Log in to subscribe to heads-up notifications for this feed or its category via email, Slack, or Discord.
Ask the AI anything about content, patterns, and edits for Dagens Arena. The AI will receive full version history including all edited articles. Open question history.
Detta handlar om en månads samlat RSS-innehåll från Dagens Arena, med fokus på svensk samhällsdebatt och politik under perioden 20 juli till 19 augusti 2026. I materialet återkommer frågor om pensioner, arbetsmarknad och Teslastrejken, migration och familjeåterförening samt kriminalpolitik, till exempel förslaget om fängelse för 14-åringar. Konkreta exempel i underlaget är Jon Anderssons analys av Teslastrejken, Olle Bergvalls text om pensioner och Elsa Perssons rapportering om familjeåterförening och andra migrationsfrågor. Det finns också inslag om krigsdrönare, kommunismens relevans och bredare frågor om Sveriges prioriteringar.
2a975ec9ecfa71bc81019bb89c06e15453a8ae91Vad skulle fortsatt Tidöstyre betyda och vilken roll skulle Liberalerna få?
Inlägget Statsvetare: ”Oavsett hur det går för L kommer man behöva en omstart” dök först upp på Dagens Arena.
Fyra år till med Tidöpartierna i regering skulle innebära fortsatt fokus på kravbaserad integration och offensiv satsning på kärnkraft, menar Tommy Möller, professor i statsvetenskap vid Stockholms universitet. För Liberalerna skulle det bli svårt att i förhandling stå på sig och säga man har folkligt mandat för sina ståndpunkter.
– Då har man ju de facto inte av egen kraft klarat av riksdagsspärren, säger Tommy Möller.
Bara dagar kvar till valet och mätning efter mätning visar nu att gapet mellan Tidöpartierna och oppositionen minskar. Och att Liberalerna klarar riksdagsspärren. I en mätning från Novus i veckan fick partet så mycket som 5,8 procent. Förbluffande, tycker Jonas Hinnfors, professor emeritus i statsvetenskap vid Göteborgs universitet.
– Det borde inte vara möjligt egentligen, att från ett så dåligt utgångsläge som Liberalerna hade för en månad sedan, på ungefär 2-2,2 procent i alla institut, häva sig upp till 4-5 procent, sa han nyligen i en intervju i Dagens Arenas podd Magasinet.
Jonas Hinnfors. Fotograf: Johan Wingborg.
Jonas Hinnfors menar att om Liberalerna klarar spärren kommer de modeller och simuleringar mätinstituten använder när det gäller stödröster behöva modifieras. Men han framhåller också att det finns en risk för partiet när siffrorna ser så bra ut.
– Kanske tänker väljare som övervägde att stödrösta på Liberalerna att de inte längre behöver göra det, för att det ser ut som att man klarar sig. Då kan de sjunka tillbaka och få 3,9 procent. Det är ju det värsta. Noll mandat samtidigt som de har stulit röster från de övriga, sa Jonas Hinnfors i intervjun.
Tommy Möller, professor i statsvetenskap vid Stockholms universitet, menar att Liberalerna kan hamna i ett svårt förhandlingsläge vid en ny regeringsbildning med Tiödpartierna.
– Även om man gör ett bra val kommer det att ha varit många stödröster, och vad blir det för mandat? Det kan bli tufft i förhandlingar med andra partier som lånat ut sina röster. Liberalerna kan inte med trovärdighet stå på sig och säga att partiet har folkligt mandat för sina politiska ståndpunkter och ställa ultimatum, säger han.
Tommy Möller. Foto: Stockholms universitet.
Men vad skulle det innebära internt för Liberalerna, som slitits mycket av samarbetet med Sverigedemokraterna? Tommy Möller menar att den interna striden är avklarad, de som varit kritiska mot SD-samarbetet har lämnat. Däremot kommer man, enligt honom, att behöva göra ett omtag, oavsett om man klarar riksdagsspärren eller inte.
– Klarar partiet sig har man fått lite andhämtning och en känsla av att ha överlevt. Men man har ju de facto inte av egen kraft klarat av riksdagsspärren. Det är ett skäl att verkligen försöka ta ett rejält omtag. Partiet kommer att initiera politiska utvecklingsgrupper och diskutera internt vilket typ av parti man vill vara. Vilken liberalism man ska försöka utveckla och stå för, säger Tommy Möller.
Han påpekar också att det inte bara är liberaler som varit kritiska mot SD-samarbete. Även inom Moderaterna finns en frustration över situationen, menar han. Inte minst i Stockholm där många i partiets liberala falang finns, som inte kan tänka sig samarbeta med SD.
– Centerpartiet har väldigt tydligt inriktat sig mot de väljarna, säger Tommy Möller.
Hur en ny regering bestående av Tidöpartierna kommer att se ut avgörs mycket av hur storleksrelationerna blir efter valet, framhåller Tommy Möller. SD kommer troligtvis att göra anspråk på många positioner om man blir det största partiet på Tidösidan, vilket skulle innebär att L och KD, och även M, får avstå en del poster.
– Det är ett första problem för att få ihop regeringen, att fördela poster. En möjlig strategi för att komma runt det är att, precis som förra gången, ge SD bra betalt sakpolitiskt som kompensation för att avstå ministerposter, säger Tommy Möller.
Vad gäller den politiska inriktningen tror han inte att det kommer att bli någon dramatisk kursomläggning. Även om SD ingår i regeringen blir det fortsatt fokus på stram invandring, kravbaserad integration, offensiv satsning på kärnkraft och brottsbekämpning, menar Tommy Möller. På området brottsbekämpning kommer det dock att handla om att ta itu med implementeringsproblem snarare än fler reformer, framhåller han.
– Under den här mandatperioden har regeringen levererat väldigt mycket i form av lagstiftning, nu blir frågan hur man ska implementera den. Det är väldigt många fler som ska sitta mycket längre i fängelse och det finns inte plats. Det tar ganska många år att få fram fler fängelser och att rekrytera personal. Det kommer att vara ett problem, vilken regering det än blir, säger Tommy Möller.
Olle Bergvall
Inlägget Statsvetare: ”Oavsett hur det går för L kommer man behöva en omstart” dök först upp på Dagens Arena.
2a975ec9ecfa71bc81019bb89c06e15453a8ae91
cabdc35ec542efd79bb7d7f7f5aae30eb96c748b
TITLE: Statsvetare: ”Oavsett hur det går för L kommer man behöva en omstart” DESCRIPTION: Vad skulle fortsatt Tidöstyre betyda och vilken roll skulle Liberalerna få? Inlägget Statsvetare: ”Oavsett hur det går för L kommer man behöva en omstart” dök först upp på Dagens Arena. CONTENT: Fyra år till med Tidöpartierna i regering skulle innebära fortsatt fokus på kravbaserad integration och offensiv satsning på kärnkraft, menar Tommy Möller, professor i statsvetenskap vid Stockholms universitet. För Liberalerna skulle det bli svårt att i förhandling stå på sig och säga man har folkligt mandat för sina ståndpunkter. – Då har man ju de facto inte av egen kraft klarat av riksdagsspärren, säger Tommy Möller. Bara dagar kvar till valet och mätning efter mätning visar nu att gapet mellan Tidöpartierna och oppositionen minskar. Och att Liberalerna klarar riksdagsspärren. I en mätning från Novus i veckan fick partet så mycket som 5,8 procent. Förbluffande, tycker Jonas Hinnfors, professor emeritus i statsvetenskap vid Göteborgs universitet. – Det borde inte vara möjligt egentligen, att från ett så dåligt utgångsläge som Liberalerna hade för en månad sedan, på ungefär 2-2,2 procent i alla institut, häva sig upp till 4-5 procent, sa han nyligen i en intervju i Dagens Arenas podd Magasinet. Jonas Hinnfors. Fotograf: Johan Wingborg. Jonas Hinnfors menar att om Liberalerna klarar spärren kommer de modeller och simuleringar mätinstituten använder när det gäller stödröster behöva modifieras. Men han framhåller också att det finns en risk för partiet när siffrorna ser så bra ut. – Kanske tänker väljare som övervägde att stödrösta på Liberalerna att de inte längre behöver göra det, för att det ser ut som att man klarar sig. Då kan de sjunka tillbaka och få 3,9 procent. Det är ju det värsta. Noll mandat samtidigt som de har stulit röster från de övriga, sa Jonas Hinnfors i intervjun. Interna striden avklarad Tommy Möller, professor i statsvetenskap vid Stockholms universitet, menar att Liberalerna kan hamna i ett svårt förhandlingsläge vid en ny regeringsbildning med Tiödpartierna. – Även om man gör ett bra val kommer det att ha varit många stödröster, och vad blir det för mandat? Det kan bli tufft i förhandlingar med andra partier som lånat ut sina röster. Liberalerna kan inte med trovärdighet stå på sig och säga att partiet har folkligt mandat för sina politiska ståndpunkter och ställa ultimatum, säger han. Tommy Möller. Foto: Stockholms universitet. Men vad skulle det innebära internt för Liberalerna, som slitits mycket av samarbetet med Sverigedemokraterna? Tommy Möller menar att den interna striden är avklarad, de som varit kritiska mot SD-samarbetet har lämnat. Däremot kommer man, enligt honom, att behöva göra ett omtag, oavsett om man klarar riksdagsspärren eller inte. – Klarar partiet sig har man fått lite andhämtning och en känsla av att ha överlevt. Men man har ju de facto inte av egen kraft klarat av riksdagsspärren. Det är ett skäl att verkligen försöka ta ett rejält omtag. Partiet kommer att initiera politiska utvecklingsgrupper och diskutera internt vilket typ av parti man vill vara. Vilken liberalism man ska försöka utveckla och stå för, säger Tommy Möller. Han påpekar också att det inte bara är liberaler som varit kritiska mot SD-samarbete. Även inom Moderaterna finns en frustration över situationen, menar han. Inte minst i Stockholm där många i partiets liberala falang finns, som inte kan tänka sig samarbeta med SD. – Centerpartiet har väldigt tydligt inriktat sig mot de väljarna, säger Tommy Möller. Implementeringsproblem Hur en ny regering bestående av Tidöpartierna kommer att se ut avgörs mycket av hur storleksrelationerna blir efter valet, framhåller Tommy Möller. SD kommer troligtvis att göra anspråk på många positioner om man blir det största partiet på Tidösidan, vilket skulle innebär att L och KD, och även M, får avstå en del poster. – Det är ett första problem för att få ihop regeringen, att fördela poster. En möjlig strategi för att komma runt det är att, precis som förra gången, ge SD bra betalt sakpolitiskt som kompensation för att avstå ministerposter, säger Tommy Möller. Vad gäller den politiska inriktningen tror han inte att det kommer att bli någon dramatisk kursomläggning. Även om SD ingår i regeringen blir det fortsatt fokus på stram invandring, kravbaserad integration, offensiv satsning på kärnkraft och brottsbekämpning, menar Tommy Möller. På området brottsbekämpning kommer det dock att handla om att ta itu med implementeringsproblem snarare än fler reformer, framhåller han. – Under den här mandatperioden har regeringen levererat väldigt mycket i form av lagstiftning, nu blir frågan hur man ska implementera den. Det är väldigt många fler som ska sitta mycket längre i fängelse och det finns inte plats. Det tar ganska många år att få fram fler fängelser och att rekrytera personal. Det kommer att vara ett problem, vilken regering det än blir, säger Tommy Möller. Olle Bergvall Inlägget Statsvetare: ”Oavsett hur det går för L kommer man behöva en omstart” dök först upp på Dagens Arena.
TITLE: Statsvetare: ”Oavsett hur det går för L kommer man behöva en omstart” DESCRIPTION: Vad skulle fortsatt Tidöstyre betyda och vilken roll skulle Liberalerna få? Inlägget Statsvetare: ”Oavsett hur det går för L kommer man behöva en omstart” dök först upp på Dagens Arena. CONTENT: Fyra år till med Tidöpartierna i regering skulle innebära fortsatt fokus på kravbaserad integration och offensiv satsning på kärnkraft, menar Tommy Möller, professor i statsvetenskap vid Stockholms universitet. För Liberalerna skulle det bli svårt att i förhandling stå på sig och säga man har folkligt mandat för sina ståndpunkter. – Då har man ju de facto inte av egen kraft klarat av riksdagsspärren, säger Tommy Möller. Bara dagar kvar till valet och mätning efter mätning visar nu att gapet mellan Tidöpartierna och oppositionen minskar. Och att Liberalerna klarar riksdagsspärren. I en mätning från Novus i veckan fick partet så mycket som 5,8 procent. Förbluffande, tycker Jonas Hinnfors, professor emeritus i statsvetenskap vid Göteborgs universitet. – Det borde inte vara möjligt egentligen, att från ett så dåligt utgångsläge som Liberalerna hade för en månad sedan, på ungefär 2–2,2 procent i alla institut, häva sig upp till 4–5 procent, sa han nyligen i en intervju i Dagens Arenas podd Magasinet. Jonas Hinnfors. Fotograf: Johan Wingborg. Jonas Hinnfors menar att om Liberalerna klarar spärren kommer de modeller och simuleringar mätinstituten använder när det gäller stödröster behöva modifieras. Men han framhåller också att det finns en risk för partiet när siffrorna ser så bra ut. – Kanske tänker väljare som övervägde att stödrösta på Liberalerna att de inte längre behöver göra det, för att det ser ut som att man klarar sig. Då kan de sjunka tillbaka och få 3,9 procent. Det är ju det värsta. Noll mandat samtidigt som de har stulit röster från de övriga, sa Jonas Hinnfors i intervjun. Interna striden avklarad Tommy Möller, professor i statsvetenskap vid Stockholms universitet, menar att Liberalerna kan hamna i ett svårt förhandlingsläge vid en ny regeringsbildning med Tidöpartierna. – Även om man gör ett bra val kommer det att ha varit många stödröster, och vad blir det för mandat? Det kan bli tufft i förhandlingar med andra partier som lånat ut sina röster. Liberalerna kan inte med trovärdighet stå på sig och säga att partiet har folkligt mandat för sina politiska ståndpunkter och ställa ultimatum, säger han. Tommy Möller. Foto: Stockholms universitet. Men vad skulle det innebära internt för Liberalerna, som slitits mycket av samarbetet med Sverigedemokraterna? Tommy Möller menar att den interna striden är avklarad, de som varit kritiska mot SD-samarbetet har lämnat. Däremot kommer man, enligt honom, att behöva göra ett omtag, oavsett om man klarar riksdagsspärren eller inte. – Klarar partiet sig har man fått lite andhämtning och en känsla av att ha överlevt. Men man har ju de facto inte av egen kraft klarat av riksdagsspärren. Det är ett skäl att verkligen försöka ta ett rejält omtag. Partiet kommer att initiera politiska utvecklingsgrupper och diskutera internt vilket typ av parti man vill vara. Vilken liberalism man ska försöka utveckla och stå för, säger Tommy Möller. Han påpekar också att det inte bara är liberaler som varit kritiska mot SD-samarbete. Även inom Moderaterna finns en frustration över situationen, menar han. Inte minst i Stockholm där många i partiets liberala falang finns, som inte kan tänka sig samarbeta med SD. – Centerpartiet har väldigt tydligt inriktat sig mot de väljarna, säger Tommy Möller. Implementeringsproblem Hur en ny regering bestående av Tidöpartierna kommer att se ut avgörs mycket av hur storleksrelationerna blir efter valet, framhåller Tommy Möller. SD kommer troligtvis att göra anspråk på många positioner om man blir det största partiet på Tidösidan, vilket skulle innebära att L och KD, och även M, får avstå en del poster. – Det är ett första problem för att få ihop regeringen, att fördela poster. En möjlig strategi för att komma runt det är att, precis som förra gången, ge SD bra betalt sakpolitiskt som kompensation för att avstå ministerposter, säger Tommy Möller. Vad gäller den politiska inriktningen tror han inte att det kommer att bli någon dramatisk kursomläggning. Även om SD ingår i regeringen blir det fortsatt fokus på stram invandring, kravbaserad integration, offensiv satsning på kärnkraft och brottsbekämpning, menar Tommy Möller. På området brottsbekämpning kommer det dock att handla om att ta itu med implementeringsproblem snarare än fler reformer, framhåller han. – Under den här mandatperioden har regeringen levererat väldigt mycket i form av lagstiftning, nu blir frågan hur man ska implementera den. Det är väldigt många fler som ska sitta mycket längre i fängelse och det finns inte plats. Det tar ganska många år att få fram fler fängelser och att rekrytera personal. Det kommer att vara ett problem, vilken regering det än blir, säger Tommy Möller. Olle Bergvall Inlägget Statsvetare: ”Oavsett hur det går för L kommer man behöva en omstart” dök först upp på Dagens Arena.
ddafb5b0ed9628f6cce0b1b997ecf2f0dd2e3790
2a975ec9ecfa71bc81019bb89c06e15453a8ae91
TITLE: Statsvetare: ”Oavsett hur det går för L kommer man behöva en omstart” DESCRIPTION: Nästa regering kommer ha problem med implementering av nya lagar för brottsbekämpning. Inlägget Statsvetare: ”Oavsett hur det går för L kommer man behöva en omstart” dök först upp på Dagens Arena. CONTENT: Fyra år till med Tidöpartierna i regering skulle innebära fortsatt fokus på kravbaserad integration och offensiv satsning på kärnkraft, menar Tommy Möller, professor i statsvetenskap vid Stockholms universitet. För Liberalerna skulle det bli svårt att i förhandling stå på sig och säga man har folkligt mandat för sina ståndpunkter. – Då har man ju de facto inte av egen kraft klarat av riksdagsspärren, säger Tommy Möller. Bara dagar kvar till valet och mätning efter mätning visar nu att gapet mellan Tidöpartierna och oppositionen minskar. Och att Liberalerna klarar riksdagsspärren. I en mätning från Novus i veckan fick partet så mycket som 5,8 procent. Förbluffande, tycker Jonas Hinnfors, professor emeritus i statsvetenskap vid Göteborgs universitet. – Det borde inte vara möjligt egentligen, att från ett så dåligt utgångsläge som Liberalerna hade för en månad sedan, på ungefär 2-2,2 procent i alla institut, häva sig upp till 4-5 procent, sa han nyligen i en intervju i Dagens Arenas podd Magasinet. Jonas Hinnfors. Fotograf: Johan Wingborg. Jonas Hinnfors menar att om Liberalerna klarar spärren kommer de modeller och simuleringar mätinstituten använder när det gäller stödröster behöva modifieras. Men han framhåller också att det finns en risk för partiet när siffrorna ser så bra ut. – Kanske tänker väljare som övervägde att stödrösta på Liberalerna att de inte längre behöver göra det, för att det ser ut som att man klarar sig. Då kan de sjunka tillbaka och få 3,9 procent. Det är ju det värsta. Noll mandat samtidigt som de har stulit röster från de övriga, sa Jonas Hinnfors i intervjun. Interna striden avklarad Tommy Möller, professor i statsvetenskap vid Stockholms universitet, menar att Liberalerna kan hamna i ett svårt förhandlingsläge vid en ny regeringsbildning med Tiödpartierna. – Även om man gör ett bra val kommer det att ha varit många stödröster, och vad blir det för mandat? Det kan bli tufft i förhandlingar med andra partier som lånat ut sina röster. Liberalerna kan inte med trovärdighet stå på sig och säga att partiet har folkligt mandat för sina politiska ståndpunkter och ställa ultimatum, säger han. Tommy Möller. Foto: Stockholms universitet. Men vad skulle det innebära internt för Liberalerna, som slitits mycket av samarbetet med Sverigedemokraterna? Tommy Möller menar att den interna striden är avklarad, de som varit kritiska mot SD-samarbetet har lämnat. Däremot kommer man, enligt honom, att behöva göra ett omtag, oavsett om man klarar riksdagsspärren eller inte. – Klarar partiet sig har man fått lite andhämtning och en känsla av att ha överlevt. Men man har ju de facto inte av egen kraft klarat av riksdagsspärren. Det är ett skäl att verkligen försöka ta ett rejält omtag. Partiet kommer att initiera politiska utvecklingsgrupper och diskutera internt vilket typ av parti man vill vara. Vilken liberalism man ska försöka utveckla och stå för, säger Tommy Möller. Han påpekar också att det inte bara är liberaler som varit kritiska mot SD-samarbete. Även inom Moderaterna finns en frustration över situationen, menar han. Inte minst i Stockholm där många i partiets liberala falang finns, som inte kan tänka sig samarbeta med SD. – Centerpartiet har väldigt tydligt inriktat sig mot de väljarna, säger Tommy Möller. Implementeringsproblem Hur en ny regering bestående av Tidöpartierna kommer att se ut avgörs mycket av hur storleksrelationerna blir efter valet, framhåller Tommy Möller. SD kommer troligtvis att göra anspråk på många positioner om man blir det största partiet på Tidösidan, vilket skulle innebär att L och KD, och även M, får avstå en del poster. – Det är ett första problem för att få ihop regeringen, att fördela poster. En möjlig strategi för att komma runt det är att, precis som förra gången, ge SD bra betalt sakpolitiskt som kompensation för att avstå ministerposter, säger Tommy Möller. Vad gäller den politiska inriktningen tror han inte att det kommer att bli någon dramatisk kursomläggning. Även om SD ingår i regeringen blir det fortsatt fokus på stram invandring, kravbaserad integration, offensiv satsning på kärnkraft och brottsbekämpning, menar Tommy Möller. På området brottsbekämpning kommer det dock att handla om att ta itu med implementeringsproblem snarare än fler reformer, framhåller han. – Under den här mandatperioden har regeringen levererat väldigt mycket i form av lagstiftning, nu blir frågan hur man ska implementera den. Det är väldigt många fler som ska sitta mycket längre i fängelse och det finns inte plats. Det tar ganska många år att få fram fler fängelser och att rekrytera personal. Det kommer att vara ett problem, vilken regering det än blir, säger Tommy Möller. Olle Bergvall Inlägget Statsvetare: ”Oavsett hur det går för L kommer man behöva en omstart” dök först upp på Dagens Arena.
