Tornevall Networks

– En total och fullständig seger.

USA:s president Donald Trump låter segerviss när han talar om den två veckor långa vapenvila som USA och Iran enats om.

Men det är oklart vad uppgörelsen egentligen innehåller.

Kort därefter meddelade Irans nationella säkerhetsråd att Iran också går med på vapenvilan.

”Under två veckor kommer säker passage genom Hormuzsundet vara möjlig genom koordinering med Irans militär”, skriver utrikesminister Abbas Araghchi på X.

Ett perfekt sätt?

Både Trump och Irans högste ledare Mojtaba Khamenei har beordrat att inga fler attacker ska utföras i nuläget. Bilder från Teheran visar hur glädjerusiga främst regimtrogna iranier firar beskedet. Vissa av dem skanderar ”Död åt USA, död åt Israel” och det bränns amerikanska och israeliska flaggor.

USA och Iran är nu inbjudna till medlarlandet Pakistan på fredag, för samtal om en mer permanent överenskommelse, enligt CNN.

Fem veckor har gått sedan USA och Israel startade kriget genom att anfalla Iran. Bombardemanget har tagit över 2 000 civila liv och förstört hundratusentals civila byggnader, enligt FN-organet Ocha.

När kriget inleddes motiverade Donald Trump det med Irans anrikning av uran. Han hävdade att landet var nära att utveckla kärnvapen och därför utgjorde ett hot mot USA.

I den tiopunktsplan med krav som Iran lagt fram som grund för vapenvilan heter det dock att Iran får anrika uran. I en intervju med AFP hävdar Donald Trump att ”nukleärt material” ska adresseras i en framtida fredsuppgörelse.

– Det kommer tas om hand på ett perfekt sätt, annars hade jag inte gått med på det (uppgörelsen), säger han om uranet.

Oklart om Libanon

En avgörande punkt för Trump är också det för global oljetrafik så viktiga Hormuzsundet. I de tio punkterna heter det att Iran ska fortsätta att kontrollera handelstrafiken där, men Trump skriver i sociala medier att USA ska stanna i regionen och ”hjälpa till”.

Enligt Pakistan gäller vapenvilan på alla fronter ”inklusive Libanon”. Detta tillbakavisas av Israel, som säger att Libanonkriget inte är en del av uppgörelsen.

Kort efter beskedet om vapenvilan rapporterar Israel och flera länder kring Persiska viken att de attackerats med iranska robotar och drönare.

Efter en vecka i fångenskap frigavs frilansjournalisten Shelly Kittleson igår, enligt USA:s utrikesminister Marco Rubio, milisen och två irakiska säkerhetstjänstemän, rapporterar New York Times.

Marco Rubio  bekräftade frigivningen av Shelly Kittleson i ett inlägg på sociala medier på tisdagen. ”Vi är lättade över att denna amerikan nu är fri”, skrev han.

Den Iranstödda milisguppen Kataib Hezbollah bekräftar i ett uttalande att de har släppt Shelly Kittleson och att hon ”måste lämna Irak omedelbart”, skriver SVT.

Vi visste vad som fungerade, men sedan ville mycket ha mer - precis som vanligt - och bästa sättet att få det på var att förse arbetarklassen med smulor från det bord som kontrolleras av överklass och nyrika socialdemokrater i allians med Välfärdspirater. Frågan är nu om vi efter den 13 september kommer fortsätta på den inslagna vägen.

Vi visste vad som fungerade, men sedan ville mycket ha mer - precis som vanligt - och bästa sättet att få det på var att förse arbetarklassen med smulor från det bord som kontrolleras av överklass och nyrika socialdemokrater i allians med Välfärdspirater. Frågan är nu om vi efter den 13 september kommer fortsätta på den inslagna vägen.

Brödinstitutets kampanj om 6-8 brödskivor om dagen brukar anses vara en av Sveriges mest lyckade reklamkampanjer. Men Sébastien Boudet menar att branschen inte har något att vara stolt över, tvärtom.

Strängnäs, 9 december

– Ha ha ha, wow!

Ulf Kristerssons utrop när han får syn på Jimmie Åkesson och Linus Bylunds jultröjor med Jimmiemotiv hörs över planket. På andra sidan trängs 50 journalister, ja, 50.  Alla från Oisín Cantwell till Riks är här. Säpovakter stirrar, grannar i närliggande lägenhetshus tittar på spektaklet genom persiennerna.

