Log in to subscribe to heads-up notifications for this feed or its category via email, Slack, or Discord.
Ask the AI anything about content, patterns, and edits for Flamman. The AI will receive full version history including all edited articles. Open question history.
9c4a9eb36b24ea0a349e5f0bec2c90e9cb4dafc9Vincent Bolloré delar ut helgonbilder på morgonen och driver kulturkrig resten av dagen. På två decennier har miljardären byggt ett medieimperium som radikaliserat den franska högern. Nästa år kan hans projekt nå hela vägen till Élyséepalatset.
Strax före klockan sex varje morgon i en del av Paris 16:e arrondissement – stadens flådigaste – utspelar sig alltid samma scen. Från den hårt bevakade Villa Montmorency, som döljs bakom en bambuhäck, kommer en 74-årig man ut, ofta iklädd scarf. Han promenerar några hundra meter och delar ut kristna bilder och heliga medaljonger till bekanta han möter. Sedan går han in genom en dörr.
Där ligger ett litet studentpensionat som mannen finansierar. I kapellet hålls katolsk mässa varje morgon. Mässan ges av en pensionerad präst av den gamla skolan. Enligt uppgift förbjuder han studenterna att äta salt frukost till morgonkaffet, för ”detta är inte Nordafrika, i Frankrike är frukosten söt.”
Mannen som gör denna dagliga vallfärd är Vincent Bolloré, Frankrikes mäktigaste mediemogul och elfte rikaste man. Hans affärsimperium, som inkluderar över 50 medier, har de två senaste årtiondena växt ut till landets största ideologiska fabrik, med den högerextrema krönikören Éric Zemmour som galjonsfigur. På den dagliga agendan står islam, invandrare och ”le wokisme”.
Utvecklingen har gått så långt att man nu talar om ”bolloriseringen” av Frankrike. Med tv-kanalerna CNews och Canal+, radiokanalen Europe 1 och en räcka nyligen uppköpta tidningar förväntas Bolloré avgöra nästa års presidentval till extremhögerns fördel.
Men Vincent Bolloré går inte att reducera till en påhejare av Nationell samling. Journalisterna som följt honom är dessutom oense om vad som driver honom.
För att förstå fenomenet Bolloré måste man börja i hans barndom.
Vincent Bolloré växte upp i samma parisiska rikemanskvarter han fortfarande bor i, men familjen kommer från Bretagne i nordvästra Frankrike. Där byggde far Michel upp familjeföretaget inom pappersbranschen utanför staden Quimper.
Religionen var en viktig faktor redan då, berättar journalisten Vincent Beaufils, en tidigare chefredaktör för affärstidningen Challenges som känner Bolloré personligen och har publicerat en biografi om honom. – Det går tillbaka till barndomen. Det är en mycket katolsk familj. Det är som bretonernas tro var för hundra år sedan, en tro som var mycket mystisk.
Motstånd. Aktivister i Vincent Bolloré-masker protesterar mot hans mediemakt i Paris den 20 maj 2026. På banderollen står: ”CNews, en offentlig frekvens för giftiga åsikter.” Foto: Stéphane de Sakutin/AFP.
– Det är en traditionalistisk katolicism där man sjunger på latin, där man går till mässan klockan sex varje morgon, där prästen använder de gamla riterna och vänder ryggen mot församlingen. Sedan andra Vatikankonciliet har det förändrats hur mässor går till, men Bolloré håller fast vid den gamla riten.
Som tonåring såg Vincent Bolloré fadern Michels företag hamna i svårigheter och sedan gå i konkurs. Kronofogden trängde sig in i familjehemmet på förnäma Avenue Foch och jetsetlivet mellan bretonska slott, jaktturer och lantgods var över.
Trots att Michel Bolloré var vän med den gaullistiske presidenten Georges Pompidou skyllde han katastrofen på ”etablissemanget” i Paris, som hade låtit honom falla – som om han själv inte tillhörde det.
Självbilden som outsider tog Vincent Bolloré över från fadern, menar Beaufils.
– Hans far levde i en privilegierad miljö med många kontakter. Och samtidigt, eftersom hans far fick skämmas över företagets konkurs, insåg han också vad det innebär att misslyckas – att hamna lite vid sidan om etablissemanget.
Bolloré ärvde en misstänksamhet mot, för att inte säga förakt för det parisiska etablissemanget, som han betraktade som opålitligt, frivolt och ömkligt. Något som gjorde honom till en rar fågel i det franska affärslivet.
Bolloré var symbolen för ett nytt, modernt näringsliv.
– Jag tror inte att det handlar om hämnd. Däremot tror jag att han visserligen hade alla koder till den världen, men ingen lojalitet mot den. Det är det som är speciellt, säger Vincent Beaufils, och fortsätter.
– Vincent Bolloré har en unik personlighet i att vara helt inne i etablissemanget men samtidigt stå utanför det.
Den unge Vincent reagerade på familjens förödmjukelse med revanschlusta. Efter en juristexamen och några år som bankman köpte han upp faderns fabrik för en spottstyver 1981 med målet att återupprätta familjens rykte.
Som ny vd var han älskad av de anställda. Han slöt ett avtal med facken som gjorde honom beundrad i pressen och till och med inom Socialistpartiet. 1985 kom självaste president François Mitterrand på besök för att studera det lyckade exemplet på social dialog.
Bolloré fick snabbt rykte om sig att vara en modern chef, och medierna döpte honom till ”cashflowens lille prins”. Vincent Beaufils minns den charmige unge affärsledaren.
Fallen. Vincent Bollorés politiska projekt är tätt knutet till traditionalistisk katolicism och en nostalgi efter Frankrike som ”kyrkans äldsta dotter”. Foto: Michel Euler/AP/TT.
– När Mitterrand kom till makten ville näringslivet ge en bild av en ung chef som var annorlunda från de vanliga med tredelad kostym. Och Bolloré representerade verkligen det. Efter att ha tagit över familjeföretaget genomförde han en exceptionell vändning. Det var därför jag skrev min första artikel om honom. Många lät sig charmas av att han var så rolig och företagsam.
Bolloré var symbolen för ett nytt, modernt näringsliv. Innan han ens fyllt 40 utsågs han till ”årets chef” – en stor utmärkelse på den tiden.
Men bilden av den socialt upplysta vd:n skulle snart bytas ut mot en annan.
Under 1980-talet börjar Bolloré diskret men metodiskt köpa upp konkurrenter. Expansionen pågår under 20 år och stannar inte vid pappersbranschen. Snart har han lagt grunden till ett affärsimperium som täcker tobak, sjötrafik, plaströr, tågtransport, energidistribution, logistik och plantager i Afrika och Asien.
Han börjar frottera sig med politiker som högersocialisten Dominique Strauss-Kahn, vars klubb han går med i, och han rådger liberala ministrar. Men ännu finns inga tecken på något överintresse för invandring eller islam.
Jetsetlivet är återställt, med yachter, privatjet, hus i Saint-Tropez och gård i Yvelines, nära Versailles. Bolloré blir en av Frankrikes rikaste personer, men det är oklart för allmänheten vad hans labyrintiska affärsimperium egentligen sysslar med. Privat är han omtalad som en älskvärd charmör som smickrar alla och utlovar jobb åt höger och vänster.
– Han är tydligen vänlig mot människor och mot sina anställda, berättar Raphaël Garrigos, som tillsammans med Isabelle Roberts har följt Bolloré i flera år för tidningen Les Jours.
För att vinna tillbaka barnens gunst börjar Bolloré göra en serie uppköp inom en bransch de intresserar sig för.
– Han kallar alla för genier. Han kan säga: ”Titta, han är ett produktionsgeni.” En gång presenterade han en ung kille som stod vid kopiatorn genom att säga: ”Han är ett kopieringsgeni.”
Sedan kommer tillägget:
– Han har den här varma sidan, men han är också en riktig tv-serieskurk. Han hämnas. Han är som JR från Dallas.
Under 90-talet och början av 2000-talet börjar bilden förändras. Bolloré-sfärens ständiga expansion ger honom namnet ”raidern”. Nu lanseras hans ökända ”rovdjursstrategi”, med börsräder mot stora namn inom fransk kapitalism, som banken Lazard, det stora filmkonglomeratet Pathé och telekombolaget Bouygues.
2004 tar sig Bollorés rykte ännu en törn när han skiljer sig från sin fru och inleder ett förhållande med hennes syster, något som leder till en aldrig läkt schism med hans barn.
Och märkligt nog blir familjedramat avgörande för hans väg in i mediebranschen.
Elaka tungor skulle hävda att en fransk version av tv-serien Succession måste innehålla om inte incest, så i alla fall sexuellt drama på freudiansk nivå. De har tur för så är fallet i verkligheten.
När Vincent Bolloré lämnar barnens mor för deras moster fryser relationen med de fyra barnen till is. Enligt Le Monde minns grannar till Villa Montmorency hur en av sönerna i vredesmod kastar ut pappans kläder genom fönstret, medan Bolloré går runt på gräsmattan och plockar upp dem.
Professionellt var relationen visserligen inte fläckfri, eftersom ingen av de presumtiva arvtagarna brydde sig om vare sig papper eller logistik. För att vinna tillbaka barnens gunst börjar Bolloré göra en serie uppköp inom en bransch de intresserar sig för.
– Han sade: ”Mina barn intresserar sig inte för industri, de intresserar sig inte för sjötransport.” Det var därför han gav sig in i mediebranschen under 2000-talet, säger Vincent Beaufils.
Den första investeringen görs i tv-kanalen Direct 8 och den anrika nyhets- och reklambyrån Havas.
Makten. Nicolas Sarkozy ombord på Vincent Bollorés yacht Paloma i Malta den 9 maj 2007, bara dagar efter presidentvalssegern. Foto: Lino Azzopardi/AP.
Sedan börjar en expansion utan motstycke i fransk mediehistoria. Mellan 2012 och 2021 köper Bolloré-gruppen upp kanalen Canal+, musikbolaget Universal och medieinvesteringsbolaget Vivendi, som äger Canal+ och så småningom blir koncernens huvudsakliga mediekonglomerat. Den tidigare så socialt medvetne vd:n träder nu fram som en skrupellös kapitalist i bästa Gordon Gekko-stil.
Köpet av Canal+ är ökänt. Samma morgon som det genomförs avskedas kanalchefen och Bolloré flyttar in i hans kontor. Han stryker allt han inte gillar från tablån, vilket utlöser uppror bland de anställda. Detta blir ett mönster. På samma sätt som Bolloré tidigare genomförde räder mot börsbolag gör han det nu mot hela redaktioner.
Samma sak händer vid radiokanalen Europe 1 och vid uppköpet av den respekterade tidningen Journal du Dimanche 2023, där nästan alla anställda slutar efter att Bolloré plockar in en ny chefredaktör från högerextrema Valeurs Actuelles. Och senast förra sommaren när Bolloré tar kontroll över det klassiska bokförlaget Grasset, vilket leder till upprop i april i år bland ett hundratal författare. Saken avgörs med att chefen Oliver Nora får sparken.
– Jag har aldrig varit med om något liknande, säger Raphaël Garrigos.
Om jag ber er sätta min hund på förstasidan av L’Express, då sätter ni min hund på förstasidan av L’Express.
– Han är en våldsam person. Och han teoretiserar själv kring det. Han säger att ”våld får människor att röra på sig”. Det är verkligen något han har sagt ordagrant.
Vincent Beaufils berättar om ett tillfälle då Bolloré är intresserad av den stora veckotidningen L’Express, och håller ett möte med journalisterna. De frågar honom vilken redaktionell linje han vill ha, och ifall han kommer att respektera journalisternas oberoende. Han svarar:
– Nej, absolut inte, ni kommer att göra det jag vill, och om jag ber er sätta min hund på förstasidan av L’Express, då sätter ni min hund på förstasidan av L’Express.
Runt 2016 sker något som alla Bolloré-kännare beskriver som ett skifte: det är nu hans ideologiska ”korståg” inleds.
Canal+ köper upp tv-kanalen ITélé. Efter en månads strejk bland de anställda avskedar Bolloré tre fjärdedelar av redaktionen och döper om kanalen till CNews.
– Vi började intressera oss för det direkt, eftersom vi aldrig tidigare sett en sådan våldsam utveckling, berättar Raphaël Garrigos.
– Först verkade det handla om affärer. Sedan ändrade han snabbt riktning, när han omvandlade ITélé till CNews. Det var då han började ta in Éric Zemmour i sändningarna.
Vincent Bolloré beskrivs aldrig som intellektuell, utan snarare som någon som lätt tröttnar och vill bli underhållen. Det är inte svårt att se hur en sådan person kan charmas av Éric Zemmour, en journalist vars vältalighet och historiska referenser har en omtalat trollbindande effekt på åhörare.
Framträdande. Éric Zemmour tar emot applåder efter sitt första valtal i Paris den 5 december 2021 tillsammans med rådgivaren Sarah Knafo. Foto: Rafael Yaghobzadeh/AP/TT.
Zemmour blev först känd som en provokativ krönikör i konservativa Le Figaro och som återkommande gäst i olika tv-program. Hans inlägg kretsar nästan uteslutande kring ”hotet från islam” och Frankrikes kulturella ”dekadens”, sammanfattat i boken Det franska självmordet (2014). Retoriskt befinner han sig ofta vid det lagligas gräns, och han har flera gånger hamnat i domstol. Han drar sig inte heller för att knyta an till en högerextrem tradition som försvarar Vichyregimen.
Zemmour har själv berättat om hur han, efter en lunch med Vincent Bolloré, blev erbjuden att komma till CNews. Resten är, som man säger, historia.
Få saker har haft så stor betydelse för den politiska utvecklingen i Frankrike de senaste tio åren som CNews och Zemmours intåg i tv-världen.
– Det är den första nyhetskanalen i Frankrike att ha en profil som man kan jämföra med Fox News i USA. Bolloré var först med att skapa en nyhetskanal riktad till alla dessa väljare som politiskt står till höger och längst till höger – han hittade verkligen en ny publik, säger Vincent Beaufils.
Raphaëlle Bacqué (bilden), som bevakar Bolloré för dagstidningen Le Monde, beskriver kanalens arbetssätt i ett mejl.
”CNews redaktionella och ekonomiska ’modell’, som huvudsakligen går ut på att sända debatter mellan gäster (nästan alltid samma personer) som kommenterar nyheterna ungefär som man gör på ett kafé, har fått efterföljare. Det kostar inte mycket, och det ständiga upprepandet av samma teman – invandring och brott – har utan tvekan ett inflytande på publiken.”
CNews är inte stor. Tittarandelen är 2,5 procent, vilket gör den till tionde största kanalen. Men inflytandet är större än siffrorna antyder. Det märks till exempel på hur många kanaler som hittills förgäves har försökt kopiera konceptet, även till vänster. Ett sådant försök är Nova-gruppen, som framställer sig som en motsvarighet längst ut på vänsterkanten.
Det är den första nyhetskanalen i Frankrike att ha en profil som man kan jämföra med Fox News i USA.
”Men den är oändligt mycket mindre mäktig och har samma aktivistiska brister, med skillnaden att den tydligt stödjer Jean-Luc Mélenchon och hans parti La France Insoumise”, skriver Raphaëlle Bacqué.
CNews har också blivit den kanal som i dag ofta står på i kaféer och barer runt om i Frankrike, berättar Raphaël Garrigos.
– Tidigare hade man BFM TV påslagen hela tiden. I dag är det ofta CNews.
– Där skedde en vändning som var mycket mer ideologisk än ekonomisk, säger han och fortsätter:
– CNews gick med förlust fram till förra året. De europeiska medierna, Journal du Dimanche och så vidare – allt det där går med stora förluster. Men han är beredd att förlora pengar till förmån för sitt ideologiska korståg.
Samtidigt menar Garrigos att det är svårt att avgöra exakt hur stort ansvar CNews har för tillståndet i dagens Frankrike.
– CNews har följt med i en radikalisering av den politiska debatten i Frankrike. Så jag vet inte vad som är hönan och ägget. Jag tenderar att se allt ur Vincent Bollorés perspektiv och tänka att det är han som har radikaliserat debatten i Frankrike.
Korståget handlar i grunden om att återupprätta ett gammalt Frankrike.
Vid samma tidpunkt lanserar Bolloré också ett religiöst program på CNews, något som inte förekommit tidigare på privata kanaler i Frankrike.
– Det var en känsla av att Frankrike tappade fart, vilket ledde till en besatthet vid invandringsfrågor. Och det hänger mycket ihop med religionen, säger Vincent Beaufils.
Han återkommer till en gammal katolsk föreställning:
– Vi som växte upp i katolicismen hörde ofta sägas att Frankrike var ”kyrkans äldsta dotter”. Bolloré har en nostalgi för det. Men det är bara 50 procent av fransmännen som är praktiserande katoliker i dag. Han har känslan av att ”kyrkans äldsta dotter” dränks av islam. Så han gör en sorts överföring: Frankrike tappar sin katolska religion på grund av islam och invandring.
Enligt Raphaëlle Bacqué är Bollorés främsta mål en enad höger, det vill säga en allians mellan den liberala högern i Republikanerna och extremhögern i Nationell samling och Reconquête.
Bollorés allt större tonvikt på religion har också sammanfallit med en ökad isolering, som en reaktion på den fientlighet han möts med i dag, särskilt i kulturvärlden.
– När han gav sig på Canal+ fick han hela intelligentian emot sig, eftersom han rörde vid program som fransmännen och de franska journalisterna älskade. Det var då de första kritiska artiklarna om Bolloré började dyka upp, berättar Vincent Beaufils, som själv kände av förändringen.
Efter en rad korruptionsmål blev Bolloré allt mindre benägen att träffa journalister, och sedan några år tillbaka ger han inga intervjuer alls.
– Jag kände honom mycket väl fram till Canal+-episoden. Challenges, som jag ledde, var den sista redaktionen som fick äta lunch med Bolloré 2016. Det blev en sådan mediestorm mot honom att han bestämde sig för att aldrig mer träffa en journalist. Till och med jag, som trodde att jag hade hans förtroende och trodde att han skulle träffa mig för min bok – han ville inte träffa mig.
I dag odlar Bolloré bilden av sig själv som en religiös eremit: han tillbringar den mesta tiden i den lilla kvarterskyrkan Jean-Bosco som han köpte från en katolsk grupp och gjorde till sitt privata kapell 2015, där två anställda präster sörjer för hans själ. Särskilt sedan 2022 då han officiellt gick i pension, trots att alla vet att han fortfarande bestämmer bakom kulisserna.
