Tornevall Networks

Från 1 juli blir det dyrare att vara skyldig Försäkringskassan pengar. Då införs en sanktionsavgift på 25 procent av återbetalningsbeloppet. Men hanteringen av återkrav är redan idag rättsosäker, menar ISF och forskare.

Som Dagens Arena har rapporterat ökar antalet återkrav som Försäkringskassan skickar till Kronofogden. 2025 handlade det om 18 600 återkrav som berörde över 15 000 personer.

När Inspektionen för Socialförsäkringen (ISF) på hösten 2025 publicerade en rapport om Försäkringskassans arbete med återkrav fann de brister i 59 procent av de drygt 200 granskade ärendena. Bristerna fanns i flera olika steg i handläggningen. I nära hälften av fallen fanns rättsliga brister i bedömningen av huruvida en betalning överhuvudtaget varit felaktig.

– Det är det mest grundläggande. Då riskerar Försäkringskassan att kräva tillbaka pengar de inte har rätt till. Den andra stora gruppen fel är återkommande brister i hur Försäkringskassan motiverar att det gjorts en felaktig utbetalning. Det gör det svårt för individen att förstå beslutet och att överklaga, säger Sofie Cedstrand, enhetschef på ISF.

Eftersom bristerna var genomgående i både enkla och komplexa ärenden, och ärenden med höga och låta återbetalningsbelopp, bedömde ISF att det finns “en genomgående problematik i handläggningen av återkrav”.

Sanktionsavgift och bidragsspärr

Från 1 juli införs en sanktionsavgift motsvarande 25 procent av det belopp som ska återbetalas till Försäkringskassan. Det finns också möjlighet att införa en bidragsspärr, vilket innebär att en person stängs av från socialförsäkringen i mellan 3 månader och 3 år. För att bli spärrad krävs att någon lämnat felaktiga uppgifter medvetet eller agerat med grov vårdslöshet, vilket är högre krav än för sanktionsavgiften.

Sofie Cedstrand, ISF. Bild: Anna Högborg Sigvardsson.

Försäkringskassan räknar med att när reformen med sanktionsavgift om några år har fått full effekt kommer 51 000 – 56 000 ärenden om sanktionsavgift behandlas varje år. Reformen väntas ge upphov till ett behov av 88 nya årsarbetskrafter på Försäkringskassan.

Clara Bergstrand är doktorand i offentlig rätt vid Göteborgs universitet och skriver en avhandling om Försäkringskassans återkrav. Hon har stora farhågor om införandet av sanktionsavgifter. Det grundar sig i att hon ser att hanteringen av återkraven redan är rättsosäker, och att det idag inte görs någon ordentlig prövning av huruvida en individ medvetet orsakat ett fel. Det leder till att enskilda som inte förstått att de gjort fel kan bli skyldiga att återbetala stora summor, menar hon.

– Det är ett komplicerat system med många bestämmelser som den enskilde förväntas ha koll på, säger hon.

Reglerna svåra att förstå

Att införa en sanktionsavgift ovanpå de brister som redan finns i handläggningen av återkrav riskerar att leda till allvarliga ekonomiska konsekvenser för enskilda. Försäkringskassans beslut i olika fall är inte konsekventa eller förutsägbara, och därför räcker inte informationsinsatser riktade till enskilda om hur reglerna fungerar.

– Man utgår i utredningen från att Försäkringskassan har en perfekt handläggning och att kommuniceringen till enskilda fungerar. Men många har svårt att förstå vad och när man ska anmäla, säger Clara Bergstrand.

Clara Bergstrand ifrågasätter också de siffror om felaktiga utbetalningar som används för att motivera reformer mot fusk, som sanktionsavgiften är. Regeringen använder ofta siffran om fusk och bidragsbrott för 10-15 miljarder kronor årligen i skattemedel. Men enligt Clara Bergstrand är siffran dåligt underbyggd, och dessutom gäller den felaktiga utbetalningar – vilket inte nödvändigtvis är detsamma som fusk.

Clara Bergstrand

Enligt Clara Bergstrand är talet om bidragsfusk förenklat, eftersom de problem som leder till felaktiga utbetalningar ser olika ut för olika förmåner.

– Felaktigheten är alltid kopplad till hur en ersättning är konstruerad. När det gäller sjukpenning kan det bli fel i allt från bedömningen av den enskildes arbetsförmåga till beräkningen av SGI:n. Det finns inget allmänt ”bidragsfusk” – personer gör fel i en väldigt specifik bestämmelse. Det är mycket mer komplext än vad man menar i utredningen av sanktionsavgift, säger Clara Bergstrand.

Kan avskräcka från att söka ersättning

ISF tillstyrkte i sitt remissvar införandet av sanktionsavgifter i socialförsäkringen. Samtidigt skriver myndigheten att sanktionsavgifter innebär en risk att personer avskräcks från att söka ersättning från socialförsäkringen, vilket bedöms påverka de mest som redan har en ansträngd ekonomisk situation.

– Om bristerna i Försäkringskassans handläggning kvarstår kommer det inte bara betyda att man felaktigt behöver betala tillbaka återkrav, men också 25 procent avgift ovan på det. Den ekonomiska bördan blir alltmer omfattande för enskilda och då blir det av desto större vikt att besluten håller hög kvalitet, säger Sofie Cedstrand på ISF.

Tv4-nyheterna har rapporterat om en person som varit öppen med sin situation och beviljats sjukpenning från Försäkringskassan. Men i efterhand har myndigheten gjort en ny bedömning och krävt tillbaka en kvarts miljon kronor. Äldre- och socialförsäkringsminister Anna Tenje (M) säger till Tv4 att det inte är ”tillräckligt lätt att göra rätt”, och att det är därför Försäkringskassan har möjlighet att bevilja eftergift. Det innebär att den som fått återkrav slipper betala tillbaka hela eller delar av beloppet.

I dag kan en bedömning av möjlighet till eftergift bland annat ta hänsyn till orsaken till den felaktiga utbetalningen och den enskildes ekonomiska förhållanden. Men enligt Clara Bergstrand är det alldeles för svårt att få eftergift.

– En bärande del i propositionen om sanktionsavgift är att man hänvisar till att man kan bevilja eftergift. Men problemet är att Försäkringskassan bara beviljar eftergift i sju procent av alla återkravsärenden, säger Clara Bergstrand.

