Tornevall Networks

Stiftelsen Gapminder tar fram frågor till Sveriges Radios skolquiz – och har samtidigt ett samarbete med friskolejätten Academedia. Nu svarar de på kritiken. Ola Rosling, vd på Gapminder, säger att han ångrar att han gick med på att kallas för partner. – Frågan är om jag borde gå ut med någon typ av dementi, säger han.

I en tidigare artikel i Journalisten argumenterade jag för att journalistiken misslyckas med att skildra alternativen. Det som går förlorat är inte information, utan jämförbara vägval. Men problemet är större än så. Journalistiken missar inte bara alternativen. Den missar hur makt utövas – och därmed hur beslut faktiskt blir till.

Den dominerande modellen är enkel: tes, antites, syntes. Två positioner ställs mot varandra. Konflikten driver berättelsen framåt. I bästa fall uppstår en fördjupad förståelse. Men i dagens medielogik sker det sällan. Berättelsen slutar i konflikt. Där sätts rubriken. Där delas innehållet.

Syntesen uteblir. Och när syntesen uteblir försvinner också det som gör journalistik relevant: förståelsen för hur makt fungerar i praktiken.

Vi diskuterar det som syns – inte det som styr.

Det märks i nästan varje nyhetscykel. En minister intervjuas – och frågorna handlar om vad hon tycker. En oppositionspolitiker svarar – och kritiken formuleras som en motposition. En expert kallas in – för att väga mellan två linjer. Formatet är tydligt. Men verkligheten ser inte ut så.

• Ta elräkningen som plötsligt stiger. Rapporteringen handlar ofta om vem som bär ansvaret. Men för hushållet spelar det mindre roll vem som “vinner” argumentet. Det avgörande är vad som faktiskt kan förändras – och där avgörs utvecklingen av elnät, tillstånd, investeringar och marknadsdesign.

• Eller skjutningarna. Rapporteringen rör sig mellan hårdare straff och förebyggande insatser. Men besluten formas i rättsväsendets kapacitet, kommuners resurser, skolsystemets funktion och hur olika myndigheter samverkar.

• Eller vårdköerna. Debatten handlar om pengar. Men patientens verklighet avgörs av bemanning, scheman, organisation och arbetsmiljö – långt innan budgetbeslut får effekt.

När journalistiken pressar in dessa frågor i konfliktens form händer något avgörande: makt blir osynlig. Vi får veta vem som är för och emot, men inte vem som faktiskt kan besluta. Vi får veta vad som låter handlingskraftigt, men inte vad som är möjligt att genomföra. Vi får veta vem som vinner argumentet, men inte vad som förändrar verkligheten.

Det som inte synliggörs kan inte heller påverkas.

Detta är inte bara en förenkling. Det gör medborgaren svagare. Den som inte ser hur makt fungerar kan inte heller påverka den. Resultatet blir en offentlighet där vi reagerar, tar ställning och delar innehåll – men sällan påverkar det som faktiskt avgör utvecklingen.

Samtidigt används AI i dag nästan uteslutande ytligt: som en sökmotor, som en rubrikmaskin, som ett sätt att producera fler artiklar på kortare tid. Det gör journalistiken effektivare, men inte bättre. Och framför allt förändrar det inte det grundläggande problemet.

För problemet är inte att journalistiken är för långsam. Problemet är att den förenklar fel saker. Den förenklar bort alternativen, beslutsstrukturen och hur makt faktiskt fungerar.

Invändningen är självklar: journalistik måste förenkla. Det stämmer. Men i dag förenklar vi ofta fel saker – och på fel sätt.

Det är här AI kan göra något helt annat. Inte genom att förenkla mer, utan genom att hjälpa journalistiken att hålla kvar komplexiteten – och göra den begriplig.

Rätt använd kan AI i realtid:

• Visa vilka alternativ som faktiskt finns – och vilka konsekvenser olika aktörer ser i dem

• Synliggöra vad som saknas i rapporteringen

• Koppla en nyhet till de system där beslut faktiskt formas

• Tydliggöra vad som krävs för att ett förslag ska bli verklighet

• Visa vad som händer om inget görs

Under en valrörelse skulle det kunna innebära ett skifte i själva nyhetsformatet. Varje politiskt förslag, varje utspel, skulle inte bara återges som positioner – utan kompletteras med exempelvis en strukturerad bild av vilka alternativ som finns i politiken.

AI kan inte bara hjälpa till konkret, utan också utbilda journalister i systemkritik med maktfokus – och på sikt utveckla inte bara den journalistiska modellen, utan också journalistiken som yrke.

Detta är inte analyser i efterhand. Det är journalistik i nyhetsögonblicket.

Det innebär ett avgörande skifte. I dag kommer systemkritiken sent, om den kommer – i reportage, poddar eller analyser som få hinner ta del av. Men i en snabb offentlighet formas förståelsen i första mötet med nyheten. Och om det mötet är en konflikt, stannar förståelsen där.

