Log in to subscribe to heads-up notifications for this feed or its category via email, Slack, or Discord.
Ask the AI anything about content, patterns, and edits for Tobias Hübinette. The AI will receive full version history including all edited articles. Open question history.
8c0f15b57df8279afb5ed59594d4eed63fed9769Idag på Sydkoreas Föräldradag, som infaller den 8 maj, har fem förstamammor, vars barn blev bortadopterade till Väst på oegentliga grunder, tillsammans anmält sina fall till den statliga Sannings- och försoningskommissionen och begärt att kommissionen ska utreda hur adoptionerna gick till. Som en del i den just nu pågående, globala adoptionsuppgörelsen har ett flertal adopterade […]
Idag på Sydkoreas Föräldradag, som infaller den 8 maj, har fem förstamammor, vars barn blev bortadopterade till Väst på oegentliga grunder, tillsammans anmält sina fall till den statliga Sannings- och försoningskommissionen och begärt att kommissionen ska utreda hur adoptionerna gick till.
Som en del i den just nu pågående, globala adoptionsuppgörelsen har ett flertal adopterade i olika västerländska mottagarländer liksom flera förstaföräldrar i olika mottagarländer valt att polisanmäla att adoptionerna inte gick rätt liksom stämt myndigheter och stater för illegala adoptioner.
Vad gäller just förstaföräldrar har bl a tre förstamammor i Brasilien, som fråntogs sina barn vilka sedan adopterades bort till Frankrike och Italien på 1980-talet, nyligen tilldömts skadestånd i en brasiliansk domstol och nu är det bara att hoppas på att fler förstaföräldrar i både Sydkorea och andra ursprungsländer väljer att anmäla adoptionsorganisationer och myndigheter och till slut erhåller upprättelse i domstol. Dagens händelse är historisk då det sannolikt aldrig har hänt tidigare i något ursprungsland att fem förstaföräldrar tillsammans agerar och anmäler att bortadoptionerna av deras barn inte gick rätt till.
https://tobiashubinette.wordpress.com/wp-content/uploads/2026/05/1-1.jpg
https://www.khan.co.kr/en/article/202605081919007
Five women holding framed photos of smiling children wiped away tears as they were given carnations. The people who pinned carnations on their chests were not the children in the photos. One woman wailed, “I am sorry, Mom. If only I had not believed those people and had looked for you.”
The civic group ‘TRACE Coalition for Truth-finding on Overseas Adoption and Children’s Rights’ held a press conference on the afternoon of the 8th in front of the Truth and Reconciliation Commission (TRC) in Jung-gu, Seoul, and announced that it had applied to the TRC for truth-finding regarding five birth mothers of overseas adoptees. They said, “The methods differedabduction, seizure by relatives, forged documents, deceit about a newborn’s death, and unauthorized adoption processingbut the endings were the same,” adding, “Mothers lost their children, the children lived their whole lives believing they had been abandoned, and some met a tragic death.” The group had already applied to the TRC in March for truth-finding regarding overseas adoptees.
The stories of the five birth mothers vary. Lee Gwi-im lost her husband in the 1980 Gwangju Democratization Movement, and in 1983, due to financial hardship, temporarily entrusted her two sons, then ages seven and five, to a childcare facility in Mokpo. She said, “After three months I went to Mokpo, and they said the children had gone to Jeonju. Then they said they went to the Holt Children’s Welfare Association, but when I went to Holt, they said the children had already left for France and were gone,” adding, “I understand they are now in Paris, France. Even if we meet, we will not share a language, but I only hope they live well.” According to the group, the adoption agency at the time sent the children for adoption without the birth mother’s consent; the papers bore the mother’s signature, but the documents were forged.
Kim Eun-sun’s son, Jeon Sun-hak, went missing in Jeonju in 1976, and the adoption agency later gave him another name and sent him to the United States for adoption. Kim said, “Who abandons a child? I would never abandon mine,” adding, “I found my child, but because we cannot communicate, it is painful, and I cry on holidays or Parents’ Day.” Kim met her son Jeon once last year.
In the case of Lee Aerirana, she received a false notice in 1993 that her child had died; ten years later she learned that her daughter, Park Mi-ae, had been adopted to the United States. After conflict with her adoptive family and a period of homelessness, Park ended her life in 2023, the day after she restored her Korean surname ‘Park (PARK)’. Lee said, “My daughter searched, right up to the very last moment, to find her roots,” adding, “I asked for the adoption process to be traced, but the government refused to disclose the records, saying there was no legal basis.” She added, “This is a death produced by illegal adoption.”
Attorney Park Min-jeong (Wongok Law Firm), representing them, said, “The government and local governments, which have a duty to oversee and supervise, are taking no action regarding overseas adoptions carried out with false papers,” adding, “Mothers who lost their children without even knowing it thus became victims of state violence, yet the state has made no apology to this day.”
In a statement, they said, “Korea thoroughly turned its back on the right of mothers and children to be together,” and, “We demand truth-finding regarding illegal overseas adoptions carried out under the state’s acquiescence and through false documentation by adoption agencies such as the Holt Children’s Welfare Association and the Eastern Social Welfare Society.” They continued, “Guarantee immediate access to records for all overseas adoptees who cannot view their adoption files, and we urge an official apology and compensation from the Korean government to the victimized mothers and overseas adoptees.”
The TRC said that on this day, Chairperson Song Sang-gyo met with them and heard opinions regarding truth-finding on overseas adoptions and support for victims.
b751dc970ab1910d9387a79eeaea480096263ef7Igår var det lokalval i England samt parlamentsval i Wales och Skottland och även om rösterna ännu inte är färdigräknade så tyder allt på att Nigel Farages högerpopulistiska parti Reform UK ”sopade banan” samt kommer att ta makten i ett flertal städer med mellan 25-30% av engelsmännen bakom sig och även vänsterpopulistiska Green Party gjorde […]
Igår var det lokalval i England samt parlamentsval i Wales och Skottland och även om rösterna ännu inte är färdigräknade så tyder allt på att Nigel Farages högerpopulistiska parti Reform UK ”sopade banan” samt kommer att ta makten i ett flertal städer med mellan 25-30% av engelsmännen bakom sig och även vänsterpopulistiska Green Party gjorde bra ifrån sig med runt 15%.
https://tobiashubinette.wordpress.com/wp-content/uploads/2026/05/namnlost-1.jpg
De två stora gammelpartierna i form av regeringspartiet Labour och konservativa Tories blev i sin tur fullständigt förnedrade och närmast uträknade och omräknat i mandat säger en del uppskattningar att Reform UK kan komma att vinna runt en tredjedel av de mandat som står på spel motsvarande närmare 1600 mandat medan Green Party kan komma att ta hem runt 500 mandat.
I Wales strider Reform UK och det keltiska nationalistpartiet Plaid Cymru om guldplatsen och makten medan det skotska (och likaledes keltiska) nationalistpartiet SNP är överlägset störst i Skottland där Labour och Reform UK kämpar om silverplatsen.
Reform UK:s jordskredsseger i England och framgångar i Wales och Skottland ritar fullständigt om den brittiska politiska kartan och förändringen kan liknas vid när den traditionella höger- och vänsterskalan imploderade och när de gamla partierna raderades ut i Italien efter Kalla krigets slut i samband med den stora italienska korruptionsskandalen. Även i Storbritannien avslutas nu 1900-talet för gott när de gamla höger- och vänsterpartierna blir omsprungna av nya populistpartier och samtidigt har radikalhögern ”erövrat” ännu ett land i Europa.
be6edccdef12d1fcee14e0e065ec1470acded602Idag och imorgon pågår en konferens i Lund om internationell adoption och den koreanska adoptionsfrågan som universitetets Centrum för öst- och sydöstasienstudier och dess lärare och forskare i koreaforskning (Korean studies) Youngeun Koo anordnar och keynote-talaren för dagen är den amerikanska antropologen Eleana Kim från University of Californias Irvine-campus. För 25 år sedan var Eleana […]
Idag och imorgon pågår en konferens i Lund om internationell adoption och den koreanska adoptionsfrågan som universitetets Centrum för öst- och sydöstasienstudier och dess lärare och forskare i koreaforskning (Korean studies) Youngeun Koo anordnar och keynote-talaren för dagen är den amerikanska antropologen Eleana Kim från University of Californias Irvine-campus.
https://tobiashubinette.wordpress.com/wp-content/uploads/2026/05/1.jpg
För 25 år sedan var Eleana och jag de enda doktoranderna i världen som studerade frågan om internationell adoption från Sydkorea, den koreanska adoptionsfrågan och västvärldens runt 200 000 adopterade koreaner, och för nästan exakt 23 år sedan presenterade Eleana och jag på en konferens vid Harvard-universitetet som dess Korean studies-forskningscentrum arrangerade och därefter har våra vägar korsats vid ett stort antal tillfällen såsom just idag i Lund.
Då för 23 år sedan peakade den internationella adoptionsverksamheten i samband med globaliseringen med runt 40 000 adoptioner till Väst årligen och knappt någon ifrågasatte på den tiden verksamheten på ett kritiskt sätt. Eleana och jag gick dock mot strömmen och disputerade sedermera under samma år – 2005 – och sedan dess har vi båda fortsatt att studera adoption och adopterade utifrån olika kritiska aspekter och perspektiv.
Idag har dock synen på internationell adoption förändrats i grunden och just nu pågår en global sannings- och försoningsprocess i ett stort antal mottagar- och ursprungsländer som Eleana och jag omöjligen hade kunnat förutse när vi kom i kontakt med varandra 2001.
