71d670c07ef040c357e96a0bbde5e25434ed1117Att avskaffa spårbytet utmanar vår tillit.
Inlägget När spelreglerna ändras mitt i spelet dök först upp på Dagens Arena.
Avskaffandet av spårbyte är mer än en förändring av svensk migrationspolitik. Det väcker en principiell fråga om rättssäkerhet och tillit: Hur mycket ska människor kunna lita på de lagar som gäller när de arbetar, etablerar sig och bygger sin framtid i Sverige?
År 2008 reformerade alliansregeringen reglerna för arbetskraftsinvandring. Regeringen bestod av Moderaterna, Centerpartiet, Folkpartiet och Kristdemokraterna.
En del av regelverket var möjligheten till så kallat spårbyte. Vissa asylsökande som fått avslag men arbetade och uppfyllde lagens krav kunde ansöka om arbetstillstånd utan att först lämna Sverige.
Spårbyte fanns i närmare 17 år. Under denna tid fick människor arbetstillstånd, etablerade sig på arbetsmarknaden och byggde sina liv utifrån ett regelverk som staten själv hade skapat.
År 2025 avskaffades möjligheten. Moderaterna, Liberalerna och Kristdemokraterna – tre av de partier som satt i regeringen när systemet infördes – befann sig nu i den regering som tog bort det.
Att politiska partier ändrar uppfattning är varken ovanligt eller odemokratiskt. Lagar kan förändras. Men frågan är inte bara om staten får ändra reglerna, utan vilket ansvar staten har för människor som redan under många år har levt efter dem.
När spårbyte avskaffades infördes inga generella övergångsbestämmelser som skyddade dem som redan befann sig i systemet.
Lagrådet uppmärksammade problematiken. En central fråga var risken för att personer i jämförbara situationer skulle kunna få olika utfall beroende på när Migrationsverket fattade beslut i deras ärenden.
Därmed handlar frågan inte enbart om migrationspolitik. Den berör rättssäkerhet, likabehandling och förutsägbarhet.
Det finns en principiell skillnad mellan den som vill träda in i ett system efter en lagändring och den som flera år tidigare fått tillstånd enligt samma system, arbetat och anpassat sitt liv efter statens krav.
Avskaffandet av spårbyte bör också ses i ljuset av de senaste årens åtstramningar av arbetskraftsinvandringen. I november 2023 höjdes exempelvis försörjningskravet för arbetstillstånd till 80 procent av medianlönen, då 27 360 kronor i månaden. Från 1 juni 2026 höjdes det till 90 procent av medianlönen dvs 34.470 kr i månaden.
Men en fråga har fått betydligt mindre uppmärksamhet:
Hur stor del av kostnaden för en politisk kursändring är det rimligt att lägga på människor som inte har brutit mot reglerna, utan tvärtom har uppfyllt de krav staten ställde?
Just den frågan riskerar att försvinna i den polariserade diskussionen om huruvida Sverige ska ha ”mer” eller ”mindre” migration.
Moderaterna, Liberalerna och Kristdemokraterna bedriver i dag migrationspolitik i ett annat politiskt landskap än 2008. Tidösamarbetet och Sverigedemokraternas inflytande är en del av förändringen. Men det befriar inte regeringspartierna från ansvar för de beslut de själva fattar.
För Liberalerna är frågan hur politiken går ihop med partiets traditionella betoning av individens rättigheter och rättssäkerhet.
För Kristdemokraterna handlar det om hur en politik som kan skapa djup osäkerhet för familjer som levt länge i Sverige förhåller sig till partiets betoning av familjens betydelse.
Och för Moderaterna, som länge framhållit arbete, egen försörjning och etablering som centrala delar av integrationen, uppstår en tydlig motsättning: Vilket budskap skickas till den som har gjort precis det politiken efterfrågat men ändå riskerar att förlora möjligheten att stanna?
Kostnaden stannar inte hos den enskilde. Arbetsgivare kan förlora erfaren personal, familjer drabbas och samhällen förlorar människor som under lång tid arbetat och varit en del av dem.
Man kan förespråka en restriktiv migrationspolitik och samtidigt försvara rättssäkerhet. Det finns ingen motsättning i det.
Sverige har rätt att sätta nya regler för framtidens migration. Men ju större konsekvenser en lagändring får för en människas liv och ju längre hen har organiserat sitt liv efter de tidigare reglerna, desto starkare blir argumentet för genomtänkta övergångsbestämmelser.
En rättsstats trovärdighet mäts inte bara i dess förmåga att stifta och ändra lagar. Den mäts också i hur staten behandlar människor som har följt och litat på de regler staten själv har beslutat om.
Därför kvarstår den avgörande frågan:
När staten ändrar spelreglerna mitt i spelet – vilket ansvar har den då för dem som under många år har byggt sina liv efter de gamla?
Fereshteh Javani, initiativtagare och administration för Facebook-nätverket “Vi är 4700 arbetare”
Inlägget När spelreglerna ändras mitt i spelet dök först upp på Dagens Arena.
