Tornevall Networks

Gotlänningarna fick tre dagar på sig. Om de inte drog ner på sin duschtid skulle dricksvattnet ta slut. Det är bara ett i raden av vattenlarm som drabbar de hårt prövade öborna. När statliga SGU dessutom pekar ut delar av en tänkt nationalpark som riksintresse för kalkbrytning börjar vissa skymta ett Ojnarestriden 2.0. – Vi tycker definitivt att det är viktigare att vi har vatten än att stockholmarna har kalk, säger Leif Pettersson som bor i ett område där tungmetaller läckt ner i grundvattnet.

Gotlänningarna fick tre dagar på sig. Om de inte drog ner på sin duschtid skulle dricksvattnet ta slut. Det är bara ett i raden av vattenlarm som drabbar de hårt prövade öborna. När statliga SGU dessutom pekar ut delar av en tänkt nationalpark som riksintresse för kalkbrytning börjar vissa skymta ett Ojnarestriden 2.0. – Vi tycker definitivt att det är viktigare att vi har vatten än att stockholmarna har kalk, säger Leif Pettersson som bor i ett område där tungmetaller läckt ner i grundvattnet.

Nu är det Greta Thunberg som Israels regering vill sänka till botten med anklagelser om antisemitism. Sverigedemokraterna hjälper gärna till. Men dessa båda avsändare saknar trovärdighet. Det finns en överhängande risk att den självsvåldiga propagandan om vad som är och inte är antisemitism kommer att slå tillbaka på redan utsatta judar.

Israel och Libanon har enats om ett tio dagar långt eldupphör, men israeliska styrkor blir kvar i södra Libanon. Samtidigt fortsätter attackerna att slå hårt mot civila och infrastruktur. Resultatet riskerar att stärka Hizbollah snarare än att försvaga.

Kravet bygger på en genuin misstro mot socialdemokratin.

I helgen som gick gav Vänsterpartiets kongress med bred marginal tummen upp för partiledningens strategi att ställa ett absolut krav på ministerposter i en rödgrön regering efter valet.

Det går att förstå den stampande frustrationen hos ett parti som alltid varit en del av socialdemokratins regeringsunderlag.

Ändå är det ett taktiskt vågspel som kan slå väldigt fel.

Ja, det är spelteori

Många har skrivit detta, men det är inte mindre troligt för det.

Låt oss till exempel säga både Centern och Vänsterpartiet kräver att få vara med i en regering, men Centern kräver att Nooshi Dadgostars parti hålls utanför för att rösta fram den i riksdagen. Och Vänsterpartiet kräver att få vara med.

Läget blir helt låst. Någon måste vika ned sig.

I det läget måste både Socialdemokraterna och Centern söka sig högerut. Kanske för att bilda en regering med S, Mp, C och Kd.

Precis det scenario Vänsterpartiet vill undvika.

Alternativet är att det blir det ett nyval, som troligen inte skulle ändra särskilt mycket på mandatfördelningen. Möjligen skulle det gynna Tidöpartierna och göra det möjligt för dem att regera vidare.

Det kan tyckas som spelteori, men det är ju också spelteori, som driver Vänsterpartiet att ställa sitt ultimativa krav. Detta i kombination med en genuin och grundmurad misstro mot Socialdemokratin.

Det senare är djupt nedlagt i hela partiets DNA, själva grunden till att partiet en gång bildades som en revolutionärernas utbrytning från socialdemokratin.

Vänsterpartiet ser sig som den äkta varan. Socialdemokratin är högeravfällingar. Kravet på ministerposter handlar om att vänsterpartisterna ser sig som det enda riktiga korrektivet till denna svekfulla socialdemokrati.

Sanningshalten i den uppfattningen lämnar jag till läsaren att bedöma.

Behöver V inte kompromissa?

Man ser sig också som en garant för att Centerns nyliberala politik inte får genomslag i en kommande regeringspolitik.

Den saken upprepades gång på gång från talarstolen på Vänsterns kongress i helgen.

Men vad händer som både V och C trots allt skulle krävas för att bilda regering. Tror vänsterpartisterna att de inte behöver kompromissa då?