Samtidigt som konferensen pågår också en konstutställning på Krognoshuset i Lund där de medverkande konstnärerna tematiserar internationell adoption från Korea och Östasien och utställningen är den första någonsin på temat adoption, där både adopterade och barn till adopterade deltar.
bc4cb071d228e9f797b60d3af9b9eb312cae78fbVärldens näst största adoptionsförmedlande organisation Adoptionscentrum (AC – och efter amerikanska Holt) flyttar nu ”hem” till ABF-huset i Stockholm där organisationen en gång formellt bildades på ett möte den 1 november 1969. AC, som sedan 1969 har stått bakom uppemot 30 000 av de totalt över 60 000 svenska utlandsadoptionerna, var på den tiden en […]
Världens näst största adoptionsförmedlande organisation Adoptionscentrum (AC – och efter amerikanska Holt) flyttar nu ”hem” till ABF-huset i Stockholm där organisationen en gång formellt bildades på ett möte den 1 november 1969.
https://tobiashubinette.wordpress.com/wp-content/uploads/2026/05/aa-kopia.jpg
AC, som sedan 1969 har stått bakom uppemot 30 000 av de totalt över 60 000 svenska utlandsadoptionerna, var på den tiden en del av 68-rörelsen och 70-talsvänstern i den meningen att organisationen och dess grundare och medlemmar såg sig som antirasister som stod för internationell solidaritet och bekämpade ett kvardröjande rastänkande i 60-talets Sverige.
Till AC:s första ordförande valdes Margareta Ingelstam och på mötet närvarade även Camilla Odhnoff (s), som ansvarade för dåtidens familje- och invandrarpolitik, och som tidigare hade uttalat sig skeptiskt gentemot internationell adoption genom att bl a säga i Expressen att det kunde vara bättre att stötta föräldrarna i ursprungsländerna ekonomiskt med hjälp av bistånd så att de kunde behålla sina barn i stället för att ta dem till Sverige.
På AC:s grundandemöte i ABF-huset sade Odhnoff att det var viktigt att ”rensa ut varje föreställning om välgörenhet” samt tillade ”tryck aldrig ned barnen i en tacksamhetsskuld” och det är troligt att hon syftade på att adoptivbarnen hade kommit att bli något av ”mångkulturella” ”maskotar” och statussymboler för de socialgrupp ett-par som på den tiden dominerade utlandsadoptionerna medan internationell adoption betraktades som ett slags ”u-hjälp” och en solidarisk och god gärning i sig av dåtidens svenskar. År 1969 dominerade slutligen adoptionerna från Sydkorea mer eller mindre helt och hållet den internationella adoptionsverksamheten och enligt ett reportage från AC:s grundandemöte fanns det i november 1969 redan runt 700 koreanska adoptivbarn i landet.
d78515dfc58f69670ad2ab3f10a91257d8862fa0Åtta adopterade från Sydkorea lämnade i måndags tillsammans in en stämningsansökan mot den danska staten p g a att de adopterades till Danmark på olagliga grunder och de kräver därför 250 000 danska kronor vardera i skadestånd. I både Sydkorea och Danmark har tidigare statliga utredningar funnit att alltför många av utlandsadoptionerna inte gick rätt […]
Åtta adopterade från Sydkorea lämnade i måndags tillsammans in en stämningsansökan mot den danska staten p g a att de adopterades till Danmark på olagliga grunder och de kräver därför 250 000 danska kronor vardera i skadestånd. I både Sydkorea och Danmark har tidigare statliga utredningar funnit att alltför många av utlandsadoptionerna inte gick rätt till och de åtta adopterade danskarna från Sydkorea sällar sig nu till det växande antalet vuxna utlandsadopterade som likaså har stämt eller försökt att stämma mottagarlandet alternativt ursprungslandet för korrupta adoptioner.
https://politiken.dk/danmark/art10827548/Adoptivb%C3%B8rn-fra-Sydkorea-st%C3%A6vner-Danmark
Otte adopterede fra Sydkorea stævner mandag staten for at handle i strid med dengang gældende dansk lovgivning og menneskerettigheder ved adoptioner fra Sydkorea til Danmark, skriver de i en pressemeddelelse.
De kræver hver især 250.000 kroner i erstatning. Det er en principiel sag for de adopterede, der især handler om de adopteredes rettigheder, ophav og familieliv, siger Gitte Mose, der er en af de otte adopterede, som stævner staten:
»Det her handler om retfærdighedsfølelsen. Om at man ikke har adgang til sit ophav. For det har en stor effekt på et menneskes identitetsdannelse, som varer resten af livet«.
Danish Korean Rights Group (DKRG) har afsløret, at nyfødte systematisk blev stjålet fra mødre og bortadopteret med den sydkoreanske stats støtte. Adopterede forfalskede papirer og byttede identiteter for at imødekomme efterspørgslen og sikre økonomisk gevinst. I 2024 fastslog Ankestyrelsen, at danske adoptionsbureauer var klar over denne praksis.
I oktober undskyldte Sydkoreas præsident for første gang for statslige svigt i forbindelse med adoptioner af titusinder af sydkoreanske børn til udlandet.
Ifølge Gitte Mose bør Danmark følge efter Sydkorea og tage sin del af ansvaret.
»Præsidenten i Sydkorea har sagt undskyld, men han har faktisk også opfordret til, at man tager vare på adopteredes rettigheder. Sydkorea har også erkendt brud på menneskerettighederne under adoptionerne. I og med at Danmark var klar over, at det skete, mener jeg, at Danmark også skal tage sin del af ansvaret for det«, siger hun.
Stævningen kommer, efter Social- og Boligministeriet afviste et erstatningskrav, som de otte adopterede rejste i november 2024. Dengang var begrundelsen for afvisningen, at sagen var forældet.
»Vi mener, at vores klienters ret til familieliv er blevet krænket, fordi kontrollen af adoptioner ikke har været tilstrækkelig. Derudover har der ikke været nogen særlig hjælp at hente i forbindelse med at opnå kontakt til den biologiske familier«, sagde han til TV 2.
Sydkorea, som i dag er Asiens fjerdestørste økonomi, var i årtier et af de lande i verden, hvorfra flest børn blev adopteret til udlandet.
De internationale adoptioner begyndte efter Koreakrigen, der sluttede i 1953. Sidenhen er mere end 140.000 sydkoreanske børn blevet sendt til udlandet – heriblandt Danmark – med henblik på adoption.
Over 9.000 personer i Danmark er adopteret fra Sydkorea. Det gør Danmark til et af de lande med flest sydkoreanske adopterede i forhold til befolkning.
8fedfa15db8ea7c4ad5624cb5761952165d5d178En ny opinionsundersökning bland förstagångsväljarna visar att både könspolariseringen liksom den etniska, regionala och klassmässiga polariseringen är extrem bland landets unga vuxna. Förstagångsväljarna är demografiskt sett fler än någonsin tidigare i ett svenskt val (d v s inför 2026 års val) och männen dominerar (vilket bl a beror på att många tonårspojkar har invandrat till […]
En ny opinionsundersökning bland förstagångsväljarna visar att både könspolariseringen liksom den etniska, regionala och klassmässiga polariseringen är extrem bland landets unga vuxna.
Förstagångsväljarna är demografiskt sett fler än någonsin tidigare i ett svenskt val (d v s inför 2026 års val) och männen dominerar (vilket bl a beror på att många tonårspojkar har invandrat till landet) medan runt 40% har utländsk bakgrund. Det handlar om nästan 500 000 personer tillhörande årskullarna 2005-2008 och de utgör nästan 7% av hela den svenska väljarkåren inför 2026 års val.
Den enskilt viktigaste frågan för förstagångsväljarna är lag och ordning följt av invandring och därefter kommer ekonomin.
Bland de unga vuxna kvinnorna har oppositionen ett stöd på 60% medan Tidöpartierna har ett stöd på 59% bland de unga vuxna männen och medan 37% av kvinnorna sympatiserar med S så har SD ett stöd på 29% bland männen.
Undersökningen har vidare och för ovanlighetens skull frågat respondenterna om de har utländsk eller svensk bakgrund och bland förstagångsväljarna som är s k andragenerationare sympatiserar 39,6% med S och 21,6% med V jämfört med 26,3% respektive 11,2% bland förstagångsväljarna med svensk bakgrund. Omvänt sympatiserar 35% av förstagångsväljarna med svensk bakgrund med SD att jämföra med 12% av andragenerationarna.
Bland förstagångsväljarna som bor i storstäder stödjer 54% S (31%), V (17%) och MP (6%) medan 58% av förstagångsväljarna som bor i mindre städer och på landsbygden stödjer SD (37%) och M (21%).
Högskolestudier och förvärvsarbete, som i hög grad handlar om klass, påverkar slutligen också hur förstagångsväljarna röstar. Bland högskolestudenterna har S (33%), V (14,4%) och MP (6,8%) ett starkt stöd medan SD (27,6%) och M (25%) har ett starkt stöd bland förstagångsväljarna som förvärvsarbetar.
Sammanfattningsvis visar undersökningen att unga vuxna kvinnor står mot unga vuxna män, att förstagångsväljarna som har utländsk bakgrund står mot förstagångsväljarna som har svensk bakgrund, att de unga vuxna som bor i storstäderna står mot de unga vuxna i småstäderna och på landsbygden samt att SACO-barnen står mot LO-barnen i årets val och det är stödet för S respektive SD som skiljer sig åt allra mest.
S har ett extremt stort stöd bland de unga vuxna kvinnorna (37%), bland andragenerationarna (39,6%), bland storstadsborna (31%) och bland medelklassbarnen (33%) medan SD har ett likaledes extremt stort stöd bland de unga vuxna männen (29%), bland förstagångsväljarna med svensk bakgrund (35%), bland småstads- och landsbygdsborna (37%) samt bland arbetarbarnen (27,6%).
