Tornevall Networks

TITLE:
Om Gregor von Rezzoris Bukovinatriologi

DESCRIPTION:
Läser just nu den rumänsk-ukrainsk-österrikiska eller snarare post-habsburgska författaren och baronen Gregor von Rezzoris likaledes post-habsburgska Bukovinatriologi, som består av tre självbiografiskt färgade böcker som fr a utspelar sig i den gamla habsburgska provinsen Bukovina, som numera är delat mellan Ukraina och Rumänien. von Rezzoris Bukovinatriologi genomsyras av samma typ av melankoliska nostalgi som Stefan […]

CONTENT:
Läser just nu den rumänsk-ukrainsk-österrikiska eller snarare post-habsburgska författaren och baronen Gregor von Rezzoris likaledes post-habsburgska Bukovinatriologi, som består av tre självbiografiskt färgade böcker som fr a utspelar sig i den gamla habsburgska provinsen Bukovina, som numera är delat mellan Ukraina och Rumänien.

von Rezzoris Bukovinatriologi genomsyras av samma typ av melankoliska nostalgi som Stefan Zweigs post-habsburgska memoarer ”Världen av i går” präglas av och det är inte en slump att von Rezzori tillhörde Österrike-Ungerns aristokrati medan Zweig härrörde från dubbelmonarkins stora judiska minoritet, då båda dessa grupper både tenderade att vara lojala mot Huset Habsburg samt längta tillbaka till Österrike-Ungern efter 1918 om än av olika skäl.

Därför är adliga författare som von Rezzori och än mer greve Miklós Bánffy, upphovspersonen till den post-habsburgska Transsylvanientrilogin som skildrar den ungerska adelns öde i Erdély som Transsylvanien heter på ungerska, samt judiska författare som Zweig och än mer Joseph Roth, d v s författaren till det post-habsburgska mästerverket ”Radetzkymarschen”, överrepresenterade bland de författare som en gång föddes i Österrike-Ungern och som efter 1918 skrev nostalgiska romaner, memoarer, dikter och pjäser om det gamla kejsardömet.

De bördsstolta centraleuropeiska adelsätterna och den urbana, judiska medelklassen lyckades aldrig känna sig hemma i det Central- och Östeuropa som föddes efter 1918 och som genomsyrades av nationalism, antisemitism, fascism och senare kommunism – ideologer vilka sammantagna och till slut resulterade i båda gruppernas undergång om än på olika sätt. Utöver adeln och judarna sägs f ö också Österrike-Ungerns muslimer ha varit särskilt lojala mot habsburgarna och möjligen gällde det också Donaumonarkins romer.

von Rezzori föddes i Bukovinas provinshuvudstad Czernowitz som idag ligger i Ukraina och därför heter Tjernivtsi medan rumänerna, som styrde staden 1918-45, känner den som Cernăuţi. Österrike-Ungerns östligaste större stad Czernowitz har ”producerat” eller flertal författare varav poeten Paul Celan numera är mest känd för eftervärlden och en av dem är just von Rezzori, som i sin Bukovinatriologi skildrar staden samt Bukovina eller Teskovina som provinsen benämns som för att ytterligare förstärka känslan av att Österrike-Ungern var något av ett sagoland.

Robert Musil benämnde ju Österrike-Ungern som Kakanien i sin berömda post-habsburgska roman ”Mannen utan egenskaper” medan ännu en adlig författare som likt von Rezzori skrev om Österrike-Ungern efter imperiets fall, baron Fritz von Herzmanovsky-Orlando, benämnde den gamla dubbelmonarkin som Tarokanien i sin post-habsburgska s k österrikiska romantrilogi och måhända går det också att i sammanhanget lägga till Hergés Bordurien, som fr a skildras i seriealbumet ”Kung Ottokars spira”.

Bukovina var slutligen den mest mångkulturella provinsen av Österrike-Ungerns provinser och Czernowitz räknades som den tysktalande världens sista utpost mot ”Halb-Asien”, som Tsar-Ryssland och Balkanhalvön uppfattades som i Wien, och staden räknades som den mest judiska i dubbelmonarkin efter och bredvid Kraków och Lviv.

TITLE:
Om Gregor von Rezzoris Bukovinatriologi

DESCRIPTION:
Läser just nu den rumänsk-ukrainsk-österrikiska eller snarare post-habsburgska författaren och baronen Gregor von Rezzoris likaledes post-habsburgska Bukovinatriologi, som består av tre självbiografiskt färgade böcker som fr a utspelar sig i den gamla habsburgska provinsen Bukovina, som numera är delat mellan Ukraina och Rumänien. von Rezzoris Bukovinatriologi genomsyras av samma typ av melankoliska nostalgi som Stefan […]

CONTENT:
Läser just nu den rumänsk-ukrainsk-österrikiska eller snarare post-habsburgska författaren och baronen Gregor von Rezzoris likaledes post-habsburgska Bukovinatriologi, som består av tre självbiografiskt färgade böcker som fr a utspelar sig i den gamla habsburgska provinsen Bukovina, som numera är delat mellan Ukraina och Rumänien.

von Rezzoris Bukovinatriologi genomsyras av samma typ av melankoliska nostalgi som Stefan Zweigs post-habsburgska memoarer ”Världen av i går” präglas av och det är inte en slump att von Rezzori tillhörde Österrike-Ungerns aristokrati medan Zweig härrörde från dubbelmonarkins stora judiska minoritet, då båda dessa grupper både tenderade att vara lojala mot Huset Habsburg samt längta tillbaka till Österrike-Ungern efter 1918 om än av olika skäl.

Därför är adliga författare som von Rezzori och än mer greve Miklós Bánffy, upphovspersonen till den post-habsburgska Transsylvanientrilogin som skildrar den ungerska adelns öde i Erdély som Transsylvanien heter på ungerska, samt judiska författare som Zweig och än mer Joseph Roth, d v s författaren till det post-habsburgska mästerverket ”Radetzkymarschen”, överrepresenterade bland de författare som en gång föddes i Österrike-Ungern och som efter 1918 skrev nostalgiska romaner, memoarer, dikter och pjäser om det gamla kejsardömet.

De bördsstolta centraleuropeiska adelsätterna och den urbana, judiska medelklassen lyckades aldrig känna sig hemma i det Central- och Östeuropa som föddes efter 1918 och som genomsyrades av nationalism, antisemitism, fascism och senare kommunism – ideologer vilka sammantagna och till slut resulterade i båda gruppernas undergång om än på olika sätt. Utöver adeln och judarna sägs f ö också Österrike-Ungerns muslimer ha varit särskilt lojala mot habsburgarna och möjligen gällde det också Donaumonarkins romer.

von Rezzori föddes i Bukovinas provinshuvudstad Czernowitz som idag ligger i Ukraina och därför heter Tjernivtsi medan rumänerna, som styrde staden 1918-45, känner den som Cernăuţi. Österrike-Ungerns östligaste större stad Czernowitz har ”producerat” ett flertal författare varav poeten Paul Celan numera är mest känd för eftervärlden och en av dem är just von Rezzori, som i sin Bukovinatriologi skildrar staden samt Bukovina eller Teskovina som provinsen benämns som för att ytterligare förstärka känslan av att Österrike-Ungern var något av ett sagoland.

Robert Musil benämnde ju Österrike-Ungern som Kakanien i sin berömda post-habsburgska roman ”Mannen utan egenskaper” medan ännu en adlig författare som likt von Rezzori skrev om Österrike-Ungern efter imperiets fall, baron Fritz von Herzmanovsky-Orlando, benämnde den gamla dubbelmonarkin som Tarokanien i sin post-habsburgska s k österrikiska romantrilogi och måhända går det också att i sammanhanget lägga till Hergés påhittade centraleuropeiska rike Bordurien, som fr a skildras i seriealbumet ”Kung Ottokars spira”.

Bukovina var slutligen den mest mångkulturella provinsen av Österrike-Ungerns provinser och Czernowitz räknades som den tysktalande världens sista utpost mot ”Halb-Asien”, som Tsar-Ryssland och Balkanhalvön uppfattades som i Wien, och staden räknades därtill som den mest judiska i dubbelmonarkin efter och bredvid Kraków och Lviv.

TITLE:
Om Gregor von Rezzoris Bukovinatriologi

DESCRIPTION:
Läser just nu den rumänsk-ukrainsk-österrikiska eller snarare post-habsburgska författaren och baronen Gregor von Rezzoris likaledes post-habsburgska Bukovinatriologi, som består av tre självbiografiskt färgade böcker som fr a utspelar sig i den gamla habsburgska provinsen Bukovina, som numera är delat mellan Ukraina och Rumänien. von Rezzoris Bukovinatriologi genomsyras av samma typ av melankoliska nostalgi som Stefan […]

CONTENT:
Läser just nu den rumänsk-ukrainsk-österrikiska eller snarare post-habsburgska författaren och baronen Gregor von Rezzoris likaledes post-habsburgska Bukovinatriologi, som består av tre självbiografiskt färgade böcker som fr a utspelar sig i den gamla habsburgska provinsen Bukovina, som numera är delat mellan Ukraina och Rumänien.

von Rezzoris Bukovinatriologi genomsyras av samma typ av melankoliska nostalgi som Stefan Zweigs post-habsburgska memoarer ”Världen av i går” präglas av och det är inte en slump att von Rezzori tillhörde Österrike-Ungerns aristokrati medan Zweig härrörde från dubbelmonarkins stora judiska minoritet, då båda dessa grupper både tenderade att vara lojala mot Huset Habsburg samt längta tillbaka till Österrike-Ungern efter 1918 om än av olika skäl.

Därför är adliga författare som von Rezzori och än mer greve Miklós Bánffy, upphovspersonen till den post-habsburgska Transsylvanientrilogin som skildrar den ungerska adelns öde i Erdély som Transsylvanien heter på ungerska, samt judiska författare som Zweig och än mer Joseph Roth, d v s författaren till det post-habsburgska mästerverket ”Radetzkymarschen”, överrepresenterade bland de författare som en gång föddes i Österrike-Ungern och som efter 1918 skrev nostalgiska romaner, memoarer, dikter och pjäser om det gamla kejsardömet.

De bördsstolta centraleuropeiska adelsätterna och den urbana, judiska medelklassen lyckades aldrig känna sig hemma i det Central- och Östeuropa som föddes efter 1918 och som genomsyrades av nationalism, antisemitism, fascism och senare kommunism – ideologer vilka sammantagna och till slut resulterade i båda gruppernas undergång om än på olika sätt. Utöver adeln och judarna sägs f ö också Österrike-Ungerns muslimer ha varit särskilt lojala mot habsburgarna.

von Rezzori föddes i Bukovinas provinshuvudstad Czernowitz som idag ligger i Ukraina och därför heter Tjernivtsi medan rumänerna, som styrde staden 1918-45, känner den som Cernăuţi. Österrike-Ungerns östligaste större stad Czernowitz har ”producerat” eller flertal författare varav poeten Paul Celan numera är mest känd för eftervärlden och en av dem är just von Rezzori, som i sin Bukovinatriologi skildrar staden samt Bukovina eller Teskovina som provinsen benämns som för att ytterligare förstärka känslan av att Österrike-Ungern var något av ett sagoland.

Robert Musil benämnde ju Österrike-Ungern som Kakanien i sin berömda post-habsburgska roman ”Mannen utan egenskaper” medan ännu en adlig författare som likt von Rezzori skrev om Österrike-Ungern efter imperiets fall, baron Fritz von Herzmanovsky-Orlando, benämnde den gamla dubbelmonarkin som Tarokanien i sin post-habsburgska s k österrikiska romantrilogi och måhända går det också att i sammanhanget lägga till Hergés Bordurien, som fr a skildras i seriealbumet ”Kung Ottokars spira”.

Bukovina var slutligen den mest mångkulturella provinsen av Österrike-Ungerns provinser och Czernowitz räknades som den tysktalande världens sista utpost mot ”Halb-Asien”, som Tsar-Ryssland och Balkanhalvön uppfattades som i Wien, och staden räknades som den mest judiska i dubbelmonarkin efter och bredvid Kraków och Lviv.

TITLE:
Om Gregor von Rezzoris Bukovinatriologi

DESCRIPTION:
Läser just nu den rumänsk-ukrainsk-österrikiska eller snarare post-habsburgska författaren och baronen Gregor von Rezzoris likaledes post-habsburgska Bukovinatriologi, som består av tre självbiografiskt färgade böcker som fr a utspelar sig i den gamla habsburgska provinsen Bukovina, som numera är delat mellan Ukraina och Rumänien. von Rezzoris Bukovinatriologi genomsyras av samma typ av melankoliska nostalgi som Stefan […]

CONTENT:
Läser just nu den rumänsk-ukrainsk-österrikiska eller snarare post-habsburgska författaren och baronen Gregor von Rezzoris likaledes post-habsburgska Bukovinatriologi, som består av tre självbiografiskt färgade böcker som fr a utspelar sig i den gamla habsburgska provinsen Bukovina, som numera är delat mellan Ukraina och Rumänien.

von Rezzoris Bukovinatriologi genomsyras av samma typ av melankoliska nostalgi som Stefan Zweigs post-habsburgska memoarer ”Världen av i går” präglas av och det är inte en slump att von Rezzori tillhörde Österrike-Ungerns aristokrati medan Zweig härrörde från dubbelmonarkins stora judiska minoritet, då båda dessa grupper både tenderade att vara lojala mot Huset Habsburg samt längta tillbaka till Österrike-Ungern efter 1918 om än av olika skäl.

Därför är adliga författare som von Rezzori och än mer greve Miklós Bánffy, upphovspersonen till den post-habsburgska Transsylvanientrilogin som skildrar den ungerska adelns öde i Erdély som Transsylvanien heter på ungerska, samt judiska författare som Zweig och än mer Joseph Roth, d v s författaren till det post-habsburgska mästerverket ”Radetzkymarschen”, överrepresenterade bland de författare som en gång föddes i Österrike-Ungern och som efter 1918 skrev nostalgiska romaner, memoarer, dikter och pjäser om det gamla kejsardömet.

De bördsstolta centraleuropeiska adelsätterna och den urbana, judiska medelklassen lyckades aldrig känna sig hemma i det Central- och Östeuropa som föddes efter 1918 och som genomsyrades av nationalism, antisemitism, fascism och senare kommunism – ideologer vilka sammantagna och till slut resulterade i båda gruppernas undergång om än på olika sätt. Utöver adeln och judarna sägs f ö också Österrike-Ungerns muslimer ha varit särskilt lojala mot habsburgarna och möjligen gällde det också Donaumonarkins romer.

von Rezzori föddes i Bukovinas provinshuvudstad Czernowitz som idag ligger i Ukraina och därför heter Tjernivtsi medan rumänerna, som styrde staden 1918-45, känner den som Cernăuţi. Österrike-Ungerns östligaste större stad Czernowitz har ”producerat” eller flertal författare varav poeten Paul Celan numera är mest känd för eftervärlden och en av dem är just von Rezzori, som i sin Bukovinatriologi skildrar staden samt Bukovina eller Teskovina som provinsen benämns som för att ytterligare förstärka känslan av att Österrike-Ungern var något av ett sagoland.

Robert Musil benämnde ju Österrike-Ungern som Kakanien i sin berömda post-habsburgska roman ”Mannen utan egenskaper” medan ännu en adlig författare som likt von Rezzori skrev om Österrike-Ungern efter imperiets fall, baron Fritz von Herzmanovsky-Orlando, benämnde den gamla dubbelmonarkin som Tarokanien i sin post-habsburgska s k österrikiska romantrilogi och måhända går det också att i sammanhanget lägga till Hergés Bordurien, som fr a skildras i seriealbumet ”Kung Ottokars spira”.

Bukovina var slutligen den mest mångkulturella provinsen av Österrike-Ungerns provinser och Czernowitz räknades som den tysktalande världens sista utpost mot ”Halb-Asien”, som Tsar-Ryssland och Balkanhalvön uppfattades som i Wien, och staden räknades som den mest judiska i dubbelmonarkin efter och bredvid Kraków och Lviv.

TITLE:
Den europeiska radikalhögern är fortsatt stark trots både Putin- och Trump-priserna

DESCRIPTION:
137 år efter A.H.:s födelsedag och 81 år efter dennes dödsdag (vilka då båda inträffade i just april månad) fortsätter högerextrema AfD att klättra i de tyska opinionsmätningarna och erhöll nu senast 28%, vilket inte bara innebär att partiet totaldominerar i f d Östtyskland utan också är det största partiet i en allt större del […]

CONTENT:
137 år efter A.H.:s födelsedag och 81 år efter dennes dödsdag (vilka då båda inträffade i just april månad) fortsätter högerextrema AfD att klättra i de tyska opinionsmätningarna och erhöll nu senast 28%, vilket inte bara innebär att partiet totaldominerar i f d Östtyskland utan också är det största partiet i en allt större del av f d Västtyskland. I A.H.:s gamla hemland slår FPÖ samtidigt i taket i de österrikiska opinionsundersökningarna med ett stöd på 37-39% och bisarrt nog åtnjuter arvtagaren till både A.H.:s nazistparti och arvtagaren till Mussolinis fascistparti för närvarande ett stöd på 28-30% i sina respektive länder medan motsvarande partier ligger på 30-40% i flertalet av Europas mest folkrika länder (såsom i bl a Storbritannien, Rumänien, Polen och Nederländerna).

Efter att den storskaliga, andra ryska invasionen av Ukraina inleddes i februari 2022 gick matpriserna upp dramatiskt i form av de s k Putin-priserna och fr a arbetarklassen och den lägre medelklassen kom att drabbas mycket hårt att de ekonomiska följderna av kriget i Ukraina. Och precis när världsekonomin såg ut att börja återhämta sig så sker nu något liknande igen efter att USA och Israel inledde sitt krig mot Iran i februari i år och nu är det Trump-priserna som gäller och inte minst handlar det om kraftigt stigande olje- och bensinpriser, vilka just nu leder till allmänt höjda levnadsomkostnader.

Än en gång är det fr a arbetarklassen och den lägre medelklassen som drabbas privatekonomiskt och vars plånböcker och bankkonton blöder ohejdat men trots det verkar inte detta socioekonomiska segment vare sig överge de ryssvänliga högerextrema partierna eller de USA-vänliga högerpopulistiska partierna i särskilt hög grad. Den samlade paneuropeiska radikalhögern, och vare sig partierna är pro-Putin eller pro-Trump eller både och, lyckas m a o för närvarande och alldeles uppenbarligen med konststycket att fortsätta att skylla allt på den utomeuropeiska invandringen och på de olika minoriteterna liksom på den s k vänsterliberala eliten samt sist men inte minst att fortsätta att få huvudparten av Europas arbetare och lägre medelklass att rösta på densamma.

Den vänsterpopulism som det senaste bulgariska valet gav prov på i och med Radevs parti Progressiva Bulgariens seger och som bl a Mélenchon företräder i Frankrike och Wagenknecht i Tyskland kan möjligen utmana radikalhögern och ta upp kampen om arbetarklassen och den lägre medelklassen men problemet är att de vänsterpopulistiska partierna och ledarna också tenderar att vara ryssvänliga samt kolportera en hård anti-invandringsretorik. Vänstern står helt enkelt inför en grannlaga uppgift att ta tillbaka arbetarklassen och den lägre medelklassen, vare sig det gäller de en gång så mäktiga socialdemokratiska arbetarpartierna, de f d kommunistpartierna eller de nya vänsterpopulistiska partierna när inte ens en katastrofal kombination av Putin- och Trump-priser får arbetarna och den lägre medelklassen att överge radikalhögern i någon större utsträckning.

TITLE:
Den europeiska radikalhögern är fortsatt stark trots både Putin- och Trump-priserna

DESCRIPTION:
137 år efter A.H.:s födelsedag och 81 år efter dennes dödsdag (vilka då båda inträffade i just april månad) fortsätter högerextrema AfD att klättra i de tyska opinionsmätningarna och erhöll nu senast 28%, vilket inte bara innebär att partiet totaldominerar i f d Östtyskland utan också är det största partiet i en allt större del […]

CONTENT:
137 år efter A.H.:s födelsedag och 81 år efter dennes dödsdag (vilka då båda inträffade i just april månad) fortsätter högerextrema AfD att klättra i de tyska opinionsmätningarna och erhöll nu senast 28%, vilket inte bara innebär att partiet totaldominerar i f d Östtyskland utan också är det största partiet i en allt större del av f d Västtyskland. I A.H.:s gamla hemland slår FPÖ samtidigt i taket i de österrikiska opinionsundersökningarna med ett stöd på 37-39% och bisarrt nog åtnjuter arvtagaren till både A.H.:s nazistparti och arvtagaren till Mussolinis fascistparti för närvarande ett stöd på 28-30% i sina respektive länder medan motsvarande partier ligger på 30-40% i flertalet av Europas mest folkrika länder (såsom i bl a Storbritannien, Rumänien, Polen och Nederländerna).

Efter att den storskaliga, andra ryska invasionen av Ukraina inleddes i februari 2022 gick matpriserna upp dramatiskt i form av de s k Putin-priserna och fr a arbetarklassen och den lägre medelklassen kom att drabbas mycket hårt att de ekonomiska följderna av kriget i Ukraina. Och precis när världsekonomin såg ut att börja återhämta sig så sker nu något liknande igen efter att USA och Israel inledde sitt krig mot Iran i februari i år och nu är det Trump-priserna som gäller och inte minst handlar det om kraftigt stigande olje- och bensinpriser, vilka just nu leder till allmänt höjda levnadsomkostnader.

Än en gång är det fr a arbetarklassen och den lägre medelklassen som drabbas privatekonomiskt och vars plånböcker och bankkonton blöder ohejdat men trots det verkar inte detta socioekonomiska segment vare sig överge de ryssvänliga högerextrema partierna eller de USA-vänliga högerpopulistiska partierna i särskilt hög grad. Den samlade paneuropeiska radikalhögern, och vare sig partierna är pro-Putin eller pro-Trump eller både och, lyckas m a o för närvarande och alldeles uppenbarligen med konststycket att fortsätta att skylla allt på den utomeuropeiska invandringen och på de olika minoriteterna liksom på den s k vänsterliberala eliten samt sist men inte minst att fortsätta att få huvudparten av Europas arbetare och lägre medelklass att rösta på densamma.

Den vänsterpopulism som det senaste bulgariska valet gav prov på i och med Radevs parti Progressiva Bulgariens seger och som Mélenchon företräder i Frankrike och Wagenknecht i Tyskland kan möjligen utmana radikalhögern och ta upp kampen om arbetarklassen och den lägre medelklassen men problemet är att de vänsterpopulistiska partierna och ledarna också tenderar att vara ryssvänliga samt kolportera en hård anti-invandringsretorik. Vänstern står helt enkelt inför en grannlaga uppgift att ta tillbaka arbetarklassen och den lägre medelklassen, vare sig det gäller de en gång så mäktiga socialdemokratiska arbetarpartierna, de f d kommunistpartierna eller de nya vänsterpopulistiska partierna.

TITLE:
Den europeiska radikalhögern är fortsatt stark trots både Putin- och Trump-priserna

DESCRIPTION:
137 år efter A.H.:s födelsedag och 81 år efter dennes dödsdag (vilka då båda inträffade i just april månad) fortsätter högerextrema AfD att klättra i de tyska opinionsmätningarna och erhöll nu senast 28%, vilket inte bara innebär att partiet totaldominerar i f d Östtyskland utan också är det största partiet i en allt större del […]

CONTENT:
137 år efter A.H.:s födelsedag och 81 år efter dennes dödsdag (vilka då båda inträffade i just april månad) fortsätter högerextrema AfD att klättra i de tyska opinionsmätningarna och erhöll nu senast 28%, vilket inte bara innebär att partiet totaldominerar i f d Östtyskland utan också är det största partiet i en allt större del av f d Västtyskland. I A.H.:s gamla hemland slår FPÖ samtidigt i taket i de österrikiska opinionsundersökningarna med ett stöd på 37-39% och bisarrt nog åtnjuter arvtagaren till både A.H.:s nazistparti och arvtagaren till Mussolinis fascistparti för närvarande ett stöd på 28-30% i sina respektive länder medan motsvarande partier ligger på 30-40% i flertalet av Europas mest folkrika länder (såsom i bl a Storbritannien, Rumänien, Polen och Nederländerna).

