Tornevall Networks

Samtidigt som den politiska valrörelsen var i full gång för medlemmar i NMR runt om i landet gav helgen deltagarna möjlighet att samlas för andra ändamål än opinionsbildning så som att utbyta erfarenheter och träffa både gamla och nya bekantskaper.

Under lördagsförmiddagen serverades frukost till de gäster som anlänt under natten och de tidiga morgontimmarna. Allteftersom fler deltagare anlände fylldes området av människor från olika delar av landet, vilket markerade inledningen på helgens program.

När samtliga deltagare var på plats inleddes evenemanget med en invigningsceremoni. Under ceremonin tågade fanbärare med de nordiska flaggorna in i salen och ställde upp på scenen. Konferencieren hälsade deltagarna välkomna och gick igenom dagens program.

konstbilder-2025-09-06

Därefter höll organisationens ledare, Fredrik Vejdeland, ett inledningsanförande där han bland annat betonade vikten av gemenskap inom organisationen och samarbete med likasinnade grupper i Sverige och andra länder. Han välkomnade även representanter från utländska organisationer som närvarade vid evenemanget, däribland från den tyska gruppen Der Dritte Weg och irländaren Justin Barrett.

”We are not believers in the halfway solution”

När applåderna hade tystnat presenterades dagens första talare, Justin Barrett, ledare för den organisationen Clann Éireann.

Han talade bland annat om sina erfarenheter från parlamentarisk politik och hur han ansåg att kompromisser successivt urholkar ett partis grundläggande principer. Han beskrev hur han själv valde att lämna sitt tidigare politiska sammanhang i stället för att ge avkall på sina övertygelser.

Barrett återkom flera gånger till vikten av att hålla fast vid sina principer. Han talade även om plikt, ansvar och familj, samt vikten av att lämna något bestående efter sig. Avslutningsvis uppmanade han åhörarna att vara beredda att uthärda motgångar och stå fast vid sina övertygelser.

Till lunch bjöd kökslaget på egenrullade köttbullar med gräddsås och potatis – en klassisk svensk husmanskost som uppskattades av både unga och äldre deltagare.

När lunchen avnjutits var det dags för alla att heja på barnen som deltog i Årets Nordbarn, vars deltagarfält bland annat bestod av ovanligt små barn, vilket gjorde att fokus låg mindre på tävlingsmomentet och mer på att alla skulle ha roligt.

En av grenarna var säckhoppning, vilket visade sig bli en särskild utmaning för de allra yngsta. För en treårig och en fyraårig deltagare var säckarna bra mycket större än de själva, och funktionärerna fick därför hjälpa dem mot mållinjen, vilket slutade i en sprint mellan dem vuxna där båda barnen bars över mållinjen.

Årets nordman

Upplägget var noggrant planerat och grenarna både fysiskt krävande och varierade. De tävlande delades in i lag om fyra personer efter en kort uppvärmning, varefter reglerna och de olika momenten gicks igenom. Under fem minuter skulle lagen genomföra så många repetitioner som möjligt av olika styrkeövningar. Två lagmedlemmar behövde alltid utföra övningen samtidigt, men deltagarna kunde bytas ut när som helst.

Grenarna bestod bland annat av stafett med sten, burpees, knäböj, axelpress med sten och armhävningar. De lag som samlat flest poäng möttes därefter i lagbrottning och avslutningsvis i dragkamp, sedan fick deltagarna i det vinnande laget tävla mot varandra i några ytterligare utslagninsgrenar.

Finalen fick ett abrupt avbrott när medlemmar uppmärksammade en okänd bil parkerad intill bygdegården och beväpnade antifascister fick jagas från platsen. Själva händelsen hölls dock i stort sett helt separat från evenemangets övriga aktiviteter.

Efter tävlingarnas avslutning korades vinnarna i Årets nordbarn och Årets nordman. Med vinnaren korad stod det klart att Näste 5 tog hem segern för femte året i rad. Ett mycket fint och uppskattat pris delades ut.

Vinnarna i både den yngre och den äldre kategorin av Årets Nordbarn fick moraknivar och medaljer, medan övriga barn placerade upp till sjätte plats belönades med godis och medaljer.