TITLE: Statsvetare: ”Oavsett hur det går för L kommer man behöva en omstart” DESCRIPTION: Vad skulle fortsatt Tidöstyre betyda och vilken roll skulle Liberalerna få? Inlägget Statsvetare: ”Oavsett hur det går för L kommer man behöva en omstart” dök först upp på Dagens Arena. CONTENT: Fyra år till med Tidöpartierna i regering skulle innebära fortsatt fokus på kravbaserad integration och offensiv satsning på kärnkraft, menar Tommy Möller, professor i statsvetenskap vid Stockholms universitet. För Liberalerna skulle det bli svårt att i förhandling stå på sig och säga man har folkligt mandat för sina ståndpunkter. – Då har man ju de facto inte av egen kraft klarat av riksdagsspärren, säger Tommy Möller. Bara dagar kvar till valet och mätning efter mätning visar nu att gapet mellan Tidöpartierna och oppositionen minskar. Och att Liberalerna klarar riksdagsspärren. I en mätning från Novus i veckan fick partet så mycket som 5,8 procent. Förbluffande, tycker Jonas Hinnfors, professor emeritus i statsvetenskap vid Göteborgs universitet. – Det borde inte vara möjligt egentligen, att från ett så dåligt utgångsläge som Liberalerna hade för en månad sedan, på ungefär 2-2,2 procent i alla institut, häva sig upp till 4-5 procent, sa han nyligen i en intervju i Dagens Arenas podd Magasinet. Jonas Hinnfors. Fotograf: Johan Wingborg. Jonas Hinnfors menar att om Liberalerna klarar spärren kommer de modeller och simuleringar mätinstituten använder när det gäller stödröster behöva modifieras. Men han framhåller också att det finns en risk för partiet när siffrorna ser så bra ut. – Kanske tänker väljare som övervägde att stödrösta på Liberalerna att de inte längre behöver göra det, för att det ser ut som att man klarar sig. Då kan de sjunka tillbaka och få 3,9 procent. Det är ju det värsta. Noll mandat samtidigt som de har stulit röster från de övriga, sa Jonas Hinnfors i intervjun. Interna striden avklarad Tommy Möller, professor i statsvetenskap vid Stockholms universitet, menar att Liberalerna kan hamna i ett svårt förhandlingsläge vid en ny regeringsbildning med Tiödpartierna. – Även om man gör ett bra val kommer det att ha varit många stödröster, och vad blir det för mandat? Det kan bli tufft i förhandlingar med andra partier som lånat ut sina röster. Liberalerna kan inte med trovärdighet stå på sig och säga att partiet har folkligt mandat för sina politiska ståndpunkter och ställa ultimatum, säger han. Tommy Möller. Foto: Stockholms universitet. Men vad skulle det innebära internt för Liberalerna, som slitits mycket av samarbetet med Sverigedemokraterna? Tommy Möller menar att den interna striden är avklarad, de som varit kritiska mot SD-samarbetet har lämnat. Däremot kommer man, enligt honom, att behöva göra ett omtag, oavsett om man klarar riksdagsspärren eller inte. – Klarar partiet sig har man fått lite andhämtning och en känsla av att ha överlevt. Men man har ju de facto inte av egen kraft klarat av riksdagsspärren. Det är ett skäl att verkligen försöka ta ett rejält omtag. Partiet kommer att initiera politiska utvecklingsgrupper och diskutera internt vilket typ av parti man vill vara. Vilken liberalism man ska försöka utveckla och stå för, säger Tommy Möller. Han påpekar också att det inte bara är liberaler som varit kritiska mot SD-samarbete. Även inom Moderaterna finns en frustration över situationen, menar han. Inte minst i Stockholm där många i partiets liberala falang finns, som inte kan tänka sig samarbeta med SD. – Centerpartiet har väldigt tydligt inriktat sig mot de väljarna, säger Tommy Möller. Implementeringsproblem Hur en ny regering bestående av Tidöpartierna kommer att se ut avgörs mycket av hur storleksrelationerna blir efter valet, framhåller Tommy Möller. SD kommer troligtvis att göra anspråk på många positioner om man blir det största partiet på Tidösidan, vilket skulle innebär att L och KD, och även M, får avstå en del poster. – Det är ett första problem för att få ihop regeringen, att fördela poster. En möjlig strategi för att komma runt det är att, precis som förra gången, ge SD bra betalt sakpolitiskt som kompensation för att avstå ministerposter, säger Tommy Möller. Vad gäller den politiska inriktningen tror han inte att det kommer att bli någon dramatisk kursomläggning. Även om SD ingår i regeringen blir det fortsatt fokus på stram invandring, kravbaserad integration, offensiv satsning på kärnkraft och brottsbekämpning, menar Tommy Möller. På området brottsbekämpning kommer det dock att handla om att ta itu med implementeringsproblem snarare än fler reformer, framhåller han. – Under den här mandatperioden har regeringen levererat väldigt mycket i form av lagstiftning, nu blir frågan hur man ska implementera den. Det är väldigt många fler som ska sitta mycket längre i fängelse och det finns inte plats. Det tar ganska många år att få fram fler fängelser och att rekrytera personal. Det kommer att vara ett problem, vilken regering det än blir, säger Tommy Möller. Olle Bergvall Inlägget Statsvetare: ”Oavsett hur det går för L kommer man behöva en omstart” dök först upp på Dagens Arena.
cabdc35ec542efd79bb7d7f7f5aae30eb96c748b
2a975ec9ecfa71bc81019bb89c06e15453a8ae91
ddafb5b0ed9628f6cce0b1b997ecf2f0dd2e3790
ddafb5b0ed9628f6cce0b1b997ecf2f0dd2e3790Nästa regering kommer ha problem med implementering av nya lagar för brottsbekämpning.
Inlägget Statsvetare: ”Oavsett hur det går för L kommer man behöva en omstart” dök först upp på Dagens Arena.
Fyra år till med Tidöpartierna i regering skulle innebära fortsatt fokus på kravbaserad integration och offensiv satsning på kärnkraft, menar Tommy Möller, professor i statsvetenskap vid Stockholms universitet. För Liberalerna skulle det bli svårt att i förhandling stå på sig och säga man har folkligt mandat för sina ståndpunkter.
– Då har man ju de facto inte av egen kraft klarat av riksdagsspärren, säger Tommy Möller.
Bara dagar kvar till valet och mätning efter mätning visar nu att gapet mellan Tidöpartierna och oppositionen minskar. Och att Liberalerna klarar riksdagsspärren. I en mätning från Novus i veckan fick partet så mycket som 5,8 procent. Förbluffande, tycker Jonas Hinnfors, professor emeritus i statsvetenskap vid Göteborgs universitet.
– Det borde inte vara möjligt egentligen, att från ett så dåligt utgångsläge som Liberalerna hade för en månad sedan, på ungefär 2-2,2 procent i alla institut, häva sig upp till 4-5 procent, sa han nyligen i en intervju i Dagens Arenas podd Magasinet.
Jonas Hinnfors. Fotograf: Johan Wingborg.
Jonas Hinnfors menar att om Liberalerna klarar spärren kommer de modeller och simuleringar mätinstituten använder när det gäller stödröster behöva modifieras. Men han framhåller också att det finns en risk för partiet när siffrorna ser så bra ut.
– Kanske tänker väljare som övervägde att stödrösta på Liberalerna att de inte längre behöver göra det, för att det ser ut som att man klarar sig. Då kan de sjunka tillbaka och få 3,9 procent. Det är ju det värsta. Noll mandat samtidigt som de har stulit röster från de övriga, sa Jonas Hinnfors i intervjun.
Tommy Möller, professor i statsvetenskap vid Stockholms universitet, menar att Liberalerna kan hamna i ett svårt förhandlingsläge vid en ny regeringsbildning med Tiödpartierna.
– Även om man gör ett bra val kommer det att ha varit många stödröster, och vad blir det för mandat? Det kan bli tufft i förhandlingar med andra partier som lånat ut sina röster. Liberalerna kan inte med trovärdighet stå på sig och säga att partiet har folkligt mandat för sina politiska ståndpunkter och ställa ultimatum, säger han.
Tommy Möller. Foto: Stockholms universitet.
Men vad skulle det innebära internt för Liberalerna, som slitits mycket av samarbetet med Sverigedemokraterna? Tommy Möller menar att den interna striden är avklarad, de som varit kritiska mot SD-samarbetet har lämnat. Däremot kommer man, enligt honom, att behöva göra ett omtag, oavsett om man klarar riksdagsspärren eller inte.
– Klarar partiet sig har man fått lite andhämtning och en känsla av att ha överlevt. Men man har ju de facto inte av egen kraft klarat av riksdagsspärren. Det är ett skäl att verkligen försöka ta ett rejält omtag. Partiet kommer att initiera politiska utvecklingsgrupper och diskutera internt vilket typ av parti man vill vara. Vilken liberalism man ska försöka utveckla och stå för, säger Tommy Möller.
Han påpekar också att det inte bara är liberaler som varit kritiska mot SD-samarbete. Även inom Moderaterna finns en frustration över situationen, menar han. Inte minst i Stockholm där många i partiets liberala falang finns, som inte kan tänka sig samarbeta med SD.
– Centerpartiet har väldigt tydligt inriktat sig mot de väljarna, säger Tommy Möller.
Hur en ny regering bestående av Tidöpartierna kommer att se ut avgörs mycket av hur storleksrelationerna blir efter valet, framhåller Tommy Möller. SD kommer troligtvis att göra anspråk på många positioner om man blir det största partiet på Tidösidan, vilket skulle innebär att L och KD, och även M, får avstå en del poster.
– Det är ett första problem för att få ihop regeringen, att fördela poster. En möjlig strategi för att komma runt det är att, precis som förra gången, ge SD bra betalt sakpolitiskt som kompensation för att avstå ministerposter, säger Tommy Möller.
Vad gäller den politiska inriktningen tror han inte att det kommer att bli någon dramatisk kursomläggning. Även om SD ingår i regeringen blir det fortsatt fokus på stram invandring, kravbaserad integration, offensiv satsning på kärnkraft och brottsbekämpning, menar Tommy Möller. På området brottsbekämpning kommer det dock att handla om att ta itu med implementeringsproblem snarare än fler reformer, framhåller han.
– Under den här mandatperioden har regeringen levererat väldigt mycket i form av lagstiftning, nu blir frågan hur man ska implementera den. Det är väldigt många fler som ska sitta mycket längre i fängelse och det finns inte plats. Det tar ganska många år att få fram fler fängelser och att rekrytera personal. Det kommer att vara ett problem, vilken regering det än blir, säger Tommy Möller.
Olle Bergvall
Inlägget Statsvetare: ”Oavsett hur det går för L kommer man behöva en omstart” dök först upp på Dagens Arena.
2a975ec9ecfa71bc81019bb89c06e15453a8ae91
cabdc35ec542efd79bb7d7f7f5aae30eb96c748b
TITLE: Statsvetare: ”Oavsett hur det går för L kommer man behöva en omstart” DESCRIPTION: Vad skulle fortsatt Tidöstyre betyda och vilken roll skulle Liberalerna få? Inlägget Statsvetare: ”Oavsett hur det går för L kommer man behöva en omstart” dök först upp på Dagens Arena. CONTENT: Fyra år till med Tidöpartierna i regering skulle innebära fortsatt fokus på kravbaserad integration och offensiv satsning på kärnkraft, menar Tommy Möller, professor i statsvetenskap vid Stockholms universitet. För Liberalerna skulle det bli svårt att i förhandling stå på sig och säga man har folkligt mandat för sina ståndpunkter. – Då har man ju de facto inte av egen kraft klarat av riksdagsspärren, säger Tommy Möller. Bara dagar kvar till valet och mätning efter mätning visar nu att gapet mellan Tidöpartierna och oppositionen minskar. Och att Liberalerna klarar riksdagsspärren. I en mätning från Novus i veckan fick partet så mycket som 5,8 procent. Förbluffande, tycker Jonas Hinnfors, professor emeritus i statsvetenskap vid Göteborgs universitet. – Det borde inte vara möjligt egentligen, att från ett så dåligt utgångsläge som Liberalerna hade för en månad sedan, på ungefär 2-2,2 procent i alla institut, häva sig upp till 4-5 procent, sa han nyligen i en intervju i Dagens Arenas podd Magasinet. Jonas Hinnfors. Fotograf: Johan Wingborg. Jonas Hinnfors menar att om Liberalerna klarar spärren kommer de modeller och simuleringar mätinstituten använder när det gäller stödröster behöva modifieras. Men han framhåller också att det finns en risk för partiet när siffrorna ser så bra ut. – Kanske tänker väljare som övervägde att stödrösta på Liberalerna att de inte längre behöver göra det, för att det ser ut som att man klarar sig. Då kan de sjunka tillbaka och få 3,9 procent. Det är ju det värsta. Noll mandat samtidigt som de har stulit röster från de övriga, sa Jonas Hinnfors i intervjun. Interna striden avklarad Tommy Möller, professor i statsvetenskap vid Stockholms universitet, menar att Liberalerna kan hamna i ett svårt förhandlingsläge vid en ny regeringsbildning med Tiödpartierna. – Även om man gör ett bra val kommer det att ha varit många stödröster, och vad blir det för mandat? Det kan bli tufft i förhandlingar med andra partier som lånat ut sina röster. Liberalerna kan inte med trovärdighet stå på sig och säga att partiet har folkligt mandat för sina politiska ståndpunkter och ställa ultimatum, säger han. Tommy Möller. Foto: Stockholms universitet. Men vad skulle det innebära internt för Liberalerna, som slitits mycket av samarbetet med Sverigedemokraterna? Tommy Möller menar att den interna striden är avklarad, de som varit kritiska mot SD-samarbetet har lämnat. Däremot kommer man, enligt honom, att behöva göra ett omtag, oavsett om man klarar riksdagsspärren eller inte. – Klarar partiet sig har man fått lite andhämtning och en känsla av att ha överlevt. Men man har ju de facto inte av egen kraft klarat av riksdagsspärren. Det är ett skäl att verkligen försöka ta ett rejält omtag. Partiet kommer att initiera politiska utvecklingsgrupper och diskutera internt vilket typ av parti man vill vara. Vilken liberalism man ska försöka utveckla och stå för, säger Tommy Möller. Han påpekar också att det inte bara är liberaler som varit kritiska mot SD-samarbete. Även inom Moderaterna finns en frustration över situationen, menar han. Inte minst i Stockholm där många i partiets liberala falang finns, som inte kan tänka sig samarbeta med SD. – Centerpartiet har väldigt tydligt inriktat sig mot de väljarna, säger Tommy Möller. Implementeringsproblem Hur en ny regering bestående av Tidöpartierna kommer att se ut avgörs mycket av hur storleksrelationerna blir efter valet, framhåller Tommy Möller. SD kommer troligtvis att göra anspråk på många positioner om man blir det största partiet på Tidösidan, vilket skulle innebär att L och KD, och även M, får avstå en del poster. – Det är ett första problem för att få ihop regeringen, att fördela poster. En möjlig strategi för att komma runt det är att, precis som förra gången, ge SD bra betalt sakpolitiskt som kompensation för att avstå ministerposter, säger Tommy Möller. Vad gäller den politiska inriktningen tror han inte att det kommer att bli någon dramatisk kursomläggning. Även om SD ingår i regeringen blir det fortsatt fokus på stram invandring, kravbaserad integration, offensiv satsning på kärnkraft och brottsbekämpning, menar Tommy Möller. På området brottsbekämpning kommer det dock att handla om att ta itu med implementeringsproblem snarare än fler reformer, framhåller han. – Under den här mandatperioden har regeringen levererat väldigt mycket i form av lagstiftning, nu blir frågan hur man ska implementera den. Det är väldigt många fler som ska sitta mycket längre i fängelse och det finns inte plats. Det tar ganska många år att få fram fler fängelser och att rekrytera personal. Det kommer att vara ett problem, vilken regering det än blir, säger Tommy Möller. Olle Bergvall Inlägget Statsvetare: ”Oavsett hur det går för L kommer man behöva en omstart” dök först upp på Dagens Arena.
TITLE: Statsvetare: ”Oavsett hur det går för L kommer man behöva en omstart” DESCRIPTION: Vad skulle fortsatt Tidöstyre betyda och vilken roll skulle Liberalerna få? Inlägget Statsvetare: ”Oavsett hur det går för L kommer man behöva en omstart” dök först upp på Dagens Arena. CONTENT: Fyra år till med Tidöpartierna i regering skulle innebära fortsatt fokus på kravbaserad integration och offensiv satsning på kärnkraft, menar Tommy Möller, professor i statsvetenskap vid Stockholms universitet. För Liberalerna skulle det bli svårt att i förhandling stå på sig och säga man har folkligt mandat för sina ståndpunkter. – Då har man ju de facto inte av egen kraft klarat av riksdagsspärren, säger Tommy Möller. Bara dagar kvar till valet och mätning efter mätning visar nu att gapet mellan Tidöpartierna och oppositionen minskar. Och att Liberalerna klarar riksdagsspärren. I en mätning från Novus i veckan fick partet så mycket som 5,8 procent. Förbluffande, tycker Jonas Hinnfors, professor emeritus i statsvetenskap vid Göteborgs universitet. – Det borde inte vara möjligt egentligen, att från ett så dåligt utgångsläge som Liberalerna hade för en månad sedan, på ungefär 2–2,2 procent i alla institut, häva sig upp till 4–5 procent, sa han nyligen i en intervju i Dagens Arenas podd Magasinet. Jonas Hinnfors. Fotograf: Johan Wingborg. Jonas Hinnfors menar att om Liberalerna klarar spärren kommer de modeller och simuleringar mätinstituten använder när det gäller stödröster behöva modifieras. Men han framhåller också att det finns en risk för partiet när siffrorna ser så bra ut. – Kanske tänker väljare som övervägde att stödrösta på Liberalerna att de inte längre behöver göra det, för att det ser ut som att man klarar sig. Då kan de sjunka tillbaka och få 3,9 procent. Det är ju det värsta. Noll mandat samtidigt som de har stulit röster från de övriga, sa Jonas Hinnfors i intervjun. Interna striden avklarad Tommy Möller, professor i statsvetenskap vid Stockholms universitet, menar att Liberalerna kan hamna i ett svårt förhandlingsläge vid en ny regeringsbildning med Tidöpartierna. – Även om man gör ett bra val kommer det att ha varit många stödröster, och vad blir det för mandat? Det kan bli tufft i förhandlingar med andra partier som lånat ut sina röster. Liberalerna kan inte med trovärdighet stå på sig och säga att partiet har folkligt mandat för sina politiska ståndpunkter och ställa ultimatum, säger han. Tommy Möller. Foto: Stockholms universitet. Men vad skulle det innebära internt för Liberalerna, som slitits mycket av samarbetet med Sverigedemokraterna? Tommy Möller menar att den interna striden är avklarad, de som varit kritiska mot SD-samarbetet har lämnat. Däremot kommer man, enligt honom, att behöva göra ett omtag, oavsett om man klarar riksdagsspärren eller inte. – Klarar partiet sig har man fått lite andhämtning och en känsla av att ha överlevt. Men man har ju de facto inte av egen kraft klarat av riksdagsspärren. Det är ett skäl att verkligen försöka ta ett rejält omtag. Partiet kommer att initiera politiska utvecklingsgrupper och diskutera internt vilket typ av parti man vill vara. Vilken liberalism man ska försöka utveckla och stå för, säger Tommy Möller. Han påpekar också att det inte bara är liberaler som varit kritiska mot SD-samarbete. Även inom Moderaterna finns en frustration över situationen, menar han. Inte minst i Stockholm där många i partiets liberala falang finns, som inte kan tänka sig samarbeta med SD. – Centerpartiet har väldigt tydligt inriktat sig mot de väljarna, säger Tommy Möller. Implementeringsproblem Hur en ny regering bestående av Tidöpartierna kommer att se ut avgörs mycket av hur storleksrelationerna blir efter valet, framhåller Tommy Möller. SD kommer troligtvis att göra anspråk på många positioner om man blir det största partiet på Tidösidan, vilket skulle innebära att L och KD, och även M, får avstå en del poster. – Det är ett första problem för att få ihop regeringen, att fördela poster. En möjlig strategi för att komma runt det är att, precis som förra gången, ge SD bra betalt sakpolitiskt som kompensation för att avstå ministerposter, säger Tommy Möller. Vad gäller den politiska inriktningen tror han inte att det kommer att bli någon dramatisk kursomläggning. Även om SD ingår i regeringen blir det fortsatt fokus på stram invandring, kravbaserad integration, offensiv satsning på kärnkraft och brottsbekämpning, menar Tommy Möller. På området brottsbekämpning kommer det dock att handla om att ta itu med implementeringsproblem snarare än fler reformer, framhåller han. – Under den här mandatperioden har regeringen levererat väldigt mycket i form av lagstiftning, nu blir frågan hur man ska implementera den. Det är väldigt många fler som ska sitta mycket längre i fängelse och det finns inte plats. Det tar ganska många år att få fram fler fängelser och att rekrytera personal. Det kommer att vara ett problem, vilken regering det än blir, säger Tommy Möller. Olle Bergvall Inlägget Statsvetare: ”Oavsett hur det går för L kommer man behöva en omstart” dök först upp på Dagens Arena.
ddafb5b0ed9628f6cce0b1b997ecf2f0dd2e3790
2a975ec9ecfa71bc81019bb89c06e15453a8ae91
TITLE: Statsvetare: ”Oavsett hur det går för L kommer man behöva en omstart” DESCRIPTION: Nästa regering kommer ha problem med implementering av nya lagar för brottsbekämpning. Inlägget Statsvetare: ”Oavsett hur det går för L kommer man behöva en omstart” dök först upp på Dagens Arena. CONTENT: Fyra år till med Tidöpartierna i regering skulle innebära fortsatt fokus på kravbaserad integration och offensiv satsning på kärnkraft, menar Tommy Möller, professor i statsvetenskap vid Stockholms universitet. För Liberalerna skulle det bli svårt att i förhandling stå på sig och säga man har folkligt mandat för sina ståndpunkter. – Då har man ju de facto inte av egen kraft klarat av riksdagsspärren, säger Tommy Möller. Bara dagar kvar till valet och mätning efter mätning visar nu att gapet mellan Tidöpartierna och oppositionen minskar. Och att Liberalerna klarar riksdagsspärren. I en mätning från Novus i veckan fick partet så mycket som 5,8 procent. Förbluffande, tycker Jonas Hinnfors, professor emeritus i statsvetenskap vid Göteborgs universitet. – Det borde inte vara möjligt egentligen, att från ett så dåligt utgångsläge som Liberalerna hade för en månad sedan, på ungefär 2-2,2 procent i alla institut, häva sig upp till 4-5 procent, sa han nyligen i en intervju i Dagens Arenas podd Magasinet. Jonas Hinnfors. Fotograf: Johan Wingborg. Jonas Hinnfors menar att om Liberalerna klarar spärren kommer de modeller och simuleringar mätinstituten använder när det gäller stödröster behöva modifieras. Men han framhåller också att det finns en risk för partiet när siffrorna ser så bra ut. – Kanske tänker väljare som övervägde att stödrösta på Liberalerna att de inte längre behöver göra det, för att det ser ut som att man klarar sig. Då kan de sjunka tillbaka och få 3,9 procent. Det är ju det värsta. Noll mandat samtidigt som de har stulit röster från de övriga, sa Jonas Hinnfors i intervjun. Interna striden avklarad Tommy Möller, professor i statsvetenskap vid Stockholms universitet, menar att Liberalerna kan hamna i ett svårt förhandlingsläge vid en ny regeringsbildning med Tiödpartierna. – Även om man gör ett bra val kommer det att ha varit många stödröster, och vad blir det för mandat? Det kan bli tufft i förhandlingar med andra partier som lånat ut sina röster. Liberalerna kan inte med trovärdighet stå på sig och säga att partiet har folkligt mandat för sina politiska ståndpunkter och ställa ultimatum, säger han. Tommy Möller. Foto: Stockholms universitet. Men vad skulle det innebära internt för Liberalerna, som slitits mycket av samarbetet med Sverigedemokraterna? Tommy Möller menar att den interna striden är avklarad, de som varit kritiska mot SD-samarbetet har lämnat. Däremot kommer man, enligt honom, att behöva göra ett omtag, oavsett om man klarar riksdagsspärren eller inte. – Klarar partiet sig har man fått lite andhämtning och en känsla av att ha överlevt. Men man har ju de facto inte av egen kraft klarat av riksdagsspärren. Det är ett skäl att verkligen försöka ta ett rejält omtag. Partiet kommer att initiera politiska utvecklingsgrupper och diskutera internt vilket typ av parti man vill vara. Vilken liberalism man ska försöka utveckla och stå för, säger Tommy Möller. Han påpekar också att det inte bara är liberaler som varit kritiska mot SD-samarbete. Även inom Moderaterna finns en frustration över situationen, menar han. Inte minst i Stockholm där många i partiets liberala falang finns, som inte kan tänka sig samarbeta med SD. – Centerpartiet har väldigt tydligt inriktat sig mot de väljarna, säger Tommy Möller. Implementeringsproblem Hur en ny regering bestående av Tidöpartierna kommer att se ut avgörs mycket av hur storleksrelationerna blir efter valet, framhåller Tommy Möller. SD kommer troligtvis att göra anspråk på många positioner om man blir det största partiet på Tidösidan, vilket skulle innebär att L och KD, och även M, får avstå en del poster. – Det är ett första problem för att få ihop regeringen, att fördela poster. En möjlig strategi för att komma runt det är att, precis som förra gången, ge SD bra betalt sakpolitiskt som kompensation för att avstå ministerposter, säger Tommy Möller. Vad gäller den politiska inriktningen tror han inte att det kommer att bli någon dramatisk kursomläggning. Även om SD ingår i regeringen blir det fortsatt fokus på stram invandring, kravbaserad integration, offensiv satsning på kärnkraft och brottsbekämpning, menar Tommy Möller. På området brottsbekämpning kommer det dock att handla om att ta itu med implementeringsproblem snarare än fler reformer, framhåller han. – Under den här mandatperioden har regeringen levererat väldigt mycket i form av lagstiftning, nu blir frågan hur man ska implementera den. Det är väldigt många fler som ska sitta mycket längre i fängelse och det finns inte plats. Det tar ganska många år att få fram fler fängelser och att rekrytera personal. Det kommer att vara ett problem, vilken regering det än blir, säger Tommy Möller. Olle Bergvall Inlägget Statsvetare: ”Oavsett hur det går för L kommer man behöva en omstart” dök först upp på Dagens Arena.