894fe51b7606f8a7f6f91c865290faadca851a14
8fedfa15db8ea7c4ad5624cb5761952165d5d178
TITLE: En ny opinionsundersökning bland förstagångsväljarna visar att både könspolariseringen liksom den etniska, regionala och klassmässiga polariseringen är extrem bland landets unga vuxna DESCRIPTION: En ny opinionsundersökning bland förstagångsväljarna visar att både könspolariseringen liksom den etniska, regionala och klassmässiga polariseringen är extrem bland landets unga vuxna. Förstagångsväljarna är demografiskt sett fler än någonsin tidigare i ett svenskt val (d v s inför 2026 års val) och männen dominerar (vilket bl a beror på att många tonårspojkar har invandrat till […] CONTENT: En ny opinionsundersökning bland förstagångsväljarna visar att både könspolariseringen liksom den etniska, regionala och klassmässiga polariseringen är extrem bland landets unga vuxna. Förstagångsväljarna är demografiskt sett fler än någonsin tidigare i ett svenskt val (d v s inför 2026 års val) och männen dominerar (vilket bl a beror på att många tonårspojkar har invandrat till landet) medan runt 40% har utländsk bakgrund. Den enskilt viktigaste frågan för förstagångsväljarna är lag och ordning följt av invandring och därefter kommer ekonomin. Bland de unga vuxna kvinnorna har oppositionen ett stöd på 60% medan Tidöpartierna har ett stöd på 59% bland de unga vuxna männen och medan 37% av kvinnorna sympatiserar med S så har SD ett stöd på 29% bland männen. Undersökningen har vidare och för ovanlighetens skull frågat respondenterna om de har utländsk eller svensk bakgrund och bland förstagångsväljarna som är s k andragenerationare sympatiserar 39,6% med S och 21,6% med V jämfört med 26,3% respektive 11,2% bland förstagångsväljarna med svensk bakgrund. Omvänt sympatiserar 35% av förstagångsväljarna med svensk bakgrund med SD att jämföra med 12% av andragenerationarna. Bland förstagångsväljarna som bor i storstäder stödjer 54% S (31%), V (17%) och MP (6%) medan 58% av förstagångsväljarna som bor i mindre städer och på landsbygden stödjer SD (37%) och M (21%). Högskolestudier och förvärvsarbete, som i hög grad handlar om klass, påverkar slutligen också hur förstagångsväljarna röstar. Bland högskolestudenterna har S (33%), V (14,4%) och MP (6,8%) ett starkt stöd medan SD (27,6%) och M (25%) har ett starkt stöd bland förstagångsväljarna som förvärvsarbetar. Sammanfattningsvis visar undersökningen att unga vuxna kvinnor står mot unga vuxna män, att förstagångsväljarna som har utländsk bakgrund står mot förstagångsväljarna som har svensk bakgrund, att de unga vuxna som bor i storstäderna står mot de unga vuxna i småstäderna och på landsbygden samt att SACO-barnen står mot LO-barnen i årets val och det är stödet för S respektive SD som skiljer sig åt allra mest. S har ett extremt stort stöd bland de unga vuxna kvinnorna (37%), bland andragenerationarna (39,6%), bland storstadsborna (31%) och bland medelklassbarnen (33%) medan SD har ett likaledes extremt stort stöd bland de unga vuxna männen (29%), bland förstagångsväljarna med svensk bakgrund (35%), bland småstads- och landsbygdsborna (37%) samt bland arbetarbarnen (27,6%).
TITLE: En ny opinionsundersökning bland förstagångsväljarna visar att både könspolariseringen liksom den etniska, regionala och klassmässiga polariseringen är extrem bland landets unga vuxna DESCRIPTION: En ny opinionsundersökning bland förstagångsväljarna visar att både könspolariseringen liksom den etniska, regionala och klassmässiga polariseringen är extrem bland landets unga vuxna. Förstagångsväljarna är demografiskt sett fler än någonsin tidigare i ett svenskt val (d v s inför 2026 års val) och männen dominerar (vilket bl a beror på att många tonårspojkar har invandrat till […] CONTENT: En ny opinionsundersökning bland förstagångsväljarna visar att både könspolariseringen liksom den etniska, regionala och klassmässiga polariseringen är extrem bland landets unga vuxna. Förstagångsväljarna är demografiskt sett fler än någonsin tidigare i ett svenskt val (d v s inför 2026 års val) och männen dominerar (vilket bl a beror på att många tonårspojkar har invandrat till landet) medan runt 40% har utländsk bakgrund. Det handlar om nästan 500 000 personer tillhörande årskullarna 2005-2008 och de utgör nästan 7% av hela den svenska väljarkåren inför 2026 års val. Den enskilt viktigaste frågan för förstagångsväljarna är lag och ordning följt av invandring och därefter kommer ekonomin. Bland de unga vuxna kvinnorna har oppositionen ett stöd på 60% medan Tidöpartierna har ett stöd på 59% bland de unga vuxna männen och medan 37% av kvinnorna sympatiserar med S så har SD ett stöd på 29% bland männen. Undersökningen har vidare och för ovanlighetens skull frågat respondenterna om de har utländsk eller svensk bakgrund och bland förstagångsväljarna som är s k andragenerationare sympatiserar 39,6% med S och 21,6% med V jämfört med 26,3% respektive 11,2% bland förstagångsväljarna med svensk bakgrund. Omvänt sympatiserar 35% av förstagångsväljarna med svensk bakgrund med SD att jämföra med 12% av andragenerationarna. Bland förstagångsväljarna som bor i storstäder stödjer 54% S (31%), V (17%) och MP (6%) medan 58% av förstagångsväljarna som bor i mindre städer och på landsbygden stödjer SD (37%) och M (21%). Högskolestudier och förvärvsarbete, som i hög grad handlar om klass, påverkar slutligen också hur förstagångsväljarna röstar. Bland högskolestudenterna har S (33%), V (14,4%) och MP (6,8%) ett starkt stöd medan SD (27,6%) och M (25%) har ett starkt stöd bland förstagångsväljarna som förvärvsarbetar. Sammanfattningsvis visar undersökningen att unga vuxna kvinnor står mot unga vuxna män, att förstagångsväljarna som har utländsk bakgrund står mot förstagångsväljarna som har svensk bakgrund, att de unga vuxna som bor i storstäderna står mot de unga vuxna i småstäderna och på landsbygden samt att SACO-barnen står mot LO-barnen i årets val och det är stödet för S respektive SD som skiljer sig åt allra mest. S har ett extremt stort stöd bland de unga vuxna kvinnorna (37%), bland andragenerationarna (39,6%), bland storstadsborna (31%) och bland medelklassbarnen (33%) medan SD har ett likaledes extremt stort stöd bland de unga vuxna männen (29%), bland förstagångsväljarna med svensk bakgrund (35%), bland småstads- och landsbygdsborna (37%) samt bland arbetarbarnen (27,6%).
8fedfa15db8ea7c4ad5624cb5761952165d5d178
894fe51b7606f8a7f6f91c865290faadca851a14
894fe51b7606f8a7f6f91c865290faadca851a14En ny opinionsundersökning bland förstagångsväljarna visar att både könspolariseringen liksom den etniska, regionala och klassmässiga polariseringen är extrem bland landets unga vuxna. Förstagångsväljarna är demografiskt sett fler än någonsin tidigare i ett svenskt val (d v s inför 2026 års val) och männen dominerar (vilket bl a beror på att många tonårspojkar har invandrat till […]
En ny opinionsundersökning bland förstagångsväljarna visar att både könspolariseringen liksom den etniska, regionala och klassmässiga polariseringen är extrem bland landets unga vuxna.
Förstagångsväljarna är demografiskt sett fler än någonsin tidigare i ett svenskt val (d v s inför 2026 års val) och männen dominerar (vilket bl a beror på att många tonårspojkar har invandrat till landet) medan runt 40% har utländsk bakgrund.
Den enskilt viktigaste frågan för förstagångsväljarna är lag och ordning följt av invandring och därefter kommer ekonomin.
Bland de unga vuxna kvinnorna har oppositionen ett stöd på 60% medan Tidöpartierna har ett stöd på 59% bland de unga vuxna männen och medan 37% av kvinnorna sympatiserar med S så har SD ett stöd på 29% bland männen.
Undersökningen har vidare och för ovanlighetens skull frågat respondenterna om de har utländsk eller svensk bakgrund och bland förstagångsväljarna som är s k andragenerationare sympatiserar 39,6% med S och 21,6% med V jämfört med 26,3% respektive 11,2% bland förstagångsväljarna med svensk bakgrund. Omvänt sympatiserar 35% av förstagångsväljarna med svensk bakgrund med SD att jämföra med 12% av andragenerationarna.
Bland förstagångsväljarna som bor i storstäder stödjer 54% S (31%), V (17%) och MP (6%) medan 58% av förstagångsväljarna som bor i mindre städer och på landsbygden stödjer SD (37%) och M (21%).
Högskolestudier och förvärvsarbete, som i hög grad handlar om klass, påverkar slutligen också hur förstagångsväljarna röstar. Bland högskolestudenterna har S (33%), V (14,4%) och MP (6,8%) ett starkt stöd medan SD (27,6%) och M (25%) har ett starkt stöd bland förstagångsväljarna som förvärvsarbetar.
Sammanfattningsvis visar undersökningen att unga vuxna kvinnor står mot unga vuxna män, att förstagångsväljarna som har utländsk bakgrund står mot förstagångsväljarna som har svensk bakgrund, att de unga vuxna som bor i storstäderna står mot de unga vuxna i småstäderna och på landsbygden samt att SACO-barnen står mot LO-barnen i årets val och det är stödet för S respektive SD som skiljer sig åt allra mest.
S har ett extremt stort stöd bland de unga vuxna kvinnorna (37%), bland andragenerationarna (39,6%), bland storstadsborna (31%) och bland medelklassbarnen (33%) medan SD har ett likaledes extremt stort stöd bland de unga vuxna männen (29%), bland förstagångsväljarna med svensk bakgrund (35%), bland småstads- och landsbygdsborna (37%) samt bland arbetarbarnen (27,6%).