71d670c07ef040c357e96a0bbde5e25434ed11172770e153371c7bdda95f8bffdda8f44f97e7fd7cTITLE: När spelreglerna ändras mitt i spelet DESCRIPTION: Att avskaffa spårbytet utmanar vår tillit. Inlägget När spelreglerna ändras mitt i spelet dök först upp på Dagens Arena. CONTENT: Avskaffandet av spårbyte är mer än en förändring av svensk migrationspolitik. Det väcker en principiell fråga om rättssäkerhet och tillit: Hur mycket ska människor kunna lita på de lagar som gäller när de arbetar, etablerar sig och bygger sin framtid i Sverige? År 2008 reformerade alliansregeringen reglerna för arbetskraftsinvandring. Regeringen bestod av Moderaterna, Centerpartiet, Folkpartiet och Kristdemokraterna. En del av regelverket var möjligheten till så kallat spårbyte. Vissa asylsökande som fått avslag men arbetade och uppfyllde lagens krav kunde ansöka om arbetstillstånd utan att först lämna Sverige. Spårbyte fanns i närmare 17 år. Under denna tid fick människor arbetstillstånd, etablerade sig på arbetsmarknaden och byggde sina liv utifrån ett regelverk som staten själv hade skapat. År 2025 avskaffades möjligheten. Moderaterna, Liberalerna och Kristdemokraterna – tre av de partier som satt i regeringen när systemet infördes – befann sig nu i den regering som tog bort det. Att politiska partier ändrar uppfattning är varken ovanligt eller odemokratiskt. Lagar kan förändras. Men frågan är inte bara om staten får ändra reglerna, utan vilket ansvar staten har för människor som redan under många år har levt efter dem. En fråga om rättssäkerhet När spårbyte avskaffades infördes inga generella övergångsbestämmelser som skyddade dem som redan befann sig i systemet. Lagrådet uppmärksammade problematiken. En central fråga var risken för att personer i jämförbara situationer skulle kunna få olika utfall beroende på när Migrationsverket fattade beslut i deras ärenden. Därmed handlar frågan inte enbart om migrationspolitik. Den berör rättssäkerhet, likabehandling och förutsägbarhet. Det finns en principiell skillnad mellan den som vill träda in i ett system efter en lagändring och den som flera år tidigare fått tillstånd enligt samma system, arbetat och anpassat sitt liv efter statens krav. Avskaffandet av spårbyte bör också ses i ljuset av de senaste årens åtstramningar av arbetskraftsinvandringen. I november 2023 höjdes exempelvis försörjningskravet för arbetstillstånd till 80 procent av medianlönen, då 27 360 kronor i månaden. Från 1 juni 2026 höjdes det till 90 procent av medianlönen dvs 34.470 kr i månaden. Men en fråga har fått betydligt mindre uppmärksamhet: Hur stor del av kostnaden för en politisk kursändring är det rimligt att lägga på människor som inte har brutit mot reglerna, utan tvärtom har uppfyllt de krav staten ställde? Just den frågan riskerar att försvinna i den polariserade diskussionen om huruvida Sverige ska ha ”mer” eller ”mindre” migration. Partierna måste stå för sina beslut Moderaterna, Liberalerna och Kristdemokraterna bedriver i dag migrationspolitik i ett annat politiskt landskap än 2008. Tidösamarbetet och Sverigedemokraternas inflytande är en del av förändringen. Men det befriar inte regeringspartierna från ansvar för de beslut de själva fattar. För Liberalerna är frågan hur politiken går ihop med partiets traditionella betoning av individens rättigheter och rättssäkerhet. För Kristdemokraterna handlar det om hur en politik som kan skapa djup osäkerhet för familjer som levt länge i Sverige förhåller sig till partiets betoning av familjens betydelse. Och för Moderaterna, som länge framhållit arbete, egen försörjning och etablering som centrala delar av integrationen, uppstår en tydlig motsättning: Vilket budskap skickas till den som har gjort precis det politiken efterfrågat men ändå riskerar att förlora möjligheten att stanna? Tilliten till lagen Kostnaden stannar inte hos den enskilde. Arbetsgivare kan förlora erfaren personal, familjer drabbas och samhällen förlorar människor som under lång tid arbetat och varit en del av dem. Man kan förespråka en restriktiv migrationspolitik och samtidigt försvara rättssäkerhet. Det finns ingen motsättning i det. Sverige har rätt att sätta nya regler för framtidens migration. Men ju större konsekvenser en lagändring får för en människas liv och ju längre hen har organiserat sitt liv efter de tidigare reglerna, desto starkare blir argumentet för genomtänkta övergångsbestämmelser. En rättsstats trovärdighet mäts inte bara i dess förmåga att stifta och ändra lagar. Den mäts också i hur staten behandlar människor som har följt och litat på de regler staten själv har beslutat om. Därför kvarstår den avgörande frågan: När staten ändrar spelreglerna mitt i spelet – vilket ansvar har den då för dem som under många år har byggt sina liv efter de gamla? Fereshteh Javani, initiativtagare och administration för Facebook-nätverket “Vi är 4700 arbetare” Inlägget När spelreglerna ändras mitt i spelet dök först upp på Dagens Arena.
TITLE: När spelreglerna ändras mitt i spelet DESCRIPTION: Att avskaffa spårbytet utmanar vår tillit. Inlägget När spelreglerna ändras mitt i spelet dök först upp på Dagens Arena. CONTENT: Avskaffandet av spårbyte är mer än en förändring av svensk migrationspolitik. Det väcker en principiell fråga om rättssäkerhet och tillit: Hur mycket ska människor kunna lita på de lagar som gäller när de arbetar, etablerar sig och bygger sin framtid i Sverige? År 2008 reformerade alliansregeringen reglerna för arbetskraftsinvandring. Regeringen bestod av Moderaterna, Centerpartiet, Folkpartiet och Kristdemokraterna. En del av regelverket var möjligheten till så kallat spårbyte. Vissa asylsökande som fått avslag men arbetade och uppfyllde lagens krav kunde ansöka om arbetstillstånd utan att först lämna Sverige. Spårbyte fanns i närmare 17 år. Under denna tid fick människor arbetstillstånd, etablerade sig på arbetsmarknaden och byggde sina liv utifrån ett regelverk som staten själv hade skapat. År 2025 avskaffades möjligheten. Moderaterna, Liberalerna och Kristdemokraterna – tre av de partier som satt i regeringen när systemet infördes – befann sig nu i den regering som tog bort det. Att politiska partier ändrar uppfattning är varken ovanligt eller odemokratiskt. Lagar kan förändras. Men frågan är inte bara om staten får ändra reglerna, utan vilket ansvar staten har för människor som redan under många år har levt efter dem. En fråga om rättssäkerhet När spårbyte avskaffades infördes inga generella övergångsbestämmelser som skyddade dem som redan befann sig i systemet. Lagrådet uppmärksammade problematiken. En central fråga var risken för att personer i jämförbara situationer skulle kunna få olika utfall beroende på när Migrationsverket fattade beslut i deras ärenden. Därmed handlar frågan inte enbart om migrationspolitik. Den berör rättssäkerhet, likabehandling och förutsägbarhet. Det finns en principiell skillnad mellan den som vill träda in i ett system efter en lagändring och den som flera år tidigare fått tillstånd enligt samma system, arbetat och anpassat sitt liv efter statens krav. Avskaffandet av spårbyte bör också ses i ljuset av de senaste årens åtstramningar av arbetskraftsinvandringen. I november 2023 höjdes exempelvis försörjningskravet för arbetstillstånd till 80 procent av medianlönen, då 27 360 kronor i månaden. Från 1 juni 2026 höjdes det till 90 procent av medianlönen, dvs. 34 470 kr i månaden. Men en fråga har fått betydligt mindre uppmärksamhet: Hur stor del av kostnaden för en politisk kursändring är det rimligt att lägga på människor som inte har brutit mot reglerna, utan tvärtom har uppfyllt de krav staten ställde? Just den frågan riskerar att försvinna i den polariserade diskussionen om huruvida Sverige ska ha ”mer” eller ”mindre” migration. Partierna måste stå för sina beslut Moderaterna, Liberalerna och Kristdemokraterna bedriver i dag migrationspolitik i ett annat politiskt landskap än 2008. Tidösamarbetet och Sverigedemokraternas inflytande är en del av förändringen. Men det befriar inte regeringspartierna från ansvar för de beslut de själva fattar. För Liberalerna är frågan hur politiken går ihop med partiets traditionella betoning av individens rättigheter och rättssäkerhet. För Kristdemokraterna handlar det om hur en politik som kan skapa djup osäkerhet för familjer som levt länge i Sverige förhåller sig till partiets betoning av familjens betydelse. Och för Moderaterna, som länge framhållit arbete, egen försörjning och etablering som centrala delar av integrationen, uppstår en tydlig motsättning: Vilket budskap skickas till den som har gjort precis det politiken efterfrågat men ändå riskerar att förlora möjligheten att stanna? Tilliten till lagen Kostnaden stannar inte hos den enskilde. Arbetsgivare kan förlora erfaren personal, familjer drabbas och samhällen förlorar människor som under lång tid arbetat och varit en del av dem. Man kan förespråka en restriktiv migrationspolitik och samtidigt försvara rättssäkerhet. Det finns ingen motsättning i det. Sverige har rätt att sätta nya regler för framtidens migration. Men ju större konsekvenser en lagändring får för en människas liv och ju längre hen har organiserat sitt liv efter de tidigare reglerna, desto starkare blir argumentet för genomtänkta övergångsbestämmelser. En rättsstats trovärdighet mäts inte bara i dess förmåga att stifta och ändra lagar. Den mäts också i hur staten behandlar människor som har följt och litat på de regler staten själv har beslutat om. Därför kvarstår den avgörande frågan: När staten ändrar spelreglerna mitt i spelet – vilket ansvar har den då för dem som under många år har byggt sina liv efter de gamla? Fereshteh Javani, initiativtagare och administration för Facebook-nätverket ”Vi är 4700 arbetare” Inlägget När spelreglerna ändras mitt i spelet dök först upp på Dagens Arena.