Han är också missionär. Sedan fem år tillbaka organiserar han helger i sitt slott i Yvelines, med bönestunder och arbetsgrupper, där föreningar kan söka donationer till konservativa och katolska projekt. Vid möten delar han ut religiösa bilder och mirakelmedaljonger som han har i plånboken. Privat umgås han mest med likasinnade kapitalister såsom Philippe de Villiers, grundaren av nöjesparken Puy du Fou i västra Frankrike, som erbjuder besökare en högeridentitär fantasi om hur ett harmoniskt medeltida Frankrike såg ut.
Men vad är då Vincent Bollorés politiska projekt? Enligt Vincent Beaufils är hans ideal den tidigare presidenten Nicolas Sarkozy som han är en stor beundrare av.
– Under Sarkozys mandatperiod fanns det inga problem. Bolloré var, så att säga, ”vid makten”.
I dag är landskapet dock ett annat. Trots den politiska samsynen har Bolloré inte mycket sympati med Marine Le Pen, som han betraktar som en ”ekonomisk analfabet”. Närmare till hands ligger i så fall Nationell samlings unga ordförande Jordan Bardella, men han är inte presidentvalskandidat.
I grunden drömmer han om en liberal ekonomisk politik, kombinerat med en mycket hård politik mot bland annat invandring.
Ett annat alternativ är hans egen Éric Zemmour, som med Bollorés välsignelse ställde upp till höger om Le Pen i förra valet med partiet Reconquête. Men enligt Vincent Beaufils vet Bolloré innerst inne att Zemmour inte är politiker.
– Zemmour är oförmögen. Bolloré förstår själv att han är journalist. Han kommer inte att kunna leda landet.
Bolloré är dock inte bunden till existerande politiska alternativ. Förra året grundade han den konservativa tankesmedjan ”Hoppets institut”, som är tänkt att bli ett politiskt parti. Det ryktas även om att han funderar på att ge sitt officiella stöd till en mindre känd politiker: Sarah Knafo, en ung jurist som valdes in i Europaparlamentet 2024 för Zemmours Reconquête. Hon kombinerar precis de teman som Bolloré är besatt av: identitär rasism, libertariansk ekonomisk politik och vältalighet.
Enligt Raphaëlle Bacqué är Bollorés främsta mål en enad höger, det vill säga en allians mellan den liberala högern i Republikanerna och extremhögern i Nationell samling och Reconquête:
”I grunden drömmer han om en liberal ekonomisk politik, med en skattepolitik som är mycket gynnsam för stora förmögenheter, sänkta sociala bidrag och minskad reglering av företagen, kombinerat med en mycket hård politik mot bland annat invandring.”
Det betyder att Bollorés medier kan tvingas sluta upp bakom Le Pen, trots hennes arbetarfokus och statsinriktade politik, i hopp om att hon ska samla högern.
”Bolloré-medierna har redan visat att de kommer att ställa sig bakom henne”, menar Bacqué.
Här sluts cirkeln som är Vincent Bollorés livsresa.
Den lilla katolska pojken som såg familjeföretaget gå i konkurs blev ”cashflowens lille prins”. Den socialt medvetne vd:n blev börsrädare. Börsrädaren blev mediemogul. Mediemogulen blev katolsk kulturkrigare.
Nu kontrollerar hans sfär stora delar av pressen, bokförlagen och massmedia.
https://www.flamman.se/frankrike-slits-mellan-tva-visioner-av-patriotism/
Frankrike slits mellan två visioner av patriotism
Ingen enskild medieägare bestämmer hur ett land röstar. Men få personer i Frankrike har samma möjlighet att samtidigt påverka vilka politiker som syns, vilka frågor som diskuteras och vilka idéer som upprepas varje dag.
Raphaëlle Bacqué beskriver presidentvalet 2027 som kulmen på projektet:
”Det är hela poängen med den ideologiska kampanj som Vincent Bolloré bedriver genom sina medier. För första gången befinner han sig i en position där han faktiskt kan vinna.”
1c0cf7c8f8a66ec2691d9290b22dcf84655c0dffHon kom till Malmö som barn på flykt från Irak. Nu har nästan 3 000 väljare kryssat Anfal Mahdi till riksdagen. För Flamman berättar hon om varför hon först sade nej, vad högern missar om Rosengård och varför pappa får följa med till Stockholm.
När partiet ringde var Anfal Mahdis första besked att hon inte tänkte åka. Malmöborna hade kryssat henne från femte till första plats på Vänsterpartiets riksdagslista. Själv tänkte hon på sin familj, pendlingen och allt hon ville göra i Malmö.
– Jag var chockad, bara chockad, och sade nej, jag kommer inte att göra det. Pendla och vara i en annan stad när min familj och mina vänner bor här.
Med 2 960 personkryss hade oppositionsrådet säkrat en plats i riksdagen. Nu behövde någon övertyga henne om att ta den.
– Mitt hjärta är i Malmö. Mitt engagemang ända sedan jag gick in i politiken har varit att förbättra Malmö. Så kom detta från ingenstans.
Vänner och partikamrater fick rycka in. De påminde om vad hon brann för och att hon kunde göra skillnad för Malmö även från Stockholm.
– De sade att jag kommer att ångra mig resten av mitt liv om jag inte tackar ja. Att jag har en självklar plats i rikspolitiken. Efter många om och men tänkte jag om och fattade beslutet.
Familjen kom till Sverige när Anfal Mahdi var liten. Föräldrarna hade flytt från kriget i Irak till Saudiarabien, där de bodde i ett flyktingläger i ett och ett halvt år innan de kom hit. Det berättade hon för Skånska Dagbladet när hon skulle ta plats i kommunfullmäktige 2022.
Jag var chockad, bara chockad, och sade nej, jag kommer inte att göra det.
Hon växte upp i Nydala och Rosengård. Före utbildningen till socialsekreterare arbetade hon i hemtjänsten. I en intervju med Vänsterpartiets tidning Folkviljan tidigare i år berättade hon att hon tyckte om arbetet och mötena med människor. Med bättre lön och arbetsvillkor hade hon kanske stannat. Redan under utbildningen fick studenterna sedan höra hur tuff arbetsmiljön var i socialtjänsten.
När hon nu ska till riksdagen återkommer hon till samma problem. Välfärdens personal sliter, samtidigt som andra går utan jobb. Hon vill att staten ska ge kommunerna råd att anställa fler.
– Vore det inte bra om vi kunde anställa människor, förbättra arbetsmiljön och skapa arbetstillfällen samtidigt som vi förbättrar välfärden?
Som kommunpolitiker märker man snart vilka lagar som saknas på riksnivå, säger hon. Marknadsskolan är ett exempel. Hon vill stoppa att pengar avsedda för elever och välfärd går till privata ägare.
– Alla former av vinstuttag i välfärden måste stoppas. Vänsterpartiet har gått till val på att beskatta miljardärerna och Malmöborna har röstat för det. Den ekonomiska politiken måste reformeras så att vi kan investera i välfärden, från sjukvården och äldreomsorgen till skolan.
Det är också med klassfrågorna hon vill förklara sitt stöd. Men först den lokala förankringen. Under valrörelsen dök människor från olika delar av hennes liv upp bland väljarna. En gammal väninna från laget röstade på henne från utlandet. En kompis hon hade växt upp med på herrgården gav henne sitt stöd.
– Jag är en lokalprofil och uppväxt här. Det är många som har förtroende för mig och känner mig och tänker att henne ska vi skicka till riksdagen. De har sett ett bekant ansikte.
Partiet satte dig femma. Väljarna satte dig etta. Vad såg de som partiet missade?
– Jag tycker inte att mitt parti har missat något. Alla på listan från ett till fyra är fantastiska människor som hade gjort ett otroligt bra jobb i riksdagen.
Anfal Mahdi och Nooshi Dadgostar i Vänsterpartiets förstamajtåg i Malmö 2023. Tre år senare tar Mahdi plats i riksdagen – men Malmö tänker hon inte flytta från. Foto: Johan Nilsson/TT.
Riksdagen är ny mark för henne, men hon kommer dit med erfarenhet som oppositionsråd och ledamot i Vänsterpartiets partistyrelse. Hon har också synts i Malmös Palestinademonstrationer, något hon för SVT pekat ut som en möjlig förklaring till personkryssen.
Framgången är större än hennes egen. I valdistriktet Törnrosen–Örtagården på Rosengård fick Vänsterpartiet 48,4 procent i riksdagsvalet, en ökning med 37,3 procentenheter från 2022. I Rosengård centrum steg valdeltagandet till drygt 66 procent, nästan 13 procentenheter högre än förra gången. I TT:s reportage från området lyfter väljare både Palestina och partiets ekonomiska politik.
I Borlänge har det blivit debatt om en V-kandidat som kryssat sig förbi andra på listan. Även du kom in med personkryss. Vad tänker du om det?
– Jag känner inte till fallet i Borlänge alls och kan inte kommentera det. Men jag tycker att det är en styrka med Vänsterpartiet att vi kampanjar som ett lag, inte som individer. Vi har starka band till gräsrötter och rörelser, och det är något vi ska vara rädda om.
Anfal Mahdi har gjort valrörelser i Malmö sedan 2014. I år slogs hon av hur pålästa människor var. De kände till Tidöavtalet och Vänsterpartiets förslag, från plånboksfrågor och Sverigekortet till hur partiet vill skapa jobb.
– Folk var mycket insatta i svensk politik och förstod varför det var viktigt att rösta. Tidö har piskat mot Malmö så mycket. Man vill inte ha ett ledarskap som talar så illa om en stad, utan ett som ser behoven.
Hon tar upp Ulf Kristerssons besök i Malmö före valet. Hon uppfattade det som att han lade skulden för arbetslösheten på staden, trots att han själv styrde landet.
Vänsterpartiet har gått till val på att beskatta miljardärerna och Malmöborna har röstat för det.
– Jag vet inte hur de tänker att sådant ska gå hem. Det handlar inte om ”röstboskap”. Tidö har gjort jobbet själva för att få folk att rösta bort dem.
När samtalet kommer in på debatten om personkryss och vilka som röstar på Vänsterpartiet går hennes tankar till grannkommunen Vellinge. Där är det ingen som förvånas över att höginkomsttagare röstar efter sina klassintressen, menar hon. Varför ska arbetarklassens röster väcka misstankar?
– Det är en demokratisk rätt att rösta på de partier man vill. Ska de ta ifrån oss rätten att rösta utifrån våra klassintressen? De har gjort det så att människor har det oerhört tufft, och nu vill de också piska oss för att ha röstat efter våra klassintressen.
Själv hade hon bestämt sig för att ha en rolig valrörelse. Det blev en tung sådan. Tisdagen före valet gick hon på sin kusins begravning. Under valrörelsen kom också ett påhopp från en person i samma lokalpolitiska värld.
De har gjort det så att människor har det oerhört tufft, och nu vill de också piska oss för att ha röstat efter våra klassintressen.
Leith Al-Bayati, ledamot i SSU:s förbundsstyrelse och S-kandidat i Malmö, uttryckte på Instagram stöd för en hatkommentar om henne: ”Du ska ut”. Han bad senare om ursäkt.SVT
– Det är en sak när du får sådana hatkommentarer från främlingar på nätet, men det här är en person som är aktiv i lokalpolitiken. Det var jättejobbigt för mig.
Nu har väljarna i stället kryssat henne in. Men hon vill inte fortsätta bråket.
– Nu ska vi ingå i ett styre med S i Malmö och komma in i regering. Så jag vill inte prata illa om Socialdemokraterna.
Till Stockholm tänker hon pendla. Flytta gör hon inte. Hon kommer att sakna närheten till allt, den platta staden där man kan promenera dit man ska, och framför allt människorna.
– Det är en värme och en familjär känsla. Alla känner alla på något vis.
På vilket sätt märker man att du är malmöit?
– Det är inte vad man äter, det är något man är. De som är malmöiter vet.
https://www.flamman.se/de-blir-v-malmos-toppkandidater-till-riksdagen/
De blir V Malmös toppkandidater till riksdagen
Riksdagslistan för Vänsterpartiet Skåne spikad efter en stormig konferens.
Sedan kommer hon ändå in på maten. Frukost på Alibröd, handla i basarerna i Rosengård, köpa en rulle på Jalla Jalla. Däremellan bad på Ribban och stadens kultur. Hon talar om att ha gått i skolan här och rört sig över hela staden. Men också om att det går att bli malmöit.
– Har du bott här några år så blir du malmöit. Du landar i det.
När riksdagen öppnar följer pappa med. Mamma har dåliga knän och ville att han skulle åka. Föräldrarna som en gång flydde från Irak har följt dotterns kommunpolitiska arbete. Nu blir det Stockholm.
– Han blev jättestolt över mig. De har varit stolta över mitt kommunalpolitiska arbete och han är jätteglad att jag ska ta med honom.
Har han gett dig några goda råd?
– Att jag ska vara mig själv. Att jag inte ska vika mig för orättvisor eller låta mig påverkas. Och sedan har han peppat mig att ta uppdraget och sagt att jag kommer att göra det bra.
00b1abbf8c2bbc435ca330642ffef125ca1af4e6Gästabudet tar sig an ”De utsatta” med Victor Malm. Det blir bråk om misär, anglicismer och ”grodyngel som skriver för grodyngel”.
I ett liveinspelat avsnitt av Gästabudet tar Lyra Eriksson Lindbäck och Mikaela Blomqvist hjälp av Expressens kulturchef Victor Malm för att ge sig på Birgitta Trotzigs genombrottsroman De utsatta.
Romanen utspelar sig i 1600-talets Kristianstad, mitt under krigen mellan Sverige och Danmark. För Mikaela Blomqvist är Trotzig en av Sveriges stora författare, medan Lyra Eriksson Lindbäck har betydligt svårare för hennes ändlösa kavalkad av svält, sjukdom, ruttnande kroppar och religiös förnedring.
– Det var länge sedan jag hade så svårt att ta mig igenom en bok. Först för att jag tyckte att det var så mycket misär. Och sedan för att jag tyckte att den var dålig, säger Lyra.
Mikaela försvarar Trotzigs språk och den precision som hon tycker skiljer henne från senare efterföljare.
– Jag förstår att du inte tycker om det här, även om jag tycker att det är fantastiskt. Hon är så precis i sitt uttryck. Bildspråket är helt integrerat i det hon försöker berätta.
Victor Malm hamnar någonstans mellan dem. Han tycker att Trotzig tar i för mycket och att romanen bär tydliga spår av en modernism som ibland känns daterad. Men han försvarar De utsatta som en närmast unik skildring av hemstaden Kristianstad.
– Det här är inte en plats som är menad för människan, men människan är här och försöker göra någonting av det. De har byggt sina gator, de har byggt sin kyrka, de sköter sina affärer, de lever sina liv.
När Lyra letar fram gamla recensioner hittar hon till slut uttrycket som bäst sammanfattar hennes egen upplevelse av romanen: ”kvalterrorism”.
– För mig låter kvalterrorism som något positivt, konstaterar Mikaela.
https://www.flamman.se/birgitta-eds-existentiella-herrgard-ger-mig-mardrommar/
Birgitta Eds existentiella herrgård ger mig mardrömmar
Lyra Ekström Lindbäck: Behövs verkligen undersökningar som visar att man mår bra av naturen?
Därifrån glider samtalet över till Mikaelas uppmärksammade sågning av Tone Schunnessons Ultravåld och frågan om vad en författare egentligen får göra med språket. Lyra försvarar anglicismer och språkliga fel som en möjlig spegling av hur människor faktiskt talar, medan Mikaela kräver större precision.
– Man måste veta vad man gör och man måste veta varför man gör det. Man måste behärska språket, säger Mikaela.
Victor Malm märker i sin tur att han blivit alltmer konservativ.
– Konsekvensen är till slut att man skriver som ett grodyngel om grodyngel för grodyngel. Och det är ju liksom en väldigt tråkig värld.
Från Trotzigs katolska misär och Kristianstads träskmarker till Ultravåld, anglicismer och den svenska prosans framtid – prenumeranter kan lyssna på hela avsnittet av Gästabudet här.
8d189707ffbd0dacd346020626caf617be3b8b6fAtt få fler människor i fattiga områden att rösta stärker demokratin. Men misstankarna i Borlänge visar hur illa det kan gå när folkrörelseideal möter dålig kontroll.
Så var det dags igen.
Vänsterpartiet ifrågasätts för sin bristande koll på sina kandidater. Den här gången handlar det om Mohamed Abdukardir Ali från Borlänge, som gick med i partiet för drygt ett år sedan, stod nia på riksdagslistan i Dalarna – och plötsligt kryssades hela vägen in i riksdagen.
Inte ens han själv verkar ha sett det komma. ”Jag är själv överraskad”, sade Ali till Expressen. Gruppledaren i Borlänge, Matts Hammarqvist, var ungefär lika förberedd: ”Jag har faktiskt inte riktigt koll på vem det är.” Senare förtydligade han för TV4: ”Jag vet visst vem det är.”
Sedan blev historien mindre rolig.
Polisen utreder uppgifter om att väljare ska ha fått förkryssade V-valsedlar och skjutsats till förtidsröstningen på Kupolen. Förundersökningen om ”otillbörligt verkande vid röstning” lades först ned, men öppnades igen på måndagen efter nya uppgifter.
Ingen är delgiven misstanke om brott. Vi vet alltså inte om något valfusk har ägt rum, än mindre vem som i så fall ligger bakom. Det tål att sägas, eftersom delar av högern redan hoppat över det momentet för att ta varje chans att skjuta regeringsbildningen i sank, eller skylla valförlusten på invandrare.
Men om uppgifterna stämmer är detta inte bara ett vänsterpartistiskt klavertramp. Då är det ett angrepp på demokratin.
Ett parti som aspirerar på regeringsmakten behöver också en partisekreterare med hårdare nypor. Någon måste veta vilka som hamnar på riksdagslistorna och reagera när något ser konstigt ut.
Och det finns en särskild ironi i att just Vänsterpartiet har hamnat här. Partiet avråder sina kandidater från personvalskampanjer: medlemmarna har bestämt listan, och en enskild kandidat ska inte samla pengar och försöka kryssa sig förbi sina kamrater. När principen diskuterades inför kongressen försvarade partistyrelsen den med att politiken ska väga tyngre än vem som är ”snajdigast politiker”. Dessutom har partiet ovanligt långa listor, som deras hårt slitande fritidspolitiker lär ha svårt att granska i detalj.
