Tornevall Networks

TITLE:
Europas huvudstäder och storstäder blir alltmer röda, gröna eller liberala medan övriga landet alltmer domineras av högern och inte minst av högerpopulister

DESCRIPTION:
I gårdagens val i Berlin blev vänsterradikala Die Linke det största partiet och mycket tyder nu på att Elif Eralp, som ibland har kallats ”Berlins Mamdani”, snart kan komma att bli den tyska huvudstadens nya borgmästare efter CDU:s Kai Wegner. Därmed befästs en tydlig tendens i hela västvärlden att huvudstäderna och de största städerna alltmer […]

CONTENT:
I gårdagens val i Berlin blev vänsterradikala Die Linke det största partiet och mycket tyder nu på att Elif Eralp, som ibland har kallats ”Berlins Mamdani”, snart kan komma att bli den tyska huvudstadens nya borgmästare efter CDU:s Kai Wegner.

Därmed befästs en tydlig tendens i hela västvärlden att huvudstäderna och de största städerna alltmer röstar rött, grönt eller liberalt såsom också är fallet med den svenska huvudstaden (se bild 2) som tidigare omvänt räknades som en av Europas mer borgerliga huvudstäder (den första kartan rör 2010 års val medan den andra kartan rör 2026 års val). Tillsammans med de andra storstäderna och universitetsstäderna är Stockholm numera en så kallad GAL-vänster-stad medan större delen av de övriga kommunerna är TAN-höger och i växande grad också TAN-vänster.

Samtidigt röstar övriga landet alltmer blått eller till och med mörkblått – det vill säga på så kallade TAN-partier och inte minst på högerpopulistiska partier och det kanske mest extrema exemplet på det är Österrike där österrikiska S styr över huvudstaden Wien samtidigt som övriga landet domineras av högerextrema FPÖ (se bild 3).

Den engelsktalande världen ligger som alltid före övriga västvärlden och i både USA och Storbritannien är huvudstäderna och storstäderna sedan länge generellt liberala och vänster medan övriga landet i allmänhet står till höger.

I London har Arbetarpartiets Sadiq Khan varit borgmästare i snart tio års tid och Paris styrs likaså av franska Socialistpartiet och tidigare med Anne Hidalgo vid rodret och numera av hennes partikamrat Emmanuel Grégoire. Rom styrs på samma sätt av socialdemokratiska PD:s borgmästare Roberto Gualtieri samtidigt som övriga landet domineras av högerpopulistiska FdI och även Aten, Köpenhamn, Bryssel och Lissabon styrs av socialistpartier medan Amsterdam har en grön borgmästare.

Vänstersidans dominans i flertalet av västvärldens och Europas huvudstäder och storstäder möjliggörs av en ”allians” mellan de fattiga och lågutbildade invandrar- och minoritetsinvånarna och de välmående och högutbildade majoritetsinvånarna vilka båda röstar på rödgröna och liberala partier om än nog inte av samma orsaker. Den icke-vita underklassen och lägre arbetarklassen och de vita akademikerna och framför allt de som arbetar inom offentlig sektor har förenklat kommit att ”ta varandra i hand” samtidigt som de i övrigt inte har särskilt mycket gemensamt.

Och i det före detta kommunistiska Central- och Östeuropa har ”regeln” sedan länge varit att huvudstäderna styrs av liberala partier såsom Warszawa, Bukarest, Budapest och Sofia medan övriga landet domineras av populistpartier. Sedan finns det så klart undantag (såsom det alltid gör) för både Madrid, Prag och Oslo styrs för närvarande av högerpartier.

TITLE:
Europas huvudstäder och storstäder blir alltmer röda, gröna eller liberala medan övriga landet alltmer domineras av högern och inte minst av högerpopulister

DESCRIPTION:
I gårdagens val i Berlin blev vänsterradikala Die Linke det största partiet och mycket tyder nu på att Elif Eralp, som ibland har kallats ”Berlins Mamdani”, snart kan komma att bli den tyska huvudstadens nya borgmästare efter CDU:s Kai Wegner. Därmed befästs en tydlig tendens i hela västvärlden att huvudstäderna och de största städerna alltmer […]

CONTENT:
I gårdagens val i Berlin blev vänsterradikala Die Linke det största partiet och mycket tyder nu på att Elif Eralp, som ibland har kallats ”Berlins Mamdani”, snart kan komma att bli den tyska huvudstadens nya borgmästare efter CDU:s Kai Wegner.

Därmed befästs en tydlig tendens i hela västvärlden att huvudstäderna och de största städerna alltmer röstar rött, grönt eller liberalt såsom också är fallet med den svenska huvudstaden (se bild 2) som tidigare omvänt räknades som en av Europas mer borgerliga huvudstäder (den första kartan rör 2010 års val medan den andra kartan rör 2026 års val). Tillsammans med de andra storstäderna och universitetsstäderna är Stockholm numera en så kallad GAL-vänster-stad medan större delen av de övriga kommunerna är TAN-höger och i växande grad också TAN-vänster.

Samtidigt röstar övriga landet alltmer blått eller till och med mörkblått – det vill säga på så kallade TAN-partier och inte minst på högerpopulistiska partier och det kanske mest extrema exemplet på det är Österrike där österrikiska S styr över huvudstaden Wien samtidigt som övriga landet domineras av högerextrema FPÖ (se bild 3).

Den engelsktalande världen ligger som alltid före övriga västvärlden och i både USA och Storbritannien är huvudstäderna och storstäderna sedan länge generellt liberala och vänster medan övriga landet i allmänhet står till höger.

I London har Arbetarpartiets Sadiq Khan varit borgmästare i snart tio års tid och Paris styrs likaså av franska Socialistpartiet och tidigare med Anne Hidalgo vid rodret och numera av hennes partikamrat Emmanuel Grégoire. Rom styrs på samma sätt av socialdemokratiska PD:s borgmästare Roberto Gualtieri samtidigt som övriga landet domineras av högerpopulistiska FdI och även Aten, Köpenhamn, Bryssel och Lissabon styrs av socialistpartier medan Amsterdam har en grön borgmästare.

Vänstersidans dominans i flertalet av västvärldens och Europas huvudstäder och storstäder möjliggörs av en ”allians” mellan de fattiga och lågutbildade invandrar- och minoritetsinvånarna och de välmående och högutbildade majoritetsinvånarna vilka båda röstar på rödgröna och liberala partier om än nog inte av samma orsaker. Den icke-vita underklassen och lägre arbetarklassen och de vita akademikerna och den vita, urbana medelklassen och framför allt de som arbetar inom offentlig sektor har förenklat kommit att ”ta varandra i hand” samtidigt som de i övrigt inte har särskilt mycket gemensamt.

Och i det före detta kommunistiska Central- och Östeuropa slutligen har ”regeln” sedan länge varit att huvudstäderna styrs av liberala partier såsom Warszawa, Bukarest, Budapest och Sofia medan övriga landet domineras nästan helt av populistpartier. Sedan finns det så klart undantag (såsom det alltid gör) för både Madrid, Prag och Oslo styrs för närvarande av högerpartier.

TITLE:
Europas huvudstäder och storstäder blir alltmer röda, gröna eller liberala medan övriga landet alltmer domineras av högern och inte minst av högerpopulister

DESCRIPTION:
I gårdagens val i Berlin blev vänsterradikala Die Linke det största partiet och mycket tyder nu på att Elif Eralp, som ibland har kallats ”Berlins Mamdani”, snart kan komma att bli den tyska huvudstadens nya borgmästare efter CDU:s Kai Wegner. Därmed befästs en tydlig tendens i hela västvärlden att huvudstäderna och de största städerna alltmer […]

CONTENT:
I gårdagens val i Berlin blev vänsterradikala Die Linke det största partiet och mycket tyder nu på att Elif Eralp, som ibland har kallats ”Berlins Mamdani”, snart kan komma att bli den tyska huvudstadens nya borgmästare efter CDU:s Kai Wegner.

Därmed befästs en tydlig tendens i hela västvärlden att huvudstäderna och de största städerna alltmer röstar rött, grönt eller liberalt såsom också är fallet med den svenska huvudstaden (se bild 2) som tidigare omvänt räknades som en av Europas mer borgerliga huvudstäder (den första kartan rör 2010 års val medan den andra kartan rör 2026 års val). Tillsammans med de andra storstäderna och universitetsstäderna är Stockholm numera en så kallad GAL-vänster-stad medan större delen av de övriga kommunerna är TAN-höger och i växande grad också TAN-vänster.

Samtidigt röstar övriga landet alltmer blått eller till och med mörkblått – det vill säga på så kallade TAN-partier och inte minst på högerpopulistiska partier och det kanske mest extrema exemplet på det är Österrike där österrikiska S styr över huvudstaden Wien samtidigt som övriga landet domineras av högerextrema FPÖ (se bild 3).

Den engelsktalande världen ligger som alltid före övriga västvärlden och i både USA och Storbritannien är huvudstäderna och storstäderna generellt liberala och vänster medan övriga landet i allmänhet står till höger.

I London har samtidigt Arbetarpartiets Sadiq Khan varit borgmästare i snart tio år och Paris styrs likaså av franska Socialistpartiet och tidigare med Anne Hidalgo vid rodret och numera av hennes partikamrat Emmanuel Grégoire. Rom styrs på samma sätt av socialdemokratiska PD:s borgmästare Roberto Gualtieri samtidigt som övriga landet domineras av högerpopulistiska FdI och även Aten, Köpenhamn, Bryssel och Lissabon styrs av socialistpartier medan Amsterdam har en grön borgmästare.

Vänstersidans dominans i flertalet av västvärldens och Europas huvudstäder och storstäder möjliggörs av en ”allians” mellan de fattiga och lågutbildade invandrar- och minoritetsinvånarna och de välmående och högutbildade majoritetsinvånarna vilka båda röstar på rödgröna och liberala partier om än nog inte av samma orsaker. Den icke-vita underklassen och lägre arbetarklassen och de vita akademikerna och framför allt de som arbetar inom offentlig sektor har förenklat kommit att ”ta varandra i hand” samtidigt som de i övrigt inte har särskilt mycket gemensamt.

Och i det före detta kommunistiska Central- och Östeuropa har ”regeln” sedan länge varit att huvudstäderna styrs av liberala partier såsom Warszawa, Bukarest, Budapest och Sofia medan övriga landet domineras av populistpartier. Sedan finns det så klart undantag (såsom det alltid gör) för både Madrid, Prag och Oslo styrs för närvarande av högerpartier.

TITLE:
Europas huvudstäder och storstäder blir alltmer röda, gröna eller liberala medan övriga landet alltmer domineras av högern och inte minst av högerpopulister

DESCRIPTION:
I gårdagens val i Berlin blev vänsterradikala Die Linke det största partiet och mycket tyder nu på att Elif Eralp, som ibland har kallats ”Berlins Mamdani”, snart kan komma att bli den tyska huvudstadens nya borgmästare efter CDU:s Kai Wegner. Därmed befästs en tydlig tendens i hela västvärlden att huvudstäderna och de största städerna alltmer […]

CONTENT:
I gårdagens val i Berlin blev vänsterradikala Die Linke det största partiet och mycket tyder nu på att Elif Eralp, som ibland har kallats ”Berlins Mamdani”, snart kan komma att bli den tyska huvudstadens nya borgmästare efter CDU:s Kai Wegner.

Därmed befästs en tydlig tendens i hela västvärlden att huvudstäderna och de största städerna alltmer röstar rött, grönt eller liberalt såsom också är fallet med den svenska huvudstaden (se bild 2) som tidigare omvänt räknades som en av Europas mer borgerliga huvudstäder (den första kartan rör 2010 års val medan den andra kartan rör 2026 års val). Tillsammans med de andra storstäderna och universitetsstäderna är Stockholm numera en så kallad GAL-vänster-stad medan större delen av de övriga kommunerna är TAN-höger och i växande grad också TAN-vänster.

Samtidigt röstar övriga landet alltmer blått eller till och med mörkblått – det vill säga på så kallade TAN-partier och inte minst på högerpopulistiska partier och det kanske mest extrema exemplet på det är Österrike där österrikiska S styr över huvudstaden Wien samtidigt som övriga landet domineras av högerextrema FPÖ (se bild 3).

Den engelsktalande världen ligger som alltid före övriga västvärlden och i både USA och Storbritannien är huvudstäderna och storstäderna sedan länge generellt liberala och vänster medan övriga landet i allmänhet står till höger.

I London har Arbetarpartiets Sadiq Khan varit borgmästare i snart tio års tid och Paris styrs likaså av franska Socialistpartiet och tidigare med Anne Hidalgo vid rodret och numera av hennes partikamrat Emmanuel Grégoire. Rom styrs på samma sätt av socialdemokratiska PD:s borgmästare Roberto Gualtieri samtidigt som övriga landet domineras av högerpopulistiska FdI och även Aten, Köpenhamn, Bryssel och Lissabon styrs av socialistpartier medan Amsterdam har en grön borgmästare.

Vänstersidans dominans i flertalet av västvärldens och Europas huvudstäder och storstäder möjliggörs av en ”allians” mellan de fattiga och lågutbildade invandrar- och minoritetsinvånarna och de välmående och högutbildade majoritetsinvånarna vilka båda röstar på rödgröna och liberala partier om än nog inte av samma orsaker. Den icke-vita underklassen och lägre arbetarklassen och de vita akademikerna och framför allt de som arbetar inom offentlig sektor har förenklat kommit att ”ta varandra i hand” samtidigt som de i övrigt inte har särskilt mycket gemensamt.

Och i det före detta kommunistiska Central- och Östeuropa har ”regeln” sedan länge varit att huvudstäderna styrs av liberala partier såsom Warszawa, Bukarest, Budapest och Sofia medan övriga landet domineras av populistpartier. Sedan finns det så klart undantag (såsom det alltid gör) för både Madrid, Prag och Oslo styrs för närvarande av högerpartier.

TITLE:
Europas huvudstäder och storstäder blir alltmer röda, gröna eller liberala medan övriga landet alltmer domineras av högern och inte minst av högerpopulister

DESCRIPTION:
I gårdagens val i Berlin blev vänsterradikala Die Linke det största partiet och mycket tyder nu på att Elif Eralp, som ibland har kallats ”Berlins Mamdani”, snart kan komma att bli den tyska huvudstadens nya borgmästare efter CDU:s Kai Wegner. Därmed befästs en tydlig tendens i hela västvärlden att huvudstäderna och de största städerna alltmer […]

CONTENT:
I gårdagens val i Berlin blev vänsterradikala Die Linke det största partiet och mycket tyder nu på att Elif Eralp, som ibland har kallats ”Berlins Mamdani”, snart kan komma att bli den tyska huvudstadens nya borgmästare efter CDU:s Kai Wegner.

Därmed befästs en tydlig tendens i hela västvärlden att huvudstäderna och de största städerna alltmer röstar rött, grönt eller liberalt såsom också är fallet med den svenska huvudstaden (se bild 2) som tidigare omvänt räknades som en av Europas mer borgerliga huvudstäder (den första kartan rör 2010 års val medan den andra kartan rör 2026 års val). Tillsammans med de andra storstäderna och universitetsstäderna är Stockholm numera en så kallad GAL-vänster-stad medan större delen av de övriga kommunerna är TAN-höger och i växande grad också TAN-vänster.

Samtidigt röstar övriga landet alltmer blått eller till och med mörkblått – det vill säga på så kallade TAN-partier och inte minst på högerpopulistiska partier och det kanske mest extrema exemplet på det är Österrike där österrikiska S styr över huvudstaden Wien samtidigt som övriga landet domineras av högerextrema FPÖ (se bild 3).

Den engelsktalande världen ligger som alltid före övriga västvärlden och i både USA och Storbritannien är huvudstäderna och storstäderna generellt liberala och vänster medan övriga landet i allmänhet står till höger.

I London har samtidigt Arbetarpartiets Sadiq Khan varit borgmästare i snart tio år och Paris styrs likaså av franska Socialistpartiet och tidigare med Anne Hidalgo vid rodret och numera av hennes partikamrat Emmanuel Grégoire. Rom styrs på samma sätt av socialdemokratiska PD:s borgmästare Roberto Gualtieri samtidigt som övriga landet domineras av högerpopulistiska FdI och även Aten, Köpenhamn, Bryssel och Lissabon styrs av socialistpartier medan Amsterdam har en grön borgmästare.

Vänstersidans dominans i flertalet av västvärldens och Europas huvudstäder och storstäder möjliggörs av en ”allians” mellan de fattiga och lågutbildade invandrar- och minoritetsinvånarna och de välmående och högutbildade majoritetsinvånarna vilka båda röstar på rödgröna och liberala partier om än inte alltid av samma orsaker. Den icke-vita underklassen och lägre arbetarklassen och de vita akademikerna och framför allt de som arbetar inom offentlig sektor har förenklat kommit att ”ta varandra i hand” samtidigt som de i övrigt inte har särskilt mycket gemensamt.

Och i det före detta kommunistiska Central- och Östeuropa har ”regeln” sedan länge varit att huvudstäderna styrs av liberala partier såsom Warszawa, Bukarest, Budapest och Sofia medan övriga landet domineras av populistpartier. Sedan finns det så klart undantag såom det alltid gör för både Madrid, Prag och Oslo styrs för närvarande av högerpartier.

TITLE:
Europas huvudstäder och storstäder blir alltmer röda, gröna eller liberala medan övriga landet alltmer domineras av högern och inte minst av högerpopulister

DESCRIPTION:
I gårdagens val i Berlin blev vänsterradikala Die Linke det största partiet och mycket tyder nu på att Elif Eralp, som ibland har kallats ”Berlins Mamdani”, snart kan komma att bli den tyska huvudstadens nya borgmästare efter CDU:s Kai Wegner. Därmed befästs en tydlig tendens i hela västvärlden att huvudstäderna och de största städerna alltmer […]

CONTENT:
I gårdagens val i Berlin blev vänsterradikala Die Linke det största partiet och mycket tyder nu på att Elif Eralp, som ibland har kallats ”Berlins Mamdani”, snart kan komma att bli den tyska huvudstadens nya borgmästare efter CDU:s Kai Wegner.

Därmed befästs en tydlig tendens i hela västvärlden att huvudstäderna och de största städerna alltmer röstar rött, grönt eller liberalt såsom också är fallet med den svenska huvudstaden (se bild 2) som tidigare omvänt räknades som en av Europas mer borgerliga huvudstäder (den första kartan rör 2010 års val medan den andra kartan rör 2026 års val). Tillsammans med de andra storstäderna och universitetsstäderna är Stockholm numera en så kallad GAL-vänster-stad medan större delen av de övriga kommunerna är TAN-höger och i växande grad också TAN-vänster.

Samtidigt röstar övriga landet alltmer blått eller till och med mörkblått – det vill säga på så kallade TAN-partier och inte minst på högerpopulistiska partier och det kanske mest extrema exemplet på det är Österrike där österrikiska S styr över huvudstaden Wien samtidigt som övriga landet domineras av högerextrema FPÖ (se bild 3).

Den engelsktalande världen ligger som alltid före övriga västvärlden och i både USA och Storbritannien är huvudstäderna och storstäderna generellt liberala och vänster medan övriga landet i allmänhet står till höger.

I London har samtidigt Arbetarpartiets Sadiq Khan varit borgmästare i snart tio år och Paris styrs likaså av franska Socialistpartiet och tidigare med Anne Hidalgo vid rodret och numera av hennes partikamrat Emmanuel Grégoire. Rom styrs på samma sätt av socialdemokratiska PD:s borgmästare Roberto Gualtieri samtidigt som övriga landet domineras av högerpopulistiska FdI och även Aten, Köpenhamn, Bryssel och Lissabon styrs av socialistpartier medan Amsterdam har en grön borgmästare.

Vänstersidans dominans i flertalet av västvärldens och Europas huvudstäder och storstäder möjliggörs av en ”allians” mellan de fattiga och lågutbildade invandrar- och minoritetsinvånarna och de välmående och högutbildade majoritetsinvånarna vilka båda röstar på rödgröna och liberala partier om än nog inte av samma orsaker. Den icke-vita underklassen och lägre arbetarklassen och de vita akademikerna och framför allt de som arbetar inom offentlig sektor har förenklat kommit att ”ta varandra i hand” samtidigt som de i övrigt inte har särskilt mycket gemensamt.

Och i det före detta kommunistiska Central- och Östeuropa har ”regeln” sedan länge varit att huvudstäderna styrs av liberala partier såsom Warszawa, Bukarest, Budapest och Sofia medan övriga landet domineras av populistpartier. Sedan finns det så klart undantag (såsom det alltid gör) för både Madrid, Prag och Oslo styrs för närvarande av högerpartier.

TITLE:
Europas huvudstäder och storstäder blir alltmer röda, gröna eller liberala medan övriga landet alltmer domineras av högern och inte minst av högerpopulister

DESCRIPTION:
I gårdagens val i Berlin blev vänsterradikala Die Linke det största partiet och mycket tyder nu på att Elif Eralp, som ibland har kallats ”Berlins Mamdani”, snart kan komma att bli den tyska huvudstadens nya borgmästare efter CDU:s Kai Wegner. Därmed befästs en tydlig tendens i hela västvärlden att huvudstäderna och de största städerna alltmer […]

CONTENT:
I gårdagens val i Berlin blev vänsterradikala Die Linke det största partiet och mycket tyder nu på att Elif Eralp, som ibland har kallats ”Berlins Mamdani”, snart kan komma att bli den tyska huvudstadens nya borgmästare efter CDU:s Kai Wegner.

Därmed befästs en tydlig tendens i hela västvärlden att huvudstäderna och de största städerna alltmer röstar rött, grönt eller liberalt såsom också är fallet med den svenska huvudstaden (se bild 2) som tidigare omvänt räknades som en av Europas mer borgerliga huvudstäder (den första kartan rör 2010 års val medan den andra kartan rör 2026 års val). Tillsammans med de andra storstäderna och universitetsstäderna är Stockholm numera en så kallad GAL-vänster-stad medan större delen av de övriga kommunerna är TAN-höger och i växande grad också TAN-vänster.

Samtidigt röstar övriga landet alltmer blått eller till och med mörkblått – det vill säga på så kallade TAN-partier och inte minst på högerpopulistiska partier och det kanske mest extrema exemplet på det är Österrike där österrikiska S styr över huvudstaden Wien samtidigt som övriga landet domineras av högerextrema FPÖ (se bild 3).

Den engelsktalande världen ligger som alltid före övriga västvärlden och i både USA och Storbritannien är huvudstäderna och storstäderna generellt liberala och vänster medan övriga landet i allmänhet står till höger.

I London har samtidigt Arbetarpartiets Sadiq Khan varit borgmästare i snart tio år och Paris styrs likaså av franska Socialistpartiet och tidigare med Anne Hidalgo vid rodret och numera av hennes partikamrat Emmanuel Grégoire. Rom styrs på samma sätt av socialdemokratiska PD:s borgmästare Roberto Gualtieri samtidigt som övriga landet domineras av högerpopulistiska FdI och även Aten, Köpenhamn, Bryssel och Lissabon styrs av socialistpartier medan Amsterdam har en grön borgmästare.

Vänstersidans dominans i flertalet av västvärldens och Europas huvudstäder och storstäder möjliggörs av en ”allians” mellan de fattiga och lågutbildade invandrar- och minoritetsinvånarna och de välmående och högutbildade majoritetsinvånarna vilka båda röstar på rödgröna och liberala partier om än inte alltid av samma orsaker.

Och i det före detta kommunistiska Central- och Östeuropa har ”regeln” sedan länge varit att huvudstäderna styrs av liberala partier såsom Warszawa, Bukarest, Budapest och Sofia medan övriga landet domineras av populistpartier. Sedan finns det så klart undantag såom det alltid gör för både Madrid, Prag och Oslo styrs för närvarande av högerpartier.

TITLE:
Europas huvudstäder och storstäder blir alltmer röda, gröna eller liberala medan övriga landet alltmer domineras av högern och inte minst av högerpopulister

DESCRIPTION:
I gårdagens val i Berlin blev vänsterradikala Die Linke det största partiet och mycket tyder nu på att Elif Eralp, som ibland har kallats ”Berlins Mamdani”, snart kan komma att bli den tyska huvudstadens nya borgmästare efter CDU:s Kai Wegner. Därmed befästs en tydlig tendens i hela västvärlden att huvudstäderna och de största städerna alltmer […]

CONTENT:
I gårdagens val i Berlin blev vänsterradikala Die Linke det största partiet och mycket tyder nu på att Elif Eralp, som ibland har kallats ”Berlins Mamdani”, snart kan komma att bli den tyska huvudstadens nya borgmästare efter CDU:s Kai Wegner.

Därmed befästs en tydlig tendens i hela västvärlden att huvudstäderna och de största städerna alltmer röstar rött, grönt eller liberalt såsom också är fallet med den svenska huvudstaden (se bild 2) som tidigare omvänt räknades som en av Europas mer borgerliga huvudstäder (den första kartan rör 2010 års val medan den andra kartan rör 2026 års val). Tillsammans med de andra storstäderna och universitetsstäderna är Stockholm numera en så kallad GAL-vänster-stad medan större delen av de övriga kommunerna är TAN-höger och i växande grad också TAN-vänster.

Samtidigt röstar övriga landet alltmer blått eller till och med mörkblått – det vill säga på så kallade TAN-partier och inte minst på högerpopulistiska partier och det kanske mest extrema exemplet på det är Österrike där österrikiska S styr över huvudstaden Wien samtidigt som övriga landet domineras av högerextrema FPÖ (se bild 3).

Den engelsktalande världen ligger som alltid före övriga västvärlden och i både USA och Storbritannien är huvudstäderna och storstäderna generellt liberala och vänster medan övriga landet i allmänhet står till höger.

I London har samtidigt Arbetarpartiets Sadiq Khan varit borgmästare i snart tio år och Paris styrs likaså av franska Socialistpartiet och tidigare med Anne Hidalgo vid rodret och numera av hennes partikamrat Emmanuel Grégoire. Rom styrs på samma sätt av socialdemokratiska PD:s borgmästare Roberto Gualtieri samtidigt som övriga landet domineras av högerpopulistiska FdI och även Aten, Köpenhamn, Bryssel och Lissabon styrs av socialistpartier medan Amsterdam har en grön borgmästare.

Vänstersidans dominans i flertalet av västvärldens och Europas huvudstäder och storstäder möjliggörs av en ”allians” mellan de fattiga och lågutbildade invandrar- och minoritetsinvånarna och de välmående och högutbildade majoritetsinvånarna vilka båda röstar på rödgröna och liberala partier om än inte alltid av samma orsaker. Den icke-vita underklassen och lägre arbetarklassen och de vita akademikerna och framför allt de som arbetar inom offentlig sektor har förenklat kommit att ”ta varandra i hand” samtidigt som de i övrigt inte har särskilt mycket gemensamt.

Och i det före detta kommunistiska Central- och Östeuropa har ”regeln” sedan länge varit att huvudstäderna styrs av liberala partier såsom Warszawa, Bukarest, Budapest och Sofia medan övriga landet domineras av populistpartier. Sedan finns det så klart undantag såom det alltid gör för både Madrid, Prag och Oslo styrs för närvarande av högerpartier.

TITLE:
Europas huvudstäder och storstäder blir alltmer röda, gröna eller liberala medan övriga landet alltmer domineras av högern och inte minst av högerpopulister

DESCRIPTION:
I gårdagens val i Berlin blev vänsterradikala Die Linke det största partiet och mycket tyder nu på att Elif Eralp, som ibland har kallats ”Berlins Mamdani”, snart kan komma att bli den tyska huvudstadens nya borgmästare efter CDU:s Kai Wegner. Därmed befästs en tydlig tendens i hela västvärlden att huvudstäderna och de största städerna alltmer […]

CONTENT:
I gårdagens val i Berlin blev vänsterradikala Die Linke det största partiet och mycket tyder nu på att Elif Eralp, som ibland har kallats ”Berlins Mamdani”, snart kan komma att bli den tyska huvudstadens nya borgmästare efter CDU:s Kai Wegner.

Därmed befästs en tydlig tendens i hela västvärlden att huvudstäderna och de största städerna alltmer röstar rött, grönt eller liberalt såsom också är fallet med den svenska huvudstaden (se bild 2) som tidigare omvänt räknades som en av Europas mer borgerliga huvudstäder (den första kartan rör 2010 års val medan den andra kartan rör 2026 års val).

Samtidigt röstar övriga landet alltmer blått eller till och med mörkblått – det vill säga på så kallade TAN-partier och inte minst på högerpopulistiska partier och det kanske mest extrema exemplet på det är Österrike där österrikiska S styr över huvudstaden Wien samtidigt som övriga landet domineras av högerextrema FPÖ (se bild 3).

Den engelsktalande världen ligger som alltid före övriga västvärlden och i både USA och Storbritannien är huvudstäderna och storstäderna generellt liberala och vänster medan övriga landet i allmänhet står till höger.

I London har samtidigt Arbetarpartiets Sadiq Khan varit borgmästare i snart tio år och Paris styrs likaså av franska Socialistpartiet och tidigare med Anne Hidalgo vid rodret och numera av hennes partikamrat Emmanuel Grégoire. Rom styrs på samma sätt av socialdemokratiska PD:s borgmästare Roberto Gualtieri samtidigt som övriga landet domineras av högerpopulistiska FdI och även Aten, Köpenhamn, Bryssel och Lissabon styrs av socialistpartier medan Amsterdam har en grön borgmästare.

Vänstersidans dominans i flertalet av västvärldens och Europas huvudstäder och storstäder möjliggörs av en ”allians” mellan de fattiga och lågutbildade invandrar- och minoritetsinvånarna och de välmående och högutbildade majoritetsinvånarna vilka båda röstar på rödgröna och liberala partier om än inte alltid av samma orsaker.

Och i det före detta kommunistiska Central- och Östeuropa har ”regeln” sedan länge varit att huvudstäderna styrs av liberala partier såsom Warszawa, Bukarest, Budapest och Sofia medan övriga landet domineras av populistpartier. Sedan finns det så klart undantag såom det alltid gör för både Madrid, Prag och Oslo styrs för närvarande av högerpartier.

TITLE:
Europas huvudstäder och storstäder blir alltmer röda, gröna eller liberala medan övriga landet alltmer domineras av högern och inte minst av högerpopulister

DESCRIPTION:
I gårdagens val i Berlin blev vänsterradikala Die Linke det största partiet och mycket tyder nu på att Elif Eralp, som ibland har kallats ”Berlins Mamdani”, snart kan komma att bli den tyska huvudstadens nya borgmästare efter CDU:s Kai Wegner. Därmed befästs en tydlig tendens i hela västvärlden att huvudstäderna och de största städerna alltmer […]

CONTENT:
I gårdagens val i Berlin blev vänsterradikala Die Linke det största partiet och mycket tyder nu på att Elif Eralp, som ibland har kallats ”Berlins Mamdani”, snart kan komma att bli den tyska huvudstadens nya borgmästare efter CDU:s Kai Wegner.

Därmed befästs en tydlig tendens i hela västvärlden att huvudstäderna och de största städerna alltmer röstar rött, grönt eller liberalt såsom också är fallet med den svenska huvudstaden (se bild 2) som tidigare omvänt räknades som en av Europas mer borgerliga huvudstäder (den första kartan rör 2010 års val medan den andra kartan rör 2026 års val). Tillsammans med de andra storstäderna och universitetsstäderna är Stockholm numera en så kallad GAL-vänster-stad medan större delen av de övriga kommunerna är TAN-höger och i växande grad också TAN-vänster.

Samtidigt röstar övriga landet alltmer blått eller till och med mörkblått – det vill säga på så kallade TAN-partier och inte minst på högerpopulistiska partier och det kanske mest extrema exemplet på det är Österrike där österrikiska S styr över huvudstaden Wien samtidigt som övriga landet domineras av högerextrema FPÖ (se bild 3).

Den engelsktalande världen ligger som alltid före övriga västvärlden och i både USA och Storbritannien är huvudstäderna och storstäderna generellt liberala och vänster medan övriga landet i allmänhet står till höger.

I London har samtidigt Arbetarpartiets Sadiq Khan varit borgmästare i snart tio år och Paris styrs likaså av franska Socialistpartiet och tidigare med Anne Hidalgo vid rodret och numera av hennes partikamrat Emmanuel Grégoire. Rom styrs på samma sätt av socialdemokratiska PD:s borgmästare Roberto Gualtieri samtidigt som övriga landet domineras av högerpopulistiska FdI och även Aten, Köpenhamn, Bryssel och Lissabon styrs av socialistpartier medan Amsterdam har en grön borgmästare.

Vänstersidans dominans i flertalet av västvärldens och Europas huvudstäder och storstäder möjliggörs av en ”allians” mellan de fattiga och lågutbildade invandrar- och minoritetsinvånarna och de välmående och högutbildade majoritetsinvånarna vilka båda röstar på rödgröna och liberala partier om än inte alltid av samma orsaker.

