimligen bemöta den empiriska grund av det som hänt de senaste fyra åren som varningarna vilar på. Att Sverige fortfarande ligger högt på demokratiindex är inte ett svar på frågan om den aktuella utvecklingen ger anledning till oro. De här frågorna borde diskuteras – inte avfärdas.
   
   Frågan är därför inte om ”vargen” redan har kommit. Oviljan att diskutera de här varningarna och det upprörda avvisandet av kritiken är därvidlag särskilt illavarslande. Det finns tillräckligt många tecken på att det vore oansvarigt att sluta varna. Och för att ta ett exempel, åtskilliga personer och företrädare i den sverigedemokratiska sfären har tidigare uttryckt sympatier för Orbáns Ungern, det kanske främsta exemplet på illiberal demokrati.
   
   Vi befinner oss nu i en värld som präglas av geopolitisk kris, hybridkrig, global desinformation och propaganda. Att måla upp en rosenskimrande bild av den svenska demokratin i denna osäkra och oroliga tid är inte ett tillrådligt förhållningssätt. Den som vill demokratin väl bör vara nyfiken på hur den kan förbättras.
   
   Håkan A Bengtsson
   
   Inlägget Det finns tecken på försvagade demokratiska normer dök först upp på Dagens Arena.

Changes

TITLE:
Statsvetare: ”Oavsett hur det går för L kommer man behöva en omstart”

DESCRIPTION:
Vad skulle fortsatt Tidöstyre betyda och vilken roll skulle Liberalerna få?

Inlägget Statsvetare: ”Oavsett hur det går för L kommer man behöva en omstart” dök först upp på Dagens Arena.

CONTENT:
Fyra år till med Tidöpartierna i regering skulle innebära fortsatt fokus på kravbaserad integration och offensiv satsning på kärnkraft, menar Tommy Möller, professor i statsvetenskap vid Stockholms universitet. För Liberalerna skulle det bli svårt att i förhandling stå på sig och säga man har folkligt mandat för sina ståndpunkter.

– Då har man ju de facto inte av egen kraft klarat av riksdagsspärren, säger Tommy Möller.

Bara dagar kvar till valet och mätning efter mätning visar nu att gapet mellan Tidöpartierna och oppositionen minskar. Och att Liberalerna klarar riksdagsspärren. I en mätning från Novus i veckan fick partet så mycket som 5,8 procent. Förbluffande, tycker Jonas Hinnfors, professor emeritus i statsvetenskap vid Göteborgs universitet.

– Det borde inte vara möjligt egentligen, att från ett så dåligt utgångsläge som Liberalerna hade för en månad sedan, på ungefär 2-2,2 procent i alla institut, häva sig upp till 4-5 procent, sa han nyligen i en intervju i Dagens Arenas podd Magasinet.

Jonas Hinnfors. Fotograf: Johan Wingborg.

 

Jonas Hinnfors menar att om Liberalerna klarar spärren kommer de modeller och simuleringar mätinstituten använder när det gäller stödröster behöva modifieras. Men han framhåller också att det finns en risk för partiet när siffrorna ser så bra ut.

– Kanske tänker väljare som övervägde att stödrösta på Liberalerna att de inte längre behöver göra det, för att det ser ut som att man klarar sig. Då kan de sjunka tillbaka och få 3,9 procent. Det är ju det värsta. Noll mandat samtidigt som de har stulit röster från de övriga, sa Jonas Hinnfors i intervjun.

Interna striden avklarad

Tommy Möller, professor i statsvetenskap vid Stockholms universitet, menar att Liberalerna kan hamna i ett svårt förhandlingsläge vid en ny regeringsbildning med Tiödpartierna. 

– Även om man gör ett bra val kommer det att ha varit många stödröster, och vad blir det för mandat? Det kan bli tufft i förhandlingar med andra partier som lånat ut sina röster. Liberalerna kan inte med trovärdighet stå på sig och säga att partiet har folkligt mandat för sina politiska ståndpunkter och ställa ultimatum, säger han.

Tommy Möller. Foto: Stockholms universitet.

 

Men vad skulle det innebära internt för Liberalerna, som slitits mycket av samarbetet med Sverigedemokraterna? Tommy Möller menar att den interna striden är avklarad, de som varit kritiska mot SD-samarbetet har lämnat. Däremot kommer man, enligt honom, att behöva göra ett omtag, oavsett om man klarar riksdagsspärren eller inte.

– Klarar partiet sig har man fått lite andhämtning och en känsla av att ha överlevt. Men man har ju de facto inte av egen kraft klarat av riksdagsspärren. Det är ett skäl att verkligen försöka ta ett rejält omtag. Partiet kommer att initiera politiska utvecklingsgrupper och diskutera internt vilket typ av parti man vill vara. Vilken liberalism man ska försöka utveckla och stå för, säger Tommy Möller.

Han påpekar också att det inte bara är liberaler som varit kritiska mot SD-samarbete. Även inom Moderaterna finns en frustration över situationen, menar han. Inte minst i Stockholm där många i partiets liberala falang finns, som inte kan tänka sig samarbeta med SD.

– Centerpartiet har väldigt tydligt inriktat sig mot de väljarna, säger Tommy Möller.

Implementeringsproblem

Hur en ny regering bestående av Tidöpartierna kommer att se ut avgörs mycket av hur storleksrelationerna blir efter valet, framhåller Tommy Möller. SD kommer troligtvis att göra anspråk på många positioner om man blir det största partiet på Tidösidan, vilket skulle innebär att L och KD, och även M, får avstå en del poster.

– Det är ett första problem för att få ihop regeringen, att fördela poster. En möjlig strategi för att komma runt det är att, precis som förra gången, ge SD bra betalt sakpolitiskt som kompensation för att avstå ministerposter, säger Tommy Möller.

Vad gäller den politiska inriktningen tror han inte att det kommer att bli någon dramatisk kursomläggning. Även om SD ingår i regeringen blir det fortsatt fokus på stram invandring, kravbaserad integration, offensiv satsning på kärnkraft och brottsbekämpning, menar Tommy Möller. På området brottsbekämpning kommer det dock att handla om att ta itu med implementeringsproblem snarare än fler reformer, framhåller han.

– Under den här mandatperioden har regeringen levererat väldigt mycket i form av lagstiftning, nu blir frågan hur man ska implementera den. Det är väldigt många fler som ska sitta mycket längre i fängelse och det finns inte plats. Det tar ganska många år att få fram fler fängelser och att rekrytera personal. Det kommer att vara ett problem, vilken regering det än blir, säger Tommy Möller.

Olle Bergvall

Inlägget Statsvetare: ”Oavsett hur det går för L kommer man behöva en omstart” dök först upp på Dagens Arena.

TITLE:
Statsvetare: ”Oavsett hur det går för L kommer man behöva en omstart”

DESCRIPTION:
Vad skulle fortsatt Tidöstyre betyda och vilken roll skulle Liberalerna få?

Inlägget Statsvetare: ”Oavsett hur det går för L kommer man behöva en omstart” dök först upp på Dagens Arena.

CONTENT:
Fyra år till med Tidöpartierna i regering skulle innebära fortsatt fokus på kravbaserad integration och offensiv satsning på kärnkraft, menar Tommy Möller, professor i statsvetenskap vid Stockholms universitet. För Liberalerna skulle det bli svårt att i förhandling stå på sig och säga man har folkligt mandat för sina ståndpunkter.

– Då har man ju de facto inte av egen kraft klarat av riksdagsspärren, säger Tommy Möller.

Bara dagar kvar till valet och mätning efter mätning visar nu att gapet mellan Tidöpartierna och oppositionen minskar. Och att Liberalerna klarar riksdagsspärren. I en mätning från Novus i veckan fick partet så mycket som 5,8 procent. Förbluffande, tycker Jonas Hinnfors, professor emeritus i statsvetenskap vid Göteborgs universitet.

– Det borde inte vara möjligt egentligen, att från ett så dåligt utgångsläge som Liberalerna hade för en månad sedan, på ungefär 2–2,2 procent i alla institut, häva sig upp till 4–5 procent, sa han nyligen i en intervju i Dagens Arenas podd Magasinet.

Jonas Hinnfors. Fotograf: Johan Wingborg.

 

Jonas Hinnfors menar att om Liberalerna klarar spärren kommer de modeller och simuleringar mätinstituten använder när det gäller stödröster behöva modifieras. Men han framhåller också att det finns en risk för partiet när siffrorna ser så bra ut.

– Kanske tänker väljare som övervägde att stödrösta på Liberalerna att de inte längre behöver göra det, för att det ser ut som att man klarar sig. Då kan de sjunka tillbaka och få 3,9 procent. Det är ju det värsta. Noll mandat samtidigt som de har stulit röster från de övriga, sa Jonas Hinnfors i intervjun.

Interna striden avklarad

Tommy Möller, professor i statsvetenskap vid Stockholms universitet, menar att Liberalerna kan hamna i ett svårt förhandlingsläge vid en ny regeringsbildning med Tidöpartierna. 

– Även om man gör ett bra val kommer det att ha varit många stödröster, och vad blir det för mandat? Det kan bli tufft i förhandlingar med andra partier som lånat ut sina röster. Liberalerna kan inte med trovärdighet stå på sig och säga att partiet har folkligt mandat för sina politiska ståndpunkter och ställa ultimatum, säger han.

Tommy Möller. Foto: Stockholms universitet.

 

Men vad skulle det innebära internt för Liberalerna, som slitits mycket av samarbetet med Sverigedemokraterna? Tommy Möller menar att den interna striden är avklarad, de som varit kritiska mot SD-samarbetet har lämnat. Däremot kommer man, enligt honom, att behöva göra ett omtag, oavsett om man klarar riksdagsspärren eller inte.

