Tornevall Networks

TITLE:
Chaplin blir underbart teaterexperiment

DESCRIPTION:
Uppsala stadsteater går på knock efter lite trevande inledning.

Inlägget Chaplin blir underbart teaterexperiment dök först upp på Dagens Arena.

CONTENT:
Uppsala stadsteater går på knock efter lite trevande inledning.

Betyg

 

Chaplins klassiska ”Stadens Ljus” som musikteatet. Helt utan dialog och bara några få sånger där orden får höras.

Stumfilm omvandlad till … stumteater.

Hade någon för en vecka sedan frågat mig om det var en bra idé hade jag varit tveksam. Men faktum är att Uppsala stadsteaters uppsättning är rena knockouten. En drygt två timmar lång koreografisk och musikalisk gestaltningsfest.

Det måste ha varit fruktansvärt roligt, och kanske även frustrerande, att repetera fram det här verket, där hela berättelsen bärs fram av rörelser och ansiktsuttryck och relationerna mellan karaktärerna. Allt hundra procent synkroniserat med pianomusiken, i Chaplinkaraktärens fall ned till minsta ögonbrynshöjning.

Fattiglappens blick på överklassen

Stadens ljus är en romantisk komedi från 1931, en av Chaplins mer kända filmer. Chaplin själv, den slitne men godhjärtade luffaren, stöter på en blind blomsterförsäljerska och de blir blixtförälskade. Därefter ramlar han över en olycklig rik man som han räddar från att begå självmord. Scenerna från den ”rika” miljön speglar Chaplins politiska sida. Den kringflackande fattiglappens blick på överklassen är underbart avslöjande, och ungefär lika nyansrik som en fars av Stefan och Krister.

Det visar sig snart att den unga kvinnans synfel går att bota men att det kostar pengar… ja, ni fattar vartåt det barkar.

 

För fyra år sedan sattes den här scenanpassningen av filmen upp på Nationalteatern i Aten i regi av Amalia Bennett, med den grekiske skådespelaren Prokopis Agathokleous i Chaplins roll och Thodoris Economou vid pianot. Nu spelas den på Uppsala stadsteater, med samma personer vid rodret.

Sliter entusiastiskt

Prokopis Agathokleous är fullkomligt fantastisk som Chaplin. Emelie Falk spelar den blinda flickan och lyckas med ensemblens minsta gester göra henne djupt rörande. Ensemblen sliter hårt och entusiastiskt med alla scen-, kostym- och karaktärsbyten och Frida Linell, Robin Keller och Jeff Lindström bär fram sångerna

Och så pianisten. Thodoris Economou sliter hårdast av dem alla.

Själva berättelsen är inte perfekt. Det är trots allt en nästan 100 år gammal film, från en tid då dramaturgi och karaktärer såg lite annorlunda ut än i dag. Och inledningen känns lite trevande, vilket kanske beror på att det tar lite tid för publiken att vänja sig och köpa in sig på konceptet med stumteater. Och kanske kan det vara ett hinder för den yngre publiken, som inte vuxit upp med Chaplins filmer. Jag såg föreställningen med två personer i tjugoårsåldern. I pausen var de inte helt övertygade av konceptet, men blev det desto mer i andra akt.

För min del kan jag gärna säga: ta er till Uppsala stadsteater. Stadens ljus är ett underbart experiment, olikt det mesta ni sett på en scen.

Jesper Bengtsson

Inlägget Chaplin blir underbart teaterexperiment dök först upp på Dagens Arena.

TITLE:
Chaplin blir underbart teaterexperiment

DESCRIPTION:
Uppsala stadsteater går på knock efter lite trevande inledning.

Inlägget Chaplin blir underbart teaterexperiment dök först upp på Dagens Arena.

CONTENT:
Stadens Ljus

 

 

Uppsala stadsteater går på knock efter lite trevande inledning.

Chaplins klassiska ”Stadens Ljus” som musikteater. Helt utan dialog och bara några få sånger där orden får höras.

Stumfilm omvandlad till … stumteater.

Hade någon för en vecka sedan frågat mig om det var en bra idé hade jag varit tveksam. Men faktum är att Uppsala stadsteaters uppsättning är rena knockouten. En drygt två timmar lång koreografisk och musikalisk gestaltningsfest.

Det måste ha varit fruktansvärt roligt, och kanske även frustrerande, att repetera fram det här verket, där hela berättelsen bärs fram av rörelser och ansiktsuttryck och relationerna mellan karaktärerna. Allt hundra procent synkroniserat med pianomusiken, i Chaplinkaraktärens fall ned till minsta ögonbrynshöjning.

Fattiglappens blick på överklassen

Stadens ljus är en romantisk komedi från 1931, en av Chaplins mer kända filmer. Chaplin själv, den slitne men godhjärtade luffaren, stöter på en blind blomsterförsäljerska och de blir blixtförälskade. Därefter ramlar han över en olycklig rik man som han räddar från att begå självmord. Scenerna från den ”rika” miljön speglar Chaplins politiska sida. Den kringflackande fattiglappens blick på överklassen är underbart avslöjande, och ungefär lika nyansrik som en fars av Stefan och Krister.

Det visar sig snart att den unga kvinnans synfel går att bota men att det kostar pengar… ja, ni fattar vartåt det barkar.

 

För fyra år sedan sattes den här scenanpassningen av filmen upp på Nationalteatern i Aten i regi av Amalia Bennett, med den grekiske skådespelaren Prokopis Agathokleous i Chaplins roll och Thodoris Economou vid pianot. Nu spelas den på Uppsala stadsteater, med samma personer vid rodret.

Sliter entusiastiskt

Prokopis Agathokleous är fullkomligt fantastisk som Chaplin. Emelie Falk spelar den blinda flickan och lyckas med ensemblens minsta gester göra henne djupt rörande. Ensemblen sliter hårt och entusiastiskt med alla scen-, kostym- och karaktärsbyten och Frida Linell, Robin Keller och Jeff Lindström bär fram sångerna. Och pianisten, Thodoris Economou, sliter hårdast av dem alla.

Dessutom måste ljuset nämnas. Snyggt, lyfter föreställningen ett extra snäpp.

Själva berättelsen är inte perfekt. Det är trots allt en nästan 100 år gammal film, från en tid då dramaturgi och karaktärer såg lite annorlunda ut än i dag. Och inledningen känns lite trevande, vilket kanske beror på att det tar lite tid för publiken att vänja sig och köpa in sig på konceptet med stumteater. Och kanske kan det vara ett hinder för den yngre publiken, som inte vuxit upp med Chaplins filmer. Jag såg föreställningen med två personer i tjugoårsåldern. I pausen var de inte helt övertygade av konceptet, men blev det desto mer i andra akt.

För min del kan jag gärna säga: ta er till Uppsala stadsteater. Stadens ljus är ett underbart experiment, olikt det mesta ni sett på en scen.

Jesper Bengtsson

Inlägget Chaplin blir underbart teaterexperiment dök först upp på Dagens Arena.

TITLE:
Chaplin blir underbart teaterexperiment

DESCRIPTION:
Uppsala stadsteater går på knock efter lite trevande inledning.

Inlägget Chaplin blir underbart teaterexperiment dök först upp på Dagens Arena.

CONTENT:
Uppsala stadsteater går på knock efter lite trevande inledning.

 

 

Chaplins klassiska ”Stadens Ljus” som musikteater. Helt utan dialog och bara några få sånger där orden får höras.

Stumfilm omvandlad till … stumteater.

Hade någon för en vecka sedan frågat mig om det var en bra idé hade jag varit tveksam. Men faktum är att Uppsala stadsteaters uppsättning är rena knockouten. En drygt två timmar lång koreografisk och musikalisk gestaltningsfest.

Det måste ha varit fruktansvärt roligt, och kanske även frustrerande, att repetera fram det här verket, där hela berättelsen bärs fram av rörelser och ansiktsuttryck och relationerna mellan karaktärerna. Allt hundra procent synkroniserat med pianomusiken, i Chaplinkaraktärens fall ned till minsta ögonbrynshöjning.

Fattiglappens blick på överklassen

Stadens ljus är en romantisk komedi från 1931, en av Chaplins mer kända filmer. Chaplin själv, den slitne men godhjärtade luffaren, stöter på en blind blomsterförsäljerska och de blir blixtförälskade. Därefter ramlar han över en olycklig rik man som han räddar från att begå självmord. Scenerna från den ”rika” miljön speglar Chaplins politiska sida. Den kringflackande fattiglappens blick på överklassen är underbart avslöjande, och ungefär lika nyansrik som en fars av Stefan och Krister.

Det visar sig snart att den unga kvinnans synfel går att bota men att det kostar pengar… ja, ni fattar vartåt det barkar.

 

För fyra år sedan sattes den här scenanpassningen av filmen upp på Nationalteatern i Aten i regi av Amalia Bennett, med den grekiske skådespelaren Prokopis Agathokleous i Chaplins roll och Thodoris Economou vid pianot. Nu spelas den på Uppsala stadsteater, med samma personer vid rodret.

Sliter entusiastiskt

Prokopis Agathokleous är fullkomligt fantastisk som Chaplin. Emelie Falk spelar den blinda flickan och lyckas med ensemblens minsta gester göra henne djupt rörande. Ensemblen sliter hårt och entusiastiskt med alla scen-, kostym- och karaktärsbyten och Frida Linell, Robin Keller och Jeff Lindström bär fram sångerna. Och pianisten, Thodoris Economou, sliter hårdast av dem alla.

Dessutom måste ljuset nämnas. Snyggt, lyfter föreställningen ett extra snäpp.

Själva berättelsen är inte perfekt. Det är trots allt en nästan 100 år gammal film, från en tid då dramaturgi och karaktärer såg lite annorlunda ut än i dag. Och inledningen känns lite trevande, vilket kanske beror på att det tar lite tid för publiken att vänja sig och köpa in sig på konceptet med stumteater. Och kanske kan det vara ett hinder för den yngre publiken, som inte vuxit upp med Chaplins filmer. Jag såg föreställningen med två personer i tjugoårsåldern. I pausen var de inte helt övertygade av konceptet, men blev det desto mer i andra akt.

För min del kan jag gärna säga: ta er till Uppsala stadsteater. Stadens ljus är ett underbart experiment, olikt det mesta ni sett på en scen.

Jesper Bengtsson

Inlägget Chaplin blir underbart teaterexperiment dök först upp på Dagens Arena.

TITLE:
Chaplin blir underbart teaterexperiment

DESCRIPTION:
Uppsala stadsteater går på knock efter lite trevande inledning.

Inlägget Chaplin blir underbart teaterexperiment dök först upp på Dagens Arena.

CONTENT:
Uppsala stadsteater går på knock efter lite trevande inledning.

Betyg

 

Chaplins klassiska ”Stadens Ljus” som musikteatet. Helt utan dialog och bara några få sånger där orden får höras.

Stumfilm omvandlad till … stumteater.

Hade någon för en vecka sedan frågat mig om det var en bra idé hade jag varit tveksam. Men faktum är att Uppsala stadsteaters uppsättning är rena knockouten. En drygt två timmar lång koreografisk och musikalisk gestaltningsfest.

Det måste ha varit fruktansvärt roligt, och kanske även frustrerande, att repetera fram det här verket, där hela berättelsen bärs fram av rörelser och ansiktsuttryck och relationerna mellan karaktärerna. Allt hundra procent synkroniserat med pianomusiken, i Chaplinkaraktärens fall ned till minsta ögonbrynshöjning.

Fattiglappens blick på överklassen

Stadens ljus är en romantisk komedi från 1931, en av Chaplins mer kända filmer. Chaplin själv, den slitne men godhjärtade luffaren, stöter på en blind blomsterförsäljerska och de blir blixtförälskade. Därefter ramlar han över en olycklig rik man som han räddar från att begå självmord. Scenerna från den ”rika” miljön speglar Chaplins politiska sida. Den kringflackande fattiglappens blick på överklassen är underbart avslöjande, och ungefär lika nyansrik som en fars av Stefan och Krister.

Det visar sig snart att den unga kvinnans synfel går att bota men att det kostar pengar… ja, ni fattar vartåt det barkar.

 

För fyra år sedan sattes den här scenanpassningen av filmen upp på Nationalteatern i Aten i regi av Amalia Bennett, med den grekiske skådespelaren Prokopis Agathokleous i Chaplins roll och Thodoris Economou vid pianot. Nu spelas den på Uppsala stadsteater, med samma personer vid rodret.

Sliter entusiastiskt

Prokopis Agathokleous är fullkomligt fantastisk som Chaplin. Emelie Falk spelar den blinda flickan och lyckas med ensemblens minsta gester göra henne djupt rörande. Ensemblen sliter hårt och entusiastiskt med alla scen-, kostym- och karaktärsbyten och Frida Linell, Robin Keller och Jeff Lindström bär fram sångerna

Och så pianisten. Thodoris Economou sliter hårdast av dem alla.

Själva berättelsen är inte perfekt. Det är trots allt en nästan 100 år gammal film, från en tid då dramaturgi och karaktärer såg lite annorlunda ut än i dag. Och inledningen känns lite trevande, vilket kanske beror på att det tar lite tid för publiken att vänja sig och köpa in sig på konceptet med stumteater. Och kanske kan det vara ett hinder för den yngre publiken, som inte vuxit upp med Chaplins filmer. Jag såg föreställningen med två personer i tjugoårsåldern. I pausen var de inte helt övertygade av konceptet, men blev det desto mer i andra akt.

För min del kan jag gärna säga: ta er till Uppsala stadsteater. Stadens ljus är ett underbart experiment, olikt det mesta ni sett på en scen.

Jesper Bengtsson

Inlägget Chaplin blir underbart teaterexperiment dök först upp på Dagens Arena.

TITLE:
Chaplin blir underbart teaterexperiment

DESCRIPTION:
Uppsala stadsteater går på knock efter lite trevande inledning.

Inlägget Chaplin blir underbart teaterexperiment dök först upp på Dagens Arena.

CONTENT:
Uppsala stadsteater går på knock efter lite trevande inledning.

Betyg

 

Chaplins klassiska ”Stadens Ljus” som musikteater. Helt utan dialog och bara några få sånger där orden får höras.

Stumfilm omvandlad till … stumteater.

Hade någon för en vecka sedan frågat mig om det var en bra idé hade jag varit tveksam. Men faktum är att Uppsala stadsteaters uppsättning är rena knockouten. En drygt två timmar lång koreografisk och musikalisk gestaltningsfest.

Det måste ha varit fruktansvärt roligt, och kanske även frustrerande, att repetera fram det här verket, där hela berättelsen bärs fram av rörelser och ansiktsuttryck och relationerna mellan karaktärerna. Allt hundra procent synkroniserat med pianomusiken, i Chaplinkaraktärens fall ned till minsta ögonbrynshöjning.

Fattiglappens blick på överklassen

Stadens ljus är en romantisk komedi från 1931, en av Chaplins mer kända filmer. Chaplin själv, den slitne men godhjärtade luffaren, stöter på en blind blomsterförsäljerska och de blir blixtförälskade. Därefter ramlar han över en olycklig rik man som han räddar från att begå självmord. Scenerna från den ”rika” miljön speglar Chaplins politiska sida. Den kringflackande fattiglappens blick på överklassen är underbart avslöjande, och ungefär lika nyansrik som en fars av Stefan och Krister.

Det visar sig snart att den unga kvinnans synfel går att bota men att det kostar pengar… ja, ni fattar vartåt det barkar.

 

För fyra år sedan sattes den här scenanpassningen av filmen upp på Nationalteatern i Aten i regi av Amalia Bennett, med den grekiske skådespelaren Prokopis Agathokleous i Chaplins roll och Thodoris Economou vid pianot. Nu spelas den på Uppsala stadsteater, med samma personer vid rodret.

Sliter entusiastiskt

Prokopis Agathokleous är fullkomligt fantastisk som Chaplin. Emelie Falk spelar den blinda flickan och lyckas med ensemblens minsta gester göra henne djupt rörande. Ensemblen sliter hårt och entusiastiskt med alla scen-, kostym- och karaktärsbyten och Frida Linell, Robin Keller och Jeff Lindström bär fram sångerna

Och så pianisten. Thodoris Economou sliter hårdast av dem alla.

Själva berättelsen är inte perfekt. Det är trots allt en nästan 100 år gammal film, från en tid då dramaturgi och karaktärer såg lite annorlunda ut än i dag. Och inledningen känns lite trevande, vilket kanske beror på att det tar lite tid för publiken att vänja sig och köpa in sig på konceptet med stumteater. Och kanske kan det vara ett hinder för den yngre publiken, som inte vuxit upp med Chaplins filmer. Jag såg föreställningen med två personer i tjugoårsåldern. I pausen var de inte helt övertygade av konceptet, men blev det desto mer i andra akt.

För min del kan jag gärna säga: ta er till Uppsala stadsteater. Stadens ljus är ett underbart experiment, olikt det mesta ni sett på en scen.

Jesper Bengtsson

Inlägget Chaplin blir underbart teaterexperiment dök först upp på Dagens Arena.

TITLE:
Chaplin blir underbart teaterexperiment

DESCRIPTION:
Uppsala stadsteater går på knock efter lite trevande inledning.

Inlägget Chaplin blir underbart teaterexperiment dök först upp på Dagens Arena.

CONTENT:
Uppsala stadsteater går på knock efter lite trevande inledning.

 

 

Chaplins klassiska ”Stadens Ljus” som musikteater. Helt utan dialog och bara några få sånger där orden får höras.

Stumfilm omvandlad till … stumteater.

Hade någon för en vecka sedan frågat mig om det var en bra idé hade jag varit tveksam. Men faktum är att Uppsala stadsteaters uppsättning är rena knockouten. En drygt två timmar lång koreografisk och musikalisk gestaltningsfest.

Det måste ha varit fruktansvärt roligt, och kanske även frustrerande, att repetera fram det här verket, där hela berättelsen bärs fram av rörelser och ansiktsuttryck och relationerna mellan karaktärerna. Allt hundra procent synkroniserat med pianomusiken, i Chaplinkaraktärens fall ned till minsta ögonbrynshöjning.

Fattiglappens blick på överklassen

Stadens ljus är en romantisk komedi från 1931, en av Chaplins mer kända filmer. Chaplin själv, den slitne men godhjärtade luffaren, stöter på en blind blomsterförsäljerska och de blir blixtförälskade. Därefter ramlar han över en olycklig rik man som han räddar från att begå självmord. Scenerna från den ”rika” miljön speglar Chaplins politiska sida. Den kringflackande fattiglappens blick på överklassen är underbart avslöjande, och ungefär lika nyansrik som en fars av Stefan och Krister.

Det visar sig snart att den unga kvinnans synfel går att bota men att det kostar pengar… ja, ni fattar vartåt det barkar.

 

För fyra år sedan sattes den här scenanpassningen av filmen upp på Nationalteatern i Aten i regi av Amalia Bennett, med den grekiske skådespelaren Prokopis Agathokleous i Chaplins roll och Thodoris Economou vid pianot. Nu spelas den på Uppsala stadsteater, med samma personer vid rodret.

Sliter entusiastiskt

Prokopis Agathokleous är fullkomligt fantastisk som Chaplin. Emelie Falk spelar den blinda flickan och lyckas med ensemblens minsta gester göra henne djupt rörande. Ensemblen sliter hårt och entusiastiskt med alla scen-, kostym- och karaktärsbyten och Frida Linell, Robin Keller och Jeff Lindström bär fram sångerna. Och pianisten, Thodoris Economou, sliter hårdast av dem alla.

Dessutom måste ljuset nämnas. Snyggt, lyfter föreställningen ett extra snäpp.

Själva berättelsen är inte perfekt. Det är trots allt en nästan 100 år gammal film, från en tid då dramaturgi och karaktärer såg lite annorlunda ut än i dag. Och inledningen känns lite trevande, vilket kanske beror på att det tar lite tid för publiken att vänja sig och köpa in sig på konceptet med stumteater. Och kanske kan det vara ett hinder för den yngre publiken, som inte vuxit upp med Chaplins filmer. Jag såg föreställningen med två personer i tjugoårsåldern. I pausen var de inte helt övertygade av konceptet, men blev det desto mer i andra akt.

För min del kan jag gärna säga: ta er till Uppsala stadsteater. Stadens ljus är ett underbart experiment, olikt det mesta ni sett på en scen.

Jesper Bengtsson

Inlägget Chaplin blir underbart teaterexperiment dök först upp på Dagens Arena.

TITLE:
Chaplin blir underbart teaterexperiment

DESCRIPTION:
Uppsala stadsteater går på knock efter lite trevande inledning.

Inlägget Chaplin blir underbart teaterexperiment dök först upp på Dagens Arena.

CONTENT:
Uppsala stadsteater går på knock efter lite trevande inledning.

Betyg: 

Chaplins klassiska ”Stadens Ljus” som musikteatet. Helt utan dialog och bara några få sånger där orden får höras.

Stumfilm omvandlad till … stumteater.

Hade någon för en vecka sedan frågat mig om det var en bra idé hade jag varit tveksam. Men faktum är att Uppsala stadsteaters uppsättning är rena knockouten. En drygt två timmar lång koreografisk och musikalisk gestaltningsfest.

Det måste ha varit fruktansvärt roligt, och kanske även frustrerande, att repetera fram det här verket, där hela berättelsen bärs fram av rörelser och ansiktsuttryck och relationerna mellan karaktärerna. Allt hundra procent synkroniserat med pianomusiken, i Chaplinkaraktärens fall ned till minsta ögonbrynshöjning.

Fattiglappens blick på överklassen

Stadens ljus är en romantisk komedi från 1931, en av Chaplins mer kända filmer. Chaplin själv, den slitne men godhjärtade luffaren, stöter på en blind blomsterförsäljerska och de blir blixtförälskade. Därefter ramlar han över en olycklig rik man som han räddar från att begå självmord. Scenerna från den ”rika” miljön speglar Chaplins politiska sida. Den kringflackande fattiglappens blick på överklassen är underbart avslöjande, och ungefär lika nyansrik som en fars av Stefan och Krister.

Det visar sig snart att den unga kvinnans synfel går att bota men att det kostar pengar… ja, ni fattar vartåt det barkar.

 

För fyra år sedan sattes den här scenanpassningen av filmen upp på Nationalteatern i Aten i regi av Amalia Bennett, med den grekiske skådespelaren Prokopis Agathokleous i Chaplins roll och Thodoris Economou vid pianot. Nu spelas den på Uppsala stadsteater, med samma personer vid rodret.

Sliter entusiastiskt

Prokopis Agathokleous är fullkomligt fantastisk som Chaplin. Emelie Falk spelar den blinda flickan och lyckas med ensemblens minsta gester göra henne djupt rörande. Ensemblen sliter hårt och entusiastiskt med alla scen-, kostym- och karaktärsbyten och Frida Linell, Robin Keller och Jeff Lindström bär fram sångerna

Och så pianisten. Thodoris Economou sliter hårdast av dem alla.

Själva berättelsen är inte perfekt. Det är trots allt en nästan 100 år gammal film, från en tid då dramaturgi och karaktärer såg lite annorlunda ut än i dag. Och inledningen känns lite trevande, vilket kanske beror på att det tar lite tid för publiken att vänja sig och köpa in sig på konceptet med stumteater. Och kanske kan det vara ett hinder för den yngre publiken, som inte vuxit upp med Chaplins filmer. Jag såg föreställningen med två personer i tjugoårsåldern. I pausen var de inte helt övertygade av konceptet, men blev det desto mer i andra akt.

För min del kan jag gärna säga: ta er till Uppsala stadsteater. Stadens ljus är ett underbart experiment, olikt det mesta ni sett på en scen.

Jesper Bengtsson

Inlägget Chaplin blir underbart teaterexperiment dök först upp på Dagens Arena.

TITLE:
Chaplin blir underbart teaterexperiment

DESCRIPTION:
Uppsala stadsteater går på knock efter lite trevande inledning.

Inlägget Chaplin blir underbart teaterexperiment dök först upp på Dagens Arena.

CONTENT:
Uppsala stadsteater går på knock efter lite trevande inledning.

Betyg

 

Chaplins klassiska ”Stadens Ljus” som musikteater. Helt utan dialog och bara några få sånger där orden får höras.

Stumfilm omvandlad till … stumteater.

Hade någon för en vecka sedan frågat mig om det var en bra idé hade jag varit tveksam. Men faktum är att Uppsala stadsteaters uppsättning är rena knockouten. En drygt två timmar lång koreografisk och musikalisk gestaltningsfest.

Det måste ha varit fruktansvärt roligt, och kanske även frustrerande, att repetera fram det här verket, där hela berättelsen bärs fram av rörelser och ansiktsuttryck och relationerna mellan karaktärerna. Allt hundra procent synkroniserat med pianomusiken, i Chaplinkaraktärens fall ned till minsta ögonbrynshöjning.

Fattiglappens blick på överklassen

Stadens ljus är en romantisk komedi från 1931, en av Chaplins mer kända filmer. Chaplin själv, den slitne men godhjärtade luffaren, stöter på en blind blomsterförsäljerska och de blir blixtförälskade. Därefter ramlar han över en olycklig rik man som han räddar från att begå självmord. Scenerna från den ”rika” miljön speglar Chaplins politiska sida. Den kringflackande fattiglappens blick på överklassen är underbart avslöjande, och ungefär lika nyansrik som en fars av Stefan och Krister.

Det visar sig snart att den unga kvinnans synfel går att bota men att det kostar pengar… ja, ni fattar vartåt det barkar.

 

För fyra år sedan sattes den här scenanpassningen av filmen upp på Nationalteatern i Aten i regi av Amalia Bennett, med den grekiske skådespelaren Prokopis Agathokleous i Chaplins roll och Thodoris Economou vid pianot. Nu spelas den på Uppsala stadsteater, med samma personer vid rodret.

Sliter entusiastiskt

Prokopis Agathokleous är fullkomligt fantastisk som Chaplin. Emelie Falk spelar den blinda flickan och lyckas med ensemblens minsta gester göra henne djupt rörande. Ensemblen sliter hårt och entusiastiskt med alla scen-, kostym- och karaktärsbyten och Frida Linell, Robin Keller och Jeff Lindström bär fram sångerna

Och så pianisten. Thodoris Economou sliter hårdast av dem alla.

Själva berättelsen är inte perfekt. Det är trots allt en nästan 100 år gammal film, från en tid då dramaturgi och karaktärer såg lite annorlunda ut än i dag. Och inledningen känns lite trevande, vilket kanske beror på att det tar lite tid för publiken att vänja sig och köpa in sig på konceptet med stumteater. Och kanske kan det vara ett hinder för den yngre publiken, som inte vuxit upp med Chaplins filmer. Jag såg föreställningen med två personer i tjugoårsåldern. I pausen var de inte helt övertygade av konceptet, men blev det desto mer i andra akt.

För min del kan jag gärna säga: ta er till Uppsala stadsteater. Stadens ljus är ett underbart experiment, olikt det mesta ni sett på en scen.

Jesper Bengtsson

Inlägget Chaplin blir underbart teaterexperiment dök först upp på Dagens Arena.

TITLE:
Chaplin blir underbart teaterexperiment

DESCRIPTION:
Uppsala stadsteater går på knock efter lite trevande inledning.

Inlägget Chaplin blir underbart teaterexperiment dök först upp på Dagens Arena.

CONTENT:
 

 

Uppsala stadsteater går på knock efter lite trevande inledning.

Chaplins klassiska ”Stadens Ljus” som musikteatet. Helt utan dialog och bara några få sånger där orden får höras.

Stumfilm omvandlad till … stumteater.

Hade någon för en vecka sedan frågat mig om det var en bra idé hade jag varit tveksam. Men faktum är att Uppsala stadsteaters uppsättning är rena knockouten. En drygt två timmar lång koreografisk och musikalisk gestaltningsfest.

