Tornevall Networks

← Back to feed

Idag ber Storbritanniens premiärminister Keir Starmer om ursäkt för den brittiska statens inblandning i uppemot 200,000 inhemska tvångsadoptioner som genomfördes i England och Wales under efterkrigstiden

Permalink
Published: 2026-07-02 12:53:57
Discovered: 2026-07-03 06:03:25
Author: Tobias Hübinette
Hash: 28c21dc04727ab67fbb7e0cef19df134bc548ef9
https://tobiashubinette.wordpress.com/2026/07/02/idag-ber-storbritanniens-premiarminister-keir-starmer-om-ursakt-for-den-brittiska-statens-inblandning-i-uppemot-200000-inhemska-tvangsadoptioner-som-genomfordes-i-england-och-wales-under-efterkrigsti/
Description
Idag ber Storbritanniens premiärminister Keir Starmer om ursäkt för den brittiska statens inblandning i uppemot 200,000 inhemska tvångsadoptioner som genomfördes i England och Wales under efterkrigstiden: https://www.bbc.com/news/articles/c20yq332018o ”What happened to them, and to tens of thousands of mothers, children, and families, should never have happened. It is a stain on our history. Mothers, many young, […]
Content
Idag ber Storbritanniens premiärminister Keir Starmer om ursäkt för den brittiska statens inblandning i uppemot 200,000 inhemska tvångsadoptioner som genomfördes i England och Wales under efterkrigstiden:

https://www.bbc.com/news/articles/c20yq332018o

”What happened to them, and to tens of thousands of mothers, children, and families, should never have happened. It is a stain on our history. Mothers, many young, vulnerable, and without support were coerced, bullied, or misled into feeling that they had no choice but to have their children taken away from them. What a thing to do. These were not isolated or accidental acts, they were practices embedded within systems across local authorities, across voluntary and faith-based institutions, and in health and social care services, including parts of what is now the NHS. All institutions that operated with power over people’s lives, yet they did so without compassion, without consent, and without dignity or proper safeguards. These practices were particularly prevalent between 1949 and 1976 but also extended beyond those years.”

Den officiella ursäkten framförs till både förstamödrarna, vilka i de flesta fall tvingades att överge sina barn på grund av dåtidens normer och lagar, och de inhemskt adopterade. Starmers ursäkt är ett resultat av årtionden av kamp från de brittiska förstamödrarnas sida vilka länge har krävt detta liksom senare även från de inhemskt adopterades sida. Liknande offentliga ursäkter har redan framförts i Kanada och Australien liksom i Skottland och idag framförde även den holländska regeringen en sådan ursäkt för Nederländernas del till de holländska förstamödrarna och inhemskt adopterade.

Fram tills det så kallade 68-upproret tvingades miljontals västerländska flickor och unga vuxna kvinnor som var ogifta och som hade blivit gravida att ta in på så kallade mödrahem för att där föda sina barn vilka därefter blev bortadopterade inom de respektive länderna. Så var även fallet i Sverige där 10 000-tals inhemska tvångsadoptioner genomfördes fram tills 68-revolutionen. I min hemstad Motala tvingade till exempel en ingenjör i grannskapet där jag växte upp som arbetade på en av stadens fabriker sin tonårsdotter att temporärt flytta hemifrån och ta in på ett mödrahem i Norrland för att föda sitt barn och sedan adoptera bort det och denna händelse skedde kring 1965-66.

Och just i Sverige kopplades den inhemska adoptionsverksamheten också till den dåvarande svenska rashygieniska politiken. Det innebar bland annat att flickor och unga vuxna kvinnor kunde bli steriliserade efter att ha fött sina barn på mödrahemmen samt att flickor och unga vuxna kvinnor som blev gravida med män med utomeuropeisk bakgrund uppmanades eller tvingades till att göra abort då de blandade eller mixade barnen inte sågs som önskvärda på grund av det dåtida rastänkandet.

