Tornevall Networks

Liberalerna drömland är Kanada där liberala partiet regerat landet sedan 2015. Numera efter omval gör de det med egen majoritet.

I slutet av april förra året gick Kanada till val. Tidigare premiärministern Justin Trudeau hade klarat sig genom tre val, men hade knappast klarat ett fjärde. Trudeau avgick och efter en omröstning bland de liberala partimedlemmarna valdes Mark Carney till Trudeaus efterträdare, ny som politiker men tidigare riksbankschef i både Kanada och England. 

Valframgång 2025

Valet i april 2025 blev en framgång, dock ledde det inte till någon egen majoritet för Liberalerna i parlamentet. Men med måndagens omval i tre valkretsar har Liberalerna fått majoritet i parlamentet. Med valsegrar i samtliga tre val har de i dag 174 ledamöter av 343 i kanadensiska parlamentet.

Två av valkretsarna som höll omval betraktades som starka fästen för Liberalerna. Ett av dessa hade tidigare Chrystia Freeland som ledamot, tidigare utrikesminister och Mark Carneys utmanare i partiledarvalet förra året. Numera är hon verksam som rådgivare till Ukrainas regering.

Misstro mot partiledare

Tredje omvalet var inte lika givet. Men 25-åriga Tatiana Auguste tog hem segern i valkretsen Terrebonne i norra Montreal och besegrade kandidaten från separatistiska partiet Bloq Québécois. Sedan federala valet förra året har fyra parlamentsledamöter, tre konservativa och en från socialdemokratiska NDP, lämnat sina partier för Liberalerna. Det ryktas att fler kan komma att gå samma väg.

Inom det största oppositionspartiet, konservativa partiet, har det funnits en misstro i medlemsleden mot partiledaren Pierre Poilievre. Han klarade sig i en förtroendeomröstning i partiet nyligen, men mycket tyder på ett partiledarbyte inom en inte allt för avlägsen framtid.

Socialdemokratiska NDP har just fått en ny partiledare i Avi Lewis. Kanske inte världskänd precis, vilket däremot hans fru Naomi Klein måste sägas vara. Avi Lewis har en bakgrund som journalist, bland annat som programledare på landet nationella tv-kanal CBC, och producent på Al Jazeera. Men han är inte parlamentsledamot, och NDP har i dag bara sex ledamöter i parlamentet. 

Janne Sundling

Inlägget Egen majoritet för Liberalerna i Kanada dök först upp på Dagens Arena.

Mycket ska vara på plats till den 12 juni då EU:s migrations- och asylpakt träder i kraft. Ännu är inte viktiga lagstiftningar beslutade om och implementeringen kommer att fortsätta länge efter juni.

Om bara ett par månader ska EU:s asyl- och migrationspakt vara implementerad i Sverige. Asylrättsjuristen Sofia Rönnow Pessah berättade i en tidigare artikel om sina farhågor inför de nya reglerna och snabb implementering. Nu ger Migrationsverket sin bild av processen.

För svenska Migrationsverket har arbetet föregåtts av ett uppdrag 2024 om ett förändrat asylmottagande med anledning av att möjligheten till egenbosättning för asylsökande (ebo-lagen) slopades. Veronika Lindstrand Kant, som är uppdragsansvarig på Migrationsverket för implementeringen av EU:s asyl- och migrationspakt, fick sitt nuvarande uppdrag för ungefär ett år sedan.

 – Vi arbetar för fullt för att anpassa och förbereda för pakten, men det är också en del nationella delar som ska vara på plats, så vi avvaktar också lagstiftningen. Det är kort om tid, men handlar inte bara om att Migrationsverket ska få allt på plats, det handlar också om domstolar, polis, kommuner och regioner, säger Veronika Lindstrand Kant.

Lång tid för implementering

Trots att anpassningsarbetet och förberedelserna har pågått ett tag räknar Migrationsverket med att implementeringsarbetet kommer att behöva fortgå ett bra tag efter 12 juni. Myndigheten har beviljats 250 miljoner kronor från Asyl-, migrations- och integrationsfonden (AMIF) för att fortsätta förbereda medarbetare, genom kompetens och resurser, i två år framåt.

I sitt remissvar till regeringen om implementeringen av migrations- och asylpakten skrev Migrationsverket bland annat om oklarheter kopplade till att den nya mottagandelagen träder i kraft först i oktober, medan pakten ska vara på plats i juni. Nu säger Veronika Lindstrand Kant att det ser ut på liknande sätt i många länder i Europa, med glapp mellan lagstiftning och sena beslut inför implementeringen:

– Vi får försöka hantera det här på något sätt. Vi är inte unika.

Veronika Lindstrand Kant. Bild: Migrationsverket.

Enligt Veronika Lindstrand Kant är den stora förändringen i asylprocessen att en kortare process, ett så kallat gränsförfarande, ska användas för personer som väntas få avslag på sin asylansökan. Det gäller personer från länder varifrån få beviljas asyl, samt för personer som misstänks ha lämnat falska uppgifter.

Klara inom tre månader

Ärenden inom gränsförfarandet ska ta maximalt tre månader, inklusive ett första beslut och beslut på överklagande i första instans. Regeringen har uttryckt att de vill pröva så många asylärenden som möjligt enligt gränsförandet, alltså fler än de obligatoriska fallen. I lagrådsremissen skriver regeringen:

“Det innebär bl.a. att det reguljära förfarandet i större utsträckning kan förbehållas prövningen av ansökningar som är välgrundade och ärenden som kräver närmare utredning. Det bör också kunna underlätta återvändandearbetet.”

