Log in to subscribe to heads-up notifications for this feed or its category via email, Slack, or Discord.
Ask the AI anything about content, patterns, and edits for Tobias Hübinette. The AI will receive full version history including all edited articles. Open question history.
9282cc80d38c3845509f9a69ecba3858d831dfefI årets riksdagsval är det mer självklart än någonsin tidigare att kampen om guldplatsen står mellan S och SD, vilket inte var lika självklart inför 2022 års val även om SD till slut blev större än M. Tidigare stod ju denna strid mellan S och M men i årets val kan SD mycket väl komma […]
I årets riksdagsval är det mer självklart än någonsin tidigare att kampen om guldplatsen står mellan S och SD, vilket inte var lika självklart inför 2022 års val även om SD till slut blev större än M. Tidigare stod ju denna strid mellan S och M men i årets val kan SD mycket väl komma att bli 3-5% större än M medan det möjligen kommer att kunna skilja 7-9% mellan S och SD.
Och framför allt står kampen mellan S och SD bland landets samtliga män och så här såg denna ”kampen om männen”-strid ut i maj i år enligt SCB:s partisympatiundersökning som sedan en tid tillbaka är sökbar på SCB:s hemsida. Bland landets alla kvinnor så ser styrkeförhållandena mellan S och SD riktigt ojämna ut och till det förstnämnda partiets fördel men bland männen i Sverige ser det jämnare ut och bland flera statistiska undergrupper till det sistnämnda partiets fördel. Om bara männen fick rösta i Sverige så skulle S och SD helt enkelt kunna komma på delad förstaplats.
Den typiske manlige SD-väljaren bor enligt nedanstående siffror i södra Sverige, tillhör den övre arbetarklassen, bor i villa eller radhus, har barn, är i arbetsför (och s k fertil) ålder samt är sysselsatt inom ett LO-yrke och är majoritetssvensk.
SD är nämligen enligt SCB:s senaste partisympatiundersökning från maj i år det enskilt största partiet bland alla män:
som är inrikes födda: 26,4% (medan S är störst bland alla män som är utrikes födda: 44,6%)
som har svensk bakgrund: 26,8% (medan S är störst bland alla män som har utländsk bakgrund: 44,%)
som är 30-64 år: 28,1% (medan S är störst bland alla män som är över 65 år gamla: 39,1%)
som har barn 26,6% (tillsammans med S, d v s samma procentsiffra gäller även för S’ del)
som har en gymnasieutbildning: 31,9% (medan S är störst bland alla män som har en förgymnasial utbildning: 37,8%)
som är tillhör ett LO-förbund: 36,3% (medan S är störst bland alla män som tillhör ett TCO-förbund: 28,2%)
som är sysselsatta: 26,2% (medan S är störst bland alla män som inte är sysselsatta: 37,5%)
som arbetar inom lantbruk, byggverksamhet och tillverkningsindustri: 38,4% (medan S är störst bland alla män
som arbetar inom ett yrke som kräver högskolekompetens: 29,6%)
som tillhör medelinkomsttagarna: 31,2% (medan S är störst bland alla män som tillhör låginkomsttagarna: 32,5%)
som bor i eget hem (villa och radhus): 28,2% (medan S är störst bland alla män som bor i hyresrätt: 27,9%)
som bor i Södra Sverige: 26,5% (medan S är störst bland alla män som bor i Mellersta och Övre Norrland: 32,1%)
0af841aab4ad63469f40657cd00844eed80c1fa0
9282cc80d38c3845509f9a69ecba3858d831dfef
TITLE: I 2026 års val kämpar S och SD och förstaplatsen bland landets alla män DESCRIPTION: I årets riksdagsval är det mer självklart än någonsin tidigare att kampen om guldplatsen står mellan S och SD, vilket inte var lika självklart inför 2022 års val även om SD till slut blev större än M. Tidigare stod ju denna strid mellan S och M men i årets val kan SD mycket väl komma […] CONTENT: I årets riksdagsval är det mer självklart än någonsin tidigare att kampen om guldplatsen står mellan S och SD, vilket inte var lika självklart inför 2022 års val även om SD till slut blev större än M. Tidigare stod ju denna strid mellan S och M men i årets val kan SD mycket väl komma att bli 3-5% större än M medan det möjligen kommer att kunna skilja 7-9% mellan S och SD. Och framför allt står kampen mellan S och SD bland landets samtliga män och så här såg denna ”kampen om männen”-strid ut i maj i år enligt SCB:s partisympatiundersökning som sedan en tid tillbaka är sökbar på SCB:s hemsida. Bland landets alla kvinnor så ser styrkeförhållandena mellan S och SD riktigt ojämna ut och till det förstnämnda partiets fördel men bland männen i Sverige ser det jämnare ut och bland flera statistiska undergrupper till det sistnämnda partiets fördel. Den typiske manlige SD-väljaren bor enligt nedanstående siffror i södra Sverige, tillhör den övre arbetarklassen, bor i villa eller radhus, har barn, är i arbetsför (och s k fertil) ålder samt är sysselsatt inom ett LO-yrke och är majoritetssvensk. SD är nämligen enligt SCB:s senaste partisympatiundersökning från maj i år det enskilt största partiet bland alla män: som är inrikes födda: 26,4% (medan S är störst bland alla män som är utrikes födda: 44,6%) som har svensk bakgrund: 26,8% (medan S är störst bland alla män som har utländsk bakgrund: 44,%) som är 30-64 år: 28,1% (medan S är störst bland alla män som är över 65 år gamla: 39,1%) som har barn 26,6% (tillsammans med S, d v s samma procentsiffra gäller även för S’ del) som har en gymnasieutbildning: 31,9% (medan S är störst bland alla män som har en förgymnasial utbildning: 37,8%) som är tillhör ett LO-förbund: 36,3% (medan S är störst bland alla män som tillhör ett TCO-förbund: 28,2%) som är sysselsatta: 26,2% (medan S är störst bland alla män som inte är sysselsatta: 37,5%) som arbetar inom lantbruk, byggverksamhet och tillverkningsindustri: 38,4% (medan S är störst bland alla män som arbetar inom ett yrke som kräver högskolekompetens: 29,6%) som tillhör medelinkomsttagarna: 31,2% (medan S är störst bland alla män som tillhör låginkomsttagarna: 32,5%) som bor i eget hem (villa och radhus): 28,2% (medan S är störst bland alla män som bor i hyresrätt: 27,9%) som bor i Södra Sverige: 26,5% (medan S är störst bland alla män som bor i Mellersta och Övre Norrland: 32,1%)
TITLE: I 2026 års val kämpar S och SD och förstaplatsen bland landets alla män DESCRIPTION: I årets riksdagsval är det mer självklart än någonsin tidigare att kampen om guldplatsen står mellan S och SD, vilket inte var lika självklart inför 2022 års val även om SD till slut blev större än M. Tidigare stod ju denna strid mellan S och M men i årets val kan SD mycket väl komma […] CONTENT: I årets riksdagsval är det mer självklart än någonsin tidigare att kampen om guldplatsen står mellan S och SD, vilket inte var lika självklart inför 2022 års val även om SD till slut blev större än M. Tidigare stod ju denna strid mellan S och M men i årets val kan SD mycket väl komma att bli 3-5% större än M medan det möjligen kommer att kunna skilja 7-9% mellan S och SD. Och framför allt står kampen mellan S och SD bland landets samtliga män och så här såg denna ”kampen om männen”-strid ut i maj i år enligt SCB:s partisympatiundersökning som sedan en tid tillbaka är sökbar på SCB:s hemsida. Bland landets alla kvinnor så ser styrkeförhållandena mellan S och SD riktigt ojämna ut och till det förstnämnda partiets fördel men bland männen i Sverige ser det jämnare ut och bland flera statistiska undergrupper till det sistnämnda partiets fördel. Om bara männen fick rösta i Sverige så skulle S och SD helt enkelt kunna komma på delad förstaplats. Den typiske manlige SD-väljaren bor enligt nedanstående siffror i södra Sverige, tillhör den övre arbetarklassen, bor i villa eller radhus, har barn, är i arbetsför (och s k fertil) ålder samt är sysselsatt inom ett LO-yrke och är majoritetssvensk. SD är nämligen enligt SCB:s senaste partisympatiundersökning från maj i år det enskilt största partiet bland alla män: som är inrikes födda: 26,4% (medan S är störst bland alla män som är utrikes födda: 44,6%) som har svensk bakgrund: 26,8% (medan S är störst bland alla män som har utländsk bakgrund: 44,%) som är 30-64 år: 28,1% (medan S är störst bland alla män som är över 65 år gamla: 39,1%) som har barn 26,6% (tillsammans med S, d v s samma procentsiffra gäller även för S’ del) som har en gymnasieutbildning: 31,9% (medan S är störst bland alla män som har en förgymnasial utbildning: 37,8%) som är tillhör ett LO-förbund: 36,3% (medan S är störst bland alla män som tillhör ett TCO-förbund: 28,2%) som är sysselsatta: 26,2% (medan S är störst bland alla män som inte är sysselsatta: 37,5%) som arbetar inom lantbruk, byggverksamhet och tillverkningsindustri: 38,4% (medan S är störst bland alla män som arbetar inom ett yrke som kräver högskolekompetens: 29,6%) som tillhör medelinkomsttagarna: 31,2% (medan S är störst bland alla män som tillhör låginkomsttagarna: 32,5%) som bor i eget hem (villa och radhus): 28,2% (medan S är störst bland alla män som bor i hyresrätt: 27,9%) som bor i Södra Sverige: 26,5% (medan S är störst bland alla män som bor i Mellersta och Övre Norrland: 32,1%)
6149f1a4e0a6a77ca2c69a55851da42b7c44461f
0af841aab4ad63469f40657cd00844eed80c1fa0
TITLE: I 2026 års val kämpar S och SD och förstaplatsen bland landets alla män DESCRIPTION: I årets riksdagsval är det mer självklart än någonsin tidigare att kampen om guldplatsen står mellan S och SD, vilket inte var lika självklart inför 2022 års val även om SD till slut blev större än M. Tidigare stod ju denna strid mellan S och M men i årets val kan SD mycket väl komma […] CONTENT: I årets riksdagsval är det mer självklart än någonsin tidigare att kampen om guldplatsen står mellan S och SD, vilket inte var lika självklart inför 2022 års val även om SD till slut blev större än M. Tidigare stod ju denna strid mellan S och M men i årets val kan SD mycket väl komma att bli 3-5% större än M medan det möjligen kommer att kunna skilja 7-9% mellan S och SD. Och framför allt står kampen mellan S och SD bland landets samtliga män och så här såg denna ”kampen om männen”-strid ut i maj i år enligt SCB:s partisympatiundersökning som sedan en tid tillbaka är sökbar på SCB:s hemsida. Den typiske manlige SD-väljaren bor enligt nedanstående siffror i södra Sverige, tillhör den övre arbetarklassen, bor i villa eller radhus, har barn, är i arbetsför (och s k fertil) ålder samt är sysselsatt inom ett LO-yrke och är majoritetssvensk. SD är nämligen enligt SCB:s senaste partisympatiundersökning från maj i år det enskilt största partiet bland alla män: som är inrikes födda: 26,4% (medan S är störst bland alla män som är utrikes födda: 44,6%) som har svensk bakgrund: 26,8% (medan S är störst bland alla män som har utländsk bakgrund: 44,%) som är 30-64 år: 28,1% (medan S är störst bland alla män som är över 65 år gamla: 39,1%) som har barn 26,6% (tillsammans med S, d v s samma procentsiffra gäller även för S’ del) som har en gymnasieutbildning: 31,9% (medan S är störst bland alla män som har en förgymnasial utbildning: 37,8%) som är tillhör ett LO-förbund: 36,3% (medan S är störst bland alla män som tillhör ett TCO-förbund: 28,2%) som är sysselsatta: 26,2% (medan S är störst bland alla män som inte är sysselsatta: 37,5%) som arbetar inom lantbruk, byggverksamhet och tillverkningsindustri: 38,4% (medan S är störst bland alla män som arbetar inom ett yrke som kräver högskolekompetens: 29,6%) som tillhör medelinkomsttagarna: 31,2% (medan S är störst bland alla män som tillhör låginkomsttagarna: 32,5%) som bor i eget hem (villa och radhus): 28,2% (medan S är störst bland alla män som bor i hyresrätt: 27,9%) som bor i Södra Sverige: 26,5% (medan S är störst bland alla män som bor i Mellersta och Övre Norrland: 32,1%)