I Sverige har frågan om de inhemska adoptionerna dock aldrig riktigt hamnat på den politiska dagordningen då de svenska förstamödrarna och de nationellt adopterade inte har drivit frågan om en uppgörelse och en ursäkt på samma sätt som dessa två grupper har gjort i ett flertal andra västländer. Varför så är fallet går det bara att spekulera i men kanske var just den svenska 68-revolten så radikal vad gäller könsrelationer och synen på sexualitet, barn, reproduktion, familj och föräldraskap att de normer som gällde innan dess på något sätt glömdes bort mycket snabbare i Sverige än i andra västländer och därför ”glömde” även (eller kanske snarare förträngde) de svenska förstamödrarna och de nationellt adopterade bort det Sverige som gällde innan 68-revolutionen och lät det hela bero.

Ytterst få förstamödrar har dessutom trätt fram i den svenska offentligheten och än färre förstafädrer (såsom till exempel i medierna eller i självbiografier) och endast ett fåtal av de 10 000-tals nationellt adopterade i landet har valt att gå ut med att de just är adopterade (till exempel gäller det bland andra ”Kikki” Danielsson, Michael Nyqvist, Anders Paulrud och Stefan Löfven).
History (3 versions shown )

Changes

Diff Side by side
From 2026-07-02 12:53:57 (discovered: 2026-07-02 13:40:28) hash: 166dd653fd0944572a72a5b91a29435e78237651
To 2026-07-02 12:53:57 (discovered: 2026-07-03 06:03:25) hash: 28c21dc04727ab67fbb7e0cef19df134bc548ef9
Title
Idag ber Storbritanniens premiärminister Keir Starmer om ursäkt för den brittiska statens inblandning i uppemot 200,000 inhemska tvångsadoptioner som genomfördes i England och Wales under efterkrigstiden
Description
Idag ber Storbritanniens premiärminister Keir Starmer om ursäkt för den brittiska statens inblandning i uppemot 200,000 inhemska tvångsadoptioner som genomfördes i England och Wales under efterkrigstiden: https://www.bbc.com/news/articles/c20yq332018o ”What happened to them, and to tens of thousands of mothers, children, and families, should never have happened. It is a stain on our history. Mothers, many young, […]
Content
Idag ber Storbritanniens premiärminister Keir Starmer om ursäkt för den brittiska statens inblandning i uppemot 200,000 inhemska tvångsadoptioner som genomfördes i England och Wales under efterkrigstiden: https://www.bbc.com/news/articles/c20yq332018o ”What happened to them, and to tens of thousands of mothers, children, and families, should never have happened. It is a stain on our history. Mothers, many young, vulnerable, and without support were coerced, bullied, or misled into feeling that they had no choice but to have their children taken away from them. What a thing to do. These were not isolated or accidental acts, they were practices embedded within systems across local authorities, across voluntary and faith-based institutions, and in health and social care services, including parts of what is now the NHS. All institutions that operated with power over people’s lives, yet they did so without compassion, without consent, and without dignity or proper safeguards. These practices were particularly prevalent between 1949 and 1976 but also extended beyond those years.” Den officiella ursäkten framförs till både förstamödrarna, vilka i de flesta fall tvingades att överge sina barn på grund av dåtidens normer och lagar, och de inhemskt adopterade. Starmers ursäkt är ett resultat av årtionden av kamp från de brittiska förstamödrarnas sida vilka länge har krävt detta liksom senare även från de inhemskt adopterades sida. Liknande offentliga ursäkter har redan framförts i Kanada och Australien liksom i Skottland och för ett år sedan den 2 juli 2025 idag framförde Dick Schoofs dåvarande även den holländska regering regeringen en sådan ursäkt för Nederländernas del till de holländska förstamödrarna och inhemskt adopterade. Fram tills det så kallade 68-upproret tvingades miljontals västerländska flickor och unga vuxna kvinnor som var ogifta och som hade blivit gravida att ta in på så kallade mödrahem för att där föda sina barn vilka därefter blev bortadopterade inom de respektive länderna. Så var även fallet i Sverige där 10 000-tals inhemska tvångsadoptioner genomfördes fram tills 68-revolutionen. I min hemstad Motala tvingade till exempel en ingenjör i grannskapet där jag växte upp som arbetade på en av stadens fabriker sin tonårsdotter att temporärt flytta hemifrån och ta in på ett mödrahem i Norrland för att föda sitt barn och sedan adoptera bort det och denna händelse skedde kring 1965-66. Och just i Sverige kopplades den inhemska adoptionsverksamheten också till den dåvarande svenska rashygieniska politiken. Det innebar bland annat att flickor och unga vuxna kvinnor kunde bli steriliserade efter att ha fött sina barn på mödrahemmen samt att flickor och unga vuxna kvinnor som blev gravida med män med utomeuropeisk bakgrund uppmanades eller tvingades till att göra abort då de blandade eller mixade barnen inte sågs som önskvärda på grund av det dåtida rastänkandet. I Sverige har frågan om de inhemska adoptionerna dock aldrig riktigt hamnat på den politiska dagordningen då de svenska förstamödrarna och de nationellt adopterade inte har drivit frågan om en uppgörelse och en ursäkt på samma sätt som dessa två grupper har gjort i ett flertal andra västländer. Varför så är fallet går det bara att spekulera i men kanske var just den svenska 68-revolten så radikal vad gäller könsrelationer och synen på sexualitet, barn, reproduktion, familj och föräldraskap att de normer som gällde innan dess på något sätt glömdes bort mycket snabbare i Sverige än i andra västländer och därför ”glömde” även (eller kanske snarare förträngde) de svenska förstamödrarna och de nationellt adopterade bort det Sverige som gällde innan 68-revolutionen och lät det hela bero. Ytterst få förstamödrar har dessutom trätt fram i den svenska offentligheten och än färre förstafädrer (såsom till exempel i medierna eller i självbiografier) och endast ett fåtal av de 10 000-tals nationellt adopterade i landet har valt att gå ut med att de just är adopterade (till exempel gäller det bland andra ”Kikki” Danielsson, Michael Nyqvist, Anders Paulrud och Stefan Löfven).
