c0769e66af2f7aea9917397735b76fb950f3bcdeSvenska storbanker har lånat ut ytterligare 60 miljarder kronor till fossilbolag de senaste två åren. Bara en bank ratar fossilindustrin. – Det är upprörande, och det tror jag många bankkunder tycker också. Det är ju deras pengar som används som lån till oljebolagen, säger Jakob König på Fair finance guide.
Svenska storbanker har lånat ut ytterligare 60 miljarder kronor till fossilbolag de senaste två åren. Bara en bank ratar fossilindustrin. – Det är upprörande, och det tror jag många bankkunder tycker också. Det är ju deras pengar som används som lån till oljebolagen, säger Jakob König på Fair finance guide.
aff14cf7fd5e1810c06e3e309595644060476540Vad minns du från den gångna nyhetsveckan?
Vad minns du från den gångna nyhetsveckan?
e266091cb3df4561d4ec04bfcb8ef9dc7283576dPriset är på sätt och vis inte bara till henne utan till alla som haft modet att kalla en spade för en spade. Alla som oförtrutet sagt vad som vid det här laget borde vara uppenbart.
Priset är på sätt och vis inte bara till henne utan till alla som haft modet att kalla en spade för en spade. Alla som oförtrutet sagt vad som vid det här laget borde vara uppenbart.
cd985c76557e84c715865e64bb64a36dd4299f4fEn rad skäl till varför biståndet bör höjas i budgeten.
Inlägget Ett förlorat biståndsår? dök först upp på Dagens Arena.
En rad skäl till varför biståndet bör höjas i budgeten.
Vad håller ni på med däruppe i Sverige? När jag träffar den tidigare statsministern Stefan Löfven i samband med ett seminarium berättar han att frågan ställs till honom från hans tidigare kollegor inom EU.
De syftar på hur vi har skjutit oss i foten genom att slakta vår biståndspolitik.
Nu tickar klockan för att en ny regering ska hinna återställa biståndet innan nästa års budget träder i kraft.
Svenskt bistånd har en lång historia. Civilsamhället och det offentliga har krokat arm för att se till att de mänskliga rättigheter som omfattar oss i Sverige också ska kunna bli verklighet för människor i andra delar av världen: tillgång till sjukvård, utbildning och rent vatten. Rätten att organisera sig, yttra sig och välja sina politiker. Rätten att försörja sig själv och leva med den man vill. För att bara nämna några av de områden som svenskt bistånd berör.
Som land kan man ägna sig åt internationellt utvecklingsbistånd och humanitär katastrofhjälp av flera skäl. Personligen lutar jag mest åt att det helt enkelt är rätt sak att göra. Om man haft turen att födas i ett av världens rikaste länder, är det naturligt att man tar en viss del av sitt välstånd och ägnar det åt att mildra andra personers lidande. Om jag själv fötts i en fattigare del av världen, hade jag önskat att några i en mer privilegierad sits gjorde samma sak för mig.
Men det är inte bara rätt att ägna sig åt bistånd. Det är också smart. I sin bok Mjuk makt skriver DN-journalisten Martin Gelin om hur stater ägnar sig åt konstprojekt, idrottsevenemang och bistånd för att stärka sin mjuka makt och sitt inflytande i hårda frågor som ekonomi och geopolitik. Den som är hjälpsam och tar ansvar för mer än bara sina egna snäva intressen, den gör sig mer intressant att lyssna till och umgås med på den världspolitiska scenen.
David Isaksson beskriver i sin bok Biståndsmassakern hur Tidöpartierna effektivt ägnat sig åt att slakta svenskt bistånd. Genom sina neddragningsbeslut har de inte bara ställt nödlidande på bar backe. De har också minskat Sveriges möjligheter till inflytande i världen.
När man dragit sig ur sina åtaganden i Liberia, Moçambique, Tanzania, Zimbabwe och Bolivia och minskat sitt stöd till invånarna i Burkina Faso, Mali och Afghanistan gör man sig själv mindre intressant. Parallellt flyttar Ryssland, Kina, Turkiet och gulfstaterna fram sina positioner i utvecklingsländerna. Och då, kära vänner, är det knappast en levande demokrati och en utökning av de mänskliga fri- och rättigheterna som står på agendan.
Därför är det nu med ett tilltagande magont jag ser på regeringsbildningen. Redan den 12 november ska en ny budget lämnas över till riksdagen. Det finns en majoritet i riksdagen för att öka Sveriges bistånd. Såväl Socialdemokraterna som Centerpartiet, Vänsterpartiet och Miljöpartiet tycker att det är en bra idé. Kanske kan till och med de gamla biståndsvännerna Kristdemokraterna och Liberalerna ställa sig bakom en sådan riktning.
I en värld där andelen människor som lever i demokratier minskar kan man inte vila på hanen. Om de rödgröna inte lyckas komma överens rullar den gamla Tidöregeringens minimibiståndsbudget vidare.
En ny regering har bara fyra år på sig för att sätta sin prägel på politiken. Att gå miste om att utöva sin makt under ett av de fyra åren vore att göra mig och säkerligen fler väljare besvikna. Därför måste valvinnarna öka tempot sista kvarten så att varken Sveriges inflytande i världen eller utvecklingsländernas fattiga blir lidande i onödan.
