Tornevall Networks

Minst fyra personer har dödats och 20 skadats i en skjutning på en skola i södra Turkiet, uppger guvernören i Kahramanmarasprovinsen.

Det finns ingen reservplan. Statsminister Ulf Kristersson (M) tillbakavisar uppgifterna om att de samtal med europeiska Natoländer som Sverige deltar i handlar om att förbereda för att USA drar sig ur militäralliansen. Det handlar om att Europa ska ta mer ansvar, enligt statsministern. – Den amerikanska presidenten har i många år krävt just detta. Europa borde ha lyssnat tidigare.

– Hyresfrågan är något folk känner in på skinnet, säger Thomas Dahlén.

– Ja, det är många som betalar halva sin lön i hyra, fyller Marie Lundberg i.

Marie och Thomas är medlemmar i Kommunistiska Partiet i Göteborg och de har jobbat med bostadsfrågan och hyresfrågan i många år. Nu har de tillsammans i Kommunisternas partiförening i Kortedala, Gamlestan och Bergsjön i nordöstra Göteborg lämnat in ett medborgarförslag om kraftigt sänkta hyror för de bostäder som ägs av allmännyttan. I förslaget kräver de också ett stopp för vinster i kommunalt ägda bostadsbolag – något de menar är en dubbelbeskattning av hyresgäster.

– Egentligen är ju en sänkning av hyrorna med 30 procent alldeles för lite, de här husen är ju betalda många gånger om, säger Marie Lundberg.

Medborgarförslaget är ett resultat av partiföreningens långa arbete med hyresfrågan. Under de senaste åren har föreningen haft två möten med tema bostadspolitik – ett sätt att engagera hyresgäster i området. Under den första månaden förslaget låg ute lyckades det samla in 200 röster, något både Marie Lundberg och Thomas Dahlén är nöjda med.

– Den största kampen är den mot uppgivenheten. Folk här är medvetna om att de blir grundlurade och man konstaterar ju tillsammans att man inte kan ha de här hyrorna, men det finns inga politiker som vill lyssna om det inte är valår, säger Thomas Dahlén.

Kommunisternas partiförening i Kortedala har gjort en film där de lägger fram argumenten bakom sitt förslag.

Ett exempel de båda tar upp är hur hyresgästerna på Siriusgatan i Bergsjön lyckades stoppa renovräkningarna i sitt område. De fick rätt i hyresnämnden, med hänsyn till hyresgästernas ekonomiska situation. Då överklagade Göteborgspolitikerna, som styr det kommunala bolaget Familjebostäder, beslutet till hovrätten – där de fick rätt och körde över hyresgästerna. I spetsen gick bolagets vänsterpartistiska ordförande.

Ett annat exempel de tar upp är kollektivhusföreningen Trädet. Ett kollektivhus som drevs av de boende med självförvaltning i 25 år i en byggnad som tillhör det kommunala bostadsbolaget Poseidon. Trädet satte sina egna hyror.

När lagen ändrades 2011 och de kommunala bostadsbolagen blev tvungna att drivas enligt marknadsmässiga principer tvingades föreningen att skriva på ett nytt avtal med Poseidon, utan egen förvaltning. Detta för att hyrorna skulle upp i nivå med grannhusens. Poseidon ansåg att det var en förvaltningsform som var särskilt olämpad att drivas affärsmässigt.

– Det sved ju i ögonen på bostadsbolaget att hyrorna i Trädet var 40 procent billigare än dem i närliggande hus, säger Thomas Dahlén.

De lyfter också hur de kommunala bostadsbolagen förutom direkt vinst som går upp i moderbolaget också för över pengar vid sidan om, något två tidigare yrkesrevisorer påpekade i en artikel 2025 i den göteborgska lokaltidningen Spanaren.

– Det är stora summor det handlar om, säger Marie Lundberg.

– Det är häpnadsväckande att läsa att bolagen om de inte fört över totalt 3 miljarder mellan 2017 och 2023 hade kunnat hålla hyrorna nere samtidigt som vräkningarna av barn i Göteborg ökat med 50 procent de senaste tre åren.