From 2026-07-02 12:53:57 (discovered: 2026-07-02 12:54:26) hash: d3cd09ecefebfb6d0d9f196729313ee0ca672ebe
To 2026-07-02 12:53:57 (discovered: 2026-07-02 13:40:28) hash: 166dd653fd0944572a72a5b91a29435e78237651
Title
Idag ber Storbritanniens premiärminister Keir Starmer om ursäkt för den brittiska statens inblandning i uppemot 200,000 inhemska tvångsadoptioner som genomfördes i England och Wales under efterkrigstiden
Description
Idag ber Storbritanniens premiärminister Keir Starmer om ursäkt för den brittiska statens inblandning i uppemot 200,000 inhemska tvångsadoptioner som genomfördes i England och Wales under efterkrigstiden. Den officiella ursäkten framförs till både förstamödrarna, vilka i de flesta fall tvingades att överge sina barn på grund av dåtidens normer och lagar, och de inhemskt adopterade. Starmers efterkrigstiden: https://www.bbc.com/news/articles/c20yq332018o ”What happened to them, and to tens of thousands of mothers, children, and families, should never have happened. It is a stain on our history. Mothers, many young, […]
Content
Idag ber Storbritanniens premiärminister Keir Starmer om ursäkt för den brittiska statens inblandning i uppemot 200,000 inhemska tvångsadoptioner som genomfördes i England och Wales under efterkrigstiden. efterkrigstiden: https://www.bbc.com/news/articles/c20yq332018o ”What happened to them, and to tens of thousands of mothers, children, and families, should never have happened. It is a stain on our history. Mothers, many young, vulnerable, and without support were coerced, bullied, or misled into feeling that they had no choice but to have their children taken away from them. What a thing to do. These were not isolated or accidental acts, they were practices embedded within systems across local authorities, across voluntary and faith-based institutions, and in health and social care services, including parts of what is now the NHS. All institutions that operated with power over people’s lives, yet they did so without compassion, without consent, and without dignity or proper safeguards. These practices were particularly prevalent between 1949 and 1976 but also extended beyond those years.” Den officiella ursäkten framförs till både förstamödrarna, vilka i de flesta fall tvingades att överge sina barn på grund av dåtidens normer och lagar, och de inhemskt adopterade. Starmers ursäkt är ett resultat av årtionden av kamp från de brittiska förstamödrarnas sida vilka länge har krävt detta liksom senare även från de inhemskt adopterades sida. Liknande offentliga ursäkter har redan framförts i Kanada och Australien liksom i Skottland och för ett år sedan den 2 juli 2025 framförde Dick Schoofs dåvarande holländska regering en sådan ursäkt för Nederländernas del till de holländska förstamödrarna och inhemskt adopterade. Fram tills det så kallade 68-upproret tvingades miljontals västerländska flickor och unga vuxna kvinnor som var ogifta och som hade blivit gravida att ta in på så kallade mödrahem för att där föda sina barn vilka därefter blev bortadopterade inom de respektive länderna. Så var även fallet i Sverige där 10 000-tals inhemska tvångsadoptioner genomfördes fram tills 68-revolutionen. I min hemstad Motala tvingade till exempel en ingenjör i grannskapet där jag växte upp som arbetade på en av stadens fabriker sin tonårsdotter att temporärt flytta hemifrån och ta in på ett mödrahem i Norrland för att föda sitt barn och sedan adoptera bort det och denna händelse skedde kring 1965-66. Och just i Sverige kopplades den inhemska adoptionsverksamheten också till den dåvarande svenska rashygieniska politiken. Det innebar bland annat att flickor och unga vuxna kvinnor kunde bli steriliserade efter att ha fött sina barn på mödrahemmen samt att flickor och unga vuxna kvinnor som blev gravida med män med utomeuropeisk bakgrund uppmanades eller tvingades till att göra abort då de blandade eller mixade barnen inte sågs som önskvärda på grund av det dåtida rastänkandet. I Sverige har frågan om de inhemska adoptionerna dock aldrig riktigt hamnat på den politiska dagordningen då de svenska förstamödrarna och de nationellt adopterade inte har drivit frågan om en uppgörelse och en ursäkt på samma sätt som dessa två grupper har gjort i ett flertal andra västländer. Varför så är fallet går det bara att spekulera i men kanske var just den svenska 68-revolten så radikal vad gäller könsrelationer och synen på sexualitet, barn, reproduktion, familj och föräldraskap att de normer som gällde innan dess på något sätt glömdes bort mycket snabbare i Sverige än i andra västländer och därför ”glömde” även (eller kanske snarare förträngde) de svenska förstamödrarna och de nationellt adopterade bort det Sverige som gällde innan 68-revolutionen och lät det hela bero. Ytterst få förstamödrar har dessutom trätt fram i den svenska offentligheten och än färre förstafädrer (såsom till exempel i medierna eller i självbiografier) och endast ett fåtal av de 10 000-tals nationellt adopterade i landet har valt att gå ut med att de just är adopterade (till exempel gäller det bland andra ”Kikki” Danielsson, Michael Nyqvist, Anders Paulrud och Stefan Löfven).