Asylsökande som ankommer till Sverige, men även medborgare från länder utanför EU som påträffas i landet, ska först genomgå en screening. Den har polisen huvudansvar för.

– Screeningen innehåller fyra moment: id-kontroll men också säkerhetskontroll – det vill säga man ska söka i olika system för att se om personen utgör ett hot mot rikets säkerhet. I screeningen ingår också en enklare medicinsk kontroll och en sårbarhetsbedömning, alltså att man undersöker om personen tillhör en särskilt sårbar grupp, säger Veronika Lindstrand Kant.

Migrationsverket har förberett  för screening och gränsförfarandet inom ramen för migrations- och asylpakten på fyra orter: Boden, Sigtuna, Malmö och Mölndal. Här utgår Migrationsverket från de boenden de redan har i dessa kommuner.

Begränsad rörelsefrihet

För gränsförfarandet gäller att de asylsökande inte bedöms vara inresta i landet. Det innebär också att de ska vistas i närheten av sitt boende på särskilda center. Vissa kommer kunna lämna boendet dagtid, men andra kommer att kunna ha restriktioner beroende på personliga omständigheter. Veronika Lindstrand Kant säger att hon inte kan exemplifiera med vilken rörelsefrihet som de boende kommer att ha, men att det inte kommer att handla om låsta förvar. Förslaget till ny mottagandelag som ska träda i kraft i oktober anger att asylsökande ska “vara skyldiga att vistas inom ett begränsat geografiskt område”, enligt Migrationsverket.

– Är man i ett gränsförfarande ska man finnas på centret och vara tillgänglig för asylprövningen under den här tiden. Det handlar ju om ganska kort tid. Vi har sagt att det viktigaste är att man har sin dygnsvila på centret.

Det kommer att finnas möjligheter att arbeta med olika miljöer inom boendena, till exempel att barnfamiljer bor på en särskild del av boendet.

Kommer ni att klara av tidsgränsen på tre månader, inklusive beslut och överklagande?

– Jag tror att det kommer gå ganska bra, men det är klart att allting är ju nytt i början. Jag ser inte att vi inte kommer att klara av det.

Begränsad rätt till advokat

En stor skillnad för svensk del blir också att migrations- och asylpakten innebär att Sverige lägger sig på en betydligt mer restriktiv nivå vad gäller rätt till offentligt biträde. Idag har asylsökande rätt till juridisk hjälp under hela processen. Från 12 juni kommer asylsökande istället bara få en kortare genomgång av advokat i början av asylprocessen.

– Det är klart att det förslag som ligger nu är en förändring jämfört med hur systemet ser ut idag. Vi kommer att ha två system parallellt: de som sökt före och de som sökt efter 12 juni. Förändringarna får vi försöka hantera. Den stora skillnaden är att Migrationsverket verkligen behöver ta det utredningsansvar man redan har, säger Veronika Lindstrand Kant.

Ligger mer på er att ta tillvara på den asylsökandes rättigheter?

– Ja, och vi kan behöva guida personen mer.

När det gäller den så kallade övervakningsmekanism, som ska finnas på plats inom regelverket för att övervaka att mänskliga rättigheter efterlevs har regeringen föreslagit JO som ansvarig instans. Men JO har avböjt då de menar att det inte faller inom deras ansvarsområde. Veronika Lindstrand Kant hänvisar till regeringen när det gäller den frågan.

Dagens Arena har sökt migrationsminister Johan Forssell (M). Hans pressassistent Anastasia Sofla svarar på sms angående övervakningsmekanismen:

” Det finns redan idag flera myndigheter som granskar att myndigheterna följer lagen. I lagrådsremissen pekas ingen särskild myndighet ut, utan regeringen avser återkomma kring den exakta utformningen och hur ansvaret ska fördelas, men det kommer inte att innefatta några förändringar av myndigheternas befintliga befogenheter och uppdrag.”

Inlägget Migrationsverket om asylpakten: “Det är mycket på en gång” dök först upp på Dagens Arena.

Detta är den mest obegripliga skattesänkningen av dem alla.

”Nu vänder det”. Det har vi hört finansminister Elisabeth Svantesson säga lika ofta som vi hört Romina Pourmokhtari bedyra att utsläppen kommer att minska.

Elisabeth Svantesson använder samma recept i vårbudgeten som hon har använt under hela mandatperioden: sänkta skatter ska ge folk ”mer pengar i plånboken” och därmed få dem att konsumera mer – och det ska vända lågkonjunkturen och öka tillväxten.

Sänkta inkomstskatter, sänkt skatt på ISK-konton, sänkt matmoms. Sänkt skatt på bensin och diesel.

Problemen med denna skattesänkarpolitik är många.

Som att skattesänkningarna tenderar att gynna höginkomsttagare.

Större skillnader

Att Tidö-regeringen tog bort avtrappningen av jobbskatteavdraget 2025, det gynnar med stor precision personer med årsinkomster på över 778 000 kr.

Och som när Tidö-regeringen sänker skatten ännu mer för dem som har råd att spara flera hundra tusen på banken genom att höja det skattefria sparbeloppet på ISK-konton från 150 000 kr till 300 000 kr. ISK var, som Elinor Odeberg och Vilgot Österlund påpekat i sin stora skatteöversyn, redan innan dess en kattlucka i kapitalbeskattningen. Nu blir det ännu större skillnader mellan skatt på kapital och skatt på andra inkomster.

Samma sak med sänkt skatt på mat: sänkningen av matmomsen kostar statskassan hela 37 miljarder under 2026 och 2027 men gynnar mest höginkomsttagare: de som har råd att köpa mycket och dyr mat.