Fredrik Vejdeland

Vejdeland äntrade sen åter scenen för ett tal och inledde sitt anförande med att redogöra för tre skäl till att organisationen deltar i valet och bedriver en valkampanj. Därefter övergick han till att tala om organisationens syn på politiskt arbete och återkom även till vikten av gemenskap inom organisationen samt samarbete med andra nationella grupperingar.

Efter anförandet övergick kvällen till en mer avslappnad samvaro. Då det varit en händelserik dag samlades deltagarna kring borden för kvällens middag. Kökslaget serverade lax som torrmarinerats i citron och paprika, med fransk potatissallad och dillmajonnäs.

När borden dukats av tog Henrik Pihlström plats för kvällens musikunderhållning. Vid det här laget hade han ett antal återkommande låtar som uppskattades av publiken och ofta ledde till allsång.

Därmed avslutades ännu ett lyckat arrangemang, och deltagarna fortsatte kvällen med social samvaro innan evenemanget gick mot sitt slut.

I den mån du dyker upp och är med i Telegramchatten där alla hänger nuförtiden kommer du få ta del av avsnittet au naturel, de som missar livesändningen kommer få ta del av ett eventuellt aningen omklippt avsnitt som vi publicerar senare under kvällen.

Efter att programmet sänts live tar det lite tid innan det går att höra igen på grund av bearbetning. Finns här ingen spelare ber vi dig att återkomma igen. Tack för din förståelse!

Mer än ord är en aktivistpodcast som drivs av aktivister i Nordiska motståndsrörelsen. Det som sägs i podden är inte alltid exakt vad organisationen står för, utan medlemmars egna tankar.

Du kan prenumerera på programmet med RSS, och läsa mer om avsnittet på Nordisk Radio.

Dagen tog sin början i Vällingby centrum där det ställdes upp mitt på centrumets huvudstråk. Aktivisterna hade med sig en låda med organisationens valslogan ”Svenskarna först” och internetadress på.

Första talare klev upp på lådan och genomförde ett kort tal med uppmaningar om att välja ett alternativ i det kommande valet som alltid sätter svenskarna först. Samtidigt delades det ut flygblad till förbipasserande.

Fler talare steg upp på lådan och framförde korta och kraftfulla tal. Efter att ha varit i centrumet i cirka en kvart åkte aktivisterna vidare till nästa anhalt. Detta upplägg kom att bli signumet för dagens aktiviteter.

Dagens andra stopp blev Mall of Scandinavia i Solna, Nordens största galleria. Här var det mer folk i rörelse, men med en betydligt större del rasfrämlingar än i Vällingby. Detta till trots delades många flygblad ut och flera diskussioner fördes med såväl svarta som vita, vilket ledde till att motståndsmännen blev kvar lite längre än vad som först var planerat.

Efter en kort stund kom några av gallerians säkerhetsvakter fram för att försöka avhysa aktivisterna med hänvisning till att det är gallerians privata mark och att de har en policy att inte tillåta utdelning av politiskt material. En aktivist fick förklara lagen om yttrande- och mötesfrihet för dessa vilka då lommade iväg för att istället stå på avstånd och iaktta aktiviteten.

Därefter åkte deltagarna vidare till det invandrartäta Liljeholmen där det på nytt stegs upp på den medhavda lådan, hölls tal och delades ut flygblad.

Här möttes aktivisterna av en grupp äldre vita damer, en invandrarkvinna och en vänsterbliven, vilka alla hade gemensamt att de ställde frågor eller påståenden, men sedan inte var intresserade av svaren. Även en ung tjej som sa sig vara tysk frågade om hon då skulle få stanna i Motståndsrörelsens Sverige, för att sedan vända på klacken och gå därifrån innan svaret hann berättas.

Sista stadsdelen som besöktes för dagen blev Farsta centrum där det inte var så mycket folk i rörelse, men det till trots fördes ett par samtal med nyfikna söndagsflanörer.

Dagens upplägg med stopp på flera platser, kortare kraftfulla tal för att dra uppmärksamhet till sig och snabba visiter visade sig vara bra och effektivt och kommer säkert att synas på fler platser i närtid.

I den mån du dyker upp och är med i Telegramchatten där alla hänger nuförtiden kommer du få ta del av avsnittet au naturel, de som missar livesändningen kommer få ta del av ett eventuellt aningen omklippt avsnitt som vi publicerar senare under kvällen.