894fe51b7606f8a7f6f91c865290faadca851a14
8fedfa15db8ea7c4ad5624cb5761952165d5d178
TITLE: En ny opinionsundersökning bland förstagångsväljarna visar att både könspolariseringen liksom den etniska, regionala och klassmässiga polariseringen är extrem bland landets unga vuxna DESCRIPTION: En ny opinionsundersökning bland förstagångsväljarna visar att både könspolariseringen liksom den etniska, regionala och klassmässiga polariseringen är extrem bland landets unga vuxna. Förstagångsväljarna är demografiskt sett fler än någonsin tidigare i ett svenskt val (d v s inför 2026 års val) och männen dominerar (vilket bl a beror på att många tonårspojkar har invandrat till […] CONTENT: En ny opinionsundersökning bland förstagångsväljarna visar att både könspolariseringen liksom den etniska, regionala och klassmässiga polariseringen är extrem bland landets unga vuxna. Förstagångsväljarna är demografiskt sett fler än någonsin tidigare i ett svenskt val (d v s inför 2026 års val) och männen dominerar (vilket bl a beror på att många tonårspojkar har invandrat till landet) medan runt 40% har utländsk bakgrund. Den enskilt viktigaste frågan för förstagångsväljarna är lag och ordning följt av invandring och därefter kommer ekonomin. Bland de unga vuxna kvinnorna har oppositionen ett stöd på 60% medan Tidöpartierna har ett stöd på 59% bland de unga vuxna männen och medan 37% av kvinnorna sympatiserar med S så har SD ett stöd på 29% bland männen. Undersökningen har vidare och för ovanlighetens skull frågat respondenterna om de har utländsk eller svensk bakgrund och bland förstagångsväljarna som är s k andragenerationare sympatiserar 39,6% med S och 21,6% med V jämfört med 26,3% respektive 11,2% bland förstagångsväljarna med svensk bakgrund. Omvänt sympatiserar 35% av förstagångsväljarna med svensk bakgrund med SD att jämföra med 12% av andragenerationarna. Bland förstagångsväljarna som bor i storstäder stödjer 54% S (31%), V (17%) och MP (6%) medan 58% av förstagångsväljarna som bor i mindre städer och på landsbygden stödjer SD (37%) och M (21%). Högskolestudier och förvärvsarbete, som i hög grad handlar om klass, påverkar slutligen också hur förstagångsväljarna röstar. Bland högskolestudenterna har S (33%), V (14,4%) och MP (6,8%) ett starkt stöd medan SD (27,6%) och M (25%) har ett starkt stöd bland förstagångsväljarna som förvärvsarbetar. Sammanfattningsvis visar undersökningen att unga vuxna kvinnor står mot unga vuxna män, att förstagångsväljarna som har utländsk bakgrund står mot förstagångsväljarna som har svensk bakgrund, att de unga vuxna som bor i storstäderna står mot de unga vuxna i småstäderna och på landsbygden samt att SACO-barnen står mot LO-barnen i årets val och det är stödet för S respektive SD som skiljer sig åt allra mest. S har ett extremt stort stöd bland de unga vuxna kvinnorna (37%), bland andragenerationarna (39,6%), bland storstadsborna (31%) och bland medelklassbarnen (33%) medan SD har ett likaledes extremt stort stöd bland de unga vuxna männen (29%), bland förstagångsväljarna med svensk bakgrund (35%), bland småstads- och landsbygdsborna (37%) samt bland arbetarbarnen (27,6%).
TITLE: En ny opinionsundersökning bland förstagångsväljarna visar att både könspolariseringen liksom den etniska, regionala och klassmässiga polariseringen är extrem bland landets unga vuxna DESCRIPTION: En ny opinionsundersökning bland förstagångsväljarna visar att både könspolariseringen liksom den etniska, regionala och klassmässiga polariseringen är extrem bland landets unga vuxna. Förstagångsväljarna är demografiskt sett fler än någonsin tidigare i ett svenskt val (d v s inför 2026 års val) och männen dominerar (vilket bl a beror på att många tonårspojkar har invandrat till […] CONTENT: En ny opinionsundersökning bland förstagångsväljarna visar att både könspolariseringen liksom den etniska, regionala och klassmässiga polariseringen är extrem bland landets unga vuxna. Förstagångsväljarna är demografiskt sett fler än någonsin tidigare i ett svenskt val (d v s inför 2026 års val) och männen dominerar (vilket bl a beror på att många tonårspojkar har invandrat till landet) medan runt 40% har utländsk bakgrund. Det handlar om nästan 500 000 personer tillhörande årskullarna 2005-2008 och de utgör nästan 7% av hela den svenska väljarkåren inför 2026 års val. Den enskilt viktigaste frågan för förstagångsväljarna är lag och ordning följt av invandring och därefter kommer ekonomin. Bland de unga vuxna kvinnorna har oppositionen ett stöd på 60% medan Tidöpartierna har ett stöd på 59% bland de unga vuxna männen och medan 37% av kvinnorna sympatiserar med S så har SD ett stöd på 29% bland männen. Undersökningen har vidare och för ovanlighetens skull frågat respondenterna om de har utländsk eller svensk bakgrund och bland förstagångsväljarna som är s k andragenerationare sympatiserar 39,6% med S och 21,6% med V jämfört med 26,3% respektive 11,2% bland förstagångsväljarna med svensk bakgrund. Omvänt sympatiserar 35% av förstagångsväljarna med svensk bakgrund med SD att jämföra med 12% av andragenerationarna. Bland förstagångsväljarna som bor i storstäder stödjer 54% S (31%), V (17%) och MP (6%) medan 58% av förstagångsväljarna som bor i mindre städer och på landsbygden stödjer SD (37%) och M (21%). Högskolestudier och förvärvsarbete, som i hög grad handlar om klass, påverkar slutligen också hur förstagångsväljarna röstar. Bland högskolestudenterna har S (33%), V (14,4%) och MP (6,8%) ett starkt stöd medan SD (27,6%) och M (25%) har ett starkt stöd bland förstagångsväljarna som förvärvsarbetar. Sammanfattningsvis visar undersökningen att unga vuxna kvinnor står mot unga vuxna män, att förstagångsväljarna som har utländsk bakgrund står mot förstagångsväljarna som har svensk bakgrund, att de unga vuxna som bor i storstäderna står mot de unga vuxna i småstäderna och på landsbygden samt att SACO-barnen står mot LO-barnen i årets val och det är stödet för S respektive SD som skiljer sig åt allra mest. S har ett extremt stort stöd bland de unga vuxna kvinnorna (37%), bland andragenerationarna (39,6%), bland storstadsborna (31%) och bland medelklassbarnen (33%) medan SD har ett likaledes extremt stort stöd bland de unga vuxna männen (29%), bland förstagångsväljarna med svensk bakgrund (35%), bland småstads- och landsbygdsborna (37%) samt bland arbetarbarnen (27,6%).
8fedfa15db8ea7c4ad5624cb5761952165d5d178
894fe51b7606f8a7f6f91c865290faadca851a14
1d684407e258d63ea6a5a96e048f7c3e11b046feDen sydkoreanska arbetarrörelsen kan ståta med en lång, stridbar och radikal för att inte säga militant historia samtidigt som landet länge var en högerextrem diktatur som i antikommunismens namn slog ned arbetarrörelsens kamp med våld och repression. Idag styrs dock landet av president Lee Jae-myung, som kommer från en fattig bakgrund och som själv började […]
Den sydkoreanska arbetarrörelsen kan ståta med en lång, stridbar och radikal för att inte säga militant historia samtidigt som landet länge var en högerextrem diktatur som i antikommunismens namn slog ned arbetarrörelsens kamp med våld och repression.
https://tobiashubinette.wordpress.com/wp-content/uploads/2026/05/namnlost.jpg
Idag styrs dock landet av president Lee Jae-myung, som kommer från en fattig bakgrund och som själv började arbeta i en fabrik redan som barn på 1970-talet såsom mängder av andra sydkoreanska barn tvingades göra vid den tiden när landet industrialiserades, urbaniserades och moderniserades på rekordtid. På 70-talet gick Sydkorea också till slut om Nordkorea ekonomiskt sett och idag är landet världens 12:e eller 13:e största ekonomi samtidigt som det sydkoreanska arbetslivet fortfarande kännetecknas av extremt långa arbetsdagar, en gammaldags hierarki och en undermålig arbetsrätt jämfört med andra i-länder på jorden, vilket är ett arv från diktaturåren.
Sedan Lee tillträdde som Sydkoreas president för ett år sedan har han utsett 1 maj till Arbetets eller Arbetarnas dag samt gjort dagen till en helgdag och därtill arrangerade han idag (Sydkorea är 8 timmar före oss i Sverige) en 1 maj-ceremoni i presidentpalatset Blå huset i Seoul, vilket aldrig tidigare har hänt. På ett symboliskt plan markerar den 1 maj 2026 därför att Sydkorea nu förhoppningsvis har lämnat diktaturårens antikommunism bakom sig för gott, som under decennier brännmärkte all organisering av arbetarna som kommunism, nu när 1 maj har blivit en helgdag även i Sydkorea samtidigt som dagen officiellt benämns som Arbetets eller Arbetarnas dag fr om just den 1 maj 2026.
Den första koreanska 1 maj-demonstrationen ägde rum 1923 under den japanska kolonialtiden och i samband med en planerad generalstrejk och på den tiden var anarkismen och syndikalismen den starkaste socialistiska strömningen inom den koreanska arbetarrörelsen.
0d26ac53e61a097975a166b361f2bad8f23e69a2Läser just nu den rumänsk-ukrainsk-österrikiska eller snarare post-habsburgska författaren och baronen Gregor von Rezzoris likaledes post-habsburgska Bukovinatriologi, som består av tre självbiografiskt färgade böcker som fr a utspelar sig i den gamla habsburgska provinsen Bukovina, som numera är delat mellan Ukraina och Rumänien. von Rezzoris Bukovinatriologi genomsyras av samma typ av melankoliska nostalgi som Stefan […]
Läser just nu den rumänsk-ukrainsk-österrikiska eller snarare post-habsburgska författaren och baronen Gregor von Rezzoris likaledes post-habsburgska Bukovinatriologi, som består av tre självbiografiskt färgade böcker som fr a utspelar sig i den gamla habsburgska provinsen Bukovina, som numera är delat mellan Ukraina och Rumänien.
https://tobiashubinette.wordpress.com/wp-content/uploads/2026/04/3-1.jpg
von Rezzoris Bukovinatriologi genomsyras av samma typ av melankoliska nostalgi som Stefan Zweigs post-habsburgska memoarer ”Världen av i går” präglas av och det är inte en slump att von Rezzori tillhörde Österrike-Ungerns aristokrati medan Zweig härrörde från dubbelmonarkins stora judiska minoritet, då båda dessa grupper både tenderade att vara lojala mot Huset Habsburg samt längta tillbaka till Österrike-Ungern efter 1918 om än av olika skäl.