Silvia Kakembo
Inlägget Ett förlorat biståndsår? dök först upp på Dagens Arena.
2770e153371c7bdda95f8bffdda8f44f97e7fd7cAtt avskaffa spårbytet utmanar vår tillit.
Inlägget När spelreglerna ändras mitt i spelet dök först upp på Dagens Arena.
Avskaffandet av spårbyte är mer än en förändring av svensk migrationspolitik. Det väcker en principiell fråga om rättssäkerhet och tillit: Hur mycket ska människor kunna lita på de lagar som gäller när de arbetar, etablerar sig och bygger sin framtid i Sverige?
År 2008 reformerade alliansregeringen reglerna för arbetskraftsinvandring. Regeringen bestod av Moderaterna, Centerpartiet, Folkpartiet och Kristdemokraterna.
En del av regelverket var möjligheten till så kallat spårbyte. Vissa asylsökande som fått avslag men arbetade och uppfyllde lagens krav kunde ansöka om arbetstillstånd utan att först lämna Sverige.
Spårbyte fanns i närmare 17 år. Under denna tid fick människor arbetstillstånd, etablerade sig på arbetsmarknaden och byggde sina liv utifrån ett regelverk som staten själv hade skapat.
År 2025 avskaffades möjligheten. Moderaterna, Liberalerna och Kristdemokraterna – tre av de partier som satt i regeringen när systemet infördes – befann sig nu i den regering som tog bort det.
Att politiska partier ändrar uppfattning är varken ovanligt eller odemokratiskt. Lagar kan förändras. Men frågan är inte bara om staten får ändra reglerna, utan vilket ansvar staten har för människor som redan under många år har levt efter dem.
När spårbyte avskaffades infördes inga generella övergångsbestämmelser som skyddade dem som redan befann sig i systemet.
Lagrådet uppmärksammade problematiken. En central fråga var risken för att personer i jämförbara situationer skulle kunna få olika utfall beroende på när Migrationsverket fattade beslut i deras ärenden.
Därmed handlar frågan inte enbart om migrationspolitik. Den berör rättssäkerhet, likabehandling och förutsägbarhet.
Det finns en principiell skillnad mellan den som vill träda in i ett system efter en lagändring och den som flera år tidigare fått tillstånd enligt samma system, arbetat och anpassat sitt liv efter statens krav.
Avskaffandet av spårbyte bör också ses i ljuset av de senaste årens åtstramningar av arbetskraftsinvandringen. I november 2023 höjdes exempelvis försörjningskravet för arbetstillstånd till 80 procent av medianlönen, då 27 360 kronor i månaden. Från 1 juni 2026 höjdes det till 90 procent av medianlönen, dvs. 34 470 kr i månaden.
Men en fråga har fått betydligt mindre uppmärksamhet:
Hur stor del av kostnaden för en politisk kursändring är det rimligt att lägga på människor som inte har brutit mot reglerna, utan tvärtom har uppfyllt de krav staten ställde?
Just den frågan riskerar att försvinna i den polariserade diskussionen om huruvida Sverige ska ha ”mer” eller ”mindre” migration.
Moderaterna, Liberalerna och Kristdemokraterna bedriver i dag migrationspolitik i ett annat politiskt landskap än 2008. Tidösamarbetet och Sverigedemokraternas inflytande är en del av förändringen. Men det befriar inte regeringspartierna från ansvar för de beslut de själva fattar.
För Liberalerna är frågan hur politiken går ihop med partiets traditionella betoning av individens rättigheter och rättssäkerhet.
För Kristdemokraterna handlar det om hur en politik som kan skapa djup osäkerhet för familjer som levt länge i Sverige förhåller sig till partiets betoning av familjens betydelse.
Och för Moderaterna, som länge framhållit arbete, egen försörjning och etablering som centrala delar av integrationen, uppstår en tydlig motsättning: Vilket budskap skickas till den som har gjort precis det politiken efterfrågat men ändå riskerar att förlora möjligheten att stanna?
Kostnaden stannar inte hos den enskilde. Arbetsgivare kan förlora erfaren personal, familjer drabbas och samhällen förlorar människor som under lång tid arbetat och varit en del av dem.
Man kan förespråka en restriktiv migrationspolitik och samtidigt försvara rättssäkerhet. Det finns ingen motsättning i det.
Sverige har rätt att sätta nya regler för framtidens migration. Men ju större konsekvenser en lagändring får för en människas liv och ju längre hen har organiserat sitt liv efter de tidigare reglerna, desto starkare blir argumentet för genomtänkta övergångsbestämmelser.
En rättsstats trovärdighet mäts inte bara i dess förmåga att stifta och ändra lagar. Den mäts också i hur staten behandlar människor som har följt och litat på de regler staten själv har beslutat om.
Därför kvarstår den avgörande frågan:
När staten ändrar spelreglerna mitt i spelet – vilket ansvar har den då för dem som under många år har byggt sina liv efter de gamla?
Fereshteh Javani, initiativtagare och administration för Facebook-nätverket ”Vi är 4700 arbetare”
Inlägget När spelreglerna ändras mitt i spelet dök först upp på Dagens Arena.