Med AI kan journalistiken i stället visa hur makt fungerar medan den utövas. Inte bara vem som står mot vem, utan var besluten formas, vilka alternativ som finns, vad som blockerar dem – och var påverkan faktiskt är möjlig.

Detta är inte ett tekniskt tillägg. Det är en ny modell.

Så länge journalistiken domineras av en ensidig konfliktstruktur kommer den att fortsätta producera tydlighet på bekostnad av förståelse. Men nu finns möjligheten att göra något annat: att använda AI inte för att producera mer innehåll, utan för att göra makt begriplig.

Om journalistiken inte tar det steget riskerar den att göra något den aldrig avsett: att förstärka konflikten – och samtidigt försvaga vår gemensamma förmåga att förstå, påverka och förändra de beslut som faktiskt formar samhället.

Jan Axelsson

vetenskapsjournalist, Umeå

Läs också Jan Axelssons tidigare inlägg ”Journalistiken misslyckas med att skildra alternativen”, som detta inlägg tar som startpunkt.

Ungern har åsidosatt EU-rätten genom en lag som stigmatiserar och marginaliserar hbtq-personer, fastslår EU-domstolen.

Den 1 april överfördes utgivarskapet för Sveriges Ingenjörers medlemstidning Ingenjören från chefredaktören till förbundets kommunikationschef. Sveriges Ingenjörer vägrar svara på frågor om beslutet att frånta tidningen dess redaktionella oberoende.

Journalistförbundets ordförande Ulrika Hyllert är kritisk till Sveriges Ingenjörers agerande.

– Vi reagerar väldigt starkt utifrån att det här är en av våra viktigaste yrkesfrågor, att värna oberoende journalistik. Flyttar man utgivarskapet till kommunikationschefen är det självklart att det minskar oberoendet och skadar förtroendet, säger Ulrika Hyllert.

Beslutet är ett steg mot att Ingenjören blir en ren kommunikationsprodukt, menar hon.

– Man förlorar då det värde och det förtroende som journalistiken ger. Jag tycker att fackförbund ska föregå med gott exempel som demokratiska organisationer. Vi ska respektera självständig journalistik och dess roll i både organisationen och i samhället.

Varför tror du att Sveriges Ingenjörer gör så här?

– Det skulle jag också vilja veta. Jag hoppas att det beror på okunskap och inte på att man vill toppstyra allt. Ett fackförbund är en demokratisk organisation, inte ett företag. På kort sikt kan det förstås kännas bekvämt att styra en medlemstidning, men på längre sikt förlorar tidningen trovärdighet och möjligheten att fylla en demokratisk funktion.

Vad tänker du om att Sveriges Ingenjörer vägrar svara på frågor om beslutet?

– Jag tycker att det är anmärkningsvärt och beklagligt. Fackförbund är starka spelare i civilsamhället och fackförbundsordförande är makthavare. Man ska kunna ställa samma krav på ledare för fackförbund som på andra makthavare i samhället. Självklart ska man ställa upp på intervjuer.

Har du haft kontakt med Sveriges Ingenjörers ordförande Ulrika Lindstrand om den här frågan?

– Jag träffar Ulrika Lindstrand och de högsta ansvariga i Sveriges Ingenjörer i flera fackliga sammanhang. Jag hörde av mig direkt till dem i samband med att jag gick ut i sociala medier och kritiserade beslutet att frånta Ingenjören oberoendet, och bjöd in till samtal. Bollen ligger hos dem.

Du har inte fått något svar?

– Jag har inte fått någon förklaring till beslutet.

Det är inte första gången ett fackförbund tar kontrollen över sin medlemstidning och omvandlar den till en kommunikationsprodukt. Vad tänker du om det?

– Ja, det är tyvärr en utveckling som vi har sett. Främst är det Sacoförbund som antingen har tagit bort oberoendet eller tagit bort sina medlemstidningar helt och hållet. Flera TCO-förbund har gjort likadant. Inom LO-förbunden är det mycket mer vanligt att man har kvar sina oberoende medlemstidningar.

Varför är det just fackförbund för akademiker och tjänstemän som avvecklar den oberoende journalistiken, medan fackförbund för arbetare värnar den?

– Det vet jag inte, det skulle vara intressant att få svar på. Kanske ser organisationerna på sig själva på olika sätt. I LO-förbunden sitter förtroendevalda på högre nivåer i organisationerna jämfört med hur det ser ut i Sacoförbunden. Kanske det leder till att LO-förbunden blir mer av demokratiskt levande organisationer med starkare medlemsinflytande. Det här är ju en spekulation från min sida. Jag är ute på ganska tunn is.

Social media users shared misinformation referencing CNN's genuine investigative reporting about a dark corner of the internet.

Cirka två procent av den produktiva skogsmarken i Sverige innehåller nyckelbiotoper. Trots det avverkas dessa skogar i hög takt – motsvarande 600 fotbollsplaner per år, enligt en ny granskning. – Det är en ovärderlig förlust. De kommer inte tillbaka, säger biologen Sebastien Kirrpu till Sveriges Radio.