TITLE: I 2026 års val kämpar S och SD och förstaplatsen bland landets alla män DESCRIPTION: I årets riksdagsval är det mer självklart än någonsin tidigare att kampen om guldplatsen står mellan S och SD, vilket inte var lika självklart inför 2022 års val även om SD till slut blev större än M. Tidigare stod ju denna strid mellan S och M men i årets val kan SD mycket väl komma […] CONTENT: I årets riksdagsval är det mer självklart än någonsin tidigare att kampen om guldplatsen står mellan S och SD, vilket inte var lika självklart inför 2022 års val även om SD till slut blev större än M. Tidigare stod ju denna strid mellan S och M men i årets val kan SD mycket väl komma att bli 3-5% större än M medan det möjligen kommer att kunna skilja 7-9% mellan S och SD. Och framför allt står kampen mellan S och SD bland landets samtliga män och så här såg denna ”kampen om männen”-strid ut i maj i år enligt SCB:s partisympatiundersökning som sedan en tid tillbaka är sökbar på SCB:s hemsida. Bland landets alla kvinnor så ser styrkeförhållandena mellan S och SD riktigt ojämna ut och till det förstnämnda partiets fördel men bland männen i Sverige ser det jämnare ut och bland flera statistiska undergrupper till det sistnämnda partiets fördel. Den typiske manlige SD-väljaren bor enligt nedanstående siffror i södra Sverige, tillhör den övre arbetarklassen, bor i villa eller radhus, har barn, är i arbetsför (och s k fertil) ålder samt är sysselsatt inom ett LO-yrke och är majoritetssvensk. SD är nämligen enligt SCB:s senaste partisympatiundersökning från maj i år det enskilt största partiet bland alla män: som är inrikes födda: 26,4% (medan S är störst bland alla män som är utrikes födda: 44,6%) som har svensk bakgrund: 26,8% (medan S är störst bland alla män som har utländsk bakgrund: 44,%) som är 30-64 år: 28,1% (medan S är störst bland alla män som är över 65 år gamla: 39,1%) som har barn 26,6% (tillsammans med S, d v s samma procentsiffra gäller även för S’ del) som har en gymnasieutbildning: 31,9% (medan S är störst bland alla män som har en förgymnasial utbildning: 37,8%) som är tillhör ett LO-förbund: 36,3% (medan S är störst bland alla män som tillhör ett TCO-förbund: 28,2%) som är sysselsatta: 26,2% (medan S är störst bland alla män som inte är sysselsatta: 37,5%) som arbetar inom lantbruk, byggverksamhet och tillverkningsindustri: 38,4% (medan S är störst bland alla män som arbetar inom ett yrke som kräver högskolekompetens: 29,6%) som tillhör medelinkomsttagarna: 31,2% (medan S är störst bland alla män som tillhör låginkomsttagarna: 32,5%) som bor i eget hem (villa och radhus): 28,2% (medan S är störst bland alla män som bor i hyresrätt: 27,9%) som bor i Södra Sverige: 26,5% (medan S är störst bland alla män som bor i Mellersta och Övre Norrland: 32,1%)
9282cc80d38c3845509f9a69ecba3858d831dfef
0af841aab4ad63469f40657cd00844eed80c1fa0
6149f1a4e0a6a77ca2c69a55851da42b7c44461f
0af841aab4ad63469f40657cd00844eed80c1fa0I årets riksdagsval är det mer självklart än någonsin tidigare att kampen om guldplatsen står mellan S och SD, vilket inte var lika självklart inför 2022 års val även om SD till slut blev större än M. Tidigare stod ju denna strid mellan S och M men i årets val kan SD mycket väl komma […]
I årets riksdagsval är det mer självklart än någonsin tidigare att kampen om guldplatsen står mellan S och SD, vilket inte var lika självklart inför 2022 års val även om SD till slut blev större än M. Tidigare stod ju denna strid mellan S och M men i årets val kan SD mycket väl komma att bli 3-5% större än M medan det möjligen kommer att kunna skilja 7-9% mellan S och SD.
Och framför allt står kampen mellan S och SD bland landets samtliga män och så här såg denna ”kampen om männen”-strid ut i maj i år enligt SCB:s partisympatiundersökning som sedan en tid tillbaka är sökbar på SCB:s hemsida. Bland landets alla kvinnor så ser styrkeförhållandena mellan S och SD riktigt ojämna ut och till det förstnämnda partiets fördel men bland männen i Sverige ser det jämnare ut och bland flera statistiska undergrupper till det sistnämnda partiets fördel.
Den typiske manlige SD-väljaren bor enligt nedanstående siffror i södra Sverige, tillhör den övre arbetarklassen, bor i villa eller radhus, har barn, är i arbetsför (och s k fertil) ålder samt är sysselsatt inom ett LO-yrke och är majoritetssvensk.
SD är nämligen enligt SCB:s senaste partisympatiundersökning från maj i år det enskilt största partiet bland alla män:
som är inrikes födda: 26,4% (medan S är störst bland alla män som är utrikes födda: 44,6%)
som har svensk bakgrund: 26,8% (medan S är störst bland alla män som har utländsk bakgrund: 44,%)
som är 30-64 år: 28,1% (medan S är störst bland alla män som är över 65 år gamla: 39,1%)
som har barn 26,6% (tillsammans med S, d v s samma procentsiffra gäller även för S’ del)
som har en gymnasieutbildning: 31,9% (medan S är störst bland alla män som har en förgymnasial utbildning: 37,8%)
som är tillhör ett LO-förbund: 36,3% (medan S är störst bland alla män som tillhör ett TCO-förbund: 28,2%)
som är sysselsatta: 26,2% (medan S är störst bland alla män som inte är sysselsatta: 37,5%)
som arbetar inom lantbruk, byggverksamhet och tillverkningsindustri: 38,4% (medan S är störst bland alla män
som arbetar inom ett yrke som kräver högskolekompetens: 29,6%)
som tillhör medelinkomsttagarna: 31,2% (medan S är störst bland alla män som tillhör låginkomsttagarna: 32,5%)
som bor i eget hem (villa och radhus): 28,2% (medan S är störst bland alla män som bor i hyresrätt: 27,9%)
som bor i Södra Sverige: 26,5% (medan S är störst bland alla män som bor i Mellersta och Övre Norrland: 32,1%)
0af841aab4ad63469f40657cd00844eed80c1fa0
9282cc80d38c3845509f9a69ecba3858d831dfef
TITLE: I 2026 års val kämpar S och SD och förstaplatsen bland landets alla män DESCRIPTION: I årets riksdagsval är det mer självklart än någonsin tidigare att kampen om guldplatsen står mellan S och SD, vilket inte var lika självklart inför 2022 års val även om SD till slut blev större än M. Tidigare stod ju denna strid mellan S och M men i årets val kan SD mycket väl komma […] CONTENT: I årets riksdagsval är det mer självklart än någonsin tidigare att kampen om guldplatsen står mellan S och SD, vilket inte var lika självklart inför 2022 års val även om SD till slut blev större än M. Tidigare stod ju denna strid mellan S och M men i årets val kan SD mycket väl komma att bli 3-5% större än M medan det möjligen kommer att kunna skilja 7-9% mellan S och SD. Och framför allt står kampen mellan S och SD bland landets samtliga män och så här såg denna ”kampen om männen”-strid ut i maj i år enligt SCB:s partisympatiundersökning som sedan en tid tillbaka är sökbar på SCB:s hemsida. Bland landets alla kvinnor så ser styrkeförhållandena mellan S och SD riktigt ojämna ut och till det förstnämnda partiets fördel men bland männen i Sverige ser det jämnare ut och bland flera statistiska undergrupper till det sistnämnda partiets fördel. Den typiske manlige SD-väljaren bor enligt nedanstående siffror i södra Sverige, tillhör den övre arbetarklassen, bor i villa eller radhus, har barn, är i arbetsför (och s k fertil) ålder samt är sysselsatt inom ett LO-yrke och är majoritetssvensk. SD är nämligen enligt SCB:s senaste partisympatiundersökning från maj i år det enskilt största partiet bland alla män: som är inrikes födda: 26,4% (medan S är störst bland alla män som är utrikes födda: 44,6%) som har svensk bakgrund: 26,8% (medan S är störst bland alla män som har utländsk bakgrund: 44,%) som är 30-64 år: 28,1% (medan S är störst bland alla män som är över 65 år gamla: 39,1%) som har barn 26,6% (tillsammans med S, d v s samma procentsiffra gäller även för S’ del) som har en gymnasieutbildning: 31,9% (medan S är störst bland alla män som har en förgymnasial utbildning: 37,8%) som är tillhör ett LO-förbund: 36,3% (medan S är störst bland alla män som tillhör ett TCO-förbund: 28,2%) som är sysselsatta: 26,2% (medan S är störst bland alla män som inte är sysselsatta: 37,5%) som arbetar inom lantbruk, byggverksamhet och tillverkningsindustri: 38,4% (medan S är störst bland alla män som arbetar inom ett yrke som kräver högskolekompetens: 29,6%) som tillhör medelinkomsttagarna: 31,2% (medan S är störst bland alla män som tillhör låginkomsttagarna: 32,5%) som bor i eget hem (villa och radhus): 28,2% (medan S är störst bland alla män som bor i hyresrätt: 27,9%) som bor i Södra Sverige: 26,5% (medan S är störst bland alla män som bor i Mellersta och Övre Norrland: 32,1%)
TITLE: I 2026 års val kämpar S och SD och förstaplatsen bland landets alla män DESCRIPTION: I årets riksdagsval är det mer självklart än någonsin tidigare att kampen om guldplatsen står mellan S och SD, vilket inte var lika självklart inför 2022 års val även om SD till slut blev större än M. Tidigare stod ju denna strid mellan S och M men i årets val kan SD mycket väl komma […] CONTENT: I årets riksdagsval är det mer självklart än någonsin tidigare att kampen om guldplatsen står mellan S och SD, vilket inte var lika självklart inför 2022 års val även om SD till slut blev större än M. Tidigare stod ju denna strid mellan S och M men i årets val kan SD mycket väl komma att bli 3-5% större än M medan det möjligen kommer att kunna skilja 7-9% mellan S och SD. Och framför allt står kampen mellan S och SD bland landets samtliga män och så här såg denna ”kampen om männen”-strid ut i maj i år enligt SCB:s partisympatiundersökning som sedan en tid tillbaka är sökbar på SCB:s hemsida. Bland landets alla kvinnor så ser styrkeförhållandena mellan S och SD riktigt ojämna ut och till det förstnämnda partiets fördel men bland männen i Sverige ser det jämnare ut och bland flera statistiska undergrupper till det sistnämnda partiets fördel. Om bara männen fick rösta i Sverige så skulle S och SD helt enkelt kunna komma på delad förstaplats. Den typiske manlige SD-väljaren bor enligt nedanstående siffror i södra Sverige, tillhör den övre arbetarklassen, bor i villa eller radhus, har barn, är i arbetsför (och s k fertil) ålder samt är sysselsatt inom ett LO-yrke och är majoritetssvensk. SD är nämligen enligt SCB:s senaste partisympatiundersökning från maj i år det enskilt största partiet bland alla män: som är inrikes födda: 26,4% (medan S är störst bland alla män som är utrikes födda: 44,6%) som har svensk bakgrund: 26,8% (medan S är störst bland alla män som har utländsk bakgrund: 44,%) som är 30-64 år: 28,1% (medan S är störst bland alla män som är över 65 år gamla: 39,1%) som har barn 26,6% (tillsammans med S, d v s samma procentsiffra gäller även för S’ del) som har en gymnasieutbildning: 31,9% (medan S är störst bland alla män som har en förgymnasial utbildning: 37,8%) som är tillhör ett LO-förbund: 36,3% (medan S är störst bland alla män som tillhör ett TCO-förbund: 28,2%) som är sysselsatta: 26,2% (medan S är störst bland alla män som inte är sysselsatta: 37,5%) som arbetar inom lantbruk, byggverksamhet och tillverkningsindustri: 38,4% (medan S är störst bland alla män som arbetar inom ett yrke som kräver högskolekompetens: 29,6%) som tillhör medelinkomsttagarna: 31,2% (medan S är störst bland alla män som tillhör låginkomsttagarna: 32,5%) som bor i eget hem (villa och radhus): 28,2% (medan S är störst bland alla män som bor i hyresrätt: 27,9%) som bor i Södra Sverige: 26,5% (medan S är störst bland alla män som bor i Mellersta och Övre Norrland: 32,1%)
6149f1a4e0a6a77ca2c69a55851da42b7c44461f
0af841aab4ad63469f40657cd00844eed80c1fa0