TITLE: Statsvetare: ”Oavsett hur det går för L kommer man behöva en omstart” DESCRIPTION: Vad skulle fortsatt Tidöstyre betyda och vilken roll skulle Liberalerna få? Inlägget Statsvetare: ”Oavsett hur det går för L kommer man behöva en omstart” dök först upp på Dagens Arena. CONTENT: Fyra år till med Tidöpartierna i regering skulle innebära fortsatt fokus på kravbaserad integration och offensiv satsning på kärnkraft, menar Tommy Möller, professor i statsvetenskap vid Stockholms universitet. För Liberalerna skulle det bli svårt att i förhandling stå på sig och säga man har folkligt mandat för sina ståndpunkter. – Då har man ju de facto inte av egen kraft klarat av riksdagsspärren, säger Tommy Möller. Bara dagar kvar till valet och mätning efter mätning visar nu att gapet mellan Tidöpartierna och oppositionen minskar. Och att Liberalerna klarar riksdagsspärren. I en mätning från Novus i veckan fick partet så mycket som 5,8 procent. Förbluffande, tycker Jonas Hinnfors, professor emeritus i statsvetenskap vid Göteborgs universitet. – Det borde inte vara möjligt egentligen, att från ett så dåligt utgångsläge som Liberalerna hade för en månad sedan, på ungefär 2-2,2 procent i alla institut, häva sig upp till 4-5 procent, sa han nyligen i en intervju i Dagens Arenas podd Magasinet. Jonas Hinnfors. Fotograf: Johan Wingborg. Jonas Hinnfors menar att om Liberalerna klarar spärren kommer de modeller och simuleringar mätinstituten använder när det gäller stödröster behöva modifieras. Men han framhåller också att det finns en risk för partiet när siffrorna ser så bra ut. – Kanske tänker väljare som övervägde att stödrösta på Liberalerna att de inte längre behöver göra det, för att det ser ut som att man klarar sig. Då kan de sjunka tillbaka och få 3,9 procent. Det är ju det värsta. Noll mandat samtidigt som de har stulit röster från de övriga, sa Jonas Hinnfors i intervjun. Interna striden avklarad Tommy Möller, professor i statsvetenskap vid Stockholms universitet, menar att Liberalerna kan hamna i ett svårt förhandlingsläge vid en ny regeringsbildning med Tiödpartierna. – Även om man gör ett bra val kommer det att ha varit många stödröster, och vad blir det för mandat? Det kan bli tufft i förhandlingar med andra partier som lånat ut sina röster. Liberalerna kan inte med trovärdighet stå på sig och säga att partiet har folkligt mandat för sina politiska ståndpunkter och ställa ultimatum, säger han. Tommy Möller. Foto: Stockholms universitet. Men vad skulle det innebära internt för Liberalerna, som slitits mycket av samarbetet med Sverigedemokraterna? Tommy Möller menar att den interna striden är avklarad, de som varit kritiska mot SD-samarbetet har lämnat. Däremot kommer man, enligt honom, att behöva göra ett omtag, oavsett om man klarar riksdagsspärren eller inte. – Klarar partiet sig har man fått lite andhämtning och en känsla av att ha överlevt. Men man har ju de facto inte av egen kraft klarat av riksdagsspärren. Det är ett skäl att verkligen försöka ta ett rejält omtag. Partiet kommer att initiera politiska utvecklingsgrupper och diskutera internt vilket typ av parti man vill vara. Vilken liberalism man ska försöka utveckla och stå för, säger Tommy Möller. Han påpekar också att det inte bara är liberaler som varit kritiska mot SD-samarbete. Även inom Moderaterna finns en frustration över situationen, menar han. Inte minst i Stockholm där många i partiets liberala falang finns, som inte kan tänka sig samarbeta med SD. – Centerpartiet har väldigt tydligt inriktat sig mot de väljarna, säger Tommy Möller. Implementeringsproblem Hur en ny regering bestående av Tidöpartierna kommer att se ut avgörs mycket av hur storleksrelationerna blir efter valet, framhåller Tommy Möller. SD kommer troligtvis att göra anspråk på många positioner om man blir det största partiet på Tidösidan, vilket skulle innebär att L och KD, och även M, får avstå en del poster. – Det är ett första problem för att få ihop regeringen, att fördela poster. En möjlig strategi för att komma runt det är att, precis som förra gången, ge SD bra betalt sakpolitiskt som kompensation för att avstå ministerposter, säger Tommy Möller. Vad gäller den politiska inriktningen tror han inte att det kommer att bli någon dramatisk kursomläggning. Även om SD ingår i regeringen blir det fortsatt fokus på stram invandring, kravbaserad integration, offensiv satsning på kärnkraft och brottsbekämpning, menar Tommy Möller. På området brottsbekämpning kommer det dock att handla om att ta itu med implementeringsproblem snarare än fler reformer, framhåller han. – Under den här mandatperioden har regeringen levererat väldigt mycket i form av lagstiftning, nu blir frågan hur man ska implementera den. Det är väldigt många fler som ska sitta mycket längre i fängelse och det finns inte plats. Det tar ganska många år att få fram fler fängelser och att rekrytera personal. Det kommer att vara ett problem, vilken regering det än blir, säger Tommy Möller. Olle Bergvall Inlägget Statsvetare: ”Oavsett hur det går för L kommer man behöva en omstart” dök först upp på Dagens Arena.
cabdc35ec542efd79bb7d7f7f5aae30eb96c748b
2a975ec9ecfa71bc81019bb89c06e15453a8ae91
ddafb5b0ed9628f6cce0b1b997ecf2f0dd2e3790
d99a091e890860e7c63e47200f315c1bb83e5a36Mandatperioden har präglats av stiltje vad gäller lagändringar i socialförsäkringen, menar facket.
Inlägget TCO: “Vi var oroliga för ännu mer försämrad socialförsäkring” dök först upp på Dagens Arena.
Mandatperioden har präglats av relativ stiltje när det gäller lagändringar på socialförsäkringens område, menar den fackliga organisationen TCO. Samtidigt påpekar man att bland annat SD har varit en slags bromskloss mot ett skärpt regelverk.
Under mandatperioden med Tidöregeringen har riksdagen röstat igenom att införa kvalificering till välfärdsförmåner för invandrare och att införa en sanktionsavgift på 25 procent vid återkrav på socialförsäkringsförmåner från Försäkringskassan. Dessutom har riksdagen beslutat om att införa månatlig avstämning för bostadsbidraget, vilket ska göra det lättare att bedöma inkomster regelbundet för de som tar emot bostadsbidrag så man undviker att de får stora återkrav i efterhand.
Utöver det har mandatperioden präglats av relativ stiltje när det gäller socialförsäkringens område, menar den fackliga centralorganisationen TCO. Specifikt handlar det om en utredning som lades fram i början av mandatperioden och som föreslog en återgång till tidigare, stramare regelverk. Det innebar till exempel att inga undantag skulle göras för äldre när det gäller att prövas mot hela arbetsmarknaden inom sjukpenning och sjukersättning, och att de uppmjukade reglerna kring dag 180 föreslogs slopas.
Utredningens förslag väckte stark kritik hos bland annat fackförbunden och oppositionen.
– När utvärderingen kom fanns en väldigt stor risk att regeringen skulle dra tillbaka de tidigare förändringarna. Vi var väldigt oroliga. TCO hade varit väldigt drivande i att få fram reformen, säger Mikael Dubois, utredare inom socialförsäkringen hos TCO.
Men Socialdemokraterna, Vänsterpartiet, Miljöpartiet och Sverigedemokraterna sa nej och det blev ingen återgång till tidigare regelverk.
Åsa Eriksson, socialdemokratisk ledamot i socialförsäkringsutskottet, framhäver bilden av att SD spelat en roll i att inte större förändringar gjorts i sjukförsäkringen.
– Jag tror att SD har spelat en roll där. Men det man ska vara medveten om är att de inte har infriat några av sina utlovade förbättringar. De har hållit emot försämringar möjligen, säger Åsa Eriksson, som också tror att fackens skarpa protester hindrade utredningens förslag från att bli verklighet.
Men från Socialdemokraternas sida pekar man också ut en oroande utveckling under mandatperioden: avslagen på ansökningar om fortsatt sjukpenning efter 180 dagar har ökat. Det här efter att den tidigare socialdemokratiska regeringen införde en uppmjukande regel. Den innebar att det skulle vara lättare att få behålla sjukpenning efter dag 180 om det anses sannolikt att man inom ett år kan gå tillbaka till det arbete man är sjukskriven ifrån.
Enligt Åsa Eriksson har regeringen påverkats av en rapport från Riksrevisionen, som pekade mot att Försäkringskassan använde undantaget vid dag 180 i större utsträckning än vad regeländringen syftade till. Regeringen beslutade då om att vidta åtgärder i enlighet med Riksrevisionens rekommendationer och gav Försäkringskassan i uppdrag att strama upp tillämpningen, framhåller Åsa Eriksson.
– Det kan ju låta oförargligt. Det jag fått höra från Försäkringskassan är att den har uppdaterat sitt handläggarstöd. Men Riksdagens utredningstjänst (Rut) och läkare vittnar om att andelen avslag har ökat ganska markant, säger hon.
Åse Eriksson (S). Foto: Riksdagen.
Siffrorna från Rut, som Åsa Eriksson och en kollega skrev om på Dagens Arenas debattsida i våras, visar att avslagen efter regeringens nya beslut ökade med 2,6 procentenheter för kvinnor och med 2,1 procentenheter för män mellan 2024 och 2025. Hon beklagar utvecklingen och säger att Socialdemokraterna vill återgå till det undantag de tidigare införde i regering. Med nuvarande styrning av Försäkringskassan riskerar sjuka att hamna i kläm, menar hon.
– Det vi har reagerat på är när läkare säger att det här blir orimligt, när de menar det finns övervägande skäl för att någon ska vara kvar på sitt jobb. Istället kastas man ut och hamnar på Arbetsförmedlingen, i limbo, säger Åsa Eriksson.
SD uppger till Dagens Arena att man är kritisk till dagens ordning, där den som har sjukpenning förväntas helt byta yrke efter dag 180 och prövas mot normalt förekommande arbete.
”Detta har i praktiken inneburit att sjukskrivna prövas mot fiktiva fantasijobb, samtidigt som de inte bedöms som anställningsbara hos Arbetsförmedlingen”, skriver partiet i ett mejl till Dagens Arena.
Man vill också se över det nuvarande regelverket för rehabilitering efter dag 180. SD menar att regelverket är för stelt och byråkratiskt, vilket gör att människor riskerar lång sjukskrivning eller utförsäkring utan att ha fått rätt rehabiliteringsstöd i tid.
”Därför bör reglerna ses över så att fler får en tydlig rehabiliteringsplan och rehabiliteringsersättning, utan att hindras av rehabiliteringskedjans tidsgränser”, skriver SD och framhäver att kontrollerna också måste bli bättre för att beivra bidragsfusk.
Åsa Eriksson säger att Socialdemokraterna också går till val på att ”anpassa systemen efter människors behov”.
– Vi kommer att jobba för att höja en del ersättningsnivåer, för att fler personer med långvarigt nedsatt arbetsförmåga ska kvala in för sjukersättning. Och vi kommer definitivt ha en annan styrning av Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan så man tillämpar regelverken med mer anpassning efter individer och mer samverkan.
Vad gäller sjukersättning handlar det bland annat om att tillämpa samma arbetsförmågebegrepp i sjukersättningen som man har i sjukpenningen. I dag är det högre krav för att leva upp till begreppet nedsatt arbetsförmåga när det gäller sjukersättning. När det gäller högre ersättning vill Socialdemokraterna främst justera inom sjukersättningen och när det gäller sjukpenning för arbetslösa.
Dessutom lyfter Åsa Eriksson Socialdemokraternas löfte om en ”arbetarpension”. Något som ska göra det möjligt för personer med tunga jobb att sluta arbeta tidigare.
Socialdemokraterna har ställt sig bakom införandet av en sanktionsavgift för de som får betala återkrav till Försäkringskassan, något Dagens Arena tidigare har rapporterat om. Men Åsa Eriksson (S) säger nu att regelverket kan komma att justeras om de sitter i regering efter valet.
– Jag utesluter inte att vi kommer ändra i sanktionsavgift och återkrav. Vissa individer har drabbats oerhört hårt även om de inte har gjort fel med flit, till exempel inte vetat om när de ska uppdatera sina uppgifter. Det skulle behöva finnas ett system där Försäkringskassan får en notis vid ändrade förhållanden eller att de ber om nya uppgifter oftare, säger Åsa Eriksson.
Vilka förändringar kan ske beroende på hur majoriteten ser ut?
– Jag har goda förhoppningar om att vi kommer kunna få igenom en del i samarbete med Centerpartiet. Efter att ha lyssnat på Elisabeth Thand Ringqvist i partiledarintervju om karensavdrag tror jag att det finns en god kompromissvilja.
På TCO hoppas man bland annat på förändringar kring sjukersättning och arbetsskadeförsäkring.
– En framtida regering får man väl hoppas kommer gå vidare med reformer kring sjukersättning och inte rullar tillbaka de uppmjukande regler som den förra S-ledda regeringen genomförde. När det gäller arbetsskadeförsäkringen kom en utredning 2023 som vi hoppas blir verklighet. Den skulle bland annat göra så att fler beviljas ersättning, säger Mikael Dubois på TCO.
Dagens Arena har sökt Moderaterna men inte fått något svar.
Elsa Persson och Olle Bergvall
Inlägget TCO: “Vi var oroliga för ännu mer försämrad socialförsäkring” dök först upp på Dagens Arena.
be85efd4ad924ae550c8c66a363e9919f9109136En majoritet av äldre kvinnor kan inte leva på sin pension.
Inlägget Det räcker nu: inför ett pensionssystem värt namnet dök först upp på Dagens Arena.
Idag ser vi konsekvenserna av det pensionssystem som gjordes om på 1990-talet. Det innebär att stora majoriteten av äldre kvinnor i Sverige idag över huvud taget inte kan leva på sin pension. Nu krävs ett rejält omtag, skriver aktivister från Kvinnofronten.
I ett rikt land som påstår sig ha ett ”pensionssystem” borde alla människor på ålderns höst kunna få ett rimligt liv. Majoriteten i Sverige yrkesarbetar dessutom, både kvinnor och män. Men idag kan ändå 3 av 4 äldre kvinnor inte leva på sin pension, utan tvingas till större eller mindre del leva på garantipension – det vill säga måste leva på miniminivå.
Så har det inte alltid varit. Fram till 1990-tal såg pensionssystemet annorlunda ut, och det tog hänsyn till könens olika villkor i samhället. Men det nya pensionssystem som då infördes grundas på en livsinkomstprincip. En sådan princip förutsätter att kvinnor och män skulle ha lika möjlighet till intjänande av livsinkomst, lika villkor i samhället. Så ser verkligheten inte ut. Istället har kvinnoförtrycket byggts in i själva grunden för pensionssystemet.
Vi i kvinnorörelsen protesterade redan när systemet skulle införas, och visade vad följden skulle komma att bli. Men politikerna lyssnade inte på oss. Nu ser vi för varje år allt tydligare hur detta system inte fungerar så som makthavarna påstod att det skulle, och vad det gör mot oss kvinnor: att den stora majoriteten av äldre kvinnor i Sverige idag över huvud taget inte kan leva på sin pension.
I våra nordiska grannländer kan vi se en annan syn på äldre kvinnor. Där ser pensionssystemen annorlunda ut. Men Sveriges makthavare har valt att gå en egen väg och struntar i att äldre kvinnor här blir fattigpensionärer idag, med allt vad det innebär.
De kan göra det, för att det är så tyst om vad som sker. Pensionsfrågan har ju lyfts bort från den öppna debatten i riksdagen. Istället ska frågan ”lösas” i Pensionsgruppen, där vi medborgare saknar insyn och där majoritetsbeslut inte gäller.
Men vem tror på allvar att förändring ska komma ur en grupp där alla partier från höger till vänster måste vara helt och fullkomligt överens för att någonting alls ska kunna förändras? Positiva reformer växer inte fram ur tysta, slutna rum.
När majoriteten äldre kvinnor, 3 av 4, inte får en pension som går att leva på, utan måste leva på nåder, då har pensionssystemet upphört att vara ett system värt namnet. Sveriges pensionssystem är en skam, ett hån mot äldre kvinnor.
Det räcker nu – vi kräver ett pensionssystem värt namnet
– Riv upp Pensionsgruppen. Återför pensionsfrågan till riksdagen, där pensionerna kan diskuteras i öppen debatt, precis som alla andra frågor.
– Skapa ett pensionssystem vars uppbyggnad inte bortser från könens olika villkor i samhället.
– Alla äldre ska kunna få en rimlig grundpension.
Gerda Christenson, Viveka Wallander & Amin Wikman, aktivister i Kvinnofronten
Inlägget Det räcker nu: inför ett pensionssystem värt namnet dök först upp på Dagens Arena.
a9f653090b165639bdb28cceab2be97a0603b87bMed Vänsterpartiet i regering minskar utsläppen.
Inlägget Vi inför en biljett för bussar och regionaltåg i hela landet dök först upp på Dagens Arena.
Under Tidö-regeringen har klimatarbetet genomlidit fyra förlorade år. Med Vänsterpartiet får Sverige satsningar på järnväg och billig kollektivtrafik i hela landet med Sverigebiljetten. Det skriver flera vänsterpartister.
I valtider kopierar Tidö-regeringen Vänsterpartiets klimatpolitik. Nyligen gick den ut med en tillfällig halvering av biljettpriserna i kollektivtrafiken över sommaren. Det visar att det är fullt möjligt med statliga investeringar i kollektiva lösningar som sätter fart på den gröna omställningen, precis som Vänsterpartiet driver på för.
Om du vill ha en rättvis klimatomställning på riktigt ska du rösta på originalet. Inte på den borgerliga kopian.
Under Tidö-regeringens styre har klimatarbetet genomlidit fyra förlorade år. Sveriges ekonomi och arbetsmarknad är historiskt usel, samtidigt som regeringen missar både Sveriges och EU:s klimatmål. Resultatet av regeringens politik är att både klimatomställningen och arbetsmarknaden tvärnitat.
I EU är Sverige snart unika med att försöka backa in i framtiden. När vi blickar ut över Europa finns det många goda exempel. I Luxemburg är all kollektivtrafik avgiftsfri och Tyskland erbjuder Tysklandsbiljetten. Med den kan man runt i landet för 639 kronor i månaden.
Nu har forskare visat att det gett resultat. Mellan 12–16 procent av resorna har flyttats från bil till kollektivtrafik och i störst utsträckning har korta resor ersatts. Sammantaget har koldioxidutsläppen minskat med ungefär 6,5 miljoner ton per år. Vi har resultatet svart på vitt: att sänka biljettpriserna i kollektivtrafiken får folk att ställa bilen och utsläppen minskar.
Tidö-regeringen har suttit på händerna i fyra år, men i lokala rödgröna styren finns sedan länge kraften och viljan att investera i kollektivtrafiken. Vi i vänstern tycker att det är självklart att alla ska ha råd att resa gemensamt, även när det inte är valår. I Västerås sänker vi priserna och i Stockholm ger vi vårdanställda rabatt.