https://tobiashubinette.wordpress.com/wp-content/uploads/2026/04/1-4.jpg
Därför är adliga författare som von Rezzori och än mer greve Miklós Bánffy, upphovspersonen till den post-habsburgska Transsylvanientrilogin som skildrar den ungerska adelns öde i Erdély som Transsylvanien heter på ungerska, samt judiska författare som Zweig och än mer Joseph Roth, d v s författaren till det post-habsburgska mästerverket ”Radetzkymarschen”, överrepresenterade bland de författare som en gång föddes i Österrike-Ungern och som efter 1918 skrev nostalgiska romaner, memoarer, dikter och pjäser om det gamla kejsardömet.
https://tobiashubinette.wordpress.com/wp-content/uploads/2026/04/2-3.jpg
De bördsstolta centraleuropeiska adelsätterna och den urbana, judiska medelklassen lyckades aldrig känna sig hemma i det Central- och Östeuropa som föddes efter 1918 och som genomsyrades av nationalism, antisemitism, fascism och senare kommunism – ideologer vilka sammantagna och till slut resulterade i båda gruppernas undergång om än på olika sätt. Utöver adeln och judarna sägs f ö också Österrike-Ungerns muslimer ha varit särskilt lojala mot habsburgarna och möjligen gällde det också Donaumonarkins romer.
https://tobiashubinette.wordpress.com/wp-content/uploads/2026/04/7.jpg
von Rezzori föddes i Bukovinas provinshuvudstad Czernowitz som idag ligger i Ukraina och därför heter Tjernivtsi medan rumänerna, som styrde staden 1918-45, känner den som Cernăuţi. Österrike-Ungerns östligaste större stad Czernowitz har ”producerat” ett flertal författare varav poeten Paul Celan numera är mest känd för eftervärlden och en av dem är just von Rezzori, som i sin Bukovinatriologi skildrar staden samt Bukovina eller Teskovina som provinsen benämns som för att ytterligare förstärka känslan av att Österrike-Ungern var något av ett sagoland.
https://tobiashubinette.wordpress.com/wp-content/uploads/2026/04/6.jpg
Robert Musil benämnde ju Österrike-Ungern som Kakanien i sin berömda post-habsburgska roman ”Mannen utan egenskaper” medan ännu en adlig författare som likt von Rezzori skrev om Österrike-Ungern efter imperiets fall, baron Fritz von Herzmanovsky-Orlando, benämnde den gamla dubbelmonarkin som Tarokanien i sin post-habsburgska s k österrikiska romantrilogi och måhända går det också att i sammanhanget lägga till Hergés påhittade centraleuropeiska rike Bordurien, som fr a skildras i seriealbumet ”Kung Ottokars spira”.
Bukovina var slutligen den mest mångkulturella provinsen av Österrike-Ungerns provinser och Czernowitz räknades som den tysktalande världens sista utpost mot ”Halb-Asien”, som Tsar-Ryssland och Balkanhalvön uppfattades som i Wien, och staden räknades därtill som den mest judiska i dubbelmonarkin efter och bredvid Kraków och Lviv.
60fa82c6e381fd26960184e8ceff3efe98a66333
0d26ac53e61a097975a166b361f2bad8f23e69a2
TITLE: Om Gregor von Rezzoris Bukovinatriologi DESCRIPTION: Läser just nu den rumänsk-ukrainsk-österrikiska eller snarare post-habsburgska författaren och baronen Gregor von Rezzoris likaledes post-habsburgska Bukovinatriologi, som består av tre självbiografiskt färgade böcker som fr a utspelar sig i den gamla habsburgska provinsen Bukovina, som numera är delat mellan Ukraina och Rumänien. von Rezzoris Bukovinatriologi genomsyras av samma typ av melankoliska nostalgi som Stefan […] CONTENT: Läser just nu den rumänsk-ukrainsk-österrikiska eller snarare post-habsburgska författaren och baronen Gregor von Rezzoris likaledes post-habsburgska Bukovinatriologi, som består av tre självbiografiskt färgade böcker som fr a utspelar sig i den gamla habsburgska provinsen Bukovina, som numera är delat mellan Ukraina och Rumänien. von Rezzoris Bukovinatriologi genomsyras av samma typ av melankoliska nostalgi som Stefan Zweigs post-habsburgska memoarer ”Världen av i går” präglas av och det är inte en slump att von Rezzori tillhörde Österrike-Ungerns aristokrati medan Zweig härrörde från dubbelmonarkins stora judiska minoritet, då båda dessa grupper både tenderade att vara lojala mot Huset Habsburg samt längta tillbaka till Österrike-Ungern efter 1918 om än av olika skäl. Därför är adliga författare som von Rezzori och än mer greve Miklós Bánffy, upphovspersonen till den post-habsburgska Transsylvanientrilogin som skildrar den ungerska adelns öde i Erdély som Transsylvanien heter på ungerska, samt judiska författare som Zweig och än mer Joseph Roth, d v s författaren till det post-habsburgska mästerverket ”Radetzkymarschen”, överrepresenterade bland de författare som en gång föddes i Österrike-Ungern och som efter 1918 skrev nostalgiska romaner, memoarer, dikter och pjäser om det gamla kejsardömet. De bördsstolta centraleuropeiska adelsätterna och den urbana, judiska medelklassen lyckades aldrig känna sig hemma i det Central- och Östeuropa som föddes efter 1918 och som genomsyrades av nationalism, antisemitism, fascism och senare kommunism – ideologer vilka sammantagna och till slut resulterade i båda gruppernas undergång om än på olika sätt. Utöver adeln och judarna sägs f ö också Österrike-Ungerns muslimer ha varit särskilt lojala mot habsburgarna och möjligen gällde det också Donaumonarkins romer. von Rezzori föddes i Bukovinas provinshuvudstad Czernowitz som idag ligger i Ukraina och därför heter Tjernivtsi medan rumänerna, som styrde staden 1918-45, känner den som Cernăuţi. Österrike-Ungerns östligaste större stad Czernowitz har ”producerat” eller flertal författare varav poeten Paul Celan numera är mest känd för eftervärlden och en av dem är just von Rezzori, som i sin Bukovinatriologi skildrar staden samt Bukovina eller Teskovina som provinsen benämns som för att ytterligare förstärka känslan av att Österrike-Ungern var något av ett sagoland. Robert Musil benämnde ju Österrike-Ungern som Kakanien i sin berömda post-habsburgska roman ”Mannen utan egenskaper” medan ännu en adlig författare som likt von Rezzori skrev om Österrike-Ungern efter imperiets fall, baron Fritz von Herzmanovsky-Orlando, benämnde den gamla dubbelmonarkin som Tarokanien i sin post-habsburgska s k österrikiska romantrilogi och måhända går det också att i sammanhanget lägga till Hergés Bordurien, som fr a skildras i seriealbumet ”Kung Ottokars spira”. Bukovina var slutligen den mest mångkulturella provinsen av Österrike-Ungerns provinser och Czernowitz räknades som den tysktalande världens sista utpost mot ”Halb-Asien”, som Tsar-Ryssland och Balkanhalvön uppfattades som i Wien, och staden räknades som den mest judiska i dubbelmonarkin efter och bredvid Kraków och Lviv.
TITLE: Om Gregor von Rezzoris Bukovinatriologi DESCRIPTION: Läser just nu den rumänsk-ukrainsk-österrikiska eller snarare post-habsburgska författaren och baronen Gregor von Rezzoris likaledes post-habsburgska Bukovinatriologi, som består av tre självbiografiskt färgade böcker som fr a utspelar sig i den gamla habsburgska provinsen Bukovina, som numera är delat mellan Ukraina och Rumänien. von Rezzoris Bukovinatriologi genomsyras av samma typ av melankoliska nostalgi som Stefan […] CONTENT: Läser just nu den rumänsk-ukrainsk-österrikiska eller snarare post-habsburgska författaren och baronen Gregor von Rezzoris likaledes post-habsburgska Bukovinatriologi, som består av tre självbiografiskt färgade böcker som fr a utspelar sig i den gamla habsburgska provinsen Bukovina, som numera är delat mellan Ukraina och Rumänien. von Rezzoris Bukovinatriologi genomsyras av samma typ av melankoliska nostalgi som Stefan Zweigs post-habsburgska memoarer ”Världen av i går” präglas av och det är inte en slump att von Rezzori tillhörde Österrike-Ungerns aristokrati medan Zweig härrörde från dubbelmonarkins stora judiska minoritet, då båda dessa grupper både tenderade att vara lojala mot Huset Habsburg samt längta tillbaka till Österrike-Ungern efter 1918 om än av olika skäl. Därför är adliga författare som von Rezzori och än mer greve Miklós Bánffy, upphovspersonen till den post-habsburgska Transsylvanientrilogin som skildrar den ungerska adelns öde i Erdély som Transsylvanien heter på ungerska, samt judiska författare som Zweig och än mer Joseph Roth, d v s författaren till det post-habsburgska mästerverket ”Radetzkymarschen”, överrepresenterade bland de författare som en gång föddes i Österrike-Ungern och som efter 1918 skrev nostalgiska romaner, memoarer, dikter och pjäser om det gamla kejsardömet. De bördsstolta centraleuropeiska adelsätterna och den urbana, judiska medelklassen lyckades aldrig känna sig hemma i det Central- och Östeuropa som föddes efter 1918 och som genomsyrades av nationalism, antisemitism, fascism och senare kommunism – ideologer vilka sammantagna och till slut resulterade i båda gruppernas undergång om än på olika sätt. Utöver adeln och judarna sägs f ö också Österrike-Ungerns muslimer ha varit särskilt lojala mot habsburgarna och möjligen gällde det också Donaumonarkins romer. von Rezzori föddes i Bukovinas provinshuvudstad Czernowitz som idag ligger i Ukraina och därför heter Tjernivtsi medan rumänerna, som styrde staden 1918-45, känner den som Cernăuţi. Österrike-Ungerns östligaste större stad Czernowitz har ”producerat” ett flertal författare varav poeten Paul Celan numera är mest känd för eftervärlden och en av dem är just von Rezzori, som i sin Bukovinatriologi skildrar staden samt Bukovina eller Teskovina som provinsen benämns som för att ytterligare förstärka känslan av att Österrike-Ungern var något av ett sagoland. Robert Musil benämnde ju Österrike-Ungern som Kakanien i sin berömda post-habsburgska roman ”Mannen utan egenskaper” medan ännu en adlig författare som likt von Rezzori skrev om Österrike-Ungern efter imperiets fall, baron Fritz von Herzmanovsky-Orlando, benämnde den gamla dubbelmonarkin som Tarokanien i sin post-habsburgska s k österrikiska romantrilogi och måhända går det också att i sammanhanget lägga till Hergés påhittade centraleuropeiska rike Bordurien, som fr a skildras i seriealbumet ”Kung Ottokars spira”. Bukovina var slutligen den mest mångkulturella provinsen av Österrike-Ungerns provinser och Czernowitz räknades som den tysktalande världens sista utpost mot ”Halb-Asien”, som Tsar-Ryssland och Balkanhalvön uppfattades som i Wien, och staden räknades därtill som den mest judiska i dubbelmonarkin efter och bredvid Kraków och Lviv.