71d670c07ef040c357e96a0bbde5e25434ed11172770e153371c7bdda95f8bffdda8f44f97e7fd7cTITLE: När spelreglerna ändras mitt i spelet DESCRIPTION: Att avskaffa spårbytet utmanar vår tillit. Inlägget När spelreglerna ändras mitt i spelet dök först upp på Dagens Arena. CONTENT: Avskaffandet av spårbyte är mer än en förändring av svensk migrationspolitik. Det väcker en principiell fråga om rättssäkerhet och tillit: Hur mycket ska människor kunna lita på de lagar som gäller när de arbetar, etablerar sig och bygger sin framtid i Sverige? År 2008 reformerade alliansregeringen reglerna för arbetskraftsinvandring. Regeringen bestod av Moderaterna, Centerpartiet, Folkpartiet och Kristdemokraterna. En del av regelverket var möjligheten till så kallat spårbyte. Vissa asylsökande som fått avslag men arbetade och uppfyllde lagens krav kunde ansöka om arbetstillstånd utan att först lämna Sverige. Spårbyte fanns i närmare 17 år. Under denna tid fick människor arbetstillstånd, etablerade sig på arbetsmarknaden och byggde sina liv utifrån ett regelverk som staten själv hade skapat. År 2025 avskaffades möjligheten. Moderaterna, Liberalerna och Kristdemokraterna – tre av de partier som satt i regeringen när systemet infördes – befann sig nu i den regering som tog bort det. Att politiska partier ändrar uppfattning är varken ovanligt eller odemokratiskt. Lagar kan förändras. Men frågan är inte bara om staten får ändra reglerna, utan vilket ansvar staten har för människor som redan under många år har levt efter dem. En fråga om rättssäkerhet När spårbyte avskaffades infördes inga generella övergångsbestämmelser som skyddade dem som redan befann sig i systemet. Lagrådet uppmärksammade problematiken. En central fråga var risken för att personer i jämförbara situationer skulle kunna få olika utfall beroende på när Migrationsverket fattade beslut i deras ärenden. Därmed handlar frågan inte enbart om migrationspolitik. Den berör rättssäkerhet, likabehandling och förutsägbarhet. Det finns en principiell skillnad mellan den som vill träda in i ett system efter en lagändring och den som flera år tidigare fått tillstånd enligt samma system, arbetat och anpassat sitt liv efter statens krav. Avskaffandet av spårbyte bör också ses i ljuset av de senaste årens åtstramningar av arbetskraftsinvandringen. I november 2023 höjdes exempelvis försörjningskravet för arbetstillstånd till 80 procent av medianlönen, då 27 360 kronor i månaden. Från 1 juni 2026 höjdes det till 90 procent av medianlönen dvs 34.470 kr i månaden. Men en fråga har fått betydligt mindre uppmärksamhet: Hur stor del av kostnaden för en politisk kursändring är det rimligt att lägga på människor som inte har brutit mot reglerna, utan tvärtom har uppfyllt de krav staten ställde? Just den frågan riskerar att försvinna i den polariserade diskussionen om huruvida Sverige ska ha ”mer” eller ”mindre” migration. Partierna måste stå för sina beslut Moderaterna, Liberalerna och Kristdemokraterna bedriver i dag migrationspolitik i ett annat politiskt landskap än 2008. Tidösamarbetet och Sverigedemokraternas inflytande är en del av förändringen. Men det befriar inte regeringspartierna från ansvar för de beslut de själva fattar. För Liberalerna är frågan hur politiken går ihop med partiets traditionella betoning av individens rättigheter och rättssäkerhet. För Kristdemokraterna handlar det om hur en politik som kan skapa djup osäkerhet för familjer som levt länge i Sverige förhåller sig till partiets betoning av familjens betydelse. Och för Moderaterna, som länge framhållit arbete, egen försörjning och etablering som centrala delar av integrationen, uppstår en tydlig motsättning: Vilket budskap skickas till den som har gjort precis det politiken efterfrågat men ändå riskerar att förlora möjligheten att stanna? Tilliten till lagen Kostnaden stannar inte hos den enskilde. Arbetsgivare kan förlora erfaren personal, familjer drabbas och samhällen förlorar människor som under lång tid arbetat och varit en del av dem. Man kan förespråka en restriktiv migrationspolitik och samtidigt försvara rättssäkerhet. Det finns ingen motsättning i det. Sverige har rätt att sätta nya regler för framtidens migration. Men ju större konsekvenser en lagändring får för en människas liv och ju längre hen har organiserat sitt liv efter de tidigare reglerna, desto starkare blir argumentet för genomtänkta övergångsbestämmelser. En rättsstats trovärdighet mäts inte bara i dess förmåga att stifta och ändra lagar. Den mäts också i hur staten behandlar människor som har följt och litat på de regler staten själv har beslutat om. Därför kvarstår den avgörande frågan: När staten ändrar spelreglerna mitt i spelet – vilket ansvar har den då för dem som under många år har byggt sina liv efter de gamla? Fereshteh Javani, initiativtagare och administration för Facebook-nätverket “Vi är 4700 arbetare” Inlägget När spelreglerna ändras mitt i spelet dök först upp på Dagens Arena.