Efter att den storskaliga, andra ryska invasionen av Ukraina inleddes i februari 2022 gick matpriserna upp dramatiskt i form av de s k Putin-priserna och fr a arbetarklassen och den lägre medelklassen kom att drabbas mycket hårt att de ekonomiska följderna av kriget i Ukraina. Och precis när världsekonomin såg ut att börja återhämta sig så sker nu något liknande igen efter att USA och Israel inledde sitt krig mot Iran i februari i år och nu är det Trump-priserna som gäller och inte minst handlar det om kraftigt stigande olje- och bensinpriser, vilka just nu leder till allmänt höjda levnadsomkostnader.

Än en gång är det fr a arbetarklassen och den lägre medelklassen som drabbas privatekonomiskt och vars plånböcker och bankkonton blöder ohejdat men trots det verkar inte detta socioekonomiska segment vare sig överge de ryssvänliga högerextrema partierna eller de USA-vänliga högerpopulistiska partierna i särskilt hög grad. Den samlade paneuropeiska radikalhögern, och vare sig partierna är pro-Putin eller pro-Trump eller både och, lyckas m a o för närvarande och alldeles uppenbarligen med konststycket att fortsätta att skylla allt på den utomeuropeiska invandringen och på de olika minoriteterna liksom på den s k vänsterliberala eliten samt sist men inte minst att fortsätta att få huvudparten av Europas arbetare och lägre medelklass att rösta på desamma.

Den vänsterpopulism som det senaste bulgariska valet gav prov på i och med Radevs parti Progressiva Bulgariens seger och som Mélenchon företräder i Frankrike och Wagenknecht i Tyskland kan möjligen utmana radikalhögern och ta upp kampen om arbetarklassen och den lägre medelklassen men problemet är att de vänsterpopulistiska partierna och ledarna också tenderar att vara ryssvänliga samt kolportera en hård anti-invandringsretorik. Vänstern står helt enkelt inför en grannlaga uppgift att ta tillbaka arbetarklassen och den lägre medelklassen, vare sig det gäller de en gång så mäktiga socialdemokratiska arbetarpartierna, de f d kommunistpartierna eller de nya vänsterpopulistiska partierna.

TITLE:
Den europeiska radikalhögern är fortsatt stark trots både Putin- och Trump-priserna

DESCRIPTION:
137 år efter A.H.:s födelsedag och 81 år efter dennes dödsdag (vilka då båda inträffade i just april månad) fortsätter högerextrema AfD att klättra i de tyska opinionsmätningarna och erhöll nu senast 28%, vilket inte bara innebär att partiet totaldominerar i f d Östtyskland utan också är det största partiet i en allt större del […]

CONTENT:
137 år efter A.H.:s födelsedag och 81 år efter dennes dödsdag (vilka då båda inträffade i just april månad) fortsätter högerextrema AfD att klättra i de tyska opinionsmätningarna och erhöll nu senast 28%, vilket inte bara innebär att partiet totaldominerar i f d Östtyskland utan också är det största partiet i en allt större del av f d Västtyskland. I A.H.:s gamla hemland slår FPÖ samtidigt i taket i de österrikiska opinionsundersökningarna med ett stöd på 37-39% och bisarrt nog åtnjuter arvtagaren till både A.H.:s nazistparti och arvtagaren till Mussolinis fascistparti för närvarande ett stöd på 28-30% i sina respektive länder medan motsvarande partier ligger på 30-40% i flertalet av Europas mest folkrika länder (såsom i bl a Storbritannien, Rumänien, Polen och Nederländerna).

Efter att den storskaliga, andra ryska invasionen av Ukraina inleddes i februari 2022 gick matpriserna upp dramatiskt i form av de s k Putin-priserna och fr a arbetarklassen och den lägre medelklassen kom att drabbas mycket hårt att de ekonomiska följderna av kriget i Ukraina. Och precis när världsekonomin såg ut att börja återhämta sig så sker nu något liknande igen efter att USA och Israel inledde sitt krig mot Iran i februari i år och nu är det Trump-priserna som gäller och inte minst handlar det om kraftigt stigande olje- och bensinpriser, vilka just nu leder till allmänt höjda levnadsomkostnader.

Än en gång är det fr a arbetarklassen och den lägre medelklassen som drabbas privatekonomiskt och vars plånböcker och bankkonton blöder ohejdat men trots det verkar inte detta socioekonomiska segment vare sig överge de ryssvänliga högerextrema partierna eller de USA-vänliga högerpopulistiska partierna i särskilt hög grad. Den samlade paneuropeiska radikalhögern, och vare sig partierna är pro-Putin eller pro-Trump eller både och, lyckas m a o för närvarande och alldeles uppenbarligen med konststycket att fortsätta att skylla allt på den utomeuropeiska invandringen och på de olika minoriteterna liksom på den s k vänsterliberala eliten samt sist men inte minst att fortsätta att få huvudparten av Europas arbetare och lägre medelklass att rösta på densamma.

Den vänsterpopulism som det senaste bulgariska valet gav prov på i och med Radevs parti Progressiva Bulgariens seger och som bl a Mélenchon företräder i Frankrike och Wagenknecht i Tyskland kan möjligen utmana radikalhögern och ta upp kampen om arbetarklassen och den lägre medelklassen men problemet är att de vänsterpopulistiska partierna och ledarna också tenderar att vara ryssvänliga samt kolportera en hård anti-invandringsretorik. Vänstern står helt enkelt inför en grannlaga uppgift att ta tillbaka arbetarklassen och den lägre medelklassen, vare sig det gäller de en gång så mäktiga socialdemokratiska arbetarpartierna, de f d kommunistpartierna eller de nya vänsterpopulistiska partierna när inte ens en katastrofal kombination av Putin- och Trump-priser får arbetarna och den lägre medelklassen att överge radikalhögern i någon större utsträckning.

TITLE:
Den europeiska radikalhögern är fortsatt stark trots både Putin- och Trump-priserna

DESCRIPTION:
137 år efter A.H.:s födelsedag och 81 år efter dennes dödsdag (vilka då båda inträffade i just april månad) fortsätter högerextrema AfD att klättra i de tyska opinionsmätningarna och erhöll nu senast 28%, vilket inte bara innebär att partiet totaldominerar i f d Östtyskland utan också är det största partiet i en allt större del […]

CONTENT:
137 år efter A.H.:s födelsedag och 81 år efter dennes dödsdag (vilka då båda inträffade i just april månad) fortsätter högerextrema AfD att klättra i de tyska opinionsmätningarna och erhöll nu senast 28%, vilket inte bara innebär att partiet totaldominerar i f d Östtyskland utan också är det största partiet i en allt större del av f d Västtyskland. Och i A.H.:s gamla hemland slår FPÖ samtidigt i taket i de österrikiska opinionsundersökningarna med ett stöd på 37-39%.

Efter att den storskaliga, andra ryska invasionen av Ukraina inleddes i februari 2022 gick matpriserna upp dramatiskt i form av de s k Putin-priserna och fr a arbetarklassen och den lägre medelklassen kom att drabbas mycket hårt att de ekonomiska följderna av kriget i Ukraina. Och precis när världsekonomin såg ut att börja återhämta sig så sker nu något liknande igen efter att USA och Israel inledde sitt krig mot Iran i februari i år och nu är det Trump-priserna som gäller och inte minst handlar det om kraftigt stigande olje- och bensinpriser, vilka just nu leder till allmänt höjda levnadsomkostnader.

Än en gång är det fr a arbetarklassen och den lägre medelklassen som drabbas privatekonomiskt och vars plånböcker och bankkonton blöder ohejdat men trots det verkar inte detta socioekonomiska segment vare sig överge de ryssvänliga högerextrema partierna eller de USA-vänliga högerpopulistiska partierna i särskilt hög grad. Den samlade paneuropeiska radikalhögern, och vare sig partierna är pro-Putin eller pro-Trump eller både och, lyckas m a o för närvarande och alldeles uppenbarligen med konststycket att fortsätta att skylla allt på den utomeuropeiska invandringen och på de olika minoriteterna liksom på den s k vänsterliberala eliten samt sist men inte minst att fortsätta att få huvudparten av Europas arbetare och lägre medelklass att rösta på desamma.

Den vänsterpopulism som det senaste bulgariska valet gav prov på i och med Radevs parti Progressiva Bulgariens seger och som Mélenchon företräder i Frankrike och Wagenknecht i Tyskland kan möjligen utmana radikalhögern och ta upp kampen om arbetarklassen och den lägre medelklassen men problemet är att de vänsterpopulistiska partierna och ledarna också tenderar att vara ryssvänliga samt kolportera en hård anti-invandringsretorik. Vänstern står helt enkelt inför en grannlaga uppgift att ta tillbaka arbetarklassen och den lägre medelklassen, vare sig det gäller de en gång så mäktiga socialdemokratiska arbetarpartierna, de f d kommunistpartierna eller de nya vänsterpopulistiska partierna.

TITLE:
Den europeiska radikalhögern är fortsatt stark trots både Putin- och Trump-priserna

DESCRIPTION:
137 år efter A.H.:s födelsedag och 81 år efter dennes dödsdag (vilka då båda inträffade i just april månad) fortsätter högerextrema AfD att klättra i de tyska opinionsmätningarna och erhöll nu senast 28%, vilket inte bara innebär att partiet totaldominerar i f d Östtyskland utan också är det största partiet i en allt större del […]

CONTENT:
137 år efter A.H.:s födelsedag och 81 år efter dennes dödsdag (vilka då båda inträffade i just april månad) fortsätter högerextrema AfD att klättra i de tyska opinionsmätningarna och erhöll nu senast 28%, vilket inte bara innebär att partiet totaldominerar i f d Östtyskland utan också är det största partiet i en allt större del av f d Västtyskland. I A.H.:s gamla hemland slår FPÖ samtidigt i taket i de österrikiska opinionsundersökningarna med ett stöd på 37-39% och bisarrt nog åtnjuter arvtagaren till både A.H.:s nazistparti och arvtagaren till Mussolinis fascistparti för närvarande ett stöd på 28-30% i sina respektive länder medan motsvarande partier ligger på 30-40% i flertalet av Europas mest folkrika länder (såsom i bl a Storbritannien, Rumänien, Polen och Nederländerna).

Efter att den storskaliga, andra ryska invasionen av Ukraina inleddes i februari 2022 gick matpriserna upp dramatiskt i form av de s k Putin-priserna och fr a arbetarklassen och den lägre medelklassen kom att drabbas mycket hårt att de ekonomiska följderna av kriget i Ukraina. Och precis när världsekonomin såg ut att börja återhämta sig så sker nu något liknande igen efter att USA och Israel inledde sitt krig mot Iran i februari i år och nu är det Trump-priserna som gäller och inte minst handlar det om kraftigt stigande olje- och bensinpriser, vilka just nu leder till allmänt höjda levnadsomkostnader.

Än en gång är det fr a arbetarklassen och den lägre medelklassen som drabbas privatekonomiskt och vars plånböcker och bankkonton blöder ohejdat men trots det verkar inte detta socioekonomiska segment vare sig överge de ryssvänliga högerextrema partierna eller de USA-vänliga högerpopulistiska partierna i särskilt hög grad. Den samlade paneuropeiska radikalhögern, och vare sig partierna är pro-Putin eller pro-Trump eller både och, lyckas m a o för närvarande och alldeles uppenbarligen med konststycket att fortsätta att skylla allt på den utomeuropeiska invandringen och på de olika minoriteterna liksom på den s k vänsterliberala eliten samt sist men inte minst att fortsätta att få huvudparten av Europas arbetare och lägre medelklass att rösta på desamma.

Den vänsterpopulism som det senaste bulgariska valet gav prov på i och med Radevs parti Progressiva Bulgariens seger och som Mélenchon företräder i Frankrike och Wagenknecht i Tyskland kan möjligen utmana radikalhögern och ta upp kampen om arbetarklassen och den lägre medelklassen men problemet är att de vänsterpopulistiska partierna och ledarna också tenderar att vara ryssvänliga samt kolportera en hård anti-invandringsretorik. Vänstern står helt enkelt inför en grannlaga uppgift att ta tillbaka arbetarklassen och den lägre medelklassen, vare sig det gäller de en gång så mäktiga socialdemokratiska arbetarpartierna, de f d kommunistpartierna eller de nya vänsterpopulistiska partierna.

TITLE:
Den europeiska radikalhögern är fortsatt stark trots både Putin- och Trump-priserna

DESCRIPTION:
137 år efter A.H.:s födelsedag och 81 år efter dennes dödsdag (vilka då båda inträffade i just april månad) fortsätter högerextrema AfD att klättra i de tyska opinionsmätningarna och erhöll nu senast 28%, vilket inte bara innebär att partiet totaldominerar i f d Östtyskland utan också är det största partiet i en allt större del […]

CONTENT:
137 år efter A.H.:s födelsedag och 81 år efter dennes dödsdag (vilka då båda inträffade i just april månad) fortsätter högerextrema AfD att klättra i de tyska opinionsmätningarna och erhöll nu senast 28%, vilket inte bara innebär att partiet totaldominerar i f d Östtyskland utan också är det största partiet i en allt större del av f d Västtyskland. Och i A.H.:s gamla hemland slår FPÖ samtidigt i taket i de österrikiska opinionsundersökningarna med ett stöd på 37-39%.

Efter att den storskaliga, andra ryska invasionen av Ukraina inleddes i februari 2022 gick matpriserna upp dramatiskt i form av de s k Putin-priserna och fr a arbetarklassen och den lägre medelklassen kom att drabbas mycket hårt att de ekonomiska följderna av kriget i Ukraina. Och precis när världsekonomin såg ut att börja återhämta sig så sker nu något liknande igen efter att USA och Israel inledde sitt krig mot Iran i februari i år och nu är det Trump-priserna som gäller och inte minst handlar det om kraftigt stigande olje- och bensinpriser, vilka just nu leder till allmänt höjda levnadsomkostnader.

Än en gång är det fr a arbetarklassen och den lägre medelklassen som drabbas privatekonomiskt och vars plånböcker och bankkonton blöder ohejdat men trots det verkar inte detta socioekonomiska segment vare sig överge de ryssvänliga högerextrema partierna eller de USA-vänliga högerpopulistiska partierna i särskilt hög grad. Den samlade paneuropeiska radikalhögern, och vare sig partierna är pro-Putin eller pro-Trump eller både och, lyckas m a o för närvarande och alldeles uppenbarligen med konststycket att fortsätta att skylla allt på den utomeuropeiska invandringen och på de olika minoriteterna liksom på den s k vänsterliberala eliten samt sist men inte minst att fortsätta att få huvudparten av Europas arbetare och lägre medelklass att rösta på desamma.

Den vänsterpopulism som det senaste bulgariska valet gav prov på i och med Radevs parti Progressiva Bulgariens seger och som Mélenchon företräder i Frankrike och Wagenknecht i Tyskland kan möjligen utmana radikalhögern och ta upp kampen om arbetarklassen och den lägre medelklassen men problemet är att de vänsterpopulistiska partierna och ledarna också tenderar att vara ryssvänliga samt kolportera en hård anti-invandringsretorik.

TITLE:
Den europeiska radikalhögern är fortsatt stark trots både Putin- och Trump-priserna

DESCRIPTION:
137 år efter A.H.:s födelsedag och 81 år efter dennes dödsdag (vilka då båda inträffade i just april månad) fortsätter högerextrema AfD att klättra i de tyska opinionsmätningarna och erhöll nu senast 28%, vilket inte bara innebär att partiet totaldominerar i f d Östtyskland utan också är det största partiet i en allt större del […]

CONTENT:
137 år efter A.H.:s födelsedag och 81 år efter dennes dödsdag (vilka då båda inträffade i just april månad) fortsätter högerextrema AfD att klättra i de tyska opinionsmätningarna och erhöll nu senast 28%, vilket inte bara innebär att partiet totaldominerar i f d Östtyskland utan också är det största partiet i en allt större del av f d Västtyskland. Och i A.H.:s gamla hemland slår FPÖ samtidigt i taket i de österrikiska opinionsundersökningarna med ett stöd på 37-39%.

Efter att den storskaliga, andra ryska invasionen av Ukraina inleddes i februari 2022 gick matpriserna upp dramatiskt i form av de s k Putin-priserna och fr a arbetarklassen och den lägre medelklassen kom att drabbas mycket hårt att de ekonomiska följderna av kriget i Ukraina. Och precis när världsekonomin såg ut att börja återhämta sig så sker nu något liknande igen efter att USA och Israel inledde sitt krig mot Iran i februari i år och nu är det Trump-priserna som gäller och inte minst handlar det om kraftigt stigande olje- och bensinpriser, vilka just nu leder till allmänt höjda levnadsomkostnader.

Än en gång är det fr a arbetarklassen och den lägre medelklassen som drabbas privatekonomiskt och vars plånböcker och bankkonton blöder ohejdat men trots det verkar inte detta socioekonomiska segment vare sig överge de ryssvänliga högerextrema partierna eller de USA-vänliga högerpopulistiska partierna i särskilt hög grad. Den samlade paneuropeiska radikalhögern, och vare sig partierna är pro-Putin eller pro-Trump eller både och, lyckas m a o för närvarande och alldeles uppenbarligen med konststycket att fortsätta att skylla allt på den utomeuropeiska invandringen och på de olika minoriteterna liksom på den s k vänsterliberala eliten samt sist men inte minst att fortsätta att få huvudparten av Europas arbetare och lägre medelklass att rösta på desamma.

Den vänsterpopulism som det senaste bulgariska valet gav prov på i och med Radevs parti Progressiva Bulgariens seger och som Mélenchon företräder i Frankrike och Wagenknecht i Tyskland kan möjligen utmana radikalhögern och ta upp kampen om arbetarklassen och den lägre medelklassen men problemet är att de vänsterpopulistiska partierna och ledarna också tenderar att vara ryssvänliga samt kolportera en hård anti-invandringsretorik. Vänstern står helt enkelt inför en grannlaga uppgift att ta tillbaka arbetarklassen och den lägre medelklassen, vare sig det gäller de en gång så mäktiga socialdemokratiska arbetarpartierna, de f d kommunistpartierna eller de nya vänsterpopulistiska partierna.

TITLE:
Den europeiska radikalhögern är fortsatt stark trots både Putin- och Trump-priserna

DESCRIPTION:
137 år efter A.H.:s födelsedag och 81 år efter dennes dödsdag (vilka då båda inträffade i just april månad) fortsätter högerextrema AfD att klättra i de tyska opinionsmätningarna och erhöll nu senast 28%, vilket inte bara innebär att partiet totaldominerar i f d Östtyskland utan också är det största partiet i en allt större del […]

CONTENT:
137 år efter A.H.:s födelsedag och 81 år efter dennes dödsdag (vilka då båda inträffade i just april månad) fortsätter högerextrema AfD att klättra i de tyska opinionsmätningarna och erhöll nu senast 28%, vilket inte bara innebär att partiet totaldominerar i f d Östtyskland utan också är det största partiet i en allt större del av f d Västtyskland. I A.H.:s gamla hemland slår FPÖ samtidigt i taket i de österrikiska opinionsundersökningarna med ett stöd på 37-39% och bisarrt nog åtnjuter arvtagaren till både A.H.:s nazistparti och arvtagaren till Mussolinis fascistparti för närvarande ett stöd på 28-30% i sina respektive länder medan motsvarande partier ligger på 30-40% i flertalet av Europas mest folkrika länder (såsom i bl a Storbritannien, Rumänien, Polen och Nederländerna).

Efter att den storskaliga, andra ryska invasionen av Ukraina inleddes i februari 2022 gick matpriserna upp dramatiskt i form av de s k Putin-priserna och fr a arbetarklassen och den lägre medelklassen kom att drabbas mycket hårt att de ekonomiska följderna av kriget i Ukraina. Och precis när världsekonomin såg ut att börja återhämta sig så sker nu något liknande igen efter att USA och Israel inledde sitt krig mot Iran i februari i år och nu är det Trump-priserna som gäller och inte minst handlar det om kraftigt stigande olje- och bensinpriser, vilka just nu leder till allmänt höjda levnadsomkostnader.

Än en gång är det fr a arbetarklassen och den lägre medelklassen som drabbas privatekonomiskt och vars plånböcker och bankkonton blöder ohejdat men trots det verkar inte detta socioekonomiska segment vare sig överge de ryssvänliga högerextrema partierna eller de USA-vänliga högerpopulistiska partierna i särskilt hög grad. Den samlade paneuropeiska radikalhögern, och vare sig partierna är pro-Putin eller pro-Trump eller både och, lyckas m a o för närvarande och alldeles uppenbarligen med konststycket att fortsätta att skylla allt på den utomeuropeiska invandringen och på de olika minoriteterna liksom på den s k vänsterliberala eliten samt sist men inte minst att fortsätta att få huvudparten av Europas arbetare och lägre medelklass att rösta på densamma.

Den vänsterpopulism som det senaste bulgariska valet gav prov på i och med Radevs parti Progressiva Bulgariens seger och som bl a Mélenchon företräder i Frankrike och Wagenknecht i Tyskland kan möjligen utmana radikalhögern och ta upp kampen om arbetarklassen och den lägre medelklassen men problemet är att de vänsterpopulistiska partierna och ledarna också tenderar att vara ryssvänliga samt kolportera en hård anti-invandringsretorik. Vänstern står helt enkelt inför en grannlaga uppgift att ta tillbaka arbetarklassen och den lägre medelklassen, vare sig det gäller de en gång så mäktiga socialdemokratiska arbetarpartierna, de f d kommunistpartierna eller de nya vänsterpopulistiska partierna när inte ens en katastrofal kombination av Putin- och Trump-priser får arbetarna och den lägre medelklassen att överge radikalhögern i någon större utsträckning.

TITLE:
Den europeiska radikalhögern är fortsatt stark trots både Putin- och Trump-priserna

DESCRIPTION:
137 år efter A.H.:s födelsedag och 81 år efter dennes dödsdag (vilka då båda inträffade i just april månad) fortsätter högerextrema AfD att klättra i de tyska opinionsmätningarna och erhöll nu senast 28%, vilket inte bara innebär att partiet totaldominerar i f d Östtyskland utan också är det största partiet i en allt större del […]

CONTENT:
137 år efter A.H.:s födelsedag och 81 år efter dennes dödsdag (vilka då båda inträffade i just april månad) fortsätter högerextrema AfD att klättra i de tyska opinionsmätningarna och erhöll nu senast 28%, vilket inte bara innebär att partiet totaldominerar i f d Östtyskland utan också är det största partiet i en allt större del av f d Västtyskland. I A.H.:s gamla hemland slår FPÖ samtidigt i taket i de österrikiska opinionsundersökningarna med ett stöd på 37-39% och bisarrt nog åtnjuter arvtagaren till både A.H.:s nazistparti och arvtagaren till Mussolinis fascistparti för närvarande ett stöd på 28-30% i sina respektive länder medan motsvarande partier ligger på 30-40% i flertalet av Europas mest folkrika länder (såsom i bl a Storbritannien, Rumänien, Polen och Nederländerna).