– Klarar partiet sig har man fått lite andhämtning och en känsla av att ha överlevt. Men man har ju de facto inte av egen kraft klarat av riksdagsspärren. Det är ett skäl att verkligen försöka ta ett rejält omtag. Partiet kommer att initiera politiska utvecklingsgrupper och diskutera internt vilket typ av parti man vill vara. Vilken liberalism man ska försöka utveckla och stå för, säger Tommy Möller.

Han påpekar också att det inte bara är liberaler som varit kritiska mot SD-samarbete. Även inom Moderaterna finns en frustration över situationen, menar han. Inte minst i Stockholm där många i partiets liberala falang finns, som inte kan tänka sig samarbeta med SD.

– Centerpartiet har väldigt tydligt inriktat sig mot de väljarna, säger Tommy Möller.

Implementeringsproblem

Hur en ny regering bestående av Tidöpartierna kommer att se ut avgörs mycket av hur storleksrelationerna blir efter valet, framhåller Tommy Möller. SD kommer troligtvis att göra anspråk på många positioner om man blir det största partiet på Tidösidan, vilket skulle innebära att L och KD, och även M, får avstå en del poster.

– Det är ett första problem för att få ihop regeringen, att fördela poster. En möjlig strategi för att komma runt det är att, precis som förra gången, ge SD bra betalt sakpolitiskt som kompensation för att avstå ministerposter, säger Tommy Möller.

Vad gäller den politiska inriktningen tror han inte att det kommer att bli någon dramatisk kursomläggning. Även om SD ingår i regeringen blir det fortsatt fokus på stram invandring, kravbaserad integration, offensiv satsning på kärnkraft och brottsbekämpning, menar Tommy Möller. På området brottsbekämpning kommer det dock att handla om att ta itu med implementeringsproblem snarare än fler reformer, framhåller han.

– Under den här mandatperioden har regeringen levererat väldigt mycket i form av lagstiftning, nu blir frågan hur man ska implementera den. Det är väldigt många fler som ska sitta mycket längre i fängelse och det finns inte plats. Det tar ganska många år att få fram fler fängelser och att rekrytera personal. Det kommer att vara ett problem, vilken regering det än blir, säger Tommy Möller.

Olle Bergvall

Inlägget Statsvetare: ”Oavsett hur det går för L kommer man behöva en omstart” dök först upp på Dagens Arena.

TITLE:
Statsvetare: ”Oavsett hur det går för L kommer man behöva en omstart”

DESCRIPTION:
Nästa regering kommer ha problem med implementering av nya lagar för brottsbekämpning.

Inlägget Statsvetare: ”Oavsett hur det går för L kommer man behöva en omstart” dök först upp på Dagens Arena.

CONTENT:
Fyra år till med Tidöpartierna i regering skulle innebära fortsatt fokus på kravbaserad integration och offensiv satsning på kärnkraft, menar Tommy Möller, professor i statsvetenskap vid Stockholms universitet. För Liberalerna skulle det bli svårt att i förhandling stå på sig och säga man har folkligt mandat för sina ståndpunkter.

– Då har man ju de facto inte av egen kraft klarat av riksdagsspärren, säger Tommy Möller.

Bara dagar kvar till valet och mätning efter mätning visar nu att gapet mellan Tidöpartierna och oppositionen minskar. Och att Liberalerna klarar riksdagsspärren. I en mätning från Novus i veckan fick partet så mycket som 5,8 procent. Förbluffande, tycker Jonas Hinnfors, professor emeritus i statsvetenskap vid Göteborgs universitet.

– Det borde inte vara möjligt egentligen, att från ett så dåligt utgångsläge som Liberalerna hade för en månad sedan, på ungefär 2-2,2 procent i alla institut, häva sig upp till 4-5 procent, sa han nyligen i en intervju i Dagens Arenas podd Magasinet.

Jonas Hinnfors. Fotograf: Johan Wingborg.

 

Jonas Hinnfors menar att om Liberalerna klarar spärren kommer de modeller och simuleringar mätinstituten använder när det gäller stödröster behöva modifieras. Men han framhåller också att det finns en risk för partiet när siffrorna ser så bra ut.

– Kanske tänker väljare som övervägde att stödrösta på Liberalerna att de inte längre behöver göra det, för att det ser ut som att man klarar sig. Då kan de sjunka tillbaka och få 3,9 procent. Det är ju det värsta. Noll mandat samtidigt som de har stulit röster från de övriga, sa Jonas Hinnfors i intervjun.

Interna striden avklarad

Tommy Möller, professor i statsvetenskap vid Stockholms universitet, menar att Liberalerna kan hamna i ett svårt förhandlingsläge vid en ny regeringsbildning med Tiödpartierna. 

– Även om man gör ett bra val kommer det att ha varit många stödröster, och vad blir det för mandat? Det kan bli tufft i förhandlingar med andra partier som lånat ut sina röster. Liberalerna kan inte med trovärdighet stå på sig och säga att partiet har folkligt mandat för sina politiska ståndpunkter och ställa ultimatum, säger han.

Tommy Möller. Foto: Stockholms universitet.

 

Men vad skulle det innebära internt för Liberalerna, som slitits mycket av samarbetet med Sverigedemokraterna? Tommy Möller menar att den interna striden är avklarad, de som varit kritiska mot SD-samarbetet har lämnat. Däremot kommer man, enligt honom, att behöva göra ett omtag, oavsett om man klarar riksdagsspärren eller inte.

– Klarar partiet sig har man fått lite andhämtning och en känsla av att ha överlevt. Men man har ju de facto inte av egen kraft klarat av riksdagsspärren. Det är ett skäl att verkligen försöka ta ett rejält omtag. Partiet kommer att initiera politiska utvecklingsgrupper och diskutera internt vilket typ av parti man vill vara. Vilken liberalism man ska försöka utveckla och stå för, säger Tommy Möller.

Han påpekar också att det inte bara är liberaler som varit kritiska mot SD-samarbete. Även inom Moderaterna finns en frustration över situationen, menar han. Inte minst i Stockholm där många i partiets liberala falang finns, som inte kan tänka sig samarbeta med SD.

– Centerpartiet har väldigt tydligt inriktat sig mot de väljarna, säger Tommy Möller.

Implementeringsproblem

Hur en ny regering bestående av Tidöpartierna kommer att se ut avgörs mycket av hur storleksrelationerna blir efter valet, framhåller Tommy Möller. SD kommer troligtvis att göra anspråk på många positioner om man blir det största partiet på Tidösidan, vilket skulle innebär att L och KD, och även M, får avstå en del poster.

– Det är ett första problem för att få ihop regeringen, att fördela poster. En möjlig strategi för att komma runt det är att, precis som förra gången, ge SD bra betalt sakpolitiskt som kompensation för att avstå ministerposter, säger Tommy Möller.

Vad gäller den politiska inriktningen tror han inte att det kommer att bli någon dramatisk kursomläggning. Även om SD ingår i regeringen blir det fortsatt fokus på stram invandring, kravbaserad integration, offensiv satsning på kärnkraft och brottsbekämpning, menar Tommy Möller. På området brottsbekämpning kommer det dock att handla om att ta itu med implementeringsproblem snarare än fler reformer, framhåller han.

– Under den här mandatperioden har regeringen levererat väldigt mycket i form av lagstiftning, nu blir frågan hur man ska implementera den. Det är väldigt många fler som ska sitta mycket längre i fängelse och det finns inte plats. Det tar ganska många år att få fram fler fängelser och att rekrytera personal. Det kommer att vara ett problem, vilken regering det än blir, säger Tommy Möller.

Olle Bergvall

Inlägget Statsvetare: ”Oavsett hur det går för L kommer man behöva en omstart” dök först upp på Dagens Arena.

TITLE:
Statsvetare: ”Oavsett hur det går för L kommer man behöva en omstart”

DESCRIPTION:
Vad skulle fortsatt Tidöstyre betyda och vilken roll skulle Liberalerna få?

Inlägget Statsvetare: ”Oavsett hur det går för L kommer man behöva en omstart” dök först upp på Dagens Arena.

CONTENT:
Fyra år till med Tidöpartierna i regering skulle innebära fortsatt fokus på kravbaserad integration och offensiv satsning på kärnkraft, menar Tommy Möller, professor i statsvetenskap vid Stockholms universitet. För Liberalerna skulle det bli svårt att i förhandling stå på sig och säga man har folkligt mandat för sina ståndpunkter.

– Då har man ju de facto inte av egen kraft klarat av riksdagsspärren, säger Tommy Möller.

Bara dagar kvar till valet och mätning efter mätning visar nu att gapet mellan Tidöpartierna och oppositionen minskar. Och att Liberalerna klarar riksdagsspärren. I en mätning från Novus i veckan fick partet så mycket som 5,8 procent. Förbluffande, tycker Jonas Hinnfors, professor emeritus i statsvetenskap vid Göteborgs universitet.

– Det borde inte vara möjligt egentligen, att från ett så dåligt utgångsläge som Liberalerna hade för en månad sedan, på ungefär 2-2,2 procent i alla institut, häva sig upp till 4-5 procent, sa han nyligen i en intervju i Dagens Arenas podd Magasinet.

Jonas Hinnfors. Fotograf: Johan Wingborg.

 

Jonas Hinnfors menar att om Liberalerna klarar spärren kommer de modeller och simuleringar mätinstituten använder när det gäller stödröster behöva modifieras. Men han framhåller också att det finns en risk för partiet när siffrorna ser så bra ut.

– Kanske tänker väljare som övervägde att stödrösta på Liberalerna att de inte längre behöver göra det, för att det ser ut som att man klarar sig. Då kan de sjunka tillbaka och få 3,9 procent. Det är ju det värsta. Noll mandat samtidigt som de har stulit röster från de övriga, sa Jonas Hinnfors i intervjun.

Interna striden avklarad

Tommy Möller, professor i statsvetenskap vid Stockholms universitet, menar att Liberalerna kan hamna i ett svårt förhandlingsläge vid en ny regeringsbildning med Tiödpartierna. 