Det måste ha varit fruktansvärt roligt, och kanske även frustrerande, att repetera fram det här verket, där hela berättelsen bärs fram av rörelser och ansiktsuttryck och relationerna mellan karaktärerna. Allt hundra procent synkroniserat med pianomusiken, i Chaplinkaraktärens fall ned till minsta ögonbrynshöjning.

Fattiglappens blick på överklassen

Stadens ljus är en romantisk komedi från 1931, en av Chaplins mer kända filmer. Chaplin själv, den slitne men godhjärtade luffaren, stöter på en blind blomsterförsäljerska och de blir blixtförälskade. Därefter ramlar han över en olycklig rik man som han räddar från att begå självmord. Scenerna från den ”rika” miljön speglar Chaplins politiska sida. Den kringflackande fattiglappens blick på överklassen är underbart avslöjande, och ungefär lika nyansrik som en fars av Stefan och Krister.

Det visar sig snart att den unga kvinnans synfel går att bota men att det kostar pengar… ja, ni fattar vartåt det barkar.

För fyra år sedan sattes den här scenanpassningen av filmen upp på Nationalteatern i Aten i regi av Amalia Bennett, med den grekiske skådespelaren Prokopis Agathokleous i Chaplins roll och Thodoris Economou vid pianot. Nu spelas den på Uppsala stadsteater, med samma personer vid rodret.

Sliter entusiastiskt

Prokopis Agathokleous är fullkomligt fantastisk som Chaplin. Emelie Falk spelar den blinda flickan och lyckas med ensemblens minsta gester göra henne djupt rörande. Ensemblen sliter hårt och entusiastiskt med alla scen-, kostym- och karaktärsbyten och Frida Linell, Robin Keller och Jeff Lindström bär fram sångerna

Och så pianisten. Thodoris Economou sliter hårdast av dem alla.

Själva berättelsen är inte perfekt. Det är trots allt en nästan 100 år gammal film, från en tid då dramaturgi och karaktärer såg lite annorlunda ut än i dag. Och inledningen känns lite trevande, vilket kanske beror på att det tar lite tid för publiken att vänja sig och köpa in sig på konceptet med stumteater. Och kanske kan det vara ett hinder för den yngre publiken, som inte vuxit upp med Chaplins filmer. Jag såg föreställningen med två personer i tjugoårsåldern. I pausen var de inte helt övertygade av konceptet, men blev det desto mer i andra akt.

För min del kan jag gärna säga: ta er till Uppsala stadsteater. Stadens ljus är ett underbart experiment, olikt det mesta ni sett på en scen.

Jesper Bengtsson

Inlägget Chaplin blir underbart teaterexperiment dök först upp på Dagens Arena.

TITLE:
Chaplin blir underbart teaterexperiment

DESCRIPTION:
Uppsala stadsteater går på knock efter lite trevande inledning.

Inlägget Chaplin blir underbart teaterexperiment dök först upp på Dagens Arena.

CONTENT:
Uppsala stadsteater går på knock efter lite trevande inledning.

Betyg: 

Chaplins klassiska ”Stadens Ljus” som musikteatet. Helt utan dialog och bara några få sånger där orden får höras.

Stumfilm omvandlad till … stumteater.

Hade någon för en vecka sedan frågat mig om det var en bra idé hade jag varit tveksam. Men faktum är att Uppsala stadsteaters uppsättning är rena knockouten. En drygt två timmar lång koreografisk och musikalisk gestaltningsfest.

Det måste ha varit fruktansvärt roligt, och kanske även frustrerande, att repetera fram det här verket, där hela berättelsen bärs fram av rörelser och ansiktsuttryck och relationerna mellan karaktärerna. Allt hundra procent synkroniserat med pianomusiken, i Chaplinkaraktärens fall ned till minsta ögonbrynshöjning.

Fattiglappens blick på överklassen

Stadens ljus är en romantisk komedi från 1931, en av Chaplins mer kända filmer. Chaplin själv, den slitne men godhjärtade luffaren, stöter på en blind blomsterförsäljerska och de blir blixtförälskade. Därefter ramlar han över en olycklig rik man som han räddar från att begå självmord. Scenerna från den ”rika” miljön speglar Chaplins politiska sida. Den kringflackande fattiglappens blick på överklassen är underbart avslöjande, och ungefär lika nyansrik som en fars av Stefan och Krister.

Det visar sig snart att den unga kvinnans synfel går att bota men att det kostar pengar… ja, ni fattar vartåt det barkar.

 

För fyra år sedan sattes den här scenanpassningen av filmen upp på Nationalteatern i Aten i regi av Amalia Bennett, med den grekiske skådespelaren Prokopis Agathokleous i Chaplins roll och Thodoris Economou vid pianot. Nu spelas den på Uppsala stadsteater, med samma personer vid rodret.

Sliter entusiastiskt

Prokopis Agathokleous är fullkomligt fantastisk som Chaplin. Emelie Falk spelar den blinda flickan och lyckas med ensemblens minsta gester göra henne djupt rörande. Ensemblen sliter hårt och entusiastiskt med alla scen-, kostym- och karaktärsbyten och Frida Linell, Robin Keller och Jeff Lindström bär fram sångerna

Och så pianisten. Thodoris Economou sliter hårdast av dem alla.

Själva berättelsen är inte perfekt. Det är trots allt en nästan 100 år gammal film, från en tid då dramaturgi och karaktärer såg lite annorlunda ut än i dag. Och inledningen känns lite trevande, vilket kanske beror på att det tar lite tid för publiken att vänja sig och köpa in sig på konceptet med stumteater. Och kanske kan det vara ett hinder för den yngre publiken, som inte vuxit upp med Chaplins filmer. Jag såg föreställningen med två personer i tjugoårsåldern. I pausen var de inte helt övertygade av konceptet, men blev det desto mer i andra akt.

För min del kan jag gärna säga: ta er till Uppsala stadsteater. Stadens ljus är ett underbart experiment, olikt det mesta ni sett på en scen.

Jesper Bengtsson

Inlägget Chaplin blir underbart teaterexperiment dök först upp på Dagens Arena.

TITLE:
Chaplin blir underbart teaterexperiment

DESCRIPTION:
Uppsala stadsteater går på knock efter lite trevande inledning.

Inlägget Chaplin blir underbart teaterexperiment dök först upp på Dagens Arena.

CONTENT:
Uppsala stadsteater går på knock efter lite trevande inledning.

Betyg

 

Chaplins klassiska ”Stadens Ljus” som musikteatet. Helt utan dialog och bara några få sånger där orden får höras.

Stumfilm omvandlad till … stumteater.

Hade någon för en vecka sedan frågat mig om det var en bra idé hade jag varit tveksam. Men faktum är att Uppsala stadsteaters uppsättning är rena knockouten. En drygt två timmar lång koreografisk och musikalisk gestaltningsfest.

Det måste ha varit fruktansvärt roligt, och kanske även frustrerande, att repetera fram det här verket, där hela berättelsen bärs fram av rörelser och ansiktsuttryck och relationerna mellan karaktärerna. Allt hundra procent synkroniserat med pianomusiken, i Chaplinkaraktärens fall ned till minsta ögonbrynshöjning.

Fattiglappens blick på överklassen

Stadens ljus är en romantisk komedi från 1931, en av Chaplins mer kända filmer. Chaplin själv, den slitne men godhjärtade luffaren, stöter på en blind blomsterförsäljerska och de blir blixtförälskade. Därefter ramlar han över en olycklig rik man som han räddar från att begå självmord. Scenerna från den ”rika” miljön speglar Chaplins politiska sida. Den kringflackande fattiglappens blick på överklassen är underbart avslöjande, och ungefär lika nyansrik som en fars av Stefan och Krister.

Det visar sig snart att den unga kvinnans synfel går att bota men att det kostar pengar… ja, ni fattar vartåt det barkar.

 

För fyra år sedan sattes den här scenanpassningen av filmen upp på Nationalteatern i Aten i regi av Amalia Bennett, med den grekiske skådespelaren Prokopis Agathokleous i Chaplins roll och Thodoris Economou vid pianot. Nu spelas den på Uppsala stadsteater, med samma personer vid rodret.

Sliter entusiastiskt

Prokopis Agathokleous är fullkomligt fantastisk som Chaplin. Emelie Falk spelar den blinda flickan och lyckas med ensemblens minsta gester göra henne djupt rörande. Ensemblen sliter hårt och entusiastiskt med alla scen-, kostym- och karaktärsbyten och Frida Linell, Robin Keller och Jeff Lindström bär fram sångerna

Och så pianisten. Thodoris Economou sliter hårdast av dem alla.

Själva berättelsen är inte perfekt. Det är trots allt en nästan 100 år gammal film, från en tid då dramaturgi och karaktärer såg lite annorlunda ut än i dag. Och inledningen känns lite trevande, vilket kanske beror på att det tar lite tid för publiken att vänja sig och köpa in sig på konceptet med stumteater. Och kanske kan det vara ett hinder för den yngre publiken, som inte vuxit upp med Chaplins filmer. Jag såg föreställningen med två personer i tjugoårsåldern. I pausen var de inte helt övertygade av konceptet, men blev det desto mer i andra akt.

För min del kan jag gärna säga: ta er till Uppsala stadsteater. Stadens ljus är ett underbart experiment, olikt det mesta ni sett på en scen.

Jesper Bengtsson

Inlägget Chaplin blir underbart teaterexperiment dök först upp på Dagens Arena.

TITLE:
Chaplin blir underbart teaterexperiment

DESCRIPTION:
Uppsala stadsteater går på knock efter lite trevande inledning.

Inlägget Chaplin blir underbart teaterexperiment dök först upp på Dagens Arena.

CONTENT:
Stadens Ljus

 

 

Uppsala stadsteater går på knock efter lite trevande inledning.

Chaplins klassiska ”Stadens Ljus” som musikteater. Helt utan dialog och bara några få sånger där orden får höras.

Stumfilm omvandlad till … stumteater.

Hade någon för en vecka sedan frågat mig om det var en bra idé hade jag varit tveksam. Men faktum är att Uppsala stadsteaters uppsättning är rena knockouten. En drygt två timmar lång koreografisk och musikalisk gestaltningsfest.

Det måste ha varit fruktansvärt roligt, och kanske även frustrerande, att repetera fram det här verket, där hela berättelsen bärs fram av rörelser och ansiktsuttryck och relationerna mellan karaktärerna. Allt hundra procent synkroniserat med pianomusiken, i Chaplinkaraktärens fall ned till minsta ögonbrynshöjning.

Fattiglappens blick på överklassen

Stadens ljus är en romantisk komedi från 1931, en av Chaplins mer kända filmer. Chaplin själv, den slitne men godhjärtade luffaren, stöter på en blind blomsterförsäljerska och de blir blixtförälskade. Därefter ramlar han över en olycklig rik man som han räddar från att begå självmord. Scenerna från den ”rika” miljön speglar Chaplins politiska sida. Den kringflackande fattiglappens blick på överklassen är underbart avslöjande, och ungefär lika nyansrik som en fars av Stefan och Krister.

Det visar sig snart att den unga kvinnans synfel går att bota men att det kostar pengar… ja, ni fattar vartåt det barkar.

 

För fyra år sedan sattes den här scenanpassningen av filmen upp på Nationalteatern i Aten i regi av Amalia Bennett, med den grekiske skådespelaren Prokopis Agathokleous i Chaplins roll och Thodoris Economou vid pianot. Nu spelas den på Uppsala stadsteater, med samma personer vid rodret.

Sliter entusiastiskt

Prokopis Agathokleous är fullkomligt fantastisk som Chaplin. Emelie Falk spelar den blinda flickan och lyckas med ensemblens minsta gester göra henne djupt rörande. Ensemblen sliter hårt och entusiastiskt med alla scen-, kostym- och karaktärsbyten och Frida Linell, Robin Keller och Jeff Lindström bär fram sångerna. Och pianisten, Thodoris Economou, sliter hårdast av dem alla.

Dessutom måste ljuset nämnas. Snyggt, lyfter föreställningen ett extra snäpp.

Själva berättelsen är inte perfekt. Det är trots allt en nästan 100 år gammal film, från en tid då dramaturgi och karaktärer såg lite annorlunda ut än i dag. Och inledningen känns lite trevande, vilket kanske beror på att det tar lite tid för publiken att vänja sig och köpa in sig på konceptet med stumteater. Och kanske kan det vara ett hinder för den yngre publiken, som inte vuxit upp med Chaplins filmer. Jag såg föreställningen med två personer i tjugoårsåldern. I pausen var de inte helt övertygade av konceptet, men blev det desto mer i andra akt.

För min del kan jag gärna säga: ta er till Uppsala stadsteater. Stadens ljus är ett underbart experiment, olikt det mesta ni sett på en scen.

Jesper Bengtsson

Inlägget Chaplin blir underbart teaterexperiment dök först upp på Dagens Arena.

TITLE:
Chaplin blir underbart teaterexperiment

DESCRIPTION:
Uppsala stadsteater går på knock efter lite trevande inledning.

Inlägget Chaplin blir underbart teaterexperiment dök först upp på Dagens Arena.

CONTENT:
Uppsala stadsteater går på knock efter lite trevande inledning.

 

 

Chaplins klassiska ”Stadens Ljus” som musikteater. Helt utan dialog och bara några få sånger där orden får höras.

Stumfilm omvandlad till … stumteater.

Hade någon för en vecka sedan frågat mig om det var en bra idé hade jag varit tveksam. Men faktum är att Uppsala stadsteaters uppsättning är rena knockouten. En drygt två timmar lång koreografisk och musikalisk gestaltningsfest.

Det måste ha varit fruktansvärt roligt, och kanske även frustrerande, att repetera fram det här verket, där hela berättelsen bärs fram av rörelser och ansiktsuttryck och relationerna mellan karaktärerna. Allt hundra procent synkroniserat med pianomusiken, i Chaplinkaraktärens fall ned till minsta ögonbrynshöjning.

Fattiglappens blick på överklassen

Stadens ljus är en romantisk komedi från 1931, en av Chaplins mer kända filmer. Chaplin själv, den slitne men godhjärtade luffaren, stöter på en blind blomsterförsäljerska och de blir blixtförälskade. Därefter ramlar han över en olycklig rik man som han räddar från att begå självmord. Scenerna från den ”rika” miljön speglar Chaplins politiska sida. Den kringflackande fattiglappens blick på överklassen är underbart avslöjande, och ungefär lika nyansrik som en fars av Stefan och Krister.

Det visar sig snart att den unga kvinnans synfel går att bota men att det kostar pengar… ja, ni fattar vartåt det barkar.

 

För fyra år sedan sattes den här scenanpassningen av filmen upp på Nationalteatern i Aten i regi av Amalia Bennett, med den grekiske skådespelaren Prokopis Agathokleous i Chaplins roll och Thodoris Economou vid pianot. Nu spelas den på Uppsala stadsteater, med samma personer vid rodret.

Sliter entusiastiskt

Prokopis Agathokleous är fullkomligt fantastisk som Chaplin. Emelie Falk spelar den blinda flickan och lyckas med ensemblens minsta gester göra henne djupt rörande. Ensemblen sliter hårt och entusiastiskt med alla scen-, kostym- och karaktärsbyten och Frida Linell, Robin Keller och Jeff Lindström bär fram sångerna. Och pianisten, Thodoris Economou, sliter hårdast av dem alla.

Dessutom måste ljuset nämnas. Snyggt, lyfter föreställningen ett extra snäpp.

Själva berättelsen är inte perfekt. Det är trots allt en nästan 100 år gammal film, från en tid då dramaturgi och karaktärer såg lite annorlunda ut än i dag. Och inledningen känns lite trevande, vilket kanske beror på att det tar lite tid för publiken att vänja sig och köpa in sig på konceptet med stumteater. Och kanske kan det vara ett hinder för den yngre publiken, som inte vuxit upp med Chaplins filmer. Jag såg föreställningen med två personer i tjugoårsåldern. I pausen var de inte helt övertygade av konceptet, men blev det desto mer i andra akt.

För min del kan jag gärna säga: ta er till Uppsala stadsteater. Stadens ljus är ett underbart experiment, olikt det mesta ni sett på en scen.

Jesper Bengtsson

Inlägget Chaplin blir underbart teaterexperiment dök först upp på Dagens Arena.

TITLE:
Chaplin blir underbart teaterexperiment

DESCRIPTION:
Uppsala stadsteater går på knock efter lite trevande inledning.

Inlägget Chaplin blir underbart teaterexperiment dök först upp på Dagens Arena.

CONTENT:
Uppsala stadsteater går på knock efter lite trevande inledning.

Betyg

 

Chaplins klassiska ”Stadens Ljus” som musikteatet. Helt utan dialog och bara några få sånger där orden får höras.

Stumfilm omvandlad till … stumteater.

Hade någon för en vecka sedan frågat mig om det var en bra idé hade jag varit tveksam. Men faktum är att Uppsala stadsteaters uppsättning är rena knockouten. En drygt två timmar lång koreografisk och musikalisk gestaltningsfest.

Det måste ha varit fruktansvärt roligt, och kanske även frustrerande, att repetera fram det här verket, där hela berättelsen bärs fram av rörelser och ansiktsuttryck och relationerna mellan karaktärerna. Allt hundra procent synkroniserat med pianomusiken, i Chaplinkaraktärens fall ned till minsta ögonbrynshöjning.

Fattiglappens blick på överklassen

Stadens ljus är en romantisk komedi från 1931, en av Chaplins mer kända filmer. Chaplin själv, den slitne men godhjärtade luffaren, stöter på en blind blomsterförsäljerska och de blir blixtförälskade. Därefter ramlar han över en olycklig rik man som han räddar från att begå självmord. Scenerna från den ”rika” miljön speglar Chaplins politiska sida. Den kringflackande fattiglappens blick på överklassen är underbart avslöjande, och ungefär lika nyansrik som en fars av Stefan och Krister.

Det visar sig snart att den unga kvinnans synfel går att bota men att det kostar pengar… ja, ni fattar vartåt det barkar.

 

För fyra år sedan sattes den här scenanpassningen av filmen upp på Nationalteatern i Aten i regi av Amalia Bennett, med den grekiske skådespelaren Prokopis Agathokleous i Chaplins roll och Thodoris Economou vid pianot. Nu spelas den på Uppsala stadsteater, med samma personer vid rodret.

Sliter entusiastiskt

Prokopis Agathokleous är fullkomligt fantastisk som Chaplin. Emelie Falk spelar den blinda flickan och lyckas med ensemblens minsta gester göra henne djupt rörande. Ensemblen sliter hårt och entusiastiskt med alla scen-, kostym- och karaktärsbyten och Frida Linell, Robin Keller och Jeff Lindström bär fram sångerna

Och så pianisten. Thodoris Economou sliter hårdast av dem alla.

Själva berättelsen är inte perfekt. Det är trots allt en nästan 100 år gammal film, från en tid då dramaturgi och karaktärer såg lite annorlunda ut än i dag. Och inledningen känns lite trevande, vilket kanske beror på att det tar lite tid för publiken att vänja sig och köpa in sig på konceptet med stumteater. Och kanske kan det vara ett hinder för den yngre publiken, som inte vuxit upp med Chaplins filmer. Jag såg föreställningen med två personer i tjugoårsåldern. I pausen var de inte helt övertygade av konceptet, men blev det desto mer i andra akt.

För min del kan jag gärna säga: ta er till Uppsala stadsteater. Stadens ljus är ett underbart experiment, olikt det mesta ni sett på en scen.

Jesper Bengtsson

Inlägget Chaplin blir underbart teaterexperiment dök först upp på Dagens Arena.

TITLE:
Chaplin blir underbart teaterexperiment

DESCRIPTION:
Uppsala stadsteater går på knock efter lite trevande inledning.

Inlägget Chaplin blir underbart teaterexperiment dök först upp på Dagens Arena.

CONTENT:
Uppsala stadsteater går på knock efter lite trevande inledning.

Betyg

 

Chaplins klassiska ”Stadens Ljus” som musikteater. Helt utan dialog och bara några få sånger där orden får höras.

Stumfilm omvandlad till … stumteater.

Hade någon för en vecka sedan frågat mig om det var en bra idé hade jag varit tveksam. Men faktum är att Uppsala stadsteaters uppsättning är rena knockouten. En drygt två timmar lång koreografisk och musikalisk gestaltningsfest.

Det måste ha varit fruktansvärt roligt, och kanske även frustrerande, att repetera fram det här verket, där hela berättelsen bärs fram av rörelser och ansiktsuttryck och relationerna mellan karaktärerna. Allt hundra procent synkroniserat med pianomusiken, i Chaplinkaraktärens fall ned till minsta ögonbrynshöjning.

Fattiglappens blick på överklassen

Stadens ljus är en romantisk komedi från 1931, en av Chaplins mer kända filmer. Chaplin själv, den slitne men godhjärtade luffaren, stöter på en blind blomsterförsäljerska och de blir blixtförälskade. Därefter ramlar han över en olycklig rik man som han räddar från att begå självmord. Scenerna från den ”rika” miljön speglar Chaplins politiska sida. Den kringflackande fattiglappens blick på överklassen är underbart avslöjande, och ungefär lika nyansrik som en fars av Stefan och Krister.

Det visar sig snart att den unga kvinnans synfel går att bota men att det kostar pengar… ja, ni fattar vartåt det barkar.

 

För fyra år sedan sattes den här scenanpassningen av filmen upp på Nationalteatern i Aten i regi av Amalia Bennett, med den grekiske skådespelaren Prokopis Agathokleous i Chaplins roll och Thodoris Economou vid pianot. Nu spelas den på Uppsala stadsteater, med samma personer vid rodret.

Sliter entusiastiskt

Prokopis Agathokleous är fullkomligt fantastisk som Chaplin. Emelie Falk spelar den blinda flickan och lyckas med ensemblens minsta gester göra henne djupt rörande. Ensemblen sliter hårt och entusiastiskt med alla scen-, kostym- och karaktärsbyten och Frida Linell, Robin Keller och Jeff Lindström bär fram sångerna

Och så pianisten. Thodoris Economou sliter hårdast av dem alla.

Själva berättelsen är inte perfekt. Det är trots allt en nästan 100 år gammal film, från en tid då dramaturgi och karaktärer såg lite annorlunda ut än i dag. Och inledningen känns lite trevande, vilket kanske beror på att det tar lite tid för publiken att vänja sig och köpa in sig på konceptet med stumteater. Och kanske kan det vara ett hinder för den yngre publiken, som inte vuxit upp med Chaplins filmer. Jag såg föreställningen med två personer i tjugoårsåldern. I pausen var de inte helt övertygade av konceptet, men blev det desto mer i andra akt.

För min del kan jag gärna säga: ta er till Uppsala stadsteater. Stadens ljus är ett underbart experiment, olikt det mesta ni sett på en scen.

Jesper Bengtsson

Inlägget Chaplin blir underbart teaterexperiment dök först upp på Dagens Arena.

TITLE:
Chaplin blir underbart teaterexperiment

DESCRIPTION:
Uppsala stadsteater går på knock efter lite trevande inledning.

Inlägget Chaplin blir underbart teaterexperiment dök först upp på Dagens Arena.

CONTENT:
Uppsala stadsteater går på knock efter lite trevande inledning.

 

 

Chaplins klassiska ”Stadens Ljus” som musikteater. Helt utan dialog och bara några få sånger där orden får höras.

Stumfilm omvandlad till … stumteater.

Hade någon för en vecka sedan frågat mig om det var en bra idé hade jag varit tveksam. Men faktum är att Uppsala stadsteaters uppsättning är rena knockouten. En drygt två timmar lång koreografisk och musikalisk gestaltningsfest.

Det måste ha varit fruktansvärt roligt, och kanske även frustrerande, att repetera fram det här verket, där hela berättelsen bärs fram av rörelser och ansiktsuttryck och relationerna mellan karaktärerna. Allt hundra procent synkroniserat med pianomusiken, i Chaplinkaraktärens fall ned till minsta ögonbrynshöjning.

Fattiglappens blick på överklassen

Stadens ljus är en romantisk komedi från 1931, en av Chaplins mer kända filmer. Chaplin själv, den slitne men godhjärtade luffaren, stöter på en blind blomsterförsäljerska och de blir blixtförälskade. Därefter ramlar han över en olycklig rik man som han räddar från att begå självmord. Scenerna från den ”rika” miljön speglar Chaplins politiska sida. Den kringflackande fattiglappens blick på överklassen är underbart avslöjande, och ungefär lika nyansrik som en fars av Stefan och Krister.

Det visar sig snart att den unga kvinnans synfel går att bota men att det kostar pengar… ja, ni fattar vartåt det barkar.

 

För fyra år sedan sattes den här scenanpassningen av filmen upp på Nationalteatern i Aten i regi av Amalia Bennett, med den grekiske skådespelaren Prokopis Agathokleous i Chaplins roll och Thodoris Economou vid pianot. Nu spelas den på Uppsala stadsteater, med samma personer vid rodret.

Sliter entusiastiskt

Prokopis Agathokleous är fullkomligt fantastisk som Chaplin. Emelie Falk spelar den blinda flickan och lyckas med ensemblens minsta gester göra henne djupt rörande. Ensemblen sliter hårt och entusiastiskt med alla scen-, kostym- och karaktärsbyten och Frida Linell, Robin Keller och Jeff Lindström bär fram sångerna. Och pianisten, Thodoris Economou, sliter hårdast av dem alla.

Dessutom måste ljuset nämnas. Snyggt, lyfter föreställningen ett extra snäpp.

Själva berättelsen är inte perfekt. Det är trots allt en nästan 100 år gammal film, från en tid då dramaturgi och karaktärer såg lite annorlunda ut än i dag. Och inledningen känns lite trevande, vilket kanske beror på att det tar lite tid för publiken att vänja sig och köpa in sig på konceptet med stumteater. Och kanske kan det vara ett hinder för den yngre publiken, som inte vuxit upp med Chaplins filmer. Jag såg föreställningen med två personer i tjugoårsåldern. I pausen var de inte helt övertygade av konceptet, men blev det desto mer i andra akt.

För min del kan jag gärna säga: ta er till Uppsala stadsteater. Stadens ljus är ett underbart experiment, olikt det mesta ni sett på en scen.

Jesper Bengtsson

Inlägget Chaplin blir underbart teaterexperiment dök först upp på Dagens Arena.

TITLE:
Chaplin blir underbart teaterexperiment

DESCRIPTION:
Uppsala stadsteater går på knock efter lite trevande inledning.

Inlägget Chaplin blir underbart teaterexperiment dök först upp på Dagens Arena.

CONTENT:
Uppsala stadsteater går på knock efter lite trevande inledning.

Betyg: 

Chaplins klassiska ”Stadens Ljus” som musikteatet. Helt utan dialog och bara några få sånger där orden får höras.

Stumfilm omvandlad till … stumteater.

Hade någon för en vecka sedan frågat mig om det var en bra idé hade jag varit tveksam. Men faktum är att Uppsala stadsteaters uppsättning är rena knockouten. En drygt två timmar lång koreografisk och musikalisk gestaltningsfest.

Det måste ha varit fruktansvärt roligt, och kanske även frustrerande, att repetera fram det här verket, där hela berättelsen bärs fram av rörelser och ansiktsuttryck och relationerna mellan karaktärerna. Allt hundra procent synkroniserat med pianomusiken, i Chaplinkaraktärens fall ned till minsta ögonbrynshöjning.

Fattiglappens blick på överklassen

Stadens ljus är en romantisk komedi från 1931, en av Chaplins mer kända filmer. Chaplin själv, den slitne men godhjärtade luffaren, stöter på en blind blomsterförsäljerska och de blir blixtförälskade. Därefter ramlar han över en olycklig rik man som han räddar från att begå självmord. Scenerna från den ”rika” miljön speglar Chaplins politiska sida. Den kringflackande fattiglappens blick på överklassen är underbart avslöjande, och ungefär lika nyansrik som en fars av Stefan och Krister.