2fc8e3d4bee60f614d0e2b38be88d6c93f837a10
60fa82c6e381fd26960184e8ceff3efe98a66333
TITLE: Om Gregor von Rezzoris Bukovinatriologi DESCRIPTION: Läser just nu den rumänsk-ukrainsk-österrikiska eller snarare post-habsburgska författaren och baronen Gregor von Rezzoris likaledes post-habsburgska Bukovinatriologi, som består av tre självbiografiskt färgade böcker som fr a utspelar sig i den gamla habsburgska provinsen Bukovina, som numera är delat mellan Ukraina och Rumänien. von Rezzoris Bukovinatriologi genomsyras av samma typ av melankoliska nostalgi som Stefan […] CONTENT: Läser just nu den rumänsk-ukrainsk-österrikiska eller snarare post-habsburgska författaren och baronen Gregor von Rezzoris likaledes post-habsburgska Bukovinatriologi, som består av tre självbiografiskt färgade böcker som fr a utspelar sig i den gamla habsburgska provinsen Bukovina, som numera är delat mellan Ukraina och Rumänien. von Rezzoris Bukovinatriologi genomsyras av samma typ av melankoliska nostalgi som Stefan Zweigs post-habsburgska memoarer ”Världen av i går” präglas av och det är inte en slump att von Rezzori tillhörde Österrike-Ungerns aristokrati medan Zweig härrörde från dubbelmonarkins stora judiska minoritet, då båda dessa grupper både tenderade att vara lojala mot Huset Habsburg samt längta tillbaka till Österrike-Ungern efter 1918 om än av olika skäl. Därför är adliga författare som von Rezzori och än mer greve Miklós Bánffy, upphovspersonen till den post-habsburgska Transsylvanientrilogin som skildrar den ungerska adelns öde i Erdély som Transsylvanien heter på ungerska, samt judiska författare som Zweig och än mer Joseph Roth, d v s författaren till det post-habsburgska mästerverket ”Radetzkymarschen”, överrepresenterade bland de författare som en gång föddes i Österrike-Ungern och som efter 1918 skrev nostalgiska romaner, memoarer, dikter och pjäser om det gamla kejsardömet. De bördsstolta centraleuropeiska adelsätterna och den urbana, judiska medelklassen lyckades aldrig känna sig hemma i det Central- och Östeuropa som föddes efter 1918 och som genomsyrades av nationalism, antisemitism, fascism och senare kommunism – ideologer vilka sammantagna och till slut resulterade i båda gruppernas undergång om än på olika sätt. Utöver adeln och judarna sägs f ö också Österrike-Ungerns muslimer ha varit särskilt lojala mot habsburgarna. von Rezzori föddes i Bukovinas provinshuvudstad Czernowitz som idag ligger i Ukraina och därför heter Tjernivtsi medan rumänerna, som styrde staden 1918-45, känner den som Cernăuţi. Österrike-Ungerns östligaste större stad Czernowitz har ”producerat” eller flertal författare varav poeten Paul Celan numera är mest känd för eftervärlden och en av dem är just von Rezzori, som i sin Bukovinatriologi skildrar staden samt Bukovina eller Teskovina som provinsen benämns som för att ytterligare förstärka känslan av att Österrike-Ungern var något av ett sagoland. Robert Musil benämnde ju Österrike-Ungern som Kakanien i sin berömda post-habsburgska roman ”Mannen utan egenskaper” medan ännu en adlig författare som likt von Rezzori skrev om Österrike-Ungern efter imperiets fall, baron Fritz von Herzmanovsky-Orlando, benämnde den gamla dubbelmonarkin som Tarokanien i sin post-habsburgska s k österrikiska romantrilogi och måhända går det också att i sammanhanget lägga till Hergés Bordurien, som fr a skildras i seriealbumet ”Kung Ottokars spira”. Bukovina var slutligen den mest mångkulturella provinsen av Österrike-Ungerns provinser och Czernowitz räknades som den tysktalande världens sista utpost mot ”Halb-Asien”, som Tsar-Ryssland och Balkanhalvön uppfattades som i Wien, och staden räknades som den mest judiska i dubbelmonarkin efter och bredvid Kraków och Lviv.
TITLE: Om Gregor von Rezzoris Bukovinatriologi DESCRIPTION: Läser just nu den rumänsk-ukrainsk-österrikiska eller snarare post-habsburgska författaren och baronen Gregor von Rezzoris likaledes post-habsburgska Bukovinatriologi, som består av tre självbiografiskt färgade böcker som fr a utspelar sig i den gamla habsburgska provinsen Bukovina, som numera är delat mellan Ukraina och Rumänien. von Rezzoris Bukovinatriologi genomsyras av samma typ av melankoliska nostalgi som Stefan […] CONTENT: Läser just nu den rumänsk-ukrainsk-österrikiska eller snarare post-habsburgska författaren och baronen Gregor von Rezzoris likaledes post-habsburgska Bukovinatriologi, som består av tre självbiografiskt färgade böcker som fr a utspelar sig i den gamla habsburgska provinsen Bukovina, som numera är delat mellan Ukraina och Rumänien. von Rezzoris Bukovinatriologi genomsyras av samma typ av melankoliska nostalgi som Stefan Zweigs post-habsburgska memoarer ”Världen av i går” präglas av och det är inte en slump att von Rezzori tillhörde Österrike-Ungerns aristokrati medan Zweig härrörde från dubbelmonarkins stora judiska minoritet, då båda dessa grupper både tenderade att vara lojala mot Huset Habsburg samt längta tillbaka till Österrike-Ungern efter 1918 om än av olika skäl. Därför är adliga författare som von Rezzori och än mer greve Miklós Bánffy, upphovspersonen till den post-habsburgska Transsylvanientrilogin som skildrar den ungerska adelns öde i Erdély som Transsylvanien heter på ungerska, samt judiska författare som Zweig och än mer Joseph Roth, d v s författaren till det post-habsburgska mästerverket ”Radetzkymarschen”, överrepresenterade bland de författare som en gång föddes i Österrike-Ungern och som efter 1918 skrev nostalgiska romaner, memoarer, dikter och pjäser om det gamla kejsardömet. De bördsstolta centraleuropeiska adelsätterna och den urbana, judiska medelklassen lyckades aldrig känna sig hemma i det Central- och Östeuropa som föddes efter 1918 och som genomsyrades av nationalism, antisemitism, fascism och senare kommunism – ideologer vilka sammantagna och till slut resulterade i båda gruppernas undergång om än på olika sätt. Utöver adeln och judarna sägs f ö också Österrike-Ungerns muslimer ha varit särskilt lojala mot habsburgarna och möjligen gällde det också Donaumonarkins romer. von Rezzori föddes i Bukovinas provinshuvudstad Czernowitz som idag ligger i Ukraina och därför heter Tjernivtsi medan rumänerna, som styrde staden 1918-45, känner den som Cernăuţi. Österrike-Ungerns östligaste större stad Czernowitz har ”producerat” eller flertal författare varav poeten Paul Celan numera är mest känd för eftervärlden och en av dem är just von Rezzori, som i sin Bukovinatriologi skildrar staden samt Bukovina eller Teskovina som provinsen benämns som för att ytterligare förstärka känslan av att Österrike-Ungern var något av ett sagoland. Robert Musil benämnde ju Österrike-Ungern som Kakanien i sin berömda post-habsburgska roman ”Mannen utan egenskaper” medan ännu en adlig författare som likt von Rezzori skrev om Österrike-Ungern efter imperiets fall, baron Fritz von Herzmanovsky-Orlando, benämnde den gamla dubbelmonarkin som Tarokanien i sin post-habsburgska s k österrikiska romantrilogi och måhända går det också att i sammanhanget lägga till Hergés Bordurien, som fr a skildras i seriealbumet ”Kung Ottokars spira”. Bukovina var slutligen den mest mångkulturella provinsen av Österrike-Ungerns provinser och Czernowitz räknades som den tysktalande världens sista utpost mot ”Halb-Asien”, som Tsar-Ryssland och Balkanhalvön uppfattades som i Wien, och staden räknades som den mest judiska i dubbelmonarkin efter och bredvid Kraków och Lviv.