– Även om man gör ett bra val kommer det att ha varit många stödröster, och vad blir det för mandat? Det kan bli tufft i förhandlingar med andra partier som lånat ut sina röster. Liberalerna kan inte med trovärdighet stå på sig och säga att partiet har folkligt mandat för sina politiska ståndpunkter och ställa ultimatum, säger han.

Tommy Möller. Foto: Stockholms universitet.

 

Men vad skulle det innebära internt för Liberalerna, som slitits mycket av samarbetet med Sverigedemokraterna? Tommy Möller menar att den interna striden är avklarad, de som varit kritiska mot SD-samarbetet har lämnat. Däremot kommer man, enligt honom, att behöva göra ett omtag, oavsett om man klarar riksdagsspärren eller inte.

– Klarar partiet sig har man fått lite andhämtning och en känsla av att ha överlevt. Men man har ju de facto inte av egen kraft klarat av riksdagsspärren. Det är ett skäl att verkligen försöka ta ett rejält omtag. Partiet kommer att initiera politiska utvecklingsgrupper och diskutera internt vilket typ av parti man vill vara. Vilken liberalism man ska försöka utveckla och stå för, säger Tommy Möller.

Han påpekar också att det inte bara är liberaler som varit kritiska mot SD-samarbete. Även inom Moderaterna finns en frustration över situationen, menar han. Inte minst i Stockholm där många i partiets liberala falang finns, som inte kan tänka sig samarbeta med SD.

– Centerpartiet har väldigt tydligt inriktat sig mot de väljarna, säger Tommy Möller.

Implementeringsproblem

Hur en ny regering bestående av Tidöpartierna kommer att se ut avgörs mycket av hur storleksrelationerna blir efter valet, framhåller Tommy Möller. SD kommer troligtvis att göra anspråk på många positioner om man blir det största partiet på Tidösidan, vilket skulle innebär att L och KD, och även M, får avstå en del poster.

– Det är ett första problem för att få ihop regeringen, att fördela poster. En möjlig strategi för att komma runt det är att, precis som förra gången, ge SD bra betalt sakpolitiskt som kompensation för att avstå ministerposter, säger Tommy Möller.

Vad gäller den politiska inriktningen tror han inte att det kommer att bli någon dramatisk kursomläggning. Även om SD ingår i regeringen blir det fortsatt fokus på stram invandring, kravbaserad integration, offensiv satsning på kärnkraft och brottsbekämpning, menar Tommy Möller. På området brottsbekämpning kommer det dock att handla om att ta itu med implementeringsproblem snarare än fler reformer, framhåller han.

– Under den här mandatperioden har regeringen levererat väldigt mycket i form av lagstiftning, nu blir frågan hur man ska implementera den. Det är väldigt många fler som ska sitta mycket längre i fängelse och det finns inte plats. Det tar ganska många år att få fram fler fängelser och att rekrytera personal. Det kommer att vara ett problem, vilken regering det än blir, säger Tommy Möller.

Olle Bergvall

Inlägget Statsvetare: ”Oavsett hur det går för L kommer man behöva en omstart” dök först upp på Dagens Arena.

Versions

1. 2026-09-11 16:15:57

   Discovered: 2026-09-14 08:18:38 Hash: cabdc35ec542efd79bb7d7f7f5aae30eb96c748b
   Title:

   Statsvetare: ”Oavsett hur det går för L kommer man behöva en omstart”
   Description:

   Vad skulle fortsatt Tidöstyre betyda och vilken roll skulle Liberalerna få?
   
   Inlägget Statsvetare: ”Oavsett hur det går för L kommer man behöva en omstart” dök först upp på Dagens Arena.
   Content

   Fyra år till med Tidöpartierna i regering skulle innebära fortsatt fokus på kravbaserad integration och offensiv satsning på kärnkraft, menar Tommy Möller, professor i statsvetenskap vid Stockholms universitet. För Liberalerna skulle det bli svårt att i förhandling stå på sig och säga man har folkligt mandat för sina ståndpunkter.
   
   – Då har man ju de facto inte av egen kraft klarat av riksdagsspärren, säger Tommy Möller.
   
   Bara dagar kvar till valet och mätning efter mätning visar nu att gapet mellan Tidöpartierna och oppositionen minskar. Och att Liberalerna klarar riksdagsspärren. I en mätning från Novus i veckan fick partet så mycket som 5,8 procent. Förbluffande, tycker Jonas Hinnfors, professor emeritus i statsvetenskap vid Göteborgs universitet.
   
   – Det borde inte vara möjligt egentligen, att från ett så dåligt utgångsläge som Liberalerna hade för en månad sedan, på ungefär 2–2,2 procent i alla institut, häva sig upp till 4–5 procent, sa han nyligen i en intervju i Dagens Arenas podd Magasinet.
   
   Jonas Hinnfors. Fotograf: Johan Wingborg.
   
    
   
   Jonas Hinnfors menar att om Liberalerna klarar spärren kommer de modeller och simuleringar mätinstituten använder när det gäller stödröster behöva modifieras. Men han framhåller också att det finns en risk för partiet när siffrorna ser så bra ut.
   
   – Kanske tänker väljare som övervägde att stödrösta på Liberalerna att de inte längre behöver göra det, för att det ser ut som att man klarar sig. Då kan de sjunka tillbaka och få 3,9 procent. Det är ju det värsta. Noll mandat samtidigt som de har stulit röster från de övriga, sa Jonas Hinnfors i intervjun.
   
   Interna striden avklarad
   
   Tommy Möller, professor i statsvetenskap vid Stockholms universitet, menar att Liberalerna kan hamna i ett svårt förhandlingsläge vid en ny regeringsbildning med Tidöpartierna. 
   
   – Även om man gör ett bra val kommer det att ha varit många stödröster, och vad blir det för mandat? Det kan bli tufft i förhandlingar med andra partier som lånat ut sina röster. Liberalerna kan inte med trovärdighet stå på sig och säga att partiet har folkligt mandat för sina politiska ståndpunkter och ställa ultimatum, säger han.
   
   Tommy Möller. Foto: Stockholms universitet.
   
    
   
   Men vad skulle det innebära internt för Liberalerna, som slitits mycket av samarbetet med Sverigedemokraterna? Tommy Möller menar att den interna striden är avklarad, de som varit kritiska mot SD-samarbetet har lämnat. Däremot kommer man, enligt honom, att behöva göra ett omtag, oavsett om man klarar riksdagsspärren eller inte.
   
   – Klarar partiet sig har man fått lite andhämtning och en känsla av att ha överlevt. Men man har ju de facto inte av egen kraft klarat av riksdagsspärren. Det är ett skäl att verkligen försöka ta ett rejält omtag. Partiet kommer att initiera politiska utvecklingsgrupper och diskutera internt vilket typ av parti man vill vara. Vilken liberalism man ska försöka utveckla och stå för, säger Tommy Möller.
   
   Han påpekar också att det inte bara är liberaler som varit kritiska mot SD-samarbete. Även inom Moderaterna finns en frustration över situationen, menar han. Inte minst i Stockholm där många i partiets liberala falang finns, som inte kan tänka sig samarbeta med SD.
   
   – Centerpartiet har väldigt tydligt inriktat sig mot de väljarna, säger Tommy Möller.
   
   Implementeringsproblem
   
   Hur en ny regering bestående av Tidöpartierna kommer att se ut avgörs mycket av hur storleksrelationerna blir efter valet, framhåller Tommy Möller. SD kommer troligtvis att göra anspråk på många positioner om man blir det största partiet på Tidösidan, vilket skulle innebära att L och KD, och även M, får avstå en del poster.
   
   – Det är ett första problem för att få ihop regeringen, att fördela poster. En möjlig strategi för att komma runt det är att, precis som förra gången, ge SD bra betalt sakpolitiskt som kompensation för att avstå ministerposter, säger Tommy Möller.
   
   Vad gäller den politiska inriktningen tror han inte att det kommer att bli någon dramatisk kursomläggning. Även om SD ingår i regeringen blir det fortsatt fokus på stram invandring, kravbaserad integration, offensiv satsning på kärnkraft och brottsbekämpning, menar Tommy Möller. På området brottsbekämpning kommer det dock att handla om att ta itu med implementeringsproblem snarare än fler reformer, framhåller han.
   
   – Under den här mandatperioden har regeringen levererat väldigt mycket i form av lagstiftning, nu blir frågan hur man ska implementera den. Det är väldigt många fler som ska sitta mycket längre i fängelse och det finns inte plats. Det tar ganska många år att få fram fler fängelser och att rekrytera personal. Det kommer att vara ett problem, vilken regering det än blir, säger Tommy Möller.
   
   Olle Bergvall
   
   Inlägget Statsvetare: ”Oavsett hur det går för L kommer man behöva en omstart” dök först upp på Dagens Arena.
2. 2026-09-11 16:15:57

   Discovered: 2026-09-11 16:58:20 Hash: 2a975ec9ecfa71bc81019bb89c06e15453a8ae91
   Title:

   Statsvetare: ”Oavsett hur det går för L kommer man behöva en omstart”
   Description:

   Vad skulle fortsatt Tidöstyre betyda och vilken roll skulle Liberalerna få?
   
   Inlägget Statsvetare: ”Oavsett hur det går för L kommer man behöva en omstart” dök först upp på Dagens Arena.
   Content

   Fyra år till med Tidöpartierna i regering skulle innebära fortsatt fokus på kravbaserad integration och offensiv satsning på kärnkraft, menar Tommy Möller, professor i statsvetenskap vid Stockholms universitet. För Liberalerna skulle det bli svårt att i förhandling stå på sig och säga man har folkligt mandat för sina ståndpunkter.
   
   – Då har man ju de facto inte av egen kraft klarat av riksdagsspärren, säger Tommy Möller.
   
