Log in to subscribe to heads-up notifications for this feed or its category via email, Slack, or Discord.
Ask the AI anything about content, patterns, and edits for Tobias Hübinette. The AI will receive full version history including all edited articles. Open question history.
1abbbb1d25d9ce37a40d68323efa05f4e57406e6De tre stora keltiska randländerna som ingår i Storbritannien vilka numera domineras av partier som driver självständighetsfrågan (SNP i Skottland och Plaid Cymru i Wales) respektive återföreningsfrågan (Sinn Féin i Nordirland) förbereder sig på att lämna Förenade kungariket (det vill säga UK eller Storbritannien) om Nigel Farage och hans högerpopulistiska parti Reform UK vinner nästa […]
De tre stora keltiska randländerna som ingår i Storbritannien vilka numera domineras av partier som driver självständighetsfrågan (SNP i Skottland och Plaid Cymru i Wales) respektive återföreningsfrågan (Sinn Féin i Nordirland) förbereder sig på att lämna Förenade kungariket (det vill säga UK eller Storbritannien) om Nigel Farage och hans högerpopulistiska parti Reform UK vinner nästa val. ”Mister Brexit” själv, det vill säga Farage, har därmed lyckats med konststycket att både få Storbritannien att lämna EU och slå sönder Storbritannien inifrån.
För två år sedan i juli 2024 raderades Konservativa partiet eller Tories ut från hela Wales liksom från Cornwall och även till stora delar från Skottland (och sedan tidigare från både Isle of Man och Nordirland) och i maj i år var det Arbetarpartiets eller Labours tur att åka på en brakförlust i de keltiska randländerna.
Och för Englands del är detta inget annat än en katastrof – först förlorades det globala kolonialimperiet och snart förloras kanske också de keltiska randländer som engelsmännen successivt lade under sig genom århundradena och behandlade på ett inrekolonialt sätt (för att tala med den amerikanske sociologen Michael Hechter).
Under 1900-talet bröts Österrike-Ungern, Osmanska riket, Sovjetunionen och Jugoslavien upp i mängder av mindre länder och snart kan Storbritannien komma att gå samma öde till mötes.
The rise of Nigel Farage has prompted political leaders across Ireland, Northern Ireland, Scotland and Wales to game the unthinkable: the breakup of the United Kingdom.
Unionists who wish to save the union and nationalists who wish to end it are bracing for constitutional turmoil if Reform UK emerges triumphant – with Farage as prime minister or official leader of the opposition – after the next election.
Representatives from each side believe a Farage-led government could trigger a hasty referendum on Irish unification and usher in Trump-style anti-immigration crackdowns that alienate the Celtic nations. The possibility of a strong Reform opposition or coalition spooks the nations just as much.
It is conceivable that “in just a handful of years’ time, people on the island of Ireland will be looking across the Irish Sea to a country where ICE-like snatch squads are arresting people off the streets” said Mark Drakeford, the former first minister of Wales, referring to the US Immigration and Customs Enforcement agency.
Drakeford, who has repeatedly said he would fight to retain the union, worries that politics in Britain has irrevocably changed and fears there “there may not be time” for a considered debate about the UK’s future if Farage reaches Downing Street or Reform significantly boosts its number of parliamentary seats from the eight it now holds.
“The United Kingdom is a voluntary association of four nations, and in any voluntary association there must be choices that people can make to stay in and choices that people can make to leave.”
de6536f8897db50f37c6de86450de668b449faab
1abbbb1d25d9ce37a40d68323efa05f4e57406e6
TITLE: De tre stora keltiska randländerna som ingår i Storbritannien vill bryta sig ur Förenade kungariket på grund av Reform UK DESCRIPTION: De tre stora keltiska randländerna som ingår i Storbritannien vilka numera domineras av partier som driver självständighetsfrågan (SNP i Skottland och Plaid Cymru i Wales) respektive återföreningsfrågan (Sinn Féin i Nordirland) förbereder sig på att lämna Förenade kungariket (det vill säga UK eller Storbritannien) om Nigel Farage och hans högerpopulistiska parti Reform UK vinner nästa […] CONTENT: De tre stora keltiska randländerna som ingår i Storbritannien vilka numera domineras av partier som driver självständighetsfrågan (SNP i Skottland och Plaid Cymru i Wales) respektive återföreningsfrågan (Sinn Féin i Nordirland) förbereder sig på att lämna Förenade kungariket (det vill säga UK eller Storbritannien) om Nigel Farage och hans högerpopulistiska parti Reform UK vinner nästa val. ”Mister Brexit” själv, det vill säga Farage, har därmed lyckats med konststycket att både få Storbritannien att lämna EU och slå sönder Storbritannien inifrån. För två år sedan i juli 2024 raderades Konservativa partiet eller Tories ut från hela Wales liksom från Cornwall och även till stora delar från Skottland (och sedan tidigare från både Isle of Man och Nordirland) och i maj i år var det Arbetarpartiets eller Labours tur att åka på en brakförlust i de keltiska randländerna. Och för Englands del är detta inget annat än en katastrof – först förlorades det globala kolonialimperiet och snart förloras kanske också de keltiska randländer som engelsmännen successivt lade under sig genom århundradena och behandlade på ett inrekolonialt sätt (för att tala med den amerikanske sociologen Michael Hechter). https://www.theguardian.com/politics/2026/jul/04/uk-ireland-leaders-fear-union-future-nigel-farage-led-government The rise of Nigel Farage has prompted political leaders across Ireland, Northern Ireland, Scotland and Wales to game the unthinkable: the breakup of the United Kingdom. Unionists who wish to save the union and nationalists who wish to end it are bracing for constitutional turmoil if Reform UK emerges triumphant – with Farage as prime minister or official leader of the opposition – after the next election. Representatives from each side believe a Farage-led government could trigger a hasty referendum on Irish unification and usher in Trump-style anti-immigration crackdowns that alienate the Celtic nations. The possibility of a strong Reform opposition or coalition spooks the nations just as much. It is conceivable that “in just a handful of years’ time, people on the island of Ireland will be looking across the Irish Sea to a country where ICE-like snatch squads are arresting people off the streets” said Mark Drakeford, the former first minister of Wales, referring to the US Immigration and Customs Enforcement agency. Drakeford, who has repeatedly said he would fight to retain the union, worries that politics in Britain has irrevocably changed and fears there “there may not be time” for a considered debate about the UK’s future if Farage reaches Downing Street or Reform significantly boosts its number of parliamentary seats from the eight it now holds. “The United Kingdom is a voluntary association of four nations, and in any voluntary association there must be choices that people can make to stay in and choices that people can make to leave.”
TITLE: De tre stora keltiska randländerna som ingår i Storbritannien vill bryta sig ur Förenade kungariket på grund av Reform UK DESCRIPTION: De tre stora keltiska randländerna som ingår i Storbritannien vilka numera domineras av partier som driver självständighetsfrågan (SNP i Skottland och Plaid Cymru i Wales) respektive återföreningsfrågan (Sinn Féin i Nordirland) förbereder sig på att lämna Förenade kungariket (det vill säga UK eller Storbritannien) om Nigel Farage och hans högerpopulistiska parti Reform UK vinner nästa […] CONTENT: De tre stora keltiska randländerna som ingår i Storbritannien vilka numera domineras av partier som driver självständighetsfrågan (SNP i Skottland och Plaid Cymru i Wales) respektive återföreningsfrågan (Sinn Féin i Nordirland) förbereder sig på att lämna Förenade kungariket (det vill säga UK eller Storbritannien) om Nigel Farage och hans högerpopulistiska parti Reform UK vinner nästa val. ”Mister Brexit” själv, det vill säga Farage, har därmed lyckats med konststycket att både få Storbritannien att lämna EU och slå sönder Storbritannien inifrån. För två år sedan i juli 2024 raderades Konservativa partiet eller Tories ut från hela Wales liksom från Cornwall och även till stora delar från Skottland (och sedan tidigare från både Isle of Man och Nordirland) och i maj i år var det Arbetarpartiets eller Labours tur att åka på en brakförlust i de keltiska randländerna. Och för Englands del är detta inget annat än en katastrof – först förlorades det globala kolonialimperiet och snart förloras kanske också de keltiska randländer som engelsmännen successivt lade under sig genom århundradena och behandlade på ett inrekolonialt sätt (för att tala med den amerikanske sociologen Michael Hechter). Under 1900-talet bröts Österrike-Ungern, Osmanska riket, Sovjetunionen och Jugoslavien upp i mängder av mindre länder och snart kan Storbritannien komma att gå samma öde till mötes. https://www.theguardian.com/politics/2026/jul/04/uk-ireland-leaders-fear-union-future-nigel-farage-led-government The rise of Nigel Farage has prompted political leaders across Ireland, Northern Ireland, Scotland and Wales to game the unthinkable: the breakup of the United Kingdom. Unionists who wish to save the union and nationalists who wish to end it are bracing for constitutional turmoil if Reform UK emerges triumphant – with Farage as prime minister or official leader of the opposition – after the next election. Representatives from each side believe a Farage-led government could trigger a hasty referendum on Irish unification and usher in Trump-style anti-immigration crackdowns that alienate the Celtic nations. The possibility of a strong Reform opposition or coalition spooks the nations just as much. It is conceivable that “in just a handful of years’ time, people on the island of Ireland will be looking across the Irish Sea to a country where ICE-like snatch squads are arresting people off the streets” said Mark Drakeford, the former first minister of Wales, referring to the US Immigration and Customs Enforcement agency. Drakeford, who has repeatedly said he would fight to retain the union, worries that politics in Britain has irrevocably changed and fears there “there may not be time” for a considered debate about the UK’s future if Farage reaches Downing Street or Reform significantly boosts its number of parliamentary seats from the eight it now holds. “The United Kingdom is a voluntary association of four nations, and in any voluntary association there must be choices that people can make to stay in and choices that people can make to leave.”
1abbbb1d25d9ce37a40d68323efa05f4e57406e6
de6536f8897db50f37c6de86450de668b449faab
de6536f8897db50f37c6de86450de668b449faabDe tre stora keltiska randländerna som ingår i Storbritannien vilka numera domineras av partier som driver självständighetsfrågan (SNP i Skottland och Plaid Cymru i Wales) respektive återföreningsfrågan (Sinn Féin i Nordirland) förbereder sig på att lämna Förenade kungariket (det vill säga UK eller Storbritannien) om Nigel Farage och hans högerpopulistiska parti Reform UK vinner nästa […]
De tre stora keltiska randländerna som ingår i Storbritannien vilka numera domineras av partier som driver självständighetsfrågan (SNP i Skottland och Plaid Cymru i Wales) respektive återföreningsfrågan (Sinn Féin i Nordirland) förbereder sig på att lämna Förenade kungariket (det vill säga UK eller Storbritannien) om Nigel Farage och hans högerpopulistiska parti Reform UK vinner nästa val. ”Mister Brexit” själv, det vill säga Farage, har därmed lyckats med konststycket att både få Storbritannien att lämna EU och slå sönder Storbritannien inifrån. För två år sedan i juli 2024 raderades Konservativa partiet eller Tories ut från hela Wales liksom från Cornwall och även till stora delar från Skottland (och sedan tidigare från både Isle of Man och Nordirland) och i maj i år var det Arbetarpartiets eller Labours tur att åka på en brakförlust i de keltiska randländerna. Och för Englands del är detta inget annat än en katastrof – först förlorades det globala kolonialimperiet och snart förloras kanske också de keltiska randländer som engelsmännen successivt lade under sig genom århundradena och behandlade på ett inrekolonialt sätt (för att tala med den amerikanske sociologen Michael Hechter).