Det är en av de där folkrörelseresterna hos Vänsterpartiet som jag gillar. Men den gör också partiet sårbart. När nästan ingen driver personvalskampanj kan några hundra koncentrerade kryss köra över medlemsbeslutet. I Dalarna räckte 648 för att gå från nionde plats till riksdagen.
Och visst ska Vänsterpartiet vara stolt över att man organiserar människor i fattiga områden. Partiets egen valplattform talar om att knacka dörr, ringa väljare och göra människor till ”deltagare och inte bara åskådare”. Att få människor som annars inte röstar till vallokalen är inte ett demokratiskt problem.
Fler partier borde göra det.
Jag gillar också, till en gräns, en partikultur som tillåter buller. I Borlänge heter partiföreningens ordförande rentav Erik Buller. Stök är ofta sunt i en folkrörelse, för att motverka den högerrörelse som vi sett hos Socialdemokraterna.
Men ett parti som aspirerar på regeringsmakten behöver också en partisekreterare med hårdare nypor. Någon måste veta vilka som hamnar på riksdagslistorna och reagera när något ser konstigt ut.
Även när personen har invandrarbakgrund.
För på högerkanten har domen redan fallit. Moderaten Fredrik Kärrholm har jämfört vänsterns röstsiffror i Rosengård med Saddam Husseins Irak. SD:s Kent Ekeroth talar om ”röstboskap från utlandet”.
Som jag skrev efter valet: ”Socialdemokraterna och Vänsterpartiet vann dessa väljares förtroende i ett fritt val. Det är en viss skillnad.”
Somalier får organisera sig, ringa sina vänner och kryssa en kandidat de gillar. Det är lika demokratiskt som när villaägare i Danderyd gör det. 648 kryss är inget brottsbevis.
Men högerns rasism får inte bli ett skäl för vänstern att inte ta problemen på allvar.
Socialismen är en upplysningsrörelse. Politik ska handla om sak, klass och materiella intressen – inte om religion eller härkomst. Därför står socialismen i direkt motsättning till rasismen.
https://www.flamman.se/dags-att-vaxa-upp-nu-centerpartiet/
Dags att växa upp nu, Centerpartiet
Men antirasism är inte kravlöshet. Vänsterpartiet må känna sig brända av alla avhoppade kandidater som likt Malcolm Jallow anklagar partiet för rasism, men det får inte stå i vägen för att ställa krav på sina egna företrädare.
Högerns prat om ”röstboskap” är vidrigt. Att få fler människor i fattiga områden att rösta stärker demokratin. Men om någon har utnyttjat det arbetet för att manipulera ett val, eller ger uttryck för antisemitiska eller andra antidemokratiska värderingar i sociala medier, ska Vänsterpartiet vara först med att dra fram det i ljuset.
Inte trots antirasismen. Utan på grund av den.
50274a903adb61f8a7fadbc7b63e300fc3aee854
8d189707ffbd0dacd346020626caf617be3b8b6f
TITLE: Vänsterpartiet behöver mindre buller och mer koll DESCRIPTION: Att få fler människor i fattiga områden att rösta stärker demokratin. Men misstankarna i Borlänge visar hur illa det kan gå när folkrörelseideal möter dålig kontroll. CONTENT: Så var det dags igen. Vänsterpartiet ifrågasätts för sin bristande koll på sina kandidater. Den här gången handlar det om Mohamed Abdukardir Ali från Borlänge, som gick med i partiet för drygt ett år sedan, stod nia på riksdagslistan i Dalarna – och plötsligt kryssades hela vägen in i riksdagen. Inte ens han själv verkar ha sett det komma. ”Jag är själv överraskad”, sade Ali till Expressen. Gruppledaren i Borlänge, Matts Hammarqvist, var ungefär lika förberedd: ”Jag har faktiskt inte riktigt koll på vem det är.” Senare förtydligade han för TV4: ”Jag vet visst vem det är.” Sedan blev historien mindre rolig. Polisen utreder uppgifter om att väljare ska ha fått förkryssade V-valsedlar och skjutsats till förtidsröstningen på Kupolen. Förundersökningen om ”otillbörligt verkande vid röstning” lades först ned, men öppnades igen på måndagen efter nya uppgifter. Ingen är delgiven misstanke om brott. Vi vet alltså inte om något valfusk har ägt rum, än mindre vem som i så fall ligger bakom. Det tål att sägas, eftersom delar av högern redan hoppat över det momentet för att ta varje chans att skjuta regeringsbildningen i sank, eller skylla valförlusten på invandrare. Men om uppgifterna stämmer är detta inte bara ett vänsterpartistiskt klavertramp. Då är det ett angrepp på demokratin. Vänsterpartiet må känna sig brända av alla avhoppade kandidater som likt Malcolm Jallow anklagar partiet för rasism, men det får inte stå i vägen för att ställa krav på sina egna företrädare. Och det finns en särskild ironi i att just Vänsterpartiet har hamnat här. Partiet avråder sina kandidater från personvalskampanjer: medlemmarna har bestämt listan, och en enskild kandidat ska inte samla pengar och försöka kryssa sig förbi sina kamrater. När principen diskuterades inför kongressen försvarade partistyrelsen den med att politiken ska väga tyngre än vem som är ”snajdigast politiker”. Dessutom har partiet ovanligt långa listor, som deras hårt slitande fritidspolitiker lär ha svårt att granska i detalj. Det är en av de där folkrörelseresterna hos Vänsterpartiet som jag gillar. Men den gör också partiet sårbart. När nästan ingen driver personvalskampanj kan några hundra koncentrerade kryss köra över medlemsbeslutet. I Dalarna räckte 648 för att gå från nionde plats till riksdagen. Och visst ska Vänsterpartiet vara stolt över att man organiserar människor i fattiga områden. Partiets egen valplattform talar om att knacka dörr, ringa väljare och göra människor till ”deltagare och inte bara åskådare”. Att få människor som annars inte röstar till vallokalen är inte ett demokratiskt problem. Fler partier borde göra det. Jag gillar också, till en gräns, en partikultur som tillåter buller. I Borlänge heter partiföreningens ordförande rentav Erik Buller. Stök är ofta sunt i en folkrörelse, för att motverka den högerrörelse som vi sett hos Socialdemokraterna. Men ett parti som aspirerar på regeringsmakten behöver också en partisekreterare med hårdare nypor. Någon måste veta vilka som hamnar på riksdagslistorna och reagera när något ser konstigt ut. Även när personen har invandrarbakgrund. För på högerkanten har domen redan fallit. Moderaten Fredrik Kärrholm har jämfört vänsterns röstsiffror i Rosengård med Saddam Husseins Irak. SD:s Kent Ekeroth talar om ”röstboskap från utlandet”. Som jag skrev efter valet: ”Socialdemokraterna och Vänsterpartiet vann dessa väljares förtroende i ett fritt val. Det är en viss skillnad.” Somalier får organisera sig, ringa sina vänner och kryssa en kandidat de gillar. Det är lika demokratiskt som när villaägare i Danderyd gör det. 648 kryss är inget brottsbevis. Men högerns rasism får inte bli ett skäl för vänstern att inte ta problemen på allvar. Socialismen är en upplysningsrörelse. Politik ska handla om sak, klass och materiella intressen – inte om religion eller härkomst. Därför står socialismen i direkt motsättning till rasismen. Dags att växa upp nu, Centerpartiet Och det snabbt. Ledare Leonidas Aretakis Men antirasism är inte kravlöshet. Vänsterpartiet må känna sig brända av alla avhoppade kandidater som likt Malcolm Jallow anklagar partiet för rasism, men det får inte stå i vägen för att ställa krav på sina egna företrädare. Högerns prat om ”röstboskap” är vidrigt. Att få fler människor i fattiga områden att rösta stärker demokratin. Men om någon har utnyttjat det arbetet för att manipulera ett val, eller ger uttryck för antisemitiska eller andra antidemokratiska värderingar i sociala medier, ska Vänsterpartiet vara först med att dra fram det i ljuset. Inte trots antirasismen. Utan på grund av den.
TITLE: Vänsterpartiet behöver mindre buller och mer koll DESCRIPTION: Att få fler människor i fattiga områden att rösta stärker demokratin. Men misstankarna i Borlänge visar hur illa det kan gå när folkrörelseideal möter dålig kontroll. CONTENT: Så var det dags igen. Vänsterpartiet ifrågasätts för sin bristande koll på sina kandidater. Den här gången handlar det om Mohamed Abdukardir Ali från Borlänge, som gick med i partiet för drygt ett år sedan, stod nia på riksdagslistan i Dalarna – och plötsligt kryssades hela vägen in i riksdagen. Inte ens han själv verkar ha sett det komma. ”Jag är själv överraskad”, sade Ali till Expressen. Gruppledaren i Borlänge, Matts Hammarqvist, var ungefär lika förberedd: ”Jag har faktiskt inte riktigt koll på vem det är.” Senare förtydligade han för TV4: ”Jag vet visst vem det är.” Sedan blev historien mindre rolig. Polisen utreder uppgifter om att väljare ska ha fått förkryssade V-valsedlar och skjutsats till förtidsröstningen på Kupolen. Förundersökningen om ”otillbörligt verkande vid röstning” lades först ned, men öppnades igen på måndagen efter nya uppgifter. Ingen är delgiven misstanke om brott. Vi vet alltså inte om något valfusk har ägt rum, än mindre vem som i så fall ligger bakom. Det tål att sägas, eftersom delar av högern redan hoppat över det momentet för att ta varje chans att skjuta regeringsbildningen i sank, eller skylla valförlusten på invandrare. Men om uppgifterna stämmer är detta inte bara ett vänsterpartistiskt klavertramp. Då är det ett angrepp på demokratin. Ett parti som aspirerar på regeringsmakten behöver också en partisekreterare med hårdare nypor. Någon måste veta vilka som hamnar på riksdagslistorna och reagera när något ser konstigt ut. Och det finns en särskild ironi i att just Vänsterpartiet har hamnat här. Partiet avråder sina kandidater från personvalskampanjer: medlemmarna har bestämt listan, och en enskild kandidat ska inte samla pengar och försöka kryssa sig förbi sina kamrater. När principen diskuterades inför kongressen försvarade partistyrelsen den med att politiken ska väga tyngre än vem som är ”snajdigast politiker”. Dessutom har partiet ovanligt långa listor, som deras hårt slitande fritidspolitiker lär ha svårt att granska i detalj. Det är en av de där folkrörelseresterna hos Vänsterpartiet som jag gillar. Men den gör också partiet sårbart. När nästan ingen driver personvalskampanj kan några hundra koncentrerade kryss köra över medlemsbeslutet. I Dalarna räckte 648 för att gå från nionde plats till riksdagen. Och visst ska Vänsterpartiet vara stolt över att man organiserar människor i fattiga områden. Partiets egen valplattform talar om att knacka dörr, ringa väljare och göra människor till ”deltagare och inte bara åskådare”. Att få människor som annars inte röstar till vallokalen är inte ett demokratiskt problem. Fler partier borde göra det. Jag gillar också, till en gräns, en partikultur som tillåter buller. I Borlänge heter partiföreningens ordförande rentav Erik Buller. Stök är ofta sunt i en folkrörelse, för att motverka den högerrörelse som vi sett hos Socialdemokraterna. Men ett parti som aspirerar på regeringsmakten behöver också en partisekreterare med hårdare nypor. Någon måste veta vilka som hamnar på riksdagslistorna och reagera när något ser konstigt ut. Även när personen har invandrarbakgrund. För på högerkanten har domen redan fallit. Moderaten Fredrik Kärrholm har jämfört vänsterns röstsiffror i Rosengård med Saddam Husseins Irak. SD:s Kent Ekeroth talar om ”röstboskap från utlandet”. Som jag skrev efter valet: ”Socialdemokraterna och Vänsterpartiet vann dessa väljares förtroende i ett fritt val. Det är en viss skillnad.” Somalier får organisera sig, ringa sina vänner och kryssa en kandidat de gillar. Det är lika demokratiskt som när villaägare i Danderyd gör det. 648 kryss är inget brottsbevis. Men högerns rasism får inte bli ett skäl för vänstern att inte ta problemen på allvar. Socialismen är en upplysningsrörelse. Politik ska handla om sak, klass och materiella intressen – inte om religion eller härkomst. Därför står socialismen i direkt motsättning till rasismen. Dags att växa upp nu, Centerpartiet Och det snabbt. Ledare Leonidas Aretakis Men antirasism är inte kravlöshet. Vänsterpartiet må känna sig brända av alla avhoppade kandidater som likt Malcolm Jallow anklagar partiet för rasism, men det får inte stå i vägen för att ställa krav på sina egna företrädare. Högerns prat om ”röstboskap” är vidrigt. Att få fler människor i fattiga områden att rösta stärker demokratin. Men om någon har utnyttjat det arbetet för att manipulera ett val, eller ger uttryck för antisemitiska eller andra antidemokratiska värderingar i sociala medier, ska Vänsterpartiet vara först med att dra fram det i ljuset. Inte trots antirasismen. Utan på grund av den.
3de627696101e2151f9e7da0e95c089c5b0b632e
50274a903adb61f8a7fadbc7b63e300fc3aee854
TITLE: Vänsterpartiet behöver mindre buller och mer koll DESCRIPTION: Att få fler människor i fattiga områden att rösta stärker demokratin. Men misstankarna i Borlänge visar hur illa det kan gå när folkrörelseideal möter dålig kontroll. CONTENT: Så var det dags igen. Vänsterpartiet ifrågasätts för sin bristande koll på sina kandidater. Den här gången handlar det om Mohamed Abdukardir Ali från Borlänge, som gick med i partiet för drygt ett år sedan, stod nia på riksdagslistan i Dalarna – och plötsligt kryssades hela vägen in i riksdagen. Inte ens han själv verkar ha sett det komma. ”Jag är själv överraskad”, sade Ali till Expressen. Gruppledaren i Borlänge, Matts Hammarqvist, var ungefär lika förberedd: ”Jag har faktiskt inte riktigt koll på vem det är.” Senare förtydligade han för TV4: ”Jag vet visst vem det är.” Sedan blev historien mindre rolig. Polisen utreder uppgifter om att väljare ska ha fått förkryssade V-valsedlar och skjutsats till förtidsröstningen på Kupolen. Förundersökningen om ”otillbörligt verkande vid röstning” lades först ned, men öppnades igen på måndagen efter nya uppgifter. Ingen är delgiven misstanke om brott. Vi vet alltså inte om något valfusk har ägt rum, än mindre vem som i så fall ligger bakom. Det tål att sägas, eftersom delar av högern redan hoppat över det momentet för att ta varje chans att skjuta regeringsbildningen i sank, eller skylla valförlusten på invandrare. Men om uppgifterna stämmer är detta inte bara ett vänsterpartistiskt klavertramp. Då är det ett angrepp på demokratin. Och det finns en särskild ironi i att just Vänsterpartiet har hamnat här. Partiet avråder sina kandidater från personvalskampanjer: medlemmarna har bestämt listan, och en enskild kandidat ska inte samla pengar och försöka kryssa sig förbi sina kamrater. När principen diskuterades inför kongressen försvarade partistyrelsen den med att politiken ska väga tyngre än vem som är ”snajdigast politiker”. Dessutom har partiet ovanligt långa listor, som deras hårt slitande fritidspolitiker lär ha svårt att granska i detalj. Det är en av de där folkrörelseresterna hos Vänsterpartiet som jag gillar. Men den gör också partiet sårbart. När nästan ingen driver personvalskampanj kan några hundra koncentrerade kryss köra över medlemsbeslutet. I Dalarna räckte 648 för att gå från nionde plats till riksdagen. Och visst ska Vänsterpartiet vara stolt över att man organiserar människor i fattiga områden. Partiets egen valplattform talar om att knacka dörr, ringa väljare och göra människor till ”deltagare och inte bara åskådare”. Att få människor som annars inte röstar till vallokalen är inte ett demokratiskt problem. Fler partier borde göra det. Jag gillar också, till en gräns, en partikultur som tillåter buller. I Borlänge heter partiföreningens ordförande rentav Erik Buller. Stök är ofta sunt i en folkrörelse, för att motverka den högerrörelse som vi sett hos Socialdemokraterna. Men ett parti som aspirerar på regeringsmakten behöver också en partisekreterare med hårdare nypor. Någon måste veta vilka som hamnar på riksdagslistorna och reagera när något ser konstigt ut. Även när personen har invandrarbakgrund. För på högerkanten har domen redan fallit. Moderaten Fredrik Kärrholm har jämfört vänsterns röstsiffror i Rosengård med Saddam Husseins Irak. SD:s Kent Ekeroth talar om ”röstboskap från utlandet”. Som jag skrev efter valet: ”Socialdemokraterna och Vänsterpartiet vann dessa väljares förtroende i ett fritt val. Det är en viss skillnad.” Somalier får organisera sig, ringa sina vänner och kryssa en kandidat de gillar. Det är lika demokratiskt som när villaägare i Danderyd gör det. 648 kryss är inget brottsbevis. Men högerns rasism får inte bli ett skäl för vänstern att inte ta problemen på allvar. Socialismen är en upplysningsrörelse. Politik ska handla om sak, klass och materiella intressen – inte om religion eller härkomst. Därför står socialismen i direkt motsättning till rasismen. Dags att växa upp nu, Centerpartiet Och det snabbt. Ledare Leonidas Aretakis Men antirasism är inte kravlöshet. Vänsterpartiet må känna sig brända av alla avhoppade kandidater som likt Malcolm Jallow anklagar partiet för rasism, men det får inte stå i vägen för att ställa krav på sina egna företrädare. Högerns prat om ”röstboskap” är vidrigt. Att få fler människor i fattiga områden att rösta stärker demokratin. Men om någon har utnyttjat det arbetet för att manipulera ett val, eller ger uttryck för antisemitiska eller andra antidemokratiska värderingar i sociala medier, ska Vänsterpartiet vara först med att dra fram det i ljuset. Inte trots antirasismen. Utan på grund av den.