   Bara dagar kvar till valet och mätning efter mätning visar nu att gapet mellan Tidöpartierna och oppositionen minskar. Och att Liberalerna klarar riksdagsspärren. I en mätning från Novus i veckan fick partet så mycket som 5,8 procent. Förbluffande, tycker Jonas Hinnfors, professor emeritus i statsvetenskap vid Göteborgs universitet.
   
   – Det borde inte vara möjligt egentligen, att från ett så dåligt utgångsläge som Liberalerna hade för en månad sedan, på ungefär 2-2,2 procent i alla institut, häva sig upp till 4-5 procent, sa han nyligen i en intervju i Dagens Arenas podd Magasinet.
   
   Jonas Hinnfors. Fotograf: Johan Wingborg.
   
    
   
   Jonas Hinnfors menar att om Liberalerna klarar spärren kommer de modeller och simuleringar mätinstituten använder när det gäller stödröster behöva modifieras. Men han framhåller också att det finns en risk för partiet när siffrorna ser så bra ut.
   
   – Kanske tänker väljare som övervägde att stödrösta på Liberalerna att de inte längre behöver göra det, för att det ser ut som att man klarar sig. Då kan de sjunka tillbaka och få 3,9 procent. Det är ju det värsta. Noll mandat samtidigt som de har stulit röster från de övriga, sa Jonas Hinnfors i intervjun.
   
   Interna striden avklarad
   
   Tommy Möller, professor i statsvetenskap vid Stockholms universitet, menar att Liberalerna kan hamna i ett svårt förhandlingsläge vid en ny regeringsbildning med Tiödpartierna. 
   
   – Även om man gör ett bra val kommer det att ha varit många stödröster, och vad blir det för mandat? Det kan bli tufft i förhandlingar med andra partier som lånat ut sina röster. Liberalerna kan inte med trovärdighet stå på sig och säga att partiet har folkligt mandat för sina politiska ståndpunkter och ställa ultimatum, säger han.
   
   Tommy Möller. Foto: Stockholms universitet.
   
    
   
   Men vad skulle det innebära internt för Liberalerna, som slitits mycket av samarbetet med Sverigedemokraterna? Tommy Möller menar att den interna striden är avklarad, de som varit kritiska mot SD-samarbetet har lämnat. Däremot kommer man, enligt honom, att behöva göra ett omtag, oavsett om man klarar riksdagsspärren eller inte.
   
   – Klarar partiet sig har man fått lite andhämtning och en känsla av att ha överlevt. Men man har ju de facto inte av egen kraft klarat av riksdagsspärren. Det är ett skäl att verkligen försöka ta ett rejält omtag. Partiet kommer att initiera politiska utvecklingsgrupper och diskutera internt vilket typ av parti man vill vara. Vilken liberalism man ska försöka utveckla och stå för, säger Tommy Möller.
   
   Han påpekar också att det inte bara är liberaler som varit kritiska mot SD-samarbete. Även inom Moderaterna finns en frustration över situationen, menar han. Inte minst i Stockholm där många i partiets liberala falang finns, som inte kan tänka sig samarbeta med SD.
   
   – Centerpartiet har väldigt tydligt inriktat sig mot de väljarna, säger Tommy Möller.
   
   Implementeringsproblem
   
   Hur en ny regering bestående av Tidöpartierna kommer att se ut avgörs mycket av hur storleksrelationerna blir efter valet, framhåller Tommy Möller. SD kommer troligtvis att göra anspråk på många positioner om man blir det största partiet på Tidösidan, vilket skulle innebär att L och KD, och även M, får avstå en del poster.
   
   – Det är ett första problem för att få ihop regeringen, att fördela poster. En möjlig strategi för att komma runt det är att, precis som förra gången, ge SD bra betalt sakpolitiskt som kompensation för att avstå ministerposter, säger Tommy Möller.
   
   Vad gäller den politiska inriktningen tror han inte att det kommer att bli någon dramatisk kursomläggning. Även om SD ingår i regeringen blir det fortsatt fokus på stram invandring, kravbaserad integration, offensiv satsning på kärnkraft och brottsbekämpning, menar Tommy Möller. På området brottsbekämpning kommer det dock att handla om att ta itu med implementeringsproblem snarare än fler reformer, framhåller han.
   
   – Under den här mandatperioden har regeringen levererat väldigt mycket i form av lagstiftning, nu blir frågan hur man ska implementera den. Det är väldigt många fler som ska sitta mycket längre i fängelse och det finns inte plats. Det tar ganska många år att få fram fler fängelser och att rekrytera personal. Det kommer att vara ett problem, vilken regering det än blir, säger Tommy Möller.
   
   Olle Bergvall
   
   Inlägget Statsvetare: ”Oavsett hur det går för L kommer man behöva en omstart” dök först upp på Dagens Arena.
3. 2026-09-11 16:15:57

   Discovered: 2026-09-11 16:18:46 Hash: ddafb5b0ed9628f6cce0b1b997ecf2f0dd2e3790
   Title:

   Statsvetare: ”Oavsett hur det går för L kommer man behöva en omstart”
   Description:

   Nästa regering kommer ha problem med implementering av nya lagar för brottsbekämpning.
   
   Inlägget Statsvetare: ”Oavsett hur det går för L kommer man behöva en omstart” dök först upp på Dagens Arena.
   Content

   Fyra år till med Tidöpartierna i regering skulle innebära fortsatt fokus på kravbaserad integration och offensiv satsning på kärnkraft, menar Tommy Möller, professor i statsvetenskap vid Stockholms universitet. För Liberalerna skulle det bli svårt att i förhandling stå på sig och säga man har folkligt mandat för sina ståndpunkter.
   
   – Då har man ju de facto inte av egen kraft klarat av riksdagsspärren, säger Tommy Möller.
   
   Bara dagar kvar till valet och mätning efter mätning visar nu att gapet mellan Tidöpartierna och oppositionen minskar. Och att Liberalerna klarar riksdagsspärren. I en mätning från Novus i veckan fick partet så mycket som 5,8 procent. Förbluffande, tycker Jonas Hinnfors, professor emeritus i statsvetenskap vid Göteborgs universitet.
   
   – Det borde inte vara möjligt egentligen, att från ett så dåligt utgångsläge som Liberalerna hade för en månad sedan, på ungefär 2-2,2 procent i alla institut, häva sig upp till 4-5 procent, sa han nyligen i en intervju i Dagens Arenas podd Magasinet.
   
   Jonas Hinnfors. Fotograf: Johan Wingborg.
   
    
   
   Jonas Hinnfors menar att om Liberalerna klarar spärren kommer de modeller och simuleringar mätinstituten använder när det gäller stödröster behöva modifieras. Men han framhåller också att det finns en risk för partiet när siffrorna ser så bra ut.
   
   – Kanske tänker väljare som övervägde att stödrösta på Liberalerna att de inte längre behöver göra det, för att det ser ut som att man klarar sig. Då kan de sjunka tillbaka och få 3,9 procent. Det är ju det värsta. Noll mandat samtidigt som de har stulit röster från de övriga, sa Jonas Hinnfors i intervjun.
   
   Interna striden avklarad
   
   Tommy Möller, professor i statsvetenskap vid Stockholms universitet, menar att Liberalerna kan hamna i ett svårt förhandlingsläge vid en ny regeringsbildning med Tiödpartierna. 
   
   – Även om man gör ett bra val kommer det att ha varit många stödröster, och vad blir det för mandat? Det kan bli tufft i förhandlingar med andra partier som lånat ut sina röster. Liberalerna kan inte med trovärdighet stå på sig och säga att partiet har folkligt mandat för sina politiska ståndpunkter och ställa ultimatum, säger han.
   
   Tommy Möller. Foto: Stockholms universitet.
   
    
   
   Men vad skulle det innebära internt för Liberalerna, som slitits mycket av samarbetet med Sverigedemokraterna? Tommy Möller menar att den interna striden är avklarad, de som varit kritiska mot SD-samarbetet har lämnat. Däremot kommer man, enligt honom, att behöva göra ett omtag, oavsett om man klarar riksdagsspärren eller inte.
   
   – Klarar partiet sig har man fått lite andhämtning och en känsla av att ha överlevt. Men man har ju de facto inte av egen kraft klarat av riksdagsspärren. Det är ett skäl att verkligen försöka ta ett rejält omtag. Partiet kommer att initiera politiska utvecklingsgrupper och diskutera internt vilket typ av parti man vill vara. Vilken liberalism man ska försöka utveckla och stå för, säger Tommy Möller.
   
   Han påpekar också att det inte bara är liberaler som varit kritiska mot SD-samarbete. Även inom Moderaterna finns en frustration över situationen, menar han. Inte minst i Stockholm där många i partiets liberala falang finns, som inte kan tänka sig samarbeta med SD.
   
   – Centerpartiet har väldigt tydligt inriktat sig mot de väljarna, säger Tommy Möller.
   
   Implementeringsproblem
   
   Hur en ny regering bestående av Tidöpartierna kommer att se ut avgörs mycket av hur storleksrelationerna blir efter valet, framhåller Tommy Möller. SD kommer troligtvis att göra anspråk på många positioner om man blir det största partiet på Tidösidan, vilket skulle innebär att L och KD, och även M, får avstå en del poster.
   
   – Det är ett första problem för att få ihop regeringen, att fördela poster. En möjlig strategi för att komma runt det är att, precis som förra gången, ge SD bra betalt sakpolitiskt som kompensation för att avstå ministerposter, säger Tommy Möller.
   
   Vad gäller den politiska inriktningen tror han inte att det kommer att bli någon dramatisk kursomläggning. Även om SD ingår i regeringen blir det fortsatt fokus på stram invandring, kravbaserad integration, offensiv satsning på kärnkraft och brottsbekämpning, menar Tommy Möller. På området brottsbekämpning kommer det dock att handla om att ta itu med implementeringsproblem snarare än fler reformer, framhåller han.
   
