Tornevall Networks

Kvinna döms för olovlig identitetsanvändning, tredje brottsmisstänkte på Sigtunaskolan häktas efter överklagan, internationellt efterlyst svensk man gripen i Spanien och två personer skadade i skjutning på skola i Frankrike.

Det är lätt att förfasas över anklagelserna om gruppvåldtäkten vid Cornell University. Men sexuella övergrepp och trakasserier är inte bara ett amerikanskt problem. Även i Sverige har förövare kunnat röra sig mellan studentorganisationer utan att ställas till svars, medan offren fått bära konsekvenserna. Varför har skyddet för förövarnas framtid vägt tyngre än tryggheten för de som utsatts?

Dina privata chattar på Instagram och Snapchat skannas av techföretagen med stöd av den tillfälliga EU-lagen Chat control. Nu kan Dagens ETC visa att allt flaggat innehåll skickas till USA och analyseras med hjälp av Palantir. EU-parlamentariker och experter har varit helt ovetande om det kontroversiella bolagets involvering. – Det är definitivt oroande. Palantir är en organisation som jobbar med underrättelseinsamling och jobbar nära flera regeringar, inklusive USA:s, säger datasäkerhetsexperten Bart Preneel.

This marks the first time since 2002 that the OSCE had not received an invitation, a decision it called "regrettable."

Under valrörelsen skruvade flera toppolitiker upp tonen mot journalister. Sanningen blev föremål för en kamp mellan olika intressen. Den nya regeringen måste sätta en annan ton, skriver Trond Scholtens Pennanen,

Valrörelsen blev en kamp om vem som får bestämma vad som är sant. Flera toppolitiker skruvade upp tonen mot journalister, och för unga som just nu lär sig skilja granskning från propaganda blir budskapet förvirrande. Den nya regeringen måste sätta en annan ton, men journalistiken behöver också möta den generation som växer upp mitt i misstron.

I skolan lär vi oss att granska källor, jämföra uppgifter och förstå att nyhetsjournalistik följer regler som skiljer den från propaganda. Det är en bra undervisning. Problemet är att den krockar med det vi ser utanför klassrummet.

I SVT:s dokumentär Drevet säger Jimmie Åkesson att journalister använder sin plattform för att ljuga inför val. Redan 2024 kallade han journalister för ”klägg”. Ebba Busch anklagade i våras en SVT-reporter för att ställa politiskt färgade frågor. Civilförsvarsminister Carl-Oskar Bohlin lade ut hela sin intervju med SVT på Youtube innan dokumentären ens hade sänts, och kritiserade kanalen på X.

Bildar ett mönster

Var för sig ser det ut som enskilda gräl. Tillsammans bildar det ett mönster, där makthavare når sin publik genom egna kanaler och inte längre behöver journalisten. Det räcker att få publiken att tvivla på henne.

För många i min generation kommer nyheterna från sociala medier. Där står en ministers inlägg bredvid en granskning och ett klipp från ett partis egen kanal, och allt ser ungefär likadant ut. När de mäktigaste i landet säger att journalisterna ljuger, blir den unga läsaren inte mer kritisk. Den blir osäker, och den som inte vet vem man kan lita på slutar ofta att lita på någon alls.

Bohlin menar att det måste gå att kritisera journalistik utan att det beskrivs som ett hot mot medierna. Det har han rätt i, så länge kritiken gäller en konkret publicering och framförs öppet. Men valrörelsen har präglats av svepande omdömen om hela redaktioner, inte av saklig kritik mot enskilda artiklar.

Unga förlorar förtroende

Unga har mest att förlora. Vi har ingen presstjänst, inga egna kanaler med hundratusentals följare och ofta ingen makt. Vi är beroende av att någon granskar dem som fattar besluten om vår skola och vår framtid. Och förtroende som går förlorat under uppväxten följer ofta med in i vuxenlivet, när fakta behövs som mest.

En makthavare som bara vill bli granskad på egna villkor vill egentligen inte bli granskad alls.

Den nya regeringens statsråd bör bemöta kritik mot enskilda publiceringar med sakliga repliker, inte med kampanjer mot hela redaktioner. Public service bör ha en långsiktig finansiering som ingen regering kan använda som påtryckningsmedel. Och skolan behöver avsatt tid för undervisning i medie- och informationskunnighet.

Journalistiken har också ett ansvar. Förklara för unga hur en granskning går till, och vad som skiljer en hel intervju från ett klipp som lagts ut för att ta udden av den. Den som förstår hur journalistik görs är svår att övertyga om att den ljuger.

Jag vill växa upp i ett land där den som granskar makten inte behöver försvara sin rätt att göra det.

Trond Scholtens Pennanen, 12-årig barnrättsaktivist

Inlägget Makthavare som hånar pressen gör oss unga osäkra dök först upp på Dagens Arena.

