Tornevall Networks

Anders Svenssons senaste sammanställning över de största svenskspråkiga vänstersajterna ger fortsatt vid handen att ETC är överlägset störst följd av Dagens Arena men därefter är det långt till de andra sajterna mätt i antalet (i tusental) besök under juni månad. Visserligen är det sommaruppehåll nu och många sajter uppdaterar därför dåligt men det är trots allt ändå ett valår och jämfört med högersidans svenskspråkiga sajter står sig vänstersidan fortsatt slätt.

https://tobiashubinette.wordpress.com/wp-content/uploads/2026/07/storst.jpg

Till exempel uppnådde Fria Tider 2,4 miljoner besök i juni och Samnytt 1,4 miljoner och även Epoch Times (240 800 besök) och Nordfront (143 000 besök) gjorde bra ifrån sig jämfört med flertalet vänstersajter. Därtill erhöll Kvartal 575 600 besök, Bulletin 333 100 besök och 100% 223 500 besök. Visserligen har alternativmediesajterna inte en chans mot Aftonbladet med runt 25 miljoner besök men det ska samtidigt sägas att inga vänstersajter har hittills lyckats ”spränga” enmiljongränsen.

Samma dominans gäller inte bara på internet utan även i sociala medier där framför allt SD och den SD-associerade sfären dominerar mer eller mindre fullständigt på bland annat Youtube, X och Tiktok. Riks har exempelvis 168 000 prenumeranter medan Katalys har 11 500 prenumeranter på Youtube där SD även har 102 000 prenumeranter vilket kan jämföras med S’ 39 000 och V:s 6320 prenumeranter. Och på Facebook har SD över 400 000 följare att jämföra med S’ 268 000 och V:s 158 000 följare.

Det talas ibland om att 2026 års val kommer att bli ett sociala medier-val i större utsträckning än någonsin tidigare mot bakgrund av att en så hög andel av framför allt den unga delen av väljarkåren nästan helt och hållet har slutat att läsa tidningar, lyssna på radio och titta på tv och överhuvudtaget att läsa längre texter (såsom tidskrifter, magasin, böcker och så vidare). I stället får de sina nyheter och framför allt sina politiska nyheter enbart via internet och sociala medier och inte minst via memes, klipp och visuell kommunikation.

Den digitala världen är naturligtvis fortfarande inte hela världen och det betyder fortfarande mycket att exempelvis få in en debattartikel i DN och att delta i en radio- och tv-debatt men antagligen betyder det allt mindre bland de unga väljarna. Det kan tyckas som att oppositionen går mot en promenadseger den 13 september i år men det är inte skrivet i sten utan allt kan hända när valrörelsen väl drar igång efter industrisemestern.  

Framför allt har fortfarande runt 15% av väljarna ännu inte bestämt sig vilket parti de kommer att rösta på och framför allt rör det unga väljare. Det ska påminnas om att förstagångsväljarna och de unga vuxna väljarna är fler i årets val än i något annat svenskt val bakåt i tiden. Även om det visserligen kallt går att räkna med att åtskilliga av dessa osäkra unga väljare lär bli soffliggare och röstskolka den 13 september så är det ändå antagligen de 100 000-tals än så länge osäkra unga marginalväljarna som kommer att avgöra om Kristersson får sitta kvar ännu en mandatperiod eller ej och om så sker så kommer det sannolikt tyvärr att bero på högerdominansen inom den digitala världen.

Det blev tyvärr (och så klart) jackpot för Marine Le Pen och hennes parti RN efter domen och efter hennes trotsiga besked att hon kommer att ställa upp i nästa års franska presidentval för är det något som gör att framför allt arbetarklassen och den lägre medelklassen flockas runt radikalhögern så är det när dess ledare och partier slår underifrån utifrån underdogpositionen. Le Pen ser just nu ut att ta hem nästa års presidentval oavsett vilken kandidat hon kommer att tävla emot och på samma sätt är RN numera mycket nära en egen majoritet i den franska nationalförsamlingen – det fattas just nu endast 16 mandat för att uppnå det enligt den senaste opinionsundersökningen.