Eller för att vara konkret: om Centern till slut går med på att ta in dem i en gemensam regering, men bara på villkoret att man inför marknadshyror och behåller systemet med vinster i skolan, ska V säga ja då?

Och om inte, är det då bättre med en mer högerorienterad regering?

Där någonstans finns kärnan i varför ultimativa krav av den här typen kan bli kontraproduktiva.

Personligen skulle jag, om man ser till sakpolitiken, helst se en rödgrön regering efter valet, och det allra bästa vore om S, V och Mp fick egen majoritet i riksdagen.

Som det ser ut nu i opinionen är det ingen omöjlighet.

Men samtidigt är det parlamentariska läget så instabilt, och det är månader kvar till valet, att jag tror att partierna gör klokt i att vänta med att skriva ut exakt vilka regeringsunderlag de kan tänka sig att ställa sig bakom.

Jesper Bengtsson

Inlägget Vänsterpartiets vågspel dök först upp på Dagens Arena.

Tidöpartierna hävdar att en rödgrön regering ledd av Socialdemokraterna skulle driva fram en tvångsblandning av befolkningen. Argumenten för att bevisa denna tes har med tiden blivit alltmer desperata.

I Timbros tidskrift Smedjan skriver Carl Eos om hur denna tvångblandning ska genomföras. Enligt Eos består den av flera komponenter. Det handlar bland annat om en stark allmännytta, möjligheten för kommuner att göra förköp av mark, möjligheten för kommuner att styra var bostäder ska byggas och förslag om att begränsa friskolorna.

Enligt Carl Eos föreställningsvärld ska dessa komponenter tillsammans användas för att styra var människor vill bo. Hans lösning är att politiken ska abdikera och överlåta styrningen av bostadspolitiken till marknaden. En sådan politik kan knappast beskrivas om konservativ. Han förespråkar istället en politik som radikalt skulle stöpa om bostadsmarknaden och skapa en accelererande segregation. I själva verket skulle hans politik även stöta sig med de flesta Tidöpartiernas ambitioner.

Nästan alla kommuner har allmännytta

I 250 av landets kommuner finns det allmännyttiga bostadsföretag. Totalt står allmännytta för omkring 850 000 bostäder. Det är visserligen sant att partier till höger oftare är benägna att säja delar av allmännyttan. Det är också sant att allmännyttans andel av det totala bostadsbeståndet successivt minskat, men den övergripande bilden är ändå att en bred politisk majoritet vill ha kvar en stark allmännytta liksom möjligheten för kommuner att påverka bostadsbyggandet.

Hittills har många åtgärder varit inriktade på att stötta enskilda individer, vilket ofta lett till att de flyttat ifrån utsatta områden och nya personer flyttat in. Resultatet har blivit ett segregationen mellan olika bostadsområden cementerats eller till och med förstärkts. För att på allvar motverka segregationen är det avgörande att inte bara bedriva en politik som är inriktad på enskilda individer utan också höjer statusen på utsatta bostadsområden.

Höja status är inte tvångsblandning

Att höja statusen på bostadsområden handlar om många saker; yttre miljö, tillgång till butiker och service, bra skolor och attraktiva bostäder. Denna typ av satsningar existerar också i praktiken. Ett exempel är Fokus Järva som initierats av det rödgröna styret i Stockholms stad. Tidöpartierna avfärdar dock denna typ av satsningar med argumentet att det skulle handla om tvångsblandningar, även om det förstås inte finns ett enda förslag om att någon skulle utsättas för någon typ av tvång.

Carl Eos spar inte på krutet när han beskriver vilka effekterna kommer att bli av en rödgrön politik. Han menar att effekten kommer att bli ett ”prisfall” på bostäder i attraktiva områden. Detta är förstås inget annat än skrämselproganda. Kan han ens peka på något exempel från rödgrönt styrda kommuner där detta blivit fallet?

Samtidigt hävdar Eos att det ändå kommer att bli kvar några ”dyra villaområden och innerstadsområden”. Där kan, enligt Eos, ”socialdemokratiska toppolitiker bo” och de kan ”ha sina barn på de få kvarvarande friskolorna”. Det är minst sagt förvånande att Smedjan är beredd att sprida en hopsnickrad och grundlös konspirationsteori på denna lågvattennivå.