72d536bd14b02c1986fa2ea513259f80419dbc61The clip spread online amid reports of U.S. farmers being squeezed by rising prices and trade wars.
The clip spread online amid reports of U.S. farmers being squeezed by rising prices and trade wars.
1a108cd5ece258dd360b61a9561078deae5b77b0People omitted important information, including when the senator made the comments, from their posts.
People omitted important information, including when the senator made the comments, from their posts.
5b1dea2b33abf2ca224aff8a4574993a3773c417Samtidigt som svenska folket följer regeringsbildningen med varierande upphetsning håller styren på att formeras i landets kommuner. Och där finns det betydligt fler partier som gör anspråk på makten än i riksdagen. Dagens ETC har gått igenom valresultaten i Sveriges samtliga kommuner och listat alla 148 partier som vunnit mandat.
Samtidigt som svenska folket följer regeringsbildningen med varierande upphetsning håller styren på att formeras i landets kommuner. Och där finns det betydligt fler partier som gör anspråk på makten än i riksdagen. Dagens ETC har gått igenom valresultaten i Sveriges samtliga kommuner och listat alla 148 partier som vunnit mandat.
684e9bf01a831bbcaa8c6587ce278175f066786b5b1dea2b33abf2ca224aff8a4574993a3773c417TITLE: Här är alla Sveriges lokala partier med mandat: Skolföräldrar, helmjölk och vanligt folk DESCRIPTION: Samtidigt som svenska folket följer regeringsbildningen med varierande upphetsning håller styren på att formeras i landets kommuner. Och där finns det betydligt fler partier som gör anspråk på makten än i riksdagen. Dagens ETC har gått igenom valresultaten i Sveriges samtliga kommuner och listat alla 148 partier som vunnit mandat. CONTENT: Samtidigt som svenska folket följer regeringsbildningen med varierande upphetsning håller styren på att formeras i landets kommuner. Och där finns det betydligt fler partier som gör anspråk på makten än i riksdagen. Dagens ETC har gått igenom valresultaten i Sveriges samtliga kommuner och listat alla 148 partier som vunnit mandat.
TITLE: Hela listan: Här är alla Sveriges lokala partier – skolföräldrar, helmjölk och vanligt folk DESCRIPTION: Samtidigt som svenska folket följer regeringsbildningen med varierande upphetsning håller styren på att formeras i landets kommuner. Och där finns det betydligt fler partier som gör anspråk på makten än i riksdagen. Dagens ETC har gått igenom valresultaten i Sveriges samtliga kommuner och listat alla 148 partier som vunnit mandat. CONTENT: Samtidigt som svenska folket följer regeringsbildningen med varierande upphetsning håller styren på att formeras i landets kommuner. Och där finns det betydligt fler partier som gör anspråk på makten än i riksdagen. Dagens ETC har gått igenom valresultaten i Sveriges samtliga kommuner och listat alla 148 partier som vunnit mandat.
684e9bf01a831bbcaa8c6587ce278175f066786bSamtidigt som svenska folket följer regeringsbildningen med varierande upphetsning håller styren på att formeras i landets kommuner. Och där finns det betydligt fler partier som gör anspråk på makten än i riksdagen. Dagens ETC har gått igenom valresultaten i Sveriges samtliga kommuner och listat alla 148 partier som vunnit mandat.
Samtidigt som svenska folket följer regeringsbildningen med varierande upphetsning håller styren på att formeras i landets kommuner. Och där finns det betydligt fler partier som gör anspråk på makten än i riksdagen. Dagens ETC har gått igenom valresultaten i Sveriges samtliga kommuner och listat alla 148 partier som vunnit mandat.
684e9bf01a831bbcaa8c6587ce278175f066786b5b1dea2b33abf2ca224aff8a4574993a3773c417TITLE: Här är alla Sveriges lokala partier med mandat: Skolföräldrar, helmjölk och vanligt folk DESCRIPTION: Samtidigt som svenska folket följer regeringsbildningen med varierande upphetsning håller styren på att formeras i landets kommuner. Och där finns det betydligt fler partier som gör anspråk på makten än i riksdagen. Dagens ETC har gått igenom valresultaten i Sveriges samtliga kommuner och listat alla 148 partier som vunnit mandat. CONTENT: Samtidigt som svenska folket följer regeringsbildningen med varierande upphetsning håller styren på att formeras i landets kommuner. Och där finns det betydligt fler partier som gör anspråk på makten än i riksdagen. Dagens ETC har gått igenom valresultaten i Sveriges samtliga kommuner och listat alla 148 partier som vunnit mandat.
TITLE: Hela listan: Här är alla Sveriges lokala partier – skolföräldrar, helmjölk och vanligt folk DESCRIPTION: Samtidigt som svenska folket följer regeringsbildningen med varierande upphetsning håller styren på att formeras i landets kommuner. Och där finns det betydligt fler partier som gör anspråk på makten än i riksdagen. Dagens ETC har gått igenom valresultaten i Sveriges samtliga kommuner och listat alla 148 partier som vunnit mandat. CONTENT: Samtidigt som svenska folket följer regeringsbildningen med varierande upphetsning håller styren på att formeras i landets kommuner. Och där finns det betydligt fler partier som gör anspråk på makten än i riksdagen. Dagens ETC har gått igenom valresultaten i Sveriges samtliga kommuner och listat alla 148 partier som vunnit mandat.
1ab65fefedf81ca0b5f1923957c96906aa1d00f6Veckans avsnitt av Magasinet handlar om Centerpartiets roll i regeringsbildningen.
Inlägget Kommer Centerpartiet släppa sina röda linjer? dök först upp på Dagens Arena.
Veckans avsnitt av Magasinet handlar om Centerpartiets roll i regeringsbildningen.
Hur ser möjligheterna ut för partiet att trots allt kompromissa och vad kommer man i så fall vilja ha i utbyte politiskt?