Efter att den storskaliga, andra ryska invasionen av Ukraina inleddes i februari 2022 gick matpriserna upp dramatiskt i form av de s k Putin-priserna och fr a arbetarklassen och den lägre medelklassen kom att drabbas mycket hårt att de ekonomiska följderna av kriget i Ukraina. Och precis när världsekonomin såg ut att börja återhämta sig så sker nu något liknande igen efter att USA och Israel inledde sitt krig mot Iran i februari i år och nu är det Trump-priserna som gäller och inte minst handlar det om kraftigt stigande olje- och bensinpriser, vilka just nu leder till allmänt höjda levnadsomkostnader.

Än en gång är det fr a arbetarklassen och den lägre medelklassen som drabbas privatekonomiskt och vars plånböcker och bankkonton blöder ohejdat men trots det verkar inte detta socioekonomiska segment vare sig överge de ryssvänliga högerextrema partierna eller de USA-vänliga högerpopulistiska partierna i särskilt hög grad. Den samlade paneuropeiska radikalhögern, och vare sig partierna är pro-Putin eller pro-Trump eller både och, lyckas m a o för närvarande och alldeles uppenbarligen med konststycket att fortsätta att skylla allt på den utomeuropeiska invandringen och på de olika minoriteterna liksom på den s k vänsterliberala eliten samt sist men inte minst att fortsätta att få huvudparten av Europas arbetare och lägre medelklass att rösta på densamma.

Den vänsterpopulism som det senaste bulgariska valet gav prov på i och med Radevs parti Progressiva Bulgariens seger och som Mélenchon företräder i Frankrike och Wagenknecht i Tyskland kan möjligen utmana radikalhögern och ta upp kampen om arbetarklassen och den lägre medelklassen men problemet är att de vänsterpopulistiska partierna och ledarna också tenderar att vara ryssvänliga samt kolportera en hård anti-invandringsretorik. Vänstern står helt enkelt inför en grannlaga uppgift att ta tillbaka arbetarklassen och den lägre medelklassen, vare sig det gäller de en gång så mäktiga socialdemokratiska arbetarpartierna, de f d kommunistpartierna eller de nya vänsterpopulistiska partierna.

TITLE:
Den europeiska radikalhögern är fortsatt stark trots både Putin- och Trump-priserna

DESCRIPTION:
137 år efter A.H.:s födelsedag och 81 år efter dennes dödsdag (vilka då båda inträffade i just april månad) fortsätter högerextrema AfD att klättra i de tyska opinionsmätningarna och erhöll nu senast 28%, vilket inte bara innebär att partiet totaldominerar i f d Östtyskland utan också är det största partiet i en allt större del […]

CONTENT:
137 år efter A.H.:s födelsedag och 81 år efter dennes dödsdag (vilka då båda inträffade i just april månad) fortsätter högerextrema AfD att klättra i de tyska opinionsmätningarna och erhöll nu senast 28%, vilket inte bara innebär att partiet totaldominerar i f d Östtyskland utan också är det största partiet i en allt större del av f d Västtyskland. I A.H.:s gamla hemland slår FPÖ samtidigt i taket i de österrikiska opinionsundersökningarna med ett stöd på 37-39% och bisarrt nog åtnjuter arvtagaren till både A.H.:s nazistparti och arvtagaren till Mussolinis fascistparti för närvarande ett stöd på 28-30% i sina respektive länder medan motsvarande partier ligger på 30-40% i flertalet av Europas mest folkrika länder (såsom i bl a Storbritannien, Rumänien, Polen och Nederländerna).

Efter att den storskaliga, andra ryska invasionen av Ukraina inleddes i februari 2022 gick matpriserna upp dramatiskt i form av de s k Putin-priserna och fr a arbetarklassen och den lägre medelklassen kom att drabbas mycket hårt att de ekonomiska följderna av kriget i Ukraina. Och precis när världsekonomin såg ut att börja återhämta sig så sker nu något liknande igen efter att USA och Israel inledde sitt krig mot Iran i februari i år och nu är det Trump-priserna som gäller och inte minst handlar det om kraftigt stigande olje- och bensinpriser, vilka just nu leder till allmänt höjda levnadsomkostnader.

Än en gång är det fr a arbetarklassen och den lägre medelklassen som drabbas privatekonomiskt och vars plånböcker och bankkonton blöder ohejdat men trots det verkar inte detta socioekonomiska segment vare sig överge de ryssvänliga högerextrema partierna eller de USA-vänliga högerpopulistiska partierna i särskilt hög grad. Den samlade paneuropeiska radikalhögern, och vare sig partierna är pro-Putin eller pro-Trump eller både och, lyckas m a o för närvarande och alldeles uppenbarligen med konststycket att fortsätta att skylla allt på den utomeuropeiska invandringen och på de olika minoriteterna liksom på den s k vänsterliberala eliten samt sist men inte minst att fortsätta att få huvudparten av Europas arbetare och lägre medelklass att rösta på desamma.

Den vänsterpopulism som det senaste bulgariska valet gav prov på i och med Radevs parti Progressiva Bulgariens seger och som Mélenchon företräder i Frankrike och Wagenknecht i Tyskland kan möjligen utmana radikalhögern och ta upp kampen om arbetarklassen och den lägre medelklassen men problemet är att de vänsterpopulistiska partierna och ledarna också tenderar att vara ryssvänliga samt kolportera en hård anti-invandringsretorik. Vänstern står helt enkelt inför en grannlaga uppgift att ta tillbaka arbetarklassen och den lägre medelklassen, vare sig det gäller de en gång så mäktiga socialdemokratiska arbetarpartierna, de f d kommunistpartierna eller de nya vänsterpopulistiska partierna.

TITLE:
Den europeiska radikalhögern är fortsatt stark trots både Putin- och Trump-priserna

DESCRIPTION:
137 år efter A.H.:s födelsedag och 81 år efter dennes dödsdag (vilka då båda inträffade i just april månad) fortsätter högerextrema AfD att klättra i de tyska opinionsmätningarna och erhöll nu senast 28%, vilket inte bara innebär att partiet totaldominerar i f d Östtyskland utan också är det största partiet i en allt större del […]

CONTENT:
137 år efter A.H.:s födelsedag och 81 år efter dennes dödsdag (vilka då båda inträffade i just april månad) fortsätter högerextrema AfD att klättra i de tyska opinionsmätningarna och erhöll nu senast 28%, vilket inte bara innebär att partiet totaldominerar i f d Östtyskland utan också är det största partiet i en allt större del av f d Västtyskland. I A.H.:s gamla hemland slår FPÖ samtidigt i taket i de österrikiska opinionsundersökningarna med ett stöd på 37-39% och bisarrt nog åtnjuter arvtagaren till både A.H.:s nazistparti och arvtagaren till Mussolinis fascistparti för närvarande ett stöd på 28-30% i sina respektive länder medan motsvarande partier ligger på 30-40% i flertalet av Europas mest folkrika länder (såsom i bl a Storbritannien, Rumänien, Polen och Nederländerna).

Efter att den storskaliga, andra ryska invasionen av Ukraina inleddes i februari 2022 gick matpriserna upp dramatiskt i form av de s k Putin-priserna och fr a arbetarklassen och den lägre medelklassen kom att drabbas mycket hårt att de ekonomiska följderna av kriget i Ukraina. Och precis när världsekonomin såg ut att börja återhämta sig så sker nu något liknande igen efter att USA och Israel inledde sitt krig mot Iran i februari i år och nu är det Trump-priserna som gäller och inte minst handlar det om kraftigt stigande olje- och bensinpriser, vilka just nu leder till allmänt höjda levnadsomkostnader.

Än en gång är det fr a arbetarklassen och den lägre medelklassen som drabbas privatekonomiskt och vars plånböcker och bankkonton blöder ohejdat men trots det verkar inte detta socioekonomiska segment vare sig överge de ryssvänliga högerextrema partierna eller de USA-vänliga högerpopulistiska partierna i särskilt hög grad. Den samlade paneuropeiska radikalhögern, och vare sig partierna är pro-Putin eller pro-Trump eller både och, lyckas m a o för närvarande och alldeles uppenbarligen med konststycket att fortsätta att skylla allt på den utomeuropeiska invandringen och på de olika minoriteterna liksom på den s k vänsterliberala eliten samt sist men inte minst att fortsätta att få huvudparten av Europas arbetare och lägre medelklass att rösta på densamma.

Den vänsterpopulism som det senaste bulgariska valet gav prov på i och med Radevs parti Progressiva Bulgariens seger och som bl a Mélenchon företräder i Frankrike och Wagenknecht i Tyskland kan möjligen utmana radikalhögern och ta upp kampen om arbetarklassen och den lägre medelklassen men problemet är att de vänsterpopulistiska partierna och ledarna också tenderar att vara ryssvänliga samt kolportera en hård anti-invandringsretorik. Vänstern står helt enkelt inför en grannlaga uppgift att ta tillbaka arbetarklassen och den lägre medelklassen, vare sig det gäller de en gång så mäktiga socialdemokratiska arbetarpartierna, de f d kommunistpartierna eller de nya vänsterpopulistiska partierna när inte ens en katastrofal kombination av Putin- och Trump-priser får arbetarna och den lägre medelklassen att överge radikalhögern i någon större utsträckning.

TITLE:
Den europeiska radikalhögern är fortsatt stark trots både Putin- och Trump-priserna

DESCRIPTION:
137 år efter A.H.:s födelsedag och 81 år efter dennes dödsdag (vilka då båda inträffade i just april månad) fortsätter högerextrema AfD att klättra i de tyska opinionsmätningarna och erhöll nu senast 28%, vilket inte bara innebär att partiet totaldominerar i f d Östtyskland utan också är det största partiet i en allt större del […]

CONTENT:
137 år efter A.H.:s födelsedag och 81 år efter dennes dödsdag (vilka då båda inträffade i just april månad) fortsätter högerextrema AfD att klättra i de tyska opinionsmätningarna och erhöll nu senast 28%, vilket inte bara innebär att partiet totaldominerar i f d Östtyskland utan också är det största partiet i en allt större del av f d Västtyskland. Och i A.H.:s gamla hemland slår FPÖ samtidigt i taket i de österrikiska opinionsundersökningarna med ett stöd på 37-39%.

Efter att den storskaliga, andra ryska invasionen av Ukraina inleddes i februari 2022 gick matpriserna upp dramatiskt i form av de s k Putin-priserna och fr a arbetarklassen och den lägre medelklassen kom att drabbas mycket hårt att de ekonomiska följderna av kriget i Ukraina. Och precis när världsekonomin såg ut att börja återhämta sig så sker nu något liknande igen efter att USA och Israel inledde sitt krig mot Iran i februari i år och nu är det Trump-priserna som gäller och inte minst handlar det om kraftigt stigande olje- och bensinpriser, vilka just nu leder till allmänt höjda levnadsomkostnader.

Än en gång är det fr a arbetarklassen och den lägre medelklassen som drabbas privatekonomiskt och vars plånböcker och bankkonton blöder ohejdat men trots det verkar inte detta socioekonomiska segment vare sig överge de ryssvänliga högerextrema partierna eller de USA-vänliga högerpopulistiska partierna i särskilt hög grad. Den samlade paneuropeiska radikalhögern, och vare sig partierna är pro-Putin eller pro-Trump eller både och, lyckas m a o för närvarande och alldeles uppenbarligen med konststycket att fortsätta att skylla allt på den utomeuropeiska invandringen och på de olika minoriteterna liksom på den s k vänsterliberala eliten samt sist men inte minst att fortsätta att få huvudparten av Europas arbetare och lägre medelklass att rösta på desamma.

Den vänsterpopulism som det senaste bulgariska valet gav prov på i och med Radevs parti Progressiva Bulgariens seger och som Mélenchon företräder i Frankrike och Wagenknecht i Tyskland kan möjligen utmana radikalhögern och ta upp kampen om arbetarklassen och den lägre medelklassen men problemet är att de vänsterpopulistiska partierna och ledarna också tenderar att vara ryssvänliga samt kolportera en hård anti-invandringsretorik. Vänstern står helt enkelt inför en grannlaga uppgift att ta tillbaka arbetarklassen och den lägre medelklassen, vare sig det gäller de en gång så mäktiga socialdemokratiska arbetarpartierna, de f d kommunistpartierna eller de nya vänsterpopulistiska partierna.

TITLE:
Den europeiska radikalhögern är fortsatt stark trots både Putin- och Trump-priserna

DESCRIPTION:
137 år efter A.H.:s födelsedag och 81 år efter dennes dödsdag (vilka då båda inträffade i just april månad) fortsätter högerextrema AfD att klättra i de tyska opinionsmätningarna och erhöll nu senast 28%, vilket inte bara innebär att partiet totaldominerar i f d Östtyskland utan också är det största partiet i en allt större del […]

CONTENT:
137 år efter A.H.:s födelsedag och 81 år efter dennes dödsdag (vilka då båda inträffade i just april månad) fortsätter högerextrema AfD att klättra i de tyska opinionsmätningarna och erhöll nu senast 28%, vilket inte bara innebär att partiet totaldominerar i f d Östtyskland utan också är det största partiet i en allt större del av f d Västtyskland. I A.H.:s gamla hemland slår FPÖ samtidigt i taket i de österrikiska opinionsundersökningarna med ett stöd på 37-39% och bisarrt nog åtnjuter arvtagaren till både A.H.:s nazistparti och arvtagaren till Mussolinis fascistparti för närvarande ett stöd på 28-30% i sina respektive länder medan motsvarande partier ligger på 30-40% i flertalet av Europas mest folkrika länder (såsom i bl a Storbritannien, Rumänien, Polen och Nederländerna).

Efter att den storskaliga, andra ryska invasionen av Ukraina inleddes i februari 2022 gick matpriserna upp dramatiskt i form av de s k Putin-priserna och fr a arbetarklassen och den lägre medelklassen kom att drabbas mycket hårt att de ekonomiska följderna av kriget i Ukraina. Och precis när världsekonomin såg ut att börja återhämta sig så sker nu något liknande igen efter att USA och Israel inledde sitt krig mot Iran i februari i år och nu är det Trump-priserna som gäller och inte minst handlar det om kraftigt stigande olje- och bensinpriser, vilka just nu leder till allmänt höjda levnadsomkostnader.

Än en gång är det fr a arbetarklassen och den lägre medelklassen som drabbas privatekonomiskt och vars plånböcker och bankkonton blöder ohejdat men trots det verkar inte detta socioekonomiska segment vare sig överge de ryssvänliga högerextrema partierna eller de USA-vänliga högerpopulistiska partierna i särskilt hög grad. Den samlade paneuropeiska radikalhögern, och vare sig partierna är pro-Putin eller pro-Trump eller både och, lyckas m a o för närvarande och alldeles uppenbarligen med konststycket att fortsätta att skylla allt på den utomeuropeiska invandringen och på de olika minoriteterna liksom på den s k vänsterliberala eliten samt sist men inte minst att fortsätta att få huvudparten av Europas arbetare och lägre medelklass att rösta på desamma.

Den vänsterpopulism som det senaste bulgariska valet gav prov på i och med Radevs parti Progressiva Bulgariens seger och som Mélenchon företräder i Frankrike och Wagenknecht i Tyskland kan möjligen utmana radikalhögern och ta upp kampen om arbetarklassen och den lägre medelklassen men problemet är att de vänsterpopulistiska partierna och ledarna också tenderar att vara ryssvänliga samt kolportera en hård anti-invandringsretorik. Vänstern står helt enkelt inför en grannlaga uppgift att ta tillbaka arbetarklassen och den lägre medelklassen, vare sig det gäller de en gång så mäktiga socialdemokratiska arbetarpartierna, de f d kommunistpartierna eller de nya vänsterpopulistiska partierna.

TITLE:
Den europeiska radikalhögern är fortsatt stark trots både Putin- och Trump-priserna

DESCRIPTION:
137 år efter A.H.:s födelsedag och 81 år efter dennes dödsdag (vilka då båda inträffade i just april månad) fortsätter högerextrema AfD att klättra i de tyska opinionsmätningarna och erhöll nu senast 28%, vilket inte bara innebär att partiet totaldominerar i f d Östtyskland utan också är det största partiet i en allt större del […]

CONTENT:
137 år efter A.H.:s födelsedag och 81 år efter dennes dödsdag (vilka då båda inträffade i just april månad) fortsätter högerextrema AfD att klättra i de tyska opinionsmätningarna och erhöll nu senast 28%, vilket inte bara innebär att partiet totaldominerar i f d Östtyskland utan också är det största partiet i en allt större del av f d Västtyskland. Och i A.H.:s gamla hemland slår FPÖ samtidigt i taket i de österrikiska opinionsundersökningarna med ett stöd på 37-39%.

Efter att den storskaliga, andra ryska invasionen av Ukraina inleddes i februari 2022 gick matpriserna upp dramatiskt i form av de s k Putin-priserna och fr a arbetarklassen och den lägre medelklassen kom att drabbas mycket hårt att de ekonomiska följderna av kriget i Ukraina. Och precis när världsekonomin såg ut att börja återhämta sig så sker nu något liknande igen efter att USA och Israel inledde sitt krig mot Iran i februari i år och nu är det Trump-priserna som gäller och inte minst handlar det om kraftigt stigande olje- och bensinpriser, vilka just nu leder till allmänt höjda levnadsomkostnader.

Än en gång är det fr a arbetarklassen och den lägre medelklassen som drabbas privatekonomiskt och vars plånböcker och bankkonton blöder ohejdat men trots det verkar inte detta socioekonomiska segment vare sig överge de ryssvänliga högerextrema partierna eller de USA-vänliga högerpopulistiska partierna i särskilt hög grad. Den samlade paneuropeiska radikalhögern, och vare sig partierna är pro-Putin eller pro-Trump eller både och, lyckas m a o för närvarande och alldeles uppenbarligen med konststycket att fortsätta att skylla allt på den utomeuropeiska invandringen och på de olika minoriteterna liksom på den s k vänsterliberala eliten samt sist men inte minst att fortsätta att få huvudparten av Europas arbetare och lägre medelklass att rösta på desamma.

Den vänsterpopulism som det senaste bulgariska valet gav prov på i och med Radevs parti Progressiva Bulgariens seger och som Mélenchon företräder i Frankrike och Wagenknecht i Tyskland kan möjligen utmana radikalhögern och ta upp kampen om arbetarklassen och den lägre medelklassen men problemet är att de vänsterpopulistiska partierna och ledarna också tenderar att vara ryssvänliga samt kolportera en hård anti-invandringsretorik.

TITLE:
Den europeiska radikalhögern är fortsatt stark trots både Putin- och Trump-priserna

DESCRIPTION:
137 år efter A.H.:s födelsedag och 81 år efter dennes dödsdag (vilka då båda inträffade i just april månad) fortsätter högerextrema AfD att klättra i de tyska opinionsmätningarna och erhöll nu senast 28%, vilket inte bara innebär att partiet totaldominerar i f d Östtyskland utan också är det största partiet i en allt större del […]

CONTENT:
137 år efter A.H.:s födelsedag och 81 år efter dennes dödsdag (vilka då båda inträffade i just april månad) fortsätter högerextrema AfD att klättra i de tyska opinionsmätningarna och erhöll nu senast 28%, vilket inte bara innebär att partiet totaldominerar i f d Östtyskland utan också är det största partiet i en allt större del av f d Västtyskland. Och i A.H.:s gamla hemland slår FPÖ samtidigt i taket i de österrikiska opinionsundersökningarna med ett stöd på 37-39%.

Efter att den storskaliga, andra ryska invasionen av Ukraina inleddes i februari 2022 gick matpriserna upp dramatiskt i form av de s k Putin-priserna och fr a arbetarklassen och den lägre medelklassen kom att drabbas mycket hårt att de ekonomiska följderna av kriget i Ukraina. Och precis när världsekonomin såg ut att börja återhämta sig så sker nu något liknande igen efter att USA och Israel inledde sitt krig mot Iran i februari i år och nu är det Trump-priserna som gäller och inte minst handlar det om kraftigt stigande olje- och bensinpriser, vilka just nu leder till allmänt höjda levnadsomkostnader.

Än en gång är det fr a arbetarklassen och den lägre medelklassen som drabbas privatekonomiskt och vars plånböcker och bankkonton blöder ohejdat men trots det verkar inte detta socioekonomiska segment vare sig överge de ryssvänliga högerextrema partierna eller de USA-vänliga högerpopulistiska partierna i särskilt hög grad. Den samlade paneuropeiska radikalhögern, och vare sig partierna är pro-Putin eller pro-Trump eller både och, lyckas m a o för närvarande och alldeles uppenbarligen med konststycket att fortsätta att skylla allt på den utomeuropeiska invandringen och på de olika minoriteterna liksom på den s k vänsterliberala eliten samt sist men inte minst att fortsätta att få huvudparten av Europas arbetare och lägre medelklass att rösta på desamma.

Den vänsterpopulism som det senaste bulgariska valet gav prov på i och med Radevs parti Progressiva Bulgariens seger och som Mélenchon företräder i Frankrike och Wagenknecht i Tyskland kan möjligen utmana radikalhögern och ta upp kampen om arbetarklassen och den lägre medelklassen men problemet är att de vänsterpopulistiska partierna och ledarna också tenderar att vara ryssvänliga samt kolportera en hård anti-invandringsretorik. Vänstern står helt enkelt inför en grannlaga uppgift att ta tillbaka arbetarklassen och den lägre medelklassen, vare sig det gäller de en gång så mäktiga socialdemokratiska arbetarpartierna, de f d kommunistpartierna eller de nya vänsterpopulistiska partierna.

TITLE:
Den europeiska radikalhögern är fortsatt stark trots både Putin- och Trump-priserna

DESCRIPTION:
137 år efter A.H.:s födelsedag och 81 år efter dennes dödsdag (vilka då båda inträffade i just april månad) fortsätter högerextrema AfD att klättra i de tyska opinionsmätningarna och erhöll nu senast 28%, vilket inte bara innebär att partiet totaldominerar i f d Östtyskland utan också är det största partiet i en allt större del […]

CONTENT:
137 år efter A.H.:s födelsedag och 81 år efter dennes dödsdag (vilka då båda inträffade i just april månad) fortsätter högerextrema AfD att klättra i de tyska opinionsmätningarna och erhöll nu senast 28%, vilket inte bara innebär att partiet totaldominerar i f d Östtyskland utan också är det största partiet i en allt större del av f d Västtyskland. I A.H.:s gamla hemland slår FPÖ samtidigt i taket i de österrikiska opinionsundersökningarna med ett stöd på 37-39% och bisarrt nog åtnjuter arvtagaren till både A.H.:s nazistparti och arvtagaren till Mussolinis fascistparti för närvarande ett stöd på 28-30% i sina respektive länder medan motsvarande partier ligger på 30-40% i flertalet av Europas mest folkrika länder (såsom i bl a Storbritannien, Rumänien, Polen och Nederländerna).

Efter att den storskaliga, andra ryska invasionen av Ukraina inleddes i februari 2022 gick matpriserna upp dramatiskt i form av de s k Putin-priserna och fr a arbetarklassen och den lägre medelklassen kom att drabbas mycket hårt att de ekonomiska följderna av kriget i Ukraina. Och precis när världsekonomin såg ut att börja återhämta sig så sker nu något liknande igen efter att USA och Israel inledde sitt krig mot Iran i februari i år och nu är det Trump-priserna som gäller och inte minst handlar det om kraftigt stigande olje- och bensinpriser, vilka just nu leder till allmänt höjda levnadsomkostnader.