Efter att programmet sänts live tar det lite tid innan det går att höra igen på grund av bearbetning. Finns här ingen spelare ber vi dig att återkomma igen. Tack för din förståelse!

Mer än ord är en aktivistpodcast som drivs av aktivister i Nordiska motståndsrörelsen. Det som sägs i podden är inte alltid exakt vad organisationen står för, utan medlemmars egna tankar.

Du kan prenumerera på programmet med RSS, och läsa mer om avsnittet på Nordisk Radio.

I den mån du dyker upp och är med i Telegramchatten där alla hänger nuförtiden kommer du få ta del av avsnittet au naturel, de som missar livesändningen kommer få ta del av ett eventuellt aningen omklippt avsnitt som vi publicerar senare under kvällen.

Efter att programmet sänts live tar det lite tid innan det går att höra igen på grund av bearbetning. Finns här ingen spelare ber vi dig att återkomma igen. Tack för din förståelse!

Mer än ord är en aktivistpodcast som drivs av aktivister i Nordiska motståndsrörelsen. Det som sägs i podden är inte alltid exakt vad organisationen står för, utan medlemmars egna tankar.

Du kan prenumerera på programmet med RSS, och läsa mer om avsnittet på Nordisk Radio.

Direkt efter att banderollen och fanan tagits upp möttes aktivisterna på plats av glada ungdomar. Den här gången bjöds det på högljudd musik från Pluton Svea, närmare bestämt låten ”Nu drar S.A. ut”.​

Det var rejält soligt och fint den här dagen, så en hel del folk var i rörelse mitt i det pågående evenemanget. Motståndsrörelsen stack ut i folkvimlet och man kunde se hur förbipasserandes blickar fastnade på den för systemet utmanande, men ändå sanningsenliga, banderollen.​

Flera intressanta diskussioner uppstod och många flygblad samt klistermärken bytte ägare under utdelningen. Nästet fortsatte att dela ut organisationens nya flygblad med valparollen ”Svenskarna först!”.

Trots att vissa motsatte sig pro-vit politik på en i övrigt väldigt vit dansbandsvecka, märkte man helt klart att budskapet gick hem hos många.

Något som var särskilt roligt med just denna dag var att ett gäng lokala, väldigt politiskt insatta ungdomar, kom fram och diskuterade. De hade både erfarenhet av nationell musik och djupare ideologiska tankar kring fascism och nationalism.

Som vanligt uppskattas det nationalsocialistiska budskapet av vita ungdomar.

En flock afrikanska barn uppskattade inte budskapet lika mycket, men behöll sin nyfikenhet.

Aktiviteten avslutades vid en gångbro som går över E16 precis utanför Malung. Här fick hundratals resenärer, som var på väg in till evenemanget, beskåda Motståndsrörelsens meddelande till den vita arbetaren.

Efter flera timmar av konstant aktivism var det dags att avrunda. Deltagarna tackade varandra för en trevlig dag i kampens tecken och fortsatte arbetet på andra håll inom nästet.

Månadens bästa aktioner:

Tre dagar fullmatade med aktivism – Motståndsrörelsen på Almedalen.

Motståndsmän, ”furries” och poliser på Pride i Västerås.

Motståndsrörelsen på Stockholm Marathon.

Månadens ”shoutout”:

Till svenskarna som här firas på nationaldagen i Näste 1.

Till svenskarna som här firades med aktivism på nationaldagen i Västervik.

Till svenskarna som firas genom Motståndsrörelsens paroll i årets val.

Månadens nyheter:

Bonnier tvingas betala ersättning till Nordiska motståndsrörelsen.

Bygdegårdar varnas för att hyra ut till Motståndsrörelsen.

Månadens bilder (som inte redan använts ovan):

Månadens läsning:

Sommaren är här – mota Pride i grind.

Månadens tittning:

Månaden med Motståndsrörelsen

När kalendern slagit om till ny månad summeras den föregående med en lättsam uppspaltning över det bästa som publicerats på Motståndsrörelsen.se enligt redaktionsmedarbetarna.

På nättidningen Nordfront publiceras med jämna mellanrum antikvariska artiklar som ger insyn i hur samhällsdebatten lät vid tiden under och runtom andra världskriget. De är generellt läsvärda och ibland mycket insiktsfulla.