ISF ifrågasätter också i sin tidigare nämnda rapport hur eftergift används. Myndigheten skriver att det finns brister i en femtedel av de granskade ärendena vad gäller hur återkravshandläggare tagit ställning till om den sökande varit i ”ond tro”(alltså om den insett eller skäligen borde ha insett att den gjort fel) och i bedömningar om rätt till eftergift. Bristerna leder ofta till negativa konsekvenser för den enskilde, skriver ISF. Myndigheten finner också att Försäkringskassan ofta använder schabloniserade bedömningar, och att besluten ofta är formulerade kortfattat utifrån en mall.

Tar inte hänsyn till individuella fall

– Vi såg att man gjorde bedömningen förenklat och utan att ta hänsyn till helheten i det individuella fallet, säger Sofie Cedstrand på ISF.

”I dag är det få personer som får eftergift, vilket väcker frågan om tillräckligt många får eftergift.” skriver ISF vidare i rapportens avslutande diskussion.

När förslaget om sanktionsavgift röstades igenom i riksdagen röstade bara Vänsterpartiet och Miljöpartiet nej. Socialdemokraterna tryckte ja, men med ett särskilt yttrande.

– Det är klart att man måste kunna bedriva ett aktivt arbete mot den organiserade brottsligheten i våra välfärdssystem. Men det vi ser och det vi är lite oroliga för är att regeringens förslag riskerar att träffa någon som har försökt göra rätt, men där det sedan har blivit fel. Och vi vill verkligen inte att oskyldiga personer ska drabbas, utan det är välfärdsbrottsligheten vi vill åt, säger Ida Karkainen (S), gruppledare i socialförsäkringsutskottet.

Clara Bergstrand menar att det narrativ som görs gällande av politiker om reformerna mot fusk kräver tydliga gränsdragningar kring rätt och fel inom olika socialförsäkringsförmåner – men sådana klara gränser finns inte.

– När jag gick in i mitt avhandlingsprojekt tänkte jag att jag skulle göra en guide för hur man ska kunna hantera sjukpenning och återkrav. Om jag efter fem år inte kan dra upp de här linjerna tyder det på att vi har en rättsosäker tillämpning av återkraven.

Inlägget Försäkringskassan inför sanktionsavgift vid återkrav dök först upp på Dagens Arena.

Moderaternas grundkoncept är alltid sänkta skatter och bidrag.

Min första upplevelse av politikerveckan i Almedalen är från 1982. Jag var på Gotland med min familj för att vara med i Tredagars, en årlig orienteringstävling.

Vi bodde i husvagn och såg mest skogarna och naturen, men en kväll åkte vi in för att promenera runt i Visby. När vi kom till Almedalen visade det sig att moderatledaren Gösta Bohman höll tal just då.

Det var innan Politikerveckan utvidgades till dagens megaformat. Ett femtiotal moderater, kanske något fler, hade samlats framför scenen. Ett tiotal kraftigt överförfriskade raggare satt ute på gräset, drack Pripps direkt ur burkarna och skrek okvädningsord mot moderatledaren.

Moderaternas generalrecept

Några raggare sågs inte till när Ulf Kristersson höll sitt tal, men på flera punkter påminde Kristerssons budskap ändå om Bohmans.

Det är som om Moderaterna fastnat i en tidsloop där sänkta skatter och sänkta bidrag alltid är generalreceptet på samhällets problem. På Bohmans tid såväl som nu.

Inför valet lovar partiet sänkt skatt specifikt för barnfamiljer, och ett bidragstak för de som inte arbetar.

All expertis har i och för sig sågat Kristerssons argument runt det där med bidragstak, det är inte så lätt att få massor av pengar i stöd från staten som de påstår.

Men idén att hungriga vargar jagar bättre är och har alltid varit stark i Moderaterna, oberoende av om väljarna, som nu, kanske främst ser bristerna i välfärden som den stora frågan inför valet.

Annars ägnade statsminister Kristersson stora möda åt att måla ut den rödgröna oppositionen som ett hot. Jag har skrivit det efter de andra Tidöledarnas tal också. Strategin är uppenbarligen synkroniserad.

Problemet för Kristersson och de andra är att väljarna inte gillar Tidöpolitiken bättre för att de hotar med Vänsterpartiet och Miljöpartiet.

Det är mycket som blivit sämre i samhället under Tidöregeringen, alldeles oavsett om skjutningarna blivit färre under en given månad eller två.

Det ser människor.

Är väljarna verkligen så rädda?

Men hotbilden återkommer gång på gång, och vi lär få höra den upprepas ända fram till den 13 september.

Kristersson raljerade med att Magdalena Andersson är medvetet vag om vilken regering hon föredrar vid en valseger. Han frågade om någon tror att Vänstern kommer släppa fram en S regering utan att de också får inflytande.

Återigen: det bygger på att väljarna är lika livrädda för ett sådant inflytande som Kristersson och hans partikamrater, och opinionsundersökningarna tyder ju på att väljarna snarare ser Sverigedemokraterna som det stora hotet.

Men, sade Kristersson, V kommer få inflytande, och i ett lite ansträngt försök att skämta:

”Dörrmattornas tid är förbi i svensk politik!”

Verkligen? frågar sig den samvetsgranne.

Är det inte just dörrmatta Kristerssons eget parti varit åt Sverigedemokraterna under de senaste fyra åren?

Jesper Bengtsson

Inlägget Kristersson missbedömer väljarnas rädsla dök först upp på Dagens Arena.

En lagändring från 2022 gör att fler hamnar hos Kronofogden, eftersom Försäkringskassan ska driva in skulder snabbare. Nya siffror som Dagens Arena tagit fram visar att återkraven, efter en viss nedgång under 2024, ökar. Nu föreslår en ny utredning att ännu fler ska betala tillbaka – utan att skälen prövas till vem som orsakat en felaktig utbetalning.

Sedan 2022 ska återkrav till Försäkringskassan betalas tillbaka snabbare, och myndigheten ska inom två månader skicka obetalda skulder till Kronofogden. Det här ledde till en mångdubbling av skuldsatta personer som hamnade hos Kronofogden under det första året med nya regler. 2023 skickades knappt 15 500 återkrav till Kronofogden från Försäkringskassan.