Och så sänkt skatt på bensin och diesel.

Den mest obegripliga skattesänkningen av alla.

Det är till att börja med svårbegripligt att man kan vilja sänka skatten på en vara som ökar i pris för att det råder brist på den. Vid en bristsituation hade det ju varit rimligare att begränsa konsumtionen, än att slösa skattepengar på att få konsumtionen att öka.

Svaret måste svida

Prismekanismer kan funka ganska bra när det råder knapphet. När det blir dyrt, ja då avstår vi som kan från att köra bil, eller tar bilen mer sällan. Tar tåget från Stockholm till Oslo eller Göteborg istället för att flyga. (Sträckan mellan Oslo och Stockholm är en av världens mest trafikerade flyglinjer, det är ju inte riktigt klokt). Utmaningen är att se till att de som inte har alternativ till bil får stöd. Genom ett reseavdrag som gynnar arbetspendlare på landsbygden, till exempel.

Mattias Goldmann har i Dagens Industri sammanställt de 36 remissvar som hann komma in (remisstiden var en vecka!) på regeringens lagförslag om att sänka skatten på fossil bensin och diesel till EU:s miniminivå. Svaren innehåller massor av förslag på vad regeringen hade kunnat göra i stället för de 1,64 miljarder som skattesäkningen kommer att kosta. Sänkt elskatt för tunga elfordon, satsning på omställning av taxifordon till eldrift, stöd till fossilfria drivmedel som HVO100, längre och tyngre tåg och avskaffade banavgifter för att stärka järnvägen. Och så vidare.

Särskilt måste svaret från Riksförbundet M (tidigare Motormännen) svida i det Moderatstyrda Regeringskansliet. Riksförbundet M hade hellre velat se ökad reduktionsplikt, det hade minskat utsattheten för den drivmedelsbrist som nu driver upp priserna. ”Reduktionsplikten innehåller inte bara klimatmässiga fördelar utan även, som många politiker helt verkar ha glömt bort, en trygghet i lokal produktion baserat på inhemska råvaror eller restprodukter, och en industri som kunnat utvecklas och öka inom landets gränser.”

Kan ätas upp

Själv längtar jag efter en plan för att elektrifiera hemtjänsten. Och elkonverteringsbidrag för att framtidssäkra landets alla EPA-traktorer. Det vore något.

Inget av detta gör regeringen.

Och det är inte ens säkert att det blir några sänkta priser vid pump. Skattesänkningen riskerar att helt ätas upp av smyghöjning av priserna (på samma sätt som med matmomsen, i slutändan kommer den gynna ICA-handlarna mer än oss konsumenter, var så säker). Det var det som hände förra gången skatten på bensin och diesel sänktes. Det gynnade oljeproducenterna mer än det sänkte priset vid pump, som den här regeringen (och tyvärr det största oppositionspartiet) är så besatta av. Skattepengarna riskerar alltså att gå direkt till fossilbolagen.

Det går nästan inte att ta in: regeringen vill öka användningen av bensin och diesel mitt i en brinnande klimatkris. När vi borde göra allt för att göra alternativ till fossila bränslen billigare istället.

Tidöregeringen är till och med beredd att miljardlåna för sänkt bensinskatt.

Det är inte fel i sig att gå med underskott. Sverige skulle behöva låna till framtidsinvesteringar i klimatomställningen och vår sönderfallande infrastruktur. Men att låna till skattesänkning på fossila bränslen, det är att elda på klimatkrisen. Utan att varken konjunkturen eller vanligt folk får det bättre.

Lisa Pelling

Inlägget Regeringen eldar på klimatkrisen istället för konjunkturen dök först upp på Dagens Arena.

Unga är inte vilsna. Framtiden har blivit svårare att förstå.

Det känns som att alla runtomkring mig springer. Överallt är det halvmaror, en svensk klassiker, Hyrox-pass. Men också karriärer, LinkedIn-inlägg. Lägenhetsköp eller flyttar hit eller dit. Allt i ett tempo som inte riktigt stannar. Ibland tänker jag att det kanske är jag som inte hänger med.

”Du har en quarter-life crisis, det är därför”, får jag höra på utekvällar, med pizzan i ena handen och ölen i den andra.

Svårare att få jobb

Samtidigt som vi springer mer än någonsin – Stockholms maraton sålde trots allt slut på rekordtid – vet vi inte vart vi är på väg. För unga i dag är framtiden inte en självklarhet. Arbetsmarknaden förändras snabbt. Yrken försvinner, kraven skiftar, och det blir allt svårare att veta var man ska börja. Du kan lägga åratal på en utbildning, bara upptäcka att verkligheten redan gått om dig. När du väl tar examen kanske AI redan kan göra ditt jobb.

”Julia, jag gjorde en sån där datamodell från ditt masterarbete – fast med Claude. Det tog kanske en timme.”

Andelen unga i yrken där AI används mycket har minskat med upp mot 5,5 procent, och forskningen tyder också på att det även blivit svårare att få sitt första jobb. Och detta är bara en av många saker du förväntas prestera inom i dag.

Söndagar varje vecka vid Tantolunden i Stockholm träffas en löpargrupp, ”Slowrunners” kallar de sig, och syftet är just det – att springa långsamt. Denna löpargrupp har snabbt blivit en succé med hundratals deltagare per träningspass. Det som lockar är enkelheten: inga krav, inga tider, ingen prestation. Att dyka upp räcker. Och alla kan vara med, oavsett tidigare löparerfarenhet. Det är kanske just därför de vuxit så snabbt – inte trots att det går långsamt, utan just därför. Och de är långt ifrån ensamma. Runt om i Sverige dyker det nu upp en flora av liknande klubbar, där det lika gärna handlar om att ta en öl efteråt som att springa snabbt.