Än en gång är det fr a arbetarklassen och den lägre medelklassen som drabbas privatekonomiskt och vars plånböcker och bankkonton blöder ohejdat men trots det verkar inte detta socioekonomiska segment vare sig överge de ryssvänliga högerextrema partierna eller de USA-vänliga högerpopulistiska partierna i särskilt hög grad. Den samlade paneuropeiska radikalhögern, och vare sig partierna är pro-Putin eller pro-Trump eller både och, lyckas m a o för närvarande och alldeles uppenbarligen med konststycket att fortsätta att skylla allt på den utomeuropeiska invandringen och på de olika minoriteterna liksom på den s k vänsterliberala eliten samt sist men inte minst att fortsätta att få huvudparten av Europas arbetare och lägre medelklass att rösta på densamma.

Den vänsterpopulism som det senaste bulgariska valet gav prov på i och med Radevs parti Progressiva Bulgariens seger och som bl a Mélenchon företräder i Frankrike och Wagenknecht i Tyskland kan möjligen utmana radikalhögern och ta upp kampen om arbetarklassen och den lägre medelklassen men problemet är att de vänsterpopulistiska partierna och ledarna också tenderar att vara ryssvänliga samt kolportera en hård anti-invandringsretorik. Vänstern står helt enkelt inför en grannlaga uppgift att ta tillbaka arbetarklassen och den lägre medelklassen, vare sig det gäller de en gång så mäktiga socialdemokratiska arbetarpartierna, de f d kommunistpartierna eller de nya vänsterpopulistiska partierna när inte ens en katastrofal kombination av Putin- och Trump-priser får arbetarna och den lägre medelklassen att överge radikalhögern i någon större utsträckning.

TITLE:
Den europeiska radikalhögern är fortsatt stark trots både Putin- och Trump-priserna

DESCRIPTION:
137 år efter A.H.:s födelsedag och 81 år efter dennes dödsdag (vilka då båda inträffade i just april månad) fortsätter högerextrema AfD att klättra i de tyska opinionsmätningarna och erhöll nu senast 28%, vilket inte bara innebär att partiet totaldominerar i f d Östtyskland utan också är det största partiet i en allt större del […]

CONTENT:
137 år efter A.H.:s födelsedag och 81 år efter dennes dödsdag (vilka då båda inträffade i just april månad) fortsätter högerextrema AfD att klättra i de tyska opinionsmätningarna och erhöll nu senast 28%, vilket inte bara innebär att partiet totaldominerar i f d Östtyskland utan också är det största partiet i en allt större del av f d Västtyskland. I A.H.:s gamla hemland slår FPÖ samtidigt i taket i de österrikiska opinionsundersökningarna med ett stöd på 37-39% och bisarrt nog åtnjuter arvtagaren till både A.H.:s nazistparti och arvtagaren till Mussolinis fascistparti för närvarande ett stöd på 28-30% i sina respektive länder medan motsvarande partier ligger på 30-40% i flertalet av Europas mest folkrika länder (såsom i bl a Storbritannien, Rumänien, Polen och Nederländerna).

Efter att den storskaliga, andra ryska invasionen av Ukraina inleddes i februari 2022 gick matpriserna upp dramatiskt i form av de s k Putin-priserna och fr a arbetarklassen och den lägre medelklassen kom att drabbas mycket hårt att de ekonomiska följderna av kriget i Ukraina. Och precis när världsekonomin såg ut att börja återhämta sig så sker nu något liknande igen efter att USA och Israel inledde sitt krig mot Iran i februari i år och nu är det Trump-priserna som gäller och inte minst handlar det om kraftigt stigande olje- och bensinpriser, vilka just nu leder till allmänt höjda levnadsomkostnader.

Än en gång är det fr a arbetarklassen och den lägre medelklassen som drabbas privatekonomiskt och vars plånböcker och bankkonton blöder ohejdat men trots det verkar inte detta socioekonomiska segment vare sig överge de ryssvänliga högerextrema partierna eller de USA-vänliga högerpopulistiska partierna i särskilt hög grad. Den samlade paneuropeiska radikalhögern, och vare sig partierna är pro-Putin eller pro-Trump eller både och, lyckas m a o för närvarande och alldeles uppenbarligen med konststycket att fortsätta att skylla allt på den utomeuropeiska invandringen och på de olika minoriteterna liksom på den s k vänsterliberala eliten samt sist men inte minst att fortsätta att få huvudparten av Europas arbetare och lägre medelklass att rösta på densamma.

Den vänsterpopulism som det senaste bulgariska valet gav prov på i och med Radevs parti Progressiva Bulgariens seger och som Mélenchon företräder i Frankrike och Wagenknecht i Tyskland kan möjligen utmana radikalhögern och ta upp kampen om arbetarklassen och den lägre medelklassen men problemet är att de vänsterpopulistiska partierna och ledarna också tenderar att vara ryssvänliga samt kolportera en hård anti-invandringsretorik. Vänstern står helt enkelt inför en grannlaga uppgift att ta tillbaka arbetarklassen och den lägre medelklassen, vare sig det gäller de en gång så mäktiga socialdemokratiska arbetarpartierna, de f d kommunistpartierna eller de nya vänsterpopulistiska partierna.

TITLE:
Den europeiska radikalhögern är fortsatt stark trots både Putin- och Trump-priserna

DESCRIPTION:
137 år efter A.H.:s födelsedag och 81 år efter dennes dödsdag (vilka då båda inträffade i just april månad) fortsätter högerextrema AfD att klättra i de tyska opinionsmätningarna och erhöll nu senast 28%, vilket inte bara innebär att partiet totaldominerar i f d Östtyskland utan också är det största partiet i en allt större del […]

CONTENT:
137 år efter A.H.:s födelsedag och 81 år efter dennes dödsdag (vilka då båda inträffade i just april månad) fortsätter högerextrema AfD att klättra i de tyska opinionsmätningarna och erhöll nu senast 28%, vilket inte bara innebär att partiet totaldominerar i f d Östtyskland utan också är det största partiet i en allt större del av f d Västtyskland. I A.H.:s gamla hemland slår FPÖ samtidigt i taket i de österrikiska opinionsundersökningarna med ett stöd på 37-39% och bisarrt nog åtnjuter arvtagaren till både A.H.:s nazistparti och arvtagaren till Mussolinis fascistparti för närvarande ett stöd på 28-30% i sina respektive länder medan motsvarande partier ligger på 30-40% i flertalet av Europas mest folkrika länder (såsom i bl a Storbritannien, Rumänien, Polen och Nederländerna).

Efter att den storskaliga, andra ryska invasionen av Ukraina inleddes i februari 2022 gick matpriserna upp dramatiskt i form av de s k Putin-priserna och fr a arbetarklassen och den lägre medelklassen kom att drabbas mycket hårt att de ekonomiska följderna av kriget i Ukraina. Och precis när världsekonomin såg ut att börja återhämta sig så sker nu något liknande igen efter att USA och Israel inledde sitt krig mot Iran i februari i år och nu är det Trump-priserna som gäller och inte minst handlar det om kraftigt stigande olje- och bensinpriser, vilka just nu leder till allmänt höjda levnadsomkostnader.

Än en gång är det fr a arbetarklassen och den lägre medelklassen som drabbas privatekonomiskt och vars plånböcker och bankkonton blöder ohejdat men trots det verkar inte detta socioekonomiska segment vare sig överge de ryssvänliga högerextrema partierna eller de USA-vänliga högerpopulistiska partierna i särskilt hög grad. Den samlade paneuropeiska radikalhögern, och vare sig partierna är pro-Putin eller pro-Trump eller både och, lyckas m a o för närvarande och alldeles uppenbarligen med konststycket att fortsätta att skylla allt på den utomeuropeiska invandringen och på de olika minoriteterna liksom på den s k vänsterliberala eliten samt sist men inte minst att fortsätta att få huvudparten av Europas arbetare och lägre medelklass att rösta på desamma.

Den vänsterpopulism som det senaste bulgariska valet gav prov på i och med Radevs parti Progressiva Bulgariens seger och som Mélenchon företräder i Frankrike och Wagenknecht i Tyskland kan möjligen utmana radikalhögern och ta upp kampen om arbetarklassen och den lägre medelklassen men problemet är att de vänsterpopulistiska partierna och ledarna också tenderar att vara ryssvänliga samt kolportera en hård anti-invandringsretorik. Vänstern står helt enkelt inför en grannlaga uppgift att ta tillbaka arbetarklassen och den lägre medelklassen, vare sig det gäller de en gång så mäktiga socialdemokratiska arbetarpartierna, de f d kommunistpartierna eller de nya vänsterpopulistiska partierna.

TITLE:
Den europeiska radikalhögern är fortsatt stark trots både Putin- och Trump-priserna

DESCRIPTION:
137 år efter A.H.:s födelsedag och 81 år efter dennes dödsdag (vilka då båda inträffade i just april månad) fortsätter högerextrema AfD att klättra i de tyska opinionsmätningarna och erhöll nu senast 28%, vilket inte bara innebär att partiet totaldominerar i f d Östtyskland utan också är det största partiet i en allt större del […]

CONTENT:
137 år efter A.H.:s födelsedag och 81 år efter dennes dödsdag (vilka då båda inträffade i just april månad) fortsätter högerextrema AfD att klättra i de tyska opinionsmätningarna och erhöll nu senast 28%, vilket inte bara innebär att partiet totaldominerar i f d Östtyskland utan också är det största partiet i en allt större del av f d Västtyskland. I A.H.:s gamla hemland slår FPÖ samtidigt i taket i de österrikiska opinionsundersökningarna med ett stöd på 37-39% och bisarrt nog åtnjuter arvtagaren till både A.H.:s nazistparti och arvtagaren till Mussolinis fascistparti för närvarande ett stöd på 28-30% i sina respektive länder medan motsvarande partier ligger på 30-40% i flertalet av Europas mest folkrika länder (såsom i bl a Storbritannien, Rumänien, Polen och Nederländerna).

Efter att den storskaliga, andra ryska invasionen av Ukraina inleddes i februari 2022 gick matpriserna upp dramatiskt i form av de s k Putin-priserna och fr a arbetarklassen och den lägre medelklassen kom att drabbas mycket hårt att de ekonomiska följderna av kriget i Ukraina. Och precis när världsekonomin såg ut att börja återhämta sig så sker nu något liknande igen efter att USA och Israel inledde sitt krig mot Iran i februari i år och nu är det Trump-priserna som gäller och inte minst handlar det om kraftigt stigande olje- och bensinpriser, vilka just nu leder till allmänt höjda levnadsomkostnader.

Än en gång är det fr a arbetarklassen och den lägre medelklassen som drabbas privatekonomiskt och vars plånböcker och bankkonton blöder ohejdat men trots det verkar inte detta socioekonomiska segment vare sig överge de ryssvänliga högerextrema partierna eller de USA-vänliga högerpopulistiska partierna i särskilt hög grad. Den samlade paneuropeiska radikalhögern, och vare sig partierna är pro-Putin eller pro-Trump eller både och, lyckas m a o för närvarande och alldeles uppenbarligen med konststycket att fortsätta att skylla allt på den utomeuropeiska invandringen och på de olika minoriteterna liksom på den s k vänsterliberala eliten samt sist men inte minst att fortsätta att få huvudparten av Europas arbetare och lägre medelklass att rösta på densamma.

Den vänsterpopulism som det senaste bulgariska valet gav prov på i och med Radevs parti Progressiva Bulgariens seger och som bl a Mélenchon företräder i Frankrike och Wagenknecht i Tyskland kan möjligen utmana radikalhögern och ta upp kampen om arbetarklassen och den lägre medelklassen men problemet är att de vänsterpopulistiska partierna och ledarna också tenderar att vara ryssvänliga samt kolportera en hård anti-invandringsretorik. Vänstern står helt enkelt inför en grannlaga uppgift att ta tillbaka arbetarklassen och den lägre medelklassen, vare sig det gäller de en gång så mäktiga socialdemokratiska arbetarpartierna, de f d kommunistpartierna eller de nya vänsterpopulistiska partierna när inte ens en katastrofal kombination av Putin- och Trump-priser får arbetarna och den lägre medelklassen att överge radikalhögern i någon större utsträckning.

TITLE:
Den europeiska radikalhögern är fortsatt stark trots både Putin- och Trump-priserna

DESCRIPTION:
137 år efter A.H.:s födelsedag och 81 år efter dennes dödsdag (vilka då båda inträffade i just april månad) fortsätter högerextrema AfD att klättra i de tyska opinionsmätningarna och erhöll nu senast 28%, vilket inte bara innebär att partiet totaldominerar i f d Östtyskland utan också är det största partiet i en allt större del […]

CONTENT:
137 år efter A.H.:s födelsedag och 81 år efter dennes dödsdag (vilka då båda inträffade i just april månad) fortsätter högerextrema AfD att klättra i de tyska opinionsmätningarna och erhöll nu senast 28%, vilket inte bara innebär att partiet totaldominerar i f d Östtyskland utan också är det största partiet i en allt större del av f d Västtyskland. Och i A.H.:s gamla hemland slår FPÖ samtidigt i taket i de österrikiska opinionsundersökningarna med ett stöd på 37-39%.

Efter att den storskaliga, andra ryska invasionen av Ukraina inleddes i februari 2022 gick matpriserna upp dramatiskt i form av de s k Putin-priserna och fr a arbetarklassen och den lägre medelklassen kom att drabbas mycket hårt att de ekonomiska följderna av kriget i Ukraina. Och precis när världsekonomin såg ut att börja återhämta sig så sker nu något liknande igen efter att USA och Israel inledde sitt krig mot Iran i februari i år och nu är det Trump-priserna som gäller och inte minst handlar det om kraftigt stigande olje- och bensinpriser, vilka just nu leder till allmänt höjda levnadsomkostnader.

Än en gång är det fr a arbetarklassen och den lägre medelklassen som drabbas privatekonomiskt och vars plånböcker och bankkonton blöder ohejdat men trots det verkar inte detta socioekonomiska segment vare sig överge de ryssvänliga högerextrema partierna eller de USA-vänliga högerpopulistiska partierna i särskilt hög grad. Den samlade paneuropeiska radikalhögern, och vare sig partierna är pro-Putin eller pro-Trump eller både och, lyckas m a o för närvarande och alldeles uppenbarligen med konststycket att fortsätta att skylla allt på den utomeuropeiska invandringen och på de olika minoriteterna liksom på den s k vänsterliberala eliten samt sist men inte minst att fortsätta att få huvudparten av Europas arbetare och lägre medelklass att rösta på desamma.

Den vänsterpopulism som det senaste bulgariska valet gav prov på i och med Radevs parti Progressiva Bulgariens seger och som Mélenchon företräder i Frankrike och Wagenknecht i Tyskland kan möjligen utmana radikalhögern och ta upp kampen om arbetarklassen och den lägre medelklassen men problemet är att de vänsterpopulistiska partierna och ledarna också tenderar att vara ryssvänliga samt kolportera en hård anti-invandringsretorik. Vänstern står helt enkelt inför en grannlaga uppgift att ta tillbaka arbetarklassen och den lägre medelklassen, vare sig det gäller de en gång så mäktiga socialdemokratiska arbetarpartierna, de f d kommunistpartierna eller de nya vänsterpopulistiska partierna.

TITLE:
Den europeiska radikalhögern är fortsatt stark trots både Putin- och Trump-priserna

DESCRIPTION:
137 år efter A.H.:s födelsedag och 81 år efter dennes dödsdag (vilka då båda inträffade i just april månad) fortsätter högerextrema AfD att klättra i de tyska opinionsmätningarna och erhöll nu senast 28%, vilket inte bara innebär att partiet totaldominerar i f d Östtyskland utan också är det största partiet i en allt större del […]

CONTENT:
137 år efter A.H.:s födelsedag och 81 år efter dennes dödsdag (vilka då båda inträffade i just april månad) fortsätter högerextrema AfD att klättra i de tyska opinionsmätningarna och erhöll nu senast 28%, vilket inte bara innebär att partiet totaldominerar i f d Östtyskland utan också är det största partiet i en allt större del av f d Västtyskland. I A.H.:s gamla hemland slår FPÖ samtidigt i taket i de österrikiska opinionsundersökningarna med ett stöd på 37-39% och bisarrt nog åtnjuter arvtagaren till både A.H.:s nazistparti och arvtagaren till Mussolinis fascistparti för närvarande ett stöd på 28-30% i sina respektive länder medan motsvarande partier ligger på 30-40% i flertalet av Europas mest folkrika länder (såsom i bl a Storbritannien, Rumänien, Polen och Nederländerna).

Efter att den storskaliga, andra ryska invasionen av Ukraina inleddes i februari 2022 gick matpriserna upp dramatiskt i form av de s k Putin-priserna och fr a arbetarklassen och den lägre medelklassen kom att drabbas mycket hårt att de ekonomiska följderna av kriget i Ukraina. Och precis när världsekonomin såg ut att börja återhämta sig så sker nu något liknande igen efter att USA och Israel inledde sitt krig mot Iran i februari i år och nu är det Trump-priserna som gäller och inte minst handlar det om kraftigt stigande olje- och bensinpriser, vilka just nu leder till allmänt höjda levnadsomkostnader.

Än en gång är det fr a arbetarklassen och den lägre medelklassen som drabbas privatekonomiskt och vars plånböcker och bankkonton blöder ohejdat men trots det verkar inte detta socioekonomiska segment vare sig överge de ryssvänliga högerextrema partierna eller de USA-vänliga högerpopulistiska partierna i särskilt hög grad. Den samlade paneuropeiska radikalhögern, och vare sig partierna är pro-Putin eller pro-Trump eller både och, lyckas m a o för närvarande och alldeles uppenbarligen med konststycket att fortsätta att skylla allt på den utomeuropeiska invandringen och på de olika minoriteterna liksom på den s k vänsterliberala eliten samt sist men inte minst att fortsätta att få huvudparten av Europas arbetare och lägre medelklass att rösta på desamma.

Den vänsterpopulism som det senaste bulgariska valet gav prov på i och med Radevs parti Progressiva Bulgariens seger och som Mélenchon företräder i Frankrike och Wagenknecht i Tyskland kan möjligen utmana radikalhögern och ta upp kampen om arbetarklassen och den lägre medelklassen men problemet är att de vänsterpopulistiska partierna och ledarna också tenderar att vara ryssvänliga samt kolportera en hård anti-invandringsretorik. Vänstern står helt enkelt inför en grannlaga uppgift att ta tillbaka arbetarklassen och den lägre medelklassen, vare sig det gäller de en gång så mäktiga socialdemokratiska arbetarpartierna, de f d kommunistpartierna eller de nya vänsterpopulistiska partierna.

TITLE:
Den europeiska radikalhögern är fortsatt stark trots både Putin- och Trump-priserna

DESCRIPTION:
137 år efter A.H.:s födelsedag och 81 år efter dennes dödsdag (vilka då båda inträffade i just april månad) fortsätter högerextrema AfD att klättra i de tyska opinionsmätningarna och erhöll nu senast 28%, vilket inte bara innebär att partiet totaldominerar i f d Östtyskland utan också är det största partiet i en allt större del […]

CONTENT:
137 år efter A.H.:s födelsedag och 81 år efter dennes dödsdag (vilka då båda inträffade i just april månad) fortsätter högerextrema AfD att klättra i de tyska opinionsmätningarna och erhöll nu senast 28%, vilket inte bara innebär att partiet totaldominerar i f d Östtyskland utan också är det största partiet i en allt större del av f d Västtyskland. Och i A.H.:s gamla hemland slår FPÖ samtidigt i taket i de österrikiska opinionsundersökningarna med ett stöd på 37-39%.

Efter att den storskaliga, andra ryska invasionen av Ukraina inleddes i februari 2022 gick matpriserna upp dramatiskt i form av de s k Putin-priserna och fr a arbetarklassen och den lägre medelklassen kom att drabbas mycket hårt att de ekonomiska följderna av kriget i Ukraina. Och precis när världsekonomin såg ut att börja återhämta sig så sker nu något liknande igen efter att USA och Israel inledde sitt krig mot Iran i februari i år och nu är det Trump-priserna som gäller och inte minst handlar det om kraftigt stigande olje- och bensinpriser, vilka just nu leder till allmänt höjda levnadsomkostnader.

Än en gång är det fr a arbetarklassen och den lägre medelklassen som drabbas privatekonomiskt och vars plånböcker och bankkonton blöder ohejdat men trots det verkar inte detta socioekonomiska segment vare sig överge de ryssvänliga högerextrema partierna eller de USA-vänliga högerpopulistiska partierna i särskilt hög grad. Den samlade paneuropeiska radikalhögern, och vare sig partierna är pro-Putin eller pro-Trump eller både och, lyckas m a o för närvarande och alldeles uppenbarligen med konststycket att fortsätta att skylla allt på den utomeuropeiska invandringen och på de olika minoriteterna liksom på den s k vänsterliberala eliten samt sist men inte minst att fortsätta att få huvudparten av Europas arbetare och lägre medelklass att rösta på desamma.

Den vänsterpopulism som det senaste bulgariska valet gav prov på i och med Radevs parti Progressiva Bulgariens seger och som Mélenchon företräder i Frankrike och Wagenknecht i Tyskland kan möjligen utmana radikalhögern och ta upp kampen om arbetarklassen och den lägre medelklassen men problemet är att de vänsterpopulistiska partierna och ledarna också tenderar att vara ryssvänliga samt kolportera en hård anti-invandringsretorik.

TITLE:
Den europeiska radikalhögern är fortsatt stark trots både Putin- och Trump-priserna

DESCRIPTION:
137 år efter A.H.:s födelsedag och 81 år efter dennes dödsdag (vilka då båda inträffade i just april månad) fortsätter högerextrema AfD att klättra i de tyska opinionsmätningarna och erhöll nu senast 28%, vilket inte bara innebär att partiet totaldominerar i f d Östtyskland utan också är det största partiet i en allt större del […]

CONTENT:
137 år efter A.H.:s födelsedag och 81 år efter dennes dödsdag (vilka då båda inträffade i just april månad) fortsätter högerextrema AfD att klättra i de tyska opinionsmätningarna och erhöll nu senast 28%, vilket inte bara innebär att partiet totaldominerar i f d Östtyskland utan också är det största partiet i en allt större del av f d Västtyskland. Och i A.H.:s gamla hemland slår FPÖ samtidigt i taket i de österrikiska opinionsundersökningarna med ett stöd på 37-39%.

Efter att den storskaliga, andra ryska invasionen av Ukraina inleddes i februari 2022 gick matpriserna upp dramatiskt i form av de s k Putin-priserna och fr a arbetarklassen och den lägre medelklassen kom att drabbas mycket hårt att de ekonomiska följderna av kriget i Ukraina. Och precis när världsekonomin såg ut att börja återhämta sig så sker nu något liknande igen efter att USA och Israel inledde sitt krig mot Iran i februari i år och nu är det Trump-priserna som gäller och inte minst handlar det om kraftigt stigande olje- och bensinpriser, vilka just nu leder till allmänt höjda levnadsomkostnader.

Än en gång är det fr a arbetarklassen och den lägre medelklassen som drabbas privatekonomiskt och vars plånböcker och bankkonton blöder ohejdat men trots det verkar inte detta socioekonomiska segment vare sig överge de ryssvänliga högerextrema partierna eller de USA-vänliga högerpopulistiska partierna i särskilt hög grad. Den samlade paneuropeiska radikalhögern, och vare sig partierna är pro-Putin eller pro-Trump eller både och, lyckas m a o för närvarande och alldeles uppenbarligen med konststycket att fortsätta att skylla allt på den utomeuropeiska invandringen och på de olika minoriteterna liksom på den s k vänsterliberala eliten samt sist men inte minst att fortsätta att få huvudparten av Europas arbetare och lägre medelklass att rösta på desamma.