The claim, which stems from a purported recording of a phone call, erupted after Talarico disappeared from the campaign trail for nearly 10 days.

Some people compared the structure to U.S. President Donald Trump's plan for a triumphal arch of his own in Washington, D.C.

Federal law criminalizes deploying federal troops or armed federal law enforcement agents to places where elections are held.

Söndagen den 11 oktober samlade trubaduren William Sundman Sääf hundratals musiker för en tyst marsch. Det var inte en protest, inte en kravall, utan en ljudlös vädjan om att få åka tunnelbana med gitarr, och kanske få sätta upp tripods och filma resenärernas reaktioner när man sjunger i deras ansikten. De samlade musikerna mötte under spektaklet inget motstånd. 

Tills det gjorde det. 

Videoklippet från veckan innan, där Sundman Sääf och hans musikanter blev utslängda från Alvik station, fick miljontals visningar. Ordningsvakterna ingrep innan musikerna ens hade börjat spela. Orsak? ”Ordningsstörning”. Gruppen tvingades ut ur vagnar och tågtrafiken försenades med 20 minuter. Sääf kallade ordningsvakterna för ”jävla fascistpack” och skrek att de lika gärna kunde skicka honom till Alcatraz. Något man skulle kunna höra Sven Wollter ryta i en kriminalare från 1979.

Men har inte trubadurens jobb alltid varit att bli utslängd från tunnelbanor?

Söndagens marsch var planerad. Syftet var att se hur väktare reagerar. I kommentarsfältet bedyrar artister med falsk blygsamhet sin sympati. @poptönten: ”Jag skulle så GÄRNA vara med men har ett gig kl 15. Lycka till!!!” + nio gitarremojier. Eva Dahlgren: ”Är med i tanken. Åker runt med gitarrfodralet på annat håll då”. Hjärt- och trudeluttemojier. Och plötsligt uppfyllde Sundman Sääf den dröm många innerst inne längtar efter. Vissångarens kamp mot ordningsmakten.

Jag kanske är avundsjuk. Jag är själv musiker och känner mig malplacé i samtiden. Artister som har hittat en gimmick provocerar mig, trots att en konstnärlig praktik i dag kräver att du ska kunna beskriva din ”grej” i en hisspitch. Och det kan trubaduren Sundman Sääf. Den beiga trenchcoaten, den basiga stämman, som hämtad ur en journalfilm från 60-talet. Formatet har en nerv och en tydlighet. Tänk dig Fred Åkerström fast i dag.

Så varför känner jag ändå att jag vill hjälpa ordningsvakterna att bära ut honom? Jag som är en hatare av ordningen. 

Kanske är det något med folk som klär ut sig till Anderssonskans Kalle som gnager i mig. 

Eller är det kanske, som vanligt, reaktionerna. Kritikerna som delar sig. Varför en debatt nu? Hur många gånger blev inte Rebell-Robert (Bästa gatumusikant 2008) utslängd, eller de romska tiggarna som brukade dundra in mellan Gamla Stan och T-Centralen för att framföra Les Champs-Elysées på nyckelharpa?  Ser vi någonsin en annan trubadur i kommunaltrafiken i dag? 

Sociala medier har skapat en brygga mellan kreatörer, imitatörer och posörer. Alla kan explodera om innehållet har en kontinuitet. Om du förut som artist förväntades överraska så ska du idag vara så tydlig som möjligt. Vi vill se en 4-åring som kan spela Chopin perfekt. Eller en fransk singer-songwriter som sjunger för vilda djur i fångenskap. Om ett lejon sedan hoppar över stängslet och sliter honom i stycken – desto bättre.

TV4-soffan, Mitt i Södermalm, jag ser det framför mig. Sääf blir en mjukvänsterns mysfarbror. Så glömmer vi bort dem som försökt försörja sig på tunnelbanan och aldrig varit välkomna. Sääf representerar något nostalgiskt, välbekant men förflutet. Som om vi förlorat något vi aldrig sett. Vi tror att vi vet vad han tycker om kapitalismen, kärnkraften och Trump. Man blir antingen ursinnig över att tunnelbanan inte får vara mysig eller så kan man inte förklara varför man vill se väktarna gå bärsärk på hans gitarr.

Jag ber lite om ursäkt för att han blir ansiktet utåt för mina haranger, men varför ska vi vara måna om vismusik-covers och inte andra gatumusiker som vi utgått från att de förr eller senare borde bli utslängda? De som ingen skriver om och de som ingen sörjer när de tystas.  De fick sin chans till uppror nu i söndags dock. 

Jag hade själv deltagit men jag hade en spelning inbokad.

Readers asked whether the political podcast host made derogatory remarks about the alleged Jane Doe's physical appearance.