Och i det före detta kommunistiska Central- och Östeuropa har ”regeln” sedan länge varit att huvudstäderna styrs av liberala partier såsom Warszawa, Bukarest, Budapest och Sofia medan övriga landet domineras av populistpartier. Sedan finns det så klart undantag såom det alltid gör för både Madrid, Prag och Oslo styrs för närvarande av högerpartier.

TITLE:
Europas huvudstäder och storstäder blir alltmer röda, gröna eller liberala medan övriga landet alltmer domineras av högern och inte minst av högerpopulister

DESCRIPTION:
I gårdagens val i Berlin blev vänsterradikala Die Linke det största partiet och mycket tyder nu på att Elif Eralp, som ibland har kallats ”Berlins Mamdani”, snart kan komma att bli den tyska huvudstadens nya borgmästare efter CDU:s Kai Wegner. Därmed befästs en tydlig tendens i hela västvärlden att huvudstäderna och de största städerna alltmer […]

CONTENT:
I gårdagens val i Berlin blev vänsterradikala Die Linke det största partiet och mycket tyder nu på att Elif Eralp, som ibland har kallats ”Berlins Mamdani”, snart kan komma att bli den tyska huvudstadens nya borgmästare efter CDU:s Kai Wegner.

Därmed befästs en tydlig tendens i hela västvärlden att huvudstäderna och de största städerna alltmer röstar rött, grönt eller liberalt såsom också är fallet med den svenska huvudstaden (se bild 2) som tidigare omvänt räknades som en av Europas mer borgerliga huvudstäder (den första kartan rör 2010 års val medan den andra kartan rör 2026 års val).

Samtidigt röstar övriga landet alltmer blått eller till och med mörkblått – det vill säga på så kallade TAN-partier och inte minst på högerpopulistiska partier och det kanske mest extrema exemplet på det är Österrike där österrikiska S styr över huvudstaden Wien samtidigt som övriga landet domineras av högerextrema FPÖ (se bild 3).

Den engelsktalande världen ligger som alltid före övriga västvärlden och i både USA och Storbritannien är huvudstäderna och storstäderna generellt liberala och vänster medan övriga landet i allmänhet står till höger.

I London har samtidigt Arbetarpartiets Sadiq Khan varit borgmästare i snart tio år och Paris styrs likaså av franska Socialistpartiet och tidigare med Anne Hidalgo vid rodret och numera av hennes partikamrat Emmanuel Grégoire. Rom styrs på samma sätt av socialdemokratiska PD:s borgmästare Roberto Gualtieri samtidigt som övriga landet domineras av högerpopulistiska FdI och även Aten, Köpenhamn, Bryssel och Lissabon styrs av socialistpartier medan Amsterdam har en grön borgmästare.

Och i det före detta kommunistiska Central- och Östeuropa har ”regeln” sedan länge varit att huvudstäderna styrs av liberala partier såsom Warszawa, Bukarest, Budapest och Sofia medan övriga landet domineras av populistpartier. Sedan finns det så klart undantag såom det alltid gör för både Madrid, Prag och Oslo styrs för närvarande av högerpartier.

TITLE:
Europas huvudstäder och storstäder blir alltmer röda, gröna eller liberala medan övriga landet alltmer domineras av högern och inte minst av högerpopulister

DESCRIPTION:
I gårdagens val i Berlin blev vänsterradikala Die Linke det största partiet och mycket tyder nu på att Elif Eralp, som ibland har kallats ”Berlins Mamdani”, snart kan komma att bli den tyska huvudstadens nya borgmästare efter CDU:s Kai Wegner. Därmed befästs en tydlig tendens i hela västvärlden att huvudstäderna och de största städerna alltmer […]

CONTENT:
I gårdagens val i Berlin blev vänsterradikala Die Linke det största partiet och mycket tyder nu på att Elif Eralp, som ibland har kallats ”Berlins Mamdani”, snart kan komma att bli den tyska huvudstadens nya borgmästare efter CDU:s Kai Wegner.

Därmed befästs en tydlig tendens i hela västvärlden att huvudstäderna och de största städerna alltmer röstar rött, grönt eller liberalt såsom också är fallet med den svenska huvudstaden (se bild 2) som tidigare omvänt räknades som en av Europas mer borgerliga huvudstäder (den första kartan rör 2010 års val medan den andra kartan rör 2026 års val).

Samtidigt röstar övriga landet alltmer blått eller till och med mörkblått – det vill säga på så kallade TAN-partier och inte minst på högerpopulistiska partier och det kanske mest extrema exemplet på det är Österrike där österrikiska S styr över huvudstaden Wien samtidigt som övriga landet domineras av högerextrema FPÖ (se bild 3).

Den engelsktalande världen ligger som alltid före övriga västvärlden och i både USA och Storbritannien är huvudstäderna och storstäderna generellt liberala och vänster medan övriga landet i allmänhet står till höger.

I London har samtidigt Arbetarpartiets Sadiq Khan varit borgmästare i snart tio år och Paris styrs likaså av franska Socialistpartiet och tidigare med Anne Hidalgo vid rodret och numera av hennes partikamrat Emmanuel Grégoire. Rom styrs på samma sätt av socialdemokratiska PD:s borgmästare Roberto Gualtieri samtidigt som övriga landet domineras av högerpopulistiska FdI och även Aten, Köpenhamn, Bryssel och Lissabon styrs av socialistpartier medan Amsterdam har en grön borgmästare.

Vänstersidans dominans i flertalet av västvärldens och Europas huvudstäder och storstäder möjliggörs av en ”allians” mellan de fattiga och lågutbildade invandrar- och minoritetsinvånarna och de välmående och högutbildade majoritetsinvånarna vilka båda röstar på rödgröna och liberala partier om än inte alltid av samma orsaker.

Och i det före detta kommunistiska Central- och Östeuropa har ”regeln” sedan länge varit att huvudstäderna styrs av liberala partier såsom Warszawa, Bukarest, Budapest och Sofia medan övriga landet domineras av populistpartier. Sedan finns det så klart undantag såom det alltid gör för både Madrid, Prag och Oslo styrs för närvarande av högerpartier.

TITLE:
Europas huvudstäder och storstäder blir alltmer röda, gröna eller liberala medan övriga landet alltmer domineras av högern och inte minst av högerpopulister

DESCRIPTION:
I gårdagens val i Berlin blev vänsterradikala Die Linke det största partiet och mycket tyder nu på att Elif Eralp, som ibland har kallats ”Berlins Mamdani”, snart kan komma att bli den tyska huvudstadens nya borgmästare efter CDU:s Kai Wegner. Därmed befästs en tydlig tendens i hela västvärlden att huvudstäderna och de största städerna alltmer […]

CONTENT:
I gårdagens val i Berlin blev vänsterradikala Die Linke det största partiet och mycket tyder nu på att Elif Eralp, som ibland har kallats ”Berlins Mamdani”, snart kan komma att bli den tyska huvudstadens nya borgmästare efter CDU:s Kai Wegner.

Därmed befästs en tydlig tendens i hela västvärlden att huvudstäderna och de största städerna alltmer röstar rött, grönt eller liberalt såsom också är fallet med den svenska huvudstaden (se bild 2) som tidigare omvänt räknades som en av Europas mer borgerliga huvudstäder (den första kartan rör 2010 års val medan den andra kartan rör 2026 års val). Tillsammans med de andra storstäderna och universitetsstäderna är Stockholm numera en så kallad GAL-vänster-stad medan större delen av de övriga kommunerna är TAN-höger och i växande grad också TAN-vänster.

Samtidigt röstar övriga landet alltmer blått eller till och med mörkblått – det vill säga på så kallade TAN-partier och inte minst på högerpopulistiska partier och det kanske mest extrema exemplet på det är Österrike där österrikiska S styr över huvudstaden Wien samtidigt som övriga landet domineras av högerextrema FPÖ (se bild 3).

Den engelsktalande världen ligger som alltid före övriga västvärlden och i både USA och Storbritannien är huvudstäderna och storstäderna sedan länge generellt liberala och vänster medan övriga landet i allmänhet står till höger.

I London har Arbetarpartiets Sadiq Khan varit borgmästare i snart tio års tid och Paris styrs likaså av franska Socialistpartiet och tidigare med Anne Hidalgo vid rodret och numera av hennes partikamrat Emmanuel Grégoire. Rom styrs på samma sätt av socialdemokratiska PD:s borgmästare Roberto Gualtieri samtidigt som övriga landet domineras av högerpopulistiska FdI och även Aten, Köpenhamn, Bryssel och Lissabon styrs av socialistpartier medan Amsterdam har en grön borgmästare.

Vänstersidans dominans i flertalet av västvärldens och Europas huvudstäder och storstäder möjliggörs av en ”allians” mellan de fattiga och lågutbildade invandrar- och minoritetsinvånarna och de välmående och högutbildade majoritetsinvånarna vilka båda röstar på rödgröna och liberala partier om än nog inte av samma orsaker. Den icke-vita underklassen och lägre arbetarklassen och de vita akademikerna och framför allt de som arbetar inom offentlig sektor har förenklat kommit att ”ta varandra i hand” samtidigt som de i övrigt inte har särskilt mycket gemensamt.

Och i det före detta kommunistiska Central- och Östeuropa har ”regeln” sedan länge varit att huvudstäderna styrs av liberala partier såsom Warszawa, Bukarest, Budapest och Sofia medan övriga landet domineras av populistpartier. Sedan finns det så klart undantag (såsom det alltid gör) för både Madrid, Prag och Oslo styrs för närvarande av högerpartier.

TITLE:
Europas huvudstäder och storstäder blir alltmer röda, gröna eller liberala medan övriga landet alltmer domineras av högern och inte minst av högerpopulister

DESCRIPTION:
I gårdagens val i Berlin blev vänsterradikala Die Linke det största partiet och mycket tyder nu på att Elif Eralp, som ibland har kallats ”Berlins Mamdani”, snart kan komma att bli den tyska huvudstadens nya borgmästare efter CDU:s Kai Wegner. Därmed befästs en tydlig tendens i hela västvärlden att huvudstäderna och de största städerna alltmer […]

CONTENT:
I gårdagens val i Berlin blev vänsterradikala Die Linke det största partiet och mycket tyder nu på att Elif Eralp, som ibland har kallats ”Berlins Mamdani”, snart kan komma att bli den tyska huvudstadens nya borgmästare efter CDU:s Kai Wegner.

Därmed befästs en tydlig tendens i hela västvärlden att huvudstäderna och de största städerna alltmer röstar rött, grönt eller liberalt såsom också är fallet med den svenska huvudstaden (se bild 2) som tidigare omvänt räknades som en av Europas mer borgerliga huvudstäder (den första kartan rör 2010 års val medan den andra kartan rör 2026 års val). Tillsammans med de andra storstäderna och universitetsstäderna är Stockholm numera en så kallad GAL-vänster-stad medan större delen av de övriga kommunerna är TAN-höger och i växande grad också TAN-vänster.

Samtidigt röstar övriga landet alltmer blått eller till och med mörkblått – det vill säga på så kallade TAN-partier och inte minst på högerpopulistiska partier och det kanske mest extrema exemplet på det är Österrike där österrikiska S styr över huvudstaden Wien samtidigt som övriga landet domineras av högerextrema FPÖ (se bild 3).

Den engelsktalande världen ligger som alltid före övriga västvärlden och i både USA och Storbritannien är huvudstäderna och storstäderna sedan länge generellt liberala och vänster medan övriga landet i allmänhet står till höger.

I London har Arbetarpartiets Sadiq Khan varit borgmästare i snart tio års tid och Paris styrs likaså av franska Socialistpartiet och tidigare med Anne Hidalgo vid rodret och numera av hennes partikamrat Emmanuel Grégoire. Rom styrs på samma sätt av socialdemokratiska PD:s borgmästare Roberto Gualtieri samtidigt som övriga landet domineras av högerpopulistiska FdI och även Aten, Köpenhamn, Bryssel och Lissabon styrs av socialistpartier medan Amsterdam har en grön borgmästare.

Vänstersidans dominans i flertalet av västvärldens och Europas huvudstäder och storstäder möjliggörs av en ”allians” mellan de fattiga och lågutbildade invandrar- och minoritetsinvånarna och de välmående och högutbildade majoritetsinvånarna vilka båda röstar på rödgröna och liberala partier om än nog inte av samma orsaker. Den icke-vita underklassen och lägre arbetarklassen och de vita akademikerna och den vita, urbana medelklassen och framför allt de som arbetar inom offentlig sektor har förenklat kommit att ”ta varandra i hand” samtidigt som de i övrigt inte har särskilt mycket gemensamt.

Och i det före detta kommunistiska Central- och Östeuropa slutligen har ”regeln” sedan länge varit att huvudstäderna styrs av liberala partier såsom Warszawa, Bukarest, Budapest och Sofia medan övriga landet domineras nästan helt av populistpartier. Sedan finns det så klart undantag (såsom det alltid gör) för både Madrid, Prag och Oslo styrs för närvarande av högerpartier.

TITLE:
Europas huvudstäder och storstäder blir alltmer röda, gröna eller liberala medan övriga landet alltmer domineras av högern och inte minst av högerpopulister

DESCRIPTION:
I gårdagens val i Berlin blev vänsterradikala Die Linke det största partiet och mycket tyder nu på att Elif Eralp, som ibland har kallats ”Berlins Mamdani”, snart kan komma att bli den tyska huvudstadens nya borgmästare efter CDU:s Kai Wegner. Därmed befästs en tydlig tendens i hela västvärlden att huvudstäderna och de största städerna alltmer […]

CONTENT:
I gårdagens val i Berlin blev vänsterradikala Die Linke det största partiet och mycket tyder nu på att Elif Eralp, som ibland har kallats ”Berlins Mamdani”, snart kan komma att bli den tyska huvudstadens nya borgmästare efter CDU:s Kai Wegner.

Därmed befästs en tydlig tendens i hela västvärlden att huvudstäderna och de största städerna alltmer röstar rött, grönt eller liberalt såsom också är fallet med den svenska huvudstaden (se bild 2) som tidigare omvänt räknades som en av Europas mer borgerliga huvudstäder (den första kartan rör 2010 års val medan den andra kartan rör 2026 års val). Tillsammans med de andra storstäderna och universitetsstäderna är Stockholm numera en så kallad GAL-vänster-stad medan större delen av de övriga kommunerna är TAN-höger och i växande grad också TAN-vänster.

Samtidigt röstar övriga landet alltmer blått eller till och med mörkblått – det vill säga på så kallade TAN-partier och inte minst på högerpopulistiska partier och det kanske mest extrema exemplet på det är Österrike där österrikiska S styr över huvudstaden Wien samtidigt som övriga landet domineras av högerextrema FPÖ (se bild 3).

Den engelsktalande världen ligger som alltid före övriga västvärlden och i både USA och Storbritannien är huvudstäderna och storstäderna generellt liberala och vänster medan övriga landet i allmänhet står till höger.

I London har samtidigt Arbetarpartiets Sadiq Khan varit borgmästare i snart tio år och Paris styrs likaså av franska Socialistpartiet och tidigare med Anne Hidalgo vid rodret och numera av hennes partikamrat Emmanuel Grégoire. Rom styrs på samma sätt av socialdemokratiska PD:s borgmästare Roberto Gualtieri samtidigt som övriga landet domineras av högerpopulistiska FdI och även Aten, Köpenhamn, Bryssel och Lissabon styrs av socialistpartier medan Amsterdam har en grön borgmästare.

Vänstersidans dominans i flertalet av västvärldens och Europas huvudstäder och storstäder möjliggörs av en ”allians” mellan de fattiga och lågutbildade invandrar- och minoritetsinvånarna och de välmående och högutbildade majoritetsinvånarna vilka båda röstar på rödgröna och liberala partier om än nog inte av samma orsaker. Den icke-vita underklassen och lägre arbetarklassen och de vita akademikerna och framför allt de som arbetar inom offentlig sektor har förenklat kommit att ”ta varandra i hand” samtidigt som de i övrigt inte har särskilt mycket gemensamt.

Och i det före detta kommunistiska Central- och Östeuropa har ”regeln” sedan länge varit att huvudstäderna styrs av liberala partier såsom Warszawa, Bukarest, Budapest och Sofia medan övriga landet domineras av populistpartier. Sedan finns det så klart undantag (såsom det alltid gör) för både Madrid, Prag och Oslo styrs för närvarande av högerpartier.

TITLE:
Europas huvudstäder och storstäder blir alltmer röda, gröna eller liberala medan övriga landet alltmer domineras av högern och inte minst av högerpopulister

DESCRIPTION:
I gårdagens val i Berlin blev vänsterradikala Die Linke det största partiet och mycket tyder nu på att Elif Eralp, som ibland har kallats ”Berlins Mamdani”, snart kan komma att bli den tyska huvudstadens nya borgmästare efter CDU:s Kai Wegner. Därmed befästs en tydlig tendens i hela västvärlden att huvudstäderna och de största städerna alltmer […]

CONTENT:
I gårdagens val i Berlin blev vänsterradikala Die Linke det största partiet och mycket tyder nu på att Elif Eralp, som ibland har kallats ”Berlins Mamdani”, snart kan komma att bli den tyska huvudstadens nya borgmästare efter CDU:s Kai Wegner.

Därmed befästs en tydlig tendens i hela västvärlden att huvudstäderna och de största städerna alltmer röstar rött, grönt eller liberalt såsom också är fallet med den svenska huvudstaden (se bild 2) som tidigare omvänt räknades som en av Europas mer borgerliga huvudstäder (den första kartan rör 2010 års val medan den andra kartan rör 2026 års val). Tillsammans med de andra storstäderna och universitetsstäderna är Stockholm numera en så kallad GAL-vänster-stad medan större delen av de övriga kommunerna är TAN-höger och i växande grad också TAN-vänster.

Samtidigt röstar övriga landet alltmer blått eller till och med mörkblått – det vill säga på så kallade TAN-partier och inte minst på högerpopulistiska partier och det kanske mest extrema exemplet på det är Österrike där österrikiska S styr över huvudstaden Wien samtidigt som övriga landet domineras av högerextrema FPÖ (se bild 3).

Den engelsktalande världen ligger som alltid före övriga västvärlden och i både USA och Storbritannien är huvudstäderna och storstäderna sedan länge generellt liberala och vänster medan övriga landet i allmänhet står till höger.

I London har Arbetarpartiets Sadiq Khan varit borgmästare i snart tio års tid och Paris styrs likaså av franska Socialistpartiet och tidigare med Anne Hidalgo vid rodret och numera av hennes partikamrat Emmanuel Grégoire. Rom styrs på samma sätt av socialdemokratiska PD:s borgmästare Roberto Gualtieri samtidigt som övriga landet domineras av högerpopulistiska FdI och även Aten, Köpenhamn, Bryssel och Lissabon styrs av socialistpartier medan Amsterdam har en grön borgmästare.

Vänstersidans dominans i flertalet av västvärldens och Europas huvudstäder och storstäder möjliggörs av en ”allians” mellan de fattiga och lågutbildade invandrar- och minoritetsinvånarna och de välmående och högutbildade majoritetsinvånarna vilka båda röstar på rödgröna och liberala partier om än nog inte av samma orsaker. Den icke-vita underklassen och lägre arbetarklassen och de vita akademikerna och framför allt de som arbetar inom offentlig sektor har förenklat kommit att ”ta varandra i hand” samtidigt som de i övrigt inte har särskilt mycket gemensamt.

Och i det före detta kommunistiska Central- och Östeuropa har ”regeln” sedan länge varit att huvudstäderna styrs av liberala partier såsom Warszawa, Bukarest, Budapest och Sofia medan övriga landet domineras av populistpartier. Sedan finns det så klart undantag (såsom det alltid gör) för både Madrid, Prag och Oslo styrs för närvarande av högerpartier.

TITLE:
Europas huvudstäder och storstäder blir alltmer röda, gröna eller liberala medan övriga landet alltmer domineras av högern och inte minst av högerpopulister

DESCRIPTION:
I gårdagens val i Berlin blev vänsterradikala Die Linke det största partiet och mycket tyder nu på att Elif Eralp, som ibland har kallats ”Berlins Mamdani”, snart kan komma att bli den tyska huvudstadens nya borgmästare efter CDU:s Kai Wegner. Därmed befästs en tydlig tendens i hela västvärlden att huvudstäderna och de största städerna alltmer […]

CONTENT:
I gårdagens val i Berlin blev vänsterradikala Die Linke det största partiet och mycket tyder nu på att Elif Eralp, som ibland har kallats ”Berlins Mamdani”, snart kan komma att bli den tyska huvudstadens nya borgmästare efter CDU:s Kai Wegner.

Därmed befästs en tydlig tendens i hela västvärlden att huvudstäderna och de största städerna alltmer röstar rött, grönt eller liberalt såsom också är fallet med den svenska huvudstaden (se bild 2) som tidigare omvänt räknades som en av Europas mer borgerliga huvudstäder (den första kartan rör 2010 års val medan den andra kartan rör 2026 års val). Tillsammans med de andra storstäderna och universitetsstäderna är Stockholm numera en så kallad GAL-vänster-stad medan större delen av de övriga kommunerna är TAN-höger och i växande grad också TAN-vänster.

Samtidigt röstar övriga landet alltmer blått eller till och med mörkblått – det vill säga på så kallade TAN-partier och inte minst på högerpopulistiska partier och det kanske mest extrema exemplet på det är Österrike där österrikiska S styr över huvudstaden Wien samtidigt som övriga landet domineras av högerextrema FPÖ (se bild 3).

Den engelsktalande världen ligger som alltid före övriga västvärlden och i både USA och Storbritannien är huvudstäderna och storstäderna generellt liberala och vänster medan övriga landet i allmänhet står till höger.

I London har samtidigt Arbetarpartiets Sadiq Khan varit borgmästare i snart tio år och Paris styrs likaså av franska Socialistpartiet och tidigare med Anne Hidalgo vid rodret och numera av hennes partikamrat Emmanuel Grégoire. Rom styrs på samma sätt av socialdemokratiska PD:s borgmästare Roberto Gualtieri samtidigt som övriga landet domineras av högerpopulistiska FdI och även Aten, Köpenhamn, Bryssel och Lissabon styrs av socialistpartier medan Amsterdam har en grön borgmästare.

Vänstersidans dominans i flertalet av västvärldens och Europas huvudstäder och storstäder möjliggörs av en ”allians” mellan de fattiga och lågutbildade invandrar- och minoritetsinvånarna och de välmående och högutbildade majoritetsinvånarna vilka båda röstar på rödgröna och liberala partier om än inte alltid av samma orsaker. Den icke-vita underklassen och lägre arbetarklassen och de vita akademikerna och framför allt de som arbetar inom offentlig sektor har förenklat kommit att ”ta varandra i hand” samtidigt som de i övrigt inte har särskilt mycket gemensamt.

Och i det före detta kommunistiska Central- och Östeuropa har ”regeln” sedan länge varit att huvudstäderna styrs av liberala partier såsom Warszawa, Bukarest, Budapest och Sofia medan övriga landet domineras av populistpartier. Sedan finns det så klart undantag såom det alltid gör för både Madrid, Prag och Oslo styrs för närvarande av högerpartier.

TITLE:
Europas huvudstäder och storstäder blir alltmer röda, gröna eller liberala medan övriga landet alltmer domineras av högern och inte minst av högerpopulister

DESCRIPTION:
I gårdagens val i Berlin blev vänsterradikala Die Linke det största partiet och mycket tyder nu på att Elif Eralp, som ibland har kallats ”Berlins Mamdani”, snart kan komma att bli den tyska huvudstadens nya borgmästare efter CDU:s Kai Wegner. Därmed befästs en tydlig tendens i hela västvärlden att huvudstäderna och de största städerna alltmer […]

CONTENT:
I gårdagens val i Berlin blev vänsterradikala Die Linke det största partiet och mycket tyder nu på att Elif Eralp, som ibland har kallats ”Berlins Mamdani”, snart kan komma att bli den tyska huvudstadens nya borgmästare efter CDU:s Kai Wegner.

Därmed befästs en tydlig tendens i hela västvärlden att huvudstäderna och de största städerna alltmer röstar rött, grönt eller liberalt såsom också är fallet med den svenska huvudstaden (se bild 2) som tidigare omvänt räknades som en av Europas mer borgerliga huvudstäder (den första kartan rör 2010 års val medan den andra kartan rör 2026 års val). Tillsammans med de andra storstäderna och universitetsstäderna är Stockholm numera en så kallad GAL-vänster-stad medan större delen av de övriga kommunerna är TAN-höger och i växande grad också TAN-vänster.

Samtidigt röstar övriga landet alltmer blått eller till och med mörkblått – det vill säga på så kallade TAN-partier och inte minst på högerpopulistiska partier och det kanske mest extrema exemplet på det är Österrike där österrikiska S styr över huvudstaden Wien samtidigt som övriga landet domineras av högerextrema FPÖ (se bild 3).

Den engelsktalande världen ligger som alltid före övriga västvärlden och i både USA och Storbritannien är huvudstäderna och storstäderna generellt liberala och vänster medan övriga landet i allmänhet står till höger.

I London har samtidigt Arbetarpartiets Sadiq Khan varit borgmästare i snart tio år och Paris styrs likaså av franska Socialistpartiet och tidigare med Anne Hidalgo vid rodret och numera av hennes partikamrat Emmanuel Grégoire. Rom styrs på samma sätt av socialdemokratiska PD:s borgmästare Roberto Gualtieri samtidigt som övriga landet domineras av högerpopulistiska FdI och även Aten, Köpenhamn, Bryssel och Lissabon styrs av socialistpartier medan Amsterdam har en grön borgmästare.

Vänstersidans dominans i flertalet av västvärldens och Europas huvudstäder och storstäder möjliggörs av en ”allians” mellan de fattiga och lågutbildade invandrar- och minoritetsinvånarna och de välmående och högutbildade majoritetsinvånarna vilka båda röstar på rödgröna och liberala partier om än nog inte av samma orsaker. Den icke-vita underklassen och lägre arbetarklassen och de vita akademikerna och framför allt de som arbetar inom offentlig sektor har förenklat kommit att ”ta varandra i hand” samtidigt som de i övrigt inte har särskilt mycket gemensamt.

Och i det före detta kommunistiska Central- och Östeuropa har ”regeln” sedan länge varit att huvudstäderna styrs av liberala partier såsom Warszawa, Bukarest, Budapest och Sofia medan övriga landet domineras av populistpartier. Sedan finns det så klart undantag (såsom det alltid gör) för både Madrid, Prag och Oslo styrs för närvarande av högerpartier.

TITLE:
Europas huvudstäder och storstäder blir alltmer röda, gröna eller liberala medan övriga landet alltmer domineras av högern och inte minst av högerpopulister

DESCRIPTION:
I gårdagens val i Berlin blev vänsterradikala Die Linke det största partiet och mycket tyder nu på att Elif Eralp, som ibland har kallats ”Berlins Mamdani”, snart kan komma att bli den tyska huvudstadens nya borgmästare efter CDU:s Kai Wegner. Därmed befästs en tydlig tendens i hela västvärlden att huvudstäderna och de största städerna alltmer […]

CONTENT:
I gårdagens val i Berlin blev vänsterradikala Die Linke det största partiet och mycket tyder nu på att Elif Eralp, som ibland har kallats ”Berlins Mamdani”, snart kan komma att bli den tyska huvudstadens nya borgmästare efter CDU:s Kai Wegner.

Därmed befästs en tydlig tendens i hela västvärlden att huvudstäderna och de största städerna alltmer röstar rött, grönt eller liberalt såsom också är fallet med den svenska huvudstaden (se bild 2) som tidigare omvänt räknades som en av Europas mer borgerliga huvudstäder (den första kartan rör 2010 års val medan den andra kartan rör 2026 års val). Tillsammans med de andra storstäderna och universitetsstäderna är Stockholm numera en så kallad GAL-vänster-stad medan större delen av de övriga kommunerna är TAN-höger och i växande grad också TAN-vänster.

Samtidigt röstar övriga landet alltmer blått eller till och med mörkblått – det vill säga på så kallade TAN-partier och inte minst på högerpopulistiska partier och det kanske mest extrema exemplet på det är Österrike där österrikiska S styr över huvudstaden Wien samtidigt som övriga landet domineras av högerextrema FPÖ (se bild 3).

Den engelsktalande världen ligger som alltid före övriga västvärlden och i både USA och Storbritannien är huvudstäderna och storstäderna generellt liberala och vänster medan övriga landet i allmänhet står till höger.

I London har samtidigt Arbetarpartiets Sadiq Khan varit borgmästare i snart tio år och Paris styrs likaså av franska Socialistpartiet och tidigare med Anne Hidalgo vid rodret och numera av hennes partikamrat Emmanuel Grégoire. Rom styrs på samma sätt av socialdemokratiska PD:s borgmästare Roberto Gualtieri samtidigt som övriga landet domineras av högerpopulistiska FdI och även Aten, Köpenhamn, Bryssel och Lissabon styrs av socialistpartier medan Amsterdam har en grön borgmästare.

Vänstersidans dominans i flertalet av västvärldens och Europas huvudstäder och storstäder möjliggörs av en ”allians” mellan de fattiga och lågutbildade invandrar- och minoritetsinvånarna och de välmående och högutbildade majoritetsinvånarna vilka båda röstar på rödgröna och liberala partier om än inte alltid av samma orsaker.

Och i det före detta kommunistiska Central- och Östeuropa har ”regeln” sedan länge varit att huvudstäderna styrs av liberala partier såsom Warszawa, Bukarest, Budapest och Sofia medan övriga landet domineras av populistpartier. Sedan finns det så klart undantag såom det alltid gör för både Madrid, Prag och Oslo styrs för närvarande av högerpartier.

TITLE:
Europas huvudstäder och storstäder blir alltmer röda, gröna eller liberala medan övriga landet alltmer domineras av högern och inte minst av högerpopulister

DESCRIPTION:
I gårdagens val i Berlin blev vänsterradikala Die Linke det största partiet och mycket tyder nu på att Elif Eralp, som ibland har kallats ”Berlins Mamdani”, snart kan komma att bli den tyska huvudstadens nya borgmästare efter CDU:s Kai Wegner. Därmed befästs en tydlig tendens i hela västvärlden att huvudstäderna och de största städerna alltmer […]

CONTENT:
I gårdagens val i Berlin blev vänsterradikala Die Linke det största partiet och mycket tyder nu på att Elif Eralp, som ibland har kallats ”Berlins Mamdani”, snart kan komma att bli den tyska huvudstadens nya borgmästare efter CDU:s Kai Wegner.

Därmed befästs en tydlig tendens i hela västvärlden att huvudstäderna och de största städerna alltmer röstar rött, grönt eller liberalt såsom också är fallet med den svenska huvudstaden (se bild 2) som tidigare omvänt räknades som en av Europas mer borgerliga huvudstäder (den första kartan rör 2010 års val medan den andra kartan rör 2026 års val). Tillsammans med de andra storstäderna och universitetsstäderna är Stockholm numera en så kallad GAL-vänster-stad medan större delen av de övriga kommunerna är TAN-höger och i växande grad också TAN-vänster.

Samtidigt röstar övriga landet alltmer blått eller till och med mörkblått – det vill säga på så kallade TAN-partier och inte minst på högerpopulistiska partier och det kanske mest extrema exemplet på det är Österrike där österrikiska S styr över huvudstaden Wien samtidigt som övriga landet domineras av högerextrema FPÖ (se bild 3).

Den engelsktalande världen ligger som alltid före övriga västvärlden och i både USA och Storbritannien är huvudstäderna och storstäderna generellt liberala och vänster medan övriga landet i allmänhet står till höger.

I London har samtidigt Arbetarpartiets Sadiq Khan varit borgmästare i snart tio år och Paris styrs likaså av franska Socialistpartiet och tidigare med Anne Hidalgo vid rodret och numera av hennes partikamrat Emmanuel Grégoire. Rom styrs på samma sätt av socialdemokratiska PD:s borgmästare Roberto Gualtieri samtidigt som övriga landet domineras av högerpopulistiska FdI och även Aten, Köpenhamn, Bryssel och Lissabon styrs av socialistpartier medan Amsterdam har en grön borgmästare.

Vänstersidans dominans i flertalet av västvärldens och Europas huvudstäder och storstäder möjliggörs av en ”allians” mellan de fattiga och lågutbildade invandrar- och minoritetsinvånarna och de välmående och högutbildade majoritetsinvånarna vilka båda röstar på rödgröna och liberala partier om än inte alltid av samma orsaker. Den icke-vita underklassen och lägre arbetarklassen och de vita akademikerna och framför allt de som arbetar inom offentlig sektor har förenklat kommit att ”ta varandra i hand” samtidigt som de i övrigt inte har särskilt mycket gemensamt.