Åkesson och Bylund anländer i Jimmietröjor. Foto: Tor Johnsson

Nu vänds presskårens blickar upp mot gränden igen, för där kommer Ebba Busch promenerande som tredje partiledare in till Strängnäsmötet, med Luciastrålande leende och amaryllis i famnen:

– Man behöver inte undra var alla journalister är i alla fall!

Max V Karlsson

Ålder: 31

Titel: Politikreporter på Expressen sedan augusti 2025, programledare för Expressens podd Politikrummet.

Bakgrund: Reporter på Dagens ETC. Nominerad till Guldspaden 2022 och Tidskriftsprisets Årets granskning 2023.

Expressens politikreporter Max V Karlsson var på plats utanför statsministerns villa halv tio, en timme innan Tidöledarna ska börja anlända. Han är häpnadsväckande tunt klädd i vit jeansjacka utan handskar, påstår sig aldrig frysa, knappar på sina två telefoner. TT Nyhetsbyråns reporter Maria Davidsson har rejäl jacka och som alltid penna och block.

Strängnäsmötet har redan på förhand beskrivits som ett pr-jippo, och ska visa sig nästan mer än väntat renons på nyheter. Reportrarna kommer att behöva steka upp gröten genom att fråga om regeringsfrågan och vilka julklappar Kristersson fick.

Maria Davidsson

Ålder: 62

Titel: Politikreporter på TT sedan 2004.

Bakgrund: Har varit korrespondent för TT i Bryssel i fyra år, och även ekonomireporter på TT. Innan dess jobb på Helsingborgs Dagblad, Barometern och VLT. I grunden ekonom.

När Tidöledarna stängt in sig styr journalisttåget till Bishops Arms övervåning, anförda av en moderat tjänsteman. Ett konferensrum är bokat åt tredje statsmakten, godiskolor och anteckningsutensilier prydligt utlagda på varje bord.

Maria Davidsson och kollegan Niklas Svahn kliver ut från det avspärrade området runt statsministerns villa i Strängnäs för att ta sig mot dagens arbetsplats: en lokal pubs övervåning. Foto: Tor Johnsson

TT:s reporter Maria Davidsson sätter sig med kollegan Niklas Svahn och uppdaterar den artikel de skrivit före mötet. Intresset för politik är på uppåtgående, åtminstone efterfrågar TT:s kunder mer politikbevakning, säger hon.

Expressens team hottar upp texten som ligger på sajten och förbereder poddavsnittet de ska spela in senare på eftermiddagen. Max V Karlsson är dess entusiastiska programledare, han bär nästan alltid med sig studion på ryggen: en Zoom och tre mikrofoner. När han förra året kom till ”Getingen” från Dagens ETC var programledarskapet för Politikrummet det han var mest nervös för, även om han hade poddat en del.

– Men det är berusande kul, för att det är en nyhetspodd. Vi kan ta med sånt som vi kanske inte gör en hel artikel på men som ändå är nyhetsvärdigt. Och ännu mer om partiernas inre liv, som vi hör viskningar om, säger han.

Expressens team – Viktor Barth Kron, Max V Karlsson och Anette Holmqvist – gör podd från Strängnäs. Foto: Tor Johnsson

Klockan 12.57 har presskåren traskat tillbaka genom gränderna och en lågmäld spänning råder utanför Kristerssons hus. SVT:s Daniel Ingmo gör en live, Ekots reporter pratar så intensivt i sin mikrofon att Viktor Barth Kron undrar om det är Radiosporten. Några minuter efter 13 öppnas trägrindarna och Tidögänget ställer upp sig.

– Välkomna till Strängnäs, inleder Ulf Kristersson myndigt, medan Simona Mohamsson drar på det breda leende som hon ska bära dagen igenom.

Dubbelhandsfattning för Max V Karlsson. Foto: Tor Johnsson

Max V Karlsson balanserar en cola och en kaffetermos i vänster hand och växlar mellan sina telefoner i den högra, hela den halvtimme presskonferensen pågår. När det är dags för enskilda intervjuer försvinner Busch och Åkesson snabbt upp i gränden. Max V Karlsson springer efter för att se om de verkligen åkte iväg. Han vänder tillbaka och köar i den lite kaotiska klungan framför Mohamsson. Var dagen viktigast som politik eller socialt?, frågar han Liberalernas partiledare.