TITLE: Vänsterpartiet behöver mindre buller och mer koll DESCRIPTION: Att få fler människor i fattiga områden att rösta stärker demokratin. Men misstankarna i Borlänge visar hur illa det kan gå när folkrörelseideal möter dålig kontroll. CONTENT: Så var det dags igen. Vänsterpartiet ifrågasätts för sin bristande koll på sina kandidater. Den här gången handlar det om Mohamed Abdukardir Ali från Borlänge, som gick med i partiet för drygt ett år sedan, stod nia på riksdagslistan i Dalarna – och plötsligt kryssades hela vägen in i riksdagen. Inte ens han själv verkar ha sett det komma. ”Jag är själv överraskad”, sade Ali till Expressen. Gruppledaren i Borlänge, Matts Hammarqvist, var ungefär lika förberedd: ”Jag har faktiskt inte riktigt koll på vem det är.” Senare förtydligade han för TV4: ”Jag vet visst vem det är.” Sedan blev historien mindre rolig. Polisen utreder uppgifter om att väljare ska ha fått förkryssade V-valsedlar och skjutsats till förtidsröstningen på Kupolen. Förundersökningen om ”otillbörligt verkande vid röstning” lades först ned, men öppnades igen på måndagen efter nya uppgifter. Ingen är delgiven misstanke om brott. Vi vet alltså inte om något valfusk har ägt rum, än mindre vem som i så fall ligger bakom. Det tål att sägas, eftersom delar av högern redan hoppat över det momentet för att ta varje chans att skjuta regeringsbildningen i sank, eller skylla valförlusten på invandrare. Men om uppgifterna stämmer är detta inte bara ett vänsterpartistiskt klavertramp. Då är det ett angrepp på demokratin. Vänsterpartiet må känna sig brända av alla avhoppade kandidater som likt Malcolm Jallow anklagar partiet för rasism, men det får inte stå i vägen för att ställa krav på sina egna företrädare. Och det finns en särskild ironi i att just Vänsterpartiet har hamnat här. Partiet avråder sina kandidater från personvalskampanjer: medlemmarna har bestämt listan, och en enskild kandidat ska inte samla pengar och försöka kryssa sig förbi sina kamrater. När principen diskuterades inför kongressen försvarade partistyrelsen den med att politiken ska väga tyngre än vem som är ”snajdigast politiker”. Dessutom har partiet ovanligt långa listor, som deras hårt slitande fritidspolitiker lär ha svårt att granska i detalj. Det är en av de där folkrörelseresterna hos Vänsterpartiet som jag gillar. Men den gör också partiet sårbart. När nästan ingen driver personvalskampanj kan några hundra koncentrerade kryss köra över medlemsbeslutet. I Dalarna räckte 648 för att gå från nionde plats till riksdagen. Och visst ska Vänsterpartiet vara stolt över att man organiserar människor i fattiga områden. Partiets egen valplattform talar om att knacka dörr, ringa väljare och göra människor till ”deltagare och inte bara åskådare”. Att få människor som annars inte röstar till vallokalen är inte ett demokratiskt problem. Fler partier borde göra det. Jag gillar också, till en gräns, en partikultur som tillåter buller. I Borlänge heter partiföreningens ordförande rentav Erik Buller. Stök är ofta sunt i en folkrörelse, för att motverka den högerrörelse som vi sett hos Socialdemokraterna. Men ett parti som aspirerar på regeringsmakten behöver också en partisekreterare med hårdare nypor. Någon måste veta vilka som hamnar på riksdagslistorna och reagera när något ser konstigt ut. Även när personen har invandrarbakgrund. För på högerkanten har domen redan fallit. Moderaten Fredrik Kärrholm har jämfört vänsterns röstsiffror i Rosengård med Saddam Husseins Irak. SD:s Kent Ekeroth talar om ”röstboskap från utlandet”. Som jag skrev efter valet: ”Socialdemokraterna och Vänsterpartiet vann dessa väljares förtroende i ett fritt val. Det är en viss skillnad.” Somalier får organisera sig, ringa sina vänner och kryssa en kandidat de gillar. Det är lika demokratiskt som när villaägare i Danderyd gör det. 648 kryss är inget brottsbevis. Men högerns rasism får inte bli ett skäl för vänstern att inte ta problemen på allvar. Socialismen är en upplysningsrörelse. Politik ska handla om sak, klass och materiella intressen – inte om religion eller härkomst. Därför står socialismen i direkt motsättning till rasismen. Dags att växa upp nu, Centerpartiet Och det snabbt. Ledare Leonidas Aretakis Men antirasism är inte kravlöshet. Vänsterpartiet må känna sig brända av alla avhoppade kandidater som likt Malcolm Jallow anklagar partiet för rasism, men det får inte stå i vägen för att ställa krav på sina egna företrädare. Högerns prat om ”röstboskap” är vidrigt. Att få fler människor i fattiga områden att rösta stärker demokratin. Men om någon har utnyttjat det arbetet för att manipulera ett val, eller ger uttryck för antisemitiska eller andra antidemokratiska värderingar i sociala medier, ska Vänsterpartiet vara först med att dra fram det i ljuset. Inte trots antirasismen. Utan på grund av den.
8d189707ffbd0dacd346020626caf617be3b8b6f
50274a903adb61f8a7fadbc7b63e300fc3aee854
3de627696101e2151f9e7da0e95c089c5b0b632e
50274a903adb61f8a7fadbc7b63e300fc3aee854Att få fler människor i fattiga områden att rösta stärker demokratin. Men misstankarna i Borlänge visar hur illa det kan gå när folkrörelseideal möter dålig kontroll.
Så var det dags igen.
Vänsterpartiet ifrågasätts för sin bristande koll på sina kandidater. Den här gången handlar det om Mohamed Abdukardir Ali från Borlänge, som gick med i partiet för drygt ett år sedan, stod nia på riksdagslistan i Dalarna – och plötsligt kryssades hela vägen in i riksdagen.
Inte ens han själv verkar ha sett det komma. ”Jag är själv överraskad”, sade Ali till Expressen. Gruppledaren i Borlänge, Matts Hammarqvist, var ungefär lika förberedd: ”Jag har faktiskt inte riktigt koll på vem det är.” Senare förtydligade han för TV4: ”Jag vet visst vem det är.”
Sedan blev historien mindre rolig.
Polisen utreder uppgifter om att väljare ska ha fått förkryssade V-valsedlar och skjutsats till förtidsröstningen på Kupolen. Förundersökningen om ”otillbörligt verkande vid röstning” lades först ned, men öppnades igen på måndagen efter nya uppgifter.
Ingen är delgiven misstanke om brott. Vi vet alltså inte om något valfusk har ägt rum, än mindre vem som i så fall ligger bakom. Det tål att sägas, eftersom delar av högern redan hoppat över det momentet för att ta varje chans att skjuta regeringsbildningen i sank, eller skylla valförlusten på invandrare.
Men om uppgifterna stämmer är detta inte bara ett vänsterpartistiskt klavertramp. Då är det ett angrepp på demokratin.
Vänsterpartiet må känna sig brända av alla avhoppade kandidater som likt Malcolm Jallow anklagar partiet för rasism, men det får inte stå i vägen för att ställa krav på sina egna företrädare.
Och det finns en särskild ironi i att just Vänsterpartiet har hamnat här. Partiet avråder sina kandidater från personvalskampanjer: medlemmarna har bestämt listan, och en enskild kandidat ska inte samla pengar och försöka kryssa sig förbi sina kamrater. När principen diskuterades inför kongressen försvarade partistyrelsen den med att politiken ska väga tyngre än vem som är ”snajdigast politiker”. Dessutom har partiet ovanligt långa listor, som deras hårt slitande fritidspolitiker lär ha svårt att granska i detalj.
Det är en av de där folkrörelseresterna hos Vänsterpartiet som jag gillar. Men den gör också partiet sårbart. När nästan ingen driver personvalskampanj kan några hundra koncentrerade kryss köra över medlemsbeslutet. I Dalarna räckte 648 för att gå från nionde plats till riksdagen.
Och visst ska Vänsterpartiet vara stolt över att man organiserar människor i fattiga områden. Partiets egen valplattform talar om att knacka dörr, ringa väljare och göra människor till ”deltagare och inte bara åskådare”. Att få människor som annars inte röstar till vallokalen är inte ett demokratiskt problem.
Fler partier borde göra det.
Jag gillar också, till en gräns, en partikultur som tillåter buller. I Borlänge heter partiföreningens ordförande rentav Erik Buller. Stök är ofta sunt i en folkrörelse, för att motverka den högerrörelse som vi sett hos Socialdemokraterna.
Men ett parti som aspirerar på regeringsmakten behöver också en partisekreterare med hårdare nypor. Någon måste veta vilka som hamnar på riksdagslistorna och reagera när något ser konstigt ut.
Även när personen har invandrarbakgrund.
För på högerkanten har domen redan fallit. Moderaten Fredrik Kärrholm har jämfört vänsterns röstsiffror i Rosengård med Saddam Husseins Irak. SD:s Kent Ekeroth talar om ”röstboskap från utlandet”.
Som jag skrev efter valet: ”Socialdemokraterna och Vänsterpartiet vann dessa väljares förtroende i ett fritt val. Det är en viss skillnad.”
Somalier får organisera sig, ringa sina vänner och kryssa en kandidat de gillar. Det är lika demokratiskt som när villaägare i Danderyd gör det. 648 kryss är inget brottsbevis.
Men högerns rasism får inte bli ett skäl för vänstern att inte ta problemen på allvar.
Socialismen är en upplysningsrörelse. Politik ska handla om sak, klass och materiella intressen – inte om religion eller härkomst. Därför står socialismen i direkt motsättning till rasismen.
https://www.flamman.se/dags-att-vaxa-upp-nu-centerpartiet/
Dags att växa upp nu, Centerpartiet
Men antirasism är inte kravlöshet. Vänsterpartiet må känna sig brända av alla avhoppade kandidater som likt Malcolm Jallow anklagar partiet för rasism, men det får inte stå i vägen för att ställa krav på sina egna företrädare.
Högerns prat om ”röstboskap” är vidrigt. Att få fler människor i fattiga områden att rösta stärker demokratin. Men om någon har utnyttjat det arbetet för att manipulera ett val, eller ger uttryck för antisemitiska eller andra antidemokratiska värderingar i sociala medier, ska Vänsterpartiet vara först med att dra fram det i ljuset.
Inte trots antirasismen. Utan på grund av den.
50274a903adb61f8a7fadbc7b63e300fc3aee854
8d189707ffbd0dacd346020626caf617be3b8b6f
TITLE: Vänsterpartiet behöver mindre buller och mer koll DESCRIPTION: Att få fler människor i fattiga områden att rösta stärker demokratin. Men misstankarna i Borlänge visar hur illa det kan gå när folkrörelseideal möter dålig kontroll. CONTENT: Så var det dags igen. Vänsterpartiet ifrågasätts för sin bristande koll på sina kandidater. Den här gången handlar det om Mohamed Abdukardir Ali från Borlänge, som gick med i partiet för drygt ett år sedan, stod nia på riksdagslistan i Dalarna – och plötsligt kryssades hela vägen in i riksdagen. Inte ens han själv verkar ha sett det komma. ”Jag är själv överraskad”, sade Ali till Expressen. Gruppledaren i Borlänge, Matts Hammarqvist, var ungefär lika förberedd: ”Jag har faktiskt inte riktigt koll på vem det är.” Senare förtydligade han för TV4: ”Jag vet visst vem det är.” Sedan blev historien mindre rolig. Polisen utreder uppgifter om att väljare ska ha fått förkryssade V-valsedlar och skjutsats till förtidsröstningen på Kupolen. Förundersökningen om ”otillbörligt verkande vid röstning” lades först ned, men öppnades igen på måndagen efter nya uppgifter. Ingen är delgiven misstanke om brott. Vi vet alltså inte om något valfusk har ägt rum, än mindre vem som i så fall ligger bakom. Det tål att sägas, eftersom delar av högern redan hoppat över det momentet för att ta varje chans att skjuta regeringsbildningen i sank, eller skylla valförlusten på invandrare. Men om uppgifterna stämmer är detta inte bara ett vänsterpartistiskt klavertramp. Då är det ett angrepp på demokratin. Vänsterpartiet må känna sig brända av alla avhoppade kandidater som likt Malcolm Jallow anklagar partiet för rasism, men det får inte stå i vägen för att ställa krav på sina egna företrädare. Och det finns en särskild ironi i att just Vänsterpartiet har hamnat här. Partiet avråder sina kandidater från personvalskampanjer: medlemmarna har bestämt listan, och en enskild kandidat ska inte samla pengar och försöka kryssa sig förbi sina kamrater. När principen diskuterades inför kongressen försvarade partistyrelsen den med att politiken ska väga tyngre än vem som är ”snajdigast politiker”. Dessutom har partiet ovanligt långa listor, som deras hårt slitande fritidspolitiker lär ha svårt att granska i detalj. Det är en av de där folkrörelseresterna hos Vänsterpartiet som jag gillar. Men den gör också partiet sårbart. När nästan ingen driver personvalskampanj kan några hundra koncentrerade kryss köra över medlemsbeslutet. I Dalarna räckte 648 för att gå från nionde plats till riksdagen. Och visst ska Vänsterpartiet vara stolt över att man organiserar människor i fattiga områden. Partiets egen valplattform talar om att knacka dörr, ringa väljare och göra människor till ”deltagare och inte bara åskådare”. Att få människor som annars inte röstar till vallokalen är inte ett demokratiskt problem. Fler partier borde göra det. Jag gillar också, till en gräns, en partikultur som tillåter buller. I Borlänge heter partiföreningens ordförande rentav Erik Buller. Stök är ofta sunt i en folkrörelse, för att motverka den högerrörelse som vi sett hos Socialdemokraterna. Men ett parti som aspirerar på regeringsmakten behöver också en partisekreterare med hårdare nypor. Någon måste veta vilka som hamnar på riksdagslistorna och reagera när något ser konstigt ut. Även när personen har invandrarbakgrund. För på högerkanten har domen redan fallit. Moderaten Fredrik Kärrholm har jämfört vänsterns röstsiffror i Rosengård med Saddam Husseins Irak. SD:s Kent Ekeroth talar om ”röstboskap från utlandet”. Som jag skrev efter valet: ”Socialdemokraterna och Vänsterpartiet vann dessa väljares förtroende i ett fritt val. Det är en viss skillnad.” Somalier får organisera sig, ringa sina vänner och kryssa en kandidat de gillar. Det är lika demokratiskt som när villaägare i Danderyd gör det. 648 kryss är inget brottsbevis. Men högerns rasism får inte bli ett skäl för vänstern att inte ta problemen på allvar. Socialismen är en upplysningsrörelse. Politik ska handla om sak, klass och materiella intressen – inte om religion eller härkomst. Därför står socialismen i direkt motsättning till rasismen. Dags att växa upp nu, Centerpartiet Och det snabbt. Ledare Leonidas Aretakis Men antirasism är inte kravlöshet. Vänsterpartiet må känna sig brända av alla avhoppade kandidater som likt Malcolm Jallow anklagar partiet för rasism, men det får inte stå i vägen för att ställa krav på sina egna företrädare. Högerns prat om ”röstboskap” är vidrigt. Att få fler människor i fattiga områden att rösta stärker demokratin. Men om någon har utnyttjat det arbetet för att manipulera ett val, eller ger uttryck för antisemitiska eller andra antidemokratiska värderingar i sociala medier, ska Vänsterpartiet vara först med att dra fram det i ljuset. Inte trots antirasismen. Utan på grund av den.
TITLE: Vänsterpartiet behöver mindre buller och mer koll DESCRIPTION: Att få fler människor i fattiga områden att rösta stärker demokratin. Men misstankarna i Borlänge visar hur illa det kan gå när folkrörelseideal möter dålig kontroll. CONTENT: Så var det dags igen. Vänsterpartiet ifrågasätts för sin bristande koll på sina kandidater. Den här gången handlar det om Mohamed Abdukardir Ali från Borlänge, som gick med i partiet för drygt ett år sedan, stod nia på riksdagslistan i Dalarna – och plötsligt kryssades hela vägen in i riksdagen. Inte ens han själv verkar ha sett det komma. ”Jag är själv överraskad”, sade Ali till Expressen. Gruppledaren i Borlänge, Matts Hammarqvist, var ungefär lika förberedd: ”Jag har faktiskt inte riktigt koll på vem det är.” Senare förtydligade han för TV4: ”Jag vet visst vem det är.” Sedan blev historien mindre rolig. Polisen utreder uppgifter om att väljare ska ha fått förkryssade V-valsedlar och skjutsats till förtidsröstningen på Kupolen. Förundersökningen om ”otillbörligt verkande vid röstning” lades först ned, men öppnades igen på måndagen efter nya uppgifter. Ingen är delgiven misstanke om brott. Vi vet alltså inte om något valfusk har ägt rum, än mindre vem som i så fall ligger bakom. Det tål att sägas, eftersom delar av högern redan hoppat över det momentet för att ta varje chans att skjuta regeringsbildningen i sank, eller skylla valförlusten på invandrare. Men om uppgifterna stämmer är detta inte bara ett vänsterpartistiskt klavertramp. Då är det ett angrepp på demokratin. Ett parti som aspirerar på regeringsmakten behöver också en partisekreterare med hårdare nypor. Någon måste veta vilka som hamnar på riksdagslistorna och reagera när något ser konstigt ut. Och det finns en särskild ironi i att just Vänsterpartiet har hamnat här. Partiet avråder sina kandidater från personvalskampanjer: medlemmarna har bestämt listan, och en enskild kandidat ska inte samla pengar och försöka kryssa sig förbi sina kamrater. När principen diskuterades inför kongressen försvarade partistyrelsen den med att politiken ska väga tyngre än vem som är ”snajdigast politiker”. Dessutom har partiet ovanligt långa listor, som deras hårt slitande fritidspolitiker lär ha svårt att granska i detalj. Det är en av de där folkrörelseresterna hos Vänsterpartiet som jag gillar. Men den gör också partiet sårbart. När nästan ingen driver personvalskampanj kan några hundra koncentrerade kryss köra över medlemsbeslutet. I Dalarna räckte 648 för att gå från nionde plats till riksdagen. Och visst ska Vänsterpartiet vara stolt över att man organiserar människor i fattiga områden. Partiets egen valplattform talar om att knacka dörr, ringa väljare och göra människor till ”deltagare och inte bara åskådare”. Att få människor som annars inte röstar till vallokalen är inte ett demokratiskt problem. Fler partier borde göra det. Jag gillar också, till en gräns, en partikultur som tillåter buller. I Borlänge heter partiföreningens ordförande rentav Erik Buller. Stök är ofta sunt i en folkrörelse, för att motverka den högerrörelse som vi sett hos Socialdemokraterna. Men ett parti som aspirerar på regeringsmakten behöver också en partisekreterare med hårdare nypor. Någon måste veta vilka som hamnar på riksdagslistorna och reagera när något ser konstigt ut. Även när personen har invandrarbakgrund. För på högerkanten har domen redan fallit. Moderaten Fredrik Kärrholm har jämfört vänsterns röstsiffror i Rosengård med Saddam Husseins Irak. SD:s Kent Ekeroth talar om ”röstboskap från utlandet”. Som jag skrev efter valet: ”Socialdemokraterna och Vänsterpartiet vann dessa väljares förtroende i ett fritt val. Det är en viss skillnad.” Somalier får organisera sig, ringa sina vänner och kryssa en kandidat de gillar. Det är lika demokratiskt som när villaägare i Danderyd gör det. 648 kryss är inget brottsbevis. Men högerns rasism får inte bli ett skäl för vänstern att inte ta problemen på allvar. Socialismen är en upplysningsrörelse. Politik ska handla om sak, klass och materiella intressen – inte om religion eller härkomst. Därför står socialismen i direkt motsättning till rasismen. Dags att växa upp nu, Centerpartiet Och det snabbt. Ledare Leonidas Aretakis Men antirasism är inte kravlöshet. Vänsterpartiet må känna sig brända av alla avhoppade kandidater som likt Malcolm Jallow anklagar partiet för rasism, men det får inte stå i vägen för att ställa krav på sina egna företrädare. Högerns prat om ”röstboskap” är vidrigt. Att få fler människor i fattiga områden att rösta stärker demokratin. Men om någon har utnyttjat det arbetet för att manipulera ett val, eller ger uttryck för antisemitiska eller andra antidemokratiska värderingar i sociala medier, ska Vänsterpartiet vara först med att dra fram det i ljuset. Inte trots antirasismen. Utan på grund av den.