– Om de kommunala bostadsbolagen sänker hyran kommer även de privata behöva göra det. Som det ser ut nu är hyresfastigheter en av de mest lönsamma branscherna, påpekar Thomas Dahlén.

Hyresfrågan är viktig. Thomas Dahlén pekar ut en banderoll om sänkta hyror som hängt uppe i över två månader. Foto: Proletären

Partiföreningen hoppas samla in ännu fler underskrifter på sitt medborgarförslag innan tiden för underskrifter löper ut den 23 april, men de betonar också att det viktigaste med förslaget är att upplysa om och få presentera argumenten för sänkta hyror.

– Tanken är att fortsätta arbeta med det här, även om politikerna inte svarar. Det viktigaste med medborgarförslaget är att lyfta fram argumenten, för de är giltiga även långt utanför Kortedala eller Göteborg, säger Marie Lundberg och fortsätter:

– Vi vill få folk att tänka såhär inför valet att om någon vill ha din röst, fråga då: Vill du sänka hyrorna?

Allmännyttans hyressättning strider mot kommunallagen. Anledningen är att de privata hyresvärdarnas jätteprofiter ska garanteras.

I kommunlagen kan man i kapitel 2, paragraf 6, läsa: ”Kommuner och regioner får inte ta ut högre avgifter än som motsvarar kostnaderna för de tjänster eller nyttigheter som de tillhandahåller.”

I paragraf 7 står det: ”Kommuner och regioner får driva näringsverksamhet om den drivs utan vinstsyfte och syftar till att tillhandahålla allmännyttiga anläggningar eller tjänster åt medlemmarna.”

Principen är alltså självkostnadstäckning utan vinstsyfte. När de allmännyttiga kommunala bostadsbolagen etablerades och blev dominerande, särskilt i och med miljonprogramsbygget cirka 1965-1975, blev de privata hyresvärdarna därför skräckslagna. Deras verksamhet – äga och förvalta hyresfastigheter – har av organisationen Företagarna år efter år beskrivits som den lönsammaste branschen i Sverige med en direktavkastning på cirka 20 procent, nästan dubbelt så lönsamt som bank- och försäkringsbranscherna.

Skulle de privata fastighetskapitalisterna utsättas för en hård priskonkurrens från allmännyttan? Nej, därför klev Sveriges riksdag in och stiftade Lagen om kommunala bostadsbolag. I lagens kapitel 1 paragraf 2 står att läsa: ”Ett allmännyttigt kommunalt bostadsaktiebolag ska bedriva verksamheten enligt affärsmässiga principer trots 2 kap. 6 och 7 [ovan nämnda skrivelser i kommunallagen]”.

”Affärsmässiga principer” är ett kapitalistiskt uttryck och betyder på vanlig svenska: Så hög vinst som möjligt. Allmännyttan är alltså enligt lag tvingad att ta ut högre hyror än som motsvarar kostnaden för värme, el, vatten, reparationer, underhåll och så vidare för hyresbostäderna. Då blir det pengar över, och dessa pengar lägger ägarna – kommunpolitikerna – gärna beslag på för att betala kommunala utgifter, exempelvis simhallar, kollektivtrafik och kameraövervakning i förorterna.

Dessa och andra kostnader får alltså hyresgästerna i allmännyttan vara med och betala via hyran istället för att de betalas av alla kommuninvånare via skatten. På så sätt slipper kommunpolitikerna göra sig impopulära genom höjd kommunalskatt.

Och det är inga småpengar det handlar om. 2023 kunde Hem & Hyra berätta att allmännyttan i Sverige under de cirka tio år som Lagen om allmännyttiga bostadsbolag har funnits plockat ut vinster på cirka 13 miljarder kronor.

Men även om kommunpolitikerna nu gillar denna ordning så är det inte det främsta syftet med vinstkravet för allmännyttan. Syftet är i första hand att skydda de privata hyreskapitalisterna från konkurrens och på så sätt garantera deras enorma vinster.