TITLE: När spelreglerna ändras mitt i spelet DESCRIPTION: Att avskaffa spårbytet utmanar vår tillit. Inlägget När spelreglerna ändras mitt i spelet dök först upp på Dagens Arena. CONTENT: Avskaffandet av spårbyte är mer än en förändring av svensk migrationspolitik. Det väcker en principiell fråga om rättssäkerhet och tillit: Hur mycket ska människor kunna lita på de lagar som gäller när de arbetar, etablerar sig och bygger sin framtid i Sverige? År 2008 reformerade alliansregeringen reglerna för arbetskraftsinvandring. Regeringen bestod av Moderaterna, Centerpartiet, Folkpartiet och Kristdemokraterna. En del av regelverket var möjligheten till så kallat spårbyte. Vissa asylsökande som fått avslag men arbetade och uppfyllde lagens krav kunde ansöka om arbetstillstånd utan att först lämna Sverige. Spårbyte fanns i närmare 17 år. Under denna tid fick människor arbetstillstånd, etablerade sig på arbetsmarknaden och byggde sina liv utifrån ett regelverk som staten själv hade skapat. År 2025 avskaffades möjligheten. Moderaterna, Liberalerna och Kristdemokraterna – tre av de partier som satt i regeringen när systemet infördes – befann sig nu i den regering som tog bort det. Att politiska partier ändrar uppfattning är varken ovanligt eller odemokratiskt. Lagar kan förändras. Men frågan är inte bara om staten får ändra reglerna, utan vilket ansvar staten har för människor som redan under många år har levt efter dem. En fråga om rättssäkerhet När spårbyte avskaffades infördes inga generella övergångsbestämmelser som skyddade dem som redan befann sig i systemet. Lagrådet uppmärksammade problematiken. En central fråga var risken för att personer i jämförbara situationer skulle kunna få olika utfall beroende på när Migrationsverket fattade beslut i deras ärenden. Därmed handlar frågan inte enbart om migrationspolitik. Den berör rättssäkerhet, likabehandling och förutsägbarhet. Det finns en principiell skillnad mellan den som vill träda in i ett system efter en lagändring och den som flera år tidigare fått tillstånd enligt samma system, arbetat och anpassat sitt liv efter statens krav. Avskaffandet av spårbyte bör också ses i ljuset av de senaste årens åtstramningar av arbetskraftsinvandringen. I november 2023 höjdes exempelvis försörjningskravet för arbetstillstånd till 80 procent av medianlönen, då 27 360 kronor i månaden. Från 1 juni 2026 höjdes det till 90 procent av medianlönen, dvs. 34 470 kr i månaden. Men en fråga har fått betydligt mindre uppmärksamhet: Hur stor del av kostnaden för en politisk kursändring är det rimligt att lägga på människor som inte har brutit mot reglerna, utan tvärtom har uppfyllt de krav staten ställde? Just den frågan riskerar att försvinna i den polariserade diskussionen om huruvida Sverige ska ha ”mer” eller ”mindre” migration. Partierna måste stå för sina beslut Moderaterna, Liberalerna och Kristdemokraterna bedriver i dag migrationspolitik i ett annat politiskt landskap än 2008. Tidösamarbetet och Sverigedemokraternas inflytande är en del av förändringen. Men det befriar inte regeringspartierna från ansvar för de beslut de själva fattar. För Liberalerna är frågan hur politiken går ihop med partiets traditionella betoning av individens rättigheter och rättssäkerhet. För Kristdemokraterna handlar det om hur en politik som kan skapa djup osäkerhet för familjer som levt länge i Sverige förhåller sig till partiets betoning av familjens betydelse. Och för Moderaterna, som länge framhållit arbete, egen försörjning och etablering som centrala delar av integrationen, uppstår en tydlig motsättning: Vilket budskap skickas till den som har gjort precis det politiken efterfrågat men ändå riskerar att förlora möjligheten att stanna? Tilliten till lagen Kostnaden stannar inte hos den enskilde. Arbetsgivare kan förlora erfaren personal, familjer drabbas och samhällen förlorar människor som under lång tid arbetat och varit en del av dem. Man kan förespråka en restriktiv migrationspolitik och samtidigt försvara rättssäkerhet. Det finns ingen motsättning i det. Sverige har rätt att sätta nya regler för framtidens migration. Men ju större konsekvenser en lagändring får för en människas liv och ju längre hen har organiserat sitt liv efter de tidigare reglerna, desto starkare blir argumentet för genomtänkta övergångsbestämmelser. En rättsstats trovärdighet mäts inte bara i dess förmåga att stifta och ändra lagar. Den mäts också i hur staten behandlar människor som har följt och litat på de regler staten själv har beslutat om. Därför kvarstår den avgörande frågan: När staten ändrar spelreglerna mitt i spelet – vilket ansvar har den då för dem som under många år har byggt sina liv efter de gamla? Fereshteh Javani, initiativtagare och administration för Facebook-nätverket ”Vi är 4700 arbetare” Inlägget När spelreglerna ändras mitt i spelet dök först upp på Dagens Arena.
