Tornevall Networks

Månadens bästa aktioner:

Avspärrningsaktion mot homosexverksamhet för barn – arrangemang ställdes in.

Uppspelta ungdomar när Motståndsrörelsen besökte Elmia.

Hedrande av fallna kämpar i Stockholm.

Månadens ”shoutout”:

Alla sympatiska ungdomar som ber om klistermärken av våra aktivister. Ni ger oss hopp om framtiden. Flera sådana befann sig på Elmia.

Alla sympatisörer som sluter upp på våra tillställningar. Ni ger oss hopp i vardagen. Här från ett födelsedagsfirande i Näste 3.

Alla sympatisörer på nätet som visar uppskattning för våra aktioner. Ni ger oss hopp om massorna. Mycket stöd gavs efter aktionen mot homosexverksamheten för barn.

Månadens nyheter:

Pär Öberg – ny ansvarig utgivare för sidan.

Motståndsrörelsen i Danmark lanserar ny hemsida.

Månadens bilder (som inte redan använts ovan):

Från månadsmöte med föredrag i Dalarna.

Månadens läsning:

De främsta utdragen ur skriften ”Nationalsocialism: En vänsterrörelse”.

Månadens tittning:

Månaden med Motståndsrörelsen

När kalendern slagit om till ny månad summeras den föregående med en lättsam uppspaltning över det bästa som publicerats på Motståndsrörelsen.se enligt redaktionsmedarbetarna.

Det har tidigare också publicerats en skriftlig rapport från aktionen, en mer personlig betraktelse från dagen och ett bildreportage från 1 maj och den efterföljande helgen med Organisationsdagarna.

Det har tidigare också publicerats en skriftlig rapport från aktionen, en mer persolig betraktelse från dagen och ett bildreportage från 1 maj och den efterommande helgen med Organisationsdagarna.

Aktivisterna började med att värma upp med att löpa en kort distans och göra burpees, varefter man tränade kampsport.

Detta höll på i cirka en timme tills det var dags att röra sig till en bro över E18 där aktivisterna uppmärksammade mordet på Tommie Lindh som dog samma dag för sex år sedan, efter att han blivit knivhuggen av en rasfrämling.

Aktivisterna blev bemötta med många positiva responser från bilisterna samt många trevliga Västeråsbor som gick förbi på bron.

Efter en och en halv timme av att uppmärksamma konsekvenserna av mångkulturen rörde sig kamraterna till en grillplats för att socialisera, äta mat och hålla ett månadsmöte.

Nya medlemmar blev även välkomnade i samband med månadsmötet och därefter delades propaganda ut bland medlemmarna och alla började röra sig hemåt efter ännu en lyckad kampdag.

Motståndståget påbörjar marschen.

Den psykiska instabiliteten hos vissa uppenbarar sig snabbt när motståndsmän förmedlar sitt ädla budskap.

Allas blickar riktades mot tåget när det stegade förbi till trummor och slagord.

Uppställning och tal på Sergels torg

Könsdysforin tar ställning för värdegrunden.

Extremt många människor var på plats på torget och tog del av NMR:s budskap.

Ledaren Fredrik Vejdeland tar ton.

Pär Öberg utmanade de hysteriska kommunisterna på torget till debatt.

En vänsterpartist vågade gå upp och ta debatten efter att ha stått och gallskrikit och pekat finger. När han väl samtalade med Öberg var han väldigt timid och hade inte så många motargument att komma med.

Vanan trogen så var ”Kryckmannen” på plats och betedde sig som en idiot och vrålade rasfrämmande obegripligheter.

Megafonen gick väldigt varm och de revolutionära vrålen ekade rejält när man passerade folkförrädarnas högborg (riksdagen).

Uppställning utanför Kungliga slottet

Bruna människor försökte debattera med motståndsmännen efter talet.

Vissa rödingtjejer är bättre än andra på att dölja lockelsen till motståndsmännen.

Någon röding som satt på en uteservering i Gamla stan tappade det helt när folk med andra åsikter gick förbi, och vrålade som besatt och ramlade på marken och ställde till med en scen.