Och i det före detta kommunistiska Central- och Östeuropa har ”regeln” sedan länge varit att huvudstäderna styrs av liberala partier såsom Warszawa, Bukarest, Budapest och Sofia medan övriga landet domineras av populistpartier. Sedan finns det så klart undantag såom det alltid gör för både Madrid, Prag och Oslo styrs för närvarande av högerpartier.

TITLE:
Europas huvudstäder och storstäder blir alltmer röda, gröna eller liberala medan övriga landet alltmer domineras av högern och inte minst av högerpopulister

DESCRIPTION:
I gårdagens val i Berlin blev vänsterradikala Die Linke det största partiet och mycket tyder nu på att Elif Eralp, som ibland har kallats ”Berlins Mamdani”, snart kan komma att bli den tyska huvudstadens nya borgmästare efter CDU:s Kai Wegner. Därmed befästs en tydlig tendens i hela västvärlden att huvudstäderna och de största städerna alltmer […]

CONTENT:
I gårdagens val i Berlin blev vänsterradikala Die Linke det största partiet och mycket tyder nu på att Elif Eralp, som ibland har kallats ”Berlins Mamdani”, snart kan komma att bli den tyska huvudstadens nya borgmästare efter CDU:s Kai Wegner.

Därmed befästs en tydlig tendens i hela västvärlden att huvudstäderna och de största städerna alltmer röstar rött, grönt eller liberalt såsom också är fallet med den svenska huvudstaden (se bild 2) som tidigare omvänt räknades som en av Europas mer borgerliga huvudstäder (den första kartan rör 2010 års val medan den andra kartan rör 2026 års val).

Samtidigt röstar övriga landet alltmer blått eller till och med mörkblått – det vill säga på så kallade TAN-partier och inte minst på högerpopulistiska partier och det kanske mest extrema exemplet på det är Österrike där österrikiska S styr över huvudstaden Wien samtidigt som övriga landet domineras av högerextrema FPÖ (se bild 3).

Den engelsktalande världen ligger som alltid före övriga västvärlden och i både USA och Storbritannien är huvudstäderna och storstäderna generellt liberala och vänster medan övriga landet i allmänhet står till höger.

I London har samtidigt Arbetarpartiets Sadiq Khan varit borgmästare i snart tio år och Paris styrs likaså av franska Socialistpartiet och tidigare med Anne Hidalgo vid rodret och numera av hennes partikamrat Emmanuel Grégoire. Rom styrs på samma sätt av socialdemokratiska PD:s borgmästare Roberto Gualtieri samtidigt som övriga landet domineras av högerpopulistiska FdI och även Aten, Köpenhamn, Bryssel och Lissabon styrs av socialistpartier medan Amsterdam har en grön borgmästare.

Vänstersidans dominans i flertalet av västvärldens och Europas huvudstäder och storstäder möjliggörs av en ”allians” mellan de fattiga och lågutbildade invandrar- och minoritetsinvånarna och de välmående och högutbildade majoritetsinvånarna vilka båda röstar på rödgröna och liberala partier om än inte alltid av samma orsaker.

Och i det före detta kommunistiska Central- och Östeuropa har ”regeln” sedan länge varit att huvudstäderna styrs av liberala partier såsom Warszawa, Bukarest, Budapest och Sofia medan övriga landet domineras av populistpartier. Sedan finns det så klart undantag såom det alltid gör för både Madrid, Prag och Oslo styrs för närvarande av högerpartier.

TITLE:
Europas huvudstäder och storstäder blir alltmer röda, gröna eller liberala medan övriga landet alltmer domineras av högern och inte minst av högerpopulister

DESCRIPTION:
I gårdagens val i Berlin blev vänsterradikala Die Linke det största partiet och mycket tyder nu på att Elif Eralp, som ibland har kallats ”Berlins Mamdani”, snart kan komma att bli den tyska huvudstadens nya borgmästare efter CDU:s Kai Wegner. Därmed befästs en tydlig tendens i hela västvärlden att huvudstäderna och de största städerna alltmer […]

CONTENT:
I gårdagens val i Berlin blev vänsterradikala Die Linke det största partiet och mycket tyder nu på att Elif Eralp, som ibland har kallats ”Berlins Mamdani”, snart kan komma att bli den tyska huvudstadens nya borgmästare efter CDU:s Kai Wegner.

Därmed befästs en tydlig tendens i hela västvärlden att huvudstäderna och de största städerna alltmer röstar rött, grönt eller liberalt såsom också är fallet med den svenska huvudstaden (se bild 2) som tidigare omvänt räknades som en av Europas mer borgerliga huvudstäder (den första kartan rör 2010 års val medan den andra kartan rör 2026 års val). Tillsammans med de andra storstäderna och universitetsstäderna är Stockholm numera en så kallad GAL-vänster-stad medan större delen av de övriga kommunerna är TAN-höger och i växande grad också TAN-vänster.

Samtidigt röstar övriga landet alltmer blått eller till och med mörkblått – det vill säga på så kallade TAN-partier och inte minst på högerpopulistiska partier och det kanske mest extrema exemplet på det är Österrike där österrikiska S styr över huvudstaden Wien samtidigt som övriga landet domineras av högerextrema FPÖ (se bild 3).

Den engelsktalande världen ligger som alltid före övriga västvärlden och i både USA och Storbritannien är huvudstäderna och storstäderna generellt liberala och vänster medan övriga landet i allmänhet står till höger.

I London har samtidigt Arbetarpartiets Sadiq Khan varit borgmästare i snart tio år och Paris styrs likaså av franska Socialistpartiet och tidigare med Anne Hidalgo vid rodret och numera av hennes partikamrat Emmanuel Grégoire. Rom styrs på samma sätt av socialdemokratiska PD:s borgmästare Roberto Gualtieri samtidigt som övriga landet domineras av högerpopulistiska FdI och även Aten, Köpenhamn, Bryssel och Lissabon styrs av socialistpartier medan Amsterdam har en grön borgmästare.

Vänstersidans dominans i flertalet av västvärldens och Europas huvudstäder och storstäder möjliggörs av en ”allians” mellan de fattiga och lågutbildade invandrar- och minoritetsinvånarna och de välmående och högutbildade majoritetsinvånarna vilka båda röstar på rödgröna och liberala partier om än inte alltid av samma orsaker.

Och i det före detta kommunistiska Central- och Östeuropa har ”regeln” sedan länge varit att huvudstäderna styrs av liberala partier såsom Warszawa, Bukarest, Budapest och Sofia medan övriga landet domineras av populistpartier. Sedan finns det så klart undantag såom det alltid gör för både Madrid, Prag och Oslo styrs för närvarande av högerpartier.

TITLE:
Europas huvudstäder och storstäder blir alltmer röda, gröna eller liberala medan övriga landet alltmer domineras av högern och inte minst av högerpopulister

DESCRIPTION:
I gårdagens val i Berlin blev vänsterradikala Die Linke det största partiet och mycket tyder nu på att Elif Eralp, som ibland har kallats ”Berlins Mamdani”, snart kan komma att bli den tyska huvudstadens nya borgmästare efter CDU:s Kai Wegner. Därmed befästs en tydlig tendens i hela västvärlden att huvudstäderna och de största städerna alltmer […]

CONTENT:
I gårdagens val i Berlin blev vänsterradikala Die Linke det största partiet och mycket tyder nu på att Elif Eralp, som ibland har kallats ”Berlins Mamdani”, snart kan komma att bli den tyska huvudstadens nya borgmästare efter CDU:s Kai Wegner.

Därmed befästs en tydlig tendens i hela västvärlden att huvudstäderna och de största städerna alltmer röstar rött, grönt eller liberalt såsom också är fallet med den svenska huvudstaden (se bild 2) som tidigare omvänt räknades som en av Europas mer borgerliga huvudstäder (den första kartan rör 2010 års val medan den andra kartan rör 2026 års val).

Samtidigt röstar övriga landet alltmer blått eller till och med mörkblått – det vill säga på så kallade TAN-partier och inte minst på högerpopulistiska partier och det kanske mest extrema exemplet på det är Österrike där österrikiska S styr över huvudstaden Wien samtidigt som övriga landet domineras av högerextrema FPÖ (se bild 3).

Den engelsktalande världen ligger som alltid före övriga västvärlden och i både USA och Storbritannien är huvudstäderna och storstäderna generellt liberala och vänster medan övriga landet i allmänhet står till höger.

I London har samtidigt Arbetarpartiets Sadiq Khan varit borgmästare i snart tio år och Paris styrs likaså av franska Socialistpartiet och tidigare med Anne Hidalgo vid rodret och numera av hennes partikamrat Emmanuel Grégoire. Rom styrs på samma sätt av socialdemokratiska PD:s borgmästare Roberto Gualtieri samtidigt som övriga landet domineras av högerpopulistiska FdI och även Aten, Köpenhamn, Bryssel och Lissabon styrs av socialistpartier medan Amsterdam har en grön borgmästare.

Och i det före detta kommunistiska Central- och Östeuropa har ”regeln” sedan länge varit att huvudstäderna styrs av liberala partier såsom Warszawa, Bukarest, Budapest och Sofia medan övriga landet domineras av populistpartier. Sedan finns det så klart undantag såom det alltid gör för både Madrid, Prag och Oslo styrs för närvarande av högerpartier.

TITLE:
Europas huvudstäder och storstäder blir alltmer röda, gröna eller liberala medan övriga landet alltmer domineras av högern och inte minst av högerpopulister

DESCRIPTION:
I gårdagens val i Berlin blev vänsterradikala Die Linke det största partiet och mycket tyder nu på att Elif Eralp, som ibland har kallats ”Berlins Mamdani”, snart kan komma att bli den tyska huvudstadens nya borgmästare efter CDU:s Kai Wegner. Därmed befästs en tydlig tendens i hela västvärlden att huvudstäderna och de största städerna alltmer […]

CONTENT:
I gårdagens val i Berlin blev vänsterradikala Die Linke det största partiet och mycket tyder nu på att Elif Eralp, som ibland har kallats ”Berlins Mamdani”, snart kan komma att bli den tyska huvudstadens nya borgmästare efter CDU:s Kai Wegner.

Därmed befästs en tydlig tendens i hela västvärlden att huvudstäderna och de största städerna alltmer röstar rött, grönt eller liberalt såsom också är fallet med den svenska huvudstaden (se bild 2) som tidigare omvänt räknades som en av Europas mer borgerliga huvudstäder (den första kartan rör 2010 års val medan den andra kartan rör 2026 års val).

Samtidigt röstar övriga landet alltmer blått eller till och med mörkblått – det vill säga på så kallade TAN-partier och inte minst på högerpopulistiska partier och det kanske mest extrema exemplet på det är Österrike där österrikiska S styr över huvudstaden Wien samtidigt som övriga landet domineras av högerextrema FPÖ (se bild 3).

Den engelsktalande världen ligger som alltid före övriga västvärlden och i både USA och Storbritannien är huvudstäderna och storstäderna generellt liberala och vänster medan övriga landet i allmänhet står till höger.

I London har samtidigt Arbetarpartiets Sadiq Khan varit borgmästare i snart tio år och Paris styrs likaså av franska Socialistpartiet och tidigare med Anne Hidalgo vid rodret och numera av hennes partikamrat Emmanuel Grégoire. Rom styrs på samma sätt av socialdemokratiska PD:s borgmästare Roberto Gualtieri samtidigt som övriga landet domineras av högerpopulistiska FdI och även Aten, Köpenhamn, Bryssel och Lissabon styrs av socialistpartier medan Amsterdam har en grön borgmästare.

Vänstersidans dominans i flertalet av västvärldens och Europas huvudstäder och storstäder möjliggörs av en ”allians” mellan de fattiga och lågutbildade invandrar- och minoritetsinvånarna och de välmående och högutbildade majoritetsinvånarna vilka båda röstar på rödgröna och liberala partier om än inte alltid av samma orsaker.

Och i det före detta kommunistiska Central- och Östeuropa har ”regeln” sedan länge varit att huvudstäderna styrs av liberala partier såsom Warszawa, Bukarest, Budapest och Sofia medan övriga landet domineras av populistpartier. Sedan finns det så klart undantag såom det alltid gör för både Madrid, Prag och Oslo styrs för närvarande av högerpartier.

TITLE:
Europas huvudstäder och storstäder blir alltmer röda, gröna eller liberala medan övriga landet alltmer domineras av högern och inte minst av högerpopulister

DESCRIPTION:
I gårdagens val i Berlin blev vänsterradikala Die Linke det största partiet och mycket tyder nu på att Elif Eralp, som ibland har kallats ”Berlins Mamdani”, snart kan komma att bli den tyska huvudstadens nya borgmästare efter CDU:s Kai Wegner. Därmed befästs en tydlig tendens i hela västvärlden att huvudstäderna och de största städerna alltmer […]

CONTENT:
I gårdagens val i Berlin blev vänsterradikala Die Linke det största partiet och mycket tyder nu på att Elif Eralp, som ibland har kallats ”Berlins Mamdani”, snart kan komma att bli den tyska huvudstadens nya borgmästare efter CDU:s Kai Wegner.

Därmed befästs en tydlig tendens i hela västvärlden att huvudstäderna och de största städerna alltmer röstar rött, grönt eller liberalt såsom också är fallet med den svenska huvudstaden (se bild 2) som tidigare omvänt räknades som en av Europas mer borgerliga huvudstäder (den första kartan rör 2010 års val medan den andra kartan rör 2026 års val). Tillsammans med de andra storstäderna och universitetsstäderna är Stockholm numera en så kallad GAL-vänster-stad medan större delen av de övriga kommunerna är TAN-höger och i växande grad också TAN-vänster.

Samtidigt röstar övriga landet alltmer blått eller till och med mörkblått – det vill säga på så kallade TAN-partier och inte minst på högerpopulistiska partier och det kanske mest extrema exemplet på det är Österrike där österrikiska S styr över huvudstaden Wien samtidigt som övriga landet domineras av högerextrema FPÖ (se bild 3).

Den engelsktalande världen ligger som alltid före övriga västvärlden och i både USA och Storbritannien är huvudstäderna och storstäderna sedan länge generellt liberala och vänster medan övriga landet i allmänhet står till höger.

I London har Arbetarpartiets Sadiq Khan varit borgmästare i snart tio års tid och Paris styrs likaså av franska Socialistpartiet och tidigare med Anne Hidalgo vid rodret och numera av hennes partikamrat Emmanuel Grégoire. Rom styrs på samma sätt av socialdemokratiska PD:s borgmästare Roberto Gualtieri samtidigt som övriga landet domineras av högerpopulistiska FdI och även Aten, Köpenhamn, Bryssel och Lissabon styrs av socialistpartier medan Amsterdam har en grön borgmästare.

Vänstersidans dominans i flertalet av västvärldens och Europas huvudstäder och storstäder möjliggörs av en ”allians” mellan de fattiga och lågutbildade invandrar- och minoritetsinvånarna och de välmående och högutbildade majoritetsinvånarna vilka båda röstar på rödgröna och liberala partier om än nog inte av samma orsaker. Den icke-vita underklassen och lägre arbetarklassen och de vita akademikerna och framför allt de som arbetar inom offentlig sektor har förenklat kommit att ”ta varandra i hand” samtidigt som de i övrigt inte har särskilt mycket gemensamt.

Och i det före detta kommunistiska Central- och Östeuropa har ”regeln” sedan länge varit att huvudstäderna styrs av liberala partier såsom Warszawa, Bukarest, Budapest och Sofia medan övriga landet domineras av populistpartier. Sedan finns det så klart undantag (såsom det alltid gör) för både Madrid, Prag och Oslo styrs för närvarande av högerpartier.

TITLE:
Europas huvudstäder och storstäder blir alltmer röda, gröna eller liberala medan övriga landet alltmer domineras av högern och inte minst av högerpopulister

DESCRIPTION:
I gårdagens val i Berlin blev vänsterradikala Die Linke det största partiet och mycket tyder nu på att Elif Eralp, som ibland har kallats ”Berlins Mamdani”, snart kan komma att bli den tyska huvudstadens nya borgmästare efter CDU:s Kai Wegner. Därmed befästs en tydlig tendens i hela västvärlden att huvudstäderna och de största städerna alltmer […]

CONTENT:
I gårdagens val i Berlin blev vänsterradikala Die Linke det största partiet och mycket tyder nu på att Elif Eralp, som ibland har kallats ”Berlins Mamdani”, snart kan komma att bli den tyska huvudstadens nya borgmästare efter CDU:s Kai Wegner.

Därmed befästs en tydlig tendens i hela västvärlden att huvudstäderna och de största städerna alltmer röstar rött, grönt eller liberalt såsom också är fallet med den svenska huvudstaden (se bild 2) som tidigare omvänt räknades som en av Europas mer borgerliga huvudstäder (den första kartan rör 2010 års val medan den andra kartan rör 2026 års val). Tillsammans med de andra storstäderna och universitetsstäderna är Stockholm numera en så kallad GAL-vänster-stad medan större delen av de övriga kommunerna är TAN-höger och i växande grad också TAN-vänster.

Samtidigt röstar övriga landet alltmer blått eller till och med mörkblått – det vill säga på så kallade TAN-partier och inte minst på högerpopulistiska partier och det kanske mest extrema exemplet på det är Österrike där österrikiska S styr över huvudstaden Wien samtidigt som övriga landet domineras av högerextrema FPÖ (se bild 3).

Den engelsktalande världen ligger som alltid före övriga västvärlden och i både USA och Storbritannien är huvudstäderna och storstäderna sedan länge generellt liberala och vänster medan övriga landet i allmänhet står till höger.

I London har Arbetarpartiets Sadiq Khan varit borgmästare i snart tio års tid och Paris styrs likaså av franska Socialistpartiet och tidigare med Anne Hidalgo vid rodret och numera av hennes partikamrat Emmanuel Grégoire. Rom styrs på samma sätt av socialdemokratiska PD:s borgmästare Roberto Gualtieri samtidigt som övriga landet domineras av högerpopulistiska FdI och även Aten, Köpenhamn, Bryssel och Lissabon styrs av socialistpartier medan Amsterdam har en grön borgmästare.

Vänstersidans dominans i flertalet av västvärldens och Europas huvudstäder och storstäder möjliggörs av en ”allians” mellan de fattiga och lågutbildade invandrar- och minoritetsinvånarna och de välmående och högutbildade majoritetsinvånarna vilka båda röstar på rödgröna och liberala partier om än nog inte av samma orsaker. Den icke-vita underklassen och lägre arbetarklassen och de vita akademikerna och den vita, urbana medelklassen och framför allt de som arbetar inom offentlig sektor har förenklat kommit att ”ta varandra i hand” samtidigt som de i övrigt inte har särskilt mycket gemensamt.

Och i det före detta kommunistiska Central- och Östeuropa slutligen har ”regeln” sedan länge varit att huvudstäderna styrs av liberala partier såsom Warszawa, Bukarest, Budapest och Sofia medan övriga landet domineras nästan helt av populistpartier. Sedan finns det så klart undantag (såsom det alltid gör) för både Madrid, Prag och Oslo styrs för närvarande av högerpartier.

TITLE:
Europas huvudstäder och storstäder blir alltmer röda, gröna eller liberala medan övriga landet alltmer domineras av högern och inte minst av högerpopulister

DESCRIPTION:
I gårdagens val i Berlin blev vänsterradikala Die Linke det största partiet och mycket tyder nu på att Elif Eralp, som ibland har kallats ”Berlins Mamdani”, snart kan komma att bli den tyska huvudstadens nya borgmästare efter CDU:s Kai Wegner. Därmed befästs en tydlig tendens i hela västvärlden att huvudstäderna och de största städerna alltmer […]

CONTENT:
I gårdagens val i Berlin blev vänsterradikala Die Linke det största partiet och mycket tyder nu på att Elif Eralp, som ibland har kallats ”Berlins Mamdani”, snart kan komma att bli den tyska huvudstadens nya borgmästare efter CDU:s Kai Wegner.

Därmed befästs en tydlig tendens i hela västvärlden att huvudstäderna och de största städerna alltmer röstar rött, grönt eller liberalt såsom också är fallet med den svenska huvudstaden (se bild 2) som tidigare omvänt räknades som en av Europas mer borgerliga huvudstäder (den första kartan rör 2010 års val medan den andra kartan rör 2026 års val). Tillsammans med de andra storstäderna och universitetsstäderna är Stockholm numera en så kallad GAL-vänster-stad medan större delen av de övriga kommunerna är TAN-höger och i växande grad också TAN-vänster.

Samtidigt röstar övriga landet alltmer blått eller till och med mörkblått – det vill säga på så kallade TAN-partier och inte minst på högerpopulistiska partier och det kanske mest extrema exemplet på det är Österrike där österrikiska S styr över huvudstaden Wien samtidigt som övriga landet domineras av högerextrema FPÖ (se bild 3).

Den engelsktalande världen ligger som alltid före övriga västvärlden och i både USA och Storbritannien är huvudstäderna och storstäderna generellt liberala och vänster medan övriga landet i allmänhet står till höger.

I London har samtidigt Arbetarpartiets Sadiq Khan varit borgmästare i snart tio år och Paris styrs likaså av franska Socialistpartiet och tidigare med Anne Hidalgo vid rodret och numera av hennes partikamrat Emmanuel Grégoire. Rom styrs på samma sätt av socialdemokratiska PD:s borgmästare Roberto Gualtieri samtidigt som övriga landet domineras av högerpopulistiska FdI och även Aten, Köpenhamn, Bryssel och Lissabon styrs av socialistpartier medan Amsterdam har en grön borgmästare.

Vänstersidans dominans i flertalet av västvärldens och Europas huvudstäder och storstäder möjliggörs av en ”allians” mellan de fattiga och lågutbildade invandrar- och minoritetsinvånarna och de välmående och högutbildade majoritetsinvånarna vilka båda röstar på rödgröna och liberala partier om än nog inte av samma orsaker. Den icke-vita underklassen och lägre arbetarklassen och de vita akademikerna och framför allt de som arbetar inom offentlig sektor har förenklat kommit att ”ta varandra i hand” samtidigt som de i övrigt inte har särskilt mycket gemensamt.

Och i det före detta kommunistiska Central- och Östeuropa har ”regeln” sedan länge varit att huvudstäderna styrs av liberala partier såsom Warszawa, Bukarest, Budapest och Sofia medan övriga landet domineras av populistpartier. Sedan finns det så klart undantag (såsom det alltid gör) för både Madrid, Prag och Oslo styrs för närvarande av högerpartier.

TITLE:
Europas huvudstäder och storstäder blir alltmer röda, gröna eller liberala medan övriga landet alltmer domineras av högern och inte minst av högerpopulister

DESCRIPTION:
I gårdagens val i Berlin blev vänsterradikala Die Linke det största partiet och mycket tyder nu på att Elif Eralp, som ibland har kallats ”Berlins Mamdani”, snart kan komma att bli den tyska huvudstadens nya borgmästare efter CDU:s Kai Wegner. Därmed befästs en tydlig tendens i hela västvärlden att huvudstäderna och de största städerna alltmer […]

CONTENT:
I gårdagens val i Berlin blev vänsterradikala Die Linke det största partiet och mycket tyder nu på att Elif Eralp, som ibland har kallats ”Berlins Mamdani”, snart kan komma att bli den tyska huvudstadens nya borgmästare efter CDU:s Kai Wegner.

Därmed befästs en tydlig tendens i hela västvärlden att huvudstäderna och de största städerna alltmer röstar rött, grönt eller liberalt såsom också är fallet med den svenska huvudstaden (se bild 2) som tidigare omvänt räknades som en av Europas mer borgerliga huvudstäder (den första kartan rör 2010 års val medan den andra kartan rör 2026 års val). Tillsammans med de andra storstäderna och universitetsstäderna är Stockholm numera en så kallad GAL-vänster-stad medan större delen av de övriga kommunerna är TAN-höger och i växande grad också TAN-vänster.

Samtidigt röstar övriga landet alltmer blått eller till och med mörkblått – det vill säga på så kallade TAN-partier och inte minst på högerpopulistiska partier och det kanske mest extrema exemplet på det är Österrike där österrikiska S styr över huvudstaden Wien samtidigt som övriga landet domineras av högerextrema FPÖ (se bild 3).

Den engelsktalande världen ligger som alltid före övriga västvärlden och i både USA och Storbritannien är huvudstäderna och storstäderna sedan länge generellt liberala och vänster medan övriga landet i allmänhet står till höger.

I London har Arbetarpartiets Sadiq Khan varit borgmästare i snart tio års tid och Paris styrs likaså av franska Socialistpartiet och tidigare med Anne Hidalgo vid rodret och numera av hennes partikamrat Emmanuel Grégoire. Rom styrs på samma sätt av socialdemokratiska PD:s borgmästare Roberto Gualtieri samtidigt som övriga landet domineras av högerpopulistiska FdI och även Aten, Köpenhamn, Bryssel och Lissabon styrs av socialistpartier medan Amsterdam har en grön borgmästare.

Vänstersidans dominans i flertalet av västvärldens och Europas huvudstäder och storstäder möjliggörs av en ”allians” mellan de fattiga och lågutbildade invandrar- och minoritetsinvånarna och de välmående och högutbildade majoritetsinvånarna vilka båda röstar på rödgröna och liberala partier om än nog inte av samma orsaker. Den icke-vita underklassen och lägre arbetarklassen och de vita akademikerna och framför allt de som arbetar inom offentlig sektor har förenklat kommit att ”ta varandra i hand” samtidigt som de i övrigt inte har särskilt mycket gemensamt.

Och i det före detta kommunistiska Central- och Östeuropa har ”regeln” sedan länge varit att huvudstäderna styrs av liberala partier såsom Warszawa, Bukarest, Budapest och Sofia medan övriga landet domineras av populistpartier. Sedan finns det så klart undantag (såsom det alltid gör) för både Madrid, Prag och Oslo styrs för närvarande av högerpartier.

TITLE:
Europas huvudstäder och storstäder blir alltmer röda, gröna eller liberala medan övriga landet alltmer domineras av högern och inte minst av högerpopulister

DESCRIPTION:
I gårdagens val i Berlin blev vänsterradikala Die Linke det största partiet och mycket tyder nu på att Elif Eralp, som ibland har kallats ”Berlins Mamdani”, snart kan komma att bli den tyska huvudstadens nya borgmästare efter CDU:s Kai Wegner. Därmed befästs en tydlig tendens i hela västvärlden att huvudstäderna och de största städerna alltmer […]

CONTENT:
I gårdagens val i Berlin blev vänsterradikala Die Linke det största partiet och mycket tyder nu på att Elif Eralp, som ibland har kallats ”Berlins Mamdani”, snart kan komma att bli den tyska huvudstadens nya borgmästare efter CDU:s Kai Wegner.

Därmed befästs en tydlig tendens i hela västvärlden att huvudstäderna och de största städerna alltmer röstar rött, grönt eller liberalt såsom också är fallet med den svenska huvudstaden (se bild 2) som tidigare omvänt räknades som en av Europas mer borgerliga huvudstäder (den första kartan rör 2010 års val medan den andra kartan rör 2026 års val). Tillsammans med de andra storstäderna och universitetsstäderna är Stockholm numera en så kallad GAL-vänster-stad medan större delen av de övriga kommunerna är TAN-höger och i växande grad också TAN-vänster.

Samtidigt röstar övriga landet alltmer blått eller till och med mörkblått – det vill säga på så kallade TAN-partier och inte minst på högerpopulistiska partier och det kanske mest extrema exemplet på det är Österrike där österrikiska S styr över huvudstaden Wien samtidigt som övriga landet domineras av högerextrema FPÖ (se bild 3).

Den engelsktalande världen ligger som alltid före övriga västvärlden och i både USA och Storbritannien är huvudstäderna och storstäderna generellt liberala och vänster medan övriga landet i allmänhet står till höger.

I London har samtidigt Arbetarpartiets Sadiq Khan varit borgmästare i snart tio år och Paris styrs likaså av franska Socialistpartiet och tidigare med Anne Hidalgo vid rodret och numera av hennes partikamrat Emmanuel Grégoire. Rom styrs på samma sätt av socialdemokratiska PD:s borgmästare Roberto Gualtieri samtidigt som övriga landet domineras av högerpopulistiska FdI och även Aten, Köpenhamn, Bryssel och Lissabon styrs av socialistpartier medan Amsterdam har en grön borgmästare.

Vänstersidans dominans i flertalet av västvärldens och Europas huvudstäder och storstäder möjliggörs av en ”allians” mellan de fattiga och lågutbildade invandrar- och minoritetsinvånarna och de välmående och högutbildade majoritetsinvånarna vilka båda röstar på rödgröna och liberala partier om än inte alltid av samma orsaker. Den icke-vita underklassen och lägre arbetarklassen och de vita akademikerna och framför allt de som arbetar inom offentlig sektor har förenklat kommit att ”ta varandra i hand” samtidigt som de i övrigt inte har särskilt mycket gemensamt.

Och i det före detta kommunistiska Central- och Östeuropa har ”regeln” sedan länge varit att huvudstäderna styrs av liberala partier såsom Warszawa, Bukarest, Budapest och Sofia medan övriga landet domineras av populistpartier. Sedan finns det så klart undantag såom det alltid gör för både Madrid, Prag och Oslo styrs för närvarande av högerpartier.

TITLE:
Europas huvudstäder och storstäder blir alltmer röda, gröna eller liberala medan övriga landet alltmer domineras av högern och inte minst av högerpopulister

DESCRIPTION:
I gårdagens val i Berlin blev vänsterradikala Die Linke det största partiet och mycket tyder nu på att Elif Eralp, som ibland har kallats ”Berlins Mamdani”, snart kan komma att bli den tyska huvudstadens nya borgmästare efter CDU:s Kai Wegner. Därmed befästs en tydlig tendens i hela västvärlden att huvudstäderna och de största städerna alltmer […]

CONTENT:
I gårdagens val i Berlin blev vänsterradikala Die Linke det största partiet och mycket tyder nu på att Elif Eralp, som ibland har kallats ”Berlins Mamdani”, snart kan komma att bli den tyska huvudstadens nya borgmästare efter CDU:s Kai Wegner.

Därmed befästs en tydlig tendens i hela västvärlden att huvudstäderna och de största städerna alltmer röstar rött, grönt eller liberalt såsom också är fallet med den svenska huvudstaden (se bild 2) som tidigare omvänt räknades som en av Europas mer borgerliga huvudstäder (den första kartan rör 2010 års val medan den andra kartan rör 2026 års val). Tillsammans med de andra storstäderna och universitetsstäderna är Stockholm numera en så kallad GAL-vänster-stad medan större delen av de övriga kommunerna är TAN-höger och i växande grad också TAN-vänster.

Samtidigt röstar övriga landet alltmer blått eller till och med mörkblått – det vill säga på så kallade TAN-partier och inte minst på högerpopulistiska partier och det kanske mest extrema exemplet på det är Österrike där österrikiska S styr över huvudstaden Wien samtidigt som övriga landet domineras av högerextrema FPÖ (se bild 3).

Den engelsktalande världen ligger som alltid före övriga västvärlden och i både USA och Storbritannien är huvudstäderna och storstäderna generellt liberala och vänster medan övriga landet i allmänhet står till höger.

I London har samtidigt Arbetarpartiets Sadiq Khan varit borgmästare i snart tio år och Paris styrs likaså av franska Socialistpartiet och tidigare med Anne Hidalgo vid rodret och numera av hennes partikamrat Emmanuel Grégoire. Rom styrs på samma sätt av socialdemokratiska PD:s borgmästare Roberto Gualtieri samtidigt som övriga landet domineras av högerpopulistiska FdI och även Aten, Köpenhamn, Bryssel och Lissabon styrs av socialistpartier medan Amsterdam har en grön borgmästare.

Vänstersidans dominans i flertalet av västvärldens och Europas huvudstäder och storstäder möjliggörs av en ”allians” mellan de fattiga och lågutbildade invandrar- och minoritetsinvånarna och de välmående och högutbildade majoritetsinvånarna vilka båda röstar på rödgröna och liberala partier om än nog inte av samma orsaker. Den icke-vita underklassen och lägre arbetarklassen och de vita akademikerna och framför allt de som arbetar inom offentlig sektor har förenklat kommit att ”ta varandra i hand” samtidigt som de i övrigt inte har särskilt mycket gemensamt.

Och i det före detta kommunistiska Central- och Östeuropa har ”regeln” sedan länge varit att huvudstäderna styrs av liberala partier såsom Warszawa, Bukarest, Budapest och Sofia medan övriga landet domineras av populistpartier. Sedan finns det så klart undantag (såsom det alltid gör) för både Madrid, Prag och Oslo styrs för närvarande av högerpartier.