71d670c07ef040c357e96a0bbde5e25434ed1117Att avskaffa spårbytet utmanar vår tillit.
Inlägget När spelreglerna ändras mitt i spelet dök först upp på Dagens Arena.
Avskaffandet av spårbyte är mer än en förändring av svensk migrationspolitik. Det väcker en principiell fråga om rättssäkerhet och tillit: Hur mycket ska människor kunna lita på de lagar som gäller när de arbetar, etablerar sig och bygger sin framtid i Sverige?
År 2008 reformerade alliansregeringen reglerna för arbetskraftsinvandring. Regeringen bestod av Moderaterna, Centerpartiet, Folkpartiet och Kristdemokraterna.
En del av regelverket var möjligheten till så kallat spårbyte. Vissa asylsökande som fått avslag men arbetade och uppfyllde lagens krav kunde ansöka om arbetstillstånd utan att först lämna Sverige.
Spårbyte fanns i närmare 17 år. Under denna tid fick människor arbetstillstånd, etablerade sig på arbetsmarknaden och byggde sina liv utifrån ett regelverk som staten själv hade skapat.
År 2025 avskaffades möjligheten. Moderaterna, Liberalerna och Kristdemokraterna – tre av de partier som satt i regeringen när systemet infördes – befann sig nu i den regering som tog bort det.
Att politiska partier ändrar uppfattning är varken ovanligt eller odemokratiskt. Lagar kan förändras. Men frågan är inte bara om staten får ändra reglerna, utan vilket ansvar staten har för människor som redan under många år har levt efter dem.
När spårbyte avskaffades infördes inga generella övergångsbestämmelser som skyddade dem som redan befann sig i systemet.
Lagrådet uppmärksammade problematiken. En central fråga var risken för att personer i jämförbara situationer skulle kunna få olika utfall beroende på när Migrationsverket fattade beslut i deras ärenden.
Därmed handlar frågan inte enbart om migrationspolitik. Den berör rättssäkerhet, likabehandling och förutsägbarhet.
Det finns en principiell skillnad mellan den som vill träda in i ett system efter en lagändring och den som flera år tidigare fått tillstånd enligt samma system, arbetat och anpassat sitt liv efter statens krav.
Avskaffandet av spårbyte bör också ses i ljuset av de senaste årens åtstramningar av arbetskraftsinvandringen. I november 2023 höjdes exempelvis försörjningskravet för arbetstillstånd till 80 procent av medianlönen, då 27 360 kronor i månaden. Från 1 juni 2026 höjdes det till 90 procent av medianlönen dvs 34.470 kr i månaden.
Men en fråga har fått betydligt mindre uppmärksamhet:
Hur stor del av kostnaden för en politisk kursändring är det rimligt att lägga på människor som inte har brutit mot reglerna, utan tvärtom har uppfyllt de krav staten ställde?
Just den frågan riskerar att försvinna i den polariserade diskussionen om huruvida Sverige ska ha ”mer” eller ”mindre” migration.
Moderaterna, Liberalerna och Kristdemokraterna bedriver i dag migrationspolitik i ett annat politiskt landskap än 2008. Tidösamarbetet och Sverigedemokraternas inflytande är en del av förändringen. Men det befriar inte regeringspartierna från ansvar för de beslut de själva fattar.
För Liberalerna är frågan hur politiken går ihop med partiets traditionella betoning av individens rättigheter och rättssäkerhet.
För Kristdemokraterna handlar det om hur en politik som kan skapa djup osäkerhet för familjer som levt länge i Sverige förhåller sig till partiets betoning av familjens betydelse.
Och för Moderaterna, som länge framhållit arbete, egen försörjning och etablering som centrala delar av integrationen, uppstår en tydlig motsättning: Vilket budskap skickas till den som har gjort precis det politiken efterfrågat men ändå riskerar att förlora möjligheten att stanna?
Kostnaden stannar inte hos den enskilde. Arbetsgivare kan förlora erfaren personal, familjer drabbas och samhällen förlorar människor som under lång tid arbetat och varit en del av dem.
Man kan förespråka en restriktiv migrationspolitik och samtidigt försvara rättssäkerhet. Det finns ingen motsättning i det.
Sverige har rätt att sätta nya regler för framtidens migration. Men ju större konsekvenser en lagändring får för en människas liv och ju längre hen har organiserat sitt liv efter de tidigare reglerna, desto starkare blir argumentet för genomtänkta övergångsbestämmelser.
En rättsstats trovärdighet mäts inte bara i dess förmåga att stifta och ändra lagar. Den mäts också i hur staten behandlar människor som har följt och litat på de regler staten själv har beslutat om.
Därför kvarstår den avgörande frågan:
När staten ändrar spelreglerna mitt i spelet – vilket ansvar har den då för dem som under många år har byggt sina liv efter de gamla?
Fereshteh Javani, initiativtagare och administration för Facebook-nätverket “Vi är 4700 arbetare”
Inlägget När spelreglerna ändras mitt i spelet dök först upp på Dagens Arena.