TITLE: I 2026 års val kämpar S och SD och förstaplatsen bland landets alla män DESCRIPTION: I årets riksdagsval är det mer självklart än någonsin tidigare att kampen om guldplatsen står mellan S och SD, vilket inte var lika självklart inför 2022 års val även om SD till slut blev större än M. Tidigare stod ju denna strid mellan S och M men i årets val kan SD mycket väl komma […] CONTENT: I årets riksdagsval är det mer självklart än någonsin tidigare att kampen om guldplatsen står mellan S och SD, vilket inte var lika självklart inför 2022 års val även om SD till slut blev större än M. Tidigare stod ju denna strid mellan S och M men i årets val kan SD mycket väl komma att bli 3-5% större än M medan det möjligen kommer att kunna skilja 7-9% mellan S och SD. Och framför allt står kampen mellan S och SD bland landets samtliga män och så här såg denna ”kampen om männen”-strid ut i maj i år enligt SCB:s partisympatiundersökning som sedan en tid tillbaka är sökbar på SCB:s hemsida. Den typiske manlige SD-väljaren bor enligt nedanstående siffror i södra Sverige, tillhör den övre arbetarklassen, bor i villa eller radhus, har barn, är i arbetsför (och s k fertil) ålder samt är sysselsatt inom ett LO-yrke och är majoritetssvensk. SD är nämligen enligt SCB:s senaste partisympatiundersökning från maj i år det enskilt största partiet bland alla män: som är inrikes födda: 26,4% (medan S är störst bland alla män som är utrikes födda: 44,6%) som har svensk bakgrund: 26,8% (medan S är störst bland alla män som har utländsk bakgrund: 44,%) som är 30-64 år: 28,1% (medan S är störst bland alla män som är över 65 år gamla: 39,1%) som har barn 26,6% (tillsammans med S, d v s samma procentsiffra gäller även för S’ del) som har en gymnasieutbildning: 31,9% (medan S är störst bland alla män som har en förgymnasial utbildning: 37,8%) som är tillhör ett LO-förbund: 36,3% (medan S är störst bland alla män som tillhör ett TCO-förbund: 28,2%) som är sysselsatta: 26,2% (medan S är störst bland alla män som inte är sysselsatta: 37,5%) som arbetar inom lantbruk, byggverksamhet och tillverkningsindustri: 38,4% (medan S är störst bland alla män som arbetar inom ett yrke som kräver högskolekompetens: 29,6%) som tillhör medelinkomsttagarna: 31,2% (medan S är störst bland alla män som tillhör låginkomsttagarna: 32,5%) som bor i eget hem (villa och radhus): 28,2% (medan S är störst bland alla män som bor i hyresrätt: 27,9%) som bor i Södra Sverige: 26,5% (medan S är störst bland alla män som bor i Mellersta och Övre Norrland: 32,1%)
TITLE: I 2026 års val kämpar S och SD och förstaplatsen bland landets alla män DESCRIPTION: I årets riksdagsval är det mer självklart än någonsin tidigare att kampen om guldplatsen står mellan S och SD, vilket inte var lika självklart inför 2022 års val även om SD till slut blev större än M. Tidigare stod ju denna strid mellan S och M men i årets val kan SD mycket väl komma […] CONTENT: I årets riksdagsval är det mer självklart än någonsin tidigare att kampen om guldplatsen står mellan S och SD, vilket inte var lika självklart inför 2022 års val även om SD till slut blev större än M. Tidigare stod ju denna strid mellan S och M men i årets val kan SD mycket väl komma att bli 3-5% större än M medan det möjligen kommer att kunna skilja 7-9% mellan S och SD. Och framför allt står kampen mellan S och SD bland landets samtliga män och så här såg denna ”kampen om männen”-strid ut i maj i år enligt SCB:s partisympatiundersökning som sedan en tid tillbaka är sökbar på SCB:s hemsida. Bland landets alla kvinnor så ser styrkeförhållandena mellan S och SD riktigt ojämna ut och till det förstnämnda partiets fördel men bland männen i Sverige ser det jämnare ut och bland flera statistiska undergrupper till det sistnämnda partiets fördel. Den typiske manlige SD-väljaren bor enligt nedanstående siffror i södra Sverige, tillhör den övre arbetarklassen, bor i villa eller radhus, har barn, är i arbetsför (och s k fertil) ålder samt är sysselsatt inom ett LO-yrke och är majoritetssvensk. SD är nämligen enligt SCB:s senaste partisympatiundersökning från maj i år det enskilt största partiet bland alla män: som är inrikes födda: 26,4% (medan S är störst bland alla män som är utrikes födda: 44,6%) som har svensk bakgrund: 26,8% (medan S är störst bland alla män som har utländsk bakgrund: 44,%) som är 30-64 år: 28,1% (medan S är störst bland alla män som är över 65 år gamla: 39,1%) som har barn 26,6% (tillsammans med S, d v s samma procentsiffra gäller även för S’ del) som har en gymnasieutbildning: 31,9% (medan S är störst bland alla män som har en förgymnasial utbildning: 37,8%) som är tillhör ett LO-förbund: 36,3% (medan S är störst bland alla män som tillhör ett TCO-förbund: 28,2%) som är sysselsatta: 26,2% (medan S är störst bland alla män som inte är sysselsatta: 37,5%) som arbetar inom lantbruk, byggverksamhet och tillverkningsindustri: 38,4% (medan S är störst bland alla män som arbetar inom ett yrke som kräver högskolekompetens: 29,6%) som tillhör medelinkomsttagarna: 31,2% (medan S är störst bland alla män som tillhör låginkomsttagarna: 32,5%) som bor i eget hem (villa och radhus): 28,2% (medan S är störst bland alla män som bor i hyresrätt: 27,9%) som bor i Södra Sverige: 26,5% (medan S är störst bland alla män som bor i Mellersta och Övre Norrland: 32,1%)
9282cc80d38c3845509f9a69ecba3858d831dfef
0af841aab4ad63469f40657cd00844eed80c1fa0
6149f1a4e0a6a77ca2c69a55851da42b7c44461f
6149f1a4e0a6a77ca2c69a55851da42b7c44461fI årets riksdagsval är det mer självklart än någonsin tidigare att kampen om guldplatsen står mellan S och SD, vilket inte var lika självklart inför 2022 års val även om SD till slut blev större än M. Tidigare stod ju denna strid mellan S och M men i årets val kan SD mycket väl komma […]
I årets riksdagsval är det mer självklart än någonsin tidigare att kampen om guldplatsen står mellan S och SD, vilket inte var lika självklart inför 2022 års val även om SD till slut blev större än M. Tidigare stod ju denna strid mellan S och M men i årets val kan SD mycket väl komma att bli 3-5% större än M medan det möjligen kommer att kunna skilja 7-9% mellan S och SD.
Och framför allt står kampen mellan S och SD bland landets samtliga män och så här såg denna ”kampen om männen”-strid ut i maj i år enligt SCB:s partisympatiundersökning som sedan en tid tillbaka är sökbar på SCB:s hemsida.
Den typiske manlige SD-väljaren bor enligt nedanstående siffror i södra Sverige, tillhör den övre arbetarklassen, bor i villa eller radhus, har barn, är i arbetsför (och s k fertil) ålder samt är sysselsatt inom ett LO-yrke och är majoritetssvensk.
SD är nämligen enligt SCB:s senaste partisympatiundersökning från maj i år det enskilt största partiet bland alla män:
som är inrikes födda: 26,4% (medan S är störst bland alla män som är utrikes födda: 44,6%)
som har svensk bakgrund: 26,8% (medan S är störst bland alla män som har utländsk bakgrund: 44,%)
som är 30-64 år: 28,1% (medan S är störst bland alla män som är över 65 år gamla: 39,1%)
som har barn 26,6% (tillsammans med S, d v s samma procentsiffra gäller även för S’ del)
som har en gymnasieutbildning: 31,9% (medan S är störst bland alla män som har en förgymnasial utbildning: 37,8%)
som är tillhör ett LO-förbund: 36,3% (medan S är störst bland alla män som tillhör ett TCO-förbund: 28,2%)
som är sysselsatta: 26,2% (medan S är störst bland alla män som inte är sysselsatta: 37,5%)
som arbetar inom lantbruk, byggverksamhet och tillverkningsindustri: 38,4% (medan S är störst bland alla män
som arbetar inom ett yrke som kräver högskolekompetens: 29,6%)
som tillhör medelinkomsttagarna: 31,2% (medan S är störst bland alla män som tillhör låginkomsttagarna: 32,5%)
som bor i eget hem (villa och radhus): 28,2% (medan S är störst bland alla män som bor i hyresrätt: 27,9%)
som bor i Södra Sverige: 26,5% (medan S är störst bland alla män som bor i Mellersta och Övre Norrland: 32,1%)
0af841aab4ad63469f40657cd00844eed80c1fa0
9282cc80d38c3845509f9a69ecba3858d831dfef
TITLE: I 2026 års val kämpar S och SD och förstaplatsen bland landets alla män DESCRIPTION: I årets riksdagsval är det mer självklart än någonsin tidigare att kampen om guldplatsen står mellan S och SD, vilket inte var lika självklart inför 2022 års val även om SD till slut blev större än M. Tidigare stod ju denna strid mellan S och M men i årets val kan SD mycket väl komma […] CONTENT: I årets riksdagsval är det mer självklart än någonsin tidigare att kampen om guldplatsen står mellan S och SD, vilket inte var lika självklart inför 2022 års val även om SD till slut blev större än M. Tidigare stod ju denna strid mellan S och M men i årets val kan SD mycket väl komma att bli 3-5% större än M medan det möjligen kommer att kunna skilja 7-9% mellan S och SD. Och framför allt står kampen mellan S och SD bland landets samtliga män och så här såg denna ”kampen om männen”-strid ut i maj i år enligt SCB:s partisympatiundersökning som sedan en tid tillbaka är sökbar på SCB:s hemsida. Bland landets alla kvinnor så ser styrkeförhållandena mellan S och SD riktigt ojämna ut och till det förstnämnda partiets fördel men bland männen i Sverige ser det jämnare ut och bland flera statistiska undergrupper till det sistnämnda partiets fördel. Den typiske manlige SD-väljaren bor enligt nedanstående siffror i södra Sverige, tillhör den övre arbetarklassen, bor i villa eller radhus, har barn, är i arbetsför (och s k fertil) ålder samt är sysselsatt inom ett LO-yrke och är majoritetssvensk. SD är nämligen enligt SCB:s senaste partisympatiundersökning från maj i år det enskilt största partiet bland alla män: som är inrikes födda: 26,4% (medan S är störst bland alla män som är utrikes födda: 44,6%) som har svensk bakgrund: 26,8% (medan S är störst bland alla män som har utländsk bakgrund: 44,%) som är 30-64 år: 28,1% (medan S är störst bland alla män som är över 65 år gamla: 39,1%) som har barn 26,6% (tillsammans med S, d v s samma procentsiffra gäller även för S’ del) som har en gymnasieutbildning: 31,9% (medan S är störst bland alla män som har en förgymnasial utbildning: 37,8%) som är tillhör ett LO-förbund: 36,3% (medan S är störst bland alla män som tillhör ett TCO-förbund: 28,2%) som är sysselsatta: 26,2% (medan S är störst bland alla män som inte är sysselsatta: 37,5%) som arbetar inom lantbruk, byggverksamhet och tillverkningsindustri: 38,4% (medan S är störst bland alla män som arbetar inom ett yrke som kräver högskolekompetens: 29,6%) som tillhör medelinkomsttagarna: 31,2% (medan S är störst bland alla män som tillhör låginkomsttagarna: 32,5%) som bor i eget hem (villa och radhus): 28,2% (medan S är störst bland alla män som bor i hyresrätt: 27,9%) som bor i Södra Sverige: 26,5% (medan S är störst bland alla män som bor i Mellersta och Övre Norrland: 32,1%)