Den vänsterpopulism som det senaste bulgariska valet gav prov på i och med Radevs parti Progressiva Bulgariens seger och som Mélenchon företräder i Frankrike och Wagenknecht i Tyskland kan möjligen utmana radikalhögern och ta upp kampen om arbetarklassen och den lägre medelklassen men problemet är att de vänsterpopulistiska partierna och ledarna också tenderar att vara ryssvänliga samt kolportera en hård anti-invandringsretorik. Vänstern står helt enkelt inför en grannlaga uppgift att ta tillbaka arbetarklassen och den lägre medelklassen, vare sig det gäller de en gång så mäktiga socialdemokratiska arbetarpartierna, de f d kommunistpartierna eller de nya vänsterpopulistiska partierna.

TITLE:
Den europeiska radikalhögern är fortsatt stark trots både Putin- och Trump-priserna

DESCRIPTION:
137 år efter A.H.:s födelsedag och 81 år efter dennes dödsdag (vilka då båda inträffade i just april månad) fortsätter högerextrema AfD att klättra i de tyska opinionsmätningarna och erhöll nu senast 28%, vilket inte bara innebär att partiet totaldominerar i f d Östtyskland utan också är det största partiet i en allt större del […]

CONTENT:
137 år efter A.H.:s födelsedag och 81 år efter dennes dödsdag (vilka då båda inträffade i just april månad) fortsätter högerextrema AfD att klättra i de tyska opinionsmätningarna och erhöll nu senast 28%, vilket inte bara innebär att partiet totaldominerar i f d Östtyskland utan också är det största partiet i en allt större del av f d Västtyskland. I A.H.:s gamla hemland slår FPÖ samtidigt i taket i de österrikiska opinionsundersökningarna med ett stöd på 37-39% och bisarrt nog åtnjuter arvtagaren till både A.H.:s nazistparti och arvtagaren till Mussolinis fascistparti för närvarande ett stöd på 28-30% i sina respektive länder medan motsvarande partier ligger på 30-40% i flertalet av Europas mest folkrika länder (såsom i bl a Storbritannien, Rumänien, Polen och Nederländerna).

Efter att den storskaliga, andra ryska invasionen av Ukraina inleddes i februari 2022 gick matpriserna upp dramatiskt i form av de s k Putin-priserna och fr a arbetarklassen och den lägre medelklassen kom att drabbas mycket hårt att de ekonomiska följderna av kriget i Ukraina. Och precis när världsekonomin såg ut att börja återhämta sig så sker nu något liknande igen efter att USA och Israel inledde sitt krig mot Iran i februari i år och nu är det Trump-priserna som gäller och inte minst handlar det om kraftigt stigande olje- och bensinpriser, vilka just nu leder till allmänt höjda levnadsomkostnader.

Än en gång är det fr a arbetarklassen och den lägre medelklassen som drabbas privatekonomiskt och vars plånböcker och bankkonton blöder ohejdat men trots det verkar inte detta socioekonomiska segment vare sig överge de ryssvänliga högerextrema partierna eller de USA-vänliga högerpopulistiska partierna i särskilt hög grad. Den samlade paneuropeiska radikalhögern, och vare sig partierna är pro-Putin eller pro-Trump eller både och, lyckas m a o för närvarande och alldeles uppenbarligen med konststycket att fortsätta att skylla allt på den utomeuropeiska invandringen och på de olika minoriteterna liksom på den s k vänsterliberala eliten samt sist men inte minst att fortsätta att få huvudparten av Europas arbetare och lägre medelklass att rösta på densamma.

Den vänsterpopulism som det senaste bulgariska valet gav prov på i och med Radevs parti Progressiva Bulgariens seger och som bl a Mélenchon företräder i Frankrike och Wagenknecht i Tyskland kan möjligen utmana radikalhögern och ta upp kampen om arbetarklassen och den lägre medelklassen men problemet är att de vänsterpopulistiska partierna och ledarna också tenderar att vara ryssvänliga samt kolportera en hård anti-invandringsretorik. Vänstern står helt enkelt inför en grannlaga uppgift att ta tillbaka arbetarklassen och den lägre medelklassen, vare sig det gäller de en gång så mäktiga socialdemokratiska arbetarpartierna, de f d kommunistpartierna eller de nya vänsterpopulistiska partierna när inte ens en katastrofal kombination av Putin- och Trump-priser får arbetarna och den lägre medelklassen att överge radikalhögern i någon större utsträckning.

TITLE:
Den europeiska radikalhögern är fortsatt stark trots både Putin- och Trump-priserna

DESCRIPTION:
137 år efter A.H.:s födelsedag och 81 år efter dennes dödsdag (vilka då båda inträffade i just april månad) fortsätter högerextrema AfD att klättra i de tyska opinionsmätningarna och erhöll nu senast 28%, vilket inte bara innebär att partiet totaldominerar i f d Östtyskland utan också är det största partiet i en allt större del […]

CONTENT:
137 år efter A.H.:s födelsedag och 81 år efter dennes dödsdag (vilka då båda inträffade i just april månad) fortsätter högerextrema AfD att klättra i de tyska opinionsmätningarna och erhöll nu senast 28%, vilket inte bara innebär att partiet totaldominerar i f d Östtyskland utan också är det största partiet i en allt större del av f d Västtyskland. I A.H.:s gamla hemland slår FPÖ samtidigt i taket i de österrikiska opinionsundersökningarna med ett stöd på 37-39% och bisarrt nog åtnjuter arvtagaren till både A.H.:s nazistparti och arvtagaren till Mussolinis fascistparti för närvarande ett stöd på 28-30% i sina respektive länder medan motsvarande partier ligger på 30-40% i flertalet av Europas mest folkrika länder (såsom i bl a Storbritannien, Rumänien, Polen och Nederländerna).

Efter att den storskaliga, andra ryska invasionen av Ukraina inleddes i februari 2022 gick matpriserna upp dramatiskt i form av de s k Putin-priserna och fr a arbetarklassen och den lägre medelklassen kom att drabbas mycket hårt att de ekonomiska följderna av kriget i Ukraina. Och precis när världsekonomin såg ut att börja återhämta sig så sker nu något liknande igen efter att USA och Israel inledde sitt krig mot Iran i februari i år och nu är det Trump-priserna som gäller och inte minst handlar det om kraftigt stigande olje- och bensinpriser, vilka just nu leder till allmänt höjda levnadsomkostnader.

Än en gång är det fr a arbetarklassen och den lägre medelklassen som drabbas privatekonomiskt och vars plånböcker och bankkonton blöder ohejdat men trots det verkar inte detta socioekonomiska segment vare sig överge de ryssvänliga högerextrema partierna eller de USA-vänliga högerpopulistiska partierna i särskilt hög grad. Den samlade paneuropeiska radikalhögern, och vare sig partierna är pro-Putin eller pro-Trump eller både och, lyckas m a o för närvarande och alldeles uppenbarligen med konststycket att fortsätta att skylla allt på den utomeuropeiska invandringen och på de olika minoriteterna liksom på den s k vänsterliberala eliten samt sist men inte minst att fortsätta att få huvudparten av Europas arbetare och lägre medelklass att rösta på densamma.

Den vänsterpopulism som det senaste bulgariska valet gav prov på i och med Radevs parti Progressiva Bulgariens seger och som Mélenchon företräder i Frankrike och Wagenknecht i Tyskland kan möjligen utmana radikalhögern och ta upp kampen om arbetarklassen och den lägre medelklassen men problemet är att de vänsterpopulistiska partierna och ledarna också tenderar att vara ryssvänliga samt kolportera en hård anti-invandringsretorik. Vänstern står helt enkelt inför en grannlaga uppgift att ta tillbaka arbetarklassen och den lägre medelklassen, vare sig det gäller de en gång så mäktiga socialdemokratiska arbetarpartierna, de f d kommunistpartierna eller de nya vänsterpopulistiska partierna.

TITLE:
Den europeiska radikalhögern är fortsatt stark trots både Putin- och Trump-priserna

DESCRIPTION:
137 år efter A.H.:s födelsedag och 81 år efter dennes dödsdag (vilka då båda inträffade i just april månad) fortsätter högerextrema AfD att klättra i de tyska opinionsmätningarna och erhöll nu senast 28%, vilket inte bara innebär att partiet totaldominerar i f d Östtyskland utan också är det största partiet i en allt större del […]

CONTENT:
137 år efter A.H.:s födelsedag och 81 år efter dennes dödsdag (vilka då båda inträffade i just april månad) fortsätter högerextrema AfD att klättra i de tyska opinionsmätningarna och erhöll nu senast 28%, vilket inte bara innebär att partiet totaldominerar i f d Östtyskland utan också är det största partiet i en allt större del av f d Västtyskland. I A.H.:s gamla hemland slår FPÖ samtidigt i taket i de österrikiska opinionsundersökningarna med ett stöd på 37-39% och bisarrt nog åtnjuter arvtagaren till både A.H.:s nazistparti och arvtagaren till Mussolinis fascistparti för närvarande ett stöd på 28-30% i sina respektive länder medan motsvarande partier ligger på 30-40% i flertalet av Europas mest folkrika länder (såsom i bl a Storbritannien, Rumänien, Polen och Nederländerna).

Efter att den storskaliga, andra ryska invasionen av Ukraina inleddes i februari 2022 gick matpriserna upp dramatiskt i form av de s k Putin-priserna och fr a arbetarklassen och den lägre medelklassen kom att drabbas mycket hårt att de ekonomiska följderna av kriget i Ukraina. Och precis när världsekonomin såg ut att börja återhämta sig så sker nu något liknande igen efter att USA och Israel inledde sitt krig mot Iran i februari i år och nu är det Trump-priserna som gäller och inte minst handlar det om kraftigt stigande olje- och bensinpriser, vilka just nu leder till allmänt höjda levnadsomkostnader.

Än en gång är det fr a arbetarklassen och den lägre medelklassen som drabbas privatekonomiskt och vars plånböcker och bankkonton blöder ohejdat men trots det verkar inte detta socioekonomiska segment vare sig överge de ryssvänliga högerextrema partierna eller de USA-vänliga högerpopulistiska partierna i särskilt hög grad. Den samlade paneuropeiska radikalhögern, och vare sig partierna är pro-Putin eller pro-Trump eller både och, lyckas m a o för närvarande och alldeles uppenbarligen med konststycket att fortsätta att skylla allt på den utomeuropeiska invandringen och på de olika minoriteterna liksom på den s k vänsterliberala eliten samt sist men inte minst att fortsätta att få huvudparten av Europas arbetare och lägre medelklass att rösta på desamma.

Den vänsterpopulism som det senaste bulgariska valet gav prov på i och med Radevs parti Progressiva Bulgariens seger och som Mélenchon företräder i Frankrike och Wagenknecht i Tyskland kan möjligen utmana radikalhögern och ta upp kampen om arbetarklassen och den lägre medelklassen men problemet är att de vänsterpopulistiska partierna och ledarna också tenderar att vara ryssvänliga samt kolportera en hård anti-invandringsretorik. Vänstern står helt enkelt inför en grannlaga uppgift att ta tillbaka arbetarklassen och den lägre medelklassen, vare sig det gäller de en gång så mäktiga socialdemokratiska arbetarpartierna, de f d kommunistpartierna eller de nya vänsterpopulistiska partierna.

TITLE:
Den europeiska radikalhögern är fortsatt stark trots både Putin- och Trump-priserna

DESCRIPTION:
137 år efter A.H.:s födelsedag och 81 år efter dennes dödsdag (vilka då båda inträffade i just april månad) fortsätter högerextrema AfD att klättra i de tyska opinionsmätningarna och erhöll nu senast 28%, vilket inte bara innebär att partiet totaldominerar i f d Östtyskland utan också är det största partiet i en allt större del […]

CONTENT:
137 år efter A.H.:s födelsedag och 81 år efter dennes dödsdag (vilka då båda inträffade i just april månad) fortsätter högerextrema AfD att klättra i de tyska opinionsmätningarna och erhöll nu senast 28%, vilket inte bara innebär att partiet totaldominerar i f d Östtyskland utan också är det största partiet i en allt större del av f d Västtyskland. I A.H.:s gamla hemland slår FPÖ samtidigt i taket i de österrikiska opinionsundersökningarna med ett stöd på 37-39% och bisarrt nog åtnjuter arvtagaren till både A.H.:s nazistparti och arvtagaren till Mussolinis fascistparti för närvarande ett stöd på 28-30% i sina respektive länder medan motsvarande partier ligger på 30-40% i flertalet av Europas mest folkrika länder (såsom i bl a Storbritannien, Rumänien, Polen och Nederländerna).

Efter att den storskaliga, andra ryska invasionen av Ukraina inleddes i februari 2022 gick matpriserna upp dramatiskt i form av de s k Putin-priserna och fr a arbetarklassen och den lägre medelklassen kom att drabbas mycket hårt att de ekonomiska följderna av kriget i Ukraina. Och precis när världsekonomin såg ut att börja återhämta sig så sker nu något liknande igen efter att USA och Israel inledde sitt krig mot Iran i februari i år och nu är det Trump-priserna som gäller och inte minst handlar det om kraftigt stigande olje- och bensinpriser, vilka just nu leder till allmänt höjda levnadsomkostnader.

Än en gång är det fr a arbetarklassen och den lägre medelklassen som drabbas privatekonomiskt och vars plånböcker och bankkonton blöder ohejdat men trots det verkar inte detta socioekonomiska segment vare sig överge de ryssvänliga högerextrema partierna eller de USA-vänliga högerpopulistiska partierna i särskilt hög grad. Den samlade paneuropeiska radikalhögern, och vare sig partierna är pro-Putin eller pro-Trump eller både och, lyckas m a o för närvarande och alldeles uppenbarligen med konststycket att fortsätta att skylla allt på den utomeuropeiska invandringen och på de olika minoriteterna liksom på den s k vänsterliberala eliten samt sist men inte minst att fortsätta att få huvudparten av Europas arbetare och lägre medelklass att rösta på densamma.

Den vänsterpopulism som det senaste bulgariska valet gav prov på i och med Radevs parti Progressiva Bulgariens seger och som bl a Mélenchon företräder i Frankrike och Wagenknecht i Tyskland kan möjligen utmana radikalhögern och ta upp kampen om arbetarklassen och den lägre medelklassen men problemet är att de vänsterpopulistiska partierna och ledarna också tenderar att vara ryssvänliga samt kolportera en hård anti-invandringsretorik. Vänstern står helt enkelt inför en grannlaga uppgift att ta tillbaka arbetarklassen och den lägre medelklassen, vare sig det gäller de en gång så mäktiga socialdemokratiska arbetarpartierna, de f d kommunistpartierna eller de nya vänsterpopulistiska partierna när inte ens en katastrofal kombination av Putin- och Trump-priser får arbetarna och den lägre medelklassen att överge radikalhögern i någon större utsträckning.

TITLE:
Den europeiska radikalhögern är fortsatt stark trots både Putin- och Trump-priserna

DESCRIPTION:
137 år efter A.H.:s födelsedag och 81 år efter dennes dödsdag (vilka då båda inträffade i just april månad) fortsätter högerextrema AfD att klättra i de tyska opinionsmätningarna och erhöll nu senast 28%, vilket inte bara innebär att partiet totaldominerar i f d Östtyskland utan också är det största partiet i en allt större del […]

CONTENT:
137 år efter A.H.:s födelsedag och 81 år efter dennes dödsdag (vilka då båda inträffade i just april månad) fortsätter högerextrema AfD att klättra i de tyska opinionsmätningarna och erhöll nu senast 28%, vilket inte bara innebär att partiet totaldominerar i f d Östtyskland utan också är det största partiet i en allt större del av f d Västtyskland. Och i A.H.:s gamla hemland slår FPÖ samtidigt i taket i de österrikiska opinionsundersökningarna med ett stöd på 37-39%.

Efter att den storskaliga, andra ryska invasionen av Ukraina inleddes i februari 2022 gick matpriserna upp dramatiskt i form av de s k Putin-priserna och fr a arbetarklassen och den lägre medelklassen kom att drabbas mycket hårt att de ekonomiska följderna av kriget i Ukraina. Och precis när världsekonomin såg ut att börja återhämta sig så sker nu något liknande igen efter att USA och Israel inledde sitt krig mot Iran i februari i år och nu är det Trump-priserna som gäller och inte minst handlar det om kraftigt stigande olje- och bensinpriser, vilka just nu leder till allmänt höjda levnadsomkostnader.

Än en gång är det fr a arbetarklassen och den lägre medelklassen som drabbas privatekonomiskt och vars plånböcker och bankkonton blöder ohejdat men trots det verkar inte detta socioekonomiska segment vare sig överge de ryssvänliga högerextrema partierna eller de USA-vänliga högerpopulistiska partierna i särskilt hög grad. Den samlade paneuropeiska radikalhögern, och vare sig partierna är pro-Putin eller pro-Trump eller både och, lyckas m a o för närvarande och alldeles uppenbarligen med konststycket att fortsätta att skylla allt på den utomeuropeiska invandringen och på de olika minoriteterna liksom på den s k vänsterliberala eliten samt sist men inte minst att fortsätta att få huvudparten av Europas arbetare och lägre medelklass att rösta på desamma.

Den vänsterpopulism som det senaste bulgariska valet gav prov på i och med Radevs parti Progressiva Bulgariens seger och som Mélenchon företräder i Frankrike och Wagenknecht i Tyskland kan möjligen utmana radikalhögern och ta upp kampen om arbetarklassen och den lägre medelklassen men problemet är att de vänsterpopulistiska partierna och ledarna också tenderar att vara ryssvänliga samt kolportera en hård anti-invandringsretorik. Vänstern står helt enkelt inför en grannlaga uppgift att ta tillbaka arbetarklassen och den lägre medelklassen, vare sig det gäller de en gång så mäktiga socialdemokratiska arbetarpartierna, de f d kommunistpartierna eller de nya vänsterpopulistiska partierna.

TITLE:
Den europeiska radikalhögern är fortsatt stark trots både Putin- och Trump-priserna

DESCRIPTION:
137 år efter A.H.:s födelsedag och 81 år efter dennes dödsdag (vilka då båda inträffade i just april månad) fortsätter högerextrema AfD att klättra i de tyska opinionsmätningarna och erhöll nu senast 28%, vilket inte bara innebär att partiet totaldominerar i f d Östtyskland utan också är det största partiet i en allt större del […]

CONTENT:
137 år efter A.H.:s födelsedag och 81 år efter dennes dödsdag (vilka då båda inträffade i just april månad) fortsätter högerextrema AfD att klättra i de tyska opinionsmätningarna och erhöll nu senast 28%, vilket inte bara innebär att partiet totaldominerar i f d Östtyskland utan också är det största partiet i en allt större del av f d Västtyskland. I A.H.:s gamla hemland slår FPÖ samtidigt i taket i de österrikiska opinionsundersökningarna med ett stöd på 37-39% och bisarrt nog åtnjuter arvtagaren till både A.H.:s nazistparti och arvtagaren till Mussolinis fascistparti för närvarande ett stöd på 28-30% i sina respektive länder medan motsvarande partier ligger på 30-40% i flertalet av Europas mest folkrika länder (såsom i bl a Storbritannien, Rumänien, Polen och Nederländerna).

Efter att den storskaliga, andra ryska invasionen av Ukraina inleddes i februari 2022 gick matpriserna upp dramatiskt i form av de s k Putin-priserna och fr a arbetarklassen och den lägre medelklassen kom att drabbas mycket hårt att de ekonomiska följderna av kriget i Ukraina. Och precis när världsekonomin såg ut att börja återhämta sig så sker nu något liknande igen efter att USA och Israel inledde sitt krig mot Iran i februari i år och nu är det Trump-priserna som gäller och inte minst handlar det om kraftigt stigande olje- och bensinpriser, vilka just nu leder till allmänt höjda levnadsomkostnader.

Än en gång är det fr a arbetarklassen och den lägre medelklassen som drabbas privatekonomiskt och vars plånböcker och bankkonton blöder ohejdat men trots det verkar inte detta socioekonomiska segment vare sig överge de ryssvänliga högerextrema partierna eller de USA-vänliga högerpopulistiska partierna i särskilt hög grad. Den samlade paneuropeiska radikalhögern, och vare sig partierna är pro-Putin eller pro-Trump eller både och, lyckas m a o för närvarande och alldeles uppenbarligen med konststycket att fortsätta att skylla allt på den utomeuropeiska invandringen och på de olika minoriteterna liksom på den s k vänsterliberala eliten samt sist men inte minst att fortsätta att få huvudparten av Europas arbetare och lägre medelklass att rösta på desamma.

Den vänsterpopulism som det senaste bulgariska valet gav prov på i och med Radevs parti Progressiva Bulgariens seger och som Mélenchon företräder i Frankrike och Wagenknecht i Tyskland kan möjligen utmana radikalhögern och ta upp kampen om arbetarklassen och den lägre medelklassen men problemet är att de vänsterpopulistiska partierna och ledarna också tenderar att vara ryssvänliga samt kolportera en hård anti-invandringsretorik. Vänstern står helt enkelt inför en grannlaga uppgift att ta tillbaka arbetarklassen och den lägre medelklassen, vare sig det gäller de en gång så mäktiga socialdemokratiska arbetarpartierna, de f d kommunistpartierna eller de nya vänsterpopulistiska partierna.

TITLE:
Den europeiska radikalhögern är fortsatt stark trots både Putin- och Trump-priserna

DESCRIPTION:
137 år efter A.H.:s födelsedag och 81 år efter dennes dödsdag (vilka då båda inträffade i just april månad) fortsätter högerextrema AfD att klättra i de tyska opinionsmätningarna och erhöll nu senast 28%, vilket inte bara innebär att partiet totaldominerar i f d Östtyskland utan också är det största partiet i en allt större del […]

CONTENT:
137 år efter A.H.:s födelsedag och 81 år efter dennes dödsdag (vilka då båda inträffade i just april månad) fortsätter högerextrema AfD att klättra i de tyska opinionsmätningarna och erhöll nu senast 28%, vilket inte bara innebär att partiet totaldominerar i f d Östtyskland utan också är det största partiet i en allt större del av f d Västtyskland. Och i A.H.:s gamla hemland slår FPÖ samtidigt i taket i de österrikiska opinionsundersökningarna med ett stöd på 37-39%.

Efter att den storskaliga, andra ryska invasionen av Ukraina inleddes i februari 2022 gick matpriserna upp dramatiskt i form av de s k Putin-priserna och fr a arbetarklassen och den lägre medelklassen kom att drabbas mycket hårt att de ekonomiska följderna av kriget i Ukraina. Och precis när världsekonomin såg ut att börja återhämta sig så sker nu något liknande igen efter att USA och Israel inledde sitt krig mot Iran i februari i år och nu är det Trump-priserna som gäller och inte minst handlar det om kraftigt stigande olje- och bensinpriser, vilka just nu leder till allmänt höjda levnadsomkostnader.

Än en gång är det fr a arbetarklassen och den lägre medelklassen som drabbas privatekonomiskt och vars plånböcker och bankkonton blöder ohejdat men trots det verkar inte detta socioekonomiska segment vare sig överge de ryssvänliga högerextrema partierna eller de USA-vänliga högerpopulistiska partierna i särskilt hög grad. Den samlade paneuropeiska radikalhögern, och vare sig partierna är pro-Putin eller pro-Trump eller både och, lyckas m a o för närvarande och alldeles uppenbarligen med konststycket att fortsätta att skylla allt på den utomeuropeiska invandringen och på de olika minoriteterna liksom på den s k vänsterliberala eliten samt sist men inte minst att fortsätta att få huvudparten av Europas arbetare och lägre medelklass att rösta på desamma.

Den vänsterpopulism som det senaste bulgariska valet gav prov på i och med Radevs parti Progressiva Bulgariens seger och som Mélenchon företräder i Frankrike och Wagenknecht i Tyskland kan möjligen utmana radikalhögern och ta upp kampen om arbetarklassen och den lägre medelklassen men problemet är att de vänsterpopulistiska partierna och ledarna också tenderar att vara ryssvänliga samt kolportera en hård anti-invandringsretorik.

