Besöker Korfu eller Kerkira i Joniska havet som på grund av sitt geografiska läge vaktar infarten till Adriatiska havet och som därför en gång härbärgerade ett av Europas mest omfattande befästningsverk. Under de över 400 år som Korfu tillhörde Venedig kallades ön därför ibland för ”Venedigs lås” och Osmanska riket försökte förgäves erövra Korfu vid […]
Content
Besöker Korfu eller Kerkira i Joniska havet som på grund av sitt geografiska läge vaktar infarten till Adriatiska havet och som därför en gång härbärgerade ett av Europas mest omfattande befästningsverk. Under de över 400 år som Korfu tillhörde Venedig kallades ön därför ibland för ”Venedigs lås” och Osmanska riket försökte förgäves erövra Korfu vid ett flertal tillfällen. Av de olika belägringarna är 1716 års blodiga belägring den mest kända när en kristen koalition bestående av bland andra venetianare, maltesare, spanjorer, portugiser och österrikare slog tillbaka en osmansk flotta och invasionsarmé. Segern firades på sin tid i hela kristenheten och betraktades nästan som en lika stor seger över Höga porten som hävandet av belägringen av Wien 1683.
Tack vare att Korfu, som innan den långa venetianska perioden ingick i Bysantinska riket och tidvis även i normandernas syditalienska rike, aldrig erövrades av turkarna räknas ön som den enda delen av dagens Grekland som aldrig blev en del av Osmanska riket.
Ön är vidare känd för att tidigare ha härbärgerat en relativt stor sefardisk judisk minoritet som tidvis utgjorde över 10% av befolkningen liksom för att ha varit en av de första platserna i Europa där romer slog sig ned permanent, vilket skedde redan på 1300-talet. På grund av att ön styrdes från Venedig kom de korfiotiska judarna att utveckla ett eget språk som bestod av en blandning av hebreiska, italienska och grekiska medan Korfus elit talade italienska långt in på 1800-talet. Efter att Venedig tvingades lämna ifrån sig ön 1797 kom både fransmännen, ryssarna och britterna att ockupera ön fram till dess att Korfu inlemmades i det självständiga grekiska kungariket på 1860-talet.
På grund av det sena 1800-talets och 1900-talets extremnationalistiska excesser kom romerna att successivt assimileras in i den grekisktalande majoritetsbefolkningen medan den växande antisemitismen gjorde att många judar valde att lämna ön. Under kriget kom sedan 90% av Korfus kvarvarande judar att mördas i Auschwitz. Samtidigt är staden Korfus största torg fortfarande uppkallat efter den borgmästare som styrde över ön under den italienska och tyska ockupationen och som sympatiserade med axelmakterna samt bar ansvar för deportationen av de korfiotiska judarna.
Den italiensktalande minoriteten som en gång var stor särskilt i staden Korfu kom under kriget att till stora delar ställa sig på Mussolinis sida vilket gjorde att många av dem tvingades lämna ön efter kriget. Idag finns det fortfarande en fungerande synagoga kvar på ön som är belägen i det gamla venetianska gettot och även om de sista italiensktalande invånarna gick bort på 1980-talet så är relativt många av dagens korfioter ättlingar till venetianarna.
Under Första världskriget och från 1915 var Korfu för övrigt också säte för den exilserbiska regeringen och tillflyktsort för det som var kvar av den serbiska armén efter att Österrike-Ungern hade invaderat och erövrat Serbien. Slutligen är den antagligen mest kända personen som är född på ön prins Philip, hertig av Edinburgh och make till drottning Elizabeth II, som föddes där på grund av att den idag avsatta grekiska kungafamiljens sommarpalats Mon Repos är beläget på Korfu.