2024 minskade antalet något, till drygt 14 300, men 2025 ökade återkraven till 18 600. Det visar nya siffror från Kronofogden som Dagens Arena begärt ut. Återkraven för 2025 berörde 15 500 personer, vilket betyder att en hel del personer fått fler än ett återkrav. Återkraven gäller framför allt obetalda skulder till Försäkringskassan medan ett fåtal berör Pensionsmyndigheten.

Bostadsbidrag dominerar

Den absoluta merparten av återkrav som skickas till Kronofogden, nästan 10 000 för 2025, gäller bostadsbidrag. Därefter kommer aktivitetsstöd ( drygt 1 800), underhållsstöd (knappt 1 400) och sjukpenning (drygt 1 100).

Till och med början av juni 2026 hade drygt 8 000 återkrav skickats till Kronofogden, vilket tyder på en nivå i linje med 2025.

Davor Vuleta, Kronofogden.

– Man kan säga att lagstiftarens intention var att skulderna skulle drivas in snabbare, så på det sättet fungerar lagen. Det som kanske inte var meningen, men som har skett, är att betydligt fler hamnar hos Kronofogden och många för första gången. Det kan ställa till det för människor i det långa loppet som gör att de till exempel inte kan låna pengar eller teckna abonnemang, säger Davor Vuleta, privatekonomisk talesperson på Kronofogden.

Hur mycket pengar som faktiskt drivs in av de återkrav som går till Kronofogden från socialförsäkringen vet man inte än, eftersom återbetalningstiden är satt till fem år. Men det är tydligt att betydligt fler som nu hamnar hos Kronofogden inte har några tidigare skulder hos myndigheten:

– Före lagändringen var det ungefär 3 procent av dem som hamnade hos Kronofogden som var där för första gången. Men efter lagändringen var det mellan 15 och 17 procent som hamnade hos Kronofogden för första gången, säger Davor Vuleta.

Perspektivskifte

Förra veckan överlämnades en utredning till regeringen som kan leda till ännu fler återkrav. Huvudförslaget är att så kallad strikt betalningsskyldighet införs för alla socialförsäkringsförmåner. I dag gäller det bara bostadsbidrag och underhållsstöd. Det innebär att utgångspunkten är att alla felaktiga utbetalningar ska återbetalas, oavsett vad som är orsaken eller vem som har orsakat att det blivit fel.

Enligt utredaren Petrus Tired innebär förslaget en förenkling då samma regler om återkrav föreslås gäller alla förmåner.

– Lagförslaget innebär ett perspektivskifte, där man ska betala tillbaka det som har blivit felaktigt utbetalt. Man tolererar inte felaktiga utbetalningar, men det ska finnas en balans som gör att personer inte drabbas på ett orimligt sätt.

Äldre- och socialförsäkringsminister Anna Tenje (M) kommenterade utredningens förslag i ett pressmeddelande med bland annat orden att det ska vara ”lätt att göra rätt”. Men enligt Petrus Tired har utredningen inte haft som uppdrag att se över om reglerna kan bli enklare för de som ansöker om ersättning inom enskilda förmåner. Regler som Tired beskriver som “ofta snåriga”.

– Lätt att göra rätt handlar bara om vad man behöver kunna förstå när man ska göra rätt, och vilka uppgifter man ska lämna. Vår utredning ska göra det mer begripligt. Om man har fått återkrav på flera förmåner blir det obegripligt för den enskilde: varför ska jag betala tillbaka på den förmånen och inte denna? säger Petrus Tired.

Inte enklare

Clara Bergstrand, doktorand i offentlig rätt, som skriver en avhandling om Försäkringskassans återkrav,  säger att enskilda personer som får ersättning från Försäkringskassan inte alls kommer att få det enklare.

– Man ändrar inte i reglerna utan det är fortfarande lika svårt att förstå regelverket för till exempel sjukpenning för den enskilde, säger hon.

Effektiviteten i förslagen ligger helt på Försäkringskassans sida, enligt henne.

Clara Bergstrand

– Man förenklar för myndigheten, som ska slippa göra långa bedömningar. Det man gör i idag är en bedömning av om Försäkringskassan orsakat felet och om den som fått betalningen varit i god tro – då behöver man inte betala tillbaka. Den bedömningen försvinner nu.

Utredaren bedömer själv att utredningens förslag kommer att leda till fler återkrav. Det ska i sin tur balanseras upp av möjligheten till eftergift, det vill säga att slippa betala hela eller delar av återkrävt belopp.

– Det handlar om att tydliggöra vad som talar för en eftergift. En faktor är ekonomisk förmåga att betala tillbaka, den andra är om det är myndighetens handläggning som på ett väsentligt sätt bidragit till felet och det tredje är om man skäligen kunnat förstå att man gjort fel, givet individuella faktorer. Syftet är att det ska bli mer förutsägbart, säger Petrus Tired.

Rättsliga brister

Inspektionen för Socialförsäkringen (ISF) fann ien rapport från 2025 rättsliga brister i 59 procent av alla granskade ärenden om återkrav hos Försäkringskassan. När det gäller prövning av eftergift och om någon varit i ond tro (det vill säga om en person insett eller skäligen borde ha insett att den lämnat fel uppgifter) brister Försäkringskassans handläggning, enligt rapporten.

– Vi såg att man gjorde bedömningen förenklat och utan att ta hänsyn till helheten i det individuella fallet, säger Sofie Cedstrand på ISF.

Petrus Tired menar att eftersom färre fall kommer att bedömas för eftergift med hans förslag, kommer det kunna göras en noggrannare prövning i varje enskilt fall.

– Vårt förslag innebär att om någon aktivt har lämnat fel uppgifter eller inte meddelat ändrade förhållanden ska det kunna vara ett hinder för eftergiftsprövning. Det gör att det blir färre situationer där det är möjligt att pröva frågan om eftergift men när man väl gör det kan man ha god kvalitet i den prövningen, säger Petrus Tired.

Angående Petrus Tireds då pågående utredning om återkrav skrev ISF (2025) att det inte är säkert att en strikt återbetalningsskyldighet bör införas för alla förmåner, bara för att regelverket är komplicerat:

”Det kan många gånger vara helt rimligt att det är svårt för Försäkringskassan att visa att den enskilde har orsakat felet. I enlighet med regelverket finns ju då möjligheten att pröva om det finns återbetalningsskyldighet på grund av ond tro.”