3de627696101e2151f9e7da0e95c089c5b0b632e
50274a903adb61f8a7fadbc7b63e300fc3aee854
TITLE: Vänsterpartiet behöver mindre buller och mer koll DESCRIPTION: Att få fler människor i fattiga områden att rösta stärker demokratin. Men misstankarna i Borlänge visar hur illa det kan gå när folkrörelseideal möter dålig kontroll. CONTENT: Så var det dags igen. Vänsterpartiet ifrågasätts för sin bristande koll på sina kandidater. Den här gången handlar det om Mohamed Abdukardir Ali från Borlänge, som gick med i partiet för drygt ett år sedan, stod nia på riksdagslistan i Dalarna – och plötsligt kryssades hela vägen in i riksdagen. Inte ens han själv verkar ha sett det komma. ”Jag är själv överraskad”, sade Ali till Expressen. Gruppledaren i Borlänge, Matts Hammarqvist, var ungefär lika förberedd: ”Jag har faktiskt inte riktigt koll på vem det är.” Senare förtydligade han för TV4: ”Jag vet visst vem det är.” Sedan blev historien mindre rolig. Polisen utreder uppgifter om att väljare ska ha fått förkryssade V-valsedlar och skjutsats till förtidsröstningen på Kupolen. Förundersökningen om ”otillbörligt verkande vid röstning” lades först ned, men öppnades igen på måndagen efter nya uppgifter. Ingen är delgiven misstanke om brott. Vi vet alltså inte om något valfusk har ägt rum, än mindre vem som i så fall ligger bakom. Det tål att sägas, eftersom delar av högern redan hoppat över det momentet för att ta varje chans att skjuta regeringsbildningen i sank, eller skylla valförlusten på invandrare. Men om uppgifterna stämmer är detta inte bara ett vänsterpartistiskt klavertramp. Då är det ett angrepp på demokratin. Och det finns en särskild ironi i att just Vänsterpartiet har hamnat här. Partiet avråder sina kandidater från personvalskampanjer: medlemmarna har bestämt listan, och en enskild kandidat ska inte samla pengar och försöka kryssa sig förbi sina kamrater. När principen diskuterades inför kongressen försvarade partistyrelsen den med att politiken ska väga tyngre än vem som är ”snajdigast politiker”. Dessutom har partiet ovanligt långa listor, som deras hårt slitande fritidspolitiker lär ha svårt att granska i detalj. Det är en av de där folkrörelseresterna hos Vänsterpartiet som jag gillar. Men den gör också partiet sårbart. När nästan ingen driver personvalskampanj kan några hundra koncentrerade kryss köra över medlemsbeslutet. I Dalarna räckte 648 för att gå från nionde plats till riksdagen. Och visst ska Vänsterpartiet vara stolt över att man organiserar människor i fattiga områden. Partiets egen valplattform talar om att knacka dörr, ringa väljare och göra människor till ”deltagare och inte bara åskådare”. Att få människor som annars inte röstar till vallokalen är inte ett demokratiskt problem. Fler partier borde göra det. Jag gillar också, till en gräns, en partikultur som tillåter buller. I Borlänge heter partiföreningens ordförande rentav Erik Buller. Stök är ofta sunt i en folkrörelse, för att motverka den högerrörelse som vi sett hos Socialdemokraterna. Men ett parti som aspirerar på regeringsmakten behöver också en partisekreterare med hårdare nypor. Någon måste veta vilka som hamnar på riksdagslistorna och reagera när något ser konstigt ut. Även när personen har invandrarbakgrund. För på högerkanten har domen redan fallit. Moderaten Fredrik Kärrholm har jämfört vänsterns röstsiffror i Rosengård med Saddam Husseins Irak. SD:s Kent Ekeroth talar om ”röstboskap från utlandet”. Som jag skrev efter valet: ”Socialdemokraterna och Vänsterpartiet vann dessa väljares förtroende i ett fritt val. Det är en viss skillnad.” Somalier får organisera sig, ringa sina vänner och kryssa en kandidat de gillar. Det är lika demokratiskt som när villaägare i Danderyd gör det. 648 kryss är inget brottsbevis. Men högerns rasism får inte bli ett skäl för vänstern att inte ta problemen på allvar. Socialismen är en upplysningsrörelse. Politik ska handla om sak, klass och materiella intressen – inte om religion eller härkomst. Därför står socialismen i direkt motsättning till rasismen. Dags att växa upp nu, Centerpartiet Och det snabbt. Ledare Leonidas Aretakis Men antirasism är inte kravlöshet. Vänsterpartiet må känna sig brända av alla avhoppade kandidater som likt Malcolm Jallow anklagar partiet för rasism, men det får inte stå i vägen för att ställa krav på sina egna företrädare. Högerns prat om ”röstboskap” är vidrigt. Att få fler människor i fattiga områden att rösta stärker demokratin. Men om någon har utnyttjat det arbetet för att manipulera ett val, eller ger uttryck för antisemitiska eller andra antidemokratiska värderingar i sociala medier, ska Vänsterpartiet vara först med att dra fram det i ljuset. Inte trots antirasismen. Utan på grund av den.
TITLE: Vänsterpartiet behöver mindre buller och mer koll DESCRIPTION: Att få fler människor i fattiga områden att rösta stärker demokratin. Men misstankarna i Borlänge visar hur illa det kan gå när folkrörelseideal möter dålig kontroll. CONTENT: Så var det dags igen. Vänsterpartiet ifrågasätts för sin bristande koll på sina kandidater. Den här gången handlar det om Mohamed Abdukardir Ali från Borlänge, som gick med i partiet för drygt ett år sedan, stod nia på riksdagslistan i Dalarna – och plötsligt kryssades hela vägen in i riksdagen. Inte ens han själv verkar ha sett det komma. ”Jag är själv överraskad”, sade Ali till Expressen. Gruppledaren i Borlänge, Matts Hammarqvist, var ungefär lika förberedd: ”Jag har faktiskt inte riktigt koll på vem det är.” Senare förtydligade han för TV4: ”Jag vet visst vem det är.” Sedan blev historien mindre rolig. Polisen utreder uppgifter om att väljare ska ha fått förkryssade V-valsedlar och skjutsats till förtidsröstningen på Kupolen. Förundersökningen om ”otillbörligt verkande vid röstning” lades först ned, men öppnades igen på måndagen efter nya uppgifter. Ingen är delgiven misstanke om brott. Vi vet alltså inte om något valfusk har ägt rum, än mindre vem som i så fall ligger bakom. Det tål att sägas, eftersom delar av högern redan hoppat över det momentet för att ta varje chans att skjuta regeringsbildningen i sank, eller skylla valförlusten på invandrare. Men om uppgifterna stämmer är detta inte bara ett vänsterpartistiskt klavertramp. Då är det ett angrepp på demokratin. Vänsterpartiet må känna sig brända av alla avhoppade kandidater som likt Malcolm Jallow anklagar partiet för rasism, men det får inte stå i vägen för att ställa krav på sina egna företrädare. Och det finns en särskild ironi i att just Vänsterpartiet har hamnat här. Partiet avråder sina kandidater från personvalskampanjer: medlemmarna har bestämt listan, och en enskild kandidat ska inte samla pengar och försöka kryssa sig förbi sina kamrater. När principen diskuterades inför kongressen försvarade partistyrelsen den med att politiken ska väga tyngre än vem som är ”snajdigast politiker”. Dessutom har partiet ovanligt långa listor, som deras hårt slitande fritidspolitiker lär ha svårt att granska i detalj. Det är en av de där folkrörelseresterna hos Vänsterpartiet som jag gillar. Men den gör också partiet sårbart. När nästan ingen driver personvalskampanj kan några hundra koncentrerade kryss köra över medlemsbeslutet. I Dalarna räckte 648 för att gå från nionde plats till riksdagen. Och visst ska Vänsterpartiet vara stolt över att man organiserar människor i fattiga områden. Partiets egen valplattform talar om att knacka dörr, ringa väljare och göra människor till ”deltagare och inte bara åskådare”. Att få människor som annars inte röstar till vallokalen är inte ett demokratiskt problem. Fler partier borde göra det. Jag gillar också, till en gräns, en partikultur som tillåter buller. I Borlänge heter partiföreningens ordförande rentav Erik Buller. Stök är ofta sunt i en folkrörelse, för att motverka den högerrörelse som vi sett hos Socialdemokraterna. Men ett parti som aspirerar på regeringsmakten behöver också en partisekreterare med hårdare nypor. Någon måste veta vilka som hamnar på riksdagslistorna och reagera när något ser konstigt ut. Även när personen har invandrarbakgrund. För på högerkanten har domen redan fallit. Moderaten Fredrik Kärrholm har jämfört vänsterns röstsiffror i Rosengård med Saddam Husseins Irak. SD:s Kent Ekeroth talar om ”röstboskap från utlandet”. Som jag skrev efter valet: ”Socialdemokraterna och Vänsterpartiet vann dessa väljares förtroende i ett fritt val. Det är en viss skillnad.” Somalier får organisera sig, ringa sina vänner och kryssa en kandidat de gillar. Det är lika demokratiskt som när villaägare i Danderyd gör det. 648 kryss är inget brottsbevis. Men högerns rasism får inte bli ett skäl för vänstern att inte ta problemen på allvar. Socialismen är en upplysningsrörelse. Politik ska handla om sak, klass och materiella intressen – inte om religion eller härkomst. Därför står socialismen i direkt motsättning till rasismen. Dags att växa upp nu, Centerpartiet Och det snabbt. Ledare Leonidas Aretakis Men antirasism är inte kravlöshet. Vänsterpartiet må känna sig brända av alla avhoppade kandidater som likt Malcolm Jallow anklagar partiet för rasism, men det får inte stå i vägen för att ställa krav på sina egna företrädare. Högerns prat om ”röstboskap” är vidrigt. Att få fler människor i fattiga områden att rösta stärker demokratin. Men om någon har utnyttjat det arbetet för att manipulera ett val, eller ger uttryck för antisemitiska eller andra antidemokratiska värderingar i sociala medier, ska Vänsterpartiet vara först med att dra fram det i ljuset. Inte trots antirasismen. Utan på grund av den.
8d189707ffbd0dacd346020626caf617be3b8b6f
50274a903adb61f8a7fadbc7b63e300fc3aee854
3de627696101e2151f9e7da0e95c089c5b0b632e
3de627696101e2151f9e7da0e95c089c5b0b632eAtt få fler människor i fattiga områden att rösta stärker demokratin. Men misstankarna i Borlänge visar hur illa det kan gå när folkrörelseideal möter dålig kontroll.
Så var det dags igen.
Vänsterpartiet ifrågasätts för sin bristande koll på sina kandidater. Den här gången handlar det om Mohamed Abdukardir Ali från Borlänge, som gick med i partiet för drygt ett år sedan, stod nia på riksdagslistan i Dalarna – och plötsligt kryssades hela vägen in i riksdagen.
Inte ens han själv verkar ha sett det komma. ”Jag är själv överraskad”, sade Ali till Expressen. Gruppledaren i Borlänge, Matts Hammarqvist, var ungefär lika förberedd: ”Jag har faktiskt inte riktigt koll på vem det är.” Senare förtydligade han för TV4: ”Jag vet visst vem det är.”
Sedan blev historien mindre rolig.
Polisen utreder uppgifter om att väljare ska ha fått förkryssade V-valsedlar och skjutsats till förtidsröstningen på Kupolen. Förundersökningen om ”otillbörligt verkande vid röstning” lades först ned, men öppnades igen på måndagen efter nya uppgifter.
Ingen är delgiven misstanke om brott. Vi vet alltså inte om något valfusk har ägt rum, än mindre vem som i så fall ligger bakom. Det tål att sägas, eftersom delar av högern redan hoppat över det momentet för att ta varje chans att skjuta regeringsbildningen i sank, eller skylla valförlusten på invandrare.
Men om uppgifterna stämmer är detta inte bara ett vänsterpartistiskt klavertramp. Då är det ett angrepp på demokratin.
Och det finns en särskild ironi i att just Vänsterpartiet har hamnat här. Partiet avråder sina kandidater från personvalskampanjer: medlemmarna har bestämt listan, och en enskild kandidat ska inte samla pengar och försöka kryssa sig förbi sina kamrater. När principen diskuterades inför kongressen försvarade partistyrelsen den med att politiken ska väga tyngre än vem som är ”snajdigast politiker”. Dessutom har partiet ovanligt långa listor, som deras hårt slitande fritidspolitiker lär ha svårt att granska i detalj.
Det är en av de där folkrörelseresterna hos Vänsterpartiet som jag gillar. Men den gör också partiet sårbart. När nästan ingen driver personvalskampanj kan några hundra koncentrerade kryss köra över medlemsbeslutet. I Dalarna räckte 648 för att gå från nionde plats till riksdagen.
Och visst ska Vänsterpartiet vara stolt över att man organiserar människor i fattiga områden. Partiets egen valplattform talar om att knacka dörr, ringa väljare och göra människor till ”deltagare och inte bara åskådare”. Att få människor som annars inte röstar till vallokalen är inte ett demokratiskt problem.
Fler partier borde göra det.
Jag gillar också, till en gräns, en partikultur som tillåter buller. I Borlänge heter partiföreningens ordförande rentav Erik Buller. Stök är ofta sunt i en folkrörelse, för att motverka den högerrörelse som vi sett hos Socialdemokraterna.
Men ett parti som aspirerar på regeringsmakten behöver också en partisekreterare med hårdare nypor. Någon måste veta vilka som hamnar på riksdagslistorna och reagera när något ser konstigt ut.
Även när personen har invandrarbakgrund.
För på högerkanten har domen redan fallit. Moderaten Fredrik Kärrholm har jämfört vänsterns röstsiffror i Rosengård med Saddam Husseins Irak. SD:s Kent Ekeroth talar om ”röstboskap från utlandet”.
Som jag skrev efter valet: ”Socialdemokraterna och Vänsterpartiet vann dessa väljares förtroende i ett fritt val. Det är en viss skillnad.”
Somalier får organisera sig, ringa sina vänner och kryssa en kandidat de gillar. Det är lika demokratiskt som när villaägare i Danderyd gör det. 648 kryss är inget brottsbevis.
Men högerns rasism får inte bli ett skäl för vänstern att inte ta problemen på allvar.
Socialismen är en upplysningsrörelse. Politik ska handla om sak, klass och materiella intressen – inte om religion eller härkomst. Därför står socialismen i direkt motsättning till rasismen.
https://www.flamman.se/dags-att-vaxa-upp-nu-centerpartiet/
Dags att växa upp nu, Centerpartiet
Men antirasism är inte kravlöshet. Vänsterpartiet må känna sig brända av alla avhoppade kandidater som likt Malcolm Jallow anklagar partiet för rasism, men det får inte stå i vägen för att ställa krav på sina egna företrädare.
Högerns prat om ”röstboskap” är vidrigt. Att få fler människor i fattiga områden att rösta stärker demokratin. Men om någon har utnyttjat det arbetet för att manipulera ett val, eller ger uttryck för antisemitiska eller andra antidemokratiska värderingar i sociala medier, ska Vänsterpartiet vara först med att dra fram det i ljuset.
Inte trots antirasismen. Utan på grund av den.