L:s partiledare håller god min när Max V Karlsson intervjuar. Foto: Tor Johnsson

Samtidigt når Maria Davidsson fram till statsministern. TT:s fotograf filmar när hon frågar vilken som blir Tidös viktigaste valfråga och hur partierna ska samarbeta, och kommer SD att sitta i regeringen? Kristerssons biträdande presschef Hanna Strömberg försöker bryta, men Maria Davidsson höjer rösten och baxar igenom två frågor till, vad tycker statsministern om Trumps senaste utspel om Sverige som ett osäkert land?

– De avbröt väldigt tidigt, men jag ville gärna ställa de frågorna också. Ibland får man bara låtsas att man inte förstår, säger Maria Davidsson efteråt.

TT:s team är kvar sist i Strängnäs, som vanligt. Foto: Tor Johnsson

Riksdagshuset, 20 januari

Försvarsminister Pål Jonsson står i talarstolen inne i kammaren, denna vecka då Grönlandskrisen tränger ut det mesta. Utanför, i den ljuddämpade kammarfoajén, står TT Nyhetsbyråns team, och DN, GP, SVT … Några lågmälda samtal. Kaffe i pappmuggar. Väntan.

Maria Davidsson kastar ett öga på tv-skärmen men följer egentligen inte ordväxlingen som pågår i plenum. Hon står här för att fånga försvarsministern när hans debatt är klar, efter det ska hon försöka hugga biståndsministern.

– Det är ganska mycket det här vi gör. Fotarbete. Man sitter uppe på åttan och kollar in agendan – nu är både Jonsson och Dousa i kammaren, ja men då springer jag ner.

Maria Davidsson och Max V Karlsson utanför kammaren. Mycket arbetstid går åt till att vänta här. Foto: Tor Johnsson

De journalister som har arbetsrum i riksdagen sitter på våning åtta eller sju. Att ha tillgång till samma lokaler som dem man bevakar är en stor fördel. Man kan se var politikerna befinner sig och lätt ta sig dit. Eller råka träffa dem. Det är svårare att säga nej till någon om den står precis framför dig, säger Maria Davidsson.

Presspersonerna finns som en sköld även i riksdagen, men också de är lättare att få gehör hos IRL.

– Vi kanske har skickat iväg en fråga som vi är väldigt angelägna att få svar på – och så stöter man ihop i fiket eller matsalen. Det är speciellt, säger Max V Karlsson, som också han är i kammarfoajén den här tisdagen när Grönlandskrisen snart ska nå sin kulmen.

Konkurrenter – men kollegor i riksdagen. Max V Karlsson och Maria Davidsson väntar på försvarsministern, tillsammans med bland andra GP:s Alexandra Carlsson Tenitskaja (i blå dräkt). Foto: Tor Johnsson

Även för politikerna finns tydliga uppsidor med öppenheten i den svenska riksdagen. Om det är lätt att bevaka riksdag och regering görs det rimligen mer journalistik och chansen att nå ut med budskap ökar. Riksdagsreportrarna är flitigt uppvaktade av partifolk som vill sälja in vinklar, intervjuer, presskonferenser – eller anonym kritik mot det egna partiet.

Som när en anonym M-källa i Expressen i höstas kritiserade partiets hantering av Aftonbladets Harpsundavslöjande: ”Stabens vansinniga utbrott är en uppvisning av bunkermentalitet som får väldigt, väldigt många att reagera.” Ulf Kristerssons biträdande presschef Hanna Strömberg kallade i samma veva anonyma källor för ”ett otyg”.

Bra och pålitliga källor – och många källor – är hur som helst den viktigaste valutan för Max V Karlsson och Maria Davidsson, utöver att vara pålästa om alla sakfrågor för att kunna ställa relevanta frågor.

Max V Karlsson säger att hans telefon (den privata, som han tar med sig när han byter jobb) innehåller runt 700 nummer. En vanlig dag underhåller han kontakten med minst 60 personer, med sms och samtal.

– Källornas förtroende bygger man upp över tid, det är ett hantverk. De måste förstå att man aldrig någonsin, aldrig, aldrig, aldrig kommer att bränna dem, säger han.

Samtidigt måste källorna viktas. Ingen hör av sig utan ett ärende.