Finns för få alternativ

Ungdomsbarometern pekar i sin rapport på liknande trender. Unga verkar under 2026 fokusera mer på just tillvaro och samhörighet, ”cozy living”, ”slow running” och att leva i nuet tillsammans med andra. Detta står i kontrast till bara några få år tidigare, då trenderna var just ”grindset”-mentaliteten – unga skulle tjäna pengar och tjäna snabbt. Gymma och prestera.

Unga beskrivs ofta som stressade, vilsna eller drabbade av just en quarter-life crisis. Problemet är inte att unga pressar sig själva för mycket, utan en verklighet där det inte finns något alternativ. Samtidigt som kraven på unga ökar blir riktningen allt otydligare. Du förväntas satsa rätt, välja rätt, utan att ens veta vart det leder. Det är inte unga som tappar motivationen. Unga orkar bara inte mer.

Är det verkligen bara en quarter-life crisis? Eller är det en generation som inte fått lära sig att det räcker att bara vara?

Kanske är det därför vi springer så mycket. Just nu kan robotarna inte springa lika bra som oss. Inte än i alla fall.

Julia Qiu, är praktikant på Dagens Arena från Aftonbladets ledarskrivutbildning.

Inlägget Springer vi ifatt framtiden? dök först upp på Dagens Arena.

Tisdagsmagasinet om Budapest, budgeten och bensinskatten.

Vem trodde att Viktor Orbán verkligen skulle packa ihop och erkänna sig besegrad? Men nu kan ett nytt kapitel börja i Ungern. Men är Magyar verkligen så bra då? Konservativ som han är? Dessutom pratar vi i nya avsnittet av Tisdagsmagasinet om budgeten, bensinskatten och hur botten fortfarande är nära för Liberalerna. Med Cecilia Malmström och Jesper Bengtsson.

Lyssna på avsnittet här, eller där poddar finns.

JB

Inlägget Ungern vände trenden! dök först upp på Dagens Arena.

Mycket av reformutrymmet i regeringens vårbudget går till tillfälligt sänkt skatt på drivmedel och elstöd. Främst gynnas hushåll som bor i villa och kör mycket bil. Svenskt Näringsliv saknar reformer för företagen och LO menar att fördelningsprofilen är skev.

Under måndagen presenterade regeringen sin vårändringsbudget för 2026. 7,7 miljarder kronor ska gå till olika förslag på åtgärder, till exempel ett vaccinationspaket för äldre, språkfrukost i skolan och att stärka Polismyndighetens tekniska förmåga. Den största delen går dock till elstöd till hushållen och tillfälligt sänkt skatt på bensin och diesel, på 2,4 respektive 1,6 miljarder kronor.

– Sverige är på rätt kurs. Trots krig och osäkerheter i omvärlden är den svenska ekonomin stark, och vi fortsätter bygga skyddsbarriärer runt den. För att återhämtningen ska ta fart här på hemmaplan behöver vi fortsätta ingjuta framtidstro i Sveriges hårt arbetande människor, sa finansminister Elisabeth Svantesson på pressträffen.

Sven-Olov Daunfeldt, chefsekonom på Svenskt Näringsliv, säger till Dagens Arena att han hellre sett långsiktiga strukturreformer för att få fart på tillväxten, i stället för kortsiktiga lösningar som tillfälliga elstöd och tillfälligt sänkt skatt på drivmedel. 

– Jag har viss förståelse för det eftersom priset på bensin verkligen rusat till följd av konflikten i Mellanöstern. Det drabbar dem som bor i glesbygd och som är beroende av bil. Men det hade varit bättre att sänka elskatten i stället, som en mer långsiktig reform.

Vad tänker du om fördelningsprofilen i budgeten? 

– När det gäller sänkt skatt på bensin och diesel kan det mycket väl gynna många som är beroende av bil och som inte har råd att köpa elbil. Men jag har svårt att se fördelningseffekten av elstödet. Många låginkomsthushåll bor i lägenhet och de kommer inte att få så mycket, säger Sven-Olov Daunfeldt. 

Det har kommit kritik från flera håll på att det endast är hushåll med individuella elnätsavtal som får ta del av elstödet. De som bor i bostadsrätt med gemensamt avtal eller i hyresrätt där elen ingår i hyran omfattas inte.

Sven-Olov Daunfeldt framhäver att regeringen gjorde en stor satsning för att få fart på hushållens konsumtion i höstbudgeten. Enligt honom är det för mycket diskussion om vårändringsbudgeten. Det rör sig trots allt om marginella justeringar av olika utgiftsposter, konstaterar han. Däremot hade Sven-Olov Daunfeldt gärna sett mer diskussion om att minska utgiftsposter genom effektiviseringar i kommuner och regioner för att frigöra ett större reformutrymme. 

– Jag saknar reformer riktade mot företagen för att skapa bättre förutsättningar för dem att investera och anställa i Sverige. Så att vi får högre tillväxttakt, fler jobb och mer skatteintäkter. Det finns viss förklaring i att vi har en långdragen lågkonjunktur vilket gör att det är mer fokus på att stärka hushållen. Men det behövs också mer för att förbättra villkoren för företagen mer långsiktigt, säger Sven-Olov Daunfeldt. 

Stort underskott

Enligt beräkningar från Swedbank kan en villafamilj i Malmö som kör bensinbil 1 500 mil per år få lägre bränslekostnader på 450 kronor och elstöd på 1 740 kronor. En ensamstående i hyresrätt i Uppsala som kör bensinbil 1 200 mil per år får 130 kronor i elstöd och 360 kronor i lägre bränslekostnader. 