TITLE: I 2026 års val kämpar S och SD och förstaplatsen bland landets alla män DESCRIPTION: I årets riksdagsval är det mer självklart än någonsin tidigare att kampen om guldplatsen står mellan S och SD, vilket inte var lika självklart inför 2022 års val även om SD till slut blev större än M. Tidigare stod ju denna strid mellan S och M men i årets val kan SD mycket väl komma […] CONTENT: I årets riksdagsval är det mer självklart än någonsin tidigare att kampen om guldplatsen står mellan S och SD, vilket inte var lika självklart inför 2022 års val även om SD till slut blev större än M. Tidigare stod ju denna strid mellan S och M men i årets val kan SD mycket väl komma att bli 3-5% större än M medan det möjligen kommer att kunna skilja 7-9% mellan S och SD. Och framför allt står kampen mellan S och SD bland landets samtliga män och så här såg denna ”kampen om männen”-strid ut i maj i år enligt SCB:s partisympatiundersökning som sedan en tid tillbaka är sökbar på SCB:s hemsida. Bland landets alla kvinnor så ser styrkeförhållandena mellan S och SD riktigt ojämna ut och till det förstnämnda partiets fördel men bland männen i Sverige ser det jämnare ut och bland flera statistiska undergrupper till det sistnämnda partiets fördel. Om bara männen fick rösta i Sverige så skulle S och SD helt enkelt kunna komma på delad förstaplats. Den typiske manlige SD-väljaren bor enligt nedanstående siffror i södra Sverige, tillhör den övre arbetarklassen, bor i villa eller radhus, har barn, är i arbetsför (och s k fertil) ålder samt är sysselsatt inom ett LO-yrke och är majoritetssvensk. SD är nämligen enligt SCB:s senaste partisympatiundersökning från maj i år det enskilt största partiet bland alla män: som är inrikes födda: 26,4% (medan S är störst bland alla män som är utrikes födda: 44,6%) som har svensk bakgrund: 26,8% (medan S är störst bland alla män som har utländsk bakgrund: 44,%) som är 30-64 år: 28,1% (medan S är störst bland alla män som är över 65 år gamla: 39,1%) som har barn 26,6% (tillsammans med S, d v s samma procentsiffra gäller även för S’ del) som har en gymnasieutbildning: 31,9% (medan S är störst bland alla män som har en förgymnasial utbildning: 37,8%) som är tillhör ett LO-förbund: 36,3% (medan S är störst bland alla män som tillhör ett TCO-förbund: 28,2%) som är sysselsatta: 26,2% (medan S är störst bland alla män som inte är sysselsatta: 37,5%) som arbetar inom lantbruk, byggverksamhet och tillverkningsindustri: 38,4% (medan S är störst bland alla män som arbetar inom ett yrke som kräver högskolekompetens: 29,6%) som tillhör medelinkomsttagarna: 31,2% (medan S är störst bland alla män som tillhör låginkomsttagarna: 32,5%) som bor i eget hem (villa och radhus): 28,2% (medan S är störst bland alla män som bor i hyresrätt: 27,9%) som bor i Södra Sverige: 26,5% (medan S är störst bland alla män som bor i Mellersta och Övre Norrland: 32,1%)
6149f1a4e0a6a77ca2c69a55851da42b7c44461f
0af841aab4ad63469f40657cd00844eed80c1fa0
TITLE: I 2026 års val kämpar S och SD och förstaplatsen bland landets alla män DESCRIPTION: I årets riksdagsval är det mer självklart än någonsin tidigare att kampen om guldplatsen står mellan S och SD, vilket inte var lika självklart inför 2022 års val även om SD till slut blev större än M. Tidigare stod ju denna strid mellan S och M men i årets val kan SD mycket väl komma […] CONTENT: I årets riksdagsval är det mer självklart än någonsin tidigare att kampen om guldplatsen står mellan S och SD, vilket inte var lika självklart inför 2022 års val även om SD till slut blev större än M. Tidigare stod ju denna strid mellan S och M men i årets val kan SD mycket väl komma att bli 3-5% större än M medan det möjligen kommer att kunna skilja 7-9% mellan S och SD. Och framför allt står kampen mellan S och SD bland landets samtliga män och så här såg denna ”kampen om männen”-strid ut i maj i år enligt SCB:s partisympatiundersökning som sedan en tid tillbaka är sökbar på SCB:s hemsida. Den typiske manlige SD-väljaren bor enligt nedanstående siffror i södra Sverige, tillhör den övre arbetarklassen, bor i villa eller radhus, har barn, är i arbetsför (och s k fertil) ålder samt är sysselsatt inom ett LO-yrke och är majoritetssvensk. SD är nämligen enligt SCB:s senaste partisympatiundersökning från maj i år det enskilt största partiet bland alla män: som är inrikes födda: 26,4% (medan S är störst bland alla män som är utrikes födda: 44,6%) som har svensk bakgrund: 26,8% (medan S är störst bland alla män som har utländsk bakgrund: 44,%) som är 30-64 år: 28,1% (medan S är störst bland alla män som är över 65 år gamla: 39,1%) som har barn 26,6% (tillsammans med S, d v s samma procentsiffra gäller även för S’ del) som har en gymnasieutbildning: 31,9% (medan S är störst bland alla män som har en förgymnasial utbildning: 37,8%) som är tillhör ett LO-förbund: 36,3% (medan S är störst bland alla män som tillhör ett TCO-förbund: 28,2%) som är sysselsatta: 26,2% (medan S är störst bland alla män som inte är sysselsatta: 37,5%) som arbetar inom lantbruk, byggverksamhet och tillverkningsindustri: 38,4% (medan S är störst bland alla män som arbetar inom ett yrke som kräver högskolekompetens: 29,6%) som tillhör medelinkomsttagarna: 31,2% (medan S är störst bland alla män som tillhör låginkomsttagarna: 32,5%) som bor i eget hem (villa och radhus): 28,2% (medan S är störst bland alla män som bor i hyresrätt: 27,9%) som bor i Södra Sverige: 26,5% (medan S är störst bland alla män som bor i Mellersta och Övre Norrland: 32,1%)
TITLE: I 2026 års val kämpar S och SD och förstaplatsen bland landets alla män DESCRIPTION: I årets riksdagsval är det mer självklart än någonsin tidigare att kampen om guldplatsen står mellan S och SD, vilket inte var lika självklart inför 2022 års val även om SD till slut blev större än M. Tidigare stod ju denna strid mellan S och M men i årets val kan SD mycket väl komma […] CONTENT: I årets riksdagsval är det mer självklart än någonsin tidigare att kampen om guldplatsen står mellan S och SD, vilket inte var lika självklart inför 2022 års val även om SD till slut blev större än M. Tidigare stod ju denna strid mellan S och M men i årets val kan SD mycket väl komma att bli 3-5% större än M medan det möjligen kommer att kunna skilja 7-9% mellan S och SD. Och framför allt står kampen mellan S och SD bland landets samtliga män och så här såg denna ”kampen om männen”-strid ut i maj i år enligt SCB:s partisympatiundersökning som sedan en tid tillbaka är sökbar på SCB:s hemsida. Bland landets alla kvinnor så ser styrkeförhållandena mellan S och SD riktigt ojämna ut och till det förstnämnda partiets fördel men bland männen i Sverige ser det jämnare ut och bland flera statistiska undergrupper till det sistnämnda partiets fördel. Den typiske manlige SD-väljaren bor enligt nedanstående siffror i södra Sverige, tillhör den övre arbetarklassen, bor i villa eller radhus, har barn, är i arbetsför (och s k fertil) ålder samt är sysselsatt inom ett LO-yrke och är majoritetssvensk. SD är nämligen enligt SCB:s senaste partisympatiundersökning från maj i år det enskilt största partiet bland alla män: som är inrikes födda: 26,4% (medan S är störst bland alla män som är utrikes födda: 44,6%) som har svensk bakgrund: 26,8% (medan S är störst bland alla män som har utländsk bakgrund: 44,%) som är 30-64 år: 28,1% (medan S är störst bland alla män som är över 65 år gamla: 39,1%) som har barn 26,6% (tillsammans med S, d v s samma procentsiffra gäller även för S’ del) som har en gymnasieutbildning: 31,9% (medan S är störst bland alla män som har en förgymnasial utbildning: 37,8%) som är tillhör ett LO-förbund: 36,3% (medan S är störst bland alla män som tillhör ett TCO-förbund: 28,2%) som är sysselsatta: 26,2% (medan S är störst bland alla män som inte är sysselsatta: 37,5%) som arbetar inom lantbruk, byggverksamhet och tillverkningsindustri: 38,4% (medan S är störst bland alla män som arbetar inom ett yrke som kräver högskolekompetens: 29,6%) som tillhör medelinkomsttagarna: 31,2% (medan S är störst bland alla män som tillhör låginkomsttagarna: 32,5%) som bor i eget hem (villa och radhus): 28,2% (medan S är störst bland alla män som bor i hyresrätt: 27,9%) som bor i Södra Sverige: 26,5% (medan S är störst bland alla män som bor i Mellersta och Övre Norrland: 32,1%)
9282cc80d38c3845509f9a69ecba3858d831dfef
0af841aab4ad63469f40657cd00844eed80c1fa0
6149f1a4e0a6a77ca2c69a55851da42b7c44461f
5979648c0eb3b128cceea9d6b99cd861029b82edDagens DN bjuder idag på en längre artikel signerad författaren Athena Farrokhzad som skriver om (och hyllar) den vänsterinriktade akademiledamoten och poeten Lars Forssells diktsamling ”Oktoberdikter” från 1971 som kretsar kring (och hyllar) Lenin och de ryska bolsjevikerna. Och eftersom jag igår skrev om att en del 68:or som kom från så kallade burgna hem […]
Dagens DN bjuder idag på en längre artikel signerad författaren Athena Farrokhzad som skriver om (och hyllar) den vänsterinriktade akademiledamoten och poeten Lars Forssells diktsamling ”Oktoberdikter” från 1971 som kretsar kring (och hyllar) Lenin och de ryska bolsjevikerna.
Och eftersom jag igår skrev om att en del 68:or som kom från så kallade burgna hem (såsom Mikael Wiehe) hade en högerextrem familjebakgrund så kan jag så klart inte hålla mig från att även nämna att Lars Forssell gjorde detsamma.
Forssells far Arne Forssell, historiker och sedermera chef för Riksarkivet, var nämligen en ledande medlem i högerradikala Sveriges nationella förbund (SNF) samt under en tid även ordförande för SNF. Arne Forssell var också medlem i SNF:s författningskommitté som utarbetade ett förslag till en icke-demokratisk svensk författning tillsammans med bland andra den blivande historieprofessorn Sture Bolin och den blivande affärsmannen Gustaf Borgström (d v s Annette Kullenbergs och Claes Borgströms far).
Det är naturligtvis omöjligt att säga om vänsterpoeten Lars Forssell påverkades av sin högerextrema familjebakgrund men det går nog att anta att han på något sätt gjorde det. Det är också ett faktum att ett flertal av de intellektuella, forskare, författare, konstnärer o s v som gick vänsterut på särskilt 1960- och 70-talen hade en högerextrem familjebakgrund och framför allt om de kom från en högborgerlig eller aristokratisk släkt.
Dit hör bland annat DN:s mångårige chefredaktör Olof Lagercrantz som var den som gjorde att just DN blev något av en megafon för de intellektuellas, kulturutövarnas och akademikernas 68-revolution och 70-talsvänster. Olof Lagercrantz far friherren, bankdirektören och kaptenen Carl Lagercrantz hade nämligen varit medlem i pro-nazityska Riksföreningen Sverige-Tyskland (RST). Dessutom hade Olof själv antagligen en högerradikal bakgrund och hans syster Louise ”Lis” Lagercrantz besökte innan kriget den (genom)nazifierade tyska läkarkårens Führerschule i Alt Rehse i Tyskland och antagligen för Svenska Röda Korsets räkning, som på den tiden leddes av greve Folke Bernadotte som innan och under kriget var sekreterare för pro-nazityska Svensk-tyska föreningen.
762b0c4280c97d58793aa54147f1d2258b50eb2fSvD:s söndagsbilaga innehåller idag en stor intervju med Mikael Wiehe som Karin Thunberg ligger bakom och som fr a handlar om Wiehe som åldrad vänsterikon i egenskap av att vara en av de sista riktigt stora kändisarna som en gång tillhörde 70-talsvänstern. Wiehe är märkligt nog barn till en dansk man, Adam Wiehe, som verkar […]
SvD:s söndagsbilaga innehåller idag en stor intervju med Mikael Wiehe som Karin Thunberg ligger bakom och som fr a handlar om Wiehe som åldrad vänsterikon i egenskap av att vara en av de sista riktigt stora kändisarna som en gång tillhörde 70-talsvänstern.
https://tobiashubinette.wordpress.com/wp-content/uploads/2026/06/namnlost-5.jpg
Wiehe är märkligt nog barn till en dansk man, Adam Wiehe, som verkar ha varit emot den tyska ockupationen då han arresterades av Gestapo i februari 1945 när han var journalist på Berlingske Tidende och en svensk socialgrupp ett-kvinna, Estrid Wråke, som under kriget var medlem i pro-nazityska Riksföreningen Sverige-Tyskland (RST – och åtminstone fram till 1943) medan hennes far disponent Lorentz Wråke (d v s Mikaels morfar) verkar ha varit medlem i både RST samt högerradikala Sveriges nationella förbund (SNF) och fascistiska Svensk opposition (SO).