Det är inte alla som får göra lumpen. Men av dem som får det är en överrepresenterad majoritet barn till högutbildade föräldrar. Det visar en ny studie från Totalförsvarets forskningsinstitut. Peter Bäckström, författare till studien, tycker att saken tål en diskussion och berättar om hur vissa ekonomer tänker. – Säg att Einstein dyker upp på mönstringen. Vad gör vi med honom?

Han är en välkänd vänsterprofil – akademiker, debattör och författare. Nu står han åtalad för att i en gruppchatt ha skrivit hotfulla meddelanden.

Till helgen har Vänsterpartiet kongress i Örebro, där bland annat partistyrelsens förslag till valplattform ska godkännas. I slutet av valplattformen framför partiet sin önskan för kommande regeringskomposition:

”Vänsterpartiet är redo för att ta politiskt ansvar i regeringsställning. Om våra röster behövs för att bilda regering så ska vi också ingå i den. Det betyder att vi inte kommer att stödja eller släppa fram en regering som vi inte ingår i. […] Vi söker därför samarbete med, i första hand, Socialdemokraterna och Miljöpartiet men även med Centerpartiet om det skulle behövas för att säkra en majoritet i riksdagen.”

Denna skrivelse, vars lite smått desperata ton blir starkare för varje mening, är ett utmärkt exempel på Vänsterpartiets plan för valet 2026. I jakten på makten kan man gott hålla för näsan och sitta i samma regering med Natosossar eller nyliberalerna i Centerpartiet. Vänsterpartiets motto tycks vara: ”Ministerposter är allt, politiken intet.”

När Thore Rosenberg i Katrineholm såg annonsen om andelsodlingen i ETC Solpark i sin dagstidning, var steget inte långt att ta. Som mångårig ETC-läsare och med ett växande intresse för hållbar mat kändes det både logiskt och lockande.

Social media posts claimed Spain's Prime Minister Pedro Sánchez announced a new law that would punish critics of Islam.

Det är tuffa tider för hyresgäster och de som är i behov av en bostad. Bostadspolitiken i Sverige har under lång tid varit ett fullständigt haveri och sedan länge har riksdagspartierna, inklusive Vänsterpartiet och Socialdemokraterna, i princip släppt de sociala ambitionerna om en bostad för alla till rimliga kostnader.

I Sverige beräknas 127 av 290 kommuner ha brist på bostäder. Boverket uppskattar att det behövs byggas cirka 50.000 lägenheter per år fram till 2033 för att råda bot på bostadsbristen. Ett byggande som vi inte är i närheten av. Detta samtidigt som över 16.000 byggnadsarbetare går arbetslösa i Sverige, den högsta siffran sedan sviterna av finanskrisen 2008 då bostadsbyggandet tvärnitade.

Konsekvenserna av att det byggs för lite är inte bara arbetslösa byggnadsarbetare. Så bor till exempel nästan 200.000 unga vuxna kvar hos sina föräldrar mot sin vilja på grund av bostadsbristen. Det förhindrar både familjebildning och möjligheten att söka egen försörjning. Med minskade födslotal – en fråga politiker gärna tar upp – som naturlig följd.

Trångboddheten har samtidigt blivit ett växande problem och ligger snart på nästan 20 procent. Det tär på familjerelationer och barns möjligheter till lek, vila och studiero.

Bostadsbristen uppstod inte ur tomma intet. Grunden lades när den svenska bostadsmodellen systematiskt monterades ner. Under 1990-talet och tidigt 2000-tal tvingades kommunala bostadsbolag in i marknadsanpassningar, och ombildningar till bostadsrätter accelererade. Det statliga bostadsfinansieringssystemet avvecklades successivt. 

Våra bostäder, som en gång var en del av välfärdsstaten och sågs som en social rättighet, omvandlades bit för bit till att bli änu en vara på marknaden. En marknad som sedan visade sig fungera precis som alla andra marknader: den gynnar de som redan äger och slår mot de som inte gör det.