I Umeå, Värmland och Uppsala reser barn och unga gratis och i Uppsala fick även alla med låg inkomst gratis kollektivtrafik i tre månader. I Göteborg sänkte vi priset på månadskortet och satte in gratis badbussar till havet så att alla fick möjlighet att svalka sig under sommarens varma dagar.
Idag utgör kollektivtrafiken tjugofem procent av alla motoriserade resor. Bland svenskarna finns en stark vilja att politiken ska kraftsamla för att förbättra och utveckla klimatvänliga alternativ till flyget och bilen. Nio av tio svenskar uppger att de kan tänka sig att välja tåg framför flyg. På landsbygden vill 62 procent förbjuda kortare flygresor. Enligt en undersökning från Naturskyddsföreningen är hela tre av fyra svenskar positiva till att staten satsar mer på järnvägar och kollektivtrafik än på bilvägar.
I stället för Tidö-regeringens punkterade klimatambitioner vill vi se framåtanda och ett gemensamt projekt vi alla kan samlas kring. En klar majoritet av svenskarna vill se kraftfulla satsningar på järnväg och kollektivtrafik. Vänsterpartiet har politiken för att möta folkets vilja. Med oss får du handlingskraft i stället för klimatångest, långsiktiga investeringar i det gemensamma åkandet och en permanent Sverigebiljett i kollektivtrafiken.
Sverigebiljetten är inte bara är billig, den är också enkel: en enda app för alla bussar, regionaltåg och spårvagnar i hela landet. Vi har visat vad som är möjligt att göra lokalt. Vi sänker priserna och möjliggör för fler att åka kollektivt. Vi ser det som viktiga frihetsreformer som förbättrar människors vardag. Det kommer vi fortsätta med.
I helgen är det val – då byter vi ut den här regeringen. Vi längtar!
Jonas Sjöstedt, EU-parlamentariker (V)
Kajsa Fredholm, riksdagsledamot (V)
Marie Brynolfsson, gruppledare Vänsterpartiet Göteborg (V)
Anna Sehlin, regionråd Region Stockholm (V)
Neil Ormerod, regionråd, Region Uppsala (V)
Elin Boström, regionrådskandidat Värmland (V)
Bore Sköld, oppositionsråd i Umeå (V)
Inlägget Vi inför en biljett för bussar och regionaltåg i hela landet dök först upp på Dagens Arena.
0a36b20f8851dd5eac97233c9dd08dd581f5f9e0Det vore katastrof om högerblocket fick fyra år till.
Inlägget Åtta anledningar att inte rösta på Tidö dök först upp på Dagens Arena.
Det finns många skäl till att det vore katastrof om högerblocket fick fyra år till. Vill du ha maktskifte och en lugn höst – rösta på MP, V eller S i hopp om att de partierna kan få egen majoritet. Det är nämligen tveksamt om C går att lita på gällande klimatet, SD och vinststopp.
Med bara några dagar kvar till valdagen tyder allt på att valet kommer att bli jämnt. I en opinionsmätning från TV4/Novus från onsdagen den 9 september skiljer det bara 2,6 procentenheter mellan blocken. Din röst och vad du röstar på spelar alltså verkligen roll. Här kommer åtta anledningar till att du inte borde rösta på något av partierna i Tidö-blocket:
1.Tidöpartierna skiter i klimatet och skäms inte för det.
Förra valet var också väldigt jämnt och klimatet var en av de viktigaste valfrågorna. Och låt oss vara krassa: Tidögänget hade aldrig vunnit den gången om de hade varit ärliga om vilken klimatpolitik de planerade att bedriva.
2022 gick alla riksdagspartier till val på att sänka utsläppen och Ulf Kristersson gick till val på en politik som lovade att både sänka bränsleskatterna och utsläppen och han menade även att Moderaterna skulle bli Sveriges nya miljöparti. Såväl Moderaterna som Liberalerna gick även till val på att öka utbyggnaden av vindkraft och Liberalerna hade som vallöfte att avskaffa de fossila subventionerna medan Moderaterna utlovade ett fossilfritt energisystem till 2040.
Under de senaste fyra åren med Tidö-styre harSveriges utsläpp ökat istället för minskat för första gången på trettio år, som direkt följd av politiska beslut och Sverige har tappat åtta placeringar i globala klimatrankningar – och ligger nu efter bland andra Chile och Litauen. Regeringen har även bland annat tackat nej till 13 av 14 ansökningar om att bygga havsbaserad vindkraft, avskaffat flygskatten och ökat flygsubventionerna.
Under Tidöregeringen har investeringarna i sol och vind stannat av, och elektrifieringen har även tappat fart. Ny kärnkraft ser inte ut att vara på plats förrän tidigast om tio år och Sverige ser ut att missa alla klimatmål.
Det har även visat sig att Tidögängets främsta plan för klimatpolitiken var att tillsätta en utredning som var klar först nu i maj. En utredning man verkligen kan ifrågasätta behovet av då forskare länge varit tydliga med att kunskapen ochlösningarna på klimatkrisen redan finns tillgängliga.
FN:s miljöorgan Unep har bland annat poängterat att en av de mest effektiva åtgärderna för utsläppsminskning är att accelerera utbyggnaden av vindkraft – värt att ha i åtanke om man ser statsministerdebatten från i onsdags, där Kristersson menade att det finns en “mättnad” på vindkraft.
Och klimatforskaren Johan Rockström har sagt att bland det viktigaste är att sätta ett slutdatum för förbränningsmotorn, återinföra reduktionsplikten och sätta ett högre pris på alla aktiviteter som förbränner olja, kol och gas. Samt att skydda all urskog för att säkra den biologiska mångfalden och göra en omställning till hållbart jordbruk, för att binda mer kol i marken och att införa lagkrav på återanvändning och återbruk som ett steg mot en cirkulär resursekonomi.
När resultatet av Tidögängets utredning kom nu i maj och föreslog höjd reduktionsplikt och högre skatter på drivmedel, vilket skulle ge bränslepriser på våra grannländers nivå, motsatte sig även genast såväl Liberalerna som SD slutsatserna. Liberalerna kallade förslaget ”en återvändsgränd” och SD kallar det ”en röd linje”.
Så vad fan fick vi väljare för de här fyra åren i form av klimatpolitik? Förutom 166 500 kronor i månaden till Romina Pourmokhtari (L) som hon använt för att försöka inbilla svenskarna att det Sverige gör i klimatpolitiken inte spelar någon roll och att det är väljarna som tvingar henne att rasera svensk klimatpolitik?
Och detta fast undersökningar visar att en majoritet av svenskarna vill ha skarpare klimatåtgärder och att de flesta svenskar hör till jordens rikaste 10 procent, som står för 52 procent av utsläppen i världen och klimatforskningen länge varit tydlig med att rika länder som byggt sitt välstånd på den fossila ekonomin behöver gå före i klimatarbetet och forskare från bland annat Uppsala universitet menar att Sverige egentligen skulle behöva minska sina utsläpp med 20 procent per år för att vi globalt ska kunna hålla planeten på en stabil temperatur.
Säger någon till dig att Sverige vinner på att minska sitt klimatarbete är personen för övrigt antingen oinsatt eller inte din vän eftersom kampen för att sänka utsläppen inte är som en födelsedagspresent till en kompis som man plötsligt kan anses ha betalat sitt till – utan mer som en hink med vatten som håller på att svämma över där de som släppt ut mest också bör vara dem som har störst ansvar att minska utsläppen.
Och svämmar hinken över (om utsläppen blir för stora) så kommer det påverka oss alla och den värsta risken är att utsläppen till slut når en punkt där de blirsjälvförstärkande och ostoppbara så att vi inte längre kan hindra planeten att bli för varm för mänskligt liv – och det är en risk som ökar när vi nu ser ut att passera 1,5 grader.
När Pourmokhtari säger att det inte spelar så stor roll vad Sverige gör på klimatområdet är hon alltså lite som en förälder som säger till en att det inte spelar så stor roll om man borstar tänderna och ett barn kan kanske tycka att detta är skönt att höra i stunden men för oss insatta är det tydligt att hon sätter de som lyssnar i skiten längre fram.
Och visst är det sant, som bland andra Greta Thunberg säger, att inget riksdagsparti har en politik som gör tillräckligt för klimatet, men i denna fråga ser vi i vart fall en stor skillnad mellan blocken – samtliga Tidöpartier hamnar till exempel i botten på Naturskyddsföreningens granskning av partiernas klimat- och miljöpolitik då partierna i regeringsunderlaget agerat i en riktning som försvagar miljöpolitiken i så gott som alla miljöpolitiska områden. Men MP och V hamnar i toppen och S och C i alla fall i mitten.
420 klimatforskare har även gått ut och sagt att klimatpolitiken länge varit otillräcklig – men att den under Tidö nuär katastrofal.
I detta läge har vi inte råd att ge fyra år till till politiker som brutit sina vallöften för klimatet, ökat utsläppen, förhalat, ljugit och skyllt ifrån sig och dessutom inte skäms för det.
Trots att86 procent av väljarna vill att Tidö ska göra mer för klimatet, att en majoritet av svenskarna är positiva till höjda skatter eller förbud mot varor och tjänster som orsakar stora utsläpp och att L i valet 2022 sa att de ville avskaffa de fossila subventionerna har Tidöpartierna avskaffat flygskatten och ökat flygsubventionerna, något som primärt gynnar flygindustrin.
Trots att 70 procent av Sveriges befolkning efterlyser även ett mer naturanpassat skogsbruk och ett långsiktigt skydd av naturskogar och andra värdefulla skogar har avverkningen av naturskogar även fyrfaldigats under den här mandatperioden. Med dagens takt försvinner 100 fotbollsplaner oskyddad naturskog varje dag.
Och Tidö föreslår nu en halvering av väntetiden vid avverkningsanmälningar, från sex veckor till tre veckor. Detta trots att Skogsstyrelsen redan i dag bara hinner göra fältbesök för knappt två procent av alla avverkningsanmälningar innan de blir automatiskt godkända när väntetiden går ut. Även dessa beslut går alltså emot väljarna och gynnar framför allt skogsindustrin.
Cirka 70 procent av väljarna vill även se ett förbud mot vinster i välfärden men Tidöpartierna är samtliga emot detta. Trots att Sverige är det enda landet i världen som tillåter vinster i offentlig skola och att de största skolkoncernerna gjorde 8,5 miljarder i vinst den senaste mandatperioden. Återigen prioriterar alltså Tidö privata företag över väljarna. Vid en Tidöseger lär det inte bli något förbud mot vinster i välfärden.
Tidöpartierna är tydliga med att om de vinner valet så kommer SD att sitta i regeringen och få ministerposter. Alltså ett parti med nazistiska rötter som även hade tydliga nazistiska kopplingar när Jimmie Åkesson gick med i det och bland annat talade om att bevara Sverige svenskt.
SD har nu under sommaren flera gånger sagt att antalet invandrare i Sverige är för stort och pratat om att deras invandringskritik inte bara handlar om att invandrare ska sköta sig utan också om ”andelen personer som inte tillhör den etniskt svenska befolkningen är alldeles för stor”. Ett uttalande som låter skrämmande likt definitionen av rasism samt att säga att man vill behålla Sverige svenskt. Vill vi verkligen ha sådana politiker i regeringen?
Och lite på samma tema – Tidöpartierna gör det svårare att som invandrare få stanna i Sverige – bland annat har permanenta uppehållstillstånd tagits bort och Sverige har gått från att ta emot 5000 kvotflyktingar per år till 900 per år. Högerpartierna föreslår även att försörjningskravet för arbetstillstånd höjs till 34 470 kronor i månaden.
Trots att dessa förändringar mötts av massiv kritik lär alltså de orimliga utvisningarna fortsätta om Tidöpartierna vinner valet medan vänstersidan i vart fall har en mer liberal syn på invandring överlag. Samtliga partier vill till exempel sänka försörjningskravet vid arbetstillstånd. MP och V vill även återinföra permanenta uppehållstillstånd som huvudregel.
När man sammanställt vilka som vinner respektive förlorar på Tidöpartiernas politik kan man se att de stora vinnarna på högersidans politik är höginkomsttagare och bilister medan de som förlorar mest är ensamstående, låginkomsttagare och pensionärer.
Säger inte det så mycket i sig själv?
Välj själv vilka av dessa grupper du tycker förtjänar mest skattepengar och rösta därefter.
Den SD-nära konservativa tankesmedjan Oikos och svenskt näringslivs nyliberala tankesmedja Timbro har skrivit Tidö 2.0 – ett förslag till en radikalkonservativ-liberal revolution och flera av förslagen befaras bli verklighet om Tidö vinner valet.
Bland annat föreslås allt offentligt stöd till folkbildning och studieförbund slopas, att Utbildningsradion (UR) avvecklas helt och att anslagen till resterande Public Service halveras. Kvoteringen i föräldraförsäkringen ska även slopas och terminsavgifter föreslås införas på universitet. Fri hyressättning vid nyproduktion föreslås också.
Detta är förändringar som skulle göra om grunderna för det svenska samhället. Och igen kan man fråga sig om det verkligen är väljarna som önskat sig dessa förändringar eller vilkas intressen det är Tidö egentligen har för ögonen.
Om det är något som det läggs för stor vikt vid i svensk politik så är det hur politiker presterar i debatter. Personer som sägs vara bra i tv-debatter, som Kristersson, Pourmokhtari och Busch, är ju ofta det för att de är bra på att uppfinna en parallell verklighet och låta allt rinna av dem. Men hur är det över huvud taget bra egenskaper hos någon som man vill kunna lita på och se ta ansvar?
Vi har inte minst sett detta med Romina Pourmokhtari, som gjort sig känd för att gaslighta väljarna gällande klimatet och påstå att hon är en hjälte som sänker utsläppen och att det stora problemet är att hon inte får fler hyllningar.
Att gå till val på en politik och sedan genomföra en annan, att lova att avgå om utsläppen ökar och sedan föra Sveriges klimatarbete i botten men inte ens ta ansvar för det. Nej, det är bara så jävla dåligt.
När Tidö i juni till slut fick backa om tonårsutvisningarna och införde en liten ventil och KD gick ut och skrev att ”Nu stoppar vi S orättvisa tonårsutvisningar” var det också lätt att känna att man ville göra som Kalle Anka i filmen som brukar visas på julafton, där han försöker motarbeta en aracuafågel men till slut ger upp och börjar spela på läppen och springa i taket precis som den.
Men innan vi hamnar där – låt oss göra ett ärligt försök att rösta bort detta gäng.
Magdalena Andersson valdes till statsminister av sitt parti, inte av svenska folket och faktum är att svenskarna hittills aldrig röstat fram en kvinna till den posten. Och det är lätt att säga att kön inte spelar roll men vet vi inte egentligen att det ofta faktiskt gör det för hur vi ser på människor och vem vi ger makt? Det skulle i vart fall inge mig hopp att se att vi svenskar nu kommit därhän att vi tänka oss att rösta fram en kvinna till vår mäktigaste post.
Slutligen skulle jag också vilja höja ett varningens finger mot att rösta på Centerpartiet. Det partiet är nämligen väldigt bra för att säga att de vill göra saker för klimatet men sämre på att faktiskt göra det. Deras klimatpolitik bedöms som långsam och otillräcklig av klimatforskarna på Research desk, som bland annat kritiserar dem för att ha en övertro på tekniska lösningar som knappt finns och att se en ökning av konsumtion och energianvändning som oundviklig.
Thand Ringqvist var även tidigare vd för intresseorganisationen Företagarna och under 10-talet hade hon flera möten med SD-toppen Oscar Sjöstedt för att få partiet att närma sig näringslivet, så man kan ställa sig frågan om hon verkligen är att lita på i sitt motstånd mot SD.
Centerpartiet är också emot förbud mot vinster i välfärden medan S, MP och V är för, så det är stor risk att de skulle stoppa ett sådant förbud.
Vill man ha maktskifte och lätt regeringsbildning kan det därför vara bäst att rösta på MP, V eller S i hopp om att de partierna får egen majoritet. Det verkar inte så troligt att de får det i dagsläget, men det kan fortfarande bli möjligt, om fler röstar på vänsterpartierna i stället för på Centern, som mest lajvar att vara ett vänsterparti och kan komma att skapa ordentligt med kaos i höst.
Virve Ivarsson
Inlägget Åtta anledningar att inte rösta på Tidö dök först upp på Dagens Arena.