Om en strikt återbetalningsskyldighet införs är det viktigt att eftergiftsfunktionen fungerar väl, konstaterar ISF.

Dagens Arena har sökt äldre- och socialförsäkringsminister Anna Tenje

Elsa Persson

Inlägget DA granskar: Återkrav till Försäkringskassan ökar dök först upp på Dagens Arena.

Trots de stora lagändringar som gjorts sedan Sverigedemokraterna fick inflytande över regeringen har ingen drastisk nedmontering av demokratin skett i Sverige. Skälet är att den snäva nationalism som präglar SD har svagt stöd i befolkningen, skriver sociologen Daniel Gabrielsson.

Under Tidöåren har Sverige fått se vad som händer när SD-nationalism blir regeringspolitik. Migrationspolitiken har skärpts, permanenta rättigheter har gjorts osäkra och likhet inför lagen har fått stå tillbaka för frågan om vem som anses höra till nationen. Ändå har Sverige inte genomgått någon demokratisk nedmontering av ungerskt slag, där rättsstaten, mediernas frihet och den politiska jämlikheten steg för steg urholkas.

Skälet är inte att de borgerliga partierna har fungerat som demokratins grindvakter. Skälet är snarare att den snäva nationalism som präglar SD har svagt stöd i befolkningen, i alla fall än så länge. Det gör höstens val till en fråga om vilken sorts gemenskap Sverige ska vara: en demokrati byggd på jämlikt medlemskap i nationen, eller en nationalistisk gemenskap som på sikt underminerar demokratin?

Med nationalism menar jag här den klassiska form som gör nationstillhörighet till en fråga om ursprung och fixering vid idén om ”ett folk, en nation”. I ett globalt perspektiv finns ett tydligt mönster: ju mer nationalism, desto svagare demokrati. Min och mina kollegors forskning, baserad på data från över 60 länder under tre decennier, visar att en nationalistisk politisk elit har en negativ inverkan på demokratin. Sambandet är särskilt starkt i fattigare länder med mindre robusta institutioner.

Andel nationalister i befolkningen har också betydelse. Ju större andel nationalister, desto svagare demokrati. Samma relation mellan nationalism och demokrati finns på individnivå. Nationalister visar svagare stöd för demokrati som statsskick och föredrar en stark ledare som inte behöver bry sig om demokratiska val. Om ett land har både en nationalistisk regim och nationalistisk befolkning är utsikterna för demokrati mycket små.

Demokrati står i motsats till nationalism

Förklaringen är enkel. Motsättningen mellan nationalism och demokrati är principiell. Demokrati förutsätter politisk jämlikhet: medborgare är jämlika inför lagen och har samma grundläggande rättigheter och skyldigheter. Nationalism bryter med detta när nationstillhörighet knyts till ursprung. Då görs vissa medborgare till mer självklara medlemmar än andra och avsteg från likhet inför lagen blir lättare att motivera. När nationalism kodifieras i lag försvagas demokratin.

SD:s nationalism som präglar Tidöregeringen handlar inte bara om en stram migrationspolitik. Åkesson knyter svenskhet till släktled som har ”slagits och ätit bark för denna jordplätt” och hävdar att fullt praktiserande muslimer inte kan vara svenskar. Det är precis denna typ av nationalism som påverkar demokratin negativt. Vi ser att konflikten återkommer på område efter område.

Migrationspolitiken handlar inte längre bara om att reglera inflödet. Den har blivit ett redskap för att urskilja dem som fullt ut anses höra till nationen. Därför ser vi tonårsutvisningar, bebisutvisningar, slopat spårbyte, hot om att riva upp permanenta uppehållstillstånd och retroaktivt vandelskrav. Vurmen för ”ett folk, en nation” sätts över likhet inför lagen och jämlikt medlemskap i nationen.

Det märks också i synen på rättsstaten. Remissinstanser, Lagråd och juridisk expertis behandlas inte längre som legitim kontroll utan som politiskt motstånd. Regeringen driver igenom förslag trots massiv kritik om retroaktivitet, gummiparagrafer, bristande proportionalitet och svag förutsebarhet. Befolkningsfrågan tillåts trumfa rättssäkerhet och demokratins kärnvärden.

Men varför har Sverige ändå inte blivit Ungern? Sveriges demokrati rankas ju fortfarande högt. För det första tar demokratisk nedmontering tid. För Orbáns Ungern tog det mer än ett decennium.  För det andra har Sverige robusta demokratiska institutioner. Men det viktigaste skälet ligger sannolikt i svenskarnas sätt att tänka om vem som tillhör nationen.

Data från International Social Survey Programme (2023) visar att andelen som knyter tillhörighet till ursprung är 64 procent i Ungern. I Sverige är siffran 16 procent. Om kristendom också inkluderas som krav för nationstillhörighet, i linje med SD syn på svenskhet, är siffrorna 43 procent i Ungern och 4 procent i Sverige. Det är enklare att via majoritetsprincipen köra över de principer som möjliggör demokrati om majoriteten av befolkningen är nationalister.

Tidös ambitioner hindras av befolkningen

Att det är Sveriges invånare, snarare än de borgerliga partierna, som utgör demokratins grindvakter blir tydligt när den nationalistiska politiken omsätts i praktiken. I Novus mätningar för Göteborgs-Posten och TV4 motsätter sig 76 procent tonårsutvisningarna, medan 58 procent säger nej till att dra tillbaka permanenta uppehållstillstånd. I efterdyningarna av Jokkmokksupproret har 165 kommuner tackat nej till att samarbeta med regeringens samordnare om återvandringsbidraget. Protesterna mot tonårsutvisningarna speglar att nationalismen inte bär i folkdjupet.

Tidöregimen kan utmana demokratin, men dess negativa effekter blir begränsade när befolkningen inte delar den snäva synen på vem som hör till nationen. Därför är det av yttersta vikt att civilsamhället försätter att organisera motstånd när demokratis kärnvärden försummas.