När det väl byggs idag, byggs det i huvudsak bostadsrätter och dyra hyresrätter – alltså det som ger störst vinst  – och inte bostäder som alla har råd med. De kommunala bostadsbolagen beter sig som vilka vinstdrivande fastighetsbolag som helst, där vinsterna plockas ut för att täppa till hål i kommunbudgeten. Hyresgästerna får agera mjölkko till kommunkassan. 

Allt fler bostäder blir investeringsobjekt snarare än hem. I storstädernas citykärnor säljs lägenheter för priser som vida överstiger vad vanliga arbetare kan belåna sig till, och priserna pressas upp av en spekulation som gynnas av just de regler politiker beslutat om. 

Göteborgspostens ledarskribent Håkan Boström går så långt att han argumenterar för fler bostadsrätter och dyrare bostäder för att tränga ut Göteborgs kommuns låginkomsttagare. Han anser att de inte bidrar tillräckligt till skatteunderlaget!

Den nuvarande politiken får också varje år konsekvenser för landets tre miljoner hyresgäster. I början av mars i år var merparten av hyresförhandlingarna mellan Hyresgästföreningen och fastighetsägarna klara. Resultatet är att hyran i snitt höjs med 3,4 procent för landets hyresgäster. 

Höjningen är visserligen lägre än tidigare års rekordhöjningar av hyran, där snittet legat på över fyra procent åren 2023-2025. Men höjningen är fortfarande långt över den förväntade inflationstakten. 

Det spelar mindre roll från vilket parti ledamöterna i landets kommunala bostadsbolags styrelser kommer. Så får till exempel de boende i Gävles kommunala bostadsbolag, Gavlegårdarna, se en av de högsta höjningarna i år. Där är ordföranden socialdemokrat.

Bostadsbristen och hyreshöjningarna borde vara två av 2026 års stora valfrågor, men de lyser helt med sin frånvaro i den politiska debatten. 

De ”åtgärder” som tas fram är bara mer av samma, och förvärrar snarare situationen istället för att göra det bättre. Mats Odell, kristdemokratisk bostadsminister i regeringen Reinfeldt, sade på en presskonferens att föräldrar helt enkelt får köpa bostadsrätter åt sina barn för att råda bot på bostadsbristen bland ungdomar. Det var 2012, och över ett decennium senare är det fortfarande den rådande politiken. 

Nu har riksdagen beslutat att lätta på reglerna kring bostadslån, med sänkta amorteringskrav och höjt bolånetak, från 85 till 90 procent. Åtgärder som enbart kommer att höja belåningsgraden för de redan högt belånade svenskarna. 

Hushållens skulder har ökat ända sedan 1990-talet och är idag bland de högsta i västvärlden i förhållande till inkomst. Storbankernas ägare har däremot glada dagar när räntorna på bolånen förvandlas till vinster på finanskapitalisternas konton.

Bostaden borde vara en social rättighet, inte en vara. Det kräver en politik som bryter med marknadslogiken på riktigt. Stat och kommun måste ta tillbaka ansvaret för hela bostadsförsörjningen – från finansiering och byggande till uthyrning och hyressättning – i syfte att garantera ett tryggt och prisvärt boende åt alla. 

Offentliga bostadsbolag ska styras av sociala behov, inte av vinstmaximering. Hyrorna ska inte tas ut som skatteintäkter av kommunerna. 

All privatisering av kommunala bostadsbestånd måste stoppas. Spekulationen måste brytas och bostadsbyggandet riktas mot det som behövs mest. 

Det som saknas är inte kunskap eller resurser för en värdig bostadspolitik. Det som saknas är viljan att föra fram en bostadspolitik som bryter med marknadslogiken istället för att förstärka den. 

Den politiken kommer vi inte få gratis, vare sig av Tidöregeringen eller en socialdemokrati som sedan länge kapitulerat inför marknadskrafterna. Den kan bara vinnas genom att vi hyresgäster och vanliga arbetare organiserar sig oss för att ta tillbaka makten över vårt boende.