The rise of Nigel Farage has prompted political leaders across Ireland, Northern Ireland, Scotland and Wales to game the unthinkable: the breakup of the United Kingdom.
Unionists who wish to save the union and nationalists who wish to end it are bracing for constitutional turmoil if Reform UK emerges triumphant – with Farage as prime minister or official leader of the opposition – after the next election.
Representatives from each side believe a Farage-led government could trigger a hasty referendum on Irish unification and usher in Trump-style anti-immigration crackdowns that alienate the Celtic nations. The possibility of a strong Reform opposition or coalition spooks the nations just as much.
It is conceivable that “in just a handful of years’ time, people on the island of Ireland will be looking across the Irish Sea to a country where ICE-like snatch squads are arresting people off the streets” said Mark Drakeford, the former first minister of Wales, referring to the US Immigration and Customs Enforcement agency.
Drakeford, who has repeatedly said he would fight to retain the union, worries that politics in Britain has irrevocably changed and fears there “there may not be time” for a considered debate about the UK’s future if Farage reaches Downing Street or Reform significantly boosts its number of parliamentary seats from the eight it now holds.
“The United Kingdom is a voluntary association of four nations, and in any voluntary association there must be choices that people can make to stay in and choices that people can make to leave.”
de6536f8897db50f37c6de86450de668b449faab
1abbbb1d25d9ce37a40d68323efa05f4e57406e6
TITLE: De tre stora keltiska randländerna som ingår i Storbritannien vill bryta sig ur Förenade kungariket på grund av Reform UK DESCRIPTION: De tre stora keltiska randländerna som ingår i Storbritannien vilka numera domineras av partier som driver självständighetsfrågan (SNP i Skottland och Plaid Cymru i Wales) respektive återföreningsfrågan (Sinn Féin i Nordirland) förbereder sig på att lämna Förenade kungariket (det vill säga UK eller Storbritannien) om Nigel Farage och hans högerpopulistiska parti Reform UK vinner nästa […] CONTENT: De tre stora keltiska randländerna som ingår i Storbritannien vilka numera domineras av partier som driver självständighetsfrågan (SNP i Skottland och Plaid Cymru i Wales) respektive återföreningsfrågan (Sinn Féin i Nordirland) förbereder sig på att lämna Förenade kungariket (det vill säga UK eller Storbritannien) om Nigel Farage och hans högerpopulistiska parti Reform UK vinner nästa val. ”Mister Brexit” själv, det vill säga Farage, har därmed lyckats med konststycket att både få Storbritannien att lämna EU och slå sönder Storbritannien inifrån. För två år sedan i juli 2024 raderades Konservativa partiet eller Tories ut från hela Wales liksom från Cornwall och även till stora delar från Skottland (och sedan tidigare från både Isle of Man och Nordirland) och i maj i år var det Arbetarpartiets eller Labours tur att åka på en brakförlust i de keltiska randländerna. Och för Englands del är detta inget annat än en katastrof – först förlorades det globala kolonialimperiet och snart förloras kanske också de keltiska randländer som engelsmännen successivt lade under sig genom århundradena och behandlade på ett inrekolonialt sätt (för att tala med den amerikanske sociologen Michael Hechter). https://www.theguardian.com/politics/2026/jul/04/uk-ireland-leaders-fear-union-future-nigel-farage-led-government The rise of Nigel Farage has prompted political leaders across Ireland, Northern Ireland, Scotland and Wales to game the unthinkable: the breakup of the United Kingdom. Unionists who wish to save the union and nationalists who wish to end it are bracing for constitutional turmoil if Reform UK emerges triumphant – with Farage as prime minister or official leader of the opposition – after the next election. Representatives from each side believe a Farage-led government could trigger a hasty referendum on Irish unification and usher in Trump-style anti-immigration crackdowns that alienate the Celtic nations. The possibility of a strong Reform opposition or coalition spooks the nations just as much. It is conceivable that “in just a handful of years’ time, people on the island of Ireland will be looking across the Irish Sea to a country where ICE-like snatch squads are arresting people off the streets” said Mark Drakeford, the former first minister of Wales, referring to the US Immigration and Customs Enforcement agency. Drakeford, who has repeatedly said he would fight to retain the union, worries that politics in Britain has irrevocably changed and fears there “there may not be time” for a considered debate about the UK’s future if Farage reaches Downing Street or Reform significantly boosts its number of parliamentary seats from the eight it now holds. “The United Kingdom is a voluntary association of four nations, and in any voluntary association there must be choices that people can make to stay in and choices that people can make to leave.”
TITLE: De tre stora keltiska randländerna som ingår i Storbritannien vill bryta sig ur Förenade kungariket på grund av Reform UK DESCRIPTION: De tre stora keltiska randländerna som ingår i Storbritannien vilka numera domineras av partier som driver självständighetsfrågan (SNP i Skottland och Plaid Cymru i Wales) respektive återföreningsfrågan (Sinn Féin i Nordirland) förbereder sig på att lämna Förenade kungariket (det vill säga UK eller Storbritannien) om Nigel Farage och hans högerpopulistiska parti Reform UK vinner nästa […] CONTENT: De tre stora keltiska randländerna som ingår i Storbritannien vilka numera domineras av partier som driver självständighetsfrågan (SNP i Skottland och Plaid Cymru i Wales) respektive återföreningsfrågan (Sinn Féin i Nordirland) förbereder sig på att lämna Förenade kungariket (det vill säga UK eller Storbritannien) om Nigel Farage och hans högerpopulistiska parti Reform UK vinner nästa val. ”Mister Brexit” själv, det vill säga Farage, har därmed lyckats med konststycket att både få Storbritannien att lämna EU och slå sönder Storbritannien inifrån. För två år sedan i juli 2024 raderades Konservativa partiet eller Tories ut från hela Wales liksom från Cornwall och även till stora delar från Skottland (och sedan tidigare från både Isle of Man och Nordirland) och i maj i år var det Arbetarpartiets eller Labours tur att åka på en brakförlust i de keltiska randländerna. Och för Englands del är detta inget annat än en katastrof – först förlorades det globala kolonialimperiet och snart förloras kanske också de keltiska randländer som engelsmännen successivt lade under sig genom århundradena och behandlade på ett inrekolonialt sätt (för att tala med den amerikanske sociologen Michael Hechter). Under 1900-talet bröts Österrike-Ungern, Osmanska riket, Sovjetunionen och Jugoslavien upp i mängder av mindre länder och snart kan Storbritannien komma att gå samma öde till mötes. https://www.theguardian.com/politics/2026/jul/04/uk-ireland-leaders-fear-union-future-nigel-farage-led-government The rise of Nigel Farage has prompted political leaders across Ireland, Northern Ireland, Scotland and Wales to game the unthinkable: the breakup of the United Kingdom. Unionists who wish to save the union and nationalists who wish to end it are bracing for constitutional turmoil if Reform UK emerges triumphant – with Farage as prime minister or official leader of the opposition – after the next election. Representatives from each side believe a Farage-led government could trigger a hasty referendum on Irish unification and usher in Trump-style anti-immigration crackdowns that alienate the Celtic nations. The possibility of a strong Reform opposition or coalition spooks the nations just as much. It is conceivable that “in just a handful of years’ time, people on the island of Ireland will be looking across the Irish Sea to a country where ICE-like snatch squads are arresting people off the streets” said Mark Drakeford, the former first minister of Wales, referring to the US Immigration and Customs Enforcement agency. Drakeford, who has repeatedly said he would fight to retain the union, worries that politics in Britain has irrevocably changed and fears there “there may not be time” for a considered debate about the UK’s future if Farage reaches Downing Street or Reform significantly boosts its number of parliamentary seats from the eight it now holds. “The United Kingdom is a voluntary association of four nations, and in any voluntary association there must be choices that people can make to stay in and choices that people can make to leave.”
1abbbb1d25d9ce37a40d68323efa05f4e57406e6
de6536f8897db50f37c6de86450de668b449faab
5630d6f0291d5c4e55cb8dda0a4d44a4b2018740Idag den 5 juli 1962 blev Algeriet slutgiltigt en självständig stat efter ett blodigt befrielsekrig som också de facto var ett inbördeskrig mellan olika grupper, som utspelade sig i både den franska bosättarkolonin och i den franska metropolen. Det algeriska befrielsekriget hade inletts i november 1954 och leddes av den antikoloniala nationaliströrelsen FLN (Front de […]
Idag den 5 juli 1962 blev Algeriet slutgiltigt en självständig stat efter ett blodigt befrielsekrig som också de facto var ett inbördeskrig mellan olika grupper, som utspelade sig i både den franska bosättarkolonin och i den franska metropolen. Det algeriska befrielsekriget hade inletts i november 1954 och leddes av den antikoloniala nationaliströrelsen FLN (Front de libération nationale). FLN var inspirerad av Ho Chi Minhs Vietminh-rörelse som hade besegrat (och förnedrat) fransmännen militärt i slaget vid Dien Bien Phu tidigare under samma år och därefter kört ut Frankrike från Sydostasien eller Indochine.
https://tobiashubinette.wordpress.com/wp-content/uploads/2026/07/maxresdefault.jpg
Algerietkriget, som också spillde över till Frankrike, anses vara det blodigaste av alla kolonialkrig som utspelade sig under Kalla kriget och kostade minst 1,5 miljoner liv medan miljontals algerier och franska bosättare flydde från landet under och efter kriget. Algerietkriget var också det mest uppmärksammade av de närmast otaliga kolonialkrig som utspelade sig i skuggan av Kalla kriget mellan cirka 1945-80.
Sverige var det första västlandet som stöttade upproret liksom det första västlandet som erkände Algeriets självständighet och flera svenskar och inte minst svenska ungdomar kom att engagera sig för FLN. Det senare svenska engagemanget under Vietnamkriget kan därmed sägas ha haft sitt direkta ursprung i det långt mindre kända svenska engagemanget under Algerietkriget.
Algerietkriget gav upphov till den postkoloniala (och därmed även dekoloniala) teorin i och med att martinikanen Frantz Fanon var på plats som militärläkare och hans krigserfarenheter kom därefter att utgöra grunden till den postkoloniala teorins urtext ”Jordens fördömda” från 1961. Även Frankrikes idag största parti RN:s (Rassemblement national) grundare Jean-Marie Le Pen deltog i Algerietkriget och flertalet av de som både var med i och röstade på partiet på 1970- och 80-talen utgjordes av bosättare som hade tvingats lämna Algeriet efter 1962. RN, som ursprungligen hette FN (Front national), var det första av dagens högerpopulistiska partier som lyckades uppnå ett politiskt genombrott, vilket för FN:s del skedde redan 1988 när Le Pen erhöll närmare 15% i den första omgången av det franska presidentvalet. Le Pens parti som uppstod i kölvattnet efter Algerietkriget kan sägas vara förlagan till den moderna, europeiska, parlamentariska radikalhögern inklusive även till svenska SD som också länge inspirerades av och odlade kontakter med RN.