Tillsammans med brodern Thomas, Göran Skytte och Hans Carling, som också han hade en högerextrem familjebakgrund (och som senare fortsatte att vara högerextremist livet ut) var Mikael medlem i ett jazzband på 1960-talet innan han på 70-talet bildade ett av Sveriges mest kända proggmusikband Hoola Bandoola Band som tidvis innefattade ytterligare andra medlemmar med en liknande bakgrund.
Det är möjligen både faktamässigt fel och fr a djupt ”omoraliskt” och oetiskt att hävda att många av de vänsterradikaler som låg bakom den s k 68-revolutionen och som tillhörde den radikala vänstern på 1970- och även 80-talet hade en högerextrem familjebakgrund på ett eller annat sätt och när just jag gör det (och jag är nog den enda personen i Sverige att göra det), vilket jag har gjort ända sedan jag 2002 gav ut den famösa boken ”Den svenska nationalsocialismen. Medlemmar och sympatisörer 1931–45”, så kan det handla om att jag förlorar mig bland den svenska extremhögerns 10 000-tals namn och därför ser mönster som kanske inte finns där överhuvudtaget (för det är nog typiskt ”nördar” att göra det).
Samtidigt går det inte att komma ifrån att detta verkar ha gällt särskilt de vänsterradikaler som härstammade från landets socialgrupp ett-släkter och att det i väldigt många fall nog kan ha handlat om att de gjorde uppror mot en högerextrem familjehistoria under 68-revolutionen och på 70-talet. Det förtar så klart inte allt annat som de har åstadkommit vad gäller politisk kamp och politiskt förändringsarbete för det går inte att säga något än att de s k 68:orna förändrade Sverige i grunden.
dbabb7d63da9bf47b533c4e2e28bb5589f56c9ec
762b0c4280c97d58793aa54147f1d2258b50eb2f
TITLE: Än en gång om ”släktrelationerna” mellan 70-talsvänstern och den gamla extremhögern DESCRIPTION: SvD:s söndagsbilaga innehåller idag en stor intervju med Mikael Wiehe som Karin Thunberg ligger bakom och som fr a handlar om Wiehe som åldrad vänsterikon i egenskap av att vara en av de sista riktigt stora kändisarna som en gång tillhörde 70-talsvänstern. Wiehe är märkligt nog barn till en dansk man, Adam Wiehe, som verkar […] CONTENT: SvD:s söndagsbilaga innehåller idag en stor intervju med Mikael Wiehe som Karin Thunberg ligger bakom och som fr a handlar om Wiehe som åldrad vänsterikon i egenskap av att vara en av de sista riktigt stora kändisarna som en gång tillhörde 70-talsvänstern. Wiehe är märkligt nog barn till en dansk man, Adam Wiehe, som verkar ha varit emot den tyska ockupationen då han arresterades av Gestapo i februari 1945 när han var journalist på Berlingske Tidende och en svensk socialgrupp ett-kvinna, Estrid Wråke, som under kriget var medlem i pro-nazityska Riksföreningen Sverige-Tyskland (RST – och åtminstone fram till 1943) medan hennes far disponent Lorentz Wråke (d v s Mikaels morfar) verkar ha varit medlem i både RST samt högerradikala Sveriges nationella förbund (SNF) och fascistiska Svensk opposition (SO). Tillsammans med brodern Thomas och den framlidne Göran Skytte, som också han hade en högerextrem familjebakgrund, samt Hans Carling som likaså hade det (och som senare fortsatte att vara högerextremist livet ut) bildade Mikael ett jazzband på 1960-talet innan han på 70-talet bildade ett av Sveriges mest kända proggmusikband Hoola Bandoola Band tillsammans med den likaledes framlidne Björn Afzelius (som likaså verkar ha kommit från en högerextrem släkt) som tidvis innefattade ytterligare andra medlemmar med en liknande bakgrund. Det är möjligen både faktamässigt fel och fr a djupt ”omoraliskt” och oetiskt att hävda att många av de vänsterradikaler som låg bakom den s k 68-revolutionen och som tillhörde den radikala vänstern på 1970- och även 80-talet hade en högerextrem familjebakgrund på ett eller annat sätt och när just jag gör det (och jag är nog den enda personen i Sverige att göra det), vilket jag har gjort ända sedan jag 2002 gav ut den famösa boken ”Den svenska nationalsocialismen. Medlemmar och sympatisörer 1931–45”, så kan det handla om att jag förlorar mig bland den svenska extremhögerns 10 000-tals namn och därför ser mönster som kanske inte finns där överhuvudtaget (för det är nog typiskt ”nördar” att göra det). Samtidigt går det inte att komma ifrån att detta verkar ha gällt särskilt de vänsterradikaler som härstammade från landets socialgrupp ett-släkter och att det i väldigt många fall nog kan ha handlat om att de gjorde uppror mot en högerextrem familjehistoria under 68-revolutionen och på 70-talet. Det förtar så klart inte allt annat som de har åstadkommit vad gäller politisk kamp och politiskt förändringsarbete för det går inte att säga något än att de s k 68:orna förändrade Sverige i grunden.
TITLE: Än en gång om ”släktrelationerna” mellan 70-talsvänstern och den gamla extremhögern DESCRIPTION: SvD:s söndagsbilaga innehåller idag en stor intervju med Mikael Wiehe som Karin Thunberg ligger bakom och som fr a handlar om Wiehe som åldrad vänsterikon i egenskap av att vara en av de sista riktigt stora kändisarna som en gång tillhörde 70-talsvänstern. Wiehe är märkligt nog barn till en dansk man, Adam Wiehe, som verkar […] CONTENT: SvD:s söndagsbilaga innehåller idag en stor intervju med Mikael Wiehe som Karin Thunberg ligger bakom och som fr a handlar om Wiehe som åldrad vänsterikon i egenskap av att vara en av de sista riktigt stora kändisarna som en gång tillhörde 70-talsvänstern. Wiehe är märkligt nog barn till en dansk man, Adam Wiehe, som verkar ha varit emot den tyska ockupationen då han arresterades av Gestapo i februari 1945 när han var journalist på Berlingske Tidende och en svensk socialgrupp ett-kvinna, Estrid Wråke, som under kriget var medlem i pro-nazityska Riksföreningen Sverige-Tyskland (RST – och åtminstone fram till 1943) medan hennes far disponent Lorentz Wråke (d v s Mikaels morfar) verkar ha varit medlem i både RST samt högerradikala Sveriges nationella förbund (SNF) och fascistiska Svensk opposition (SO). Tillsammans med brodern Thomas, Göran Skytte och Hans Carling, som också han hade en högerextrem familjebakgrund (och som senare fortsatte att vara högerextremist livet ut) var Mikael medlem i ett jazzband på 1960-talet innan han på 70-talet bildade ett av Sveriges mest kända proggmusikband Hoola Bandoola Band som tidvis innefattade ytterligare andra medlemmar med en liknande bakgrund. Det är möjligen både faktamässigt fel och fr a djupt ”omoraliskt” och oetiskt att hävda att många av de vänsterradikaler som låg bakom den s k 68-revolutionen och som tillhörde den radikala vänstern på 1970- och även 80-talet hade en högerextrem familjebakgrund på ett eller annat sätt och när just jag gör det (och jag är nog den enda personen i Sverige att göra det), vilket jag har gjort ända sedan jag 2002 gav ut den famösa boken ”Den svenska nationalsocialismen. Medlemmar och sympatisörer 1931–45”, så kan det handla om att jag förlorar mig bland den svenska extremhögerns 10 000-tals namn och därför ser mönster som kanske inte finns där överhuvudtaget (för det är nog typiskt ”nördar” att göra det). Samtidigt går det inte att komma ifrån att detta verkar ha gällt särskilt de vänsterradikaler som härstammade från landets socialgrupp ett-släkter och att det i väldigt många fall nog kan ha handlat om att de gjorde uppror mot en högerextrem familjehistoria under 68-revolutionen och på 70-talet. Det förtar så klart inte allt annat som de har åstadkommit vad gäller politisk kamp och politiskt förändringsarbete för det går inte att säga något än att de s k 68:orna förändrade Sverige i grunden.
762b0c4280c97d58793aa54147f1d2258b50eb2f
dbabb7d63da9bf47b533c4e2e28bb5589f56c9ec
dbabb7d63da9bf47b533c4e2e28bb5589f56c9ecSvD:s söndagsbilaga innehåller idag en stor intervju med Mikael Wiehe som Karin Thunberg ligger bakom och som fr a handlar om Wiehe som åldrad vänsterikon i egenskap av att vara en av de sista riktigt stora kändisarna som en gång tillhörde 70-talsvänstern. Wiehe är märkligt nog barn till en dansk man, Adam Wiehe, som verkar […]
SvD:s söndagsbilaga innehåller idag en stor intervju med Mikael Wiehe som Karin Thunberg ligger bakom och som fr a handlar om Wiehe som åldrad vänsterikon i egenskap av att vara en av de sista riktigt stora kändisarna som en gång tillhörde 70-talsvänstern.
https://tobiashubinette.wordpress.com/wp-content/uploads/2026/06/namnlost-5.jpg
Wiehe är märkligt nog barn till en dansk man, Adam Wiehe, som verkar ha varit emot den tyska ockupationen då han arresterades av Gestapo i februari 1945 när han var journalist på Berlingske Tidende och en svensk socialgrupp ett-kvinna, Estrid Wråke, som under kriget var medlem i pro-nazityska Riksföreningen Sverige-Tyskland (RST – och åtminstone fram till 1943) medan hennes far disponent Lorentz Wråke (d v s Mikaels morfar) verkar ha varit medlem i både RST samt högerradikala Sveriges nationella förbund (SNF) och fascistiska Svensk opposition (SO).
Tillsammans med brodern Thomas och den framlidne Göran Skytte, som också han hade en högerextrem familjebakgrund, samt Hans Carling som likaså hade det (och som senare fortsatte att vara högerextremist livet ut) bildade Mikael ett jazzband på 1960-talet innan han på 70-talet bildade ett av Sveriges mest kända proggmusikband Hoola Bandoola Band tillsammans med den likaledes framlidne Björn Afzelius (som likaså verkar ha kommit från en högerextrem släkt) som tidvis innefattade ytterligare andra medlemmar med en liknande bakgrund.
Det är möjligen både faktamässigt fel och fr a djupt ”omoraliskt” och oetiskt att hävda att många av de vänsterradikaler som låg bakom den s k 68-revolutionen och som tillhörde den radikala vänstern på 1970- och även 80-talet hade en högerextrem familjebakgrund på ett eller annat sätt och när just jag gör det (och jag är nog den enda personen i Sverige att göra det), vilket jag har gjort ända sedan jag 2002 gav ut den famösa boken ”Den svenska nationalsocialismen. Medlemmar och sympatisörer 1931–45”, så kan det handla om att jag förlorar mig bland den svenska extremhögerns 10 000-tals namn och därför ser mönster som kanske inte finns där överhuvudtaget (för det är nog typiskt ”nördar” att göra det).