71d670c07ef040c357e96a0bbde5e25434ed11172770e153371c7bdda95f8bffdda8f44f97e7fd7cTITLE: När spelreglerna ändras mitt i spelet DESCRIPTION: Att avskaffa spårbytet utmanar vår tillit. Inlägget När spelreglerna ändras mitt i spelet dök först upp på Dagens Arena. CONTENT: Avskaffandet av spårbyte är mer än en förändring av svensk migrationspolitik. Det väcker en principiell fråga om rättssäkerhet och tillit: Hur mycket ska människor kunna lita på de lagar som gäller när de arbetar, etablerar sig och bygger sin framtid i Sverige? År 2008 reformerade alliansregeringen reglerna för arbetskraftsinvandring. Regeringen bestod av Moderaterna, Centerpartiet, Folkpartiet och Kristdemokraterna. En del av regelverket var möjligheten till så kallat spårbyte. Vissa asylsökande som fått avslag men arbetade och uppfyllde lagens krav kunde ansöka om arbetstillstånd utan att först lämna Sverige. Spårbyte fanns i närmare 17 år. Under denna tid fick människor arbetstillstånd, etablerade sig på arbetsmarknaden och byggde sina liv utifrån ett regelverk som staten själv hade skapat. År 2025 avskaffades möjligheten. Moderaterna, Liberalerna och Kristdemokraterna – tre av de partier som satt i regeringen när systemet infördes – befann sig nu i den regering som tog bort det. Att politiska partier ändrar uppfattning är varken ovanligt eller odemokratiskt. Lagar kan förändras. Men frågan är inte bara om staten får ändra reglerna, utan vilket ansvar staten har för människor som redan under många år har levt efter dem. En fråga om rättssäkerhet När spårbyte avskaffades infördes inga generella övergångsbestämmelser som skyddade dem som redan befann sig i systemet. Lagrådet uppmärksammade problematiken. En central fråga var risken för att personer i jämförbara situationer skulle kunna få olika utfall beroende på när Migrationsverket fattade beslut i deras ärenden. Därmed handlar frågan inte enbart om migrationspolitik. Den berör rättssäkerhet, likabehandling och förutsägbarhet. Det finns en principiell skillnad mellan den som vill träda in i ett system efter en lagändring och den som flera år tidigare fått tillstånd enligt samma system, arbetat och anpassat sitt liv efter statens krav. Avskaffandet av spårbyte bör också ses i ljuset av de senaste årens åtstramningar av arbetskraftsinvandringen. I november 2023 höjdes exempelvis försörjningskravet för arbetstillstånd till 80 procent av medianlönen, då 27 360 kronor i månaden. Från 1 juni 2026 höjdes det till 90 procent av medianlönen dvs 34.470 kr i månaden. Men en fråga har fått betydligt mindre uppmärksamhet: Hur stor del av kostnaden för en politisk kursändring är det rimligt att lägga på människor som inte har brutit mot reglerna, utan tvärtom har uppfyllt de krav staten ställde? Just den frågan riskerar att försvinna i den polariserade diskussionen om huruvida Sverige ska ha ”mer” eller ”mindre” migration. Partierna måste stå för sina beslut Moderaterna, Liberalerna och Kristdemokraterna bedriver i dag migrationspolitik i ett annat politiskt landskap än 2008. Tidösamarbetet och Sverigedemokraternas inflytande är en del av förändringen. Men det befriar inte regeringspartierna från ansvar för de beslut de själva fattar. För Liberalerna är frågan hur politiken går ihop med partiets traditionella betoning av individens rättigheter och rättssäkerhet. För Kristdemokraterna handlar det om hur en politik som kan skapa djup osäkerhet för familjer som levt länge i Sverige förhåller sig till partiets betoning av familjens betydelse. Och för Moderaterna, som länge framhållit arbete, egen försörjning och etablering som centrala delar av integrationen, uppstår en tydlig motsättning: Vilket budskap skickas till den som har gjort precis det politiken efterfrågat men ändå riskerar att förlora möjligheten att stanna? Tilliten till lagen Kostnaden stannar inte hos den enskilde. Arbetsgivare kan förlora erfaren personal, familjer drabbas och samhällen förlorar människor som under lång tid arbetat och varit en del av dem. Man kan förespråka en restriktiv migrationspolitik och samtidigt försvara rättssäkerhet. Det finns ingen motsättning i det. Sverige har rätt att sätta nya regler för framtidens migration. Men ju större konsekvenser en lagändring får för en människas liv och ju längre hen har organiserat sitt liv efter de tidigare reglerna, desto starkare blir argumentet för genomtänkta övergångsbestämmelser. En rättsstats trovärdighet mäts inte bara i dess förmåga att stifta och ändra lagar. Den mäts också i hur staten behandlar människor som har följt och litat på de regler staten själv har beslutat om. Därför kvarstår den avgörande frågan: När staten ändrar spelreglerna mitt i spelet – vilket ansvar har den då för dem som under många år har byggt sina liv efter de gamla? Fereshteh Javani, initiativtagare och administration för Facebook-nätverket “Vi är 4700 arbetare” Inlägget När spelreglerna ändras mitt i spelet dök först upp på Dagens Arena.