Algeriet hade varit en fransk koloni i över 120 år och kolonin var Franska imperiets viktigaste bosättarkoloni som på den tiden bestod av runt en miljon europeiska bosättare elller colons och runt tio miljoner så kallade infödda eller indigènes (araber, berber, judar och så vidare). I och med Algeriets självständighet, som hade föregåtts av den så kallade Évianfreden och en folkomröstning, gick ridån slutligen ned för det dåvarande Franska imperiet som under de efterföljande åren övergav merparten av de sista kvarvarande kolonierna.
Efter att både holländarna, britterna och fransmännen alla hade utkämpat blodiga krig i sina respektive kolonier på 1940-, 50- och 60-talen, vilka de i samtliga fall förlorade, kvarstod endast Portugisiska imperiet efter Algeriets självständighet som sedan i sin tur gick under 1975.
Algerietkriget kom att prägla Frankrikes politiska, kulturella och intellektuella liv långt efter att det avslutades 1962. Till exempel tjänstgjorde Pierre Bourdieu i kriget och han studerade samtidigt den berbiska minoritetens situation vilket ledde till att han sedermera utvecklade sitt habitusbegrepp, Nobelpristagaren i litteratur Albert Camus härstammade från en bosättarfamilj i Algeriet och den mest kända postmoderna filosofen Jacques Derrida tillhörde den forna kolonins judiska minoritet.
Och likt en historiens ironi (eller hämnd?) ser det just nu ut som att Frankrikes nästa president mycket väl kan vara en person som delvis har sina rötter i Algeriet. Det handlar om RN:s ledare Jordan Bardella vars farfars far Mohand Seghir Mada föddes och växte upp i Algeriet under den franska kolonialtiden som algerisk berb. Under mellankrigstiden emigrerade Mohand Seghir Mada till den franska metropolen där han sedermera gifte sig med en fransk kvinna och tillsammans fick de tre barn varav dottern Réjane Mada kom att gifta sig med Bardellas farfar. Även högerradikala Reconquêtes ledare Éric Zemmour har bakgrund i Algeriet som algerisk jude – Zemmours föräldrar invandrade till Frankrike på 1950-talet strax innan FLN:s revolt bröt ut 1954.
Under Algerietkriget bodde och befann sig ett relativt stort antal algerier i Sverige vilka (utan att veta det själva) kom att skriva svensk antirasistisk historia. Enligt den dåtida svenska folkbokföringen, som Svenska kyrkan administrerade på den tiden, fanns det endast två algerier i Sverige år 1900 men i början på 1960-talet hade antalet algerier i landet ökat till knappt hundra personer och år 1970 handlade det om långt över 200 invånare.
I mars 1957 ägde nämligen det allra första offentliga, antikoloniala och antirasistiska mötet rum i Sverige när anarkisten Inge Oskarsson från Motala (som gick bort under pandemin) lyckades mobilisera hela ett 40-tal algerier, indier, egyptier, kineser, sydostasiater och afrikaner till ett möte på dåvarande Stockholms högskola (det vill säga dagens Stockholms universitet) i Vasastan för att diskutera det pågående Algerietkriget och de allra flesta av dem var just algerier.
Mötet samlade totalt omkring 150 deltagare varav över en fjärdedel var icke-vita, vilket i sig var historiskt i ett på den tiden utpräglat rasligt homogent och vitt Sverige. Det hela slutade dock i handgemäng då en grupp högerextremister dök upp och helt sonika attackerade mötet då de stod på Franska imperiets sida. Bland annat ska en algerier ha fått en rejäl käftsmäll av en ”livvakt” (så skrev i varje fall DN i efterhand) till fil lic Per Olov Ihlefeldt som under kriget hade varit frivillig i 5. SS-Panzer-Division Wiking och som också deltog i attacken.
Och 1957, det vill säga under samma år som Inge Oskarsson anordnade det historiska mötet i Vasastan i Stockholm, tilldelades Albert Camus, som då var född och uppvuxen i Algeriet, också Nobels litteraturpris. När Camus besökte Sverige för att ta emot priset i Stockholm sov han över hemma hos den sedermera världsberömde Michel Foucault i dennes lägenhet i Luthagen i Uppsala. Detta har den framlidne Cho Seung-bog berättat för mig, etnisk korean från den japanska bosättarkolonin Manchukuo som blev Sveriges förste professor i japanska, och som gifte sig med Foucaults väninna och kollega i Uppsala Rose Lutz.
Det ska påminnas om att det möte som Inge Oskarsson arrangerade 1957 ägde rum hela två år innan den stridbare domprosten Gunnar Helander (som för övrigt ironiskt nog hade varit organiserad nazist innan kriget – även Motalaanarkisten Inge Oskarssons far var för övrigt nazist innan och under kriget) grundade Fonden för rasförtryckets offer i september 1959 tillsammans med den blivande författaren Pär Wästberg. Fonden för rasförtryckets offer anses då allmänt utgöra startskottet för den svenska antikoloniala, antiimperialistiska och antirasistiska solidaritetsrörelsen och därmed också embryot till den svenska 68-vänstern och i förlängningen till hela den moderna svenska antirasistiska rörelsen.
cf248b3c04f4d473a935279f9c47bf7df26e5cebIgår höll Trump två offentliga tal i samband med att USA fyllde 250 år och i båda talen gick han gång på gång till frontalattack mot kommunismen som han utmålade som det största hotet mot USA och som han lovade att krossa. Denna gång kommer dock inte hotet från kommunismen från andra länder utan från […]
Igår höll Trump två offentliga tal i samband med att USA fyllde 250 år och i båda talen gick han gång på gång till frontalattack mot kommunismen som han utmålade som det största hotet mot USA och som han lovade att krossa. Denna gång kommer dock inte hotet från kommunismen från andra länder utan från hans politiska motståndare även om Trump också nämnde att en del invandrare i USA är kommunister.
https://tobiashubinette.wordpress.com/wp-content/uploads/2026/07/namnlostsss.jpg
Det är tydligt att Trump alltmer målar ut Demokraterna som kommunister inför mellanårsvalen och mot bakgrund av Mamdanis valseger i New York. Genom att väcka liv i den amerikanska antikommunismen väljer Trump nu att göra som Putin som har väckt liv i den ryska antifascismen genom att utmåla Ukraina som ett fascistiskt land som är i behov av att avnazifieras. Och på ett liknande sätt har Xi väckt liv i den kinesiska antikolonialismen och antiimperialismen i dennes strävan efter en multipolär världsordning (och även Modi kan sägas ha gjort detsamma för Indiens del).
Världens auktoritära ledare kan helt enkelt inte släppa taget om 1900-talet som fortfarande är den referensram som flertalet människor minns och förhåller sig till. Och det finns också en verklig historisk bakgrund och politisk klangbotten att bygga på: USA var definitivt det land som bekämpade Moskva och kommunismen allra mest, Ryssland var utan tvivel det land som offrade mest i kampen mot Berlin och nazismen och maoismen var onekligen det globala Syds socialism som vänstern i Latinamerika, Afrika, Mellanöstern och Asien tog till sitt hjärta (liksom för den delen även många ungdomar i västvärlden när det begav sig på 1960- och 70-talen).
Trump vet därför mycket väl att kommunistskräcken sitter djupt hos amerikanerna på grund av erfarenheterna från Kalla kriget och på samma sätt vet Putin att vreden mot fascismen och nazismen sitter djupt hos ryssarna och Xi är i sin tur väl medveten om att många kineser gärna ser sig som det globala Syds antikoloniala och antiimperialistiska ledstjärna.
Sedan har de flesta länder inklusive grannländerna en erfarenhet från 1900-talet som alltid kan approprieras av den politiska retoriken. Norge har motståndsrörelsen, Finland vinterkriget, Ungern det gamla Storungern och England imperiet och för svensk del handlar det om idén om folkhemmet och välfärdsstaten. Det är därför inte en slump att SD har anammat denna idé då partiet är väl medvetet om att minnet av folkhemmet sitter djupt hos svenskarna.
edf894e564f5bf8cf58364b550eba41622bd5874
cf248b3c04f4d473a935279f9c47bf7df26e5ceb
TITLE: Trump återupplivar den amerikanska kommunistskräcken och antikommunismen DESCRIPTION: Igår höll Trump två offentliga tal i samband med att USA fyllde 250 år och i båda talen gick han gång på gång till frontalattack mot kommunismen som han utmålade som det största hotet mot USA och som han lovade att krossa. Denna gång kommer dock inte hotet från kommunismen från andra länder utan från […] CONTENT: Igår höll Trump två offentliga tal i samband med att USA fyllde 250 år och i båda talen gick han gång på gång till frontalattack mot kommunismen som han utmålade som det största hotet mot USA och som han lovade att krossa. Denna gång kommer dock inte hotet från kommunismen från andra länder utan från hans politiska motståndare även om Trump också nämnde att en del invandrare i USA är kommunister. Det är tydligt att Trump alltmer målar ut Demokraterna som kommunister inför mellanårsvalen och mot bakgrund av Mamdanis valseger i New York. Genom att väcka liv i den amerikanska antikommunismen väljer Trump nu att göra som Putin som har väckt liv i den ryska antifascismen genom att utmåla Ukraina som ett fascistiskt land som är i behov av att avnazifieras. Och på ett liknande sätt har Xi väckt liv i den kinesiska antikolonialismen och antiimperialismen i dennes strävan efter en multipolär världsordning (och även Modi kan sägas ha gjort detsamma för Indiens del). Världens auktoritära ledare kan helt enkelt inte släppa taget om 1900-talet som fortfarande är den referensram som flertalet människor minns och förhåller sig till. Och det finns också en verklig historisk bakgrund och politisk resonansbotten att bygga på: USA var det definitivt land som bekämpade Moskva och kommunismen allra mest, Ryssland var utan tvivel det land som offrade mest i kampen mot Berlin och nazismen och maoismen var onekligen det globala Syds socialism som vänstern i Latinamerika, Afrika och Asien tog till sitt hjärta (liksom för den delen även många barn och ungdomar i västvärlden när det begav sig på 1960- och 70-talen). Trump vet därför mycket väl att kommunistskräcken sitter djupt hos amerikanerna på grund av erfarenheterna från Kalla kriget och på samma sätt vet Putin att vreden mot fascismen och nazismen sitter djupt hos ryssarna och Xi är i sin tur väl medveten om att många kineser gärna ser sig som det globala Syds antikoloniala och antiimperialistiska ledstjärna. Sedan har väl de flesta länder inklusive grannländerna en erfarenhet från 1900-talet som alltid kan approprieras och politiseras. Norge har motståndsrörelsen, Finland Vinterkriget, Ungern det gamla Storungern och England imperiet och för svensk del handlar det om idén om folkhemmet och välfärdsstaten. Det är därför inte en slump att SD har anammat denna idé då partiet är väl medvetet om att minnet av folkhemmet sitter djupt hos svenskarna.