Det var nära att han fick som han ville.

Diverse produkter såldes under Organisationsdagarna till stöd för Fånghjälpen.

Pär Öberg höll ett uppskattat föredrag.

Uppvärmning inför aktivisttestet.

Ledaren gör sig redo att hålla tal.

Så var det dags igen. En av årets höjdpunkter, Organisationsdagarna. Jag satte mig i bilen tillsammans med kamrater, efter en väldigt lyckad 1a maj demonstration i Nordiska motståndsrörelsens regi, för att fortsätta vidare till en lokal där årets upplaga av av arrangemanget skulle hållas.

När vi väl anlänt till lokalen fanns där tid för eftersamling efter demonstrationen och samkväm med övriga kamrater innan Organisationsdagarna officiellt skulle börja. Både gamla och nya ansikten från rikets alla hörn syntes till, vilket alltid är roligt att se.

Efter lite mingel välkomnades vi av konferencieren för att sedan lyssna på tal från Nordiska motståndsrörelsens ledare Fredrik Vejdeland. Det var ett väldigt inspirerande tal där det gångna året gicks igenom och planer för det nya lades fram. Många aktiviteter blir det på ett år. Man blir riktigt stolt när man tänker på att man tillhör en så här handlingskraftig organisation.

Lördagen började med en ordentlig frukost bestående av havregrynsgröt och ägg för att sedan lyssna på ännu fler inspirerande tal. Runt 11-tiden var det dags för aktivisttest. I sommarvärmen skulle alla aktivister och aspirerande aktivister utmana sig själva i de olika grenarna. Svetten lackade när alla deltagare sprang på den solheta asfaltsvägen och utförde övriga grenar på gräsmattan intill lokalen. Lite skugga fann man, men med betoning på lite!

Det var roligt att se vilken kämpaglöd det finns i våra aktivister och medlemmar. Många hade förbättrat sig från tidigare gånger, vilket är stärkande att se. Det här bådar gott inför framtiden!

Efter aktivisttesten var det dags för lunch. En oerhört god pyttipanna med rödbetor och senapssås. Även om alla deltagare var trötta och hungriga efter dagens aktivisttest så fördes många intressanta samtal runt borden medans pyttipannan inmundigades.

På schemat stod det sen flera intressanta föredrag och tal under dagen. Dessa kan ni läsa mer om här, då detta inte är tänkt som en utförlig rapport utan mer fokuserar på att beskriva stämningen i denna artikel.

Till middag stod panerad schnitzel med potatis och tomatsås på matsedeln. Även det var riktigt gott, som all mat som serveras på Nordiska motståndsrörelsen olika evenemang. Våra kockar kan verkligen sin sak!

Utöver all den goda maten och alla bra tal och föredrag, så är dessa evenemang ett ypperligt tillfälle att socialisera sig med kamrater. Inte bara kamrater från sitt egna näste utan från hela organisationen. Många givande samtal fördes med kamrater, både gamla kamrater jag känt i flera år men även nya.

Efter middag var det dags för Ledaren igen att äntra scenen. Först ut var det aktivistutnämningar och utdelning av diplom. Sedan hölls ett kraftfullt och kampinspirerande tal som avslutning på helgen!

/ Arne Oscarsson

Efter 1 maj publicerade Riks ett filmklipp från Nordiska motståndsrörelsens blixtdemonstration på sin kanal på Instagram.

View this post on Instagram

A post shared by Riks (@riksstudios)

Klippet fick snabbt betydligt fler visningar än kanalens övriga klipp och har vid skrivande stund över 930 000 visningar. Vanligtvis får videos på Riks Instagram-kanal lite under 100 000 visningar, med enstaka undantag.

Samma videoklipp har även publicerats på Riks kanal på Facebook och har där fått nästan 600 000 visningar.

Man kan därför konstatera att intresset för Nordiska motståndsrörelsen hos följarna till Sverigedemokraternas eget nyhetsorgan, tycks vara betydligt större än vad intresset för Sverigdemokraterna är.