Det visar sig snart att den unga kvinnans synfel går att bota men att det kostar pengar… ja, ni fattar vartåt det barkar.

 

För fyra år sedan sattes den här scenanpassningen av filmen upp på Nationalteatern i Aten i regi av Amalia Bennett, med den grekiske skådespelaren Prokopis Agathokleous i Chaplins roll och Thodoris Economou vid pianot. Nu spelas den på Uppsala stadsteater, med samma personer vid rodret.

Sliter entusiastiskt

Prokopis Agathokleous är fullkomligt fantastisk som Chaplin. Emelie Falk spelar den blinda flickan och lyckas med ensemblens minsta gester göra henne djupt rörande. Ensemblen sliter hårt och entusiastiskt med alla scen-, kostym- och karaktärsbyten och Frida Linell, Robin Keller och Jeff Lindström bär fram sångerna

Och så pianisten. Thodoris Economou sliter hårdast av dem alla.

Själva berättelsen är inte perfekt. Det är trots allt en nästan 100 år gammal film, från en tid då dramaturgi och karaktärer såg lite annorlunda ut än i dag. Och inledningen känns lite trevande, vilket kanske beror på att det tar lite tid för publiken att vänja sig och köpa in sig på konceptet med stumteater. Och kanske kan det vara ett hinder för den yngre publiken, som inte vuxit upp med Chaplins filmer. Jag såg föreställningen med två personer i tjugoårsåldern. I pausen var de inte helt övertygade av konceptet, men blev det desto mer i andra akt.

För min del kan jag gärna säga: ta er till Uppsala stadsteater. Stadens ljus är ett underbart experiment, olikt det mesta ni sett på en scen.

Jesper Bengtsson

Inlägget Chaplin blir underbart teaterexperiment dök först upp på Dagens Arena.

TITLE:
Chaplin blir underbart teaterexperiment

DESCRIPTION:
Uppsala stadsteater går på knock efter lite trevande inledning.

Inlägget Chaplin blir underbart teaterexperiment dök först upp på Dagens Arena.

CONTENT:
Uppsala stadsteater går på knock efter lite trevande inledning.

Betyg

 

Chaplins klassiska ”Stadens Ljus” som musikteater. Helt utan dialog och bara några få sånger där orden får höras.

Stumfilm omvandlad till … stumteater.

Hade någon för en vecka sedan frågat mig om det var en bra idé hade jag varit tveksam. Men faktum är att Uppsala stadsteaters uppsättning är rena knockouten. En drygt två timmar lång koreografisk och musikalisk gestaltningsfest.

Det måste ha varit fruktansvärt roligt, och kanske även frustrerande, att repetera fram det här verket, där hela berättelsen bärs fram av rörelser och ansiktsuttryck och relationerna mellan karaktärerna. Allt hundra procent synkroniserat med pianomusiken, i Chaplinkaraktärens fall ned till minsta ögonbrynshöjning.

Fattiglappens blick på överklassen

Stadens ljus är en romantisk komedi från 1931, en av Chaplins mer kända filmer. Chaplin själv, den slitne men godhjärtade luffaren, stöter på en blind blomsterförsäljerska och de blir blixtförälskade. Därefter ramlar han över en olycklig rik man som han räddar från att begå självmord. Scenerna från den ”rika” miljön speglar Chaplins politiska sida. Den kringflackande fattiglappens blick på överklassen är underbart avslöjande, och ungefär lika nyansrik som en fars av Stefan och Krister.

Det visar sig snart att den unga kvinnans synfel går att bota men att det kostar pengar… ja, ni fattar vartåt det barkar.

 

För fyra år sedan sattes den här scenanpassningen av filmen upp på Nationalteatern i Aten i regi av Amalia Bennett, med den grekiske skådespelaren Prokopis Agathokleous i Chaplins roll och Thodoris Economou vid pianot. Nu spelas den på Uppsala stadsteater, med samma personer vid rodret.

Sliter entusiastiskt

Prokopis Agathokleous är fullkomligt fantastisk som Chaplin. Emelie Falk spelar den blinda flickan och lyckas med ensemblens minsta gester göra henne djupt rörande. Ensemblen sliter hårt och entusiastiskt med alla scen-, kostym- och karaktärsbyten och Frida Linell, Robin Keller och Jeff Lindström bär fram sångerna

Och så pianisten. Thodoris Economou sliter hårdast av dem alla.

Själva berättelsen är inte perfekt. Det är trots allt en nästan 100 år gammal film, från en tid då dramaturgi och karaktärer såg lite annorlunda ut än i dag. Och inledningen känns lite trevande, vilket kanske beror på att det tar lite tid för publiken att vänja sig och köpa in sig på konceptet med stumteater. Och kanske kan det vara ett hinder för den yngre publiken, som inte vuxit upp med Chaplins filmer. Jag såg föreställningen med två personer i tjugoårsåldern. I pausen var de inte helt övertygade av konceptet, men blev det desto mer i andra akt.

För min del kan jag gärna säga: ta er till Uppsala stadsteater. Stadens ljus är ett underbart experiment, olikt det mesta ni sett på en scen.

Jesper Bengtsson

Inlägget Chaplin blir underbart teaterexperiment dök först upp på Dagens Arena.

TITLE:
Chaplin blir underbart teaterexperiment

DESCRIPTION:
Uppsala stadsteater går på knock efter lite trevande inledning.

Inlägget Chaplin blir underbart teaterexperiment dök först upp på Dagens Arena.

CONTENT:
 

 

Uppsala stadsteater går på knock efter lite trevande inledning.

Chaplins klassiska ”Stadens Ljus” som musikteatet. Helt utan dialog och bara några få sånger där orden får höras.

Stumfilm omvandlad till … stumteater.

Hade någon för en vecka sedan frågat mig om det var en bra idé hade jag varit tveksam. Men faktum är att Uppsala stadsteaters uppsättning är rena knockouten. En drygt två timmar lång koreografisk och musikalisk gestaltningsfest.

Det måste ha varit fruktansvärt roligt, och kanske även frustrerande, att repetera fram det här verket, där hela berättelsen bärs fram av rörelser och ansiktsuttryck och relationerna mellan karaktärerna. Allt hundra procent synkroniserat med pianomusiken, i Chaplinkaraktärens fall ned till minsta ögonbrynshöjning.

Fattiglappens blick på överklassen

Stadens ljus är en romantisk komedi från 1931, en av Chaplins mer kända filmer. Chaplin själv, den slitne men godhjärtade luffaren, stöter på en blind blomsterförsäljerska och de blir blixtförälskade. Därefter ramlar han över en olycklig rik man som han räddar från att begå självmord. Scenerna från den ”rika” miljön speglar Chaplins politiska sida. Den kringflackande fattiglappens blick på överklassen är underbart avslöjande, och ungefär lika nyansrik som en fars av Stefan och Krister.

Det visar sig snart att den unga kvinnans synfel går att bota men att det kostar pengar… ja, ni fattar vartåt det barkar.

För fyra år sedan sattes den här scenanpassningen av filmen upp på Nationalteatern i Aten i regi av Amalia Bennett, med den grekiske skådespelaren Prokopis Agathokleous i Chaplins roll och Thodoris Economou vid pianot. Nu spelas den på Uppsala stadsteater, med samma personer vid rodret.

Sliter entusiastiskt

Prokopis Agathokleous är fullkomligt fantastisk som Chaplin. Emelie Falk spelar den blinda flickan och lyckas med ensemblens minsta gester göra henne djupt rörande. Ensemblen sliter hårt och entusiastiskt med alla scen-, kostym- och karaktärsbyten och Frida Linell, Robin Keller och Jeff Lindström bär fram sångerna

Och så pianisten. Thodoris Economou sliter hårdast av dem alla.

Själva berättelsen är inte perfekt. Det är trots allt en nästan 100 år gammal film, från en tid då dramaturgi och karaktärer såg lite annorlunda ut än i dag. Och inledningen känns lite trevande, vilket kanske beror på att det tar lite tid för publiken att vänja sig och köpa in sig på konceptet med stumteater. Och kanske kan det vara ett hinder för den yngre publiken, som inte vuxit upp med Chaplins filmer. Jag såg föreställningen med två personer i tjugoårsåldern. I pausen var de inte helt övertygade av konceptet, men blev det desto mer i andra akt.

För min del kan jag gärna säga: ta er till Uppsala stadsteater. Stadens ljus är ett underbart experiment, olikt det mesta ni sett på en scen.

Jesper Bengtsson

Inlägget Chaplin blir underbart teaterexperiment dök först upp på Dagens Arena.

TITLE:
Chaplin blir underbart teaterexperiment

DESCRIPTION:
Uppsala stadsteater går på knock efter lite trevande inledning.

Inlägget Chaplin blir underbart teaterexperiment dök först upp på Dagens Arena.

CONTENT:
Uppsala stadsteater går på knock efter lite trevande inledning.

Betyg: 

Chaplins klassiska ”Stadens Ljus” som musikteatet. Helt utan dialog och bara några få sånger där orden får höras.

Stumfilm omvandlad till … stumteater.

Hade någon för en vecka sedan frågat mig om det var en bra idé hade jag varit tveksam. Men faktum är att Uppsala stadsteaters uppsättning är rena knockouten. En drygt två timmar lång koreografisk och musikalisk gestaltningsfest.

Det måste ha varit fruktansvärt roligt, och kanske även frustrerande, att repetera fram det här verket, där hela berättelsen bärs fram av rörelser och ansiktsuttryck och relationerna mellan karaktärerna. Allt hundra procent synkroniserat med pianomusiken, i Chaplinkaraktärens fall ned till minsta ögonbrynshöjning.

Fattiglappens blick på överklassen

Stadens ljus är en romantisk komedi från 1931, en av Chaplins mer kända filmer. Chaplin själv, den slitne men godhjärtade luffaren, stöter på en blind blomsterförsäljerska och de blir blixtförälskade. Därefter ramlar han över en olycklig rik man som han räddar från att begå självmord. Scenerna från den ”rika” miljön speglar Chaplins politiska sida. Den kringflackande fattiglappens blick på överklassen är underbart avslöjande, och ungefär lika nyansrik som en fars av Stefan och Krister.

Det visar sig snart att den unga kvinnans synfel går att bota men att det kostar pengar… ja, ni fattar vartåt det barkar.

 

För fyra år sedan sattes den här scenanpassningen av filmen upp på Nationalteatern i Aten i regi av Amalia Bennett, med den grekiske skådespelaren Prokopis Agathokleous i Chaplins roll och Thodoris Economou vid pianot. Nu spelas den på Uppsala stadsteater, med samma personer vid rodret.

Sliter entusiastiskt

Prokopis Agathokleous är fullkomligt fantastisk som Chaplin. Emelie Falk spelar den blinda flickan och lyckas med ensemblens minsta gester göra henne djupt rörande. Ensemblen sliter hårt och entusiastiskt med alla scen-, kostym- och karaktärsbyten och Frida Linell, Robin Keller och Jeff Lindström bär fram sångerna

Och så pianisten. Thodoris Economou sliter hårdast av dem alla.

Själva berättelsen är inte perfekt. Det är trots allt en nästan 100 år gammal film, från en tid då dramaturgi och karaktärer såg lite annorlunda ut än i dag. Och inledningen känns lite trevande, vilket kanske beror på att det tar lite tid för publiken att vänja sig och köpa in sig på konceptet med stumteater. Och kanske kan det vara ett hinder för den yngre publiken, som inte vuxit upp med Chaplins filmer. Jag såg föreställningen med två personer i tjugoårsåldern. I pausen var de inte helt övertygade av konceptet, men blev det desto mer i andra akt.

För min del kan jag gärna säga: ta er till Uppsala stadsteater. Stadens ljus är ett underbart experiment, olikt det mesta ni sett på en scen.

Jesper Bengtsson

Inlägget Chaplin blir underbart teaterexperiment dök först upp på Dagens Arena.

TITLE:
Chaplin blir underbart teaterexperiment

DESCRIPTION:
Uppsala stadsteater går på knock efter lite trevande inledning.

Inlägget Chaplin blir underbart teaterexperiment dök först upp på Dagens Arena.

CONTENT:
Uppsala stadsteater går på knock efter lite trevande inledning.

Betyg

 

Chaplins klassiska ”Stadens Ljus” som musikteatet. Helt utan dialog och bara några få sånger där orden får höras.

Stumfilm omvandlad till … stumteater.

Hade någon för en vecka sedan frågat mig om det var en bra idé hade jag varit tveksam. Men faktum är att Uppsala stadsteaters uppsättning är rena knockouten. En drygt två timmar lång koreografisk och musikalisk gestaltningsfest.

Det måste ha varit fruktansvärt roligt, och kanske även frustrerande, att repetera fram det här verket, där hela berättelsen bärs fram av rörelser och ansiktsuttryck och relationerna mellan karaktärerna. Allt hundra procent synkroniserat med pianomusiken, i Chaplinkaraktärens fall ned till minsta ögonbrynshöjning.

Fattiglappens blick på överklassen

Stadens ljus är en romantisk komedi från 1931, en av Chaplins mer kända filmer. Chaplin själv, den slitne men godhjärtade luffaren, stöter på en blind blomsterförsäljerska och de blir blixtförälskade. Därefter ramlar han över en olycklig rik man som han räddar från att begå självmord. Scenerna från den ”rika” miljön speglar Chaplins politiska sida. Den kringflackande fattiglappens blick på överklassen är underbart avslöjande, och ungefär lika nyansrik som en fars av Stefan och Krister.

Det visar sig snart att den unga kvinnans synfel går att bota men att det kostar pengar… ja, ni fattar vartåt det barkar.

 

För fyra år sedan sattes den här scenanpassningen av filmen upp på Nationalteatern i Aten i regi av Amalia Bennett, med den grekiske skådespelaren Prokopis Agathokleous i Chaplins roll och Thodoris Economou vid pianot. Nu spelas den på Uppsala stadsteater, med samma personer vid rodret.

Sliter entusiastiskt

Prokopis Agathokleous är fullkomligt fantastisk som Chaplin. Emelie Falk spelar den blinda flickan och lyckas med ensemblens minsta gester göra henne djupt rörande. Ensemblen sliter hårt och entusiastiskt med alla scen-, kostym- och karaktärsbyten och Frida Linell, Robin Keller och Jeff Lindström bär fram sångerna

Och så pianisten. Thodoris Economou sliter hårdast av dem alla.

Själva berättelsen är inte perfekt. Det är trots allt en nästan 100 år gammal film, från en tid då dramaturgi och karaktärer såg lite annorlunda ut än i dag. Och inledningen känns lite trevande, vilket kanske beror på att det tar lite tid för publiken att vänja sig och köpa in sig på konceptet med stumteater. Och kanske kan det vara ett hinder för den yngre publiken, som inte vuxit upp med Chaplins filmer. Jag såg föreställningen med två personer i tjugoårsåldern. I pausen var de inte helt övertygade av konceptet, men blev det desto mer i andra akt.

För min del kan jag gärna säga: ta er till Uppsala stadsteater. Stadens ljus är ett underbart experiment, olikt det mesta ni sett på en scen.

Jesper Bengtsson

Inlägget Chaplin blir underbart teaterexperiment dök först upp på Dagens Arena.

TITLE:
Chaplin blir underbart teaterexperiment

DESCRIPTION:
Uppsala stadsteater går på knock efter lite trevande inledning.

Inlägget Chaplin blir underbart teaterexperiment dök först upp på Dagens Arena.

CONTENT:
Stadens Ljus

 

 

Uppsala stadsteater går på knock efter lite trevande inledning.

Chaplins klassiska ”Stadens Ljus” som musikteater. Helt utan dialog och bara några få sånger där orden får höras.

Stumfilm omvandlad till … stumteater.

Hade någon för en vecka sedan frågat mig om det var en bra idé hade jag varit tveksam. Men faktum är att Uppsala stadsteaters uppsättning är rena knockouten. En drygt två timmar lång koreografisk och musikalisk gestaltningsfest.

Det måste ha varit fruktansvärt roligt, och kanske även frustrerande, att repetera fram det här verket, där hela berättelsen bärs fram av rörelser och ansiktsuttryck och relationerna mellan karaktärerna. Allt hundra procent synkroniserat med pianomusiken, i Chaplinkaraktärens fall ned till minsta ögonbrynshöjning.

Fattiglappens blick på överklassen

Stadens ljus är en romantisk komedi från 1931, en av Chaplins mer kända filmer. Chaplin själv, den slitne men godhjärtade luffaren, stöter på en blind blomsterförsäljerska och de blir blixtförälskade. Därefter ramlar han över en olycklig rik man som han räddar från att begå självmord. Scenerna från den ”rika” miljön speglar Chaplins politiska sida. Den kringflackande fattiglappens blick på överklassen är underbart avslöjande, och ungefär lika nyansrik som en fars av Stefan och Krister.

Det visar sig snart att den unga kvinnans synfel går att bota men att det kostar pengar… ja, ni fattar vartåt det barkar.

 

För fyra år sedan sattes den här scenanpassningen av filmen upp på Nationalteatern i Aten i regi av Amalia Bennett, med den grekiske skådespelaren Prokopis Agathokleous i Chaplins roll och Thodoris Economou vid pianot. Nu spelas den på Uppsala stadsteater, med samma personer vid rodret.

Sliter entusiastiskt

Prokopis Agathokleous är fullkomligt fantastisk som Chaplin. Emelie Falk spelar den blinda flickan och lyckas med ensemblens minsta gester göra henne djupt rörande. Ensemblen sliter hårt och entusiastiskt med alla scen-, kostym- och karaktärsbyten och Frida Linell, Robin Keller och Jeff Lindström bär fram sångerna. Och pianisten, Thodoris Economou, sliter hårdast av dem alla.

Dessutom måste ljuset nämnas. Snyggt, lyfter föreställningen ett extra snäpp.

Själva berättelsen är inte perfekt. Det är trots allt en nästan 100 år gammal film, från en tid då dramaturgi och karaktärer såg lite annorlunda ut än i dag. Och inledningen känns lite trevande, vilket kanske beror på att det tar lite tid för publiken att vänja sig och köpa in sig på konceptet med stumteater. Och kanske kan det vara ett hinder för den yngre publiken, som inte vuxit upp med Chaplins filmer. Jag såg föreställningen med två personer i tjugoårsåldern. I pausen var de inte helt övertygade av konceptet, men blev det desto mer i andra akt.

För min del kan jag gärna säga: ta er till Uppsala stadsteater. Stadens ljus är ett underbart experiment, olikt det mesta ni sett på en scen.

Jesper Bengtsson

Inlägget Chaplin blir underbart teaterexperiment dök först upp på Dagens Arena.

TITLE:
Chaplin blir underbart teaterexperiment

DESCRIPTION:
Uppsala stadsteater går på knock efter lite trevande inledning.

Inlägget Chaplin blir underbart teaterexperiment dök först upp på Dagens Arena.

CONTENT:
Uppsala stadsteater går på knock efter lite trevande inledning.

 

 

Chaplins klassiska ”Stadens Ljus” som musikteater. Helt utan dialog och bara några få sånger där orden får höras.

Stumfilm omvandlad till … stumteater.

Hade någon för en vecka sedan frågat mig om det var en bra idé hade jag varit tveksam. Men faktum är att Uppsala stadsteaters uppsättning är rena knockouten. En drygt två timmar lång koreografisk och musikalisk gestaltningsfest.

Det måste ha varit fruktansvärt roligt, och kanske även frustrerande, att repetera fram det här verket, där hela berättelsen bärs fram av rörelser och ansiktsuttryck och relationerna mellan karaktärerna. Allt hundra procent synkroniserat med pianomusiken, i Chaplinkaraktärens fall ned till minsta ögonbrynshöjning.

Fattiglappens blick på överklassen

Stadens ljus är en romantisk komedi från 1931, en av Chaplins mer kända filmer. Chaplin själv, den slitne men godhjärtade luffaren, stöter på en blind blomsterförsäljerska och de blir blixtförälskade. Därefter ramlar han över en olycklig rik man som han räddar från att begå självmord. Scenerna från den ”rika” miljön speglar Chaplins politiska sida. Den kringflackande fattiglappens blick på överklassen är underbart avslöjande, och ungefär lika nyansrik som en fars av Stefan och Krister.

Det visar sig snart att den unga kvinnans synfel går att bota men att det kostar pengar… ja, ni fattar vartåt det barkar.

 

För fyra år sedan sattes den här scenanpassningen av filmen upp på Nationalteatern i Aten i regi av Amalia Bennett, med den grekiske skådespelaren Prokopis Agathokleous i Chaplins roll och Thodoris Economou vid pianot. Nu spelas den på Uppsala stadsteater, med samma personer vid rodret.

Sliter entusiastiskt

Prokopis Agathokleous är fullkomligt fantastisk som Chaplin. Emelie Falk spelar den blinda flickan och lyckas med ensemblens minsta gester göra henne djupt rörande. Ensemblen sliter hårt och entusiastiskt med alla scen-, kostym- och karaktärsbyten och Frida Linell, Robin Keller och Jeff Lindström bär fram sångerna. Och pianisten, Thodoris Economou, sliter hårdast av dem alla.

Dessutom måste ljuset nämnas. Snyggt, lyfter föreställningen ett extra snäpp.

Själva berättelsen är inte perfekt. Det är trots allt en nästan 100 år gammal film, från en tid då dramaturgi och karaktärer såg lite annorlunda ut än i dag. Och inledningen känns lite trevande, vilket kanske beror på att det tar lite tid för publiken att vänja sig och köpa in sig på konceptet med stumteater. Och kanske kan det vara ett hinder för den yngre publiken, som inte vuxit upp med Chaplins filmer. Jag såg föreställningen med två personer i tjugoårsåldern. I pausen var de inte helt övertygade av konceptet, men blev det desto mer i andra akt.

För min del kan jag gärna säga: ta er till Uppsala stadsteater. Stadens ljus är ett underbart experiment, olikt det mesta ni sett på en scen.

Jesper Bengtsson

Inlägget Chaplin blir underbart teaterexperiment dök först upp på Dagens Arena.

TITLE:
Chaplin blir underbart teaterexperiment

DESCRIPTION:
Uppsala stadsteater går på knock efter lite trevande inledning.

Inlägget Chaplin blir underbart teaterexperiment dök först upp på Dagens Arena.

CONTENT:
Uppsala stadsteater går på knock efter lite trevande inledning.

Betyg

 

Chaplins klassiska ”Stadens Ljus” som musikteatet. Helt utan dialog och bara några få sånger där orden får höras.

Stumfilm omvandlad till … stumteater.

Hade någon för en vecka sedan frågat mig om det var en bra idé hade jag varit tveksam. Men faktum är att Uppsala stadsteaters uppsättning är rena knockouten. En drygt två timmar lång koreografisk och musikalisk gestaltningsfest.

Det måste ha varit fruktansvärt roligt, och kanske även frustrerande, att repetera fram det här verket, där hela berättelsen bärs fram av rörelser och ansiktsuttryck och relationerna mellan karaktärerna. Allt hundra procent synkroniserat med pianomusiken, i Chaplinkaraktärens fall ned till minsta ögonbrynshöjning.

Fattiglappens blick på överklassen

Stadens ljus är en romantisk komedi från 1931, en av Chaplins mer kända filmer. Chaplin själv, den slitne men godhjärtade luffaren, stöter på en blind blomsterförsäljerska och de blir blixtförälskade. Därefter ramlar han över en olycklig rik man som han räddar från att begå självmord. Scenerna från den ”rika” miljön speglar Chaplins politiska sida. Den kringflackande fattiglappens blick på överklassen är underbart avslöjande, och ungefär lika nyansrik som en fars av Stefan och Krister.

Det visar sig snart att den unga kvinnans synfel går att bota men att det kostar pengar… ja, ni fattar vartåt det barkar.

 

För fyra år sedan sattes den här scenanpassningen av filmen upp på Nationalteatern i Aten i regi av Amalia Bennett, med den grekiske skådespelaren Prokopis Agathokleous i Chaplins roll och Thodoris Economou vid pianot. Nu spelas den på Uppsala stadsteater, med samma personer vid rodret.

Sliter entusiastiskt

Prokopis Agathokleous är fullkomligt fantastisk som Chaplin. Emelie Falk spelar den blinda flickan och lyckas med ensemblens minsta gester göra henne djupt rörande. Ensemblen sliter hårt och entusiastiskt med alla scen-, kostym- och karaktärsbyten och Frida Linell, Robin Keller och Jeff Lindström bär fram sångerna

Och så pianisten. Thodoris Economou sliter hårdast av dem alla.

Själva berättelsen är inte perfekt. Det är trots allt en nästan 100 år gammal film, från en tid då dramaturgi och karaktärer såg lite annorlunda ut än i dag. Och inledningen känns lite trevande, vilket kanske beror på att det tar lite tid för publiken att vänja sig och köpa in sig på konceptet med stumteater. Och kanske kan det vara ett hinder för den yngre publiken, som inte vuxit upp med Chaplins filmer. Jag såg föreställningen med två personer i tjugoårsåldern. I pausen var de inte helt övertygade av konceptet, men blev det desto mer i andra akt.

För min del kan jag gärna säga: ta er till Uppsala stadsteater. Stadens ljus är ett underbart experiment, olikt det mesta ni sett på en scen.

Jesper Bengtsson

Inlägget Chaplin blir underbart teaterexperiment dök först upp på Dagens Arena.

TITLE:
Chaplin blir underbart teaterexperiment

DESCRIPTION:
Uppsala stadsteater går på knock efter lite trevande inledning.

Inlägget Chaplin blir underbart teaterexperiment dök först upp på Dagens Arena.

CONTENT:
Uppsala stadsteater går på knock efter lite trevande inledning.

Betyg

 

Chaplins klassiska ”Stadens Ljus” som musikteater. Helt utan dialog och bara några få sånger där orden får höras.

Stumfilm omvandlad till … stumteater.

Hade någon för en vecka sedan frågat mig om det var en bra idé hade jag varit tveksam. Men faktum är att Uppsala stadsteaters uppsättning är rena knockouten. En drygt två timmar lång koreografisk och musikalisk gestaltningsfest.

Det måste ha varit fruktansvärt roligt, och kanske även frustrerande, att repetera fram det här verket, där hela berättelsen bärs fram av rörelser och ansiktsuttryck och relationerna mellan karaktärerna. Allt hundra procent synkroniserat med pianomusiken, i Chaplinkaraktärens fall ned till minsta ögonbrynshöjning.

Fattiglappens blick på överklassen

Stadens ljus är en romantisk komedi från 1931, en av Chaplins mer kända filmer. Chaplin själv, den slitne men godhjärtade luffaren, stöter på en blind blomsterförsäljerska och de blir blixtförälskade. Därefter ramlar han över en olycklig rik man som han räddar från att begå självmord. Scenerna från den ”rika” miljön speglar Chaplins politiska sida. Den kringflackande fattiglappens blick på överklassen är underbart avslöjande, och ungefär lika nyansrik som en fars av Stefan och Krister.

Det visar sig snart att den unga kvinnans synfel går att bota men att det kostar pengar… ja, ni fattar vartåt det barkar.

 

För fyra år sedan sattes den här scenanpassningen av filmen upp på Nationalteatern i Aten i regi av Amalia Bennett, med den grekiske skådespelaren Prokopis Agathokleous i Chaplins roll och Thodoris Economou vid pianot. Nu spelas den på Uppsala stadsteater, med samma personer vid rodret.