TITLE: Trump återupplivar den amerikanska kommunistskräcken och antikommunismen DESCRIPTION: Igår höll Trump två offentliga tal i samband med att USA fyllde 250 år och i båda talen gick han gång på gång till frontalattack mot kommunismen som han utmålade som det största hotet mot USA och som han lovade att krossa. Denna gång kommer dock inte hotet från kommunismen från andra länder utan från […] CONTENT: Igår höll Trump två offentliga tal i samband med att USA fyllde 250 år och i båda talen gick han gång på gång till frontalattack mot kommunismen som han utmålade som det största hotet mot USA och som han lovade att krossa. Denna gång kommer dock inte hotet från kommunismen från andra länder utan från hans politiska motståndare även om Trump också nämnde att en del invandrare i USA är kommunister. Det är tydligt att Trump alltmer målar ut Demokraterna som kommunister inför mellanårsvalen och mot bakgrund av Mamdanis valseger i New York. Genom att väcka liv i den amerikanska antikommunismen väljer Trump nu att göra som Putin som har väckt liv i den ryska antifascismen genom att utmåla Ukraina som ett fascistiskt land som är i behov av att avnazifieras. Och på ett liknande sätt har Xi väckt liv i den kinesiska antikolonialismen och antiimperialismen i dennes strävan efter en multipolär världsordning (och även Modi kan sägas ha gjort detsamma för Indiens del). Världens auktoritära ledare kan helt enkelt inte släppa taget om 1900-talet som fortfarande är den referensram som flertalet människor minns och förhåller sig till. Och det finns också en verklig historisk bakgrund och politisk klangbotten att bygga på: USA var definitivt det land som bekämpade Moskva och kommunismen allra mest, Ryssland var utan tvivel det land som offrade mest i kampen mot Berlin och nazismen och maoismen var onekligen det globala Syds socialism som vänstern i Latinamerika, Afrika, Mellanöstern och Asien tog till sitt hjärta (liksom för den delen även många ungdomar i västvärlden när det begav sig på 1960- och 70-talen). Trump vet därför mycket väl att kommunistskräcken sitter djupt hos amerikanerna på grund av erfarenheterna från Kalla kriget och på samma sätt vet Putin att vreden mot fascismen och nazismen sitter djupt hos ryssarna och Xi är i sin tur väl medveten om att många kineser gärna ser sig som det globala Syds antikoloniala och antiimperialistiska ledstjärna. Sedan har de flesta länder inklusive grannländerna en erfarenhet från 1900-talet som alltid kan approprieras av den politiska retoriken. Norge har motståndsrörelsen, Finland vinterkriget, Ungern det gamla Storungern och England imperiet och för svensk del handlar det om idén om folkhemmet och välfärdsstaten. Det är därför inte en slump att SD har anammat denna idé då partiet är väl medvetet om att minnet av folkhemmet sitter djupt hos svenskarna.
cf248b3c04f4d473a935279f9c47bf7df26e5ceb
edf894e564f5bf8cf58364b550eba41622bd5874
edf894e564f5bf8cf58364b550eba41622bd5874Igår höll Trump två offentliga tal i samband med att USA fyllde 250 år och i båda talen gick han gång på gång till frontalattack mot kommunismen som han utmålade som det största hotet mot USA och som han lovade att krossa. Denna gång kommer dock inte hotet från kommunismen från andra länder utan från […]
Igår höll Trump två offentliga tal i samband med att USA fyllde 250 år och i båda talen gick han gång på gång till frontalattack mot kommunismen som han utmålade som det största hotet mot USA och som han lovade att krossa. Denna gång kommer dock inte hotet från kommunismen från andra länder utan från hans politiska motståndare även om Trump också nämnde att en del invandrare i USA är kommunister.
https://tobiashubinette.wordpress.com/wp-content/uploads/2026/07/namnlostsss.jpg
Det är tydligt att Trump alltmer målar ut Demokraterna som kommunister inför mellanårsvalen och mot bakgrund av Mamdanis valseger i New York. Genom att väcka liv i den amerikanska antikommunismen väljer Trump nu att göra som Putin som har väckt liv i den ryska antifascismen genom att utmåla Ukraina som ett fascistiskt land som är i behov av att avnazifieras. Och på ett liknande sätt har Xi väckt liv i den kinesiska antikolonialismen och antiimperialismen i dennes strävan efter en multipolär världsordning (och även Modi kan sägas ha gjort detsamma för Indiens del).
Världens auktoritära ledare kan helt enkelt inte släppa taget om 1900-talet som fortfarande är den referensram som flertalet människor minns och förhåller sig till. Och det finns också en verklig historisk bakgrund och politisk resonansbotten att bygga på: USA var det definitivt land som bekämpade Moskva och kommunismen allra mest, Ryssland var utan tvivel det land som offrade mest i kampen mot Berlin och nazismen och maoismen var onekligen det globala Syds socialism som vänstern i Latinamerika, Afrika och Asien tog till sitt hjärta (liksom för den delen även många barn och ungdomar i västvärlden när det begav sig på 1960- och 70-talen).
Trump vet därför mycket väl att kommunistskräcken sitter djupt hos amerikanerna på grund av erfarenheterna från Kalla kriget och på samma sätt vet Putin att vreden mot fascismen och nazismen sitter djupt hos ryssarna och Xi är i sin tur väl medveten om att många kineser gärna ser sig som det globala Syds antikoloniala och antiimperialistiska ledstjärna.
Sedan har väl de flesta länder inklusive grannländerna en erfarenhet från 1900-talet som alltid kan approprieras och politiseras. Norge har motståndsrörelsen, Finland Vinterkriget, Ungern det gamla Storungern och England imperiet och för svensk del handlar det om idén om folkhemmet och välfärdsstaten. Det är därför inte en slump att SD har anammat denna idé då partiet är väl medvetet om att minnet av folkhemmet sitter djupt hos svenskarna.
edf894e564f5bf8cf58364b550eba41622bd5874
cf248b3c04f4d473a935279f9c47bf7df26e5ceb
TITLE: Trump återupplivar den amerikanska kommunistskräcken och antikommunismen DESCRIPTION: Igår höll Trump två offentliga tal i samband med att USA fyllde 250 år och i båda talen gick han gång på gång till frontalattack mot kommunismen som han utmålade som det största hotet mot USA och som han lovade att krossa. Denna gång kommer dock inte hotet från kommunismen från andra länder utan från […] CONTENT: Igår höll Trump två offentliga tal i samband med att USA fyllde 250 år och i båda talen gick han gång på gång till frontalattack mot kommunismen som han utmålade som det största hotet mot USA och som han lovade att krossa. Denna gång kommer dock inte hotet från kommunismen från andra länder utan från hans politiska motståndare även om Trump också nämnde att en del invandrare i USA är kommunister. Det är tydligt att Trump alltmer målar ut Demokraterna som kommunister inför mellanårsvalen och mot bakgrund av Mamdanis valseger i New York. Genom att väcka liv i den amerikanska antikommunismen väljer Trump nu att göra som Putin som har väckt liv i den ryska antifascismen genom att utmåla Ukraina som ett fascistiskt land som är i behov av att avnazifieras. Och på ett liknande sätt har Xi väckt liv i den kinesiska antikolonialismen och antiimperialismen i dennes strävan efter en multipolär världsordning (och även Modi kan sägas ha gjort detsamma för Indiens del). Världens auktoritära ledare kan helt enkelt inte släppa taget om 1900-talet som fortfarande är den referensram som flertalet människor minns och förhåller sig till. Och det finns också en verklig historisk bakgrund och politisk resonansbotten att bygga på: USA var det definitivt land som bekämpade Moskva och kommunismen allra mest, Ryssland var utan tvivel det land som offrade mest i kampen mot Berlin och nazismen och maoismen var onekligen det globala Syds socialism som vänstern i Latinamerika, Afrika och Asien tog till sitt hjärta (liksom för den delen även många barn och ungdomar i västvärlden när det begav sig på 1960- och 70-talen). Trump vet därför mycket väl att kommunistskräcken sitter djupt hos amerikanerna på grund av erfarenheterna från Kalla kriget och på samma sätt vet Putin att vreden mot fascismen och nazismen sitter djupt hos ryssarna och Xi är i sin tur väl medveten om att många kineser gärna ser sig som det globala Syds antikoloniala och antiimperialistiska ledstjärna. Sedan har väl de flesta länder inklusive grannländerna en erfarenhet från 1900-talet som alltid kan approprieras och politiseras. Norge har motståndsrörelsen, Finland Vinterkriget, Ungern det gamla Storungern och England imperiet och för svensk del handlar det om idén om folkhemmet och välfärdsstaten. Det är därför inte en slump att SD har anammat denna idé då partiet är väl medvetet om att minnet av folkhemmet sitter djupt hos svenskarna.
TITLE: Trump återupplivar den amerikanska kommunistskräcken och antikommunismen DESCRIPTION: Igår höll Trump två offentliga tal i samband med att USA fyllde 250 år och i båda talen gick han gång på gång till frontalattack mot kommunismen som han utmålade som det största hotet mot USA och som han lovade att krossa. Denna gång kommer dock inte hotet från kommunismen från andra länder utan från […] CONTENT: Igår höll Trump två offentliga tal i samband med att USA fyllde 250 år och i båda talen gick han gång på gång till frontalattack mot kommunismen som han utmålade som det största hotet mot USA och som han lovade att krossa. Denna gång kommer dock inte hotet från kommunismen från andra länder utan från hans politiska motståndare även om Trump också nämnde att en del invandrare i USA är kommunister. Det är tydligt att Trump alltmer målar ut Demokraterna som kommunister inför mellanårsvalen och mot bakgrund av Mamdanis valseger i New York. Genom att väcka liv i den amerikanska antikommunismen väljer Trump nu att göra som Putin som har väckt liv i den ryska antifascismen genom att utmåla Ukraina som ett fascistiskt land som är i behov av att avnazifieras. Och på ett liknande sätt har Xi väckt liv i den kinesiska antikolonialismen och antiimperialismen i dennes strävan efter en multipolär världsordning (och även Modi kan sägas ha gjort detsamma för Indiens del). Världens auktoritära ledare kan helt enkelt inte släppa taget om 1900-talet som fortfarande är den referensram som flertalet människor minns och förhåller sig till. Och det finns också en verklig historisk bakgrund och politisk klangbotten att bygga på: USA var definitivt det land som bekämpade Moskva och kommunismen allra mest, Ryssland var utan tvivel det land som offrade mest i kampen mot Berlin och nazismen och maoismen var onekligen det globala Syds socialism som vänstern i Latinamerika, Afrika, Mellanöstern och Asien tog till sitt hjärta (liksom för den delen även många ungdomar i västvärlden när det begav sig på 1960- och 70-talen). Trump vet därför mycket väl att kommunistskräcken sitter djupt hos amerikanerna på grund av erfarenheterna från Kalla kriget och på samma sätt vet Putin att vreden mot fascismen och nazismen sitter djupt hos ryssarna och Xi är i sin tur väl medveten om att många kineser gärna ser sig som det globala Syds antikoloniala och antiimperialistiska ledstjärna. Sedan har de flesta länder inklusive grannländerna en erfarenhet från 1900-talet som alltid kan approprieras av den politiska retoriken. Norge har motståndsrörelsen, Finland vinterkriget, Ungern det gamla Storungern och England imperiet och för svensk del handlar det om idén om folkhemmet och välfärdsstaten. Det är därför inte en slump att SD har anammat denna idé då partiet är väl medvetet om att minnet av folkhemmet sitter djupt hos svenskarna.