0d26ac53e61a097975a166b361f2bad8f23e69a2
60fa82c6e381fd26960184e8ceff3efe98a66333
2fc8e3d4bee60f614d0e2b38be88d6c93f837a10
60fa82c6e381fd26960184e8ceff3efe98a66333Läser just nu den rumänsk-ukrainsk-österrikiska eller snarare post-habsburgska författaren och baronen Gregor von Rezzoris likaledes post-habsburgska Bukovinatriologi, som består av tre självbiografiskt färgade böcker som fr a utspelar sig i den gamla habsburgska provinsen Bukovina, som numera är delat mellan Ukraina och Rumänien. von Rezzoris Bukovinatriologi genomsyras av samma typ av melankoliska nostalgi som Stefan […]
Läser just nu den rumänsk-ukrainsk-österrikiska eller snarare post-habsburgska författaren och baronen Gregor von Rezzoris likaledes post-habsburgska Bukovinatriologi, som består av tre självbiografiskt färgade böcker som fr a utspelar sig i den gamla habsburgska provinsen Bukovina, som numera är delat mellan Ukraina och Rumänien.
https://tobiashubinette.wordpress.com/wp-content/uploads/2026/04/3-1.jpg
von Rezzoris Bukovinatriologi genomsyras av samma typ av melankoliska nostalgi som Stefan Zweigs post-habsburgska memoarer ”Världen av i går” präglas av och det är inte en slump att von Rezzori tillhörde Österrike-Ungerns aristokrati medan Zweig härrörde från dubbelmonarkins stora judiska minoritet, då båda dessa grupper både tenderade att vara lojala mot Huset Habsburg samt längta tillbaka till Österrike-Ungern efter 1918 om än av olika skäl.
https://tobiashubinette.wordpress.com/wp-content/uploads/2026/04/1-4.jpg
Därför är adliga författare som von Rezzori och än mer greve Miklós Bánffy, upphovspersonen till den post-habsburgska Transsylvanientrilogin som skildrar den ungerska adelns öde i Erdély som Transsylvanien heter på ungerska, samt judiska författare som Zweig och än mer Joseph Roth, d v s författaren till det post-habsburgska mästerverket ”Radetzkymarschen”, överrepresenterade bland de författare som en gång föddes i Österrike-Ungern och som efter 1918 skrev nostalgiska romaner, memoarer, dikter och pjäser om det gamla kejsardömet.
https://tobiashubinette.wordpress.com/wp-content/uploads/2026/04/2-3.jpg
De bördsstolta centraleuropeiska adelsätterna och den urbana, judiska medelklassen lyckades aldrig känna sig hemma i det Central- och Östeuropa som föddes efter 1918 och som genomsyrades av nationalism, antisemitism, fascism och senare kommunism – ideologer vilka sammantagna och till slut resulterade i båda gruppernas undergång om än på olika sätt. Utöver adeln och judarna sägs f ö också Österrike-Ungerns muslimer ha varit särskilt lojala mot habsburgarna och möjligen gällde det också Donaumonarkins romer.
https://tobiashubinette.wordpress.com/wp-content/uploads/2026/04/7.jpg
von Rezzori föddes i Bukovinas provinshuvudstad Czernowitz som idag ligger i Ukraina och därför heter Tjernivtsi medan rumänerna, som styrde staden 1918-45, känner den som Cernăuţi. Österrike-Ungerns östligaste större stad Czernowitz har ”producerat” eller flertal författare varav poeten Paul Celan numera är mest känd för eftervärlden och en av dem är just von Rezzori, som i sin Bukovinatriologi skildrar staden samt Bukovina eller Teskovina som provinsen benämns som för att ytterligare förstärka känslan av att Österrike-Ungern var något av ett sagoland.
https://tobiashubinette.wordpress.com/wp-content/uploads/2026/04/6.jpg
Robert Musil benämnde ju Österrike-Ungern som Kakanien i sin berömda post-habsburgska roman ”Mannen utan egenskaper” medan ännu en adlig författare som likt von Rezzori skrev om Österrike-Ungern efter imperiets fall, baron Fritz von Herzmanovsky-Orlando, benämnde den gamla dubbelmonarkin som Tarokanien i sin post-habsburgska s k österrikiska romantrilogi och måhända går det också att i sammanhanget lägga till Hergés Bordurien, som fr a skildras i seriealbumet ”Kung Ottokars spira”.
Bukovina var slutligen den mest mångkulturella provinsen av Österrike-Ungerns provinser och Czernowitz räknades som den tysktalande världens sista utpost mot ”Halb-Asien”, som Tsar-Ryssland och Balkanhalvön uppfattades som i Wien, och staden räknades som den mest judiska i dubbelmonarkin efter och bredvid Kraków och Lviv.
60fa82c6e381fd26960184e8ceff3efe98a66333
0d26ac53e61a097975a166b361f2bad8f23e69a2
TITLE: Om Gregor von Rezzoris Bukovinatriologi DESCRIPTION: Läser just nu den rumänsk-ukrainsk-österrikiska eller snarare post-habsburgska författaren och baronen Gregor von Rezzoris likaledes post-habsburgska Bukovinatriologi, som består av tre självbiografiskt färgade böcker som fr a utspelar sig i den gamla habsburgska provinsen Bukovina, som numera är delat mellan Ukraina och Rumänien. von Rezzoris Bukovinatriologi genomsyras av samma typ av melankoliska nostalgi som Stefan […] CONTENT: Läser just nu den rumänsk-ukrainsk-österrikiska eller snarare post-habsburgska författaren och baronen Gregor von Rezzoris likaledes post-habsburgska Bukovinatriologi, som består av tre självbiografiskt färgade böcker som fr a utspelar sig i den gamla habsburgska provinsen Bukovina, som numera är delat mellan Ukraina och Rumänien. von Rezzoris Bukovinatriologi genomsyras av samma typ av melankoliska nostalgi som Stefan Zweigs post-habsburgska memoarer ”Världen av i går” präglas av och det är inte en slump att von Rezzori tillhörde Österrike-Ungerns aristokrati medan Zweig härrörde från dubbelmonarkins stora judiska minoritet, då båda dessa grupper både tenderade att vara lojala mot Huset Habsburg samt längta tillbaka till Österrike-Ungern efter 1918 om än av olika skäl. Därför är adliga författare som von Rezzori och än mer greve Miklós Bánffy, upphovspersonen till den post-habsburgska Transsylvanientrilogin som skildrar den ungerska adelns öde i Erdély som Transsylvanien heter på ungerska, samt judiska författare som Zweig och än mer Joseph Roth, d v s författaren till det post-habsburgska mästerverket ”Radetzkymarschen”, överrepresenterade bland de författare som en gång föddes i Österrike-Ungern och som efter 1918 skrev nostalgiska romaner, memoarer, dikter och pjäser om det gamla kejsardömet. De bördsstolta centraleuropeiska adelsätterna och den urbana, judiska medelklassen lyckades aldrig känna sig hemma i det Central- och Östeuropa som föddes efter 1918 och som genomsyrades av nationalism, antisemitism, fascism och senare kommunism – ideologer vilka sammantagna och till slut resulterade i båda gruppernas undergång om än på olika sätt. Utöver adeln och judarna sägs f ö också Österrike-Ungerns muslimer ha varit särskilt lojala mot habsburgarna och möjligen gällde det också Donaumonarkins romer. von Rezzori föddes i Bukovinas provinshuvudstad Czernowitz som idag ligger i Ukraina och därför heter Tjernivtsi medan rumänerna, som styrde staden 1918-45, känner den som Cernăuţi. Österrike-Ungerns östligaste större stad Czernowitz har ”producerat” eller flertal författare varav poeten Paul Celan numera är mest känd för eftervärlden och en av dem är just von Rezzori, som i sin Bukovinatriologi skildrar staden samt Bukovina eller Teskovina som provinsen benämns som för att ytterligare förstärka känslan av att Österrike-Ungern var något av ett sagoland. Robert Musil benämnde ju Österrike-Ungern som Kakanien i sin berömda post-habsburgska roman ”Mannen utan egenskaper” medan ännu en adlig författare som likt von Rezzori skrev om Österrike-Ungern efter imperiets fall, baron Fritz von Herzmanovsky-Orlando, benämnde den gamla dubbelmonarkin som Tarokanien i sin post-habsburgska s k österrikiska romantrilogi och måhända går det också att i sammanhanget lägga till Hergés Bordurien, som fr a skildras i seriealbumet ”Kung Ottokars spira”. Bukovina var slutligen den mest mångkulturella provinsen av Österrike-Ungerns provinser och Czernowitz räknades som den tysktalande världens sista utpost mot ”Halb-Asien”, som Tsar-Ryssland och Balkanhalvön uppfattades som i Wien, och staden räknades som den mest judiska i dubbelmonarkin efter och bredvid Kraków och Lviv.
TITLE: Om Gregor von Rezzoris Bukovinatriologi DESCRIPTION: Läser just nu den rumänsk-ukrainsk-österrikiska eller snarare post-habsburgska författaren och baronen Gregor von Rezzoris likaledes post-habsburgska Bukovinatriologi, som består av tre självbiografiskt färgade böcker som fr a utspelar sig i den gamla habsburgska provinsen Bukovina, som numera är delat mellan Ukraina och Rumänien. von Rezzoris Bukovinatriologi genomsyras av samma typ av melankoliska nostalgi som Stefan […] CONTENT: Läser just nu den rumänsk-ukrainsk-österrikiska eller snarare post-habsburgska författaren och baronen Gregor von Rezzoris likaledes post-habsburgska Bukovinatriologi, som består av tre självbiografiskt färgade böcker som fr a utspelar sig i den gamla habsburgska provinsen Bukovina, som numera är delat mellan Ukraina och Rumänien. von Rezzoris Bukovinatriologi genomsyras av samma typ av melankoliska nostalgi som Stefan Zweigs post-habsburgska memoarer ”Världen av i går” präglas av och det är inte en slump att von Rezzori tillhörde Österrike-Ungerns aristokrati medan Zweig härrörde från dubbelmonarkins stora judiska minoritet, då båda dessa grupper både tenderade att vara lojala mot Huset Habsburg samt längta tillbaka till Österrike-Ungern efter 1918 om än av olika skäl. Därför är adliga författare som von Rezzori och än mer greve Miklós Bánffy, upphovspersonen till den post-habsburgska Transsylvanientrilogin som skildrar den ungerska adelns öde i Erdély som Transsylvanien heter på ungerska, samt judiska författare som Zweig och än mer Joseph Roth, d v s författaren till det post-habsburgska mästerverket ”Radetzkymarschen”, överrepresenterade bland de författare som en gång föddes i Österrike-Ungern och som efter 1918 skrev nostalgiska romaner, memoarer, dikter och pjäser om det gamla kejsardömet. De bördsstolta centraleuropeiska adelsätterna och den urbana, judiska medelklassen lyckades aldrig känna sig hemma i det Central- och Östeuropa som föddes efter 1918 och som genomsyrades av nationalism, antisemitism, fascism och senare kommunism – ideologer vilka sammantagna och till slut resulterade i båda gruppernas undergång om än på olika sätt. Utöver adeln och judarna sägs f ö också Österrike-Ungerns muslimer ha varit särskilt lojala mot habsburgarna och möjligen gällde det också Donaumonarkins romer. von Rezzori föddes i Bukovinas provinshuvudstad Czernowitz som idag ligger i Ukraina och därför heter Tjernivtsi medan rumänerna, som styrde staden 1918-45, känner den som Cernăuţi. Österrike-Ungerns östligaste större stad Czernowitz har ”producerat” ett flertal författare varav poeten Paul Celan numera är mest känd för eftervärlden och en av dem är just von Rezzori, som i sin Bukovinatriologi skildrar staden samt Bukovina eller Teskovina som provinsen benämns som för att ytterligare förstärka känslan av att Österrike-Ungern var något av ett sagoland. Robert Musil benämnde ju Österrike-Ungern som Kakanien i sin berömda post-habsburgska roman ”Mannen utan egenskaper” medan ännu en adlig författare som likt von Rezzori skrev om Österrike-Ungern efter imperiets fall, baron Fritz von Herzmanovsky-Orlando, benämnde den gamla dubbelmonarkin som Tarokanien i sin post-habsburgska s k österrikiska romantrilogi och måhända går det också att i sammanhanget lägga till Hergés påhittade centraleuropeiska rike Bordurien, som fr a skildras i seriealbumet ”Kung Ottokars spira”. Bukovina var slutligen den mest mångkulturella provinsen av Österrike-Ungerns provinser och Czernowitz räknades som den tysktalande världens sista utpost mot ”Halb-Asien”, som Tsar-Ryssland och Balkanhalvön uppfattades som i Wien, och staden räknades därtill som den mest judiska i dubbelmonarkin efter och bredvid Kraków och Lviv.