50274a903adb61f8a7fadbc7b63e300fc3aee854
8d189707ffbd0dacd346020626caf617be3b8b6f
TITLE: Vänsterpartiet behöver mindre buller och mer koll DESCRIPTION: Att få fler människor i fattiga områden att rösta stärker demokratin. Men misstankarna i Borlänge visar hur illa det kan gå när folkrörelseideal möter dålig kontroll. CONTENT: Så var det dags igen. Vänsterpartiet ifrågasätts för sin bristande koll på sina kandidater. Den här gången handlar det om Mohamed Abdukardir Ali från Borlänge, som gick med i partiet för drygt ett år sedan, stod nia på riksdagslistan i Dalarna – och plötsligt kryssades hela vägen in i riksdagen. Inte ens han själv verkar ha sett det komma. ”Jag är själv överraskad”, sade Ali till Expressen. Gruppledaren i Borlänge, Matts Hammarqvist, var ungefär lika förberedd: ”Jag har faktiskt inte riktigt koll på vem det är.” Senare förtydligade han för TV4: ”Jag vet visst vem det är.” Sedan blev historien mindre rolig. Polisen utreder uppgifter om att väljare ska ha fått förkryssade V-valsedlar och skjutsats till förtidsröstningen på Kupolen. Förundersökningen om ”otillbörligt verkande vid röstning” lades först ned, men öppnades igen på måndagen efter nya uppgifter. Ingen är delgiven misstanke om brott. Vi vet alltså inte om något valfusk har ägt rum, än mindre vem som i så fall ligger bakom. Det tål att sägas, eftersom delar av högern redan hoppat över det momentet för att ta varje chans att skjuta regeringsbildningen i sank, eller skylla valförlusten på invandrare. Men om uppgifterna stämmer är detta inte bara ett vänsterpartistiskt klavertramp. Då är det ett angrepp på demokratin. Vänsterpartiet må känna sig brända av alla avhoppade kandidater som likt Malcolm Jallow anklagar partiet för rasism, men det får inte stå i vägen för att ställa krav på sina egna företrädare. Och det finns en särskild ironi i att just Vänsterpartiet har hamnat här. Partiet avråder sina kandidater från personvalskampanjer: medlemmarna har bestämt listan, och en enskild kandidat ska inte samla pengar och försöka kryssa sig förbi sina kamrater. När principen diskuterades inför kongressen försvarade partistyrelsen den med att politiken ska väga tyngre än vem som är ”snajdigast politiker”. Dessutom har partiet ovanligt långa listor, som deras hårt slitande fritidspolitiker lär ha svårt att granska i detalj. Det är en av de där folkrörelseresterna hos Vänsterpartiet som jag gillar. Men den gör också partiet sårbart. När nästan ingen driver personvalskampanj kan några hundra koncentrerade kryss köra över medlemsbeslutet. I Dalarna räckte 648 för att gå från nionde plats till riksdagen. Och visst ska Vänsterpartiet vara stolt över att man organiserar människor i fattiga områden. Partiets egen valplattform talar om att knacka dörr, ringa väljare och göra människor till ”deltagare och inte bara åskådare”. Att få människor som annars inte röstar till vallokalen är inte ett demokratiskt problem. Fler partier borde göra det. Jag gillar också, till en gräns, en partikultur som tillåter buller. I Borlänge heter partiföreningens ordförande rentav Erik Buller. Stök är ofta sunt i en folkrörelse, för att motverka den högerrörelse som vi sett hos Socialdemokraterna. Men ett parti som aspirerar på regeringsmakten behöver också en partisekreterare med hårdare nypor. Någon måste veta vilka som hamnar på riksdagslistorna och reagera när något ser konstigt ut. Även när personen har invandrarbakgrund. För på högerkanten har domen redan fallit. Moderaten Fredrik Kärrholm har jämfört vänsterns röstsiffror i Rosengård med Saddam Husseins Irak. SD:s Kent Ekeroth talar om ”röstboskap från utlandet”. Som jag skrev efter valet: ”Socialdemokraterna och Vänsterpartiet vann dessa väljares förtroende i ett fritt val. Det är en viss skillnad.” Somalier får organisera sig, ringa sina vänner och kryssa en kandidat de gillar. Det är lika demokratiskt som när villaägare i Danderyd gör det. 648 kryss är inget brottsbevis. Men högerns rasism får inte bli ett skäl för vänstern att inte ta problemen på allvar. Socialismen är en upplysningsrörelse. Politik ska handla om sak, klass och materiella intressen – inte om religion eller härkomst. Därför står socialismen i direkt motsättning till rasismen. Dags att växa upp nu, Centerpartiet Och det snabbt. Ledare Leonidas Aretakis Men antirasism är inte kravlöshet. Vänsterpartiet må känna sig brända av alla avhoppade kandidater som likt Malcolm Jallow anklagar partiet för rasism, men det får inte stå i vägen för att ställa krav på sina egna företrädare. Högerns prat om ”röstboskap” är vidrigt. Att få fler människor i fattiga områden att rösta stärker demokratin. Men om någon har utnyttjat det arbetet för att manipulera ett val, eller ger uttryck för antisemitiska eller andra antidemokratiska värderingar i sociala medier, ska Vänsterpartiet vara först med att dra fram det i ljuset. Inte trots antirasismen. Utan på grund av den.
TITLE: Vänsterpartiet behöver mindre buller och mer koll DESCRIPTION: Att få fler människor i fattiga områden att rösta stärker demokratin. Men misstankarna i Borlänge visar hur illa det kan gå när folkrörelseideal möter dålig kontroll. CONTENT: Så var det dags igen. Vänsterpartiet ifrågasätts för sin bristande koll på sina kandidater. Den här gången handlar det om Mohamed Abdukardir Ali från Borlänge, som gick med i partiet för drygt ett år sedan, stod nia på riksdagslistan i Dalarna – och plötsligt kryssades hela vägen in i riksdagen. Inte ens han själv verkar ha sett det komma. ”Jag är själv överraskad”, sade Ali till Expressen. Gruppledaren i Borlänge, Matts Hammarqvist, var ungefär lika förberedd: ”Jag har faktiskt inte riktigt koll på vem det är.” Senare förtydligade han för TV4: ”Jag vet visst vem det är.” Sedan blev historien mindre rolig. Polisen utreder uppgifter om att väljare ska ha fått förkryssade V-valsedlar och skjutsats till förtidsröstningen på Kupolen. Förundersökningen om ”otillbörligt verkande vid röstning” lades först ned, men öppnades igen på måndagen efter nya uppgifter. Ingen är delgiven misstanke om brott. Vi vet alltså inte om något valfusk har ägt rum, än mindre vem som i så fall ligger bakom. Det tål att sägas, eftersom delar av högern redan hoppat över det momentet för att ta varje chans att skjuta regeringsbildningen i sank, eller skylla valförlusten på invandrare. Men om uppgifterna stämmer är detta inte bara ett vänsterpartistiskt klavertramp. Då är det ett angrepp på demokratin. Ett parti som aspirerar på regeringsmakten behöver också en partisekreterare med hårdare nypor. Någon måste veta vilka som hamnar på riksdagslistorna och reagera när något ser konstigt ut. Och det finns en särskild ironi i att just Vänsterpartiet har hamnat här. Partiet avråder sina kandidater från personvalskampanjer: medlemmarna har bestämt listan, och en enskild kandidat ska inte samla pengar och försöka kryssa sig förbi sina kamrater. När principen diskuterades inför kongressen försvarade partistyrelsen den med att politiken ska väga tyngre än vem som är ”snajdigast politiker”. Dessutom har partiet ovanligt långa listor, som deras hårt slitande fritidspolitiker lär ha svårt att granska i detalj. Det är en av de där folkrörelseresterna hos Vänsterpartiet som jag gillar. Men den gör också partiet sårbart. När nästan ingen driver personvalskampanj kan några hundra koncentrerade kryss köra över medlemsbeslutet. I Dalarna räckte 648 för att gå från nionde plats till riksdagen. Och visst ska Vänsterpartiet vara stolt över att man organiserar människor i fattiga områden. Partiets egen valplattform talar om att knacka dörr, ringa väljare och göra människor till ”deltagare och inte bara åskådare”. Att få människor som annars inte röstar till vallokalen är inte ett demokratiskt problem. Fler partier borde göra det. Jag gillar också, till en gräns, en partikultur som tillåter buller. I Borlänge heter partiföreningens ordförande rentav Erik Buller. Stök är ofta sunt i en folkrörelse, för att motverka den högerrörelse som vi sett hos Socialdemokraterna. Men ett parti som aspirerar på regeringsmakten behöver också en partisekreterare med hårdare nypor. Någon måste veta vilka som hamnar på riksdagslistorna och reagera när något ser konstigt ut. Även när personen har invandrarbakgrund. För på högerkanten har domen redan fallit. Moderaten Fredrik Kärrholm har jämfört vänsterns röstsiffror i Rosengård med Saddam Husseins Irak. SD:s Kent Ekeroth talar om ”röstboskap från utlandet”. Som jag skrev efter valet: ”Socialdemokraterna och Vänsterpartiet vann dessa väljares förtroende i ett fritt val. Det är en viss skillnad.” Somalier får organisera sig, ringa sina vänner och kryssa en kandidat de gillar. Det är lika demokratiskt som när villaägare i Danderyd gör det. 648 kryss är inget brottsbevis. Men högerns rasism får inte bli ett skäl för vänstern att inte ta problemen på allvar. Socialismen är en upplysningsrörelse. Politik ska handla om sak, klass och materiella intressen – inte om religion eller härkomst. Därför står socialismen i direkt motsättning till rasismen. Dags att växa upp nu, Centerpartiet Och det snabbt. Ledare Leonidas Aretakis Men antirasism är inte kravlöshet. Vänsterpartiet må känna sig brända av alla avhoppade kandidater som likt Malcolm Jallow anklagar partiet för rasism, men det får inte stå i vägen för att ställa krav på sina egna företrädare. Högerns prat om ”röstboskap” är vidrigt. Att få fler människor i fattiga områden att rösta stärker demokratin. Men om någon har utnyttjat det arbetet för att manipulera ett val, eller ger uttryck för antisemitiska eller andra antidemokratiska värderingar i sociala medier, ska Vänsterpartiet vara först med att dra fram det i ljuset. Inte trots antirasismen. Utan på grund av den.
3de627696101e2151f9e7da0e95c089c5b0b632e
50274a903adb61f8a7fadbc7b63e300fc3aee854
TITLE: Vänsterpartiet behöver mindre buller och mer koll DESCRIPTION: Att få fler människor i fattiga områden att rösta stärker demokratin. Men misstankarna i Borlänge visar hur illa det kan gå när folkrörelseideal möter dålig kontroll. CONTENT: Så var det dags igen. Vänsterpartiet ifrågasätts för sin bristande koll på sina kandidater. Den här gången handlar det om Mohamed Abdukardir Ali från Borlänge, som gick med i partiet för drygt ett år sedan, stod nia på riksdagslistan i Dalarna – och plötsligt kryssades hela vägen in i riksdagen. Inte ens han själv verkar ha sett det komma. ”Jag är själv överraskad”, sade Ali till Expressen. Gruppledaren i Borlänge, Matts Hammarqvist, var ungefär lika förberedd: ”Jag har faktiskt inte riktigt koll på vem det är.” Senare förtydligade han för TV4: ”Jag vet visst vem det är.” Sedan blev historien mindre rolig. Polisen utreder uppgifter om att väljare ska ha fått förkryssade V-valsedlar och skjutsats till förtidsröstningen på Kupolen. Förundersökningen om ”otillbörligt verkande vid röstning” lades först ned, men öppnades igen på måndagen efter nya uppgifter. Ingen är delgiven misstanke om brott. Vi vet alltså inte om något valfusk har ägt rum, än mindre vem som i så fall ligger bakom. Det tål att sägas, eftersom delar av högern redan hoppat över det momentet för att ta varje chans att skjuta regeringsbildningen i sank, eller skylla valförlusten på invandrare. Men om uppgifterna stämmer är detta inte bara ett vänsterpartistiskt klavertramp. Då är det ett angrepp på demokratin. Och det finns en särskild ironi i att just Vänsterpartiet har hamnat här. Partiet avråder sina kandidater från personvalskampanjer: medlemmarna har bestämt listan, och en enskild kandidat ska inte samla pengar och försöka kryssa sig förbi sina kamrater. När principen diskuterades inför kongressen försvarade partistyrelsen den med att politiken ska väga tyngre än vem som är ”snajdigast politiker”. Dessutom har partiet ovanligt långa listor, som deras hårt slitande fritidspolitiker lär ha svårt att granska i detalj. Det är en av de där folkrörelseresterna hos Vänsterpartiet som jag gillar. Men den gör också partiet sårbart. När nästan ingen driver personvalskampanj kan några hundra koncentrerade kryss köra över medlemsbeslutet. I Dalarna räckte 648 för att gå från nionde plats till riksdagen. Och visst ska Vänsterpartiet vara stolt över att man organiserar människor i fattiga områden. Partiets egen valplattform talar om att knacka dörr, ringa väljare och göra människor till ”deltagare och inte bara åskådare”. Att få människor som annars inte röstar till vallokalen är inte ett demokratiskt problem. Fler partier borde göra det. Jag gillar också, till en gräns, en partikultur som tillåter buller. I Borlänge heter partiföreningens ordförande rentav Erik Buller. Stök är ofta sunt i en folkrörelse, för att motverka den högerrörelse som vi sett hos Socialdemokraterna. Men ett parti som aspirerar på regeringsmakten behöver också en partisekreterare med hårdare nypor. Någon måste veta vilka som hamnar på riksdagslistorna och reagera när något ser konstigt ut. Även när personen har invandrarbakgrund. För på högerkanten har domen redan fallit. Moderaten Fredrik Kärrholm har jämfört vänsterns röstsiffror i Rosengård med Saddam Husseins Irak. SD:s Kent Ekeroth talar om ”röstboskap från utlandet”. Som jag skrev efter valet: ”Socialdemokraterna och Vänsterpartiet vann dessa väljares förtroende i ett fritt val. Det är en viss skillnad.” Somalier får organisera sig, ringa sina vänner och kryssa en kandidat de gillar. Det är lika demokratiskt som när villaägare i Danderyd gör det. 648 kryss är inget brottsbevis. Men högerns rasism får inte bli ett skäl för vänstern att inte ta problemen på allvar. Socialismen är en upplysningsrörelse. Politik ska handla om sak, klass och materiella intressen – inte om religion eller härkomst. Därför står socialismen i direkt motsättning till rasismen. Dags att växa upp nu, Centerpartiet Och det snabbt. Ledare Leonidas Aretakis Men antirasism är inte kravlöshet. Vänsterpartiet må känna sig brända av alla avhoppade kandidater som likt Malcolm Jallow anklagar partiet för rasism, men det får inte stå i vägen för att ställa krav på sina egna företrädare. Högerns prat om ”röstboskap” är vidrigt. Att få fler människor i fattiga områden att rösta stärker demokratin. Men om någon har utnyttjat det arbetet för att manipulera ett val, eller ger uttryck för antisemitiska eller andra antidemokratiska värderingar i sociala medier, ska Vänsterpartiet vara först med att dra fram det i ljuset. Inte trots antirasismen. Utan på grund av den.
TITLE: Vänsterpartiet behöver mindre buller och mer koll DESCRIPTION: Att få fler människor i fattiga områden att rösta stärker demokratin. Men misstankarna i Borlänge visar hur illa det kan gå när folkrörelseideal möter dålig kontroll. CONTENT: Så var det dags igen. Vänsterpartiet ifrågasätts för sin bristande koll på sina kandidater. Den här gången handlar det om Mohamed Abdukardir Ali från Borlänge, som gick med i partiet för drygt ett år sedan, stod nia på riksdagslistan i Dalarna – och plötsligt kryssades hela vägen in i riksdagen. Inte ens han själv verkar ha sett det komma. ”Jag är själv överraskad”, sade Ali till Expressen. Gruppledaren i Borlänge, Matts Hammarqvist, var ungefär lika förberedd: ”Jag har faktiskt inte riktigt koll på vem det är.” Senare förtydligade han för TV4: ”Jag vet visst vem det är.” Sedan blev historien mindre rolig. Polisen utreder uppgifter om att väljare ska ha fått förkryssade V-valsedlar och skjutsats till förtidsröstningen på Kupolen. Förundersökningen om ”otillbörligt verkande vid röstning” lades först ned, men öppnades igen på måndagen efter nya uppgifter. Ingen är delgiven misstanke om brott. Vi vet alltså inte om något valfusk har ägt rum, än mindre vem som i så fall ligger bakom. Det tål att sägas, eftersom delar av högern redan hoppat över det momentet för att ta varje chans att skjuta regeringsbildningen i sank, eller skylla valförlusten på invandrare. Men om uppgifterna stämmer är detta inte bara ett vänsterpartistiskt klavertramp. Då är det ett angrepp på demokratin. Vänsterpartiet må känna sig brända av alla avhoppade kandidater som likt Malcolm Jallow anklagar partiet för rasism, men det får inte stå i vägen för att ställa krav på sina egna företrädare. Och det finns en särskild ironi i att just Vänsterpartiet har hamnat här. Partiet avråder sina kandidater från personvalskampanjer: medlemmarna har bestämt listan, och en enskild kandidat ska inte samla pengar och försöka kryssa sig förbi sina kamrater. När principen diskuterades inför kongressen försvarade partistyrelsen den med att politiken ska väga tyngre än vem som är ”snajdigast politiker”. Dessutom har partiet ovanligt långa listor, som deras hårt slitande fritidspolitiker lär ha svårt att granska i detalj. Det är en av de där folkrörelseresterna hos Vänsterpartiet som jag gillar. Men den gör också partiet sårbart. När nästan ingen driver personvalskampanj kan några hundra koncentrerade kryss köra över medlemsbeslutet. I Dalarna räckte 648 för att gå från nionde plats till riksdagen. Och visst ska Vänsterpartiet vara stolt över att man organiserar människor i fattiga områden. Partiets egen valplattform talar om att knacka dörr, ringa väljare och göra människor till ”deltagare och inte bara åskådare”. Att få människor som annars inte röstar till vallokalen är inte ett demokratiskt problem. Fler partier borde göra det. Jag gillar också, till en gräns, en partikultur som tillåter buller. I Borlänge heter partiföreningens ordförande rentav Erik Buller. Stök är ofta sunt i en folkrörelse, för att motverka den högerrörelse som vi sett hos Socialdemokraterna. Men ett parti som aspirerar på regeringsmakten behöver också en partisekreterare med hårdare nypor. Någon måste veta vilka som hamnar på riksdagslistorna och reagera när något ser konstigt ut. Även när personen har invandrarbakgrund. För på högerkanten har domen redan fallit. Moderaten Fredrik Kärrholm har jämfört vänsterns röstsiffror i Rosengård med Saddam Husseins Irak. SD:s Kent Ekeroth talar om ”röstboskap från utlandet”. Som jag skrev efter valet: ”Socialdemokraterna och Vänsterpartiet vann dessa väljares förtroende i ett fritt val. Det är en viss skillnad.” Somalier får organisera sig, ringa sina vänner och kryssa en kandidat de gillar. Det är lika demokratiskt som när villaägare i Danderyd gör det. 648 kryss är inget brottsbevis. Men högerns rasism får inte bli ett skäl för vänstern att inte ta problemen på allvar. Socialismen är en upplysningsrörelse. Politik ska handla om sak, klass och materiella intressen – inte om religion eller härkomst. Därför står socialismen i direkt motsättning till rasismen. Dags att växa upp nu, Centerpartiet Och det snabbt. Ledare Leonidas Aretakis Men antirasism är inte kravlöshet. Vänsterpartiet må känna sig brända av alla avhoppade kandidater som likt Malcolm Jallow anklagar partiet för rasism, men det får inte stå i vägen för att ställa krav på sina egna företrädare. Högerns prat om ”röstboskap” är vidrigt. Att få fler människor i fattiga områden att rösta stärker demokratin. Men om någon har utnyttjat det arbetet för att manipulera ett val, eller ger uttryck för antisemitiska eller andra antidemokratiska värderingar i sociala medier, ska Vänsterpartiet vara först med att dra fram det i ljuset. Inte trots antirasismen. Utan på grund av den.