https://tobiashubinette.wordpress.com/wp-content/uploads/2026/07/fr.jpg

På samma sätt blev det även jackpot för den brittiska radikalhögerns okrönte kung på andra sidan kanalen efter att Nigel Farage anklagades för att ha tagit emot mutor och därefter avstod från sin plats i det brittiska underhuset, vilket innebär att det snart kommer att hållas ett fyllnadsval i Farages valkrets. Enligt den senaste brittiska opinionsmätningen skulle Farages parti Reform UK fullständigt dominera det brittiska underhuset om det hade varit brittiskt parlamentsval idag och detta på grund av det valsystem som gäller i både Frankrike och Storbritannien (liksom i USA) att ”vinnaren tar allt”.

https://tobiashubinette.wordpress.com/wp-content/uploads/2026/07/2.jpg

Och som om inte det vore illa nog så fortsätter AfD att slå i taket i Europas mäktigaste och rikaste land (Frankrike och Storbritannien kommer då på silver- och bronsplats i sammanhanget) efter beskedet att vänsterpopulistiska BSW vill alliera sig med AfD för att tillsammans en gång för alla slå sönder hela det tyska efterkrigstida politiska landskapet. I stora delar av före detta Östtyskland ligger AfD numera på 45-60% utanför gamla Östberlin och progressiva Leipzig och i före detta Västtyskland växer antalet valkretsar stadigt där AfD numera kan räkna med ett stöd på åtminstone 30-35% efter att de tyska arbetarna och den tyska lägre medelklassen närmast fullständigt har vänt de gamla partierna ryggen.

Det klassmedvetande som den infödda majoritetseuropeiska arbetarklassen har ärvt från 1900-talet spelar helt enkelt radikalhögern i händerna varje gång densamma framstår som ett underdog-offer för det så kallade etablissemanget.

Idag skedde något historiskt i Paris i samband med den traditionella 14 juli-militärparaden som äger rum varje år på Frankrikes nationaldag till minne av stormningen av Bastiljen den 14 juli 1789: Dels deltog en trupp bestående av ukrainska soldater i paraden och dels deltog ett svenskt Gripenplan samt 21 svenska soldater från Södra skånska regementet (P7) tillsammans med representanter för ytterligare 34 länder som ingår i det som kallas De villigas koalition (Coalition des bonnes volontés eller Coalition of the willing). På plats var bl a jämställdhetsministern Nina Larsson (L), äldre- och socialförsäkringsministern Anna Tenje (M) samt Sveriges överbefälhavare Michael Claesson och årets militärparad i Paris handlade för värden president Emmanuel Macrons del om att manifestera att större delen av Europa står bakom och stöttar Ukraina och inte Moskva och det trots Washingtons ryssvänliga linje.

https://tobiashubinette.wordpress.com/wp-content/uploads/2026/07/14-juli.jpg

Sverige är det land i Europa där andelen invånare som är 0-14 år gamla har minskat allra minst sedan 1975 och detta beror i praktiken enbart på den utomeuropeiska invandringen:

År 1975 utgjorde 0-14-åringarna 21% av totalbefolkningen och förra året (det vill säga 2025) utgjorde samma åldersgrupp 17% av totalbefolkningen. I alla andra länder i Europa har minskningen av andelen 0-14-åringar jämfört med den totala folkmängden varit mycket kraftigare mellan 1975-2025 och särskilt gäller det länderna i Syd- och Östeuropa.

https://tobiashubinette.wordpress.com/wp-content/uploads/2026/07/111.jpg

År 1975 var Sverige ett av de länder i Europa som uppvisade den allra lägsta andelen invånare som var 0-14 år gamla på grund av den så kallade 68-revolutionen som innebar att födelsetalen minskade dramatiskt i landet. Faktum är att antalet infödda majoritetssvenskar, definierade som samtliga inrikesfödda invånare som har två föräldrar som i sin tur är inrikesfödda, peakade just kring 1970 – därefter har antalet majoritetssvenskar gradvis minskat mätt i absoluta tal. Det har med andra ord aldrig funnits så många majoritetssvenskar i Sverige och i svensk historia som kring år 1970 och sedan dess har antalet majoritetssvenskar stadigt gått ned i antal.

I kölvattnet efter 68-revolutionen pågick det också en idag tämligen bortglömd politisk debatt rörande den dåtida kraftigt fallande svenska så kallade fruktsamheten. En del av debattörerna menade att det enda som kunde rädda en kommande demografisk katastrof för svensk del var en utökad invandring och det var också vad som kom att ske till slut.