TITLE:
Europas huvudstäder och storstäder blir alltmer röda, gröna eller liberala medan övriga landet alltmer domineras av högern och inte minst av högerpopulister

DESCRIPTION:
I gårdagens val i Berlin blev vänsterradikala Die Linke det största partiet och mycket tyder nu på att Elif Eralp, som ibland har kallats ”Berlins Mamdani”, snart kan komma att bli den tyska huvudstadens nya borgmästare efter CDU:s Kai Wegner. Därmed befästs en tydlig tendens i hela västvärlden att huvudstäderna och de största städerna alltmer […]

CONTENT:
I gårdagens val i Berlin blev vänsterradikala Die Linke det största partiet och mycket tyder nu på att Elif Eralp, som ibland har kallats ”Berlins Mamdani”, snart kan komma att bli den tyska huvudstadens nya borgmästare efter CDU:s Kai Wegner.

Därmed befästs en tydlig tendens i hela västvärlden att huvudstäderna och de största städerna alltmer röstar rött, grönt eller liberalt såsom också är fallet med den svenska huvudstaden (se bild 2) som tidigare omvänt räknades som en av Europas mer borgerliga huvudstäder (den första kartan rör 2010 års val medan den andra kartan rör 2026 års val). Tillsammans med de andra storstäderna och universitetsstäderna är Stockholm numera en så kallad GAL-vänster-stad medan större delen av de övriga kommunerna är TAN-höger och i växande grad också TAN-vänster.

Samtidigt röstar övriga landet alltmer blått eller till och med mörkblått – det vill säga på så kallade TAN-partier och inte minst på högerpopulistiska partier och det kanske mest extrema exemplet på det är Österrike där österrikiska S styr över huvudstaden Wien samtidigt som övriga landet domineras av högerextrema FPÖ (se bild 3).

Den engelsktalande världen ligger som alltid före övriga västvärlden och i både USA och Storbritannien är huvudstäderna och storstäderna generellt liberala och vänster medan övriga landet i allmänhet står till höger.

I London har samtidigt Arbetarpartiets Sadiq Khan varit borgmästare i snart tio år och Paris styrs likaså av franska Socialistpartiet och tidigare med Anne Hidalgo vid rodret och numera av hennes partikamrat Emmanuel Grégoire. Rom styrs på samma sätt av socialdemokratiska PD:s borgmästare Roberto Gualtieri samtidigt som övriga landet domineras av högerpopulistiska FdI och även Aten, Köpenhamn, Bryssel och Lissabon styrs av socialistpartier medan Amsterdam har en grön borgmästare.

Vänstersidans dominans i flertalet av västvärldens och Europas huvudstäder och storstäder möjliggörs av en ”allians” mellan de fattiga och lågutbildade invandrar- och minoritetsinvånarna och de välmående och högutbildade majoritetsinvånarna vilka båda röstar på rödgröna och liberala partier om än inte alltid av samma orsaker.

Och i det före detta kommunistiska Central- och Östeuropa har ”regeln” sedan länge varit att huvudstäderna styrs av liberala partier såsom Warszawa, Bukarest, Budapest och Sofia medan övriga landet domineras av populistpartier. Sedan finns det så klart undantag såom det alltid gör för både Madrid, Prag och Oslo styrs för närvarande av högerpartier.

TITLE:
Europas huvudstäder och storstäder blir alltmer röda, gröna eller liberala medan övriga landet alltmer domineras av högern och inte minst av högerpopulister

DESCRIPTION:
I gårdagens val i Berlin blev vänsterradikala Die Linke det största partiet och mycket tyder nu på att Elif Eralp, som ibland har kallats ”Berlins Mamdani”, snart kan komma att bli den tyska huvudstadens nya borgmästare efter CDU:s Kai Wegner. Därmed befästs en tydlig tendens i hela västvärlden att huvudstäderna och de största städerna alltmer […]

CONTENT:
I gårdagens val i Berlin blev vänsterradikala Die Linke det största partiet och mycket tyder nu på att Elif Eralp, som ibland har kallats ”Berlins Mamdani”, snart kan komma att bli den tyska huvudstadens nya borgmästare efter CDU:s Kai Wegner.

Därmed befästs en tydlig tendens i hela västvärlden att huvudstäderna och de största städerna alltmer röstar rött, grönt eller liberalt såsom också är fallet med den svenska huvudstaden (se bild 2) som tidigare omvänt räknades som en av Europas mer borgerliga huvudstäder (den första kartan rör 2010 års val medan den andra kartan rör 2026 års val). Tillsammans med de andra storstäderna och universitetsstäderna är Stockholm numera en så kallad GAL-vänster-stad medan större delen av de övriga kommunerna är TAN-höger och i växande grad också TAN-vänster.

Samtidigt röstar övriga landet alltmer blått eller till och med mörkblått – det vill säga på så kallade TAN-partier och inte minst på högerpopulistiska partier och det kanske mest extrema exemplet på det är Österrike där österrikiska S styr över huvudstaden Wien samtidigt som övriga landet domineras av högerextrema FPÖ (se bild 3).

Den engelsktalande världen ligger som alltid före övriga västvärlden och i både USA och Storbritannien är huvudstäderna och storstäderna generellt liberala och vänster medan övriga landet i allmänhet står till höger.

I London har samtidigt Arbetarpartiets Sadiq Khan varit borgmästare i snart tio år och Paris styrs likaså av franska Socialistpartiet och tidigare med Anne Hidalgo vid rodret och numera av hennes partikamrat Emmanuel Grégoire. Rom styrs på samma sätt av socialdemokratiska PD:s borgmästare Roberto Gualtieri samtidigt som övriga landet domineras av högerpopulistiska FdI och även Aten, Köpenhamn, Bryssel och Lissabon styrs av socialistpartier medan Amsterdam har en grön borgmästare.

Vänstersidans dominans i flertalet av västvärldens och Europas huvudstäder och storstäder möjliggörs av en ”allians” mellan de fattiga och lågutbildade invandrar- och minoritetsinvånarna och de välmående och högutbildade majoritetsinvånarna vilka båda röstar på rödgröna och liberala partier om än inte alltid av samma orsaker. Den icke-vita underklassen och lägre arbetarklassen och de vita akademikerna och framför allt de som arbetar inom offentlig sektor har förenklat kommit att ”ta varandra i hand” samtidigt som de i övrigt inte har särskilt mycket gemensamt.

Och i det före detta kommunistiska Central- och Östeuropa har ”regeln” sedan länge varit att huvudstäderna styrs av liberala partier såsom Warszawa, Bukarest, Budapest och Sofia medan övriga landet domineras av populistpartier. Sedan finns det så klart undantag såom det alltid gör för både Madrid, Prag och Oslo styrs för närvarande av högerpartier.

TITLE:
Europas huvudstäder och storstäder blir alltmer röda, gröna eller liberala medan övriga landet alltmer domineras av högern och inte minst av högerpopulister

DESCRIPTION:
I gårdagens val i Berlin blev vänsterradikala Die Linke det största partiet och mycket tyder nu på att Elif Eralp, som ibland har kallats ”Berlins Mamdani”, snart kan komma att bli den tyska huvudstadens nya borgmästare efter CDU:s Kai Wegner. Därmed befästs en tydlig tendens i hela västvärlden att huvudstäderna och de största städerna alltmer […]

CONTENT:
I gårdagens val i Berlin blev vänsterradikala Die Linke det största partiet och mycket tyder nu på att Elif Eralp, som ibland har kallats ”Berlins Mamdani”, snart kan komma att bli den tyska huvudstadens nya borgmästare efter CDU:s Kai Wegner.

Därmed befästs en tydlig tendens i hela västvärlden att huvudstäderna och de största städerna alltmer röstar rött, grönt eller liberalt såsom också är fallet med den svenska huvudstaden (se bild 2) som tidigare omvänt räknades som en av Europas mer borgerliga huvudstäder (den första kartan rör 2010 års val medan den andra kartan rör 2026 års val).

Samtidigt röstar övriga landet alltmer blått eller till och med mörkblått – det vill säga på så kallade TAN-partier och inte minst på högerpopulistiska partier och det kanske mest extrema exemplet på det är Österrike där österrikiska S styr över huvudstaden Wien samtidigt som övriga landet domineras av högerextrema FPÖ (se bild 3).

Den engelsktalande världen ligger som alltid före övriga västvärlden och i både USA och Storbritannien är huvudstäderna och storstäderna generellt liberala och vänster medan övriga landet i allmänhet står till höger.

I London har samtidigt Arbetarpartiets Sadiq Khan varit borgmästare i snart tio år och Paris styrs likaså av franska Socialistpartiet och tidigare med Anne Hidalgo vid rodret och numera av hennes partikamrat Emmanuel Grégoire. Rom styrs på samma sätt av socialdemokratiska PD:s borgmästare Roberto Gualtieri samtidigt som övriga landet domineras av högerpopulistiska FdI och även Aten, Köpenhamn, Bryssel och Lissabon styrs av socialistpartier medan Amsterdam har en grön borgmästare.

Vänstersidans dominans i flertalet av västvärldens och Europas huvudstäder och storstäder möjliggörs av en ”allians” mellan de fattiga och lågutbildade invandrar- och minoritetsinvånarna och de välmående och högutbildade majoritetsinvånarna vilka båda röstar på rödgröna och liberala partier om än inte alltid av samma orsaker.

Och i det före detta kommunistiska Central- och Östeuropa har ”regeln” sedan länge varit att huvudstäderna styrs av liberala partier såsom Warszawa, Bukarest, Budapest och Sofia medan övriga landet domineras av populistpartier. Sedan finns det så klart undantag såom det alltid gör för både Madrid, Prag och Oslo styrs för närvarande av högerpartier.

TITLE:
Europas huvudstäder och storstäder blir alltmer röda, gröna eller liberala medan övriga landet alltmer domineras av högern och inte minst av högerpopulister

DESCRIPTION:
I gårdagens val i Berlin blev vänsterradikala Die Linke det största partiet och mycket tyder nu på att Elif Eralp, som ibland har kallats ”Berlins Mamdani”, snart kan komma att bli den tyska huvudstadens nya borgmästare efter CDU:s Kai Wegner. Därmed befästs en tydlig tendens i hela västvärlden att huvudstäderna och de största städerna alltmer […]

CONTENT:
I gårdagens val i Berlin blev vänsterradikala Die Linke det största partiet och mycket tyder nu på att Elif Eralp, som ibland har kallats ”Berlins Mamdani”, snart kan komma att bli den tyska huvudstadens nya borgmästare efter CDU:s Kai Wegner.

Därmed befästs en tydlig tendens i hela västvärlden att huvudstäderna och de största städerna alltmer röstar rött, grönt eller liberalt såsom också är fallet med den svenska huvudstaden (se bild 2) som tidigare omvänt räknades som en av Europas mer borgerliga huvudstäder (den första kartan rör 2010 års val medan den andra kartan rör 2026 års val). Tillsammans med de andra storstäderna och universitetsstäderna är Stockholm numera en så kallad GAL-vänster-stad medan större delen av de övriga kommunerna är TAN-höger och i växande grad också TAN-vänster.

Samtidigt röstar övriga landet alltmer blått eller till och med mörkblått – det vill säga på så kallade TAN-partier och inte minst på högerpopulistiska partier och det kanske mest extrema exemplet på det är Österrike där österrikiska S styr över huvudstaden Wien samtidigt som övriga landet domineras av högerextrema FPÖ (se bild 3).

Den engelsktalande världen ligger som alltid före övriga västvärlden och i både USA och Storbritannien är huvudstäderna och storstäderna generellt liberala och vänster medan övriga landet i allmänhet står till höger.

I London har samtidigt Arbetarpartiets Sadiq Khan varit borgmästare i snart tio år och Paris styrs likaså av franska Socialistpartiet och tidigare med Anne Hidalgo vid rodret och numera av hennes partikamrat Emmanuel Grégoire. Rom styrs på samma sätt av socialdemokratiska PD:s borgmästare Roberto Gualtieri samtidigt som övriga landet domineras av högerpopulistiska FdI och även Aten, Köpenhamn, Bryssel och Lissabon styrs av socialistpartier medan Amsterdam har en grön borgmästare.

Vänstersidans dominans i flertalet av västvärldens och Europas huvudstäder och storstäder möjliggörs av en ”allians” mellan de fattiga och lågutbildade invandrar- och minoritetsinvånarna och de välmående och högutbildade majoritetsinvånarna vilka båda röstar på rödgröna och liberala partier om än inte alltid av samma orsaker.

Och i det före detta kommunistiska Central- och Östeuropa har ”regeln” sedan länge varit att huvudstäderna styrs av liberala partier såsom Warszawa, Bukarest, Budapest och Sofia medan övriga landet domineras av populistpartier. Sedan finns det så klart undantag såom det alltid gör för både Madrid, Prag och Oslo styrs för närvarande av högerpartier.

TITLE:
Europas huvudstäder och storstäder blir alltmer röda, gröna eller liberala medan övriga landet alltmer domineras av högern och inte minst av högerpopulister

DESCRIPTION:
I gårdagens val i Berlin blev vänsterradikala Die Linke det största partiet och mycket tyder nu på att Elif Eralp, som ibland har kallats ”Berlins Mamdani”, snart kan komma att bli den tyska huvudstadens nya borgmästare efter CDU:s Kai Wegner. Därmed befästs en tydlig tendens i hela västvärlden att huvudstäderna och de största städerna alltmer […]

CONTENT:
I gårdagens val i Berlin blev vänsterradikala Die Linke det största partiet och mycket tyder nu på att Elif Eralp, som ibland har kallats ”Berlins Mamdani”, snart kan komma att bli den tyska huvudstadens nya borgmästare efter CDU:s Kai Wegner.

Därmed befästs en tydlig tendens i hela västvärlden att huvudstäderna och de största städerna alltmer röstar rött, grönt eller liberalt såsom också är fallet med den svenska huvudstaden (se bild 2) som tidigare omvänt räknades som en av Europas mer borgerliga huvudstäder (den första kartan rör 2010 års val medan den andra kartan rör 2026 års val).

Samtidigt röstar övriga landet alltmer blått eller till och med mörkblått – det vill säga på så kallade TAN-partier och inte minst på högerpopulistiska partier och det kanske mest extrema exemplet på det är Österrike där österrikiska S styr över huvudstaden Wien samtidigt som övriga landet domineras av högerextrema FPÖ (se bild 3).

Den engelsktalande världen ligger som alltid före övriga västvärlden och i både USA och Storbritannien är huvudstäderna och storstäderna generellt liberala och vänster medan övriga landet i allmänhet står till höger.

I London har samtidigt Arbetarpartiets Sadiq Khan varit borgmästare i snart tio år och Paris styrs likaså av franska Socialistpartiet och tidigare med Anne Hidalgo vid rodret och numera av hennes partikamrat Emmanuel Grégoire. Rom styrs på samma sätt av socialdemokratiska PD:s borgmästare Roberto Gualtieri samtidigt som övriga landet domineras av högerpopulistiska FdI och även Aten, Köpenhamn, Bryssel och Lissabon styrs av socialistpartier medan Amsterdam har en grön borgmästare.

Och i det före detta kommunistiska Central- och Östeuropa har ”regeln” sedan länge varit att huvudstäderna styrs av liberala partier såsom Warszawa, Bukarest, Budapest och Sofia medan övriga landet domineras av populistpartier. Sedan finns det så klart undantag såom det alltid gör för både Madrid, Prag och Oslo styrs för närvarande av högerpartier.

TITLE:
Europas huvudstäder och storstäder blir alltmer röda, gröna eller liberala medan övriga landet alltmer domineras av högern och inte minst av högerpopulister

DESCRIPTION:
I gårdagens val i Berlin blev vänsterradikala Die Linke det största partiet och mycket tyder nu på att Elif Eralp, som ibland har kallats ”Berlins Mamdani”, snart kan komma att bli den tyska huvudstadens nya borgmästare efter CDU:s Kai Wegner. Därmed befästs en tydlig tendens i hela västvärlden att huvudstäderna och de största städerna alltmer […]

CONTENT:
I gårdagens val i Berlin blev vänsterradikala Die Linke det största partiet och mycket tyder nu på att Elif Eralp, som ibland har kallats ”Berlins Mamdani”, snart kan komma att bli den tyska huvudstadens nya borgmästare efter CDU:s Kai Wegner.

Därmed befästs en tydlig tendens i hela västvärlden att huvudstäderna och de största städerna alltmer röstar rött, grönt eller liberalt såsom också är fallet med den svenska huvudstaden (se bild 2) som tidigare omvänt räknades som en av Europas mer borgerliga huvudstäder (den första kartan rör 2010 års val medan den andra kartan rör 2026 års val).

Samtidigt röstar övriga landet alltmer blått eller till och med mörkblått – det vill säga på så kallade TAN-partier och inte minst på högerpopulistiska partier och det kanske mest extrema exemplet på det är Österrike där österrikiska S styr över huvudstaden Wien samtidigt som övriga landet domineras av högerextrema FPÖ (se bild 3).

Den engelsktalande världen ligger som alltid före övriga västvärlden och i både USA och Storbritannien är huvudstäderna och storstäderna generellt liberala och vänster medan övriga landet i allmänhet står till höger.

I London har samtidigt Arbetarpartiets Sadiq Khan varit borgmästare i snart tio år och Paris styrs likaså av franska Socialistpartiet och tidigare med Anne Hidalgo vid rodret och numera av hennes partikamrat Emmanuel Grégoire. Rom styrs på samma sätt av socialdemokratiska PD:s borgmästare Roberto Gualtieri samtidigt som övriga landet domineras av högerpopulistiska FdI och även Aten, Köpenhamn, Bryssel och Lissabon styrs av socialistpartier medan Amsterdam har en grön borgmästare.

Vänstersidans dominans i flertalet av västvärldens och Europas huvudstäder och storstäder möjliggörs av en ”allians” mellan de fattiga och lågutbildade invandrar- och minoritetsinvånarna och de välmående och högutbildade majoritetsinvånarna vilka båda röstar på rödgröna och liberala partier om än inte alltid av samma orsaker.

Och i det före detta kommunistiska Central- och Östeuropa har ”regeln” sedan länge varit att huvudstäderna styrs av liberala partier såsom Warszawa, Bukarest, Budapest och Sofia medan övriga landet domineras av populistpartier. Sedan finns det så klart undantag såom det alltid gör för både Madrid, Prag och Oslo styrs för närvarande av högerpartier.

TITLE:
Europas huvudstäder och storstäder blir alltmer röda, gröna eller liberala medan övriga landet alltmer domineras av högern och inte minst av högerpopulister

DESCRIPTION:
I gårdagens val i Berlin blev vänsterradikala Die Linke det största partiet och mycket tyder nu på att Elif Eralp, som ibland har kallats ”Berlins Mamdani”, snart kan komma att bli den tyska huvudstadens nya borgmästare efter CDU:s Kai Wegner. Därmed befästs en tydlig tendens i hela västvärlden att huvudstäderna och de största städerna alltmer […]

CONTENT:
I gårdagens val i Berlin blev vänsterradikala Die Linke det största partiet och mycket tyder nu på att Elif Eralp, som ibland har kallats ”Berlins Mamdani”, snart kan komma att bli den tyska huvudstadens nya borgmästare efter CDU:s Kai Wegner.

Därmed befästs en tydlig tendens i hela västvärlden att huvudstäderna och de största städerna alltmer röstar rött, grönt eller liberalt såsom också är fallet med den svenska huvudstaden (se bild 2) som tidigare omvänt räknades som en av Europas mer borgerliga huvudstäder (den första kartan rör 2010 års val medan den andra kartan rör 2026 års val). Tillsammans med de andra storstäderna och universitetsstäderna är Stockholm numera en så kallad GAL-vänster-stad medan större delen av de övriga kommunerna är TAN-höger och i växande grad också TAN-vänster.

Samtidigt röstar övriga landet alltmer blått eller till och med mörkblått – det vill säga på så kallade TAN-partier och inte minst på högerpopulistiska partier och det kanske mest extrema exemplet på det är Österrike där österrikiska S styr över huvudstaden Wien samtidigt som övriga landet domineras av högerextrema FPÖ (se bild 3).

Den engelsktalande världen ligger som alltid före övriga västvärlden och i både USA och Storbritannien är huvudstäderna och storstäderna sedan länge generellt liberala och vänster medan övriga landet i allmänhet står till höger.

I London har Arbetarpartiets Sadiq Khan varit borgmästare i snart tio års tid och Paris styrs likaså av franska Socialistpartiet och tidigare med Anne Hidalgo vid rodret och numera av hennes partikamrat Emmanuel Grégoire. Rom styrs på samma sätt av socialdemokratiska PD:s borgmästare Roberto Gualtieri samtidigt som övriga landet domineras av högerpopulistiska FdI och även Aten, Köpenhamn, Bryssel och Lissabon styrs av socialistpartier medan Amsterdam har en grön borgmästare.

Vänstersidans dominans i flertalet av västvärldens och Europas huvudstäder och storstäder möjliggörs av en ”allians” mellan de fattiga och lågutbildade invandrar- och minoritetsinvånarna och de välmående och högutbildade majoritetsinvånarna vilka båda röstar på rödgröna och liberala partier om än nog inte av samma orsaker. Den icke-vita underklassen och lägre arbetarklassen och de vita akademikerna och framför allt de som arbetar inom offentlig sektor har förenklat kommit att ”ta varandra i hand” samtidigt som de i övrigt inte har särskilt mycket gemensamt.

Och i det före detta kommunistiska Central- och Östeuropa har ”regeln” sedan länge varit att huvudstäderna styrs av liberala partier såsom Warszawa, Bukarest, Budapest och Sofia medan övriga landet domineras av populistpartier. Sedan finns det så klart undantag (såsom det alltid gör) för både Madrid, Prag och Oslo styrs för närvarande av högerpartier.

TITLE:
Europas huvudstäder och storstäder blir alltmer röda, gröna eller liberala medan övriga landet alltmer domineras av högern och inte minst av högerpopulister

DESCRIPTION:
I gårdagens val i Berlin blev vänsterradikala Die Linke det största partiet och mycket tyder nu på att Elif Eralp, som ibland har kallats ”Berlins Mamdani”, snart kan komma att bli den tyska huvudstadens nya borgmästare efter CDU:s Kai Wegner. Därmed befästs en tydlig tendens i hela västvärlden att huvudstäderna och de största städerna alltmer […]

CONTENT:
I gårdagens val i Berlin blev vänsterradikala Die Linke det största partiet och mycket tyder nu på att Elif Eralp, som ibland har kallats ”Berlins Mamdani”, snart kan komma att bli den tyska huvudstadens nya borgmästare efter CDU:s Kai Wegner.

Därmed befästs en tydlig tendens i hela västvärlden att huvudstäderna och de största städerna alltmer röstar rött, grönt eller liberalt såsom också är fallet med den svenska huvudstaden (se bild 2) som tidigare omvänt räknades som en av Europas mer borgerliga huvudstäder (den första kartan rör 2010 års val medan den andra kartan rör 2026 års val). Tillsammans med de andra storstäderna och universitetsstäderna är Stockholm numera en så kallad GAL-vänster-stad medan större delen av de övriga kommunerna är TAN-höger och i växande grad också TAN-vänster.

Samtidigt röstar övriga landet alltmer blått eller till och med mörkblått – det vill säga på så kallade TAN-partier och inte minst på högerpopulistiska partier och det kanske mest extrema exemplet på det är Österrike där österrikiska S styr över huvudstaden Wien samtidigt som övriga landet domineras av högerextrema FPÖ (se bild 3).

Den engelsktalande världen ligger som alltid före övriga västvärlden och i både USA och Storbritannien är huvudstäderna och storstäderna sedan länge generellt liberala och vänster medan övriga landet i allmänhet står till höger.

I London har Arbetarpartiets Sadiq Khan varit borgmästare i snart tio års tid och Paris styrs likaså av franska Socialistpartiet och tidigare med Anne Hidalgo vid rodret och numera av hennes partikamrat Emmanuel Grégoire. Rom styrs på samma sätt av socialdemokratiska PD:s borgmästare Roberto Gualtieri samtidigt som övriga landet domineras av högerpopulistiska FdI och även Aten, Köpenhamn, Bryssel och Lissabon styrs av socialistpartier medan Amsterdam har en grön borgmästare.

Vänstersidans dominans i flertalet av västvärldens och Europas huvudstäder och storstäder möjliggörs av en ”allians” mellan de fattiga och lågutbildade invandrar- och minoritetsinvånarna och de välmående och högutbildade majoritetsinvånarna vilka båda röstar på rödgröna och liberala partier om än nog inte av samma orsaker. Den icke-vita underklassen och lägre arbetarklassen och de vita akademikerna och den vita, urbana medelklassen och framför allt de som arbetar inom offentlig sektor har förenklat kommit att ”ta varandra i hand” samtidigt som de i övrigt inte har särskilt mycket gemensamt.

Och i det före detta kommunistiska Central- och Östeuropa slutligen har ”regeln” sedan länge varit att huvudstäderna styrs av liberala partier såsom Warszawa, Bukarest, Budapest och Sofia medan övriga landet domineras nästan helt av populistpartier. Sedan finns det så klart undantag (såsom det alltid gör) för både Madrid, Prag och Oslo styrs för närvarande av högerpartier.

TITLE:
Europas huvudstäder och storstäder blir alltmer röda, gröna eller liberala medan övriga landet alltmer domineras av högern och inte minst av högerpopulister

DESCRIPTION:
I gårdagens val i Berlin blev vänsterradikala Die Linke det största partiet och mycket tyder nu på att Elif Eralp, som ibland har kallats ”Berlins Mamdani”, snart kan komma att bli den tyska huvudstadens nya borgmästare efter CDU:s Kai Wegner. Därmed befästs en tydlig tendens i hela västvärlden att huvudstäderna och de största städerna alltmer […]

CONTENT:
I gårdagens val i Berlin blev vänsterradikala Die Linke det största partiet och mycket tyder nu på att Elif Eralp, som ibland har kallats ”Berlins Mamdani”, snart kan komma att bli den tyska huvudstadens nya borgmästare efter CDU:s Kai Wegner.

Därmed befästs en tydlig tendens i hela västvärlden att huvudstäderna och de största städerna alltmer röstar rött, grönt eller liberalt såsom också är fallet med den svenska huvudstaden (se bild 2) som tidigare omvänt räknades som en av Europas mer borgerliga huvudstäder (den första kartan rör 2010 års val medan den andra kartan rör 2026 års val). Tillsammans med de andra storstäderna och universitetsstäderna är Stockholm numera en så kallad GAL-vänster-stad medan större delen av de övriga kommunerna är TAN-höger och i växande grad också TAN-vänster.

Samtidigt röstar övriga landet alltmer blått eller till och med mörkblått – det vill säga på så kallade TAN-partier och inte minst på högerpopulistiska partier och det kanske mest extrema exemplet på det är Österrike där österrikiska S styr över huvudstaden Wien samtidigt som övriga landet domineras av högerextrema FPÖ (se bild 3).

Den engelsktalande världen ligger som alltid före övriga västvärlden och i både USA och Storbritannien är huvudstäderna och storstäderna generellt liberala och vänster medan övriga landet i allmänhet står till höger.

I London har samtidigt Arbetarpartiets Sadiq Khan varit borgmästare i snart tio år och Paris styrs likaså av franska Socialistpartiet och tidigare med Anne Hidalgo vid rodret och numera av hennes partikamrat Emmanuel Grégoire. Rom styrs på samma sätt av socialdemokratiska PD:s borgmästare Roberto Gualtieri samtidigt som övriga landet domineras av högerpopulistiska FdI och även Aten, Köpenhamn, Bryssel och Lissabon styrs av socialistpartier medan Amsterdam har en grön borgmästare.

Vänstersidans dominans i flertalet av västvärldens och Europas huvudstäder och storstäder möjliggörs av en ”allians” mellan de fattiga och lågutbildade invandrar- och minoritetsinvånarna och de välmående och högutbildade majoritetsinvånarna vilka båda röstar på rödgröna och liberala partier om än nog inte av samma orsaker. Den icke-vita underklassen och lägre arbetarklassen och de vita akademikerna och framför allt de som arbetar inom offentlig sektor har förenklat kommit att ”ta varandra i hand” samtidigt som de i övrigt inte har särskilt mycket gemensamt.

Och i det före detta kommunistiska Central- och Östeuropa har ”regeln” sedan länge varit att huvudstäderna styrs av liberala partier såsom Warszawa, Bukarest, Budapest och Sofia medan övriga landet domineras av populistpartier. Sedan finns det så klart undantag (såsom det alltid gör) för både Madrid, Prag och Oslo styrs för närvarande av högerpartier.

TITLE:
Europas huvudstäder och storstäder blir alltmer röda, gröna eller liberala medan övriga landet alltmer domineras av högern och inte minst av högerpopulister

DESCRIPTION:
I gårdagens val i Berlin blev vänsterradikala Die Linke det största partiet och mycket tyder nu på att Elif Eralp, som ibland har kallats ”Berlins Mamdani”, snart kan komma att bli den tyska huvudstadens nya borgmästare efter CDU:s Kai Wegner. Därmed befästs en tydlig tendens i hela västvärlden att huvudstäderna och de största städerna alltmer […]

CONTENT:
I gårdagens val i Berlin blev vänsterradikala Die Linke det största partiet och mycket tyder nu på att Elif Eralp, som ibland har kallats ”Berlins Mamdani”, snart kan komma att bli den tyska huvudstadens nya borgmästare efter CDU:s Kai Wegner.

Därmed befästs en tydlig tendens i hela västvärlden att huvudstäderna och de största städerna alltmer röstar rött, grönt eller liberalt såsom också är fallet med den svenska huvudstaden (se bild 2) som tidigare omvänt räknades som en av Europas mer borgerliga huvudstäder (den första kartan rör 2010 års val medan den andra kartan rör 2026 års val). Tillsammans med de andra storstäderna och universitetsstäderna är Stockholm numera en så kallad GAL-vänster-stad medan större delen av de övriga kommunerna är TAN-höger och i växande grad också TAN-vänster.

Samtidigt röstar övriga landet alltmer blått eller till och med mörkblått – det vill säga på så kallade TAN-partier och inte minst på högerpopulistiska partier och det kanske mest extrema exemplet på det är Österrike där österrikiska S styr över huvudstaden Wien samtidigt som övriga landet domineras av högerextrema FPÖ (se bild 3).

Den engelsktalande världen ligger som alltid före övriga västvärlden och i både USA och Storbritannien är huvudstäderna och storstäderna sedan länge generellt liberala och vänster medan övriga landet i allmänhet står till höger.

I London har Arbetarpartiets Sadiq Khan varit borgmästare i snart tio års tid och Paris styrs likaså av franska Socialistpartiet och tidigare med Anne Hidalgo vid rodret och numera av hennes partikamrat Emmanuel Grégoire. Rom styrs på samma sätt av socialdemokratiska PD:s borgmästare Roberto Gualtieri samtidigt som övriga landet domineras av högerpopulistiska FdI och även Aten, Köpenhamn, Bryssel och Lissabon styrs av socialistpartier medan Amsterdam har en grön borgmästare.

Vänstersidans dominans i flertalet av västvärldens och Europas huvudstäder och storstäder möjliggörs av en ”allians” mellan de fattiga och lågutbildade invandrar- och minoritetsinvånarna och de välmående och högutbildade majoritetsinvånarna vilka båda röstar på rödgröna och liberala partier om än nog inte av samma orsaker. Den icke-vita underklassen och lägre arbetarklassen och de vita akademikerna och framför allt de som arbetar inom offentlig sektor har förenklat kommit att ”ta varandra i hand” samtidigt som de i övrigt inte har särskilt mycket gemensamt.

Och i det före detta kommunistiska Central- och Östeuropa har ”regeln” sedan länge varit att huvudstäderna styrs av liberala partier såsom Warszawa, Bukarest, Budapest och Sofia medan övriga landet domineras av populistpartier. Sedan finns det så klart undantag (såsom det alltid gör) för både Madrid, Prag och Oslo styrs för närvarande av högerpartier.

TITLE:
Europas huvudstäder och storstäder blir alltmer röda, gröna eller liberala medan övriga landet alltmer domineras av högern och inte minst av högerpopulister

DESCRIPTION:
I gårdagens val i Berlin blev vänsterradikala Die Linke det största partiet och mycket tyder nu på att Elif Eralp, som ibland har kallats ”Berlins Mamdani”, snart kan komma att bli den tyska huvudstadens nya borgmästare efter CDU:s Kai Wegner. Därmed befästs en tydlig tendens i hela västvärlden att huvudstäderna och de största städerna alltmer […]

CONTENT:
I gårdagens val i Berlin blev vänsterradikala Die Linke det största partiet och mycket tyder nu på att Elif Eralp, som ibland har kallats ”Berlins Mamdani”, snart kan komma att bli den tyska huvudstadens nya borgmästare efter CDU:s Kai Wegner.

Därmed befästs en tydlig tendens i hela västvärlden att huvudstäderna och de största städerna alltmer röstar rött, grönt eller liberalt såsom också är fallet med den svenska huvudstaden (se bild 2) som tidigare omvänt räknades som en av Europas mer borgerliga huvudstäder (den första kartan rör 2010 års val medan den andra kartan rör 2026 års val). Tillsammans med de andra storstäderna och universitetsstäderna är Stockholm numera en så kallad GAL-vänster-stad medan större delen av de övriga kommunerna är TAN-höger och i växande grad också TAN-vänster.