Nationell aktivism konfronteras

– ”Är det enda du har att vara stolt över att du är vit?”

– ”Ja.”

– ”Känns inte det förjävligt?”

– ”Nej.”

Denna enkla men mycket talande konversation utspelade sig mellan en av de aktivister som deltog i den senaste förstamaj-demonstrationen och två motdemonstranter. Vissa kanske anser att aktivisten i fråga borde ha vidareutvecklat sina ståndpunkter, eller på något sätt försökt visa större förståelse för motståndarnas argument. Men sanningen är att vi nationalsocialister ofta är rent ut sagt trötta på att behöva argumentera för rätten till vit existens.

Vid det här laget kan man tycka att merparten borde förstå att Sverige är svenskarnas land. Att mångkultur och kulturmaxistisk degeneration trycker undan, skadar och förödmjukar det stolta folk som är detta lands urinvånare, och som har bott här sedan inlandsisens tillbakadragande.

I denna artikel kommer jag dock att försöka göra just det. Besökarna på motståndsrörelsen.se förtjänar att få höra att rätten till vårt eget land, vårt självbestämmande och vår framtid inte är förhandlingsbar.

Frågeställningen är onaturlig och skapad av fiendens propaganda

Att ifrågasätta fortlevnaden av sin utvidgade familj – det vill säga folket och rasen – är i grunden ett onaturligt beteende. Man kan i rakt nedstigande led härleda dessa beteenden till lobbyverksamhet och propaganda som strömmar från medier, stater och finansiella institut, vilka direkt ägs eller till stor del kontrolleras av sionister och främmande folk.

Det säger sig självt att idéer som härstammar från illvilliga sionister bör tas på mindre allvar och betraktas med större skepsis än idéer som européer själva har utformat. Studerar man det sionistiska inflytandets historia, ser man att anti-vita idéer med ursprung direkt bland vita människor har varit extremt sällsynta under historiens gång. Ingen tidigare indoeuropeisk civilisation har agerat eller resonerat på det sätt som dagens folkförrädare inom våra gränser gör.

Anti-vithet är således illegitimt enligt de mest basala tankarna kring folkvilja och folkstyre. Det kan liknas vid utländsk valpåverkan, på det sätt som främmande folk har skadat vår ras politiska medvetande.

Vi som har följt nyheterna de senaste åren vet vad det liberala samhället anser om utländsk valpåverkan från exempelvis Ryssland; det betraktas som en styggelse som hotar att rasera hela det demokratiska samhället och dess institutioner. Ironiskt nog har detta redan skett, fast från sionistiskt och amerikanskt håll, där våra traditionella nordiska institutioner och den vita mannens självbestämmande har raserats.

Anti-vithet göds av bekvämlighet

I ärlighetens namn kan vi nog konstatera att den väldiga bekvämlighet som just nu råder i delar av västvärlden bidrar till naturfrånvända tankar, såsom förnekandet av den egna etniciteten. Alla människor är djur och styrs av drifter, men när de mest akuta behoven är tillfredsställda tar människans unika självmedvetande över – ett medvetande som ofta är till godo, men som även kan korrumperas. Individer som har sin direkta överlevnad säkrad och lever i lyx jämfört med sina förfäder, har lättare för att ställa sig överdrivet filosofiska och existentiella frågor, speciellt när de utsätts för den propaganda jag tidigare nämnt.

I nästan alla fall där en vit person yttrar dessa konstigheter är de basala behoven redan tillgodosedda. Då är det enkelt att ifrågasätta européers existens i allmänhet, särskilt när det uppmuntras av samhället och inte får några omedelbara konsekvenser för individen. Dessa människor har dock i många fall barn, familjer och vänner av samma ursprung. De vill givetvis inte att dessa ska fara illa; de spenderar ju trots allt hela sina liv i förvärvsarbete i syfte att försörja och stödja dem.