En av de återkommande skribenterna är Annie Åkerhielm, en konservativ författare som sedermera kom att bli nationalsocialist. Direkt efter krigsslutet så var hon mer klarsynt om vad Tysklands nederlag skulle betyda för Europa än många av våra samtida röster är ännu idag, mer än 80 år efteråt, och även om de kallar sig nationalister eller antiglobalister.

Hon insåg att Europas ”andliga och geografiska centrum” hade kollapsat, och att för Tyskland självt nu en lång och utdragen död skulle vänta. Detta skulle i förlängningen innebära Europas död, vars tid därmed var förbi: Europa försvann med andra världskrigets utgång som subjekt på världspolitikens arena, och ett tredje världskrig skulle därför bli en uppgörelse ”mellan världens numera enda två verkliga stormakter, av vilka ingendera är europeisk”, enligt Åkerhielm. Det var väl vad som kom att bli ”kalla kriget” som hon såg framför sig, men som utvecklingen ser ut idag är det inte uteslutet att hon också kommer att få rätt också i en ”het” mening.

Andra världskrigets slut innebar också att de fosterländska krigens tid är förbi; återigen insåg hon korrekt att krig från och med nu kommer att föras för ”demokratin” och för internationalistiska ideal. Hon såg också att alla partier kommer att vara bundna till dessa ideal; vänstern var det redan då och högern hade påbörjat sin omsvängning från vissa fosterländska ideal till att anpassa sig liberalismens slagord. Högern saknade modet att erkänna det som var sant i nationalsocialismen.

Sverige höll sig utanför kriget, men svenskarna kommer inte att undgå att dela tyskarnas öde, enligt Åkerhielm. För svenskarna, liksom de andra europeiska folken, väntar nu sedlig upplösning, ”förvittrande kultur” och tilltagande ungdomskriminalitet; och även om hon fick rätt också i detta tror jag knappast hon hade kunnat föreställa sig hur Sverige skulle komma att se ut idag.

Det var alltså hela Europa – inte bara Tyskland – som förlorade andra världskriget. Efter andra världskriget försvann möjligheten för européer att föra ”riktiga” krig, dvs krig som går ut på att försvara våra folk och vår kultur. Detta var vad serberna fick erfara i Balkankriget på 90-talet, och ukrainarna kan idag inte föra krig för sin egen sida, utan är klämda mellan å ena sidan EU, Nato (USA), och globala plundringsföretag och å andra sidan Ryssland.

Det är en fruktansvärd sak för européerna att deras krigsuppoffringar inte längre kan gynna deras egna sak, att det som krig i självt går ut på är förvägrat dem; nu kommer de endast användas cyniskt, som förbrukningsvara i krig för intressen som aldrig är deras egna. Därmed är alla krig redan på förhand en förlust för européer, eftersom det inte finns några sätt på vilka vi kan vinna – och då följer att krig bara kan vara något dåligt för oss. Före den dag folkutbytet i Europa är reverserat behöver vi inte ens fundera på att det skulle förhålla sig på något annat sätt.

De krig som kallas för världskrigen var egentligen västerländska inbördeskrig, i vilka soldater som trodde sig strida för sina länder i själva verket stred för de olika vägar som Västerlandet vid den tidpunkten kunde gå, vilket i synnerhet gäller andra världskriget. Flera veteraner som stred för den vinnande sidan i detta krig har i efterhand, när de nu fått bevittna förstörelsen av sina länder, framträtt och sagt att ”detta var inte vad vi stred och dog för”.

Vem vet om Europa får en ny chans. Historiens utgång är aldrig given. Vi lever i orostider med tilltagande konflikter på världsscenen. Om chansen dyker upp så gäller det att inte begå samma misstag som de som inte var uppmärksamma på vad de stred för i andra världskriget och som senare fick ångra sig bittert.

Det gäller därför att vara uppmärksam på Europas politiska krafter, att genomskåda vad som utgör opposition och inte. Det går inte att ta miste på att Europa förlorade kriget, då en vinnares land helt enkelt inte ser ut såsom Europas länder ser ut idag – däremot svarar dessa länders utseende väldigt väl mot hur förlorande länder som ska förnedras ser ut. Kanske är den största förnedringen av allt att behöva låtsas att den goda sidan vann.