Samtidigt röstar övriga landet alltmer blått eller till och med mörkblått – det vill säga på så kallade TAN-partier och inte minst på högerpopulistiska partier och det kanske mest extrema exemplet på det är Österrike där österrikiska S styr över huvudstaden Wien samtidigt som övriga landet domineras av högerextrema FPÖ (se bild 3).

Den engelsktalande världen ligger som alltid före övriga västvärlden och i både USA och Storbritannien är huvudstäderna och storstäderna generellt liberala och vänster medan övriga landet i allmänhet står till höger.

I London har samtidigt Arbetarpartiets Sadiq Khan varit borgmästare i snart tio år och Paris styrs likaså av franska Socialistpartiet och tidigare med Anne Hidalgo vid rodret och numera av hennes partikamrat Emmanuel Grégoire. Rom styrs på samma sätt av socialdemokratiska PD:s borgmästare Roberto Gualtieri samtidigt som övriga landet domineras av högerpopulistiska FdI och även Aten, Köpenhamn, Bryssel och Lissabon styrs av socialistpartier medan Amsterdam har en grön borgmästare.

Vänstersidans dominans i flertalet av västvärldens och Europas huvudstäder och storstäder möjliggörs av en ”allians” mellan de fattiga och lågutbildade invandrar- och minoritetsinvånarna och de välmående och högutbildade majoritetsinvånarna vilka båda röstar på rödgröna och liberala partier om än inte alltid av samma orsaker. Den icke-vita underklassen och lägre arbetarklassen och de vita akademikerna och framför allt de som arbetar inom offentlig sektor har förenklat kommit att ”ta varandra i hand” samtidigt som de i övrigt inte har särskilt mycket gemensamt.

Och i det före detta kommunistiska Central- och Östeuropa har ”regeln” sedan länge varit att huvudstäderna styrs av liberala partier såsom Warszawa, Bukarest, Budapest och Sofia medan övriga landet domineras av populistpartier. Sedan finns det så klart undantag såom det alltid gör för både Madrid, Prag och Oslo styrs för närvarande av högerpartier.

TITLE:
Europas huvudstäder och storstäder blir alltmer röda, gröna eller liberala medan övriga landet alltmer domineras av högern och inte minst av högerpopulister

DESCRIPTION:
I gårdagens val i Berlin blev vänsterradikala Die Linke det största partiet och mycket tyder nu på att Elif Eralp, som ibland har kallats ”Berlins Mamdani”, snart kan komma att bli den tyska huvudstadens nya borgmästare efter CDU:s Kai Wegner. Därmed befästs en tydlig tendens i hela västvärlden att huvudstäderna och de största städerna alltmer […]

CONTENT:
I gårdagens val i Berlin blev vänsterradikala Die Linke det största partiet och mycket tyder nu på att Elif Eralp, som ibland har kallats ”Berlins Mamdani”, snart kan komma att bli den tyska huvudstadens nya borgmästare efter CDU:s Kai Wegner.

Därmed befästs en tydlig tendens i hela västvärlden att huvudstäderna och de största städerna alltmer röstar rött, grönt eller liberalt såsom också är fallet med den svenska huvudstaden (se bild 2) som tidigare omvänt räknades som en av Europas mer borgerliga huvudstäder (den första kartan rör 2010 års val medan den andra kartan rör 2026 års val). Tillsammans med de andra storstäderna och universitetsstäderna är Stockholm numera en så kallad GAL-vänster-stad medan större delen av de övriga kommunerna är TAN-höger och i växande grad också TAN-vänster.

Samtidigt röstar övriga landet alltmer blått eller till och med mörkblått – det vill säga på så kallade TAN-partier och inte minst på högerpopulistiska partier och det kanske mest extrema exemplet på det är Österrike där österrikiska S styr över huvudstaden Wien samtidigt som övriga landet domineras av högerextrema FPÖ (se bild 3).

Den engelsktalande världen ligger som alltid före övriga västvärlden och i både USA och Storbritannien är huvudstäderna och storstäderna generellt liberala och vänster medan övriga landet i allmänhet står till höger.

I London har samtidigt Arbetarpartiets Sadiq Khan varit borgmästare i snart tio år och Paris styrs likaså av franska Socialistpartiet och tidigare med Anne Hidalgo vid rodret och numera av hennes partikamrat Emmanuel Grégoire. Rom styrs på samma sätt av socialdemokratiska PD:s borgmästare Roberto Gualtieri samtidigt som övriga landet domineras av högerpopulistiska FdI och även Aten, Köpenhamn, Bryssel och Lissabon styrs av socialistpartier medan Amsterdam har en grön borgmästare.

Vänstersidans dominans i flertalet av västvärldens och Europas huvudstäder och storstäder möjliggörs av en ”allians” mellan de fattiga och lågutbildade invandrar- och minoritetsinvånarna och de välmående och högutbildade majoritetsinvånarna vilka båda röstar på rödgröna och liberala partier om än nog inte av samma orsaker. Den icke-vita underklassen och lägre arbetarklassen och de vita akademikerna och framför allt de som arbetar inom offentlig sektor har förenklat kommit att ”ta varandra i hand” samtidigt som de i övrigt inte har särskilt mycket gemensamt.

Och i det före detta kommunistiska Central- och Östeuropa har ”regeln” sedan länge varit att huvudstäderna styrs av liberala partier såsom Warszawa, Bukarest, Budapest och Sofia medan övriga landet domineras av populistpartier. Sedan finns det så klart undantag (såsom det alltid gör) för både Madrid, Prag och Oslo styrs för närvarande av högerpartier.

TITLE:
Europas huvudstäder och storstäder blir alltmer röda, gröna eller liberala medan övriga landet alltmer domineras av högern och inte minst av högerpopulister

DESCRIPTION:
I gårdagens val i Berlin blev vänsterradikala Die Linke det största partiet och mycket tyder nu på att Elif Eralp, som ibland har kallats ”Berlins Mamdani”, snart kan komma att bli den tyska huvudstadens nya borgmästare efter CDU:s Kai Wegner. Därmed befästs en tydlig tendens i hela västvärlden att huvudstäderna och de största städerna alltmer […]

CONTENT:
I gårdagens val i Berlin blev vänsterradikala Die Linke det största partiet och mycket tyder nu på att Elif Eralp, som ibland har kallats ”Berlins Mamdani”, snart kan komma att bli den tyska huvudstadens nya borgmästare efter CDU:s Kai Wegner.

Därmed befästs en tydlig tendens i hela västvärlden att huvudstäderna och de största städerna alltmer röstar rött, grönt eller liberalt såsom också är fallet med den svenska huvudstaden (se bild 2) som tidigare omvänt räknades som en av Europas mer borgerliga huvudstäder (den första kartan rör 2010 års val medan den andra kartan rör 2026 års val). Tillsammans med de andra storstäderna och universitetsstäderna är Stockholm numera en så kallad GAL-vänster-stad medan större delen av de övriga kommunerna är TAN-höger och i växande grad också TAN-vänster.

Samtidigt röstar övriga landet alltmer blått eller till och med mörkblått – det vill säga på så kallade TAN-partier och inte minst på högerpopulistiska partier och det kanske mest extrema exemplet på det är Österrike där österrikiska S styr över huvudstaden Wien samtidigt som övriga landet domineras av högerextrema FPÖ (se bild 3).

Den engelsktalande världen ligger som alltid före övriga västvärlden och i både USA och Storbritannien är huvudstäderna och storstäderna generellt liberala och vänster medan övriga landet i allmänhet står till höger.

I London har samtidigt Arbetarpartiets Sadiq Khan varit borgmästare i snart tio år och Paris styrs likaså av franska Socialistpartiet och tidigare med Anne Hidalgo vid rodret och numera av hennes partikamrat Emmanuel Grégoire. Rom styrs på samma sätt av socialdemokratiska PD:s borgmästare Roberto Gualtieri samtidigt som övriga landet domineras av högerpopulistiska FdI och även Aten, Köpenhamn, Bryssel och Lissabon styrs av socialistpartier medan Amsterdam har en grön borgmästare.

Vänstersidans dominans i flertalet av västvärldens och Europas huvudstäder och storstäder möjliggörs av en ”allians” mellan de fattiga och lågutbildade invandrar- och minoritetsinvånarna och de välmående och högutbildade majoritetsinvånarna vilka båda röstar på rödgröna och liberala partier om än inte alltid av samma orsaker.

Och i det före detta kommunistiska Central- och Östeuropa har ”regeln” sedan länge varit att huvudstäderna styrs av liberala partier såsom Warszawa, Bukarest, Budapest och Sofia medan övriga landet domineras av populistpartier. Sedan finns det så klart undantag såom det alltid gör för både Madrid, Prag och Oslo styrs för närvarande av högerpartier.

TITLE:
Europas huvudstäder och storstäder blir alltmer röda, gröna eller liberala medan övriga landet alltmer domineras av högern och inte minst av högerpopulister

DESCRIPTION:
I gårdagens val i Berlin blev vänsterradikala Die Linke det största partiet och mycket tyder nu på att Elif Eralp, som ibland har kallats ”Berlins Mamdani”, snart kan komma att bli den tyska huvudstadens nya borgmästare efter CDU:s Kai Wegner. Därmed befästs en tydlig tendens i hela västvärlden att huvudstäderna och de största städerna alltmer […]

CONTENT:
I gårdagens val i Berlin blev vänsterradikala Die Linke det största partiet och mycket tyder nu på att Elif Eralp, som ibland har kallats ”Berlins Mamdani”, snart kan komma att bli den tyska huvudstadens nya borgmästare efter CDU:s Kai Wegner.

Därmed befästs en tydlig tendens i hela västvärlden att huvudstäderna och de största städerna alltmer röstar rött, grönt eller liberalt såsom också är fallet med den svenska huvudstaden (se bild 2) som tidigare omvänt räknades som en av Europas mer borgerliga huvudstäder (den första kartan rör 2010 års val medan den andra kartan rör 2026 års val). Tillsammans med de andra storstäderna och universitetsstäderna är Stockholm numera en så kallad GAL-vänster-stad medan större delen av de övriga kommunerna är TAN-höger och i växande grad också TAN-vänster.

Samtidigt röstar övriga landet alltmer blått eller till och med mörkblått – det vill säga på så kallade TAN-partier och inte minst på högerpopulistiska partier och det kanske mest extrema exemplet på det är Österrike där österrikiska S styr över huvudstaden Wien samtidigt som övriga landet domineras av högerextrema FPÖ (se bild 3).

Den engelsktalande världen ligger som alltid före övriga västvärlden och i både USA och Storbritannien är huvudstäderna och storstäderna generellt liberala och vänster medan övriga landet i allmänhet står till höger.

I London har samtidigt Arbetarpartiets Sadiq Khan varit borgmästare i snart tio år och Paris styrs likaså av franska Socialistpartiet och tidigare med Anne Hidalgo vid rodret och numera av hennes partikamrat Emmanuel Grégoire. Rom styrs på samma sätt av socialdemokratiska PD:s borgmästare Roberto Gualtieri samtidigt som övriga landet domineras av högerpopulistiska FdI och även Aten, Köpenhamn, Bryssel och Lissabon styrs av socialistpartier medan Amsterdam har en grön borgmästare.

Vänstersidans dominans i flertalet av västvärldens och Europas huvudstäder och storstäder möjliggörs av en ”allians” mellan de fattiga och lågutbildade invandrar- och minoritetsinvånarna och de välmående och högutbildade majoritetsinvånarna vilka båda röstar på rödgröna och liberala partier om än inte alltid av samma orsaker. Den icke-vita underklassen och lägre arbetarklassen och de vita akademikerna och framför allt de som arbetar inom offentlig sektor har förenklat kommit att ”ta varandra i hand” samtidigt som de i övrigt inte har särskilt mycket gemensamt.

Och i det före detta kommunistiska Central- och Östeuropa har ”regeln” sedan länge varit att huvudstäderna styrs av liberala partier såsom Warszawa, Bukarest, Budapest och Sofia medan övriga landet domineras av populistpartier. Sedan finns det så klart undantag såom det alltid gör för både Madrid, Prag och Oslo styrs för närvarande av högerpartier.

TITLE:
Europas huvudstäder och storstäder blir alltmer röda, gröna eller liberala medan övriga landet alltmer domineras av högern och inte minst av högerpopulister

DESCRIPTION:
I gårdagens val i Berlin blev vänsterradikala Die Linke det största partiet och mycket tyder nu på att Elif Eralp, som ibland har kallats ”Berlins Mamdani”, snart kan komma att bli den tyska huvudstadens nya borgmästare efter CDU:s Kai Wegner. Därmed befästs en tydlig tendens i hela västvärlden att huvudstäderna och de största städerna alltmer […]

CONTENT:
I gårdagens val i Berlin blev vänsterradikala Die Linke det största partiet och mycket tyder nu på att Elif Eralp, som ibland har kallats ”Berlins Mamdani”, snart kan komma att bli den tyska huvudstadens nya borgmästare efter CDU:s Kai Wegner.

Därmed befästs en tydlig tendens i hela västvärlden att huvudstäderna och de största städerna alltmer röstar rött, grönt eller liberalt såsom också är fallet med den svenska huvudstaden (se bild 2) som tidigare omvänt räknades som en av Europas mer borgerliga huvudstäder (den första kartan rör 2010 års val medan den andra kartan rör 2026 års val).

Samtidigt röstar övriga landet alltmer blått eller till och med mörkblått – det vill säga på så kallade TAN-partier och inte minst på högerpopulistiska partier och det kanske mest extrema exemplet på det är Österrike där österrikiska S styr över huvudstaden Wien samtidigt som övriga landet domineras av högerextrema FPÖ (se bild 3).

Den engelsktalande världen ligger som alltid före övriga västvärlden och i både USA och Storbritannien är huvudstäderna och storstäderna generellt liberala och vänster medan övriga landet i allmänhet står till höger.

I London har samtidigt Arbetarpartiets Sadiq Khan varit borgmästare i snart tio år och Paris styrs likaså av franska Socialistpartiet och tidigare med Anne Hidalgo vid rodret och numera av hennes partikamrat Emmanuel Grégoire. Rom styrs på samma sätt av socialdemokratiska PD:s borgmästare Roberto Gualtieri samtidigt som övriga landet domineras av högerpopulistiska FdI och även Aten, Köpenhamn, Bryssel och Lissabon styrs av socialistpartier medan Amsterdam har en grön borgmästare.

Vänstersidans dominans i flertalet av västvärldens och Europas huvudstäder och storstäder möjliggörs av en ”allians” mellan de fattiga och lågutbildade invandrar- och minoritetsinvånarna och de välmående och högutbildade majoritetsinvånarna vilka båda röstar på rödgröna och liberala partier om än inte alltid av samma orsaker.

Och i det före detta kommunistiska Central- och Östeuropa har ”regeln” sedan länge varit att huvudstäderna styrs av liberala partier såsom Warszawa, Bukarest, Budapest och Sofia medan övriga landet domineras av populistpartier. Sedan finns det så klart undantag såom det alltid gör för både Madrid, Prag och Oslo styrs för närvarande av högerpartier.

TITLE:
Europas huvudstäder och storstäder blir alltmer röda, gröna eller liberala medan övriga landet alltmer domineras av högern och inte minst av högerpopulister

DESCRIPTION:
I gårdagens val i Berlin blev vänsterradikala Die Linke det största partiet och mycket tyder nu på att Elif Eralp, som ibland har kallats ”Berlins Mamdani”, snart kan komma att bli den tyska huvudstadens nya borgmästare efter CDU:s Kai Wegner. Därmed befästs en tydlig tendens i hela västvärlden att huvudstäderna och de största städerna alltmer […]

CONTENT:
I gårdagens val i Berlin blev vänsterradikala Die Linke det största partiet och mycket tyder nu på att Elif Eralp, som ibland har kallats ”Berlins Mamdani”, snart kan komma att bli den tyska huvudstadens nya borgmästare efter CDU:s Kai Wegner.

Därmed befästs en tydlig tendens i hela västvärlden att huvudstäderna och de största städerna alltmer röstar rött, grönt eller liberalt såsom också är fallet med den svenska huvudstaden (se bild 2) som tidigare omvänt räknades som en av Europas mer borgerliga huvudstäder (den första kartan rör 2010 års val medan den andra kartan rör 2026 års val). Tillsammans med de andra storstäderna och universitetsstäderna är Stockholm numera en så kallad GAL-vänster-stad medan större delen av de övriga kommunerna är TAN-höger och i växande grad också TAN-vänster.

Samtidigt röstar övriga landet alltmer blått eller till och med mörkblått – det vill säga på så kallade TAN-partier och inte minst på högerpopulistiska partier och det kanske mest extrema exemplet på det är Österrike där österrikiska S styr över huvudstaden Wien samtidigt som övriga landet domineras av högerextrema FPÖ (se bild 3).

Den engelsktalande världen ligger som alltid före övriga västvärlden och i både USA och Storbritannien är huvudstäderna och storstäderna generellt liberala och vänster medan övriga landet i allmänhet står till höger.

I London har samtidigt Arbetarpartiets Sadiq Khan varit borgmästare i snart tio år och Paris styrs likaså av franska Socialistpartiet och tidigare med Anne Hidalgo vid rodret och numera av hennes partikamrat Emmanuel Grégoire. Rom styrs på samma sätt av socialdemokratiska PD:s borgmästare Roberto Gualtieri samtidigt som övriga landet domineras av högerpopulistiska FdI och även Aten, Köpenhamn, Bryssel och Lissabon styrs av socialistpartier medan Amsterdam har en grön borgmästare.

Vänstersidans dominans i flertalet av västvärldens och Europas huvudstäder och storstäder möjliggörs av en ”allians” mellan de fattiga och lågutbildade invandrar- och minoritetsinvånarna och de välmående och högutbildade majoritetsinvånarna vilka båda röstar på rödgröna och liberala partier om än inte alltid av samma orsaker.

Och i det före detta kommunistiska Central- och Östeuropa har ”regeln” sedan länge varit att huvudstäderna styrs av liberala partier såsom Warszawa, Bukarest, Budapest och Sofia medan övriga landet domineras av populistpartier. Sedan finns det så klart undantag såom det alltid gör för både Madrid, Prag och Oslo styrs för närvarande av högerpartier.

TITLE:
Europas huvudstäder och storstäder blir alltmer röda, gröna eller liberala medan övriga landet alltmer domineras av högern och inte minst av högerpopulister

DESCRIPTION:
I gårdagens val i Berlin blev vänsterradikala Die Linke det största partiet och mycket tyder nu på att Elif Eralp, som ibland har kallats ”Berlins Mamdani”, snart kan komma att bli den tyska huvudstadens nya borgmästare efter CDU:s Kai Wegner. Därmed befästs en tydlig tendens i hela västvärlden att huvudstäderna och de största städerna alltmer […]

CONTENT:
I gårdagens val i Berlin blev vänsterradikala Die Linke det största partiet och mycket tyder nu på att Elif Eralp, som ibland har kallats ”Berlins Mamdani”, snart kan komma att bli den tyska huvudstadens nya borgmästare efter CDU:s Kai Wegner.

Därmed befästs en tydlig tendens i hela västvärlden att huvudstäderna och de största städerna alltmer röstar rött, grönt eller liberalt såsom också är fallet med den svenska huvudstaden (se bild 2) som tidigare omvänt räknades som en av Europas mer borgerliga huvudstäder (den första kartan rör 2010 års val medan den andra kartan rör 2026 års val).

Samtidigt röstar övriga landet alltmer blått eller till och med mörkblått – det vill säga på så kallade TAN-partier och inte minst på högerpopulistiska partier och det kanske mest extrema exemplet på det är Österrike där österrikiska S styr över huvudstaden Wien samtidigt som övriga landet domineras av högerextrema FPÖ (se bild 3).

Den engelsktalande världen ligger som alltid före övriga västvärlden och i både USA och Storbritannien är huvudstäderna och storstäderna generellt liberala och vänster medan övriga landet i allmänhet står till höger.

I London har samtidigt Arbetarpartiets Sadiq Khan varit borgmästare i snart tio år och Paris styrs likaså av franska Socialistpartiet och tidigare med Anne Hidalgo vid rodret och numera av hennes partikamrat Emmanuel Grégoire. Rom styrs på samma sätt av socialdemokratiska PD:s borgmästare Roberto Gualtieri samtidigt som övriga landet domineras av högerpopulistiska FdI och även Aten, Köpenhamn, Bryssel och Lissabon styrs av socialistpartier medan Amsterdam har en grön borgmästare.

Och i det före detta kommunistiska Central- och Östeuropa har ”regeln” sedan länge varit att huvudstäderna styrs av liberala partier såsom Warszawa, Bukarest, Budapest och Sofia medan övriga landet domineras av populistpartier. Sedan finns det så klart undantag såom det alltid gör för både Madrid, Prag och Oslo styrs för närvarande av högerpartier.

TITLE:
Europas huvudstäder och storstäder blir alltmer röda, gröna eller liberala medan övriga landet alltmer domineras av högern och inte minst av högerpopulister

DESCRIPTION:
I gårdagens val i Berlin blev vänsterradikala Die Linke det största partiet och mycket tyder nu på att Elif Eralp, som ibland har kallats ”Berlins Mamdani”, snart kan komma att bli den tyska huvudstadens nya borgmästare efter CDU:s Kai Wegner. Därmed befästs en tydlig tendens i hela västvärlden att huvudstäderna och de största städerna alltmer […]

CONTENT:
I gårdagens val i Berlin blev vänsterradikala Die Linke det största partiet och mycket tyder nu på att Elif Eralp, som ibland har kallats ”Berlins Mamdani”, snart kan komma att bli den tyska huvudstadens nya borgmästare efter CDU:s Kai Wegner.

Därmed befästs en tydlig tendens i hela västvärlden att huvudstäderna och de största städerna alltmer röstar rött, grönt eller liberalt såsom också är fallet med den svenska huvudstaden (se bild 2) som tidigare omvänt räknades som en av Europas mer borgerliga huvudstäder (den första kartan rör 2010 års val medan den andra kartan rör 2026 års val).

Samtidigt röstar övriga landet alltmer blått eller till och med mörkblått – det vill säga på så kallade TAN-partier och inte minst på högerpopulistiska partier och det kanske mest extrema exemplet på det är Österrike där österrikiska S styr över huvudstaden Wien samtidigt som övriga landet domineras av högerextrema FPÖ (se bild 3).

Den engelsktalande världen ligger som alltid före övriga västvärlden och i både USA och Storbritannien är huvudstäderna och storstäderna generellt liberala och vänster medan övriga landet i allmänhet står till höger.

I London har samtidigt Arbetarpartiets Sadiq Khan varit borgmästare i snart tio år och Paris styrs likaså av franska Socialistpartiet och tidigare med Anne Hidalgo vid rodret och numera av hennes partikamrat Emmanuel Grégoire. Rom styrs på samma sätt av socialdemokratiska PD:s borgmästare Roberto Gualtieri samtidigt som övriga landet domineras av högerpopulistiska FdI och även Aten, Köpenhamn, Bryssel och Lissabon styrs av socialistpartier medan Amsterdam har en grön borgmästare.

Vänstersidans dominans i flertalet av västvärldens och Europas huvudstäder och storstäder möjliggörs av en ”allians” mellan de fattiga och lågutbildade invandrar- och minoritetsinvånarna och de välmående och högutbildade majoritetsinvånarna vilka båda röstar på rödgröna och liberala partier om än inte alltid av samma orsaker.

Och i det före detta kommunistiska Central- och Östeuropa har ”regeln” sedan länge varit att huvudstäderna styrs av liberala partier såsom Warszawa, Bukarest, Budapest och Sofia medan övriga landet domineras av populistpartier. Sedan finns det så klart undantag såom det alltid gör för både Madrid, Prag och Oslo styrs för närvarande av högerpartier.

TITLE:
Europas huvudstäder och storstäder blir alltmer röda, gröna eller liberala medan övriga landet alltmer domineras av högern och inte minst av högerpopulister

DESCRIPTION:
I gårdagens val i Berlin blev vänsterradikala Die Linke det största partiet och mycket tyder nu på att Elif Eralp, som ibland har kallats ”Berlins Mamdani”, snart kan komma att bli den tyska huvudstadens nya borgmästare efter CDU:s Kai Wegner. Därmed befästs en tydlig tendens i hela västvärlden att huvudstäderna och de största städerna alltmer […]

CONTENT:
I gårdagens val i Berlin blev vänsterradikala Die Linke det största partiet och mycket tyder nu på att Elif Eralp, som ibland har kallats ”Berlins Mamdani”, snart kan komma att bli den tyska huvudstadens nya borgmästare efter CDU:s Kai Wegner.

Därmed befästs en tydlig tendens i hela västvärlden att huvudstäderna och de största städerna alltmer röstar rött, grönt eller liberalt såsom också är fallet med den svenska huvudstaden (se bild 2) som tidigare omvänt räknades som en av Europas mer borgerliga huvudstäder (den första kartan rör 2010 års val medan den andra kartan rör 2026 års val). Tillsammans med de andra storstäderna och universitetsstäderna är Stockholm numera en så kallad GAL-vänster-stad medan större delen av de övriga kommunerna är TAN-höger och i växande grad också TAN-vänster.

Samtidigt röstar övriga landet alltmer blått eller till och med mörkblått – det vill säga på så kallade TAN-partier och inte minst på högerpopulistiska partier och det kanske mest extrema exemplet på det är Österrike där österrikiska S styr över huvudstaden Wien samtidigt som övriga landet domineras av högerextrema FPÖ (se bild 3).

Den engelsktalande världen ligger som alltid före övriga västvärlden och i både USA och Storbritannien är huvudstäderna och storstäderna sedan länge generellt liberala och vänster medan övriga landet i allmänhet står till höger.

I London har Arbetarpartiets Sadiq Khan varit borgmästare i snart tio års tid och Paris styrs likaså av franska Socialistpartiet och tidigare med Anne Hidalgo vid rodret och numera av hennes partikamrat Emmanuel Grégoire. Rom styrs på samma sätt av socialdemokratiska PD:s borgmästare Roberto Gualtieri samtidigt som övriga landet domineras av högerpopulistiska FdI och även Aten, Köpenhamn, Bryssel och Lissabon styrs av socialistpartier medan Amsterdam har en grön borgmästare.

Vänstersidans dominans i flertalet av västvärldens och Europas huvudstäder och storstäder möjliggörs av en ”allians” mellan de fattiga och lågutbildade invandrar- och minoritetsinvånarna och de välmående och högutbildade majoritetsinvånarna vilka båda röstar på rödgröna och liberala partier om än nog inte av samma orsaker. Den icke-vita underklassen och lägre arbetarklassen och de vita akademikerna och framför allt de som arbetar inom offentlig sektor har förenklat kommit att ”ta varandra i hand” samtidigt som de i övrigt inte har särskilt mycket gemensamt.

Och i det före detta kommunistiska Central- och Östeuropa har ”regeln” sedan länge varit att huvudstäderna styrs av liberala partier såsom Warszawa, Bukarest, Budapest och Sofia medan övriga landet domineras av populistpartier. Sedan finns det så klart undantag (såsom det alltid gör) för både Madrid, Prag och Oslo styrs för närvarande av högerpartier.

TITLE:
Europas huvudstäder och storstäder blir alltmer röda, gröna eller liberala medan övriga landet alltmer domineras av högern och inte minst av högerpopulister

DESCRIPTION:
I gårdagens val i Berlin blev vänsterradikala Die Linke det största partiet och mycket tyder nu på att Elif Eralp, som ibland har kallats ”Berlins Mamdani”, snart kan komma att bli den tyska huvudstadens nya borgmästare efter CDU:s Kai Wegner. Därmed befästs en tydlig tendens i hela västvärlden att huvudstäderna och de största städerna alltmer […]

CONTENT:
I gårdagens val i Berlin blev vänsterradikala Die Linke det största partiet och mycket tyder nu på att Elif Eralp, som ibland har kallats ”Berlins Mamdani”, snart kan komma att bli den tyska huvudstadens nya borgmästare efter CDU:s Kai Wegner.

Därmed befästs en tydlig tendens i hela västvärlden att huvudstäderna och de största städerna alltmer röstar rött, grönt eller liberalt såsom också är fallet med den svenska huvudstaden (se bild 2) som tidigare omvänt räknades som en av Europas mer borgerliga huvudstäder (den första kartan rör 2010 års val medan den andra kartan rör 2026 års val). Tillsammans med de andra storstäderna och universitetsstäderna är Stockholm numera en så kallad GAL-vänster-stad medan större delen av de övriga kommunerna är TAN-höger och i växande grad också TAN-vänster.

Samtidigt röstar övriga landet alltmer blått eller till och med mörkblått – det vill säga på så kallade TAN-partier och inte minst på högerpopulistiska partier och det kanske mest extrema exemplet på det är Österrike där österrikiska S styr över huvudstaden Wien samtidigt som övriga landet domineras av högerextrema FPÖ (se bild 3).

Den engelsktalande världen ligger som alltid före övriga västvärlden och i både USA och Storbritannien är huvudstäderna och storstäderna sedan länge generellt liberala och vänster medan övriga landet i allmänhet står till höger.

I London har Arbetarpartiets Sadiq Khan varit borgmästare i snart tio års tid och Paris styrs likaså av franska Socialistpartiet och tidigare med Anne Hidalgo vid rodret och numera av hennes partikamrat Emmanuel Grégoire. Rom styrs på samma sätt av socialdemokratiska PD:s borgmästare Roberto Gualtieri samtidigt som övriga landet domineras av högerpopulistiska FdI och även Aten, Köpenhamn, Bryssel och Lissabon styrs av socialistpartier medan Amsterdam har en grön borgmästare.

Vänstersidans dominans i flertalet av västvärldens och Europas huvudstäder och storstäder möjliggörs av en ”allians” mellan de fattiga och lågutbildade invandrar- och minoritetsinvånarna och de välmående och högutbildade majoritetsinvånarna vilka båda röstar på rödgröna och liberala partier om än nog inte av samma orsaker. Den icke-vita underklassen och lägre arbetarklassen och de vita akademikerna och den vita, urbana medelklassen och framför allt de som arbetar inom offentlig sektor har förenklat kommit att ”ta varandra i hand” samtidigt som de i övrigt inte har särskilt mycket gemensamt.

Och i det före detta kommunistiska Central- och Östeuropa slutligen har ”regeln” sedan länge varit att huvudstäderna styrs av liberala partier såsom Warszawa, Bukarest, Budapest och Sofia medan övriga landet domineras nästan helt av populistpartier. Sedan finns det så klart undantag (såsom det alltid gör) för både Madrid, Prag och Oslo styrs för närvarande av högerpartier.

TITLE:
Europas huvudstäder och storstäder blir alltmer röda, gröna eller liberala medan övriga landet alltmer domineras av högern och inte minst av högerpopulister

DESCRIPTION:
I gårdagens val i Berlin blev vänsterradikala Die Linke det största partiet och mycket tyder nu på att Elif Eralp, som ibland har kallats ”Berlins Mamdani”, snart kan komma att bli den tyska huvudstadens nya borgmästare efter CDU:s Kai Wegner. Därmed befästs en tydlig tendens i hela västvärlden att huvudstäderna och de största städerna alltmer […]

CONTENT:
I gårdagens val i Berlin blev vänsterradikala Die Linke det största partiet och mycket tyder nu på att Elif Eralp, som ibland har kallats ”Berlins Mamdani”, snart kan komma att bli den tyska huvudstadens nya borgmästare efter CDU:s Kai Wegner.

Därmed befästs en tydlig tendens i hela västvärlden att huvudstäderna och de största städerna alltmer röstar rött, grönt eller liberalt såsom också är fallet med den svenska huvudstaden (se bild 2) som tidigare omvänt räknades som en av Europas mer borgerliga huvudstäder (den första kartan rör 2010 års val medan den andra kartan rör 2026 års val). Tillsammans med de andra storstäderna och universitetsstäderna är Stockholm numera en så kallad GAL-vänster-stad medan större delen av de övriga kommunerna är TAN-höger och i växande grad också TAN-vänster.

Samtidigt röstar övriga landet alltmer blått eller till och med mörkblått – det vill säga på så kallade TAN-partier och inte minst på högerpopulistiska partier och det kanske mest extrema exemplet på det är Österrike där österrikiska S styr över huvudstaden Wien samtidigt som övriga landet domineras av högerextrema FPÖ (se bild 3).

Den engelsktalande världen ligger som alltid före övriga västvärlden och i både USA och Storbritannien är huvudstäderna och storstäderna generellt liberala och vänster medan övriga landet i allmänhet står till höger.