– Många hushåll har det fortfarande tufft. En femtedel av hushållen lever med små eller inga marginaler. Många som har det tufft ekonomiskt bor i hyresrätt och äger ingen bil. För dem innebär vårbudgeten inte mycket, säger Arturo Arques, privatekonom på Swedbank, till Dagens Nyheter.

LO:s chefsekonom Torbjörn Hållö påpekar att regeringens höstbudget var väldigt expansiv med reformer för 130 miljarder kronor. Det var en fläskig budget menar han och nu har man ett stort underskott.

– Men det finns ändå skäl att vara expansiv. Vi har en långdragen lågkonjuktur och hög arbetslöshet. Grundproblemet med budgeten är att mycket går till dem med höga inkomster. Sen är det anmärkningsvärt att man sänker bensinskatten första maj och höjer den första veckan efter valet, det är extremt udda att göra på det sättet, säger Torbjörn Hållö.

Höjt barnbidrag

Han menar att elstödet är ett mer välriktat stöd till hushållen. Det bör satsas mer på att få ner beroendet av fossila bränslen, med till exempel större skrotningspremier för bensinslukande bilar och mer stöd till kollektivtrafiken, anser Torbjörn Hållö.

Generellt har regeringens budgetar gynnat dem med goda inkomster, med sänkt inkomstskatt och jobbskatteavdrag, samtidigt som man sänkt a-kassan och försvårat för de arbetslösa, menar Torbjörn Hållö.

– Den samlade bilden av de senaste budgeternas fördelningsprofil är inte särskilt bra. Det borde vara större fokus på att stötta hushåll med lägre inkomster. Till exempel med höjt barnbidrag eller ett generellt grundavdrag så att de med lägre inkomster får lika mycket sänkt skatt som dem med högre inkomster, säger han.

Inlägget Näringslivet och facket kritiska mot regeringens vårbudget dök först upp på Dagens Arena.

Ungernkännaren Peter Karlsson berättar om en stor lättnad i Budapest efter oppositionspartiet Tiszas valseger.

Enligt Karlsson finns det flera skäl till att Viktor Orban och hans parti Fidesz förlorade valet. 

– Det är många olika saker. Det har ju varit ett missnöje som långsamt har grott. Men ekonomin är nog det stora. Inflationen har varit jättehög de senaste åren. Orbán har hela tiden lagt skulden på yttre krafter. “Om vi bara kan fortsätta med den ryska oljan och importera därifrån så kommer vi inom Fidesz att kunna stabilisera det här. Men Ukraina och EU motarbetar oss hela tiden.” Så har tongångarna varit. Men nu har många sett igenom det och sett hur tomt det där är. 

Stor lättnad

Men valet har också handlat om den ungerska regeringens nära relation till Ryssland. 

– Jag tror att det är jättemånga i det här valet som ställt sig frågan om Ungern ska tillhöra Europa eller lyda under Ryssland. För det är i praktiken det som har kommit fram med olika avslöjanden på sista tiden. Att regeringen har haft väldigt nära kontakter med Ryssland. Det har låtit nästan som de har tagit order av eller åtminstone stämt av med Ryssland innan EU-möten. Man har varit rädd för att Ungern ska bli någon ny sorts Belarus. Valresultatet är en stor lättnad för många och särskilt unga i Budapest här som firade på gatorna, i tunnelbanan och i stort sett vartenda torg i centrala Budapest igår. Folk firar som om de hade vunnit fotbolls-VM.

Peter Karlsson.

Mer demokratiskt samhälle

Under de 16 år som Viktor Orban styrt så har han vridit Ungern i en mer auktoritär och icke-demokratisk riktning.  Peter Karlsson tror att Péter Magyar kommer att göra Ungern till en mer liberal demokrati igen. 

– Det har ju varit ett av de tydliga löftena. Att återigen få tillbaka ett demokratiskt samhälle. Ett samhälle där det inte ska ges fördelar åt partiföreträdare och människor som stödjer Fidesz, utan sakkunniga människor som arbetar efter rättstatens principer och efter det de är satta att göra. Är man jurist så ska man försöka följa och tolka lagarna, inte utnyttja dem för att ge vissa människor fördelar eller sätta åt andra på väldigt lösa grunder.

Vad betyder det här för EU och för Ukraina?

– Det är inte så att Péter Magyar har sagt att han vill att Ungern ska stödja Ukraina till varje pris. Snarare tvärtom. Han har ju definitivt sagt att det inte ska bli något expressprocess när det gäller ukrainskt medlemskap i EU.  Men det kommer bli en bättre relation till EU och det kommer att bli en bättre relation till Ukraina, utan att man för den skull kommer att stödja Ukraina i allt. Ungern har en massa pengar  som har strypts från EU under många år, som man hoppas kunna ta del av med en ändrad politik. 

Jon Andersson

Inlägget “Man har varit rädd för att Ungern ska bli ett nytt Belarus” dök först upp på Dagens Arena.

Daniel Lind sammanfattar tre böcker som har gjort tre ekonomipristagare världsberömda.

Nogales är en stad på gränsen mellan USA och Mexiko. De kulturella, ekonomiska och sociala banden över nationsgränsen är starka och omfattande. De allra flesta delar samma kultur och historia. Geografin är densamma på båda sidor och invånarna kämpar med samma bakterier. Att korsa gränsen tillhör allas vardag.