Den svenska inflationen i mars påverkades i hög grad av USA och Israels anfallskrig mot Iran, enligt siffror från SCB. Samtidigt dämpades inflationen något av lägre elpriser.

Drivmedelspriserna, som inkluderar bensin, diesel och E85, ökade med omkring 20 procent under mars – den största uppgången sedan 1990-talet. Uppgången är större än den efter Rysslands invasion av Ukraina 2022, då drivmedelspriserna ökade med 12,6 procent.

Dieselpriserna ökade med nästan 28 procent jämfört med februari och bensinpriserna med cirka 15 procent. Jämfört med samma månad i fjol är drivmedelspriserna nu 16 procent högre.

Utsikterna framåt pekar mot fortsatt höga priser.

– Det räcker egentligen att situationen är kvar som den är nu. Med det stora avbrottet så kommer priserna bara fortsätta upp under de kommande veckorna, säger råvaruanalytikern Christian Kopfer till Börskollen.

Regeringens tillfälliga skattesänkning på bensin och diesel, som gäller från 1 maj till 30 september, väntas ge en prissänkning med drygt en krona för bensin och omkring 40 öre för diesel. Regeringen har också skickat in en ansökan till EU-kommissionen om att få sänka skatten ytterligare.

Mycket talar för att regeringens prissänkning inte kommer att märkas vid pump – framförallt om USA:s och Israels anfallskrig mot Iran återupptas. Då kan oljepriset stiga till mellan 150 och 200 dollar per fat, inom ett par månader. I Sverige skulle det innebära bensinpriser på uppemot 30 kronor litern.

Trots kriget har priserna hållits tillbaka genom att flera länder valt att tömma sina oljelager på marknaden.

– Priset på terminsmarknaden speglar en förväntansbild om att det finns en, enligt marknaden åtminstone, stor chans till vapenvila och fred i Mellanöstern. Annars hade vi haft betydligt högre priser där också, säger Christian Kopfer.

Enligt KPIF sjönk inflationstakten marginellt, från 1,7 procent i februari till 1,6 procent i mars. Nedgången förklaras främst av lägre elpriser.

En av fyra vuxna, eller två miljoner svenskar, lider av ångest som är orsakad av privatekonomin. Den slutsatsen drar Oxfam i sin nya rapport, som släpps idag. – Krävs att vi är många som höjer våra röster och kräver politiska reformer som botar ekonomisk ångest, inte skapar den, säger Suzanne Standfast, generalsekreterare för Oxfam.

Efter över 40 år av löptävlingar för fred tar nu Fredsloppet ytterligare ett steg framåt. Från och med 2026 instiftas Fredsloppets fredspris – en utmärkelse som ska gå till personer eller grupper som arbetar för fred, nedrustning och solidaritet.

Bakgrunden till beslutet är Fredsloppets kritik mot Nobels fredspris, som en gång var tänkta att belöna fredsarbete men som idag har tappat sin riktning.

Jonatan Fahlén är med i ledningsgruppen för Fredsloppet.

– Vårt beslut grundar sig i att Maria Machado tilldelades Nobels fredspris. Och det var inte första gången som fredspriset gick till en mottagare som inte är värd det, säger Jonatan Fahlén till Proletären och fortsätter:

– Både Barack Obama och EU har ju vunnit priset tidigare. Men Machado blev spiken i kistan för oss.

Även Internationella fotbollförbundet Fifa har valt att instifta ett eget fredspris – som sedan gavs till Donald Trump. Trots dennes uppenbara krigsförbrytelser i kriget mot Iran.

– Om Fifa kan, så kan också Fredsloppet. Vårt fredspris är däremot tänkt att faktiskt leva upp till idealen om nedrustning, solidaritet och fred, säger Jonatan Fahlén.

Fredsloppet har sedan starten samlat in pengar till organisationer och initiativ som arbetar mot krig och förtryck. Med det nya priset vill man också synliggöra individer och grupper som gör konkreta insatser – både lokalt och internationellt.

Priset är i första hand symboliskt. Någon prissumma är inte aktuell än så länge utan tanken är att ge mottagaren uppmärksamhet och en större plattform.

– Det viktiga är att erkänna fredsarbetet som sker i det tysta. Att uppmärksamma människor som verkligen gör skillnad, säger Jonatan Fahlén.

Nomineringar är öppna för allmänheten och kan skickas in via mejl fram till den 30 juni. Därefter utser Fredsloppets ledning årets pristagare.

Själva prisutdelningen kommer att ske i samband med något av de Fredslopp som arrangeras runt om i Sverige i augusti och september 2026.

Enligt kriterierna ska pristagaren ha utmärkt sig i kampen för fred, nedrustning och solidaritet i linje med Fredsloppets plattform. Priset kan tilldelas såväl enskilda personer som grupper.

Sverige har bjudit in talibanerna till samtal i Bryssel. Syftet är att göra det lättare att utvisa afghanska medborgare. Tony Haddou (V) tycker att samtalen legitimerar den islamistiska regimen. – Johan Forssell är talibanernas nyttiga idiot.