Nyliberal högerradikalism

Carl Eos artikel i Smedjan är samtidigt intressant av ett andra skäl. Han har en bakgrund som facklig förhandlare inom fackförbundet Vision, men blev av med sitt jobb efter att Expo avslöjat att han under synonym skrev högerradikala texter. Numera är han senior fellow vid den SD närstående tankesmedjan Oikos. Carl Eos hör med andra ord främst hemma i den högerradikala fåran och inte Smedjans nyliberala.

Men som vi konstaterar i boken ”Hejdå Tidö” är den svenska högerradikalismen extremt nyliberal jämfört med andra länder. Det gäller förstås främst SD som på denna punkt böjt sig för Moderaterna. Det är också denna förskjutning som banat väg för samverkan mellan Moderaterna och SD. Den har lett till att Oikos och Timbro tillsammans gett ut rapporten Tidö 2.0, som förklarar vilken politik som borde bedrivas av en ny regering där SD och Moderaterna skulle lägga beslag på nästan alla ministerposter.

Detta är också förklaringen till att högerradikalen Carl Eos försvarar en oreglerad bostadsmarknad där politikerna håller tassarna borta.

Peter Gustavsson & Mats Wingborg, författare till boken ”Hejdå Tidö – ett bokslut över en regering”

Inlägget Löjeväckande påståenden om ”tvångsblandning”, Carl Eos dök först upp på Dagens Arena.

9 av 10 svenskar tror att AI kommer att användas för att skapa falska bilder för att påverka valet 2026. Samtidigt upplever nästan hälften att det är svårt att avgöra om ett politiskt inlägg är skapat av AI. Det visar en ny rapport från Internetstiftelsen.

I Internetstiftelsens färska rapport ”Svenskarna och internet: Valspecial” uppger 88 procent av svenskarna att de tror att AI kommer att användas för att skapa falska bilder och videoklipp för att försöka påverka valutgången. Samtidigt anser hela 41 procent att det är svårt att identifiera om ett inlägg är skapat av AI. Endast en sjättedel av svenskarna tycker att det är lätt.

– Många tror att AI ska användas för att sprida falska bilder och videos, och det finns en stor medvetenhet om risken. Utvecklingen har gått snabbt och många, 8 av 10 svenskar, vill att AI-genererade inlägg med politiskt innehåll ska märkas upp, säger Jannike Tillå, chef för kommunikation och samhällsnytta på Internetstiftelsen.

6 av 10 vill att det regleras hur politiker och partier får använda AI. Jannike Tillå påpekar att vi dagligen sköljs av information på internet och att det finns en risk att vi tappar tilltro till den, när vi inte är säkra på vad som är AI-genererat och inte. Samtidigt använder 1 av 10 svenskar AI-tjänster för att skriva om politik och samhällsfrågor. Bland svenskar födda på 80-talet och framåt använder mellan 16 och 17 procent AI för det.

– De yngre generationerna har gått i bräschen för att använda AI-tjänster. Det är ett nytt verktyg i den digitala världen för information. Det kan det vara väldigt förenklat, att man laddar upp sina värderingar för att se vilka partier som passar en. Det kan också vara att man vill fördjupa sig i komplexa frågor som energipolitik och ta reda på olika statistik. Spännvidden på hur det används är väldigt stor, säger Jannike Tillå.

Tiktok allt viktigare

Rapporten visar också att medan kanaler för politiskt innehåll som TV, nyhetstidningar och Facebook har tappat användare sedan valet 2022 har andelen användare som tar del av politisk information på Tiktok ökat. Bland förstagångsväljare har andelen användare ökat kraftigt. Från 23 procent 2022 till 48 procent 2026. Bland de vuxna är det dock mindre än var tionde som som tar del av politiskt innehåll på Tiktok.

Jannike Tillå framhåller att det skett en enorm förändring i hur politiken tänker kring Tiktok. I dag finns alla politiska partier och influencers där och man vet att väljarna som använder kanalen är mer rörliga, påpekar hon.

– Generellt skattar vi sociala medier lägre när det kommer till viktighet. Men andelen förstagångsväljare som tycker att Tiktok är en viktig kanal för politiskt innehåll har ökat från endast 6 procent 2022 till 32 procent i år, säger Jannike Tillå.