Gäst: Olof Jonmyren, politisk redaktör på centerpartistiska Sörmlands Nyheter.
Programledare: Jon Andersson.
Ni kan lyssna på avsnittet här eller på andra ställen där poddar finns.
Inlägget Kommer Centerpartiet släppa sina röda linjer? dök först upp på Dagens Arena.
71fd78df8803a60d5d12f7c79ab99c673b813411Veckans avsnitt av Magasinet handlar om Centerpartiets roll i regeringsbildningen.
Inlägget Kommer Centerpartiet att släppa sin röda linjer? dök först upp på Dagens Arena.
Veckans avsnitt av Magasinet handlar om Centerpartiets roll i regeringsbildningen.
Hur ser möjligheterna ut för partiet att trots allt kompromissa och vad kommer man i så fall vilja ha i utbyte politiskt?
Gäst: Olof Jonmyren, politisk redaktör på centerpartistiska Sörmlands Nyheter.
Programledare: Jon Andersson.
Ni kan lyssna på avsnittet här eller på andra ställen där poddar finns.
Inlägget Kommer Centerpartiet att släppa sin röda linjer? dök först upp på Dagens Arena.
80eacd2cf930101d8abb57d43c0d2aa5026c78e8Viktig film som visar hur Facebook cyniskt utnyttjade plattformen för egna syften.
Inlägget Jeremy Strong briljerar som Mark Zuckerberg i Facebookdrama dök först upp på Dagens Arena.
”The Social Reckoning” är en viktig film som visar hur Facebook cyniskt utnyttjade sina plattformar för egna syften. Samtidigt blir manuset stundtals lite väl styltigt i ivern att förklara företagets alla strategier för att behålla användarna på plattformarna. Det tycker Jon Andersson, som sett Aaron Sorkins film med en lysande Jeremy Strong i rollen som Mark Zuckerberg.
Filmer om undersökande journalistik har nästan blivit en egen genre. Den mest kända är förmodligen Alan J. Pakulas ”Alla presidentens män” (1976), om avslöjandet av Watergateskandalen. Men det finns modernare exempel. Tom McCarthys ”Spotlight” från 2015, om Boston Globes avslöjande om katolska kyrkans mörkläggning av sexuella övergrepp på barn, är ett lysande exempel. Michael Manns ”The Insider” (1999), med Russell Crowe och Al Pacino i huvudrollerna, är också värd att nämnas.
Jag är själv ett stort fan av den här typen av filmer. Det finns en tjusning att se journalister som genom idogt arbete lyckas avslöja makten med byxorna nere. Mina förväntningar är därför höga när jag går in i biosalongen för att se Aaron Sorkins ”The Social Reckoning”.
Filmen kan ses som en fristående fortsättning på ”The Social Network”. En film om Facebooks födelse som Sorkin skrev manuset till. Den här gången har Sorkin inte bara skrivit manus utan också regisserat.
I filmen, som precis som ”The Social Network” är baserad på en verklig händelse, får vi följa den undersökande journalisten Jeff Horwitz (Jeremy Allen White) som med hjälp av visselblåsaren och dataingenjören Frances Haugen (Mikey Madison) lyckas avslöja några av Facebooks bäst bevarade hemligheter. Det handlar bland annat om hur Facebook bidrar till att radikalisera människor politiskt och hur Instagramanvändande leder till ökad kroppshets hos unga tjejer.
Jeremy Allen White som den undersökande journalisten Jeff Horwitz och Mikey Madison som visselblåsaren och dataingenjören Frances Haugen. Foto: SF Studios
Avslöjandet blev känt som ”Facebookläckan”, och fick stor uppmärksamhet då Wall Street Journal började publicera Horwitz artiklar i september 2021. I filmen får vi följa Horwitz arbete från att han först får kontakt med Haugen via en chatt på LinkedIn till att det hela når offentlighetens ljus. I en parallell historia får vi vara med när Facebooks grundare, vd och styrelseordförande Mark Zuckerberg förbereder sig för ett senatsförhör. Något som gör att vi får en inblick i Zuckerbergs och företagets sätt att tänka.
I rollen som Zuckerberg ser vi Jeremy Strong, som gjort sig känd som en av Hollywoods bästa metodskådespelare. Och han gör ingen besviken i den här filmen heller. Strong är fullkomligt lysande som den känslokalla och kantige Zuckerberg, med misstänkt autistiska drag. Det är också i scenerna med Strong som filmen blir mest engagerande. Både på grund av hans skådespel, men också för att dialogen känns mer otvungen och realistisk. Scenerna med White och Madison känns däremot mer konstruerade och redovisande. Något som nog snarare beror på manuset än på skådespelarinsatserna.
Aaron Sorkin är en av världens skickligaste manusförfattare. Samtidigt har han varken förr eller senare kommit upp samma nivå som mästerverket, tv-serien ”Vita Huset”. Den här gången blir det stundtals lite väl styltigt i ivern att förklara alla Facebooks (nuvarande Metas) strategier för att behålla användarna på plattformarna.
Samtidigt är det här en viktig film som visar hur Facebook cyniskt utnyttjade sina sociala medieplattformar för egna syften, med målet att få folk att stanna där så länge som möjligt. Detta trots att det ledde till saker som var dåliga för samhället, som ökad extremism och självhat hos ungdomar. Facebook och Twitter var ju också en viktig plattform för Donald Trumps uppviglande retorik, något som blir tydligt i slutet av filmen då vi får följa Zuckerbergs agerande vid stormningen av Kapitolium i januari 2021.
Eftersom de flesta av oss har en relation till sociala medieplattformar som Facebook och Instagram blir filmen också väldigt allmängiltig. Det handlar inte om problem långt borta från vår vardag utan något vi möter varje dag.
Om det som avslöjades har förändrat de sociala medieföretagen i grunden är väl dock tveksamt. Men det har förmodligen lett till att vi konsumenter på ett tydligare sätt fått upp ögonen för plattformarnas fel och brister. Det är något jag tror att de flesta som ser filmen kommer att fortsätta att diskutera långt efter att eftertexterna slutat rulla.
Jon Andersson
Inlägget Jeremy Strong briljerar som Mark Zuckerberg i Facebookdrama dök först upp på Dagens Arena.