Sliter entusiastiskt

Prokopis Agathokleous är fullkomligt fantastisk som Chaplin. Emelie Falk spelar den blinda flickan och lyckas med ensemblens minsta gester göra henne djupt rörande. Ensemblen sliter hårt och entusiastiskt med alla scen-, kostym- och karaktärsbyten och Frida Linell, Robin Keller och Jeff Lindström bär fram sångerna

Och så pianisten. Thodoris Economou sliter hårdast av dem alla.

Själva berättelsen är inte perfekt. Det är trots allt en nästan 100 år gammal film, från en tid då dramaturgi och karaktärer såg lite annorlunda ut än i dag. Och inledningen känns lite trevande, vilket kanske beror på att det tar lite tid för publiken att vänja sig och köpa in sig på konceptet med stumteater. Och kanske kan det vara ett hinder för den yngre publiken, som inte vuxit upp med Chaplins filmer. Jag såg föreställningen med två personer i tjugoårsåldern. I pausen var de inte helt övertygade av konceptet, men blev det desto mer i andra akt.

För min del kan jag gärna säga: ta er till Uppsala stadsteater. Stadens ljus är ett underbart experiment, olikt det mesta ni sett på en scen.

Jesper Bengtsson

Inlägget Chaplin blir underbart teaterexperiment dök först upp på Dagens Arena.

TITLE:
Chaplin blir underbart teaterexperiment

DESCRIPTION:
Uppsala stadsteater går på knock efter lite trevande inledning.

Inlägget Chaplin blir underbart teaterexperiment dök först upp på Dagens Arena.

CONTENT:
Uppsala stadsteater går på knock efter lite trevande inledning.

 

 

Chaplins klassiska ”Stadens Ljus” som musikteater. Helt utan dialog och bara några få sånger där orden får höras.

Stumfilm omvandlad till … stumteater.

Hade någon för en vecka sedan frågat mig om det var en bra idé hade jag varit tveksam. Men faktum är att Uppsala stadsteaters uppsättning är rena knockouten. En drygt två timmar lång koreografisk och musikalisk gestaltningsfest.

Det måste ha varit fruktansvärt roligt, och kanske även frustrerande, att repetera fram det här verket, där hela berättelsen bärs fram av rörelser och ansiktsuttryck och relationerna mellan karaktärerna. Allt hundra procent synkroniserat med pianomusiken, i Chaplinkaraktärens fall ned till minsta ögonbrynshöjning.

Fattiglappens blick på överklassen

Stadens ljus är en romantisk komedi från 1931, en av Chaplins mer kända filmer. Chaplin själv, den slitne men godhjärtade luffaren, stöter på en blind blomsterförsäljerska och de blir blixtförälskade. Därefter ramlar han över en olycklig rik man som han räddar från att begå självmord. Scenerna från den ”rika” miljön speglar Chaplins politiska sida. Den kringflackande fattiglappens blick på överklassen är underbart avslöjande, och ungefär lika nyansrik som en fars av Stefan och Krister.

Det visar sig snart att den unga kvinnans synfel går att bota men att det kostar pengar… ja, ni fattar vartåt det barkar.

 

För fyra år sedan sattes den här scenanpassningen av filmen upp på Nationalteatern i Aten i regi av Amalia Bennett, med den grekiske skådespelaren Prokopis Agathokleous i Chaplins roll och Thodoris Economou vid pianot. Nu spelas den på Uppsala stadsteater, med samma personer vid rodret.

Sliter entusiastiskt

Prokopis Agathokleous är fullkomligt fantastisk som Chaplin. Emelie Falk spelar den blinda flickan och lyckas med ensemblens minsta gester göra henne djupt rörande. Ensemblen sliter hårt och entusiastiskt med alla scen-, kostym- och karaktärsbyten och Frida Linell, Robin Keller och Jeff Lindström bär fram sångerna. Och pianisten, Thodoris Economou, sliter hårdast av dem alla.

Dessutom måste ljuset nämnas. Snyggt, lyfter föreställningen ett extra snäpp.

Själva berättelsen är inte perfekt. Det är trots allt en nästan 100 år gammal film, från en tid då dramaturgi och karaktärer såg lite annorlunda ut än i dag. Och inledningen känns lite trevande, vilket kanske beror på att det tar lite tid för publiken att vänja sig och köpa in sig på konceptet med stumteater. Och kanske kan det vara ett hinder för den yngre publiken, som inte vuxit upp med Chaplins filmer. Jag såg föreställningen med två personer i tjugoårsåldern. I pausen var de inte helt övertygade av konceptet, men blev det desto mer i andra akt.

För min del kan jag gärna säga: ta er till Uppsala stadsteater. Stadens ljus är ett underbart experiment, olikt det mesta ni sett på en scen.

Jesper Bengtsson

Inlägget Chaplin blir underbart teaterexperiment dök först upp på Dagens Arena.

TITLE:
Chaplin blir underbart teaterexperiment

DESCRIPTION:
Uppsala stadsteater går på knock efter lite trevande inledning.

Inlägget Chaplin blir underbart teaterexperiment dök först upp på Dagens Arena.

CONTENT:
Uppsala stadsteater går på knock efter lite trevande inledning.

Betyg: 

Chaplins klassiska ”Stadens Ljus” som musikteatet. Helt utan dialog och bara några få sånger där orden får höras.

Stumfilm omvandlad till … stumteater.

Hade någon för en vecka sedan frågat mig om det var en bra idé hade jag varit tveksam. Men faktum är att Uppsala stadsteaters uppsättning är rena knockouten. En drygt två timmar lång koreografisk och musikalisk gestaltningsfest.

Det måste ha varit fruktansvärt roligt, och kanske även frustrerande, att repetera fram det här verket, där hela berättelsen bärs fram av rörelser och ansiktsuttryck och relationerna mellan karaktärerna. Allt hundra procent synkroniserat med pianomusiken, i Chaplinkaraktärens fall ned till minsta ögonbrynshöjning.

Fattiglappens blick på överklassen

Stadens ljus är en romantisk komedi från 1931, en av Chaplins mer kända filmer. Chaplin själv, den slitne men godhjärtade luffaren, stöter på en blind blomsterförsäljerska och de blir blixtförälskade. Därefter ramlar han över en olycklig rik man som han räddar från att begå självmord. Scenerna från den ”rika” miljön speglar Chaplins politiska sida. Den kringflackande fattiglappens blick på överklassen är underbart avslöjande, och ungefär lika nyansrik som en fars av Stefan och Krister.

Det visar sig snart att den unga kvinnans synfel går att bota men att det kostar pengar… ja, ni fattar vartåt det barkar.

 

För fyra år sedan sattes den här scenanpassningen av filmen upp på Nationalteatern i Aten i regi av Amalia Bennett, med den grekiske skådespelaren Prokopis Agathokleous i Chaplins roll och Thodoris Economou vid pianot. Nu spelas den på Uppsala stadsteater, med samma personer vid rodret.

Sliter entusiastiskt

Prokopis Agathokleous är fullkomligt fantastisk som Chaplin. Emelie Falk spelar den blinda flickan och lyckas med ensemblens minsta gester göra henne djupt rörande. Ensemblen sliter hårt och entusiastiskt med alla scen-, kostym- och karaktärsbyten och Frida Linell, Robin Keller och Jeff Lindström bär fram sångerna

Och så pianisten. Thodoris Economou sliter hårdast av dem alla.

Själva berättelsen är inte perfekt. Det är trots allt en nästan 100 år gammal film, från en tid då dramaturgi och karaktärer såg lite annorlunda ut än i dag. Och inledningen känns lite trevande, vilket kanske beror på att det tar lite tid för publiken att vänja sig och köpa in sig på konceptet med stumteater. Och kanske kan det vara ett hinder för den yngre publiken, som inte vuxit upp med Chaplins filmer. Jag såg föreställningen med två personer i tjugoårsåldern. I pausen var de inte helt övertygade av konceptet, men blev det desto mer i andra akt.

För min del kan jag gärna säga: ta er till Uppsala stadsteater. Stadens ljus är ett underbart experiment, olikt det mesta ni sett på en scen.

Jesper Bengtsson

Inlägget Chaplin blir underbart teaterexperiment dök först upp på Dagens Arena.

TITLE:
Chaplin blir underbart teaterexperiment

DESCRIPTION:
Uppsala stadsteater går på knock efter lite trevande inledning.

Inlägget Chaplin blir underbart teaterexperiment dök först upp på Dagens Arena.

CONTENT:
Uppsala stadsteater går på knock efter lite trevande inledning.

Betyg

 

Chaplins klassiska ”Stadens Ljus” som musikteater. Helt utan dialog och bara några få sånger där orden får höras.

Stumfilm omvandlad till … stumteater.

Hade någon för en vecka sedan frågat mig om det var en bra idé hade jag varit tveksam. Men faktum är att Uppsala stadsteaters uppsättning är rena knockouten. En drygt två timmar lång koreografisk och musikalisk gestaltningsfest.

Det måste ha varit fruktansvärt roligt, och kanske även frustrerande, att repetera fram det här verket, där hela berättelsen bärs fram av rörelser och ansiktsuttryck och relationerna mellan karaktärerna. Allt hundra procent synkroniserat med pianomusiken, i Chaplinkaraktärens fall ned till minsta ögonbrynshöjning.

Fattiglappens blick på överklassen

Stadens ljus är en romantisk komedi från 1931, en av Chaplins mer kända filmer. Chaplin själv, den slitne men godhjärtade luffaren, stöter på en blind blomsterförsäljerska och de blir blixtförälskade. Därefter ramlar han över en olycklig rik man som han räddar från att begå självmord. Scenerna från den ”rika” miljön speglar Chaplins politiska sida. Den kringflackande fattiglappens blick på överklassen är underbart avslöjande, och ungefär lika nyansrik som en fars av Stefan och Krister.

Det visar sig snart att den unga kvinnans synfel går att bota men att det kostar pengar… ja, ni fattar vartåt det barkar.

 

För fyra år sedan sattes den här scenanpassningen av filmen upp på Nationalteatern i Aten i regi av Amalia Bennett, med den grekiske skådespelaren Prokopis Agathokleous i Chaplins roll och Thodoris Economou vid pianot. Nu spelas den på Uppsala stadsteater, med samma personer vid rodret.

Sliter entusiastiskt

Prokopis Agathokleous är fullkomligt fantastisk som Chaplin. Emelie Falk spelar den blinda flickan och lyckas med ensemblens minsta gester göra henne djupt rörande. Ensemblen sliter hårt och entusiastiskt med alla scen-, kostym- och karaktärsbyten och Frida Linell, Robin Keller och Jeff Lindström bär fram sångerna

Och så pianisten. Thodoris Economou sliter hårdast av dem alla.

Själva berättelsen är inte perfekt. Det är trots allt en nästan 100 år gammal film, från en tid då dramaturgi och karaktärer såg lite annorlunda ut än i dag. Och inledningen känns lite trevande, vilket kanske beror på att det tar lite tid för publiken att vänja sig och köpa in sig på konceptet med stumteater. Och kanske kan det vara ett hinder för den yngre publiken, som inte vuxit upp med Chaplins filmer. Jag såg föreställningen med två personer i tjugoårsåldern. I pausen var de inte helt övertygade av konceptet, men blev det desto mer i andra akt.

För min del kan jag gärna säga: ta er till Uppsala stadsteater. Stadens ljus är ett underbart experiment, olikt det mesta ni sett på en scen.

Jesper Bengtsson

Inlägget Chaplin blir underbart teaterexperiment dök först upp på Dagens Arena.

TITLE:
Chaplin blir underbart teaterexperiment

DESCRIPTION:
Uppsala stadsteater går på knock efter lite trevande inledning.

Inlägget Chaplin blir underbart teaterexperiment dök först upp på Dagens Arena.

CONTENT:
 

 

Uppsala stadsteater går på knock efter lite trevande inledning.

Chaplins klassiska ”Stadens Ljus” som musikteatet. Helt utan dialog och bara några få sånger där orden får höras.

Stumfilm omvandlad till … stumteater.

Hade någon för en vecka sedan frågat mig om det var en bra idé hade jag varit tveksam. Men faktum är att Uppsala stadsteaters uppsättning är rena knockouten. En drygt två timmar lång koreografisk och musikalisk gestaltningsfest.

Det måste ha varit fruktansvärt roligt, och kanske även frustrerande, att repetera fram det här verket, där hela berättelsen bärs fram av rörelser och ansiktsuttryck och relationerna mellan karaktärerna. Allt hundra procent synkroniserat med pianomusiken, i Chaplinkaraktärens fall ned till minsta ögonbrynshöjning.

Fattiglappens blick på överklassen

Stadens ljus är en romantisk komedi från 1931, en av Chaplins mer kända filmer. Chaplin själv, den slitne men godhjärtade luffaren, stöter på en blind blomsterförsäljerska och de blir blixtförälskade. Därefter ramlar han över en olycklig rik man som han räddar från att begå självmord. Scenerna från den ”rika” miljön speglar Chaplins politiska sida. Den kringflackande fattiglappens blick på överklassen är underbart avslöjande, och ungefär lika nyansrik som en fars av Stefan och Krister.

Det visar sig snart att den unga kvinnans synfel går att bota men att det kostar pengar… ja, ni fattar vartåt det barkar.

För fyra år sedan sattes den här scenanpassningen av filmen upp på Nationalteatern i Aten i regi av Amalia Bennett, med den grekiske skådespelaren Prokopis Agathokleous i Chaplins roll och Thodoris Economou vid pianot. Nu spelas den på Uppsala stadsteater, med samma personer vid rodret.

Sliter entusiastiskt

Prokopis Agathokleous är fullkomligt fantastisk som Chaplin. Emelie Falk spelar den blinda flickan och lyckas med ensemblens minsta gester göra henne djupt rörande. Ensemblen sliter hårt och entusiastiskt med alla scen-, kostym- och karaktärsbyten och Frida Linell, Robin Keller och Jeff Lindström bär fram sångerna

Och så pianisten. Thodoris Economou sliter hårdast av dem alla.

Själva berättelsen är inte perfekt. Det är trots allt en nästan 100 år gammal film, från en tid då dramaturgi och karaktärer såg lite annorlunda ut än i dag. Och inledningen känns lite trevande, vilket kanske beror på att det tar lite tid för publiken att vänja sig och köpa in sig på konceptet med stumteater. Och kanske kan det vara ett hinder för den yngre publiken, som inte vuxit upp med Chaplins filmer. Jag såg föreställningen med två personer i tjugoårsåldern. I pausen var de inte helt övertygade av konceptet, men blev det desto mer i andra akt.

För min del kan jag gärna säga: ta er till Uppsala stadsteater. Stadens ljus är ett underbart experiment, olikt det mesta ni sett på en scen.

Jesper Bengtsson

Inlägget Chaplin blir underbart teaterexperiment dök först upp på Dagens Arena.

TITLE:
Chaplin blir underbart teaterexperiment

DESCRIPTION:
Uppsala stadsteater går på knock efter lite trevande inledning.

Inlägget Chaplin blir underbart teaterexperiment dök först upp på Dagens Arena.

CONTENT:
Uppsala stadsteater går på knock efter lite trevande inledning.

Betyg: 

Chaplins klassiska ”Stadens Ljus” som musikteatet. Helt utan dialog och bara några få sånger där orden får höras.

Stumfilm omvandlad till … stumteater.

Hade någon för en vecka sedan frågat mig om det var en bra idé hade jag varit tveksam. Men faktum är att Uppsala stadsteaters uppsättning är rena knockouten. En drygt två timmar lång koreografisk och musikalisk gestaltningsfest.

Det måste ha varit fruktansvärt roligt, och kanske även frustrerande, att repetera fram det här verket, där hela berättelsen bärs fram av rörelser och ansiktsuttryck och relationerna mellan karaktärerna. Allt hundra procent synkroniserat med pianomusiken, i Chaplinkaraktärens fall ned till minsta ögonbrynshöjning.

Fattiglappens blick på överklassen

Stadens ljus är en romantisk komedi från 1931, en av Chaplins mer kända filmer. Chaplin själv, den slitne men godhjärtade luffaren, stöter på en blind blomsterförsäljerska och de blir blixtförälskade. Därefter ramlar han över en olycklig rik man som han räddar från att begå självmord. Scenerna från den ”rika” miljön speglar Chaplins politiska sida. Den kringflackande fattiglappens blick på överklassen är underbart avslöjande, och ungefär lika nyansrik som en fars av Stefan och Krister.

Det visar sig snart att den unga kvinnans synfel går att bota men att det kostar pengar… ja, ni fattar vartåt det barkar.

 

För fyra år sedan sattes den här scenanpassningen av filmen upp på Nationalteatern i Aten i regi av Amalia Bennett, med den grekiske skådespelaren Prokopis Agathokleous i Chaplins roll och Thodoris Economou vid pianot. Nu spelas den på Uppsala stadsteater, med samma personer vid rodret.

Sliter entusiastiskt

Prokopis Agathokleous är fullkomligt fantastisk som Chaplin. Emelie Falk spelar den blinda flickan och lyckas med ensemblens minsta gester göra henne djupt rörande. Ensemblen sliter hårt och entusiastiskt med alla scen-, kostym- och karaktärsbyten och Frida Linell, Robin Keller och Jeff Lindström bär fram sångerna

Och så pianisten. Thodoris Economou sliter hårdast av dem alla.

Själva berättelsen är inte perfekt. Det är trots allt en nästan 100 år gammal film, från en tid då dramaturgi och karaktärer såg lite annorlunda ut än i dag. Och inledningen känns lite trevande, vilket kanske beror på att det tar lite tid för publiken att vänja sig och köpa in sig på konceptet med stumteater. Och kanske kan det vara ett hinder för den yngre publiken, som inte vuxit upp med Chaplins filmer. Jag såg föreställningen med två personer i tjugoårsåldern. I pausen var de inte helt övertygade av konceptet, men blev det desto mer i andra akt.

För min del kan jag gärna säga: ta er till Uppsala stadsteater. Stadens ljus är ett underbart experiment, olikt det mesta ni sett på en scen.

Jesper Bengtsson

Inlägget Chaplin blir underbart teaterexperiment dök först upp på Dagens Arena.

TITLE:
Chaplin blir underbart teaterexperiment

DESCRIPTION:
Uppsala stadsteater går på knock efter lite trevande inledning.

Inlägget Chaplin blir underbart teaterexperiment dök först upp på Dagens Arena.

CONTENT:
Uppsala stadsteater går på knock efter lite trevande inledning.

Betyg

 

Chaplins klassiska ”Stadens Ljus” som musikteatet. Helt utan dialog och bara några få sånger där orden får höras.

Stumfilm omvandlad till … stumteater.

Hade någon för en vecka sedan frågat mig om det var en bra idé hade jag varit tveksam. Men faktum är att Uppsala stadsteaters uppsättning är rena knockouten. En drygt två timmar lång koreografisk och musikalisk gestaltningsfest.

Det måste ha varit fruktansvärt roligt, och kanske även frustrerande, att repetera fram det här verket, där hela berättelsen bärs fram av rörelser och ansiktsuttryck och relationerna mellan karaktärerna. Allt hundra procent synkroniserat med pianomusiken, i Chaplinkaraktärens fall ned till minsta ögonbrynshöjning.

Fattiglappens blick på överklassen

Stadens ljus är en romantisk komedi från 1931, en av Chaplins mer kända filmer. Chaplin själv, den slitne men godhjärtade luffaren, stöter på en blind blomsterförsäljerska och de blir blixtförälskade. Därefter ramlar han över en olycklig rik man som han räddar från att begå självmord. Scenerna från den ”rika” miljön speglar Chaplins politiska sida. Den kringflackande fattiglappens blick på överklassen är underbart avslöjande, och ungefär lika nyansrik som en fars av Stefan och Krister.

Det visar sig snart att den unga kvinnans synfel går att bota men att det kostar pengar… ja, ni fattar vartåt det barkar.

 

För fyra år sedan sattes den här scenanpassningen av filmen upp på Nationalteatern i Aten i regi av Amalia Bennett, med den grekiske skådespelaren Prokopis Agathokleous i Chaplins roll och Thodoris Economou vid pianot. Nu spelas den på Uppsala stadsteater, med samma personer vid rodret.

Sliter entusiastiskt

Prokopis Agathokleous är fullkomligt fantastisk som Chaplin. Emelie Falk spelar den blinda flickan och lyckas med ensemblens minsta gester göra henne djupt rörande. Ensemblen sliter hårt och entusiastiskt med alla scen-, kostym- och karaktärsbyten och Frida Linell, Robin Keller och Jeff Lindström bär fram sångerna

Och så pianisten. Thodoris Economou sliter hårdast av dem alla.

Själva berättelsen är inte perfekt. Det är trots allt en nästan 100 år gammal film, från en tid då dramaturgi och karaktärer såg lite annorlunda ut än i dag. Och inledningen känns lite trevande, vilket kanske beror på att det tar lite tid för publiken att vänja sig och köpa in sig på konceptet med stumteater. Och kanske kan det vara ett hinder för den yngre publiken, som inte vuxit upp med Chaplins filmer. Jag såg föreställningen med två personer i tjugoårsåldern. I pausen var de inte helt övertygade av konceptet, men blev det desto mer i andra akt.

För min del kan jag gärna säga: ta er till Uppsala stadsteater. Stadens ljus är ett underbart experiment, olikt det mesta ni sett på en scen.

Jesper Bengtsson

Inlägget Chaplin blir underbart teaterexperiment dök först upp på Dagens Arena.

TITLE:
Chaplin blir underbart teaterexperiment

DESCRIPTION:
Uppsala stadsteater går på knock efter lite trevande inledning.

Inlägget Chaplin blir underbart teaterexperiment dök först upp på Dagens Arena.

CONTENT:
Stadens Ljus

 

 

Uppsala stadsteater går på knock efter lite trevande inledning.

Chaplins klassiska ”Stadens Ljus” som musikteater. Helt utan dialog och bara några få sånger där orden får höras.

Stumfilm omvandlad till … stumteater.

Hade någon för en vecka sedan frågat mig om det var en bra idé hade jag varit tveksam. Men faktum är att Uppsala stadsteaters uppsättning är rena knockouten. En drygt två timmar lång koreografisk och musikalisk gestaltningsfest.

Det måste ha varit fruktansvärt roligt, och kanske även frustrerande, att repetera fram det här verket, där hela berättelsen bärs fram av rörelser och ansiktsuttryck och relationerna mellan karaktärerna. Allt hundra procent synkroniserat med pianomusiken, i Chaplinkaraktärens fall ned till minsta ögonbrynshöjning.

Fattiglappens blick på överklassen

Stadens ljus är en romantisk komedi från 1931, en av Chaplins mer kända filmer. Chaplin själv, den slitne men godhjärtade luffaren, stöter på en blind blomsterförsäljerska och de blir blixtförälskade. Därefter ramlar han över en olycklig rik man som han räddar från att begå självmord. Scenerna från den ”rika” miljön speglar Chaplins politiska sida. Den kringflackande fattiglappens blick på överklassen är underbart avslöjande, och ungefär lika nyansrik som en fars av Stefan och Krister.

Det visar sig snart att den unga kvinnans synfel går att bota men att det kostar pengar… ja, ni fattar vartåt det barkar.

 

För fyra år sedan sattes den här scenanpassningen av filmen upp på Nationalteatern i Aten i regi av Amalia Bennett, med den grekiske skådespelaren Prokopis Agathokleous i Chaplins roll och Thodoris Economou vid pianot. Nu spelas den på Uppsala stadsteater, med samma personer vid rodret.

Sliter entusiastiskt

Prokopis Agathokleous är fullkomligt fantastisk som Chaplin. Emelie Falk spelar den blinda flickan och lyckas med ensemblens minsta gester göra henne djupt rörande. Ensemblen sliter hårt och entusiastiskt med alla scen-, kostym- och karaktärsbyten och Frida Linell, Robin Keller och Jeff Lindström bär fram sångerna. Och pianisten, Thodoris Economou, sliter hårdast av dem alla.

Dessutom måste ljuset nämnas. Snyggt, lyfter föreställningen ett extra snäpp.

Själva berättelsen är inte perfekt. Det är trots allt en nästan 100 år gammal film, från en tid då dramaturgi och karaktärer såg lite annorlunda ut än i dag. Och inledningen känns lite trevande, vilket kanske beror på att det tar lite tid för publiken att vänja sig och köpa in sig på konceptet med stumteater. Och kanske kan det vara ett hinder för den yngre publiken, som inte vuxit upp med Chaplins filmer. Jag såg föreställningen med två personer i tjugoårsåldern. I pausen var de inte helt övertygade av konceptet, men blev det desto mer i andra akt.

För min del kan jag gärna säga: ta er till Uppsala stadsteater. Stadens ljus är ett underbart experiment, olikt det mesta ni sett på en scen.

Jesper Bengtsson

Inlägget Chaplin blir underbart teaterexperiment dök först upp på Dagens Arena.

TITLE:
Chaplin blir underbart teaterexperiment

DESCRIPTION:
Uppsala stadsteater går på knock efter lite trevande inledning.

Inlägget Chaplin blir underbart teaterexperiment dök först upp på Dagens Arena.

CONTENT:
Uppsala stadsteater går på knock efter lite trevande inledning.

 

 

Chaplins klassiska ”Stadens Ljus” som musikteater. Helt utan dialog och bara några få sånger där orden får höras.

Stumfilm omvandlad till … stumteater.

Hade någon för en vecka sedan frågat mig om det var en bra idé hade jag varit tveksam. Men faktum är att Uppsala stadsteaters uppsättning är rena knockouten. En drygt två timmar lång koreografisk och musikalisk gestaltningsfest.

Det måste ha varit fruktansvärt roligt, och kanske även frustrerande, att repetera fram det här verket, där hela berättelsen bärs fram av rörelser och ansiktsuttryck och relationerna mellan karaktärerna. Allt hundra procent synkroniserat med pianomusiken, i Chaplinkaraktärens fall ned till minsta ögonbrynshöjning.

Fattiglappens blick på överklassen

Stadens ljus är en romantisk komedi från 1931, en av Chaplins mer kända filmer. Chaplin själv, den slitne men godhjärtade luffaren, stöter på en blind blomsterförsäljerska och de blir blixtförälskade. Därefter ramlar han över en olycklig rik man som han räddar från att begå självmord. Scenerna från den ”rika” miljön speglar Chaplins politiska sida. Den kringflackande fattiglappens blick på överklassen är underbart avslöjande, och ungefär lika nyansrik som en fars av Stefan och Krister.

Det visar sig snart att den unga kvinnans synfel går att bota men att det kostar pengar… ja, ni fattar vartåt det barkar.

 

För fyra år sedan sattes den här scenanpassningen av filmen upp på Nationalteatern i Aten i regi av Amalia Bennett, med den grekiske skådespelaren Prokopis Agathokleous i Chaplins roll och Thodoris Economou vid pianot. Nu spelas den på Uppsala stadsteater, med samma personer vid rodret.

Sliter entusiastiskt

Prokopis Agathokleous är fullkomligt fantastisk som Chaplin. Emelie Falk spelar den blinda flickan och lyckas med ensemblens minsta gester göra henne djupt rörande. Ensemblen sliter hårt och entusiastiskt med alla scen-, kostym- och karaktärsbyten och Frida Linell, Robin Keller och Jeff Lindström bär fram sångerna. Och pianisten, Thodoris Economou, sliter hårdast av dem alla.

Dessutom måste ljuset nämnas. Snyggt, lyfter föreställningen ett extra snäpp.

Själva berättelsen är inte perfekt. Det är trots allt en nästan 100 år gammal film, från en tid då dramaturgi och karaktärer såg lite annorlunda ut än i dag. Och inledningen känns lite trevande, vilket kanske beror på att det tar lite tid för publiken att vänja sig och köpa in sig på konceptet med stumteater. Och kanske kan det vara ett hinder för den yngre publiken, som inte vuxit upp med Chaplins filmer. Jag såg föreställningen med två personer i tjugoårsåldern. I pausen var de inte helt övertygade av konceptet, men blev det desto mer i andra akt.