Här finns en lärdom för oppositionen. Det är tämligen riskfritt att uttrycka en demokratisk nationell identitet som i huvudsak bygger på språket och respekt för lagar och institutioner som frivillig grund för samhällsgemenskapen. Det är inte bara enkelt att försvara, eftersom samma princip kan gälla alla, utan ligger också nära hur en stor del av befolkningen redan anser att nationstillhörighet bör definieras. Forskningen visar att det är just en sådan nationell identitet som stärker demokratin över tid.

Alltså, sett ur ett perspektiv som värdesätter demokrati är problemet inte bara SD:s nationalism, utan även att de traditionella partier som borde vara demokratins grindvakter har släppt in den i regeringspolitiken. Forskningen visar att nationalism hos politiska eliter försvagar demokratin, särskilt där institutionerna är svaga och befolkningen är nationalistisk. När politikerna sviker blir det folkets mer inkluderande syn på svenskhet och tjänstemännens skyldighet att upprätthålla saklighet och opartiskhet som begränsar Tidöregeringens negativa inverkan på demokratin.

En viktig fråga i årets val är därför vilken sorts gemenskap Sverige ska vara, en demokrati byggd på jämlikt medlemskap i nationen, eller en nationalism som är oförenlig med en fullt utvecklad liberal demokrati.

Daniel Gabrielsson, doktor i sociologi och lektor vid Mittuniversitetet vars avhandling handlar om relationen mellan nationell identitet och demokrati

Inlägget Varför har Sverige ännu inte blivit Ungern efter fyra år med Tidö? dök först upp på Dagens Arena.

Rebuilding

Det är de små nyanserna som gör filmen sevärd. Det tycker Jon Andersson som sett  Max Walker-Silvermans ”Rebuilding”, med svensk premiär i dag.

Hur återuppbygger man sitt liv efter att ha förlorat allt i en eldsvåda? Den frågan får Dusty (Josh O’ Connor) ställa sig redan i inledningen av Max Walker-Silvermans ”Rebuilding”, med svensk premiär i dag. När vi kommer in i handlingen har en rasande skogsbrand precis förstört hela hans farm. Det är inte bara Dustys hem utan också hans livsverk. Att förlora sin identitet som cowboy är minst lika smärtsamt som de ekonomiska förlusterna. 

Fin kemi

Sällan har en film haft ett så passande namn. Rebuilding, betyder ju som bekant bygga upp eller att återuppbygga något. Och det är precis det Dusty ägnar sig åt under hela filmen. Det handlar dels om att bygga upp ett nytt hem och en ny tillvaro, men också att bygga upp relationen med hans nioåriga dotter Callie Rose (Lily LaTorre). En relation han inte vårdat väl efter separationen från dotterns mamma. 

Det är här i relationen mellan Dusty och dottern som filmens emotionella kärna ligger. Lily LaTorre är ett fynd i rollen som Callie Rose och har en fin kemi med Josh O’ Connor i rollen som Dusty. Att Dusty planerar att flytta till Montana för att jobba på en ranch och lämna sin dotter, så att hon endast får bo hos sin mamma,  är svårt att förstå.  Ser han inte hur bra han och dottern har det och hur mycket han betyder för henne? Vad ska krävas för att han ska upptäcka det innan det är försent? 

Josh O’ Connor i huvudrollen som Dusty. En man som förlorat sin farm i en skogsbrand. Foto: Lucky Dogs

Eftersom Dusty blivit av med sin bostad tilldelas han snart ett tillfälligt boende på en trailerpark tillsammans med andra som också förlorat sitt hem i branden. Här byggs en fin gemenskap och solidaritet upp mellan de boende. Dusty får hjälpa ett äldre par, som saknar dator, med att göra en anmälan till deras försäkringsbolag på internet. Han får i sin tur hjälp att få igång vattnet i hans trailer med hjälp av en man som är rörmokare. På kvällarna har de nya grannarna gemensam grillning och delar med sig av sina erfarenheter. 

Värme och närhet

Filmen har jämförts med “Nomadland”, som vann Oscar för bästa film 2021. Och det finns vissa likheter. Inte minst i den solidaritet som uppstår mellan de boende på den trailerpark som Dusty bor på. De befinner sig alla i samma situation och nu försöker de hjälpa varandra för att klara vardagen så gott det går. Filmen visar på ett tydligt sätt hur mycket lättare saker och ting blir när man hjälps åt i stället för att försöka klara sig själv utan hjälp från andra. Ett fint budskap i tider då individens egna intressen ofta får företräde framför det kollektiva och gemensamma. 

Dusty (Josh O’ Connor) våndas över att han snart kanske kommer att behöva lämna sin dotter Callie Rose (Lily LaTorre) för att flytta till Montana.

Omgivningarna och naturen där Dusty befinner sig är fint filmat och det countrydoftande soundtracket bidrar till filmens melankoliska och vackra atmosfär. “Rebuilding” bjuder mestadels inte på någon större dramatik, men det är egentligen bara positivt. Det är de små nyanserna som gör filmen sevärd. Som när Dusty, Callie Rose och hennes kompis sätter upp stjärnor som lyser när det blir mörkt på trailerns väggar eller när far och dotter ligger på flaket på Dustys truck och läser högt ur en bok. 

Slutet känns möjligen en aning sockersött. Samtidigt har jag svårt att inte unna människorna i filmen en hoppfull framtid. Det säger ändå något om filmens styrka att filmskaparna lyckas skapa en sådan värme och närhet till karaktärerna på bara drygt en och en halv timme att jag så gärna vill att det ska gå bra för dem. Det är långtifrån alla filmer som lyckas med det. 

Jon Andersson

Inlägget Melankoliskt och vackert om solidaritet, förlust och föräldraskap dök först upp på Dagens Arena.

Jämlikheten och välfärden dominerande Magdalena Anderssons tal.

Magdalena Andersson valde jämlikheten som sitt bärande tema i Almedalen. Det är logiskt. Ett kraftigt ökat fokus på jämlikhet, eller om man så vill ett samhälle som håller ihop bättre, har varit ett av de bärande benen i den politik Andersson drivit sedan hon tillträdde.

Nu handlade det om pensionerna. Tidigare under dagen lanserade Socialdemokraterna ett förslag som ska ge pensionärer som måste ta ut sin pension i förtid bättre ekonomiska villkor.