4fb6e134395cf6ed038567d36958c1dd40ca51c8
0a36b20f8851dd5eac97233c9dd08dd581f5f9e0
TITLE: Åtta anledningar att inte rösta på Tidö DESCRIPTION: Vill du ha maktskifte och en lugn höst – rösta på MP, V eller S. Inlägget Åtta anledningar att inte rösta på Tidö dök först upp på Dagens Arena. CONTENT: Det finns många skäl till att det vore katastrof om högerblocket fick fyra år till. Vill du ha maktskifte och en lugn höst – rösta på MP, V eller S i hopp om att de partierna kan få egen majoritet. Det är nämligen tveksamt om C går att lita på gällande klimatet, SD och vinststopp. Med bara några dagar kvar till valdagen tyder allt på att valet kommer att bli jämnt. I en opinionsmätning från TV4/Novus från onsdagen den 9 september skiljer det bara 2,6 procentenheter mellan blocken. Din röst och vad du röstar på spelar alltså verkligen roll. Här kommer åtta anledningar till att du inte borde rösta på något av partierna i Tidö-blocket: 1.Tidöpartierna skiter i klimatet och skäms inte för det. Förra valet var också väldigt jämnt och klimatet var en av de viktigaste valfrågorna. Och låt oss vara krassa: Tidögänget hade aldrig vunnit den gången om de hade varit ärliga om vilken klimatpolitik de planerade att bedriva. 2022 gick alla riksdagspartier till val på att sänka utsläppen och Ulf Kristersson gick till val på en politik som lovade att både sänka bränsleskatterna och utsläppen och han menade även att Moderaterna skulle bli Sveriges nya miljöparti. Såväl Moderaterna som Liberalerna gick även till val på att öka utbyggnaden av vindkraft och Liberalerna hade som vallöfte att avskaffa de fossila subventionerna medan Moderaterna utlovade ett fossilfritt energisystem till 2040. Under de senaste fyra åren med Tidö-styre har Sveriges utsläpp ökat istället för minskat för första gången på trettio år, som direkt följd av politiska beslut och Sverige har tappat åtta placeringar i globala klimatrankningar – och ligger nu efter bland andra Chile och Litauen. Regeringen har även bland annat tackat nej till 13 av 14 ansökningar om att bygga havsbaserad vindkraft, avskaffat flygskatten och ökat flygsubventionerna. Under Tidöregeringen har investeringarna i sol och vind stannat av, och elektrifieringen har även tappat fart. Ny kärnkraft ser inte ut att vara på plats förrän tidigast om tio år och Sverige ser ut att missa alla klimatmål. Det har även visat sig att Tidögängets främsta plan för klimatpolitiken var att tillsätta en utredning som var klar först nu i maj. En utredning man verkligen kan ifrågasätta behovet av då forskare länge varit tydliga med att kunskapen och lösningarna på klimatkrisen redan finns tillgängliga. FN:s miljöorgan Unep har bland annat poängterat att en av de mest effektiva åtgärderna för utsläppsminskning är att accelerera utbyggnaden av vindkraft – värt att ha i åtanke om man ser statsministerdebatten från i onsdags, där Kristersson menade att det finns en “mättnad” på vindkraft. Och klimatforskaren Johan Rockström har sagt att bland det viktigaste är att sätta ett slutdatum för förbränningsmotorn, återinföra reduktionsplikten och sätta ett högre pris på alla aktiviteter som förbränner olja, kol och gas. Samt att skydda all urskog för att säkra den biologiska mångfalden och göra en omställning till hållbart jordbruk, för att binda mer kol i marken och att införa lagkrav på återanvändning och återbruk som ett steg mot en cirkulär resursekonomi. När resultatet av Tidögängets utredning kom nu i maj och föreslog höjd reduktionsplikt och högre skatter på drivmedel, vilket skulle ge bränslepriser på våra grannländers nivå, motsatte sig även genast såväl Liberalerna som SD slutsatserna. Liberalerna kallade förslaget ”en återvändsgränd” och SD kallar det ”en röd linje”. Så vad fan fick vi väljare för de här fyra åren i form av klimatpolitik? Förutom 166 500 kronor i månaden till Romina Pourmokhtari (L) som hon använt för att försöka inbilla svenskarna att det Sverige gör i klimatpolitiken inte spelar någon roll och att det är väljarna som tvingar henne att rasera svensk klimatpolitik? Och detta fast undersökningar visar att en majoritet av svenskarna vill ha skarpare klimatåtgärder och att de flesta svenskar hör till jordens rikaste 10 procent, som står för 52 procent av utsläppen i världen och klimatforskningen länge varit tydlig med att rika länder som byggt sitt välstånd på den fossila ekonomin behöver gå före i klimatarbetet och forskare från bland annat Uppsala universitet menar att Sverige egentligen skulle behöva minska sina utsläpp med 20 procent per år för att vi globalt ska kunna hålla planeten på en stabil temperatur. Säger någon till dig att Sverige vinner på att minska sitt klimatarbete är personen för övrigt antingen oinsatt eller inte din vän eftersom kampen för att sänka utsläppen inte är som en födelsedagspresent till en kompis som man plötsligt kan anses ha betalat sitt till – utan mer som en hink med vatten som håller på att svämma över där de som släppt ut mest också bör vara dem som har störst ansvar att minska utsläppen. Och svämmar hinken över (om utsläppen blir för stora) så kommer det påverka oss alla och den värsta risken är att utsläppen till slut når en punkt där de blir självförstärkande och ostoppbara så att vi inte längre kan hindra planeten att bli för varm för mänskligt liv – och det är en risk som ökar när vi nu ser ut att passera 1,5 grader. När Pourmokhtari säger att det inte spelar så stor roll vad Sverige gör på klimatområdet är hon alltså lite som en förälder som säger till en att det inte spelar så stor roll om man borstar tänderna och ett barn kan kanske tycka att detta är skönt att höra i stunden men för oss insatta är det tydligt att hon sätter de som lyssnar i skiten längre fram. Och visst är det sant, som bland andra Greta Thunberg säger, att inget riksdagsparti har en politik som gör tillräckligt för klimatet, men i denna fråga ser vi i vart fall en stor skillnad mellan blocken – samtliga Tidöpartier hamnar till exempel i botten på Naturskyddsföreningens granskning av partiernas klimat- och miljöpolitik då partierna i regeringsunderlaget agerat i en riktning som försvagar miljöpolitiken i så gott som alla miljöpolitiska områden. Men MP och V hamnar i toppen och S och C i alla fall i mitten. 420 klimatforskare har även gått ut och sagt att klimatpolitiken länge varit otillräcklig – men att den under Tidö nu är katastrofal. I detta läge har vi inte råd att ge fyra år till till politiker som brutit sina vallöften för klimatet, ökat utsläppen, förhalat, ljugit och skyllt ifrån sig och dessutom inte skäms för det. Tidöpartiernas prio är att tillfredsställa företag – inte väljarna Trots att 86 procent av väljarna vill att Tidö ska göra mer för klimatet, att en majoritet av svenskarna är positiva till höjda skatter eller förbud mot varor och tjänster som orsakar stora utsläpp och att L i valet 2022 sa att de ville avskaffa de fossila subventionerna har Tidöpartierna avskaffat flygskatten och ökat flygsubventionerna, något som primärt gynnar flygindustrin. Trots att 70 procent av Sveriges befolkning efterlyser även ett mer naturanpassat skogsbruk och ett långsiktigt skydd av naturskogar och andra värdefulla skogar har avverkningen av naturskogar även fyrfaldigats under den här mandatperioden. Med dagens takt försvinner 100 fotbollsplaner oskyddad naturskog varje dag. Och Tidö föreslår nu en halvering av väntetiden vid avverkningsanmälningar, från sex veckor till tre veckor. Detta trots att Skogsstyrelsen redan i dag bara hinner göra fältbesök för knappt två procent av alla avverkningsanmälningar innan de blir automatiskt godkända när väntetiden går ut. Även dessa beslut går alltså emot väljarna och gynnar framför allt skogsindustrin. Cirka 70 procent av väljarna vill även se ett förbud mot vinster i välfärden men Tidöpartierna är samtliga emot detta. Trots att Sverige är det enda landet i världen som tillåter vinster i offentlig skola och att de största skolkoncernerna gjorde 8,5 miljarder i vinst den senaste mandatperioden. Återigen prioriterar alltså Tidö privata företag över väljarna. Vid en Tidöseger lär det inte bli något förbud mot vinster i välfärden. Vill vi verkligen ha rasister i regeringen? Tidöpartierna är tydliga med att om de vinner valet så kommer SD att sitta i regeringen och få ministerposter. Alltså ett parti med nazistiska rötter som även hade tydliga nazistiska kopplingar när Jimmie Åkesson gick med i det och bland annat talade om att bevara Sverige svenskt. SD har nu under sommaren flera gånger sagt att antalet invandrare i Sverige är för stort och pratat om att deras invandringskritik inte bara handlar om att invandrare ska sköta sig utan också om ”andelen personer som inte tillhör den etniskt svenska befolkningen är alldeles för stor”. Ett uttalande som låter skrämmande likt definitionen av rasism samt att säga att man vill behålla Sverige svenskt. Vill vi verkligen ha sådana politiker i regeringen? Med Tidö lär de orimliga utvisningarna fortsätta Och lite på samma tema – Tidöpartierna gör det svårare att som invandrare få stanna i Sverige – bland annat har permanenta uppehållstillstånd tagits bort och Sverige har gått från att ta emot 5000 kvotflyktingar per år till 900 per år. Högerpartierna föreslår även att försörjningskravet för arbetstillstånd höjs till 34 470 kronor i månaden. Trots att dessa förändringar mötts av massiv kritik lär alltså de orimliga utvisningarna fortsätta om Tidöpartierna vinner valet medan vänstersidan i vart fall har en mer liberal syn på invandring överlag. Samtliga partier vill till exempel sänka försörjningskravet vid arbetstillstånd. MP och V vill även återinföra permanenta uppehållstillstånd som huvudregel. Tidö tar från de fattiga och ger till de rika När man sammanställt vilka som vinner respektive förlorar på Tidöpartiernas politik kan man se att de stora vinnarna på högersidans politik är höginkomsttagare och bilister medan de som förlorar mest är ensamstående, låginkomsttagare och pensionärer. Säger inte det så mycket i sig själv? Välj själv vilka av dessa grupper du tycker förtjänar mest skattepengar och rösta därefter. Tidö 2.0 hotar grunderna i det svenska samhället Den SD-nära konservativa tankesmedjan Oikos och svenskt näringslivs nyliberala tankesmedja Timbro har skrivit Tidö 2.0 – ett förslag till en radikalkonservativ-liberal revolution och flera av förslagen befaras bli verklighet om Tidö vinner valet. Bland annat föreslås allt offentligt stöd till folkbildning och studieförbund slopas, att Utbildningsradion (UR) avvecklas helt och att anslagen till resterande Public Service halveras. Kvoteringen i föräldraförsäkringen ska även slopas och terminsavgifter föreslås införas på universitet. Fri hyressättning vid nyproduktion föreslås också. Man vill även avveckla Systembolaget, ge massiva skattesänkningar till rika, avskaffa Hyresgästföreningens förhandlingsrätt, avskaffa Arbetsdomstolen, införa privata vägar med avgifter och skrota a-kassan. Detta är förändringar som skulle göra om grunderna för det svenska samhället. Och igen kan man fråga sig om det verkligen är väljarna som önskat sig dessa förändringar eller vilkas intressen det är Tidö egentligen har för ögonen. Tidögänget slår rekord i gaslighting Om det är något som det läggs för stor vikt vid i svensk politik så är det hur politiker presterar i debatter. Personer som sägs vara bra i tv-debatter, som Kristersson, Pourmokhtari och Busch, är ju ofta det för att de är bra på att uppfinna en parallell verklighet och låta allt rinna av dem. Men hur är det över huvud taget bra egenskaper hos någon som man vill kunna lita på och se ta ansvar? Vi har inte minst sett detta med Romina Pourmokhtari, som gjort sig känd för att gaslighta väljarna gällande klimatet och påstå att hon är en hjälte som sänker utsläppen och att det stora problemet är att hon inte får fler hyllningar. Att gå till val på en politik och sedan genomföra en annan, att lova att avgå om utsläppen ökar och sedan föra Sveriges klimatarbete i botten men inte ens ta ansvar för det. Nej, det är bara så jävla dåligt. När Tidö i juni till slut fick backa om tonårsutvisningarna och införde en liten ventil och KD gick ut och skrev att ”Nu stoppar vi S orättvisa tonårsutvisningar” var det också lätt att känna att man ville göra som Kalle Anka i filmen som brukar visas på julafton, där han försöker motarbeta en aracuafågel men till slut ger upp och börjar spela på läppen och springa i taket precis som den. Men innan vi hamnar där – låt oss göra ett ärligt försök att rösta bort detta gäng. Är det inte dags att svenskarna vågar rösta fram en kvinnlig statsminister? Magdalena Andersson valdes till statsminister av sitt parti, inte av svenska folket och faktum är att svenskarna hittills aldrig röstat fram en kvinna till den posten. Och det är lätt att säga att kön inte spelar roll men vet vi inte egentligen att det ofta faktiskt gör det för hur vi ser på människor och vem vi ger makt? Det skulle i vart fall inge mig hopp att se att vi svenskar nu kommit därhän att vi tänka oss att rösta fram en kvinna till vår mäktigaste post. Slutligen skulle jag också vilja höja ett varningens finger mot att rösta på Centerpartiet. Det partiet är nämligen väldigt bra för att säga att de vill göra saker för klimatet men sämre på att faktiskt göra det. Deras klimatpolitik bedöms som långsam och otillräcklig av klimatforskarna på Research desk, som bland annat kritiserar dem för att ha en övertro på tekniska lösningar som knappt finns och att se en ökning av konsumtion och energianvändning som oundviklig. Thand Ringqvist var även tidigare vd för intresseorganisationen Företagarna och under 10-talet hade hon flera möten med SD-toppen Oscar Sjöstedt för att få partiet att närma sig näringslivet, så man kan ställa sig frågan om hon verkligen är att lita på i sitt motstånd mot SD. Centerpartiet är också emot förbud mot vinster i välfärden medan S, MP och V är för, så det är stor risk att de skulle stoppa ett sådant förbud. Vill man ha maktskifte och lätt regeringsbildning kan det därför vara bäst att rösta på MP, V eller S i hopp om att de partierna får egen majoritet. Det verkar inte så troligt att de får det i dagsläget, men det kan fortfarande bli möjligt, om fler röstar på vänsterpartierna i stället för på Centern, som mest lajvar att vara ett vänsterparti och kan komma att skapa ordentligt med kaos i höst. Virve Ivarsson Inlägget Åtta anledningar att inte rösta på Tidö dök först upp på Dagens Arena.
TITLE: Åtta anledningar att inte rösta på Tidö DESCRIPTION: Det vore katastrof om högerblocket fick fyra år till. Inlägget Åtta anledningar att inte rösta på Tidö dök först upp på Dagens Arena. CONTENT: Det finns många skäl till att det vore katastrof om högerblocket fick fyra år till. Vill du ha maktskifte och en lugn höst – rösta på MP, V eller S i hopp om att de partierna kan få egen majoritet. Det är nämligen tveksamt om C går att lita på gällande klimatet, SD och vinststopp. Med bara några dagar kvar till valdagen tyder allt på att valet kommer att bli jämnt. I en opinionsmätning från TV4/Novus från onsdagen den 9 september skiljer det bara 2,6 procentenheter mellan blocken. Din röst och vad du röstar på spelar alltså verkligen roll. Här kommer åtta anledningar till att du inte borde rösta på något av partierna i Tidö-blocket: 1.Tidöpartierna skiter i klimatet och skäms inte för det. Förra valet var också väldigt jämnt och klimatet var en av de viktigaste valfrågorna. Och låt oss vara krassa: Tidögänget hade aldrig vunnit den gången om de hade varit ärliga om vilken klimatpolitik de planerade att bedriva. 2022 gick alla riksdagspartier till val på att sänka utsläppen och Ulf Kristersson gick till val på en politik som lovade att både sänka bränsleskatterna och utsläppen och han menade även att Moderaterna skulle bli Sveriges nya miljöparti. Såväl Moderaterna som Liberalerna gick även till val på att öka utbyggnaden av vindkraft och Liberalerna hade som vallöfte att avskaffa de fossila subventionerna medan Moderaterna utlovade ett fossilfritt energisystem till 2040. Under de senaste fyra åren med Tidö-styre har Sveriges utsläpp ökat istället för minskat för första gången på trettio år, som direkt följd av politiska beslut och Sverige har tappat åtta placeringar i globala klimatrankningar – och ligger nu efter bland andra Chile och Litauen. Regeringen har även bland annat tackat nej till 13 av 14 ansökningar om att bygga havsbaserad vindkraft, avskaffat flygskatten och ökat flygsubventionerna. Under Tidöregeringen har investeringarna i sol och vind stannat av, och elektrifieringen har även tappat fart. Ny kärnkraft ser inte ut att vara på plats förrän tidigast om tio år och Sverige ser ut att missa alla klimatmål. Det har även visat sig att Tidögängets främsta plan för klimatpolitiken var att tillsätta en utredning som var klar först nu i maj. En utredning man verkligen kan ifrågasätta behovet av då forskare länge varit tydliga med att kunskapen och lösningarna på klimatkrisen redan finns tillgängliga. FN:s miljöorgan Unep har bland annat poängterat att en av de mest effektiva åtgärderna för utsläppsminskning är att accelerera utbyggnaden av vindkraft – värt att ha i åtanke om man ser statsministerdebatten från i onsdags, där Kristersson menade att det finns en “mättnad” på vindkraft. Och klimatforskaren Johan Rockström har sagt att bland det viktigaste är att sätta ett slutdatum för förbränningsmotorn, återinföra reduktionsplikten och sätta ett högre pris på alla aktiviteter som förbränner olja, kol och gas. Samt att skydda all urskog för att säkra den biologiska mångfalden och göra en omställning till hållbart jordbruk, för att binda mer kol i marken och att införa lagkrav på återanvändning och återbruk som ett steg mot en cirkulär resursekonomi. När resultatet av Tidögängets utredning kom nu i maj och föreslog höjd reduktionsplikt och högre skatter på drivmedel, vilket skulle ge bränslepriser på våra grannländers nivå, motsatte sig även genast såväl Liberalerna som SD slutsatserna. Liberalerna kallade förslaget ”en återvändsgränd” och SD kallar det ”en röd linje”. Så vad fan fick vi väljare för de här fyra åren i form av klimatpolitik? Förutom 166 500 kronor i månaden till Romina Pourmokhtari (L) som hon använt för att försöka inbilla svenskarna att det Sverige gör i klimatpolitiken inte spelar någon roll och att det är väljarna som tvingar henne att rasera svensk klimatpolitik? Och detta fast undersökningar visar att en majoritet av svenskarna vill ha skarpare klimatåtgärder och att de flesta svenskar hör till jordens rikaste 10 procent, som står för 52 procent av utsläppen i världen och klimatforskningen länge varit tydlig med att rika länder som byggt sitt välstånd på den fossila ekonomin behöver gå före i klimatarbetet och forskare från bland annat Uppsala universitet menar att Sverige egentligen skulle behöva minska sina utsläpp med 20 procent per år för att vi globalt ska kunna hålla planeten på en stabil temperatur. Säger någon till dig att Sverige vinner på att minska sitt klimatarbete är personen för övrigt antingen oinsatt eller inte din vän eftersom kampen för att sänka utsläppen inte är som en födelsedagspresent till en kompis som man plötsligt kan anses ha betalat sitt till – utan mer som en hink med vatten som håller på att svämma över där de som släppt ut mest också bör vara dem som har störst ansvar att minska utsläppen. Och svämmar hinken över (om utsläppen blir för stora) så kommer det påverka oss alla och den värsta risken är att utsläppen till slut når en punkt där de blir självförstärkande och ostoppbara så att vi inte längre kan hindra planeten att bli för varm för mänskligt liv – och det är en risk som ökar när vi nu ser ut att passera 1,5 grader. När Pourmokhtari säger att det inte spelar så stor roll vad Sverige gör på klimatområdet är hon alltså lite som en förälder som säger till en att det inte spelar så stor roll om man borstar tänderna och ett barn kan kanske tycka att detta är skönt att höra i stunden men för oss insatta är det tydligt att hon sätter de som lyssnar i skiten längre fram. Och visst är det sant, som bland andra Greta Thunberg säger, att inget riksdagsparti har en politik som gör tillräckligt för klimatet, men i denna fråga ser vi i vart fall en stor skillnad mellan blocken – samtliga Tidöpartier hamnar till exempel i botten på Naturskyddsföreningens granskning av partiernas klimat- och miljöpolitik då partierna i regeringsunderlaget agerat i en riktning som försvagar miljöpolitiken i så gott som alla miljöpolitiska områden. Men MP och V hamnar i toppen och S och C i alla fall i mitten. 420 klimatforskare har även gått ut och sagt att klimatpolitiken länge varit otillräcklig – men att den under Tidö nu är katastrofal. I detta läge har vi inte råd att ge fyra år till till politiker som brutit sina vallöften för klimatet, ökat utsläppen, förhalat, ljugit och skyllt ifrån sig och dessutom inte skäms för det. Tidöpartiernas prio är att tillfredsställa företag – inte väljarna Trots att 86 procent av väljarna vill att Tidö ska göra mer för klimatet, att en majoritet av svenskarna är positiva till höjda skatter eller förbud mot varor och tjänster som orsakar stora utsläpp och att L i valet 2022 sa att de ville avskaffa de fossila subventionerna har Tidöpartierna avskaffat flygskatten och ökat flygsubventionerna, något som primärt gynnar flygindustrin. Trots att 70 procent av Sveriges befolkning efterlyser även ett mer naturanpassat skogsbruk och ett långsiktigt skydd av naturskogar och andra värdefulla skogar har avverkningen av naturskogar även fyrfaldigats under den här mandatperioden. Med dagens takt försvinner 100 fotbollsplaner oskyddad naturskog varje dag. Och Tidö föreslår nu en halvering av väntetiden vid avverkningsanmälningar, från sex veckor till tre veckor. Detta trots att Skogsstyrelsen redan i dag bara hinner göra fältbesök för knappt två procent av alla avverkningsanmälningar innan de blir automatiskt godkända när väntetiden går ut. Även dessa beslut går alltså emot väljarna och gynnar framför allt skogsindustrin. Cirka 70 procent av väljarna vill även se ett förbud mot vinster i välfärden men Tidöpartierna är samtliga emot detta. Trots att Sverige är det enda landet i världen som tillåter vinster i offentlig skola och att de största skolkoncernerna gjorde 8,5 miljarder i vinst den senaste mandatperioden. Återigen prioriterar alltså Tidö privata företag över väljarna. Vid en Tidöseger lär det inte bli något förbud mot vinster i välfärden. Vill vi verkligen ha rasister i regeringen? Tidöpartierna är tydliga med att om de vinner valet så kommer SD att sitta i regeringen och få ministerposter. Alltså ett parti med nazistiska rötter som även hade tydliga nazistiska kopplingar när Jimmie Åkesson gick med i det och bland annat talade om att bevara Sverige svenskt. SD har nu under sommaren flera gånger sagt att antalet invandrare i Sverige är för stort och pratat om att deras invandringskritik inte bara handlar om att invandrare ska sköta sig utan också om ”andelen personer som inte tillhör den etniskt svenska befolkningen är alldeles för stor”. Ett uttalande som låter skrämmande likt definitionen av rasism samt att säga att man vill behålla Sverige svenskt. Vill vi verkligen ha sådana politiker i regeringen? Med Tidö lär de orimliga utvisningarna fortsätta Och lite på samma tema – Tidöpartierna gör det svårare att som invandrare få stanna i Sverige – bland annat har permanenta uppehållstillstånd tagits bort och Sverige har gått från att ta emot 5000 kvotflyktingar per år till 900 per år. Högerpartierna föreslår även att försörjningskravet för arbetstillstånd höjs till 34 470 kronor i månaden. Trots att dessa förändringar mötts av massiv kritik lär alltså de orimliga utvisningarna fortsätta om Tidöpartierna vinner valet medan vänstersidan i vart fall har en mer liberal syn på invandring överlag. Samtliga partier vill till exempel sänka försörjningskravet vid arbetstillstånd. MP och V vill även återinföra permanenta uppehållstillstånd som huvudregel. Tidö tar från de fattiga och ger till de rika När man sammanställt vilka som vinner respektive förlorar på Tidöpartiernas politik kan man se att de stora vinnarna på högersidans politik är höginkomsttagare och bilister medan de som förlorar mest är ensamstående, låginkomsttagare och pensionärer. Säger inte det så mycket i sig själv? Välj själv vilka av dessa grupper du tycker förtjänar mest skattepengar och rösta därefter. Tidö 2.0 hotar grunderna i det svenska samhället Den SD-nära konservativa tankesmedjan Oikos och svenskt näringslivs nyliberala tankesmedja Timbro har skrivit Tidö 2.0 – ett förslag till en radikalkonservativ-liberal revolution och flera av förslagen befaras bli verklighet om Tidö vinner valet. Bland annat föreslås allt offentligt stöd till folkbildning och studieförbund slopas, att Utbildningsradion (UR) avvecklas helt och att anslagen till resterande Public Service halveras. Kvoteringen i föräldraförsäkringen ska även slopas och terminsavgifter föreslås införas på universitet. Fri hyressättning vid nyproduktion föreslås också. Man vill även avveckla Systembolaget, ge massiva skattesänkningar till rika, avskaffa Hyresgästföreningens förhandlingsrätt, avskaffa Arbetsdomstolen, införa privata vägar med avgifter och skrota a-kassan. Detta är förändringar som skulle göra om grunderna för det svenska samhället. Och igen kan man fråga sig om det verkligen är väljarna som önskat sig dessa förändringar eller vilkas intressen det är Tidö egentligen har för ögonen. Tidögänget slår rekord i gaslighting Om det är något som det läggs för stor vikt vid i svensk politik så är det hur politiker presterar i debatter. Personer som sägs vara bra i tv-debatter, som Kristersson, Pourmokhtari och Busch, är ju ofta det för att de är bra på att uppfinna en parallell verklighet och låta allt rinna av dem. Men hur är det över huvud taget bra egenskaper hos någon som man vill kunna lita på och se ta ansvar? Vi har inte minst sett detta med Romina Pourmokhtari, som gjort sig känd för att gaslighta väljarna gällande klimatet och påstå att hon är en hjälte som sänker utsläppen och att det stora problemet är att hon inte får fler hyllningar. Att gå till val på en politik och sedan genomföra en annan, att lova att avgå om utsläppen ökar och sedan föra Sveriges klimatarbete i botten men inte ens ta ansvar för det. Nej, det är bara så jävla dåligt. När Tidö i juni till slut fick backa om tonårsutvisningarna och införde en liten ventil och KD gick ut och skrev att ”Nu stoppar vi S orättvisa tonårsutvisningar” var det också lätt att känna att man ville göra som Kalle Anka i filmen som brukar visas på julafton, där han försöker motarbeta en aracuafågel men till slut ger upp och börjar spela på läppen och springa i taket precis som den. Men innan vi hamnar där – låt oss göra ett ärligt försök att rösta bort detta gäng. Är det inte dags att svenskarna vågar rösta fram en kvinnlig statsminister? Magdalena Andersson valdes till statsminister av sitt parti, inte av svenska folket och faktum är att svenskarna hittills aldrig röstat fram en kvinna till den posten. Och det är lätt att säga att kön inte spelar roll men vet vi inte egentligen att det ofta faktiskt gör det för hur vi ser på människor och vem vi ger makt? Det skulle i vart fall inge mig hopp att se att vi svenskar nu kommit därhän att vi tänka oss att rösta fram en kvinna till vår mäktigaste post. Slutligen skulle jag också vilja höja ett varningens finger mot att rösta på Centerpartiet. Det partiet är nämligen väldigt bra för att säga att de vill göra saker för klimatet men sämre på att faktiskt göra det. Deras klimatpolitik bedöms som långsam och otillräcklig av klimatforskarna på Research desk, som bland annat kritiserar dem för att ha en övertro på tekniska lösningar som knappt finns och att se en ökning av konsumtion och energianvändning som oundviklig. Thand Ringqvist var även tidigare vd för intresseorganisationen Företagarna och under 10-talet hade hon flera möten med SD-toppen Oscar Sjöstedt för att få partiet att närma sig näringslivet, så man kan ställa sig frågan om hon verkligen är att lita på i sitt motstånd mot SD. Centerpartiet är också emot förbud mot vinster i välfärden medan S, MP och V är för, så det är stor risk att de skulle stoppa ett sådant förbud. Vill man ha maktskifte och lätt regeringsbildning kan det därför vara bäst att rösta på MP, V eller S i hopp om att de partierna får egen majoritet. Det verkar inte så troligt att de får det i dagsläget, men det kan fortfarande bli möjligt, om fler röstar på vänsterpartierna i stället för på Centern, som mest lajvar att vara ett vänsterparti och kan komma att skapa ordentligt med kaos i höst. Virve Ivarsson Inlägget Åtta anledningar att inte rösta på Tidö dök först upp på Dagens Arena.