Att den svenska folkmängden har ökat sedan 1970-talets andra hälft och framåt beror med andra ord enbart på invandring och framför allt på den utomeuropeiska invandringen som under 2000-talet tidvis gjorde att Sverige uppvisade den snabbaste folkökningen i hela Europa. Därtill uppvisar landets invånare med utomeuropeisk bakgrund en betydligt högre så kallad fruktsamhet än den som gäller bland majoritetsinvånarna.

Idag är Europa den kontinent på planeten som uppvisar de allra lägsta födelsetalen. Större delen av Europa domineras redan av medelålders och äldre invånare som inte längre är i så kallad fertil ålder på grund av den sedan flera decennier tillbaka kraftigt fallande så kallade fruktsamheten bland Europas majoritetsinvånare.

Dramatiskt fallande födelsetal gäller även för Sveriges del men tack vare de senaste årens utomeuropeiska invandring så står den svenska befolkningspyramiden ännu inte på ända (det vill säga den är ännu inte uppochner-vänd) såsom är fallet i flertalet andra europeiska länder och framför allt i Syd- och Östeuropa.

Även om uppemot 200 000 barn kommer att ”försvinna”/”fattas” innan år 2035 på grund av den rekordlåga svenska så kallade fruktsamheten, vilket i sin tur kommer att innebär en skoldöd utan dess like (och det från förskolor till högskolor och alla skolformer däremellan), så ser det ändå bättre ut för den svenska försörjningskvoten (det vill säga relationen mellan andelen barn plus pensionärer och andelen invånare som är i arbetsför ålder, vilka förväntas försörja barnen och pensionärerna) än vad det gör för de andra europeiska länderna.

Idag är redan runt 25% av totalbefolkningen i länder som Italien, Portugal, Grekland, Finland, Serbien och Tyskland över 65 år gamla och snart är det också fallet i länder som Belgien, Frankrike, Spanien och Nederländerna. Och år 2050 kommer över en tredjedel av samtliga invånare i större delen av Europa att vara över 65 år gamla såvida inte dagens unga vuxna majoritetseuropeiska kvinnor föder 7-8 barn vardera alternativt att den utomeuropeiska invandringen ökar dramatiskt under de kommande åren men inget av det kommer sannolikt att ske.

För svensk del kommer den demografiska brytpunkten vad gäller försörjningskvoten i form av att antalet invånare som är 0-17 år gamla plus över 65 år gamla är lika många som antalet invånare som är 18-64 år gamla först att uppnås kring år 2100 men i större delen av övriga Europa kommer denna brytpunkt att inträffa långt tidigare än så. Kort och gott så innebär det att den allt snabbare befolkningsminskningen i Europa, som i nuläget är den snabbaste på planeten, kommer att drabba våra grannländer och hela Europa mycket snabbare (och därmed mycket hårdare) än vad den drabbar oss i Sverige.

OBS – det gör den till slut även för oss men vi får så att säga en längre respit på grund av den utomeuropeiska invandringen och på grund av att andelen invånare med utomeuropeisk bakgrund är mycket större i Sverige än i de andra europeiska länderna (och landets invånare med utomeuropeisk bakgrund får då oftare både barn och fler barn i jämförelse med majoritetssvenskarna varibland många aldrig får barn och får de barn så får de numera generellt få barn). Detta är avslutningsvis en aspekt av den stora utomeuropeiska invandringen till Sverige och av den höga andelen invånare med utomeuropeisk bakgrund i Sverige som det sällan talas om i en samtid när utomeuropéerna nästan enbart ses som ett problem.

Från och med idag börjar ett flertal nya lagar gälla som innebär att Sverige numera kan ”ståta” med EU:s mest restriktiva invandringspolitik. Detta ska då jämföras med att Sverige tidigare uppvisade inte bara EU:s utan västvärldens utan konkurrens allra mest generösa invandringspolitik (och dessutom i flera årtionden på raken).

Därmed har SD nått vägs ände i den meningen att det är svårt för partiet att göra särskilt mycket mer inom det migrationspolitiska området för att decimera andelen invånare med utomeuropeisk bakgrund så mycket det bara går liksom så fort det bara går för att motverka det så kallade folkutbytet.

Det som återstår är, som Åkesson själv har sagt, att försöka få igång en massiv ut- och återvandring av utomeuropéerna liksom att skruva åt tumskruvarna så mycket det bara går för de som är kvar i landet genom att montera ned västvärldens en gång (och för inte särskilt länge sedan alls) mest progressiva integrationspolitik. Målet är helt enkelt att göra livet så j-vligt som möjligt för invånarna med utomeuropeisk bakgrund så att de inte längre vill stanna kvar i Sverige.