Det är lite oklart hur det skiljer sig från det förslag som partiet presenterade redan för några år sedan, influerat av den danska så kallade Arne-pensionen, men oberoende av vilket är det välkommet.

Nytt tonfall

Andersson talade också om att minska antalet elever per lärare i lågstadiet till tolv och att satsa på välfärden i allmänhet. Egentligen vad man kan förvänta sig av en socialdemokratisk statsministerkandidat, men inte alltid framfört med sådan konsekvens.

Det var också intressant att notera ett skifte i tonfall kring migrationsfrågorna. Hon upprepade visserligen vikten av ”stram migration” men betonade också att tonåringar som är ”skötsamma och välintegrerade” måste få stanna.

Ett tydligt tecken på att Socialdemokraterna tagit åt sig av det senaste halvårets debatt och vindkantring i just den frågan.

Låt mig därför också ge ett tips inför valrörelsen.

I augusti kommer Tidöregeringen gå fram med ett nytt förslag om att sänka straffrättsålderna. När det kom till kritan fanns det ingen majoritet för att sänka den till 13 år, som Gunnar Strömmer och andra ministrar argumenterat för med stor emfas under minst ett år.

I stället kommer de lägga fram ett förslag om att sänka den till 14 år. Det har Socialdemokraterna tidigare sagt jag till. Ja, de har till och med drivit frågan med stor kraft genom sin talesperson Teresa Carvalho.

Gör en positionsförändring

Givet det enorma motståndet från experter, jurister, professorer och människorättsorganisationer kommer den hållningen bli svår att upprätthålla med självrespekten i behåll.

Så passa på nu. Gör en positionsförändring. Säg att ni tagit till er av den massiva kritiken.

Magdalena Andersson talade också om grön teknik och satsningen på gröna näringar, ett sätt att möta både klimathotet och vara en del av utvecklingen.

Där kan Socialdemokraterna ändå möta Miljöpartiet, vars språkrör Daniel Helldén talade tidigare på dagen.

Hans tal handlade till 80 procent om klimatfrågan, men också om vikten av ökad jämlikhet.

Oberoende av hur Magdalena Andersson förhåller sig till Vänsterpartiet efter en eventuell valseger kommer hon rent matematiskt med största säkerhet att behöva stöd av Miljöpartiet. Om det inte blir samarbeta med Moderaterna, men det är knappast troligt.

Då kan gröna näringar bli en brygga. För utöver det var Anderssons tal fritt från klimatfrågor och klimatpolitik.

Det handlade om jämlikheten och välfärden.

Exakt där Socialdemokraterna vill att valdebatten ska hamna.

Jesper Bengtsson

Inlägget Dags att vända även om 14-åringarna dök först upp på Dagens Arena.

The Match

Filmen om matchen mellan England och Argentina i fotbolls-VM 1986 berör alltifrån politik, till fusk och ren fotbollskonst. Att göra en hel dokumentärfilm som fokuserar på den här klassiska matchen är ett genidrag. Det tycker Jon Andersson som sett “The Match”, med svensk premiär i helgen.

Det finns matcher och så finns det matcher. Matcher som är så speciella att de för alltid kommer att vara inpräntade i historien, hur långt det än har gått sedan de spelades. Frågan är om det någonsin i fotbollshistorien spelats en så ikonisk match som VM-kvartsfinalen mellan England och Argentina den 22 juni 1986 på Aztekastadion i Mexico City. 

Alla som kan sin historia vet att det här var mycket mer än en vanlig fotbollsmatch. Det var en match som hade allt både på och utanför planen.

Mer än bara fotboll

Filmen tar sin början 221 år innan matchen spelades. 1765 var nämligen året då Storbritannien för första gången upprättade en koloni på Falklandsöarna. Men ön var omstridd. Efter Argentinas självständighet på 1800-talet gjorde landet anspråk på ön. En konflikt som levde långt in på 1900-talet och nådde sin kulmen med Argentinas invasion av Falklandsöarna i april 1982. Något som ledde till det så kallade Falklandskriget som efter 74 dagar vanns av britterna. Kriget resulterade i hundratals dödade på båda sidor och satte av naturliga skäl djupa spår i de båda nationerna. Det dröjde ända till 1989 innan Storbritannien och Argentina återupprättade diplomatiska förbindelser. 

När England och Argentina möttes i den där historiska matchen i juni 1986 hade det alltså bara gått drygt fyra år sedan kriget tagit slut. Något som förstås märktes av i rapporteringen inför matchen, även om spelarna och tränarna vill undvika att prata politik. Att det här var en match som handlade om så mycket mer än bara fotboll var uppenbart för alla. 

Den engelske anfallsspelaren Gary Lineker fungerar som berättare men delar också med sig av sina minnen tillsammans med de andra spelarna. Foto: TriArt Film

Och vilken match det blev sedan. En match som totalt kom att domineras av Diego Maradonas två mål. Det första målet, som Maradona slog in med handen, för att det kom att förknippas med fusk och mygel. Det andra för att det skulle komma att betraktas som det snyggaste målet som någonsin gjorts i VM-historien. Fotbollens vackraste och fulaste sida. Personifierad av Diego Maradona. En fuskare och fotbollskonstnär i en och samma person. 

Intervjuar spelare

När ett gäng spelare från båda lagen nu samlas för att berätta om sina minnen från den där dagen för 40 år sedan är huvudpersonen inte längre med oss. Diego Maradona gick bort 2020, endast 60 år gammal. Med i filmen är dock hans gamla nemesis målvakten Peter Shilton och flera andra spelare från båda lagen. 

Det är ett smart upplägg. Intervjuer med spelarna, helt filmade i svartvitt, varvas med arkivbilder från uppladdningen och själva matchen. Den engelske anfallsspelaren Gary Lineker och hans argentinska motsvarighet Jorge Valdano fungerar som berättare men delar också med sig av sina minnen tillsammans med de andra spelarna. 

Den argentinske anfallsspelaren Jorge Valdano fungerar som berättare men delar också med sig av sina minnen tillsammans med de andra spelarna. Foto: TriArt Film

Det märks att de flesta av de engelska spelarna har en ganska avslappnad attityd till matchen i dag. De kan både hylla Maradonas andra mål och samtidigt vara kritiska mot hur det första målet kom till och att det aldrig dömdes bort. Alla utom Peter Shilton, som fortfarande verkar bitter efter handbollsmålet och över att Maradona aldrig erkände eller bad om ursäkt. För de argentinska spelarna är det förstås lite lättare. De erkänner att det var handboll men är samtidigt glada för att de vann matchen och till sist också hela VM-turneringen. 