Det skiljer sig också något mellan män och kvinnor i hur de använder sociala medier. Medan 15 procent av de manliga väljarna tar del av politiskt innehåll på plattformen X gör endast 4 procent av de kvinnliga väljarna det. På Youtube tar 22 procent av männen del av politiskt innehåll och endast 9 procent av kvinnorna.

– Vi vet att det är flera kvinnor som har lämnat X. Man upplever att det är för högervridet och för hårt samtalsklimat där. Fler män än kvinnor anger sig vara politiskt intresserade och det finns en korrelation mellan politiskt intresse och att prata politik på sociala medier, säger Jannike Tillå.

Tystar sig själva

Undersökningen visar även att det är många som undviker politisk diskussion på nätet på grund av hårt samtalsklimat. Mer än var femte svensk har avstått från att uttrycka sina politiska åsikter på grund av rädsla för hård kritik, hat eller hot. Bland förstagångsväljare har var fjärde avstått från politisk diskussion på nätet på grund av samtalsklimatet.

– Nivåmässigt är det lika många som tystar sig själva som 2022. Det är bekymmersamt att vi inte får bukt med det. Både stängda och öppna politiska samtal minskar. 2018 såg vi en hög förväntan bland unga väljare att framför allt engagera sig politiskt på nätet och att kunna ha dialog med politiker, men det har vi inte klarat av att förvalta, säger Jannike Tillå.

Mycket ligger i plattformens logik, menar hon. De vill att vi ska stanna så länge som möjligt och algoritmerna premierar underhållning och polemik. Det som engagerar och håller oss kvar.

– Det är ingen plattform för att vi ska mötas och ha en dialog. Det är stökiga samtalsmiljöer och man vet ganska ofta inte om det är en bot, ett trollkonto eller en riktig människa som svarar. Andelen som anmäler hat mot politiska inlägg har minskat, för man upplever att det inte har gett effekt, säger Jannike Tillå.

Samtidigt behöver politikerna vara där väljarna finns, poängterar hon.

– Men det är bekymmersamt när politikerna blir slavar under plattformens medielogik. Man anpassar sig efter den och det blir väldigt olika perspektiv och utbud i de olika plattformarna beroende på algoritmerna. Man måste finnas där väljarna finns men man får inte glömma vikten av det vanliga samtalet mellan människor som man får genom dörrknackning till exempel, säger Jannike Tillå.

Inlägget 9 av 10 tror att AI kommer användas för att påverka valet dök först upp på Dagens Arena.

A report from The Atlantic relies on anonymous sources who shared several instances of the FBI director's alleged behavior.

Utan en andra chans slutar unga våga välja svårt

I Sverige älskar vi andra chanser. På Melodifestivalen har vi länge haft ”andra chansen” för att ge artister en extra möjlighet att nå finalen. Hela vårt skolsystem är utformat med möjligheten att ge andra chanser – via Komvux, vuxenutbildningar och sist men inte minst högskoleprovet.

I lördags skrev över 100 000 personer högskoleprovet. För många handlar det om att öka sina chanser att komma in på en utbildning. För andra handlar det om möjligheten till en andra chans.

Den senaste tiden har debatten om högskoleprovet handlat mycket om kvalitet. Rapporter från Riksrevisionen och Sveriges Ingenjörer visar att studenter som antas via provet ibland presterar sämre än de som antas på betyg. Därför har kraven varit tydliga: att minska provets betydelse, särskilt på ingenjörsutbildningar. Men den diskussionen missar en avgörande poäng.

Om högskoleprovet inte fanns hade jag inte vågat välja naturvetenskapsprogrammet. Och jag tror inte att jag är ensam.

Tryggheten som gjorde att jag vågade

För mig var det vetskapen om att högskoleprovet fanns, som gjorde att jag vågade hoppa. Trots att klasskamrater valde bort ökända kurser som matte 4 eller matte 5, läste jag dem av intresse – men också för att betygen inte var min enda chans. Det gjorde att jag vågade testa sådant jag var nyfiken på och faktiskt fokusera på att lära mig – inte bara prestera.