I London har samtidigt Arbetarpartiets Sadiq Khan varit borgmästare i snart tio år och Paris styrs likaså av franska Socialistpartiet och tidigare med Anne Hidalgo vid rodret och numera av hennes partikamrat Emmanuel Grégoire. Rom styrs på samma sätt av socialdemokratiska PD:s borgmästare Roberto Gualtieri samtidigt som övriga landet domineras av högerpopulistiska FdI och även Aten, Köpenhamn, Bryssel och Lissabon styrs av socialistpartier medan Amsterdam har en grön borgmästare.

Vänstersidans dominans i flertalet av västvärldens och Europas huvudstäder och storstäder möjliggörs av en ”allians” mellan de fattiga och lågutbildade invandrar- och minoritetsinvånarna och de välmående och högutbildade majoritetsinvånarna vilka båda röstar på rödgröna och liberala partier om än nog inte av samma orsaker. Den icke-vita underklassen och lägre arbetarklassen och de vita akademikerna och framför allt de som arbetar inom offentlig sektor har förenklat kommit att ”ta varandra i hand” samtidigt som de i övrigt inte har särskilt mycket gemensamt.

Och i det före detta kommunistiska Central- och Östeuropa har ”regeln” sedan länge varit att huvudstäderna styrs av liberala partier såsom Warszawa, Bukarest, Budapest och Sofia medan övriga landet domineras av populistpartier. Sedan finns det så klart undantag (såsom det alltid gör) för både Madrid, Prag och Oslo styrs för närvarande av högerpartier.

TITLE:
Europas huvudstäder och storstäder blir alltmer röda, gröna eller liberala medan övriga landet alltmer domineras av högern och inte minst av högerpopulister

DESCRIPTION:
I gårdagens val i Berlin blev vänsterradikala Die Linke det största partiet och mycket tyder nu på att Elif Eralp, som ibland har kallats ”Berlins Mamdani”, snart kan komma att bli den tyska huvudstadens nya borgmästare efter CDU:s Kai Wegner. Därmed befästs en tydlig tendens i hela västvärlden att huvudstäderna och de största städerna alltmer […]

CONTENT:
I gårdagens val i Berlin blev vänsterradikala Die Linke det största partiet och mycket tyder nu på att Elif Eralp, som ibland har kallats ”Berlins Mamdani”, snart kan komma att bli den tyska huvudstadens nya borgmästare efter CDU:s Kai Wegner.

Därmed befästs en tydlig tendens i hela västvärlden att huvudstäderna och de största städerna alltmer röstar rött, grönt eller liberalt såsom också är fallet med den svenska huvudstaden (se bild 2) som tidigare omvänt räknades som en av Europas mer borgerliga huvudstäder (den första kartan rör 2010 års val medan den andra kartan rör 2026 års val). Tillsammans med de andra storstäderna och universitetsstäderna är Stockholm numera en så kallad GAL-vänster-stad medan större delen av de övriga kommunerna är TAN-höger och i växande grad också TAN-vänster.

Samtidigt röstar övriga landet alltmer blått eller till och med mörkblått – det vill säga på så kallade TAN-partier och inte minst på högerpopulistiska partier och det kanske mest extrema exemplet på det är Österrike där österrikiska S styr över huvudstaden Wien samtidigt som övriga landet domineras av högerextrema FPÖ (se bild 3).

Den engelsktalande världen ligger som alltid före övriga västvärlden och i både USA och Storbritannien är huvudstäderna och storstäderna sedan länge generellt liberala och vänster medan övriga landet i allmänhet står till höger.

I London har Arbetarpartiets Sadiq Khan varit borgmästare i snart tio års tid och Paris styrs likaså av franska Socialistpartiet och tidigare med Anne Hidalgo vid rodret och numera av hennes partikamrat Emmanuel Grégoire. Rom styrs på samma sätt av socialdemokratiska PD:s borgmästare Roberto Gualtieri samtidigt som övriga landet domineras av högerpopulistiska FdI och även Aten, Köpenhamn, Bryssel och Lissabon styrs av socialistpartier medan Amsterdam har en grön borgmästare.

Vänstersidans dominans i flertalet av västvärldens och Europas huvudstäder och storstäder möjliggörs av en ”allians” mellan de fattiga och lågutbildade invandrar- och minoritetsinvånarna och de välmående och högutbildade majoritetsinvånarna vilka båda röstar på rödgröna och liberala partier om än nog inte av samma orsaker. Den icke-vita underklassen och lägre arbetarklassen och de vita akademikerna och framför allt de som arbetar inom offentlig sektor har förenklat kommit att ”ta varandra i hand” samtidigt som de i övrigt inte har särskilt mycket gemensamt.

Och i det före detta kommunistiska Central- och Östeuropa har ”regeln” sedan länge varit att huvudstäderna styrs av liberala partier såsom Warszawa, Bukarest, Budapest och Sofia medan övriga landet domineras av populistpartier. Sedan finns det så klart undantag (såsom det alltid gör) för både Madrid, Prag och Oslo styrs för närvarande av högerpartier.

TITLE:
Europas huvudstäder och storstäder blir alltmer röda, gröna eller liberala medan övriga landet alltmer domineras av högern och inte minst av högerpopulister

DESCRIPTION:
I gårdagens val i Berlin blev vänsterradikala Die Linke det största partiet och mycket tyder nu på att Elif Eralp, som ibland har kallats ”Berlins Mamdani”, snart kan komma att bli den tyska huvudstadens nya borgmästare efter CDU:s Kai Wegner. Därmed befästs en tydlig tendens i hela västvärlden att huvudstäderna och de största städerna alltmer […]

CONTENT:
I gårdagens val i Berlin blev vänsterradikala Die Linke det största partiet och mycket tyder nu på att Elif Eralp, som ibland har kallats ”Berlins Mamdani”, snart kan komma att bli den tyska huvudstadens nya borgmästare efter CDU:s Kai Wegner.

Därmed befästs en tydlig tendens i hela västvärlden att huvudstäderna och de största städerna alltmer röstar rött, grönt eller liberalt såsom också är fallet med den svenska huvudstaden (se bild 2) som tidigare omvänt räknades som en av Europas mer borgerliga huvudstäder (den första kartan rör 2010 års val medan den andra kartan rör 2026 års val). Tillsammans med de andra storstäderna och universitetsstäderna är Stockholm numera en så kallad GAL-vänster-stad medan större delen av de övriga kommunerna är TAN-höger och i växande grad också TAN-vänster.

Samtidigt röstar övriga landet alltmer blått eller till och med mörkblått – det vill säga på så kallade TAN-partier och inte minst på högerpopulistiska partier och det kanske mest extrema exemplet på det är Österrike där österrikiska S styr över huvudstaden Wien samtidigt som övriga landet domineras av högerextrema FPÖ (se bild 3).

Den engelsktalande världen ligger som alltid före övriga västvärlden och i både USA och Storbritannien är huvudstäderna och storstäderna generellt liberala och vänster medan övriga landet i allmänhet står till höger.

I London har samtidigt Arbetarpartiets Sadiq Khan varit borgmästare i snart tio år och Paris styrs likaså av franska Socialistpartiet och tidigare med Anne Hidalgo vid rodret och numera av hennes partikamrat Emmanuel Grégoire. Rom styrs på samma sätt av socialdemokratiska PD:s borgmästare Roberto Gualtieri samtidigt som övriga landet domineras av högerpopulistiska FdI och även Aten, Köpenhamn, Bryssel och Lissabon styrs av socialistpartier medan Amsterdam har en grön borgmästare.

Vänstersidans dominans i flertalet av västvärldens och Europas huvudstäder och storstäder möjliggörs av en ”allians” mellan de fattiga och lågutbildade invandrar- och minoritetsinvånarna och de välmående och högutbildade majoritetsinvånarna vilka båda röstar på rödgröna och liberala partier om än inte alltid av samma orsaker. Den icke-vita underklassen och lägre arbetarklassen och de vita akademikerna och framför allt de som arbetar inom offentlig sektor har förenklat kommit att ”ta varandra i hand” samtidigt som de i övrigt inte har särskilt mycket gemensamt.

Och i det före detta kommunistiska Central- och Östeuropa har ”regeln” sedan länge varit att huvudstäderna styrs av liberala partier såsom Warszawa, Bukarest, Budapest och Sofia medan övriga landet domineras av populistpartier. Sedan finns det så klart undantag såom det alltid gör för både Madrid, Prag och Oslo styrs för närvarande av högerpartier.

TITLE:
Europas huvudstäder och storstäder blir alltmer röda, gröna eller liberala medan övriga landet alltmer domineras av högern och inte minst av högerpopulister

DESCRIPTION:
I gårdagens val i Berlin blev vänsterradikala Die Linke det största partiet och mycket tyder nu på att Elif Eralp, som ibland har kallats ”Berlins Mamdani”, snart kan komma att bli den tyska huvudstadens nya borgmästare efter CDU:s Kai Wegner. Därmed befästs en tydlig tendens i hela västvärlden att huvudstäderna och de största städerna alltmer […]

CONTENT:
I gårdagens val i Berlin blev vänsterradikala Die Linke det största partiet och mycket tyder nu på att Elif Eralp, som ibland har kallats ”Berlins Mamdani”, snart kan komma att bli den tyska huvudstadens nya borgmästare efter CDU:s Kai Wegner.

Därmed befästs en tydlig tendens i hela västvärlden att huvudstäderna och de största städerna alltmer röstar rött, grönt eller liberalt såsom också är fallet med den svenska huvudstaden (se bild 2) som tidigare omvänt räknades som en av Europas mer borgerliga huvudstäder (den första kartan rör 2010 års val medan den andra kartan rör 2026 års val). Tillsammans med de andra storstäderna och universitetsstäderna är Stockholm numera en så kallad GAL-vänster-stad medan större delen av de övriga kommunerna är TAN-höger och i växande grad också TAN-vänster.

Samtidigt röstar övriga landet alltmer blått eller till och med mörkblått – det vill säga på så kallade TAN-partier och inte minst på högerpopulistiska partier och det kanske mest extrema exemplet på det är Österrike där österrikiska S styr över huvudstaden Wien samtidigt som övriga landet domineras av högerextrema FPÖ (se bild 3).

Den engelsktalande världen ligger som alltid före övriga västvärlden och i både USA och Storbritannien är huvudstäderna och storstäderna generellt liberala och vänster medan övriga landet i allmänhet står till höger.

I London har samtidigt Arbetarpartiets Sadiq Khan varit borgmästare i snart tio år och Paris styrs likaså av franska Socialistpartiet och tidigare med Anne Hidalgo vid rodret och numera av hennes partikamrat Emmanuel Grégoire. Rom styrs på samma sätt av socialdemokratiska PD:s borgmästare Roberto Gualtieri samtidigt som övriga landet domineras av högerpopulistiska FdI och även Aten, Köpenhamn, Bryssel och Lissabon styrs av socialistpartier medan Amsterdam har en grön borgmästare.

Vänstersidans dominans i flertalet av västvärldens och Europas huvudstäder och storstäder möjliggörs av en ”allians” mellan de fattiga och lågutbildade invandrar- och minoritetsinvånarna och de välmående och högutbildade majoritetsinvånarna vilka båda röstar på rödgröna och liberala partier om än nog inte av samma orsaker. Den icke-vita underklassen och lägre arbetarklassen och de vita akademikerna och framför allt de som arbetar inom offentlig sektor har förenklat kommit att ”ta varandra i hand” samtidigt som de i övrigt inte har särskilt mycket gemensamt.

Och i det före detta kommunistiska Central- och Östeuropa har ”regeln” sedan länge varit att huvudstäderna styrs av liberala partier såsom Warszawa, Bukarest, Budapest och Sofia medan övriga landet domineras av populistpartier. Sedan finns det så klart undantag (såsom det alltid gör) för både Madrid, Prag och Oslo styrs för närvarande av högerpartier.

TITLE:
Europas huvudstäder och storstäder blir alltmer röda, gröna eller liberala medan övriga landet alltmer domineras av högern och inte minst av högerpopulister

DESCRIPTION:
I gårdagens val i Berlin blev vänsterradikala Die Linke det största partiet och mycket tyder nu på att Elif Eralp, som ibland har kallats ”Berlins Mamdani”, snart kan komma att bli den tyska huvudstadens nya borgmästare efter CDU:s Kai Wegner. Därmed befästs en tydlig tendens i hela västvärlden att huvudstäderna och de största städerna alltmer […]

CONTENT:
I gårdagens val i Berlin blev vänsterradikala Die Linke det största partiet och mycket tyder nu på att Elif Eralp, som ibland har kallats ”Berlins Mamdani”, snart kan komma att bli den tyska huvudstadens nya borgmästare efter CDU:s Kai Wegner.

Därmed befästs en tydlig tendens i hela västvärlden att huvudstäderna och de största städerna alltmer röstar rött, grönt eller liberalt såsom också är fallet med den svenska huvudstaden (se bild 2) som tidigare omvänt räknades som en av Europas mer borgerliga huvudstäder (den första kartan rör 2010 års val medan den andra kartan rör 2026 års val). Tillsammans med de andra storstäderna och universitetsstäderna är Stockholm numera en så kallad GAL-vänster-stad medan större delen av de övriga kommunerna är TAN-höger och i växande grad också TAN-vänster.

Samtidigt röstar övriga landet alltmer blått eller till och med mörkblått – det vill säga på så kallade TAN-partier och inte minst på högerpopulistiska partier och det kanske mest extrema exemplet på det är Österrike där österrikiska S styr över huvudstaden Wien samtidigt som övriga landet domineras av högerextrema FPÖ (se bild 3).

Den engelsktalande världen ligger som alltid före övriga västvärlden och i både USA och Storbritannien är huvudstäderna och storstäderna generellt liberala och vänster medan övriga landet i allmänhet står till höger.

I London har samtidigt Arbetarpartiets Sadiq Khan varit borgmästare i snart tio år och Paris styrs likaså av franska Socialistpartiet och tidigare med Anne Hidalgo vid rodret och numera av hennes partikamrat Emmanuel Grégoire. Rom styrs på samma sätt av socialdemokratiska PD:s borgmästare Roberto Gualtieri samtidigt som övriga landet domineras av högerpopulistiska FdI och även Aten, Köpenhamn, Bryssel och Lissabon styrs av socialistpartier medan Amsterdam har en grön borgmästare.

Vänstersidans dominans i flertalet av västvärldens och Europas huvudstäder och storstäder möjliggörs av en ”allians” mellan de fattiga och lågutbildade invandrar- och minoritetsinvånarna och de välmående och högutbildade majoritetsinvånarna vilka båda röstar på rödgröna och liberala partier om än inte alltid av samma orsaker.

Och i det före detta kommunistiska Central- och Östeuropa har ”regeln” sedan länge varit att huvudstäderna styrs av liberala partier såsom Warszawa, Bukarest, Budapest och Sofia medan övriga landet domineras av populistpartier. Sedan finns det så klart undantag såom det alltid gör för både Madrid, Prag och Oslo styrs för närvarande av högerpartier.

TITLE:
Europas huvudstäder och storstäder blir alltmer röda, gröna eller liberala medan övriga landet alltmer domineras av högern och inte minst av högerpopulister

DESCRIPTION:
I gårdagens val i Berlin blev vänsterradikala Die Linke det största partiet och mycket tyder nu på att Elif Eralp, som ibland har kallats ”Berlins Mamdani”, snart kan komma att bli den tyska huvudstadens nya borgmästare efter CDU:s Kai Wegner. Därmed befästs en tydlig tendens i hela västvärlden att huvudstäderna och de största städerna alltmer […]

CONTENT:
I gårdagens val i Berlin blev vänsterradikala Die Linke det största partiet och mycket tyder nu på att Elif Eralp, som ibland har kallats ”Berlins Mamdani”, snart kan komma att bli den tyska huvudstadens nya borgmästare efter CDU:s Kai Wegner.

Därmed befästs en tydlig tendens i hela västvärlden att huvudstäderna och de största städerna alltmer röstar rött, grönt eller liberalt såsom också är fallet med den svenska huvudstaden (se bild 2) som tidigare omvänt räknades som en av Europas mer borgerliga huvudstäder (den första kartan rör 2010 års val medan den andra kartan rör 2026 års val). Tillsammans med de andra storstäderna och universitetsstäderna är Stockholm numera en så kallad GAL-vänster-stad medan större delen av de övriga kommunerna är TAN-höger och i växande grad också TAN-vänster.

Samtidigt röstar övriga landet alltmer blått eller till och med mörkblått – det vill säga på så kallade TAN-partier och inte minst på högerpopulistiska partier och det kanske mest extrema exemplet på det är Österrike där österrikiska S styr över huvudstaden Wien samtidigt som övriga landet domineras av högerextrema FPÖ (se bild 3).

Den engelsktalande världen ligger som alltid före övriga västvärlden och i både USA och Storbritannien är huvudstäderna och storstäderna generellt liberala och vänster medan övriga landet i allmänhet står till höger.

I London har samtidigt Arbetarpartiets Sadiq Khan varit borgmästare i snart tio år och Paris styrs likaså av franska Socialistpartiet och tidigare med Anne Hidalgo vid rodret och numera av hennes partikamrat Emmanuel Grégoire. Rom styrs på samma sätt av socialdemokratiska PD:s borgmästare Roberto Gualtieri samtidigt som övriga landet domineras av högerpopulistiska FdI och även Aten, Köpenhamn, Bryssel och Lissabon styrs av socialistpartier medan Amsterdam har en grön borgmästare.

Vänstersidans dominans i flertalet av västvärldens och Europas huvudstäder och storstäder möjliggörs av en ”allians” mellan de fattiga och lågutbildade invandrar- och minoritetsinvånarna och de välmående och högutbildade majoritetsinvånarna vilka båda röstar på rödgröna och liberala partier om än inte alltid av samma orsaker. Den icke-vita underklassen och lägre arbetarklassen och de vita akademikerna och framför allt de som arbetar inom offentlig sektor har förenklat kommit att ”ta varandra i hand” samtidigt som de i övrigt inte har särskilt mycket gemensamt.

Och i det före detta kommunistiska Central- och Östeuropa har ”regeln” sedan länge varit att huvudstäderna styrs av liberala partier såsom Warszawa, Bukarest, Budapest och Sofia medan övriga landet domineras av populistpartier. Sedan finns det så klart undantag såom det alltid gör för både Madrid, Prag och Oslo styrs för närvarande av högerpartier.

TITLE:
Europas huvudstäder och storstäder blir alltmer röda, gröna eller liberala medan övriga landet alltmer domineras av högern och inte minst av högerpopulister

DESCRIPTION:
I gårdagens val i Berlin blev vänsterradikala Die Linke det största partiet och mycket tyder nu på att Elif Eralp, som ibland har kallats ”Berlins Mamdani”, snart kan komma att bli den tyska huvudstadens nya borgmästare efter CDU:s Kai Wegner. Därmed befästs en tydlig tendens i hela västvärlden att huvudstäderna och de största städerna alltmer […]

CONTENT:
I gårdagens val i Berlin blev vänsterradikala Die Linke det största partiet och mycket tyder nu på att Elif Eralp, som ibland har kallats ”Berlins Mamdani”, snart kan komma att bli den tyska huvudstadens nya borgmästare efter CDU:s Kai Wegner.

Därmed befästs en tydlig tendens i hela västvärlden att huvudstäderna och de största städerna alltmer röstar rött, grönt eller liberalt såsom också är fallet med den svenska huvudstaden (se bild 2) som tidigare omvänt räknades som en av Europas mer borgerliga huvudstäder (den första kartan rör 2010 års val medan den andra kartan rör 2026 års val).

Samtidigt röstar övriga landet alltmer blått eller till och med mörkblått – det vill säga på så kallade TAN-partier och inte minst på högerpopulistiska partier och det kanske mest extrema exemplet på det är Österrike där österrikiska S styr över huvudstaden Wien samtidigt som övriga landet domineras av högerextrema FPÖ (se bild 3).

Den engelsktalande världen ligger som alltid före övriga västvärlden och i både USA och Storbritannien är huvudstäderna och storstäderna generellt liberala och vänster medan övriga landet i allmänhet står till höger.

I London har samtidigt Arbetarpartiets Sadiq Khan varit borgmästare i snart tio år och Paris styrs likaså av franska Socialistpartiet och tidigare med Anne Hidalgo vid rodret och numera av hennes partikamrat Emmanuel Grégoire. Rom styrs på samma sätt av socialdemokratiska PD:s borgmästare Roberto Gualtieri samtidigt som övriga landet domineras av högerpopulistiska FdI och även Aten, Köpenhamn, Bryssel och Lissabon styrs av socialistpartier medan Amsterdam har en grön borgmästare.

Vänstersidans dominans i flertalet av västvärldens och Europas huvudstäder och storstäder möjliggörs av en ”allians” mellan de fattiga och lågutbildade invandrar- och minoritetsinvånarna och de välmående och högutbildade majoritetsinvånarna vilka båda röstar på rödgröna och liberala partier om än inte alltid av samma orsaker.

Och i det före detta kommunistiska Central- och Östeuropa har ”regeln” sedan länge varit att huvudstäderna styrs av liberala partier såsom Warszawa, Bukarest, Budapest och Sofia medan övriga landet domineras av populistpartier. Sedan finns det så klart undantag såom det alltid gör för både Madrid, Prag och Oslo styrs för närvarande av högerpartier.

TITLE:
Europas huvudstäder och storstäder blir alltmer röda, gröna eller liberala medan övriga landet alltmer domineras av högern och inte minst av högerpopulister

DESCRIPTION:
I gårdagens val i Berlin blev vänsterradikala Die Linke det största partiet och mycket tyder nu på att Elif Eralp, som ibland har kallats ”Berlins Mamdani”, snart kan komma att bli den tyska huvudstadens nya borgmästare efter CDU:s Kai Wegner. Därmed befästs en tydlig tendens i hela västvärlden att huvudstäderna och de största städerna alltmer […]

CONTENT:
I gårdagens val i Berlin blev vänsterradikala Die Linke det största partiet och mycket tyder nu på att Elif Eralp, som ibland har kallats ”Berlins Mamdani”, snart kan komma att bli den tyska huvudstadens nya borgmästare efter CDU:s Kai Wegner.

Därmed befästs en tydlig tendens i hela västvärlden att huvudstäderna och de största städerna alltmer röstar rött, grönt eller liberalt såsom också är fallet med den svenska huvudstaden (se bild 2) som tidigare omvänt räknades som en av Europas mer borgerliga huvudstäder (den första kartan rör 2010 års val medan den andra kartan rör 2026 års val). Tillsammans med de andra storstäderna och universitetsstäderna är Stockholm numera en så kallad GAL-vänster-stad medan större delen av de övriga kommunerna är TAN-höger och i växande grad också TAN-vänster.

Samtidigt röstar övriga landet alltmer blått eller till och med mörkblått – det vill säga på så kallade TAN-partier och inte minst på högerpopulistiska partier och det kanske mest extrema exemplet på det är Österrike där österrikiska S styr över huvudstaden Wien samtidigt som övriga landet domineras av högerextrema FPÖ (se bild 3).

Den engelsktalande världen ligger som alltid före övriga västvärlden och i både USA och Storbritannien är huvudstäderna och storstäderna generellt liberala och vänster medan övriga landet i allmänhet står till höger.

I London har samtidigt Arbetarpartiets Sadiq Khan varit borgmästare i snart tio år och Paris styrs likaså av franska Socialistpartiet och tidigare med Anne Hidalgo vid rodret och numera av hennes partikamrat Emmanuel Grégoire. Rom styrs på samma sätt av socialdemokratiska PD:s borgmästare Roberto Gualtieri samtidigt som övriga landet domineras av högerpopulistiska FdI och även Aten, Köpenhamn, Bryssel och Lissabon styrs av socialistpartier medan Amsterdam har en grön borgmästare.

Vänstersidans dominans i flertalet av västvärldens och Europas huvudstäder och storstäder möjliggörs av en ”allians” mellan de fattiga och lågutbildade invandrar- och minoritetsinvånarna och de välmående och högutbildade majoritetsinvånarna vilka båda röstar på rödgröna och liberala partier om än inte alltid av samma orsaker.

Och i det före detta kommunistiska Central- och Östeuropa har ”regeln” sedan länge varit att huvudstäderna styrs av liberala partier såsom Warszawa, Bukarest, Budapest och Sofia medan övriga landet domineras av populistpartier. Sedan finns det så klart undantag såom det alltid gör för både Madrid, Prag och Oslo styrs för närvarande av högerpartier.

TITLE:
Europas huvudstäder och storstäder blir alltmer röda, gröna eller liberala medan övriga landet alltmer domineras av högern och inte minst av högerpopulister

DESCRIPTION:
I gårdagens val i Berlin blev vänsterradikala Die Linke det största partiet och mycket tyder nu på att Elif Eralp, som ibland har kallats ”Berlins Mamdani”, snart kan komma att bli den tyska huvudstadens nya borgmästare efter CDU:s Kai Wegner. Därmed befästs en tydlig tendens i hela västvärlden att huvudstäderna och de största städerna alltmer […]

CONTENT:
I gårdagens val i Berlin blev vänsterradikala Die Linke det största partiet och mycket tyder nu på att Elif Eralp, som ibland har kallats ”Berlins Mamdani”, snart kan komma att bli den tyska huvudstadens nya borgmästare efter CDU:s Kai Wegner.

Därmed befästs en tydlig tendens i hela västvärlden att huvudstäderna och de största städerna alltmer röstar rött, grönt eller liberalt såsom också är fallet med den svenska huvudstaden (se bild 2) som tidigare omvänt räknades som en av Europas mer borgerliga huvudstäder (den första kartan rör 2010 års val medan den andra kartan rör 2026 års val).

Samtidigt röstar övriga landet alltmer blått eller till och med mörkblått – det vill säga på så kallade TAN-partier och inte minst på högerpopulistiska partier och det kanske mest extrema exemplet på det är Österrike där österrikiska S styr över huvudstaden Wien samtidigt som övriga landet domineras av högerextrema FPÖ (se bild 3).

Den engelsktalande världen ligger som alltid före övriga västvärlden och i både USA och Storbritannien är huvudstäderna och storstäderna generellt liberala och vänster medan övriga landet i allmänhet står till höger.

I London har samtidigt Arbetarpartiets Sadiq Khan varit borgmästare i snart tio år och Paris styrs likaså av franska Socialistpartiet och tidigare med Anne Hidalgo vid rodret och numera av hennes partikamrat Emmanuel Grégoire. Rom styrs på samma sätt av socialdemokratiska PD:s borgmästare Roberto Gualtieri samtidigt som övriga landet domineras av högerpopulistiska FdI och även Aten, Köpenhamn, Bryssel och Lissabon styrs av socialistpartier medan Amsterdam har en grön borgmästare.

Och i det före detta kommunistiska Central- och Östeuropa har ”regeln” sedan länge varit att huvudstäderna styrs av liberala partier såsom Warszawa, Bukarest, Budapest och Sofia medan övriga landet domineras av populistpartier. Sedan finns det så klart undantag såom det alltid gör för både Madrid, Prag och Oslo styrs för närvarande av högerpartier.

TITLE:
Europas huvudstäder och storstäder blir alltmer röda, gröna eller liberala medan övriga landet alltmer domineras av högern och inte minst av högerpopulister

DESCRIPTION:
I gårdagens val i Berlin blev vänsterradikala Die Linke det största partiet och mycket tyder nu på att Elif Eralp, som ibland har kallats ”Berlins Mamdani”, snart kan komma att bli den tyska huvudstadens nya borgmästare efter CDU:s Kai Wegner. Därmed befästs en tydlig tendens i hela västvärlden att huvudstäderna och de största städerna alltmer […]

CONTENT:
I gårdagens val i Berlin blev vänsterradikala Die Linke det största partiet och mycket tyder nu på att Elif Eralp, som ibland har kallats ”Berlins Mamdani”, snart kan komma att bli den tyska huvudstadens nya borgmästare efter CDU:s Kai Wegner.

Därmed befästs en tydlig tendens i hela västvärlden att huvudstäderna och de största städerna alltmer röstar rött, grönt eller liberalt såsom också är fallet med den svenska huvudstaden (se bild 2) som tidigare omvänt räknades som en av Europas mer borgerliga huvudstäder (den första kartan rör 2010 års val medan den andra kartan rör 2026 års val).

Samtidigt röstar övriga landet alltmer blått eller till och med mörkblått – det vill säga på så kallade TAN-partier och inte minst på högerpopulistiska partier och det kanske mest extrema exemplet på det är Österrike där österrikiska S styr över huvudstaden Wien samtidigt som övriga landet domineras av högerextrema FPÖ (se bild 3).

Den engelsktalande världen ligger som alltid före övriga västvärlden och i både USA och Storbritannien är huvudstäderna och storstäderna generellt liberala och vänster medan övriga landet i allmänhet står till höger.

I London har samtidigt Arbetarpartiets Sadiq Khan varit borgmästare i snart tio år och Paris styrs likaså av franska Socialistpartiet och tidigare med Anne Hidalgo vid rodret och numera av hennes partikamrat Emmanuel Grégoire. Rom styrs på samma sätt av socialdemokratiska PD:s borgmästare Roberto Gualtieri samtidigt som övriga landet domineras av högerpopulistiska FdI och även Aten, Köpenhamn, Bryssel och Lissabon styrs av socialistpartier medan Amsterdam har en grön borgmästare.

Vänstersidans dominans i flertalet av västvärldens och Europas huvudstäder och storstäder möjliggörs av en ”allians” mellan de fattiga och lågutbildade invandrar- och minoritetsinvånarna och de välmående och högutbildade majoritetsinvånarna vilka båda röstar på rödgröna och liberala partier om än inte alltid av samma orsaker.

Och i det före detta kommunistiska Central- och Östeuropa har ”regeln” sedan länge varit att huvudstäderna styrs av liberala partier såsom Warszawa, Bukarest, Budapest och Sofia medan övriga landet domineras av populistpartier. Sedan finns det så klart undantag såom det alltid gör för både Madrid, Prag och Oslo styrs för närvarande av högerpartier.

TITLE:
Igår gick AfD framåt med stormsteg i Mecklenburg-Vorpommern

DESCRIPTION:
Igår skrällde (återigen) högerextrema AfD i delstatsvalet i Mecklenburg-Vorpommern genom att nästan fördubbla sig jämfört med 2021 års val och erhålla över 38% medan förbundskansler Merz parti CDU (det vill säga tyska M) hamnar under 5%-spärren. AfD tog bland annat hem 52% av arbetarna, 45% av männen, 36% av ungdomarna liksom runt 45-50% av väljarna […]

CONTENT:
Igår skrällde (återigen) högerextrema AfD i delstatsvalet i Mecklenburg-Vorpommern genom att nästan fördubbla sig jämfört med 2021 års val och erhålla över 38% medan förbundskansler Merz parti CDU (det vill säga tyska M) hamnar under 5%-spärren. AfD tog bland annat hem 52% av arbetarna, 45% av männen, 36% av ungdomarna liksom runt 45-50% av väljarna i de delar av delstaten som en gång tillhörde Sverige (det vill säga Svenska Pommern) och Preussen. På grund av att CDU nu åker ut ur delstatsparlamentet i Mecklenburg-Vorpommern, vilket är både djupt skakande och förnedrande för Merz och dennes sittande regering, så säger AfD:s ledare Alice Weidel nu att Merz borde avgå.

Samtidigt gjorde Die Linke ett rekordval i Berlin under ledning av ”Berlins Mamdani” Elif Eralp, en tysk-turkisk så kallad andragenerationare, och mycket tyder på att det i hög grad var invånarna med utländsk och framför allt utomeuropeisk bakgrund i den tyska huvudstaden som möjliggjorde Die Linkes valvinst. I Berlin har SPD (det vill säga tyska S) samtidigt närmast smält bort och valets andra stora vinnare var AfD som närmast fördubblade sig och tog hem över 16% liksom 35-45% i delar av det gamla Östberlin. AfD blev också det största partiet bland Berlins arbetare med 30% och Die Linke kom tvåa bland arbetarna med 26%.

Den övergripande trenden att västvärldens huvudstäder svänger vänsterut och röstar rödgrönt, liberalt och progressivt medan övriga landet svänger högerut och röstar blått, högerpopulistiskt och konservativt gäller med andra ord även i Tyskland liksom i det svenska valet.

TITLE:
Igår gick AfD framåt med stormsteg i Mecklenburg-Vorpommern medan Die Linke segrade i Berlin

DESCRIPTION:
Igår skrällde (återigen) högerextrema AfD i delstatsvalet i Mecklenburg-Vorpommern genom att nästan fördubbla sig jämfört med 2021 års val och erhålla över 38% medan förbundskansler Merz parti CDU (det vill säga tyska M) hamnar under 5%-spärren. AfD tog bland annat hem 52% av arbetarna, 45% av männen, 36% av ungdomarna liksom runt 45-50% av väljarna […]

CONTENT:
Igår skrällde (återigen) högerextrema AfD i delstatsvalet i Mecklenburg-Vorpommern genom att nästan fördubbla sig jämfört med 2021 års val och erhålla över 38% medan förbundskansler Merz parti CDU (det vill säga tyska M) hamnar under 5%-spärren. AfD tog bland annat hem 52% av arbetarna, 45% av männen, 36% av ungdomarna liksom runt 45-50% av väljarna i de delar av delstaten som en gång tillhörde Sverige (det vill säga Svenska Pommern) och Preussen. På grund av att CDU nu åker ut ur delstatsparlamentet i Mecklenburg-Vorpommern, vilket är både djupt skakande och förnedrande för Merz och dennes sittande regering, så säger AfD:s ledare Alice Weidel nu att Merz borde avgå.