39558edb543b12cd13eda76f5686ceac65eba1bd80eacd2cf930101d8abb57d43c0d2aa5026c78e8TITLE: Jeremy Strong briljerar som Mark Zuckerberg i Facebookdrama DESCRIPTION: Viktig film som visar hur Facebook cyniskt utnyttjade plattformen för egna syften. Inlägget Jeremy Strong briljerar som Mark Zuckerberg i Facebookdrama dök först upp på Dagens Arena. CONTENT: The Social Reckoning “The Social Reckoning” är en viktig film som visar hur Facebook cyniskt utnyttjade sina plattformar för egna syften. Samtidigt blir manuset stundtals lite väl styltigt i ivern att förklara företagets alla strategier för att behålla användarna på plattformarna. Det tycker Jon Andersson, som sett Aaron Sorkins film med en lysande Jeremy Strong i rollen som Mark Zuckerberg. Filmer om undersökande journalistik har nästan blivit en egen genre. Den mest kända är förmodligen Alan J. Pakulas “Alla presidentens män” (1976), om avslöjandet av Watergateskandalen. Men det finns modernare exempel. Tom McCarthys “Spotlight” från 2015, om Boston Globes avslöjande om katolska kyrkans mörkläggning av sexuella övergrepp på barn, är ett lysande exempel. Michael Manns “The Insider” (1999), med Russell Crowe och Al Pacino i huvudrollerna, är också värd att nämnas. Jag är själv ett stort fan av den här typen av filmer. Det finns en tjusning att se journalister som genom idogt arbete lyckas avslöja makten med byxorna nere. Mina förväntningar är därför höga när jag går in i biosalongen för att se Aaron Sorkins “The Social Reckoning”. Fristående fortsättning Filmen kan ses som en fristående fortsättning på “The Social Network”. En film om Facebooks födelse som Sorkin skrev manuset till. Den här gången har Sorkin inte bara skrivit manus utan också regisserat. I filmen, som precis som “The Social Network” är baserad på en verklig händelse, får vi följa den undersökande journalisten Jeff Horwitz (Jeremy Allen White) som med hjälp av visselblåsaren och dataingenjören Frances Haugen (Mikey Madison) lyckas avslöja några av Facebooks bäst bevarade hemligheter. Det handlar bland annat om hur Facebook bidrar till att radikalisera människor politiskt och hur Instagramanvändande leder till ökad kroppshets hos unga tjejer. Jeremy Allen White som den undersökande journalisten Jeff Horwitz och Mikey Madison som visselblåsaren och dataingenjören Frances Haugen. Foto: SF Studios Avslöjandet blev känt som “Facebookläckan”, och fick stor uppmärksamhet då Wall Street Journal började publicera Horwitz artiklar i september 2021. I filmen får vi följa Horwitz arbete från att han först får kontakt med Haugen via en chatt på LinkedIn till att det hela når offentlighetens ljus. I en parallell historia får vi vara med när Facebooks grundare, vd och styrelseordförande Mark Zuckerberg förbereder sig för ett senatsförhör. Något som gör att vi får en inblick i Zuckerbergs och företagets sätt att tänka. Strong är lysande I rollen som Zuckerberg ser vi Jeremy Strong, som gjort sig känd som en av Hollywoods bästa metodskådespelare. Och han gör ingen besviken i den här filmen heller. Strong är fullkomligt lysande som den känslokalla och kantige Zuckerberg, med misstänkt autistiska drag. Det är också i scenerna med Strong som filmen blir mest engagerande. Både på grund av hans skådespel, men också för att dialogen känns mer otvungen och realistisk. Scenerna med White och Madison känns däremot mer konstruerande och redovisande. Något som nog snarare beror på manuset än på skådespelarinsatserna. Aaron Sorkin är en av världens skickligaste manusförfattare. Samtidigt har han varken förr eller senare kommit upp samma nivå som mästerverket, tv-serien ”Vita Huset”. Den här gången blir det stundtals lite väl styltigt i ivern att förklara alla Facebooks (nuvarande Metas) strategier för att behålla användarna på plattformarna. Viktig film Samtidigt är det här en viktig film som visar hur Facebook cyniskt utnyttjade sina sociala medieplattformar för egna syften, med målet att få folk att stanna där så länge som möjligt. Detta trots att det ledde till saker som var dåliga för samhället, som ökad extremism och självhat hos ungdomar. Facebook och Twitter var ju också en viktig plattform för Donald Trumps uppviglande retorik, något som blir tydligt i slutet av filmen då vi får följa Zuckerbergs agerande vid stormningen av Kapitolium i januari 2021. Eftersom de flesta av oss har en relation till sociala medieplattformar som Facebook och Instagram blir filmen också väldigt allmängiltig. Det handlar inte om problem långt borta från vår vardag utan något vi möter varje dag. Om det som avslöjades har förändrat de sociala medieföretagen i grunden är väl dock tveksamt. Men det har förmodligen lett till att vi konsumenter på ett tydligare sätt fått upp ögonen för plattformarnas fel och brister. Det är något jag tror att de flesta som ser filmen kommer att fortsätta att diskutera långt efter att eftertexterna slutat rulla. Jon Andersson Inlägget Jeremy Strong briljerar som Mark Zuckerberg i Facebookdrama dök först upp på Dagens Arena.
TITLE: Jeremy Strong briljerar som Mark Zuckerberg i Facebookdrama DESCRIPTION: Viktig film som visar hur Facebook cyniskt utnyttjade plattformen för egna syften. Inlägget Jeremy Strong briljerar som Mark Zuckerberg i Facebookdrama dök först upp på Dagens Arena. CONTENT: The Social Reckoning ”The Social Reckoning” är en viktig film som visar hur Facebook cyniskt utnyttjade sina plattformar för egna syften. Samtidigt blir manuset stundtals lite väl styltigt i ivern att förklara företagets alla strategier för att behålla användarna på plattformarna. Det tycker Jon Andersson, som sett Aaron Sorkins film med en lysande Jeremy Strong i rollen som Mark Zuckerberg. Filmer om undersökande journalistik har nästan blivit en egen genre. Den mest kända är förmodligen Alan J. Pakulas ”Alla presidentens män” (1976), om avslöjandet av Watergateskandalen. Men det finns modernare exempel. Tom McCarthys ”Spotlight” från 2015, om Boston Globes avslöjande om katolska kyrkans mörkläggning av sexuella övergrepp på barn, är ett lysande exempel. Michael Manns ”The Insider” (1999), med Russell Crowe och Al Pacino i huvudrollerna, är också värd att nämnas. Jag är själv ett stort fan av den här typen av filmer. Det finns en tjusning att se journalister som genom idogt arbete lyckas avslöja makten med byxorna nere. Mina förväntningar är därför höga när jag går in i biosalongen för att se Aaron Sorkins ”The Social Reckoning”. Fristående fortsättning Filmen kan ses som en fristående fortsättning på ”The Social Network”. En film om Facebooks födelse som Sorkin skrev manuset till. Den här gången har Sorkin inte bara skrivit manus utan också regisserat. I filmen, som precis som ”The Social Network” är baserad på en verklig händelse, får vi följa den undersökande journalisten Jeff Horwitz (Jeremy Allen White) som med hjälp av visselblåsaren och dataingenjören Frances Haugen (Mikey Madison) lyckas avslöja några av Facebooks bäst bevarade hemligheter. Det handlar bland annat om hur Facebook bidrar till att radikalisera människor politiskt och hur Instagramanvändande leder till ökad kroppshets hos unga tjejer. Jeremy Allen White