cf248b3c04f4d473a935279f9c47bf7df26e5ceb
edf894e564f5bf8cf58364b550eba41622bd5874
3cfd690fade0376e92a08c05893d595e61e96ca5Världens så kallade austrofiler är inte särskilt många och har säkerligen aldrig varit det men de finns trots allt: På ett av internets många debattfora förekommer nämligen sedan något år tillbaka en rätt så austrofil diskussionstråd som innehåller en namnlista som regelbundet uppdateras. Listan innefattar några av de människor på jorden som föddes som medborgare […]
Världens så kallade austrofiler är inte särskilt många och har säkerligen aldrig varit det men de finns trots allt: På ett av internets många debattfora förekommer nämligen sedan något år tillbaka en rätt så austrofil diskussionstråd som innehåller en namnlista som regelbundet uppdateras. Listan innefattar några av de människor på jorden som föddes som medborgare i Österrike-Ungern, vilka därmed har det gemensamt att de antingen är kejsar Frans Josefs eller kejsar Karls allra sista just nu levande undersåtar.
https://tobiashubinette.wordpress.com/wp-content/uploads/2026/07/aaa.jpg
Bland de som hittas på namnlistan är det samtidigt antagligen bara en handfull (om ens någon) som har något slags barndomsminne av den centraleuropeiska dubbelmonarkin och det är troligt att samtliga av dem är bortgångna inom de kommande 5-10 år. En gång i tiden innefattade Österrike-Ungern 50 miljoner invånare och kejsardömet var därmed på sin tid världens 5:e eller 6:e folkrikaste statsbildning men idag är det antagligen bara 50-talet personer kvar i livet.
I Sverige fanns det tidigare 10 000-tals invånare som var födda i Österrike-Ungern och inte minst kom de från före detta Jugoslavien liksom även från Österrike, Tjeckien, Slovakien och Ungern, det vill säga de var helt enkelt före detta habsburgska undersåtar och för svensk del före detta habsburgska invandrare, men idag är mig veterligen samtliga av dem avlidna.
f0c8dfc58bb5f9fc2de7924d15918fc68e705a03
3cfd690fade0376e92a08c05893d595e61e96ca5
TITLE: Planetens sista habsburgska undersåtar går nu bort i allt snabbare takt DESCRIPTION: Världens så kallade austrofiler är inte särskilt många och har säkerligen aldrig varit det men de finns trots allt: På ett av internets många debattfora förekommer nämligen sedan något år tillbaka en rätt så austrofil diskussionstråd som innehåller en namnlista som regelbundet uppdateras. Listan innefattar några av de människor på jorden som föddes som medborgare […] CONTENT: Världens så kallade austrofiler är inte särskilt många och har säkerligen aldrig varit det men de finns trots allt: På ett av internets många debattfora förekommer nämligen sedan något år tillbaka en rätt så austrofil diskussionstråd som innehåller en namnlista som regelbundet uppdateras. Listan innefattar några av de människor på jorden som föddes som medborgare i Österrike-Ungern, vilka därmed har det gemensamt att de antingen är kejsar Frans Josefs eller kejsar Karls allra sista just nu levande undersåtar. Bland de som hittas på namnlistan är det samtidigt antagligen bara en handfull (om ens någon) som har något slags barndomsminne av den centraleuropeiska dubbelmonarkin och det är troligt att samtliga av dem är bortgångna inom de kommande 5-10 år. I Sverige fanns det tidigare 10 000-tals invånare som var födda i Österrike-Ungern och inte minst kom de från före detta Jugoslavien liksom även från Österrike, Tjeckien, Slovakien och Ungern, det vill säga de var helt enkelt före detta habsburgska undersåtar och för svensk del före detta habsburgska invandrare, men idag är mig veterligen samtliga av dem avlidna.
TITLE: Planetens sista habsburgska undersåtar går nu bort i allt snabbare takt DESCRIPTION: Världens så kallade austrofiler är inte särskilt många och har säkerligen aldrig varit det men de finns trots allt: På ett av internets många debattfora förekommer nämligen sedan något år tillbaka en rätt så austrofil diskussionstråd som innehåller en namnlista som regelbundet uppdateras. Listan innefattar några av de människor på jorden som föddes som medborgare […] CONTENT: Världens så kallade austrofiler är inte särskilt många och har säkerligen aldrig varit det men de finns trots allt: På ett av internets många debattfora förekommer nämligen sedan något år tillbaka en rätt så austrofil diskussionstråd som innehåller en namnlista som regelbundet uppdateras. Listan innefattar några av de människor på jorden som föddes som medborgare i Österrike-Ungern, vilka därmed har det gemensamt att de antingen är kejsar Frans Josefs eller kejsar Karls allra sista just nu levande undersåtar. Bland de som hittas på namnlistan är det samtidigt antagligen bara en handfull (om ens någon) som har något slags barndomsminne av den centraleuropeiska dubbelmonarkin och det är troligt att samtliga av dem är bortgångna inom de kommande 5-10 år. En gång i tiden innefattade Österrike-Ungern 50 miljoner invånare och kejsardömet var därmed på sin tid världens 5:e eller 6:e folkrikaste statsbildning men idag är det antagligen bara 50-talet personer kvar i livet. I Sverige fanns det tidigare 10 000-tals invånare som var födda i Österrike-Ungern och inte minst kom de från före detta Jugoslavien liksom även från Österrike, Tjeckien, Slovakien och Ungern, det vill säga de var helt enkelt före detta habsburgska undersåtar och för svensk del före detta habsburgska invandrare, men idag är mig veterligen samtliga av dem avlidna.
3cfd690fade0376e92a08c05893d595e61e96ca5
f0c8dfc58bb5f9fc2de7924d15918fc68e705a03
f0c8dfc58bb5f9fc2de7924d15918fc68e705a03Världens så kallade austrofiler är inte särskilt många och har säkerligen aldrig varit det men de finns trots allt: På ett av internets många debattfora förekommer nämligen sedan något år tillbaka en rätt så austrofil diskussionstråd som innehåller en namnlista som regelbundet uppdateras. Listan innefattar några av de människor på jorden som föddes som medborgare […]
Världens så kallade austrofiler är inte särskilt många och har säkerligen aldrig varit det men de finns trots allt: På ett av internets många debattfora förekommer nämligen sedan något år tillbaka en rätt så austrofil diskussionstråd som innehåller en namnlista som regelbundet uppdateras. Listan innefattar några av de människor på jorden som föddes som medborgare i Österrike-Ungern, vilka därmed har det gemensamt att de antingen är kejsar Frans Josefs eller kejsar Karls allra sista just nu levande undersåtar.
https://tobiashubinette.wordpress.com/wp-content/uploads/2026/07/aaa.jpg
Bland de som hittas på namnlistan är det samtidigt antagligen bara en handfull (om ens någon) som har något slags barndomsminne av den centraleuropeiska dubbelmonarkin och det är troligt att samtliga av dem är bortgångna inom de kommande 5-10 år. I Sverige fanns det tidigare 10 000-tals invånare som var födda i Österrike-Ungern och inte minst kom de från före detta Jugoslavien liksom även från Österrike, Tjeckien, Slovakien och Ungern, det vill säga de var helt enkelt före detta habsburgska undersåtar och för svensk del före detta habsburgska invandrare, men idag är mig veterligen samtliga av dem avlidna.
f0c8dfc58bb5f9fc2de7924d15918fc68e705a03
3cfd690fade0376e92a08c05893d595e61e96ca5
TITLE: Planetens sista habsburgska undersåtar går nu bort i allt snabbare takt DESCRIPTION: Världens så kallade austrofiler är inte särskilt många och har säkerligen aldrig varit det men de finns trots allt: På ett av internets många debattfora förekommer nämligen sedan något år tillbaka en rätt så austrofil diskussionstråd som innehåller en namnlista som regelbundet uppdateras. Listan innefattar några av de människor på jorden som föddes som medborgare […] CONTENT: Världens så kallade austrofiler är inte särskilt många och har säkerligen aldrig varit det men de finns trots allt: På ett av internets många debattfora förekommer nämligen sedan något år tillbaka en rätt så austrofil diskussionstråd som innehåller en namnlista som regelbundet uppdateras. Listan innefattar några av de människor på jorden som föddes som medborgare i Österrike-Ungern, vilka därmed har det gemensamt att de antingen är kejsar Frans Josefs eller kejsar Karls allra sista just nu levande undersåtar. Bland de som hittas på namnlistan är det samtidigt antagligen bara en handfull (om ens någon) som har något slags barndomsminne av den centraleuropeiska dubbelmonarkin och det är troligt att samtliga av dem är bortgångna inom de kommande 5-10 år. I Sverige fanns det tidigare 10 000-tals invånare som var födda i Österrike-Ungern och inte minst kom de från före detta Jugoslavien liksom även från Österrike, Tjeckien, Slovakien och Ungern, det vill säga de var helt enkelt före detta habsburgska undersåtar och för svensk del före detta habsburgska invandrare, men idag är mig veterligen samtliga av dem avlidna.
TITLE: Planetens sista habsburgska undersåtar går nu bort i allt snabbare takt DESCRIPTION: Världens så kallade austrofiler är inte särskilt många och har säkerligen aldrig varit det men de finns trots allt: På ett av internets många debattfora förekommer nämligen sedan något år tillbaka en rätt så austrofil diskussionstråd som innehåller en namnlista som regelbundet uppdateras. Listan innefattar några av de människor på jorden som föddes som medborgare […] CONTENT: Världens så kallade austrofiler är inte särskilt många och har säkerligen aldrig varit det men de finns trots allt: På ett av internets många debattfora förekommer nämligen sedan något år tillbaka en rätt så austrofil diskussionstråd som innehåller en namnlista som regelbundet uppdateras. Listan innefattar några av de människor på jorden som föddes som medborgare i Österrike-Ungern, vilka därmed har det gemensamt att de antingen är kejsar Frans Josefs eller kejsar Karls allra sista just nu levande undersåtar. Bland de som hittas på namnlistan är det samtidigt antagligen bara en handfull (om ens någon) som har något slags barndomsminne av den centraleuropeiska dubbelmonarkin och det är troligt att samtliga av dem är bortgångna inom de kommande 5-10 år. En gång i tiden innefattade Österrike-Ungern 50 miljoner invånare och kejsardömet var därmed på sin tid världens 5:e eller 6:e folkrikaste statsbildning men idag är det antagligen bara 50-talet personer kvar i livet. I Sverige fanns det tidigare 10 000-tals invånare som var födda i Österrike-Ungern och inte minst kom de från före detta Jugoslavien liksom även från Österrike, Tjeckien, Slovakien och Ungern, det vill säga de var helt enkelt före detta habsburgska undersåtar och för svensk del före detta habsburgska invandrare, men idag är mig veterligen samtliga av dem avlidna.