8d189707ffbd0dacd346020626caf617be3b8b6f
50274a903adb61f8a7fadbc7b63e300fc3aee854
3de627696101e2151f9e7da0e95c089c5b0b632e
d100f36b20c38cf635a77d4a5f8fde633eb5fd7ePå regeringens uppdrag ska Mona Holmqvist ge svenskämnet en ny utformning. Nu kan Flamman avslöja att den meriterade professorn förra året lämnade in ett sakkunnigutlåtande som byggde på helt fabricerade källor.
I början av september utsågs Mona Holmqvist (bilden) till regeringens utredare för att förändra svenskämnet i skolan. Planerna presenterades av utbildnings- och integrationsminister Simona Mohamsson vid en pressträff, och innehåller bland annat ett förslag på att skrota svenska som andraspråk.
Holmqvist är professor i utbildningsvetenskap vid Lunds universitet, med en lång meritlista som bland annat innefattar forskning om lärande och autism. I dag har hon flera höga uppdrag inom bland annat Vetenskapsrådet och Specialpedagogiska skolmyndigheten.
Men förra hösten anmäldes Holmqvist för osedlighet i forskning, något Sydsvenskan uppmärksammade vid tillfället. Detta efter att hon lämnat in ett sakkunnigutlåtande inför att en tjänst skulle tillsättas vid Uppsala universitet.
I utlåtandet finns en genomgång av en av de sökandes forskningsartiklar, där Holmqvist kommenterar var och en ingående. Där finns bland annat en kvantitativ studie om ”sambanden mellan elevers upplevelse av skolklimat och ogiltig frånvaro i 101 skolor med 2770 elever” och en analys av ett ”multikomponentprogram för elever med omfattande skolfrånvaro”.
Men åtta av tio artiklar i listan är helt och hållet fabricerade, från rubriken ned till innehållet.
”De är uppenbart skapade med generativ AI”, skriver den sökande i den anmälan han lämnade in till Nämnden för prövning av oredlighet i forskning (NPOF).
Hon lade till en bilaga, men det kunde lika gärna ha varit en bild på en katt.
”Det kanske är på sin plats att jag förtydligar att jag i min ansökan endast åberopade artiklar som jag hade författat och som finns i verkligheten”, fortsätter han.
Efter att Holmqvist kontaktats med frågor från institutionen drog hon tillbaka ansökan. Enligt anmälaren förklarade hon det hela med att ”hon hade skapat en granskning av min ansökan med hjälp av AI för att se hur dålig en sådan granskning kan bli”, och sedan skickat med den av misstag.
Utredningen lades dock ned av formella skäl, då NPOF menade att den inte rörde forskning. Frågan togs vidare till Lunds universitet, som dock inte heller valde att inleda någon utredning.
– Jag ser det som ett misstag eller fel i arbetet, kanske föranlett av stress eller att det har varit mycket på gång, sade en icke namngiven prefekt vid institutionen till tidningen.
Flamman har sökt Mona Holmqvist, som inte återkommit. Sinnika Neuhaus, prefekt vid institutionen för utbildningsvetenskap vid Lunds universitet, säger dock att det var fråga om en bilaga som inte ingick i bedömningen.
– Det är helt utagerat.
Hur menar du att det inte ingick i bedömningen?
– Hon lade till en bilaga, men det kunde lika gärna ha varit en bild på en katt.
– Inget fel hade begåtts.
Sinikka Neuhaus säger att hennes förtroende för media skadades i samband med att Sydsvenskan rapporterade om anmälan mot Mona Holmqvist förra hösten.
– Mitt förtroende för media och hur man hanterat det här är inte stort. Jag uppfattade att man ville göra en fultolkning.
https://www.flamman.se/gejmaren-som-vill-hjalpa-sveriges-larare-med-ai-betyg/
Gejmaren som vill hjälpa Sveriges lärare – med AI-betyg
Från Youtube-gaming till skol-AI
– Då tänker jag att vi behöver skydda våra medarbetare som gör ett jättebra arbete. Om media vill göra något som inte ens är sant så tycker jag att media har missförstått sin uppgift.
Men det är ju sant att hon skickade in det här, och sedan blev anmäld för det.
– Du ska ju anmäla om du tror att något har hänt. Och så anmäler du det, och då säger de att det du anmälde inte har hänt.
– Där tycker man ju att media skulle kunna se om det finns några andra intressen i att göra så här. Har jag kollat källorna? Finns det här en tendens?
Utbildningsminister Simona Mohamsson har bett om att få återkomma, med hänvisning till tidspress.
49e1df9eea0f8bb9964559d0004b3b768e2e776c
d100f36b20c38cf635a77d4a5f8fde633eb5fd7e
TITLE: Regeringensutredare lät AI-tjänst fabricera utlåtande DESCRIPTION: På regeringens uppdrag ska Mona Holmqvist ge svenskämnet en ny utformning. Nu kan Flamman avslöja att den meriterade professorn förra året lämnade in ett sakkunnigutlåtande som byggde på helt fabricerade källor. CONTENT: I början av september utsågs Mona Holmqvist (bilden) till regeringens utredare för att förändra svenskämnet i skolan. Planerna presenterades av utbildnings- och integrationsminister Simona Mohamsson vid en pressträff, och innehåller bland annat ett förslag på att skrota svenska som andraspråk. Holmqvist är professor i utbildningsvetenskap vid Lunds universitet, med en lång meritlista som bland annat innefattar forskning om lärande och autism. I dag har hon flera höga uppdrag inom bland annat Vetenskapsrådet och Specialpedagogiska skolmyndigheten. Men förra hösten anmäldes Holmqvist för osedlighet i forskning, något Sydsvenskan uppmärksammade vid tillfället. Detta efter att hon lämnat in ett sakkunnigutlåtande inför att en tjänst skulle tillsättas vid Uppsala universitet. I utlåtandet finns en genomgång av en av de sökandes forskningsartiklar, där Holmqvist kommenterar var och en ingående. Där finns bland annat en kvantitativ studie om ”sambanden mellan elevers upplevelse av skolklimat och ogiltig frånvaro i 101 skolor med 2770 elever” och en analys av ett ”multikomponentprogram för elever med omfattande skolfrånvaro”. Men åtta av tio artiklar i listan är helt och hållet fabricerade, från rubriken ned till innehållet. ”De är uppenbart skapade med generativ AI”, skriver den sökande i den anmälan han lämnade in till Nämnden för prövning av oredlighet i forskning (NPOF). Hon lade till en bilaga, men det kunde lika gärna ha varit en bild på en katt. ”Det kanske är på sin plats att jag förtydligar att jag i min ansökan endast åberopade artiklar som jag hade författat och som finns i verkligheten”, fortsätter han. Efter att Holmqvist kontaktats med frågor från institutionen drog hon tillbaka ansökan. Enligt anmälaren förklarade hon det hela med att ”hon hade skapat en granskning av min ansökan med hjälp av AI för att se hur dålig en sådan granskning kan bli”, och sedan skickat med den av misstag. Utredningen lades dock ned av formella skäl, då NPOF menade att den inte rörde forskning. Frågan togs vidare till Lunds universitet, som dock inte heller valde att inleda någon utredning. – Jag ser det som ett misstag eller fel i arbetet, kanske föranlett av stress eller att det har varit mycket på gång, sade en icke namngiven prefekt vid institutionen till tidningen. Flamman har sökt Mona Holmqvist, som inte återkommit. Sinnika Neuhaus, prefekt vid institutionen för utbildningsvetenskap vid Lunds universitet, säger dock att det var fråga om en bilaga som inte ingick i bedömningen. – Det är helt utagerat. Hur menar du att det inte ingick i bedömningen? – Hon lade till en bilaga, men det kunde lika gärna ha varit en bild på en katt. – Inget fel hade begåtts. Sinikka Neuhaus säger att hennes förtroende för media skadades i samband med att Sydsvenskan rapporterade om anmälan mot Mona Holmqvist förra hösten. – Mitt förtroende för media och hur man hanterat det här är inte stort. Jag uppfattade att man ville göra en fultolkning. Gejmaren som vill hjälpa Sveriges lärare – med AI-betyg Från Youtube-gaming till skol-AI Inrikes Liz Fällman – Då tänker jag att vi behöver skydda våra medarbetare som gör ett jättebra arbete. Om media vill göra något som inte ens är sant så tycker jag att media har missförstått sin uppgift. Men det är ju sant att hon skickade in det här, och sedan blev anmäld för det. – Du ska ju anmäla om du tror att något har hänt. Och så anmäler du det, och då säger de att det du anmälde inte har hänt. – Där tycker man ju att media skulle kunna se om det finns några andra intressen i att göra så här. Har jag kollat källorna? Finns det här en tendens? Utbildningsminister Simona Mohamsson har bett om att få återkomma, med hänvisning till tidspress.
TITLE: Regeringens utredare lät AI-tjänst fabricera utlåtande DESCRIPTION: På regeringens uppdrag ska Mona Holmqvist ge svenskämnet en ny utformning. Nu kan Flamman avslöja att den meriterade professorn förra året lämnade in ett sakkunnigutlåtande som byggde på helt fabricerade källor. CONTENT: I början av september utsågs Mona Holmqvist (bilden) till regeringens utredare för att förändra svenskämnet i skolan. Planerna presenterades av utbildnings- och integrationsminister Simona Mohamsson vid en pressträff, och innehåller bland annat ett förslag på att skrota svenska som andraspråk. Holmqvist är professor i utbildningsvetenskap vid Lunds universitet, med en lång meritlista som bland annat innefattar forskning om lärande och autism. I dag har hon flera höga uppdrag inom bland annat Vetenskapsrådet och Specialpedagogiska skolmyndigheten. Men förra hösten anmäldes Holmqvist för osedlighet i forskning, något Sydsvenskan uppmärksammade vid tillfället. Detta efter att hon lämnat in ett sakkunnigutlåtande inför att en tjänst skulle tillsättas vid Uppsala universitet. I utlåtandet finns en genomgång av en av de sökandes forskningsartiklar, där Holmqvist kommenterar var och en ingående. Där finns bland annat en kvantitativ studie om ”sambanden mellan elevers upplevelse av skolklimat och ogiltig frånvaro i 101 skolor med 2770 elever” och en analys av ett ”multikomponentprogram för elever med omfattande skolfrånvaro”. Men åtta av tio artiklar i listan är helt och hållet fabricerade, från rubriken ned till innehållet. ”De är uppenbart skapade med generativ AI”, skriver den sökande i den anmälan han lämnade in till Nämnden för prövning av oredlighet i forskning (NPOF). Hon lade till en bilaga, men det kunde lika gärna ha varit en bild på en katt. ”Det kanske är på sin plats att jag förtydligar att jag i min ansökan endast åberopade artiklar som jag hade författat och som finns i verkligheten”, fortsätter han. Efter att Holmqvist kontaktats med frågor från institutionen drog hon tillbaka ansökan. Enligt anmälaren förklarade hon det hela med att ”hon hade skapat en granskning av min ansökan med hjälp av AI för att se hur dålig en sådan granskning kan bli”, och sedan skickat med den av misstag. Utredningen lades dock ned av formella skäl, då NPOF menade att den inte rörde forskning. Frågan togs vidare till Lunds universitet, som dock inte heller valde att inleda någon utredning. – Jag ser det som ett misstag eller fel i arbetet, kanske föranlett av stress eller att det har varit mycket på gång, sade en icke namngiven prefekt vid institutionen till tidningen. Flamman har sökt Mona Holmqvist, som inte återkommit. Sinnika Neuhaus, prefekt vid institutionen för utbildningsvetenskap vid Lunds universitet, säger dock att det var fråga om en bilaga som inte ingick i bedömningen. – Det är helt utagerat. Hur menar du att det inte ingick i bedömningen? – Hon lade till en bilaga, men det kunde lika gärna ha varit en bild på en katt. – Inget fel hade begåtts. Sinikka Neuhaus säger att hennes förtroende för media skadades i samband med att Sydsvenskan rapporterade om anmälan mot Mona Holmqvist förra hösten. – Mitt förtroende för media och hur man hanterat det här är inte stort. Jag uppfattade att man ville göra en fultolkning. Gejmaren som vill hjälpa Sveriges lärare – med AI-betyg Från Youtube-gaming till skol-AI Inrikes Liz Fällman – Då tänker jag att vi behöver skydda våra medarbetare som gör ett jättebra arbete. Om media vill göra något som inte ens är sant så tycker jag att media har missförstått sin uppgift. Men det är ju sant att hon skickade in det här, och sedan blev anmäld för det. – Du ska ju anmäla om du tror att något har hänt. Och så anmäler du det, och då säger de att det du anmälde inte har hänt. – Där tycker man ju att media skulle kunna se om det finns några andra intressen i att göra så här. Har jag kollat källorna? Finns det här en tendens? Utbildningsminister Simona Mohamsson har bett om att få återkomma, med hänvisning till tidspress.
d100f36b20c38cf635a77d4a5f8fde633eb5fd7e
49e1df9eea0f8bb9964559d0004b3b768e2e776c
49e1df9eea0f8bb9964559d0004b3b768e2e776cPå regeringens uppdrag ska Mona Holmqvist ge svenskämnet en ny utformning. Nu kan Flamman avslöja att den meriterade professorn förra året lämnade in ett sakkunnigutlåtande som byggde på helt fabricerade källor.
I början av september utsågs Mona Holmqvist (bilden) till regeringens utredare för att förändra svenskämnet i skolan. Planerna presenterades av utbildnings- och integrationsminister Simona Mohamsson vid en pressträff, och innehåller bland annat ett förslag på att skrota svenska som andraspråk.
Holmqvist är professor i utbildningsvetenskap vid Lunds universitet, med en lång meritlista som bland annat innefattar forskning om lärande och autism. I dag har hon flera höga uppdrag inom bland annat Vetenskapsrådet och Specialpedagogiska skolmyndigheten.
Men förra hösten anmäldes Holmqvist för osedlighet i forskning, något Sydsvenskan uppmärksammade vid tillfället. Detta efter att hon lämnat in ett sakkunnigutlåtande inför att en tjänst skulle tillsättas vid Uppsala universitet.
I utlåtandet finns en genomgång av en av de sökandes forskningsartiklar, där Holmqvist kommenterar var och en ingående. Där finns bland annat en kvantitativ studie om ”sambanden mellan elevers upplevelse av skolklimat och ogiltig frånvaro i 101 skolor med 2770 elever” och en analys av ett ”multikomponentprogram för elever med omfattande skolfrånvaro”.
Men åtta av tio artiklar i listan är helt och hållet fabricerade, från rubriken ned till innehållet.
”De är uppenbart skapade med generativ AI”, skriver den sökande i den anmälan han lämnade in till Nämnden för prövning av oredlighet i forskning (NPOF).
Hon lade till en bilaga, men det kunde lika gärna ha varit en bild på en katt.
”Det kanske är på sin plats att jag förtydligar att jag i min ansökan endast åberopade artiklar som jag hade författat och som finns i verkligheten”, fortsätter han.
Efter att Holmqvist kontaktats med frågor från institutionen drog hon tillbaka ansökan. Enligt anmälaren förklarade hon det hela med att ”hon hade skapat en granskning av min ansökan med hjälp av AI för att se hur dålig en sådan granskning kan bli”, och sedan skickat med den av misstag.
Utredningen lades dock ned av formella skäl, då NPOF menade att den inte rörde forskning. Frågan togs vidare till Lunds universitet, som dock inte heller valde att inleda någon utredning.
– Jag ser det som ett misstag eller fel i arbetet, kanske föranlett av stress eller att det har varit mycket på gång, sade en icke namngiven prefekt vid institutionen till tidningen.
Flamman har sökt Mona Holmqvist, som inte återkommit. Sinnika Neuhaus, prefekt vid institutionen för utbildningsvetenskap vid Lunds universitet, säger dock att det var fråga om en bilaga som inte ingick i bedömningen.
– Det är helt utagerat.
Hur menar du att det inte ingick i bedömningen?
– Hon lade till en bilaga, men det kunde lika gärna ha varit en bild på en katt.
– Inget fel hade begåtts.
Sinikka Neuhaus säger att hennes förtroende för media skadades i samband med att Sydsvenskan rapporterade om anmälan mot Mona Holmqvist förra hösten.
– Mitt förtroende för media och hur man hanterat det här är inte stort. Jag uppfattade att man ville göra en fultolkning.
https://www.flamman.se/gejmaren-som-vill-hjalpa-sveriges-larare-med-ai-betyg/
Gejmaren som vill hjälpa Sveriges lärare – med AI-betyg
Från Youtube-gaming till skol-AI
– Då tänker jag att vi behöver skydda våra medarbetare som gör ett jättebra arbete. Om media vill göra något som inte ens är sant så tycker jag att media har missförstått sin uppgift.
Men det är ju sant att hon skickade in det här, och sedan blev anmäld för det.
– Du ska ju anmäla om du tror att något har hänt. Och så anmäler du det, och då säger de att det du anmälde inte har hänt.
– Där tycker man ju att media skulle kunna se om det finns några andra intressen i att göra så här. Har jag kollat källorna? Finns det här en tendens?
Utbildningsminister Simona Mohamsson har bett om att få återkomma, med hänvisning till tidspress.