För min del kan jag gärna säga: ta er till Uppsala stadsteater. Stadens ljus är ett underbart experiment, olikt det mesta ni sett på en scen.

Jesper Bengtsson

Inlägget Chaplin blir underbart teaterexperiment dök först upp på Dagens Arena.

TITLE:
Chaplin blir underbart teaterexperiment

DESCRIPTION:
Uppsala stadsteater går på knock efter lite trevande inledning.

Inlägget Chaplin blir underbart teaterexperiment dök först upp på Dagens Arena.

CONTENT:
Uppsala stadsteater går på knock efter lite trevande inledning.

Betyg

 

Chaplins klassiska ”Stadens Ljus” som musikteatet. Helt utan dialog och bara några få sånger där orden får höras.

Stumfilm omvandlad till … stumteater.

Hade någon för en vecka sedan frågat mig om det var en bra idé hade jag varit tveksam. Men faktum är att Uppsala stadsteaters uppsättning är rena knockouten. En drygt två timmar lång koreografisk och musikalisk gestaltningsfest.

Det måste ha varit fruktansvärt roligt, och kanske även frustrerande, att repetera fram det här verket, där hela berättelsen bärs fram av rörelser och ansiktsuttryck och relationerna mellan karaktärerna. Allt hundra procent synkroniserat med pianomusiken, i Chaplinkaraktärens fall ned till minsta ögonbrynshöjning.

Fattiglappens blick på överklassen

Stadens ljus är en romantisk komedi från 1931, en av Chaplins mer kända filmer. Chaplin själv, den slitne men godhjärtade luffaren, stöter på en blind blomsterförsäljerska och de blir blixtförälskade. Därefter ramlar han över en olycklig rik man som han räddar från att begå självmord. Scenerna från den ”rika” miljön speglar Chaplins politiska sida. Den kringflackande fattiglappens blick på överklassen är underbart avslöjande, och ungefär lika nyansrik som en fars av Stefan och Krister.

Det visar sig snart att den unga kvinnans synfel går att bota men att det kostar pengar… ja, ni fattar vartåt det barkar.

 

För fyra år sedan sattes den här scenanpassningen av filmen upp på Nationalteatern i Aten i regi av Amalia Bennett, med den grekiske skådespelaren Prokopis Agathokleous i Chaplins roll och Thodoris Economou vid pianot. Nu spelas den på Uppsala stadsteater, med samma personer vid rodret.

Sliter entusiastiskt

Prokopis Agathokleous är fullkomligt fantastisk som Chaplin. Emelie Falk spelar den blinda flickan och lyckas med ensemblens minsta gester göra henne djupt rörande. Ensemblen sliter hårt och entusiastiskt med alla scen-, kostym- och karaktärsbyten och Frida Linell, Robin Keller och Jeff Lindström bär fram sångerna

Och så pianisten. Thodoris Economou sliter hårdast av dem alla.

Själva berättelsen är inte perfekt. Det är trots allt en nästan 100 år gammal film, från en tid då dramaturgi och karaktärer såg lite annorlunda ut än i dag. Och inledningen känns lite trevande, vilket kanske beror på att det tar lite tid för publiken att vänja sig och köpa in sig på konceptet med stumteater. Och kanske kan det vara ett hinder för den yngre publiken, som inte vuxit upp med Chaplins filmer. Jag såg föreställningen med två personer i tjugoårsåldern. I pausen var de inte helt övertygade av konceptet, men blev det desto mer i andra akt.

För min del kan jag gärna säga: ta er till Uppsala stadsteater. Stadens ljus är ett underbart experiment, olikt det mesta ni sett på en scen.

Jesper Bengtsson

Inlägget Chaplin blir underbart teaterexperiment dök först upp på Dagens Arena.

TITLE:
Chaplin blir underbart teaterexperiment

DESCRIPTION:
Uppsala stadsteater går på knock efter lite trevande inledning.

Inlägget Chaplin blir underbart teaterexperiment dök först upp på Dagens Arena.

CONTENT:
Uppsala stadsteater går på knock efter lite trevande inledning.

Betyg

 

Chaplins klassiska ”Stadens Ljus” som musikteater. Helt utan dialog och bara några få sånger där orden får höras.

Stumfilm omvandlad till … stumteater.

Hade någon för en vecka sedan frågat mig om det var en bra idé hade jag varit tveksam. Men faktum är att Uppsala stadsteaters uppsättning är rena knockouten. En drygt två timmar lång koreografisk och musikalisk gestaltningsfest.

Det måste ha varit fruktansvärt roligt, och kanske även frustrerande, att repetera fram det här verket, där hela berättelsen bärs fram av rörelser och ansiktsuttryck och relationerna mellan karaktärerna. Allt hundra procent synkroniserat med pianomusiken, i Chaplinkaraktärens fall ned till minsta ögonbrynshöjning.

Fattiglappens blick på överklassen

Stadens ljus är en romantisk komedi från 1931, en av Chaplins mer kända filmer. Chaplin själv, den slitne men godhjärtade luffaren, stöter på en blind blomsterförsäljerska och de blir blixtförälskade. Därefter ramlar han över en olycklig rik man som han räddar från att begå självmord. Scenerna från den ”rika” miljön speglar Chaplins politiska sida. Den kringflackande fattiglappens blick på överklassen är underbart avslöjande, och ungefär lika nyansrik som en fars av Stefan och Krister.

Det visar sig snart att den unga kvinnans synfel går att bota men att det kostar pengar… ja, ni fattar vartåt det barkar.

 

För fyra år sedan sattes den här scenanpassningen av filmen upp på Nationalteatern i Aten i regi av Amalia Bennett, med den grekiske skådespelaren Prokopis Agathokleous i Chaplins roll och Thodoris Economou vid pianot. Nu spelas den på Uppsala stadsteater, med samma personer vid rodret.

Sliter entusiastiskt

Prokopis Agathokleous är fullkomligt fantastisk som Chaplin. Emelie Falk spelar den blinda flickan och lyckas med ensemblens minsta gester göra henne djupt rörande. Ensemblen sliter hårt och entusiastiskt med alla scen-, kostym- och karaktärsbyten och Frida Linell, Robin Keller och Jeff Lindström bär fram sångerna

Och så pianisten. Thodoris Economou sliter hårdast av dem alla.

Själva berättelsen är inte perfekt. Det är trots allt en nästan 100 år gammal film, från en tid då dramaturgi och karaktärer såg lite annorlunda ut än i dag. Och inledningen känns lite trevande, vilket kanske beror på att det tar lite tid för publiken att vänja sig och köpa in sig på konceptet med stumteater. Och kanske kan det vara ett hinder för den yngre publiken, som inte vuxit upp med Chaplins filmer. Jag såg föreställningen med två personer i tjugoårsåldern. I pausen var de inte helt övertygade av konceptet, men blev det desto mer i andra akt.

För min del kan jag gärna säga: ta er till Uppsala stadsteater. Stadens ljus är ett underbart experiment, olikt det mesta ni sett på en scen.

Jesper Bengtsson

Inlägget Chaplin blir underbart teaterexperiment dök först upp på Dagens Arena.

TITLE:
Chaplin blir underbart teaterexperiment

DESCRIPTION:
Uppsala stadsteater går på knock efter lite trevande inledning.

Inlägget Chaplin blir underbart teaterexperiment dök först upp på Dagens Arena.

CONTENT:
Uppsala stadsteater går på knock efter lite trevande inledning.

 

 

Chaplins klassiska ”Stadens Ljus” som musikteater. Helt utan dialog och bara några få sånger där orden får höras.

Stumfilm omvandlad till … stumteater.

Hade någon för en vecka sedan frågat mig om det var en bra idé hade jag varit tveksam. Men faktum är att Uppsala stadsteaters uppsättning är rena knockouten. En drygt två timmar lång koreografisk och musikalisk gestaltningsfest.

Det måste ha varit fruktansvärt roligt, och kanske även frustrerande, att repetera fram det här verket, där hela berättelsen bärs fram av rörelser och ansiktsuttryck och relationerna mellan karaktärerna. Allt hundra procent synkroniserat med pianomusiken, i Chaplinkaraktärens fall ned till minsta ögonbrynshöjning.

Fattiglappens blick på överklassen

Stadens ljus är en romantisk komedi från 1931, en av Chaplins mer kända filmer. Chaplin själv, den slitne men godhjärtade luffaren, stöter på en blind blomsterförsäljerska och de blir blixtförälskade. Därefter ramlar han över en olycklig rik man som han räddar från att begå självmord. Scenerna från den ”rika” miljön speglar Chaplins politiska sida. Den kringflackande fattiglappens blick på överklassen är underbart avslöjande, och ungefär lika nyansrik som en fars av Stefan och Krister.

Det visar sig snart att den unga kvinnans synfel går att bota men att det kostar pengar… ja, ni fattar vartåt det barkar.

 

För fyra år sedan sattes den här scenanpassningen av filmen upp på Nationalteatern i Aten i regi av Amalia Bennett, med den grekiske skådespelaren Prokopis Agathokleous i Chaplins roll och Thodoris Economou vid pianot. Nu spelas den på Uppsala stadsteater, med samma personer vid rodret.

Sliter entusiastiskt

Prokopis Agathokleous är fullkomligt fantastisk som Chaplin. Emelie Falk spelar den blinda flickan och lyckas med ensemblens minsta gester göra henne djupt rörande. Ensemblen sliter hårt och entusiastiskt med alla scen-, kostym- och karaktärsbyten och Frida Linell, Robin Keller och Jeff Lindström bär fram sångerna. Och pianisten, Thodoris Economou, sliter hårdast av dem alla.

Dessutom måste ljuset nämnas. Snyggt, lyfter föreställningen ett extra snäpp.

Själva berättelsen är inte perfekt. Det är trots allt en nästan 100 år gammal film, från en tid då dramaturgi och karaktärer såg lite annorlunda ut än i dag. Och inledningen känns lite trevande, vilket kanske beror på att det tar lite tid för publiken att vänja sig och köpa in sig på konceptet med stumteater. Och kanske kan det vara ett hinder för den yngre publiken, som inte vuxit upp med Chaplins filmer. Jag såg föreställningen med två personer i tjugoårsåldern. I pausen var de inte helt övertygade av konceptet, men blev det desto mer i andra akt.

För min del kan jag gärna säga: ta er till Uppsala stadsteater. Stadens ljus är ett underbart experiment, olikt det mesta ni sett på en scen.

Jesper Bengtsson

Inlägget Chaplin blir underbart teaterexperiment dök först upp på Dagens Arena.

TITLE:
Chaplin blir underbart teaterexperiment

DESCRIPTION:
Uppsala stadsteater går på knock efter lite trevande inledning.

Inlägget Chaplin blir underbart teaterexperiment dök först upp på Dagens Arena.

CONTENT:
Uppsala stadsteater går på knock efter lite trevande inledning.

Betyg: 

Chaplins klassiska ”Stadens Ljus” som musikteatet. Helt utan dialog och bara några få sånger där orden får höras.

Stumfilm omvandlad till … stumteater.

Hade någon för en vecka sedan frågat mig om det var en bra idé hade jag varit tveksam. Men faktum är att Uppsala stadsteaters uppsättning är rena knockouten. En drygt två timmar lång koreografisk och musikalisk gestaltningsfest.

Det måste ha varit fruktansvärt roligt, och kanske även frustrerande, att repetera fram det här verket, där hela berättelsen bärs fram av rörelser och ansiktsuttryck och relationerna mellan karaktärerna. Allt hundra procent synkroniserat med pianomusiken, i Chaplinkaraktärens fall ned till minsta ögonbrynshöjning.

Fattiglappens blick på överklassen

Stadens ljus är en romantisk komedi från 1931, en av Chaplins mer kända filmer. Chaplin själv, den slitne men godhjärtade luffaren, stöter på en blind blomsterförsäljerska och de blir blixtförälskade. Därefter ramlar han över en olycklig rik man som han räddar från att begå självmord. Scenerna från den ”rika” miljön speglar Chaplins politiska sida. Den kringflackande fattiglappens blick på överklassen är underbart avslöjande, och ungefär lika nyansrik som en fars av Stefan och Krister.

Det visar sig snart att den unga kvinnans synfel går att bota men att det kostar pengar… ja, ni fattar vartåt det barkar.

 

För fyra år sedan sattes den här scenanpassningen av filmen upp på Nationalteatern i Aten i regi av Amalia Bennett, med den grekiske skådespelaren Prokopis Agathokleous i Chaplins roll och Thodoris Economou vid pianot. Nu spelas den på Uppsala stadsteater, med samma personer vid rodret.

Sliter entusiastiskt

Prokopis Agathokleous är fullkomligt fantastisk som Chaplin. Emelie Falk spelar den blinda flickan och lyckas med ensemblens minsta gester göra henne djupt rörande. Ensemblen sliter hårt och entusiastiskt med alla scen-, kostym- och karaktärsbyten och Frida Linell, Robin Keller och Jeff Lindström bär fram sångerna

Och så pianisten. Thodoris Economou sliter hårdast av dem alla.

Själva berättelsen är inte perfekt. Det är trots allt en nästan 100 år gammal film, från en tid då dramaturgi och karaktärer såg lite annorlunda ut än i dag. Och inledningen känns lite trevande, vilket kanske beror på att det tar lite tid för publiken att vänja sig och köpa in sig på konceptet med stumteater. Och kanske kan det vara ett hinder för den yngre publiken, som inte vuxit upp med Chaplins filmer. Jag såg föreställningen med två personer i tjugoårsåldern. I pausen var de inte helt övertygade av konceptet, men blev det desto mer i andra akt.

För min del kan jag gärna säga: ta er till Uppsala stadsteater. Stadens ljus är ett underbart experiment, olikt det mesta ni sett på en scen.

Jesper Bengtsson

Inlägget Chaplin blir underbart teaterexperiment dök först upp på Dagens Arena.

TITLE:
Chaplin blir underbart teaterexperiment

DESCRIPTION:
Uppsala stadsteater går på knock efter lite trevande inledning.

Inlägget Chaplin blir underbart teaterexperiment dök först upp på Dagens Arena.

CONTENT:
Uppsala stadsteater går på knock efter lite trevande inledning.

Betyg

 

Chaplins klassiska ”Stadens Ljus” som musikteater. Helt utan dialog och bara några få sånger där orden får höras.

Stumfilm omvandlad till … stumteater.

Hade någon för en vecka sedan frågat mig om det var en bra idé hade jag varit tveksam. Men faktum är att Uppsala stadsteaters uppsättning är rena knockouten. En drygt två timmar lång koreografisk och musikalisk gestaltningsfest.

Det måste ha varit fruktansvärt roligt, och kanske även frustrerande, att repetera fram det här verket, där hela berättelsen bärs fram av rörelser och ansiktsuttryck och relationerna mellan karaktärerna. Allt hundra procent synkroniserat med pianomusiken, i Chaplinkaraktärens fall ned till minsta ögonbrynshöjning.

Fattiglappens blick på överklassen

Stadens ljus är en romantisk komedi från 1931, en av Chaplins mer kända filmer. Chaplin själv, den slitne men godhjärtade luffaren, stöter på en blind blomsterförsäljerska och de blir blixtförälskade. Därefter ramlar han över en olycklig rik man som han räddar från att begå självmord. Scenerna från den ”rika” miljön speglar Chaplins politiska sida. Den kringflackande fattiglappens blick på överklassen är underbart avslöjande, och ungefär lika nyansrik som en fars av Stefan och Krister.

Det visar sig snart att den unga kvinnans synfel går att bota men att det kostar pengar… ja, ni fattar vartåt det barkar.

 

För fyra år sedan sattes den här scenanpassningen av filmen upp på Nationalteatern i Aten i regi av Amalia Bennett, med den grekiske skådespelaren Prokopis Agathokleous i Chaplins roll och Thodoris Economou vid pianot. Nu spelas den på Uppsala stadsteater, med samma personer vid rodret.

Sliter entusiastiskt

Prokopis Agathokleous är fullkomligt fantastisk som Chaplin. Emelie Falk spelar den blinda flickan och lyckas med ensemblens minsta gester göra henne djupt rörande. Ensemblen sliter hårt och entusiastiskt med alla scen-, kostym- och karaktärsbyten och Frida Linell, Robin Keller och Jeff Lindström bär fram sångerna

Och så pianisten. Thodoris Economou sliter hårdast av dem alla.

Själva berättelsen är inte perfekt. Det är trots allt en nästan 100 år gammal film, från en tid då dramaturgi och karaktärer såg lite annorlunda ut än i dag. Och inledningen känns lite trevande, vilket kanske beror på att det tar lite tid för publiken att vänja sig och köpa in sig på konceptet med stumteater. Och kanske kan det vara ett hinder för den yngre publiken, som inte vuxit upp med Chaplins filmer. Jag såg föreställningen med två personer i tjugoårsåldern. I pausen var de inte helt övertygade av konceptet, men blev det desto mer i andra akt.

För min del kan jag gärna säga: ta er till Uppsala stadsteater. Stadens ljus är ett underbart experiment, olikt det mesta ni sett på en scen.

Jesper Bengtsson

Inlägget Chaplin blir underbart teaterexperiment dök först upp på Dagens Arena.

TITLE:
Chaplin blir underbart teaterexperiment

DESCRIPTION:
Uppsala stadsteater går på knock efter lite trevande inledning.

Inlägget Chaplin blir underbart teaterexperiment dök först upp på Dagens Arena.

CONTENT:
 

 

Uppsala stadsteater går på knock efter lite trevande inledning.

Chaplins klassiska ”Stadens Ljus” som musikteatet. Helt utan dialog och bara några få sånger där orden får höras.

Stumfilm omvandlad till … stumteater.

Hade någon för en vecka sedan frågat mig om det var en bra idé hade jag varit tveksam. Men faktum är att Uppsala stadsteaters uppsättning är rena knockouten. En drygt två timmar lång koreografisk och musikalisk gestaltningsfest.

Det måste ha varit fruktansvärt roligt, och kanske även frustrerande, att repetera fram det här verket, där hela berättelsen bärs fram av rörelser och ansiktsuttryck och relationerna mellan karaktärerna. Allt hundra procent synkroniserat med pianomusiken, i Chaplinkaraktärens fall ned till minsta ögonbrynshöjning.

Fattiglappens blick på överklassen

Stadens ljus är en romantisk komedi från 1931, en av Chaplins mer kända filmer. Chaplin själv, den slitne men godhjärtade luffaren, stöter på en blind blomsterförsäljerska och de blir blixtförälskade. Därefter ramlar han över en olycklig rik man som han räddar från att begå självmord. Scenerna från den ”rika” miljön speglar Chaplins politiska sida. Den kringflackande fattiglappens blick på överklassen är underbart avslöjande, och ungefär lika nyansrik som en fars av Stefan och Krister.

Det visar sig snart att den unga kvinnans synfel går att bota men att det kostar pengar… ja, ni fattar vartåt det barkar.

För fyra år sedan sattes den här scenanpassningen av filmen upp på Nationalteatern i Aten i regi av Amalia Bennett, med den grekiske skådespelaren Prokopis Agathokleous i Chaplins roll och Thodoris Economou vid pianot. Nu spelas den på Uppsala stadsteater, med samma personer vid rodret.

Sliter entusiastiskt

Prokopis Agathokleous är fullkomligt fantastisk som Chaplin. Emelie Falk spelar den blinda flickan och lyckas med ensemblens minsta gester göra henne djupt rörande. Ensemblen sliter hårt och entusiastiskt med alla scen-, kostym- och karaktärsbyten och Frida Linell, Robin Keller och Jeff Lindström bär fram sångerna

Och så pianisten. Thodoris Economou sliter hårdast av dem alla.

Själva berättelsen är inte perfekt. Det är trots allt en nästan 100 år gammal film, från en tid då dramaturgi och karaktärer såg lite annorlunda ut än i dag. Och inledningen känns lite trevande, vilket kanske beror på att det tar lite tid för publiken att vänja sig och köpa in sig på konceptet med stumteater. Och kanske kan det vara ett hinder för den yngre publiken, som inte vuxit upp med Chaplins filmer. Jag såg föreställningen med två personer i tjugoårsåldern. I pausen var de inte helt övertygade av konceptet, men blev det desto mer i andra akt.

För min del kan jag gärna säga: ta er till Uppsala stadsteater. Stadens ljus är ett underbart experiment, olikt det mesta ni sett på en scen.

Jesper Bengtsson

Inlägget Chaplin blir underbart teaterexperiment dök först upp på Dagens Arena.

TITLE:
Chaplin blir underbart teaterexperiment

DESCRIPTION:
Uppsala stadsteater går på knock efter lite trevande inledning.

Inlägget Chaplin blir underbart teaterexperiment dök först upp på Dagens Arena.

CONTENT:
Uppsala stadsteater går på knock efter lite trevande inledning.

Betyg: 

Chaplins klassiska ”Stadens Ljus” som musikteatet. Helt utan dialog och bara några få sånger där orden får höras.

Stumfilm omvandlad till … stumteater.

Hade någon för en vecka sedan frågat mig om det var en bra idé hade jag varit tveksam. Men faktum är att Uppsala stadsteaters uppsättning är rena knockouten. En drygt två timmar lång koreografisk och musikalisk gestaltningsfest.

Det måste ha varit fruktansvärt roligt, och kanske även frustrerande, att repetera fram det här verket, där hela berättelsen bärs fram av rörelser och ansiktsuttryck och relationerna mellan karaktärerna. Allt hundra procent synkroniserat med pianomusiken, i Chaplinkaraktärens fall ned till minsta ögonbrynshöjning.

Fattiglappens blick på överklassen

Stadens ljus är en romantisk komedi från 1931, en av Chaplins mer kända filmer. Chaplin själv, den slitne men godhjärtade luffaren, stöter på en blind blomsterförsäljerska och de blir blixtförälskade. Därefter ramlar han över en olycklig rik man som han räddar från att begå självmord. Scenerna från den ”rika” miljön speglar Chaplins politiska sida. Den kringflackande fattiglappens blick på överklassen är underbart avslöjande, och ungefär lika nyansrik som en fars av Stefan och Krister.

Det visar sig snart att den unga kvinnans synfel går att bota men att det kostar pengar… ja, ni fattar vartåt det barkar.

 

För fyra år sedan sattes den här scenanpassningen av filmen upp på Nationalteatern i Aten i regi av Amalia Bennett, med den grekiske skådespelaren Prokopis Agathokleous i Chaplins roll och Thodoris Economou vid pianot. Nu spelas den på Uppsala stadsteater, med samma personer vid rodret.

Sliter entusiastiskt

Prokopis Agathokleous är fullkomligt fantastisk som Chaplin. Emelie Falk spelar den blinda flickan och lyckas med ensemblens minsta gester göra henne djupt rörande. Ensemblen sliter hårt och entusiastiskt med alla scen-, kostym- och karaktärsbyten och Frida Linell, Robin Keller och Jeff Lindström bär fram sångerna

Och så pianisten. Thodoris Economou sliter hårdast av dem alla.

Själva berättelsen är inte perfekt. Det är trots allt en nästan 100 år gammal film, från en tid då dramaturgi och karaktärer såg lite annorlunda ut än i dag. Och inledningen känns lite trevande, vilket kanske beror på att det tar lite tid för publiken att vänja sig och köpa in sig på konceptet med stumteater. Och kanske kan det vara ett hinder för den yngre publiken, som inte vuxit upp med Chaplins filmer. Jag såg föreställningen med två personer i tjugoårsåldern. I pausen var de inte helt övertygade av konceptet, men blev det desto mer i andra akt.

För min del kan jag gärna säga: ta er till Uppsala stadsteater. Stadens ljus är ett underbart experiment, olikt det mesta ni sett på en scen.

Jesper Bengtsson

Inlägget Chaplin blir underbart teaterexperiment dök först upp på Dagens Arena.

TITLE:
Chaplin blir underbart teaterexperiment

DESCRIPTION:
Uppsala stadsteater går på knock efter lite trevande inledning.

Inlägget Chaplin blir underbart teaterexperiment dök först upp på Dagens Arena.

CONTENT:
Uppsala stadsteater går på knock efter lite trevande inledning.

Betyg

 

Chaplins klassiska ”Stadens Ljus” som musikteatet. Helt utan dialog och bara några få sånger där orden får höras.

Stumfilm omvandlad till … stumteater.

Hade någon för en vecka sedan frågat mig om det var en bra idé hade jag varit tveksam. Men faktum är att Uppsala stadsteaters uppsättning är rena knockouten. En drygt två timmar lång koreografisk och musikalisk gestaltningsfest.

Det måste ha varit fruktansvärt roligt, och kanske även frustrerande, att repetera fram det här verket, där hela berättelsen bärs fram av rörelser och ansiktsuttryck och relationerna mellan karaktärerna. Allt hundra procent synkroniserat med pianomusiken, i Chaplinkaraktärens fall ned till minsta ögonbrynshöjning.

Fattiglappens blick på överklassen

Stadens ljus är en romantisk komedi från 1931, en av Chaplins mer kända filmer. Chaplin själv, den slitne men godhjärtade luffaren, stöter på en blind blomsterförsäljerska och de blir blixtförälskade. Därefter ramlar han över en olycklig rik man som han räddar från att begå självmord. Scenerna från den ”rika” miljön speglar Chaplins politiska sida. Den kringflackande fattiglappens blick på överklassen är underbart avslöjande, och ungefär lika nyansrik som en fars av Stefan och Krister.

Det visar sig snart att den unga kvinnans synfel går att bota men att det kostar pengar… ja, ni fattar vartåt det barkar.

 

För fyra år sedan sattes den här scenanpassningen av filmen upp på Nationalteatern i Aten i regi av Amalia Bennett, med den grekiske skådespelaren Prokopis Agathokleous i Chaplins roll och Thodoris Economou vid pianot. Nu spelas den på Uppsala stadsteater, med samma personer vid rodret.

Sliter entusiastiskt

Prokopis Agathokleous är fullkomligt fantastisk som Chaplin. Emelie Falk spelar den blinda flickan och lyckas med ensemblens minsta gester göra henne djupt rörande. Ensemblen sliter hårt och entusiastiskt med alla scen-, kostym- och karaktärsbyten och Frida Linell, Robin Keller och Jeff Lindström bär fram sångerna

Och så pianisten. Thodoris Economou sliter hårdast av dem alla.

Själva berättelsen är inte perfekt. Det är trots allt en nästan 100 år gammal film, från en tid då dramaturgi och karaktärer såg lite annorlunda ut än i dag. Och inledningen känns lite trevande, vilket kanske beror på att det tar lite tid för publiken att vänja sig och köpa in sig på konceptet med stumteater. Och kanske kan det vara ett hinder för den yngre publiken, som inte vuxit upp med Chaplins filmer. Jag såg föreställningen med två personer i tjugoårsåldern. I pausen var de inte helt övertygade av konceptet, men blev det desto mer i andra akt.

För min del kan jag gärna säga: ta er till Uppsala stadsteater. Stadens ljus är ett underbart experiment, olikt det mesta ni sett på en scen.

Jesper Bengtsson

Inlägget Chaplin blir underbart teaterexperiment dök först upp på Dagens Arena.

TITLE:
Chaplin blir underbart teaterexperiment

DESCRIPTION:
Uppsala stadsteater går på knock efter lite trevande inledning.

Inlägget Chaplin blir underbart teaterexperiment dök först upp på Dagens Arena.

CONTENT:
Stadens Ljus

 

 

Uppsala stadsteater går på knock efter lite trevande inledning.

Chaplins klassiska ”Stadens Ljus” som musikteater. Helt utan dialog och bara några få sånger där orden får höras.

Stumfilm omvandlad till … stumteater.