   – Under den här mandatperioden har regeringen levererat väldigt mycket i form av lagstiftning, nu blir frågan hur man ska implementera den. Det är väldigt många fler som ska sitta mycket längre i fängelse och det finns inte plats. Det tar ganska många år att få fram fler fängelser och att rekrytera personal. Det kommer att vara ett problem, vilken regering det än blir, säger Tommy Möller.
   
   Olle Bergvall
   
   Inlägget Statsvetare: ”Oavsett hur det går för L kommer man behöva en omstart” dök först upp på Dagens Arena.

Changes

TITLE:
Statsvetare: ”Oavsett hur det går för L kommer man behöva en omstart”

DESCRIPTION:
Vad skulle fortsatt Tidöstyre betyda och vilken roll skulle Liberalerna få?

Inlägget Statsvetare: ”Oavsett hur det går för L kommer man behöva en omstart” dök först upp på Dagens Arena.

CONTENT:
Fyra år till med Tidöpartierna i regering skulle innebära fortsatt fokus på kravbaserad integration och offensiv satsning på kärnkraft, menar Tommy Möller, professor i statsvetenskap vid Stockholms universitet. För Liberalerna skulle det bli svårt att i förhandling stå på sig och säga man har folkligt mandat för sina ståndpunkter.

– Då har man ju de facto inte av egen kraft klarat av riksdagsspärren, säger Tommy Möller.

Bara dagar kvar till valet och mätning efter mätning visar nu att gapet mellan Tidöpartierna och oppositionen minskar. Och att Liberalerna klarar riksdagsspärren. I en mätning från Novus i veckan fick partet så mycket som 5,8 procent. Förbluffande, tycker Jonas Hinnfors, professor emeritus i statsvetenskap vid Göteborgs universitet.

– Det borde inte vara möjligt egentligen, att från ett så dåligt utgångsläge som Liberalerna hade för en månad sedan, på ungefär 2-2,2 procent i alla institut, häva sig upp till 4-5 procent, sa han nyligen i en intervju i Dagens Arenas podd Magasinet.

Jonas Hinnfors. Fotograf: Johan Wingborg.

 

Jonas Hinnfors menar att om Liberalerna klarar spärren kommer de modeller och simuleringar mätinstituten använder när det gäller stödröster behöva modifieras. Men han framhåller också att det finns en risk för partiet när siffrorna ser så bra ut.

– Kanske tänker väljare som övervägde att stödrösta på Liberalerna att de inte längre behöver göra det, för att det ser ut som att man klarar sig. Då kan de sjunka tillbaka och få 3,9 procent. Det är ju det värsta. Noll mandat samtidigt som de har stulit röster från de övriga, sa Jonas Hinnfors i intervjun.

Interna striden avklarad

Tommy Möller, professor i statsvetenskap vid Stockholms universitet, menar att Liberalerna kan hamna i ett svårt förhandlingsläge vid en ny regeringsbildning med Tiödpartierna. 

– Även om man gör ett bra val kommer det att ha varit många stödröster, och vad blir det för mandat? Det kan bli tufft i förhandlingar med andra partier som lånat ut sina röster. Liberalerna kan inte med trovärdighet stå på sig och säga att partiet har folkligt mandat för sina politiska ståndpunkter och ställa ultimatum, säger han.

Tommy Möller. Foto: Stockholms universitet.

 

Men vad skulle det innebära internt för Liberalerna, som slitits mycket av samarbetet med Sverigedemokraterna? Tommy Möller menar att den interna striden är avklarad, de som varit kritiska mot SD-samarbetet har lämnat. Däremot kommer man, enligt honom, att behöva göra ett omtag, oavsett om man klarar riksdagsspärren eller inte.

– Klarar partiet sig har man fått lite andhämtning och en känsla av att ha överlevt. Men man har ju de facto inte av egen kraft klarat av riksdagsspärren. Det är ett skäl att verkligen försöka ta ett rejält omtag. Partiet kommer att initiera politiska utvecklingsgrupper och diskutera internt vilket typ av parti man vill vara. Vilken liberalism man ska försöka utveckla och stå för, säger Tommy Möller.

Han påpekar också att det inte bara är liberaler som varit kritiska mot SD-samarbete. Även inom Moderaterna finns en frustration över situationen, menar han. Inte minst i Stockholm där många i partiets liberala falang finns, som inte kan tänka sig samarbeta med SD.

– Centerpartiet har väldigt tydligt inriktat sig mot de väljarna, säger Tommy Möller.

Implementeringsproblem

Hur en ny regering bestående av Tidöpartierna kommer att se ut avgörs mycket av hur storleksrelationerna blir efter valet, framhåller Tommy Möller. SD kommer troligtvis att göra anspråk på många positioner om man blir det största partiet på Tidösidan, vilket skulle innebär att L och KD, och även M, får avstå en del poster.

– Det är ett första problem för att få ihop regeringen, att fördela poster. En möjlig strategi för att komma runt det är att, precis som förra gången, ge SD bra betalt sakpolitiskt som kompensation för att avstå ministerposter, säger Tommy Möller.

Vad gäller den politiska inriktningen tror han inte att det kommer att bli någon dramatisk kursomläggning. Även om SD ingår i regeringen blir det fortsatt fokus på stram invandring, kravbaserad integration, offensiv satsning på kärnkraft och brottsbekämpning, menar Tommy Möller. På området brottsbekämpning kommer det dock att handla om att ta itu med implementeringsproblem snarare än fler reformer, framhåller han.

– Under den här mandatperioden har regeringen levererat väldigt mycket i form av lagstiftning, nu blir frågan hur man ska implementera den. Det är väldigt många fler som ska sitta mycket längre i fängelse och det finns inte plats. Det tar ganska många år att få fram fler fängelser och att rekrytera personal. Det kommer att vara ett problem, vilken regering det än blir, säger Tommy Möller.

Olle Bergvall

Inlägget Statsvetare: ”Oavsett hur det går för L kommer man behöva en omstart” dök först upp på Dagens Arena.

TITLE:
Statsvetare: ”Oavsett hur det går för L kommer man behöva en omstart”

DESCRIPTION:
Vad skulle fortsatt Tidöstyre betyda och vilken roll skulle Liberalerna få?

Inlägget Statsvetare: ”Oavsett hur det går för L kommer man behöva en omstart” dök först upp på Dagens Arena.

CONTENT:
Fyra år till med Tidöpartierna i regering skulle innebära fortsatt fokus på kravbaserad integration och offensiv satsning på kärnkraft, menar Tommy Möller, professor i statsvetenskap vid Stockholms universitet. För Liberalerna skulle det bli svårt att i förhandling stå på sig och säga man har folkligt mandat för sina ståndpunkter.

– Då har man ju de facto inte av egen kraft klarat av riksdagsspärren, säger Tommy Möller.

Bara dagar kvar till valet och mätning efter mätning visar nu att gapet mellan Tidöpartierna och oppositionen minskar. Och att Liberalerna klarar riksdagsspärren. I en mätning från Novus i veckan fick partet så mycket som 5,8 procent. Förbluffande, tycker Jonas Hinnfors, professor emeritus i statsvetenskap vid Göteborgs universitet.

– Det borde inte vara möjligt egentligen, att från ett så dåligt utgångsläge som Liberalerna hade för en månad sedan, på ungefär 2–2,2 procent i alla institut, häva sig upp till 4–5 procent, sa han nyligen i en intervju i Dagens Arenas podd Magasinet.

Jonas Hinnfors. Fotograf: Johan Wingborg.

 

Jonas Hinnfors menar att om Liberalerna klarar spärren kommer de modeller och simuleringar mätinstituten använder när det gäller stödröster behöva modifieras. Men han framhåller också att det finns en risk för partiet när siffrorna ser så bra ut.

– Kanske tänker väljare som övervägde att stödrösta på Liberalerna att de inte längre behöver göra det, för att det ser ut som att man klarar sig. Då kan de sjunka tillbaka och få 3,9 procent. Det är ju det värsta. Noll mandat samtidigt som de har stulit röster från de övriga, sa Jonas Hinnfors i intervjun.

Interna striden avklarad

Tommy Möller, professor i statsvetenskap vid Stockholms universitet, menar att Liberalerna kan hamna i ett svårt förhandlingsläge vid en ny regeringsbildning med Tidöpartierna. 

– Även om man gör ett bra val kommer det att ha varit många stödröster, och vad blir det för mandat? Det kan bli tufft i förhandlingar med andra partier som lånat ut sina röster. Liberalerna kan inte med trovärdighet stå på sig och säga att partiet har folkligt mandat för sina politiska ståndpunkter och ställa ultimatum, säger han.

Tommy Möller. Foto: Stockholms universitet.

 

Men vad skulle det innebära internt för Liberalerna, som slitits mycket av samarbetet med Sverigedemokraterna? Tommy Möller menar att den interna striden är avklarad, de som varit kritiska mot SD-samarbetet har lämnat. Däremot kommer man, enligt honom, att behöva göra ett omtag, oavsett om man klarar riksdagsspärren eller inte.

– Klarar partiet sig har man fått lite andhämtning och en känsla av att ha överlevt. Men man har ju de facto inte av egen kraft klarat av riksdagsspärren. Det är ett skäl att verkligen försöka ta ett rejält omtag. Partiet kommer att initiera politiska utvecklingsgrupper och diskutera internt vilket typ av parti man vill vara. Vilken liberalism man ska försöka utveckla och stå för, säger Tommy Möller.

Han påpekar också att det inte bara är liberaler som varit kritiska mot SD-samarbete. Även inom Moderaterna finns en frustration över situationen, menar han. Inte minst i Stockholm där många i partiets liberala falang finns, som inte kan tänka sig samarbeta med SD.

– Centerpartiet har väldigt tydligt inriktat sig mot de väljarna, säger Tommy Möller.