som den undersökande journalisten Jeff Horwitz och Mikey Madison som visselblåsaren och dataingenjören Frances Haugen. Foto: SF Studios Avslöjandet blev känt som ”Facebookläckan”, och fick stor uppmärksamhet då Wall Street Journal började publicera Horwitz artiklar i september 2021. I filmen får vi följa Horwitz arbete från att han först får kontakt med Haugen via en chatt på LinkedIn till att det hela når offentlighetens ljus. I en parallell historia får vi vara med när Facebooks grundare, vd och styrelseordförande Mark Zuckerberg förbereder sig för ett senatsförhör. Något som gör att vi får en inblick i Zuckerbergs och företagets sätt att tänka. Strong är lysande I rollen som Zuckerberg ser vi Jeremy Strong, som gjort sig känd som en av Hollywoods bästa metodskådespelare. Och han gör ingen besviken i den här filmen heller. Strong är fullkomligt lysande som den känslokalla och kantige Zuckerberg, med misstänkt autistiska drag. Det är också i scenerna med Strong som filmen blir mest engagerande. Både på grund av hans skådespel, men också för att dialogen känns mer otvungen och realistisk. Scenerna med White och Madison känns däremot mer konstruerade och redovisande. Något som nog snarare beror på manuset än på skådespelarinsatserna. Aaron Sorkin är en av världens skickligaste manusförfattare. Samtidigt har han varken förr eller senare kommit upp samma nivå som mästerverket, tv-serien ”Vita Huset”. Den här gången blir det stundtals lite väl styltigt i ivern att förklara alla Facebooks (nuvarande Metas) strategier för att behålla användarna på plattformarna. Viktig film Samtidigt är det här en viktig film som visar hur Facebook cyniskt utnyttjade sina sociala medieplattformar för egna syften, med målet att få folk att stanna där så länge som möjligt. Detta trots att det ledde till saker som var dåliga för samhället, som ökad extremism och självhat hos ungdomar. Facebook och Twitter var ju också en viktig plattform för Donald Trumps uppviglande retorik, något som blir tydligt i slutet av filmen då vi får följa Zuckerbergs agerande vid stormningen av Kapitolium i januari 2021. Eftersom de flesta av oss har en relation till sociala medieplattformar som Facebook och Instagram blir filmen också väldigt allmängiltig. Det handlar inte om problem långt borta från vår vardag utan något vi möter varje dag. Om det som avslöjades har förändrat de sociala medieföretagen i grunden är väl dock tveksamt. Men det har förmodligen lett till att vi konsumenter på ett tydligare sätt fått upp ögonen för plattformarnas fel och brister. Det är något jag tror att de flesta som ser filmen kommer att fortsätta att diskutera långt efter att eftertexterna slutat rulla. Jon Andersson Inlägget Jeremy Strong briljerar som Mark Zuckerberg i Facebookdrama dök först upp på Dagens Arena.
39558edb543b12cd13eda76f5686ceac65eba1bdViktig film som visar hur Facebook cyniskt utnyttjade plattformen för egna syften.
Inlägget Jeremy Strong briljerar som Mark Zuckerberg i Facebookdrama dök först upp på Dagens Arena.
“The Social Reckoning” är en viktig film som visar hur Facebook cyniskt utnyttjade sina plattformar för egna syften. Samtidigt blir manuset stundtals lite väl styltigt i ivern att förklara företagets alla strategier för att behålla användarna på plattformarna. Det tycker Jon Andersson, som sett Aaron Sorkins film med en lysande Jeremy Strong i rollen som Mark Zuckerberg.
Filmer om undersökande journalistik har nästan blivit en egen genre. Den mest kända är förmodligen Alan J. Pakulas “Alla presidentens män” (1976), om avslöjandet av Watergateskandalen. Men det finns modernare exempel. Tom McCarthys “Spotlight” från 2015, om Boston Globes avslöjande om katolska kyrkans mörkläggning av sexuella övergrepp på barn, är ett lysande exempel. Michael Manns “The Insider” (1999), med Russell Crowe och Al Pacino i huvudrollerna, är också värd att nämnas.
Jag är själv ett stort fan av den här typen av filmer. Det finns en tjusning att se journalister som genom idogt arbete lyckas avslöja makten med byxorna nere. Mina förväntningar är därför höga när jag går in i biosalongen för att se Aaron Sorkins “The Social Reckoning”.
Filmen kan ses som en fristående fortsättning på “The Social Network”. En film om Facebooks födelse som Sorkin skrev manuset till. Den här gången har Sorkin inte bara skrivit manus utan också regisserat.
I filmen, som precis som “The Social Network” är baserad på en verklig händelse, får vi följa den undersökande journalisten Jeff Horwitz (Jeremy Allen White) som med hjälp av visselblåsaren och dataingenjören Frances Haugen (Mikey Madison) lyckas avslöja några av Facebooks bäst bevarade hemligheter. Det handlar bland annat om hur Facebook bidrar till att radikalisera människor politiskt och hur Instagramanvändande leder till ökad kroppshets hos unga tjejer.
Jeremy Allen White som den undersökande journalisten Jeff Horwitz och Mikey Madison som visselblåsaren och dataingenjören Frances Haugen. Foto: SF Studios
Avslöjandet blev känt som “Facebookläckan”, och fick stor uppmärksamhet då Wall Street Journal började publicera Horwitz artiklar i september 2021. I filmen får vi följa Horwitz arbete från att han först får kontakt med Haugen via en chatt på LinkedIn till att det hela når offentlighetens ljus. I en parallell historia får vi vara med när Facebooks grundare, vd och styrelseordförande Mark Zuckerberg förbereder sig för ett senatsförhör. Något som gör att vi får en inblick i Zuckerbergs och företagets sätt att tänka.
I rollen som Zuckerberg ser vi Jeremy Strong, som gjort sig känd som en av Hollywoods bästa metodskådespelare. Och han gör ingen besviken i den här filmen heller. Strong är fullkomligt lysande som den känslokalla och kantige Zuckerberg, med misstänkt autistiska drag. Det är också i scenerna med Strong som filmen blir mest engagerande. Både på grund av hans skådespel, men också för att dialogen känns mer otvungen och realistisk. Scenerna med White och Madison känns däremot mer konstruerande och redovisande. Något som nog snarare beror på manuset än på skådespelarinsatserna.
Aaron Sorkin är en av världens skickligaste manusförfattare. Samtidigt har han varken förr eller senare kommit upp samma nivå som mästerverket, tv-serien ”Vita Huset”. Den här gången blir det stundtals lite väl styltigt i ivern att förklara alla Facebooks (nuvarande Metas) strategier för att behålla användarna på plattformarna.
Samtidigt är det här en viktig film som visar hur Facebook cyniskt utnyttjade sina sociala medieplattformar för egna syften, med målet att få folk att stanna där så länge som möjligt. Detta trots att det ledde till saker som var dåliga för samhället, som ökad extremism och självhat hos ungdomar. Facebook och Twitter var ju också en viktig plattform för Donald Trumps uppviglande retorik, något som blir tydligt i slutet av filmen då vi får följa Zuckerbergs agerande vid stormningen av Kapitolium i januari 2021.
Eftersom de flesta av oss har en relation till sociala medieplattformar som Facebook och Instagram blir filmen också väldigt allmängiltig. Det handlar inte om problem långt borta från vår vardag utan något vi möter varje dag.