Hade någon för en vecka sedan frågat mig om det var en bra idé hade jag varit tveksam. Men faktum är att Uppsala stadsteaters uppsättning är rena knockouten. En drygt två timmar lång koreografisk och musikalisk gestaltningsfest.

Det måste ha varit fruktansvärt roligt, och kanske även frustrerande, att repetera fram det här verket, där hela berättelsen bärs fram av rörelser och ansiktsuttryck och relationerna mellan karaktärerna. Allt hundra procent synkroniserat med pianomusiken, i Chaplinkaraktärens fall ned till minsta ögonbrynshöjning.

Fattiglappens blick på överklassen

Stadens ljus är en romantisk komedi från 1931, en av Chaplins mer kända filmer. Chaplin själv, den slitne men godhjärtade luffaren, stöter på en blind blomsterförsäljerska och de blir blixtförälskade. Därefter ramlar han över en olycklig rik man som han räddar från att begå självmord. Scenerna från den ”rika” miljön speglar Chaplins politiska sida. Den kringflackande fattiglappens blick på överklassen är underbart avslöjande, och ungefär lika nyansrik som en fars av Stefan och Krister.

Det visar sig snart att den unga kvinnans synfel går att bota men att det kostar pengar… ja, ni fattar vartåt det barkar.

 

För fyra år sedan sattes den här scenanpassningen av filmen upp på Nationalteatern i Aten i regi av Amalia Bennett, med den grekiske skådespelaren Prokopis Agathokleous i Chaplins roll och Thodoris Economou vid pianot. Nu spelas den på Uppsala stadsteater, med samma personer vid rodret.

Sliter entusiastiskt

Prokopis Agathokleous är fullkomligt fantastisk som Chaplin. Emelie Falk spelar den blinda flickan och lyckas med ensemblens minsta gester göra henne djupt rörande. Ensemblen sliter hårt och entusiastiskt med alla scen-, kostym- och karaktärsbyten och Frida Linell, Robin Keller och Jeff Lindström bär fram sångerna. Och pianisten, Thodoris Economou, sliter hårdast av dem alla.

Dessutom måste ljuset nämnas. Snyggt, lyfter föreställningen ett extra snäpp.

Själva berättelsen är inte perfekt. Det är trots allt en nästan 100 år gammal film, från en tid då dramaturgi och karaktärer såg lite annorlunda ut än i dag. Och inledningen känns lite trevande, vilket kanske beror på att det tar lite tid för publiken att vänja sig och köpa in sig på konceptet med stumteater. Och kanske kan det vara ett hinder för den yngre publiken, som inte vuxit upp med Chaplins filmer. Jag såg föreställningen med två personer i tjugoårsåldern. I pausen var de inte helt övertygade av konceptet, men blev det desto mer i andra akt.

För min del kan jag gärna säga: ta er till Uppsala stadsteater. Stadens ljus är ett underbart experiment, olikt det mesta ni sett på en scen.

Jesper Bengtsson

Inlägget Chaplin blir underbart teaterexperiment dök först upp på Dagens Arena.

TITLE:
Chaplin blir underbart teaterexperiment

DESCRIPTION:
Uppsala stadsteater går på knock efter lite trevande inledning.

Inlägget Chaplin blir underbart teaterexperiment dök först upp på Dagens Arena.

CONTENT:
Uppsala stadsteater går på knock efter lite trevande inledning.

 

 

Chaplins klassiska ”Stadens Ljus” som musikteater. Helt utan dialog och bara några få sånger där orden får höras.

Stumfilm omvandlad till … stumteater.

Hade någon för en vecka sedan frågat mig om det var en bra idé hade jag varit tveksam. Men faktum är att Uppsala stadsteaters uppsättning är rena knockouten. En drygt två timmar lång koreografisk och musikalisk gestaltningsfest.

Det måste ha varit fruktansvärt roligt, och kanske även frustrerande, att repetera fram det här verket, där hela berättelsen bärs fram av rörelser och ansiktsuttryck och relationerna mellan karaktärerna. Allt hundra procent synkroniserat med pianomusiken, i Chaplinkaraktärens fall ned till minsta ögonbrynshöjning.

Fattiglappens blick på överklassen

Stadens ljus är en romantisk komedi från 1931, en av Chaplins mer kända filmer. Chaplin själv, den slitne men godhjärtade luffaren, stöter på en blind blomsterförsäljerska och de blir blixtförälskade. Därefter ramlar han över en olycklig rik man som han räddar från att begå självmord. Scenerna från den ”rika” miljön speglar Chaplins politiska sida. Den kringflackande fattiglappens blick på överklassen är underbart avslöjande, och ungefär lika nyansrik som en fars av Stefan och Krister.

Det visar sig snart att den unga kvinnans synfel går att bota men att det kostar pengar… ja, ni fattar vartåt det barkar.

 

För fyra år sedan sattes den här scenanpassningen av filmen upp på Nationalteatern i Aten i regi av Amalia Bennett, med den grekiske skådespelaren Prokopis Agathokleous i Chaplins roll och Thodoris Economou vid pianot. Nu spelas den på Uppsala stadsteater, med samma personer vid rodret.

Sliter entusiastiskt

Prokopis Agathokleous är fullkomligt fantastisk som Chaplin. Emelie Falk spelar den blinda flickan och lyckas med ensemblens minsta gester göra henne djupt rörande. Ensemblen sliter hårt och entusiastiskt med alla scen-, kostym- och karaktärsbyten och Frida Linell, Robin Keller och Jeff Lindström bär fram sångerna. Och pianisten, Thodoris Economou, sliter hårdast av dem alla.

Dessutom måste ljuset nämnas. Snyggt, lyfter föreställningen ett extra snäpp.

Själva berättelsen är inte perfekt. Det är trots allt en nästan 100 år gammal film, från en tid då dramaturgi och karaktärer såg lite annorlunda ut än i dag. Och inledningen känns lite trevande, vilket kanske beror på att det tar lite tid för publiken att vänja sig och köpa in sig på konceptet med stumteater. Och kanske kan det vara ett hinder för den yngre publiken, som inte vuxit upp med Chaplins filmer. Jag såg föreställningen med två personer i tjugoårsåldern. I pausen var de inte helt övertygade av konceptet, men blev det desto mer i andra akt.

För min del kan jag gärna säga: ta er till Uppsala stadsteater. Stadens ljus är ett underbart experiment, olikt det mesta ni sett på en scen.

Jesper Bengtsson

Inlägget Chaplin blir underbart teaterexperiment dök först upp på Dagens Arena.

TITLE:
Chaplin blir underbart teaterexperiment

DESCRIPTION:
Uppsala stadsteater går på knock efter lite trevande inledning.

Inlägget Chaplin blir underbart teaterexperiment dök först upp på Dagens Arena.

CONTENT:
Uppsala stadsteater går på knock efter lite trevande inledning.

Betyg

 

Chaplins klassiska ”Stadens Ljus” som musikteatet. Helt utan dialog och bara några få sånger där orden får höras.

Stumfilm omvandlad till … stumteater.

Hade någon för en vecka sedan frågat mig om det var en bra idé hade jag varit tveksam. Men faktum är att Uppsala stadsteaters uppsättning är rena knockouten. En drygt två timmar lång koreografisk och musikalisk gestaltningsfest.

Det måste ha varit fruktansvärt roligt, och kanske även frustrerande, att repetera fram det här verket, där hela berättelsen bärs fram av rörelser och ansiktsuttryck och relationerna mellan karaktärerna. Allt hundra procent synkroniserat med pianomusiken, i Chaplinkaraktärens fall ned till minsta ögonbrynshöjning.

Fattiglappens blick på överklassen

Stadens ljus är en romantisk komedi från 1931, en av Chaplins mer kända filmer. Chaplin själv, den slitne men godhjärtade luffaren, stöter på en blind blomsterförsäljerska och de blir blixtförälskade. Därefter ramlar han över en olycklig rik man som han räddar från att begå självmord. Scenerna från den ”rika” miljön speglar Chaplins politiska sida. Den kringflackande fattiglappens blick på överklassen är underbart avslöjande, och ungefär lika nyansrik som en fars av Stefan och Krister.

Det visar sig snart att den unga kvinnans synfel går att bota men att det kostar pengar… ja, ni fattar vartåt det barkar.

 

För fyra år sedan sattes den här scenanpassningen av filmen upp på Nationalteatern i Aten i regi av Amalia Bennett, med den grekiske skådespelaren Prokopis Agathokleous i Chaplins roll och Thodoris Economou vid pianot. Nu spelas den på Uppsala stadsteater, med samma personer vid rodret.

Sliter entusiastiskt

Prokopis Agathokleous är fullkomligt fantastisk som Chaplin. Emelie Falk spelar den blinda flickan och lyckas med ensemblens minsta gester göra henne djupt rörande. Ensemblen sliter hårt och entusiastiskt med alla scen-, kostym- och karaktärsbyten och Frida Linell, Robin Keller och Jeff Lindström bär fram sångerna

Och så pianisten. Thodoris Economou sliter hårdast av dem alla.

Själva berättelsen är inte perfekt. Det är trots allt en nästan 100 år gammal film, från en tid då dramaturgi och karaktärer såg lite annorlunda ut än i dag. Och inledningen känns lite trevande, vilket kanske beror på att det tar lite tid för publiken att vänja sig och köpa in sig på konceptet med stumteater. Och kanske kan det vara ett hinder för den yngre publiken, som inte vuxit upp med Chaplins filmer. Jag såg föreställningen med två personer i tjugoårsåldern. I pausen var de inte helt övertygade av konceptet, men blev det desto mer i andra akt.

För min del kan jag gärna säga: ta er till Uppsala stadsteater. Stadens ljus är ett underbart experiment, olikt det mesta ni sett på en scen.

Jesper Bengtsson

Inlägget Chaplin blir underbart teaterexperiment dök först upp på Dagens Arena.

TITLE:
Chaplin blir underbart teaterexperiment

DESCRIPTION:
Uppsala stadsteater går på knock efter lite trevande inledning.

Inlägget Chaplin blir underbart teaterexperiment dök först upp på Dagens Arena.

CONTENT:
Uppsala stadsteater går på knock efter lite trevande inledning.

Betyg

 

Chaplins klassiska ”Stadens Ljus” som musikteater. Helt utan dialog och bara några få sånger där orden får höras.

Stumfilm omvandlad till … stumteater.

Hade någon för en vecka sedan frågat mig om det var en bra idé hade jag varit tveksam. Men faktum är att Uppsala stadsteaters uppsättning är rena knockouten. En drygt två timmar lång koreografisk och musikalisk gestaltningsfest.

Det måste ha varit fruktansvärt roligt, och kanske även frustrerande, att repetera fram det här verket, där hela berättelsen bärs fram av rörelser och ansiktsuttryck och relationerna mellan karaktärerna. Allt hundra procent synkroniserat med pianomusiken, i Chaplinkaraktärens fall ned till minsta ögonbrynshöjning.

Fattiglappens blick på överklassen

Stadens ljus är en romantisk komedi från 1931, en av Chaplins mer kända filmer. Chaplin själv, den slitne men godhjärtade luffaren, stöter på en blind blomsterförsäljerska och de blir blixtförälskade. Därefter ramlar han över en olycklig rik man som han räddar från att begå självmord. Scenerna från den ”rika” miljön speglar Chaplins politiska sida. Den kringflackande fattiglappens blick på överklassen är underbart avslöjande, och ungefär lika nyansrik som en fars av Stefan och Krister.

Det visar sig snart att den unga kvinnans synfel går att bota men att det kostar pengar… ja, ni fattar vartåt det barkar.

 

För fyra år sedan sattes den här scenanpassningen av filmen upp på Nationalteatern i Aten i regi av Amalia Bennett, med den grekiske skådespelaren Prokopis Agathokleous i Chaplins roll och Thodoris Economou vid pianot. Nu spelas den på Uppsala stadsteater, med samma personer vid rodret.

Sliter entusiastiskt

Prokopis Agathokleous är fullkomligt fantastisk som Chaplin. Emelie Falk spelar den blinda flickan och lyckas med ensemblens minsta gester göra henne djupt rörande. Ensemblen sliter hårt och entusiastiskt med alla scen-, kostym- och karaktärsbyten och Frida Linell, Robin Keller och Jeff Lindström bär fram sångerna

Och så pianisten. Thodoris Economou sliter hårdast av dem alla.

Själva berättelsen är inte perfekt. Det är trots allt en nästan 100 år gammal film, från en tid då dramaturgi och karaktärer såg lite annorlunda ut än i dag. Och inledningen känns lite trevande, vilket kanske beror på att det tar lite tid för publiken att vänja sig och köpa in sig på konceptet med stumteater. Och kanske kan det vara ett hinder för den yngre publiken, som inte vuxit upp med Chaplins filmer. Jag såg föreställningen med två personer i tjugoårsåldern. I pausen var de inte helt övertygade av konceptet, men blev det desto mer i andra akt.

För min del kan jag gärna säga: ta er till Uppsala stadsteater. Stadens ljus är ett underbart experiment, olikt det mesta ni sett på en scen.

Jesper Bengtsson

Inlägget Chaplin blir underbart teaterexperiment dök först upp på Dagens Arena.

TITLE:
Chaplin blir underbart teaterexperiment

DESCRIPTION:
Uppsala stadsteater går på knock efter lite trevande inledning.

Inlägget Chaplin blir underbart teaterexperiment dök först upp på Dagens Arena.

CONTENT:
Uppsala stadsteater går på knock efter lite trevande inledning.

 

 

Chaplins klassiska ”Stadens Ljus” som musikteater. Helt utan dialog och bara några få sånger där orden får höras.

Stumfilm omvandlad till … stumteater.

Hade någon för en vecka sedan frågat mig om det var en bra idé hade jag varit tveksam. Men faktum är att Uppsala stadsteaters uppsättning är rena knockouten. En drygt två timmar lång koreografisk och musikalisk gestaltningsfest.

Det måste ha varit fruktansvärt roligt, och kanske även frustrerande, att repetera fram det här verket, där hela berättelsen bärs fram av rörelser och ansiktsuttryck och relationerna mellan karaktärerna. Allt hundra procent synkroniserat med pianomusiken, i Chaplinkaraktärens fall ned till minsta ögonbrynshöjning.

Fattiglappens blick på överklassen

Stadens ljus är en romantisk komedi från 1931, en av Chaplins mer kända filmer. Chaplin själv, den slitne men godhjärtade luffaren, stöter på en blind blomsterförsäljerska och de blir blixtförälskade. Därefter ramlar han över en olycklig rik man som han räddar från att begå självmord. Scenerna från den ”rika” miljön speglar Chaplins politiska sida. Den kringflackande fattiglappens blick på överklassen är underbart avslöjande, och ungefär lika nyansrik som en fars av Stefan och Krister.

Det visar sig snart att den unga kvinnans synfel går att bota men att det kostar pengar… ja, ni fattar vartåt det barkar.

 

För fyra år sedan sattes den här scenanpassningen av filmen upp på Nationalteatern i Aten i regi av Amalia Bennett, med den grekiske skådespelaren Prokopis Agathokleous i Chaplins roll och Thodoris Economou vid pianot. Nu spelas den på Uppsala stadsteater, med samma personer vid rodret.

Sliter entusiastiskt

Prokopis Agathokleous är fullkomligt fantastisk som Chaplin. Emelie Falk spelar den blinda flickan och lyckas med ensemblens minsta gester göra henne djupt rörande. Ensemblen sliter hårt och entusiastiskt med alla scen-, kostym- och karaktärsbyten och Frida Linell, Robin Keller och Jeff Lindström bär fram sångerna. Och pianisten, Thodoris Economou, sliter hårdast av dem alla.

Dessutom måste ljuset nämnas. Snyggt, lyfter föreställningen ett extra snäpp.

Själva berättelsen är inte perfekt. Det är trots allt en nästan 100 år gammal film, från en tid då dramaturgi och karaktärer såg lite annorlunda ut än i dag. Och inledningen känns lite trevande, vilket kanske beror på att det tar lite tid för publiken att vänja sig och köpa in sig på konceptet med stumteater. Och kanske kan det vara ett hinder för den yngre publiken, som inte vuxit upp med Chaplins filmer. Jag såg föreställningen med två personer i tjugoårsåldern. I pausen var de inte helt övertygade av konceptet, men blev det desto mer i andra akt.

För min del kan jag gärna säga: ta er till Uppsala stadsteater. Stadens ljus är ett underbart experiment, olikt det mesta ni sett på en scen.

Jesper Bengtsson

Inlägget Chaplin blir underbart teaterexperiment dök först upp på Dagens Arena.

TITLE:
Chaplin blir underbart teaterexperiment

DESCRIPTION:
Uppsala stadsteater går på knock efter lite trevande inledning.

Inlägget Chaplin blir underbart teaterexperiment dök först upp på Dagens Arena.

CONTENT:
Uppsala stadsteater går på knock efter lite trevande inledning.

Betyg: 

Chaplins klassiska ”Stadens Ljus” som musikteatet. Helt utan dialog och bara några få sånger där orden får höras.

Stumfilm omvandlad till … stumteater.

Hade någon för en vecka sedan frågat mig om det var en bra idé hade jag varit tveksam. Men faktum är att Uppsala stadsteaters uppsättning är rena knockouten. En drygt två timmar lång koreografisk och musikalisk gestaltningsfest.

Det måste ha varit fruktansvärt roligt, och kanske även frustrerande, att repetera fram det här verket, där hela berättelsen bärs fram av rörelser och ansiktsuttryck och relationerna mellan karaktärerna. Allt hundra procent synkroniserat med pianomusiken, i Chaplinkaraktärens fall ned till minsta ögonbrynshöjning.

Fattiglappens blick på överklassen

Stadens ljus är en romantisk komedi från 1931, en av Chaplins mer kända filmer. Chaplin själv, den slitne men godhjärtade luffaren, stöter på en blind blomsterförsäljerska och de blir blixtförälskade. Därefter ramlar han över en olycklig rik man som han räddar från att begå självmord. Scenerna från den ”rika” miljön speglar Chaplins politiska sida. Den kringflackande fattiglappens blick på överklassen är underbart avslöjande, och ungefär lika nyansrik som en fars av Stefan och Krister.

Det visar sig snart att den unga kvinnans synfel går att bota men att det kostar pengar… ja, ni fattar vartåt det barkar.

 

För fyra år sedan sattes den här scenanpassningen av filmen upp på Nationalteatern i Aten i regi av Amalia Bennett, med den grekiske skådespelaren Prokopis Agathokleous i Chaplins roll och Thodoris Economou vid pianot. Nu spelas den på Uppsala stadsteater, med samma personer vid rodret.

Sliter entusiastiskt

Prokopis Agathokleous är fullkomligt fantastisk som Chaplin. Emelie Falk spelar den blinda flickan och lyckas med ensemblens minsta gester göra henne djupt rörande. Ensemblen sliter hårt och entusiastiskt med alla scen-, kostym- och karaktärsbyten och Frida Linell, Robin Keller och Jeff Lindström bär fram sångerna

Och så pianisten. Thodoris Economou sliter hårdast av dem alla.

Själva berättelsen är inte perfekt. Det är trots allt en nästan 100 år gammal film, från en tid då dramaturgi och karaktärer såg lite annorlunda ut än i dag. Och inledningen känns lite trevande, vilket kanske beror på att det tar lite tid för publiken att vänja sig och köpa in sig på konceptet med stumteater. Och kanske kan det vara ett hinder för den yngre publiken, som inte vuxit upp med Chaplins filmer. Jag såg föreställningen med två personer i tjugoårsåldern. I pausen var de inte helt övertygade av konceptet, men blev det desto mer i andra akt.

För min del kan jag gärna säga: ta er till Uppsala stadsteater. Stadens ljus är ett underbart experiment, olikt det mesta ni sett på en scen.

Jesper Bengtsson

Inlägget Chaplin blir underbart teaterexperiment dök först upp på Dagens Arena.

TITLE:
Chaplin blir underbart teaterexperiment

DESCRIPTION:
Uppsala stadsteater går på knock efter lite trevande inledning.

Inlägget Chaplin blir underbart teaterexperiment dök först upp på Dagens Arena.

CONTENT:
Uppsala stadsteater går på knock efter lite trevande inledning.

Betyg

 

Chaplins klassiska ”Stadens Ljus” som musikteater. Helt utan dialog och bara några få sånger där orden får höras.

Stumfilm omvandlad till … stumteater.

Hade någon för en vecka sedan frågat mig om det var en bra idé hade jag varit tveksam. Men faktum är att Uppsala stadsteaters uppsättning är rena knockouten. En drygt två timmar lång koreografisk och musikalisk gestaltningsfest.

Det måste ha varit fruktansvärt roligt, och kanske även frustrerande, att repetera fram det här verket, där hela berättelsen bärs fram av rörelser och ansiktsuttryck och relationerna mellan karaktärerna. Allt hundra procent synkroniserat med pianomusiken, i Chaplinkaraktärens fall ned till minsta ögonbrynshöjning.

Fattiglappens blick på överklassen

Stadens ljus är en romantisk komedi från 1931, en av Chaplins mer kända filmer. Chaplin själv, den slitne men godhjärtade luffaren, stöter på en blind blomsterförsäljerska och de blir blixtförälskade. Därefter ramlar han över en olycklig rik man som han räddar från att begå självmord. Scenerna från den ”rika” miljön speglar Chaplins politiska sida. Den kringflackande fattiglappens blick på överklassen är underbart avslöjande, och ungefär lika nyansrik som en fars av Stefan och Krister.

Det visar sig snart att den unga kvinnans synfel går att bota men att det kostar pengar… ja, ni fattar vartåt det barkar.

 

För fyra år sedan sattes den här scenanpassningen av filmen upp på Nationalteatern i Aten i regi av Amalia Bennett, med den grekiske skådespelaren Prokopis Agathokleous i Chaplins roll och Thodoris Economou vid pianot. Nu spelas den på Uppsala stadsteater, med samma personer vid rodret.

Sliter entusiastiskt

Prokopis Agathokleous är fullkomligt fantastisk som Chaplin. Emelie Falk spelar den blinda flickan och lyckas med ensemblens minsta gester göra henne djupt rörande. Ensemblen sliter hårt och entusiastiskt med alla scen-, kostym- och karaktärsbyten och Frida Linell, Robin Keller och Jeff Lindström bär fram sångerna

Och så pianisten. Thodoris Economou sliter hårdast av dem alla.

Själva berättelsen är inte perfekt. Det är trots allt en nästan 100 år gammal film, från en tid då dramaturgi och karaktärer såg lite annorlunda ut än i dag. Och inledningen känns lite trevande, vilket kanske beror på att det tar lite tid för publiken att vänja sig och köpa in sig på konceptet med stumteater. Och kanske kan det vara ett hinder för den yngre publiken, som inte vuxit upp med Chaplins filmer. Jag såg föreställningen med två personer i tjugoårsåldern. I pausen var de inte helt övertygade av konceptet, men blev det desto mer i andra akt.

För min del kan jag gärna säga: ta er till Uppsala stadsteater. Stadens ljus är ett underbart experiment, olikt det mesta ni sett på en scen.

Jesper Bengtsson

Inlägget Chaplin blir underbart teaterexperiment dök först upp på Dagens Arena.

TITLE:
Chaplin blir underbart teaterexperiment

DESCRIPTION:
Uppsala stadsteater går på knock efter lite trevande inledning.

Inlägget Chaplin blir underbart teaterexperiment dök först upp på Dagens Arena.

CONTENT:
 

 

Uppsala stadsteater går på knock efter lite trevande inledning.

Chaplins klassiska ”Stadens Ljus” som musikteatet. Helt utan dialog och bara några få sånger där orden får höras.

Stumfilm omvandlad till … stumteater.

Hade någon för en vecka sedan frågat mig om det var en bra idé hade jag varit tveksam. Men faktum är att Uppsala stadsteaters uppsättning är rena knockouten. En drygt två timmar lång koreografisk och musikalisk gestaltningsfest.

Det måste ha varit fruktansvärt roligt, och kanske även frustrerande, att repetera fram det här verket, där hela berättelsen bärs fram av rörelser och ansiktsuttryck och relationerna mellan karaktärerna. Allt hundra procent synkroniserat med pianomusiken, i Chaplinkaraktärens fall ned till minsta ögonbrynshöjning.

Fattiglappens blick på överklassen

Stadens ljus är en romantisk komedi från 1931, en av Chaplins mer kända filmer. Chaplin själv, den slitne men godhjärtade luffaren, stöter på en blind blomsterförsäljerska och de blir blixtförälskade. Därefter ramlar han över en olycklig rik man som han räddar från att begå självmord. Scenerna från den ”rika” miljön speglar Chaplins politiska sida. Den kringflackande fattiglappens blick på överklassen är underbart avslöjande, och ungefär lika nyansrik som en fars av Stefan och Krister.

Det visar sig snart att den unga kvinnans synfel går att bota men att det kostar pengar… ja, ni fattar vartåt det barkar.

För fyra år sedan sattes den här scenanpassningen av filmen upp på Nationalteatern i Aten i regi av Amalia Bennett, med den grekiske skådespelaren Prokopis Agathokleous i Chaplins roll och Thodoris Economou vid pianot. Nu spelas den på Uppsala stadsteater, med samma personer vid rodret.

Sliter entusiastiskt

Prokopis Agathokleous är fullkomligt fantastisk som Chaplin. Emelie Falk spelar den blinda flickan och lyckas med ensemblens minsta gester göra henne djupt rörande. Ensemblen sliter hårt och entusiastiskt med alla scen-, kostym- och karaktärsbyten och Frida Linell, Robin Keller och Jeff Lindström bär fram sångerna

Och så pianisten. Thodoris Economou sliter hårdast av dem alla.

Själva berättelsen är inte perfekt. Det är trots allt en nästan 100 år gammal film, från en tid då dramaturgi och karaktärer såg lite annorlunda ut än i dag. Och inledningen känns lite trevande, vilket kanske beror på att det tar lite tid för publiken att vänja sig och köpa in sig på konceptet med stumteater. Och kanske kan det vara ett hinder för den yngre publiken, som inte vuxit upp med Chaplins filmer. Jag såg föreställningen med två personer i tjugoårsåldern. I pausen var de inte helt övertygade av konceptet, men blev det desto mer i andra akt.

För min del kan jag gärna säga: ta er till Uppsala stadsteater. Stadens ljus är ett underbart experiment, olikt det mesta ni sett på en scen.

Jesper Bengtsson

Inlägget Chaplin blir underbart teaterexperiment dök först upp på Dagens Arena.

TITLE:
Chaplin blir underbart teaterexperiment

DESCRIPTION:
Uppsala stadsteater går på knock efter lite trevande inledning.

Inlägget Chaplin blir underbart teaterexperiment dök först upp på Dagens Arena.

CONTENT:
Uppsala stadsteater går på knock efter lite trevande inledning.

Betyg: 

Chaplins klassiska ”Stadens Ljus” som musikteatet. Helt utan dialog och bara några få sånger där orden får höras.

Stumfilm omvandlad till … stumteater.

Hade någon för en vecka sedan frågat mig om det var en bra idé hade jag varit tveksam. Men faktum är att Uppsala stadsteaters uppsättning är rena knockouten. En drygt två timmar lång koreografisk och musikalisk gestaltningsfest.

Det måste ha varit fruktansvärt roligt, och kanske även frustrerande, att repetera fram det här verket, där hela berättelsen bärs fram av rörelser och ansiktsuttryck och relationerna mellan karaktärerna. Allt hundra procent synkroniserat med pianomusiken, i Chaplinkaraktärens fall ned till minsta ögonbrynshöjning.