TT Nyhetsbyrån har en femmanna­redaktion på våning åtta i riksdagshuset. På fotot tidigare KD-ledaren Göran Hägglund. Foto: Tor Johnsson

Maria Davidsson om det dagliga värvet

”TT ska förstås vara bra på de stora nyheterna, men våra kunder räknar också med att vi har koll. Så vi går på fler pressträffar än många andra, stannar ofta längst på partikongresser och kan vara de enda reportrarna på smala utredningar med krångliga namn. Men att vi bevakar betyder inte att vi skriver på allt.”

Maria Davidsson har med sina tjugo år som politikreporter också en ansenlig kontaktlista, även om många namn byts ut när regeringar och partiledare skiftar. Hon har varit korrespondent i Bryssel också, och ser en tydlig skillnad i intervjukultur. I Bryssel kan mängder av journalister sitta på en pressbriefing och höra EU-höjdare uttala sig – men förväntas ändå inte citera dem med namn. I Sverige är grundregeln att allt kan citeras om man inte gjort upp om annat.

Hur är det att möta sina öppna eller hemliga källor i fikarummet eller riksdagskorridorerna?

– Kallprata kan man ju med alla, men man får vara extremt noga med vad man säger öppet, säger Max V Karlsson.

Det går inte att vara politikreporter i riksdagen om man inte klarar av dålig stämning, menar han.

– Om man tycker att det är jobbigt att någon är arg på en, då kan man absolut inte jobba här.

Max V Karlsson jonglerar sina två telefoner varje gång vi träffas, och medger att han ”har blivit hånad” för sin skärmtid. Upp mot 1 000 notiser kan trilla in på en dag. Men han hävdar att han är mån om arbetsmiljö.

– Jag har varit skyddsombud, jag har varit facklig på vartenda jobb jag haft. Det skulle kunna finnas jobb som politikreporter dygnets alla timmar, årets alla dagar. Man sätter gränsen själv. Jag stänger av ibland. Men visst, hör en kritisk källa av sig måste jag ta det även om det är på julafton.

Max V Karlsson om det dagliga värvet

”Jag vill förklara politik på ett kvällstidningssätt, med ett kort och tydligt språk. Jag vill förklara varför viss politik blir till, vad som har funnits innan. En bra politiknyhet är när vi kan berätta någonting innan de själva har gått ut med det. Sen är det inre livet i partierna intressant. Det är jättekul att berätta om personerna, om politiksmedjorna i bakgrunden, även tjänstemännen i partierna. Jag tycker också att det är intressant med nyheter som rör stora omställningar, till exempel försvarsindustrin och den typen av frågor. Sen är det jätteviktigt att förklara skiljelinjerna i politiken. Det gör man också genom att förklara konflikter mellan partier, hur det handlar om både sakpolitik och strategi.”

Just det har inte hänt, än. Däremot hamnade han i bastun med makten en ledig dag i höstas.

– Jag skulle kompa ut efter Moderaternas arbetsstämma och var på spa med min sambo, står i baren i badrock med en röd drink med lite skum på, jag vet inte exakt vad det var, det var gott. Och så kommer utrikeshandels- och biståndsminister Benjamin Dousa in med sin fru. Också ledig och tänker att han ska slappna av.

Det blev ingen grillning i bastun på Smådalarö, men lite jobbprat kunde Max V Karlsson inte hålla sig från.

– Både Dousa och hans fru Helena lyssnar på podden. Så vi kunde prata lite om den.

Max V Karlsson rensar huvudet nära sin lägenhet i södra Stockholm. Foto: Tor Johnsson

I mitten av januari står inrikespolitiken på paus medan världen håller andan kring Trump, Putin, Iran.

Kanske blir Trump ”X-faktorn” i valet, beroende på hur hans agerande påverkar den svenska ekonomin, spekulerar Max V Karlsson.

Men det är alldeles för tidigt att svara på hur valrörelsen 2026 kommer att bli, menar både Maria Davidsson och Max V Karlsson.

– Jag är lite rädd för att det kommer att bli ännu mer konflikt, ännu högre tonläge. Det tjänar inte väljarna på, säger Maria Davidsson.

Det mest intensiva skedet i valbevakningen inleds först i augusti. Innan dess ska TT:s sex man starka politikredaktion göra utvärderingar av regeringens politik, fördjupningar om väljarnas viktigaste frågor, och annat som efterfrågas av kunderna. Och partiledarintervjuer förstås.

– Vi brukar dela upp dem mellan oss.

Max V Karlsson räknar med att tiden efter valet kommer att bli ännu mer arbetsintensiv än den före.