I åttan sa min fysiklärare: ”väljer ni natur kommer ni bara plugga hela tiden. Välj samhällsprogrammet istället.”

Och sådana kommentarer biter sig fast. Jag hade klasskamrater som valde bort vissa program just för rädslan att de inte skulle klara det.

När vi pratar om antagning handlar det ofta om rättvisa i slutet och de elever som kommer in. Men vi behöver titta mer på det som händer långt innan själva högskolevalet sker, och vad som avgör vilka barn som ens vågar försöka.

När elever väljer strategi framför intresse

Sveriges Ingenjörer har i en analys av 200 000 elever visat att många elever gör taktiska val till gymnasieprogrammen. Elever som väljer natur och teknik får i genomsnitt lägre betyg än jämförbara elever på andra program. Resultatet blir att många väljer bort natur och teknik – trots intresse – eftersom andra program ses som lättare och ger högre betyg.

Men om tilliten till högskoleprovet försvagas, finns det inte en risk att dessa taktikval förstärks?

Att begränsa högskoleprovet är som att sätta plåster på ett djupt sår i Sveriges utbildningssystem. Men det är ett sår som börjar långt tidigare – redan i grundskolan – och som kräver betydligt mer än så.

Vill vi att fler barn ska våga välja svårt, välja rätt och välja efter intresse?

Om möjligheten till en andra chans försvinner, så slutar barn att våga hoppa.

Julia Qiu

Inlägget Utan högskoleprovet hade jag inte vågat välja natur dök först upp på Dagens Arena.

Apple byter högsta ledning. Tim Cook lämnar rollen som vd och blir i stället styrelseordförande ”med operativt ansvar”. Ny vd blir John Ternus, i dag ansvarig för hårdvaruutvecklingen. Skiftet träder i kraft den 1 september 2026.

Beslutet är enhälligt fattat av bolagsstyrelsen och beskrivs i ett pressmeddelande som resultatet av en långsiktig planering. Cook sitter kvar som vd över sommaren för att genomföra övergången.

”Det har varit det största privilegiet i mitt liv att vara vd för Apple och att ha blivit betrodd att leda ett så extraordinärt företag. Jag älskar Apple av hela mitt väsen, och jag är så tacksam över att ha fått möjligheten att arbeta med ett team av så geniala, innovativa, kreativa och djupt omtänksamma människor som har varit orubbliga i sitt engagemang för att berika våra kunders liv och skapa de bästa produkterna och tjänsterna i världen” säger Tim Cook i ett pressmeddelande.

Han fortsätter:

”John Ternus har en ingenjörs hjärna, en innovatörs själ och ett hjärta att leda med integritet och heder. Han är en visionär vars bidrag till Apple under 25 år redan är för många för att räkna, och han är utan tvekan rätt person att leda Apple in i framtiden.”

Intern efterträdare

Ternus har arbetat på Apple sedan 2001 och sitter i dag i koncernledningen. Han har haft en central roll i utvecklingen av flera av bolagets viktigaste produkter, inklusive iPhone, Mac och AirPods.

”Jag är djupt tacksam för denna möjlighet att föra Apples uppdrag vidare. Efter att ha tillbringat nästan hela min karriär på Apple har jag haft turen att arbeta under Steve Jobs och att ha haft Tim Cook som mentor”, säger Ternus.

Han tillägger:

”Jag är fylld av optimism inför vad vi kan uppnå under de kommande åren, och jag är så glad att veta att de mest talangfulla människorna i världen finns här på Apple.”

Fler förändringar i toppen

Samtidigt görs ytterligare förändringar i styrelsen. Arthur Levinson, som varit ordförande i 15 år, blir så kallad ”lead independent director”. Ternus tar samtidigt plats i styrelsen.

Levinson säger i pressmeddelandet:

”Tims enastående och oöverträffade ledarskap har förvandlat Apple till världens bästa företag.”

Växte kraftigt under Cook

Tim Cook tog över som vd 2011 efter Steve Jobs. Under hans tid har Apple vuxit kraftigt, både i omsättning och börsvärde. Nya produktkategorier som Apple watch, airpods och Apple Vision Pro har lanserats, samtidigt som bolagets tjänsteaffär vuxit till en central del av verksamheten.