Fattiglappens blick på överklassen

Stadens ljus är en romantisk komedi från 1931, en av Chaplins mer kända filmer. Chaplin själv, den slitne men godhjärtade luffaren, stöter på en blind blomsterförsäljerska och de blir blixtförälskade. Därefter ramlar han över en olycklig rik man som han räddar från att begå självmord. Scenerna från den ”rika” miljön speglar Chaplins politiska sida. Den kringflackande fattiglappens blick på överklassen är underbart avslöjande, och ungefär lika nyansrik som en fars av Stefan och Krister.

Det visar sig snart att den unga kvinnans synfel går att bota men att det kostar pengar… ja, ni fattar vartåt det barkar.

 

För fyra år sedan sattes den här scenanpassningen av filmen upp på Nationalteatern i Aten i regi av Amalia Bennett, med den grekiske skådespelaren Prokopis Agathokleous i Chaplins roll och Thodoris Economou vid pianot. Nu spelas den på Uppsala stadsteater, med samma personer vid rodret.

Sliter entusiastiskt

Prokopis Agathokleous är fullkomligt fantastisk som Chaplin. Emelie Falk spelar den blinda flickan och lyckas med ensemblens minsta gester göra henne djupt rörande. Ensemblen sliter hårt och entusiastiskt med alla scen-, kostym- och karaktärsbyten och Frida Linell, Robin Keller och Jeff Lindström bär fram sångerna

Och så pianisten. Thodoris Economou sliter hårdast av dem alla.

Själva berättelsen är inte perfekt. Det är trots allt en nästan 100 år gammal film, från en tid då dramaturgi och karaktärer såg lite annorlunda ut än i dag. Och inledningen känns lite trevande, vilket kanske beror på att det tar lite tid för publiken att vänja sig och köpa in sig på konceptet med stumteater. Och kanske kan det vara ett hinder för den yngre publiken, som inte vuxit upp med Chaplins filmer. Jag såg föreställningen med två personer i tjugoårsåldern. I pausen var de inte helt övertygade av konceptet, men blev det desto mer i andra akt.

För min del kan jag gärna säga: ta er till Uppsala stadsteater. Stadens ljus är ett underbart experiment, olikt det mesta ni sett på en scen.

Jesper Bengtsson

Inlägget Chaplin blir underbart teaterexperiment dök först upp på Dagens Arena.

TITLE:
Chaplin blir underbart teaterexperiment

DESCRIPTION:
Uppsala stadsteater går på knock efter lite trevande inledning.

Inlägget Chaplin blir underbart teaterexperiment dök först upp på Dagens Arena.

CONTENT:
Uppsala stadsteater går på knock efter lite trevande inledning.

Betyg

 

Chaplins klassiska ”Stadens Ljus” som musikteatet. Helt utan dialog och bara några få sånger där orden får höras.

Stumfilm omvandlad till … stumteater.

Hade någon för en vecka sedan frågat mig om det var en bra idé hade jag varit tveksam. Men faktum är att Uppsala stadsteaters uppsättning är rena knockouten. En drygt två timmar lång koreografisk och musikalisk gestaltningsfest.

Det måste ha varit fruktansvärt roligt, och kanske även frustrerande, att repetera fram det här verket, där hela berättelsen bärs fram av rörelser och ansiktsuttryck och relationerna mellan karaktärerna. Allt hundra procent synkroniserat med pianomusiken, i Chaplinkaraktärens fall ned till minsta ögonbrynshöjning.

Fattiglappens blick på överklassen

Stadens ljus är en romantisk komedi från 1931, en av Chaplins mer kända filmer. Chaplin själv, den slitne men godhjärtade luffaren, stöter på en blind blomsterförsäljerska och de blir blixtförälskade. Därefter ramlar han över en olycklig rik man som han räddar från att begå självmord. Scenerna från den ”rika” miljön speglar Chaplins politiska sida. Den kringflackande fattiglappens blick på överklassen är underbart avslöjande, och ungefär lika nyansrik som en fars av Stefan och Krister.

Det visar sig snart att den unga kvinnans synfel går att bota men att det kostar pengar… ja, ni fattar vartåt det barkar.

 

För fyra år sedan sattes den här scenanpassningen av filmen upp på Nationalteatern i Aten i regi av Amalia Bennett, med den grekiske skådespelaren Prokopis Agathokleous i Chaplins roll och Thodoris Economou vid pianot. Nu spelas den på Uppsala stadsteater, med samma personer vid rodret.

Sliter entusiastiskt

Prokopis Agathokleous är fullkomligt fantastisk som Chaplin. Emelie Falk spelar den blinda flickan och lyckas med ensemblens minsta gester göra henne djupt rörande. Ensemblen sliter hårt och entusiastiskt med alla scen-, kostym- och karaktärsbyten och Frida Linell, Robin Keller och Jeff Lindström bär fram sångerna

Och så pianisten. Thodoris Economou sliter hårdast av dem alla.

Själva berättelsen är inte perfekt. Det är trots allt en nästan 100 år gammal film, från en tid då dramaturgi och karaktärer såg lite annorlunda ut än i dag. Och inledningen känns lite trevande, vilket kanske beror på att det tar lite tid för publiken att vänja sig och köpa in sig på konceptet med stumteater. Och kanske kan det vara ett hinder för den yngre publiken, som inte vuxit upp med Chaplins filmer. Jag såg föreställningen med två personer i tjugoårsåldern. I pausen var de inte helt övertygade av konceptet, men blev det desto mer i andra akt.

För min del kan jag gärna säga: ta er till Uppsala stadsteater. Stadens ljus är ett underbart experiment, olikt det mesta ni sett på en scen.

Jesper Bengtsson

Inlägget Chaplin blir underbart teaterexperiment dök först upp på Dagens Arena.

TITLE:
Chaplin blir underbart teaterexperiment

DESCRIPTION:
Uppsala stadsteater går på knock efter lite trevande inledning.

Inlägget Chaplin blir underbart teaterexperiment dök först upp på Dagens Arena.

CONTENT:
Stadens Ljus

 

 

Uppsala stadsteater går på knock efter lite trevande inledning.

Chaplins klassiska ”Stadens Ljus” som musikteater. Helt utan dialog och bara några få sånger där orden får höras.

Stumfilm omvandlad till … stumteater.

Hade någon för en vecka sedan frågat mig om det var en bra idé hade jag varit tveksam. Men faktum är att Uppsala stadsteaters uppsättning är rena knockouten. En drygt två timmar lång koreografisk och musikalisk gestaltningsfest.

Det måste ha varit fruktansvärt roligt, och kanske även frustrerande, att repetera fram det här verket, där hela berättelsen bärs fram av rörelser och ansiktsuttryck och relationerna mellan karaktärerna. Allt hundra procent synkroniserat med pianomusiken, i Chaplinkaraktärens fall ned till minsta ögonbrynshöjning.

Fattiglappens blick på överklassen

Stadens ljus är en romantisk komedi från 1931, en av Chaplins mer kända filmer. Chaplin själv, den slitne men godhjärtade luffaren, stöter på en blind blomsterförsäljerska och de blir blixtförälskade. Därefter ramlar han över en olycklig rik man som han räddar från att begå självmord. Scenerna från den ”rika” miljön speglar Chaplins politiska sida. Den kringflackande fattiglappens blick på överklassen är underbart avslöjande, och ungefär lika nyansrik som en fars av Stefan och Krister.

Det visar sig snart att den unga kvinnans synfel går att bota men att det kostar pengar… ja, ni fattar vartåt det barkar.

 

För fyra år sedan sattes den här scenanpassningen av filmen upp på Nationalteatern i Aten i regi av Amalia Bennett, med den grekiske skådespelaren Prokopis Agathokleous i Chaplins roll och Thodoris Economou vid pianot. Nu spelas den på Uppsala stadsteater, med samma personer vid rodret.

Sliter entusiastiskt

Prokopis Agathokleous är fullkomligt fantastisk som Chaplin. Emelie Falk spelar den blinda flickan och lyckas med ensemblens minsta gester göra henne djupt rörande. Ensemblen sliter hårt och entusiastiskt med alla scen-, kostym- och karaktärsbyten och Frida Linell, Robin Keller och Jeff Lindström bär fram sångerna. Och pianisten, Thodoris Economou, sliter hårdast av dem alla.

Dessutom måste ljuset nämnas. Snyggt, lyfter föreställningen ett extra snäpp.

Själva berättelsen är inte perfekt. Det är trots allt en nästan 100 år gammal film, från en tid då dramaturgi och karaktärer såg lite annorlunda ut än i dag. Och inledningen känns lite trevande, vilket kanske beror på att det tar lite tid för publiken att vänja sig och köpa in sig på konceptet med stumteater. Och kanske kan det vara ett hinder för den yngre publiken, som inte vuxit upp med Chaplins filmer. Jag såg föreställningen med två personer i tjugoårsåldern. I pausen var de inte helt övertygade av konceptet, men blev det desto mer i andra akt.

För min del kan jag gärna säga: ta er till Uppsala stadsteater. Stadens ljus är ett underbart experiment, olikt det mesta ni sett på en scen.

Jesper Bengtsson

Inlägget Chaplin blir underbart teaterexperiment dök först upp på Dagens Arena.

TITLE:
Chaplin blir underbart teaterexperiment

DESCRIPTION:
Uppsala stadsteater går på knock efter lite trevande inledning.

Inlägget Chaplin blir underbart teaterexperiment dök först upp på Dagens Arena.

CONTENT:
Uppsala stadsteater går på knock efter lite trevande inledning.

 

 

Chaplins klassiska ”Stadens Ljus” som musikteater. Helt utan dialog och bara några få sånger där orden får höras.

Stumfilm omvandlad till … stumteater.

Hade någon för en vecka sedan frågat mig om det var en bra idé hade jag varit tveksam. Men faktum är att Uppsala stadsteaters uppsättning är rena knockouten. En drygt två timmar lång koreografisk och musikalisk gestaltningsfest.

Det måste ha varit fruktansvärt roligt, och kanske även frustrerande, att repetera fram det här verket, där hela berättelsen bärs fram av rörelser och ansiktsuttryck och relationerna mellan karaktärerna. Allt hundra procent synkroniserat med pianomusiken, i Chaplinkaraktärens fall ned till minsta ögonbrynshöjning.

Fattiglappens blick på överklassen

Stadens ljus är en romantisk komedi från 1931, en av Chaplins mer kända filmer. Chaplin själv, den slitne men godhjärtade luffaren, stöter på en blind blomsterförsäljerska och de blir blixtförälskade. Därefter ramlar han över en olycklig rik man som han räddar från att begå självmord. Scenerna från den ”rika” miljön speglar Chaplins politiska sida. Den kringflackande fattiglappens blick på överklassen är underbart avslöjande, och ungefär lika nyansrik som en fars av Stefan och Krister.

Det visar sig snart att den unga kvinnans synfel går att bota men att det kostar pengar… ja, ni fattar vartåt det barkar.

 

För fyra år sedan sattes den här scenanpassningen av filmen upp på Nationalteatern i Aten i regi av Amalia Bennett, med den grekiske skådespelaren Prokopis Agathokleous i Chaplins roll och Thodoris Economou vid pianot. Nu spelas den på Uppsala stadsteater, med samma personer vid rodret.

Sliter entusiastiskt

Prokopis Agathokleous är fullkomligt fantastisk som Chaplin. Emelie Falk spelar den blinda flickan och lyckas med ensemblens minsta gester göra henne djupt rörande. Ensemblen sliter hårt och entusiastiskt med alla scen-, kostym- och karaktärsbyten och Frida Linell, Robin Keller och Jeff Lindström bär fram sångerna. Och pianisten, Thodoris Economou, sliter hårdast av dem alla.

Dessutom måste ljuset nämnas. Snyggt, lyfter föreställningen ett extra snäpp.

Själva berättelsen är inte perfekt. Det är trots allt en nästan 100 år gammal film, från en tid då dramaturgi och karaktärer såg lite annorlunda ut än i dag. Och inledningen känns lite trevande, vilket kanske beror på att det tar lite tid för publiken att vänja sig och köpa in sig på konceptet med stumteater. Och kanske kan det vara ett hinder för den yngre publiken, som inte vuxit upp med Chaplins filmer. Jag såg föreställningen med två personer i tjugoårsåldern. I pausen var de inte helt övertygade av konceptet, men blev det desto mer i andra akt.

För min del kan jag gärna säga: ta er till Uppsala stadsteater. Stadens ljus är ett underbart experiment, olikt det mesta ni sett på en scen.

Jesper Bengtsson

Inlägget Chaplin blir underbart teaterexperiment dök först upp på Dagens Arena.

TITLE:
Chaplin blir underbart teaterexperiment

DESCRIPTION:
Uppsala stadsteater går på knock efter lite trevande inledning.

Inlägget Chaplin blir underbart teaterexperiment dök först upp på Dagens Arena.

CONTENT:
Uppsala stadsteater går på knock efter lite trevande inledning.

Betyg

 

Chaplins klassiska ”Stadens Ljus” som musikteatet. Helt utan dialog och bara några få sånger där orden får höras.

Stumfilm omvandlad till … stumteater.

Hade någon för en vecka sedan frågat mig om det var en bra idé hade jag varit tveksam. Men faktum är att Uppsala stadsteaters uppsättning är rena knockouten. En drygt två timmar lång koreografisk och musikalisk gestaltningsfest.

Det måste ha varit fruktansvärt roligt, och kanske även frustrerande, att repetera fram det här verket, där hela berättelsen bärs fram av rörelser och ansiktsuttryck och relationerna mellan karaktärerna. Allt hundra procent synkroniserat med pianomusiken, i Chaplinkaraktärens fall ned till minsta ögonbrynshöjning.

Fattiglappens blick på överklassen

Stadens ljus är en romantisk komedi från 1931, en av Chaplins mer kända filmer. Chaplin själv, den slitne men godhjärtade luffaren, stöter på en blind blomsterförsäljerska och de blir blixtförälskade. Därefter ramlar han över en olycklig rik man som han räddar från att begå självmord. Scenerna från den ”rika” miljön speglar Chaplins politiska sida. Den kringflackande fattiglappens blick på överklassen är underbart avslöjande, och ungefär lika nyansrik som en fars av Stefan och Krister.

Det visar sig snart att den unga kvinnans synfel går att bota men att det kostar pengar… ja, ni fattar vartåt det barkar.

 

För fyra år sedan sattes den här scenanpassningen av filmen upp på Nationalteatern i Aten i regi av Amalia Bennett, med den grekiske skådespelaren Prokopis Agathokleous i Chaplins roll och Thodoris Economou vid pianot. Nu spelas den på Uppsala stadsteater, med samma personer vid rodret.

Sliter entusiastiskt

Prokopis Agathokleous är fullkomligt fantastisk som Chaplin. Emelie Falk spelar den blinda flickan och lyckas med ensemblens minsta gester göra henne djupt rörande. Ensemblen sliter hårt och entusiastiskt med alla scen-, kostym- och karaktärsbyten och Frida Linell, Robin Keller och Jeff Lindström bär fram sångerna

Och så pianisten. Thodoris Economou sliter hårdast av dem alla.

Själva berättelsen är inte perfekt. Det är trots allt en nästan 100 år gammal film, från en tid då dramaturgi och karaktärer såg lite annorlunda ut än i dag. Och inledningen känns lite trevande, vilket kanske beror på att det tar lite tid för publiken att vänja sig och köpa in sig på konceptet med stumteater. Och kanske kan det vara ett hinder för den yngre publiken, som inte vuxit upp med Chaplins filmer. Jag såg föreställningen med två personer i tjugoårsåldern. I pausen var de inte helt övertygade av konceptet, men blev det desto mer i andra akt.

För min del kan jag gärna säga: ta er till Uppsala stadsteater. Stadens ljus är ett underbart experiment, olikt det mesta ni sett på en scen.

Jesper Bengtsson

Inlägget Chaplin blir underbart teaterexperiment dök först upp på Dagens Arena.

TITLE:
Chaplin blir underbart teaterexperiment

DESCRIPTION:
Uppsala stadsteater går på knock efter lite trevande inledning.

Inlägget Chaplin blir underbart teaterexperiment dök först upp på Dagens Arena.

CONTENT:
Uppsala stadsteater går på knock efter lite trevande inledning.

Betyg

 

Chaplins klassiska ”Stadens Ljus” som musikteater. Helt utan dialog och bara några få sånger där orden får höras.

Stumfilm omvandlad till … stumteater.

Hade någon för en vecka sedan frågat mig om det var en bra idé hade jag varit tveksam. Men faktum är att Uppsala stadsteaters uppsättning är rena knockouten. En drygt två timmar lång koreografisk och musikalisk gestaltningsfest.

Det måste ha varit fruktansvärt roligt, och kanske även frustrerande, att repetera fram det här verket, där hela berättelsen bärs fram av rörelser och ansiktsuttryck och relationerna mellan karaktärerna. Allt hundra procent synkroniserat med pianomusiken, i Chaplinkaraktärens fall ned till minsta ögonbrynshöjning.

Fattiglappens blick på överklassen

Stadens ljus är en romantisk komedi från 1931, en av Chaplins mer kända filmer. Chaplin själv, den slitne men godhjärtade luffaren, stöter på en blind blomsterförsäljerska och de blir blixtförälskade. Därefter ramlar han över en olycklig rik man som han räddar från att begå självmord. Scenerna från den ”rika” miljön speglar Chaplins politiska sida. Den kringflackande fattiglappens blick på överklassen är underbart avslöjande, och ungefär lika nyansrik som en fars av Stefan och Krister.

Det visar sig snart att den unga kvinnans synfel går att bota men att det kostar pengar… ja, ni fattar vartåt det barkar.

 

För fyra år sedan sattes den här scenanpassningen av filmen upp på Nationalteatern i Aten i regi av Amalia Bennett, med den grekiske skådespelaren Prokopis Agathokleous i Chaplins roll och Thodoris Economou vid pianot. Nu spelas den på Uppsala stadsteater, med samma personer vid rodret.

Sliter entusiastiskt

Prokopis Agathokleous är fullkomligt fantastisk som Chaplin. Emelie Falk spelar den blinda flickan och lyckas med ensemblens minsta gester göra henne djupt rörande. Ensemblen sliter hårt och entusiastiskt med alla scen-, kostym- och karaktärsbyten och Frida Linell, Robin Keller och Jeff Lindström bär fram sångerna

Och så pianisten. Thodoris Economou sliter hårdast av dem alla.

Själva berättelsen är inte perfekt. Det är trots allt en nästan 100 år gammal film, från en tid då dramaturgi och karaktärer såg lite annorlunda ut än i dag. Och inledningen känns lite trevande, vilket kanske beror på att det tar lite tid för publiken att vänja sig och köpa in sig på konceptet med stumteater. Och kanske kan det vara ett hinder för den yngre publiken, som inte vuxit upp med Chaplins filmer. Jag såg föreställningen med två personer i tjugoårsåldern. I pausen var de inte helt övertygade av konceptet, men blev det desto mer i andra akt.

För min del kan jag gärna säga: ta er till Uppsala stadsteater. Stadens ljus är ett underbart experiment, olikt det mesta ni sett på en scen.

Jesper Bengtsson

Inlägget Chaplin blir underbart teaterexperiment dök först upp på Dagens Arena.

TITLE:
Chaplin blir underbart teaterexperiment

DESCRIPTION:
Uppsala stadsteater går på knock efter lite trevande inledning.

Inlägget Chaplin blir underbart teaterexperiment dök först upp på Dagens Arena.

CONTENT:
Uppsala stadsteater går på knock efter lite trevande inledning.

 

 

Chaplins klassiska ”Stadens Ljus” som musikteater. Helt utan dialog och bara några få sånger där orden får höras.

Stumfilm omvandlad till … stumteater.

Hade någon för en vecka sedan frågat mig om det var en bra idé hade jag varit tveksam. Men faktum är att Uppsala stadsteaters uppsättning är rena knockouten. En drygt två timmar lång koreografisk och musikalisk gestaltningsfest.

Det måste ha varit fruktansvärt roligt, och kanske även frustrerande, att repetera fram det här verket, där hela berättelsen bärs fram av rörelser och ansiktsuttryck och relationerna mellan karaktärerna. Allt hundra procent synkroniserat med pianomusiken, i Chaplinkaraktärens fall ned till minsta ögonbrynshöjning.

Fattiglappens blick på överklassen

Stadens ljus är en romantisk komedi från 1931, en av Chaplins mer kända filmer. Chaplin själv, den slitne men godhjärtade luffaren, stöter på en blind blomsterförsäljerska och de blir blixtförälskade. Därefter ramlar han över en olycklig rik man som han räddar från att begå självmord. Scenerna från den ”rika” miljön speglar Chaplins politiska sida. Den kringflackande fattiglappens blick på överklassen är underbart avslöjande, och ungefär lika nyansrik som en fars av Stefan och Krister.

Det visar sig snart att den unga kvinnans synfel går att bota men att det kostar pengar… ja, ni fattar vartåt det barkar.

 

För fyra år sedan sattes den här scenanpassningen av filmen upp på Nationalteatern i Aten i regi av Amalia Bennett, med den grekiske skådespelaren Prokopis Agathokleous i Chaplins roll och Thodoris Economou vid pianot. Nu spelas den på Uppsala stadsteater, med samma personer vid rodret.

Sliter entusiastiskt

Prokopis Agathokleous är fullkomligt fantastisk som Chaplin. Emelie Falk spelar den blinda flickan och lyckas med ensemblens minsta gester göra henne djupt rörande. Ensemblen sliter hårt och entusiastiskt med alla scen-, kostym- och karaktärsbyten och Frida Linell, Robin Keller och Jeff Lindström bär fram sångerna. Och pianisten, Thodoris Economou, sliter hårdast av dem alla.

Dessutom måste ljuset nämnas. Snyggt, lyfter föreställningen ett extra snäpp.

Själva berättelsen är inte perfekt. Det är trots allt en nästan 100 år gammal film, från en tid då dramaturgi och karaktärer såg lite annorlunda ut än i dag. Och inledningen känns lite trevande, vilket kanske beror på att det tar lite tid för publiken att vänja sig och köpa in sig på konceptet med stumteater. Och kanske kan det vara ett hinder för den yngre publiken, som inte vuxit upp med Chaplins filmer. Jag såg föreställningen med två personer i tjugoårsåldern. I pausen var de inte helt övertygade av konceptet, men blev det desto mer i andra akt.

För min del kan jag gärna säga: ta er till Uppsala stadsteater. Stadens ljus är ett underbart experiment, olikt det mesta ni sett på en scen.

Jesper Bengtsson

Inlägget Chaplin blir underbart teaterexperiment dök först upp på Dagens Arena.

TITLE:
Chaplin blir underbart teaterexperiment

DESCRIPTION:
Uppsala stadsteater går på knock efter lite trevande inledning.

Inlägget Chaplin blir underbart teaterexperiment dök först upp på Dagens Arena.

CONTENT:
Uppsala stadsteater går på knock efter lite trevande inledning.

Betyg: 

Chaplins klassiska ”Stadens Ljus” som musikteatet. Helt utan dialog och bara några få sånger där orden får höras.

Stumfilm omvandlad till … stumteater.

Hade någon för en vecka sedan frågat mig om det var en bra idé hade jag varit tveksam. Men faktum är att Uppsala stadsteaters uppsättning är rena knockouten. En drygt två timmar lång koreografisk och musikalisk gestaltningsfest.

Det måste ha varit fruktansvärt roligt, och kanske även frustrerande, att repetera fram det här verket, där hela berättelsen bärs fram av rörelser och ansiktsuttryck och relationerna mellan karaktärerna. Allt hundra procent synkroniserat med pianomusiken, i Chaplinkaraktärens fall ned till minsta ögonbrynshöjning.

Fattiglappens blick på överklassen

Stadens ljus är en romantisk komedi från 1931, en av Chaplins mer kända filmer. Chaplin själv, den slitne men godhjärtade luffaren, stöter på en blind blomsterförsäljerska och de blir blixtförälskade. Därefter ramlar han över en olycklig rik man som han räddar från att begå självmord. Scenerna från den ”rika” miljön speglar Chaplins politiska sida. Den kringflackande fattiglappens blick på överklassen är underbart avslöjande, och ungefär lika nyansrik som en fars av Stefan och Krister.

Det visar sig snart att den unga kvinnans synfel går att bota men att det kostar pengar… ja, ni fattar vartåt det barkar.

 

För fyra år sedan sattes den här scenanpassningen av filmen upp på Nationalteatern i Aten i regi av Amalia Bennett, med den grekiske skådespelaren Prokopis Agathokleous i Chaplins roll och Thodoris Economou vid pianot. Nu spelas den på Uppsala stadsteater, med samma personer vid rodret.

Sliter entusiastiskt

Prokopis Agathokleous är fullkomligt fantastisk som Chaplin. Emelie Falk spelar den blinda flickan och lyckas med ensemblens minsta gester göra henne djupt rörande. Ensemblen sliter hårt och entusiastiskt med alla scen-, kostym- och karaktärsbyten och Frida Linell, Robin Keller och Jeff Lindström bär fram sångerna

Och så pianisten. Thodoris Economou sliter hårdast av dem alla.

Själva berättelsen är inte perfekt. Det är trots allt en nästan 100 år gammal film, från en tid då dramaturgi och karaktärer såg lite annorlunda ut än i dag. Och inledningen känns lite trevande, vilket kanske beror på att det tar lite tid för publiken att vänja sig och köpa in sig på konceptet med stumteater. Och kanske kan det vara ett hinder för den yngre publiken, som inte vuxit upp med Chaplins filmer. Jag såg föreställningen med två personer i tjugoårsåldern. I pausen var de inte helt övertygade av konceptet, men blev det desto mer i andra akt.

För min del kan jag gärna säga: ta er till Uppsala stadsteater. Stadens ljus är ett underbart experiment, olikt det mesta ni sett på en scen.

Jesper Bengtsson

Inlägget Chaplin blir underbart teaterexperiment dök först upp på Dagens Arena.

TITLE:
Chaplin blir underbart teaterexperiment

DESCRIPTION:
Uppsala stadsteater går på knock efter lite trevande inledning.

Inlägget Chaplin blir underbart teaterexperiment dök först upp på Dagens Arena.

CONTENT:
Uppsala stadsteater går på knock efter lite trevande inledning.

Betyg

 

Chaplins klassiska ”Stadens Ljus” som musikteater. Helt utan dialog och bara några få sånger där orden får höras.

Stumfilm omvandlad till … stumteater.

Hade någon för en vecka sedan frågat mig om det var en bra idé hade jag varit tveksam. Men faktum är att Uppsala stadsteaters uppsättning är rena knockouten. En drygt två timmar lång koreografisk och musikalisk gestaltningsfest.

Det måste ha varit fruktansvärt roligt, och kanske även frustrerande, att repetera fram det här verket, där hela berättelsen bärs fram av rörelser och ansiktsuttryck och relationerna mellan karaktärerna. Allt hundra procent synkroniserat med pianomusiken, i Chaplinkaraktärens fall ned till minsta ögonbrynshöjning.

Fattiglappens blick på överklassen

Stadens ljus är en romantisk komedi från 1931, en av Chaplins mer kända filmer. Chaplin själv, den slitne men godhjärtade luffaren, stöter på en blind blomsterförsäljerska och de blir blixtförälskade. Därefter ramlar han över en olycklig rik man som han räddar från att begå självmord. Scenerna från den ”rika” miljön speglar Chaplins politiska sida. Den kringflackande fattiglappens blick på överklassen är underbart avslöjande, och ungefär lika nyansrik som en fars av Stefan och Krister.

Det visar sig snart att den unga kvinnans synfel går att bota men att det kostar pengar… ja, ni fattar vartåt det barkar.

 

För fyra år sedan sattes den här scenanpassningen av filmen upp på Nationalteatern i Aten i regi av Amalia Bennett, med den grekiske skådespelaren Prokopis Agathokleous i Chaplins roll och Thodoris Economou vid pianot. Nu spelas den på Uppsala stadsteater, med samma personer vid rodret.