Samtidigt går det inte att komma ifrån att detta verkar ha gällt särskilt de vänsterradikaler som härstammade från landets socialgrupp ett-släkter och att det i väldigt många fall nog kan ha handlat om att de gjorde uppror mot en högerextrem familjehistoria under 68-revolutionen och på 70-talet. Det förtar så klart inte allt annat som de har åstadkommit vad gäller politisk kamp och politiskt förändringsarbete för det går inte att säga något än att de s k 68:orna förändrade Sverige i grunden.
dbabb7d63da9bf47b533c4e2e28bb5589f56c9ec
762b0c4280c97d58793aa54147f1d2258b50eb2f
TITLE: Än en gång om ”släktrelationerna” mellan 70-talsvänstern och den gamla extremhögern DESCRIPTION: SvD:s söndagsbilaga innehåller idag en stor intervju med Mikael Wiehe som Karin Thunberg ligger bakom och som fr a handlar om Wiehe som åldrad vänsterikon i egenskap av att vara en av de sista riktigt stora kändisarna som en gång tillhörde 70-talsvänstern. Wiehe är märkligt nog barn till en dansk man, Adam Wiehe, som verkar […] CONTENT: SvD:s söndagsbilaga innehåller idag en stor intervju med Mikael Wiehe som Karin Thunberg ligger bakom och som fr a handlar om Wiehe som åldrad vänsterikon i egenskap av att vara en av de sista riktigt stora kändisarna som en gång tillhörde 70-talsvänstern. Wiehe är märkligt nog barn till en dansk man, Adam Wiehe, som verkar ha varit emot den tyska ockupationen då han arresterades av Gestapo i februari 1945 när han var journalist på Berlingske Tidende och en svensk socialgrupp ett-kvinna, Estrid Wråke, som under kriget var medlem i pro-nazityska Riksföreningen Sverige-Tyskland (RST – och åtminstone fram till 1943) medan hennes far disponent Lorentz Wråke (d v s Mikaels morfar) verkar ha varit medlem i både RST samt högerradikala Sveriges nationella förbund (SNF) och fascistiska Svensk opposition (SO). Tillsammans med brodern Thomas och den framlidne Göran Skytte, som också han hade en högerextrem familjebakgrund, samt Hans Carling som likaså hade det (och som senare fortsatte att vara högerextremist livet ut) bildade Mikael ett jazzband på 1960-talet innan han på 70-talet bildade ett av Sveriges mest kända proggmusikband Hoola Bandoola Band tillsammans med den likaledes framlidne Björn Afzelius (som likaså verkar ha kommit från en högerextrem släkt) som tidvis innefattade ytterligare andra medlemmar med en liknande bakgrund. Det är möjligen både faktamässigt fel och fr a djupt ”omoraliskt” och oetiskt att hävda att många av de vänsterradikaler som låg bakom den s k 68-revolutionen och som tillhörde den radikala vänstern på 1970- och även 80-talet hade en högerextrem familjebakgrund på ett eller annat sätt och när just jag gör det (och jag är nog den enda personen i Sverige att göra det), vilket jag har gjort ända sedan jag 2002 gav ut den famösa boken ”Den svenska nationalsocialismen. Medlemmar och sympatisörer 1931–45”, så kan det handla om att jag förlorar mig bland den svenska extremhögerns 10 000-tals namn och därför ser mönster som kanske inte finns där överhuvudtaget (för det är nog typiskt ”nördar” att göra det). Samtidigt går det inte att komma ifrån att detta verkar ha gällt särskilt de vänsterradikaler som härstammade från landets socialgrupp ett-släkter och att det i väldigt många fall nog kan ha handlat om att de gjorde uppror mot en högerextrem familjehistoria under 68-revolutionen och på 70-talet. Det förtar så klart inte allt annat som de har åstadkommit vad gäller politisk kamp och politiskt förändringsarbete för det går inte att säga något än att de s k 68:orna förändrade Sverige i grunden.
TITLE: Än en gång om ”släktrelationerna” mellan 70-talsvänstern och den gamla extremhögern DESCRIPTION: SvD:s söndagsbilaga innehåller idag en stor intervju med Mikael Wiehe som Karin Thunberg ligger bakom och som fr a handlar om Wiehe som åldrad vänsterikon i egenskap av att vara en av de sista riktigt stora kändisarna som en gång tillhörde 70-talsvänstern. Wiehe är märkligt nog barn till en dansk man, Adam Wiehe, som verkar […] CONTENT: SvD:s söndagsbilaga innehåller idag en stor intervju med Mikael Wiehe som Karin Thunberg ligger bakom och som fr a handlar om Wiehe som åldrad vänsterikon i egenskap av att vara en av de sista riktigt stora kändisarna som en gång tillhörde 70-talsvänstern. Wiehe är märkligt nog barn till en dansk man, Adam Wiehe, som verkar ha varit emot den tyska ockupationen då han arresterades av Gestapo i februari 1945 när han var journalist på Berlingske Tidende och en svensk socialgrupp ett-kvinna, Estrid Wråke, som under kriget var medlem i pro-nazityska Riksföreningen Sverige-Tyskland (RST – och åtminstone fram till 1943) medan hennes far disponent Lorentz Wråke (d v s Mikaels morfar) verkar ha varit medlem i både RST samt högerradikala Sveriges nationella förbund (SNF) och fascistiska Svensk opposition (SO). Tillsammans med brodern Thomas, Göran Skytte och Hans Carling, som också han hade en högerextrem familjebakgrund (och som senare fortsatte att vara högerextremist livet ut) var Mikael medlem i ett jazzband på 1960-talet innan han på 70-talet bildade ett av Sveriges mest kända proggmusikband Hoola Bandoola Band som tidvis innefattade ytterligare andra medlemmar med en liknande bakgrund. Det är möjligen både faktamässigt fel och fr a djupt ”omoraliskt” och oetiskt att hävda att många av de vänsterradikaler som låg bakom den s k 68-revolutionen och som tillhörde den radikala vänstern på 1970- och även 80-talet hade en högerextrem familjebakgrund på ett eller annat sätt och när just jag gör det (och jag är nog den enda personen i Sverige att göra det), vilket jag har gjort ända sedan jag 2002 gav ut den famösa boken ”Den svenska nationalsocialismen. Medlemmar och sympatisörer 1931–45”, så kan det handla om att jag förlorar mig bland den svenska extremhögerns 10 000-tals namn och därför ser mönster som kanske inte finns där överhuvudtaget (för det är nog typiskt ”nördar” att göra det). Samtidigt går det inte att komma ifrån att detta verkar ha gällt särskilt de vänsterradikaler som härstammade från landets socialgrupp ett-släkter och att det i väldigt många fall nog kan ha handlat om att de gjorde uppror mot en högerextrem familjehistoria under 68-revolutionen och på 70-talet. Det förtar så klart inte allt annat som de har åstadkommit vad gäller politisk kamp och politiskt förändringsarbete för det går inte att säga något än att de s k 68:orna förändrade Sverige i grunden.
762b0c4280c97d58793aa54147f1d2258b50eb2f
dbabb7d63da9bf47b533c4e2e28bb5589f56c9ec
5995df4da680ff2010afd95dcf6e91a6b954714aIdag avslutas den 11:e konferensen som det akademiska sällskapet The Alliance for the Study of Adoption and Culture (ASAC) arrangerar i Leeds i England och som är världens enda regelbundet återkommande adoptionsforskningskonferens för alla humanioraforskare som studerar adoption på olika sätt. ASAC står också bakom den akademiska tidskriften Adoption & Culture och jag har genom […]
Idag avslutas den 11:e konferensen som det akademiska sällskapet The Alliance for the Study of Adoption and Culture (ASAC) arrangerar i Leeds i England och som är världens enda regelbundet återkommande adoptionsforskningskonferens för alla humanioraforskare som studerar adoption på olika sätt. ASAC står också bakom den akademiska tidskriften Adoption & Culture och jag har genom åren deltagit i flera av ASAC:s konferenser såsom den första konferensen som ägde rum 2005 i Tampa i USA och 21 år senare går det inte att säga något annat än att det internationella adoptionsforskningsfältet har förändrats i grunden liksom den globala adoptionsvärlden.
https://tobiashubinette.wordpress.com/wp-content/uploads/2026/06/111-1.jpg
Då på 00-talet peakade den internationella adoptionsverksamheten i omfattning när 100 000-tals västerlänningar adopterade barn från det globala Syd och det f d kommunistiska Öst- och Centraleuropa men idag är verksamheten på utgång och en sannings- och försoningsprocess och ett stort antal olika rättsprocesser genomsyrar både det internationella adoptionsforskningsfältet och den globala adoptionsvärlden.
Själv presenterade jag just om denna pågående process vid två tillfällen under konferensen – dels om den svenska processen i form av Adoptionskommissionens slutbetänkande som överlämnades till Kristerssons regering för ett år sedan och dels om den sydkoreanska processen i form av Sydkoreas Sannings- och försoningskommission vars slutrapport också offentliggjordes för ett år sedan. Den stora skillnaden är dock att medan Sydkoreas president Lee Jae-myung både har bett om ursäkt och beslutat att utlandsadoptionerna ska fasas ut så har Sveriges regering inte bett om ursäkt samt valt att låta utlandsadoptionerna fortgå p g a att Kristersson är så insyltad i de korrupta adoptionerna och är så lojal mot Adoptionscentrum (AC), som han också anlitade när han adopterade två av sina tre barn från Kina, att han inte vill bidra till att AC går i konkurs.
I övrigt har det varit ett rent nöje att ha fått ta del av andra forskares studier och projekt och höra om sannings- och försoningsprocesserna i bl a Danmark (Lene Myong), Nederländerna (Shila Khuki de Vries) och Belgien (Sophie Withaeckx), om pågående eller avslutade rättsprocesser i Brasilien (Vivian Salles Vieira Pinto) och Bangladesh (Shila Khuki de Vries), om den internationella adoptionsverksamhetens pågående utfasning (Kit Myers, Shannon Bae, Sophie Withaeckx och Seungmi Cho), om de irländska (Maeve O’Rourke) och engelska (Michael Lambert) adoptionsuppgörelserna liksom om hur adoption förekommer som tema i medierna, i litteraturen, i filmen och på scenen.
För min egen del betraktades jag för 21 år sedan, när jag bevistade den första ASAC-konferensen i Tampa i USA, som den första personen (och senare forskaren för då var jag fortfarande doktorand) i världen inom som anlade ett kritiskt perspektiv på internationell adoption på ett uttalat sätt i både akademiska och offentliga sammanhang och då uppfattades jag inte minst som en ”extremist” som dessutom ansågs vara ”oetisk”. Idag har den typ av analys och kritik som jag ensam förfäktade på 1990- och 00-talen dock blivit mainstream vilket inte minst den pågående sannings- och försoningsprocessen visar och jag själv uppfattas 21 år senare som något av den kritiska adoptionsforskningens ”founding father”. Totalt har sju konferensdeltagare från olika länder därför kommit fram till mig och bett om att få ta en s k selfie med mig och i stort sett alla har varit unga personer som är doktorander eller nydisputerade.
efb5e8b59f38f44b91c7bffb00b3c964b7d6d0a8
5995df4da680ff2010afd95dcf6e91a6b954714a
TITLE: Idag avslutas den 11:e konferensen som det akademiska sällskapet The Alliance for the Study of Adoption and Culture (ASAC) arrangerar i Leeds i England DESCRIPTION: Idag avslutas den 11:e konferensen som det akademiska sällskapet The Alliance for the Study of Adoption and Culture (ASAC) arrangerar i Leeds i England och som är världens enda regelbundet återkommande adoptionsforskningskonferens för alla humanioraforskare som studerar adoption på olika sätt. ASAC står också bakom den akademiska tidskriften Adoption & Culture och jag har genom […] CONTENT: Idag avslutas den 11:e konferensen som det akademiska sällskapet The Alliance for the Study of Adoption and Culture (ASAC) arrangerar i Leeds i England och som är världens enda regelbundet återkommande adoptionsforskningskonferens för alla humanioraforskare som studerar adoption på olika sätt. ASAC står också bakom den akademiska tidskriften Adoption & Culture och jag har genom åren deltagit i flera av ASAC:s konferenser såsom den första konferensen som ägde rum 2005 i Tampa i USA och 21 år senare går det inte att säga något annat än att det internationella adoptionsforskningsfältet har förändrats i grunden liksom den globala adoptionsvärlden. Då på 00-talet peakade den internationella adoptionsverksamheten i omfattning när 100 000-tals västerlänningar adopterade barn från det globala Syd och det f d kommunistiska Öst- och Centraleuropa men idag är verksamheten på utgång och en sannings- och försoningsprocess och ett stort antal olika rättsprocesser genomsyrar både det internationella adoptionsforskningsfältet och den globala adoptionsvärlden. Själv presenterade jag just om denna pågående process vid två tillfällen under konferensen – dels om den svenska processen i form av Adoptionskommissionens slutbetänkande som överlämnades till Kristerssons regering för ett år sedan och dels om den sydkoreanska processen i form av Sydkoreas Sannings- och försoningskommission vars slutrapport också offentliggjordes för ett år sedan. Den stora skillnaden är dock att medan Sydkoreas president Lee Jae-myung både har bett om ursäkt och beslutat att utlandsadoptionerna ska fasas ut så har Sveriges regering inte bett om ursäkt samt valt att låta utlandsadoptionerna fortgå p g a att Kristersson är så insyltad i de korrupta adoptionerna och är så lojal mot Adoptionscentrum (AC), som han också anlitade när han adopterade två av sina tre barn från Kina, att han inte vill bidra till att AC går i konkurs. I övrigt har det varit ett rent nöje att ha fått ta del av andra forskares studier och projekt och höra om sannings- och försoningsprocesserna i bl a Danmark (Lene Myong), Nederländerna (Shila Khuki de Vries) och Belgien (Sophie Withaeckx), om pågående eller avslutade rättsprocesser i Brasilien (Vivian Salles Vieira Pinto) och Bangladesh (Shila Khuki de Vries), om den internationella adoptionsverksamhetens pågående utfasning (Kit Myers, Shannon Bae, Sophie Withaeckx och Seungmi Cho), om de irländska (Maeve O’Rourke) och engelska (Michael Lambert) adoptionsuppgörelserna liksom om hur adoption förekommer som tema i medierna, i litteraturen, i filmen och på scenen. För min egen del betraktades jag för 21 år sedan, när jag bevistade den första ASAC-konferensen i Tampa i USA, som den första personen (och senare forskaren för då var jag fortfarande doktorand) i världen inom som anlade ett kritiskt perspektiv på internationell adoption på ett uttalat sätt i både akademiska och offentliga sammanhang och då uppfattades jag inte minst som en ”extremist” som dessutom ansågs vara ”oetisk”. Idag har den typ av analys och kritik som jag ensam förfäktade på 1990- och 00-talen dock blivit mainstream vilket inte minst den pågående sannings- och försoningsprocessen visar och jag själv uppfattas 21 år senare som något av den kritiska adoptionsforskningens ”founding father”.