Samtidigt gjorde Die Linke ett rekordval i Berlin under ledning av ”Berlins Mamdani” Elif Eralp, en tysk-turkisk så kallad andragenerationare, och mycket tyder på att det i hög grad var invånarna med utländsk och framför allt utomeuropeisk bakgrund i den tyska huvudstaden som möjliggjorde Die Linkes valvinst. I Berlin har SPD (det vill säga tyska S) samtidigt närmast smält bort och valets andra stora vinnare var AfD som närmast fördubblade sig och tog hem över 16% liksom 35-45% i delar av det gamla Östberlin. AfD blev också det största partiet bland Berlins arbetare med 30% och Die Linke kom tvåa bland arbetarna med 26%.

Den övergripande trenden att västvärldens huvudstäder svänger vänsterut och röstar rödgrönt, liberalt och progressivt medan övriga landet svänger högerut och röstar blått, högerpopulistiskt och konservativt gäller med andra ord även i Tyskland liksom i det svenska valet.

TITLE:
Igår gick AfD framåt med stormsteg i Mecklenburg-Vorpommern

DESCRIPTION:
Igår skrällde (återigen) högerextrema AfD i delstatsvalet i Mecklenburg-Vorpommern genom att nästan fördubbla sig jämfört med 2021 års val och erhålla över 38% medan förbundskansler Merz parti CDU (det vill säga tyska M) hamnar under 5%-spärren. AfD tog bland annat hem 52% av arbetarna, 45% av männen, 36% av ungdomarna liksom runt 45-50% av väljarna […]

CONTENT:
Igår skrällde (återigen) högerextrema AfD i delstatsvalet i Mecklenburg-Vorpommern genom att nästan fördubbla sig jämfört med 2021 års val och erhålla över 38% medan förbundskansler Merz parti CDU (det vill säga tyska M) hamnar under 5%-spärren. AfD tog bland annat hem 52% av arbetarna, 45% av männen, 36% av ungdomarna liksom runt 45-50% av väljarna i de delar av delstaten som en gång tillhörde Sverige (det vill säga Svenska Pommern) och Preussen. På grund av att CDU nu åker ut ur delstatsparlamentet i Mecklenburg-Vorpommern, vilket är både djupt skakande och förnedrande för Merz och dennes sittande regering, så säger AfD:s ledare Alice Weidel nu att Merz borde avgå.

Samtidigt gjorde Die Linke ett rekordval i Berlin under ledning av ”Berlins Mamdani” Elif Eralp, en tysk-turkisk så kallad andragenerationare, och mycket tyder på att det i hög grad var invånarna med utländsk och framför allt utomeuropeisk bakgrund i den tyska huvudstaden som möjliggjorde Die Linkes valvinst. I Berlin har SPD (det vill säga tyska S) samtidigt närmast smält bort och valets andra stora vinnare var AfD som närmast fördubblade sig och tog hem över 16% liksom 35-45% i delar av det gamla Östberlin. AfD blev också det största partiet bland Berlins arbetare med 30% och Die Linke kom tvåa bland arbetarna med 26%.

Den övergripande trenden att västvärldens huvudstäder svänger vänsterut och röstar rödgrönt, liberalt och progressivt medan övriga landet svänger högerut och röstar blått, högerpopulistiskt och konservativt gäller med andra ord även i Tyskland liksom i det svenska valet.

TITLE:
Igår gick AfD framåt med stormsteg i Mecklenburg-Vorpommern medan Die Linke segrade i Berlin

DESCRIPTION:
Igår skrällde (återigen) högerextrema AfD i delstatsvalet i Mecklenburg-Vorpommern genom att nästan fördubbla sig jämfört med 2021 års val och erhålla över 38% medan förbundskansler Merz parti CDU (det vill säga tyska M) hamnar under 5%-spärren. AfD tog bland annat hem 52% av arbetarna, 45% av männen, 36% av ungdomarna liksom runt 45-50% av väljarna […]

CONTENT:
Igår skrällde (återigen) högerextrema AfD i delstatsvalet i Mecklenburg-Vorpommern genom att nästan fördubbla sig jämfört med 2021 års val och erhålla över 38% medan förbundskansler Merz parti CDU (det vill säga tyska M) hamnar under 5%-spärren. AfD tog bland annat hem 52% av arbetarna, 45% av männen, 36% av ungdomarna liksom runt 45-50% av väljarna i de delar av delstaten som en gång tillhörde Sverige (det vill säga Svenska Pommern) och Preussen. På grund av att CDU nu åker ut ur delstatsparlamentet i Mecklenburg-Vorpommern, vilket är både djupt skakande och förnedrande för Merz och dennes sittande regering, så säger AfD:s ledare Alice Weidel nu att Merz borde avgå.

Samtidigt gjorde Die Linke ett rekordval i Berlin under ledning av ”Berlins Mamdani” Elif Eralp, en tysk-turkisk så kallad andragenerationare, och mycket tyder på att det i hög grad var invånarna med utländsk och framför allt utomeuropeisk bakgrund i den tyska huvudstaden som möjliggjorde Die Linkes valvinst. I Berlin har SPD (det vill säga tyska S) samtidigt närmast smält bort och valets andra stora vinnare var AfD som närmast fördubblade sig och tog hem över 16% liksom 35-45% i delar av det gamla Östberlin. AfD blev också det största partiet bland Berlins arbetare med 30% och Die Linke kom tvåa bland arbetarna med 26%.

Den övergripande trenden att västvärldens huvudstäder svänger vänsterut och röstar rödgrönt, liberalt och progressivt medan övriga landet svänger högerut och röstar blått, högerpopulistiskt och konservativt gäller med andra ord även i Tyskland liksom i det svenska valet.

TITLE:
De små ytterhögerpartierna gjorde tillsammans ett rekordval

DESCRIPTION:
De små ytterhögerpartierna gjorde tillsammans ett rekordval: Alldeles nyss blev samtliga valdistrikt äntligen färdigräknade vad gäller rösterna för övriga partiers del och de små ytterhögerpartierna har tillsammans samlat cirka 80 000 röster. Därmed har runt 80% av alla väljare som röstade på ett övrigt parti valt ett ytterhögerparti, vilket säger allt om vår samtid, medan […]

CONTENT:
De små ytterhögerpartierna gjorde tillsammans ett rekordval:

Alldeles nyss blev samtliga valdistrikt äntligen färdigräknade vad gäller rösterna för övriga partiers del och de små ytterhögerpartierna har tillsammans samlat cirka 80 000 röster.

Därmed har runt 80% av alla väljare som röstade på ett övrigt parti valt ett ytterhögerparti, vilket säger allt om vår samtid, medan de små radikalvänsterpartierna som står till vänster om V nästan inte finns längre från att ända sedan 1970-talets början och fram tills relativt nyligen tidvis ha samlat 50-60 000 röster i vissa val.

Det handlar troligen i mycket hög grad om väldigt unga personer och framför allt om unga majoritetssvenska män som har högerradikaliserats sedan 2022 års val. SD och i förlängningen Tidöpartierna tappade helt enkelt 10 000-tals röster samt åtminstone tre riksdagsmandat om samma väljare istället hade valt att rösta på SD.

andel röster på SD plus de övriga ytterhögerpartierna i riksdagsvalen 2010-26:

2010 SD 5,7% + övriga 0,22% = 5,92%
2014 SD 12,86% + övriga 0,24% = 13,1%
2018 SD 17,53% + övriga 0,67% = 18,2%
2022 SD 20,54% + övriga 0,77% = 21,31%
2026 SD 17,48% + övriga 1,36% = 18,84%

För den/dem som är intresserad/e av hur det har gått i de olika riksdagsvalen för de vänster- respektive högerradikala partierna sedan 1979 och framåt så verkar ha gått så här när alla småpartier räknas samman. Det går som synes att konstatera att de olika maoistiska, stalinistiska och trotskistiska partierna antagligen peakade 1979, samt att FI plus ett mindre vänsterradikalt parti peakade 2014 medan de olika högerradikala partierna peakade i söndagens val med 1,36%.

TITLE:
De små ytterhögerpartierna gjorde tillsammans ett rekordval

DESCRIPTION:
De små ytterhögerpartierna gjorde tillsammans ett rekordval: Alldeles nyss blev samtliga valdistrikt äntligen färdigräknade vad gäller rösterna för övriga partiers del och de små ytterhögerpartierna har tillsammans samlat cirka 80 000 röster. Därmed har runt 80% av alla väljare som röstade på ett övrigt parti valt ett ytterhögerparti, vilket säger allt om vår samtid, medan […]

CONTENT:
De små ytterhögerpartierna gjorde tillsammans ett rekordval:

Alldeles nyss blev samtliga valdistrikt äntligen färdigräknade vad gäller rösterna för övriga partiers del och de små ytterhögerpartierna har tillsammans samlat cirka 80 000 röster.

Därmed har runt 80% av alla väljare som röstade på ett övrigt parti valt ett ytterhögerparti, vilket säger allt om vår samtid, medan de små radikalvänsterpartierna som står till vänster om V nästan inte finns längre från att ända sedan 1970-talets början och fram tills relativt nyligen tidvis ha samlat 50-60 000 röster i vissa val.

Det handlar troligen i mycket hög grad om väldigt unga personer och framför allt om unga majoritetssvenska män som har högerradikaliserats sedan 2022 års val. SD och i förlängningen Tidöpartierna tappade helt enkelt 10 000-tals röster samt åtminstone tre riksdagsmandat om samma väljare istället hade valt att rösta på SD.

andel röster på SD plus de övriga ytterhögerpartierna i riksdagsvalen 2010-26:

2010 SD 5,7% + övriga 0,22% = 5,92%
2014 SD 12,86% + övriga 0,24% = 13,1%
2018 SD 17,53% + övriga 0,67% = 18,2%
2022 SD 20,54% + övriga 0,77% = 21,31%
2026 SD 17,48% + övriga 1,36% = 18,84%

För den/dem som är intresserad/e av hur det har gått i de olika riksdagsvalen för de vänster- respektive högerradikala partierna sedan 1979 och framåt så verkar ha gått så här när alla småpartier räknas samman. Det går som synes att konstatera att de olika maoistiska, stalinistiska och trotskistiska partierna antagligen peakade 1979, samt att FI plus ett mindre vänsterradikalt parti peakade 2014 medan de olika högerradikala partierna peakade 2006 om SD räknas med samt i söndagens val med 1,36%.

TITLE:
De små ytterhögerpartierna gjorde tillsammans ett rekordval

DESCRIPTION:
De små ytterhögerpartierna gjorde tillsammans ett rekordval: Alldeles nyss blev samtliga valdistrikt äntligen färdigräknade vad gäller rösterna för övriga partiers del och de små ytterhögerpartierna har tillsammans samlat cirka 80 000 röster. Därmed har runt 80% av alla väljare som röstade på ett övrigt parti valt ett ytterhögerparti, vilket säger allt om vår samtid, medan […]

CONTENT:
De små ytterhögerpartierna gjorde tillsammans ett rekordval:

Alldeles nyss blev samtliga valdistrikt äntligen färdigräknade vad gäller rösterna för övriga partiers del och de små ytterhögerpartierna har tillsammans samlat cirka 80 000 röster.

Därmed har runt 80% av alla väljare som röstade på ett övrigt parti valt ett ytterhögerparti, vilket säger allt om vår samtid, medan de små radikalvänsterpartierna som står till vänster om V nästan inte finns längre från att ända sedan 1970-talets början och fram tills relativt nyligen tidvis ha samlat 50-60 000 röster i vissa val.

Det handlar troligen i mycket hög grad om väldigt unga personer och framför allt om unga majoritetssvenska män som har högerradikaliserats sedan 2022 års val. SD och i förlängningen Tidöpartierna tappade helt enkelt 10 000-tals röster samt åtminstone tre riksdagsmandat om samma väljare istället hade valt att rösta på SD.

andel röster på SD plus de övriga ytterhögerpartierna i riksdagsvalen 2010-26:

2010 SD 5,7% + övriga 0,22% = 5,92%
2014 SD 12,86% + övriga 0,24% = 13,1%
2018 SD 17,53% + övriga 0,67% = 18,2%
2022 SD 20,54% + övriga 0,77% = 21,31%
2026 SD 17,48% + övriga 1,36% = 18,84%

För den/dem som är intresserad/e av hur det har gått i de olika riksdagsvalen för de vänster- respektive högerradikala partierna sedan 1979 och framåt så verkar ha gått så här när alla småpartier räknas samman. Det går som synes att konstatera att de olika maoistiska, stalinistiska och trotskistiska partierna antagligen peakade 1979 med 0,43% medan de olika högerradikala partierna peakade i söndagens val med 1,36%.

TITLE:
De små ytterhögerpartierna gjorde tillsammans ett rekordval

DESCRIPTION:
De små ytterhögerpartierna gjorde tillsammans ett rekordval: Alldeles nyss blev samtliga valdistrikt äntligen färdigräknade vad gäller rösterna för övriga partiers del och de små ytterhögerpartierna har tillsammans samlat cirka 80 000 röster. Därmed har runt 80% av alla väljare som röstade på ett övrigt parti valt ett ytterhögerparti, vilket säger allt om vår samtid, medan […]

CONTENT:
De små ytterhögerpartierna gjorde tillsammans ett rekordval:

Alldeles nyss blev samtliga valdistrikt äntligen färdigräknade vad gäller rösterna för övriga partiers del och de små ytterhögerpartierna har tillsammans samlat cirka 80 000 röster.

Därmed har runt 80% av alla väljare som röstade på ett övrigt parti valt ett ytterhögerparti, vilket säger allt om vår samtid, medan de små radikalvänsterpartierna som står till vänster om V nästan inte finns längre från att ända sedan 1970-talets början och fram tills relativt nyligen tidvis ha samlat 50-60 000 röster i vissa val.

Det handlar troligen i mycket hög grad om väldigt unga personer och framför allt om unga majoritetssvenska män som har högerradikaliserats sedan 2022 års val. SD och i förlängningen Tidöpartierna tappade helt enkelt 10 000-tals röster samt åtminstone tre riksdagsmandat om samma väljare istället hade valt att rösta på SD.

andel röster på SD plus de övriga ytterhögerpartierna i riksdagsvalen 2010-26:

2010 SD 5,7% + övriga 0,22% = 5,92%
2014 SD 12,86% + övriga 0,24% = 13,1%
2018 SD 17,53% + övriga 0,67% = 18,2%
2022 SD 20,54% + övriga 0,77% = 21,31%
2026 SD 17,48% + övriga 1,36% = 18,84%

För den/dem som är intresserad/e av hur det har gått i de olika riksdagsvalen för de vänster- respektive högerradikala partierna sedan 1979 och framåt så verkar ha gått så här när alla småpartier räknas samman. Det går som synes att konstatera att de olika maoistiska, stalinistiska och trotskistiska partierna antagligen peakade 1979, samt att FI plus ett mindre vänsterradikalt parti peakade 2014 medan de olika högerradikala partierna peakade i söndagens val med 1,36%.

TITLE:
De små ytterhögerpartierna gjorde tillsammans ett rekordval

DESCRIPTION:
De små ytterhögerpartierna gjorde tillsammans ett rekordval: Alldeles nyss blev samtliga valdistrikt äntligen färdigräknade vad gäller rösterna för övriga partiers del och de små ytterhögerpartierna har tillsammans samlat cirka 80 000 röster. Därmed har runt 80% av alla väljare som röstade på ett övrigt parti valt ett ytterhögerparti, vilket säger allt om vår samtid, medan […]

CONTENT:
De små ytterhögerpartierna gjorde tillsammans ett rekordval:

Alldeles nyss blev samtliga valdistrikt äntligen färdigräknade vad gäller rösterna för övriga partiers del och de små ytterhögerpartierna har tillsammans samlat cirka 80 000 röster.

Därmed har runt 80% av alla väljare som röstade på ett övrigt parti valt ett ytterhögerparti, vilket säger allt om vår samtid, medan de små radikalvänsterpartierna som står till vänster om V nästan inte finns längre från att ända sedan 1970-talets början och fram tills relativt nyligen tidvis ha samlat 50-60 000 röster i vissa val.

Det handlar troligen i mycket hög grad om väldigt unga personer och framför allt om unga majoritetssvenska män som har högerradikaliserats sedan 2022 års val. SD och i förlängningen Tidöpartierna tappade helt enkelt 10 000-tals röster samt åtminstone tre riksdagsmandat om samma väljare istället hade valt att rösta på SD.

andel röster på SD plus de övriga ytterhögerpartierna i riksdagsvalen 2010-26:

2010 SD 5,7% + övriga 0,22% = 5,92%
2014 SD 12,86% + övriga 0,24% = 13,1%
2018 SD 17,53% + övriga 0,67% = 18,2%
2022 SD 20,54% + övriga 0,77% = 21,31%
2026 SD 17,48% + övriga 1,36% = 18,84%

TITLE:
De små ytterhögerpartierna gjorde tillsammans ett rekordval

DESCRIPTION:
De små ytterhögerpartierna gjorde tillsammans ett rekordval: Alldeles nyss blev samtliga valdistrikt äntligen färdigräknade vad gäller rösterna för övriga partiers del och de små ytterhögerpartierna har tillsammans samlat cirka 80 000 röster. Därmed har runt 80% av alla väljare som röstade på ett övrigt parti valt ett ytterhögerparti, vilket säger allt om vår samtid, medan […]

CONTENT:
De små ytterhögerpartierna gjorde tillsammans ett rekordval:

Alldeles nyss blev samtliga valdistrikt äntligen färdigräknade vad gäller rösterna för övriga partiers del och de små ytterhögerpartierna har tillsammans samlat cirka 80 000 röster.

Därmed har runt 80% av alla väljare som röstade på ett övrigt parti valt ett ytterhögerparti, vilket säger allt om vår samtid, medan de små radikalvänsterpartierna som står till vänster om V nästan inte finns längre från att ända sedan 1970-talets början och fram tills relativt nyligen tidvis ha samlat 50-60 000 röster i vissa val.

Det handlar troligen i mycket hög grad om väldigt unga personer och framför allt om unga majoritetssvenska män som har högerradikaliserats sedan 2022 års val. SD och i förlängningen Tidöpartierna tappade helt enkelt 10 000-tals röster samt åtminstone tre riksdagsmandat om samma väljare istället hade valt att rösta på SD.

andel röster på SD plus de övriga ytterhögerpartierna i riksdagsvalen 2010-26:

2010 SD 5,7% + övriga 0,22% = 5,92%
2014 SD 12,86% + övriga 0,24% = 13,1%
2018 SD 17,53% + övriga 0,67% = 18,2%
2022 SD 20,54% + övriga 0,77% = 21,31%
2026 SD 17,48% + övriga 1,36% = 18,84%

För den/dem som är intresserad/e av hur det har gått i de olika riksdagsvalen för de vänster- respektive högerradikala partierna sedan 1979 och framåt så verkar ha gått så här när alla småpartier räknas samman. Det går som synes att konstatera att de olika maoistiska, stalinistiska och trotskistiska partierna antagligen peakade 1979 med 0,43% medan de olika högerradikala partierna peakade i söndagens val med 1,36%.

TITLE:
De små ytterhögerpartierna gjorde tillsammans ett rekordval

DESCRIPTION:
De små ytterhögerpartierna gjorde tillsammans ett rekordval: Alldeles nyss blev samtliga valdistrikt äntligen färdigräknade vad gäller rösterna för övriga partiers del och de små ytterhögerpartierna har tillsammans samlat cirka 80 000 röster. Därmed har runt 80% av alla väljare som röstade på ett övrigt parti valt ett ytterhögerparti, vilket säger allt om vår samtid, medan […]

CONTENT:
De små ytterhögerpartierna gjorde tillsammans ett rekordval:

Alldeles nyss blev samtliga valdistrikt äntligen färdigräknade vad gäller rösterna för övriga partiers del och de små ytterhögerpartierna har tillsammans samlat cirka 80 000 röster.

Därmed har runt 80% av alla väljare som röstade på ett övrigt parti valt ett ytterhögerparti, vilket säger allt om vår samtid, medan de små radikalvänsterpartierna som står till vänster om V nästan inte finns längre från att ända sedan 1970-talets början och fram tills relativt nyligen tidvis ha samlat 50-60 000 röster i vissa val.

Det handlar troligen i mycket hög grad om väldigt unga personer och framför allt om unga majoritetssvenska män som har högerradikaliserats sedan 2022 års val. SD och i förlängningen Tidöpartierna tappade helt enkelt 10 000-tals röster samt två riksdagsmandat om samma väljare istället hade valt att rösta på SD.

andel röster på SD plus de övriga ytterhögerpartierna i riksdagsvalen 2010-26:

2010 SD 5,7% + övriga 0,22% = 5,92%
2014 SD 12,86% + övriga 0,24% = 13,1%
2018 SD 17,53% + övriga 0,67% = 18,2%
2022 SD 20,54% + övriga 0,77% = 21,31%
2026 SD 17,48% + övriga 1,36% = 18,84%

TITLE:
De små ytterhögerpartierna gjorde tillsammans ett rekordval

DESCRIPTION:
De små ytterhögerpartierna gjorde tillsammans ett rekordval: Alldeles nyss blev samtliga valdistrikt äntligen färdigräknade vad gäller rösterna för övriga partiers del och de små ytterhögerpartierna har tillsammans samlat cirka 80 000 röster. Därmed har runt 80% av alla väljare som röstade på ett övrigt parti valt ett ytterhögerparti, vilket säger allt om vår samtid, medan […]

CONTENT:
De små ytterhögerpartierna gjorde tillsammans ett rekordval:

Alldeles nyss blev samtliga valdistrikt äntligen färdigräknade vad gäller rösterna för övriga partiers del och de små ytterhögerpartierna har tillsammans samlat cirka 80 000 röster.

Därmed har runt 80% av alla väljare som röstade på ett övrigt parti valt ett ytterhögerparti, vilket säger allt om vår samtid, medan de små radikalvänsterpartierna som står till vänster om V nästan inte finns längre från att ända sedan 1970-talets början och fram tills relativt nyligen tidvis ha samlat 50-60 000 röster i vissa val.

Det handlar troligen i mycket hög grad om väldigt unga personer och framför allt om unga majoritetssvenska män som har högerradikaliserats sedan 2022 års val. SD och i förlängningen Tidöpartierna tappade helt enkelt 10 000-tals röster samt åtminstone tre riksdagsmandat om samma väljare istället hade valt att rösta på SD.

andel röster på SD plus de övriga ytterhögerpartierna i riksdagsvalen 2010-26:

2010 SD 5,7% + övriga 0,22% = 5,92%
2014 SD 12,86% + övriga 0,24% = 13,1%
2018 SD 17,53% + övriga 0,67% = 18,2%
2022 SD 20,54% + övriga 0,77% = 21,31%
2026 SD 17,48% + övriga 1,36% = 18,84%

TITLE:
De små ytterhögerpartierna gjorde tillsammans ett rekordval

DESCRIPTION:
De små ytterhögerpartierna gjorde tillsammans ett rekordval: Alldeles nyss blev samtliga valdistrikt äntligen färdigräknade vad gäller rösterna för övriga partiers del och de små ytterhögerpartierna har tillsammans samlat cirka 80 000 röster. Därmed har runt 80% av alla väljare som röstade på ett övrigt parti valt ett ytterhögerparti, vilket säger allt om vår samtid, medan […]

CONTENT:
De små ytterhögerpartierna gjorde tillsammans ett rekordval:

Alldeles nyss blev samtliga valdistrikt äntligen färdigräknade vad gäller rösterna för övriga partiers del och de små ytterhögerpartierna har tillsammans samlat cirka 80 000 röster.

Därmed har runt 80% av alla väljare som röstade på ett övrigt parti valt ett ytterhögerparti, vilket säger allt om vår samtid, medan de små radikalvänsterpartierna som står till vänster om V nästan inte finns längre från att ända sedan 1970-talets början och fram tills relativt nyligen tidvis ha samlat 50-60 000 röster i vissa val.

Det handlar troligen i mycket hög grad om väldigt unga personer och framför allt om unga majoritetssvenska män som har högerradikaliserats sedan 2022 års val. SD och i förlängningen Tidöpartierna tappade helt enkelt 10 000-tals röster samt två riksdagsmandat om samma väljare istället hade valt att rösta på SD.

andel röster på SD plus de övriga ytterhögerpartierna i riksdagsvalen 2010-26:

2010 SD 5,7% + övriga 0,22% = 5,92%
2014 SD 12,86% + övriga 0,24% = 13,1%
2018 SD 17,53% + övriga 0,67% = 18,2%
2022 SD 20,54% + övriga 0,77% = 21,31%
2026 SD 17,48% + övriga 1,35% = 18,83%

TITLE:
De små ytterhögerpartierna gjorde tillsammans ett rekordval

DESCRIPTION:
De små ytterhögerpartierna gjorde tillsammans ett rekordval: Alldeles nyss blev samtliga valdistrikt äntligen färdigräknade vad gäller rösterna för övriga partiers del och de små ytterhögerpartierna har tillsammans samlat cirka 80 000 röster. Därmed har runt 80% av alla väljare som röstade på ett övrigt parti valt ett ytterhögerparti, vilket säger allt om vår samtid, medan […]

CONTENT:
De små ytterhögerpartierna gjorde tillsammans ett rekordval:

Alldeles nyss blev samtliga valdistrikt äntligen färdigräknade vad gäller rösterna för övriga partiers del och de små ytterhögerpartierna har tillsammans samlat cirka 80 000 röster.

Därmed har runt 80% av alla väljare som röstade på ett övrigt parti valt ett ytterhögerparti, vilket säger allt om vår samtid, medan de små radikalvänsterpartierna som står till vänster om V nästan inte finns längre från att ända sedan 1970-talets början och fram tills relativt nyligen tidvis ha samlat 50-60 000 röster i vissa val.

Det handlar troligen i mycket hög grad om väldigt unga personer och framför allt om unga majoritetssvenska män som har högerradikaliserats sedan 2022 års val. SD och i förlängningen Tidöpartierna tappade helt enkelt 10 000-tals röster samt två riksdagsmandat om samma väljare istället hade valt att rösta på SD.

andel röster på SD plus de övriga ytterhögerpartierna i riksdagsvalen 2010-26:

2010 SD 5,7% + övriga 0,22% = 5,92%
2014 SD 12,86% + övriga 0,24% = 13,1%
2018 SD 17,53% + övriga 0,67% = 18,2%
2022 SD 20,54% + övriga 0,77% = 21,31%
2026 SD 17,48% + övriga 1,36% = 18,84%

TITLE:
SD tappade runt 80 000 röster och fyra mandat till de små ytterhögerpartierna vilka tillsammans gjorde ett rekordval

DESCRIPTION:
SD tappade runt 80 000 röster och fyra mandat till de små ytterhögerpartierna vilka tillsammans gjorde ett rekordval: Alldeles nyss blev samtliga valdistrikt äntligen färdigräknade vad gäller rösterna för övriga partiers del och nu vet vi att 2026 års riksdagsval gick i radikalhögerns tecken för bortsett från SD:s tapp så har de små ytterhögerpartierna tillsammans […]

CONTENT:
SD tappade runt 80 000 röster och fyra mandat till de små ytterhögerpartierna vilka tillsammans gjorde ett rekordval:

Alldeles nyss blev samtliga valdistrikt äntligen färdigräknade vad gäller rösterna för övriga partiers del och nu vet vi att 2026 års riksdagsval gick i radikalhögerns tecken för bortsett från SD:s tapp så har de små ytterhögerpartierna tillsammans samlat cirka 80 000 röster.

Därmed har runt 80% av alla väljare som röstade på ett övrigt parti valt ett ytterhögerparti, vilket säger allt om vår samtid, medan de små radikalvänsterpartierna som står till vänster om V nästan inte finns längre från att ända sedan 1970-talets början och fram tills relativt nyligen tidvis ha samlat 50-60 000 röster i vissa val.

Det mest obehagliga med denna radikalhögervåg, förutom det ”glädjande” i att den kan sägas ha förorsakat Tidöpartiernas förlust, är att det i mycket hög grad handlar om väldigt unga personer och framför allt om unga majoritetssvenska män som har högerradikaliserats kraftigt sedan 2022 års val och så till den milda grad att de vände SD ryggen i årets val och bidrog till att oppositionen segrade. SD och i förlängningen Tidöpartierna tappade helt enkelt 10 000-tals röster och långt mer än de runt 50 000 röster som skilde mellan blocken samt fyra riksdagsmandat.

andel röster på SD plus de övriga ytterhögerpartierna i riksdagsvalen 2010-26:
2010 SD 5,7% + övriga 0,22% = 5,92%
2014 SD 12,86% + övriga 0,24% = 13,1%
2018 SD 17,53% + övriga 0,67% = 18,2%
2022 SD 20,54% + övriga 0,77% = 21,31%
2026 SD 17,48% + övriga 1,35% = 18,83%

TITLE:
De små ytterhögerpartierna gjorde tillsammans ett rekordval

DESCRIPTION:
De små ytterhögerpartierna gjorde tillsammans ett rekordval: Alldeles nyss blev samtliga valdistrikt äntligen färdigräknade vad gäller rösterna för övriga partiers del och de små ytterhögerpartierna har tillsammans samlat cirka 80 000 röster. Därmed har runt 80% av alla väljare som röstade på ett övrigt parti valt ett ytterhögerparti, vilket säger allt om vår samtid, medan […]

CONTENT:
De små ytterhögerpartierna gjorde tillsammans ett rekordval:

Alldeles nyss blev samtliga valdistrikt äntligen färdigräknade vad gäller rösterna för övriga partiers del och de små ytterhögerpartierna har tillsammans samlat cirka 80 000 röster.

Därmed har runt 80% av alla väljare som röstade på ett övrigt parti valt ett ytterhögerparti, vilket säger allt om vår samtid, medan de små radikalvänsterpartierna som står till vänster om V nästan inte finns längre från att ända sedan 1970-talets början och fram tills relativt nyligen tidvis ha samlat 50-60 000 röster i vissa val.

Det handlar troligen i mycket hög grad om väldigt unga personer och framför allt om unga majoritetssvenska män som har högerradikaliserats sedan 2022 års val. SD och i förlängningen Tidöpartierna tappade helt enkelt 10 000-tals röster samt två riksdagsmandat om samma väljare istället hade valt att rösta på SD.

andel röster på SD plus de övriga ytterhögerpartierna i riksdagsvalen 2010-26:

2010 SD 5,7% + övriga 0,22% = 5,92%
2014 SD 12,86% + övriga 0,24% = 13,1%
2018 SD 17,53% + övriga 0,67% = 18,2%
2022 SD 20,54% + övriga 0,77% = 21,31%
2026 SD 17,48% + övriga 1,35% = 18,83%

TITLE:
SD tappade runt 80 000 röster och fyra mandat till de små radikalvänsterpartierna vilka tillsammans gjorde ett rekordval

DESCRIPTION:
SD tappade runt 80 000 röster och fyra mandat till de små radikalvänsterpartierna vilka tillsammans gjorde ett rekordval: Alldeles nyss blev samtliga valdistrikt äntligen färdigräknade vad gäller rösterna för övriga partiers del och nu vet vi att 2026 års riksdagsval gick i radikalhögerns tecken för bortsett från SD:s tapp så har de små ytterhögerpartierna tillsammans […]

CONTENT:
SD tappade runt 80 000 röster och fyra mandat till de små radikalvänsterpartierna vilka tillsammans gjorde ett rekordval:

Alldeles nyss blev samtliga valdistrikt äntligen färdigräknade vad gäller rösterna för övriga partiers del och nu vet vi att 2026 års riksdagsval gick i radikalhögerns tecken för bortsett från SD:s tapp så har de små ytterhögerpartierna tillsammans samlat cirka 80 000 röster.

Därmed har runt 80% av alla väljare som röstade på ett övrigt parti valt ett ytterhögerparti, vilket säger allt om vår samtid, medan de små radikalvänsterpartierna som står till vänster om V nästan inte finns längre från att ända sedan 1970-talets början och fram tills relativt nyligen tidvis ha samlat 50-60 000 röster i vissa val.