TITLE:
Den europeiska radikalhögern är fortsatt stark trots både Putin- och Trump-priserna

DESCRIPTION:
137 år efter A.H.:s födelsedag och 81 år efter dennes dödsdag (vilka då båda inträffade i just april månad) fortsätter högerextrema AfD att klättra i de tyska opinionsmätningarna och erhöll nu senast 28%, vilket inte bara innebär att partiet totaldominerar i f d Östtyskland utan också är det största partiet i en allt större del […]

CONTENT:
137 år efter A.H.:s födelsedag och 81 år efter dennes dödsdag (vilka då båda inträffade i just april månad) fortsätter högerextrema AfD att klättra i de tyska opinionsmätningarna och erhöll nu senast 28%, vilket inte bara innebär att partiet totaldominerar i f d Östtyskland utan också är det största partiet i en allt större del av f d Västtyskland. Och i A.H.:s gamla hemland slår FPÖ samtidigt i taket i de österrikiska opinionsundersökningarna med ett stöd på 37-39%.

Efter att den storskaliga, andra ryska invasionen av Ukraina inleddes i februari 2022 gick matpriserna upp dramatiskt i form av de s k Putin-priserna och fr a arbetarklassen och den lägre medelklassen kom att drabbas mycket hårt att de ekonomiska följderna av kriget i Ukraina. Och precis när världsekonomin såg ut att börja återhämta sig så sker nu något liknande igen efter att USA och Israel inledde sitt krig mot Iran i februari i år och nu är det Trump-priserna som gäller och inte minst handlar det om kraftigt stigande olje- och bensinpriser, vilka just nu leder till allmänt höjda levnadsomkostnader.

Än en gång är det fr a arbetarklassen och den lägre medelklassen som drabbas privatekonomiskt och vars plånböcker och bankkonton blöder ohejdat men trots det verkar inte detta socioekonomiska segment vare sig överge de ryssvänliga högerextrema partierna eller de USA-vänliga högerpopulistiska partierna i särskilt hög grad. Den samlade paneuropeiska radikalhögern, och vare sig partierna är pro-Putin eller pro-Trump eller både och, lyckas m a o för närvarande och alldeles uppenbarligen med konststycket att fortsätta att skylla allt på den utomeuropeiska invandringen och på de olika minoriteterna liksom på den s k vänsterliberala eliten samt sist men inte minst att fortsätta att få huvudparten av Europas arbetare och lägre medelklass att rösta på desamma.

Den vänsterpopulism som det senaste bulgariska valet gav prov på i och med Radevs parti Progressiva Bulgariens seger och som Mélenchon företräder i Frankrike och Wagenknecht i Tyskland kan möjligen utmana radikalhögern och ta upp kampen om arbetarklassen och den lägre medelklassen men problemet är att de vänsterpopulistiska partierna och ledarna också tenderar att vara ryssvänliga samt kolportera en hård anti-invandringsretorik. Vänstern står helt enkelt inför en grannlaga uppgift att ta tillbaka arbetarklassen och den lägre medelklassen, vare sig det gäller de en gång så mäktiga socialdemokratiska arbetarpartierna, de f d kommunistpartierna eller de nya vänsterpopulistiska partierna.

TITLE:
Den europeiska radikalhögern är fortsatt stark trots både Putin- och Trump-priserna

DESCRIPTION:
137 år efter A.H.:s födelsedag och 81 år efter dennes dödsdag (vilka då båda inträffade i just april månad) fortsätter högerextrema AfD att klättra i de tyska opinionsmätningarna och erhöll nu senast 28%, vilket inte bara innebär att partiet totaldominerar i f d Östtyskland utan också är det största partiet i en allt större del […]

CONTENT:
137 år efter A.H.:s födelsedag och 81 år efter dennes dödsdag (vilka då båda inträffade i just april månad) fortsätter högerextrema AfD att klättra i de tyska opinionsmätningarna och erhöll nu senast 28%, vilket inte bara innebär att partiet totaldominerar i f d Östtyskland utan också är det största partiet i en allt större del av f d Västtyskland. I A.H.:s gamla hemland slår FPÖ samtidigt i taket i de österrikiska opinionsundersökningarna med ett stöd på 37-39% och bisarrt nog åtnjuter arvtagaren till både A.H.:s nazistparti och arvtagaren till Mussolinis fascistparti för närvarande ett stöd på 28-30% i sina respektive länder medan motsvarande partier ligger på 30-40% i flertalet av Europas mest folkrika länder (såsom i bl a Storbritannien, Rumänien, Polen och Nederländerna).

Efter att den storskaliga, andra ryska invasionen av Ukraina inleddes i februari 2022 gick matpriserna upp dramatiskt i form av de s k Putin-priserna och fr a arbetarklassen och den lägre medelklassen kom att drabbas mycket hårt att de ekonomiska följderna av kriget i Ukraina. Och precis när världsekonomin såg ut att börja återhämta sig så sker nu något liknande igen efter att USA och Israel inledde sitt krig mot Iran i februari i år och nu är det Trump-priserna som gäller och inte minst handlar det om kraftigt stigande olje- och bensinpriser, vilka just nu leder till allmänt höjda levnadsomkostnader.

Än en gång är det fr a arbetarklassen och den lägre medelklassen som drabbas privatekonomiskt och vars plånböcker och bankkonton blöder ohejdat men trots det verkar inte detta socioekonomiska segment vare sig överge de ryssvänliga högerextrema partierna eller de USA-vänliga högerpopulistiska partierna i särskilt hög grad. Den samlade paneuropeiska radikalhögern, och vare sig partierna är pro-Putin eller pro-Trump eller både och, lyckas m a o för närvarande och alldeles uppenbarligen med konststycket att fortsätta att skylla allt på den utomeuropeiska invandringen och på de olika minoriteterna liksom på den s k vänsterliberala eliten samt sist men inte minst att fortsätta att få huvudparten av Europas arbetare och lägre medelklass att rösta på densamma.

Den vänsterpopulism som det senaste bulgariska valet gav prov på i och med Radevs parti Progressiva Bulgariens seger och som bl a Mélenchon företräder i Frankrike och Wagenknecht i Tyskland kan möjligen utmana radikalhögern och ta upp kampen om arbetarklassen och den lägre medelklassen men problemet är att de vänsterpopulistiska partierna och ledarna också tenderar att vara ryssvänliga samt kolportera en hård anti-invandringsretorik. Vänstern står helt enkelt inför en grannlaga uppgift att ta tillbaka arbetarklassen och den lägre medelklassen, vare sig det gäller de en gång så mäktiga socialdemokratiska arbetarpartierna, de f d kommunistpartierna eller de nya vänsterpopulistiska partierna när inte ens en katastrofal kombination av Putin- och Trump-priser får arbetarna och den lägre medelklassen att överge radikalhögern i någon större utsträckning.

TITLE:
Den europeiska radikalhögern är fortsatt stark trots både Putin- och Trump-priserna

DESCRIPTION:
137 år efter A.H.:s födelsedag och 81 år efter dennes dödsdag (vilka då båda inträffade i just april månad) fortsätter högerextrema AfD att klättra i de tyska opinionsmätningarna och erhöll nu senast 28%, vilket inte bara innebär att partiet totaldominerar i f d Östtyskland utan också är det största partiet i en allt större del […]

CONTENT:
137 år efter A.H.:s födelsedag och 81 år efter dennes dödsdag (vilka då båda inträffade i just april månad) fortsätter högerextrema AfD att klättra i de tyska opinionsmätningarna och erhöll nu senast 28%, vilket inte bara innebär att partiet totaldominerar i f d Östtyskland utan också är det största partiet i en allt större del av f d Västtyskland. I A.H.:s gamla hemland slår FPÖ samtidigt i taket i de österrikiska opinionsundersökningarna med ett stöd på 37-39% och bisarrt nog åtnjuter arvtagaren till både A.H.:s nazistparti och arvtagaren till Mussolinis fascistparti för närvarande ett stöd på 28-30% i sina respektive länder medan motsvarande partier ligger på 30-40% i flertalet av Europas mest folkrika länder (såsom i bl a Storbritannien, Rumänien, Polen och Nederländerna).

Efter att den storskaliga, andra ryska invasionen av Ukraina inleddes i februari 2022 gick matpriserna upp dramatiskt i form av de s k Putin-priserna och fr a arbetarklassen och den lägre medelklassen kom att drabbas mycket hårt att de ekonomiska följderna av kriget i Ukraina. Och precis när världsekonomin såg ut att börja återhämta sig så sker nu något liknande igen efter att USA och Israel inledde sitt krig mot Iran i februari i år och nu är det Trump-priserna som gäller och inte minst handlar det om kraftigt stigande olje- och bensinpriser, vilka just nu leder till allmänt höjda levnadsomkostnader.

Än en gång är det fr a arbetarklassen och den lägre medelklassen som drabbas privatekonomiskt och vars plånböcker och bankkonton blöder ohejdat men trots det verkar inte detta socioekonomiska segment vare sig överge de ryssvänliga högerextrema partierna eller de USA-vänliga högerpopulistiska partierna i särskilt hög grad. Den samlade paneuropeiska radikalhögern, och vare sig partierna är pro-Putin eller pro-Trump eller både och, lyckas m a o för närvarande och alldeles uppenbarligen med konststycket att fortsätta att skylla allt på den utomeuropeiska invandringen och på de olika minoriteterna liksom på den s k vänsterliberala eliten samt sist men inte minst att fortsätta att få huvudparten av Europas arbetare och lägre medelklass att rösta på densamma.

Den vänsterpopulism som det senaste bulgariska valet gav prov på i och med Radevs parti Progressiva Bulgariens seger och som Mélenchon företräder i Frankrike och Wagenknecht i Tyskland kan möjligen utmana radikalhögern och ta upp kampen om arbetarklassen och den lägre medelklassen men problemet är att de vänsterpopulistiska partierna och ledarna också tenderar att vara ryssvänliga samt kolportera en hård anti-invandringsretorik. Vänstern står helt enkelt inför en grannlaga uppgift att ta tillbaka arbetarklassen och den lägre medelklassen, vare sig det gäller de en gång så mäktiga socialdemokratiska arbetarpartierna, de f d kommunistpartierna eller de nya vänsterpopulistiska partierna.

TITLE:
Den europeiska radikalhögern är fortsatt stark trots både Putin- och Trump-priserna

DESCRIPTION:
137 år efter A.H.:s födelsedag och 81 år efter dennes dödsdag (vilka då båda inträffade i just april månad) fortsätter högerextrema AfD att klättra i de tyska opinionsmätningarna och erhöll nu senast 28%, vilket inte bara innebär att partiet totaldominerar i f d Östtyskland utan också är det största partiet i en allt större del […]

CONTENT:
137 år efter A.H.:s födelsedag och 81 år efter dennes dödsdag (vilka då båda inträffade i just april månad) fortsätter högerextrema AfD att klättra i de tyska opinionsmätningarna och erhöll nu senast 28%, vilket inte bara innebär att partiet totaldominerar i f d Östtyskland utan också är det största partiet i en allt större del av f d Västtyskland. I A.H.:s gamla hemland slår FPÖ samtidigt i taket i de österrikiska opinionsundersökningarna med ett stöd på 37-39% och bisarrt nog åtnjuter arvtagaren till både A.H.:s nazistparti och arvtagaren till Mussolinis fascistparti för närvarande ett stöd på 28-30% i sina respektive länder medan motsvarande partier ligger på 30-40% i flertalet av Europas mest folkrika länder (såsom i bl a Storbritannien, Rumänien, Polen och Nederländerna).

Efter att den storskaliga, andra ryska invasionen av Ukraina inleddes i februari 2022 gick matpriserna upp dramatiskt i form av de s k Putin-priserna och fr a arbetarklassen och den lägre medelklassen kom att drabbas mycket hårt att de ekonomiska följderna av kriget i Ukraina. Och precis när världsekonomin såg ut att börja återhämta sig så sker nu något liknande igen efter att USA och Israel inledde sitt krig mot Iran i februari i år och nu är det Trump-priserna som gäller och inte minst handlar det om kraftigt stigande olje- och bensinpriser, vilka just nu leder till allmänt höjda levnadsomkostnader.

Än en gång är det fr a arbetarklassen och den lägre medelklassen som drabbas privatekonomiskt och vars plånböcker och bankkonton blöder ohejdat men trots det verkar inte detta socioekonomiska segment vare sig överge de ryssvänliga högerextrema partierna eller de USA-vänliga högerpopulistiska partierna i särskilt hög grad. Den samlade paneuropeiska radikalhögern, och vare sig partierna är pro-Putin eller pro-Trump eller både och, lyckas m a o för närvarande och alldeles uppenbarligen med konststycket att fortsätta att skylla allt på den utomeuropeiska invandringen och på de olika minoriteterna liksom på den s k vänsterliberala eliten samt sist men inte minst att fortsätta att få huvudparten av Europas arbetare och lägre medelklass att rösta på desamma.

Den vänsterpopulism som det senaste bulgariska valet gav prov på i och med Radevs parti Progressiva Bulgariens seger och som Mélenchon företräder i Frankrike och Wagenknecht i Tyskland kan möjligen utmana radikalhögern och ta upp kampen om arbetarklassen och den lägre medelklassen men problemet är att de vänsterpopulistiska partierna och ledarna också tenderar att vara ryssvänliga samt kolportera en hård anti-invandringsretorik. Vänstern står helt enkelt inför en grannlaga uppgift att ta tillbaka arbetarklassen och den lägre medelklassen, vare sig det gäller de en gång så mäktiga socialdemokratiska arbetarpartierna, de f d kommunistpartierna eller de nya vänsterpopulistiska partierna.

TITLE:
Den europeiska radikalhögern är fortsatt stark trots både Putin- och Trump-priserna

DESCRIPTION:
137 år efter A.H.:s födelsedag och 81 år efter dennes dödsdag (vilka då båda inträffade i just april månad) fortsätter högerextrema AfD att klättra i de tyska opinionsmätningarna och erhöll nu senast 28%, vilket inte bara innebär att partiet totaldominerar i f d Östtyskland utan också är det största partiet i en allt större del […]

CONTENT:
137 år efter A.H.:s födelsedag och 81 år efter dennes dödsdag (vilka då båda inträffade i just april månad) fortsätter högerextrema AfD att klättra i de tyska opinionsmätningarna och erhöll nu senast 28%, vilket inte bara innebär att partiet totaldominerar i f d Östtyskland utan också är det största partiet i en allt större del av f d Västtyskland. I A.H.:s gamla hemland slår FPÖ samtidigt i taket i de österrikiska opinionsundersökningarna med ett stöd på 37-39% och bisarrt nog åtnjuter arvtagaren till både A.H.:s nazistparti och arvtagaren till Mussolinis fascistparti för närvarande ett stöd på 28-30% i sina respektive länder medan motsvarande partier ligger på 30-40% i flertalet av Europas mest folkrika länder (såsom i bl a Storbritannien, Rumänien, Polen och Nederländerna).

Efter att den storskaliga, andra ryska invasionen av Ukraina inleddes i februari 2022 gick matpriserna upp dramatiskt i form av de s k Putin-priserna och fr a arbetarklassen och den lägre medelklassen kom att drabbas mycket hårt att de ekonomiska följderna av kriget i Ukraina. Och precis när världsekonomin såg ut att börja återhämta sig så sker nu något liknande igen efter att USA och Israel inledde sitt krig mot Iran i februari i år och nu är det Trump-priserna som gäller och inte minst handlar det om kraftigt stigande olje- och bensinpriser, vilka just nu leder till allmänt höjda levnadsomkostnader.

Än en gång är det fr a arbetarklassen och den lägre medelklassen som drabbas privatekonomiskt och vars plånböcker och bankkonton blöder ohejdat men trots det verkar inte detta socioekonomiska segment vare sig överge de ryssvänliga högerextrema partierna eller de USA-vänliga högerpopulistiska partierna i särskilt hög grad. Den samlade paneuropeiska radikalhögern, och vare sig partierna är pro-Putin eller pro-Trump eller både och, lyckas m a o för närvarande och alldeles uppenbarligen med konststycket att fortsätta att skylla allt på den utomeuropeiska invandringen och på de olika minoriteterna liksom på den s k vänsterliberala eliten samt sist men inte minst att fortsätta att få huvudparten av Europas arbetare och lägre medelklass att rösta på densamma.

Den vänsterpopulism som det senaste bulgariska valet gav prov på i och med Radevs parti Progressiva Bulgariens seger och som bl a Mélenchon företräder i Frankrike och Wagenknecht i Tyskland kan möjligen utmana radikalhögern och ta upp kampen om arbetarklassen och den lägre medelklassen men problemet är att de vänsterpopulistiska partierna och ledarna också tenderar att vara ryssvänliga samt kolportera en hård anti-invandringsretorik. Vänstern står helt enkelt inför en grannlaga uppgift att ta tillbaka arbetarklassen och den lägre medelklassen, vare sig det gäller de en gång så mäktiga socialdemokratiska arbetarpartierna, de f d kommunistpartierna eller de nya vänsterpopulistiska partierna när inte ens en katastrofal kombination av Putin- och Trump-priser får arbetarna och den lägre medelklassen att överge radikalhögern i någon större utsträckning.

TITLE:
Den europeiska radikalhögern är fortsatt stark trots både Putin- och Trump-priserna

DESCRIPTION:
137 år efter A.H.:s födelsedag och 81 år efter dennes dödsdag (vilka då båda inträffade i just april månad) fortsätter högerextrema AfD att klättra i de tyska opinionsmätningarna och erhöll nu senast 28%, vilket inte bara innebär att partiet totaldominerar i f d Östtyskland utan också är det största partiet i en allt större del […]

CONTENT:
137 år efter A.H.:s födelsedag och 81 år efter dennes dödsdag (vilka då båda inträffade i just april månad) fortsätter högerextrema AfD att klättra i de tyska opinionsmätningarna och erhöll nu senast 28%, vilket inte bara innebär att partiet totaldominerar i f d Östtyskland utan också är det största partiet i en allt större del av f d Västtyskland. Och i A.H.:s gamla hemland slår FPÖ samtidigt i taket i de österrikiska opinionsundersökningarna med ett stöd på 37-39%.

Efter att den storskaliga, andra ryska invasionen av Ukraina inleddes i februari 2022 gick matpriserna upp dramatiskt i form av de s k Putin-priserna och fr a arbetarklassen och den lägre medelklassen kom att drabbas mycket hårt att de ekonomiska följderna av kriget i Ukraina. Och precis när världsekonomin såg ut att börja återhämta sig så sker nu något liknande igen efter att USA och Israel inledde sitt krig mot Iran i februari i år och nu är det Trump-priserna som gäller och inte minst handlar det om kraftigt stigande olje- och bensinpriser, vilka just nu leder till allmänt höjda levnadsomkostnader.

Än en gång är det fr a arbetarklassen och den lägre medelklassen som drabbas privatekonomiskt och vars plånböcker och bankkonton blöder ohejdat men trots det verkar inte detta socioekonomiska segment vare sig överge de ryssvänliga högerextrema partierna eller de USA-vänliga högerpopulistiska partierna i särskilt hög grad. Den samlade paneuropeiska radikalhögern, och vare sig partierna är pro-Putin eller pro-Trump eller både och, lyckas m a o för närvarande och alldeles uppenbarligen med konststycket att fortsätta att skylla allt på den utomeuropeiska invandringen och på de olika minoriteterna liksom på den s k vänsterliberala eliten samt sist men inte minst att fortsätta att få huvudparten av Europas arbetare och lägre medelklass att rösta på desamma.

Den vänsterpopulism som det senaste bulgariska valet gav prov på i och med Radevs parti Progressiva Bulgariens seger och som Mélenchon företräder i Frankrike och Wagenknecht i Tyskland kan möjligen utmana radikalhögern och ta upp kampen om arbetarklassen och den lägre medelklassen men problemet är att de vänsterpopulistiska partierna och ledarna också tenderar att vara ryssvänliga samt kolportera en hård anti-invandringsretorik. Vänstern står helt enkelt inför en grannlaga uppgift att ta tillbaka arbetarklassen och den lägre medelklassen, vare sig det gäller de en gång så mäktiga socialdemokratiska arbetarpartierna, de f d kommunistpartierna eller de nya vänsterpopulistiska partierna.

TITLE:
Den europeiska radikalhögern är fortsatt stark trots både Putin- och Trump-priserna

DESCRIPTION:
137 år efter A.H.:s födelsedag och 81 år efter dennes dödsdag (vilka då båda inträffade i just april månad) fortsätter högerextrema AfD att klättra i de tyska opinionsmätningarna och erhöll nu senast 28%, vilket inte bara innebär att partiet totaldominerar i f d Östtyskland utan också är det största partiet i en allt större del […]

CONTENT:
137 år efter A.H.:s födelsedag och 81 år efter dennes dödsdag (vilka då båda inträffade i just april månad) fortsätter högerextrema AfD att klättra i de tyska opinionsmätningarna och erhöll nu senast 28%, vilket inte bara innebär att partiet totaldominerar i f d Östtyskland utan också är det största partiet i en allt större del av f d Västtyskland. I A.H.:s gamla hemland slår FPÖ samtidigt i taket i de österrikiska opinionsundersökningarna med ett stöd på 37-39% och bisarrt nog åtnjuter arvtagaren till både A.H.:s nazistparti och arvtagaren till Mussolinis fascistparti för närvarande ett stöd på 28-30% i sina respektive länder medan motsvarande partier ligger på 30-40% i flertalet av Europas mest folkrika länder (såsom i bl a Storbritannien, Rumänien, Polen och Nederländerna).

Efter att den storskaliga, andra ryska invasionen av Ukraina inleddes i februari 2022 gick matpriserna upp dramatiskt i form av de s k Putin-priserna och fr a arbetarklassen och den lägre medelklassen kom att drabbas mycket hårt att de ekonomiska följderna av kriget i Ukraina. Och precis när världsekonomin såg ut att börja återhämta sig så sker nu något liknande igen efter att USA och Israel inledde sitt krig mot Iran i februari i år och nu är det Trump-priserna som gäller och inte minst handlar det om kraftigt stigande olje- och bensinpriser, vilka just nu leder till allmänt höjda levnadsomkostnader.

Än en gång är det fr a arbetarklassen och den lägre medelklassen som drabbas privatekonomiskt och vars plånböcker och bankkonton blöder ohejdat men trots det verkar inte detta socioekonomiska segment vare sig överge de ryssvänliga högerextrema partierna eller de USA-vänliga högerpopulistiska partierna i särskilt hög grad. Den samlade paneuropeiska radikalhögern, och vare sig partierna är pro-Putin eller pro-Trump eller både och, lyckas m a o för närvarande och alldeles uppenbarligen med konststycket att fortsätta att skylla allt på den utomeuropeiska invandringen och på de olika minoriteterna liksom på den s k vänsterliberala eliten samt sist men inte minst att fortsätta att få huvudparten av Europas arbetare och lägre medelklass att rösta på desamma.

Den vänsterpopulism som det senaste bulgariska valet gav prov på i och med Radevs parti Progressiva Bulgariens seger och som Mélenchon företräder i Frankrike och Wagenknecht i Tyskland kan möjligen utmana radikalhögern och ta upp kampen om arbetarklassen och den lägre medelklassen men problemet är att de vänsterpopulistiska partierna och ledarna också tenderar att vara ryssvänliga samt kolportera en hård anti-invandringsretorik. Vänstern står helt enkelt inför en grannlaga uppgift att ta tillbaka arbetarklassen och den lägre medelklassen, vare sig det gäller de en gång så mäktiga socialdemokratiska arbetarpartierna, de f d kommunistpartierna eller de nya vänsterpopulistiska partierna.