SD:s grundare i form av de som en gång i tiden bildade BSS 1979, som utgör SD:s direkta ursprung, liksom även vad gäller de som grundlade dagens SD 1988 hade med all säkerhet aldrig kunnat drömma om att detta skulle kunna ske och dessutom på rekordtid efter att SD fick med sig den gamla, svenska borgerligheten på tåget så sent som 2022. Detsamma gäller även (och säkerligen än mer) grundarna av hela den svenska så kallade nationella rörelsen som SD härstammar ifrån som tog sina första försiktiga steg i Värmland för snart 102 år sedan. SD har med andra ord och under Åkessons ledning lyckats slutföra hela den samlade nationella rörelsens ultimata önskedröm på knappt fyra års tid på grund av att M, KD och L valde att gå med på det.

Eftersom förändringen har gått så extremt fort är det slutligen svårt både för SD:arna och för alla oss andra som bor och lever i Sverige och som inte röstar SD att ta in att allt detta nu är genomfört och fullbordat.

https://tobiashubinette.wordpress.com/wp-content/uploads/2026/07/sd.jpg

Från och med idag börjar ett flertal nya lagar gälla som innebär att Sverige numera kan ”ståta” med EU:s mest restriktiva invandringspolitik. Detta ska då jämföras med att Sverige tidigare uppvisade inte bara EU:s utan västvärldens utan konkurrens allra mest generösa invandringspolitik (och dessutom i flera årtionden på raken).

https://tobiashubinette.wordpress.com/wp-content/uploads/2026/07/sd.jpg

Därmed har SD nått vägs ände i den meningen att det är svårt för partiet att göra särskilt mycket mer inom det migrationspolitiska området för att decimera andelen invånare med utomeuropeisk bakgrund så mycket det bara går liksom så fort det bara går för att motverka det så kallade folkutbytet.

Det som återstår är, som Åkesson själv har sagt, att försöka få igång en massiv ut- och återvandring av utomeuropéerna liksom att skruva åt tumskruvarna så mycket det bara går för de som är kvar i landet genom att montera ned det som är kvar av västvärldens en gång (och för inte särskilt länge sedan alls) mest progressiva integrationspolitik. Målet är att göra livet så j-vligt som möjligt för invånarna med utomeuropeisk bakgrund så att de inte längre vill stanna kvar i Sverige.

SD:s grundare i form av de som en gång i tiden bildade BSS 1979, som utgör SD:s direkta ursprung, liksom även vad gäller de som grundlade dagens SD 1988 hade med all säkerhet aldrig kunnat drömma om att detta skulle ske och det på rekordtid efter att SD fick med sig den gamla, svenska borgerligheten på tåget så sent som 2022. Detsamma gäller även (och säkerligen än mer) grundarna av hela den svenska så kallade nationella rörelsen som SD härstammar ifrån som tog sina första försiktiga steg i Värmland för snart 102 år sedan. SD har med andra ord under Åkessons ledning lyckats slutföra hela den samlade nationella rörelsens önskedröm på knappt fyra års tid på grund av att M, KD och L valde att gå med på det.

Eftersom förändringen har gått så extremt fort är det slutligen svårt både för SD:arna och för alla andra av oss som bor och lever i Sverige och inte röstar SD att ta in att allt detta nu är fullbordat.

Dagens SvD innehåller en helsidesannons som SD har betalt för och står bakom. I helsidesannonsen använder sig ett alltmer radikaliserat SD nu öppet av idén om den så kallade omvända rasismen eller om den så kallade svenskfientligheten, det vill säga idén att det idag är majoritetssvenskarna som utsätts för rasism och diskrimineras och inte invandrarna och minoriteterna.

https://tobiashubinette.wordpress.com/wp-content/uploads/2026/07/sd-11-juli-2026.jpg

SD kalkylerar helt enkelt med att tillräckligt många majoritetssvenskar eller ”etniska svenskar”, som i praktiken är ett kodord för vita svenskar, i Storstockholm numera känner sig så utsatta för rasism och diskriminering att de ska känna så mycket vrede (och kanske till och med hat) av budskapet i helsidesannonsen att de lägger sin röst på partiet den 13 september i år.