– Då börjar akt två. Det är långdistans helt enkelt. Det kanske låter konstigt, men jag gillar det här. Valåret känns som att sprinta ett maraton. Alltså att superspringa, fast en maratonlängd.

Maria Davidsson har utsikt över statsministerbostaden Sagerska från arbetsrummet i riksdagen. Foto: Tor Johnsson

Sex veckor har gått sedan den kyliga tisdagen i Strängnäs. Vad sades ens? Maria Davidsson ler lite, rycker på axlarna:

– Vi visste väl redan när vi åkte dit att det där papperet som Tidö tog fram inte skulle vara så innehållsrikt, de ville framför allt visa enighet. Bilderna fick de ju ut.

Hon konstaterar att tiden går fort i politiken idag. Nyhetscykeln rullar i ännu högre tempo.

– Det går så fruktansvärt snabbt, allt. Förut tog politiska processer tid, man tyckte gud vad långsamt allt går, kan de inte bara ändra på det här?

Maria Davidsson antecknar för hand. Och sparar. Foto: Tor Johnsson

I ena hörnet har vi nyliberala röster som menar att public service utarmar den privata sektorn. Kritiken hade större slagkraft under åren av ekonomisk kris. Idag blomstrar ju många av de privata mediehusen medan det är public service som blöder. Prenumerationer betalar den kvalificerade journalistiken med råge. Seriösa mediechefer vet också att konkurrens från public service är av godo.

I andra änden av kyrkogården gräver extremhögerns olika nyanser oförtrutet vidare: public service lider av vänstervridning och går inte att lita på!

En enad forskarkår säger emot. Det stämmer att fler journalister röstar rött eller grönt – men det gäller alla journalister, inte bara public service-anställda*. Och ”saklighet” och ”opartiskhet” är ju inte minst en fråga om professionalism, som Granskningsnämnden är satt att skärskåda. ”Objektivitet” är ett mer subjektivt, för att inte säga filosofiskt begrepp. Public services belackare älskar ordet, just för att det är svårfångat.

Men förtroendet för public service vägrar dö. SOM-institutets undersökningar visar att förtroendet förblir mycket högt, högre än för andra medier och många myndigheter. Även hos public services argaste kritiker, personer med åsikter långt till höger, förblir förtroendet relativt högt.

Sant är att allt fler yngre får mer av sina nyheter via sociala medier, men vid stora, dramatiska händelser står public service ohotat. Vid krig och konflikt, ekonomisk kris, stora sportevenemang eller när kända personer avlider vänder vi oss till läger­eldarna i public service.

I tider som våra, när en majoritet av befolkningen oroar sig för lögn och bedrägeri, är public service en rikslikare. I kraft av sitt förtroende mer påpassade än andra mediehus, som sig bör. Men när obevisbar kritik som ”generell vänstervridning” eller ”bristande objektivitet” blir norm bör man reagera.

I samband med den nya public service-propositionen – som oppositionen inte stödjer – har regeringsföreträdare antytt att public service bör anstränga sig bättre för att minska den relativa misstron bland lyssnare och tittare som idag har lågt förtroende, alltså de med åsikter långt till höger.*

Hur ska det gå till i praktiken? Själva uppdraget implicerar ett misstroende. Samtidigt som det allmänna förtroendet för public service är högt! Det går inte ihop.

Enligt radio- och tv-cheferna leder propositionen till de största sparpaketen i public services historia. Framtiden är inte heller stabil, eftersom de ekonomiska påslagen minskar över tid. Om fem år blir anslagsökningarna mindre än idag. Det leder till nya nedskärningar.

Det vore naivt att tro att sämre ekonomiska förutsättningar inte påverkar förtroendet för public service. Public service dödgrävare kan se framtiden an med tillförsikt. Folkbildningens försvarare har däremot skäl för oro.

• Kent Asps forskning (2000-2014) B Lantz, Chalmers 2019.

• Public service-utredningen 8.4.2

Flera bibliotek slopar förseningsavgiften

Gunn trasslar runt med sin termos och sina smörgåsar och observerar både rymden och sina grannar från sitt jakttorn. Hon gör det med sina mjukdelar förunderligt blottade. Jenny Aschenbrenner har läst en ny vacker roman av Dorthe Nors.

Missa inte Dagens ETC:s första maj-fest! Häng med oss efter en dag på barrikaderna!