Sliter entusiastiskt

Prokopis Agathokleous är fullkomligt fantastisk som Chaplin. Emelie Falk spelar den blinda flickan och lyckas med ensemblens minsta gester göra henne djupt rörande. Ensemblen sliter hårt och entusiastiskt med alla scen-, kostym- och karaktärsbyten och Frida Linell, Robin Keller och Jeff Lindström bär fram sångerna

Och så pianisten. Thodoris Economou sliter hårdast av dem alla.

Själva berättelsen är inte perfekt. Det är trots allt en nästan 100 år gammal film, från en tid då dramaturgi och karaktärer såg lite annorlunda ut än i dag. Och inledningen känns lite trevande, vilket kanske beror på att det tar lite tid för publiken att vänja sig och köpa in sig på konceptet med stumteater. Och kanske kan det vara ett hinder för den yngre publiken, som inte vuxit upp med Chaplins filmer. Jag såg föreställningen med två personer i tjugoårsåldern. I pausen var de inte helt övertygade av konceptet, men blev det desto mer i andra akt.

För min del kan jag gärna säga: ta er till Uppsala stadsteater. Stadens ljus är ett underbart experiment, olikt det mesta ni sett på en scen.

Jesper Bengtsson

Inlägget Chaplin blir underbart teaterexperiment dök först upp på Dagens Arena.

TITLE:
Chaplin blir underbart teaterexperiment

DESCRIPTION:
Uppsala stadsteater går på knock efter lite trevande inledning.

Inlägget Chaplin blir underbart teaterexperiment dök först upp på Dagens Arena.

CONTENT:
 

 

Uppsala stadsteater går på knock efter lite trevande inledning.

Chaplins klassiska ”Stadens Ljus” som musikteatet. Helt utan dialog och bara några få sånger där orden får höras.

Stumfilm omvandlad till … stumteater.

Hade någon för en vecka sedan frågat mig om det var en bra idé hade jag varit tveksam. Men faktum är att Uppsala stadsteaters uppsättning är rena knockouten. En drygt två timmar lång koreografisk och musikalisk gestaltningsfest.

Det måste ha varit fruktansvärt roligt, och kanske även frustrerande, att repetera fram det här verket, där hela berättelsen bärs fram av rörelser och ansiktsuttryck och relationerna mellan karaktärerna. Allt hundra procent synkroniserat med pianomusiken, i Chaplinkaraktärens fall ned till minsta ögonbrynshöjning.

Fattiglappens blick på överklassen

Stadens ljus är en romantisk komedi från 1931, en av Chaplins mer kända filmer. Chaplin själv, den slitne men godhjärtade luffaren, stöter på en blind blomsterförsäljerska och de blir blixtförälskade. Därefter ramlar han över en olycklig rik man som han räddar från att begå självmord. Scenerna från den ”rika” miljön speglar Chaplins politiska sida. Den kringflackande fattiglappens blick på överklassen är underbart avslöjande, och ungefär lika nyansrik som en fars av Stefan och Krister.

Det visar sig snart att den unga kvinnans synfel går att bota men att det kostar pengar… ja, ni fattar vartåt det barkar.

För fyra år sedan sattes den här scenanpassningen av filmen upp på Nationalteatern i Aten i regi av Amalia Bennett, med den grekiske skådespelaren Prokopis Agathokleous i Chaplins roll och Thodoris Economou vid pianot. Nu spelas den på Uppsala stadsteater, med samma personer vid rodret.

Sliter entusiastiskt

Prokopis Agathokleous är fullkomligt fantastisk som Chaplin. Emelie Falk spelar den blinda flickan och lyckas med ensemblens minsta gester göra henne djupt rörande. Ensemblen sliter hårt och entusiastiskt med alla scen-, kostym- och karaktärsbyten och Frida Linell, Robin Keller och Jeff Lindström bär fram sångerna

Och så pianisten. Thodoris Economou sliter hårdast av dem alla.

Själva berättelsen är inte perfekt. Det är trots allt en nästan 100 år gammal film, från en tid då dramaturgi och karaktärer såg lite annorlunda ut än i dag. Och inledningen känns lite trevande, vilket kanske beror på att det tar lite tid för publiken att vänja sig och köpa in sig på konceptet med stumteater. Och kanske kan det vara ett hinder för den yngre publiken, som inte vuxit upp med Chaplins filmer. Jag såg föreställningen med två personer i tjugoårsåldern. I pausen var de inte helt övertygade av konceptet, men blev det desto mer i andra akt.

För min del kan jag gärna säga: ta er till Uppsala stadsteater. Stadens ljus är ett underbart experiment, olikt det mesta ni sett på en scen.

Jesper Bengtsson

Inlägget Chaplin blir underbart teaterexperiment dök först upp på Dagens Arena.

TITLE:
Chaplin blir underbart teaterexperiment

DESCRIPTION:
Uppsala stadsteater går på knock efter lite trevande inledning.

Inlägget Chaplin blir underbart teaterexperiment dök först upp på Dagens Arena.

CONTENT:
Uppsala stadsteater går på knock efter lite trevande inledning.

Betyg: 

Chaplins klassiska ”Stadens Ljus” som musikteatet. Helt utan dialog och bara några få sånger där orden får höras.

Stumfilm omvandlad till … stumteater.

Hade någon för en vecka sedan frågat mig om det var en bra idé hade jag varit tveksam. Men faktum är att Uppsala stadsteaters uppsättning är rena knockouten. En drygt två timmar lång koreografisk och musikalisk gestaltningsfest.

Det måste ha varit fruktansvärt roligt, och kanske även frustrerande, att repetera fram det här verket, där hela berättelsen bärs fram av rörelser och ansiktsuttryck och relationerna mellan karaktärerna. Allt hundra procent synkroniserat med pianomusiken, i Chaplinkaraktärens fall ned till minsta ögonbrynshöjning.

Fattiglappens blick på överklassen

Stadens ljus är en romantisk komedi från 1931, en av Chaplins mer kända filmer. Chaplin själv, den slitne men godhjärtade luffaren, stöter på en blind blomsterförsäljerska och de blir blixtförälskade. Därefter ramlar han över en olycklig rik man som han räddar från att begå självmord. Scenerna från den ”rika” miljön speglar Chaplins politiska sida. Den kringflackande fattiglappens blick på överklassen är underbart avslöjande, och ungefär lika nyansrik som en fars av Stefan och Krister.

Det visar sig snart att den unga kvinnans synfel går att bota men att det kostar pengar… ja, ni fattar vartåt det barkar.

 

För fyra år sedan sattes den här scenanpassningen av filmen upp på Nationalteatern i Aten i regi av Amalia Bennett, med den grekiske skådespelaren Prokopis Agathokleous i Chaplins roll och Thodoris Economou vid pianot. Nu spelas den på Uppsala stadsteater, med samma personer vid rodret.

Sliter entusiastiskt

Prokopis Agathokleous är fullkomligt fantastisk som Chaplin. Emelie Falk spelar den blinda flickan och lyckas med ensemblens minsta gester göra henne djupt rörande. Ensemblen sliter hårt och entusiastiskt med alla scen-, kostym- och karaktärsbyten och Frida Linell, Robin Keller och Jeff Lindström bär fram sångerna

Och så pianisten. Thodoris Economou sliter hårdast av dem alla.

Själva berättelsen är inte perfekt. Det är trots allt en nästan 100 år gammal film, från en tid då dramaturgi och karaktärer såg lite annorlunda ut än i dag. Och inledningen känns lite trevande, vilket kanske beror på att det tar lite tid för publiken att vänja sig och köpa in sig på konceptet med stumteater. Och kanske kan det vara ett hinder för den yngre publiken, som inte vuxit upp med Chaplins filmer. Jag såg föreställningen med två personer i tjugoårsåldern. I pausen var de inte helt övertygade av konceptet, men blev det desto mer i andra akt.

För min del kan jag gärna säga: ta er till Uppsala stadsteater. Stadens ljus är ett underbart experiment, olikt det mesta ni sett på en scen.

Jesper Bengtsson

Inlägget Chaplin blir underbart teaterexperiment dök först upp på Dagens Arena.

TITLE:
Nu drar avtalsrörelsen 2027 igång.

DESCRIPTION:
Långsiktigheten är kraften – tålamod är utmaningen

Inlägget Nu drar avtalsrörelsen 2027 igång. dök först upp på Dagens Arena.

CONTENT:
Långsiktigheten är kraften – tålamod är utmaningen

Vi människor tenderar att överskatta vad vi kan åstadkomma på kort sikt men underskatta vad vi kan göra på längre sikt. Det är en klyscha som sagts många gånger men den tål att upprepas – inte minst när vi nu går in i en ny avtalsrörelse.

Avtalsrörelsen 2027 berör 3,4 miljoner människor och över 500 avtal ska förhandlas. Precis som många gånger tidigare betonar Svenskt Näringsliv den osäkra omvärlden och att högre löner riskerar att försämra svenska företags konkurrenskraft. Fackförbundet å sin sida lyfter med rätta det faktum att man fortfarande inte tagit ikapp det reallönetapp som inflationen 2022–2023 innebar.

Arbetstiden viktig fråga

I förra avtalsrörelsen – som hade avtal som tog vid under våren 2025 – blev arbetstidsförkortning en viktig fråga för flera fackförbund. Märket för avtalsrörelsen resulterade i löneökningar på 3,4 respektive 3,1 procent, där sammanlagt 0,5 procent avsattes i arbetstidsförkortning. Det var första gången som arbetstidsförkortning var en del av samtliga avtal på industrisidan. Inför kommande avtalsrörelse har Unionen nyligen beslutat om sina prioriteringar. Viktigast är löneökningar och därefter fortsatt arbetstidsförkortning.

För den som drömmer om fyradagarsvecka eller 7 timmars arbetsdag framstår arbetstidsförkortningen från avtalsrörelsen 2025 som smulor. 0,5 procent i arbetstidsförkortning motsvarar 2 minuter och 24 sekunder per dag, det kommer ju ingen märka av? Jo, för i de flesta fall blev utfallet antingen en ledig dag eller ytterligare åtta timmar in på arbetstidsbanken. Med samma takt i framtida avtalsrörelser är den sammanlagda arbetstidsförkortningen fem veckor efter 50 år.

Arbetsmarknaden är ojämlik

50 år är ju extremt långt fram i tiden? Ja, men de stora kliven tar tid. För 50 år sedan lagstiftades den femte semesterveckan. Med idog strävan och samma utfall i arbetstidsförkortning som senaste avtalsrörelsen hade det i dag varit möjligt att ha nästan nio veckors semester.

Det är dock inte så enkelt att alla yrkesgrupper och fackförbund kan avsätta en del av löneutrymmet till arbetstidsförkortning. Arbetsmarknaden är precis som samhället ojämlikt och ojämställt. För avtal inom yrken med lägre löner, ofta kvinnodominerade inom offentlig sektor, har man från fackligt håll upplevt sig tvungen att prioritera högre lön framför kortare arbetstid. Det är mot den bakgrunden som flera fackförbund driver att arbetstiden ska förkortas genom lagstiftning.

LO begärde i februari förhandlingar med Svenskt Näringsliv för att hantera frågan om arbetstidsförkortning på central nivå. Än så länge har det inte kommit något ut av de förhandlingarna och Svenskt Näringsliv har varit kritiska och inte intresserade av förhandling. Om deras hållning består ökar sannolikt pressen inom LO att istället driva på för kortare arbetstid via lagstiftning.

Vilgot Österlund

Inlägget Nu drar avtalsrörelsen 2027 igång. dök först upp på Dagens Arena.

TITLE:
Nu drar avtalsrörelsen 2027 igång

DESCRIPTION:
Långsiktigheten är kraften – tålamod är utmaningen

Inlägget Nu drar avtalsrörelsen 2027 igång dök först upp på Dagens Arena.

CONTENT:
Långsiktigheten är kraften – tålamod är utmaningen

Vi människor tenderar att överskatta vad vi kan åstadkomma på kort sikt men underskatta vad vi kan göra på längre sikt. Det är en klyscha som sagts många gånger men den tål att upprepas – inte minst när vi nu går in i en ny avtalsrörelse.

Avtalsrörelsen 2027 berör 3,4 miljoner människor och över 500 avtal ska förhandlas. Precis som många gånger tidigare betonar Svenskt Näringsliv den osäkra omvärlden och att högre löner riskerar att försämra svenska företags konkurrenskraft. Fackförbundet å sin sida lyfter med rätta det faktum att man fortfarande inte tagit ikapp det reallönetapp som inflationen 2022–2023 innebar.

Arbetstiden viktig fråga

I förra avtalsrörelsen – som hade avtal som tog vid under våren 2025 – blev arbetstidsförkortning en viktig fråga för flera fackförbund. Märket för avtalsrörelsen resulterade i löneökningar på 3,4 respektive 3,1 procent, där sammanlagt 0,5 procent avsattes i arbetstidsförkortning. Det var första gången som arbetstidsförkortning var en del av samtliga avtal på industrisidan. Inför kommande avtalsrörelse har Unionen nyligen beslutat om sina prioriteringar. Viktigast är löneökningar och därefter fortsatt arbetstidsförkortning.

För den som drömmer om fyradagarsvecka eller 7 timmars arbetsdag framstår arbetstidsförkortningen från avtalsrörelsen 2025 som smulor. 0,5 procent i arbetstidsförkortning motsvarar 2 minuter och 24 sekunder per dag, det kommer ju ingen märka av? Jo, för i de flesta fall blev utfallet antingen en ledig dag eller ytterligare åtta timmar in på arbetstidsbanken. Med samma takt i framtida avtalsrörelser är den sammanlagda arbetstidsförkortningen fem veckor efter 50 år.

Arbetsmarknaden är ojämlik

50 år är ju extremt långt fram i tiden? Ja, men de stora kliven tar tid. För 50 år sedan lagstiftades den femte semesterveckan. Med idog strävan och samma utfall i arbetstidsförkortning som senaste avtalsrörelsen hade det i dag varit möjligt att ha nästan nio veckors semester.

Det är dock inte så enkelt att alla yrkesgrupper och fackförbund kan avsätta en del av löneutrymmet till arbetstidsförkortning. Arbetsmarknaden är precis som samhället ojämlikt och ojämställt. För avtal inom yrken med lägre löner, ofta kvinnodominerade inom offentlig sektor, har man från fackligt håll upplevt sig tvungen att prioritera högre lön framför kortare arbetstid. Det är mot den bakgrunden som flera fackförbund driver att arbetstiden ska förkortas genom lagstiftning.

LO begärde i februari förhandlingar med Svenskt Näringsliv för att hantera frågan om arbetstidsförkortning på central nivå. Än så länge har det inte kommit något ut av de förhandlingarna och Svenskt Näringsliv har varit kritiska och inte intresserade av förhandling. Om deras hållning består ökar sannolikt pressen inom LO att istället driva på för kortare arbetstid via lagstiftning.

Vilgot Österlund

Inlägget Nu drar avtalsrörelsen 2027 igång dök först upp på Dagens Arena.

TITLE:
Nu drar avtalsrörelsen 2027 igång.

DESCRIPTION:
Långsiktigheten är kraften – tålamod är utmaningen

Inlägget Nu drar avtalsrörelsen 2027 igång. dök först upp på Dagens Arena.

CONTENT:
Långsiktigheten är kraften – tålamod är utmaningen

Vi människor tenderar att överskatta vad vi kan åstadkomma på kort sikt men underskatta vad vi kan göra på längre sikt. Det är en klyscha som sagts många gånger men den tål att upprepas – inte minst när vi nu går in i en ny avtalsrörelse.

Avtalsrörelsen 2027 berör 3,4 miljoner människor och över 500 avtal ska förhandlas. Precis som många gånger tidigare betonar Svenskt Näringsliv den osäkra omvärlden och att högre löner riskerar att försämra svenska företags konkurrenskraft. Fackförbundet å sin sida lyfter med rätta det faktum att man fortfarande inte tagit ikapp det reallönetapp som inflationen 2022–2023 innebar.

Arbetstiden viktig fråga

I förra avtalsrörelsen – som hade avtal som tog vid under våren 2025 – blev arbetstidsförkortning en viktig fråga för flera fackförbund. Märket för avtalsrörelsen resulterade i löneökningar på 3,4 respektive 3,1 procent, där sammanlagt 0,5 procent avsattes i arbetstidsförkortning. Det var första gången som arbetstidsförkortning var en del av samtliga avtal på industrisidan. Inför kommande avtalsrörelse har Unionen nyligen beslutat om sina prioriteringar. Viktigast är löneökningar och därefter fortsatt arbetstidsförkortning.

För den som drömmer om fyradagarsvecka eller 7 timmars arbetsdag framstår arbetstidsförkortningen från avtalsrörelsen 2025 som smulor. 0,5 procent i arbetstidsförkortning motsvarar 2 minuter och 24 sekunder per dag, det kommer ju ingen märka av? Jo, för i de flesta fall blev utfallet antingen en ledig dag eller ytterligare åtta timmar in på arbetstidsbanken. Med samma takt i framtida avtalsrörelser är den sammanlagda arbetstidsförkortningen fem veckor efter 50 år.

Arbetsmarknaden är ojämlik

50 år är ju extremt långt fram i tiden? Ja, men de stora kliven tar tid. För 50 år sedan lagstiftades den femte semesterveckan. Med idog strävan och samma utfall i arbetstidsförkortning som senaste avtalsrörelsen hade det i dag varit möjligt att ha nästan nio veckors semester.

Det är dock inte så enkelt att alla yrkesgrupper och fackförbund kan avsätta en del av löneutrymmet till arbetstidsförkortning. Arbetsmarknaden är precis som samhället ojämlikt och ojämställt. För avtal inom yrken med lägre löner, ofta kvinnodominerade inom offentlig sektor, har man från fackligt håll upplevt sig tvungen att prioritera högre lön framför kortare arbetstid. Det är mot den bakgrunden som flera fackförbund driver att arbetstiden ska förkortas genom lagstiftning.

LO begärde i februari förhandlingar med Svenskt Näringsliv för att hantera frågan om arbetstidsförkortning på central nivå. Än så länge har det inte kommit något ut av de förhandlingarna och Svenskt Näringsliv har varit kritiska och inte intresserade av förhandling. Om deras hållning består ökar sannolikt pressen inom LO att istället driva på för kortare arbetstid via lagstiftning.

Vilgot Österlund

Inlägget Nu drar avtalsrörelsen 2027 igång. dök först upp på Dagens Arena.

TITLE:
Nu drar avtalsrörelsen 2027 igång

DESCRIPTION:
Långsiktigheten är kraften – tålamod är utmaningen

Inlägget Nu drar avtalsrörelsen 2027 igång dök först upp på Dagens Arena.

CONTENT:
Långsiktigheten är kraften – tålamod är utmaningen

Vi människor tenderar att överskatta vad vi kan åstadkomma på kort sikt men underskatta vad vi kan göra på längre sikt. Det är en klyscha som sagts många gånger men den tål att upprepas – inte minst när vi nu går in i en ny avtalsrörelse.

Avtalsrörelsen 2027 berör 3,4 miljoner människor och över 500 avtal ska förhandlas. Precis som många gånger tidigare betonar Svenskt Näringsliv den osäkra omvärlden och att högre löner riskerar att försämra svenska företags konkurrenskraft. Fackförbundet å sin sida lyfter med rätta det faktum att man fortfarande inte tagit ikapp det reallönetapp som inflationen 2022–2023 innebar.

Arbetstiden viktig fråga

I förra avtalsrörelsen – som hade avtal som tog vid under våren 2025 – blev arbetstidsförkortning en viktig fråga för flera fackförbund. Märket för avtalsrörelsen resulterade i löneökningar på 3,4 respektive 3,1 procent, där sammanlagt 0,5 procent avsattes i arbetstidsförkortning. Det var första gången som arbetstidsförkortning var en del av samtliga avtal på industrisidan. Inför kommande avtalsrörelse har Unionen nyligen beslutat om sina prioriteringar. Viktigast är löneökningar och därefter fortsatt arbetstidsförkortning.

För den som drömmer om fyradagarsvecka eller 7 timmars arbetsdag framstår arbetstidsförkortningen från avtalsrörelsen 2025 som smulor. 0,5 procent i arbetstidsförkortning motsvarar 2 minuter och 24 sekunder per dag, det kommer ju ingen märka av? Jo, för i de flesta fall blev utfallet antingen en ledig dag eller ytterligare åtta timmar in på arbetstidsbanken. Med samma takt i framtida avtalsrörelser är den sammanlagda arbetstidsförkortningen fem veckor efter 50 år.

Arbetsmarknaden är ojämlik

50 år är ju extremt långt fram i tiden? Ja, men de stora kliven tar tid. För 50 år sedan lagstiftades den femte semesterveckan. Med idog strävan och samma utfall i arbetstidsförkortning som senaste avtalsrörelsen hade det i dag varit möjligt att ha nästan nio veckors semester.

Det är dock inte så enkelt att alla yrkesgrupper och fackförbund kan avsätta en del av löneutrymmet till arbetstidsförkortning. Arbetsmarknaden är precis som samhället ojämlikt och ojämställt. För avtal inom yrken med lägre löner, ofta kvinnodominerade inom offentlig sektor, har man från fackligt håll upplevt sig tvungen att prioritera högre lön framför kortare arbetstid. Det är mot den bakgrunden som flera fackförbund driver att arbetstiden ska förkortas genom lagstiftning.

LO begärde i februari förhandlingar med Svenskt Näringsliv för att hantera frågan om arbetstidsförkortning på central nivå. Än så länge har det inte kommit något ut av de förhandlingarna och Svenskt Näringsliv har varit kritiska och inte intresserade av förhandling. Om deras hållning består ökar sannolikt pressen inom LO att istället driva på för kortare arbetstid via lagstiftning.

Vilgot Österlund

Inlägget Nu drar avtalsrörelsen 2027 igång dök först upp på Dagens Arena.

TITLE:
Välspelat och känslomässigt gripande familjedrama

DESCRIPTION:
Filmen viker inte från att vända och vrida på svåra ämnen.

Inlägget Välspelat och känslomässigt gripande familjedrama dök först upp på Dagens Arena.

CONTENT:
Fjord

Filmen viker inte från att ta upp svåra ämnen och vända och vrida på dem. Det tycker Jon Andersson som sett rumänsk-norska Guldplamsvinnaren “Fjord”, med svensk biopremiär i helgen. 

Rumänske Mihai har tillsammans med sin norska fru Lisbeth uppfostrat sina barn i Rumänien. Men när Mihais föräldrar dör bestämmer sig paret för att flytta till Norge för att komma närmare Lisbeths familj, som precis som Mihai och Lisbeth är djupt religiösa. Från början är allt frid och fröjd. Familjen blir vänner med grannfamiljen som består av skolans rektor Mats, hustrun Mia och dottern Rakel. Men när paret anklagas för att ha misshandlat sina barn ställs allt på ända och barnen placeras i fosterhem. 

Verkar enkelt

Från början verkar det ganska enkelt. Det känns självklart att barnen omhändertas. Inte minst efter att vi i biopubliken blivit vittne till familjens tuffa bestraffningssystem, som bland annat resulterar i att de två äldsta syskonen förbjuds att gå Rakels födelsedagskalas. Men ju längre filmen går desto mer komplicerat blir det. Är det verkligen rätt av samhället att separera barnen från sina föräldrar? Inte minst eftersom barnen verkar vilja komma tillbaka hem och bevisen för att de verkligen blivit misshandlade inte är entydiga. 

Sebastian Stan och Renate Reinsve är mycket bra i rollerna som Mihai och Lisbet. Foto: TriArt Film

 

“Fjord”, som vann Guldpalmen i Cannes i våras, är ett både välspelat och känslomässigt gripande familjedrama. Regissören och manusförfattaren Cristian Mungiu, mest känd för abortdramat  “4 månader, 3 veckor och 2 dagar” (2007) , har än en gång visat att han är en mästare på att levandegöra de dilemman vi människor ställs inför. Det är en film med mycket hjärta som inte viker från att ta sig an svåra ämnen och vända och vrida på dem. 

Sebastian Stan och Renate Reinsve är mycket bra i rollerna som Mihai och Lisbet. Men de är inte ensamma. Hela skådespelarensemblen är lysande. Något som bidrar till filmens realism och intensitet.

Filmen är inspirerad av riktiga händelser och Mungiu har sagt att han ser filmen som en reflektion kring den ökade polariseringen i samhället. Det är också en kommentar kring att även i ett välvilligt demokratiskt samhälle som Norge kan staten ibland trampa fel. Om det nu är vad som sker? En av de stora styrkorna med filmen är nämligen att den inte tar ställning. Det är upp till oss i publiken att dra våra egna slutsatser. 

Jon Andersson

Inlägget Välspelat och känslomässigt gripande familjedrama dök först upp på Dagens Arena.

TITLE:
Välspelat och känslomässigt gripande familjedrama

DESCRIPTION:
Filmen viker inte från att vända och vrida på svåra ämnen.

Inlägget Välspelat och känslomässigt gripande familjedrama dök först upp på Dagens Arena.

CONTENT:
Fjord

Filmen viker inte från att ta upp svåra ämnen och vända och vrida på dem. Det tycker Jon Andersson som sett rumänsk-norska Guldplamsvinnaren ”Fjord”, med svensk biopremiär i helgen. 

Rumänske Mihai har tillsammans med sin norska fru Lisbeth uppfostrat sina barn i Rumänien. Men när Mihais föräldrar dör bestämmer sig paret för att flytta till Norge för att komma närmare Lisbeths familj, som precis som Mihai och Lisbeth är djupt religiösa. Från början är allt frid och fröjd. Familjen blir vänner med grannfamiljen som består av skolans rektor Mats, hustrun Mia och dottern Rakel. Men när paret anklagas för att ha misshandlat sina barn ställs allt på ända och barnen placeras i fosterhem. 

Verkar enkelt

Från början verkar det ganska enkelt. Det känns självklart att barnen omhändertas. Inte minst efter att vi i biopubliken blivit vittne till familjens tuffa bestraffningssystem, som bland annat resulterar i att de två äldsta syskonen förbjuds att gå på Rakels födelsedagskalas. Men ju längre filmen går desto mer komplicerat blir det. Är det verkligen rätt av samhället att separera barnen från sina föräldrar? Inte minst eftersom barnen verkar vilja komma tillbaka hem och bevisen för att de verkligen blivit misshandlade inte är entydiga. 

Sebastian Stan och Renate Reinsve är mycket bra i rollerna som Mihai och Lisbet. Foto: TriArt Film

 

”Fjord”, som vann Guldpalmen i Cannes i våras, är ett både välspelat och känslomässigt gripande familjedrama. Regissören och manusförfattaren Cristian Mungiu, mest känd för abortdramat  ”4 månader, 3 veckor och 2 dagar” (2007) , har än en gång visat att han är en mästare på att levandegöra de dilemman vi människor ställs inför. Det är en film med mycket hjärta som inte viker från att ta sig an svåra ämnen och vända och vrida på dem. 

Sebastian Stan och Renate Reinsve är mycket bra i rollerna som Mihai och Lisbet. Men de är inte ensamma. Hela skådespelarensemblen är lysande. Något som bidrar till filmens realism och intensitet.

Filmen är inspirerad av riktiga händelser och Mungiu har sagt att han ser filmen som en reflektion kring den ökade polariseringen i samhället. Det är också en kommentar kring att även i ett välvilligt demokratiskt samhälle som Norge kan staten ibland trampa fel. Om det nu är vad som sker? En av de stora styrkorna med filmen är nämligen att den inte tar ställning. Det är upp till oss i publiken att dra våra egna slutsatser. 

Jon Andersson

Inlägget Välspelat och känslomässigt gripande familjedrama dök först upp på Dagens Arena.