Men hur kan det då komma sig att genomsnittshushållet är mycket rikare norr om gränsen än söder om? Varför är medellivslängden i Nogales Arizona avsevärt högre än i Nogales Sonara? Varför är brottsligheten, korruptionen och spädbarnsdödligheten betydligt högre söder om gränsen?

Varför misslyckas nationer?

Det här är frågor som ställs i inledningen av boken Varför är inte hela världen rik?: Om makt, framsteg och teknik. Den sammanfattar och diskuterar de tre böcker som har gjort de tre pristagarna av 2024 års ekonomipris till Alfred Nobels minne – Daron Acemoglu, Simon Johnson och James A Robinson – världsberömda.

I den första boken – Why nations fail – är svaret att det beror på ländernas institutioner: de ramar, regler och normer inom vilka den ekonomiska aktiviteten sker. Om de här institutionerna utformas rimligt ändamålsenligt kommer vi att agera på ett sätt som gynnar oss själva och samhället. Om de utformas på fel sätt kommer ekonomin att utvecklas svagt och de sociala framstegen att hållas tillbaka.

En utmaning i detta är att dagens institutioner är resultatet av en lång och komplicerad historisk process. För Nogales del måste vi därför gå tillbaka till grundandet av kolonierna i Nord- och Latinamerika under 1500-talet. Utan den här historiska blicken kan vi endast mycket lite förstå. Lika lite kommer vi att förstå om vi inte utgår ifrån att det är de politiska institutionerna som beslutar om de ekonomiska och hur de samverkar.

Inkluderande stat

Institutionerna kan antingen vara inkluderande och tillväxtdrivande, eller exploaterande och privilegiegynnande. De förra tillåter och stimulerar individuella initiativ i riktning mot produktiv verksamhet. Äganderätten är central, likväl som rättssystem och den fria företagsamheten. En inkluderade stat skapar en inkluderande ekonomi.

Utbildning och teknisk utveckling följer vanligtvis i spåren av inkluderande institutioner. I ett exploaterande samhälle gynnar makteliten sig själv och de ekonomiska vinsterna av detta stärker den politiska makten ytterligare. Exploaterande institutioner infördes i länder som koloniserades av Europa. Konsekvenserna av detta lever många miljoner människor med i dag.

I den andra boken – The narrow corridor – utvecklas resonemanget i meningen att den politiska utmaningen är att hitta rätt balans mellan en stat som säkerställer de ekonomiska och politiska friheterna utan att staten blir ett maktmedel för en priviligierad elit som förtrycker det stora flertalet. Den här korridoren, som samhället måste befinna sig inom, upprätthålls genom en ständigt pågående kamp mellan de två krafterna. Statens kapacitet är avgörande, men den måste hållas i schack av samhällets kontrollfunktioner.

Växt fram genom politiska initiativ

Båda drar obönhörligt åt sitt håll, men förhoppningsvis upprätthålls balansen – en balans som är frihetens och tillväxtens förutsättning. En balans som också baseras på normer och traditioner, som vi kan välja att bejaka eller förkasta. Historien visar att handlingsutrymmet är stort. Historien har inte ett slut. Likartade förutsättningar på den europeiska kontinenten, ledde i slutändan till flera olika samhällssystem. Olika grad av påverkan av de romerska och germanska kultursfärerna tycks ha varit viktigt för detta.

Om nu institutionerna är på plats och balansen mellan stat och samhälle hålls inom den smala korridoren, är detta tillräckligt för att teknikutvecklingen ska säkerställa ekonomisk tillväxt och välstånd för alla?

I den tredje boken – Power and progress – ifrågasätts detta djupt rotade antagande. Detta görs utifrån insikten att historien visar att det långt ifrån alltid har förhållit sig så att teknisk utveckling skapar fler och bättre jobb. På samma sätt är historien full av exempel där den tekniska utvecklingen har växt fram genom politiska initiativ; den uppstår inte bara via frivilliga byten på marknaden. På detta sätt är inte heller teknisk utveckling något ödesbestämt, utan något som vi kan påverka. Vi väljer vilken teknik vi använder och hur den används.

i

Inte bara tillfalla elit

Föga förvånande är det politiska och ekonomiska institutioner som krävs för att tekniken ska gynna samhällsutvecklingen och komma alla till del. Arbetsvillkor och reallöner tog i industrialismens Storbritannien inte fart förrän löntagarna kunde organisera sig kollektivt och kanalisera sina krav inom demokratins ramar. Välståndet för det stora flertalet tog fart först när samhället beslutade att den tekniska utvecklingen och vinsterna för samhället inte bara skulle tillfalla en liten elit.

Kulmen på den här utvecklingen nåddes under de första decennierna efter andra världskriget. Därefter har utvecklingen gått i en annan riktning. Tekniken har inte skapat tillräckligt många nya jobb och lönerna har, i spåren av löntagarnas svagare kollektiva organisering, på många håll stagnerat. Några få tech-oligarker har blivit ohemult förmögna. Klyftorna i inkomster och möjligheter har vidgats dramatiskt. Makten har koncentrerats.

Den här utvecklingen förklaras till stor del av att den allmänna opinionen har påverkats av en långsiktig och högst medveten strategi. Makten att sätta dagordningen avgör i mångt och mycket teknikutvecklingen och hur dess frukter fördelas. Eliten kan med sina resurser övertyga allmänheten om att deras egenintresse är samhällets allmänintresse.

Den som ställer frågorna, slår fast prioriteringarna och avgör vilka lösningar som står till buds har en väldig makt att, inom den smala korridoren, styra den offentliga diskussionen i den riktning den behagar. Vår lockelse av framgång, status och prestige ligger oss i fatet.