3cfd690fade0376e92a08c05893d595e61e96ca5
f0c8dfc58bb5f9fc2de7924d15918fc68e705a03
474cf40e31a137c414f22f688862147f65054283Med anledning av den just nu pågående och synnerligen hetsiga debatten om Carl Milles Flygarmonument på Karlaplan i Stockholm där den omdiskuterade ministern för civilt försvar Carl-Oskar Bohlin nyligen talade med anledning av att det svenska flygvapnet fyllde 100 år så vill jag bara kortfattat tillägga följande: När monumentet invigdes 1931 var Milles sedan flera […]
Med anledning av den just nu pågående och synnerligen hetsiga debatten om Carl Milles Flygarmonument på Karlaplan i Stockholm där den omdiskuterade ministern för civilt försvar Carl-Oskar Bohlin nyligen talade med anledning av att det svenska flygvapnet fyllde 100 år så vill jag bara kortfattat tillägga följande:
https://tobiashubinette.wordpress.com/wp-content/uploads/2026/07/namnlost-3.jpg
När monumentet invigdes 1931 var Milles sedan flera år tillbaka medlem i den svenska extremhögerns grå eminens och finansiär CE Carlbergs rasideologiska Gymniska förbundet som han gick med i redan från dess grundande 1928. Milles var med andra ord organiserad i en rasideologisk (och även kryptoantisemitisk) organisation när han arbetade med och färdigställde Flygarmonumentet.
För några år sedan kom jag över flera unika och ditintills okända brev från Milles adresserade till Carlberg som en gång ingick i Carlbergska stiftelsens arkiv och som hittades hemma hos framlidne Björn Lundahl (se https://tobiashubinette.wordpress.com/2023/07/01/den-gamle-nazisten-bjorn-lundahl-har-gatt-bort-i-den-symboliska-aldern-av-88-ar). I breven framgår det att Milles visserligen alltid hade ont om tid på grund av ständigt nya beställningar (som gjorde honom sagolikt rik) men att han samtidigt sympatiserade med Carlbergs politiska idéer. Senare under 30-talet skulle Milles även bli medlem i pro-nazityska Riksföreningen Sverige-Tyskland som han också var medgrundare av 1937.
Under 1920-, 30- och 40-talen uttryckte Milles slutligen tydliga sympatier för både Mussolini, Franco och Hitler samt även explicita antisemitiska åsikter, ”analyser” och attityder i framför allt ett flertal brev som går att hitta och läsa på Kungliga biblioteket i Stockholm. Jag gick själv igenom några av dessa brev inför att jag intervjuades i UR:s program ”Bildningsbyrån” (https://urplay.se/program/235727-bildningsbyran-tanka-mot-strommen-carl-milles-skulptorens-hemlighet) och jag hade också en del kontakt med Millesgården inför att museet förberedde den största separatutställningen hittills om Milles och hans konstnärskap när Milles fyllde 150 år för ett år sedan.
5b207d53bea59af8e132d949a76ebda767f8fd16Idag fyller nämligen Europas mest framgångsrika bosättarstat 250 år i och med att den amerikanska självständighetsförklaringen ratificerades av den så kallade kontinentala kongressen i Philadelphia den 4 juli 1776 mitt under brinnande frihetskrig och därmed kastade dagens USA slutgiltigt loss från London och Brittiska imperiet. Efter Napoleonkrigen och fram tills Andra världskriget kom sedan runt […]
Idag fyller nämligen Europas mest framgångsrika bosättarstat 250 år i och med att den amerikanska självständighetsförklaringen ratificerades av den så kallade kontinentala kongressen i Philadelphia den 4 juli 1776 mitt under brinnande frihetskrig och därmed kastade dagens USA slutgiltigt loss från London och Brittiska imperiet. Efter Napoleonkrigen och fram tills Andra världskriget kom sedan runt 35 miljoner européer att invandra till USA, varav 2 miljoner härrörde från den Bernadotteska dubbelmonarkin Sverige-Norge, och det enda av dagens länder som möjligen skulle kunna tävla om ”utnämningen” av USA till Europas mest framgångsrika bosättarstat skulle i så fall vara den före detta portugisiska kolonin Brasilien alternativt den asiatiska delen av Ryssland (det vill säga Sibirien som utgör 75% av dagens Ryssland).
Trump har naturligtvis slagit på stort och idag kommer därför århundradets (eller snarare semiquincentenniets) brakfest äga rum i Washington i runt 40 graders hetta och världens hittills största fyrverkerishow (bestående av uppskattningsvis 850 000 pjäser…) ska färga himlen blå, vit och röd efter att presidenten har hållit sitt tal. Samtidigt är USA mer polariserat än någonsin tidigare och står enligt en del bedömare till och med på randen till ett inbördeskrig och i skuggan av 250-årsjubiléet, som många demokrater har valt att avstå från att delta i, inställer sig därför frågan om USA ens kommer att existera om 250 år.
https://tobiashubinette.wordpress.com/wp-content/uploads/2026/07/u.s._territorial_acquisitions.png
Dagens USA började sakta men säkert att koloniseras av européer från och med mitten av 1500-talet när de spanska Habsburgarna fortsatte att expandera norrut och över Karibiska havet och på 1600-talet grundade även Sverige en bosättarkoloni med centrum i USA:s första delstat Delaware (där svenskarna också kom att införa slaveriet). År 1776 blev sedan USA den första europeiska kolonin i både ”Nya världen” och över haven som förklarade sig självständig från sin europeiska metropol och därefter följde Haiti som efter ett blodigt uppror blev självständigt från Frankrike 1804. På 1810- och 20-talen slog sig de spanska och portugisiska bosättarkolonierna i Syd- och Centralamerika sedan fria när moderländerna Spanien och Portugal ockuperades av fransmännen och på 1960- och 70-talen i samband med efterkrigstidens avkolonisering blev slutligen de olika karibiska kolonierna självständiga från London respektive Haag.
https://tobiashubinette.wordpress.com/wp-content/uploads/2026/07/3.png
9932f17ff96cca77788feb9a1c3fe97faf2cea22
5b207d53bea59af8e132d949a76ebda767f8fd16
TITLE: Idag firar den första av Europas alla kolonier som blev självständigt från en europeisk imperiemakt 250 år DESCRIPTION: Idag fyller nämligen Europas mest framgångsrika bosättarstat 250 år i och med att den amerikanska självständighetsförklaringen ratificerades av den så kallade kontinentala kongressen i Philadelphia den 4 juli 1776 mitt under brinnande frihetskrig och därmed kastade dagens USA slutgiltigt loss från London och Brittiska imperiet. Efter Napoleonkrigen och fram tills Andra världskriget kom sedan runt […] CONTENT: Idag fyller nämligen Europas mest framgångsrika bosättarstat 250 år i och med att den amerikanska självständighetsförklaringen ratificerades av den så kallade kontinentala kongressen i Philadelphia den 4 juli 1776 mitt under brinnande frihetskrig och därmed kastade dagens USA slutgiltigt loss från London och Brittiska imperiet. Efter Napoleonkrigen och fram tills Andra världskriget kom sedan runt 35 miljoner européer att invandra till USA och det enda av dagens länder som möjligen skulle kunna tävla om ”utnämningen” av USA till Europas mest framgångsrika bosättarstat skulle i så fall vara den före detta portugisiska kolonin Brasilien alternativt den asiatiska delen av Ryssland (det vill säga Sibirien som utgör 75% av dagens Ryssland). Trump har naturligtvis slagit på stort och idag kommer därför århundradets (eller snarare semiquincentenniets) brakfest äga rum i Washington i runt 40 graders hetta och världens hittills största fyrverkerishow (bestående av uppskattningsvis 850 000 pjäser…) ska färga himlen blå, vit och röd efter att presidenten har hållit sitt tal. Samtidigt är USA mer polariserat än någonsin tidigare och står enligt en del bedömare till och med på randen till ett inbördeskrig och i skuggan av 250-årsjubiléet, som många demokrater har valt att avstå från att delta i, inställer sig därför frågan om USA ens kommer att existera om 250 år. Dagens USA började sakta men säkert att koloniseras av européer från och med mitten av 1500-talet när de spanska Habsburgarna fortsatte att expandera norrut och över Karibiska havet och på 1600-talet grundade även Sverige en bosättarkoloni med centrum i USA:s första delstat Delaware (där svenskarna också kom att införa slaveriet). År 1776 blev sedan USA den första europeiska kolonin i både ”Nya världen” och över haven som förklarade sig självständig från sin europeiska metropol och därefter följde Haiti som efter ett blodigt uppror blev självständigt från Frankrike 1804. På 1810- och 20-talen slog sig de spanska och portugisiska bosättarkolonierna i Syd- och Centralamerika sedan fria när moderländerna Spanien och Portugal ockuperades av fransmännen och på 1960- och 70-talen i samband med efterkrigstidens avkolonisering blev slutligen de olika karibiska kolonierna självständiga från London respektive Haag.
TITLE: Idag firar den första av Europas alla kolonier som blev självständigt från en europeisk imperiemakt 250 år DESCRIPTION: Idag fyller nämligen Europas mest framgångsrika bosättarstat 250 år i och med att den amerikanska självständighetsförklaringen ratificerades av den så kallade kontinentala kongressen i Philadelphia den 4 juli 1776 mitt under brinnande frihetskrig och därmed kastade dagens USA slutgiltigt loss från London och Brittiska imperiet. Efter Napoleonkrigen och fram tills Andra världskriget kom sedan runt […] CONTENT: Idag fyller nämligen Europas mest framgångsrika bosättarstat 250 år i och med att den amerikanska självständighetsförklaringen ratificerades av den så kallade kontinentala kongressen i Philadelphia den 4 juli 1776 mitt under brinnande frihetskrig och därmed kastade dagens USA slutgiltigt loss från London och Brittiska imperiet. Efter Napoleonkrigen och fram tills Andra världskriget kom sedan runt 35 miljoner européer att invandra till USA, varav 2 miljoner härrörde från den Bernadotteska dubbelmonarkin Sverige-Norge, och det enda av dagens länder som möjligen skulle kunna tävla om ”utnämningen” av USA till Europas mest framgångsrika bosättarstat skulle i så fall vara den före detta portugisiska kolonin Brasilien alternativt den asiatiska delen av Ryssland (det vill säga Sibirien som utgör 75% av dagens Ryssland). Trump har naturligtvis slagit på stort och idag kommer därför århundradets (eller snarare semiquincentenniets) brakfest äga rum i Washington i runt 40 graders hetta och världens hittills största fyrverkerishow (bestående av uppskattningsvis 850 000 pjäser…) ska färga himlen blå, vit och röd efter att presidenten har hållit sitt tal. Samtidigt är USA mer polariserat än någonsin tidigare och står enligt en del bedömare till och med på randen till ett inbördeskrig och i skuggan av 250-årsjubiléet, som många demokrater har valt att avstå från att delta i, inställer sig därför frågan om USA ens kommer att existera om 250 år. Dagens USA började sakta men säkert att koloniseras av européer från och med mitten av 1500-talet när de spanska Habsburgarna fortsatte att expandera norrut och över Karibiska havet och på 1600-talet grundade även Sverige en bosättarkoloni med centrum i USA:s första delstat Delaware (där svenskarna också kom att införa slaveriet). År 1776 blev sedan USA den första europeiska kolonin i både ”Nya världen” och över haven som förklarade sig självständig från sin europeiska metropol och därefter följde Haiti som efter ett blodigt uppror blev självständigt från Frankrike 1804. På 1810- och 20-talen slog sig de spanska och portugisiska bosättarkolonierna i Syd- och Centralamerika sedan fria när moderländerna Spanien och Portugal ockuperades av fransmännen och på 1960- och 70-talen i samband med efterkrigstidens avkolonisering blev slutligen de olika karibiska kolonierna självständiga från London respektive Haag.