Det kanske låter absurt, men att ifrågasätta den vita rasens existens är i förlängningen detsamma som att ifrågasätta sina egna barns, sin familjs eller sina vänners existens. Om den vita rasen byts ut, kommer även dessa människor att bytas ut. Den anti-vita individen kanske kontrar med att etnicitet inte har med saken att göra, även om man vill bevara sina närstående. Man menar att ens närstående lika gärna skulle kunna vara afrikaner eller indier, samtidigt som rasblandning inom familjen uppmuntras.

Om detta faktiskt vore sant, anser jag att de aktuella personerna ligger efter i tidsschemat beträffande sina egna familjers biologiska undergång. Alltför många socialdemokratiska och borgerliga politiker värnar om sina egna vita familjer i så hög grad att deras antivita åsikter inte framstår som det minsta legitima.

Deras egna argument

Det går även att använda antirasisters egna argument emot dem. Hur många gånger har man inte sett liberaler försöka värna samers och aboriginers intressen?

Liberaler försvarar ofta olika minoritetsfolk med argumentet att deras utdöende även skulle innebära slutet för den kulturella mångfalden, förlust av unik kunskap om miljön (som endast kan ansamlas genom generationers liv i samklang med naturen), samt förlust av unika språk med intressanta grammatiska böjningar och uttryck. På samma sätt som de betonar mänskliga rättigheter för dessa grupper, kan man påpeka att detsamma borde gälla för de europeiska folken.

På grund av ett judiskt tankesätt anses dock inte de vita folken vara urinvånare någonstans på jorden. Eftersom de inte heller betraktas som minoritetsfolk – då de ännu inte är i minoritet i sina egna länder, trots att de är en god bit på vägen – anses de inte omfattas av de skydd som alla andra ”vackra och unika folk” världen över tydligen förtjänar. Att vita människor faktiskt är en minoritet på global skala är inget man nämner eller bryr sig om.

Vi alla möttes upp och gick i samlad trupp mot tåget som skulle ta oss mot mötesplatsen där vi sedan skulle möta upp fler kamrater. Känslan jag hade var ett ovanligt lugn – en stillhet. Jag vet inte om det berodde på det vackra maj-vädret eller för att jag fann mig till frids med att jag äntligen skulle göra något som varje ung man bara drömmer om. Att stå upp för sitt folk med offerviljan i fören och vinden i ryggen.

Detta var fösta gången jag befann mig på plattan i Stockholm. Det kändes rätt så mäktigt att sätta foten på en plats där så mycket historia har utspelat sig. Och det som toppade den känslan var att faktiskt vara med och fortsätta skriva på den historian. Att vara där och se de gamla byggnaderna som stod så präktigt och högt, trots dekadensen hos de individer som rör sig genom de gatorna, trots misären som präglar landet och trots skriken och vrålen från de som vill förgöra allt som är vackert!

Plattan var rätt så mäktig, vi kom som en tjuv om natten, rödingarna tänkte verkligen att de skulle fira 1 maj utan oss. Inte en chans. Vi ställde oss på rad vid räcket med banderollerna utsträckta och fanorna höjda högt. Jag måste säga att jag inte har sett en publik med mer passion än denna klunga med arga rödingar. Det kändes som att man var på en rock konsert, och detta var våra lojala fans som ställde upp och visade sitt engagemang. Man kan ju önska att de hade visat en gnutta mer värdighet i visa sammanhang, men man kan inte få allt.

Efter att vi hade placerat oss väl påbörjade Fredrik Vejdeland sitt tal och det var förutom rödingarna en stor mängd människor som inte skrek något utan bara var där och lyssnade. Jag såg att många av dem började gå närmare för att höra vad Vejdeland talade om.

Jag kan kan tänka mig att det inte är så lätt för folket där att visa allt för mycket sympati eftersom de står mitt bland en klunga av uppretade bolsjeviker. Det var inte oväntat att se palestinaflaggor och regnbågsflaggor bland dessa, men mer otippat var den äldre japanska flaggan från andra världskriget och en israelflagga. Man fick lite av ett blandat intryck av våra meningsmotståndare och det hela påminde mest om en cirkus.