Versions

  1. 2026-07-02 12:53:57
    Discovered: 2026-07-03 06:03:25 Hash: 28c21dc04727ab67fbb7e0cef19df134bc548ef9
    Title:
    Idag ber Storbritanniens premiärminister Keir Starmer om ursäkt för den brittiska statens inblandning i uppemot 200,000 inhemska tvångsadoptioner som genomfördes i England och Wales under efterkrigstiden
    Description:
    Idag ber Storbritanniens premiärminister Keir Starmer om ursäkt för den brittiska statens inblandning i uppemot 200,000 inhemska tvångsadoptioner som genomfördes i England och Wales under efterkrigstiden: https://www.bbc.com/news/articles/c20yq332018o ”What happened to them, and to tens of thousands of mothers, children, and families, should never have happened. It is a stain on our history. Mothers, many young, […]
    Content
    Idag ber Storbritanniens premiärminister Keir Starmer om ursäkt för den brittiska statens inblandning i uppemot 200,000 inhemska tvångsadoptioner som genomfördes i England och Wales under efterkrigstiden:

    https://www.bbc.com/news/articles/c20yq332018o

    ”What happened to them, and to tens of thousands of mothers, children, and families, should never have happened. It is a stain on our history. Mothers, many young, vulnerable, and without support were coerced, bullied, or misled into feeling that they had no choice but to have their children taken away from them. What a thing to do. These were not isolated or accidental acts, they were practices embedded within systems across local authorities, across voluntary and faith-based institutions, and in health and social care services, including parts of what is now the NHS. All institutions that operated with power over people’s lives, yet they did so without compassion, without consent, and without dignity or proper safeguards. These practices were particularly prevalent between 1949 and 1976 but also extended beyond those years.”