TITLE: När spelreglerna ändras mitt i spelet DESCRIPTION: Att avskaffa spårbytet utmanar vår tillit. Inlägget När spelreglerna ändras mitt i spelet dök först upp på Dagens Arena. CONTENT: Avskaffandet av spårbyte är mer än en förändring av svensk migrationspolitik. Det väcker en principiell fråga om rättssäkerhet och tillit: Hur mycket ska människor kunna lita på de lagar som gäller när de arbetar, etablerar sig och bygger sin framtid i Sverige? År 2008 reformerade alliansregeringen reglerna för arbetskraftsinvandring. Regeringen bestod av Moderaterna, Centerpartiet, Folkpartiet och Kristdemokraterna. En del av regelverket var möjligheten till så kallat spårbyte. Vissa asylsökande som fått avslag men arbetade och uppfyllde lagens krav kunde ansöka om arbetstillstånd utan att först lämna Sverige. Spårbyte fanns i närmare 17 år. Under denna tid fick människor arbetstillstånd, etablerade sig på arbetsmarknaden och byggde sina liv utifrån ett regelverk som staten själv hade skapat. År 2025 avskaffades möjligheten. Moderaterna, Liberalerna och Kristdemokraterna – tre av de partier som satt i regeringen när systemet infördes – befann sig nu i den regering som tog bort det. Att politiska partier ändrar uppfattning är varken ovanligt eller odemokratiskt. Lagar kan förändras. Men frågan är inte bara om staten får ändra reglerna, utan vilket ansvar staten har för människor som redan under många år har levt efter dem. En fråga om rättssäkerhet När spårbyte avskaffades infördes inga generella övergångsbestämmelser som skyddade dem som redan befann sig i systemet. Lagrådet uppmärksammade problematiken. En central fråga var risken för att personer i jämförbara situationer skulle kunna få olika utfall beroende på när Migrationsverket fattade beslut i deras ärenden. Därmed handlar frågan inte enbart om migrationspolitik. Den berör rättssäkerhet, likabehandling och förutsägbarhet. Det finns en principiell skillnad mellan den som vill träda in i ett system efter en lagändring och den som flera år tidigare fått tillstånd enligt samma system, arbetat och anpassat sitt liv efter statens krav. Avskaffandet av spårbyte bör också ses i ljuset av de senaste årens åtstramningar av arbetskraftsinvandringen. I november 2023 höjdes exempelvis försörjningskravet för arbetstillstånd till 80 procent av medianlönen, då 27 360 kronor i månaden. Från 1 juni 2026 höjdes det till 90 procent av medianlönen, dvs. 34 470 kr i månaden. Men en fråga har fått betydligt mindre uppmärksamhet: Hur stor del av kostnaden för en politisk kursändring är det rimligt att lägga på människor som inte har brutit mot reglerna, utan tvärtom har uppfyllt de krav staten ställde? Just den frågan riskerar att försvinna i den polariserade diskussionen om huruvida Sverige ska ha ”mer” eller ”mindre” migration. Partierna måste stå för sina beslut Moderaterna, Liberalerna och Kristdemokraterna bedriver i dag migrationspolitik i ett annat politiskt landskap än 2008. Tidösamarbetet och Sverigedemokraternas inflytande är en del av förändringen. Men det befriar inte regeringspartierna från ansvar för de beslut de själva fattar. För Liberalerna är frågan hur politiken går ihop med partiets traditionella betoning av individens rättigheter och rättssäkerhet. För Kristdemokraterna handlar det om hur en politik som kan skapa djup osäkerhet för familjer som levt länge i Sverige förhåller sig till partiets betoning av familjens betydelse. Och för Moderaterna, som länge framhållit arbete, egen försörjning och etablering som centrala delar av integrationen, uppstår en tydlig motsättning: Vilket budskap skickas till den som har gjort precis det politiken efterfrågat men ändå riskerar att förlora möjligheten att stanna? Tilliten till lagen Kostnaden stannar inte hos den enskilde. Arbetsgivare kan förlora erfaren personal, familjer drabbas och samhällen förlorar människor som under lång tid arbetat och varit en del av dem. Man kan förespråka en restriktiv migrationspolitik och samtidigt försvara rättssäkerhet. Det finns ingen motsättning i det. Sverige har rätt att sätta nya regler för framtidens migration. Men ju större konsekvenser en lagändring får för en människas liv och ju längre hen har organiserat sitt liv efter de tidigare reglerna, desto starkare blir argumentet för genomtänkta övergångsbestämmelser. En rättsstats trovärdighet mäts inte bara i dess förmåga att stifta och ändra lagar. Den mäts också i hur staten behandlar människor som har följt och litat på de regler staten själv har beslutat om. Därför kvarstår den avgörande frågan: När staten ändrar spelreglerna mitt i spelet – vilket ansvar har den då för dem som under många år har byggt sina liv efter de gamla? Fereshteh Javani, initiativtagare och administration för Facebook-nätverket ”Vi är 4700 arbetare” Inlägget När spelreglerna ändras mitt i spelet dök först upp på Dagens Arena.
72d536bd14b02c1986fa2ea513259f80419dbc61The clip spread online amid reports of U.S. farmers being squeezed by rising prices and trade wars.
The clip spread online amid reports of U.S. farmers being squeezed by rising prices and trade wars.