0a36b20f8851dd5eac97233c9dd08dd581f5f9e0
4fb6e134395cf6ed038567d36958c1dd40ca51c8
4fb6e134395cf6ed038567d36958c1dd40ca51c8Vill du ha maktskifte och en lugn höst – rösta på MP, V eller S.
Inlägget Åtta anledningar att inte rösta på Tidö dök först upp på Dagens Arena.
Det finns många skäl till att det vore katastrof om högerblocket fick fyra år till. Vill du ha maktskifte och en lugn höst – rösta på MP, V eller S i hopp om att de partierna kan få egen majoritet. Det är nämligen tveksamt om C går att lita på gällande klimatet, SD och vinststopp.
Med bara några dagar kvar till valdagen tyder allt på att valet kommer att bli jämnt. I en opinionsmätning från TV4/Novus från onsdagen den 9 september skiljer det bara 2,6 procentenheter mellan blocken. Din röst och vad du röstar på spelar alltså verkligen roll. Här kommer åtta anledningar till att du inte borde rösta på något av partierna i Tidö-blocket:
1.Tidöpartierna skiter i klimatet och skäms inte för det.
Förra valet var också väldigt jämnt och klimatet var en av de viktigaste valfrågorna. Och låt oss vara krassa: Tidögänget hade aldrig vunnit den gången om de hade varit ärliga om vilken klimatpolitik de planerade att bedriva.
2022 gick alla riksdagspartier till val på att sänka utsläppen och Ulf Kristersson gick till val på en politik som lovade att både sänka bränsleskatterna och utsläppen och han menade även att Moderaterna skulle bli Sveriges nya miljöparti. Såväl Moderaterna som Liberalerna gick även till val på att öka utbyggnaden av vindkraft och Liberalerna hade som vallöfte att avskaffa de fossila subventionerna medan Moderaterna utlovade ett fossilfritt energisystem till 2040.
Under de senaste fyra åren med Tidö-styre harSveriges utsläpp ökat istället för minskat för första gången på trettio år, som direkt följd av politiska beslut och Sverige har tappat åtta placeringar i globala klimatrankningar – och ligger nu efter bland andra Chile och Litauen. Regeringen har även bland annat tackat nej till 13 av 14 ansökningar om att bygga havsbaserad vindkraft, avskaffat flygskatten och ökat flygsubventionerna.
Under Tidöregeringen har investeringarna i sol och vind stannat av, och elektrifieringen har även tappat fart. Ny kärnkraft ser inte ut att vara på plats förrän tidigast om tio år och Sverige ser ut att missa alla klimatmål.
Det har även visat sig att Tidögängets främsta plan för klimatpolitiken var att tillsätta en utredning som var klar först nu i maj. En utredning man verkligen kan ifrågasätta behovet av då forskare länge varit tydliga med att kunskapen ochlösningarna på klimatkrisen redan finns tillgängliga.
FN:s miljöorgan Unep har bland annat poängterat att en av de mest effektiva åtgärderna för utsläppsminskning är att accelerera utbyggnaden av vindkraft – värt att ha i åtanke om man ser statsministerdebatten från i onsdags, där Kristersson menade att det finns en “mättnad” på vindkraft.
Och klimatforskaren Johan Rockström har sagt att bland det viktigaste är att sätta ett slutdatum för förbränningsmotorn, återinföra reduktionsplikten och sätta ett högre pris på alla aktiviteter som förbränner olja, kol och gas. Samt att skydda all urskog för att säkra den biologiska mångfalden och göra en omställning till hållbart jordbruk, för att binda mer kol i marken och att införa lagkrav på återanvändning och återbruk som ett steg mot en cirkulär resursekonomi.
När resultatet av Tidögängets utredning kom nu i maj och föreslog höjd reduktionsplikt och högre skatter på drivmedel, vilket skulle ge bränslepriser på våra grannländers nivå, motsatte sig även genast såväl Liberalerna som SD slutsatserna. Liberalerna kallade förslaget ”en återvändsgränd” och SD kallar det ”en röd linje”.
Så vad fan fick vi väljare för de här fyra åren i form av klimatpolitik? Förutom 166 500 kronor i månaden till Romina Pourmokhtari (L) som hon använt för att försöka inbilla svenskarna att det Sverige gör i klimatpolitiken inte spelar någon roll och att det är väljarna som tvingar henne att rasera svensk klimatpolitik?
Och detta fast undersökningar visar att en majoritet av svenskarna vill ha skarpare klimatåtgärder och att de flesta svenskar hör till jordens rikaste 10 procent, som står för 52 procent av utsläppen i världen och klimatforskningen länge varit tydlig med att rika länder som byggt sitt välstånd på den fossila ekonomin behöver gå före i klimatarbetet och forskare från bland annat Uppsala universitet menar att Sverige egentligen skulle behöva minska sina utsläpp med 20 procent per år för att vi globalt ska kunna hålla planeten på en stabil temperatur.
Säger någon till dig att Sverige vinner på att minska sitt klimatarbete är personen för övrigt antingen oinsatt eller inte din vän eftersom kampen för att sänka utsläppen inte är som en födelsedagspresent till en kompis som man plötsligt kan anses ha betalat sitt till – utan mer som en hink med vatten som håller på att svämma över där de som släppt ut mest också bör vara dem som har störst ansvar att minska utsläppen.
Och svämmar hinken över (om utsläppen blir för stora) så kommer det påverka oss alla och den värsta risken är att utsläppen till slut når en punkt där de blirsjälvförstärkande och ostoppbara så att vi inte längre kan hindra planeten att bli för varm för mänskligt liv – och det är en risk som ökar när vi nu ser ut att passera 1,5 grader.
När Pourmokhtari säger att det inte spelar så stor roll vad Sverige gör på klimatområdet är hon alltså lite som en förälder som säger till en att det inte spelar så stor roll om man borstar tänderna och ett barn kan kanske tycka att detta är skönt att höra i stunden men för oss insatta är det tydligt att hon sätter de som lyssnar i skiten längre fram.
Och visst är det sant, som bland andra Greta Thunberg säger, att inget riksdagsparti har en politik som gör tillräckligt för klimatet, men i denna fråga ser vi i vart fall en stor skillnad mellan blocken – samtliga Tidöpartier hamnar till exempel i botten på Naturskyddsföreningens granskning av partiernas klimat- och miljöpolitik då partierna i regeringsunderlaget agerat i en riktning som försvagar miljöpolitiken i så gott som alla miljöpolitiska områden. Men MP och V hamnar i toppen och S och C i alla fall i mitten.
420 klimatforskare har även gått ut och sagt att klimatpolitiken länge varit otillräcklig – men att den under Tidö nuär katastrofal.
I detta läge har vi inte råd att ge fyra år till till politiker som brutit sina vallöften för klimatet, ökat utsläppen, förhalat, ljugit och skyllt ifrån sig och dessutom inte skäms för det.
Trots att86 procent av väljarna vill att Tidö ska göra mer för klimatet, att en majoritet av svenskarna är positiva till höjda skatter eller förbud mot varor och tjänster som orsakar stora utsläpp och att L i valet 2022 sa att de ville avskaffa de fossila subventionerna har Tidöpartierna avskaffat flygskatten och ökat flygsubventionerna, något som primärt gynnar flygindustrin.
Trots att 70 procent av Sveriges befolkning efterlyser även ett mer naturanpassat skogsbruk och ett långsiktigt skydd av naturskogar och andra värdefulla skogar har avverkningen av naturskogar även fyrfaldigats under den här mandatperioden. Med dagens takt försvinner 100 fotbollsplaner oskyddad naturskog varje dag.
Och Tidö föreslår nu en halvering av väntetiden vid avverkningsanmälningar, från sex veckor till tre veckor. Detta trots att Skogsstyrelsen redan i dag bara hinner göra fältbesök för knappt två procent av alla avverkningsanmälningar innan de blir automatiskt godkända när väntetiden går ut. Även dessa beslut går alltså emot väljarna och gynnar framför allt skogsindustrin.
Cirka 70 procent av väljarna vill även se ett förbud mot vinster i välfärden men Tidöpartierna är samtliga emot detta. Trots att Sverige är det enda landet i världen som tillåter vinster i offentlig skola och att de största skolkoncernerna gjorde 8,5 miljarder i vinst den senaste mandatperioden. Återigen prioriterar alltså Tidö privata företag över väljarna. Vid en Tidöseger lär det inte bli något förbud mot vinster i välfärden.
Tidöpartierna är tydliga med att om de vinner valet så kommer SD att sitta i regeringen och få ministerposter. Alltså ett parti med nazistiska rötter som även hade tydliga nazistiska kopplingar när Jimmie Åkesson gick med i det och bland annat talade om att bevara Sverige svenskt.
SD har nu under sommaren flera gånger sagt att antalet invandrare i Sverige är för stort och pratat om att deras invandringskritik inte bara handlar om att invandrare ska sköta sig utan också om ”andelen personer som inte tillhör den etniskt svenska befolkningen är alldeles för stor”. Ett uttalande som låter skrämmande likt definitionen av rasism samt att säga att man vill behålla Sverige svenskt. Vill vi verkligen ha sådana politiker i regeringen?
Och lite på samma tema – Tidöpartierna gör det svårare att som invandrare få stanna i Sverige – bland annat har permanenta uppehållstillstånd tagits bort och Sverige har gått från att ta emot 5000 kvotflyktingar per år till 900 per år. Högerpartierna föreslår även att försörjningskravet för arbetstillstånd höjs till 34 470 kronor i månaden.
Trots att dessa förändringar mötts av massiv kritik lär alltså de orimliga utvisningarna fortsätta om Tidöpartierna vinner valet medan vänstersidan i vart fall har en mer liberal syn på invandring överlag. Samtliga partier vill till exempel sänka försörjningskravet vid arbetstillstånd. MP och V vill även återinföra permanenta uppehållstillstånd som huvudregel.
När man sammanställt vilka som vinner respektive förlorar på Tidöpartiernas politik kan man se att de stora vinnarna på högersidans politik är höginkomsttagare och bilister medan de som förlorar mest är ensamstående, låginkomsttagare och pensionärer.
Säger inte det så mycket i sig själv?
Välj själv vilka av dessa grupper du tycker förtjänar mest skattepengar och rösta därefter.
Den SD-nära konservativa tankesmedjan Oikos och svenskt näringslivs nyliberala tankesmedja Timbro har skrivit Tidö 2.0 – ett förslag till en radikalkonservativ-liberal revolution och flera av förslagen befaras bli verklighet om Tidö vinner valet.
Bland annat föreslås allt offentligt stöd till folkbildning och studieförbund slopas, att Utbildningsradion (UR) avvecklas helt och att anslagen till resterande Public Service halveras. Kvoteringen i föräldraförsäkringen ska även slopas och terminsavgifter föreslås införas på universitet. Fri hyressättning vid nyproduktion föreslås också.
Detta är förändringar som skulle göra om grunderna för det svenska samhället. Och igen kan man fråga sig om det verkligen är väljarna som önskat sig dessa förändringar eller vilkas intressen det är Tidö egentligen har för ögonen.
Om det är något som det läggs för stor vikt vid i svensk politik så är det hur politiker presterar i debatter. Personer som sägs vara bra i tv-debatter, som Kristersson, Pourmokhtari och Busch, är ju ofta det för att de är bra på att uppfinna en parallell verklighet och låta allt rinna av dem. Men hur är det över huvud taget bra egenskaper hos någon som man vill kunna lita på och se ta ansvar?
Vi har inte minst sett detta med Romina Pourmokhtari, som gjort sig känd för att gaslighta väljarna gällande klimatet och påstå att hon är en hjälte som sänker utsläppen och att det stora problemet är att hon inte får fler hyllningar.
Att gå till val på en politik och sedan genomföra en annan, att lova att avgå om utsläppen ökar och sedan föra Sveriges klimatarbete i botten men inte ens ta ansvar för det. Nej, det är bara så jävla dåligt.
När Tidö i juni till slut fick backa om tonårsutvisningarna och införde en liten ventil och KD gick ut och skrev att ”Nu stoppar vi S orättvisa tonårsutvisningar” var det också lätt att känna att man ville göra som Kalle Anka i filmen som brukar visas på julafton, där han försöker motarbeta en aracuafågel men till slut ger upp och börjar spela på läppen och springa i taket precis som den.
Men innan vi hamnar där – låt oss göra ett ärligt försök att rösta bort detta gäng.
Magdalena Andersson valdes till statsminister av sitt parti, inte av svenska folket och faktum är att svenskarna hittills aldrig röstat fram en kvinna till den posten. Och det är lätt att säga att kön inte spelar roll men vet vi inte egentligen att det ofta faktiskt gör det för hur vi ser på människor och vem vi ger makt? Det skulle i vart fall inge mig hopp att se att vi svenskar nu kommit därhän att vi tänka oss att rösta fram en kvinna till vår mäktigaste post.
Slutligen skulle jag också vilja höja ett varningens finger mot att rösta på Centerpartiet. Det partiet är nämligen väldigt bra för att säga att de vill göra saker för klimatet men sämre på att faktiskt göra det. Deras klimatpolitik bedöms som långsam och otillräcklig av klimatforskarna på Research desk, som bland annat kritiserar dem för att ha en övertro på tekniska lösningar som knappt finns och att se en ökning av konsumtion och energianvändning som oundviklig.
Thand Ringqvist var även tidigare vd för intresseorganisationen Företagarna och under 10-talet hade hon flera möten med SD-toppen Oscar Sjöstedt för att få partiet att närma sig näringslivet, så man kan ställa sig frågan om hon verkligen är att lita på i sitt motstånd mot SD.
Centerpartiet är också emot förbud mot vinster i välfärden medan S, MP och V är för, så det är stor risk att de skulle stoppa ett sådant förbud.
Vill man ha maktskifte och lätt regeringsbildning kan det därför vara bäst att rösta på MP, V eller S i hopp om att de partierna får egen majoritet. Det verkar inte så troligt att de får det i dagsläget, men det kan fortfarande bli möjligt, om fler röstar på vänsterpartierna i stället för på Centern, som mest lajvar att vara ett vänsterparti och kan komma att skapa ordentligt med kaos i höst.
Virve Ivarsson
Inlägget Åtta anledningar att inte rösta på Tidö dök först upp på Dagens Arena.
4fb6e134395cf6ed038567d36958c1dd40ca51c8
0a36b20f8851dd5eac97233c9dd08dd581f5f9e0
TITLE: Åtta anledningar att inte rösta på Tidö DESCRIPTION: Vill du ha maktskifte och en lugn höst – rösta på MP, V eller S. Inlägget Åtta anledningar att inte rösta på Tidö dök först upp på Dagens Arena. CONTENT: Det finns många skäl till att det vore katastrof om högerblocket fick fyra år till. Vill du ha maktskifte och en lugn höst – rösta på MP, V eller S i hopp om att de partierna kan få egen majoritet. Det är nämligen tveksamt om C går att lita på gällande klimatet, SD och vinststopp. Med bara några dagar kvar till valdagen tyder allt på att valet kommer att bli jämnt. I en opinionsmätning från TV4/Novus från onsdagen den 9 september skiljer det bara 2,6 procentenheter mellan blocken. Din röst och vad du röstar på spelar alltså verkligen roll. Här kommer åtta anledningar till att du inte borde rösta på något av partierna i Tidö-blocket: 1.Tidöpartierna skiter i klimatet och skäms inte för det. Förra valet var också väldigt jämnt och klimatet var en av de viktigaste valfrågorna. Och låt oss vara krassa: Tidögänget hade aldrig vunnit den gången om de hade varit ärliga om vilken klimatpolitik de planerade att bedriva. 2022 gick alla riksdagspartier till val på att sänka utsläppen och Ulf Kristersson gick till val på en politik som lovade att både sänka bränsleskatterna och utsläppen och han menade även att Moderaterna skulle bli Sveriges nya miljöparti. Såväl Moderaterna som Liberalerna gick även till val på att öka utbyggnaden av vindkraft och Liberalerna hade som vallöfte att avskaffa de fossila subventionerna medan Moderaterna utlovade ett fossilfritt energisystem till 2040. Under de senaste fyra åren med Tidö-styre har Sveriges utsläpp ökat istället för minskat för första gången på trettio år, som direkt följd av politiska beslut och Sverige har tappat åtta placeringar i globala klimatrankningar – och ligger nu efter bland andra Chile och Litauen. Regeringen har även bland annat tackat nej till 13 av 14 ansökningar om att bygga havsbaserad vindkraft, avskaffat flygskatten och ökat flygsubventionerna. Under Tidöregeringen har investeringarna i sol och vind stannat av, och elektrifieringen har även tappat fart. Ny kärnkraft ser inte ut att vara på plats förrän tidigast om tio år och Sverige ser ut att missa alla klimatmål. Det har även visat sig att Tidögängets främsta plan för klimatpolitiken var att tillsätta en utredning som var klar först nu i maj. En utredning man verkligen kan ifrågasätta behovet av då forskare länge varit tydliga med att kunskapen och lösningarna på klimatkrisen redan finns tillgängliga. FN:s miljöorgan Unep har bland annat poängterat att en av de mest effektiva åtgärderna för utsläppsminskning är att accelerera utbyggnaden av vindkraft – värt att ha i åtanke om man ser statsministerdebatten från i onsdags, där Kristersson menade att det finns en “mättnad” på vindkraft. Och klimatforskaren Johan Rockström har sagt att bland det viktigaste är att sätta ett slutdatum för förbränningsmotorn, återinföra reduktionsplikten och sätta ett högre pris på alla aktiviteter som förbränner olja, kol och gas. Samt att skydda all urskog för att säkra den biologiska mångfalden och göra en omställning till hållbart jordbruk, för att binda mer kol i marken och att införa lagkrav på återanvändning och återbruk som ett steg mot en cirkulär resursekonomi. När resultatet av Tidögängets utredning kom nu i maj och föreslog höjd reduktionsplikt och högre skatter på drivmedel, vilket skulle ge bränslepriser på våra grannländers nivå, motsatte sig även genast såväl Liberalerna som SD slutsatserna. Liberalerna kallade förslaget ”en återvändsgränd” och SD kallar det ”en röd linje”. Så vad fan fick vi väljare för de här fyra åren i form av klimatpolitik? Förutom 166 500 kronor i månaden till Romina Pourmokhtari (L) som hon använt för att försöka inbilla svenskarna att det Sverige gör i klimatpolitiken inte spelar någon roll och att det är väljarna som tvingar henne att rasera svensk klimatpolitik? Och detta fast undersökningar visar att en majoritet av svenskarna vill ha skarpare klimatåtgärder och att de flesta svenskar hör till jordens rikaste 10 procent, som står för 52 procent av utsläppen i världen och klimatforskningen länge varit tydlig med att rika länder som byggt sitt välstånd på den fossila ekonomin behöver gå före i klimatarbetet och forskare från bland annat Uppsala universitet menar att Sverige egentligen skulle behöva minska sina utsläpp med 20 procent per år för att vi globalt ska kunna hålla planeten på en stabil temperatur. Säger någon till dig att Sverige vinner på att minska sitt klimatarbete är personen för övrigt antingen oinsatt eller inte din vän eftersom kampen för att sänka utsläppen inte är som en födelsedagspresent till en kompis som man plötsligt kan anses ha betalat sitt till – utan mer som en hink med vatten som håller på att svämma över där de som släppt ut mest också bör vara dem som har störst ansvar att minska utsläppen. Och svämmar hinken över (om utsläppen blir för stora) så kommer det påverka oss alla och den värsta risken är att utsläppen till slut når en punkt där de blir självförstärkande och ostoppbara så att vi inte längre kan hindra planeten att bli för varm för mänskligt liv – och det är en risk som ökar när vi nu ser ut att passera 1,5 grader. När Pourmokhtari säger att det inte spelar så stor roll vad Sverige gör på klimatområdet är hon alltså lite som en förälder som säger till en att det inte spelar så stor roll om man borstar tänderna och ett barn kan kanske tycka att detta är skönt att höra i stunden men för oss insatta är det tydligt att hon sätter de som lyssnar i skiten längre fram. Och visst är det sant, som bland andra Greta Thunberg säger, att inget riksdagsparti har en politik som gör tillräckligt för klimatet, men i denna fråga ser vi i vart fall en stor skillnad mellan blocken – samtliga Tidöpartier hamnar till exempel i botten på Naturskyddsföreningens granskning av partiernas klimat- och miljöpolitik då partierna i regeringsunderlaget agerat i en riktning som försvagar miljöpolitiken i så gott som alla miljöpolitiska områden. Men MP och V hamnar i toppen och S och C i alla fall i mitten. 420 klimatforskare har även gått ut och sagt att klimatpolitiken länge varit otillräcklig – men att den under Tidö nu är katastrofal. I detta läge har vi inte råd att ge fyra år till till politiker som brutit sina vallöften för klimatet, ökat utsläppen, förhalat, ljugit och skyllt ifrån sig och dessutom inte skäms för det. Tidöpartiernas prio är att tillfredsställa företag – inte väljarna Trots att 86 procent av väljarna vill att Tidö ska göra mer för klimatet, att en majoritet av svenskarna är positiva till höjda skatter eller förbud mot varor och tjänster som orsakar stora utsläpp och att L i valet 2022 sa att de ville avskaffa de fossila subventionerna har Tidöpartierna avskaffat flygskatten och ökat flygsubventionerna, något som primärt gynnar flygindustrin. Trots att 70 procent av Sveriges befolkning efterlyser även ett mer naturanpassat skogsbruk och ett långsiktigt skydd av naturskogar och andra värdefulla skogar har avverkningen av naturskogar även fyrfaldigats under den här mandatperioden. Med dagens takt försvinner 100 fotbollsplaner oskyddad naturskog varje dag. Och Tidö föreslår nu en halvering av väntetiden vid avverkningsanmälningar, från sex veckor till tre veckor. Detta trots att Skogsstyrelsen redan i dag bara hinner göra fältbesök för knappt två procent av alla avverkningsanmälningar innan de blir automatiskt godkända när väntetiden går ut. Även dessa beslut går alltså emot väljarna och gynnar framför allt skogsindustrin. Cirka 70 procent av väljarna vill även se ett förbud mot vinster i välfärden men Tidöpartierna är samtliga emot detta. Trots att Sverige är det enda landet i världen som tillåter vinster i offentlig skola och att de största skolkoncernerna gjorde 8,5 miljarder i vinst den senaste mandatperioden. Återigen prioriterar alltså Tidö privata företag över väljarna. Vid en Tidöseger lär det inte bli något förbud mot vinster i välfärden. Vill vi verkligen ha rasister i regeringen? Tidöpartierna är tydliga med att om de vinner valet så kommer SD att sitta i regeringen och få ministerposter. Alltså ett parti med nazistiska rötter som även hade tydliga nazistiska kopplingar när Jimmie Åkesson gick med i det och bland annat talade om att bevara Sverige svenskt. SD har nu under sommaren flera gånger sagt att antalet invandrare i Sverige är för stort och pratat om att deras invandringskritik inte bara handlar om att invandrare ska sköta sig utan också om ”andelen personer som inte tillhör den etniskt svenska befolkningen är alldeles för stor”. Ett uttalande som låter skrämmande likt definitionen av rasism samt att säga att man vill behålla Sverige svenskt. Vill vi verkligen ha sådana politiker i regeringen? Med Tidö lär de orimliga utvisningarna fortsätta Och lite på samma tema – Tidöpartierna gör det svårare att som invandrare få stanna i Sverige – bland annat har permanenta uppehållstillstånd tagits bort och Sverige har gått från att ta emot 5000 kvotflyktingar per år till 900 per år. Högerpartierna föreslår även att försörjningskravet för arbetstillstånd höjs till 34 470 kronor i månaden. Trots att dessa förändringar mötts av massiv kritik lär alltså de orimliga utvisningarna fortsätta om Tidöpartierna vinner valet medan vänstersidan i vart fall har en mer liberal syn på invandring överlag. Samtliga partier vill till exempel sänka försörjningskravet vid arbetstillstånd. MP och V vill även återinföra permanenta uppehållstillstånd som huvudregel. Tidö tar från de fattiga och ger till de rika När man sammanställt vilka som vinner respektive förlorar på Tidöpartiernas politik kan man se att de stora vinnarna på högersidans politik är höginkomsttagare och bilister medan de som förlorar mest är ensamstående, låginkomsttagare och pensionärer. Säger inte det så mycket i sig själv? Välj själv vilka av dessa grupper du tycker förtjänar mest skattepengar och rösta därefter. Tidö 2.0 hotar grunderna i det svenska samhället Den SD-nära konservativa tankesmedjan Oikos och svenskt näringslivs nyliberala tankesmedja Timbro har skrivit Tidö 2.0 – ett förslag till en radikalkonservativ-liberal revolution och flera av förslagen befaras bli verklighet om Tidö vinner valet. Bland annat föreslås allt offentligt stöd till folkbildning och studieförbund slopas, att Utbildningsradion (UR) avvecklas helt och att anslagen till resterande Public Service halveras. Kvoteringen i föräldraförsäkringen ska även slopas och terminsavgifter föreslås införas på universitet. Fri hyressättning vid nyproduktion föreslås också. Man vill även avveckla Systembolaget, ge massiva skattesänkningar till rika, avskaffa Hyresgästföreningens förhandlingsrätt, avskaffa Arbetsdomstolen, införa privata vägar med avgifter och skrota a-kassan. Detta är förändringar som skulle göra om grunderna för det svenska samhället. Och igen kan man fråga sig om det verkligen är väljarna som önskat sig dessa förändringar eller vilkas intressen det är Tidö egentligen har för ögonen. Tidögänget slår rekord i gaslighting Om det är något som det läggs för stor vikt vid i svensk politik så är det hur politiker presterar i debatter. Personer som sägs vara bra i tv-debatter, som Kristersson, Pourmokhtari och Busch, är ju ofta det för att de är bra på att uppfinna en parallell verklighet och låta allt rinna av dem. Men hur är det över huvud taget bra egenskaper hos någon som man vill kunna lita på och se ta ansvar? Vi har inte minst sett detta med Romina Pourmokhtari, som gjort sig känd för att gaslighta väljarna gällande klimatet och påstå att hon är en hjälte som sänker utsläppen och att det stora problemet är att hon inte får fler hyllningar. Att gå till val på en politik och sedan genomföra en annan, att lova att avgå om utsläppen ökar och sedan föra Sveriges klimatarbete i botten men inte ens ta ansvar för det. Nej, det är bara så jävla dåligt. När Tidö i juni till slut fick backa om tonårsutvisningarna och införde en liten ventil och KD gick ut och skrev att ”Nu stoppar vi S orättvisa tonårsutvisningar” var det också lätt att känna att man ville göra som Kalle Anka i filmen som brukar visas på julafton, där han försöker motarbeta en aracuafågel men till slut ger upp och börjar spela på läppen och springa i taket precis som den. Men innan vi hamnar där – låt oss göra ett ärligt försök att rösta bort detta gäng. Är det inte dags att svenskarna vågar rösta fram en kvinnlig statsminister? Magdalena Andersson valdes till statsminister av sitt parti, inte av svenska folket och faktum är att svenskarna hittills aldrig röstat fram en kvinna till den posten. Och det är lätt att säga att kön inte spelar roll men vet vi inte egentligen att det ofta faktiskt gör det för hur vi ser på människor och vem vi ger makt? Det skulle i vart fall inge mig hopp att se att vi svenskar nu kommit därhän att vi tänka oss att rösta fram en kvinna till vår mäktigaste post. Slutligen skulle jag också vilja höja ett varningens finger mot att rösta på Centerpartiet. Det partiet är nämligen väldigt bra för att säga att de vill göra saker för klimatet men sämre på att faktiskt göra det. Deras klimatpolitik bedöms som långsam och otillräcklig av klimatforskarna på Research desk, som bland annat kritiserar dem för att ha en övertro på tekniska lösningar som knappt finns och att se en ökning av konsumtion och energianvändning som oundviklig. Thand Ringqvist var även tidigare vd för intresseorganisationen Företagarna och under 10-talet hade hon flera möten med SD-toppen Oscar Sjöstedt för att få partiet att närma sig näringslivet, så man kan ställa sig frågan om hon verkligen är att lita på i sitt motstånd mot SD. Centerpartiet är också emot förbud mot vinster i välfärden medan S, MP och V är för, så det är stor risk att de skulle stoppa ett sådant förbud. Vill man ha maktskifte och lätt regeringsbildning kan det därför vara bäst att rösta på MP, V eller S i hopp om att de partierna får egen majoritet. Det verkar inte så troligt att de får det i dagsläget, men det kan fortfarande bli möjligt, om fler röstar på vänsterpartierna i stället för på Centern, som mest lajvar att vara ett vänsterparti och kan komma att skapa ordentligt med kaos i höst. Virve Ivarsson Inlägget Åtta anledningar att inte rösta på Tidö dök först upp på Dagens Arena.