TITLE:
Den europeiska radikalhögern är fortsatt stark trots både Putin- och Trump-priserna

DESCRIPTION:
137 år efter A.H.:s födelsedag och 81 år efter dennes dödsdag (vilka då båda inträffade i just april månad) fortsätter högerextrema AfD att klättra i de tyska opinionsmätningarna och erhöll nu senast 28%, vilket inte bara innebär att partiet totaldominerar i f d Östtyskland utan också är det största partiet i en allt större del […]

CONTENT:
137 år efter A.H.:s födelsedag och 81 år efter dennes dödsdag (vilka då båda inträffade i just april månad) fortsätter högerextrema AfD att klättra i de tyska opinionsmätningarna och erhöll nu senast 28%, vilket inte bara innebär att partiet totaldominerar i f d Östtyskland utan också är det största partiet i en allt större del av f d Västtyskland. Och i A.H.:s gamla hemland slår FPÖ samtidigt i taket i de österrikiska opinionsundersökningarna med ett stöd på 37-39%.

Efter att den storskaliga, andra ryska invasionen av Ukraina inleddes i februari 2022 gick matpriserna upp dramatiskt i form av de s k Putin-priserna och fr a arbetarklassen och den lägre medelklassen kom att drabbas mycket hårt att de ekonomiska följderna av kriget i Ukraina. Och precis när världsekonomin såg ut att börja återhämta sig så sker nu något liknande igen efter att USA och Israel inledde sitt krig mot Iran i februari i år och nu är det Trump-priserna som gäller och inte minst handlar det om kraftigt stigande olje- och bensinpriser, vilka just nu leder till allmänt höjda levnadsomkostnader.

Än en gång är det fr a arbetarklassen och den lägre medelklassen som drabbas privatekonomiskt och vars plånböcker och bankkonton blöder ohejdat men trots det verkar inte detta socioekonomiska segment vare sig överge de ryssvänliga högerextrema partierna eller de USA-vänliga högerpopulistiska partierna i särskilt hög grad. Den samlade paneuropeiska radikalhögern, och vare sig partierna är pro-Putin eller pro-Trump eller både och, lyckas m a o för närvarande och alldeles uppenbarligen med konststycket att fortsätta att skylla allt på den utomeuropeiska invandringen och på de olika minoriteterna liksom på den s k vänsterliberala eliten samt sist men inte minst att fortsätta att få huvudparten av Europas arbetare och lägre medelklass att rösta på desamma.

Den vänsterpopulism som det senaste bulgariska valet gav prov på i och med Radevs parti Progressiva Bulgariens seger och som Mélenchon företräder i Frankrike och Wagenknecht i Tyskland kan möjligen utmana radikalhögern och ta upp kampen om arbetarklassen och den lägre medelklassen men problemet är att de vänsterpopulistiska partierna och ledarna också tenderar att vara ryssvänliga samt kolportera en hård anti-invandringsretorik.

TITLE:
Den europeiska radikalhögern är fortsatt stark trots både Putin- och Trump-priserna

DESCRIPTION:
137 år efter A.H.:s födelsedag och 81 år efter dennes dödsdag (vilka då båda inträffade i just april månad) fortsätter högerextrema AfD att klättra i de tyska opinionsmätningarna och erhöll nu senast 28%, vilket inte bara innebär att partiet totaldominerar i f d Östtyskland utan också är det största partiet i en allt större del […]

CONTENT:
137 år efter A.H.:s födelsedag och 81 år efter dennes dödsdag (vilka då båda inträffade i just april månad) fortsätter högerextrema AfD att klättra i de tyska opinionsmätningarna och erhöll nu senast 28%, vilket inte bara innebär att partiet totaldominerar i f d Östtyskland utan också är det största partiet i en allt större del av f d Västtyskland. Och i A.H.:s gamla hemland slår FPÖ samtidigt i taket i de österrikiska opinionsundersökningarna med ett stöd på 37-39%.

Efter att den storskaliga, andra ryska invasionen av Ukraina inleddes i februari 2022 gick matpriserna upp dramatiskt i form av de s k Putin-priserna och fr a arbetarklassen och den lägre medelklassen kom att drabbas mycket hårt att de ekonomiska följderna av kriget i Ukraina. Och precis när världsekonomin såg ut att börja återhämta sig så sker nu något liknande igen efter att USA och Israel inledde sitt krig mot Iran i februari i år och nu är det Trump-priserna som gäller och inte minst handlar det om kraftigt stigande olje- och bensinpriser, vilka just nu leder till allmänt höjda levnadsomkostnader.

Än en gång är det fr a arbetarklassen och den lägre medelklassen som drabbas privatekonomiskt och vars plånböcker och bankkonton blöder ohejdat men trots det verkar inte detta socioekonomiska segment vare sig överge de ryssvänliga högerextrema partierna eller de USA-vänliga högerpopulistiska partierna i särskilt hög grad. Den samlade paneuropeiska radikalhögern, och vare sig partierna är pro-Putin eller pro-Trump eller både och, lyckas m a o för närvarande och alldeles uppenbarligen med konststycket att fortsätta att skylla allt på den utomeuropeiska invandringen och på de olika minoriteterna liksom på den s k vänsterliberala eliten samt sist men inte minst att fortsätta att få huvudparten av Europas arbetare och lägre medelklass att rösta på desamma.

Den vänsterpopulism som det senaste bulgariska valet gav prov på i och med Radevs parti Progressiva Bulgariens seger och som Mélenchon företräder i Frankrike och Wagenknecht i Tyskland kan möjligen utmana radikalhögern och ta upp kampen om arbetarklassen och den lägre medelklassen men problemet är att de vänsterpopulistiska partierna och ledarna också tenderar att vara ryssvänliga samt kolportera en hård anti-invandringsretorik. Vänstern står helt enkelt inför en grannlaga uppgift att ta tillbaka arbetarklassen och den lägre medelklassen, vare sig det gäller de en gång så mäktiga socialdemokratiska arbetarpartierna, de f d kommunistpartierna eller de nya vänsterpopulistiska partierna.

TITLE:
Idag för 100 år sedan den 25 april 1926 gick Koreas siste suveräne monark kejsar Sunjong bort

DESCRIPTION:
Idag för 100 år sedan den 25 april 1926 gick Koreas siste suveräne monark kejsar Sunjong bort i Changdeok-palatset i Seoul i en ålder av 52 år, som styrde landet mellan 1907-10 om än under ett japanskt protektoratskap som hade inletts 1905 och innan hela Koreahalvön blev en regelrätt japansk (bosättar)koloni 1910. Sunjong var son […]

CONTENT:
Idag för 100 år sedan den 25 april 1926 gick Koreas siste suveräne monark kejsar Sunjong bort i Changdeok-palatset i Seoul i en ålder av 52 år, som styrde landet mellan 1907-10 om än under ett japanskt protektoratskap som hade inletts 1905 och innan hela Koreahalvön blev en regelrätt japansk (bosättar)koloni 1910.

Sunjong var son till kejsar Kojong, den siste koreanske monarken av rang tillhörande Choson-dynastin eller Jeonju Yi-klanen som satt på den s k fenixtronen i Seoul mellan 1863-1907 innan han avsattes av japanerna och slutligen avled 1919. Redan 1895 hade Kojongs fru och Sunjongs mor drottning Min, som tillhörde den mäktiga Yeoheung Min-klanen, blivit mördad av japanerna och det är möjligt att Kojong själv blev förgiftad av den japanska kolonialmakten medan Sunjong utsattes för ett förgiftningsförsök från japansk sida som gjorde honom märkt för livet och orsakade hans förtidiga död.

Efter Sunjongs död 1926 blev dennes halvbror Yi Un koreanernas tronpretendent och 1927 besökte kronprins Yi Un och dennes japanska fru prinsessan Masako Sverige och den svenska kungafamiljen i Stockholm men han var vid det laget en ren japansk marionettprins.

Efter Yi Uns bortgång 1970 blev dennes son Yi Gu i sin tur kronprins och tronpretendent fram till sin död 2005. Yi Gu gifte sig med Julia Mullock från USA vars föräldrar hade invandrat från den ukrainska delen av Österrike-Ungern och det märkliga är att även Sydkoreas förste president Syngman Rhee eller Yi Seung-man också han var gift med en vit, västerländsk kvinna – Francesca Donner – som likaså kom från det gamla Österrike-Ungern. Än märkligare är att både Yi Gu och Syngman Rhee adopterade ett respektive tre barn samt avled utan några biogenetiska avkommor.

TITLE:
Idag för 100 år sedan den 25 april 1926 gick Koreas siste suveräne monark kejsar Sunjong bort

DESCRIPTION:
Idag för 100 år sedan den 25 april 1926 gick Koreas siste suveräne monark kejsar Sunjong bort i Changdeok-palatset i Seoul i en ålder av 52 år, som styrde landet mellan 1907-10 om än under ett japanskt protektoratskap som hade inletts 1905 och innan hela Koreahalvön blev en regelrätt japansk (bosättar)koloni 1910. Sunjong var son […]

CONTENT:
Idag för 100 år sedan den 25 april 1926 gick Koreas siste suveräne monark kejsar Sunjong bort i Changdeok-palatset i Seoul i en ålder av 52 år, som styrde landet mellan 1907-10 om än under ett japanskt protektoratskap som hade inletts 1905 och innan hela Koreahalvön blev en regelrätt japansk (bosättar)koloni 1910.

Sunjong var son till kejsar Kojong, den siste koreanske monarken av rang tillhörande Choson-dynastin eller Jeonju Yi-klanen som satt på den s k fenixtronen i Seoul mellan 1863-1907 innan han avsattes av japanerna och slutligen avled 1919. Redan 1895 hade Kojongs fru och Sunjongs mor drottning Min, som tillhörde den mäktiga Yeoheung Min-klanen, blivit mördad av japanerna och det är möjligt att Kojong själv blev förgiftad av den japanska kolonialmakten medan Sunjong utsattes för ett förgiftningsförsök från japansk sida som gjorde honom märkt för livet och förorsakade hans förtidiga död.

Efter Sunjongs död 1926 blev dennes halvbror Yi Un koreanernas tronpretendent och 1927 besökte kronprins Yi Un och dennes japanska fru prinsessan Masako Sverige och den svenska kungafamiljen i Stockholm men han var vid det laget en ren japansk marionettprins.

Efter Yi Uns bortgång 1970 blev dennes son Yi Gu i sin tur kronprins och tronpretendent fram till sin död 2005. Yi Gu gifte sig med Julia Mullock från USA vars föräldrar hade invandrat från den ukrainska delen av Österrike-Ungern och det märkliga är att även Sydkoreas förste president Syngman Rhee eller Yi Seung-man också han var gift med en vit, västerländsk kvinna – Francesca Donner – som likaså kom från det gamla Österrike-Ungern. Än märkligare är att både Yi Gu och Syngman Rhee adopterade ett respektive tre barn samt avled utan några biogenetiska avkommor.

Idag tävlar flera personer tillhörande Jeonju Yi-klanen om att vara Koreas kronprins och en av dem är den koreansk-amerikanske IT-entreprenören och rapparen mm Andrew Yi som hävdar att han är kejsare över ett virtuellt koreanskt rike som innefattar hela Koreahalvön och alla koreaner på jorden och som hittills endast det karibiska öriket Antigua och Barbuda har erkänt som en suverän statsbildning.

TITLE:
Idag för 100 år sedan den 25 april 1926 gick Koreas siste suveräne monark kejsar Sunjong bort

DESCRIPTION:
Idag för 100 år sedan den 25 april 1926 gick Koreas siste suveräne monark kejsar Sunjong bort i Changdeok-palatset i Seoul i en ålder av 52 år, som styrde landet mellan 1907-10 om än under ett japanskt protektoratskap som hade inletts 1905 och innan hela Koreahalvön blev en regelrätt japansk (bosättar)koloni 1910. Sunjong var son […]

CONTENT:
Idag för 100 år sedan den 25 april 1926 gick Koreas siste suveräne monark kejsar Sunjong bort i Changdeok-palatset i Seoul i en ålder av 52 år, som styrde landet mellan 1907-10 om än under ett japanskt protektoratskap som hade inletts 1905 och innan hela Koreahalvön blev en regelrätt japansk (bosättar)koloni 1910.

Sunjong var son till kejsar Kojong, den siste koreanske monarken av rang tillhörande Choson-dynastin eller Jeonju Yi-klanen som satt på den s k fenixtronen i Seoul mellan 1863-1907 innan han avsattes av japanerna och slutligen avled 1919. Redan 1895 hade Kojongs fru och Sunjongs mor drottning Min, som tillhörde den mäktiga Yeoheung Min-klanen, blivit mördad av japanerna och det är möjligt att Kojong själv blev förgiftad av den japanska kolonialmakten medan Sunjong utsattes för ett förgiftningsförsök från japansk sida som gjorde honom märkt för livet och orsakade hans förtidiga död.

Efter Sunjongs död 1926 blev dennes halvbror Yi Un koreanernas tronpretendent och 1927 besökte kronprins Yi Un och dennes japanska fru prinsessan Masako Sverige och den svenska kungafamiljen i Stockholm men han var vid det laget en ren japansk marionettprins.

Efter Yi Uns bortgång 1970 blev dennes son Yi Gu i sin tur kronprins och tronpretendent fram till sin död 2005. Yi Gu gifte sig med Julia Mullock från USA vars föräldrar hade invandrat från den ukrainska delen av Österrike-Ungern och det märkliga är att även Sydkoreas förste president Syngman Rhee eller Yi Seung-man också han var gift med en vit, västerländsk kvinna – Francesca Donner – som likaså kom från det gamla Österrike-Ungern. Än märkligare är att både Yi Gu och Syngman Rhee adopterade ett respektive tre barn samt avled utan några biogenetiska avkommor.

Idag tävlar flera personer tillhörande Jeonju Yi-klanen om att vara Koreas kronprins och en av dem är den koreansk-amerikanske IT-entreprenören och rapparen mm Andrew Yi som hävdar att han är kejsare över ett virtuellt koreanskt rike som innefattar hela Koreahalvön och alla koreaner på jorden och som hittills endast det karibiska öriket Antigua och Barbuda har erkänt som en suverän statsbildning.

TITLE:
Idag för 100 år sedan den 25 april 1926 gick Koreas siste suveräne monark kejsar Sunjong bort

DESCRIPTION:
Idag för 100 år sedan den 25 april 1926 gick Koreas siste suveräne monark kejsar Sunjong bort i Changdeok-palatset i Seoul i en ålder av 52 år, som styrde landet mellan 1907-10 om än under ett japanskt protektoratskap som hade inletts 1905 och innan hela Koreahalvön blev en regelrätt japansk (bosättar)koloni 1910. Sunjong var son […]

CONTENT:
Idag för 100 år sedan den 25 april 1926 gick Koreas siste suveräne monark kejsar Sunjong bort i Changdeok-palatset i Seoul i en ålder av 52 år, som styrde landet mellan 1907-10 om än under ett japanskt protektoratskap som hade inletts 1905 och innan hela Koreahalvön blev en regelrätt japansk (bosättar)koloni 1910.

Sunjong var son till kejsar Kojong, den siste koreanske monarken av rang tillhörande Choson-dynastin eller Jeonju Yi-klanen som satt på den s k fenixtronen i Seoul mellan 1863-1907 innan han avsattes av japanerna och slutligen avled 1919. Redan 1895 hade Kojongs fru och Sunjongs mor drottning Min, som tillhörde den mäktiga Yeoheung Min-klanen, blivit mördad av japanerna och det är möjligt att Kojong själv blev förgiftad av den japanska kolonialmakten medan Sunjong utsattes för ett förgiftningsförsök från japansk sida som gjorde honom märkt för livet och orsakade hans förtidiga död.

Efter Sunjongs död 1926 blev dennes halvbror Yi Un koreanernas tronpretendent och 1927 besökte kronprins Yi Un och dennes japanska fru prinsessan Masako Sverige och den svenska kungafamiljen i Stockholm men han var vid det laget en ren japansk marionettprins.

Efter Yi Uns bortgång 1970 blev dennes son Yi Gu i sin tur kronprins och tronpretendent fram till sin död 2005. Yi Gu gifte sig med Julia Mullock från USA vars föräldrar hade invandrat från den ukrainska delen av Österrike-Ungern och det märkliga är att även Sydkoreas förste president Syngman Rhee eller Yi Seung-man också han var gift med en vit, västerländsk kvinna – Francesca Donner – som likaså kom från det gamla Österrike-Ungern. Än märkligare är att både Yi Gu och Syngman Rhee adopterade ett respektive tre barn samt avled utan några biogenetiska avkommor.

TITLE:
Idag för 100 år sedan den 25 april 1926 gick Koreas siste suveräne monark kejsar Sunjong bort

DESCRIPTION:
Idag för 100 år sedan den 25 april 1926 gick Koreas siste suveräne monark kejsar Sunjong bort i Changdeok-palatset i Seoul en ålder av 52 år, som styrde landet mellan 1907-10 om än under ett japanskt protektoratskap som hade inletts 1905 och innan hela Koreahalvön blev en regelrätt japansk (bosättar)koloni 1910. Sunjong var son till […]

CONTENT:
Idag för 100 år sedan den 25 april 1926 gick Koreas siste suveräne monark kejsar Sunjong bort i Changdeok-palatset i Seoul en ålder av 52 år, som styrde landet mellan 1907-10 om än under ett japanskt protektoratskap som hade inletts 1905 och innan hela Koreahalvön blev en regelrätt japansk (bosättar)koloni 1910.

Sunjong var son till kejsar Kojong, den siste koreanske monarken av rang tillhörande Choson-dynastin eller Jeonju Yi-klanen som satt på den s k fenixtronen i Seoul mellan 1863-1907 innan han avsattes av japanerna och slutligen avled 1919. Redan 1895 hade Kojongs fru och Sunjongs mor drottning Min, som tillhörde den mäktiga Yeoheung Min-klanen, blivit mördad av japanerna och det är möjligt att Kojong själv blev förgiftad av den japanska kolonialmakten medan Sunjong utsattes för ett förgiftningsförsök från japansk sida som gjorde honom märkt för livet och orsakade hans förtidiga död.

Efter Sunjongs död 1926 blev dennes halvbror Yi Un koreanernas tronpretendent och 1927 besökte kronprins Yi Un och dennes japanska fru prinsessan Masako Sverige och den svenska kungafamiljen i Stockholm men han var vid det laget en ren japansk marionettprins.

Efter Yi Uns bortgång 1970 blev dennes son Yi Gu i sin tur kronprins och tronpretendent fram till sin död 2005. Yi Gu gifte sig med Julia Mullock från USA vars föräldrar hade invandrat från den ukrainska delen av Österrike-Ungern och det märkliga är att även Sydkoreas förste president Syngman Rhee eller Yi Seung-man också han var gift med en vit, västerländsk kvinna – Francesca Donner – som likaså kom från det gamla Österrike-Ungern. Än märkligare är att både Yi Gu och Syngman Rhee adopterade ett respektive tre barn samt avled utan några biogenetiska avkommor.

TITLE:
Idag för 100 år sedan den 25 april 1926 gick Koreas siste suveräne monark kejsar Sunjong bort

DESCRIPTION:
Idag för 100 år sedan den 25 april 1926 gick Koreas siste suveräne monark kejsar Sunjong bort i Changdeok-palatset i Seoul i en ålder av 52 år, som styrde landet mellan 1907-10 om än under ett japanskt protektoratskap som hade inletts 1905 och innan hela Koreahalvön blev en regelrätt japansk (bosättar)koloni 1910. Sunjong var son […]

CONTENT:
Idag för 100 år sedan den 25 april 1926 gick Koreas siste suveräne monark kejsar Sunjong bort i Changdeok-palatset i Seoul i en ålder av 52 år, som styrde landet mellan 1907-10 om än under ett japanskt protektoratskap som hade inletts 1905 och innan hela Koreahalvön blev en regelrätt japansk (bosättar)koloni 1910.

Sunjong var son till kejsar Kojong, den siste koreanske monarken av rang tillhörande Choson-dynastin eller Jeonju Yi-klanen som satt på den s k fenixtronen i Seoul mellan 1863-1907 innan han avsattes av japanerna och slutligen avled 1919. Redan 1895 hade Kojongs fru och Sunjongs mor drottning Min, som tillhörde den mäktiga Yeoheung Min-klanen, blivit mördad av japanerna och det är möjligt att Kojong själv blev förgiftad av den japanska kolonialmakten medan Sunjong utsattes för ett förgiftningsförsök från japansk sida som gjorde honom märkt för livet och orsakade hans förtidiga död.

Efter Sunjongs död 1926 blev dennes halvbror Yi Un koreanernas tronpretendent och 1927 besökte kronprins Yi Un och dennes japanska fru prinsessan Masako Sverige och den svenska kungafamiljen i Stockholm men han var vid det laget en ren japansk marionettprins.

Efter Yi Uns bortgång 1970 blev dennes son Yi Gu i sin tur kronprins och tronpretendent fram till sin död 2005. Yi Gu gifte sig med Julia Mullock från USA vars föräldrar hade invandrat från den ukrainska delen av Österrike-Ungern och det märkliga är att även Sydkoreas förste president Syngman Rhee eller Yi Seung-man också han var gift med en vit, västerländsk kvinna – Francesca Donner – som likaså kom från det gamla Österrike-Ungern. Än märkligare är att både Yi Gu och Syngman Rhee adopterade ett respektive tre barn samt avled utan några biogenetiska avkommor.

Idag tävlar flera personer tillhörande Jeonju Yi-klanen om att vara Koreas kronprins och en av dem är den koreansk-amerikanske IT-entreprenören och rapparen mm Andrew Yi som hävdar att han är kejsare över ett virtuellt koreanskt rike som innefattar hela Koreahalvön och alla koreaner på jorden och som hittills endast det karibiska öriket Antigua och Barbuda har erkänt som en suverän statsbildning.

TITLE:
Idag för 100 år sedan den 25 april 1926 gick Koreas siste suveräne monark kejsar Sunjong bort

DESCRIPTION:
Idag för 100 år sedan den 25 april 1926 gick Koreas siste suveräne monark kejsar Sunjong bort i en ålder av 52 år, som styrde landet mellan 1907-10 om än under ett japanskt protektoratskap som hade inletts 1905 och innan hela Koreahalvön blev en regelrätt japansk (bosättar)koloni 1910. Sunjong var son till kejsar Kojong, den […]

CONTENT:
Idag för 100 år sedan den 25 april 1926 gick Koreas siste suveräne monark kejsar Sunjong bort i en ålder av 52 år, som styrde landet mellan 1907-10 om än under ett japanskt protektoratskap som hade inletts 1905 och innan hela Koreahalvön blev en regelrätt japansk (bosättar)koloni 1910.

Sunjong var son till kejsar Kojong, den siste koreanske monarken av rang tillhörande Choson-dynastin eller Jeonju Yi-klanen som satt på den s k fenixtronen i Seoul mellan 1863-1907 innan han avsattes av japanerna och slutligen avled 1919. Redan 1895 hade Kojongs fru och Sunjongs mor drottning Min, som tillhörde den mäktiga Yeoheung Min-klanen, blivit mördad av japanerna och det är möjligt att Kojong själv blev förgiftad av den japanska kolonialmakten medan Sunjong utsattes för ett förgiftningsförsök från japansk sida som gjorde honom märkt för livet och orsakade hans förtidiga död.

Efter Sunjongs död 1926 blev dennes halvbror Yi Un koreanernas tronpretendent och 1927 besökte kronprins Yi Un och dennes japanska fru prinsessan Masako Sverige och den svenska kungafamiljen i Stockholm men han var vid det laget en ren japansk marionettprins.