TITLE: Idag avslutas den 11:e konferensen som det akademiska sällskapet The Alliance for the Study of Adoption and Culture (ASAC) arrangerar i Leeds i England DESCRIPTION: Idag avslutas den 11:e konferensen som det akademiska sällskapet The Alliance for the Study of Adoption and Culture (ASAC) arrangerar i Leeds i England och som är världens enda regelbundet återkommande adoptionsforskningskonferens för alla humanioraforskare som studerar adoption på olika sätt. ASAC står också bakom den akademiska tidskriften Adoption & Culture och jag har genom […] CONTENT: Idag avslutas den 11:e konferensen som det akademiska sällskapet The Alliance for the Study of Adoption and Culture (ASAC) arrangerar i Leeds i England och som är världens enda regelbundet återkommande adoptionsforskningskonferens för alla humanioraforskare som studerar adoption på olika sätt. ASAC står också bakom den akademiska tidskriften Adoption & Culture och jag har genom åren deltagit i flera av ASAC:s konferenser såsom den första konferensen som ägde rum 2005 i Tampa i USA och 21 år senare går det inte att säga något annat än att det internationella adoptionsforskningsfältet har förändrats i grunden liksom den globala adoptionsvärlden. Då på 00-talet peakade den internationella adoptionsverksamheten i omfattning när 100 000-tals västerlänningar adopterade barn från det globala Syd och det f d kommunistiska Öst- och Centraleuropa men idag är verksamheten på utgång och en sannings- och försoningsprocess och ett stort antal olika rättsprocesser genomsyrar både det internationella adoptionsforskningsfältet och den globala adoptionsvärlden. Själv presenterade jag just om denna pågående process vid två tillfällen under konferensen – dels om den svenska processen i form av Adoptionskommissionens slutbetänkande som överlämnades till Kristerssons regering för ett år sedan och dels om den sydkoreanska processen i form av Sydkoreas Sannings- och försoningskommission vars slutrapport också offentliggjordes för ett år sedan. Den stora skillnaden är dock att medan Sydkoreas president Lee Jae-myung både har bett om ursäkt och beslutat att utlandsadoptionerna ska fasas ut så har Sveriges regering inte bett om ursäkt samt valt att låta utlandsadoptionerna fortgå p g a att Kristersson är så insyltad i de korrupta adoptionerna och är så lojal mot Adoptionscentrum (AC), som han också anlitade när han adopterade två av sina tre barn från Kina, att han inte vill bidra till att AC går i konkurs. I övrigt har det varit ett rent nöje att ha fått ta del av andra forskares studier och projekt och höra om sannings- och försoningsprocesserna i bl a Danmark (Lene Myong), Nederländerna (Shila Khuki de Vries) och Belgien (Sophie Withaeckx), om pågående eller avslutade rättsprocesser i Brasilien (Vivian Salles Vieira Pinto) och Bangladesh (Shila Khuki de Vries), om den internationella adoptionsverksamhetens pågående utfasning (Kit Myers, Shannon Bae, Sophie Withaeckx och Seungmi Cho), om de irländska (Maeve O’Rourke) och engelska (Michael Lambert) adoptionsuppgörelserna liksom om hur adoption förekommer som tema i medierna, i litteraturen, i filmen och på scenen. För min egen del betraktades jag för 21 år sedan, när jag bevistade den första ASAC-konferensen i Tampa i USA, som den första personen (och senare forskaren för då var jag fortfarande doktorand) i världen inom som anlade ett kritiskt perspektiv på internationell adoption på ett uttalat sätt i både akademiska och offentliga sammanhang och då uppfattades jag inte minst som en ”extremist” som dessutom ansågs vara ”oetisk”. Idag har den typ av analys och kritik som jag ensam förfäktade på 1990- och 00-talen dock blivit mainstream vilket inte minst den pågående sannings- och försoningsprocessen visar och jag själv uppfattas 21 år senare som något av den kritiska adoptionsforskningens ”founding father”. Totalt har sju konferensdeltagare från olika länder därför kommit fram till mig och bett om att få ta en s k selfie med mig och i stort sett alla har varit unga personer som är doktorander eller nydisputerade.
5995df4da680ff2010afd95dcf6e91a6b954714a
efb5e8b59f38f44b91c7bffb00b3c964b7d6d0a8
efb5e8b59f38f44b91c7bffb00b3c964b7d6d0a8Idag avslutas den 11:e konferensen som det akademiska sällskapet The Alliance for the Study of Adoption and Culture (ASAC) arrangerar i Leeds i England och som är världens enda regelbundet återkommande adoptionsforskningskonferens för alla humanioraforskare som studerar adoption på olika sätt. ASAC står också bakom den akademiska tidskriften Adoption & Culture och jag har genom […]
Idag avslutas den 11:e konferensen som det akademiska sällskapet The Alliance for the Study of Adoption and Culture (ASAC) arrangerar i Leeds i England och som är världens enda regelbundet återkommande adoptionsforskningskonferens för alla humanioraforskare som studerar adoption på olika sätt. ASAC står också bakom den akademiska tidskriften Adoption & Culture och jag har genom åren deltagit i flera av ASAC:s konferenser såsom den första konferensen som ägde rum 2005 i Tampa i USA och 21 år senare går det inte att säga något annat än att det internationella adoptionsforskningsfältet har förändrats i grunden liksom den globala adoptionsvärlden.
https://tobiashubinette.wordpress.com/wp-content/uploads/2026/06/111-1.jpg
Då på 00-talet peakade den internationella adoptionsverksamheten i omfattning när 100 000-tals västerlänningar adopterade barn från det globala Syd och det f d kommunistiska Öst- och Centraleuropa men idag är verksamheten på utgång och en sannings- och försoningsprocess och ett stort antal olika rättsprocesser genomsyrar både det internationella adoptionsforskningsfältet och den globala adoptionsvärlden.
Själv presenterade jag just om denna pågående process vid två tillfällen under konferensen – dels om den svenska processen i form av Adoptionskommissionens slutbetänkande som överlämnades till Kristerssons regering för ett år sedan och dels om den sydkoreanska processen i form av Sydkoreas Sannings- och försoningskommission vars slutrapport också offentliggjordes för ett år sedan. Den stora skillnaden är dock att medan Sydkoreas president Lee Jae-myung både har bett om ursäkt och beslutat att utlandsadoptionerna ska fasas ut så har Sveriges regering inte bett om ursäkt samt valt att låta utlandsadoptionerna fortgå p g a att Kristersson är så insyltad i de korrupta adoptionerna och är så lojal mot Adoptionscentrum (AC), som han också anlitade när han adopterade två av sina tre barn från Kina, att han inte vill bidra till att AC går i konkurs.
I övrigt har det varit ett rent nöje att ha fått ta del av andra forskares studier och projekt och höra om sannings- och försoningsprocesserna i bl a Danmark (Lene Myong), Nederländerna (Shila Khuki de Vries) och Belgien (Sophie Withaeckx), om pågående eller avslutade rättsprocesser i Brasilien (Vivian Salles Vieira Pinto) och Bangladesh (Shila Khuki de Vries), om den internationella adoptionsverksamhetens pågående utfasning (Kit Myers, Shannon Bae, Sophie Withaeckx och Seungmi Cho), om de irländska (Maeve O’Rourke) och engelska (Michael Lambert) adoptionsuppgörelserna liksom om hur adoption förekommer som tema i medierna, i litteraturen, i filmen och på scenen.
För min egen del betraktades jag för 21 år sedan, när jag bevistade den första ASAC-konferensen i Tampa i USA, som den första personen (och senare forskaren för då var jag fortfarande doktorand) i världen inom som anlade ett kritiskt perspektiv på internationell adoption på ett uttalat sätt i både akademiska och offentliga sammanhang och då uppfattades jag inte minst som en ”extremist” som dessutom ansågs vara ”oetisk”. Idag har den typ av analys och kritik som jag ensam förfäktade på 1990- och 00-talen dock blivit mainstream vilket inte minst den pågående sannings- och försoningsprocessen visar och jag själv uppfattas 21 år senare som något av den kritiska adoptionsforskningens ”founding father”.
efb5e8b59f38f44b91c7bffb00b3c964b7d6d0a8
5995df4da680ff2010afd95dcf6e91a6b954714a
TITLE: Idag avslutas den 11:e konferensen som det akademiska sällskapet The Alliance for the Study of Adoption and Culture (ASAC) arrangerar i Leeds i England DESCRIPTION: Idag avslutas den 11:e konferensen som det akademiska sällskapet The Alliance for the Study of Adoption and Culture (ASAC) arrangerar i Leeds i England och som är världens enda regelbundet återkommande adoptionsforskningskonferens för alla humanioraforskare som studerar adoption på olika sätt. ASAC står också bakom den akademiska tidskriften Adoption & Culture och jag har genom […] CONTENT: Idag avslutas den 11:e konferensen som det akademiska sällskapet The Alliance for the Study of Adoption and Culture (ASAC) arrangerar i Leeds i England och som är världens enda regelbundet återkommande adoptionsforskningskonferens för alla humanioraforskare som studerar adoption på olika sätt. ASAC står också bakom den akademiska tidskriften Adoption & Culture och jag har genom åren deltagit i flera av ASAC:s konferenser såsom den första konferensen som ägde rum 2005 i Tampa i USA och 21 år senare går det inte att säga något annat än att det internationella adoptionsforskningsfältet har förändrats i grunden liksom den globala adoptionsvärlden. Då på 00-talet peakade den internationella adoptionsverksamheten i omfattning när 100 000-tals västerlänningar adopterade barn från det globala Syd och det f d kommunistiska Öst- och Centraleuropa men idag är verksamheten på utgång och en sannings- och försoningsprocess och ett stort antal olika rättsprocesser genomsyrar både det internationella adoptionsforskningsfältet och den globala adoptionsvärlden. Själv presenterade jag just om denna pågående process vid två tillfällen under konferensen – dels om den svenska processen i form av Adoptionskommissionens slutbetänkande som överlämnades till Kristerssons regering för ett år sedan och dels om den sydkoreanska processen i form av Sydkoreas Sannings- och försoningskommission vars slutrapport också offentliggjordes för ett år sedan. Den stora skillnaden är dock att medan Sydkoreas president Lee Jae-myung både har bett om ursäkt och beslutat att utlandsadoptionerna ska fasas ut så har Sveriges regering inte bett om ursäkt samt valt att låta utlandsadoptionerna fortgå p g a att Kristersson är så insyltad i de korrupta adoptionerna och är så lojal mot Adoptionscentrum (AC), som han också anlitade när han adopterade två av sina tre barn från Kina, att han inte vill bidra till att AC går i konkurs. I övrigt har det varit ett rent nöje att ha fått ta del av andra forskares studier och projekt och höra om sannings- och försoningsprocesserna i bl a Danmark (Lene Myong), Nederländerna (Shila Khuki de Vries) och Belgien (Sophie Withaeckx), om pågående eller avslutade rättsprocesser i Brasilien (Vivian Salles Vieira Pinto) och Bangladesh (Shila Khuki de Vries), om den internationella adoptionsverksamhetens pågående utfasning (Kit Myers, Shannon Bae, Sophie Withaeckx och Seungmi Cho), om de irländska (Maeve O’Rourke) och engelska (Michael Lambert) adoptionsuppgörelserna liksom om hur adoption förekommer som tema i medierna, i litteraturen, i filmen och på scenen. För min egen del betraktades jag för 21 år sedan, när jag bevistade den första ASAC-konferensen i Tampa i USA, som den första personen (och senare forskaren för då var jag fortfarande doktorand) i världen inom som anlade ett kritiskt perspektiv på internationell adoption på ett uttalat sätt i både akademiska och offentliga sammanhang och då uppfattades jag inte minst som en ”extremist” som dessutom ansågs vara ”oetisk”. Idag har den typ av analys och kritik som jag ensam förfäktade på 1990- och 00-talen dock blivit mainstream vilket inte minst den pågående sannings- och försoningsprocessen visar och jag själv uppfattas 21 år senare som något av den kritiska adoptionsforskningens ”founding father”.