TITLE: Åtta anledningar att inte rösta på Tidö DESCRIPTION: Det vore katastrof om högerblocket fick fyra år till. Inlägget Åtta anledningar att inte rösta på Tidö dök först upp på Dagens Arena. CONTENT: Det finns många skäl till att det vore katastrof om högerblocket fick fyra år till. Vill du ha maktskifte och en lugn höst – rösta på MP, V eller S i hopp om att de partierna kan få egen majoritet. Det är nämligen tveksamt om C går att lita på gällande klimatet, SD och vinststopp. Med bara några dagar kvar till valdagen tyder allt på att valet kommer att bli jämnt. I en opinionsmätning från TV4/Novus från onsdagen den 9 september skiljer det bara 2,6 procentenheter mellan blocken. Din röst och vad du röstar på spelar alltså verkligen roll. Här kommer åtta anledningar till att du inte borde rösta på något av partierna i Tidö-blocket: 1.Tidöpartierna skiter i klimatet och skäms inte för det. Förra valet var också väldigt jämnt och klimatet var en av de viktigaste valfrågorna. Och låt oss vara krassa: Tidögänget hade aldrig vunnit den gången om de hade varit ärliga om vilken klimatpolitik de planerade att bedriva. 2022 gick alla riksdagspartier till val på att sänka utsläppen och Ulf Kristersson gick till val på en politik som lovade att både sänka bränsleskatterna och utsläppen och han menade även att Moderaterna skulle bli Sveriges nya miljöparti. Såväl Moderaterna som Liberalerna gick även till val på att öka utbyggnaden av vindkraft och Liberalerna hade som vallöfte att avskaffa de fossila subventionerna medan Moderaterna utlovade ett fossilfritt energisystem till 2040. Under de senaste fyra åren med Tidö-styre har Sveriges utsläpp ökat istället för minskat för första gången på trettio år, som direkt följd av politiska beslut och Sverige har tappat åtta placeringar i globala klimatrankningar – och ligger nu efter bland andra Chile och Litauen. Regeringen har även bland annat tackat nej till 13 av 14 ansökningar om att bygga havsbaserad vindkraft, avskaffat flygskatten och ökat flygsubventionerna. Under Tidöregeringen har investeringarna i sol och vind stannat av, och elektrifieringen har även tappat fart. Ny kärnkraft ser inte ut att vara på plats förrän tidigast om tio år och Sverige ser ut att missa alla klimatmål. Det har även visat sig att Tidögängets främsta plan för klimatpolitiken var att tillsätta en utredning som var klar först nu i maj. En utredning man verkligen kan ifrågasätta behovet av då forskare länge varit tydliga med att kunskapen och lösningarna på klimatkrisen redan finns tillgängliga. FN:s miljöorgan Unep har bland annat poängterat att en av de mest effektiva åtgärderna för utsläppsminskning är att accelerera utbyggnaden av vindkraft – värt att ha i åtanke om man ser statsministerdebatten från i onsdags, där Kristersson menade att det finns en “mättnad” på vindkraft. Och klimatforskaren Johan Rockström har sagt att bland det viktigaste är att sätta ett slutdatum för förbränningsmotorn, återinföra reduktionsplikten och sätta ett högre pris på alla aktiviteter som förbränner olja, kol och gas. Samt att skydda all urskog för att säkra den biologiska mångfalden och göra en omställning till hållbart jordbruk, för att binda mer kol i marken och att införa lagkrav på återanvändning och återbruk som ett steg mot en cirkulär resursekonomi. När resultatet av Tidögängets utredning kom nu i maj och föreslog höjd reduktionsplikt och högre skatter på drivmedel, vilket skulle ge bränslepriser på våra grannländers nivå, motsatte sig även genast såväl Liberalerna som SD slutsatserna. Liberalerna kallade förslaget ”en återvändsgränd” och SD kallar det ”en röd linje”. Så vad fan fick vi väljare för de här fyra åren i form av klimatpolitik? Förutom 166 500 kronor i månaden till Romina Pourmokhtari (L) som hon använt för att försöka inbilla svenskarna att det Sverige gör i klimatpolitiken inte spelar någon roll och att det är väljarna som tvingar henne att rasera svensk klimatpolitik? Och detta fast undersökningar visar att en majoritet av svenskarna vill ha skarpare klimatåtgärder och att de flesta svenskar hör till jordens rikaste 10 procent, som står för 52 procent av utsläppen i världen och klimatforskningen länge varit tydlig med att rika länder som byggt sitt välstånd på den fossila ekonomin behöver gå före i klimatarbetet och forskare från bland annat Uppsala universitet menar att Sverige egentligen skulle behöva minska sina utsläpp med 20 procent per år för att vi globalt ska kunna hålla planeten på en stabil temperatur. Säger någon till dig att Sverige vinner på att minska sitt klimatarbete är personen för övrigt antingen oinsatt eller inte din vän eftersom kampen för att sänka utsläppen inte är som en födelsedagspresent till en kompis som man plötsligt kan anses ha betalat sitt till – utan mer som en hink med vatten som håller på att svämma över där de som släppt ut mest också bör vara dem som har störst ansvar att minska utsläppen. Och svämmar hinken över (om utsläppen blir för stora) så kommer det påverka oss alla och den värsta risken är att utsläppen till slut når en punkt där de blir självförstärkande och ostoppbara så att vi inte längre kan hindra planeten att bli för varm för mänskligt liv – och det är en risk som ökar när vi nu ser ut att passera 1,5 grader. När Pourmokhtari säger att det inte spelar så stor roll vad Sverige gör på klimatområdet är hon alltså lite som en förälder som säger till en att det inte spelar så stor roll om man borstar tänderna och ett barn kan kanske tycka att detta är skönt att höra i stunden men för oss insatta är det tydligt att hon sätter de som lyssnar i skiten längre fram. Och visst är det sant, som bland andra Greta Thunberg säger, att inget riksdagsparti har en politik som gör tillräckligt för klimatet, men i denna fråga ser vi i vart fall en stor skillnad mellan blocken – samtliga Tidöpartier hamnar till exempel i botten på Naturskyddsföreningens granskning av partiernas klimat- och miljöpolitik då partierna i regeringsunderlaget agerat i en riktning som försvagar miljöpolitiken i så gott som alla miljöpolitiska områden. Men MP och V hamnar i toppen och S och C i alla fall i mitten. 420 klimatforskare har även gått ut och sagt att klimatpolitiken länge varit otillräcklig – men att den under Tidö nu är katastrofal. I detta läge har vi inte råd att ge fyra år till till politiker som brutit sina vallöften för klimatet, ökat utsläppen, förhalat, ljugit och skyllt ifrån sig och dessutom inte skäms för det. Tidöpartiernas prio är att tillfredsställa företag – inte väljarna Trots att 86 procent av väljarna vill att Tidö ska göra mer för klimatet, att en majoritet av svenskarna är positiva till höjda skatter eller förbud mot varor och tjänster som orsakar stora utsläpp och att L i valet 2022 sa att de ville avskaffa de fossila subventionerna har Tidöpartierna avskaffat flygskatten och ökat flygsubventionerna, något som primärt gynnar flygindustrin. Trots att 70 procent av Sveriges befolkning efterlyser även ett mer naturanpassat skogsbruk och ett långsiktigt skydd av naturskogar och andra värdefulla skogar har avverkningen av naturskogar även fyrfaldigats under den här mandatperioden. Med dagens takt försvinner 100 fotbollsplaner oskyddad naturskog varje dag. Och Tidö föreslår nu en halvering av väntetiden vid avverkningsanmälningar, från sex veckor till tre veckor. Detta trots att Skogsstyrelsen redan i dag bara hinner göra fältbesök för knappt två procent av alla avverkningsanmälningar innan de blir automatiskt godkända när väntetiden går ut. Även dessa beslut går alltså emot väljarna och gynnar framför allt skogsindustrin. Cirka 70 procent av väljarna vill även se ett förbud mot vinster i välfärden men Tidöpartierna är samtliga emot detta. Trots att Sverige är det enda landet i världen som tillåter vinster i offentlig skola och att de största skolkoncernerna gjorde 8,5 miljarder i vinst den senaste mandatperioden. Återigen prioriterar alltså Tidö privata företag över väljarna. Vid en Tidöseger lär det inte bli något förbud mot vinster i välfärden. Vill vi verkligen ha rasister i regeringen? Tidöpartierna är tydliga med att om de vinner valet så kommer SD att sitta i regeringen och få ministerposter. Alltså ett parti med nazistiska rötter som även hade tydliga nazistiska kopplingar när Jimmie Åkesson gick med i det och bland annat talade om att bevara Sverige svenskt. SD har nu under sommaren flera gånger sagt att antalet invandrare i Sverige är för stort och pratat om att deras invandringskritik inte bara handlar om att invandrare ska sköta sig utan också om ”andelen personer som inte tillhör den etniskt svenska befolkningen är alldeles för stor”. Ett uttalande som låter skrämmande likt definitionen av rasism samt att säga att man vill behålla Sverige svenskt. Vill vi verkligen ha sådana politiker i regeringen? Med Tidö lär de orimliga utvisningarna fortsätta Och lite på samma tema – Tidöpartierna gör det svårare att som invandrare få stanna i Sverige – bland annat har permanenta uppehållstillstånd tagits bort och Sverige har gått från att ta emot 5000 kvotflyktingar per år till 900 per år. Högerpartierna föreslår även att försörjningskravet för arbetstillstånd höjs till 34 470 kronor i månaden. Trots att dessa förändringar mötts av massiv kritik lär alltså de orimliga utvisningarna fortsätta om Tidöpartierna vinner valet medan vänstersidan i vart fall har en mer liberal syn på invandring överlag. Samtliga partier vill till exempel sänka försörjningskravet vid arbetstillstånd. MP och V vill även återinföra permanenta uppehållstillstånd som huvudregel. Tidö tar från de fattiga och ger till de rika När man sammanställt vilka som vinner respektive förlorar på Tidöpartiernas politik kan man se att de stora vinnarna på högersidans politik är höginkomsttagare och bilister medan de som förlorar mest är ensamstående, låginkomsttagare och pensionärer. Säger inte det så mycket i sig själv? Välj själv vilka av dessa grupper du tycker förtjänar mest skattepengar och rösta därefter. Tidö 2.0 hotar grunderna i det svenska samhället Den SD-nära konservativa tankesmedjan Oikos och svenskt näringslivs nyliberala tankesmedja Timbro har skrivit Tidö 2.0 – ett förslag till en radikalkonservativ-liberal revolution och flera av förslagen befaras bli verklighet om Tidö vinner valet. Bland annat föreslås allt offentligt stöd till folkbildning och studieförbund slopas, att Utbildningsradion (UR) avvecklas helt och att anslagen till resterande Public Service halveras. Kvoteringen i föräldraförsäkringen ska även slopas och terminsavgifter föreslås införas på universitet. Fri hyressättning vid nyproduktion föreslås också. Man vill även avveckla Systembolaget, ge massiva skattesänkningar till rika, avskaffa Hyresgästföreningens förhandlingsrätt, avskaffa Arbetsdomstolen, införa privata vägar med avgifter och skrota a-kassan. Detta är förändringar som skulle göra om grunderna för det svenska samhället. Och igen kan man fråga sig om det verkligen är väljarna som önskat sig dessa förändringar eller vilkas intressen det är Tidö egentligen har för ögonen. Tidögänget slår rekord i gaslighting Om det är något som det läggs för stor vikt vid i svensk politik så är det hur politiker presterar i debatter. Personer som sägs vara bra i tv-debatter, som Kristersson, Pourmokhtari och Busch, är ju ofta det för att de är bra på att uppfinna en parallell verklighet och låta allt rinna av dem. Men hur är det över huvud taget bra egenskaper hos någon som man vill kunna lita på och se ta ansvar? Vi har inte minst sett detta med Romina Pourmokhtari, som gjort sig känd för att gaslighta väljarna gällande klimatet och påstå att hon är en hjälte som sänker utsläppen och att det stora problemet är att hon inte får fler hyllningar. Att gå till val på en politik och sedan genomföra en annan, att lova att avgå om utsläppen ökar och sedan föra Sveriges klimatarbete i botten men inte ens ta ansvar för det. Nej, det är bara så jävla dåligt. När Tidö i juni till slut fick backa om tonårsutvisningarna och införde en liten ventil och KD gick ut och skrev att ”Nu stoppar vi S orättvisa tonårsutvisningar” var det också lätt att känna att man ville göra som Kalle Anka i filmen som brukar visas på julafton, där han försöker motarbeta en aracuafågel men till slut ger upp och börjar spela på läppen och springa i taket precis som den. Men innan vi hamnar där – låt oss göra ett ärligt försök att rösta bort detta gäng. Är det inte dags att svenskarna vågar rösta fram en kvinnlig statsminister? Magdalena Andersson valdes till statsminister av sitt parti, inte av svenska folket och faktum är att svenskarna hittills aldrig röstat fram en kvinna till den posten. Och det är lätt att säga att kön inte spelar roll men vet vi inte egentligen att det ofta faktiskt gör det för hur vi ser på människor och vem vi ger makt? Det skulle i vart fall inge mig hopp att se att vi svenskar nu kommit därhän att vi tänka oss att rösta fram en kvinna till vår mäktigaste post. Slutligen skulle jag också vilja höja ett varningens finger mot att rösta på Centerpartiet. Det partiet är nämligen väldigt bra för att säga att de vill göra saker för klimatet men sämre på att faktiskt göra det. Deras klimatpolitik bedöms som långsam och otillräcklig av klimatforskarna på Research desk, som bland annat kritiserar dem för att ha en övertro på tekniska lösningar som knappt finns och att se en ökning av konsumtion och energianvändning som oundviklig. Thand Ringqvist var även tidigare vd för intresseorganisationen Företagarna och under 10-talet hade hon flera möten med SD-toppen Oscar Sjöstedt för att få partiet att närma sig näringslivet, så man kan ställa sig frågan om hon verkligen är att lita på i sitt motstånd mot SD. Centerpartiet är också emot förbud mot vinster i välfärden medan S, MP och V är för, så det är stor risk att de skulle stoppa ett sådant förbud. Vill man ha maktskifte och lätt regeringsbildning kan det därför vara bäst att rösta på MP, V eller S i hopp om att de partierna får egen majoritet. Det verkar inte så troligt att de får det i dagsläget, men det kan fortfarande bli möjligt, om fler röstar på vänsterpartierna i stället för på Centern, som mest lajvar att vara ett vänsterparti och kan komma att skapa ordentligt med kaos i höst. Virve Ivarsson Inlägget Åtta anledningar att inte rösta på Tidö dök först upp på Dagens Arena.
0a36b20f8851dd5eac97233c9dd08dd581f5f9e0
4fb6e134395cf6ed038567d36958c1dd40ca51c8
0b81e2809de5bc9f2068ee4f33c158c9fb483816De stora frågorna har lyst med sin frånvaro.
Inlägget Tidernas mest osakliga valrörelse? dök först upp på Dagens Arena.
Häromdagen medverkade jag i en paneldiskussion på opinionsföretaget Demoskop. Det handlade om valet och valdebatten, och det första vi skulle göra var att med ett ord beskriva valrörelsen.
Jag valde ordet ”osaklig”. Ett tag funderade på det alternativa ordet ”snuttifierad”.
För många år sedan användes ordet snuttifiering flitigt i kritiken av de moderna massmedierna. Kritiken gick ut på att medierna blev allt bättre på att berätta vad som hade hänt – men allt sämre på att förklara varför. Händelsen fick plats. Sammanhanget försvann.
Ungefär som i valrörelsen.
Klimat, migration, arbetslöshet och skatter har visserligen dykt upp ibland, och inför sommaren kom en strid ström av löften om mer pengar framför allt till barnfamiljer. Men den stora frågan har varit betydligt svårare att få syn på: Vilket slags samhälle vill de olika partierna att Sverige ska vara på väg mot?
Sverigedemokraterna har en sådan vision. Den bygger på föreställningen om ett Sverige som kan återställas till ett mer etniskt homogent land – ett idealiserat Sverige som egentligen aldrig har funnits, men som blivit en projektionsyta för ett bredare missnöje med hur landet ser ut i dag. Även Miljöpartiet försöker formulera sin bild av ett samhälle som i högre grad måste anpassas efter naturens och klimatets villkor.