Behov av starkare motkrafter

Politisk och ekonomisk makt har betydelse. Makten över idéerna är central. Vill du i ett modernt samhälle förändra en bärande institution, är det ett måste att du har krattat manegen. I ett korporativt land som Sverige tillerkänns organisationer en maktposition blott via sin existens. Men den maktpositionen kan användas på olika sätt.

Antingen lutar du dig tillbaka och drar kortsiktig nytta av den priviligierade positionen, eller så inser du att den egentliga makten ligger i att vara den som avgör vad som långsiktigt diskuteras och vilka lösningar som ligger på bordet.

I det avseendet är Sverige i behov av starkare motkrafter till de senaste decenniernas till synes oundvikliga samhällsutveckling. Men lika lite som historien är ödesbestämd, är det självklart möjligt att förändra vems röst som anses viktig. Det kommer att ta tid och det kommer att krävas resurser, men alternativet är sämre. En ny, inkluderande vision för Sverige bör se dagens ljus. Vill du vara med på den resan?

Daniel Lind

Inlägget Makten över tanken avgör samhällsinriktningen dök först upp på Dagens Arena.

Stora omläggningar i asylpolitiken väntar i juni när nya EU-regler ska implementeras. Frågetecken kvarstår om hur mänskliga rättigheter ska efterlevas när fler asylsökande ska bo på särskilda boenden nära gränsen och får mindre juridiskt stöd. Det säger asylrättsjuristen Sofia Rönnow Pessah.

Den 12 juni ska EU:s migrations- och asylpakt vara implementerad i medlemsländerna. Den innebär en omläggning av asylpolitiken i en EU-gemensam riktning, Något som får stor påverkan på den svenska asylprocessen.

– Sverige genomför ett helt nytt system för att hantera asylsökande med fokus på snabbare processer, begränsad rörelsefrihet och ökade byråkratiska hinder, säger Sofia Rönnow Pessah, asylrättsjurist på RFSL Ungdom och tidigare sakkunnig inom EU-frågor.

Juridiskt limbo

Det nya asylsystemet innebär att asylsökande inledningsvis kommer att screenas. Därefter fördelas de mellan två olika processer. Det handlar om ett ordinarie asylförfarande och ett så kallat gränsförfarande. Det senare innebär en förväntan om att personen ifråga inte har rätt till asyl.

För de som hamnar inom gränsförfarandet gäller att de betraktas som att de inte är inresta i landet. Därför behöver de hålla sig på eller nära särskilda anläggningar. Enligt förordningen ska de ärenden som omfattas av den snabbare asylprocessen ta som längst tre månader. Under den tiden ska beslut från Migrationsverket, överklagan och dom från Migrationsdomstolen vara avklarat.

– Den asylsökande som placeras inom gränsförfarandet hamnar delvis i ett juridiskt limbo. Du kommer inte ses som inrest i landet. Därför har du inte rätt att lämna boendet du placeras på. Som asylrättsjurist är jag djupt oroad över att människor riskerar att hamna i förvarsliknande boenden i flera månader utan ordentliga rättssäkerhetsgarantier. Särskilt allvarliga är riskerna för sårbara grupper och personer med ”osynliga” skyddsskäl som kan vara svåra att lyfta med myndighetspersoner när processerna skyndas på. Det gäller exempelvis för en del hbtqi-personer.

Saknar klarhet

Sofia Rönnow Pessah ser en risk för att de omfattande förändringar som lagstiftningspaketet innebär gör att myndigheter, kommuner och regioner inte kommer hinna förbereda sig i tid så att förordningen kan implementeras ordentligt. Särskilt finns en oro vad gäller en så kallad övervakningsmekanism, som ska bevaka att mänskliga rättigheter efterlevs.

– I utredningen föreslogs att JO skulle vara övervakningsmekanism. Men om man läser JO:s remissvar menar de att detta skulle vara oförenligt med deras uppdrag och en oacceptabel inskränkning av deras självständighet. I lagrådsremissen besvaras inte frågan om övervakningsmekanism och vi saknar därför klarhet gällande en viktig pusselbit i systemets rättighetsskydd. Och det med ungefär två månader kvar innan reglerna börjar gälla, säger Sofia Rönnow Pessah.

Restriktiva regler

Migrationsverket lyfter i sitt remissvar till propositionen att beräkningen av kostnaderna för Migrationsverket för att införa asyl- och migrationspakten har stora brister. Det kommer också att krävas omfattande internt stöd och rättslig styrning. Det eftersom så mycket av de nya lagarna kommer att baseras på EU-rätt. Dessutom finns en lucka mellan den 12 juni, då pakten ska vara genomförd, och oktober när en ny mottagandelag börjar gälla i Sverige. Det gör att det finns rättslig osäkerhet kring hur en stor grupp asylsökande ska hanteras under månaderna innan mottagandelagen träder i kraft.

Sofia Rönnow Pessah säger att Sverige i flera delar har valt att införa mer restriktiva regler än vad EU-rätten kräver. I Sverige föreslår regeringen i lagrådsremissen att fler grupper av asylsökande bör behandlas enligt det så kallade gränsförfarandet än vad EU-pakten kräver. Till grund för att en asylsökande ska få sitt fall prövat inom det snabbare förfarandet ligger bland annat att man kommer från ett land varifrån maximalt 20 procent av asylsökande brukar beviljas asyl. Dessutom kan misstankar om att någon har lämnat oriktiga uppgifter eller använt sig av falska handlingar vara grund för att hamna inom gränsförfarandet.