2fc8e3d4bee60f614d0e2b38be88d6c93f837a10
60fa82c6e381fd26960184e8ceff3efe98a66333
TITLE: Om Gregor von Rezzoris Bukovinatriologi DESCRIPTION: Läser just nu den rumänsk-ukrainsk-österrikiska eller snarare post-habsburgska författaren och baronen Gregor von Rezzoris likaledes post-habsburgska Bukovinatriologi, som består av tre självbiografiskt färgade böcker som fr a utspelar sig i den gamla habsburgska provinsen Bukovina, som numera är delat mellan Ukraina och Rumänien. von Rezzoris Bukovinatriologi genomsyras av samma typ av melankoliska nostalgi som Stefan […] CONTENT: Läser just nu den rumänsk-ukrainsk-österrikiska eller snarare post-habsburgska författaren och baronen Gregor von Rezzoris likaledes post-habsburgska Bukovinatriologi, som består av tre självbiografiskt färgade böcker som fr a utspelar sig i den gamla habsburgska provinsen Bukovina, som numera är delat mellan Ukraina och Rumänien. von Rezzoris Bukovinatriologi genomsyras av samma typ av melankoliska nostalgi som Stefan Zweigs post-habsburgska memoarer ”Världen av i går” präglas av och det är inte en slump att von Rezzori tillhörde Österrike-Ungerns aristokrati medan Zweig härrörde från dubbelmonarkins stora judiska minoritet, då båda dessa grupper både tenderade att vara lojala mot Huset Habsburg samt längta tillbaka till Österrike-Ungern efter 1918 om än av olika skäl. Därför är adliga författare som von Rezzori och än mer greve Miklós Bánffy, upphovspersonen till den post-habsburgska Transsylvanientrilogin som skildrar den ungerska adelns öde i Erdély som Transsylvanien heter på ungerska, samt judiska författare som Zweig och än mer Joseph Roth, d v s författaren till det post-habsburgska mästerverket ”Radetzkymarschen”, överrepresenterade bland de författare som en gång föddes i Österrike-Ungern och som efter 1918 skrev nostalgiska romaner, memoarer, dikter och pjäser om det gamla kejsardömet. De bördsstolta centraleuropeiska adelsätterna och den urbana, judiska medelklassen lyckades aldrig känna sig hemma i det Central- och Östeuropa som föddes efter 1918 och som genomsyrades av nationalism, antisemitism, fascism och senare kommunism – ideologer vilka sammantagna och till slut resulterade i båda gruppernas undergång om än på olika sätt. Utöver adeln och judarna sägs f ö också Österrike-Ungerns muslimer ha varit särskilt lojala mot habsburgarna. von Rezzori föddes i Bukovinas provinshuvudstad Czernowitz som idag ligger i Ukraina och därför heter Tjernivtsi medan rumänerna, som styrde staden 1918-45, känner den som Cernăuţi. Österrike-Ungerns östligaste större stad Czernowitz har ”producerat” eller flertal författare varav poeten Paul Celan numera är mest känd för eftervärlden och en av dem är just von Rezzori, som i sin Bukovinatriologi skildrar staden samt Bukovina eller Teskovina som provinsen benämns som för att ytterligare förstärka känslan av att Österrike-Ungern var något av ett sagoland. Robert Musil benämnde ju Österrike-Ungern som Kakanien i sin berömda post-habsburgska roman ”Mannen utan egenskaper” medan ännu en adlig författare som likt von Rezzori skrev om Österrike-Ungern efter imperiets fall, baron Fritz von Herzmanovsky-Orlando, benämnde den gamla dubbelmonarkin som Tarokanien i sin post-habsburgska s k österrikiska romantrilogi och måhända går det också att i sammanhanget lägga till Hergés Bordurien, som fr a skildras i seriealbumet ”Kung Ottokars spira”. Bukovina var slutligen den mest mångkulturella provinsen av Österrike-Ungerns provinser och Czernowitz räknades som den tysktalande världens sista utpost mot ”Halb-Asien”, som Tsar-Ryssland och Balkanhalvön uppfattades som i Wien, och staden räknades som den mest judiska i dubbelmonarkin efter och bredvid Kraków och Lviv.
TITLE: Om Gregor von Rezzoris Bukovinatriologi DESCRIPTION: Läser just nu den rumänsk-ukrainsk-österrikiska eller snarare post-habsburgska författaren och baronen Gregor von Rezzoris likaledes post-habsburgska Bukovinatriologi, som består av tre självbiografiskt färgade böcker som fr a utspelar sig i den gamla habsburgska provinsen Bukovina, som numera är delat mellan Ukraina och Rumänien. von Rezzoris Bukovinatriologi genomsyras av samma typ av melankoliska nostalgi som Stefan […] CONTENT: Läser just nu den rumänsk-ukrainsk-österrikiska eller snarare post-habsburgska författaren och baronen Gregor von Rezzoris likaledes post-habsburgska Bukovinatriologi, som består av tre självbiografiskt färgade böcker som fr a utspelar sig i den gamla habsburgska provinsen Bukovina, som numera är delat mellan Ukraina och Rumänien. von Rezzoris Bukovinatriologi genomsyras av samma typ av melankoliska nostalgi som Stefan Zweigs post-habsburgska memoarer ”Världen av i går” präglas av och det är inte en slump att von Rezzori tillhörde Österrike-Ungerns aristokrati medan Zweig härrörde från dubbelmonarkins stora judiska minoritet, då båda dessa grupper både tenderade att vara lojala mot Huset Habsburg samt längta tillbaka till Österrike-Ungern efter 1918 om än av olika skäl. Därför är adliga författare som von Rezzori och än mer greve Miklós Bánffy, upphovspersonen till den post-habsburgska Transsylvanientrilogin som skildrar den ungerska adelns öde i Erdély som Transsylvanien heter på ungerska, samt judiska författare som Zweig och än mer Joseph Roth, d v s författaren till det post-habsburgska mästerverket ”Radetzkymarschen”, överrepresenterade bland de författare som en gång föddes i Österrike-Ungern och som efter 1918 skrev nostalgiska romaner, memoarer, dikter och pjäser om det gamla kejsardömet. De bördsstolta centraleuropeiska adelsätterna och den urbana, judiska medelklassen lyckades aldrig känna sig hemma i det Central- och Östeuropa som föddes efter 1918 och som genomsyrades av nationalism, antisemitism, fascism och senare kommunism – ideologer vilka sammantagna och till slut resulterade i båda gruppernas undergång om än på olika sätt. Utöver adeln och judarna sägs f ö också Österrike-Ungerns muslimer ha varit särskilt lojala mot habsburgarna och möjligen gällde det också Donaumonarkins romer. von Rezzori föddes i Bukovinas provinshuvudstad Czernowitz som idag ligger i Ukraina och därför heter Tjernivtsi medan rumänerna, som styrde staden 1918-45, känner den som Cernăuţi. Österrike-Ungerns östligaste större stad Czernowitz har ”producerat” eller flertal författare varav poeten Paul Celan numera är mest känd för eftervärlden och en av dem är just von Rezzori, som i sin Bukovinatriologi skildrar staden samt Bukovina eller Teskovina som provinsen benämns som för att ytterligare förstärka känslan av att Österrike-Ungern var något av ett sagoland. Robert Musil benämnde ju Österrike-Ungern som Kakanien i sin berömda post-habsburgska roman ”Mannen utan egenskaper” medan ännu en adlig författare som likt von Rezzori skrev om Österrike-Ungern efter imperiets fall, baron Fritz von Herzmanovsky-Orlando, benämnde den gamla dubbelmonarkin som Tarokanien i sin post-habsburgska s k österrikiska romantrilogi och måhända går det också att i sammanhanget lägga till Hergés Bordurien, som fr a skildras i seriealbumet ”Kung Ottokars spira”. Bukovina var slutligen den mest mångkulturella provinsen av Österrike-Ungerns provinser och Czernowitz räknades som den tysktalande världens sista utpost mot ”Halb-Asien”, som Tsar-Ryssland och Balkanhalvön uppfattades som i Wien, och staden räknades som den mest judiska i dubbelmonarkin efter och bredvid Kraków och Lviv.
0d26ac53e61a097975a166b361f2bad8f23e69a2
60fa82c6e381fd26960184e8ceff3efe98a66333
2fc8e3d4bee60f614d0e2b38be88d6c93f837a10