TITLE: Idag avslutas den 11:e konferensen som det akademiska sällskapet The Alliance for the Study of Adoption and Culture (ASAC) arrangerar i Leeds i England DESCRIPTION: Idag avslutas den 11:e konferensen som det akademiska sällskapet The Alliance for the Study of Adoption and Culture (ASAC) arrangerar i Leeds i England och som är världens enda regelbundet återkommande adoptionsforskningskonferens för alla humanioraforskare som studerar adoption på olika sätt. ASAC står också bakom den akademiska tidskriften Adoption & Culture och jag har genom […] CONTENT: Idag avslutas den 11:e konferensen som det akademiska sällskapet The Alliance for the Study of Adoption and Culture (ASAC) arrangerar i Leeds i England och som är världens enda regelbundet återkommande adoptionsforskningskonferens för alla humanioraforskare som studerar adoption på olika sätt. ASAC står också bakom den akademiska tidskriften Adoption & Culture och jag har genom åren deltagit i flera av ASAC:s konferenser såsom den första konferensen som ägde rum 2005 i Tampa i USA och 21 år senare går det inte att säga något annat än att det internationella adoptionsforskningsfältet har förändrats i grunden liksom den globala adoptionsvärlden. Då på 00-talet peakade den internationella adoptionsverksamheten i omfattning när 100 000-tals västerlänningar adopterade barn från det globala Syd och det f d kommunistiska Öst- och Centraleuropa men idag är verksamheten på utgång och en sannings- och försoningsprocess och ett stort antal olika rättsprocesser genomsyrar både det internationella adoptionsforskningsfältet och den globala adoptionsvärlden. Själv presenterade jag just om denna pågående process vid två tillfällen under konferensen – dels om den svenska processen i form av Adoptionskommissionens slutbetänkande som överlämnades till Kristerssons regering för ett år sedan och dels om den sydkoreanska processen i form av Sydkoreas Sannings- och försoningskommission vars slutrapport också offentliggjordes för ett år sedan. Den stora skillnaden är dock att medan Sydkoreas president Lee Jae-myung både har bett om ursäkt och beslutat att utlandsadoptionerna ska fasas ut så har Sveriges regering inte bett om ursäkt samt valt att låta utlandsadoptionerna fortgå p g a att Kristersson är så insyltad i de korrupta adoptionerna och är så lojal mot Adoptionscentrum (AC), som han också anlitade när han adopterade två av sina tre barn från Kina, att han inte vill bidra till att AC går i konkurs. I övrigt har det varit ett rent nöje att ha fått ta del av andra forskares studier och projekt och höra om sannings- och försoningsprocesserna i bl a Danmark (Lene Myong), Nederländerna (Shila Khuki de Vries) och Belgien (Sophie Withaeckx), om pågående eller avslutade rättsprocesser i Brasilien (Vivian Salles Vieira Pinto) och Bangladesh (Shila Khuki de Vries), om den internationella adoptionsverksamhetens pågående utfasning (Kit Myers, Shannon Bae, Sophie Withaeckx och Seungmi Cho), om de irländska (Maeve O’Rourke) och engelska (Michael Lambert) adoptionsuppgörelserna liksom om hur adoption förekommer som tema i medierna, i litteraturen, i filmen och på scenen. För min egen del betraktades jag för 21 år sedan, när jag bevistade den första ASAC-konferensen i Tampa i USA, som den första personen (och senare forskaren för då var jag fortfarande doktorand) i världen inom som anlade ett kritiskt perspektiv på internationell adoption på ett uttalat sätt i både akademiska och offentliga sammanhang och då uppfattades jag inte minst som en ”extremist” som dessutom ansågs vara ”oetisk”. Idag har den typ av analys och kritik som jag ensam förfäktade på 1990- och 00-talen dock blivit mainstream vilket inte minst den pågående sannings- och försoningsprocessen visar och jag själv uppfattas 21 år senare som något av den kritiska adoptionsforskningens ”founding father”. Totalt har sju konferensdeltagare från olika länder därför kommit fram till mig och bett om att få ta en s k selfie med mig och i stort sett alla har varit unga personer som är doktorander eller nydisputerade.
5995df4da680ff2010afd95dcf6e91a6b954714a
efb5e8b59f38f44b91c7bffb00b3c964b7d6d0a8
92d587feaf755a8096e20a113670d23217c33e31SOM-institutet har i sin nationella SOM-undersökningen frågat om hur svenskarna ställer sig till Adoptionskommissionens förslag att utlandsadoptionerna inte längre ska arrangeras av några privata aktörer, vilket skulle innebära att den sista kvarvarande adoptionsförmedlande organisationen Adoptionscentrum går i graven, samt att staten tar över ansvaret för dessa adoptioner och av de som har en åsikt (vilket […]
SOM-institutet har i sin nationella SOM-undersökningen frågat om hur svenskarna ställer sig till Adoptionskommissionens förslag att utlandsadoptionerna inte längre ska arrangeras av några privata aktörer, vilket skulle innebära att den sista kvarvarande adoptionsförmedlande organisationen Adoptionscentrum går i graven, samt att staten tar över ansvaret för dessa adoptioner och av de som har en åsikt (vilket inte alla har) så anser 13% att det är ett mycket bra eller ganska bra förslag medan 45% anser att det är ett mycket dåligt eller ganska dåligt förslag.
https://tobiashubinette.wordpress.com/wp-content/uploads/2026/06/forbjuda.jpg
Fler män (15%) än kvinnor (10%) stödjer förslaget liksom fler pensionärer (17%) än ungdomar (11%) och fler lågutbildade (24%) än högutbildade (12%) samt fler som anser sig stå klart till vänster plus något till höger (16-17%) jämfört med de som anser sig stå något till vänster (10%).
Vad gäller motståndet mot förslaget så är 50% av kvinnorna liksom 40% av männen emot det och detsamma gäller 50% av ungdomarna (16-29 år) jämfört med 33% av pensionärerna. Vidare är 51% av de högutbildade emot förslaget att jämföra med 26% av de lågutbildade och 52% av de som står klart till vänster emot det (d v s denna grupp är splittrad i frågan) att jämföra med 42% av de som står klart till höger.
För två år sedan frågade SOM-institutet det s k svenska folket om attityder till olika reproduktionstekniker och då framgick det att en majoritet (55%) vill öka antalet inhemska adoptioner mot bakgrund av att antalet utlandsadoptioner går ned. I praktiken skulle det innebära att s k ortenbarn eller andragenerationsbarn med utomeuropeisk bakgrund från miljonprogramsområdena som omhändertas av socialtjänsten skulle bli bortadopterade inom landet till fr a ofrivilligt barnlösa majoritetssvenskar som är singlar eller utgörs av hetero- eller homosexuella par, vilket är något som Ulf Kristersson har förespråkat i många år som en lösning och ett svar på att utlandsadoptionerna går ned i antal. Det framgick slutligen även att yngre personer är mest positiva till reproduktionstekniker och fr a till surrogatmödraskap i jämförelse med äldre personer.
Att kvinnor och yngre och högutbildade liksom även de som står till klart vänster är mer pro-adoption och generellt också mer pro-reproduktionstekniker (och även pro-surrogatmödraskap) är inte förvånande då kvinnor lider mer än män av ofrivillig barnlöshet, då fler unga vuxna majoritetssvenskar än någonsin tidigare för närvarande är barnlösa (liksom singlar) och då högutbildade väntar mycket längre med att skaffa barn än vad lågutbildade gör medan personer som står till vänster har varit för utlandsadoptionerna ända sedan de inleddes på 60-talet då den internationella adoptionsverksamheten uppfattades som en del av ”68-revolutionen” och ”68-rörelsen” just i Sverige.
681dffe0d3eca6db40d61a1e6d7e1460a3eab2adÄr i Englands fjärde största stad Leeds där världens enda och största adoptionsforskningskonferens för humanioraforskare inleds idag (d v s The Alliance for the Study of Adoption and Culture Conference – se https://www.adoptionandculture.org/conference) och det går inte att säga något annat än att konferensen äger rum samtidigt som att en veritabel global revolution äger rum, […]
Är i Englands fjärde största stad Leeds där världens enda och största adoptionsforskningskonferens för humanioraforskare inleds idag (d v s The Alliance for the Study of Adoption and Culture Conference – se https://www.adoptionandculture.org/conference) och det går inte att säga något annat än att konferensen äger rum samtidigt som att en veritabel global revolution äger rum, som för min egen del nog är den enda revolutionen som jag både har bidragit till och själv får uppleva innan jag går bort.
https://tobiashubinette.wordpress.com/wp-content/uploads/2026/06/ica-2014-2024.jpg
Det handlar konkret om att adoptionsindustrin i skrivande stund sjunger på sin svanesång efter årtionden av kamp från några av oss adopterades sida vad gäller att kritisera denna industri för att den ägnar sig åt en illegal och korrupt människohandel.
Själv har jag gjort det i offentligheten, och både i Sverige, i Sydkorea och internationellt, ända sedan 1990-talet när den internationella adoptionsverksamheten blev global efter Kalla krigets slut, vilket innebar att mängder med nya både ursprungs- och mottagarländer tillkom och på 00-talet peakade sedan verksamheten med tidvis över 40 000 adoptioner till Väst per år. Som enskild person (och aktivist) räknas jag som den första personen i världen som gjorde det på ett så explicit och fr a offentligt (och inte minst offensivt för att inte säga aggressivt) sätt och i egenskap av att vara forskare räknas jag som den första forskaren på jorden som gjorde det på ett likaledes så tydligt och öppet sätt (och – skulle nog många säga – våldsamt sätt) genom att applicera en postkolonial feministisk analys av den internationella adoptionsverksamheten och adoptionsindustrin.
På senare år har denna kritik till slut blivit mainstream i den meningen att regeringarna i ett stort antal ursprungs- och mottagarländer har utrett adoptionsverksamheten och i många fall även stoppat alla framtida utlandsadoptioner vilket i sin tur har resulterat i att mängder med adoptionsbyråer och adoptionsförmedlande organisationer har gått i konkurs. Även om adoptionsindustrin ännu inte har gett upp helt – världens största respektive näst största aktörer existerar exempelvis fortfarande, d v s amerikanska Holt (som har legat bakom runt 100 000 adoptioner) och svenska Adoptionscentrum (som har genomfört runt 30 000 adoptioner) – så har den allmänna synen på internationell adoption samtidigt förändrats i grunden och både bland invånarna i de utomvästerländska ursprungsländerna i det globala Syd och i de f d kommunistiska länderna i Öst- och Centraleuropa liksom bland invånarna i de västerländska mottagarländerna.
Svenskarna har både adopterat allra flest utrikes födda barn per capita (och det utan konkurrens) samt innehaft den mest positiva synen på internationell adoption i världen då verksamheten har varit så intimt sammanknippad med progressiva idéer om antirasism och internationell solidaritet i just Sverige men även i jordens mest adopterande pro-adoptionsland har fr a majoritetsinvånarna sakta men säkert tvingats omvärdera sin tidigare så positiva syn på internationell adoption. Och nu när Kristerssons regering snart faller finns det slutligen en möjlighet att även Sverige väljer att gå samma väg som ett flertal både ursprungs- och mottagarländer redan har gjort – d v s att en gång för alla avsluta alla utlandsadoptioner som förmedlas av privata aktörer (och därmed utdela dödsstöten mot Adoptionscentrum…), vilket Adoptionskommissionen också rekommenderade i sitt slutbetänkande som Kristerssons regering tog emot för ett år sedan.