– Om personen exempelvis tillhör en minoritet som gör att de inte kan anses relevanta att bedömas enligt 20-procentsregeln ska de inte gå igenom ett gränsförfarande. Men det kräver att det finns fungerande och trygga mekanismer för att identifiera och fånga upp dem. Idag finns inte tillräcklig klarhet i hur systemet ska fungera för att kunna garantera att det här kommer fungera, säger Sofia Rönnow Pessah.

Svåröverskådliga konsekvenser

EU:s migrations- och asylpakt innehåller också gemensamma regler för vilken tillgång till rättslig rådgivning som ett land måste ge till asylsökande. I Sverige har man valt att begränsa asylsökandes rätt till rättsligt stöd. Det beror på att man velat placera sig på EU:s miniminivå i implementeringen av de nya reglerna.

– Istället för att ha ett biträde under hela asylprocessen, från ansökan tills ärendet är avgjort, föreslås det rättsliga stödet rejält begränsas hos Migrationsverket. Juristens roll blir att under någon enstaka timme lämna information och mer allmän rådgivning. Det kommer inte ingå i uppdraget att delta vid asylutredningen längre. Med det försvinner en viktig trygghet och rättssäkerhetsgaranti för människor i en utsatt situation.

Om en asylsökande överklagar har den däremot rätt att få offentligt biträde. Sofia Rönnow Pessah menar att det är oklart om staten vinner ekonomiskt på den här nya modellen. Om man överklagar måste biträdet ändå läsa in sig på ärendet och hur det hanterats hos Migrationsverket.

– Vi har en relativt låg ändringsfrekvens i domstol när det gäller asylärenden idag. Det kan förväntas ändras med det här förslaget. Asylprocessen kommer bli rörigare för såväl asylsökande som Migrationsverket. Något som kan förväntas påverka besluten och i förlängningen praxisbildningens juridiska kvalitet.

Sammantaget gör de stora förändringarna som införs samtidigt att det finns risk för stora och svåröverskådliga konsekvenser för rättssäkerheten för asylsökande, menar Sofia Rönnow Pessah.

– Att välja att genomföra så pass omfattande förändringar samtidigt som man begränsar rätten till offentligt biträde och utan att säkra en fungerande övervakningsmekanism riskerar att allvarligt försämra asylsökandes rättighetsskydd.

Elsa Persson

Inlägget Oro inför stor omvandling av asylsystemet dök först upp på Dagens Arena.

Vi frågade Håkan Svärdman, pensionsexpert på Folksam, om nivån på dagens pensioner och om de behöver höjas. 

Är pensionerna för låga i dag?

– Svaret är ett obetingat ja. Tanken är att en person med drygt 40 intjänande år med dagens medellivslängd ska få runt 60 procent av medelinkomsten i årlig pension. I dag kan vi tyvärr konstatera att det inte har blivit några 60 procent av inkomsten (slutlön) i allmän pension. Kompensationsnivån har istället fallit som en sten, visar Folksams beräkningar. Från i genomsnitt 61 till 43 procent av slutlönen de senaste 23 åren och därmed långt ifrån det givna löftet.

Vad är det som gör att pensionerna rasat?

– Raset utlöstes av att få blivande pensionärer insåg att löftet var villkorat till att beräkningen gjordes utifrån ”dagens medellivslängd”. Innebörden av detta är att yngre årskullar med en högre förväntad livslängd måste senarelägga sitt pensionsuttag om de vill ha en pension som motsvarar 60 procent. När det allmänna pensionssystemet sjösattes 1999 fanns en uttalad förväntan hos politiker och myndigheter att informationsinsatser och det årliga orange kuvertet skulle ändra allmänhetens pensionsbeteende för att successivt anpassas till systemets villkor. Effekten uteblev. 65-årsnormen för pensioneringen förblev orubblig. Mycket på grund av att det finns en verklighet som inte matchar pensionssystemets premisser. Många människor kan helt enkelt inte arbeta högre upp i åldrarna när kroppen säger ifrån, säger Håkan Svärdman. 

Han fortsätter: 

– Pensionsraset förstärktes dessutom av att pensionsavgiften inte blev 18,5, utan 17,21 procent. Statsmakten har reagerat, men nöjde sig med att införa den så kallade riktåldern för att tvinga upp den faktiska pensionsåldern och därmed upprätthålla, men inte höja, pensionsnivåerna. Någon avgiftshöjning är dock inte aktuell, trots att Pensionsgruppens egen utredning entydigt visade att en sådan också behövs för att systemet ska infria sitt löfte om 60 procent i allmän pension.

Vad kan man göra för att komma tillrätta med det här raset? 

– En höjning av pensionsavgiften från 17,21 till 18,5 procent, som även skulle gälla redan intjänade pensionsrätter, höjer pensionen för alla. Men proportionellt sett mest för personer med inkomst under intjänandetaket i det allmänna pensionssystemet. Man skulle även behöva maxa den så kallade pensionsgasen, som fördelar överskottet i det allmänna pensionssystemet till pensionärer och pensionssparare. Utöver det behöver också garantipensionen moderniseras så att arbetets betydelse för personer med låg inkomst förstärks. Som en sista åtgärd skulle avkastningsskatten helt eller delvis behöva avskaffas på tjänstepensioner. Utan avkastningsskatt skulle en genomsnittslöntagare kunna få mellan 950 och 1 600 kronor mer i tjänstepension per månad. Dessa åtgärder skulle sammantaget lyfta pensionen för en vanlig löntagare med 3 300 kronor per månad och därmed skulle löftet om 60 procent i allmän pension infrias.

Jon Andersson

Inlägget Är pensionerna för låga i dag? dök först upp på Dagens Arena.