3c23db0a23223b809e1941e30793a83e723362a1
9932f17ff96cca77788feb9a1c3fe97faf2cea22
TITLE: Idag firar den första av Europas alla kolonier över haven som blev självständigt från en europeisk imperiemakt 250 år DESCRIPTION: Idag fyller nämligen Europas mest framgångsrika bosättarstat 250 år i och med att den amerikanska självständighetsförklaringen ratificerades av den så kallade kontinentala kongressen i Philadelphia den 4 juli 1776 mitt under brinnande frihetskrig och därmed kastade dagens USA slutgiltigt loss från London och Brittiska imperiet. Efter Napoleonkrigen och fram tills Andra världskriget kom sedan runt […] CONTENT: Idag fyller nämligen Europas mest framgångsrika bosättarstat 250 år i och med att den amerikanska självständighetsförklaringen ratificerades av den så kallade kontinentala kongressen i Philadelphia den 4 juli 1776 mitt under brinnande frihetskrig och därmed kastade dagens USA slutgiltigt loss från London och Brittiska imperiet. Efter Napoleonkrigen och fram tills Andra världskriget kom sedan runt 35 miljoner européer att invandra till USA och det enda av dagens länder som möjligen skulle kunna tävla om ”utnämningen” av USA till Europas mest framgångsrika bosättarstat skulle i så fall vara den före detta portugisiska kolonin Brasilien. Trump har naturligtvis slagit på stort och idag kommer därför århundradets (eller snarare semiquincentenniets) brakfest äga rum i Washington i runt 40 graders hetta och världens hittills största fyrverkerishow (bestående av uppskattningsvis 850 000 pjäser…) ska färga himlen blå, vit och röd efter att presidenten har hållit sitt tal. Samtidigt är USA mer polariserat än någonsin tidigare och står enligt en del bedömare till och med på randen till ett inbördeskrig och i skuggan av 250-årsjubiléet, som många demokrater har valt att avstå från att delta i, inställer sig därför frågan om USA ens kommer att existera om 250 år. Dagens USA började sakta men säkert att koloniseras av européer från och med mitten av 1500-talet när de spanska Habsburgarna fortsatte att expandera norrut och över Karibiska havet och på 1600-talet grundade även Sverige en bosättarkoloni med centrum i USA:s första delstat Delaware (där svenskarna också kom att införa slaveriet). År 1776 blev sedan USA den första europeiska kolonin i både ”Nya världen” och över haven som förklarade sig självständig från sin europeiska metropol och därefter följde Haiti som efter ett blodigt uppror blev självständigt från Frankrike 1804. På 1810- och 20-talen slog sig de spanska och portugisiska bosättarkolonierna i Syd- och Centralamerika sedan fria när moderländerna Spanien och Portugal ockuperades av fransmännen och på 1960- och 70-talen i samband med efterkrigstidens avkolonisering blev slutligen de olika karibiska kolonierna självständiga från London respektive Haag.
TITLE: Idag firar den första av Europas alla kolonier som blev självständigt från en europeisk imperiemakt 250 år DESCRIPTION: Idag fyller nämligen Europas mest framgångsrika bosättarstat 250 år i och med att den amerikanska självständighetsförklaringen ratificerades av den så kallade kontinentala kongressen i Philadelphia den 4 juli 1776 mitt under brinnande frihetskrig och därmed kastade dagens USA slutgiltigt loss från London och Brittiska imperiet. Efter Napoleonkrigen och fram tills Andra världskriget kom sedan runt […] CONTENT: Idag fyller nämligen Europas mest framgångsrika bosättarstat 250 år i och med att den amerikanska självständighetsförklaringen ratificerades av den så kallade kontinentala kongressen i Philadelphia den 4 juli 1776 mitt under brinnande frihetskrig och därmed kastade dagens USA slutgiltigt loss från London och Brittiska imperiet. Efter Napoleonkrigen och fram tills Andra världskriget kom sedan runt 35 miljoner européer att invandra till USA och det enda av dagens länder som möjligen skulle kunna tävla om ”utnämningen” av USA till Europas mest framgångsrika bosättarstat skulle i så fall vara den före detta portugisiska kolonin Brasilien alternativt den asiatiska delen av Ryssland (det vill säga Sibirien som utgör 75% av dagens Ryssland). Trump har naturligtvis slagit på stort och idag kommer därför århundradets (eller snarare semiquincentenniets) brakfest äga rum i Washington i runt 40 graders hetta och världens hittills största fyrverkerishow (bestående av uppskattningsvis 850 000 pjäser…) ska färga himlen blå, vit och röd efter att presidenten har hållit sitt tal. Samtidigt är USA mer polariserat än någonsin tidigare och står enligt en del bedömare till och med på randen till ett inbördeskrig och i skuggan av 250-årsjubiléet, som många demokrater har valt att avstå från att delta i, inställer sig därför frågan om USA ens kommer att existera om 250 år. Dagens USA började sakta men säkert att koloniseras av européer från och med mitten av 1500-talet när de spanska Habsburgarna fortsatte att expandera norrut och över Karibiska havet och på 1600-talet grundade även Sverige en bosättarkoloni med centrum i USA:s första delstat Delaware (där svenskarna också kom att införa slaveriet). År 1776 blev sedan USA den första europeiska kolonin i både ”Nya världen” och över haven som förklarade sig självständig från sin europeiska metropol och därefter följde Haiti som efter ett blodigt uppror blev självständigt från Frankrike 1804. På 1810- och 20-talen slog sig de spanska och portugisiska bosättarkolonierna i Syd- och Centralamerika sedan fria när moderländerna Spanien och Portugal ockuperades av fransmännen och på 1960- och 70-talen i samband med efterkrigstidens avkolonisering blev slutligen de olika karibiska kolonierna självständiga från London respektive Haag.
5b207d53bea59af8e132d949a76ebda767f8fd16
9932f17ff96cca77788feb9a1c3fe97faf2cea22
3c23db0a23223b809e1941e30793a83e723362a1
9932f17ff96cca77788feb9a1c3fe97faf2cea22Idag fyller nämligen Europas mest framgångsrika bosättarstat 250 år i och med att den amerikanska självständighetsförklaringen ratificerades av den så kallade kontinentala kongressen i Philadelphia den 4 juli 1776 mitt under brinnande frihetskrig och därmed kastade dagens USA slutgiltigt loss från London och Brittiska imperiet. Efter Napoleonkrigen och fram tills Andra världskriget kom sedan runt […]
Idag fyller nämligen Europas mest framgångsrika bosättarstat 250 år i och med att den amerikanska självständighetsförklaringen ratificerades av den så kallade kontinentala kongressen i Philadelphia den 4 juli 1776 mitt under brinnande frihetskrig och därmed kastade dagens USA slutgiltigt loss från London och Brittiska imperiet. Efter Napoleonkrigen och fram tills Andra världskriget kom sedan runt 35 miljoner européer att invandra till USA och det enda av dagens länder som möjligen skulle kunna tävla om ”utnämningen” av USA till Europas mest framgångsrika bosättarstat skulle i så fall vara den före detta portugisiska kolonin Brasilien alternativt den asiatiska delen av Ryssland (det vill säga Sibirien som utgör 75% av dagens Ryssland).
Trump har naturligtvis slagit på stort och idag kommer därför århundradets (eller snarare semiquincentenniets) brakfest äga rum i Washington i runt 40 graders hetta och världens hittills största fyrverkerishow (bestående av uppskattningsvis 850 000 pjäser…) ska färga himlen blå, vit och röd efter att presidenten har hållit sitt tal. Samtidigt är USA mer polariserat än någonsin tidigare och står enligt en del bedömare till och med på randen till ett inbördeskrig och i skuggan av 250-årsjubiléet, som många demokrater har valt att avstå från att delta i, inställer sig därför frågan om USA ens kommer att existera om 250 år.
https://tobiashubinette.wordpress.com/wp-content/uploads/2026/07/u.s._territorial_acquisitions.png
Dagens USA började sakta men säkert att koloniseras av européer från och med mitten av 1500-talet när de spanska Habsburgarna fortsatte att expandera norrut och över Karibiska havet och på 1600-talet grundade även Sverige en bosättarkoloni med centrum i USA:s första delstat Delaware (där svenskarna också kom att införa slaveriet). År 1776 blev sedan USA den första europeiska kolonin i både ”Nya världen” och över haven som förklarade sig självständig från sin europeiska metropol och därefter följde Haiti som efter ett blodigt uppror blev självständigt från Frankrike 1804. På 1810- och 20-talen slog sig de spanska och portugisiska bosättarkolonierna i Syd- och Centralamerika sedan fria när moderländerna Spanien och Portugal ockuperades av fransmännen och på 1960- och 70-talen i samband med efterkrigstidens avkolonisering blev slutligen de olika karibiska kolonierna självständiga från London respektive Haag.