Om det som avslöjades har förändrat de sociala medieföretagen i grunden är väl dock tveksamt. Men det har förmodligen lett till att vi konsumenter på ett tydligare sätt fått upp ögonen för plattformarnas fel och brister. Det är något jag tror att de flesta som ser filmen kommer att fortsätta att diskutera långt efter att eftertexterna slutat rulla.
Jon Andersson
Inlägget Jeremy Strong briljerar som Mark Zuckerberg i Facebookdrama dök först upp på Dagens Arena.
39558edb543b12cd13eda76f5686ceac65eba1bd80eacd2cf930101d8abb57d43c0d2aa5026c78e8TITLE: Jeremy Strong briljerar som Mark Zuckerberg i Facebookdrama DESCRIPTION: Viktig film som visar hur Facebook cyniskt utnyttjade plattformen för egna syften. Inlägget Jeremy Strong briljerar som Mark Zuckerberg i Facebookdrama dök först upp på Dagens Arena. CONTENT: The Social Reckoning “The Social Reckoning” är en viktig film som visar hur Facebook cyniskt utnyttjade sina plattformar för egna syften. Samtidigt blir manuset stundtals lite väl styltigt i ivern att förklara företagets alla strategier för att behålla användarna på plattformarna. Det tycker Jon Andersson, som sett Aaron Sorkins film med en lysande Jeremy Strong i rollen som Mark Zuckerberg. Filmer om undersökande journalistik har nästan blivit en egen genre. Den mest kända är förmodligen Alan J. Pakulas “Alla presidentens män” (1976), om avslöjandet av Watergateskandalen. Men det finns modernare exempel. Tom McCarthys “Spotlight” från 2015, om Boston Globes avslöjande om katolska kyrkans mörkläggning av sexuella övergrepp på barn, är ett lysande exempel. Michael Manns “The Insider” (1999), med Russell Crowe och Al Pacino i huvudrollerna, är också värd att nämnas. Jag är själv ett stort fan av den här typen av filmer. Det finns en tjusning att se journalister som genom idogt arbete lyckas avslöja makten med byxorna nere. Mina förväntningar är därför höga när jag går in i biosalongen för att se Aaron Sorkins “The Social Reckoning”. Fristående fortsättning Filmen kan ses som en fristående fortsättning på “The Social Network”. En film om Facebooks födelse som Sorkin skrev manuset till. Den här gången har Sorkin inte bara skrivit manus utan också regisserat. I filmen, som precis som “The Social Network” är baserad på en verklig händelse, får vi följa den undersökande journalisten Jeff Horwitz (Jeremy Allen White) som med hjälp av visselblåsaren och dataingenjören Frances Haugen (Mikey Madison) lyckas avslöja några av Facebooks bäst bevarade hemligheter. Det handlar bland annat om hur Facebook bidrar till att radikalisera människor politiskt och hur Instagramanvändande leder till ökad kroppshets hos unga tjejer. Jeremy Allen White som den undersökande journalisten Jeff Horwitz och Mikey Madison som visselblåsaren och dataingenjören Frances Haugen. Foto: SF Studios Avslöjandet blev känt som “Facebookläckan”, och fick stor uppmärksamhet då Wall Street Journal började publicera Horwitz artiklar i september 2021. I filmen får vi följa Horwitz arbete från att han först får kontakt med Haugen via en chatt på LinkedIn till att det hela når offentlighetens ljus. I en parallell historia får vi vara med när Facebooks grundare, vd och styrelseordförande Mark Zuckerberg förbereder sig för ett senatsförhör. Något som gör att vi får en inblick i Zuckerbergs och företagets sätt att tänka. Strong är lysande I rollen som Zuckerberg ser vi Jeremy Strong, som gjort sig känd som en av Hollywoods bästa metodskådespelare. Och han gör ingen besviken i den här filmen heller. Strong är fullkomligt lysande som den känslokalla och kantige Zuckerberg, med misstänkt autistiska drag. Det är också i scenerna med Strong som filmen blir mest engagerande. Både på grund av hans skådespel, men också för att dialogen känns mer otvungen och realistisk. Scenerna med White och Madison känns däremot mer konstruerande och redovisande. Något som nog snarare beror på manuset än på skådespelarinsatserna. Aaron Sorkin är en av världens skickligaste manusförfattare. Samtidigt har han varken förr eller senare kommit upp samma nivå som mästerverket, tv-serien ”Vita Huset”. Den här gången blir det stundtals lite väl styltigt i ivern att förklara alla Facebooks (nuvarande Metas) strategier för att behålla användarna på plattformarna. Viktig film Samtidigt är det här en viktig film som visar hur Facebook cyniskt utnyttjade sina sociala medieplattformar för egna syften, med målet att få folk att stanna där så länge som möjligt. Detta trots att det ledde till saker som var dåliga för samhället, som ökad extremism och självhat hos ungdomar. Facebook och Twitter var ju också en viktig plattform för Donald Trumps uppviglande retorik, något som blir tydligt i slutet av filmen då vi får följa Zuckerbergs agerande vid stormningen av Kapitolium i januari 2021. Eftersom de flesta av oss har en relation till sociala medieplattformar som Facebook och Instagram blir filmen också väldigt allmängiltig. Det handlar inte om problem långt borta från vår vardag utan något vi möter varje dag. Om det som avslöjades har förändrat de sociala medieföretagen i grunden är väl dock tveksamt. Men det har förmodligen lett till att vi konsumenter på ett tydligare sätt fått upp ögonen för plattformarnas fel och brister. Det är något jag tror att de flesta som ser filmen kommer att fortsätta att diskutera långt efter att eftertexterna slutat rulla. Jon Andersson Inlägget Jeremy Strong briljerar som Mark Zuckerberg i Facebookdrama dök först upp på Dagens Arena.