Genidrag 

Att göra en hel dokumentärfilm som fokuserar på den här matchen är ett genidrag. Filmskaparna lyckas på ett skickligt sätt förmedla alla intressanta detaljer kring matchen. Bland annat får vi veta varför de argentinska spelarna hade på sig tröjor inhandlade på en mexikansk marknad, hur ett samtal utanför en vägtull mellan Argentinas förbundskapten Carlos Bilardo och försvarsspelaren Julio Olarticoechea spelade en avgörande roll för matchens utgång, hur uttrycket “Guds hand” egentligen kom till och vad som hände med Maradonas tröja efter matchen. Plus en del andra detaljer.

Filmens styrka ligger i att filmskaparna lyckats samla de flesta viktiga nu levande aktörer från matchen på både den argentinska och den engelska sidan. Det ger en närvarokänsla som gör att det känns som att man nästan är där på plats på Aztekastadion den där dagen i juni 1986. 

Juan Cabral och Santiago Francos film berör alltifrån politik, till fusk och ren fotbollskonst. Gillar ni sportdokumentärer är “The Match” ett måste. 

Jon Andersson

Inlägget Underhållande dokumentär om fotbollsmatchen som hade allt dök först upp på Dagens Arena.

De fascistoida inslagen som finns i dagens politik kommer få mycket större genomslag om Sverigedemokraterna får regeringsmakt efter valet. Dagens opposition måste göra klart för väljarna att valet ytterst gäller den svenska demokratins framtid, skriver Carl Tham och Sverker Gustavsson.

Europas största politiska utmaning är hotet från högerradikalismen som har starka fascistiska inslag, framför allt i hatet mot ”främlingar”, förtalet av demokratin och rättsstaten, den fria debatten och massmedia. Orbans fall var ett glädjande steg i motsatt riktning,. Men ytterhögern förblir stark och ökar i styrka, i Frankrike, Tyskland, Italien och England.

Den påverkar hela det politiska fältet och har drivit fram en kamp mot invandrare som också präglar EU-politiken. SD:s ledande man på EU-fältet utropar ”äntligen deportationer”. I Tyskland pressas den borgerliga-socialdemokratiska regeringen hårt av AfD:s opinionsframgångar men den politiska borgerligheten  tar ändå bestämt avstånd från samröre med ett parti som är ett hot mot den liberala demokratin och mänsklig anständighet.

Detta till skillnad från Sverige där borgerligheten bokstavligen kramar Afd:s svenska kollega SD  och utlovar regeringsmedverkan om blocket får ny majoritet.

Detta är en historisk brytpunkt för den svenska borgerligheten. Inte ens under 30-talet då fascism och nazism triumferade i en rad europeiska länder med Tyskland som dominant gav den svenska högern vika för sin tydligt  nazistiska  ”ungdomsrörelse”, som uteslöts ur partiet. Det var detta beslut av partiledaren Arvid Lindman och Per Albin Hansons krispolitik  som räddade Sverige från nazismen. Men det är uppenbart inget som imponerar på Kristersson.

De borgerliga tror de kan hålla SD i styr

Det förefaller som om de borgerliga partierna inbillat sig att SD är en mer beskedlig variant av den europeiska nyfascismen och att de kan hålla partiet i styr. Men allt som hänt under snart fyra år visar på motsatsen. Det är SD som angett tonen och bestämt i flertalet av de frågor som står på deras ideologiska dagordning. Alla inser att partiets makt blir ännu större om det också besätter 8-10 ministerposter.

Detta är den internationella och nationella ramen för årets val. Läget är på alla sätt allvarligt och hotande. För en gångs skull kan vi med rätta säga att det är ett ödesval. Vi måste också inse att Sverige inte är unikt. Ödesfrågan är europeisk och internationell.. Vinner SD-blocket kommer Sveriges framtid ges en ny riktning, bort från den liberal-sociala och demokratiska samhällsmodell som präglat Sveriges nutidshistoria.

Om den nya kursen kan det knappast råda något tvivel. De fascistoida inslagen som finns i dagens politik kommer få mycket större genomslag. Hatet mot invandrare och ”främlingar”, föraktet för rättsstaten och sakkunniga, attacker mot forskning som inte stämmer med den rådande ideologin liksom mot förvaltningens rättsstatlighet och objektivitet.

Nedtrappning till en slutlig nedläggning av stödet till folkbildning och folkhögskolor, nya begränsningar i kampen mot den fossila miljökatastrofen, fortsatt minskade anslag till biståndet och förvridning av dess syfte. Begränsningar av Sveriges internationella samarbete, nya neddragningar av det fria kulturlivet, minskade resurser till och politisk styrning av Sveriges radio och TV samt lagar och påbud som direkt är riktade  mot socialdemokratin– allt detta och mer ingår i SD-paketet.

Oppositionen behöver inga röda linjer

Dagens opposition måste göra klart för väljarna att valet ytterst gäller den svenska demokratins framtid. Partierna har naturligtvis olika ståndpunkter i en rad frågor men just i detta avseende måste de vara eniga och tydliga. Huvudmålet måste vara att försätta Tidöpartierna i minoritet och därmed rycka undan grunden för SD:s starka politiska inflytande.

Den nya majoritetens partier måste ingå i eller stödja en ny regering. Socialdemokratin blir genom sin storlek den naturliga regeringsbildaren. Men Vänstern, De Gröna och Centern måste  också ta ansvar för att en handlingskraftig regering kommer till stånd. Alla partier måste kompromissa, självfallet också socialdemokratin. Att då i valrörelsen utfärda drakoniska krav och dra röda linjer hit och dit är oförsiktigt. Att låsa sig så att man till sist börja leka med nyvalstanken är grovt ansvarslöst, ett svek mot väljarna och skulle med all säkerhet ytterst gynna Sverigedemokraterna.

Vi måste utgå ifrån att något sådant inte kommer att hända och att dagens oppositionspartier förstår vilket farligt läge vi befinner oss i och handla därefter.