För den som vill läsa mer om hur idén om den så kallade omvända rasismen eller om den så kallade svenskfientligheten har sitt ursprung i den svenska naziströrelsen och hur den kom att anammas av SD med Åkesson i spetsen – se Peter Wikströms och min rapport från 2024 som går att läsa och ladda ned gratis här: https://arenaide.se/rapporter/iden-om-svenskfientlighet-en-rapport-om-sds-omvanda-antirasism

I rapporten, som har två år på nacken, spekulerar vi i att idén om svenskfientligheten mycket väl kan komma att få sitt stora genombrott i politiken inom en snar framtid och det är uppenbart att vi (tyvärr) fick rätt i det. Ett radikaliserat SD går nu helt enkelt till val på en giftig blandning bestående av idén om folkutbytet (och den vidhängande idén om tvångsblandningen) och idén om svenskfientligheten (det vill säga idén om den omvända rasismen).

I samtliga fall pekas en elit ut som påstås vilja maximera andelen invånare med utomeuropeisk bakgrund så att majoritetssvenskarna till slut hamnar i minoritet (det vill säga idén om folkutbytet) och som samtidigt utsätter majoritetssvenskarna för rasism och diskriminering och favoriserar invånarna med utomeuropeisk bakgrund (det vill säga idén om svenskfientligheten). Därtill vill samma elit tvinga majoritetssvenskarna att bo granne med invånare med utomeuropeisk bakgrund (det vill säga idén om tvångsblandningen).

Ett besök på Korfu betyder också ett besök till Achilleion eller Akillespalatset som Österrike-Ungerns näst sista kejsarinna Elisabeth eller ”Sisi” lät uppföra efter att hennes (och kejsar Frans Josefs) skandalomsusade son Rudolf hade begått självmord på jaktslottet Mayerling 1889. Den språkbegåvade och romantiskt lagda kejsarinnan spenderade en stor del av sitt liv på resande fot och lärde sig även grekiska hjälpligt och efter att hon mördats av en italiensk anarkist när hon befann sig i Genève 1898 kom palatset att tas över av den tyske kejsaren Wilhelm II för att slutligen övergå till den grekiska statens ägo. I souvenirbutiken går det att inhandla porträtt, vykort, affischer och diverse andra ”Sisi”-varor liksom en guidebok som finns att tillgå på de stora Österrike-Ungern-språken (tyska, ungerska, rumänska, tjeckiska, kroatiska, italienska, polska och så vidare) vilket skvallrar om vilken typ av besökare som lockas av Achilleion.

https://tobiashubinette.wordpress.com/wp-content/uploads/2026/07/img_5797.jpg

https://tobiashubinette.wordpress.com/wp-content/uploads/2026/07/img_5781.jpg

https://tobiashubinette.wordpress.com/wp-content/uploads/2026/07/ddd-1.jpg

https://tobiashubinette.wordpress.com/wp-content/uploads/2026/07/img_5812.jpg

Besöker Korfu eller Kerkira i Joniska havet som på grund av sitt geografiska läge vaktar infarten till Adriatiska havet och som därför en gång härbärgerade ett av Europas mest omfattande befästningsverk. Under de över 400 år som Korfu tillhörde Venedig kallades ön därför ibland för ”Venedigs lås” och Osmanska riket försökte förgäves erövra Korfu vid ett flertal tillfällen. Av de olika belägringarna är 1716 års blodiga belägring den mest kända när en kristen koalition bestående av bland andra venetianare, maltesare, spanjorer, portugiser och österrikare slog tillbaka en osmansk flotta och invasionsarmé. Segern firades på sin tid i hela kristenheten och betraktades nästan som en lika stor seger över Höga porten som hävandet av belägringen av Wien 1683.

https://tobiashubinette.wordpress.com/wp-content/uploads/2026/07/741409648_2270295633740008_4324598923155728221_n.jpg

Tack vare att Korfu, som innan den långa venetianska perioden ingick i Bysantinska riket och tidvis även i normandernas syditalienska rike, aldrig erövrades av turkarna räknas ön som den enda delen av dagens Grekland som aldrig blev en del av Osmanska riket.

https://tobiashubinette.wordpress.com/wp-content/uploads/2026/07/741636290_1541346000810504_3279166609899927964_n.jpg

Ön är vidare känd för att tidigare ha härbärgerat en relativt stor sefardisk judisk minoritet som tidvis utgjorde över 10% av befolkningen liksom för att ha varit en av de första platserna i Europa där romer slog sig ned permanent, vilket skedde redan på 1300-talet. På grund av att ön styrdes från Venedig kom de korfiotiska judarna att utveckla ett eget språk som bestod av en blandning av hebreiska, italienska och grekiska medan Korfus elit talade italienska långt in på 1800-talet. Efter att Venedig tvingades lämna ifrån sig ön 1797 kom både fransmännen, ryssarna och britterna att ockupera ön fram till dess att Korfu inlemmades i det självständiga grekiska kungariket på 1860-talet.