Det är svårt att förstå hur folk kan se över de massmord som Israel håller på med och känna att det kan läggas vid sidan. För nu ska vi minsann ena oss med fienden för att kämpa mot nazister, vars åsikter och synpunkter vi knappt förstår oss på. Ren galenskap!

När vi sedan befann oss på Mynttorget så ställde vi oss åter på rad. Där stod vi med huvudet högt och betraktade allmänheten vars nyfikna blickar var riktade mot oss. Det var tyvärr lite svårt att höra när Pär Öberg och andra kamrater började ha en dialog med några av motdemonstranterna, i och med att jag befann mig längre bort i raden. Men jag såg hur några av dem började forma sin hand som en pistol och med en charad där de antagligen inte önskade oss en bra dag. Min första tanke var; kan de inte bara lugna ner sig så vi kan ta lite fika och ha en dialog, istället för att leka apa. Denna typen av tänk kallas önsketänk, men också en tanke som jag inte är ensam om bland mina kamrater. Även fast jag inte kunde höra något så bra, kunde jag se kroppsspråket på de som diskuterade med Öberg och andra.

Det var en klar skillnad i framförande, det var nästan som att rödingarna försökte distrahera från debatten genom att göra en massa överdrivna rörelser och vara allmänt stimmiga. När Öberg och andra kamrater skulle förklara något så var det nästan likt en far som förklarar för sitt barn att det inte är bra att äta sanden i sandlådan. Tålamodet de hade med den uppretade klungan visar verkligen ett ordentligt exempel på hur en nationalsocialist ska vara och bete sig. De förmedlade med lugn kunskapen om ras, folk, historia och kultur då detta inte direkt är jättestort bland merparten av allmänheten. Men det är inget önsketänk när jag säger att det snart kommer att ändras.

När vi var klara på Mynttorget ställde vi oss på led igen för att marschera ner för de trånga gatorna genom Gamla stan. När vi gick förbi en uteservering såg jag först en flaska komma flygandes och sedan innan jag ens hann blinka, en massa poliser och kamrater i en hög. Det var tydligen något vänstervridet fyllo som hade mage att kasta flaskan mot en av våra kamrater. När man beter sig så finns det en god chans att man inte kommer hem oskadd.

Efter att han hade fått sin välförtjänta tillrättavisning så befann jag mig i en rätt tät klunga. Jag hörde ett skramlande och kollade ner, där var ölflaskan som han hade kastat. Jag böjde mig ned och plockade upp den, sedan så lade jag den fint på ett av borden. Vi är ju här för att återställa ordning i landet, så man kan väl lika gärna börja med ölflaskan tänkte jag.

När jag vaknade nästa morgon märkte jag att rösten hade tagit stryk och det var jag inte ensam om. Det tar på stämman att tagga till sina kamrater på gatan, där det verkligen gäller att ha glöd i hjärtat och is i magen. En stor del av kamraterna sov i samma sovsal och jag märkte hur jag och en handfull andra vaknade mycket tidigare än vad som var planerat.

Det var så uppenbart att det inte bara var jag som bar med mig segerkänslan till nästa dag. Trots att vi var utmattade och svettiga efter att ha demonstrerat många timmar och sen knappt sovit något alls på det, så var vi ändå så pass upprymda från gårdagens aktivitet att det kändes som att våran anda kunde bära oss i mål oavsett hur sliten vår kropp än var.

Med att jag nu har tagit del av demonstrationen så måste jag säga att det känns väldigt bra. Det har verkligen varit en upplevelse!

Innan jag bestämde mig för att bli medlem kollade jag på Nordiska motståndsrörelsens videor och läste artiklarna om den här typen av demonstrationer. Jag minns hur jag satt där och tänkte hur det skulle kännas att stå där på torget med fanan i hand. Nu vet jag; det känns riktigt bra!