TITLE: Jeremy Strong briljerar som Mark Zuckerberg i Facebookdrama DESCRIPTION: Viktig film som visar hur Facebook cyniskt utnyttjade plattformen för egna syften. Inlägget Jeremy Strong briljerar som Mark Zuckerberg i Facebookdrama dök först upp på Dagens Arena. CONTENT: The Social Reckoning ”The Social Reckoning” är en viktig film som visar hur Facebook cyniskt utnyttjade sina plattformar för egna syften. Samtidigt blir manuset stundtals lite väl styltigt i ivern att förklara företagets alla strategier för att behålla användarna på plattformarna. Det tycker Jon Andersson, som sett Aaron Sorkins film med en lysande Jeremy Strong i rollen som Mark Zuckerberg. Filmer om undersökande journalistik har nästan blivit en egen genre. Den mest kända är förmodligen Alan J. Pakulas ”Alla presidentens män” (1976), om avslöjandet av Watergateskandalen. Men det finns modernare exempel. Tom McCarthys ”Spotlight” från 2015, om Boston Globes avslöjande om katolska kyrkans mörkläggning av sexuella övergrepp på barn, är ett lysande exempel. Michael Manns ”The Insider” (1999), med Russell Crowe och Al Pacino i huvudrollerna, är också värd att nämnas. Jag är själv ett stort fan av den här typen av filmer. Det finns en tjusning att se journalister som genom idogt arbete lyckas avslöja makten med byxorna nere. Mina förväntningar är därför höga när jag går in i biosalongen för att se Aaron Sorkins ”The Social Reckoning”. Fristående fortsättning Filmen kan ses som en fristående fortsättning på ”The Social Network”. En film om Facebooks födelse som Sorkin skrev manuset till. Den här gången har Sorkin inte bara skrivit manus utan också regisserat. I filmen, som precis som ”The Social Network” är baserad på en verklig händelse, får vi följa den undersökande journalisten Jeff Horwitz (Jeremy Allen White) som med hjälp av visselblåsaren och dataingenjören Frances Haugen (Mikey Madison) lyckas avslöja några av Facebooks bäst bevarade hemligheter. Det handlar bland annat om hur Facebook bidrar till att radikalisera människor politiskt och hur Instagramanvändande leder till ökad kroppshets hos unga tjejer. Jeremy Allen White som den undersökande journalisten Jeff Horwitz och Mikey Madison som visselblåsaren och dataingenjören Frances Haugen. Foto: SF Studios Avslöjandet blev känt som ”Facebookläckan”, och fick stor uppmärksamhet då Wall Street Journal började publicera Horwitz artiklar i september 2021. I filmen får vi följa Horwitz arbete från att han först får kontakt med Haugen via en chatt på LinkedIn till att det hela når offentlighetens ljus. I en parallell historia får vi vara med när Facebooks grundare, vd och styrelseordförande Mark Zuckerberg förbereder sig för ett senatsförhör. Något som gör att vi får en inblick i Zuckerbergs och företagets sätt att tänka. Strong är lysande I rollen som Zuckerberg ser vi Jeremy Strong, som gjort sig känd som en av Hollywoods bästa metodskådespelare. Och han gör ingen besviken i den här filmen heller. Strong är fullkomligt lysande som den känslokalla och kantige Zuckerberg, med misstänkt autistiska drag. Det är också i scenerna med Strong som filmen blir mest engagerande. Både på grund av hans skådespel, men också för att dialogen känns mer otvungen och realistisk. Scenerna med White och Madison känns däremot mer konstruerade och redovisande. Något som nog snarare beror på manuset än på skådespelarinsatserna. Aaron Sorkin är en av världens skickligaste manusförfattare. Samtidigt har han varken förr eller senare kommit upp samma nivå som mästerverket, tv-serien ”Vita Huset”. Den här gången blir det stundtals lite väl styltigt i ivern att förklara alla Facebooks (nuvarande Metas) strategier för att behålla användarna på plattformarna. Viktig film Samtidigt är det här en viktig film som visar hur Facebook cyniskt utnyttjade sina sociala medieplattformar för egna syften, med målet att få folk att stanna där så länge som möjligt. Detta trots att det ledde till saker som var dåliga för samhället, som ökad extremism och självhat hos ungdomar. Facebook och Twitter var ju också en viktig plattform för Donald Trumps uppviglande retorik, något som blir tydligt i slutet av filmen då vi får följa Zuckerbergs agerande vid stormningen av Kapitolium i januari 2021. Eftersom de flesta av oss har en relation till sociala medieplattformar som Facebook och Instagram blir filmen också väldigt allmängiltig. Det handlar inte om problem långt borta från vår vardag utan något vi möter varje dag. Om det som avslöjades har förändrat de sociala medieföretagen i grunden är väl dock tveksamt. Men det har förmodligen lett till att vi konsumenter på ett tydligare sätt fått upp ögonen för plattformarnas fel och brister. Det är något jag tror att de flesta som ser filmen kommer att fortsätta att diskutera långt efter att eftertexterna slutat rulla. Jon Andersson Inlägget Jeremy Strong briljerar som Mark Zuckerberg i Facebookdrama dök först upp på Dagens Arena.
5858fc51e5a2b92b54d729ddef6a0d5e07ea5ca2Öppna utredningen av massmordet på Risbergska i Örebro igen. Så att vi får svar på varför. Det kommer anhöriga till offren att kräva av den nya regeringen. Och nu släpper författaren och it-analytikern Mattias Beijmo en ny bok om masskjutningen som visar brister i utredningen. – Bakom vartenda digitalt spår jag har tittat på kring Rickard Andersson dyker det upp saker som inte utretts. Det duger inte, säger han.
Öppna utredningen av massmordet på Risbergska i Örebro igen. Så att vi får svar på varför. Det kommer anhöriga till offren att kräva av den nya regeringen. Och nu släpper författaren och it-analytikern Mattias Beijmo en ny bok om masskjutningen som visar brister i utredningen. – Bakom vartenda digitalt spår jag har tittat på kring Rickard Andersson dyker det upp saker som inte utretts. Det duger inte, säger han.
83be4cc932044565133b7f3f3a74ee90048e167e5858fc51e5a2b92b54d729ddef6a0d5e07ea5ca2TITLE: Kraven på nya regeringen: Öppna polisutredningen av Risbergska igen DESCRIPTION: Öppna utredningen av massmordet på Risbergska i Örebro igen. Så att vi får svar på varför. Det kommer anhöriga till offren att kräva av den nya regeringen. Och de får stöd av författaren och it-analytikern Mattias Beijmo som i dagarna kommer ut med en ny bok om masskjutningen. – Bakom vartenda digitalt spår jag har tittat på kring Rickard Andersson dyker det upp saker som inte utretts. Det duger inte, säger han. CONTENT: Öppna utredningen av massmordet på Risbergska i Örebro igen. Så att vi får svar på varför. Det kommer anhöriga till offren att kräva av den nya regeringen. Och de får stöd av författaren och it-analytikern Mattias Beijmo som i dagarna kommer ut med en ny bok om masskjutningen. – Bakom vartenda digitalt spår jag har tittat på kring Rickard Andersson dyker det upp saker som inte utretts. Det duger inte, säger han.
TITLE: Kraven på nya regeringen: Öppna polisutredningen av Risbergska igen DESCRIPTION: Öppna utredningen av massmordet på Risbergska i Örebro igen. Så att vi får svar på varför. Det kommer anhöriga till offren att kräva av den nya regeringen. Och nu släpper författaren och it-analytikern Mattias Beijmo en ny bok om masskjutningen som visar brister i utredningen. – Bakom vartenda digitalt spår jag har tittat på kring Rickard Andersson dyker det upp saker som inte utretts. Det duger inte, säger han. CONTENT: Öppna utredningen av massmordet på Risbergska i Örebro igen. Så att vi får svar på varför. Det kommer anhöriga till offren att kräva av den nya regeringen. Och nu släpper författaren och it-analytikern Mattias Beijmo en ny bok om masskjutningen som visar brister i utredningen. – Bakom vartenda digitalt spår jag har tittat på kring Rickard Andersson dyker det upp saker som inte utretts. Det duger inte, säger han.