Implementeringsproblem

Hur en ny regering bestående av Tidöpartierna kommer att se ut avgörs mycket av hur storleksrelationerna blir efter valet, framhåller Tommy Möller. SD kommer troligtvis att göra anspråk på många positioner om man blir det största partiet på Tidösidan, vilket skulle innebära att L och KD, och även M, får avstå en del poster.

– Det är ett första problem för att få ihop regeringen, att fördela poster. En möjlig strategi för att komma runt det är att, precis som förra gången, ge SD bra betalt sakpolitiskt som kompensation för att avstå ministerposter, säger Tommy Möller.

Vad gäller den politiska inriktningen tror han inte att det kommer att bli någon dramatisk kursomläggning. Även om SD ingår i regeringen blir det fortsatt fokus på stram invandring, kravbaserad integration, offensiv satsning på kärnkraft och brottsbekämpning, menar Tommy Möller. På området brottsbekämpning kommer det dock att handla om att ta itu med implementeringsproblem snarare än fler reformer, framhåller han.

– Under den här mandatperioden har regeringen levererat väldigt mycket i form av lagstiftning, nu blir frågan hur man ska implementera den. Det är väldigt många fler som ska sitta mycket längre i fängelse och det finns inte plats. Det tar ganska många år att få fram fler fängelser och att rekrytera personal. Det kommer att vara ett problem, vilken regering det än blir, säger Tommy Möller.

Olle Bergvall

Inlägget Statsvetare: ”Oavsett hur det går för L kommer man behöva en omstart” dök först upp på Dagens Arena.

TITLE:
Statsvetare: ”Oavsett hur det går för L kommer man behöva en omstart”

DESCRIPTION:
Nästa regering kommer ha problem med implementering av nya lagar för brottsbekämpning.

Inlägget Statsvetare: ”Oavsett hur det går för L kommer man behöva en omstart” dök först upp på Dagens Arena.

CONTENT:
Fyra år till med Tidöpartierna i regering skulle innebära fortsatt fokus på kravbaserad integration och offensiv satsning på kärnkraft, menar Tommy Möller, professor i statsvetenskap vid Stockholms universitet. För Liberalerna skulle det bli svårt att i förhandling stå på sig och säga man har folkligt mandat för sina ståndpunkter.

– Då har man ju de facto inte av egen kraft klarat av riksdagsspärren, säger Tommy Möller.

Bara dagar kvar till valet och mätning efter mätning visar nu att gapet mellan Tidöpartierna och oppositionen minskar. Och att Liberalerna klarar riksdagsspärren. I en mätning från Novus i veckan fick partet så mycket som 5,8 procent. Förbluffande, tycker Jonas Hinnfors, professor emeritus i statsvetenskap vid Göteborgs universitet.

– Det borde inte vara möjligt egentligen, att från ett så dåligt utgångsläge som Liberalerna hade för en månad sedan, på ungefär 2-2,2 procent i alla institut, häva sig upp till 4-5 procent, sa han nyligen i en intervju i Dagens Arenas podd Magasinet.

Jonas Hinnfors. Fotograf: Johan Wingborg.

 

Jonas Hinnfors menar att om Liberalerna klarar spärren kommer de modeller och simuleringar mätinstituten använder när det gäller stödröster behöva modifieras. Men han framhåller också att det finns en risk för partiet när siffrorna ser så bra ut.

– Kanske tänker väljare som övervägde att stödrösta på Liberalerna att de inte längre behöver göra det, för att det ser ut som att man klarar sig. Då kan de sjunka tillbaka och få 3,9 procent. Det är ju det värsta. Noll mandat samtidigt som de har stulit röster från de övriga, sa Jonas Hinnfors i intervjun.

Interna striden avklarad

Tommy Möller, professor i statsvetenskap vid Stockholms universitet, menar att Liberalerna kan hamna i ett svårt förhandlingsläge vid en ny regeringsbildning med Tiödpartierna. 

– Även om man gör ett bra val kommer det att ha varit många stödröster, och vad blir det för mandat? Det kan bli tufft i förhandlingar med andra partier som lånat ut sina röster. Liberalerna kan inte med trovärdighet stå på sig och säga att partiet har folkligt mandat för sina politiska ståndpunkter och ställa ultimatum, säger han.

Tommy Möller. Foto: Stockholms universitet.

 

Men vad skulle det innebära internt för Liberalerna, som slitits mycket av samarbetet med Sverigedemokraterna? Tommy Möller menar att den interna striden är avklarad, de som varit kritiska mot SD-samarbetet har lämnat. Däremot kommer man, enligt honom, att behöva göra ett omtag, oavsett om man klarar riksdagsspärren eller inte.

– Klarar partiet sig har man fått lite andhämtning och en känsla av att ha överlevt. Men man har ju de facto inte av egen kraft klarat av riksdagsspärren. Det är ett skäl att verkligen försöka ta ett rejält omtag. Partiet kommer att initiera politiska utvecklingsgrupper och diskutera internt vilket typ av parti man vill vara. Vilken liberalism man ska försöka utveckla och stå för, säger Tommy Möller.

Han påpekar också att det inte bara är liberaler som varit kritiska mot SD-samarbete. Även inom Moderaterna finns en frustration över situationen, menar han. Inte minst i Stockholm där många i partiets liberala falang finns, som inte kan tänka sig samarbeta med SD.

– Centerpartiet har väldigt tydligt inriktat sig mot de väljarna, säger Tommy Möller.

Implementeringsproblem

Hur en ny regering bestående av Tidöpartierna kommer att se ut avgörs mycket av hur storleksrelationerna blir efter valet, framhåller Tommy Möller. SD kommer troligtvis att göra anspråk på många positioner om man blir det största partiet på Tidösidan, vilket skulle innebär att L och KD, och även M, får avstå en del poster.

– Det är ett första problem för att få ihop regeringen, att fördela poster. En möjlig strategi för att komma runt det är att, precis som förra gången, ge SD bra betalt sakpolitiskt som kompensation för att avstå ministerposter, säger Tommy Möller.

Vad gäller den politiska inriktningen tror han inte att det kommer att bli någon dramatisk kursomläggning. Även om SD ingår i regeringen blir det fortsatt fokus på stram invandring, kravbaserad integration, offensiv satsning på kärnkraft och brottsbekämpning, menar Tommy Möller. På området brottsbekämpning kommer det dock att handla om att ta itu med implementeringsproblem snarare än fler reformer, framhåller han.

– Under den här mandatperioden har regeringen levererat väldigt mycket i form av lagstiftning, nu blir frågan hur man ska implementera den. Det är väldigt många fler som ska sitta mycket längre i fängelse och det finns inte plats. Det tar ganska många år att få fram fler fängelser och att rekrytera personal. Det kommer att vara ett problem, vilken regering det än blir, säger Tommy Möller.

Olle Bergvall

Inlägget Statsvetare: ”Oavsett hur det går för L kommer man behöva en omstart” dök först upp på Dagens Arena.

TITLE:
Statsvetare: ”Oavsett hur det går för L kommer man behöva en omstart”

DESCRIPTION:
Vad skulle fortsatt Tidöstyre betyda och vilken roll skulle Liberalerna få?

Inlägget Statsvetare: ”Oavsett hur det går för L kommer man behöva en omstart” dök först upp på Dagens Arena.

CONTENT:
Fyra år till med Tidöpartierna i regering skulle innebära fortsatt fokus på kravbaserad integration och offensiv satsning på kärnkraft, menar Tommy Möller, professor i statsvetenskap vid Stockholms universitet. För Liberalerna skulle det bli svårt att i förhandling stå på sig och säga man har folkligt mandat för sina ståndpunkter.

– Då har man ju de facto inte av egen kraft klarat av riksdagsspärren, säger Tommy Möller.

Bara dagar kvar till valet och mätning efter mätning visar nu att gapet mellan Tidöpartierna och oppositionen minskar. Och att Liberalerna klarar riksdagsspärren. I en mätning från Novus i veckan fick partet så mycket som 5,8 procent. Förbluffande, tycker Jonas Hinnfors, professor emeritus i statsvetenskap vid Göteborgs universitet.

– Det borde inte vara möjligt egentligen, att från ett så dåligt utgångsläge som Liberalerna hade för en månad sedan, på ungefär 2-2,2 procent i alla institut, häva sig upp till 4-5 procent, sa han nyligen i en intervju i Dagens Arenas podd Magasinet.

Jonas Hinnfors. Fotograf: Johan Wingborg.

 

Jonas Hinnfors menar att om Liberalerna klarar spärren kommer de modeller och simuleringar mätinstituten använder när det gäller stödröster behöva modifieras. Men han framhåller också att det finns en risk för partiet när siffrorna ser så bra ut.

– Kanske tänker väljare som övervägde att stödrösta på Liberalerna att de inte längre behöver göra det, för att det ser ut som att man klarar sig. Då kan de sjunka tillbaka och få 3,9 procent. Det är ju det värsta. Noll mandat samtidigt som de har stulit röster från de övriga, sa Jonas Hinnfors i intervjun.

Interna striden avklarad

Tommy Möller, professor i statsvetenskap vid Stockholms universitet, menar att Liberalerna kan hamna i ett svårt förhandlingsläge vid en ny regeringsbildning med Tiödpartierna. 

– Även om man gör ett bra val kommer det att ha varit många stödröster, och vad blir det för mandat? Det kan bli tufft i förhandlingar med andra partier som lånat ut sina röster. Liberalerna kan inte med trovärdighet stå på sig och säga att partiet har folkligt mandat för sina politiska ståndpunkter och ställa ultimatum, säger han.

Tommy Möller. Foto: Stockholms universitet.