https://tobiashubinette.wordpress.com/wp-content/uploads/2026/07/3.png
9932f17ff96cca77788feb9a1c3fe97faf2cea22
5b207d53bea59af8e132d949a76ebda767f8fd16
TITLE: Idag firar den första av Europas alla kolonier som blev självständigt från en europeisk imperiemakt 250 år DESCRIPTION: Idag fyller nämligen Europas mest framgångsrika bosättarstat 250 år i och med att den amerikanska självständighetsförklaringen ratificerades av den så kallade kontinentala kongressen i Philadelphia den 4 juli 1776 mitt under brinnande frihetskrig och därmed kastade dagens USA slutgiltigt loss från London och Brittiska imperiet. Efter Napoleonkrigen och fram tills Andra världskriget kom sedan runt […] CONTENT: Idag fyller nämligen Europas mest framgångsrika bosättarstat 250 år i och med att den amerikanska självständighetsförklaringen ratificerades av den så kallade kontinentala kongressen i Philadelphia den 4 juli 1776 mitt under brinnande frihetskrig och därmed kastade dagens USA slutgiltigt loss från London och Brittiska imperiet. Efter Napoleonkrigen och fram tills Andra världskriget kom sedan runt 35 miljoner européer att invandra till USA och det enda av dagens länder som möjligen skulle kunna tävla om ”utnämningen” av USA till Europas mest framgångsrika bosättarstat skulle i så fall vara den före detta portugisiska kolonin Brasilien alternativt den asiatiska delen av Ryssland (det vill säga Sibirien som utgör 75% av dagens Ryssland). Trump har naturligtvis slagit på stort och idag kommer därför århundradets (eller snarare semiquincentenniets) brakfest äga rum i Washington i runt 40 graders hetta och världens hittills största fyrverkerishow (bestående av uppskattningsvis 850 000 pjäser…) ska färga himlen blå, vit och röd efter att presidenten har hållit sitt tal. Samtidigt är USA mer polariserat än någonsin tidigare och står enligt en del bedömare till och med på randen till ett inbördeskrig och i skuggan av 250-årsjubiléet, som många demokrater har valt att avstå från att delta i, inställer sig därför frågan om USA ens kommer att existera om 250 år. Dagens USA började sakta men säkert att koloniseras av européer från och med mitten av 1500-talet när de spanska Habsburgarna fortsatte att expandera norrut och över Karibiska havet och på 1600-talet grundade även Sverige en bosättarkoloni med centrum i USA:s första delstat Delaware (där svenskarna också kom att införa slaveriet). År 1776 blev sedan USA den första europeiska kolonin i både ”Nya världen” och över haven som förklarade sig självständig från sin europeiska metropol och därefter följde Haiti som efter ett blodigt uppror blev självständigt från Frankrike 1804. På 1810- och 20-talen slog sig de spanska och portugisiska bosättarkolonierna i Syd- och Centralamerika sedan fria när moderländerna Spanien och Portugal ockuperades av fransmännen och på 1960- och 70-talen i samband med efterkrigstidens avkolonisering blev slutligen de olika karibiska kolonierna självständiga från London respektive Haag.
TITLE: Idag firar den första av Europas alla kolonier som blev självständigt från en europeisk imperiemakt 250 år DESCRIPTION: Idag fyller nämligen Europas mest framgångsrika bosättarstat 250 år i och med att den amerikanska självständighetsförklaringen ratificerades av den så kallade kontinentala kongressen i Philadelphia den 4 juli 1776 mitt under brinnande frihetskrig och därmed kastade dagens USA slutgiltigt loss från London och Brittiska imperiet. Efter Napoleonkrigen och fram tills Andra världskriget kom sedan runt […] CONTENT: Idag fyller nämligen Europas mest framgångsrika bosättarstat 250 år i och med att den amerikanska självständighetsförklaringen ratificerades av den så kallade kontinentala kongressen i Philadelphia den 4 juli 1776 mitt under brinnande frihetskrig och därmed kastade dagens USA slutgiltigt loss från London och Brittiska imperiet. Efter Napoleonkrigen och fram tills Andra världskriget kom sedan runt 35 miljoner européer att invandra till USA, varav 2 miljoner härrörde från den Bernadotteska dubbelmonarkin Sverige-Norge, och det enda av dagens länder som möjligen skulle kunna tävla om ”utnämningen” av USA till Europas mest framgångsrika bosättarstat skulle i så fall vara den före detta portugisiska kolonin Brasilien alternativt den asiatiska delen av Ryssland (det vill säga Sibirien som utgör 75% av dagens Ryssland). Trump har naturligtvis slagit på stort och idag kommer därför århundradets (eller snarare semiquincentenniets) brakfest äga rum i Washington i runt 40 graders hetta och världens hittills största fyrverkerishow (bestående av uppskattningsvis 850 000 pjäser…) ska färga himlen blå, vit och röd efter att presidenten har hållit sitt tal. Samtidigt är USA mer polariserat än någonsin tidigare och står enligt en del bedömare till och med på randen till ett inbördeskrig och i skuggan av 250-årsjubiléet, som många demokrater har valt att avstå från att delta i, inställer sig därför frågan om USA ens kommer att existera om 250 år. Dagens USA började sakta men säkert att koloniseras av européer från och med mitten av 1500-talet när de spanska Habsburgarna fortsatte att expandera norrut och över Karibiska havet och på 1600-talet grundade även Sverige en bosättarkoloni med centrum i USA:s första delstat Delaware (där svenskarna också kom att införa slaveriet). År 1776 blev sedan USA den första europeiska kolonin i både ”Nya världen” och över haven som förklarade sig självständig från sin europeiska metropol och därefter följde Haiti som efter ett blodigt uppror blev självständigt från Frankrike 1804. På 1810- och 20-talen slog sig de spanska och portugisiska bosättarkolonierna i Syd- och Centralamerika sedan fria när moderländerna Spanien och Portugal ockuperades av fransmännen och på 1960- och 70-talen i samband med efterkrigstidens avkolonisering blev slutligen de olika karibiska kolonierna självständiga från London respektive Haag.
3c23db0a23223b809e1941e30793a83e723362a1
9932f17ff96cca77788feb9a1c3fe97faf2cea22
TITLE: Idag firar den första av Europas alla kolonier över haven som blev självständigt från en europeisk imperiemakt 250 år DESCRIPTION: Idag fyller nämligen Europas mest framgångsrika bosättarstat 250 år i och med att den amerikanska självständighetsförklaringen ratificerades av den så kallade kontinentala kongressen i Philadelphia den 4 juli 1776 mitt under brinnande frihetskrig och därmed kastade dagens USA slutgiltigt loss från London och Brittiska imperiet. Efter Napoleonkrigen och fram tills Andra världskriget kom sedan runt […] CONTENT: Idag fyller nämligen Europas mest framgångsrika bosättarstat 250 år i och med att den amerikanska självständighetsförklaringen ratificerades av den så kallade kontinentala kongressen i Philadelphia den 4 juli 1776 mitt under brinnande frihetskrig och därmed kastade dagens USA slutgiltigt loss från London och Brittiska imperiet. Efter Napoleonkrigen och fram tills Andra världskriget kom sedan runt 35 miljoner européer att invandra till USA och det enda av dagens länder som möjligen skulle kunna tävla om ”utnämningen” av USA till Europas mest framgångsrika bosättarstat skulle i så fall vara den före detta portugisiska kolonin Brasilien. Trump har naturligtvis slagit på stort och idag kommer därför århundradets (eller snarare semiquincentenniets) brakfest äga rum i Washington i runt 40 graders hetta och världens hittills största fyrverkerishow (bestående av uppskattningsvis 850 000 pjäser…) ska färga himlen blå, vit och röd efter att presidenten har hållit sitt tal. Samtidigt är USA mer polariserat än någonsin tidigare och står enligt en del bedömare till och med på randen till ett inbördeskrig och i skuggan av 250-årsjubiléet, som många demokrater har valt att avstå från att delta i, inställer sig därför frågan om USA ens kommer att existera om 250 år. Dagens USA började sakta men säkert att koloniseras av européer från och med mitten av 1500-talet när de spanska Habsburgarna fortsatte att expandera norrut och över Karibiska havet och på 1600-talet grundade även Sverige en bosättarkoloni med centrum i USA:s första delstat Delaware (där svenskarna också kom att införa slaveriet). År 1776 blev sedan USA den första europeiska kolonin i både ”Nya världen” och över haven som förklarade sig självständig från sin europeiska metropol och därefter följde Haiti som efter ett blodigt uppror blev självständigt från Frankrike 1804. På 1810- och 20-talen slog sig de spanska och portugisiska bosättarkolonierna i Syd- och Centralamerika sedan fria när moderländerna Spanien och Portugal ockuperades av fransmännen och på 1960- och 70-talen i samband med efterkrigstidens avkolonisering blev slutligen de olika karibiska kolonierna självständiga från London respektive Haag.
TITLE: Idag firar den första av Europas alla kolonier som blev självständigt från en europeisk imperiemakt 250 år DESCRIPTION: Idag fyller nämligen Europas mest framgångsrika bosättarstat 250 år i och med att den amerikanska självständighetsförklaringen ratificerades av den så kallade kontinentala kongressen i Philadelphia den 4 juli 1776 mitt under brinnande frihetskrig och därmed kastade dagens USA slutgiltigt loss från London och Brittiska imperiet. Efter Napoleonkrigen och fram tills Andra världskriget kom sedan runt […] CONTENT: Idag fyller nämligen Europas mest framgångsrika bosättarstat 250 år i och med att den amerikanska självständighetsförklaringen ratificerades av den så kallade kontinentala kongressen i Philadelphia den 4 juli 1776 mitt under brinnande frihetskrig och därmed kastade dagens USA slutgiltigt loss från London och Brittiska imperiet. Efter Napoleonkrigen och fram tills Andra världskriget kom sedan runt 35 miljoner européer att invandra till USA och det enda av dagens länder som möjligen skulle kunna tävla om ”utnämningen” av USA till Europas mest framgångsrika bosättarstat skulle i så fall vara den före detta portugisiska kolonin Brasilien alternativt den asiatiska delen av Ryssland (det vill säga Sibirien som utgör 75% av dagens Ryssland). Trump har naturligtvis slagit på stort och idag kommer därför århundradets (eller snarare semiquincentenniets) brakfest äga rum i Washington i runt 40 graders hetta och världens hittills största fyrverkerishow (bestående av uppskattningsvis 850 000 pjäser…) ska färga himlen blå, vit och röd efter att presidenten har hållit sitt tal. Samtidigt är USA mer polariserat än någonsin tidigare och står enligt en del bedömare till och med på randen till ett inbördeskrig och i skuggan av 250-årsjubiléet, som många demokrater har valt att avstå från att delta i, inställer sig därför frågan om USA ens kommer att existera om 250 år. Dagens USA började sakta men säkert att koloniseras av européer från och med mitten av 1500-talet när de spanska Habsburgarna fortsatte att expandera norrut och över Karibiska havet och på 1600-talet grundade även Sverige en bosättarkoloni med centrum i USA:s första delstat Delaware (där svenskarna också kom att införa slaveriet). År 1776 blev sedan USA den första europeiska kolonin i både ”Nya världen” och över haven som förklarade sig självständig från sin europeiska metropol och därefter följde Haiti som efter ett blodigt uppror blev självständigt från Frankrike 1804. På 1810- och 20-talen slog sig de spanska och portugisiska bosättarkolonierna i Syd- och Centralamerika sedan fria när moderländerna Spanien och Portugal ockuperades av fransmännen och på 1960- och 70-talen i samband med efterkrigstidens avkolonisering blev slutligen de olika karibiska kolonierna självständiga från London respektive Haag.
5b207d53bea59af8e132d949a76ebda767f8fd16
9932f17ff96cca77788feb9a1c3fe97faf2cea22
3c23db0a23223b809e1941e30793a83e723362a1