På grund av det sena 1800-talets och 1900-talets extremnationalistiska excesser kom romerna att successivt assimileras in i den grekisktalande majoritetsbefolkningen medan den växande antisemitismen gjorde att många judar valde att lämna ön. Under kriget kom sedan 90% av Korfus kvarvarande judar att mördas i Auschwitz. Samtidigt är staden Korfus största torg fortfarande uppkallat efter den borgmästare som styrde över ön under den italienska och tyska ockupationen och som sympatiserade med axelmakterna samt bar ansvar för deportationen av de korfiotiska judarna.

Den italiensktalande minoriteten som en gång var stor särskilt i staden Korfu kom under kriget att till stora delar ställa sig på Mussolinis sida vilket gjorde att många av dem tvingades lämna ön efter kriget. Idag finns det fortfarande en fungerande synagoga kvar på ön som är belägen i det gamla venetianska gettot och även om de sista italiensktalande invånarna gick bort på 1980-talet så är relativt många av dagens korfioter ättlingar till venetianarna. Under Första världskriget och från 1915 var Korfu för övrigt också säte för den exilserbiska regeringen och tillflyktsort för det som var kvar av den serbiska armén efter att Österrike-Ungern hade invaderat och erövrat Serbien. Slutligen är den antagligen mest kända personen som är född på ön prins Philip, hertig av Edinburgh och make till drottning Elizabeth II, som föddes där på grund av att den idag avsatta grekiska kungafamiljens sommarpalats Mon Repos är beläget på Korfu.

Det går inte riktigt att ta in att 81 år efter Andra världskrigets slut liksom 104 och 93 år efter Mussolinis respektive Hitlers maktövertaganden så ser den politiska situationen ut så här i de viktigaste västländerna (det vill säga bortsett från Japan och Kina) som deltog i kriget på vardera sida:

https://tobiashubinette.wordpress.com/wp-content/uploads/2026/07/ww2.jpg

Medan Trump styr USA och Putin Ryssland, det vill säga de två mäktigaste länderna på den allierade sidan, så dominerar högerextrema FPÖ fullständigt i A.H.:s gamla hemland Österrike med runt 40% av dagens österrikare bakom sig och endast det ”röda Wien” (och troligen också det ”röda Graz”) utgör undantaget.

I de två viktigaste allierade länderna i Europa tyder precis allt på att RN och Reform UK kommer att sopa banan i de nästkommande valen i Frankrike och Storbritannien. Inräknat de mindre högerradikala partierna stöder 45% av fransmännen och 35% av engelsmännen för närvarande den typen av partier. I Frankrike är det numera mest bara den nordvästra delen av landet och Paris historiska innerstad som ännu inte domineras av RN och de röda prickarna i mellersta och norra England är det som återstår av Englands ”röda mur”.

Och i de två gamla axelmakterna där fascismen och nazismen en gång uppstod och styrde kommer den direkta arvtagaren till Mussolinis fascistparti att ta hem nästan hela norra och mellersta Italien med undantag av Ligurien och det som återstår av Italiens ”röda bälte” medan AfD, som”flirtar” med referenser till A.H.:s nazistparti, succesivt äter sig in i det gamla Västtyskland från sin maktbas i före detta DDR.

Det ser heller inte bättre ut i de mindre allierade (och ockuperade) länderna (såsom exempelvis Belgien, Nederländerna och Norge) och ej heller i de länder som drabbades allra värst av fascismen och nazismen (såsom till exempel Tjeckien och Polen) där stödet för radikalhögern pendlar mellan 30-50%.

Bland de länder som en gång var associerade med axelmakterna är det nog egentligen bara Finland (där Sannfinländarna visserligen var mycket stora för några år sedan) samt Spanien som ännu utgör undantaget, där högerextrema Vox ännu inte har lyckats erhålla över 20% av spanjorernas stöd även om partiet är mycket stort i vissa delar av den kastiliansktalande delen. Och bland de stora före detta allierade västländerna är det nog egentligen bara Kanada och Australien som (åtminstone hittills) har lyckats hålla högerpopulismen stången.