    Den officiella ursäkten framförs till både förstamödrarna, vilka i de flesta fall tvingades att överge sina barn på grund av dåtidens normer och lagar, och de inhemskt adopterade. Starmers ursäkt är ett resultat av årtionden av kamp från de brittiska förstamödrarnas sida vilka länge har krävt detta liksom senare även från de inhemskt adopterades sida. Liknande offentliga ursäkter har redan framförts i Kanada och Australien liksom i Skottland och idag framförde även den holländska regeringen en sådan ursäkt för Nederländernas del till de holländska förstamödrarna och inhemskt adopterade.

    Fram tills det så kallade 68-upproret tvingades miljontals västerländska flickor och unga vuxna kvinnor som var ogifta och som hade blivit gravida att ta in på så kallade mödrahem för att där föda sina barn vilka därefter blev bortadopterade inom de respektive länderna. Så var även fallet i Sverige där 10 000-tals inhemska tvångsadoptioner genomfördes fram tills 68-revolutionen. I min hemstad Motala tvingade till exempel en ingenjör i grannskapet där jag växte upp som arbetade på en av stadens fabriker sin tonårsdotter att temporärt flytta hemifrån och ta in på ett mödrahem i Norrland för att föda sitt barn och sedan adoptera bort det och denna händelse skedde kring 1965-66.

    Och just i Sverige kopplades den inhemska adoptionsverksamheten också till den dåvarande svenska rashygieniska politiken. Det innebar bland annat att flickor och unga vuxna kvinnor kunde bli steriliserade efter att ha fött sina barn på mödrahemmen samt att flickor och unga vuxna kvinnor som blev gravida med män med utomeuropeisk bakgrund uppmanades eller tvingades till att göra abort då de blandade eller mixade barnen inte sågs som önskvärda på grund av det dåtida rastänkandet.

    I Sverige har frågan om de inhemska adoptionerna dock aldrig riktigt hamnat på den politiska dagordningen då de svenska förstamödrarna och de nationellt adopterade inte har drivit frågan om en uppgörelse och en ursäkt på samma sätt som dessa två grupper har gjort i ett flertal andra västländer. Varför så är fallet går det bara att spekulera i men kanske var just den svenska 68-revolten så radikal vad gäller könsrelationer och synen på sexualitet, barn, reproduktion, familj och föräldraskap att de normer som gällde innan dess på något sätt glömdes bort mycket snabbare i Sverige än i andra västländer och därför ”glömde” även (eller kanske snarare förträngde) de svenska förstamödrarna och de nationellt adopterade bort det Sverige som gällde innan 68-revolutionen och lät det hela bero.

    Ytterst få förstamödrar har dessutom trätt fram i den svenska offentligheten och än färre förstafädrer (såsom till exempel i medierna eller i självbiografier) och endast ett fåtal av de 10 000-tals nationellt adopterade i landet har valt att gå ut med att de just är adopterade (till exempel gäller det bland andra ”Kikki” Danielsson, Michael Nyqvist, Anders Paulrud och Stefan Löfven).
  2. 2026-07-02 12:53:57
    Discovered: 2026-07-02 13:40:28 Hash: 166dd653fd0944572a72a5b91a29435e78237651
    Title:
    Idag ber Storbritanniens premiärminister Keir Starmer om ursäkt för den brittiska statens inblandning i uppemot 200,000 inhemska tvångsadoptioner som genomfördes i England och Wales under efterkrigstiden
    Description:
    Idag ber Storbritanniens premiärminister Keir Starmer om ursäkt för den brittiska statens inblandning i uppemot 200,000 inhemska tvångsadoptioner som genomfördes i England och Wales under efterkrigstiden: https://www.bbc.com/news/articles/c20yq332018o ”What happened to them, and to tens of thousands of mothers, children, and families, should never have happened. It is a stain on our history. Mothers, many young, […]
    Content
    Idag ber Storbritanniens premiärminister Keir Starmer om ursäkt för den brittiska statens inblandning i uppemot 200,000 inhemska tvångsadoptioner som genomfördes i England och Wales under efterkrigstiden:

    https://www.bbc.com/news/articles/c20yq332018o

    ”What happened to them, and to tens of thousands of mothers, children, and families, should never have happened. It is a stain on our history. Mothers, many young, vulnerable, and without support were coerced, bullied, or misled into feeling that they had no choice but to have their children taken away from them. What a thing to do. These were not isolated or accidental acts, they were practices embedded within systems across local authorities, across voluntary and faith-based institutions, and in health and social care services, including parts of what is now the NHS. All institutions that operated with power over people’s lives, yet they did so without compassion, without consent, and without dignity or proper safeguards. These practices were particularly prevalent between 1949 and 1976 but also extended beyond those years.”

    Den officiella ursäkten framförs till både förstamödrarna, vilka i de flesta fall tvingades att överge sina barn på grund av dåtidens normer och lagar, och de inhemskt adopterade. Starmers ursäkt är ett resultat av årtionden av kamp från de brittiska förstamödrarnas sida vilka länge har krävt detta liksom senare även från de inhemskt adopterades sida. Liknande offentliga ursäkter har redan framförts i Kanada och Australien liksom i Skottland och för ett år sedan den 2 juli 2025 framförde Dick Schoofs dåvarande holländska regering en sådan ursäkt för Nederländernas del till de holländska förstamödrarna och inhemskt adopterade.

    Fram tills det så kallade 68-upproret tvingades miljontals västerländska flickor och unga vuxna kvinnor som var ogifta och som hade blivit gravida att ta in på så kallade mödrahem för att där föda sina barn vilka därefter blev bortadopterade inom de respektive länderna. Så var även fallet i Sverige där 10 000-tals inhemska tvångsadoptioner genomfördes fram tills 68-revolutionen. I min hemstad Motala tvingade till exempel en ingenjör i grannskapet där jag växte upp som arbetade på en av stadens fabriker sin tonårsdotter att temporärt flytta hemifrån och ta in på ett mödrahem i Norrland för att föda sitt barn och sedan adoptera bort det och denna händelse skedde kring 1965-66.

    Och just i Sverige kopplades den inhemska adoptionsverksamheten också till den dåvarande svenska rashygieniska politiken. Det innebar bland annat att flickor och unga vuxna kvinnor kunde bli steriliserade efter att ha fött sina barn på mödrahemmen samt att flickor och unga vuxna kvinnor som blev gravida med män med utomeuropeisk bakgrund uppmanades eller tvingades till att göra abort då de blandade eller mixade barnen inte sågs som önskvärda på grund av det dåtida rastänkandet.

    I Sverige har frågan om de inhemska adoptionerna dock aldrig riktigt hamnat på den politiska dagordningen då de svenska förstamödrarna och de nationellt adopterade inte har drivit frågan om en uppgörelse och en ursäkt på samma sätt som dessa två grupper har gjort i ett flertal andra västländer. Varför så är fallet går det bara att spekulera i men kanske var just den svenska 68-revolten så radikal vad gäller könsrelationer och synen på sexualitet, barn, reproduktion, familj och föräldraskap att de normer som gällde innan dess på något sätt glömdes bort mycket snabbare i Sverige än i andra västländer och därför ”glömde” även (eller kanske snarare förträngde) de svenska förstamödrarna och de nationellt adopterade bort det Sverige som gällde innan 68-revolutionen och lät det hela bero.