För övriga partier har den långsiktiga berättelsen varit betydligt svårare att urskilja.
I stället har valrörelsen till stor del handlat om spelet.
Ta Liberalernas kamp för att klara fyraprocentsspärren. Den har fått ett enormt utrymme i medierna, trots att bevakningen ofta handlat mindre om vad Liberalerna faktiskt vill göra och mer om huruvida partiet över huvud taget kommer att finnas kvar i riksdagen efter valet. Det har gett resultat. Liberalerna ser ut att komma över spärren. Men hade det varit möjligt utan detta sanslösa fokus på just spelet? Jag tvivlar.
Sedan har vi den andra stora streckstriden: kan Tidöpartierna gå om den rödgröna oppositionen? Även här har opinionssiffrorna ofta varit viktigare än politiken bakom dem. Vem leder? Hur stort är avståndet? Har gapet minskat sedan förra mätningen? Varenda mätning har fått krigsrubriker.
Och däremellan: affärerna.
Vänsterpartiets problem med Hamas-sympatisörer på valsedlarna. Den SD-anställda kvinnan med alltför varma sympatier för Putins Ryssland. Händelser som är relevanta och värda att granska, men som också snabbt blir egna små politiska dramer – ofta utan särskilt mycket utrymme för den större bilden.
Det handlar om medielogik, förstås, men också om partiernas vägval i stundens hetta.
Till det ska läggas direkta lögner som fått stort utrymme, som Moderaternas och de andra Tidöpartiernas påstående att Socialdemokraterna inte vill avskaffa den så kallade mängdrabatten, när deras invändningar handlar om att regeringens förslag inte är genomförbart, och att ett avskaffande ska börja med sexualbrott och våldsbrott, eftersom Kriminalvården redan är överfull.
Men det är ju nyanser, och sådana har inte fått plats.
Detta är förstås inte bra för demokratin. Inte i längden. Väljarna behöver kunna bedöma partiernas alternativ och förstå konsekvenserna av de vägval som står framför dem.
I en intressant artikel i Aftonbladet skriver Andras Cervenka om några av de stora, samhällsavgörande frågor som borde stå på dagordningen men allt för lite tillåtits göra det.
AI-utvecklingen till exempel. En ny teknik som kan kasta om hela arbetsmarknaden, och som dessutom är potentiellt farlig för mänskligheten. Och den nämns knappt när partierna ska tävla om väljarnas gunst.
Eller krigen som pågår i världen. I Ukraina, Mellanöstern, Gaza och Sudan.
Eller klimatet, där det samtidigt som valrörelsen pågår kommer rapporter om att augusti varit den varmaste månaden som någonsin uppmätts och vi sannolikt redan har passerat gränsen på 1,5 graders uppvärmning.
Jag har svårt att tro att väljarna egentligen vill ha en valrörelse där den ena dramatiska dagsfrågan avlöser den andra, medan de stora frågorna hamnar i bakgrunden.
Kommer medierna och partierna att lära sig något av årets valrörelse?
Kanske inte.
Men ansvaret ligger inte bara hos dem. Om nästa valrörelse ska bli bättre måste vi alla bidra till det – medier, politiker och väljare.
Även du och jag.
Jesper Bengtsson
Inlägget Tidernas mest osakliga valrörelse? dök först upp på Dagens Arena.
c5457b8f1dca59df36c27503a0ff39bd302746e4Det vackra fotot är inte tillräckligt när karaktärerna känns alltför skissartade.
Inlägget Vackert men ytligt om åldrande italiensk president dök först upp på Dagens Arena.
Det vackra fotot är inte tillräckligt när karaktärerna känns alltför skissartade. Det tycker Jon Andersson som sett Paolo Sorrentinos “La Grazia”, med svensk premiär i helgen.
Den italienska regissören Paolo Sorrentino är känd för visuellt storslagna filmer. Ofta är bilderna och den känslan de förmedlar lika viktiga som själva berättelsen. I Sorrentinos bästa film: Oscarsvinnande “Den stora skönheten” lyckas den italienska regissören hitta en perfekt balans mellan innehåll och form. Filmen om journalisten och författaren Jep Gambardella, vars liv går ut på att mingla i Roms societetsliv, var både berörande och bjöd på ett utomordentligt foto. Inte helt olik idolen Federico Fellinis “Det ljuva livet”, även om filmen inte fullt kom upp i samma klass.
Sorrentinis senaste film “La Grazia”, med svensk premiär i helgen, handlar om den åldrade italienska presidenten Mariano De Santis. I huvudrollen som De Santis ser vi Sorrentinofavoriten Toni Servillo.
När vi kommer in i handlingen har De Santis bara sex månader kvar av sin mandatperiod. Under den tiden har han tre viktiga beslut att ta ställning till. Alla som på ett eller annat sätt berör liv och död. De två första besluten handlar om huruvida han ska benåda två personer som sitter inne för mord, men där det finns en del förmildrande omständigheter. Det sista beslutet gäller en ny lag om dödshjälp som De Santis måste bestämma om han ska skriva under eller inte. “Att inte skriva under är tortyr. Att skriva under är mord”, konstaterar den vankelmodiga presidenten.
Som vanligt i Paolo Sorrentinos filmer är fotot vackert. Foto: TriArt Film/Andrea Pirrello
Filmen hinner inte hålla på särskilt länge innan det går att fastställa att det här är en typisk Sorrentinifilm. Filmen är fylld av pratig dialog, symbolladdade bilder, panoreringar och slow-motion sekvenser. Det är långsamt och ganska utdraget.
Jag har egentligen inget emot något av detta. Samtidigt är det hela tiden en balansgång om man vill göra den typen av filmer som Sorrentino vill. Formen får inte helt ta över. Då finns risken att det blir något som snarare liknar en två timmar lång reklamfilm eller rockvideo än en långfilm.
Tyvärr hamnar “La Grazia”, precis som den italienska regissörens förra film ”Parthenope – Neapels hjärta”, alltför mycket i det facket. Sorrentino ägnar sig så mycket åt formen att han glömmer bort karaktärerna.
Trots att filmen tar upp djupa och existensiella frågor som dödshjälp, förlåtelse, otrohet och åldrande blir jag aldrig riktigt berörd. Det blir för ytligt. Det vackra fotot är inte tillräckligt när karaktärerna känns alltför skissartade.
Jon Andersson
Inlägget Vackert men ytligt om åldrande italiensk president dök först upp på Dagens Arena.
b8ed86a8bbad598f38b0291b09c60bd41feb5848
c5457b8f1dca59df36c27503a0ff39bd302746e4
TITLE: Vackert men ytligt om åldrande italiensk president DESCRIPTION: Det vackra fotot är inte tillräckligt när karaktärerna känns alltför skissartade. Inlägget Vackert men ytligt om åldrande italiensk president dök först upp på Dagens Arena. CONTENT: La Grazia Det vackra fotot är inte tillräckligt när karaktärerna känns alltför skissartade. Det tycker Jon Andersson som sett Paolo Sorrentinos “La Grazia”, med svensk premiär i helgen. Den italienska regissören Paolo Sorrentino är känd för visuellt storslagna filmer. Ofta är bilderna och den känslan de förmedlar lika viktiga som själva berättelsen. I Sorrentinos bästa film: Oscarsvinnande “Den stora skönheten” lyckas den italienska regissören hitta en perfekt balans mellan innehåll och form. Filmen om journalisten och författaren Jep Gambardella, vars liv går ut på att mingla i Roms societetsliv, var både berörande och bjöd på ett utomordentligt foto. Inte helt olik idolen Federico Fellinis “Det ljuva livet”, även om filmen inte fullt kom upp i samma klass. Typisk Sorrentinifilm Sorrentinis senaste film “La Grazia”, med svensk premiär i helgen, handlar om den åldrade italienska presidenten Mariano De Santis. I huvudrollen som De Santis ser vi Sorrentinofavoriten Toni Servillo. När vi kommer in i handlingen har De Santis bara sex månader kvar av sin mandatperiod. Under den tiden har han tre viktiga beslut att ta ställning till. Alla som på ett eller annat sätt berör liv och död. De två första besluten handlar om huruvida han ska benåda två personer som sitter inne för mord, men där det finns en del förmildrande omständigheter. Det sista beslutet gäller en ny lag om dödshjälp som De Santis måste bestämma om han ska skriva under eller inte. “Att inte skriva under är tortyr. Att skriva under är mord”, konstaterar den vankelmodiga presidenten. Som vanligt i Paolo Sorrentinos filmer är fotot vackert. Foto: TriArt Film/Andrea Pirrello Filmen hinner inte hålla på särskilt länge innan det går att fastställa att det här är en typisk Sorrentinifilm. Filmen är fylld av pratig dialog, symbolladdade bilder, panoreringar och slow-motion sekvenser. Det är långsamt och ganska utdraget. Skissartade karaktärer Jag har egentligen inget emot något av detta. Samtidigt är det hela tiden en balansgång om man vill göra den typen av filmer som Sorrentino vill. Formen får inte helt ta över. Då finns risken att det blir något som snarare liknar en två timmar lång reklamfilm eller rockvideo än en långfilm. Tyvärr hamnar “La Grazia”, precis som den italienska regissörens förra film ”Parthenope – Neapels hjärta”, alltför mycket i det facket. Sorrentino ägnar sig så mycket åt formen att han glömmer bort karaktärerna. Trots att filmen tar upp djupa och existensiella frågor som dödshjälp, förlåtelse, otrohet och åldrande blir jag aldrig riktigt berörd. Det känns för ytligt. Det vackra fotot är inte tillräckligt när karaktärerna känns alltför skissartade. Jon Andersson Inlägget Vackert men ytligt om åldrande italiensk president dök först upp på Dagens Arena.
TITLE: Vackert men ytligt om åldrande italiensk president DESCRIPTION: Det vackra fotot är inte tillräckligt när karaktärerna känns alltför skissartade. Inlägget Vackert men ytligt om åldrande italiensk president dök först upp på Dagens Arena. CONTENT: La Grazia Det vackra fotot är inte tillräckligt när karaktärerna känns alltför skissartade. Det tycker Jon Andersson som sett Paolo Sorrentinos “La Grazia”, med svensk premiär i helgen. Den italienska regissören Paolo Sorrentino är känd för visuellt storslagna filmer. Ofta är bilderna och den känslan de förmedlar lika viktiga som själva berättelsen. I Sorrentinos bästa film: Oscarsvinnande “Den stora skönheten” lyckas den italienska regissören hitta en perfekt balans mellan innehåll och form. Filmen om journalisten och författaren Jep Gambardella, vars liv går ut på att mingla i Roms societetsliv, var både berörande och bjöd på ett utomordentligt foto. Inte helt olik idolen Federico Fellinis “Det ljuva livet”, även om filmen inte fullt kom upp i samma klass. Typisk Sorrentinifilm Sorrentinis senaste film “La Grazia”, med svensk premiär i helgen, handlar om den åldrade italienska presidenten Mariano De Santis. I huvudrollen som De Santis ser vi Sorrentinofavoriten Toni Servillo. När vi kommer in i handlingen har De Santis bara sex månader kvar av sin mandatperiod. Under den tiden har han tre viktiga beslut att ta ställning till. Alla som på ett eller annat sätt berör liv och död. De två första besluten handlar om huruvida han ska benåda två personer som sitter inne för mord, men där det finns en del förmildrande omständigheter. Det sista beslutet gäller en ny lag om dödshjälp som De Santis måste bestämma om han ska skriva under eller inte. “Att inte skriva under är tortyr. Att skriva under är mord”, konstaterar den vankelmodiga presidenten. Som vanligt i Paolo Sorrentinos filmer är fotot vackert. Foto: TriArt Film/Andrea Pirrello Filmen hinner inte hålla på särskilt länge innan det går att fastställa att det här är en typisk Sorrentinifilm. Filmen är fylld av pratig dialog, symbolladdade bilder, panoreringar och slow-motion sekvenser. Det är långsamt och ganska utdraget. Skissartade karaktärer Jag har egentligen inget emot något av detta. Samtidigt är det hela tiden en balansgång om man vill göra den typen av filmer som Sorrentino vill. Formen får inte helt ta över. Då finns risken att det blir något som snarare liknar en två timmar lång reklamfilm eller rockvideo än en långfilm. Tyvärr hamnar “La Grazia”, precis som den italienska regissörens förra film ”Parthenope – Neapels hjärta”, alltför mycket i det facket. Sorrentino ägnar sig så mycket åt formen att han glömmer bort karaktärerna. Trots att filmen tar upp djupa och existensiella frågor som dödshjälp, förlåtelse, otrohet och åldrande blir jag aldrig riktigt berörd. Det blir för ytligt. Det vackra fotot är inte tillräckligt när karaktärerna känns alltför skissartade. Jon Andersson Inlägget Vackert men ytligt om åldrande italiensk president dök först upp på Dagens Arena.
c5457b8f1dca59df36c27503a0ff39bd302746e4
b8ed86a8bbad598f38b0291b09c60bd41feb5848
b8ed86a8bbad598f38b0291b09c60bd41feb5848Det vackra fotot är inte tillräckligt när karaktärerna känns alltför skissartade.
Inlägget Vackert men ytligt om åldrande italiensk president dök först upp på Dagens Arena.
Det vackra fotot är inte tillräckligt när karaktärerna känns alltför skissartade. Det tycker Jon Andersson som sett Paolo Sorrentinos “La Grazia”, med svensk premiär i helgen.
Den italienska regissören Paolo Sorrentino är känd för visuellt storslagna filmer. Ofta är bilderna och den känslan de förmedlar lika viktiga som själva berättelsen. I Sorrentinos bästa film: Oscarsvinnande “Den stora skönheten” lyckas den italienska regissören hitta en perfekt balans mellan innehåll och form. Filmen om journalisten och författaren Jep Gambardella, vars liv går ut på att mingla i Roms societetsliv, var både berörande och bjöd på ett utomordentligt foto. Inte helt olik idolen Federico Fellinis “Det ljuva livet”, även om filmen inte fullt kom upp i samma klass.
Sorrentinis senaste film “La Grazia”, med svensk premiär i helgen, handlar om den åldrade italienska presidenten Mariano De Santis. I huvudrollen som De Santis ser vi Sorrentinofavoriten Toni Servillo.
När vi kommer in i handlingen har De Santis bara sex månader kvar av sin mandatperiod. Under den tiden har han tre viktiga beslut att ta ställning till. Alla som på ett eller annat sätt berör liv och död. De två första besluten handlar om huruvida han ska benåda två personer som sitter inne för mord, men där det finns en del förmildrande omständigheter. Det sista beslutet gäller en ny lag om dödshjälp som De Santis måste bestämma om han ska skriva under eller inte. “Att inte skriva under är tortyr. Att skriva under är mord”, konstaterar den vankelmodiga presidenten.
Som vanligt i Paolo Sorrentinos filmer är fotot vackert. Foto: TriArt Film/Andrea Pirrello
Filmen hinner inte hålla på särskilt länge innan det går att fastställa att det här är en typisk Sorrentinifilm. Filmen är fylld av pratig dialog, symbolladdade bilder, panoreringar och slow-motion sekvenser. Det är långsamt och ganska utdraget.
Jag har egentligen inget emot något av detta. Samtidigt är det hela tiden en balansgång om man vill göra den typen av filmer som Sorrentino vill. Formen får inte helt ta över. Då finns risken att det blir något som snarare liknar en två timmar lång reklamfilm eller rockvideo än en långfilm.
Tyvärr hamnar “La Grazia”, precis som den italienska regissörens förra film ”Parthenope – Neapels hjärta”, alltför mycket i det facket. Sorrentino ägnar sig så mycket åt formen att han glömmer bort karaktärerna.
Trots att filmen tar upp djupa och existensiella frågor som dödshjälp, förlåtelse, otrohet och åldrande blir jag aldrig riktigt berörd. Det känns för ytligt. Det vackra fotot är inte tillräckligt när karaktärerna känns alltför skissartade.
Jon Andersson
Inlägget Vackert men ytligt om åldrande italiensk president dök först upp på Dagens Arena.
b8ed86a8bbad598f38b0291b09c60bd41feb5848
c5457b8f1dca59df36c27503a0ff39bd302746e4
TITLE: Vackert men ytligt om åldrande italiensk president DESCRIPTION: Det vackra fotot är inte tillräckligt när karaktärerna känns alltför skissartade. Inlägget Vackert men ytligt om åldrande italiensk president dök först upp på Dagens Arena. CONTENT: La Grazia Det vackra fotot är inte tillräckligt när karaktärerna känns alltför skissartade. Det tycker Jon Andersson som sett Paolo Sorrentinos “La Grazia”, med svensk premiär i helgen. Den italienska regissören Paolo Sorrentino är känd för visuellt storslagna filmer. Ofta är bilderna och den känslan de förmedlar lika viktiga som själva berättelsen. I Sorrentinos bästa film: Oscarsvinnande “Den stora skönheten” lyckas den italienska regissören hitta en perfekt balans mellan innehåll och form. Filmen om journalisten och författaren Jep Gambardella, vars liv går ut på att mingla i Roms societetsliv, var både berörande och bjöd på ett utomordentligt foto. Inte helt olik idolen Federico Fellinis “Det ljuva livet”, även om filmen inte fullt kom upp i samma klass. Typisk Sorrentinifilm Sorrentinis senaste film “La Grazia”, med svensk premiär i helgen, handlar om den åldrade italienska presidenten Mariano De Santis. I huvudrollen som De Santis ser vi Sorrentinofavoriten Toni Servillo. När vi kommer in i handlingen har De Santis bara sex månader kvar av sin mandatperiod. Under den tiden har han tre viktiga beslut att ta ställning till. Alla som på ett eller annat sätt berör liv och död. De två första besluten handlar om huruvida han ska benåda två personer som sitter inne för mord, men där det finns en del förmildrande omständigheter. Det sista beslutet gäller en ny lag om dödshjälp som De Santis måste bestämma om han ska skriva under eller inte. “Att inte skriva under är tortyr. Att skriva under är mord”, konstaterar den vankelmodiga presidenten. Som vanligt i Paolo Sorrentinos filmer är fotot vackert. Foto: TriArt Film/Andrea Pirrello Filmen hinner inte hålla på särskilt länge innan det går att fastställa att det här är en typisk Sorrentinifilm. Filmen är fylld av pratig dialog, symbolladdade bilder, panoreringar och slow-motion sekvenser. Det är långsamt och ganska utdraget. Skissartade karaktärer Jag har egentligen inget emot något av detta. Samtidigt är det hela tiden en balansgång om man vill göra den typen av filmer som Sorrentino vill. Formen får inte helt ta över. Då finns risken att det blir något som snarare liknar en två timmar lång reklamfilm eller rockvideo än en långfilm. Tyvärr hamnar “La Grazia”, precis som den italienska regissörens förra film ”Parthenope – Neapels hjärta”, alltför mycket i det facket. Sorrentino ägnar sig så mycket åt formen att han glömmer bort karaktärerna. Trots att filmen tar upp djupa och existensiella frågor som dödshjälp, förlåtelse, otrohet och åldrande blir jag aldrig riktigt berörd. Det känns för ytligt. Det vackra fotot är inte tillräckligt när karaktärerna känns alltför skissartade. Jon Andersson Inlägget Vackert men ytligt om åldrande italiensk president dök först upp på Dagens Arena.
TITLE: Vackert men ytligt om åldrande italiensk president DESCRIPTION: Det vackra fotot är inte tillräckligt när karaktärerna känns alltför skissartade. Inlägget Vackert men ytligt om åldrande italiensk president dök först upp på Dagens Arena. CONTENT: La Grazia Det vackra fotot är inte tillräckligt när karaktärerna känns alltför skissartade. Det tycker Jon Andersson som sett Paolo Sorrentinos “La Grazia”, med svensk premiär i helgen. Den italienska regissören Paolo Sorrentino är känd för visuellt storslagna filmer. Ofta är bilderna och den känslan de förmedlar lika viktiga som själva berättelsen. I Sorrentinos bästa film: Oscarsvinnande “Den stora skönheten” lyckas den italienska regissören hitta en perfekt balans mellan innehåll och form. Filmen om journalisten och författaren Jep Gambardella, vars liv går ut på att mingla i Roms societetsliv, var både berörande och bjöd på ett utomordentligt foto. Inte helt olik idolen Federico Fellinis “Det ljuva livet”, även om filmen inte fullt kom upp i samma klass. Typisk Sorrentinifilm Sorrentinis senaste film “La Grazia”, med svensk premiär i helgen, handlar om den åldrade italienska presidenten Mariano De Santis. I huvudrollen som De Santis ser vi Sorrentinofavoriten Toni Servillo. När vi kommer in i handlingen har De Santis bara sex månader kvar av sin mandatperiod. Under den tiden har han tre viktiga beslut att ta ställning till. Alla som på ett eller annat sätt berör liv och död. De två första besluten handlar om huruvida han ska benåda två personer som sitter inne för mord, men där det finns en del förmildrande omständigheter. Det sista beslutet gäller en ny lag om dödshjälp som De Santis måste bestämma om han ska skriva under eller inte. “Att inte skriva under är tortyr. Att skriva under är mord”, konstaterar den vankelmodiga presidenten. Som vanligt i Paolo Sorrentinos filmer är fotot vackert. Foto: TriArt Film/Andrea Pirrello Filmen hinner inte hålla på särskilt länge innan det går att fastställa att det här är en typisk Sorrentinifilm. Filmen är fylld av pratig dialog, symbolladdade bilder, panoreringar och slow-motion sekvenser. Det är långsamt och ganska utdraget. Skissartade karaktärer Jag har egentligen inget emot något av detta. Samtidigt är det hela tiden en balansgång om man vill göra den typen av filmer som Sorrentino vill. Formen får inte helt ta över. Då finns risken att det blir något som snarare liknar en två timmar lång reklamfilm eller rockvideo än en långfilm. Tyvärr hamnar “La Grazia”, precis som den italienska regissörens förra film ”Parthenope – Neapels hjärta”, alltför mycket i det facket. Sorrentino ägnar sig så mycket åt formen att han glömmer bort karaktärerna. Trots att filmen tar upp djupa och existensiella frågor som dödshjälp, förlåtelse, otrohet och åldrande blir jag aldrig riktigt berörd. Det blir för ytligt. Det vackra fotot är inte tillräckligt när karaktärerna känns alltför skissartade. Jon Andersson Inlägget Vackert men ytligt om åldrande italiensk president dök först upp på Dagens Arena.
c5457b8f1dca59df36c27503a0ff39bd302746e4
b8ed86a8bbad598f38b0291b09c60bd41feb5848