49e1df9eea0f8bb9964559d0004b3b768e2e776c
d100f36b20c38cf635a77d4a5f8fde633eb5fd7e
TITLE: Regeringensutredare lät AI-tjänst fabricera utlåtande DESCRIPTION: På regeringens uppdrag ska Mona Holmqvist ge svenskämnet en ny utformning. Nu kan Flamman avslöja att den meriterade professorn förra året lämnade in ett sakkunnigutlåtande som byggde på helt fabricerade källor. CONTENT: I början av september utsågs Mona Holmqvist (bilden) till regeringens utredare för att förändra svenskämnet i skolan. Planerna presenterades av utbildnings- och integrationsminister Simona Mohamsson vid en pressträff, och innehåller bland annat ett förslag på att skrota svenska som andraspråk. Holmqvist är professor i utbildningsvetenskap vid Lunds universitet, med en lång meritlista som bland annat innefattar forskning om lärande och autism. I dag har hon flera höga uppdrag inom bland annat Vetenskapsrådet och Specialpedagogiska skolmyndigheten. Men förra hösten anmäldes Holmqvist för osedlighet i forskning, något Sydsvenskan uppmärksammade vid tillfället. Detta efter att hon lämnat in ett sakkunnigutlåtande inför att en tjänst skulle tillsättas vid Uppsala universitet. I utlåtandet finns en genomgång av en av de sökandes forskningsartiklar, där Holmqvist kommenterar var och en ingående. Där finns bland annat en kvantitativ studie om ”sambanden mellan elevers upplevelse av skolklimat och ogiltig frånvaro i 101 skolor med 2770 elever” och en analys av ett ”multikomponentprogram för elever med omfattande skolfrånvaro”. Men åtta av tio artiklar i listan är helt och hållet fabricerade, från rubriken ned till innehållet. ”De är uppenbart skapade med generativ AI”, skriver den sökande i den anmälan han lämnade in till Nämnden för prövning av oredlighet i forskning (NPOF). Hon lade till en bilaga, men det kunde lika gärna ha varit en bild på en katt. ”Det kanske är på sin plats att jag förtydligar att jag i min ansökan endast åberopade artiklar som jag hade författat och som finns i verkligheten”, fortsätter han. Efter att Holmqvist kontaktats med frågor från institutionen drog hon tillbaka ansökan. Enligt anmälaren förklarade hon det hela med att ”hon hade skapat en granskning av min ansökan med hjälp av AI för att se hur dålig en sådan granskning kan bli”, och sedan skickat med den av misstag. Utredningen lades dock ned av formella skäl, då NPOF menade att den inte rörde forskning. Frågan togs vidare till Lunds universitet, som dock inte heller valde att inleda någon utredning. – Jag ser det som ett misstag eller fel i arbetet, kanske föranlett av stress eller att det har varit mycket på gång, sade en icke namngiven prefekt vid institutionen till tidningen. Flamman har sökt Mona Holmqvist, som inte återkommit. Sinnika Neuhaus, prefekt vid institutionen för utbildningsvetenskap vid Lunds universitet, säger dock att det var fråga om en bilaga som inte ingick i bedömningen. – Det är helt utagerat. Hur menar du att det inte ingick i bedömningen? – Hon lade till en bilaga, men det kunde lika gärna ha varit en bild på en katt. – Inget fel hade begåtts. Sinikka Neuhaus säger att hennes förtroende för media skadades i samband med att Sydsvenskan rapporterade om anmälan mot Mona Holmqvist förra hösten. – Mitt förtroende för media och hur man hanterat det här är inte stort. Jag uppfattade att man ville göra en fultolkning. Gejmaren som vill hjälpa Sveriges lärare – med AI-betyg Från Youtube-gaming till skol-AI Inrikes Liz Fällman – Då tänker jag att vi behöver skydda våra medarbetare som gör ett jättebra arbete. Om media vill göra något som inte ens är sant så tycker jag att media har missförstått sin uppgift. Men det är ju sant att hon skickade in det här, och sedan blev anmäld för det. – Du ska ju anmäla om du tror att något har hänt. Och så anmäler du det, och då säger de att det du anmälde inte har hänt. – Där tycker man ju att media skulle kunna se om det finns några andra intressen i att göra så här. Har jag kollat källorna? Finns det här en tendens? Utbildningsminister Simona Mohamsson har bett om att få återkomma, med hänvisning till tidspress.
TITLE: Regeringens utredare lät AI-tjänst fabricera utlåtande DESCRIPTION: På regeringens uppdrag ska Mona Holmqvist ge svenskämnet en ny utformning. Nu kan Flamman avslöja att den meriterade professorn förra året lämnade in ett sakkunnigutlåtande som byggde på helt fabricerade källor. CONTENT: I början av september utsågs Mona Holmqvist (bilden) till regeringens utredare för att förändra svenskämnet i skolan. Planerna presenterades av utbildnings- och integrationsminister Simona Mohamsson vid en pressträff, och innehåller bland annat ett förslag på att skrota svenska som andraspråk. Holmqvist är professor i utbildningsvetenskap vid Lunds universitet, med en lång meritlista som bland annat innefattar forskning om lärande och autism. I dag har hon flera höga uppdrag inom bland annat Vetenskapsrådet och Specialpedagogiska skolmyndigheten. Men förra hösten anmäldes Holmqvist för osedlighet i forskning, något Sydsvenskan uppmärksammade vid tillfället. Detta efter att hon lämnat in ett sakkunnigutlåtande inför att en tjänst skulle tillsättas vid Uppsala universitet. I utlåtandet finns en genomgång av en av de sökandes forskningsartiklar, där Holmqvist kommenterar var och en ingående. Där finns bland annat en kvantitativ studie om ”sambanden mellan elevers upplevelse av skolklimat och ogiltig frånvaro i 101 skolor med 2770 elever” och en analys av ett ”multikomponentprogram för elever med omfattande skolfrånvaro”. Men åtta av tio artiklar i listan är helt och hållet fabricerade, från rubriken ned till innehållet. ”De är uppenbart skapade med generativ AI”, skriver den sökande i den anmälan han lämnade in till Nämnden för prövning av oredlighet i forskning (NPOF). Hon lade till en bilaga, men det kunde lika gärna ha varit en bild på en katt. ”Det kanske är på sin plats att jag förtydligar att jag i min ansökan endast åberopade artiklar som jag hade författat och som finns i verkligheten”, fortsätter han. Efter att Holmqvist kontaktats med frågor från institutionen drog hon tillbaka ansökan. Enligt anmälaren förklarade hon det hela med att ”hon hade skapat en granskning av min ansökan med hjälp av AI för att se hur dålig en sådan granskning kan bli”, och sedan skickat med den av misstag. Utredningen lades dock ned av formella skäl, då NPOF menade att den inte rörde forskning. Frågan togs vidare till Lunds universitet, som dock inte heller valde att inleda någon utredning. – Jag ser det som ett misstag eller fel i arbetet, kanske föranlett av stress eller att det har varit mycket på gång, sade en icke namngiven prefekt vid institutionen till tidningen. Flamman har sökt Mona Holmqvist, som inte återkommit. Sinnika Neuhaus, prefekt vid institutionen för utbildningsvetenskap vid Lunds universitet, säger dock att det var fråga om en bilaga som inte ingick i bedömningen. – Det är helt utagerat. Hur menar du att det inte ingick i bedömningen? – Hon lade till en bilaga, men det kunde lika gärna ha varit en bild på en katt. – Inget fel hade begåtts. Sinikka Neuhaus säger att hennes förtroende för media skadades i samband med att Sydsvenskan rapporterade om anmälan mot Mona Holmqvist förra hösten. – Mitt förtroende för media och hur man hanterat det här är inte stort. Jag uppfattade att man ville göra en fultolkning. Gejmaren som vill hjälpa Sveriges lärare – med AI-betyg Från Youtube-gaming till skol-AI Inrikes Liz Fällman – Då tänker jag att vi behöver skydda våra medarbetare som gör ett jättebra arbete. Om media vill göra något som inte ens är sant så tycker jag att media har missförstått sin uppgift. Men det är ju sant att hon skickade in det här, och sedan blev anmäld för det. – Du ska ju anmäla om du tror att något har hänt. Och så anmäler du det, och då säger de att det du anmälde inte har hänt. – Där tycker man ju att media skulle kunna se om det finns några andra intressen i att göra så här. Har jag kollat källorna? Finns det här en tendens? Utbildningsminister Simona Mohamsson har bett om att få återkomma, med hänvisning till tidspress.
d100f36b20c38cf635a77d4a5f8fde633eb5fd7e
49e1df9eea0f8bb9964559d0004b3b768e2e776c
106972e09517229be0f2bda6ba030694a5ada0e2Theo Wahlgren vill kasta sig ned i skyttegraven. Bianca vill helst att han står i köket och kokar soppa. Anna Mosten har kollat nya säsongen av Wahlgrens värld och förutspår militärtjänstgöringens återkomst i en värld utan vuxna.
Är du redo att dö för Sverige?
Frågan väckte stor diskussion efter att influeraren Alice Stenlöf var gäst i SVT:s program Skavlan och Sverige tidigare i år.
Stenlöf, som inte kände ”så starkt” för risken att dö för sitt hemland, blev hårt kritiserad på sociala medier och kallad en ”opatriotisk socialdemokrat” i kommentarsfältet på SVT:s videoinlägg från intervjun.
– Segt, svarade Stenlöf över hur hon hade känt om Sverige blev invaderat.
Verkligen segt, Alice.
Jag har funderat på det här sedan dess. Inte bara för att jag känner igen mig i hennes tveksamhet, men också för att frågan återigen dök upp när riksdagens partiledare fick svara på samma sak i Expressens och Dagens Industris partiledardebatt. Alla svarade ett rungande ”Ja”.
Det störde mig helt ärligt.
Vem vill dö för något egentligen? Det låter rätt extremt, om du frågar mig. Att vilja ställa upp och hjälpa till vid kris och krig är en sak, att dö en annan.
Kan det handla om manlighet och längtan efter mandomsprov?
Jag verkar dock inte ensam. När SVT skickade ut en egen enkät inför programmet ”Ska man vara beredd att dö för Sverige?” svarade en överväldigande majoritet samma sak. No way José.
Det som dock inte framgick var hur gamla de var som svarade. Kan det ha funnits ett osynligt generationsgap?
I går torsdag 17 september släpps det första avsnittet av den tjugoförsta säsongen av Wahlgrens Värld på HBO Max. I avsnittet besöker den yngsta i familjen, Theo, sin syster Bianca och diskuterar framtidsplaner.
Theo har ansökt om att mönstra. Bianca rynkar på ögonbrynen och spärrar upp ögonen. Varför vill hennes lillebror frivilligt tillbringa nio månader i försvarsmakten?
– Jag kommer inte känna igen dig, du kommer få skägg och din röst kommer att förändras, säger hon nervöst i ett försök att få sin bror på andra tankar.
Syskonen sippar på varsitt glas rosé med is framför en dekorerad julgran i Biancas enorma Östermalmsvåning. Julefriden har infunnit sig bland lyxiga designmöbler och den prydliga ost- och charkbrickan de dukat upp.
Foto: Skärmdump/Instagram.
En miljö långt ifrån fotsvettsluktande baracker, våt militäruniform och ärtsoppa ur termos.
– Det kommer att göra mig vuxen, svarar Theo bestämt.
Theo säger att han inte vill att folk ska tro att han bara blivit bortskämd av sin mamma.
Och visst, det är naturligt att lillebror vill bli stor och att det är dags att kasta sig ur Pernillaboet och testa sina vingar. Att växa skägg och få mörkare röst hör väl till den processen.
Men Bianca är fortsatt misstänksam. Och det blir värre.
Theo har kryssat i att han vill bli skytt.
– Det är väl bättre att han står och slurpar runt i en soppa än att han är ute i skyttegraven? Han kan stå där och vika servetter, det blir jättebra, säger Bianca skämtsamt i en synkdel av avsnittet.
Hon viftar med sina välmanikyrerade naglar och fortsätter.
– Hur ska han kunna döda någon? Han klarar inte av det.
Kan det handla om manlighet och längtan efter mandomsprov?
När jag, influerar-Alice och Bianca var tonåringar planerade vi och våra klasskamrater vilka resor vi skulle göra efter studenten, skaffa sig ett jobb, eller drömmen om att flytta hemifrån.
Men Theo är tolv år yngre än oss.
I dag slängs nykläckta 19-åringar antingen rakt ned i universitets skolbänkar, drömmer om att bli nästa Alexander Ernstberger, eller kräla runt i lera med ett vapen över axeln. De tillhör en generation som har blivit tonåringar i en betydligt oroligare värld. Kriget har kommit närmare. Backpackingresan till Asien har bytts ut till att lära sig stå på led uppe i Boden.
På ett sätt förstår jag Theo. Militären blir en snabbtransport in i broderskapsgemenskap. ”Det var i lumpen män lärde sig bli män”, är en mening jag hört flera ur min föräldrargeneration upprepa. Men jag kan inte hjälpa att känna att det hela har blivit så dystopiskt.
Och missförstå mig inte, att vilja försvara sitt land är absolut något hederligt i sig. Jag motsätter mig inte militären. Men jag sörjer lite den förlorade ungdomstiden som dessa 20-nånting riskerar att förlora.
Samtidigt visar en annan undersökning från Som-insitutetatt den högsta försvarsviljan återfinns hos män i åldersspannet 50 till 64 på den politiska högerkanten. Bland både män och kvinnor föredrog en överväldigande majoritet det civila försvaret framför det militära.
https://www.flamman.se/varfor-vill-charli-xcx-bli-gubbe/
Varför vill Charli XCX bli gubbe?
Charlie XCX har lämnat livsglädjen för inrökt nostalgi
Siffrorna gör mig inte klok. Det är väl de i militär ålder som inte är så sugna? Helt klart verkar inte många så taggade på att dö för Sverige.
Möjligen går denna militärlängtan hand i hand med de konservativa vindarna. Jesus blev trots allt ”årets influencer” i ungdomsbarometern 2025. Men det känns trevligare att hänge sitt liv till Jesus och frälsningsarméns soppkök än skyttegraven.
Men Bianca bör inte oroa sig alltför mycket. Det är trots allt bara nio månader vi talar om. Och när Theo tröttnat på pruttlukt i sovsal och försvarets torra chokladkaka, är dörren till det mammas hus på Lidingö alltid öppen. Om vi inte hamnar i krig, vill säga. Giv akt!
d61216af2f3a3f2e8fc9cf528be3b88349b33743Marcus Hägglund: Ferrada-Nolis litterära blick är som skarpast när hon synar människans beroende av andra, vår längtan efter närhet som gör oss skräckslagna.
Kärlek – det är vad Caroline Ringskog Ferrada-Noli uppgett i intervjuer att hennes novellsamling Sex in the city (Albert Bonniers förlag, 2026) handlar mest om.
Om hon har rätt är vi illa ute. Paren i novellerna är nämligen utan undantag helt rubbade. Narcissistiska/neurotiska i bästa fall, sociopatiska i de värsta.
Samlingen inleds urstarkt med novellen ”Processen”. En kvinna blir kär i en på alla sätt svinig bankman, utan någon annan orsak än hans underbart vackra torso. Novellen slutar med att han blir inlagd för sepsis, och när han gråtande berättar att de kanske måste amputera inser hon att torsons härlighet trots allt inte står sig utan de andra lemmarna. Hon gör slut på stående fot.
Däremellan är det en novell om klass och kulturellt kapital. Berättarjaget minns en resa med ett ex till ett slott i Bourgogne, där alla i hans vängrupp i framtiden ville göra ”nåt kreativt”:
”Men hur de än gjorde råkade det bli entreprenöriellt. Till deras försvar såg det konstnärligt ut. Eller om man ska vara ärlig – färgglatt.”
Kvinnan myser över att hon i egenskap av Bonnierförfattare och lidande, skapande människa har tillgång till en värld de aldrig kommer att kunna köpa sig in i – men konstaterar ändå att deras värld är bättre: ”Att någon lyckas göra en lite mångbottnad kortfilm är ingenting mot att äga ett slott och dyka i en pool och fira högtider med nära och kära.”
Tematiken spretar, absolut, men Ferrada-Noli är som bäst just när hon formulerar vad som instinktivt känns som sanningar nästan som i förbigående. Hon är en mästare på att dra fram det sjuka i oss och, som en följd, det sjuka i samhället. Sådant räddar novellerna där helheten är svagare, såsom den stämningsfulla men riktningslösa ”Rasisten” i fransk universitetsmiljö, eller den slarvigt tänkta ”Prolog” om judisk sorg.
Åtminstone ett verkligt bottennapp finns dock. I ”La possibilité d’une île” återkommer flera impulser från 2022 års rätt svaga D e kroniskt. Novellen är inte bara tråkig, utan också stundtals skriven som en parodi på riktigt kass samtidsprosa. Formuleringar som ”havet är 360 härute”, ”landskapet är som ett riktigt bra parti” och ”sommaren kommer över en som en stor helg” (yikes) borde aldrig ha gått till tryck.
Samlingens höjdpunkt ”Callipyge, 47, Eden” är mil bättre. Novellen är en förgörande berättelse om en kvinna som gifter upp sig i klass men blir utfryst av de andra kvartersmammorna, särskilt efter att hennes man lämnat henne. När hon blir konfronterad av sin 13-åring om varför de aldrig blir bjudna någonstans längre, överväger hon olika alternativ som svar. Ska hon försöka förklara att hon helt enkelt inte ”är den trevligaste personen” – trots att det pinsammaste man kan göra är att erkänna att man är oälskad? Eller ska hon i stället berätta för sonen att mammorna är ”töntiga, självgoda, wannabe woke och samtidigt konservativa”, och därför mobbar frånskilda föräldrar?
När jag läser ställer jag mig ibland frågan om Caroline Ringskog Ferrada-Noli är för cynisk. Kanske, ibland. Men mest av allt skriver hon djupt mänskligt. Vi är utlämnade till varandra. Nakna. Det är vad hon skriver om, och det är vad som förenar Ida, som har ångest över att hennes kille slickar henne så sällan (”de var moderna människor, de borde ha sånt sex”) och därför går och vaxar sitt kön, med Anna, som för talan i en senare novell och är den ukrainska flykting som jobbar på vaxsalongen. Utlämnade och djupt, djupt ensamma.
Sex in the city är på inget sätt ”uppbygglig” litteratur. Ferrada-Noli är lojal mot sina rollfigurer och dömer dem inte, undantaget ett par av pojkvännerna som är nästan parodiskt skurkaktiga (”När ska du börja respektera mina gränser!” skriker till exempel en av dem till sin gravida flickvän som vill ha hjälp med smärtmassage). Det är bra.
https://www.flamman.se/trott-pa-incels-har-kommer-gratmannen/
Trött på incels? Här kommer gråtmannen
Marcus Hägglund: I manosfären kan muskler ersättas med tårar
Kommentar/Kultur Marcus Hägglund
Ändå undrar jag om det inte är en farlig sträng som Ferrada-Noli slår an hos läsaren. Att läsa Sex in the city är att få sin djupt rotade rädsla för andra människor bekräftad (om man nu har en sådan), föreställningen om att det i det sociala finns något hotfullt, outtalat.
Men jag vet inte, det kanske bara gäller mig. Hos en annan läsare kanske novellerna snarare väcker ömhet. Kanske är det trots allt det här som är kärlek. Bra litteratur är det i varje fall.