    Ytterst få förstamödrar har dessutom trätt fram i den svenska offentligheten och än färre förstafädrer (såsom till exempel i medierna eller i självbiografier) och endast ett fåtal av de 10 000-tals nationellt adopterade i landet har valt att gå ut med att de just är adopterade (till exempel gäller det bland andra ”Kikki” Danielsson, Michael Nyqvist, Anders Paulrud och Stefan Löfven).
  3. 2026-07-02 12:53:57
    Discovered: 2026-07-02 12:54:26 Hash: d3cd09ecefebfb6d0d9f196729313ee0ca672ebe
    Title:
    Idag ber Storbritanniens premiärminister Keir Starmer om ursäkt för den brittiska statens inblandning i uppemot 200,000 inhemska tvångsadoptioner som genomfördes i England och Wales under efterkrigstiden
    Description:
    Idag ber Storbritanniens premiärminister Keir Starmer om ursäkt för den brittiska statens inblandning i uppemot 200,000 inhemska tvångsadoptioner som genomfördes i England och Wales under efterkrigstiden. Den officiella ursäkten framförs till både förstamödrarna, vilka i de flesta fall tvingades att överge sina barn på grund av dåtidens normer och lagar, och de inhemskt adopterade. Starmers […]
    Content
    Idag ber Storbritanniens premiärminister Keir Starmer om ursäkt för den brittiska statens inblandning i uppemot 200,000 inhemska tvångsadoptioner som genomfördes i England och Wales under efterkrigstiden.

    Den officiella ursäkten framförs till både förstamödrarna, vilka i de flesta fall tvingades att överge sina barn på grund av dåtidens normer och lagar, och de inhemskt adopterade. Starmers ursäkt är ett resultat av årtionden av kamp från de brittiska förstamödrarnas sida vilka länge har krävt detta liksom senare även från de inhemskt adopterades sida. Liknande offentliga ursäkter har redan framförts i Kanada och Australien liksom i Skottland och för ett år sedan den 2 juli 2025 framförde Dick Schoofs dåvarande holländska regering en sådan ursäkt för Nederländernas del till de holländska förstamödrarna och inhemskt adopterade.

    Fram tills det så kallade 68-upproret tvingades miljontals västerländska flickor och unga vuxna kvinnor som var ogifta och som hade blivit gravida att ta in på så kallade mödrahem för att där föda sina barn vilka därefter blev bortadopterade inom de respektive länderna. Så var även fallet i Sverige där 10 000-tals inhemska tvångsadoptioner genomfördes fram tills 68-revolutionen. I min hemstad Motala tvingade till exempel en ingenjör i grannskapet där jag växte upp som arbetade på en av stadens fabriker sin tonårsdotter att temporärt flytta hemifrån och ta in på ett mödrahem i Norrland för att föda sitt barn och sedan adoptera bort det och denna händelse skedde kring 1965-66.

    Och just i Sverige kopplades den inhemska adoptionsverksamheten också till den dåvarande svenska rashygieniska politiken. Det innebar bland annat att flickor och unga vuxna kvinnor kunde bli steriliserade efter att ha fött sina barn på mödrahemmen samt att flickor och unga vuxna kvinnor som blev gravida med män med utomeuropeisk bakgrund uppmanades eller tvingades till att göra abort då de blandade eller mixade barnen inte sågs som önskvärda på grund av det dåtida rastänkandet.

    I Sverige har frågan om de inhemska adoptionerna dock aldrig riktigt hamnat på den politiska dagordningen då de svenska förstamödrarna och de nationellt adopterade inte har drivit frågan om en uppgörelse och en ursäkt på samma sätt som dessa två grupper har gjort i ett flertal andra västländer. Varför så är fallet går det bara att spekulera i men kanske var just den svenska 68-revolten så radikal vad gäller könsrelationer och synen på sexualitet, barn, reproduktion, familj och föräldraskap att de normer som gällde innan dess på något sätt glömdes bort mycket snabbare i Sverige än i andra västländer och därför ”glömde” även (eller kanske snarare förträngde) de svenska förstamödrarna och de nationellt adopterade bort det Sverige som gällde innan 68-revolutionen och lät det hela bero.

    Ytterst få förstamödrar har dessutom trätt fram i den svenska offentligheten och än färre förstafädrer (såsom till exempel i medierna eller i självbiografier) och endast ett fåtal av de 10 000-tals nationellt adopterade i landet har valt att gå ut med att de just är adopterade (till exempel gäller det bland andra ”Kikki” Danielsson, Michael Nyqvist, Anders Paulrud och Stefan Löfven).