Som att man äntligen har gjort något annat än att slava för systemet, dag in och dag ut. När vi gick där i ledet så så var det förresten en meningsmotståndare som skrek “är det detta ni vill slösa bort era liv på?” Och jag kunde inte hjälpa mig själv, men jag bara log under buffen. För där gick jag, för rasen, för folket, för framtiden. Med kamrater som var minst lika taggade som jag. Och jag tänkte ”Detta är absolut det jag vill göra med mitt liv!”.

/ Anders Lindström

Efter den lyckade demonstrationen i Stockholm under 1 maj samlades deltagarna tillsammans med andra medlemmar under fredagskvällen. Helgens konferencier Lukas Lindgren gick igenom regler och presenterade kvällens program.

Som förste talare för helgen klev därefter organisationens karismatiske ledare Fredrik Vejdeland upp på scenen. Under föredraget berättade han bland annat om Motståndsrörelsens målsättningar och strategier under 2026, exempelvis pratade han om deltagandet i höstens riksdagsval. Under sitt anförande kritiserade han också det sionistiska riksdagspartiet Sverigedemokraterna som absolut inte sätter svenskarna först.

Efter detta pemiärvisades avsnitt 3 av vloggen Vejdeland som också gick in på valkampen och parollen Svenskarna först.

När framträdandet var över var kvällen sen, vilket innebar att man gick till sängs eftersom alla skulle upp tidigt – det stod mycket på den nästkommande dagens program.

Lördagen började med en stadig frukost bestående av havregrynsgröt och kokta ägg, vilken deltagarna lät sig väl smaka av. När alla var mätta och belåtna presenterade konferencieren lördagens program, till exempel skulle det ske ett aktivisttest som består av olika fysiska övningar för Motståndsrörelesens medlemmar.

Men innan dess äntrade åter Fredrik Vejdeland scenen för att presentera en del nyheter. Efter detta var det dags för en representant från en annan förening som står Motståndsrörelsen nära att berätta om sin verksamhet.

Som tredje punkt hölls ett kortare kamptal om en del av det som kännetecknar en arier, följt av en uppmaning att anmäla sig till någon av de vakanta platser som presenterades inom organisationens många olika verksamhetsområden.

Här efter var det dags för aktivisttesten och många av deltagarna gjorde mycket bra ifrån sig i den varma majsolen. Många klarade testen och en del personer gjorde även personbästa i grenarna armhävningar, situps, ryggböj, pullups, jämfotahota och löpning.

Testen följdes av en efterlängtad lunch bestående av klassisk husmanskost i form av pyttipanna med hemlagad senapssås till.

När deltagarna åter var mätta var det tid för riksledningens populäre Pär Öberg att hålla ett framträdande under vilket han pratade om händighet och vikten av att faktiskt lära sig att göra saker med sina händer för att bli mer självständig och dessutom starkare på arbetsmarknaden. Föredraget var mycket uppskattat och deltagarna lyssnade uppmärksamt på allt som Öberg tog upp. Han berättade om saker han själv lärt sig på egen hand och med hjälp av videoklipp från nätet och lät deltagarna få skryta med saker de bemästrade.

Fånghjälpen fick säga några ord och uppmana alla att skänka pengar dit, vilket också många gjorde. Det fanns även olika försäljningsbord på plats där åtminstone delar av omsättningen gick dit.

En välutbildad man från Nordiska motståndsrörelsens norska gren, höll sen ett mycket intressant föredrag om social tillhörighet och gruppsykologi kopplat till politik.

Efter detta åts det fin middag med panerad schnitzel, potatis och sås och därefter var det dags för aktivistutnämningar och utdelande av diplom till olika personer som utmärkt sig under året. Diplom delades även ut till Näste 5 som blev årets främsta näste under 2025.

När kvällen närmade sig sitt slut höll Fredrik Vejdeland ett mycket kraftfullt tal och kampmotiverande tal som gick in på hur han arbetat sen han blev ledare för organisationen, men framförallt om Motståndsrörelsens framtid. Detta tal var mycket uppskattat av publiken som gav stående ovationer.

Nu var detta års Organisationsdagarna till ända och deltagare sade hejdå till varandra för denna gång för att resa hemåt till de olika delarna av riket – när som fjärran.