1a108cd5ece258dd360b61a9561078deae5b77b0People omitted important information, including when the senator made the comments, from their posts.
People omitted important information, including when the senator made the comments, from their posts.
5b1dea2b33abf2ca224aff8a4574993a3773c417Samtidigt som svenska folket följer regeringsbildningen med varierande upphetsning håller styren på att formeras i landets kommuner. Och där finns det betydligt fler partier som gör anspråk på makten än i riksdagen. Dagens ETC har gått igenom valresultaten i Sveriges samtliga kommuner och listat alla 148 partier som vunnit mandat.
Samtidigt som svenska folket följer regeringsbildningen med varierande upphetsning håller styren på att formeras i landets kommuner. Och där finns det betydligt fler partier som gör anspråk på makten än i riksdagen. Dagens ETC har gått igenom valresultaten i Sveriges samtliga kommuner och listat alla 148 partier som vunnit mandat.
684e9bf01a831bbcaa8c6587ce278175f066786b5b1dea2b33abf2ca224aff8a4574993a3773c417TITLE: Här är alla Sveriges lokala partier med mandat: Skolföräldrar, helmjölk och vanligt folk DESCRIPTION: Samtidigt som svenska folket följer regeringsbildningen med varierande upphetsning håller styren på att formeras i landets kommuner. Och där finns det betydligt fler partier som gör anspråk på makten än i riksdagen. Dagens ETC har gått igenom valresultaten i Sveriges samtliga kommuner och listat alla 148 partier som vunnit mandat. CONTENT: Samtidigt som svenska folket följer regeringsbildningen med varierande upphetsning håller styren på att formeras i landets kommuner. Och där finns det betydligt fler partier som gör anspråk på makten än i riksdagen. Dagens ETC har gått igenom valresultaten i Sveriges samtliga kommuner och listat alla 148 partier som vunnit mandat.
TITLE: Hela listan: Här är alla Sveriges lokala partier – skolföräldrar, helmjölk och vanligt folk DESCRIPTION: Samtidigt som svenska folket följer regeringsbildningen med varierande upphetsning håller styren på att formeras i landets kommuner. Och där finns det betydligt fler partier som gör anspråk på makten än i riksdagen. Dagens ETC har gått igenom valresultaten i Sveriges samtliga kommuner och listat alla 148 partier som vunnit mandat. CONTENT: Samtidigt som svenska folket följer regeringsbildningen med varierande upphetsning håller styren på att formeras i landets kommuner. Och där finns det betydligt fler partier som gör anspråk på makten än i riksdagen. Dagens ETC har gått igenom valresultaten i Sveriges samtliga kommuner och listat alla 148 partier som vunnit mandat.
684e9bf01a831bbcaa8c6587ce278175f066786bSamtidigt som svenska folket följer regeringsbildningen med varierande upphetsning håller styren på att formeras i landets kommuner. Och där finns det betydligt fler partier som gör anspråk på makten än i riksdagen. Dagens ETC har gått igenom valresultaten i Sveriges samtliga kommuner och listat alla 148 partier som vunnit mandat.
Samtidigt som svenska folket följer regeringsbildningen med varierande upphetsning håller styren på att formeras i landets kommuner. Och där finns det betydligt fler partier som gör anspråk på makten än i riksdagen. Dagens ETC har gått igenom valresultaten i Sveriges samtliga kommuner och listat alla 148 partier som vunnit mandat.
684e9bf01a831bbcaa8c6587ce278175f066786b5b1dea2b33abf2ca224aff8a4574993a3773c417TITLE: Här är alla Sveriges lokala partier med mandat: Skolföräldrar, helmjölk och vanligt folk DESCRIPTION: Samtidigt som svenska folket följer regeringsbildningen med varierande upphetsning håller styren på att formeras i landets kommuner. Och där finns det betydligt fler partier som gör anspråk på makten än i riksdagen. Dagens ETC har gått igenom valresultaten i Sveriges samtliga kommuner och listat alla 148 partier som vunnit mandat. CONTENT: Samtidigt som svenska folket följer regeringsbildningen med varierande upphetsning håller styren på att formeras i landets kommuner. Och där finns det betydligt fler partier som gör anspråk på makten än i riksdagen. Dagens ETC har gått igenom valresultaten i Sveriges samtliga kommuner och listat alla 148 partier som vunnit mandat.
TITLE: Hela listan: Här är alla Sveriges lokala partier – skolföräldrar, helmjölk och vanligt folk DESCRIPTION: Samtidigt som svenska folket följer regeringsbildningen med varierande upphetsning håller styren på att formeras i landets kommuner. Och där finns det betydligt fler partier som gör anspråk på makten än i riksdagen. Dagens ETC har gått igenom valresultaten i Sveriges samtliga kommuner och listat alla 148 partier som vunnit mandat. CONTENT: Samtidigt som svenska folket följer regeringsbildningen med varierande upphetsning håller styren på att formeras i landets kommuner. Och där finns det betydligt fler partier som gör anspråk på makten än i riksdagen. Dagens ETC har gått igenom valresultaten i Sveriges samtliga kommuner och listat alla 148 partier som vunnit mandat.