Därför behöver sant oppositionella politiska krafter också uttala detta, det måste vara en grundsats. Att uttala det är ett kriterium av flera som utgör skiljelinjen mellan vad som utgör blivande systempartier med i bästa fall någon form av urvattnad, och därför meningslös, nationalism på programmet, och vad som utgör en tredje position – dvs en reellt annan politisk position, vår strikt egna position. En sådan tredje position kan se olika ut på olika håll i Europa, och i världen för den delen. Också de goda, Europavänliga krafterna i USA måste finna sin väg här.

Att säga att Europa förlorade andra världskriget bör idag inte vara så svårt. Kontinenten går knappt att känna igen längre, namnet har så gott som tappat all koppling till sin historiska betydelse. Men om det kan erkännas, vilka hinder återstår då för att också erkänna riktigheten i de ideologier som besegrades materiellt? Utgången av ett krig avgör naturligtvis inte vad som är rätt eller fel, sant eller falskt.

Drygt åttio år har nu gått sedan krigsslutet. Om vi någonsin ska resa oss ur ruinerna från detta krig, som är ruinerna av det som var Europa, så måste vi först resa oss ur de lögner som segrarna etablerade – som ännu idag har ett järngrepp på Europas politiska etablissemang, och stora delar av folken. Nordens tredje position heter nationalsocialism och dess främsta förfäktare Nordiska motståndsrörelsen.

I den mån du dyker upp och är med i Telegramchatten där alla hänger nuförtiden kommer du få ta del av avsnittet au naturel, de som missar livesändningen kommer få ta del av ett eventuellt aningen omklippt avsnitt som vi publicerar senare under kvällen.

Efter att programmet sänts live tar det lite tid innan det går att höra igen på grund av bearbetning. Finns här ingen spelare ber vi dig att återkomma igen. Tack för din förståelse!

Mer än ord är en aktivistpodcast som drivs av aktivister i Nordiska motståndsrörelsen. Det som sägs i podden är inte alltid exakt vad organisationen står för, utan medlemmars egna tankar.

Du kan prenumerera på programmet med RSS, och läsa mer om avsnittet på Nordisk Radio.

Efter en kortare genomgång av dagens upplägg togs sig aktivister från Nordiska motståndsrörelsen till en större rondell där mängder av bilar passerar på väg till och från det område där själva Summer meet äger rum under dagen.

I rondellen ställdes det i vanlig ordning upp med fanor och banderoller och vid varje in- och utfart till rondellen stod motståndsmän och delade ut flygblad och klistermärken.

Efter närmare två timmar och många hundra glada minner, tummar upp och en och annan arm i en inte helt laglig hälsning, från raggare och bilentusiaster avrundades dagens första stopp.

Denna dag höll Alternativ för Sverige torgmöte i centrala Västerås och motståndsmännen begav sig dit för att lyssna till tal från dess representanter.

Evig underhållande är att se den stackars lilla skara motdemonstranter vänstern lyckas samla mot nationalister.

På plats kunde aktivisterna glädjas åt att intresset för nationalism var stort bland stadens ungdomar, flera av dessa kom fram till organisationens aktivister för att ta selfies med dessa, ställa frågor och frågade efter klistermärken, vilket självklart fanns till hands.

Klockan var nu sen eftermiddag och tillsammans åkte alla iväg för att fylla på energi på en lokal restaurang.

Det hade nu blivit kväll och crusingsstråken började fyllas av bilar av olika karaktär och gatorna kantades av åskådare. Motståndsmännen tog sig till en bro där exponeringen av banderoller med organisationens budskap syntes lång väg och där hundratals person slagit sig ner i gräset. Ytterligare många fler passerade till fots längs gångbanan som fylldes av marknadsstånd och bilarna passerade i jämn ström. Samtidigt som aktivister stod uppställda på bron delade andra ut flygblad.

På väg till och från bron, med fanorna i topp syntes organisationens tyrrunefana lång väg och precis som många gånger under dagen fick deltagarna motta lyckoönskningar, axelklappningar och andra uttryck för personers gillande.

Vid aktivitetens slut efter en heldag på Västerås gator och torg kunde man glatt konstatera att det än finns hopp om en svensk framtid och att det finns all anledning till ett sjätte år på Summer meet.