 

Men vad skulle det innebära internt för Liberalerna, som slitits mycket av samarbetet med Sverigedemokraterna? Tommy Möller menar att den interna striden är avklarad, de som varit kritiska mot SD-samarbetet har lämnat. Däremot kommer man, enligt honom, att behöva göra ett omtag, oavsett om man klarar riksdagsspärren eller inte.

– Klarar partiet sig har man fått lite andhämtning och en känsla av att ha överlevt. Men man har ju de facto inte av egen kraft klarat av riksdagsspärren. Det är ett skäl att verkligen försöka ta ett rejält omtag. Partiet kommer att initiera politiska utvecklingsgrupper och diskutera internt vilket typ av parti man vill vara. Vilken liberalism man ska försöka utveckla och stå för, säger Tommy Möller.

Han påpekar också att det inte bara är liberaler som varit kritiska mot SD-samarbete. Även inom Moderaterna finns en frustration över situationen, menar han. Inte minst i Stockholm där många i partiets liberala falang finns, som inte kan tänka sig samarbeta med SD.

– Centerpartiet har väldigt tydligt inriktat sig mot de väljarna, säger Tommy Möller.

Implementeringsproblem

Hur en ny regering bestående av Tidöpartierna kommer att se ut avgörs mycket av hur storleksrelationerna blir efter valet, framhåller Tommy Möller. SD kommer troligtvis att göra anspråk på många positioner om man blir det största partiet på Tidösidan, vilket skulle innebär att L och KD, och även M, får avstå en del poster.

– Det är ett första problem för att få ihop regeringen, att fördela poster. En möjlig strategi för att komma runt det är att, precis som förra gången, ge SD bra betalt sakpolitiskt som kompensation för att avstå ministerposter, säger Tommy Möller.

Vad gäller den politiska inriktningen tror han inte att det kommer att bli någon dramatisk kursomläggning. Även om SD ingår i regeringen blir det fortsatt fokus på stram invandring, kravbaserad integration, offensiv satsning på kärnkraft och brottsbekämpning, menar Tommy Möller. På området brottsbekämpning kommer det dock att handla om att ta itu med implementeringsproblem snarare än fler reformer, framhåller han.

– Under den här mandatperioden har regeringen levererat väldigt mycket i form av lagstiftning, nu blir frågan hur man ska implementera den. Det är väldigt många fler som ska sitta mycket längre i fängelse och det finns inte plats. Det tar ganska många år att få fram fler fängelser och att rekrytera personal. Det kommer att vara ett problem, vilken regering det än blir, säger Tommy Möller.

Olle Bergvall

Inlägget Statsvetare: ”Oavsett hur det går för L kommer man behöva en omstart” dök först upp på Dagens Arena.

Versions

1. 2026-09-11 16:15:57

   Discovered: 2026-09-14 08:18:38 Hash: cabdc35ec542efd79bb7d7f7f5aae30eb96c748b
   Title:

   Statsvetare: ”Oavsett hur det går för L kommer man behöva en omstart”
   Description:

   Vad skulle fortsatt Tidöstyre betyda och vilken roll skulle Liberalerna få?
   
   Inlägget Statsvetare: ”Oavsett hur det går för L kommer man behöva en omstart” dök först upp på Dagens Arena.
   Content

   Fyra år till med Tidöpartierna i regering skulle innebära fortsatt fokus på kravbaserad integration och offensiv satsning på kärnkraft, menar Tommy Möller, professor i statsvetenskap vid Stockholms universitet. För Liberalerna skulle det bli svårt att i förhandling stå på sig och säga man har folkligt mandat för sina ståndpunkter.
   
   – Då har man ju de facto inte av egen kraft klarat av riksdagsspärren, säger Tommy Möller.
   
   Bara dagar kvar till valet och mätning efter mätning visar nu att gapet mellan Tidöpartierna och oppositionen minskar. Och att Liberalerna klarar riksdagsspärren. I en mätning från Novus i veckan fick partet så mycket som 5,8 procent. Förbluffande, tycker Jonas Hinnfors, professor emeritus i statsvetenskap vid Göteborgs universitet.
   
   – Det borde inte vara möjligt egentligen, att från ett så dåligt utgångsläge som Liberalerna hade för en månad sedan, på ungefär 2–2,2 procent i alla institut, häva sig upp till 4–5 procent, sa han nyligen i en intervju i Dagens Arenas podd Magasinet.
   
   Jonas Hinnfors. Fotograf: Johan Wingborg.
   
    
   
   Jonas Hinnfors menar att om Liberalerna klarar spärren kommer de modeller och simuleringar mätinstituten använder när det gäller stödröster behöva modifieras. Men han framhåller också att det finns en risk för partiet när siffrorna ser så bra ut.
   
   – Kanske tänker väljare som övervägde att stödrösta på Liberalerna att de inte längre behöver göra det, för att det ser ut som att man klarar sig. Då kan de sjunka tillbaka och få 3,9 procent. Det är ju det värsta. Noll mandat samtidigt som de har stulit röster från de övriga, sa Jonas Hinnfors i intervjun.
   
   Interna striden avklarad
   
   Tommy Möller, professor i statsvetenskap vid Stockholms universitet, menar att Liberalerna kan hamna i ett svårt förhandlingsläge vid en ny regeringsbildning med Tidöpartierna. 
   
   – Även om man gör ett bra val kommer det att ha varit många stödröster, och vad blir det för mandat? Det kan bli tufft i förhandlingar med andra partier som lånat ut sina röster. Liberalerna kan inte med trovärdighet stå på sig och säga att partiet har folkligt mandat för sina politiska ståndpunkter och ställa ultimatum, säger han.
   
   Tommy Möller. Foto: Stockholms universitet.
   
    
   
   Men vad skulle det innebära internt för Liberalerna, som slitits mycket av samarbetet med Sverigedemokraterna? Tommy Möller menar att den interna striden är avklarad, de som varit kritiska mot SD-samarbetet har lämnat. Däremot kommer man, enligt honom, att behöva göra ett omtag, oavsett om man klarar riksdagsspärren eller inte.
   
   – Klarar partiet sig har man fått lite andhämtning och en känsla av att ha överlevt. Men man har ju de facto inte av egen kraft klarat av riksdagsspärren. Det är ett skäl att verkligen försöka ta ett rejält omtag. Partiet kommer att initiera politiska utvecklingsgrupper och diskutera internt vilket typ av parti man vill vara. Vilken liberalism man ska försöka utveckla och stå för, säger Tommy Möller.
   
   Han påpekar också att det inte bara är liberaler som varit kritiska mot SD-samarbete. Även inom Moderaterna finns en frustration över situationen, menar han. Inte minst i Stockholm där många i partiets liberala falang finns, som inte kan tänka sig samarbeta med SD.
   
   – Centerpartiet har väldigt tydligt inriktat sig mot de väljarna, säger Tommy Möller.
   
   Implementeringsproblem
   
   Hur en ny regering bestående av Tidöpartierna kommer att se ut avgörs mycket av hur storleksrelationerna blir efter valet, framhåller Tommy Möller. SD kommer troligtvis att göra anspråk på många positioner om man blir det största partiet på Tidösidan, vilket skulle innebära att L och KD, och även M, får avstå en del poster.
   
   – Det är ett första problem för att få ihop regeringen, att fördela poster. En möjlig strategi för att komma runt det är att, precis som förra gången, ge SD bra betalt sakpolitiskt som kompensation för att avstå ministerposter, säger Tommy Möller.
   
   Vad gäller den politiska inriktningen tror han inte att det kommer att bli någon dramatisk kursomläggning. Även om SD ingår i regeringen blir det fortsatt fokus på stram invandring, kravbaserad integration, offensiv satsning på kärnkraft och brottsbekämpning, menar Tommy Möller. På området brottsbekämpning kommer det dock att handla om att ta itu med implementeringsproblem snarare än fler reformer, framhåller han.
   
   – Under den här mandatperioden har regeringen levererat väldigt mycket i form av lagstiftning, nu blir frågan hur man ska implementera den. Det är väldigt många fler som ska sitta mycket längre i fängelse och det finns inte plats. Det tar ganska många år att få fram fler fängelser och att rekrytera personal. Det kommer att vara ett problem, vilken regering det än blir, säger Tommy Möller.
   
   Olle Bergvall
   
   Inlägget Statsvetare: ”Oavsett hur det går för L kommer man behöva en omstart” dök först upp på Dagens Arena.
2. 2026-09-11 16:15:57

   Discovered: 2026-09-11 16:58:20 Hash: 2a975ec9ecfa71bc81019bb89c06e15453a8ae91
   Title:

   Statsvetare: ”Oavsett hur det går för L kommer man behöva en omstart”
   Description:

   Vad skulle fortsatt Tidöstyre betyda och vilken roll skulle Liberalerna få?
   
   Inlägget Statsvetare: ”Oavsett hur det går för L kommer man behöva en omstart” dök först upp på Dagens Arena.
   Content

   Fyra år till med Tidöpartierna i regering skulle innebära fortsatt fokus på kravbaserad integration och offensiv satsning på kärnkraft, menar Tommy Möller, professor i statsvetenskap vid Stockholms universitet. För Liberalerna skulle det bli svårt att i förhandling stå på sig och säga man har folkligt mandat för sina ståndpunkter.
   
   – Då har man ju de facto inte av egen kraft klarat av riksdagsspärren, säger Tommy Möller.
   
   Bara dagar kvar till valet och mätning efter mätning visar nu att gapet mellan Tidöpartierna och oppositionen minskar. Och att Liberalerna klarar riksdagsspärren. I en mätning från Novus i veckan fick partet så mycket som 5,8 procent. Förbluffande, tycker Jonas Hinnfors, professor emeritus i statsvetenskap vid Göteborgs universitet.
   
   – Det borde inte vara möjligt egentligen, att från ett så dåligt utgångsläge som Liberalerna hade för en månad sedan, på ungefär 2-2,2 procent i alla institut, häva sig upp till 4-5 procent, sa han nyligen i en intervju i Dagens Arenas podd Magasinet.
   