Det mest obehagliga med denna radikalhögervåg, förutom det ”glädjande” i att den kan sägas ha förorsakat Tidöpartiernas förlust, är att det i mycket hög grad handlar om väldigt unga personer och framför allt om unga majoritetssvenska män som har högerradikaliserats kraftigt sedan 2022 års val och så till den milda grad att de vände SD ryggen i årets val och bidrog till att oppositionen segrade. SD och i förlängningen Tidöpartierna tappade helt enkelt 10 000-tals röster och långt mer än de runt 50 000 röster som skilde mellan blocken samt fyra riksdagsmandat.

andel röster på SD plus de övriga ytterhögerpartierna i riksdagsvalen 2010-26:
2010 SD 5,7% + övriga 0,22% = 5,92%
2014 SD 12,86% + övriga 0,24% = 13,1%
2018 SD 17,53% + övriga 0,67% = 18,2%
2022 SD 20,54% + övriga 0,77% = 21,31%
2026 SD 17,48% + övriga 1,35% = 18,83%

TITLE:
SD tappade runt 80 000 röster och fyra mandat till de små ytterhögerpartierna vilka tillsammans gjorde ett rekordval

DESCRIPTION:
SD tappade runt 80 000 röster och fyra mandat till de små ytterhögerpartierna vilka tillsammans gjorde ett rekordval: Alldeles nyss blev samtliga valdistrikt äntligen färdigräknade vad gäller rösterna för övriga partiers del och nu vet vi att 2026 års riksdagsval gick i radikalhögerns tecken för bortsett från SD:s tapp så har de små ytterhögerpartierna tillsammans […]

CONTENT:
SD tappade runt 80 000 röster och fyra mandat till de små ytterhögerpartierna vilka tillsammans gjorde ett rekordval:

Alldeles nyss blev samtliga valdistrikt äntligen färdigräknade vad gäller rösterna för övriga partiers del och nu vet vi att 2026 års riksdagsval gick i radikalhögerns tecken för bortsett från SD:s tapp så har de små ytterhögerpartierna tillsammans samlat cirka 80 000 röster.

Därmed har runt 80% av alla väljare som röstade på ett övrigt parti valt ett ytterhögerparti, vilket säger allt om vår samtid, medan de små radikalvänsterpartierna som står till vänster om V nästan inte finns längre från att ända sedan 1970-talets början och fram tills relativt nyligen tidvis ha samlat 50-60 000 röster i vissa val.

Det mest obehagliga med denna radikalhögervåg, förutom det ”glädjande” i att den kan sägas ha förorsakat Tidöpartiernas förlust, är att det i mycket hög grad handlar om väldigt unga personer och framför allt om unga majoritetssvenska män som har högerradikaliserats kraftigt sedan 2022 års val och så till den milda grad att de vände SD ryggen i årets val och bidrog till att oppositionen segrade. SD och i förlängningen Tidöpartierna tappade helt enkelt 10 000-tals röster och långt mer än de runt 50 000 röster som skilde mellan blocken samt fyra riksdagsmandat.

andel röster på SD plus de övriga ytterhögerpartierna i riksdagsvalen 2010-26:
2010 SD 5,7% + övriga 0,22% = 5,92%
2014 SD 12,86% + övriga 0,24% = 13,1%
2018 SD 17,53% + övriga 0,67% = 18,2%
2022 SD 20,54% + övriga 0,77% = 21,31%
2026 SD 17,48% + övriga 1,35% = 18,83%

TITLE:
De små ytterhögerpartierna gjorde tillsammans ett rekordval

DESCRIPTION:
De små ytterhögerpartierna gjorde tillsammans ett rekordval: Alldeles nyss blev samtliga valdistrikt äntligen färdigräknade vad gäller rösterna för övriga partiers del och de små ytterhögerpartierna har tillsammans samlat cirka 80 000 röster. Därmed har runt 80% av alla väljare som röstade på ett övrigt parti valt ett ytterhögerparti, vilket säger allt om vår samtid, medan […]

CONTENT:
De små ytterhögerpartierna gjorde tillsammans ett rekordval:

Alldeles nyss blev samtliga valdistrikt äntligen färdigräknade vad gäller rösterna för övriga partiers del och de små ytterhögerpartierna har tillsammans samlat cirka 80 000 röster.

Därmed har runt 80% av alla väljare som röstade på ett övrigt parti valt ett ytterhögerparti, vilket säger allt om vår samtid, medan de små radikalvänsterpartierna som står till vänster om V nästan inte finns längre från att ända sedan 1970-talets början och fram tills relativt nyligen tidvis ha samlat 50-60 000 röster i vissa val.

Det handlar troligen i mycket hög grad om väldigt unga personer och framför allt om unga majoritetssvenska män som har högerradikaliserats sedan 2022 års val. SD och i förlängningen Tidöpartierna tappade helt enkelt 10 000-tals röster samt åtminstone tre riksdagsmandat om samma väljare istället hade valt att rösta på SD.

andel röster på SD plus de övriga ytterhögerpartierna i riksdagsvalen 2010-26:

2010 SD 5,7% + övriga 0,22% = 5,92%
2014 SD 12,86% + övriga 0,24% = 13,1%
2018 SD 17,53% + övriga 0,67% = 18,2%
2022 SD 20,54% + övriga 0,77% = 21,31%
2026 SD 17,48% + övriga 1,36% = 18,84%

För den/dem som är intresserad/e av hur det har gått i de olika riksdagsvalen för de vänster- respektive högerradikala partierna sedan 1979 och framåt så verkar ha gått så här när alla småpartier räknas samman. Det går som synes att konstatera att de olika maoistiska, stalinistiska och trotskistiska partierna antagligen peakade 1979, samt att FI plus ett mindre vänsterradikalt parti peakade 2014 medan de olika högerradikala partierna peakade i söndagens val med 1,36%.

TITLE:
De små ytterhögerpartierna gjorde tillsammans ett rekordval

DESCRIPTION:
De små ytterhögerpartierna gjorde tillsammans ett rekordval: Alldeles nyss blev samtliga valdistrikt äntligen färdigräknade vad gäller rösterna för övriga partiers del och de små ytterhögerpartierna har tillsammans samlat cirka 80 000 röster. Därmed har runt 80% av alla väljare som röstade på ett övrigt parti valt ett ytterhögerparti, vilket säger allt om vår samtid, medan […]

CONTENT:
De små ytterhögerpartierna gjorde tillsammans ett rekordval:

Alldeles nyss blev samtliga valdistrikt äntligen färdigräknade vad gäller rösterna för övriga partiers del och de små ytterhögerpartierna har tillsammans samlat cirka 80 000 röster.

Därmed har runt 80% av alla väljare som röstade på ett övrigt parti valt ett ytterhögerparti, vilket säger allt om vår samtid, medan de små radikalvänsterpartierna som står till vänster om V nästan inte finns längre från att ända sedan 1970-talets början och fram tills relativt nyligen tidvis ha samlat 50-60 000 röster i vissa val.

Det handlar troligen i mycket hög grad om väldigt unga personer och framför allt om unga majoritetssvenska män som har högerradikaliserats sedan 2022 års val. SD och i förlängningen Tidöpartierna tappade helt enkelt 10 000-tals röster samt åtminstone tre riksdagsmandat om samma väljare istället hade valt att rösta på SD.

andel röster på SD plus de övriga ytterhögerpartierna i riksdagsvalen 2010-26:

2010 SD 5,7% + övriga 0,22% = 5,92%
2014 SD 12,86% + övriga 0,24% = 13,1%
2018 SD 17,53% + övriga 0,67% = 18,2%
2022 SD 20,54% + övriga 0,77% = 21,31%
2026 SD 17,48% + övriga 1,36% = 18,84%

För den/dem som är intresserad/e av hur det har gått i de olika riksdagsvalen för de vänster- respektive högerradikala partierna sedan 1979 och framåt så verkar ha gått så här när alla småpartier räknas samman. Det går som synes att konstatera att de olika maoistiska, stalinistiska och trotskistiska partierna antagligen peakade 1979, samt att FI plus ett mindre vänsterradikalt parti peakade 2014 medan de olika högerradikala partierna peakade 2006 om SD räknas med samt i söndagens val med 1,36%.

TITLE:
De små ytterhögerpartierna gjorde tillsammans ett rekordval

DESCRIPTION:
De små ytterhögerpartierna gjorde tillsammans ett rekordval: Alldeles nyss blev samtliga valdistrikt äntligen färdigräknade vad gäller rösterna för övriga partiers del och de små ytterhögerpartierna har tillsammans samlat cirka 80 000 röster. Därmed har runt 80% av alla väljare som röstade på ett övrigt parti valt ett ytterhögerparti, vilket säger allt om vår samtid, medan […]

CONTENT:
De små ytterhögerpartierna gjorde tillsammans ett rekordval:

Alldeles nyss blev samtliga valdistrikt äntligen färdigräknade vad gäller rösterna för övriga partiers del och de små ytterhögerpartierna har tillsammans samlat cirka 80 000 röster.

Därmed har runt 80% av alla väljare som röstade på ett övrigt parti valt ett ytterhögerparti, vilket säger allt om vår samtid, medan de små radikalvänsterpartierna som står till vänster om V nästan inte finns längre från att ända sedan 1970-talets början och fram tills relativt nyligen tidvis ha samlat 50-60 000 röster i vissa val.

Det handlar troligen i mycket hög grad om väldigt unga personer och framför allt om unga majoritetssvenska män som har högerradikaliserats sedan 2022 års val. SD och i förlängningen Tidöpartierna tappade helt enkelt 10 000-tals röster samt åtminstone tre riksdagsmandat om samma väljare istället hade valt att rösta på SD.

andel röster på SD plus de övriga ytterhögerpartierna i riksdagsvalen 2010-26:

2010 SD 5,7% + övriga 0,22% = 5,92%
2014 SD 12,86% + övriga 0,24% = 13,1%
2018 SD 17,53% + övriga 0,67% = 18,2%
2022 SD 20,54% + övriga 0,77% = 21,31%
2026 SD 17,48% + övriga 1,36% = 18,84%

För den/dem som är intresserad/e av hur det har gått i de olika riksdagsvalen för de vänster- respektive högerradikala partierna sedan 1979 och framåt så verkar ha gått så här när alla småpartier räknas samman. Det går som synes att konstatera att de olika maoistiska, stalinistiska och trotskistiska partierna antagligen peakade 1979 med 0,43% medan de olika högerradikala partierna peakade i söndagens val med 1,36%.

TITLE:
De små ytterhögerpartierna gjorde tillsammans ett rekordval

DESCRIPTION:
De små ytterhögerpartierna gjorde tillsammans ett rekordval: Alldeles nyss blev samtliga valdistrikt äntligen färdigräknade vad gäller rösterna för övriga partiers del och de små ytterhögerpartierna har tillsammans samlat cirka 80 000 röster. Därmed har runt 80% av alla väljare som röstade på ett övrigt parti valt ett ytterhögerparti, vilket säger allt om vår samtid, medan […]

CONTENT:
De små ytterhögerpartierna gjorde tillsammans ett rekordval:

Alldeles nyss blev samtliga valdistrikt äntligen färdigräknade vad gäller rösterna för övriga partiers del och de små ytterhögerpartierna har tillsammans samlat cirka 80 000 röster.

Därmed har runt 80% av alla väljare som röstade på ett övrigt parti valt ett ytterhögerparti, vilket säger allt om vår samtid, medan de små radikalvänsterpartierna som står till vänster om V nästan inte finns längre från att ända sedan 1970-talets början och fram tills relativt nyligen tidvis ha samlat 50-60 000 röster i vissa val.

Det handlar troligen i mycket hög grad om väldigt unga personer och framför allt om unga majoritetssvenska män som har högerradikaliserats sedan 2022 års val. SD och i förlängningen Tidöpartierna tappade helt enkelt 10 000-tals röster samt åtminstone tre riksdagsmandat om samma väljare istället hade valt att rösta på SD.

andel röster på SD plus de övriga ytterhögerpartierna i riksdagsvalen 2010-26:

2010 SD 5,7% + övriga 0,22% = 5,92%
2014 SD 12,86% + övriga 0,24% = 13,1%
2018 SD 17,53% + övriga 0,67% = 18,2%
2022 SD 20,54% + övriga 0,77% = 21,31%
2026 SD 17,48% + övriga 1,36% = 18,84%

För den/dem som är intresserad/e av hur det har gått i de olika riksdagsvalen för de vänster- respektive högerradikala partierna sedan 1979 och framåt så verkar ha gått så här när alla småpartier räknas samman. Det går som synes att konstatera att de olika maoistiska, stalinistiska och trotskistiska partierna antagligen peakade 1979, samt att FI plus ett mindre vänsterradikalt parti peakade 2014 medan de olika högerradikala partierna peakade i söndagens val med 1,36%.

TITLE:
De små ytterhögerpartierna gjorde tillsammans ett rekordval

DESCRIPTION:
De små ytterhögerpartierna gjorde tillsammans ett rekordval: Alldeles nyss blev samtliga valdistrikt äntligen färdigräknade vad gäller rösterna för övriga partiers del och de små ytterhögerpartierna har tillsammans samlat cirka 80 000 röster. Därmed har runt 80% av alla väljare som röstade på ett övrigt parti valt ett ytterhögerparti, vilket säger allt om vår samtid, medan […]

CONTENT:
De små ytterhögerpartierna gjorde tillsammans ett rekordval:

Alldeles nyss blev samtliga valdistrikt äntligen färdigräknade vad gäller rösterna för övriga partiers del och de små ytterhögerpartierna har tillsammans samlat cirka 80 000 röster.

Därmed har runt 80% av alla väljare som röstade på ett övrigt parti valt ett ytterhögerparti, vilket säger allt om vår samtid, medan de små radikalvänsterpartierna som står till vänster om V nästan inte finns längre från att ända sedan 1970-talets början och fram tills relativt nyligen tidvis ha samlat 50-60 000 röster i vissa val.

Det handlar troligen i mycket hög grad om väldigt unga personer och framför allt om unga majoritetssvenska män som har högerradikaliserats sedan 2022 års val. SD och i förlängningen Tidöpartierna tappade helt enkelt 10 000-tals röster samt åtminstone tre riksdagsmandat om samma väljare istället hade valt att rösta på SD.

andel röster på SD plus de övriga ytterhögerpartierna i riksdagsvalen 2010-26:

2010 SD 5,7% + övriga 0,22% = 5,92%
2014 SD 12,86% + övriga 0,24% = 13,1%
2018 SD 17,53% + övriga 0,67% = 18,2%
2022 SD 20,54% + övriga 0,77% = 21,31%
2026 SD 17,48% + övriga 1,36% = 18,84%

TITLE:
De små ytterhögerpartierna gjorde tillsammans ett rekordval

DESCRIPTION:
De små ytterhögerpartierna gjorde tillsammans ett rekordval: Alldeles nyss blev samtliga valdistrikt äntligen färdigräknade vad gäller rösterna för övriga partiers del och de små ytterhögerpartierna har tillsammans samlat cirka 80 000 röster. Därmed har runt 80% av alla väljare som röstade på ett övrigt parti valt ett ytterhögerparti, vilket säger allt om vår samtid, medan […]

CONTENT:
De små ytterhögerpartierna gjorde tillsammans ett rekordval:

Alldeles nyss blev samtliga valdistrikt äntligen färdigräknade vad gäller rösterna för övriga partiers del och de små ytterhögerpartierna har tillsammans samlat cirka 80 000 röster.

Därmed har runt 80% av alla väljare som röstade på ett övrigt parti valt ett ytterhögerparti, vilket säger allt om vår samtid, medan de små radikalvänsterpartierna som står till vänster om V nästan inte finns längre från att ända sedan 1970-talets början och fram tills relativt nyligen tidvis ha samlat 50-60 000 röster i vissa val.

Det handlar troligen i mycket hög grad om väldigt unga personer och framför allt om unga majoritetssvenska män som har högerradikaliserats sedan 2022 års val. SD och i förlängningen Tidöpartierna tappade helt enkelt 10 000-tals röster samt åtminstone tre riksdagsmandat om samma väljare istället hade valt att rösta på SD.

andel röster på SD plus de övriga ytterhögerpartierna i riksdagsvalen 2010-26:

2010 SD 5,7% + övriga 0,22% = 5,92%
2014 SD 12,86% + övriga 0,24% = 13,1%
2018 SD 17,53% + övriga 0,67% = 18,2%
2022 SD 20,54% + övriga 0,77% = 21,31%
2026 SD 17,48% + övriga 1,36% = 18,84%

För den/dem som är intresserad/e av hur det har gått i de olika riksdagsvalen för de vänster- respektive högerradikala partierna sedan 1979 och framåt så verkar ha gått så här när alla småpartier räknas samman. Det går som synes att konstatera att de olika maoistiska, stalinistiska och trotskistiska partierna antagligen peakade 1979 med 0,43% medan de olika högerradikala partierna peakade i söndagens val med 1,36%.

TITLE:
De små ytterhögerpartierna gjorde tillsammans ett rekordval

DESCRIPTION:
De små ytterhögerpartierna gjorde tillsammans ett rekordval: Alldeles nyss blev samtliga valdistrikt äntligen färdigräknade vad gäller rösterna för övriga partiers del och de små ytterhögerpartierna har tillsammans samlat cirka 80 000 röster. Därmed har runt 80% av alla väljare som röstade på ett övrigt parti valt ett ytterhögerparti, vilket säger allt om vår samtid, medan […]

CONTENT:
De små ytterhögerpartierna gjorde tillsammans ett rekordval:

Alldeles nyss blev samtliga valdistrikt äntligen färdigräknade vad gäller rösterna för övriga partiers del och de små ytterhögerpartierna har tillsammans samlat cirka 80 000 röster.

Därmed har runt 80% av alla väljare som röstade på ett övrigt parti valt ett ytterhögerparti, vilket säger allt om vår samtid, medan de små radikalvänsterpartierna som står till vänster om V nästan inte finns längre från att ända sedan 1970-talets början och fram tills relativt nyligen tidvis ha samlat 50-60 000 röster i vissa val.

Det handlar troligen i mycket hög grad om väldigt unga personer och framför allt om unga majoritetssvenska män som har högerradikaliserats sedan 2022 års val. SD och i förlängningen Tidöpartierna tappade helt enkelt 10 000-tals röster samt två riksdagsmandat om samma väljare istället hade valt att rösta på SD.

andel röster på SD plus de övriga ytterhögerpartierna i riksdagsvalen 2010-26:

2010 SD 5,7% + övriga 0,22% = 5,92%
2014 SD 12,86% + övriga 0,24% = 13,1%
2018 SD 17,53% + övriga 0,67% = 18,2%
2022 SD 20,54% + övriga 0,77% = 21,31%
2026 SD 17,48% + övriga 1,36% = 18,84%

TITLE:
De små ytterhögerpartierna gjorde tillsammans ett rekordval

DESCRIPTION:
De små ytterhögerpartierna gjorde tillsammans ett rekordval: Alldeles nyss blev samtliga valdistrikt äntligen färdigräknade vad gäller rösterna för övriga partiers del och de små ytterhögerpartierna har tillsammans samlat cirka 80 000 röster. Därmed har runt 80% av alla väljare som röstade på ett övrigt parti valt ett ytterhögerparti, vilket säger allt om vår samtid, medan […]

CONTENT:
De små ytterhögerpartierna gjorde tillsammans ett rekordval:

Alldeles nyss blev samtliga valdistrikt äntligen färdigräknade vad gäller rösterna för övriga partiers del och de små ytterhögerpartierna har tillsammans samlat cirka 80 000 röster.

Därmed har runt 80% av alla väljare som röstade på ett övrigt parti valt ett ytterhögerparti, vilket säger allt om vår samtid, medan de små radikalvänsterpartierna som står till vänster om V nästan inte finns längre från att ända sedan 1970-talets början och fram tills relativt nyligen tidvis ha samlat 50-60 000 röster i vissa val.

Det handlar troligen i mycket hög grad om väldigt unga personer och framför allt om unga majoritetssvenska män som har högerradikaliserats sedan 2022 års val. SD och i förlängningen Tidöpartierna tappade helt enkelt 10 000-tals röster samt åtminstone tre riksdagsmandat om samma väljare istället hade valt att rösta på SD.

andel röster på SD plus de övriga ytterhögerpartierna i riksdagsvalen 2010-26:

2010 SD 5,7% + övriga 0,22% = 5,92%
2014 SD 12,86% + övriga 0,24% = 13,1%
2018 SD 17,53% + övriga 0,67% = 18,2%
2022 SD 20,54% + övriga 0,77% = 21,31%
2026 SD 17,48% + övriga 1,36% = 18,84%

TITLE:
De små ytterhögerpartierna gjorde tillsammans ett rekordval

DESCRIPTION:
De små ytterhögerpartierna gjorde tillsammans ett rekordval: Alldeles nyss blev samtliga valdistrikt äntligen färdigräknade vad gäller rösterna för övriga partiers del och de små ytterhögerpartierna har tillsammans samlat cirka 80 000 röster. Därmed har runt 80% av alla väljare som röstade på ett övrigt parti valt ett ytterhögerparti, vilket säger allt om vår samtid, medan […]

CONTENT:
De små ytterhögerpartierna gjorde tillsammans ett rekordval:

Alldeles nyss blev samtliga valdistrikt äntligen färdigräknade vad gäller rösterna för övriga partiers del och de små ytterhögerpartierna har tillsammans samlat cirka 80 000 röster.

Därmed har runt 80% av alla väljare som röstade på ett övrigt parti valt ett ytterhögerparti, vilket säger allt om vår samtid, medan de små radikalvänsterpartierna som står till vänster om V nästan inte finns längre från att ända sedan 1970-talets början och fram tills relativt nyligen tidvis ha samlat 50-60 000 röster i vissa val.

Det handlar troligen i mycket hög grad om väldigt unga personer och framför allt om unga majoritetssvenska män som har högerradikaliserats sedan 2022 års val. SD och i förlängningen Tidöpartierna tappade helt enkelt 10 000-tals röster samt två riksdagsmandat om samma väljare istället hade valt att rösta på SD.

andel röster på SD plus de övriga ytterhögerpartierna i riksdagsvalen 2010-26:

2010 SD 5,7% + övriga 0,22% = 5,92%
2014 SD 12,86% + övriga 0,24% = 13,1%
2018 SD 17,53% + övriga 0,67% = 18,2%
2022 SD 20,54% + övriga 0,77% = 21,31%
2026 SD 17,48% + övriga 1,35% = 18,83%

TITLE:
De små ytterhögerpartierna gjorde tillsammans ett rekordval

DESCRIPTION:
De små ytterhögerpartierna gjorde tillsammans ett rekordval: Alldeles nyss blev samtliga valdistrikt äntligen färdigräknade vad gäller rösterna för övriga partiers del och de små ytterhögerpartierna har tillsammans samlat cirka 80 000 röster. Därmed har runt 80% av alla väljare som röstade på ett övrigt parti valt ett ytterhögerparti, vilket säger allt om vår samtid, medan […]

CONTENT:
De små ytterhögerpartierna gjorde tillsammans ett rekordval:

Alldeles nyss blev samtliga valdistrikt äntligen färdigräknade vad gäller rösterna för övriga partiers del och de små ytterhögerpartierna har tillsammans samlat cirka 80 000 röster.

Därmed har runt 80% av alla väljare som röstade på ett övrigt parti valt ett ytterhögerparti, vilket säger allt om vår samtid, medan de små radikalvänsterpartierna som står till vänster om V nästan inte finns längre från att ända sedan 1970-talets början och fram tills relativt nyligen tidvis ha samlat 50-60 000 röster i vissa val.

Det handlar troligen i mycket hög grad om väldigt unga personer och framför allt om unga majoritetssvenska män som har högerradikaliserats sedan 2022 års val. SD och i förlängningen Tidöpartierna tappade helt enkelt 10 000-tals röster samt två riksdagsmandat om samma väljare istället hade valt att rösta på SD.

andel röster på SD plus de övriga ytterhögerpartierna i riksdagsvalen 2010-26:

2010 SD 5,7% + övriga 0,22% = 5,92%
2014 SD 12,86% + övriga 0,24% = 13,1%
2018 SD 17,53% + övriga 0,67% = 18,2%
2022 SD 20,54% + övriga 0,77% = 21,31%
2026 SD 17,48% + övriga 1,36% = 18,84%

TITLE:
SD tappade runt 80 000 röster och fyra mandat till de små ytterhögerpartierna vilka tillsammans gjorde ett rekordval

DESCRIPTION:
SD tappade runt 80 000 röster och fyra mandat till de små ytterhögerpartierna vilka tillsammans gjorde ett rekordval: Alldeles nyss blev samtliga valdistrikt äntligen färdigräknade vad gäller rösterna för övriga partiers del och nu vet vi att 2026 års riksdagsval gick i radikalhögerns tecken för bortsett från SD:s tapp så har de små ytterhögerpartierna tillsammans […]

CONTENT:
SD tappade runt 80 000 röster och fyra mandat till de små ytterhögerpartierna vilka tillsammans gjorde ett rekordval:

Alldeles nyss blev samtliga valdistrikt äntligen färdigräknade vad gäller rösterna för övriga partiers del och nu vet vi att 2026 års riksdagsval gick i radikalhögerns tecken för bortsett från SD:s tapp så har de små ytterhögerpartierna tillsammans samlat cirka 80 000 röster.

Därmed har runt 80% av alla väljare som röstade på ett övrigt parti valt ett ytterhögerparti, vilket säger allt om vår samtid, medan de små radikalvänsterpartierna som står till vänster om V nästan inte finns längre från att ända sedan 1970-talets början och fram tills relativt nyligen tidvis ha samlat 50-60 000 röster i vissa val.

Det mest obehagliga med denna radikalhögervåg, förutom det ”glädjande” i att den kan sägas ha förorsakat Tidöpartiernas förlust, är att det i mycket hög grad handlar om väldigt unga personer och framför allt om unga majoritetssvenska män som har högerradikaliserats kraftigt sedan 2022 års val och så till den milda grad att de vände SD ryggen i årets val och bidrog till att oppositionen segrade. SD och i förlängningen Tidöpartierna tappade helt enkelt 10 000-tals röster och långt mer än de runt 50 000 röster som skilde mellan blocken samt fyra riksdagsmandat.

andel röster på SD plus de övriga ytterhögerpartierna i riksdagsvalen 2010-26:
2010 SD 5,7% + övriga 0,22% = 5,92%
2014 SD 12,86% + övriga 0,24% = 13,1%
2018 SD 17,53% + övriga 0,67% = 18,2%
2022 SD 20,54% + övriga 0,77% = 21,31%
2026 SD 17,48% + övriga 1,35% = 18,83%

TITLE:
De små ytterhögerpartierna gjorde tillsammans ett rekordval

DESCRIPTION:
De små ytterhögerpartierna gjorde tillsammans ett rekordval: Alldeles nyss blev samtliga valdistrikt äntligen färdigräknade vad gäller rösterna för övriga partiers del och de små ytterhögerpartierna har tillsammans samlat cirka 80 000 röster. Därmed har runt 80% av alla väljare som röstade på ett övrigt parti valt ett ytterhögerparti, vilket säger allt om vår samtid, medan […]

CONTENT:
De små ytterhögerpartierna gjorde tillsammans ett rekordval:

Alldeles nyss blev samtliga valdistrikt äntligen färdigräknade vad gäller rösterna för övriga partiers del och de små ytterhögerpartierna har tillsammans samlat cirka 80 000 röster.

Därmed har runt 80% av alla väljare som röstade på ett övrigt parti valt ett ytterhögerparti, vilket säger allt om vår samtid, medan de små radikalvänsterpartierna som står till vänster om V nästan inte finns längre från att ända sedan 1970-talets början och fram tills relativt nyligen tidvis ha samlat 50-60 000 röster i vissa val.

Det handlar troligen i mycket hög grad om väldigt unga personer och framför allt om unga majoritetssvenska män som har högerradikaliserats sedan 2022 års val. SD och i förlängningen Tidöpartierna tappade helt enkelt 10 000-tals röster samt två riksdagsmandat om samma väljare istället hade valt att rösta på SD.

andel röster på SD plus de övriga ytterhögerpartierna i riksdagsvalen 2010-26:

2010 SD 5,7% + övriga 0,22% = 5,92%
2014 SD 12,86% + övriga 0,24% = 13,1%
2018 SD 17,53% + övriga 0,67% = 18,2%
2022 SD 20,54% + övriga 0,77% = 21,31%
2026 SD 17,48% + övriga 1,35% = 18,83%

TITLE:
SD tappade runt 80 000 röster och fyra mandat till de små radikalvänsterpartierna vilka tillsammans gjorde ett rekordval

DESCRIPTION:
SD tappade runt 80 000 röster och fyra mandat till de små radikalvänsterpartierna vilka tillsammans gjorde ett rekordval: Alldeles nyss blev samtliga valdistrikt äntligen färdigräknade vad gäller rösterna för övriga partiers del och nu vet vi att 2026 års riksdagsval gick i radikalhögerns tecken för bortsett från SD:s tapp så har de små ytterhögerpartierna tillsammans […]

CONTENT:
SD tappade runt 80 000 röster och fyra mandat till de små radikalvänsterpartierna vilka tillsammans gjorde ett rekordval:

Alldeles nyss blev samtliga valdistrikt äntligen färdigräknade vad gäller rösterna för övriga partiers del och nu vet vi att 2026 års riksdagsval gick i radikalhögerns tecken för bortsett från SD:s tapp så har de små ytterhögerpartierna tillsammans samlat cirka 80 000 röster.

Därmed har runt 80% av alla väljare som röstade på ett övrigt parti valt ett ytterhögerparti, vilket säger allt om vår samtid, medan de små radikalvänsterpartierna som står till vänster om V nästan inte finns längre från att ända sedan 1970-talets början och fram tills relativt nyligen tidvis ha samlat 50-60 000 röster i vissa val.

Det mest obehagliga med denna radikalhögervåg, förutom det ”glädjande” i att den kan sägas ha förorsakat Tidöpartiernas förlust, är att det i mycket hög grad handlar om väldigt unga personer och framför allt om unga majoritetssvenska män som har högerradikaliserats kraftigt sedan 2022 års val och så till den milda grad att de vände SD ryggen i årets val och bidrog till att oppositionen segrade. SD och i förlängningen Tidöpartierna tappade helt enkelt 10 000-tals röster och långt mer än de runt 50 000 röster som skilde mellan blocken samt fyra riksdagsmandat.

andel röster på SD plus de övriga ytterhögerpartierna i riksdagsvalen 2010-26:
2010 SD 5,7% + övriga 0,22% = 5,92%
2014 SD 12,86% + övriga 0,24% = 13,1%
2018 SD 17,53% + övriga 0,67% = 18,2%
2022 SD 20,54% + övriga 0,77% = 21,31%
2026 SD 17,48% + övriga 1,35% = 18,83%

TITLE:
SD tappade runt 80 000 röster och fyra mandat till de små ytterhögerpartierna vilka tillsammans gjorde ett rekordval

DESCRIPTION:
SD tappade runt 80 000 röster och fyra mandat till de små ytterhögerpartierna vilka tillsammans gjorde ett rekordval: Alldeles nyss blev samtliga valdistrikt äntligen färdigräknade vad gäller rösterna för övriga partiers del och nu vet vi att 2026 års riksdagsval gick i radikalhögerns tecken för bortsett från SD:s tapp så har de små ytterhögerpartierna tillsammans […]

CONTENT:
SD tappade runt 80 000 röster och fyra mandat till de små ytterhögerpartierna vilka tillsammans gjorde ett rekordval:

Alldeles nyss blev samtliga valdistrikt äntligen färdigräknade vad gäller rösterna för övriga partiers del och nu vet vi att 2026 års riksdagsval gick i radikalhögerns tecken för bortsett från SD:s tapp så har de små ytterhögerpartierna tillsammans samlat cirka 80 000 röster.

Därmed har runt 80% av alla väljare som röstade på ett övrigt parti valt ett ytterhögerparti, vilket säger allt om vår samtid, medan de små radikalvänsterpartierna som står till vänster om V nästan inte finns längre från att ända sedan 1970-talets början och fram tills relativt nyligen tidvis ha samlat 50-60 000 röster i vissa val.

Det mest obehagliga med denna radikalhögervåg, förutom det ”glädjande” i att den kan sägas ha förorsakat Tidöpartiernas förlust, är att det i mycket hög grad handlar om väldigt unga personer och framför allt om unga majoritetssvenska män som har högerradikaliserats kraftigt sedan 2022 års val och så till den milda grad att de vände SD ryggen i årets val och bidrog till att oppositionen segrade. SD och i förlängningen Tidöpartierna tappade helt enkelt 10 000-tals röster och långt mer än de runt 50 000 röster som skilde mellan blocken samt fyra riksdagsmandat.

andel röster på SD plus de övriga ytterhögerpartierna i riksdagsvalen 2010-26:
2010 SD 5,7% + övriga 0,22% = 5,92%
2014 SD 12,86% + övriga 0,24% = 13,1%
2018 SD 17,53% + övriga 0,67% = 18,2%
2022 SD 20,54% + övriga 0,77% = 21,31%
2026 SD 17,48% + övriga 1,35% = 18,83%