Sverker Gustavsson, professor emeritus i statskunskap vid Uppsala universitet

Carl Tham, tidigare utbildningsminister (S) och generaldirektör

Inlägget RIksdagsvalet handlar om att stoppa fascismen dök först upp på Dagens Arena.

The Death of Robin Hood

Det är en helt annan Robin Hood än den klassiska hjälten vi möter i regissören och manusförfattaren Michael Sarnoskis “The Death of Robin Hood”.

Året är 1247. Den engelske banditen Robin Hood (Hugh Jackman) är gammal och trött. Han ägnar tiden åt att ströva runt i skog och mark i jakt på något bytesdjur eller någon han kan råna. 

En dag stöter han på sin gamle kamrat Lille John (Bill Skarsgård), som han inte sett på många år. Det visar sig att John numera kallar sig William, efter en bonde som han dödat. John undrar om Robin kan hjälpa honom med en sista tjänst. Att återta hans bondgård och rädda hans fru och dotter, som är tillfångatagna av familjen som äger marken. Robin tackar ja. Han är ändå trött på livet. Han kan lika gärna dö i strid. Men Robin överlever den våldsamma striden och blir tagen till ett kloster för att läka från skadorna han ådragit sig.

En annan Robin Hood

Historien om Robin Hood har filmats otaliga gånger. “The Adventures of Robin Hood” från 1938 med Errol Flynn i huvudrollen är en av de mest klassiska. Efter det har skådespelare som Sean Connery, Kevin Costner och Russell Crowe alla gestaltat den legendariske rövaren. Lägg där till Disneys version från 1970-talet och Mel Brooks 90-talsparodi “Robin Hood: Men in Tights”. Då har jag ändå bara tagit med en bråkdel av alla filmatiseringar om banditen, som enligt legenden tar från de rika och ger till de fattiga.

Hugh Jackman som Robin Hood och Jodie Comer som nunnan syster Brigid. Foto: Noble Entertainment

Det är en helt annan Robin Hood än den klassiska hjälten vi möter i regissören och manusförfattaren Michael Sarnoskis “The Death of Robin Hood”, med svensk premiär i helgen. Enligt filmen är Robin Hood inte alls den hjälte han uppges vara enligt legenden. Robin är egentligen bara en simpel stråtrövare som mördar och stjäl som vilken bandit som helst. Historierna om hur han stått upp för de svaga är bara skrönor. Många av dem har Robin själv hittat på.

Reflekterar över synder

Det är en intressant vinkling på legenden om Robin Hood. I stället för att vara en hjälte i kampen mot den onde sheriffen av Nottingham är det i stället Robin Hood som är skurken. Åtminstone delvis. 

En stor del av filmen utspelas på klostret, där Robin får tid att reflektera över sina gamla synder. Hugh Jackman gör en stabil insats som den hårdföre Robin Hood som drabbas av allt större samvetskval. Ju närmare han kommer syster Brigid (Jodie Comer), som driver klostret, ju värre blir det.

“The Death of Robin Hood” blir därför ett drama som fokuserar mindre på våld och action (även om det finns en del sådant i filmens första del) och mer på skuld och försoning. Det gör “The Death of Robin Hood” till ett välkommet och delvis nytt verk om den gamle rövaren. 

Jon Andersson

Inlägget Fokus på skuld och försoning i ny film om Robin Hood dök först upp på Dagens Arena.

SD-ledaren drog en skröna om livet under rödgrönt styre.

Att höra Jimmie Åkesson tala i Almedalen är som att påminnas om vilken epok i svensk politik vi just lämnat bakom oss.

Nåja, låt oss i alla fall hoppas att det är så man ska tolka samtiden.

Åkesson lät som att det fortfarande är 2022, och byggd sitt tal på den högerpopulistiska myten om hur illa det är beskaffat med samhället, och särskilt om det får styras av en rödgrön majoritet.

I ett sådant samhälle får mördare en kram och lite saft och bullar i stället för straff.

Islamister kommer välla in, både från utlandet och från våra inhemska förorter, och ta över det svenska samhället. I själva verket, sade Åkesson, är hela Magdalena Anderssons regeringsunderlag “nedlusat med islamister”.

Och tvångsintegration kommer genomföras fullt ut och hela Sverige bli ett getto.

Som mustig skröna kanske det kan fungera, men som beskrivning av verkligheten före 2022, eller den tänkbara verkligheten efter höstens val är det förstås bara just en skröna.

Fluffiga motbilder

Kanske hade det fungerat för en större grupp väljare innan de fyra åren av Tidöstyre, men i dag tilltalar det nog främst Sverigedemokraternas kärnväljare, och de räcker inte till för att skapa politisk majoritet.

Däremot är SD och Åkesson uppenbarligen samsnackade med Liberalerna och Kristdemokraterna. Även de senare partierna valde att fokusera på det uppskruvade hotet från islamism och “hotet” från Vänsterpartiet i sina tal.

Så mycket konkret om Sverigedemokraternas egen politik blev det inte. Partiet vill införa en ”pedofilkarta”, så att alla kan se om dömda pedofiler bor i deras område, de vill förbjuda burka och niquab i offentliga miljöer och de vill ge invånarna i villaområden veto mot att bygga hyreshus.

Dåliga förslag. Och ganska marginella sett till samhället som helhet.

Detta varvades med fluffiga motbilder mot det moras de rödgröna kommer skapa.

Ett Sverigedemokratiskt samhälle där ”svenskar ska få vara svenska” utan att någon klåfigrig politiker har några synpunkter på den saken.

Inte vikande siffror

Den samvetsgranne skulle kunna invända att det är Sverigedemokraterna som har synpunkter på hur människor lever sina liv (till exempel vilka kläder som är okej), men sådana vänstertramsinvändningar biter förstås inte på Åkesson.

Det Sverigedemokraterna står inför nu är något annat än för några år sedan. Vinden har börjat vända. Polariseringens retorik biter inte lika hårt i dag. Migrationen är inte lika lätt att slå mynt av.

För SD ser det inte ut att innebära vikande opinionssiffror. Det är de andra Tidöpartierna som drabbats av förändringen.

Jesper Bengtsson

Inlägget Åkesson valde populismens formulär 1 A dök först upp på Dagens Arena.