   Jonas Hinnfors. Fotograf: Johan Wingborg.
   
    
   
   Jonas Hinnfors menar att om Liberalerna klarar spärren kommer de modeller och simuleringar mätinstituten använder när det gäller stödröster behöva modifieras. Men han framhåller också att det finns en risk för partiet när siffrorna ser så bra ut.
   
   – Kanske tänker väljare som övervägde att stödrösta på Liberalerna att de inte längre behöver göra det, för att det ser ut som att man klarar sig. Då kan de sjunka tillbaka och få 3,9 procent. Det är ju det värsta. Noll mandat samtidigt som de har stulit röster från de övriga, sa Jonas Hinnfors i intervjun.
   
   Interna striden avklarad
   
   Tommy Möller, professor i statsvetenskap vid Stockholms universitet, menar att Liberalerna kan hamna i ett svårt förhandlingsläge vid en ny regeringsbildning med Tiödpartierna. 
   
   – Även om man gör ett bra val kommer det att ha varit många stödröster, och vad blir det för mandat? Det kan bli tufft i förhandlingar med andra partier som lånat ut sina röster. Liberalerna kan inte med trovärdighet stå på sig och säga att partiet har folkligt mandat för sina politiska ståndpunkter och ställa ultimatum, säger han.
   
   Tommy Möller. Foto: Stockholms universitet.
   
    
   
   Men vad skulle det innebära internt för Liberalerna, som slitits mycket av samarbetet med Sverigedemokraterna? Tommy Möller menar att den interna striden är avklarad, de som varit kritiska mot SD-samarbetet har lämnat. Däremot kommer man, enligt honom, att behöva göra ett omtag, oavsett om man klarar riksdagsspärren eller inte.
   
   – Klarar partiet sig har man fått lite andhämtning och en känsla av att ha överlevt. Men man har ju de facto inte av egen kraft klarat av riksdagsspärren. Det är ett skäl att verkligen försöka ta ett rejält omtag. Partiet kommer att initiera politiska utvecklingsgrupper och diskutera internt vilket typ av parti man vill vara. Vilken liberalism man ska försöka utveckla och stå för, säger Tommy Möller.
   
   Han påpekar också att det inte bara är liberaler som varit kritiska mot SD-samarbete. Även inom Moderaterna finns en frustration över situationen, menar han. Inte minst i Stockholm där många i partiets liberala falang finns, som inte kan tänka sig samarbeta med SD.
   
   – Centerpartiet har väldigt tydligt inriktat sig mot de väljarna, säger Tommy Möller.
   
   Implementeringsproblem
   
   Hur en ny regering bestående av Tidöpartierna kommer att se ut avgörs mycket av hur storleksrelationerna blir efter valet, framhåller Tommy Möller. SD kommer troligtvis att göra anspråk på många positioner om man blir det största partiet på Tidösidan, vilket skulle innebär att L och KD, och även M, får avstå en del poster.
   
   – Det är ett första problem för att få ihop regeringen, att fördela poster. En möjlig strategi för att komma runt det är att, precis som förra gången, ge SD bra betalt sakpolitiskt som kompensation för att avstå ministerposter, säger Tommy Möller.
   
   Vad gäller den politiska inriktningen tror han inte att det kommer att bli någon dramatisk kursomläggning. Även om SD ingår i regeringen blir det fortsatt fokus på stram invandring, kravbaserad integration, offensiv satsning på kärnkraft och brottsbekämpning, menar Tommy Möller. På området brottsbekämpning kommer det dock att handla om att ta itu med implementeringsproblem snarare än fler reformer, framhåller han.
   
   – Under den här mandatperioden har regeringen levererat väldigt mycket i form av lagstiftning, nu blir frågan hur man ska implementera den. Det är väldigt många fler som ska sitta mycket längre i fängelse och det finns inte plats. Det tar ganska många år att få fram fler fängelser och att rekrytera personal. Det kommer att vara ett problem, vilken regering det än blir, säger Tommy Möller.
   
   Olle Bergvall
   
   Inlägget Statsvetare: ”Oavsett hur det går för L kommer man behöva en omstart” dök först upp på Dagens Arena.
3. 2026-09-11 16:15:57

   Discovered: 2026-09-11 16:18:46 Hash: ddafb5b0ed9628f6cce0b1b997ecf2f0dd2e3790
   Title:

   Statsvetare: ”Oavsett hur det går för L kommer man behöva en omstart”
   Description:

   Nästa regering kommer ha problem med implementering av nya lagar för brottsbekämpning.
   
   Inlägget Statsvetare: ”Oavsett hur det går för L kommer man behöva en omstart” dök först upp på Dagens Arena.
   Content

   Fyra år till med Tidöpartierna i regering skulle innebära fortsatt fokus på kravbaserad integration och offensiv satsning på kärnkraft, menar Tommy Möller, professor i statsvetenskap vid Stockholms universitet. För Liberalerna skulle det bli svårt att i förhandling stå på sig och säga man har folkligt mandat för sina ståndpunkter.
   
   – Då har man ju de facto inte av egen kraft klarat av riksdagsspärren, säger Tommy Möller.
   
   Bara dagar kvar till valet och mätning efter mätning visar nu att gapet mellan Tidöpartierna och oppositionen minskar. Och att Liberalerna klarar riksdagsspärren. I en mätning från Novus i veckan fick partet så mycket som 5,8 procent. Förbluffande, tycker Jonas Hinnfors, professor emeritus i statsvetenskap vid Göteborgs universitet.
   
   – Det borde inte vara möjligt egentligen, att från ett så dåligt utgångsläge som Liberalerna hade för en månad sedan, på ungefär 2-2,2 procent i alla institut, häva sig upp till 4-5 procent, sa han nyligen i en intervju i Dagens Arenas podd Magasinet.
   
   Jonas Hinnfors. Fotograf: Johan Wingborg.
   
    
   
   Jonas Hinnfors menar att om Liberalerna klarar spärren kommer de modeller och simuleringar mätinstituten använder när det gäller stödröster behöva modifieras. Men han framhåller också att det finns en risk för partiet när siffrorna ser så bra ut.
   
   – Kanske tänker väljare som övervägde att stödrösta på Liberalerna att de inte längre behöver göra det, för att det ser ut som att man klarar sig. Då kan de sjunka tillbaka och få 3,9 procent. Det är ju det värsta. Noll mandat samtidigt som de har stulit röster från de övriga, sa Jonas Hinnfors i intervjun.
   
   Interna striden avklarad
   
   Tommy Möller, professor i statsvetenskap vid Stockholms universitet, menar att Liberalerna kan hamna i ett svårt förhandlingsläge vid en ny regeringsbildning med Tiödpartierna. 
   
   – Även om man gör ett bra val kommer det att ha varit många stödröster, och vad blir det för mandat? Det kan bli tufft i förhandlingar med andra partier som lånat ut sina röster. Liberalerna kan inte med trovärdighet stå på sig och säga att partiet har folkligt mandat för sina politiska ståndpunkter och ställa ultimatum, säger han.
   
   Tommy Möller. Foto: Stockholms universitet.
   
    
   
   Men vad skulle det innebära internt för Liberalerna, som slitits mycket av samarbetet med Sverigedemokraterna? Tommy Möller menar att den interna striden är avklarad, de som varit kritiska mot SD-samarbetet har lämnat. Däremot kommer man, enligt honom, att behöva göra ett omtag, oavsett om man klarar riksdagsspärren eller inte.
   
   – Klarar partiet sig har man fått lite andhämtning och en känsla av att ha överlevt. Men man har ju de facto inte av egen kraft klarat av riksdagsspärren. Det är ett skäl att verkligen försöka ta ett rejält omtag. Partiet kommer att initiera politiska utvecklingsgrupper och diskutera internt vilket typ av parti man vill vara. Vilken liberalism man ska försöka utveckla och stå för, säger Tommy Möller.
   
   Han påpekar också att det inte bara är liberaler som varit kritiska mot SD-samarbete. Även inom Moderaterna finns en frustration över situationen, menar han. Inte minst i Stockholm där många i partiets liberala falang finns, som inte kan tänka sig samarbeta med SD.
   
   – Centerpartiet har väldigt tydligt inriktat sig mot de väljarna, säger Tommy Möller.
   
   Implementeringsproblem
   
   Hur en ny regering bestående av Tidöpartierna kommer att se ut avgörs mycket av hur storleksrelationerna blir efter valet, framhåller Tommy Möller. SD kommer troligtvis att göra anspråk på många positioner om man blir det största partiet på Tidösidan, vilket skulle innebär att L och KD, och även M, får avstå en del poster.
   
   – Det är ett första problem för att få ihop regeringen, att fördela poster. En möjlig strategi för att komma runt det är att, precis som förra gången, ge SD bra betalt sakpolitiskt som kompensation för att avstå ministerposter, säger Tommy Möller.
   
   Vad gäller den politiska inriktningen tror han inte att det kommer att bli någon dramatisk kursomläggning. Även om SD ingår i regeringen blir det fortsatt fokus på stram invandring, kravbaserad integration, offensiv satsning på kärnkraft och brottsbekämpning, menar Tommy Möller. På området brottsbekämpning kommer det dock att handla om att ta itu med implementeringsproblem snarare än fler reformer, framhåller han.
   
   – Under den här mandatperioden har regeringen levererat väldigt mycket i form av lagstiftning, nu blir frågan hur man ska implementera den. Det är väldigt många fler som ska sitta mycket längre i fängelse och det finns inte plats. Det tar ganska många år att få fram fler fängelser och att rekrytera personal. Det kommer att vara ett problem, vilken regering det än blir, säger Tommy Möller.
   
   Olle Bergvall
   
   Inlägget Statsvetare: ”Oavsett hur det går för L kommer man behöva en omstart” dök först upp på Dagens Arena.