Efter Yi Uns bortgång 1970 blev dennes son Yi Gu i sin tur kronprins och tronpretendent fram till sin död 2005. Yi Gu gifte sig med Julia Mullock från USA vars föräldrar hade invandrat från den ukrainska delen av Österrike-Ungern och det märkliga är att även Sydkoreas förste president Syngman Rhee eller Yi Seung-man också han var gift med en vit, västerländsk kvinna – Francesca Donner – som likaså kom från det gamla Österrike-Ungern. Än märkligare är att både Yi Gu och Syngman Rhee adopterade ett respektive tre barn samt avled utan några biogenetiska avkommor.

TITLE:
Idag för 100 år sedan den 25 april 1926 gick Koreas siste suveräne monark kejsar Sunjong bort

DESCRIPTION:
Idag för 100 år sedan den 25 april 1926 gick Koreas siste suveräne monark kejsar Sunjong bort i Changdeok-palatset i Seoul en ålder av 52 år, som styrde landet mellan 1907-10 om än under ett japanskt protektoratskap som hade inletts 1905 och innan hela Koreahalvön blev en regelrätt japansk (bosättar)koloni 1910. Sunjong var son till […]

CONTENT:
Idag för 100 år sedan den 25 april 1926 gick Koreas siste suveräne monark kejsar Sunjong bort i Changdeok-palatset i Seoul en ålder av 52 år, som styrde landet mellan 1907-10 om än under ett japanskt protektoratskap som hade inletts 1905 och innan hela Koreahalvön blev en regelrätt japansk (bosättar)koloni 1910.

Sunjong var son till kejsar Kojong, den siste koreanske monarken av rang tillhörande Choson-dynastin eller Jeonju Yi-klanen som satt på den s k fenixtronen i Seoul mellan 1863-1907 innan han avsattes av japanerna och slutligen avled 1919. Redan 1895 hade Kojongs fru och Sunjongs mor drottning Min, som tillhörde den mäktiga Yeoheung Min-klanen, blivit mördad av japanerna och det är möjligt att Kojong själv blev förgiftad av den japanska kolonialmakten medan Sunjong utsattes för ett förgiftningsförsök från japansk sida som gjorde honom märkt för livet och orsakade hans förtidiga död.

Efter Sunjongs död 1926 blev dennes halvbror Yi Un koreanernas tronpretendent och 1927 besökte kronprins Yi Un och dennes japanska fru prinsessan Masako Sverige och den svenska kungafamiljen i Stockholm men han var vid det laget en ren japansk marionettprins.

Efter Yi Uns bortgång 1970 blev dennes son Yi Gu i sin tur kronprins och tronpretendent fram till sin död 2005. Yi Gu gifte sig med Julia Mullock från USA vars föräldrar hade invandrat från den ukrainska delen av Österrike-Ungern och det märkliga är att även Sydkoreas förste president Syngman Rhee eller Yi Seung-man också han var gift med en vit, västerländsk kvinna – Francesca Donner – som likaså kom från det gamla Österrike-Ungern. Än märkligare är att både Yi Gu och Syngman Rhee adopterade ett respektive tre barn samt avled utan några biogenetiska avkommor.

TITLE:
Idag för 100 år sedan den 25 april 1926 gick Koreas siste suveräne monark kejsar Sunjong bort

DESCRIPTION:
Idag för 100 år sedan den 25 april 1926 gick Koreas siste suveräne monark kejsar Sunjong bort i Changdeok-palatset i Seoul i en ålder av 52 år, som styrde landet mellan 1907-10 om än under ett japanskt protektoratskap som hade inletts 1905 och innan hela Koreahalvön blev en regelrätt japansk (bosättar)koloni 1910. Sunjong var son […]

CONTENT:
Idag för 100 år sedan den 25 april 1926 gick Koreas siste suveräne monark kejsar Sunjong bort i Changdeok-palatset i Seoul i en ålder av 52 år, som styrde landet mellan 1907-10 om än under ett japanskt protektoratskap som hade inletts 1905 och innan hela Koreahalvön blev en regelrätt japansk (bosättar)koloni 1910.

Sunjong var son till kejsar Kojong, den siste koreanske monarken av rang tillhörande Choson-dynastin eller Jeonju Yi-klanen som satt på den s k fenixtronen i Seoul mellan 1863-1907 innan han avsattes av japanerna och slutligen avled 1919. Redan 1895 hade Kojongs fru och Sunjongs mor drottning Min, som tillhörde den mäktiga Yeoheung Min-klanen, blivit mördad av japanerna och det är möjligt att Kojong själv blev förgiftad av den japanska kolonialmakten medan Sunjong utsattes för ett förgiftningsförsök från japansk sida som gjorde honom märkt för livet och orsakade hans förtidiga död.

Efter Sunjongs död 1926 blev dennes halvbror Yi Un koreanernas tronpretendent och 1927 besökte kronprins Yi Un och dennes japanska fru prinsessan Masako Sverige och den svenska kungafamiljen i Stockholm men han var vid det laget en ren japansk marionettprins.

Efter Yi Uns bortgång 1970 blev dennes son Yi Gu i sin tur kronprins och tronpretendent fram till sin död 2005. Yi Gu gifte sig med Julia Mullock från USA vars föräldrar hade invandrat från den ukrainska delen av Österrike-Ungern och det märkliga är att även Sydkoreas förste president Syngman Rhee eller Yi Seung-man också han var gift med en vit, västerländsk kvinna – Francesca Donner – som likaså kom från det gamla Österrike-Ungern. Än märkligare är att både Yi Gu och Syngman Rhee adopterade ett respektive tre barn samt avled utan några biogenetiska avkommor.

TITLE:
Idag för 100 år sedan den 25 april 1926 gick Koreas siste suveräne monark kejsar Sunjong bort

DESCRIPTION:
Idag för 100 år sedan den 25 april 1926 gick Koreas siste suveräne monark kejsar Sunjong bort i Changdeok-palatset i Seoul i en ålder av 52 år, som styrde landet mellan 1907-10 om än under ett japanskt protektoratskap som hade inletts 1905 och innan hela Koreahalvön blev en regelrätt japansk (bosättar)koloni 1910. Sunjong var son […]

CONTENT:
Idag för 100 år sedan den 25 april 1926 gick Koreas siste suveräne monark kejsar Sunjong bort i Changdeok-palatset i Seoul i en ålder av 52 år, som styrde landet mellan 1907-10 om än under ett japanskt protektoratskap som hade inletts 1905 och innan hela Koreahalvön blev en regelrätt japansk (bosättar)koloni 1910.

Sunjong var son till kejsar Kojong, den siste koreanske monarken av rang tillhörande Choson-dynastin eller Jeonju Yi-klanen som satt på den s k fenixtronen i Seoul mellan 1863-1907 innan han avsattes av japanerna och slutligen avled 1919. Redan 1895 hade Kojongs fru och Sunjongs mor drottning Min, som tillhörde den mäktiga Yeoheung Min-klanen, blivit mördad av japanerna och det är möjligt att Kojong själv blev förgiftad av den japanska kolonialmakten medan Sunjong utsattes för ett förgiftningsförsök från japansk sida som gjorde honom märkt för livet och förorsakade hans förtidiga död.

Efter Sunjongs död 1926 blev dennes halvbror Yi Un koreanernas tronpretendent och 1927 besökte kronprins Yi Un och dennes japanska fru prinsessan Masako Sverige och den svenska kungafamiljen i Stockholm men han var vid det laget en ren japansk marionettprins.

Efter Yi Uns bortgång 1970 blev dennes son Yi Gu i sin tur kronprins och tronpretendent fram till sin död 2005. Yi Gu gifte sig med Julia Mullock från USA vars föräldrar hade invandrat från den ukrainska delen av Österrike-Ungern och det märkliga är att även Sydkoreas förste president Syngman Rhee eller Yi Seung-man också han var gift med en vit, västerländsk kvinna – Francesca Donner – som likaså kom från det gamla Österrike-Ungern. Än märkligare är att både Yi Gu och Syngman Rhee adopterade ett respektive tre barn samt avled utan några biogenetiska avkommor.

Idag tävlar flera personer tillhörande Jeonju Yi-klanen om att vara Koreas kronprins och en av dem är den koreansk-amerikanske IT-entreprenören och rapparen mm Andrew Yi som hävdar att han är kejsare över ett virtuellt koreanskt rike som innefattar hela Koreahalvön och alla koreaner på jorden och som hittills endast det karibiska öriket Antigua och Barbuda har erkänt som en suverän statsbildning.

TITLE:
Idag för 100 år sedan den 25 april 1926 gick Koreas siste suveräne monark kejsar Sunjong bort

DESCRIPTION:
Idag för 100 år sedan den 25 april 1926 gick Koreas siste suveräne monark kejsar Sunjong bort i Changdeok-palatset i Seoul i en ålder av 52 år, som styrde landet mellan 1907-10 om än under ett japanskt protektoratskap som hade inletts 1905 och innan hela Koreahalvön blev en regelrätt japansk (bosättar)koloni 1910. Sunjong var son […]

CONTENT:
Idag för 100 år sedan den 25 april 1926 gick Koreas siste suveräne monark kejsar Sunjong bort i Changdeok-palatset i Seoul i en ålder av 52 år, som styrde landet mellan 1907-10 om än under ett japanskt protektoratskap som hade inletts 1905 och innan hela Koreahalvön blev en regelrätt japansk (bosättar)koloni 1910.

Sunjong var son till kejsar Kojong, den siste koreanske monarken av rang tillhörande Choson-dynastin eller Jeonju Yi-klanen som satt på den s k fenixtronen i Seoul mellan 1863-1907 innan han avsattes av japanerna och slutligen avled 1919. Redan 1895 hade Kojongs fru och Sunjongs mor drottning Min, som tillhörde den mäktiga Yeoheung Min-klanen, blivit mördad av japanerna och det är möjligt att Kojong själv blev förgiftad av den japanska kolonialmakten medan Sunjong utsattes för ett förgiftningsförsök från japansk sida som gjorde honom märkt för livet och orsakade hans förtidiga död.

Efter Sunjongs död 1926 blev dennes halvbror Yi Un koreanernas tronpretendent och 1927 besökte kronprins Yi Un och dennes japanska fru prinsessan Masako Sverige och den svenska kungafamiljen i Stockholm men han var vid det laget en ren japansk marionettprins.

Efter Yi Uns bortgång 1970 blev dennes son Yi Gu i sin tur kronprins och tronpretendent fram till sin död 2005. Yi Gu gifte sig med Julia Mullock från USA vars föräldrar hade invandrat från den ukrainska delen av Österrike-Ungern och det märkliga är att även Sydkoreas förste president Syngman Rhee eller Yi Seung-man också han var gift med en vit, västerländsk kvinna – Francesca Donner – som likaså kom från det gamla Österrike-Ungern. Än märkligare är att både Yi Gu och Syngman Rhee adopterade ett respektive tre barn samt avled utan några biogenetiska avkommor.

Idag tävlar flera personer tillhörande Jeonju Yi-klanen om att vara Koreas kronprins och en av dem är den koreansk-amerikanske IT-entreprenören och rapparen mm Andrew Yi som hävdar att han är kejsare över ett virtuellt koreanskt rike som innefattar hela Koreahalvön och alla koreaner på jorden och som hittills endast det karibiska öriket Antigua och Barbuda har erkänt som en suverän statsbildning.

TITLE:
Idag för 100 år sedan den 25 april 1926 gick Koreas siste suveräne monark kejsar Sunjong bort

DESCRIPTION:
Idag för 100 år sedan den 25 april 1926 gick Koreas siste suveräne monark kejsar Sunjong bort i Changdeok-palatset i Seoul i en ålder av 52 år, som styrde landet mellan 1907-10 om än under ett japanskt protektoratskap som hade inletts 1905 och innan hela Koreahalvön blev en regelrätt japansk (bosättar)koloni 1910. Sunjong var son […]

CONTENT:
Idag för 100 år sedan den 25 april 1926 gick Koreas siste suveräne monark kejsar Sunjong bort i Changdeok-palatset i Seoul i en ålder av 52 år, som styrde landet mellan 1907-10 om än under ett japanskt protektoratskap som hade inletts 1905 och innan hela Koreahalvön blev en regelrätt japansk (bosättar)koloni 1910.

Sunjong var son till kejsar Kojong, den siste koreanske monarken av rang tillhörande Choson-dynastin eller Jeonju Yi-klanen som satt på den s k fenixtronen i Seoul mellan 1863-1907 innan han avsattes av japanerna och slutligen avled 1919. Redan 1895 hade Kojongs fru och Sunjongs mor drottning Min, som tillhörde den mäktiga Yeoheung Min-klanen, blivit mördad av japanerna och det är möjligt att Kojong själv blev förgiftad av den japanska kolonialmakten medan Sunjong utsattes för ett förgiftningsförsök från japansk sida som gjorde honom märkt för livet och orsakade hans förtidiga död.

Efter Sunjongs död 1926 blev dennes halvbror Yi Un koreanernas tronpretendent och 1927 besökte kronprins Yi Un och dennes japanska fru prinsessan Masako Sverige och den svenska kungafamiljen i Stockholm men han var vid det laget en ren japansk marionettprins.

Efter Yi Uns bortgång 1970 blev dennes son Yi Gu i sin tur kronprins och tronpretendent fram till sin död 2005. Yi Gu gifte sig med Julia Mullock från USA vars föräldrar hade invandrat från den ukrainska delen av Österrike-Ungern och det märkliga är att även Sydkoreas förste president Syngman Rhee eller Yi Seung-man också han var gift med en vit, västerländsk kvinna – Francesca Donner – som likaså kom från det gamla Österrike-Ungern. Än märkligare är att både Yi Gu och Syngman Rhee adopterade ett respektive tre barn samt avled utan några biogenetiska avkommor.

TITLE:
Idag för 100 år sedan den 25 april 1926 gick Koreas siste suveräne monark kejsar Sunjong bort

DESCRIPTION:
Idag för 100 år sedan den 25 april 1926 gick Koreas siste suveräne monark kejsar Sunjong bort i Changdeok-palatset i Seoul en ålder av 52 år, som styrde landet mellan 1907-10 om än under ett japanskt protektoratskap som hade inletts 1905 och innan hela Koreahalvön blev en regelrätt japansk (bosättar)koloni 1910. Sunjong var son till […]

CONTENT:
Idag för 100 år sedan den 25 april 1926 gick Koreas siste suveräne monark kejsar Sunjong bort i Changdeok-palatset i Seoul en ålder av 52 år, som styrde landet mellan 1907-10 om än under ett japanskt protektoratskap som hade inletts 1905 och innan hela Koreahalvön blev en regelrätt japansk (bosättar)koloni 1910.

Sunjong var son till kejsar Kojong, den siste koreanske monarken av rang tillhörande Choson-dynastin eller Jeonju Yi-klanen som satt på den s k fenixtronen i Seoul mellan 1863-1907 innan han avsattes av japanerna och slutligen avled 1919. Redan 1895 hade Kojongs fru och Sunjongs mor drottning Min, som tillhörde den mäktiga Yeoheung Min-klanen, blivit mördad av japanerna och det är möjligt att Kojong själv blev förgiftad av den japanska kolonialmakten medan Sunjong utsattes för ett förgiftningsförsök från japansk sida som gjorde honom märkt för livet och orsakade hans förtidiga död.

Efter Sunjongs död 1926 blev dennes halvbror Yi Un koreanernas tronpretendent och 1927 besökte kronprins Yi Un och dennes japanska fru prinsessan Masako Sverige och den svenska kungafamiljen i Stockholm men han var vid det laget en ren japansk marionettprins.

Efter Yi Uns bortgång 1970 blev dennes son Yi Gu i sin tur kronprins och tronpretendent fram till sin död 2005. Yi Gu gifte sig med Julia Mullock från USA vars föräldrar hade invandrat från den ukrainska delen av Österrike-Ungern och det märkliga är att även Sydkoreas förste president Syngman Rhee eller Yi Seung-man också han var gift med en vit, västerländsk kvinna – Francesca Donner – som likaså kom från det gamla Österrike-Ungern. Än märkligare är att både Yi Gu och Syngman Rhee adopterade ett respektive tre barn samt avled utan några biogenetiska avkommor.

TITLE:
Idag för 100 år sedan den 25 april 1926 gick Koreas siste suveräne monark kejsar Sunjong bort

DESCRIPTION:
Idag för 100 år sedan den 25 april 1926 gick Koreas siste suveräne monark kejsar Sunjong bort i Changdeok-palatset i Seoul i en ålder av 52 år, som styrde landet mellan 1907-10 om än under ett japanskt protektoratskap som hade inletts 1905 och innan hela Koreahalvön blev en regelrätt japansk (bosättar)koloni 1910. Sunjong var son […]

CONTENT:
Idag för 100 år sedan den 25 april 1926 gick Koreas siste suveräne monark kejsar Sunjong bort i Changdeok-palatset i Seoul i en ålder av 52 år, som styrde landet mellan 1907-10 om än under ett japanskt protektoratskap som hade inletts 1905 och innan hela Koreahalvön blev en regelrätt japansk (bosättar)koloni 1910.

Sunjong var son till kejsar Kojong, den siste koreanske monarken av rang tillhörande Choson-dynastin eller Jeonju Yi-klanen som satt på den s k fenixtronen i Seoul mellan 1863-1907 innan han avsattes av japanerna och slutligen avled 1919. Redan 1895 hade Kojongs fru och Sunjongs mor drottning Min, som tillhörde den mäktiga Yeoheung Min-klanen, blivit mördad av japanerna och det är möjligt att Kojong själv blev förgiftad av den japanska kolonialmakten medan Sunjong utsattes för ett förgiftningsförsök från japansk sida som gjorde honom märkt för livet och orsakade hans förtidiga död.

Efter Sunjongs död 1926 blev dennes halvbror Yi Un koreanernas tronpretendent och 1927 besökte kronprins Yi Un och dennes japanska fru prinsessan Masako Sverige och den svenska kungafamiljen i Stockholm men han var vid det laget en ren japansk marionettprins.

Efter Yi Uns bortgång 1970 blev dennes son Yi Gu i sin tur kronprins och tronpretendent fram till sin död 2005. Yi Gu gifte sig med Julia Mullock från USA vars föräldrar hade invandrat från den ukrainska delen av Österrike-Ungern och det märkliga är att även Sydkoreas förste president Syngman Rhee eller Yi Seung-man också han var gift med en vit, västerländsk kvinna – Francesca Donner – som likaså kom från det gamla Österrike-Ungern. Än märkligare är att både Yi Gu och Syngman Rhee adopterade ett respektive tre barn samt avled utan några biogenetiska avkommor.

Idag tävlar flera personer tillhörande Jeonju Yi-klanen om att vara Koreas kronprins och en av dem är den koreansk-amerikanske IT-entreprenören och rapparen mm Andrew Yi som hävdar att han är kejsare över ett virtuellt koreanskt rike som innefattar hela Koreahalvön och alla koreaner på jorden och som hittills endast det karibiska öriket Antigua och Barbuda har erkänt som en suverän statsbildning.

TITLE:
Idag för 100 år sedan den 25 april 1926 gick Koreas siste suveräne monark kejsar Sunjong bort

DESCRIPTION:
Idag för 100 år sedan den 25 april 1926 gick Koreas siste suveräne monark kejsar Sunjong bort i en ålder av 52 år, som styrde landet mellan 1907-10 om än under ett japanskt protektoratskap som hade inletts 1905 och innan hela Koreahalvön blev en regelrätt japansk (bosättar)koloni 1910. Sunjong var son till kejsar Kojong, den […]

CONTENT:
Idag för 100 år sedan den 25 april 1926 gick Koreas siste suveräne monark kejsar Sunjong bort i en ålder av 52 år, som styrde landet mellan 1907-10 om än under ett japanskt protektoratskap som hade inletts 1905 och innan hela Koreahalvön blev en regelrätt japansk (bosättar)koloni 1910.

Sunjong var son till kejsar Kojong, den siste koreanske monarken av rang tillhörande Choson-dynastin eller Jeonju Yi-klanen som satt på den s k fenixtronen i Seoul mellan 1863-1907 innan han avsattes av japanerna och slutligen avled 1919. Redan 1895 hade Kojongs fru och Sunjongs mor drottning Min, som tillhörde den mäktiga Yeoheung Min-klanen, blivit mördad av japanerna och det är möjligt att Kojong själv blev förgiftad av den japanska kolonialmakten medan Sunjong utsattes för ett förgiftningsförsök från japansk sida som gjorde honom märkt för livet och orsakade hans förtidiga död.

Efter Sunjongs död 1926 blev dennes halvbror Yi Un koreanernas tronpretendent och 1927 besökte kronprins Yi Un och dennes japanska fru prinsessan Masako Sverige och den svenska kungafamiljen i Stockholm men han var vid det laget en ren japansk marionettprins.

Efter Yi Uns bortgång 1970 blev dennes son Yi Gu i sin tur kronprins och tronpretendent fram till sin död 2005. Yi Gu gifte sig med Julia Mullock från USA vars föräldrar hade invandrat från den ukrainska delen av Österrike-Ungern och det märkliga är att även Sydkoreas förste president Syngman Rhee eller Yi Seung-man också han var gift med en vit, västerländsk kvinna – Francesca Donner – som likaså kom från det gamla Österrike-Ungern. Än märkligare är att både Yi Gu och Syngman Rhee adopterade ett respektive tre barn samt avled utan några biogenetiska avkommor.

TITLE:
Idag för 100 år sedan den 25 april 1926 gick Koreas siste suveräne monark kejsar Sunjong bort

DESCRIPTION:
Idag för 100 år sedan den 25 april 1926 gick Koreas siste suveräne monark kejsar Sunjong bort i Changdeok-palatset i Seoul en ålder av 52 år, som styrde landet mellan 1907-10 om än under ett japanskt protektoratskap som hade inletts 1905 och innan hela Koreahalvön blev en regelrätt japansk (bosättar)koloni 1910. Sunjong var son till […]

CONTENT:
Idag för 100 år sedan den 25 april 1926 gick Koreas siste suveräne monark kejsar Sunjong bort i Changdeok-palatset i Seoul en ålder av 52 år, som styrde landet mellan 1907-10 om än under ett japanskt protektoratskap som hade inletts 1905 och innan hela Koreahalvön blev en regelrätt japansk (bosättar)koloni 1910.

Sunjong var son till kejsar Kojong, den siste koreanske monarken av rang tillhörande Choson-dynastin eller Jeonju Yi-klanen som satt på den s k fenixtronen i Seoul mellan 1863-1907 innan han avsattes av japanerna och slutligen avled 1919. Redan 1895 hade Kojongs fru och Sunjongs mor drottning Min, som tillhörde den mäktiga Yeoheung Min-klanen, blivit mördad av japanerna och det är möjligt att Kojong själv blev förgiftad av den japanska kolonialmakten medan Sunjong utsattes för ett förgiftningsförsök från japansk sida som gjorde honom märkt för livet och orsakade hans förtidiga död.

Efter Sunjongs död 1926 blev dennes halvbror Yi Un koreanernas tronpretendent och 1927 besökte kronprins Yi Un och dennes japanska fru prinsessan Masako Sverige och den svenska kungafamiljen i Stockholm men han var vid det laget en ren japansk marionettprins.

Efter Yi Uns bortgång 1970 blev dennes son Yi Gu i sin tur kronprins och tronpretendent fram till sin död 2005. Yi Gu gifte sig med Julia Mullock från USA vars föräldrar hade invandrat från den ukrainska delen av Österrike-Ungern och det märkliga är att även Sydkoreas förste president Syngman Rhee eller Yi Seung-man också han var gift med en vit, västerländsk kvinna – Francesca Donner – som likaså kom från det gamla Österrike-Ungern. Än märkligare är att både Yi Gu och Syngman Rhee adopterade ett respektive tre barn samt avled utan några biogenetiska avkommor.